KAPITTEL 2.1 LOKALT LANDSKAP

Per Persson

Projektet har genomfört arkeologiska utgrävningar strandförskjutningskurva (Sørensen et al. under i området som berörs av den nya järnvägen mellan utgivning). Detta arbete har fortsatt i vårt projekt. Larvik och . Detta är 100 km SSV om Resultaten presenteras här nedan (Sørensen et al. Oslo på västsidan av Oslofjorden, figur 2.1.1. Järn- kapitel 2.2, detta band). vägssträckan går över gränsen mellan två fylken. Så gott som hela området som berörs av järnvägs- Ungefär halva sträckan ligger i Vestfold och resten utbyggnaden ligger under högsta kustlinjen (marin i . Järnvägssträckan heter officiellt «Vest- grense), som i området är på ca. 150 meter över foldbanen parsell 12, Farriseidet-Porsgrunn», är dagens havsyta, figur 2.1.3. Detta betyder att de lösa 23 km och löper i stort sett i öst-västlig riktning, jordmassorna har omlagrats av havet. Större delen figur 2.1.1. Projektområdet omfattar denna järn- av järnvägssträckan går genom ett kuperat landskap vägssträcka, men det som här kallas undersöknings- med branta berg och många små dalgångar. Berg området omfattar hela området mellan Larvik och och tunna moränjordar dominerar, och jordarten är Porsgrunn, vilket då innefattar ytterligare två stora huvudsakligen podsol, figur 2.1.4. Berggrunden är utgrävningsprojekt i samband med utbyggnad av i huvudsak larvikit som är en sur bergart, se figur E18 (E18 Brunlanesprosjektet och E18 Bomme­ 2.1.5. stad Sky). Undersökningsområdet ligger «bakom» Raet, Av Jernbaneverket kallas utbyggnadsprojek- figur 2.1.5. Raet bildas under yngre dryas ca. tet vanligtvis «Eidangerparsellen», Kulturhistorisk 11000–9500 f.Kr. Efter 9500 f.Kr. smälter isen museum kallar vårt projekt «Vestfoldbaneprosjektet». snabbt och med undantag av den stora isrand- Undersökningsområdet ansluter till ett större bildningen vid (Bergstrøm 1999: 36), är område med likartade naturförhållanden/naturhis- spåren efter isavsmältningen i vårt projektområ- toria och liknande kulturhistoria under stenålder. de obetydliga. Det finns några små ändmoräner i Detta större jämförelseområde kallas i detta sam- Langangsfjorden. En av de lokaler vi har under- manhang för referensområdet. Dess funktion är att sökt, Langangen Vestgård 4, ligger på en av dessa ge kompletterande upplysningar för undersöknings- ändmoräner. området. Referensområdet är i första hand området Berg och tunna moränjordar dominerar hela runt Oslofjorden och norra delen av Bohuslän, men sträckan i Vestfold och vidare in i Telemark där sträcker sig även vidare längre söderut längs såväl järnvägssträckan korsar Langangsfjorden. Fjorden den svenska som den norska kusten. Naturförhål- bildas ca. 8800 f.Kr., och har i princip haft samma landena och stenålderns kulturhistoria är likartad i utseende genom historien även om den successivt detta område. har flyttat sig söderut till följd av landhöjningen. Runt Langangsfjorden är det sedan tidigare känt JORDART, BERGGRUND OCH TOPOGRAFI många lösfynd och flera stenåldersboplatser (Ing- Huvuddelen av de lokaler som undersökts inom stad 1970: 89, figur 25; Mikkelsen 1989: figur 20). projektet, är från stenålder. Undersökningsområdet Fjordar som denna har haft stor attraktionsförmåga präglas av en stor landhöjning sedan den senaste för bosättning under stenålder. Detta beror på att istiden. Detta är den viktigaste faktorn för rekon- samtidigt som de är lugna farvatten är de en del av struktionen av landskapet under stenålder. Sedan havet, och ger därigenom tillgång till fiske och jakt tidigare fanns två undersökningar av strandför- på havsdäggdjur. skjutningen i området: Kari Henningsmoens kur- Vidare mot väster om Langangsfjorden, i Eid- va för södra Vestfold (1979) och Bjørg Stabels för anger och Porsgrunn, korsar järnvägen ytterligare Telemark (1980), se figur 2.1.6. I samband med fjordar. Dagens Eidangerfjord bildades ca. 7000 undersökningar av den nya E18-sträckan mel- f.Kr. Fram till dess har Eidanger legat i den yttre lan Sky-Nøkklegård påbörjades arbetet med en ny delen i ett större fjordsystem. På västsidan bildades 2.1. lokalt landskap 25

