Ishockeyspelares syn på en framgångsrik ishockeycoach En fördjupande undersökning om hockeyspelares upplevelser av tränares egenskaper, färdigheter och stil Ice-hockey players view of a successful hockey coach An in-depth study on hockey players’s experiences about the characteristics, abilities and style of a hockey coach
Oliver Sundblad
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Idrottsvetenskap med inriktning idrottscoaching Examensarbete, 15 hp Handledare: Peter Carlman Examinator: Gabriella Thorell 17/6-2019
Sammanfattning
Undersökningens utgångsfokus grundade sig i idrottsledarskap och i synnerhet hockeycoaching. Syftet med studien var att ur manliga ishockeyspelares syn ta reda vad som enligt de kännetecknar en framgångsrik coach. Att skapa sig en förståelse kring hur spelarna själva ser på hur en coach ska agera för att de ska kunna prestera sitt yttersta. I undersökningen ingick sju manliga ishockeyspelare som alla har spelat eller spelar på en hög nivå. De besvarade syftet med tre olika ledarskapsteorier i åtanke och gav sin syn på framgångsrik coaching inom ishockeyn. Dessa rör ledaregenskaper, färdigheter samt stil. Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod där fyra ishockeyspelare besvarade intervjuguiden genom individuella intervjuer och tre spelare genom en fokusgruppsintervju. Fokusgruppen diskuterade även intressanta begrepp och reflektioner som fördes under de individuella intervjuerna. Resultatet visade att spelarna upplever en framgångsrik ledare vara noggrann och pålitlig, tekniskt- och konceptuellt skicklig. Respekt och tillit är återkommande begrepp och de menade på att en ledare inte behöver vara speciellt vänlig men där fokus ligger på att skapa goda relationer med spelarna. De menade istället på att en hockeytränare bör hålla en viss distans där resultat har en stor betydelse samtidigt som det finns utrymme och tålamod för utvecklingsarbete. I diskussionen analyserades sedan resultatet utifrån hur en hockeytränare bör agera och hur den inte bör agera, för att kunna betraktas som framgångsrik i spelares ögon.
Ledarskap, coaching, elitidrott.
Abstract
The focus of the study is based on sports leadership and ice-hockey coaching. The purpose of the study was to find out from male ice-hockey players view what characteristics are, according to them, characteristics of a successful ice-hockey coach. To create an understanding of how the players themselves look at how a coach should act for them to perform their utmost. In the study, seven ice-hockey players who have all played or plays on a high level have given their opinion on successful coaching in ice-hockey. They answer the purpose with three different theories in mind. These was related to leadership qualities, skills and style. Semi-structured interviews were used as a data collection method where four ice-hockey players answered the interview guide through individual interviews and three players through a focus group interview. The focus group also discussed interesting concepts and reflections that were conducted during the individual interviews. The result shows that the players experience of a successful ice-hockey coach being meticulous and reliable, technically and conceptually proficient where respect and trust are important concepts. An ice-hockey coach does not have to be particularly friendly, but the focus is to create good relations with the players. The players mean that an ice-hockey coach should keep a certain distance because results have a big significance while there is space and patience for development work. In conclusion the result showed how an ice-hockey coach should act as a professional coach and how they should not act in order to be regarded as successful in the players eyes.
Leadership, coaching, elite sport.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...... 5
2. Litteraturbearbetning ...... 6
2.1 Coaching ...... 6
2.2 Coaching inom idrott...... 7
2.3 Ishockey och coaching ...... 8
2.4 Teoretiska utgångspunkter ...... 10
2.5 Ledarens egenskaper och personlighetsdrag ...... 10
2.6 Ledarens förmågor och färdigheter ...... 11
2.7 Ledarens stil och beteende ...... 13
3. Syfte och frågeställningar ...... 15
4. Metod ...... 16
4.1 Design ...... 16
4.2 Urval ...... 16
4.3 Intervjuguide ...... 17
4.4 Genomförande ...... 18
4.5 Databearbetning ...... 19
4.6 Validitet och reliabilitet ...... 20
4.7 Etiskt förhållningssätt...... 21
5. Resultat ...... 23
5.1 Spelarnas bakgrund ...... 23
5.2 Ledares egenskaper och personlighetsdrag ...... 24
5.3 Ledarens färdigheter och förmågor ...... 26
5.4 Ledarens stil och beteende ...... 28
6.1 Resultatdiskussion ...... 30
6.2 Metoddiskussion ...... 33
6.3 Fortsatt forskning ...... 34
Referenser ...... 34
Bilaga 1 ...... 36
Bilaga 2 ...... 37
Bilaga 3 ...... 38
1. Inledning
Inom elitidrotten där prestationen står i fokus och där tävlan om att vinna är av yttersta vikt blir coachen och dess påverkan på sina adepter viktig. Samspelet mellan ledare och följare är av yttersta vikt för att skapa en miljö där individer kan prestera. Hur man agerar och vilken stil man har kan enligt Hassmén och Hassmén (2010) bidra till ett högt eller lågt motivationsklimat där ett högt på sikt generar i fler lyckade prestationer. En coach kan alltså bidra till och påverka idrottare att prestera bättre. Under rådande ishockey-VM i Bratislava 2019 visade det finska landslaget med tränare Jukka Jalonen i spetsen att allt är möjligt, trots att det borde varit omöjligt med tanke på avsaknaden av stjärnor i spelartruppen. De finska spelarna har i intervjuer efter att de lyckats vinna ett historiskt VM-guld beskrivit en lagsammanhållning som de aldrig tidigare upplevt och där tilliten och tron på varandra varit enorm. De nämner även tränare Jalonen som en bidragande orsak till framgången i hans sätt att leda laget. Vad krävs av en ishockeytränare för att uppnå en sådan framgång?
Svenska ishockeyförbundet (2017) tar upp riktlinjer som beskriver hur man som coach inom ishockeyn ska agera gentemot sina adepter för att skapa ett klimat där de har möjlighet att uppnå sina mål. Dessa bygger på erfarenheter och upplevelser utifrån ett tränarperspektiv där tidigare tränare har delat med sig av situationer som fungerar och inte. Det som väcker min nyfikenhet och som ligger till grund för detta arbete är att få en inblick i spelarnas syn och dess upplevelser av vad de anser är en framgångsrik coachstil. Att få en bild av vad som kan tänkas vara det sätt som enligt spelarna är det som lämpar sig bäst som faktiskt är roten till att en tränares roll blir betydelsefull.
Bakgrunden till valet att skriva om framgångsrik coaching utifrån ett spelarperspektiv grundar sig i en upplevd avsaknad av hur hockeyspelare faktiskt ser på vad en framgångsrik coach har för egenskaper, förmågor och stil. Av vilken typ av tränare vill spelarna själva bli coachade för att utvecklas? Fahlström (2001) lyfter det tidigare forskningsläget inom ishockeycoaching ur coachernas perspektiv men en upplevd avsaknad av ishockeyspelares syn på framgångsrik coaching är påtaglig. Det ihop med det personliga intresset jag finner i min egen roll som tränare ligger till grund för undersökningen. De bakgrundliga faktorerna härstammar även från intresset att mer djupgående undersöka om spelarnas upplevelser överensstämmer med ledarskapsforskningen som finns kring området.
5
2. Litteraturbearbetning
Under kommande rubriker görs en bearbetning kring coaching där en uppdelning i två faser kommer att vara tydlig. Den första delen kommer att handla om coaching, coaching inom idrotten och om ishockey och coaching. Här kommer relevanta begrepp att lyftas och beskrivas kring coaching och ishockey. I den andra delen görs en teoretisk beskrivning kring ledarens egenskaper, förmågor och stil.
2.1 Coaching
Coaching handlar om att leda andra människor mot ett eller flera uppsatta mål, det kan vara ett personligt mål hos den enskilda individen eller ett gemensamt mål där en grupp arbetar för att uppnå något (Hassmén & Hassmén, 2010). Hassmén och Hassmén (2010) beskriver också att en coach kommer fram när det finns en följare och en ledare så att en dyad uppstår mellan dessa personer och vidare att coaching kan ha både en negativ och en positiv inverkan på en individ eller en grupp. Att man är lyhörd, öppen, empatisk och ser till följaren eller följarnas bästa är enligt Persson och Svensson (2018) egenskaper som i de allra flesta fallen har en positiv påverkan. Det är något som Berg (2004) styrker och beskriver att upplevelser av positiv coaching ofta grundar sig i respekt från coach till individ och att man involverar adepterna i olika beslutsprocesser.
Berg (2004) beskriver också att det visar på att man som coach är nyfiken på individernas åsikter vilket kan leda till att motivationen hos adepterna ökar. Hassmén och Hassmén (2010) förklarar att en coach kan öka prestationen hos en individ som inte presterar eller öka prestationen ytterligare hos en redan högpresterande individ. De menar på att coachen ofta blir som en ”stöttepelare” till adepten där det finns utrymme för frågor, reflektion och återkoppling. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver också att coachens roll blir väldigt tydlig när det finns en målbild hos adepten som den i dagsläget kanske inte lever upp till. Den nuvarande situationen kanske inte överensstämmer med den önskade och en process sinsemellan har således börjat. Här blir coachens frågor viktiga för att adepten ska få möjlighet att själv tänka ut svaret. Men för att man ska fokusera på syftet och hålla sig inom ramen så menar Berg (2004) att det finns fem tydliga steg man kan använda sig av:
➢ Aktivt fråga och uppmärksamt lyssna. ➢ Identifiera möjliga handlingsalternativ. ➢ Initiera handling och efterfråga resultat. ➢ Ge konstruktiv kritik och positiv återkoppling. ➢ Uppmuntra adeptens lärande.
6
Använder coachen dessa hållpunkter så ringar man in adepten och med dennes mål i fokus (Berg, 2004). Persson och Svensson (2018) är inne på samma spår vad gäller coaching och beskriver vikten av att ställa frågor till adepten. Om man inte ställer frågor så kommer man inte få några svar och får man inga svar så vet man inte om adepten har tänkt igenom handlingen eller beteendet eller om den enbart har genomfört det. Coaching finns idag inom olika arenor och enligt Lofthouse (2019) har skolan de senaste åren använt sig allt mer av coaching. Det som tidigare skulle vara väldigt ledarstyrt från ett håll, lärare till elev har utvecklats och blivit mer till en dyad där eleven och dess mål oftare står i fokus. Detta är något som varit naturligt under en mycket längre tid inom idrotten vilket kommer att beskrivas ytterligare i under nästa rubrik (Lofthouse, 2019).
2.2 Coaching inom idrott
Som nämnts ovan så har coaching inom idrotten varit framträdande under lång tid och något som andra verksamheter försökt ta till sig och efterlikna (Lofthouse, 2019). Inom idrottens värld pratar man om ”den coachande ledaren” och den har i avsikt att mer lämna över ansvaret till adepten, då det oftast är personen eller gruppen som ska utvecklas (Berg, 2004). Detta grundar sig menar Berg (2004) i att det ofta inom idrotten och framförallt inom elitidrotten är fokus på resultatet och prestationen, vilket kan sätta en press på utövaren. Coachen kan därav aktivt minska eventuell press genom att fokusera mer på uppgiften och inte resultatet. Det kallas för uppgiftsorienterad coaching där handlingen och processen är det som värderas och inte resultat (Hassmén & Hassmén, 2010). Leuciuc (2018) beskriver att coaching inom idrott är väldigt komplext och relativt olik coaching inom andra samhälleliga rörelser. Han menar på att man måste förhålla sig till många olika delar när det gäller att coacha inom idrotten, där man som coach måste ta hänsyn till idrottarens hela liv för att kunna prestera. Dels så förhåller man sig på olika sätt till att coacha endast en atlet eller om det är en hel grupp individer. Leuciuc (2018) menar att huvudfokus är vad det är som adepten vill förbättra angående motoriska delar, taktiska delar, tekniska delar eller delar som rör det mentala. Återigen, i likhet med vad Berg (2004) beskriver, så blir frågeställandet väldigt viktigt här så att man lyssnar på vad det är idrottaren vill förbättra och inte enbart vad coachen anser att adepten bör utveckla.
