Publication1 (Read-Only)
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
posten NYHETSBREV FRÅN SWEA IRLAND #59 SOMMAR 2009 Hej Sweor, I det här numret kan ni bland annat läsa SWEA- stipendiaten Shane Folans väldigt underhållande syn på svenska spräket och en trevlig krönika om musiken i Dublin. Vi önskar er en trevlig sommar och ses igen till hösten! Linda & Lisa REDAKTÖRERNAS RADER Midsommar firade vi som vanligt i residensets trädgård i Donnybrook. I år hade vi tur med vädret och kunde avnjuta både picknick i gröngräset och dans runt stången, precis som det ska vara! Hejsan Sweor! Vi talade mycket om SWEAs framtid och utveckling. Förutom att vara ett fantastiskt socialt nätverk med Nu står sommaren för dörren och vi hoppas alla många kul arrangemang är vi också en av de stör- på vackert väder så att man kan göra alla sta Sverigefrämjande organisationerna i världen! På härliga sommarsaker som att grilla och spela senare år har näringslivet också fått upp ögonen för brännboll. den goodwill vi sprider och den otroliga kunskaps- bredd vi besitter. Detta är något vi ska trycka på i Som ni vet har jag tagit över ordförandeskapet framtiden samtidigt som vi fortsätter vara ett lokalt från Ninni och i april var jag iväg på mitt första stöd för Sweor med familjer. världsmöte som hölls i Washington DC. Till hösten kommer alla blickar att riktas mot Det var ett späckat program med mycket möten men också en del mera lättsamma föreläsnin- Irland då vi står värdar för SWEA Regionmöte 1-4 gar. Många applåder fick Catharina Grün- oktober. Kommitten har ordnat ett fantasktiskt pro- baum som talade om det svenska språket. Som gram med fina resor och alla möten kommer att skåning blev jag glad att höra att det faktiskt hållas på SAS Radisson Hotel i centrala Dublin. inte är helt fel att ibland använda "han" istället Anmälningsblankett finns på hemsidan - anmäl dig för "honom" då det var den gamla ackusativ- genast! ORDFÖRANDENS RADER formen. Jag önskar er alla en trevlig (och solig!) sommar! Roliga, nya svenska ord togs också upp, ord som tex lattemorsa och chillaxa. Kram Erika PAGE 2 En blomstrande kärleksaffär med en stad och dess musik- “We are the wild stallions of SKA”, Utbrister Vic Ruggiero med en utpräglad New York accent. Han har långa polisonger och en filt hatt och hamrar på pianot. Hela lokalen dansar och alla ler, äldre män i bomberjackor och uppkavlade jeans, unga tjejer i färgglada klänningar, popsnören som punkar. Saxofonisten och trombonspelaren kommer ner mitt bland oss och börjar spela ” International War Criminal ”. Euforin sprider sig och går i taket. Jag lämnar den mörka källarlokalen på the Academy med en t-shirt där det står ”I LOVE VIC and the Slackers”. The Slackers är ett välkänt New York band vars musik kan beskrivas som en blandning av ska, rocksteady, reagge, dub, soul och jazz. Det är musik som gör mig glad! Jag minns exakt den stund då jag bestämde mig för att flytta till Dublin. Det är sommaren 2007 och jag är i Waterford och hälsar på min syster. Jag tar tåget upp till Dublin och flanerar runt i staden. Jag märker snart att Dublin är en stad med en själ. En själ fylld av musik. Fylld av trubadurer på varje gatuhörn. Fylld av små skivaffärer som säljer grime, dubstep och SKA. Jag svänger ner på Anglesea Street och hamnar på Temple Bar Square som badar i solljus. Överallt sitter folk och solar sig. Jag sätter mig ett trappsteg utanför the Quays Pub. Och då. Just då, börjar en trubadur på the Quays spela Chasing Cars av Snow Patrol. Då. Då ville jag bo här. Nu gör jag det och har varit på ett fyrtiotal spelningar sen oktober 2007. Jag inser nu att i snitt är det en spelning varannan vecka. Även om jag inte gjorde något annat så skulle jag fortfarande inte hinna med allt jag vill se. Dublin är en stad som fostrar band och musik av alla olika slag. Mitt första minne av Dublin och musik är från filmen The Commitments. Filmen är baserad på en bok i Roddy Doyles trilogi om familjen Rabittee på Dublins Norrsida. Boken och filmen följer ett gäng ungdomar som börjar spela ihop i ett soulband. Filmen är lika mycket ett porträtt av Dublin under det sena nittio-talet som ett porträtt av ungdomarnas grå vardag där musiken ger dem en tillflyktsort. En gång när jag spelar biljard på The Camden Palace tittar jag upp i taket och känner igen det. Det slår mig att det är här, precis här, som de spelat in delar av filmen. Biljardhallen är deras replokal. Den betydligt nyare filmen Once visar också Dublin mer som en älskad karaktär än bara en plats. Filmen öppnar med att Glenn Hansard (som var med i The Commitments som Outspann Foster) står på