Figur 2.1.1. Undersökningsområdets läge. Figure 2.1.1. The investigated area.

samtidigt Friarfjorden. Den inre delen av Eidanger- också att en god del av de lämningar från stenål- fjorden har varit en deltabildning med sorterad sand der som fanns bevarade kring Eidanger- och Friar­ och grus som bildats av smältvatten vid istidens slut. fjorden tills för 100 år sedan, idag är försvunna. Mycket av detta är idag borttaget i grustäckt och Bevarandegraden runt Langangsfjorden är mycket därför är det svårt att avgöra mer exakt när fjorden högre. bildas. Landskapet runt Porsgrunn kännetecknas i sen Genomgående är området kring Porsgrunn tid av ett fruktsamt jordbruksområde, . mycket påverkat i sen tid. För att rekonstruera Detta beror på en kalkrik berggrund. Detta jord- landskapet under stenålder måste man här kom- bruksområde har dock inte haft någon större bety- pensera för vägskärningar, stenbrott, grustag och delse under stenålder eftersom området med lösa annan modern påverkan. Samtidigt betyder detta jordmassor på kalkstensberggrund då till största 26 vestfoldbaneprosjektet. bind 1

Figur 2.1.2. Flygfoto över Langangsfjorden. Foto mot söder. Projektets lokaler ligger i bildens nederkant. Foto: Tom Heibreen, KHM. Figure 2.1.2. The landscape at Langangen. Most of the investigated Stone Age sites were situated here. Aerial photo towards south.

delen låg under havsytan. Det är först från början av från den östra delen av undersökningsområdet 7500 bronsålder som den bästa jordbruksmarken blir till- f.Kr. Vid samma tid får den del av Langangsfjor- gänglig. Området runt Skien - Porsgrunn är följd- den som berörs av utbyggnaderna, ett mer skyddat riktigt rikt på lämningar från bronsålder (Groseth läge som en fjord ett stycke in i landet, och antalet 2001). lokaler ökar. Undersökningsområdets utsträckning Undersökningsområdet är ett fjord- och skär- i kombination med landhöjningen, gör att ingen gårdslandskap. Det finns en tradition inom stenål- enskild del av området kan användas för att belysa dersarkeologin för att dela in ett sådant landskap förändringen över längre tid. Området som helhet i ekologiska zoner från det öppna havet ytterst har däremot en relativt god kronologisk täckning. och inåt. Vanligtvis i: Yttre skärgård, inre skärgård, Det är sämre med urvalet av topografiska situatio- fjordar och inland (exempelvis: Lindblom 1984: ner. En miljö som inte finns med, men som kan ha 55; Nordqvist 2000: 132–3). Till följd av strand- varit viktiga under stenålder, är den innersta delen förskjutningen ligger vårt undersökningsområde i av fjordarna. Järnvägssträckan genom Eidanger olika zoner under olika perioder. Mest påtagligt är korsar visserligen den innersta delen av Eidanger- det i den östligaste delen av undersökningsområdet fjorden, men där är det mycket moderna störning- som redan under i början av mesolitikum övergår ar. Under TM och MM har de fjordar som idag är från att vara inre skärgård till att bli ett inlandsom- Lågens älvlopp respektive Skien-vassdraget, sträckt råde. Under tidigmesolitikum är de berörda delarna sig långt in i landet. Dessa långsträckta fjordar har av Langangsfjorden exponerade ut mot havet, figur förmodligen varit viktiga för stenålderssamhället. 2.1.3b. De kan därför ha varit mindre attraktiva för De sträcker sig så långt in i landet att det för rekon- bosättning än de östra delarna av undersöknings- struktionen av landskapet, är nödvändigt att ta hän- området som samtidigt låg i en mer skyddad mel- syn till att landhöjningen varit mycket större där än lanskärgård. I stort sett har havsstranden försvunnit ute vid kusten. 2.1. lokalt landskap 27