Leuciuc (2018) nämner också vikten av att säkerställa vad det är som adepten vill förbättra och vilken ände man ska börja i när man coachar inom idrotten. Han menar på att om man inte gör det så riskerar motivationen hos individen att sänkas. Det leder oss in på coachens roll att skapa ett bra motivationsklimat. Motivationsklimatet i en grupp är något som individerna upplever och där olika faktorer spelar in och påverkar (Hassmén & Hassmén, 2010).
7
Det rör sig om faktorer som får individerna i gruppen att känna en meningsfullhet och att det i mångt och mycket är prestationen som står i fokus och inte resultatet (Hassmén & Hassmén, 2010). Morgan (2017) styrker det i sin studie och beskriver att när idrottare i en grupp känner att det finns utrymme för självförbättring samtidigt som gruppen arbetar mot sina mål så höjs motivationsklimatet. Det är även här viktigt att det finns en balans mellan personliga mål och mål för hela gruppen. Han menade vidare att en bidragande orsak till att ett högt motivationsklimat uppstår är att deltagarna i gruppen känner sig respekterade av de andra deltagarna, upplever en hög kompetens och att det är ett uppgiftsklimat där man fokuserar på att göra uppgiften så bra som man kan och där inte resultatet är i fokus. Gör man det så tenderar den upplevda pressen att minskas (Morgan, 2017). Larsen (2003) menar på att när följarna är omotiverade är det svårare att uppnå goda resultat. Har adepterna däremot en god motivation och gör sitt yttersta för att prestera är det lättare att ta sig ur motgångar (Larsen, 2003).
2.3 Ishockey och coaching
Ishockey som är en lagidrott ställer vissa krav på hur en coach ska agera, där rollen som coach både innebär att man ska kunna leda en hel grupp samtidigt som coachandet av den enskilde individen ska ges utrymme (Svenska ishockeyförbundet, 2017). Ishockey och coaching idag innebär mycket att få ut allt av individen och skapa möjligheter för att individen ska lyckas (Svenska ishockeyförbundet, 2017). Förbundet beskriver också att man idag på förbundsnivå arbetar mycket med feedback till sina landslagsspelare, något som även förbundet förespråkar att tränare i klubblag på alla nivåer ska göra. Detta eftersom man försöker se varje individ samtidigt som att man ser till gruppens bästa och dess utveckling också försöker att utveckla individerna i den. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver att det är viktigt att man som coach tar sig tid till varje individ i en lagidrott så att ingen lämnas utanför. Detta är givetvis praktiskt mycket svårare än om man enbart hade coachat en individuell idrottare men de menar på att tränare som gör detta genererar att få en bättre respons av sina adepter. Även förståelsen kring varför man gör vissa övningar tenderar att öka om det förs en kommunikation mellan coach och adept (Hassmén & Hassmén, 2010). Fahlström (2001) tar upp att ishockeycoachers svåraste uppgifter är att motivera spelarna och att ta ut ett slagkraftigt lag. Även att skapa laganda ansågs enligt tränarna som en svår uppgift då de ofta har krav utifrån att leverera ett bra resultat vilket kan skapa en press på gruppen. Att arbeta under press är något som ishockeytränarna i Fahlströms (2001) studie ansåg som negativt. Samuelsson (2010) tar upp att coaching handlar om en stegvis process som handlar om att lära ut, på alla nivåer. Det finns två saker som Svenska ishockeyförbundet (2017) trycker på i deras utbildningar och kursmaterial och det är feedback och att skapa talang.
Feedback används idag som ett verktyg för att sätta ord på ett visst beteende hos en adpet. Feedback kan vara väldigt effektivt i positiv bemärkelse om man använder det på rätt sätt. Det rör sig om
8 situationsanpassad positiv feedback där man som tränare direkt efter en viss handling ger beröm och förklarar varför individen gjorde en bra sak (Persson & Svensson, 2018). Men de beskriver också att feedback kan vara ett redskap som kan ha motsatt effekt. Psykologen Avraham Kluger har gått igenom all forskning kring feedback som han kunde hitta och kom fram till att en tredjedel av alla fall så gav feedback en negativ effekt (Persson & Svensson, 2018). Det rörde sig om när en tränare eller coach hade i avsikt att ”ändra” ett beteende och såg på det som var ”fel” med adeptens handling. Tränarna hade i de flesta fall ingen avsikt att missvisa sina adepter utan de trodde att genom deras verbala korrigering så hjälpte de sina aktiva (Persson & Svensson, 2018). Just den ”korrigerande” feedbacken är något som ofta uppfattas negativt hos en adept vilket också Larsen (2003) menar och beskriver att feedback bör användas för att belysa något bra. Olika begrepp som en ledare/tränare bör ha med sig i sin feedback är beskrivande, specifik, hänsynsfull samt tidsmässigt anpassad. Om man beskriver en situation istället för att värdera den så avser adepten att ha lättare för att ta emot det och att den feedback man ger är specifik och inte generell (Larsen, 2003). Det andra begreppet som Svenska ishockeyförbundet, (2018) tar upp är att skapa talang. Det handlar om hur man som tränare skapar de bästa förutsättningarna för att individerna man coachar ska bli så bra som de vill (Svenska ishockeyförbundet, 2018). Ett begrepp som lyfts och som enligt förbundet en tränare bör ha med sig i sitt ledarskap är ”deliberate practice” och handlar om att individerna får en möjlighet till att pröva sina kunskaper på maxnivå gällande olika tekniska moment. Detta på grund av att träningarna ska vara utvecklande för spelarna genom utmanande övningar. Förbundet menar på att det bidrar till en minskad risk för understimulans och att spelarna får större möjligheter till att bli bättre hockeyspelare.
Ett annat begrepp som också tas upp av förbundet är ”deliberate play”. Det syftar mer till lekfull träning som inte behöver vara organiserad utan spontan och helt självvald. Spontanidrott går under den bemärkelsen (Svenska ishockeyförbundet, 2018). Att tidigt specialisera sig eller träna för enformigt menar förbundet också är fel om man vill skapa talang som tränare. Ford (2009) styrker det och i hans studie så kollade man just på tidig specialisering där två fokusgrupper följdes under fyra års tid från 12–16 års ålder, där den ena gruppen endast tränade fotboll och den andra utövade flera andra idrotter. Det man sedan kunde se var att det var fler i den andra gruppen, där man utövade andra idrotter som blev elitspelare. Ford (2009) beskriver att förklaringen till det var att de hade fått en mer allsidig träning som de tagit med sig upp i sina framtida elitkarriärer. För att bli ishockeytränare på elitnivå behöver man genomgå vissa utbildningssteg via Svenska ishockeyförbundet, där det högsta steget är en ”elittränarutbildning” motsvarande 13 kursdagar. Efter att man blivit godkänd där så får man vara huvudtränare eller assisterande i SHL (Sveriges högsta liga), Hockeyallsvenskan, J20 superelit samt vara instruktör på ett elithockeygymnasium (Svenska ishockeyförbundet, 2018). Trudel, Wright och Culver (2007) menar att för att bli en framgångsrik ishockeytränare så behöver det i regel inte vara för man har en gedigen utbildning, eftersom andra faktorer som mentorskap, erfarenheter, interaktioner med andra tränare och 9 böcker relaterade till ämnet är minst lika viktigt. Trudel et al. (2007) menar också på att en kombination av utbildning, miljö, erfarenheter och mentorskap skapar goda förutsättningar till att man kan bli en framgångsrik ishockeytränare. Fahlström (2001) beskriver i sin studie att majoriteten av ishockeytränarna som coachade på elitnivå själva hade en gedigen spelarkarriär på minst division 1-nivå. Han tar även upp att hela den loka kulturen så som arv, miljö och erfarenhet spelar in om man som ishockeytränare blir framgångsrik vilket överensstämmer med Trudel et al. (2007) som just tar upp den kombinationen av faktorer. Även Samuelsson (2010) var inne på att ishockeycoacher blir framgångsrika av olika anledningar, så som att skapa sig erfarenhet och använda sig av mentorer.
För att sammanfatta den inledande litteraturbearbetningen så visar ledarskapsforskningen att framgångsrik coaching handlar mycket om att motivera adepterna, genom att lyssna, fråga, uppmuntra och återkoppla. Mot bakgrund av bearbetningen verkar en framgångsrik ishockeycoach arbeta mycket med att ge positiv feedback till sina spelare och försöka att undvika den korrigerande feedbacken. En ishockeytränare som arbetar med ”deliberate practice” och utmanar sina adepter att utöva utmanande tekniska moment i hög fart tenderar att bli mer framgångsrik då spelarena utvecklas snabbare.
2.4 Teoretiska utgångspunkter
Nu kommer en bearbetning kring ledarsskapsegenskaper, -färdigheter och -stilar att göras där tre olika teorier kring varje rubrik kommer att lyftas. Teorierna har sina utgångspunkter från ledarskapsforskning och är alla tre hämtade från Hassmén och Hassmén (2010).
2.5 Ledarens egenskaper och personlighetsdrag
Två begrepp som enligt Hassmén och Hassmén (2010) oftast tas upp och som beskrivs ha en bidragande orsak till om man ”passar” som coach och således uppfattas som lyckosam är egenskaper och personlighetsdrag. De menar på att det rör sig om egenskaper och personlighetsdrag som i mångt och mycket kan kännas igen i andra sammanhang och som inte behöver överensstämma med vad som är gångbart i idrotten och inom ishockey. Men Gustafsson, Hassmén och Kenttä (2009) beskriver att Femfaktorteorin är en teori som visats sig vara framgångsrik inom tidigare ledarskapsforskning. Femfaktorteorin består av fem personlighetsdrag/egenskaper som har betydelse för coaching. De beskriver också att teorin lämpar sig om man vill få reda på en persons mer permanenta personlighetsdrag. Dessa är: 1. Neuroticism, som handlar om huruvida coachen reagerar emotionellt.
10
2. Extraversion, som handlar om man är belägen att agera extrovert samt har en utpräglad längtan efter att uppnå framgång. 3. Öppenhet för förändringar som handlar om att man är nyfiken, kreativ samt informerad. 4. Vänlighet och godmodigt sinnelag, handlar om att man visar respekt, empati och förståelse. 5. Noggrannhet och pålitlighet, handlar om att man har kontroll, är organiserad samt förberedd.
Judge, Bono, Ilies och Gerhardt (2002) beskriver att en metaanalys visade att ju mer ”stabila” personlighetsdragen är desto större blir sambandet med vad som uppfattas som bra ledarskap. I denna analys framkom också att extraversion hade det starkaste sambandet med ledarskap och det näst starkaste sambandet var noggrannhet och pålitlighet följt av på öppenhet för förändringar. Det personlighetsdrag som hade det fjärde starkaste sambandet med ledarskap var neuroticism och sist och som inte alls visade på något större samband med ledarskap var vänlighet och godmodigt sinnelag.
