Svenskt Gudstjänstliv Årgång 86 / 2011
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Svenskt Gudstjänstliv årgång 86 / 2011 Dop förord 1 2 svenskt gudstjänstliv 2011 Svenskt Gudstjänstliv årgång 86 / 2011 Dop redaktör Stephan Borgehammar Eberhard Harbsmeier · Ragnar Holte · Ulrik Josefsson Sven-Åke Selander · Bengt Stolt · Kristina Torin förord 3 Laurentius Petri Sällskapet för svenskt gudstjänstliv abonnemang på årsboken svenskt gudstjänstliv Det finns två typer av abonnemang 1 Medlemmar i Laurentius Petri Sällskapet för svenskt gudstjänstliv (LPS) erhåller årsboken som medlemsförmån samt meddelanden om sällska- pets övriga verksamhet. Nya medlemmar är välkomna. Medlemsavgiften för 2011 är 150 kr. För medlemmar utanför Sverige tillkommer extra distributionskostnader. Inbetalning görs till sällskapets plusgirokonto 17 13 72–6. Kassaförvaltare är kyrkokantor Ing-Mari Johansson, Box 3193, 531 03 Vinninga. Tel.: 0510-50637. E-postadress: [email protected] 2 Abonnemang på enbart årsboken kostar 140 kr för 2011. För abonnenter utanför Sverige tillkommer extra distributionskostnader. Avgiften sätts in på årsbokens plusgirokonto 42 68 84–3, Svenskt Gudstjänstliv. Ekonomi- ansvarig för årsboken är professor Ragnar Holte, Magnus Stenbocksgatan 3, 222 24 Lund. Tel.: 046-151408. E-postadress: [email protected] Laurentius Petri Sällskapet för svenskt gudstjänstliv (LPS) Organisationsnummer 89 47 00–7822 Ordförande: TD Anna J Evertsson, Floravägen 31, 291 43 Kristianstad. Tel.: 044-76967 Laurentius Petri Sällskapet bildades 1941. Dess årsbok har till uppgift att presentera, diskutera och föra ut forskning och utvecklingsarbete inom följande områden: Liturgi Kyrkokonst Kyrkomusik Predikan Årsboken ges ut med ekonomiskt stöd från Vetenskapsrådet samt Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse). © Artos & Norma bokförlag, 2011 © Laurentius Petri Sällskapet och författarna 2011 Tryck Lasertryck, Stockholm 2011 Grafisk form Magnus Åkerlund issn 1101-7937 www.artos.se 4 svenskt gudstjänstliv 2011 Förord 7 stephan borgehammar Det kristna dopet – och finns det någon arvsynd? 11 ragnar holte Dopets innebörd i Svenska kyrkan. En studie av förhållandet mellan lärodokument och aktuellt informationsmaterial 33 kristina torin Doppraxis i samtida svensk baptism 57 ulrik josefsson Doppsalmer i Svenska kyrkan. Om tro, dopbarn och föräldrar 81 sven-åke selander Dåb og dåbsoplæring i et dansk perspektiv 115 eberhard harbsmeier Dopaltaret 137 bengt stolt 153 Recensioner förord 5 6 svenskt gudstjänstliv 2011 Förord stephan borgehammar Dopet debatteras. Behövs det? Vad betyder det? Kan det ibland vara rätt att vägra döpa? Bör dop ske i huvudgudstjänsten? Hur kan dop- undervisningen bäst utformas? Frågorna är många och visar dopets aktualitet. I min roll som aka- demisk lärare får jag ofta handleda uppsatser om dop. Teman som nyligen har varit på tapeten är bruket av dopträd, som raskt sprider sig inom Svenska kyrkan, och faddrarnas faktiska funktion. I kyrkomötet väcks regelbundet frågan om man måste vara döpt för att få ta emot nattvarden. I Kyrkans tidning har arvsyndsläran och befrielsebönen diskuterats. Svenska kyrkans handbokskommitté förbereder ett revi- derat dopritual. Artiklarna i denna årsbok speglar olika aspekter av den pågående debatten. Vårt omslag knyter an till en annan tid med andra frågor och prio- riteringar. Dalby kyrkas dopfunt är från mitten av 1100-talet. Kris- tendomen var då väl etablerad i Norden men församlings- och kyr- kobygge pågick ännu för fullt. Dopet framställdes i text, bild och rit som den kristna existensens fundament. Den bastanta Dalbyfuntens centrala motiv är Jesu dop – men dess budskap handlar inte om historien utan om här och nu. Den uppmärk- samme noterar att Johannes inte döper, han pekar på Jesus med en gest som säger: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh. 1:29). Runt cuppans kant löper en inskrift i rimmad hexameter: Iam res declarat quid quondam significarat In cruce productus Christi de vulnere fluctus. Orden kan tolkas på följande vis, i ett försök till svensk orimmad vers: förord 7 Här är den verklighet som en gång blev bebådad När på korset en ström ur Kristi sår framvällde. Vattnet som rann ur såret i Kristi sida (Joh. 19:34) är alltså ett tecken som pekar mot en framtida fullbordan. Det visar att försoning ägt rum och att delaktighet av försoningen ges i dopets vatten. Frälsningens verklighet, det livgivande vattnet, finns i funten här och nu. Med ett sådant tänkande är det inte underligt att de majestätiska romanska dopfuntarna till att börja med placerades på ett podium centralt i kyrkorummet. Först kring år 1300 flyttades de till en plats nära kyrkans ingång. Denna flyttning, liksom flyttningen till koret i början av 1600-talet, hänger samman med djupgående förändringar i spiritualitet och