Figur 2.1.3. Undersökningsområdet vid stranden satt till fyra olika höjder över dagens nivå. a/ 150 meter, marin gräns i området b/ 90 meter, slutet av TM, tiden för de äldsta lokalerna i vårt projekt c/ 45 meter, övergången mellan MM och SM d/ 25 meter, TN. Karta: Per Persson. Figure 2.1.3. The investigated area with the sea level drawn at different levels. (a) 150 m.a.s.l., the marine limit. (b) 90 m.a.s.l., the end of the Early Mesolithic. (c) 45 m.a.s.l., the transition between the Middle and the Late Mesolithic. (d) 25 m.a.s.l., the Early Neolithic.

VEGETATION OCH KLIMAT och mycket berg i dagen har furuskogen haft en Både undersöknings- och referensområdet ligger mer framträdande roll än i Sydskandinavien. Det- idag i det som kallas den Boreonemorala vegeta- ta gäller också för referensområdet; kusten ner till tionszonen (Moen 1999). Det är övergångszonen Kristiansand på västsidan och till Göteborg på öst- mellan de nemorala lövskogarna och de boreala sidan. barrskogarna. Lövskogens utbredning har tidigare Vegetationshistorien beror till en del på klimatet gått längre mot norr. Då har undersökningsområ- och jordartsförhållanden, men de olika trädarter- det hört till samma vegetationsområde som Syd- nas spridningsförmåga och deras inbördes konkur- skandinavien. På grund av jordartsförhållandena rens har också stor betydelse. Vegetationshistorien 28 vestfoldbaneprosjektet. bind 1

Figur 2.1.4. Jordarter i undersökningsområdet. Karta efter NGU løsmassekart. Figure 2.1.4. Soil map (light grey = bare rock, light green = moraine soil). beskrivs oftast med de olika trädslagens invandring Eventuellt kan det i detta fall vara ett samband med och varierande betydelse. Denna är väl känd genom vegetationsutvecklingen i så måtto att före 8000 pollendiagrammen. I undersökningsområde har vi f.Kr. var hassel vanlig och den var en viktig närings- tillgång till ett stort antal pollendiagram (Mikkelsen källa från land. 1989: appendix 5). Efter hand har det också blivit I övrigt tycks havet ha varit totalt dominerande utfört en god del C14-dateringar. utifrån C13-värdena från de mesolitiska skeletten. Om detta stämmer kan landvegetationen haft liten VEGETATIONENS BETYDELSE direkt betydelse. I de fall man har närmare direkt Utifrån de undersökningar som gjorts av C13-hal- kunskap om näringsfången genom benfynd från ten i människoben från referensområdet kan man stenåldersboplatser, kan man konstatera att även notera att de mesolitiska människorna till största om det är hög andel ben från fi sk och havsdäggdjur, delen har täckt proteinbehovet med föda från havet så är det aldrig 100 %. Detta beror till en del på att (Lidén et al. 2004). Bland de mesolitiska skeletten man utnyttjat skogens djur som mat men även till är det bara en individ som avviker och det är det annat. Älg- och hjorthorn (gevir) har använts till äldsta kända, det från Österöd i Bohuslän, som hackor, mellanfotsben har använts till benspetsar, har ett värde som antyder att mat från land kan ha etc. Bäver, björn, utter m.fl . har haft en eftertraktad haft en betydelse för näringsfången (Ahlström and päls. Sjögren 2009). Det skelettet är från ca. 8000 f.Kr. Under mesolitikum har behovet för timmer 2.1. lokalt landskap 29