Judge et al. (2002) drar slutsatsen att om man är en utåtriktad person som är noggrann och pålitlig så uppfattas man som en mer naturlig ledare. Även att vara öppen för förändringar visar på att man kan fungera som ledare. Uppfattas man ha en hög grad av neuroticism så tenderar det att vara negativt i ett ledarskapsperspektiv. Judge et al. (2002) beskriver dock att i tidigare studier kring idrottsledarskap så tenderar vänlighet och att ha ett godmodigt sinnelag visa på ett positivt samband med att vara ledare. Det som Judge et al. (2002) även visar är att dessa egenskaper inte enbart är gångbara i förhållande till idrott, utan har visat sig vara egenskaper som fungerat för ledare i andra situationer. De undersökte också genom tidigare forskning vilka karaktärsdrag som uppfattas vara lämpliga och som andra förknippar med ett effektivt ledarskap. Det som återigen framkom var vikten av att vara utåtriktad och verbalt öppen och att man inte upplevs blyg och tillbakadragen. Judge et al. (2002) belyser dock att detta är uppfattningar av vad man tror ska identifiera framgångsrika personlighetsdrag men att det inte behöver fungera i praktiken. Persson och Svensson (2018) styrker detta och menar på att uppfattningar om hur man är som ledare är viktigt men att det är själva arbetet som är det viktigaste. De menar på att man som ledare först och främst bör behandla individen eller gruppen på det sätt som är bäst för de/den och inte enbart hur man ska uppfattas.
2.6 Ledarens förmågor och färdigheter
När det gäller en coachs förmågor och färdigheter beskriver Gjerde (2012) vikten av att kunna utveckla andra för att fungera i rollen som coach. Under denna rubrik kommer därför en redovisning kring vad en coach behöver för förmågor och färdigheter för att lyckas med detta. Tidigare forskning hade gjorts på ämnet med det dröjde fram till att Robert Katz skrev en artikel där beskrivningar kring hur en framgångsrik
11 ledare skulle agera som ämnet verkligen aktualiserades (Katz, 1955 refererad i Hassmén & Hassmén, 2010, s.125). Det innebar att fokus riktades mot hur olika ”färdigheter” spelar in på effektiv coaching och idag ser man att förmågor och färdigheter hos en coach är något som spelar in i upplevelsen kring dess kompetens (Hassmén & Hassmén, 2010). I modellen ingår tre olika områden som berörs utifrån ett ledarskapsperspektiv: tekniska, mellanmänskliga och konceptuella. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver att dessa olika områden blir viktigare eller mindre viktigt beroende på vilken nivå som man är verksam på. Inom elitidrotten så tenderar de konceptuella färdigheter vara av stor vikt medan de tekniska inte är i huvudfokus utan har större betydelse på lägre nivå då adepterna på hög nivå vet hur de ska agera. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver också att de mellanmänskliga förmågorna är viktiga oavsett nivå då samspelet mellan adept och coach är av betydelse.
Tekniska färdigheter
Det som enligt Hassmén och Hassmén (2010) har varit tydligt är att ju mer komplex en idrott är desto större vikt läggs på att coachen har tekniska färdigheter. Visar ledaren kunskaper kring idrottarnas utövande, utrustning och taktik så tenderar coachen att få mer förtroende. Svenska ishockeyförbundet (2017) beskriver idrotten ishockey som en komplex idrott där utövarna utsätts för ständiga tekniska påfrestningar som rör skridskoåkning, klubbteknik, speluppfattning samt snabba beslutsfattningar. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver också att de tekniska färdigheterna inte är det som avgör om man är en god ledare eller inte men om man inte innehar någon som helst kunskap om, i detta fall ishockey, så kan spelare känna en osäkerhet kring vad det är som de ska genomföra och varför.
Mellanmänskliga färdigheter
Det andra färdighetsområdet är mellanmänskliga färdigheter, det handlar om huruvida man kan fungera och bemöta andra oavsett individens bakgrund. (Katz, 1955 refererad i Hassmén och Hassmén, 2010, s.125) beskriver också att det är få roller där man är så ständig i kontakt med andra människor som i rollen som idrottsledare. Att då förstå sig på och kunna fungera med andra människor är ytterst viktigt för att nå framgång. Hassmén och Hassmén (2010) redogör som tidigare nämnt att just de mellanmänskliga färdigheterna är något som en ledare bör ha med sig oavsett nivå då just en förståelse för andra människor visar på att man bryr sig om individen.
Konceptuella färdigheter
Den sista och tredje färdigheten i modellen är de konceptuella färdigheterna hos en coach. Det rör sig om hur en ledare kan hantera information, beslutsfattande och förståelser kring hur en organisation eller förening är uppbyggd. I idrottsliga sammanhang rör det sig mer om hur man väljer att bygga sitt lag och att adepterna i en grupp känner ett förtroende för coachen i beslutsprocesser (Hassmén & Hassmén, 2010).
12
De nämner också att en konceptuellt duktig person ofta har strategisk förmåga och att vara strategiskt skicklig visar sig mer lämpligt ju högre nivå man befinner sig på.
Modellen har använts i tidigare ledarskapsforskning och har visat enligt Champion, Morgeson och Mumford (2005) att ju högre befattning man har inom en organisation så blir alla färdigheterna viktigare. De menar på att ledare som har större ansvar och en högre kravbild allt oftare lever upp till de olika färdigheterna och att ledare på lägre nivå i samma utsträckning inte har alla färdigheterna i lika hög grad. För att koppla detta till ledarskap inom ishockey så beskriver Gilbert och Trudel (2001) att ju högre nivå man är på som hockeytränare ju högre krav ställs det på vilka färdigheter man har. De menar också på att hockeytränare på en hög nivå allt oftare har fler färdigheter som visar sig vara till deras fördel.
2.7 Ledarens stil och beteende
Det finns olika ledarskapstyper, vilket påverkas av ledarens beteende (Hassmén & Hassmén, 2010). Utifrån detta så gjordes en modell som grundar sig i att ledare kan antingen vara mer eller mindre strukturinriktad samt mer eller mindre individinriktad. Modellen som framtogs har senare modifierats av Blake och McCanse och är idag sju olika ledarskapsstilar. Dessa är: resultatledaren, relationsledaren, icke- ledaren, lagom-ledaren, lagledaren, både-och-ledaren och egoisten. Alla stilarna kretsar kring relationsledaren och resultatledaren som i modellen motsvarar två ytterligheter (Blake & McCanse, 1991 refererad i Hassmén & Hassmén, 2010, s. 148).
Resultatledaren
Alla beslut och alla instruktioner som ges av resultatledaren grundar sig i att resultatet ska vara positivt i den bemärkelse att man vinner eller uppnår det man bestämt. Huvudfokuset ligger på det resultat som laget presterar och en resultatledare uppfattas ofta som styrande. Att skapa relationer med spelarna eller adepterna är inte resultatledarens primära uppgift utan fokuserar enbart på att uppnå goda resultat (Hassmén & Hassmén, 2010).
Relationsledaren
Resultatledarens motsats är relationsledaren och här ligger huvudfokuset inte på resultatet utan att skapa relationer och trivsel är det viktiga. Denna ledare uppfattas oftare som empatisk, som en god lyssnare, behaglig och förstående (Hassmén & Hassmén, 2010).
Icke-ledaren
En icke-ledare är som likt namnet varken eller de två ovanstående typerna utan syns eller hörs inte. En ledare som bara sitter i ledarrummet och kommunicerar till sina adepter via andra eller annan form där det
13 personliga mötet uteblir betraktas som en icke-ledare. Kan uppfattas mindre brydd om laget och individerna i det och kommunikationen lämnar mer att önska (Hassmén & Hassmén, 2010).
Lagom-ledaren
Någonstans i mitten mellan ytterligheterna hittar man lagom-ledaren som arbetar diplomatiskt där undvikande av konflikter är vanligt. Söker ofta efter vad den breda massan tycker och uppfattas som ”lagom” styrande (Hassmén & Hassmén, 2010).
Lagledaren
I mångt och mycket den ledarstil som är fullkomlig där både fokus på uppgift och relationskapande ingår. Vill inkludera gruppen i beslutsprocessen samtidigt som den personliga trivseln är viktig. Uppfattas ofta som engagerad, trovärdig och inkluderande (Hassmén & Hassmén, 2010)
Både och ledaren
(Blake och McCanse, 1991 refererad i Hassmén och Hassmén. 2010, s.149) beskriver både och ledaren som den vänlige diktatorn och menar på att den ibland fokuserar på resultat och ibland på individen/gruppens bästa. Kan bidra till osäkerhet kring vad som gäller och otrygghet. Är följarna med på tåget kan den dock vara effektiv i vissa situationer.
Egoisten
Uppstår när ledarens egen vinning är i fokus och spelarna enbart är där för att uppfylla det ledaren vill. Inte en nämnvärt populär ledarstil och utövarna tenderar att märka relativt snabbt att denna ledaren enbart är där i ett syfte. Är enligt Hassmén och Hassmén (2010) tveksamt om detta kan kallas ledarskap då en ledare ska leda och se till andra människors behov.
Utifrån dessa ledarskapsstilar så beskriver Hassmén och Hassmén (2010) att det ofta beror på många olika faktorer för att en ledarstil ska fungera på en viss grupp och lagledaren som beskrivs som den ideala ledaren blir inte per automatisk framgångsrik. Roorda (2015) förklarar att önskad ledarskapsstil tenderar att skiljas åt beroende på om man tränar en individ eller en grupp, där enskilda idrottare allt oftare upplever att en framgångsrik coach är mer relationsbyggande jämfört med lagidrottare som uppskattar en tränare som fokuserar på utvecklingen. Det går att koppla till lagledaren där båda dessa parametrar är viktiga.
14
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att ur manliga ishockeyspelares perspektiv undersöka vad som kännetecknar en framgångsrik ishockeycoach.
Frågeställningar: • Vilka egenskaper anser ishockeyspelare att en framgångsrik coach behöver? • Vilka färdigheter och förmågor behöver en framgångsrik coach enligt ishockeyspelare? • Vad för stil anser ishockeyspelare en framgångsrik coach ha?
15
4. Metod
4.1 Design
Valet av datainsamlingsmetod grundade sig i att på bästa möjliga vis besvara syfte. För att ta reda på det genomfördes fyra enskilda intervjuer och en fokusgruppsintervju med samma intervjuguide men under fokusgruppsintervjun fördes mer diskussion kring saker som noterats under tidigare intervjuer. Hassmén och Hassmén (2008) beskriver en fokusgrupp som en mindre grupp som följer likt en vanlig intervju en intervjuguide. Hassmén och Hassmén (2008) nämner även att en fokusgrupp kan stimuleras till att mer djupgående diskutera området och mer information kan då studeras för att besvara syftet, vilket var avsikten med deras deltagande i undersökningen. Att använda sig av en fokusgrupp som intervjuform gör det enklare för en forskare att undersöka det område som var avsett att undersökas. Förklaringen till varför två olika metoder genomfördes var således att besvara syftet på ett mer djupgående sätt. Tanken kring en sådan design var att dels låta fokusgruppen besvara den ursprungliga intervjuguiden, dels diskutera mer öppet kring iakttagelser från de tidigare intervjuerna. Detta bidrog till att fokusgruppen tolkade resultatet från tidigare intervjuer och en ny tolkning gjordes således av resultatet. Jacobsson och Skansholm (2019) beskriver denna design som en hermeneutisk analys.
Då man vill ta reda på en upplevelse utav någonting menar Trost (2010) att intervjuer lämpar sig bäst. Han beskriver att man då får en mycket tydligare bild av varför respondenterna tycker på ett visst sätt och det går att bygga vidare på en frågeställning för att fördjupa sig kring ämnet. För genomförandet av detta användes semistrukturerade intervjuer där en intervjuguide användes som alla respondenterna besvarade men där det fanns utrymme för följdfrågor. Intervjuguiden var även målinriktad mot syftet vilket Hassmén och Hassmén (2008) menar är lämpligt. Trost (2010) beskriver att denna form av upplägg gör att intervjupersonerna brukar känna en större trygghet i genomförandet av intervjun, då det blir mer likt ett samtal än en utfrågning. Det var det som var tanken att åstadkomma i studiens intervjuer, vilket också upplevdes ske. Respondenterna kunde då öppna upp sig och prata utifrån sina upplevelser.
