Utanför Systemet, Vänstern I
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Utanför systemet Vänstern i Sverige 1968-78 En antologi med bidrag av Jan Engberg, Christian Hårleman, Sven E Olsson, Lasse Pettersson, Björn-Erik Rosin och Sören Wibe Originalutgåva Tema Nova 1978 Kompletterat med lästips m m i september 2021 Innehåll Förord ......................................................................................................................................... 1 Författarpresentationer ............................................................................................................... 1 Förkortningar .............................................................................................................................. 2 Lästips ........................................................................................................................................ 2 1. Från pacifism till marxism-leninism av Sören Wibe .............................................................. 1 2. KFML/SKP: För ett parti i folkets tjänst! av Björn Erik Rosin ........................................... 17 3. KFML(r): På jakt efter en proletär identitet av Lasse Pettersson ........................................ 36 4. RMF/KAF: Visionen om den obefläckade fanan av Jan Engberg ...................................... 53 5. FK: ”För en ny arbetarrörelse” av Christian Hårleman ....................................................... 69 6. VPK 1968-78: Mellan socialdemokratin och ”vänstern” av Sven E Olsson ........................ 81 7. Vänstern 1968-78, och sedan? av Sören Wibe ................................................................... 102 Noter ....................................................................................................................................... 109 1 Förord Vänstervågen omfattade i sin helhet många olika sociala och politiska fenomen: ungdoms- revolten, hippies, mods, popen, vänstervridningen i massmedia, den nya vänstern, student- revolten, Vietnamrörelsen, vänstergrupperna och efterhand kvinnorörelsen, miljörörelsen, musikrörelsen osv. Det är dock inte vänstern i sin helhet som behandlas i den här boken, utan Partivänstern: de organisationer som ställde sig uppgiften att ”återskapa det kommunistiska partiet i Sverige”. Denna avgränsning av vänsterbegreppet har motiverats av ett naturligt behov av problem- avgränsning, men en separat behandling av Partivänstern kan motiveras även av problem- områdets homogenitet. Det är alltså de partisyftande organisationerna: KFML/SKP, KFML(r)/KPML(r), RMF/KAF samt FK som står i fokus för artiklarna, och det motiverar även varför vänsterpartiet kommu- nisterna (SKP/VPK) finns behandlat i ett särskilt avsnitt. De uppräknade organisationerna ansåg att SKP/VPK urartat, blivit revisionistiskt, och inte längre var något kommunistiskt parti. Organisationernas förhållningssätt till SKP/VPK är därför ett centralt moment för förståelsen av organisationernas agerande under det gångna decenniet. Mer än tio år har gått sedan den äldsta av dem, KFML/SKP, bildades. 1970 fanns alla på plats. Då ställde även KFML/SKP för första gången upp till val och 1976 kunde organisa- tionen för tredje gången mäta sin styrka i de allmänna valen. Trots att KFML är den över- lägset största av de nämnda organisationerna har man aldrig fått mer än 20 000 röster. Vänsterns elektorala storlek, eller dess medlemsnumerär, hade motiverat en fotnot och inte en bok, men det är vår övertygelse att vänsterns betydelse och inflytande sträcker sig längre än vad valsiffrorna bär vittnesbörd om. Under den gångna perioden har organisationerna genomgått ett antal hårda och uppslitande interna strider och de har vid ett flertal tillfällen i grunden förändrat sina politiska linjer och program. Efter tio års experimenterande kan det vara dags med ett försök till historik och utvärdering av organisationerna. Denna bok är ett bidrag både till historiken och värderingen av vänstern 1968-1978. Vid sidan av ambitionen att lyfta fram de politiska analyserna och linjerna är det vår förhoppning att boken även skall kunna tjäna som en enkel historisk orientering om de organisationer vi diskuterar. Boken är ingen enhetlig produkt, utan författarna svarar själva för respektive avsnitt. Bidragen har dock diskuterats i en referensgrupp som förutom författarna bestått av Sixten Kellertz, Sven Jönsson samt Anders Thall, samtliga från Umeå. Författarna är samtliga barn av vänstervågen, men erfarenheterna skiljer sig betydligt. Några har varit (och är) involverade i de behandlade stridernas centrum medan andra blott perifert berörts av desamma. Förhållandet kanske något förklarar bokens impressionistiska karaktär. Dikanäs den 28 februari 1978 Författarna Författarpresentationer Jan Engberg (f 1950), lärare vid statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Christian Hårleman (f 1953), studerande vid kulturarbetarlinjen, Umeå universitet. Sven E Olsson (f 1950), assistent vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Lasse Pettersson (f 1945), lärare i sociologi, Umeå universitet. Björn Erik Rosin (f 1947), journalist på Västerbottens Folkblad, Umeå. Sören Wibe (f 1946), lärare i nationalekonomi, Umeå universitet. 