LOKALT LANDSKAP Per Persson
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
KAPITTEL 2.1 LOKALT LANDSKAP Per Persson Projektet har genomfört arkeologiska utgrävningar strandförskjutningskurva (Sørensen et al. under i området som berörs av den nya järnvägen mellan utgivning). Detta arbete har fortsatt i vårt projekt. Larvik och Porsgrunn. Detta är 100 km SSV om Resultaten presenteras här nedan (Sørensen et al. Oslo på västsidan av Oslofjorden, figur 2.1.1. Järn- kapitel 2.2, detta band). vägssträckan går över gränsen mellan två fylken. Så gott som hela området som berörs av järnvägs- Ungefär halva sträckan ligger i Vestfold och resten utbyggnaden ligger under högsta kustlinjen (marin i Telemark. Järnvägssträckan heter officiellt «Vest- grense), som i området är på ca. 150 meter över foldbanen parsell 12, Farriseidet-Porsgrunn», är dagens havsyta, figur 2.1.3. Detta betyder att de lösa 23 km och löper i stort sett i öst-västlig riktning, jordmassorna har omlagrats av havet. Större delen figur 2.1.1. Projektområdet omfattar denna järn- av järnvägssträckan går genom ett kuperat landskap vägssträcka, men det som här kallas undersöknings- med branta berg och många små dalgångar. Berg området omfattar hela området mellan Larvik och och tunna moränjordar dominerar, och jordarten är Porsgrunn, vilket då innefattar ytterligare två stora huvudsakligen podsol, figur 2.1.4. Berggrunden är utgrävningsprojekt i samband med utbyggnad av i huvudsak larvikit som är en sur bergart, se figur E18 (E18 Brunlanesprosjektet och E18 Bomme- 2.1.5. stad Sky). Undersökningsområdet ligger «bakom» Raet, Av Jernbaneverket kallas utbyggnadsprojek- figur 2.1.5. Raet bildas under yngre dryas ca. tet vanligtvis «Eidangerparsellen», Kulturhistorisk 11000–9500 f.Kr. Efter 9500 f.Kr. smälter isen museum kallar vårt projekt «Vestfoldbaneprosjektet». snabbt och med undantag av den stora isrand- Undersökningsområdet ansluter till ett större bildningen vid Eidanger (Bergstrøm 1999: 36), är område med likartade naturförhållanden/naturhis- spåren efter isavsmältningen i vårt projektområ- toria och liknande kulturhistoria under stenålder. de obetydliga. Det finns några små ändmoräner i Detta större jämförelseområde kallas i detta sam- Langangsfjorden. En av de lokaler vi har under- manhang för referensområdet. Dess funktion är att sökt, Langangen Vestgård 4, ligger på en av dessa ge kompletterande upplysningar för undersöknings- ändmoräner. området. Referensområdet är i första hand området Berg och tunna moränjordar dominerar hela runt Oslofjorden och norra delen av Bohuslän, men sträckan i Vestfold och vidare in i Telemark där sträcker sig även vidare längre söderut längs såväl järnvägssträckan korsar Langangsfjorden. Fjorden den svenska som den norska kusten. Naturförhål- bildas ca. 8800 f.Kr., och har i princip haft samma landena och stenålderns kulturhistoria är likartad i utseende genom historien även om den successivt detta område. har flyttat sig söderut till följd av landhöjningen. Runt Langangsfjorden är det sedan tidigare känt JORDART, BERGGRUND OCH TOPOGRAFI många lösfynd och flera stenåldersboplatser (Ing- Huvuddelen av de lokaler som undersökts inom stad 1970: 89, figur 25; Mikkelsen 1989: figur 20). projektet, är från stenålder. Undersökningsområdet Fjordar som denna har haft stor attraktionsförmåga präglas av en stor landhöjning sedan den senaste för bosättning under stenålder. Detta beror på att istiden. Detta är den viktigaste faktorn för rekon- samtidigt som de är lugna farvatten är de en del av struktionen av landskapet under stenålder. Sedan havet, och ger därigenom tillgång till fiske och jakt tidigare fanns två undersökningar av strandför- på havsdäggdjur. skjutningen i området: Kari Henningsmoens kur- Vidare mot väster om Langangsfjorden, i Eid- va för södra Vestfold (1979) och Bjørg Stabels för anger och Porsgrunn, korsar järnvägen ytterligare Telemark (1980), se figur 2.1.6. I samband med fjordar. Dagens Eidangerfjord bildades ca. 7000 undersökningar av den nya E18-sträckan mel- f.Kr. Fram till dess har Eidanger legat i den yttre lan Sky-Nøkklegård påbörjades arbetet med en ny delen i ett större fjordsystem. På västsidan bildades 2.1. lokalt landskap 25 Figur 2.1.1. Undersökningsområdets läge. Figure 2.1.1. The investigated area. samtidigt Friarfjorden. Den inre delen av Eidanger- också att en god del av de lämningar från stenål- fjorden har varit en deltabildning med sorterad sand der som fanns bevarade kring Eidanger- och Friar- och grus som bildats av smältvatten vid istidens slut. fjorden tills för 100 år sedan, idag är försvunna. Mycket av detta är idag borttaget i grustäckt och Bevarandegraden runt Langangsfjorden är mycket därför är det svårt att avgöra mer exakt när fjorden högre. bildas. Landskapet runt Porsgrunn kännetecknas i sen Genomgående är området