4.2 Urval
Valet av undersökningsgrupp grundade sig i att hitta lämpliga respondenter som hade tillräckligt med erfarenheter och kunskap för att syftet skulle kunna besvaras (Trost, 2010). Respondenterna utgjordes därför av sju hockeyspelare som alla hade spelat på elitnivå för juniorer eller seniorer. Sex av sju spelare var ifrån Sverige och en var ursprungligen från Kanada.
16
Alla respondenter var manliga ishockeyspelare och valet av enbart män berodde på att studien skulle fokusera på manlig ishockey och hur manliga ishockeyspelare ser på framgångsrik coaching. Åldern på deltagarna sträckte sig mellan 20–28 år och alla spelade aktivt i klubbar i Sverige. Två av deltagarna hade erfarenhet av tidigare spel i USA och en av dessa också i Kanada och Tjeckien. Sex av sju spelare hade spelat i division 1 eller uppåt där två av dem hade spelat över 20 matcher i Sveriges högsta liga, SHL. Två av spelarna hade även spelat landskamper med U17 landslaget samt U19 landslaget. Den sjunde respondenten hade spelat på elitnivå i en amerikansk collegeliga. Majoriteten av respondenterna hade också gått på ett elithockeygymnasium i Sverige och hade således spelat upp till J20 superelit på juniornivå. Således hade alla varit verksamma på en hög nivå och nådde upp till den kravbilden som fanns för att kunna medverka i studien. Den innebar att respondenterna skulle ha varit aktiva som spelare på elitnivå för juniorer eller division 1 och uppåt på seniornivå. Det kravet grundade sig i att alla spelarna hade eller hade haft tränare som arbetade eller arbetat heltid i sin tränarroll och hade således gått alla steg på Svenska ishockeyförbundet - utbildningsstege (Svenska ishockeyförbundet, 2018) eller motsvarande i andra länder. Detta innebar att samtliga av spelarna hade erfarenheter av utbildade tränare och inte enbart ideella.
Urvalet var ett icke-slumpmässigt urval då jag aktivt frågade ett antal personer som levde upp till de krav som ställdes för att kunna medverka i undersökningen. Detta gjordes för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för intervjupersonerna att kunna bidra med kunskap som kan besvara syftet. Trost (2010) menar att ett icke-slumpmässigt är lämpligt när urvalet ska representera en specifik skara. Om spelarna inte hade haft någon erfarenhet kring tränarskap på hög nivå så kan resultatet av undersökningen blivit annorlunda och kanske inte besvarat det som var avsett att undersökas
4.3 Intervjuguide
Studiens intervjuguide (se bilaga 1) var uppdelad i tre olika delar. Den första delen var punktformuleringar som var avsedda att beröra spelarnas bakgrund gällande deras egen spelarkarriär, lag, division samt hur många tränare de haft på junior och seniornivå. En kort redogörelse kring hur deras upplevelser av dessa tränare fanns också med i den första delen av intervjuguiden.
Vidare in på den andra delen av intervjuguiden så riktades fokus mer åt en ledarens egenskaper, färdigheter samt stil som var kopplade till de tre teorierna som redovisats tidigare i arbetet. Samma intervjuguide användes under både de individuella intervjuerna och fokusgruppsintervjun. Frågor om egenskaper var kopplat till femfaktorteorin, frågor om färdigheter var kopplat till Katz tre färdighetsområden och beteende och stil var kopplat till en modell kring ledarskapsstilar. Del två är den del som smalnar av intervjuguiden
17 och specificerar sig mer mot syftet. Det fanns fastställda frågor som användes under intervjuerna men följdfrågorna varierade då det var en semistrukturerad intervju. Hassmén och Hassmén (2008) beskriver att en semistrukturerad intervju har bestämda frågepunkter som ska bearbetas men att det finns utrymme för öppna följdfrågor som inte behöver vara förutbestämda. Del två var den delen som var avsedd att fördjupa sig i spelarnas upplevelser av framgångsrik coaching. Valet av att ha med teorierna var för att ge respondenterna ett förtydligande kring vilka egenskaper som kan tänkas vara viktiga, så att alla respondenter besvarar samma område. Trost (2010) beskriver att ha förutbestämda begrepp, som respondenterna ska reflektera kring, bidrar oftare till en ökad förståelse kring ämnet istället för att man som respondent själv ska komma på begrepp att reflektera över. Del tre var den avslutande delen i intervjuguiden som knyter ihop del två genom en sammanfattning och eventuella tillägg.
4.4 Genomförande
Totalt genomfördes fyra individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju med tre ishockeyspelare. Sammanlagt har alltså fem intervjuer genomförts med sju olika hockeyspelare. Alla respondenterna kontaktades först via en mobiltelefon där syftet med studien beskrevs och varför just de blev tillfrågade. När de meddelade att de kunde medverka i intervjuerna bestämdes tid och plats. De individuella intervjuerna genomfördes först. Vid kontakten med respondenterna så fick alla ett informationsbrev gällande undersökningen samt en beskrivning på hur intervjuerna skulle gå till och att de inte behövde genomföra intervjuerna utan några konsekvenser som följd. Hassmén och Hassmén (2008) beskriver att det är viktigt att de tillfrågade intervjupersonerna får denna information innan intervjun börjar så att de är medvetna om deras rättigheter. Den första intervjun genomfördes i ett grupprum, i en hockeyarena, som respondenten varit flera gånger tidigare. Trost (2010) beskriver att igenkända platser är att föredra vid en kvalitativ undersökning och vid intervjuer som undersökningsform, då det är viktigt att respondenterna är bekväma och således kan svara mer utförligt.
Det första samtalet spelades in på en mobiltelefon via en inspelningsapp som benämns ”Voice Recorder” och mobilen var inställd på flygläge under hela intervjun som tog 32 minuter att genomföra. Den första intervjun flöt på bra och inga problem uppstod. De resterande tre individuella intervjuerna genomfördes inte via ett fysiskt möte, då de befann sig på andra platser i Sverige. Två av dessa genomfördes därför via Skype och en via enbart telefon. Intervjuerna flöt på bra och inga problem uppstod. Intervjuerna som genomfördes via Skype kändes väldigt avslappnade och det blev mer av ett samtal istället för en utfrågning, vilket var avsikten. Skype som hjälpmedel blev således ett bra hjälpmedel då man ändå kunde se intervjupersonen och se eventuella ansiktsuttryck. Den andra intervjun tog 25 minuter att genomföra och den tredje intervjun tog 22 minuter. En annan aspekt till att Skype var ett bra hjälpmedel till att 18 genomföra intervjuerna, var att respondenterna själva kunde välja tid och plats, vilket enligt Hassmén och Hassmén (2008) brukar generera en större bekvämlighet. Den fjärde och sista individuella intervjun genomfördes, som tidigare nämnt, via en mobiltelefon då respondenten inte hade tillgång till Skype. Den fjärde intervjun spelades in via en annan mobil som var i flygplansläge och tog 26 minuter att genomföra. Fördelen med att göra intervjun via mobiltelefonen var att respondenten kändes väldigt trygg med att besvara alla frågor och behövde inte vara på en specifik plats under samtalet. Nackdelen med att göra det via telefonen är dock att man inte kan se personen och interaktionen uteblir. Efter att de individuella intervjuerna var genomförda så gjordes även en fokusgruppsintervju med en fokusgrupp där tre hockeyspelare deltog. Tanken var att fyra personer skulle ingå i denna intervju men ett sent återbud gjorde att det endast blev tre. Avsikten med att även genomföra en fokusgruppsintervju var för att gruppen skulle få diskutera kring sådant som noterats från de individuella intervjuerna. De fick därför besvara och föra en diskussion kring både intervjuguiden men även begrepp som tagits med från tidigare intervjuer. Ingen enskild respondents upplevelser nämndes, utan enbart områden och begrepp som tagits upp i de individuella intervjuerna. Detta skapade ett mer djupgående gruppsamtal från respondenterna och visade sig vara lyckat.
Intervjun var tänkt att genomföras i en hockeyarena, i samma grupprum där den första intervjun hade ägt rum, men det var stängt så vi fick därför vara hos mig. Det var inget som var inplanerat men fungerade bra då det inte var aktuellt att byta dag. Gruppintervjun tog 36 minuter att genomföra och alla respondenterna pratade ungefär lika mycket. De kände varandra sedan tidigare vilket underlättade och de kunde föra en mer öppen diskussion, vilket även var tanken med fokusgruppsintervjun. I det stora hela så gick intervjuerna väldigt smidigt att genomföra och respondenterna diskuterade alla punkter som kändes viktiga att få med. Något att ha med sig och i framtiden utveckla är att ge respondenterna mer tid till att tänka och inte gå vidare för snabbt till nästa fråga.
4.5 Databearbetning
Bearbetningen av insamlade data har gjorts med hjälp av en inspelningsapp på mobilen, som benämns ”Voice Recorder” och som man likt en bandspelare kan spela in samtal och intervjuer med. Dessa lagras sedan enbart i appen och för att de inte ska sparas någon annanstans var ”flygplansläge” aktiverad på mobilen under inspelning samt bearbetningen. Transkriberingen gjordes sedan i olika Word-dokument med intervjuguiden inklistrad och samtidigt som avlyssningen av intervjuerna gjordes så skrevs allt av relevans ned. Varje intervjuperson hade varsitt dokument, förutom fokusgruppsintervjun där transkriberingen av den var i ett eget dokument. Detta underlättade sedan när bearbetningen av materialet gjordes i resultatdelen eftersom allt var nedskrivet i olika dokument. Alla intervjuer kunde avlyssnas utan 19 problem därav klassificerades inget material som bortfall. Förutom det material som valdes bort för det låg långt bort från syftet. Den mer teoretiska bearbetningen av intervjuerna hade sin utgångspunkt i de tre olika teorierna: Femfaktorteorin, Katz tre färdighetsområden samt ledarskapsstilar hämtade från Hassmén och Hassmén (2010). Den bearbetade data som samlades in analyserades utifrån teoretiska teman. Hassmén och Hassmén (2008) beskriver det som en tematisk analys där ett tema är förutbestämt kopplat till en teori för att besvara det syfte man har med undersökningen. Bearbetningen av den insamlade data var även teoriledd då resultatet bearbetades utifrån tre teorier
En koppling mellan spelarnas upplevelser av framgångsrik coaching och relevanta teorier rörande ämnet har genomförts. Fokusgruppens deltagande i undersökningen grundade sig i att de individuella intervjuerna skapade en grundlig förståelse kring området, som fokusgruppen sedan fördjupade och breddade förståelsen kring. Det gjordes därav en hermeneutisk analys via den utvalda fokusgruppen. Jacobsson och Skansholm (2019) beskriver att en hermeneutisk analys är när forskaren själv tolkar resultat. I detta fall skedde tolkningen av de individuella intervjuerna först och utvecklades sedan genom fokusgruppens svar. Det medförde till en fördjupning inom området. Jacobsson och Skansholm (2019) nämner det som en spiral, där en ny tolkning av en förståelse görs och spinner således vidare på kunskapen. Det gjordes en ny tolkning av intervjuerna genom fokusgruppens svar och en hermeneutisk analys hade således skapats. Det går beskriva det som att kunskapen tolkas i olika steg för att fler synvinklar ska redovisas (Jacobsson & Skansholm, 2019).
4.6 Validitet och reliabilitet
För att reflektera över undersökningsresultatets tillförlitlighet och giltighet kommer en redogörelse kring begreppen validitet och reliabilitet att genomföras under denna rubrik.