2 Förkortningar VPK Vänsterpartiet Kommunisterna SKP Sveriges Kommunistiska Parti KFML Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna KFML(r) Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (revolutionärerna) RMF Revolutionära Marxisters Förbund KAF Kommunistiska Arbetarförbundet FK Förbundet Kommunist RM Revolutionära Marxister KEG Kommunistiska Enhetsgruppen VUF Vänsterns Ungdomsförbund MLK Marxist-Leninistiska Kampförbundet 1967 bytte det svenska kommunistpartiet namn från SKP till VPK. Samma år bildades KFML, som år 1973 antog VPK:s gamla namn SKP. Begynnelsen till det trotskistiska partiet i Sverige återfinns i en liten grupp (RM), som bildades i Göteborg 1970. Senare samma år antog man namnet RMF, och ytterligare några år senare döpte man om sig till KAF. VPK:s ungdomsförbund hette fram till 1970 VUF. Detta splittrades då och delades upp i FK och MLK. VPK:s nuvarande ungdomsförbund kallas KU (Kommunistisk Ungdom). KEG bildades som en utbrytning ur KFML(r) år 1974. KFML(r) ombildades vid årsskiftet 1977/78 till KPML(r), Kommunistiska Partiet Marxist- Leninisterna (revolutionärerna). Lästips Kjell Östberg: 1968 – när allt var i rörelse. 60-talsradikaliseringen och de sociala rörelserna SKP 1980-84, ett parti i kris. Kommenterad dokumentsamling om KFML-SKP:s utveckling Maoister om ”m-l-rörelsens” undergång. Kommunistiska Partiets brytning med maoismen. 1979 bröt ”r-arna” officiellt med maoismen Frank Baude och Kommunistiska Partiet. (2014) Kjell Östberg: Hur uppstod den svenska trotskismen? Håkan Blomqvist: Vänsterpartiet och Socialistiska Partiet – en kritisk jämförelse Anti-stalinistisk maoism – vad är det? Exempel från Förbundet Kommunist Förbundet KOMMUNIST om Förbundet KOMMUNIST. FK analyserar sig självt Lik i garderoben? Rapport om SKP/VPKs internationella förbindelser (1996) Tidskriften Fjärde Internationalen om Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). (1976-1994) – här ingår även en recension av ”Lik i garderoben” – se sid 141ff). Vänsterpartiet 100 år - en artikelsamling (2017). 1 1. Från pacifism till marxism-leninism av Sören Wibe ”Det är i den svenska demokratin, som genom reformer övervunnit motsättningar, länge sedan de liberala och socialistiska tankesystem, utformade för 100-150 år sedan, var bestämmande för tänkande; de flesta liberaler och socialister vet inte längre vad orden betyder. Och väl är det, ideologierna måste dö om demokratin skall leva. Det gäller att handla från fall till fall, inte efter Benthams och Marx’ lysande, men från början odugliga planritningar ... i stort sett är systemens och ideologiernas tid förbi: vi kan tänka och handla utan belastning av de geniala galningar som vill göra livet till ett exercisfält för sina idéer.”. (Herbert Tingsten. DN 23.8.1958) Då andra världskriget var slut hade fascismen fördrivits till sina utposter i Portugal och Spanien. Den sovjetiska armén, under ledning av generalissimus Stalin, var krigets segrare och hade ensam befriat hela östra Europa. Dess prestige, liksom hela Sovjetunionens, var enorm och något av strålglansen föll även på de västeuropeiska kommunistpartierna. I de ockuperade länderna framför allt Frankrike, Italien och Jugoslavien, hade dessa partier även skördat lagrar genom sina insatser i motståndskampen mot nazisterna. Om kommunisterna och socialismen hade vunnit prestige genom kriget så hade kapitalismen och de borgerliga i motsvarande utsträckning förlorat terräng. Framtidsvisionerna i Europa och USA målades mot bakgrund av såväl kriget som 30-talets traumatiska upplevelser. Kapitalismen hade tagit sig ur denna sin hittills svåraste kris endast genom att starta ett krig vars förödelse sträckt sig långt bortom all dittillsvarande mänsklig erfarenhet. I många länder präglades den omedelbara efterkrigsperioden av starka framgångar för de socialistiska partierna och idéerna. I Frankrike och Italien fick kommunistpartierna säte i regeringen och i England valdes en Labourregering, vars första uppgift blev långtgående förstatligande. Det rådde en utbredd entusiasm för socialism och planhushållning och i Sverige utarbetade Wigforss Arbetarrörelsens efterkrigsprogram, ett program som allmänt uppfattades som ett steg mot planhushållning. De svenska kommunisterna antog även programmet som sitt och i den allmänna optimismens tecken började man beteckna efterkrigstiden som ”den socialistiska skördetiden”. Som vi vet bröts denna utveckling. I ett tal i Fulham 1948 öppnade Churchill