Figur 2.1.5. Berggrunden i undersökningsområdet. Karta efter NGU Berggrunn N50. Figure 2.1.5. Bedrock geologic map (light green = most common rock, larvikite). varit begränsat. Om man eventuellt undantar den Den äldsta stockbåten i referensområdet är absolut äldsta bosättningen då det kan ha varit lite från bronsålder (Sjöberg 1987). Det närmaste vi träd, så har det inte varit något problem att fi nna kommer ett båtfynd från stenålder i referensom- lämpligt virke. Antagligen var stockbåtar de enda rådet är de hartsbitar med avtryck av snören och större träföremål som var i bruk under mesoliti- trä som påträff ades vid Huseby Klev (Hernek and kum. I Sydskandinavien har man föredragit lind Nordqvist 1995; Nordqvist 2005). Tolkningen är som material till stockbåtar. Lind kommer till att harts har använts som tätning i båten. I detta vårt undersökningsområde först efter 6000 f.Kr. fall är träslaget asp. Ett av hartsstyckena är direkt (Sørensen et al. under utgivning). Under de första C14-daterat till ca. 7500 f.Kr. (Nordqvist 2005: 3000 åren av bosättningen fi ck man göra eventu- bilaga 1). Råmaterialet för framställning av harts är ella stockbåtar av andra trädslag. Furu fanns all- björk, ytterligare ett belägg för en tidig användning mänt från redan från början och är också använt av skogen. Harts har använts som klister för att fäs- till stockbåtar under senare perioder (Arisholm ta fl intor i ben eller trä. Inom ramen för projektet och Nymoen 2005). Ett annat lämpligt träslag är E18 Bommestad-Sky har man påträff at ett större asp som i historisk tid använts för att tillverka s.k. antal fl intor med hartsrester på boplatsen Hovland «espingar», en speciell typ av stockbåt. Asp är ett av 3 (Damlien 2013: 21). Dateringen av Hovland 3 ca. de träslag som förekommer tidigt i undersöknings- 7500 f.Kr. och därmed ungefär den samma som för området. Huseby Klev. 30 vestfoldbaneprosjektet. bind 1