Validitet
Studiens syfte var att undersöka manliga ishockeyspelares syn på framgångsrik coaching. För att få reda på det och skapa en rättvis bild av hur spelare upplever detta så fanns det en kravbild att spelarna skulle spela på en hög nivå vad gäller junior och seniornivå, då de har eller har haft erfarenhet kring olika tränare som arbetat heltid i sin yrkesroll som hockeytränare. Respondenterna har således varit relevanta för undersökningen. Hassmén och Hassmén (2008) belyser att för att undersökningen ska vara tillförlitlig så behöver man fånga in de begrepp och fenomen via respondenternas upplevelser, så att de i bästa mån besvarar syftet. I och med användningen av teorierna, som var kopplade till ledarskap, så blev det tydligt vad det var som respondenterna skulle besvara. Deras erfarenheter och upplevelser var således kopplade
20 till att besvara vad de ansåg var viktiga egenskaper och kompetenser för att bli en framgångsrik coach kopplat till teorierna. Validiteten tenderade då att höjas (Hassmén & Hassmén, 2008).
Reliabilitet
Efter avslutad datainsamling var det tydligt att resultaten är tillförlitliga, då alla respondenter håller sig inom samma område. Respondenterna upplevs ha en förståelse kring vad det var som de skulle besvara, vilket blev tydligt när transkriberingarna av intervjuerna gjordes. Med tanke på att alla respondenterna uppfattade intervjuguiden på samma sätt, även fast deras svar till viss del skiljde sig åt, visade det på en hög reliabilitet. Enligt Hassmén och Hassmén (2008) går det att mäta reliabiliteten i en kvalitativ ansats om man ser samma mönster efter att flera intervjuer har genomförts. För att mäta reliabiliteten i en kvalitativ ansats så menar Hassmén och Hassmén (2008) också att det är viktigt att man använder sig av bra mätinstrument och teknik för att genomföra intervjuerna. I detta fall så spelades intervjuerna in av en app via mobilen som var mycket enkel att bemästra och inspelningarna var lätta att transkribera då ljudet var tydligt. Det man får ha i åtanke är min oerfarenhet som intervjuare, vilket är svårt som intervjuare att redogöra för. Om jag hade gjort intervjuerna på ett annat vis så kanske intervjusvaren hade blivit mer djupgående och resultatet kanske hade blivit ännu mer tillförlitligt.
4.7 Etiskt förhållningssätt
För att på ett tydligt sätt framföra studiens etiska förhållningssätt till respondenterna i undersökningen, så har ett informationsbrev samt en samtyckesblankett förmedlats ut innan påbörjad intervju (se bilaga 2 och 3). I informationsbrevet togs syftet med undersökningen upp samt varför deras deltagande var relevant. Där tog det även upp på ett klart och tydligt sätt att personuppgifterna endast bearbetas med respondentens samtycke och att de som intervjupersoner hade rätt att avstå frågor eller avsluta intervjun utan några som helst negativa konsekvenser som följd. Information om att inga obehöriga kommer att kunna ta del av uppgifterna framgick också, samt att allt material kring deras inspelade svar kommer att raderas efter att arbetet blivit godkänt. Enligt personuppgiftslagen, GDPR, (dataskyddsförordningen från och med den 25 maj 2018) har även alla deltagande respondenter tillgång till den personliga data som bearbetas, utan några avgifter, vilket också framgick i informationsbrevet.
Intervjupersonerna fick även information om att om dessa regler inte följs, så har personen eller personerna i fråga rätt att begära radering eller annan form av invändning mot bearbetning utav uppgifterna. Personuppgifterna i undersökningen har således bearbetats med respekt och enbart för att uppnå syftet med undersökningen. Detta i enlighet med vetenskapsrådet (Vetenskapsrådet, 2017). Intervjuerna var konfidentiella då jag som intervjuare tog del av intervjupersonernas personuppgifter och identitet 21
(Hassmén & Hassmén, 2008). Att låta respondenterna vara helt anonyma även för mig, var oundvikligt då jag intervjuade fyra av sju intervjupersoner via ett fysiskt möte samt två via Skype, samt att jag visst lite om deras respektive bakgrunder då alla skulle ha spelat ishockey på en hög nivå. Dock så har personuppgifterna behandlats enligt de konfidentialitetskrav som finns, för att obehöriga inte ska kunna ta del av det och att jag som intervjuare inte avslöjar deras identitet (Vetenskapsrådet, 2017).
22
5. Resultat
Under denna rubrik kommer en resultatbearbetning av intervjuerna att presenteras. Likt intervjuguiden (se bilaga 1) består resultatet av tre delar, där den första delen redovisar relevant bakgrund kring spelarna samt övergripande upplevelser kring deras syn på coaching. Den andra delen riktar sig mer mot att besvara syftet med hjälp av de tre teorierna som redovisats i avsnittet teoretiska utgångspunkter och den avslutande tredje delen är en sammanfattning kring spelarnas upplevelser av framgångsrik coaching. Den första intervjupersonen som beskrivs kommer att benämnas intervjuperson 1 och nästa efter det som intervjuperson 2 tills det att alla intervjupersonernas bakgrund har beskrivits. Redovisade citat från de individuella intervjuerna kommer i slutet av varje citat att ha respondenten i parantes medan citaten från fokusgruppsintervjun kommer att börja med respondentens beteckning, detta för att förtydliga var citatet är ifrån.
5.1 Spelarnas bakgrund
Den första intervjupersonen som benämns som intervjuperson 1 var en 28 årig man som för närvarande spelar i en division 2 klubb i mellansverige. Han är ursprungligen från Kanada och spelade där fram till junioråldern då han flyttade till USA och började spela i NCAA III som är en professionell collegeliga. Han har även spelat i Tjeckien för att sedan några år tillbaka representerat svenska klubbar. Under hans college- och seniortid som ishockeyspelare hade han över 10 olika coacher där de flesta haft olika coachstilar och egenskaper. Han har haft erfarenhet av, enligt honom, både bra och dålig coaching där han nämner en tränare som var extra bra på att utge förtroende till spelarna.
En specifik tränare var bra på att skapa tillit och trodde på våra förmågor som spelare. Det i sin tur gjorde att vi spelare litade på honom och verkligen lyssnade när han pratade. (intervjuperson 1).
Tolkningen man kan göra utifrån detta är att spelaren i fråga uppskattar när en tränare visar att han eller hon tror på dennes kompetens vilket i sin tur generade en tillit tillbaka.
Den andra intervjupersonen, intervjuperson 2, var en 22 årig man som spelat hockey i 15 år i J20 elit, division 1 och nuvarande division 2. Alla klubbar han representerat har varit lag i mellansverige där han beskrev att han haft 5 tränare på junior- och seniornivå där erfarenheten utav dessa både varit positiv och negativ. Tredje intervjupersonen benämns som intervjuperson 3 och var en man på 21 år som också spelat i J20 elit och division 1 på junior- och seniornivå. Likt föregående person så hade intervjuperson 3, en 15 år lång hockeykarriär där han nämnde att han haft en mix utav bra och enligt honom, sämre tränare. Den sista respondenten som deltog i de individuella intervjuerna var intervjuperson 4, en 22 årig man som också spelat hockey i över 15 år med erfarenhet utav att ha gått på ett elithockeygymnasium och således spelat i J18 elit och J20 superelit på juniornivå. Han har även spelat juniorlandskamper och på seniornivå i SHL, Hockeyallsvenskan och nuvarande division 1. Han beskriver likt föregående respondenter att han
23 haft erfarenheter utav både bra och mindre bra coacher men beskriver en specifik tränare som utmärker sig. Han sade:
Mitt sista år som junior hade jag en tränare som var lite det man är ute efter hos en coach. En mix av att vara en sympatisk människa samtidigt som han kunde ställa högra krav och få ut max utav oss. Det var som dag och natt jämfört med en annan jag haft tidigare som enligt mig var väldigt trångsynt och bara såg till sitt eget bästa. (intervjuperson 4).
Tolkningen utifrån det är att intervjuperson 4 anser att en coach bör vara sympatisk samtidigt som den är beredd på att ställa krav för att få ut maximalt av sina adepter.
Redovisningen av fokusgruppens respondenter kommer nu att göras i detta stycke där alla tre beskrivs löpande. Den första intervjupersonen i fokusgruppen kommer att benämnas intervjuperson 5 och den andre intervjuperson 6, den tredje och sista personen som deltagit i fokusgruppsintervjun beskrivs som intervjuperson 7. Alla tre deltagarna i fokusgruppen beskrev att de har spelat hockey i ungefär 13–14 år. De beskriver deras bakgrunder som relativt lika då alla precis genomfört tre år på ett elithockeygymnasium där de spelat i j18 elit och j20 superelit. Intervjuperson 5 uppgav att han även spelat ett antal matcher i division 1 samt representerat Sverige under ett internationellt mästerskap på U-17 nivå. Intervjuperson 6 har utifrån j18 elit och j20 superelit också spelat i USA i USHL samt några matcher i SHL. Den sista deltagaren i fokusgruppen har också spelat i division 1 utöver sin tid på ett elithockeygymnasium. När de beskriver hur en framgångsrik coach bör vara så nämner de begrepp som kravbild och auktoritär. Spelarna i fokusgruppen diskuterade:
Intervjuperson 6: Jag uppskattar mer, efter att jag varit i USA, en tränare som har en tydlig kravbild på mig som spelare och kanske lite mer auktoritär än vad jag är van vid ifrån Sverige, det var mycket tydligare i USA vad som förväntades av mig som spelare än i Sverige.
Intervjuperson 5: Jag tror att det är viktigt att en tränare som ska bli framgångsrik bör ha en viss distans till sina spelare, speciellt ju högre upp man kommer då det kan uppfattas som favorisering om en tränare är kompis med vissa spelare.
De får även medhåll från intervjuperson 7 som menade på att en tränare som har lite distans till sina adepter oftare skapar en större respekt och enligt honom är det fler som lyssnar på en sådan coach. Tolkningen man kan dra utifrån dessa påståendena är att spelarna förväntar sig att en tränare är lite mer auktoritär och har en större distans till sina adepter på högre nivå.
5.2 Ledares egenskaper och personlighetsdrag
Resultatet av femfaktorteorin gällande egenskaper och personlighetsdrag visade att respondenterna ansåg vissa egenskaper/personlighetsdrag i teorin vara viktigare än andra. En återkommande egenskap som alla respondenterna var eniga om, att det en framgångsrik coach behöver utgöra noggrannhet och pålitlighet. Intervjuperson 1 förklarade att en noggrann och pålitlig coach genererar trygghet hos spelarna, vilket han 24 anser är en viktig del för att kunna prestera på högsta nivå. Detta är något som intervjuperson 3 också ansåg vara en viktig egenskap för en coach och beskriver att pålitligheten mellan spelare och tränare skapar en tillit som enligt honom är en av coachens viktigaste uppgifter. Även intervjuperson 2 var inne på samma spår:
En tränare behöver nog inkludera spelarna i olika beslutsprocesser för att tilliten ska höjas. Jag anser att en coach bör tro på sina spelare för att framgång uppnår man tillsammans. Är en tränare då inte pålitlig och inkluderande så är det nog svårare att vinna hockeymatcher. (intervjuperson 2).
Spelaren i fråga vill ha en tränare som inkluderar honom i olika beslut och inte lämnar spelarna utanför olika beslutsprocesser. Liksom de individuella intervjupersonernas resonemang kring de nämnda egenskaperna så beskrev fokusgruppen att just noggrannhet och pålitlighet är viktiga egenskaper hos en tränare, eftersom respekten höjs och en tillit till att tränaren är kapabel till att lyckas stärks. De delade bilden och förklarade det som att om man inte vinner matcher under en period så är det lättare för en noggrann och pålitlig coach att vända en sådan negativ trend. Alla respondenterna var inne på att ju högre upp man kommer desto viktigare blir resultatet och då blir vissa egenskaper mer relevanta än de andra.