pastoral praxis. Flyttningarna visar att dopet är en levande praxis som varieras och förhandlas. Hela tiden behåller dock dopet sin centrala ställning i kyrkolivet, vilket framgår av att funtarnas skiftande placering nästan alltid är framträdande. Det framgår också av den stora omsorg som ägnas dopets gestaltning och av det rikliga bruket av symboler i sam- band med dop. Symbolerna på Dalby kyrkas dopfunt, vilka är betydligt fler och mer komplicerade än vad som har kunnat antydas här, är måhända svårtillgängliga för en modern människa. Men ännu används funten. Ännu bildar den med sitt bildspråk och sin blotta existens en brygga mellan då och nu, säger Här är den verklighet … * * * Folke Bohlin har meddelat att han lämnar redaktionskommittén för Svenskt Gudstjänstliv efter jämnt 50 års tjänstgöring. Han började i redaktionen 1962 som representant för Laurentius Petri Sällskapet. 1968 tog han över som redaktör, en post han innehade till 1985. Under den perioden såg han bland annat till att Svenskt Gudstjänstliv fick ett 50-årsregister (1976) samt införde ordningen med temanummer. Efter 1985 har han fortsatt som synnerligen aktiv medlem av redak- tionen till sin självpensionering från uppdraget i våras. Att redogöra 8 svenskt gudstjänstliv 2011 för Folkes insatser under en period som spänner över nästan hela min livstid är omöjligt för mig, att framföra ett tillräckligt tack likaså. Måtte ett gott arbete, väl utfört, vara honom nog. Som ersättare för Folke Bohlin har organisten och doktoranden i systematisk teologi Jonas Lundblad invalts i redaktionskommittén. Vi hälsar honom varmt välkommen och önskar honom en lika lång och tillfredsställande gärning som Folkes! Stephan Borgehammar förord 9 10 svenskt gudstjänstliv 2011 Det kristna dopet – och finns det någon arvsynd? ragnar holte Inledning Det kristna dopets ställning och innebörd är föremål för aktuell de- batt inom Svenska kyrkan. Inom Skara stift har domkapitlet givit Alingsås församling tillstånd att bruka en alternativ dopliturgi; den har en tydlig udd riktad mot gällande kyrkohandboks så kallade befri- elsebön och dess eventuellt underförstådda arvsyndslära. Anna Karin Hammars doktorsavhandling 2009 om ”dopteologi i mötet mellan tradition och situation”1 öppnar vida och delvis nya perspektiv, och här finns ett uttalat ifrågasättande av traditionell arvsyndslära. Av- handlingen blev i Svenskt Gudstjänstliv 2010 föremål för en kunnig och synpunktsrik recension av Cristina Grenholm. ”Det är dags att göra upp med arvsynden” krävde Hammar mer kategoriskt i Kyrkans tidning nr 1/2010. Bland de reaktioner detta väckte förtjänar två skribenter särskild uppmärksamhet. Eva-Lotta Grantén, forskare inom ett aktuellt projekt om luthersk teologi och etik, hävdade i nr 3/2010 att läran om arvsynden behöver kritiskt granskas och revideras men inte avskaffas. Bengt Hägglund, eminent kännare av luthersk teologisk tradition, hävdade i nr 5/2010 däremot att arvsyndsläran som den formulerats av Melanchthon i Augsburgska bekännelsen 1530 alltfort har giltighet. Vid teologiska institutionen i Lund har 2009–10 två utmärkta exa- mensarbeten om dopet framlagts inom teologie kandidatkurs. Det ena (ej publicerat), framlagt av Per Frostensson inom systematisk teologi, handlar just om befrielsebönen i Kyrkohandboken 1986, insatt i ett teo- logihistoriskt perspektiv. Det andra, framlagt av Kristina Torin inom 1 Hammar 2009. Alingsåsliturgin återges här s. 145 f. ragnar holte 11 praktisk teologi, har rubricerats Nyttan med dopet. Det återges i nedkor- tad gestalt på annan plats i denna volym. Hennes grundliga genomgång av de ställen i Nya testamentet som handlar om dopet har befriat mig från uppgiften att göra en lika fyllig inventering. Särskilt värdefulla är hennes jämförelser mellan dels pastorala presentationer av dopet inom Svenska kyrkan, dels utsagorna i dess officiella lärodokument. Frågor kring dop och eventuell arvsynd avhandlas givetvis också inom andra kyrkor, vilket inte minst Hammars undersökning vittnar om. Inom en årsboksartikels begränsade omfång har det dock inte varit möjligt att vidga diskussionsmaterialet i en sådan riktning. Dä- remot ser jag som en huvuduppgift att lyfta fram och analysera det nytestamentliga och teologihistoriska material som utgör viktigaste bakgrund till den pågående diskussionen inom Svenska kyrkan. Dopet i Nya testamentet Låt oss starta med Nya testamentet. Det dop som förrättades av Jo- hannes Döparen – omvittnat i alla fyra evangelierna – utgör tveklöst en förebild för det kristna dopet. Han var verksam i öknen i trakten kring floden Jordan och ”förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop” (Mark.1:4, Luk. 3:3). Det tycks ha varit en ut- präglat etisk förkunnelse: Johannes skrädde inte orden när det gällde att utpeka och fördöma beteenden som gick ut på att förtrycka