Vegetabilier har förmodligen varit en viktig del Många av de växter vi förmodar att man utnytt- i näringsfånget under stenålder. En vanlig uppgift jat under stenålder går inte att urskilja i pollen­ är att man kan förvänta sig att insamling utgjort diagrammen eftersom deras pollen inte kan ca. 1/3 av näringsfången. Denna uppskattning bestämmas till art; exempelvis äpple, körsbär och baseras på jämförelse med sentida jägare-samlare hallon (bringebær) som ingår bland rosenväxterna, som levt på motsvarande breddgrader, återges bl.a. blåbär och lingon (tyttebær) ingår bland ljungväx- i Mikkelsen 1989: 204. Att hasselnötter kommit terna. Det betyder att vi behöver arkeologiska fynd till användning är uppenbart då det ofta påträffas för att veta om de använts under stenålder eller ej. brända hasselnötskal på stenåldersboplatser. Ett Från arkeologiska utgrävningar i referensområ- kilo hasselnötter ger 6500 kcal, vilket är 5 gång- det kan det nämnas att äpple och slån (slåpetorn) er mer än i ett kilo älgkött (Livsmedelsdatabasen; förekommer bland fynden från Huseby Klev, från www7.slv.se/Naringssok/). Detta tillsammans Baltorp finns både äpple och björnbär (Nordqvist med att hassel varit mycket talrik speciellt i bör- 2000: 245, Larsson i Nordqvist 2005: 130). Inom jan av mesolitikum, är det inte så underligt att man vårt projekt har vi fått belägg för att det förekom påträffar många skal. Hassel minskar med tiden, smultron (markjordbær) ca. 5500 f.Kr. i Gunnars- men försvinner inte och växer än idag i hela refe- rød myr (Persson kapitel 12, band 2, denne serie). rensområdet. Indirekt kan vi sluta oss till att man Med jordbrukets introduktion kommer vege- måste ha ätit en hel del bär, annars hade man dött tationen att påverkas av människans aktiviteter av bristsjukdomar. Detta gäller exempelvis C-vita- i högre grad. C13-mätningar på en del neolitiska min som människor måste få från frukt och grön- skelett från referensområdet visar också på att en saker och brist på C-vitamin leder till skörbjugg allt större del av näringen kom från land, förmodli- (Wikipedia). Det finns också en hel del potentiella gen från jordbruk. Detta gäller två individer från en kolhydratkällor i naturen, som rötter av vass (siv), megalitgrav i Bohuslän, daterade till ca. 3000 f.Kr. som eventuellt använts (Wiseman 2007). Ove (Sjögren 2003: 118) och fyra individer från en häll- Arbo Høeg har gjort en omfattande genomgång kista i Buskerud daterade till ca. 2100–1600 f.Kr av användbara växter i den norska naturen i boken (Østmo 2011: 92). «Ville vekster til gagn og glede» (1985). Det finns en lång tradition att diskutera jord- Olika former av stenhackor och genomborra- brukets introduktion utifrån pollendiagram. Egil de stenklubbor kan ha varit delar av grävkäppar Mikkelsen har i samarbete med Helge I. Høeg dis- (Vinsrygg 1979). Med utgångspunkt i detta disku- kuterat detta för Telemarks del (Høeg og Mikkel- terar Egil Mikkelsen vegetabilier med ätliga rötter sen 1979; Mikkelsen 1989). Deras slutsats blir att (Mikkelsen 1989: 207). Det är 19 sådana arter som det under TN och MN var husdjur de enda jord- han nämner och som förekommer i Telemark. De bruksinslagen i näringsfånget. Den påverkan man flesta av dessa 19 finns i hela landskapet. Det finns ser på vegetationen beror på bete. Under SN ökar inga belägg för att någon av dessa används, varken i påverkan och då finns även spår av odling. undersöknings- eller referensområdet, eller för den Idag är Vestfold ett av Norges främsta jord- delen inte heller i resten av norra Europa. bruksområden. I fylket är idag 20 % av arealen Egil Mikkelsen och Helge I. Høeg har under- jordbruksmar­ k. Det finns relativt många neolitiska sökt hackor av horn (gevir) från Norge (1977). En lösfynd (Hygen 1977). Tunnackiga flintyxor finns av älghornshackorna hade pollen från artemisia framför­allt i norra delen av fylket. Anne-Sophie dvs. gråbo/malört (burot/malurt) och från strand- Hygen menar att lantbruket i början av neolitikum råg. Bäggedera är växter som kan användas till i Vestfold framförallt bestått av husdjursskötsel. mat. Hackan är C14-daterad till ca. 6200 f.Kr. och Detta baserar hon dels på pollendiagrammen, men kommer från Opland. Exakt fyndplats är inte känd. också på att de tunnackiga flintyxorna till stor del är Strandråg växer bara vid havet. Även om fyndplat- påträffade innanför Raet på lerig mark. Den mar- sen idag ligger ett gott stycke in i landet så har havet ken förmodas ha varit mest lämpad till beten under sträckt sig in till Opland 6000 f.Kr. neolitikum. Under slutet av neolitikum är fynden Vid undersökningen av två härdar (ildsted) på mer spridda i områden med sandig jord samtidigt boplatsen Torsrød, i södra Vestfold, påträffades bl.a. som pollendiagrammen också visar att det före- svinmålla (vindelslirekne) och trampört (meldes- kommer odling. tokk) (Østmo 1976). Bäggedera är växter som kan Ett pollendiagram från Napperødtjern vid användas till mat. Den ena härden har C14-date- Sande­fjord har spelat en roll i forskningshistorien. rats till fas 4. Napperødtjern ligger vid Sandefjord och mitt i det 2.1. lokalt landskap 31

Figur 2.1.6. Strandförskjutningskurvor från Henningsmoen 1979 och Stabell 1980. OBS: tidsska- lan är okalibrerade C14-år! Figure 2.1.6. Earlier shoreline displacement curves. Violet = curve from Henningsmoen 1979, valid for the Larvik area in Southern Vestfold, red = curve from Stabell 1980, valid for Porsgrunn, blue = curve from Stabell 1980, valid for Kragerø in Telemark, south of the investigated area. NB: The time scale is in radiocarbon years.