En annan egenskap som flera utav intervjupersonerna ansåg betydelsefull var att vara extrovert som tränare. Intervjuperson 3 tyckte att det var viktigt eftersom en tränare bör kunna få fram sitt budskap på ett motiverande sätt. Han fortsatte resonemanget och förklarade att en coach som inte kan prata för sin sak kommer inte få med sig spelarna på sina tankegångar. Detta var något som intervjuperson 4 delade och förklarade att om han skulle haft en coach som varit inåtvänd så skulle hans förtroende för honom eller henne att sänkas. Diskussionen i fokusgruppen visade också på att extraversion är en viktig del att ha som coach eftersom man som spelare förväntar sig att tränaren ska kunna prata och känslomässigt engagera spelarna både under träning och match. En tränare som inte gör det ansågs enligt respondenterna i fokusgruppen som okunnig och otrygg i sin ledarroll, vilket de ansåg man inte kan vara om man ska bli framgångsrik. Tolkningen utifrån dessa påståendena var att respondenterna ville ha en tränare som är noggrann och framförallt pålitlig. Trygghet var ett viktigt återkommande begrepp som förklarar spelarnas önskade sinnesro. Att kombinera det med att vara extrovert och kunna motivera och tala inför sina spelare var något som respondenterna ville ha av en tränare. Resterande begrepp i femfaktorteorin lyftes aldrig i sammanhanget som viktiga eller behövliga för att uppnå framgång, men alla spelarna i de individuella intervjuerna och diskussionen i fokusgruppen beskrev att ju fler av dessa egenskaper desto bättre.
En egenskap som de flesta intervjupersonerna klassade som mindre viktig var vänlighet och godmodigt sinnelag eftersom de ansåg att det behövs en viss distans mellan spelare och tränare för att man ska få respekt samt kunna ta tuffa beslut. Intervjuperson 2 beskrev att en tränare inte ska bli som en kompis till spelarna för då skulle det bli svårare att skilja på person och prestation. Intervjuperson 1 höll med:
25
Jag tycker inte en tränare bör vara vänlig mot spelarna utan mer visa respekt och visa att det finns en distans sinsemellan. Coachen är inte där för att skapa vänner, det kan nog bli lätt så att spelarna upplever att tränaren favoriserar vissa om de kommer extra bra överens med några. (intervjuperson 1).
Intervjuperson 3 beskrev det som att en tränare inte behöver vara vän med alla i laget eftersom det skulle vara svårt men att spelarna upplever att tränaren respekterar dem är viktigt. Spelarna i fokusgruppen var även de eniga i frågan och anser att det är viktigt att man kan se individen och inte enbart hockeyspelaren. Att man som tränare även bryr sig om mer personliga saker och respekterar de som människor var de också inne på. De förklarade att även om det uppstår en kompisnivå mellan coach och spelare på hög nivå så är det lätt att det upplevs som favorisering från de andra spelarna i laget.
Varför spelarna i fokusgruppen trodde att just vänlighet inte var en egenskap som bedöms som viktig av de andra intervjupersonerna ansåg de berodde på att man som spelare är väldigt mån om gruppens bästa och inte enbart den enskilda individen. Det var tydligt vad spelarna sökte för egenskaper hos en tränare och vilka egenskaper de ansåg vara mindre viktiga. Enlig respondenterna bör en tränare således vara noggrann och pålitlig samt kunna uttrycka sig och få fram sitt budskap. Mindre viktiga egenskaper var att man som tränare ska vara vänlig då det inte är en vän man vill ha utan mer ledare som kan ta tuffa beslut och som man respekterar.
5.3 Ledarens färdigheter och förmågor
Tema nummer två i intervjuguiden handlade om färdigheter och förmågor och kommer nu att redovisas. Intervjupersonerna beskriver att tekniska-, mellanmänskliga- och konceptuella färdigheter är viktiga förmågor alla tre för att man som tränare ska bli framgångsrik men här blir det tydligt att två av dessa sticker ut som mer betydande på hög nivå, om spelare och tränare befinner sig på elitnivå. Dessa två var de tekniska- och konceptuella färdigheterna där de mellanmänskliga färdigheterna beskrevs som mindre viktigt enligt spelarna. Viktigt att påpeka är dock att spelarna ansåg att de mellanmänskliga färdigheterna är viktigast i junioråldern men när man sedan bli senior så ansågs de andra två som mer betydande. Två av respondenterna påstod även att de mellanmänskliga färdigheterna är viktiga på seniornivå. Intervjuperson 1:
Jag skulle nog säga att de konceptuella färdigheterna är viktigast på hög nivå kombinerat med de tekniska färdigheterna. Tror att dessa två hänger ihop och att det är lättare att framföra sina tekniska färdigheter om man är konceptuellt duktig. Utan de två är det nog som ett skepp utan en kapten. (intervjuperson 1).
26
Här var det tydligt att det var två färdigheter som enligt spelaren är viktigare än den tredje. Tolkningen utifrån det var att man inte behöver de mellanmänskliga färdigheterna i så stor utsträckning om man besitter de två andra när man leder på hög nivå.
Intervjuperson 4 beskrev att om han hade haft en tränare, som enligt honom, haft alla tre av dessa förmågor så skulle han säga att det borde varit den ideala coachen. Han förklarade samtidigt att det blir mer påtagligt att en tränare på seniornivå, och framförallt på SHL-nivå, är mer tekniskt- och konceptuellt skickliga då resultatet blir så påtagligt. Han beskrev också att de mellanmänskliga faktorerna inte har en sådan stor betydelse för honom, eftersom alla på den nivån vet vad som krävs och behöver någon som kan leda dem till att uppnå det. Intervjuperson 2 och 3 delade bilden av att en framgångsrik coach behöver vara tekniskt duktig samt konceptuellt skicklig för att spelarna inte ska känna otrygghet kring vad de ska göra. De beskrev även att de rent personligen uppskattar och föredrar en tränare som fungerar med olika människor och som kan skapa en bra stämning i gruppen. Fokusgruppen diskuterade även de, att de tekniska- samt konceptuella färdigheterna är viktigast för en tränare att ha för att bli framgångsrik på hög nivå. Spelarna i fokusgruppen diskuterade:
Intervjuperson 6: Grunden för en framgångsrik coach tror jag ligger i att man är tekniskt och konceptuellt skicklig, visst de mellanmänskliga färdigheterna har nog en viss betydelse men är nog mer viktigt på lägre nivå. På elitnivå där det går ut på att vinna så vill jag ha en tränare som besitter hockeykunskap och vet hur man ska styra ett lag.
Intervjuperson 7: En tränare som inte alls kan fungera med andra människor i olika situationer har nog svårt att bli framgångsrik. Men jag vill ändå påstå att de andra två färdigheterna är enligt mig viktigare att ha för att bli en duktig tränare. Om man inte är tekniskt- och konceptuellt skicklig tror jag att det är svårt att uppnå goda resultat.
Intervjuperson 5: Jag skulle vilja påstå likt tidigare spelare att en tränare som är tekniskt duktig och vet hur man ska få ut det bästa av laget oftare uppnår framgång då det faktiskt går ut på att vinna. Om man inte hade haft de två färdigheterna så hade det nog inte spelat någon roll, visst stämningen i gruppen kanske hade varit bra med en mellanmänsklig coach men trovärdigheten hade sänkts om man inte varit ishockeymässigt skicklig.
Tolkningen här blev att spelarna i fråga var eniga om att en tränare som är på elitnivå bör vara tekniskt- och konceptuellt skicklig för att bli framgångsrik, då de ansåg att det är mer relevant när det gäller att prestera och uppnå goda resultat.
Fokusgruppen diskuterade även mer djupgående de kulturella skillnaderna som finns då en av spelarna hade erfarenhet utav spel i USA. Intervjuperson 6:
Jag som spelat i USA upplevde det som en helt annan kultur jämfört med Sverige där jag upplever att man som tränare överlag är mycket mer auktoritär och inte alls fokuserar på att fungera med spelarna på samma sätt som här i Sverige. Det var endast det hockeymässiga som var viktigt. (intervjuperson 6).
Här blev det tydligt att kulturen spelar in och att man i Sverige mer söker en tränare som även fungerar socialt med spelarna, vilket nämnts tidigare. Men för att man ska bli framgångsrik så beskrev
27 intervjupersonerna att de tekniska och de konceptuella färdigheterna som mer betydande, då man som spelare vet vad som krävs av en på seniornivå. Således eftersträvas en person som kan skapa förutsättningar för spelarna att uppnå ett bra resultat istället för att kunna komma överens på det personliga planet.
5.4 Ledarens stil och beteende
Den tredje och sista teorin som redovisades i litteraturbearbetningen handlade om ledarens stil och beteende. Här var intervjupersonerna och fokusgruppen eniga om att egoisten och icke-ledaren var ledarstilar som ingen föredrar då de förklarade att hockey är en lagsport och man tävlar tillsammans. En annan stil som flertalet av respondenterna nämnde som en mindre önskvärd ledarstil, är relationsledaren. Intervjuperson 2 sa:
Jag skulle inte föredra enbart relationsledaren då det är en sport som går ut på att vinna och får man inte den responsen av coachen så tror jag att det snabbt blir osämja. Man kan inte enbart vara vän med spelarna utan måste våga ryta ifrån när det hårda jobbet inte görs. (intervjuperson 2).
Av spelarens upplevelse att döma så saknades det vissa delar hos relationsledaren för att enligt honom kunna bli framgångsrik. Det kunde röra sig om att en relationsledare inte ser att resultatet är av betydande vikt, vilket kan bidra till att gruppen blir omotiverade eftersom det enligt spelaren i fråga går ut på att vinna.
Intervjuperson 1 nämnde relationsledaren också i termer av en mindre önskad ledare på seniornivå då det även enligt honom var viktigt att ledaren har en passion kring att vinna hockeymatcher. Finns inte den så ansåg han att man har svårt att lyckas och bli framgångsrik på elitnivå. Övriga spelare var inne på samma linje och beskrev att de nog skulle bli omotiverade om inte ledaren visade att matcherna betydde något mer än att man skulle trivas i laget och ha roligt. Fokusgruppen hade även samma inställning till denna typ av ledare och intervjuperson 5 ansåg att han inte skulle vilja ha en sådan tränare på den nivå han befinner sig då man går in för att vinna varje match.
Samtidigt var de inne på att en coach som bara ser till resultatet oavsett prestation, inte heller är en tränare att föredra. Intervjuperson 1 tror att utvecklingen kan hämmas om man har en tränare som enbart ser till resultatet vilket han beskrev är mindre bra för spelarna i laget. Han fick medhåll av intervjuperson 3:
Jag tror inte att det fungerar med en resultatledare oavsett nivå. Då blir nog kravbilden och pressen alldeles för stor vilket kan hämma glädjen till hockeyn som är viktig. För finns det ingen glädje när jag spelar brukar framgångarna vara kortvariga. (intervjuperson 3).
Resultatet visade tydligt att spelarna inte ville ha en tränare i någon av ytterligheterna av resultatinriktning eller relationsskapande. En ledarskapsstil som de flesta av intervjupersonerna var eniga om, som önskvärd, 28
är lagledaren, där det är en blandning av relationsskapande och resultatinriktning. Intervjuperson 1 förklarade att lagledaren är den optimala tränaren, eftersom han ansåg att en kombination av att resultatet är viktigt samtidigt som utvecklingen inte hämmas utan att det finns plats för att kunna misslyckas. Både och ledaren diskuterades av fokusgruppen som en tänkbar ledare i just hockey då de förklarade och diskuterade att en tränare bör kunna fokusera och eventuellt byta metod i grundserien respektive slutspelet. Spelarna i fokusgruppen sade:
Intervjuperson 5: Både och ledaren kan nog vara framgångsrik på sikt, exempelvis att man i grundserien fokuserar mycket på att skapa goda vanor, en bra känsla och att resultatet inte är i huvudfokus utan skapa ett bra grundspel för komma skall. Men sen i ett slutspel tror jag att det är viktigt att tränaren ändå visar att det går ut på att vinna oavsett hur det ser ut eller går till.