Grafton Street och sjunger, för att sen bli rånad. Det som följer är en kärlekshistoria om två människor som möts och skriver musik tillsammans. Hansard och Marketa Irglova vann en Oscar för bästa sång med Falling Slowly. Jag såg dem uppträda på Olympia Theatre förra december, och magiskt är det enda ord jag vill använda. (Det kan också tilläggas att min förra flatmate flera sena nätter brukade stöta på Hansard och den irländska sångerskan Lisa Hannigan, glatt orerande utanför en chip shop i Ranelagh). Redan kvällen efter spelningen på the Academy står jag inträngd på Vicar Street och väntar på Fionn Regan som från början kommer ifrån Bray. Ett brittiskt förband har redan börjat spela när jag kommer in. Jag tittar runt mig i den mörka lokalen och allt jag ser är pojkar i snedlugg och svarta tajta jeans. Jag sneglar mot en av dem och ler. Regan kommer äntligen in på scenen. Han har stort, burrigt, galet svart hår. Jag hoppas innerligt att pojkarna runt mig inte vill se ut så där. Han är skum och jag undrar om det är en image eller om han helt enkelt bara är så. Jag tror att han bara är så. Precis som Dublin bara är en stad med en musik i själen. Som Jimmy Rabbitte säger i The Commitments; ”… music people understand. Sure it's basic and it's simple. But it's something else 'cause, 'cause, 'cause it's honest, that's it. Its honest…. It sticks its neck out and says it straight from the heart. It takes you somewhere else. It grabs you by the balls and lifts you above the shite”. Josefine Karlsson NYHETSBREV FRÅN SWEA PAGE 3 Vinnaren i SWEA Irlands uppsatstävling för barn: En Pinsam Historia Hej! Jag heter Maja, jag är 12 år. I år har jag börjat i en ny skola. Jag känner inte så många där än men det är kul. En av mina kompisar heter Lisa. Mest av tiden är jag med henne. Vi pratar om allt möjligt, skolan, teve, musik och killar. Både Lisa och jag tycker att Andreas, en kille i våran klass är sötast i hela världen. Vi brukar prata om honom ofta. Ända problemet är att han knappt vet att vi finns. Jag har matte och geografi samtidigt som honom. Ibland tänker jag säga hej men jag blir för nervös. En dag råkar Lisa och jag höra att han ska börja på simning efter skolan. Vi blir så glada och anmäler oss till det också. Vi åker till centrum och köper en ny bikini så han kanske ser oss. Jag köper en rosa som man knyter runt halsen. Lisa köper en likadan blå. Simningen är varje onsdag efter skolan. På onsdag går jag och Lisa snabbt till simbassängen och byter om till våra bikinis. Vi går in till bassängen vart alla de andra barnen är och väntar på läraren. När hon kommer ut introducerar hon sig som Agnes. Hon verkar vara trevlig. Jag ser Andreas med alla sina kompisar. Lektionen börjar och vi är delad i tre grupper. Lisa är i samma grupp som mig så det är bra. Vi ska börja med och dyka. De som står först i kö dyker i först. Sen dyker Lisa och sen är det min tur. Jag ställer mig vid kanten redo men plötsligt så känner jag någon bakom mig som knuffar in mig. Det blir ett stort plask och det gör ont. Jag börjar simma ner till andra sidan men när jag kommer halvvägs så märker jag att mina bikini byxor har åkt ner till mina ben. Jag drar snabbt upp dem så kanske ingen hinner se. Det var för sent, när jag klev upp ur vattnet hör jag att hela gruppen skrattar utom Lisa och jag, även Andreas. Jag tycker det va så pinsamt så jag sprang in i omklädningsrummen. Jag byter om snabbt och kastar bikinin i soptunnan. Nu har Lisa kommit in hon byter också om och sen går vi hem till mig. Jag tänker aldrig gå tillbaks dit igen. Det skulle vara för pinsamt. Beatrice Ritzén, 13 år Program Vårens program har bjudit oss på många varierade aktiviteter såsom bokbytarkväll, middag på Siam Thai i Dundrum, pubkväll, familjedag på Airfield, nationaldagsfirande och midsommar. Höstens program kör vi igång i september med kräftskiva– se hemsidan för mer detaljer om höstens aktiviteter. http://www.chapters-swea.org/irland/program.html SIDA 4 SVERIGE RAPPORT av stipendiaten Shane Folan Thanks to the generous support of SWEA Irland, I spent a semester studying the Swedish language and culture at Mälardalen University, Västerås. I successfully passed all four modules of the course in December and am currently taking the second level while also looking for work. The course consisted of modules in phonetics and grammar, oral communication, written communication, and Swedish society/culture. Learning a new language naturally provides certain obstacles but structurally speaking, I found Swedish to be accessible and intelligible from the outset, though it is not without its own curious idiosyncrasies.