som idag är Vestfolds jordbruksområde. Under- sekvensen och en uppgång för pollen av ljuskrä- sökningen genomfördes av Kari Henningsmoen vande växter. I Borge østre är det framförallt en stor på 1970-talet, men publicerades inte. Resultaten uppgång för gräs. Denna sekvens startar i diagram- refererades kortfattat av Einar Østmo (1998) som met från Borge østre 3900 f.Kr. och varar till 3350 menar att det i detta diagram finns odlingsinslag f.Kr., detta är samtidigt med motsvarande sekvens från början av TN. Inom ramen för vårt projekt har i Sydskandinavien. diagrammet från Napperødtjern behandlats på nytt Iversens almfall har varit föremål för en omfat- (Sørensen et al., volym 3 i denna serie). tande och ännu pågående diskussion. Det skulle I samband med utbyggnaden av den nya E18 föra allt för långt att gå in på denna diskussion i genom Vestfold har det genomförts en pollenanalys detta sammanhang. Det som skall noteras är likhe- av en sekvens från en myr vid Borge østre i Stokke ten mellan Vestfold och Sydskandinavien. Om det (Svensson och Regnell 2013). Myren ligger centralt finns ett samband mellan jordbruket och almfallet, i Vestfolds jordbruksområde. Syftet med diagram- vilket inte alla är ense om, kan man utifrån pollen­ met var att belysa jordbruket under järnålder, men analysen vid Borge østre misstänka att jordbruket den äldre delen av sekvensen belyser även vege- haft relativt stor betydelse redan under TN i Vest- tationsutvecklingen i området under neolitikum. fold. Den neolitiska sekvensen har tre C14-dateringar. Det har varit en omfattande diskussion kring Dessa är utförda på torv och därigenom pålitliga. en eventuell deneolitisering där vegetationshisto- Diagrammet uppvisar en sekvens som är snarlik rien spelat stor roll. Tanken är att jordbruket sprids den som diskuteras av Johannes Iversen i hans under TN men att det efter några hundra år läggs klassiska arbete «Landnam i Danmarks Stenalder» ner i marginella områden som kring Oslofjorden. (Iversen 1941). Karaktäristiskt är ett «almfall», dvs. Många har menat att detta går att utläsa ur pol- en kraftig nedgång av pollen från alm, samtidigt lendiagrammen där den öppna marken minskar med en kraftig förekomst av träkolsfragment i under mellanneolitikum. Stig Welinder har i en 32 vestfoldbaneprosjektet. bind 1 rad arbeten kring Mälardalsområdet i Sverige före- förändringar i havsströmmar, som får stor betydel- språkat denna tolkning (bl.a. Welinder 1975). I se för människorna. Temperaturökningen är störst diskussionen kring resultaten från pollenanalyserna i början och vid 7500 f.Kr. har medeltemperaturen inom Telemarkprosjektet noteras speciellt att det ökat så att den då är ungefär den samma som idag. inte sker någon nedgång i jordbruksinslagen under Temperaturen fortsätter öka fram till ett maximum MN (Mikkelsen and Høeg 1979; Mikkelsen 1989). vid 5000 f.Kr. då årsmedeltemperaturen var två Diagrammen från Vestfold kan, på samma sätt som grader C högre än idag. För att översätta en sådan de diagram Welinder behandlar, tyda på en tillba- siffra till något begripligt så kan de sägas att tem- kagång ett stycke in MN, i vart fall om man anslu- peraturen runt Oslofjorden var ungefär den samma ter till den klassiska tolkningen av almfallet. som i dagens London. Jämfört med förhållandena Även undersökningar av människoben kan idag så bör även vattentemperaturen ha varit högre. användas som argument för att tillbakagång för Det kan ha inneburit mindre is under vintern och jordbruket i MN. Fyra individer från MN och SN att fisk med krav på högre vattentemperatur kan i Bohuslän har också C13-värden som tyder på ha haft större betydelse. Detta är förhållanden som hög andel marin kost (Sjögren 2003:118 ff.). Mot har påverkat människornas levnadsbetingelser. Det bakgrund av att det i ett par fall från den tidigaste har inte varit möjligt att jaga vikaresäl (ringsel) vid delen av neolitikum finns individer med hög terrest andningshålen under vintern, eller grönlandssäl i andel i kosten, så är en vanlig förklaring att det sker isen på våren då de har sina ungar uppe på isen. en återgång till ett mesolitiskt näringsfång efter det Trots detta blir grönlandssälen ett viktigt bytesdjur att jordbruket dominerat under TN. under neolitikum ( Jonsson 2007: 243), precis som Inom ramen för vårt projekt har en av de loka- i Östersjön vid samma tid. Från Östersjön känner ler som tidigare använts av Mikkelsen & Høeg, man till både harpunjakt och nätfångst av säl från Skaugtjern i Bamble, undersökts på nytt (Kirleis & neolitikum (Glykou 2013), detta är fångstmetoder Wieckowska, volym 3 i denna serie). Det samma som inte kräver is. gäller Napperødtjenen (Sørensen et al., volym 3 i Yngre dryas var den kalla period då Raet bildad- denna serie). Resultaten av dessa undersökning- es. Vid den tiden fanns det med all säkerhet inga ar diskuteras mer ingående i samband med upp­ människor i vårt undersökningsområde, och sanno- summeringen av projektets övriga resultat (Persson, likt inte heller i referensområdet. Från klimathisto- volym 3 i denna serie). riskt håll har man noterat en senare kall period; «8.2 ka event» (Eight-point-two-kilo-annual-event). KLIMATET Denna syns tydlig i temperaturkurvorna från gla- Från referensområdet finns en modern klimathis- ciärerna på Grönland (Thomas et al. 2007), där det torisk undersökning (Antonsson and Seppä 2007). är den hittills kallaste perioden efter yngre dryas. Den baseras på en jämförelse mellan pollenanalys. Denna period med kallt klimat har även noterats Pollendiagrammet som användes kommer från Tre- i Bohuslän, figur 2.1.7. Det finns också ett fynd hörningen, en liten sjö strax norr om Munkedal i helt lokalt i undersökningsområdet som kan sättas norra Bohuslän. Lokalen ligger på 112 m ö.h. och i samband med denna kalla period. Vid undersök- har legat i inlandet under större delen av stenålder. ningarna i samband med utarbetandet av en strand- Temperaturutvecklingen framställs i ett diagram förskjutningskurva påträffades ben av lodda i mari- som återges här som figur 2.1.7. Klimatutveckling- na sediment på 50 m ö.h. Benen C14-daterades till en stämmer med en klassisk uppfattning av utveck- «8.2 ka event» (Sørensen et al. under utgivning). lingen i Norden. En relativt snabb temperaturök- Lodda är en arktisk art och finns idag närmast i ning fram till ca. 5000 f.Kr. och därefter en långsam Finnmark. «8.2 ka event» sammanfaller med början tillbakagång till ett kallare klimat. Referensområdet av nøstvetfasen. Hittills har ingen noterat någon har en klimatutveckling som mer påminner om förändring i det arkeologiska materialet vid denna Sverige än om övriga delar av Norge. Såväl Sørlan- tid, som kan förklaras av förändringar i klimatet. det som Vestlandet har mer jämn medeltemperatur Det beror förmodligen på att upplösningen på den under post-glacial tid (Seppä et al. 2009). arkeologiska kronologin är för dålig. En såpass kort Störst betydelse för människan har förändring- period kan undgå upptäckt i arkeologiskt material. arna i klimatet haft under tiden kort efter slutet på Hela köldperioden varade bara 150 år enligt iakt- den senaste istiden. Det är inte bara direkta för- tagelserna i iskärnorna från Grönland (Thomas et ändringar i klimatet utan även de stora indirekta al. 2007). förändringarna i landmassornas fördelning och En klimatfaktor som tillmäts stor betydelse för 2.1. lokalt landskap 33