Intervjuperson 6: Jag håller med, tror att en både och ledare även kan vara effektiv om laget är inne i en dålig period rent resultatmässigt. Jag gillar när en tränare kan tänka om och pröva något nytt om man har kört fast och inte vara för inrutad på samma spår.
Tolkningen utifrån detta var att enligt spelarna ska en ledare kunna vara flexibel och kunna axla den situation som den ställs för. Är det i lagets favör att göra på ett vis vid en viss tid så bör man som ledare kunna ändra sig och skapa förutsättningar för att lyckas. De var även inne på att en både och ledare kan vara effektiv och bli framgångsrik inom ishockeyn eftersom olika situationer uppstår under en säsong.
Sammanfattning
Sammanfattningen av resultatdelen visar på att spelarna var relativt överens om att en ishockeytränare som ska bli framgångsrik bör vara noggrann och pålitligt och även extrovert då de ansåg att det är viktigt att en tränare rent verbalt kan föra fram sitt budskap. Mindre viktiga egenskaper hos en ishockeytränare enligt spelarna var vänlighet och godmodigt sinnelag vilket även stärks av synen på vilka färdigheter som var mer betydande. Då de konceptuella och tekniska färdigheterna enligt resultatet var mer betydande och där de mellanmänskliga färdigheterna inte var lika viktiga. En specifik ledarskapsstil som majoriteten av ishockeyspelarna ansåg som framgångsrik var lagledaren eftersom den stilen både såg till resultat och utveckling. En annan stil som fokusgruppen diskuterade som lämplig för en ishockeytränare var både och ledaren då de tyckte att en ishockeytränare bör kunna hantera olika situationer.
29
6. Diskussion
Här värderas det framtagna och bearbetade resultatet mot studiens syfte i relation till tidigare forskning. En analys kring de teoretiska referensramarna som använts i undersökningen görs och kopplas sedan till resultatet. Styrkor och svagheter lyfts med studien via en metoddiskussion, där den avslutande delen rör vilka eventuella delar fortsatt forskning kring ämnet kan beröra.
6.1 Resultatdiskussion
Undersökningens syfte var att ta undersöka manliga ishockeyspelares syn på framgångsrik coaching, där de utvalda spelarna alla befann sig på, eller hade spelat på en hög nivå inom några av Sveriges högsta junior- och seniorserier. Spelarna beskrev begrepp som tillit, respekt och sympati som viktiga delar i framgångsrik coaching. Berg (2004) tar upp att just upplevelser av positiv coaching ofta grundar sig i respekt, tillit och empati. Respondenterna beskrev även vikten av att vara delaktig i olika beslutsprocesser. Berg (2004) förklarar att en coach som är nyfiken på sina adepters idéer och funderingar har lättare att höja motivationen hos dem. Vidare förklarar Berg (2004) även att delaktighet inger respekt hos följarna vilket intervjupersonerna ansåg vara en viktig del för att en coach ska få förtroende av sina spelare. Även Fahlström (2001) menade på att effektiv coaching handlar om att göra spelarna delaktiga genom att de får vara med och ta beslut. Morgan (2017) lyfter att just respekt för sina medspelare, spelare eller tränare tenderar att stärka motivationsklimatet hos en grupp och således höja prestationen.
Flera av spelarna förklarade även att de uppskattar en tränare som har distans till spelarna och har en tydlig kravbild på vad som förväntas av dem. Förklararingen till det gav fokusgruppen och diskuterade att det brukar ge en större respekt mellan spelare och tränare. Detta är något som inte helt överensstämmer med den tidigare forskningen. Morgan (2017) beskriver att en för stor kravbild där de uppsatta målen är för höga kan leda till en press som ofta leder till en negativ prestation. Analysen man kan dra utifrån detta kan vara att spelarna i fråga är vana vid att idrotta under krav då de befinner sig på en hög nivå och deras prestation kan således höjas av det. En tränare som inte ställer krav kan i sammanhanget uppfattas som oengagerad och motivationslös då spelarna beskrev att det går ut på att vinna. Analysen av den första delen av resultatet var att deras övergripande syn på coaching är en tränare som visar respekt, tillit och empati men som är beredd att ställa krav och hålla en distans till sina adepter.
Ledarens egenskaper och förmågor
I den andra delen av resultatet tas den teoretiska referensramen upp och bearbetas utifrån spelarnas upplevelser. I femfaktorteorin angående ledarens egenskaper och färdigheter är det två egenskaper som är
30
återkommande vad som önskas hos en coach, dessa var att en ishockeytränare ska vara noggrann och pålitlig samt extrovert. En framgångsrik coach är enligt spelarna noggrann och pålitlig samt behärskar att prata inför gruppen, vilket även Judge et al. (2002) tar upp som egenskaper för att lyckas som ledare. De resterande egenskaperna i femfaktorteorin ansågs som mindre viktiga av respondenterna och att ishockeytränaren är vänlig ansågs inte alls lika betydande i förhållande till ovannämnda egenskaper. Spelarna i fokusgruppen diskuterade varför de individuella intervjupersonerna var eniga om att just vänlighet var mindre viktigt genom att beskriva att en tränare bör se till gruppens bästa. Tolkningen utifrån det var att diskussionen som fördes i fokusgruppen visade att spelarna föredrog en tränare som behandlar alla lika och inte visar sig komma bättre överens med vissa individer. Det kan alltså bli svårt för en tränare att vara vänlig gentemot alla i alla situationer och undvika att favorisera. Fokusgruppens diskussion angående det, tolkas som att en tränare bör därför nödvändigtvis inte vara vänlig men spelarna bör känna sig respekterade. Viktigt att påpeka är dock att spelarena i både de enskilda intervjuerna och i fokusgruppen upplevde att en sympatisk coach uppskattas, men som tidigare nämnts, var inte betydande för en framgångsrik tränare. Det var viktigt att skilja på vad spelarna ansåg var viktiga egenskaper för att de ska fungera med tränaren rent personligt och vad som enligt de var egenskaper som gör en tränare framgångsrik. Den kan bero på att ishockeyn är en detaljrik idrott där tränare på elitnivå är mycket noggranna med hur de vill att laget ska spela och uppträda (Svenska ishockeyförbundet, 2018). Det kan innebära att huvudfokus inte ligger på att ishockeycoachen ska vara vänlig utan att skapa trygghet och en tillit till spelarna. Något som även Trudel et al. (2007) menar på är signifikativt för en ishockeytränare och beskriver att om spelare känner en trygghet brukar de prestera bättre.
Ledarens färdigheter och förmågor
Även kopplat till Katz tre färdighetsområden, blir det tydligt att man bör skilja på vad som enligt spelarna är viktiga färdigheter för att en tränare ska bli framgångsrik jämfört med vad spelarna anser vara betydande för att fungera rent socialt. Respondenterna ansåg inte att tränarens huvuduppgift på elitnivå är att skapa goda relationer, utan mer vara en individ som man kan följa för att uppnå målen. En tränare behöver bemästra olika delar för att bli framgångsrik och inte enbart vara duktig på en specifik sak. Det går att koppla till Gilbert och Trudel (2001) som menar att en framgångsrik ishockeycoach har mångsidiga färdigheter skapat av erfarenheter. Analysen utifrån detta är att en hockeytränare kanske aldrig blir helt fullärd utan mycket bygger på erfarenhet av tidigare situationer, vad som fungerat och vad som inte fungerat men att man har ett öppet sinne och är villig att utvecklas. En sak som respondenterna menade på är betydande för att en tränare ska kunna ha möjlighet att göra laget framgångsrikt, är tränarens hockeykompetens, det vill säga de tekniska färdigheterna som ingår i Katz tre färdighetsområden.
Spelarna i fokusgruppen diskuterade att de tekniska- och konceptuella färdigheterna var viktigast för att det inger ett större förtroende för tränaren vilket även spelarna i de individuella intervjuerna ansåg. Gilbert
31 och Trudel (2001) förklarar att om en tränare kan visa på att den bemästrar tekniska- och konceptuella färdigheter på ett förtroendeingivande sätt brukar tränaren kunna prestera på en hög nivå. Analysen man kan dra från det är att en ishockeytränare inte bör vara speciellt mellanmänskligt skicklig för att bli framgångsrik enligt spelarna, men då krävs det att man är tekniskt och konceptuellt duktig. Att inte besitta någon av förmågorna i Katz tre färdighetsområden kommer inte bidra till en tränares framgång av resultatet att tyda, utan färdigheterna krävs för att en tränare ska bli framgångsrik och i synnerhet de tekniska och konceptuella.
Ledarens stil och beteende
Mot bakgrund av ledarens stil och beteende menade spelarna att lagledaren är den hockeycoach som de föredrar. Hassmén och Hassmén (2010) beskriver denna ledarskapsstil som en tränare som varvar fokus på att uppnå målen och på att lägga vikt vid den personliga utvecklingen. De beskriver även ledartypen som tydlig, som en god lyssnare samt öppen för förslag. Denna stil går att koppla till vad respondenterna menade på var en framgångsrik coach. Hassmén och Hassmén (2010) tar upp faktorer som ska känneteckna denna ledare, begrepp som sedan återfinns i femfaktorteorin om framgångsrika ledaregenskaper och färdigheter. De beskriver lagledaren som tydlig i kommunikationen där både resultat och uppgift är viktigt. Både och ledaren är även det en ledare som enligt fokusgruppen kan vara framgångsrik då de ansåg att en sådan skulle passa in som ishockeytränare då den anpassar sig efter situationen, exempelvis under grundserie eller slutspel. Trudel et al. (2007) beskriver just en framgångsrik ishockeytränare som anpassningsbar och en som kan bemästra olika situationer. Analysen man kan dra utifrån det är att spelarna ansåg att lagledaren är den coach som har störst sannolikhet att bli framgångsrik men om man kopplar det till att fungera som ishockeytränare där olika situationer uppstår under en säsong borde både och ledaren också fungera. Roorda (2015) förklarar att en önskad ledarskapsstil tenderar att skilja sig åt mellan en individuell idrottare och en lagidrottare. Ishockeyspelarnas upplevelser av vilken stil som är mest framgångsrik kan därför grunda sig i att de är lagidrottare och deras åsikter behöver inte vara tillförlitliga gentemot all framgångsrik coaching utan enbart inom ishockeyn. Sammanfattningsvis visar resultatet att lagledaren i mångt och mycket är den ideala ledaren för att bli en framgångsrik ishockeycoach. Detta med stöd från både spelarena som ingått i undersökningen samt den idrottledarskapsforskningen som bearbetats kring området. Viktigt att belysa är dock att spelarnas upplevelser av vad som är framgångsrik coaching på senior- och juniornivå skiljer sig åt. En framgångsrik juniortränare kanske därav inte uppnår några goda resultat på seniornivå och en duktig seniortränare kanske inte passar in i ett juniorlag.
32
6.2 Metoddiskussion
Undersökningsprocessens huvudfokus låg i att på bästa möjliga mån besvara syftet med undersökningen. Detta genom den använda teoretiska referensramen samt intervjupersoner som är relevanta för undersökningen (Hassmén & Hassmén, 2008). Detta upplevdes som en styrka då det var enkelt att rikta in sig på vad det var som skulle undersökas och vad det var som ansågs vara viktigt för respondenterna att beröra. Det underlättade även för spelarna som besvarade intervjuguiden då de fick en förklaring kring varje teori och visste således vad de skulle förhålla sig till. Om det inte hade gjorts på det viset så hade det varit svårt att fördjupa sig inom det valda området då coaching i sig är ett brett spektrum. Förklaringen till varför en fokusgrupp var med i undersökningen utöver resterande intervjuer var för att mer djupgående låta dessa spelare diskutera kring redan bestämda områden men även intressanta iakttagelser från de individuella intervjuerna. Nackdelen med fokusgruppen var att endast tre personer deltog vilket ledde till att reflektionerna avstannade ganska snabbt. En till person skulle kunnat ha gjort att tolkningen av frågorna tolkats ännu en gång och således skapat en ännu mer djupgående hermeneutisk analys (Jacobsson & Skansholm, 2019).