kring Porsgrunn tid av ett fruktsamt jordbruksområde, Grenland. mycket påverkat i sen tid. För att rekonstruera Detta beror på en kalkrik berggrund. Detta jord- landskapet under stenålder måste man här kom- bruksområde har dock inte haft någon större bety- pensera för vägskärningar, stenbrott, grustag och delse under stenålder eftersom området med lösa annan modern påverkan. Samtidigt betyder detta jordmassor på kalkstensberggrund då till största 26 vestfoldbaneprosjektet. bind 1 Figur 2.1.2. Flygfoto över Langangsfjorden. Foto mot söder. Projektets lokaler ligger i bildens nederkant. Foto: Tom Heibreen, KHM. Figure 2.1.2. The landscape at Langangen. Most of the investigated Stone Age sites were situated here. Aerial photo towards south. delen låg under havsytan. Det är först från början av från den östra delen av undersökningsområdet 7500 bronsålder som den bästa jordbruksmarken blir till- f.Kr. Vid samma tid får den del av Langangsfjor- gänglig. Området runt Skien - Porsgrunn är följd- den som berörs av utbyggnaderna, ett mer skyddat riktigt rikt på lämningar från bronsålder (Groseth läge som en fjord ett stycke in i landet, och antalet 2001). lokaler ökar. Undersökningsområdets utsträckning Undersökningsområdet är ett fjord- och skär- i kombination med landhöjningen, gör att ingen gårdslandskap. Det finns en tradition inom stenål- enskild del av området kan användas för att belysa dersarkeologin för att dela in ett sådant landskap förändringen över längre tid. Området som helhet i ekologiska zoner från det öppna havet ytterst har däremot en relativt god kronologisk täckning. och inåt. Vanligtvis i: Yttre skärgård, inre skärgård, Det är sämre med urvalet av topografiska situatio- fjordar och inland (exempelvis: Lindblom 1984: ner. En miljö som inte finns med, men som kan ha 55; Nordqvist 2000: 132–3). Till följd av strand- varit viktiga under stenålder, är den innersta delen förskjutningen ligger vårt undersökningsområde i av fjordarna. Järnvägssträckan genom Eidanger olika zoner under olika perioder. Mest påtagligt är korsar visserligen den innersta delen av Eidanger- det i den östligaste delen av undersökningsområdet fjorden, men där är det mycket moderna störning- som redan under i början av mesolitikum övergår ar. Under TM och MM har de fjordar som idag är från att vara inre skärgård till att bli ett inlandsom- Lågens älvlopp respektive Skien-vassdraget, sträckt råde. Under tidigmesolitikum är de berörda delarna sig långt in i landet. Dessa långsträckta fjordar har av Langangsfjorden exponerade ut mot havet, figur förmodligen varit viktiga för stenålderssamhället. 2.1.3b. De kan därför ha varit mindre attraktiva för De sträcker sig så långt in i landet att det för rekon- bosättning än de östra delarna av undersöknings- struktionen av landskapet, är nödvändigt att ta hän- området som samtidigt låg i en mer skyddad mel- syn till att landhöjningen varit mycket större där än lanskärgård. I stort sett har havsstranden försvunnit ute vid kusten. 2.1. lokalt landskap 27 Figur 2.1.3. Undersökningsområdet vid stranden satt till fyra olika höjder över dagens nivå. a/ 150 meter, marin gräns i området b/ 90 meter, slutet av TM, tiden för de äldsta lokalerna i vårt projekt c/ 45 meter, övergången mellan MM och SM d/ 25 meter, TN. Karta: Per Persson. Figure 2.1.3. The investigated area with the sea level drawn at different levels. (a) 150 m.a.s.l., the marine limit. (b) 90 m.a.s.l., the end of the Early Mesolithic. (c) 45 m.a.s.l., the transition between the Middle and the Late Mesolithic. (d) 25 m.a.s.l., the Early Neolithic. VEGETATION OCH KLIMAT och mycket berg i dagen har furuskogen haft en Både undersöknings- och referensområdet ligger mer framträdande roll än i Sydskandinavien. Det- idag i det som kallas den Boreonemorala vegeta- ta gäller också för referensområdet; kusten ner till tionszonen (Moen 1999). Det är övergångszonen Kristiansand på västsidan och till Göteborg på öst- mellan de nemorala lövskogarna och de boreala sidan. barrskogarna. Lövskogens utbredning har tidigare Vegetationshistorien beror till en del på klimatet gått längre mot norr. Då har undersökningsområ- och jordartsförhållanden, men de olika trädarter- det hört till samma vegetationsområde som Syd- nas spridningsförmåga och deras inbördes konkur- skandinavien. På grund av jordartsförhållandena rens har också stor betydelse. Vegetationshistorien 28 vestfoldbaneprosjektet. bind 1 Figur 2.1.4. Jordarter i undersökningsområdet. Karta efter NGU løsmassekart. Figure 2.1.4. Soil map (light grey = bare rock, light green = moraine soil). beskrivs oftast med de olika trädslagens invandring Eventuellt kan det i detta fall vara ett samband med och varierande betydelse. Denna är väl känd genom vegetationsutvecklingen i så måtto att före 8000 pollendiagrammen. I undersökningsområde har vi f.Kr. var