Valet av metod och tillvägagångssätt upplevdes som lyckat då respondenterna kunde på ett tillförlitligt sätt besvara det som var avsett att undersökas. Att använda sig av tre teorier som alla rörde idrottsledarskapsforskning var för att på ett sådant tydligt sett som möjligt skapa en förståelse kring vad hockeyspelare anser en framgångsrik coach bör ha för egenskaper, färdigheter samt stil. Om valet enbart fallit på en av dessa så hade det nog lämnats kvar mycket att undersöka och validiteten skulle då ha sänkts eftersom man enbart tittat på en aspekt på hur man som tränare blir framgångsrik och således inte skapat en helhetsbild (Hassmén & Hassmén, 2008). Nackdelen med detta var att en den teoretiska referensramen tog upp en väldigt stor plats kring det framtagna resultatet och intervjuerna blev ganska riktade och inte så öppna som tanken var inför. Man hade istället kunnat använda sig av två teorier för att smalna av undersökningen. Men det underlättade samtidigt validiteten då det blev väldigt tydligt vad det var som var avsett att undersökas då ledaregenskaper, färdigheter och stil alla inkluderades både i syfte som resultat.
Slutsats
Resultatet som framtagits i undersökningen visar på att tränarskap inom ishockeyn handlar om att skapa förutsättningar för spelare att uppnå goda resultat. På elitnivå är egenskaper som noggrannhet, pålitlighet och att vara extrovert framgångsrika medan vänlighet och godmodigt sinnelag är mer framgångsrikt på lägre nivåer. Resultatet har även visat sig vara till praktiskt nytta gällande vilka färdigheter och vilken stil som ishockeyspelare anser att en tränare behöver ha för att bli duktig, där den tekniska och konceptuella skickligheten har större betydelse än de mellanmänskliga faktorerna. Enligt tidigare ledarskapsforskning så överensstämmer inte detta med spelarnas syn och slutsatsen man kan göra från det är att de 33 mellanmänskliga faktorerna kan ha en större betydelse än vad spelarna upplever. För att återkoppla det till inledningen så visade Finlands tränare Jukka Jalonen att framgång var möjligt genom att skapa en god stämning i gruppen. Jalonen och det finska laget var inte det tekniskt- och konceptuellt skickligaste laget i turneringen men de visade sig vara de mest samspelta. Att bli framgångsrik som ishockeytränare kan därmed bero på många olika faktorer men de egenskaper, färdigheter och den stil som redovisats i resultatet kan vara ett sätt.
6.3 Fortsatt forskning
En tanke som växte under undersökningens gång var att man i framtiden skulle kunna studera de kulturella skillnaderna kring upplevelsen av framgångsrik coaching beroende på vilket land man fått sin ishockeyfostran i. Man skulle exempelvis kunna intervjua spelare från Sverige, USA, Kanada och Ryssland då dessa länder ligger i framkant inom ishockeyvärlden för att undersöka om deras upplevelser skiljer sig åt. Fokus kan då ligga på de historiska skillnaderna som finns länderna sinsemellan kring synen på hur en coach ska agera för att bli framgångsrik. Enskilda intervjuer eller en fokusgrupp med representanter från varje land i varje fokusgrupp skulle kunna vara lämpliga datainsamlingsmetoder. Detta skulle givetvis rent praktiskt vara svårt att genomföra men man skulle kunna avgränsa urvalet så att respondenterna har erfarenhet av att ha spelat i något av dessa länder.
Ett annat område som skulle kunna undersökas är att studera om det finns några skillnader på upplevelsen av framgångsrik coaching mellan manliga och kvinnliga ishockeyspelare på elitnivå. Idag skiljer sig förutsättningarna, då den manliga ishockeyn rent ekonomiskt är långt före damhockeyn, vilket bidrar till att resurserna och förutsättningarna är till fördel för herrishockeyn. För att undersöka detta skulle man kunna använda sig av två fokusgrupper som datainsamlingsmetod där den ena gruppen, bestående av manliga spelare och en annan med enbart kvinnliga, får diskutera deras upplevelser av framgångsrik coaching. En sådan jämförelse skulle vara intressant att göra utifrån ett såväl genusteoretisk- som idrottsvetenskapligt perspektiv.
Referenser 34
Berg, M.E. (2004). Coaching: att hjälpa ledare och medarbetare att lyckas. Lund: Studentlitteratur.
Fahlström, P-G. (2001) Ishockeycoacher: en studie om rekrytering, arbete och ledarstil. Umeå: Umeå universitet.
Ford, P. (2009) Performance Approach as a Framework for Understanding and Enhancing Coaching Performance, Expertise and Learning. International Journal of Sports Science & Coaching, Vol. 4, p. 451– 464.
Gilbert, W., D. & Trudel, P. (2001). Learning to Coach through Experience: Conditions that Influence Reflection. Physical Educator, Vol. 62, p. 32–43.
Gjerde, S. (2012). Coaching: vad, varför hur. Lund: Studentlitteratur.
Hassmén, P., Kenttä, G. & Gustafsson, H. (2009) Praktisk idrottspsykologi. Stockholm: SISU idrottsböcker.
Hassmén, N. & Hassmén, P. (2008). Idrottsvetenskapliga forskningsmetoder. Stockholm: SISU idrottsböcker.
Hassmén, N. & Hassmén, P. (2010). Idrottsledarskap. Stockholm: Natur & kultur.
Jacobsson, K. & Skansholm, A. (2019). Handbok i uppsatsskrivande: för utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Judge, T., A. Bono, J., E. Ilies, R. & Gerhardt, M., W. (2002). Personality and leadership: A quantitiative review. Journal of Applied Psychology, 87, p. 765 – 780.
Larsen, R. (2003). Teamutveckling. Lund: Studentlitteratur.
Leuciuc, F., V. (2018). Coaching in sports games. Physical Education and Sport Section – The Science and Art of Movement, Vol. 6, p. 14–21.
Lofthouse, R. (2019). Coaching in education: a professional development process in formation. Professional development in education 45(1), p. 33–45. 35
Morgeson, F.P., Mumford, T. V. & Campion, M. A. (2005). Coming full circle: Using research and practice to addess 27 questions abour 360-degree feedback programs. Consulting Psychology Journal: Practice and Research, 57, p. 196–209.
Morgan, K. (2017). Reconceptualizing Motivational Climate in Physical Education and Sport Coaching: An Interdisviplinary Perspective. Quest Journal, p. 95–112.
Persson, K. & Svensson, P. (2018). Skapa talang 2.0: konsten att bygga en mästare. Särö: Skapa talanger Sverige.
Samuelsson, D. (2010). Att coacha individen och laget: en kvalitativ studie av ishockeycoachens arbetssätt. Karlstad: Karlstads universitet.
Svenska ishockeyförbundet. (2017). Utbildningsmaterial. Hämtad: 2019-04-18, från www.svenskaishockeyforbundet.se/utbildningsmaterial
Svenska ishockeyförbundet. (2018). Utbildningsmaterial/talangutveckling. Hämtad: 2019-04-22, från www.svenskaishockeyförbundet.se/utbildningsmaterial/talangutveckling
Roorda, A., C. (2015). An Examination Between High and Low Optimistic NCAA Division I Student- Athletes’ Perceptions of Preferred Leadership Behavior in Sport: A Qualitative Investigation. Electronic Theses & Dissertations.
Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Trudel, P., Culver, D. & Wright, T. (2007). Learning how to coach: the different learning situations repreted by youth ice hockey coaches. Physical Education & Sport Pedagogy, Vol. 12, p. 127–144.
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Bilaga 1
36
Intervjuguide
Öppna inledande frågor som rör bakgrund, hockeyhistorik, antal coacher med mera. Del 1.
• Antal år som aktiv hockeyspelare. • Liga både nu och tidigare. • Mängd antal coacher. • Erfarenhet av hockeytränare? Bra/dålig
Skala av intervjun mer och blir mer specifik så att respondenterna börjar att besvara syftet som är: ishockeyspelares upplevelser utav framgångsrik coaching. Egenskaper, personlighetsdrag etc. Del 2.
Ur femfaktorteorin; neuroticism, extraversion, öppenhet för förändringar, vänlighet och godmodigt sinnelag samt noggrannhet och pålitlighet.
• Beskriv vad den ideala coachen enligt dig har för personlighetsdrag → • Neuroticism, extraversion, öppenhet för förändringar, vänlighet och godmodigt sinnelag samt noggrannhet och pålitlighet, viktigt för dig? Varför/varför inte? • Har för egenskaper samt arbetssätt.
Ur Katz tre färdighetsområden; tekniska, mellanmänskliga samt konceptuella.
• Beskriv de viktigaste förmågorna hos en coach. • Vad hos en coach är viktigt hos dig? Tekniska, mellanmänskliga samt konceptuella, beskriv. • Vad har en framgångsrik coach för färdigheter? • Haft en sådan coach? Om ja beskriv vad han/hon gjorde bra.
Beskrivning av de olika ledarskapstyperna.
• Vilken utav de nämnda ledarstilarna anser du passar dig bäst? Varför? Följdfrågor. • Beskriv en ledares korrekta beteende enligt dig. • Beskriv varför ledarens beteende är viktigt.
Sammanfattningsvis i del 2:
• Vad har coaching för påverkan på dig som hockeyspelare? Varför/varför inte tror du det har det?
Avslutningsfas där intervjupersonerna har möjlighet att lägga till ytterligare funderingar. Del 3.
• Reflektering över del 2
Bilaga 2
37
Informationsbrev
Information om studien:
Ishockeyspelares syn på framgångsrik coaching.
I och med att du deltar i denna studie så kommer du att få svara på frågor gällande syftet som är att ur manliga ishockeyspelares syn ta reda på som enligt dem kännetecknar en framgångsrik coach. Samt att skapa sig en förståelse kring hur spelarna själva ser på hur en coach ska agera för att de ska kunna prestera sitt yttersta. För att ta reda på detta så kommer respondenterna (ni) att bli intervjuade.
Personuppgifterna kommer att behandlas enligt ditt informerade samtycke. Deltagande i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst återkalla ditt samtycke utan att ange orsak, vilket dock inte påverkar den behandling som skett innan återkallandet. Alla uppgifter som kommer oss till del behandlas på ett sådant sätt att inga obehöriga kan ta del av dem. Uppgifterna kommer att bevaras till dess att uppsatsarbetet godkänts och betyget har registrerat i Karlstads universitets studieregister för att sedan förstöras.
Karlstads universitet är personuppgiftsansvariga. Enligt personuppgiftslagen (dataskyddsförordningen från och med den 25 maj 2018) har du rätt att gratis få ta del av samtliga uppgifter om dig som hanteras och vid behov få eventuella fel rättade. Du har även rätt att begära radering, begränsning eller att invända mot behandling av personuppgifter, och det finns möjlighet att inge klagomål till Datainspektionen. Kontaktuppgifter till dataskyddsombudet på Karlstads universitet är [email protected]
Student: Oliver Sundblad Handledare: Peter Carlman [email protected] Lektor i pedagogiskt arbete
Bilaga 3
38
Samtyckesblankett
Samtycke till att delta i studien:
Manliga ishockeyspelares syn på framgångsrik coaching
Jag har skriftligt informerats om studien och samtycket till att delta.
Jag är medveten om att mitt deltagande är helt frivilligt och att jag kan avbryta mitt deltagande i studien utan att ange något skäl.
……………………………….
Underskrift
………………………………. ………………………………..
Namnförtydligande Ort och datum
Handledare: Peter Carlman
Lektor i pedagogiskt arbete [email protected]
Student: Oliver Sundblad [email protected]
39