Figur 2.1.7. Förändringar i årsmedeltemperaturen under postglacial tid enligt undersökning av sediment i sjön Trehörningen i Bohuslän. Omritad efter Antonsson & Seppä 2007. Figure 2.1.7. Annual mean temperature curve from northern Bohuslän, close to the investigated area.

utvecklingen under neolitikum är i vilken grad snö- har renjakt förmodligen aldrig varit något större täcket blir så tunt att det gick att ha husdjur utom- näringsfång längs kusterna. Det finns tidiga belägg hus året runt. Egil Mikkelsen visar att lösfynden av för älg, hjort, rådjur och vildsvin från Huseby klev. neolitiska yxor i Telemark kommer från de områden Älg och vildsvin har haft goda betingelser i den i fylket som har tunnast snötäcke idag och som där- tidigaste skogen med björk, hassel och furu som för kan ha haft barmark året runt under neolitikum karaktärsväxter (Rosvold et al. 2012). Enligt Jørgen (Mikkelsen 1989: 138). Husdjuren tål kylan, men Rosvold och hans medarbetare, sprider sig hjort har svårt att finna mat om det är för tjockt snötäcke. långsammare och de äldsta fynden runt Oslofjords- En vanlig uppfattning är att det blev nödvändigt att området är från 6500 f.Kr. bygga stall och samla vinterfoder till husdjuren till Bäver är vanligt förekommande i benfynd från följd av sämre klimat i järnålder. boplatserna från alla stenåldersperioder. Bävern hör till sötvattenmiljön, men kan utnyttja små bäckar FAUNA som flyter ut i havet. Bäver ger en del kött vid sidan Ann-Karin Hufthammer har gjort en översikt av pälsen. Därtill förekommer många små däggdjur (2006) för sydöstra Norge och Leif Jonsson har som i första hand jagats för pälsen skull. gjort motsvarande översikt för Västsveriges del Förutom ben på boplatser finns det hjortdjur på (1995, 2007). hällristningar och hällmålningar i referensområdet När det gäller faunan på land är klövviltet det som vanligtvis dateras till SM. Det kan vara svårt viktigaste som föda till människorna. Det är oklart med artbestämningen, men i alla de fall där den- om det funnits ren i referensområdet. Det finns na är relativt säker rör det sig om älg (Mikkelsen några fynd av ben och horn från ren från Göte- 1977). borg och Bohuslän (Kindgren 1996), men de är alla När det gäller havsdäggdjur finns fynd av grön- påträffade i marina sediment och en tolkning är att landssäl och vikare (ringsel) daterade till ca. 10600 det är kadaver från kontinenten som kommit med f.Kr. från Bohuslän (Fredén 1975; Lepiksaar 1964). havet. Oavsett hur det förhåller sig med detta, så Dessa behöver is för sin överlevnad och försvinner 34 vestfoldbaneprosjektet. bind 1 norrut när klimatet blir mildare. Fynden är från Stone Age culture and natural setting, is used as a skalgrus och härstammar förmodligen från själv- reference area for our investigation. döda djur. I referensområdet finns det benfynd av The land upheaval during postglacial times is havsdäggdjur från boplatser. Bland sälarna är det the single most important factor for changes in the då gråsäl (havert) och knubbsäl (steinkobbe), under natural setting of the sites. Figure 2.1.3 shows the neolitikum kommer grönlandssälen tillbaka. Vikare change in the landscape at four different sea levels. (ringsel), som är så vanligt i arkeologiska fynd från The highest level in figure 2.1.3a corresponds to the Östersjön, är inte känd i något arkeologiskt fynd i highest sea level, i.e. from the time directly after the referensområdet. glacier of the last Ice Age. No sites are known from Ben av småval finns från Huseby Klev (Nord- this early period. Nearly all land affected by the rail­ qvist 2005), Frebergsvik (Mikkelsen 1975a) och way construction is below this level, and therefore Auve (Østmo 2008). Kronologiskt täcker dessa tre they are situated on soil that has been redeposited lokaler in hela stenåldern. Det rör sig mestadels om by the sea. In the investigated area, bare rocks are vitnosdelfiner (kvitnos) och den närbesläktade vit- common (fig. 2.1.4). The soil mostly has a podzol siding (kvitskjeving). Tumlare (nise) förekommer profile. The most common bedrock is acidic «lar- också. Vitnosdelfiner finns också på hällristningar- vikite.» na vid Skogerveien i Drammen (Mikkelsen 1977). Most Stone Age sites are found where the rail- Fiskben kan förekomma rikligt på boplatser way crosses the ancient Langangs-, Eidanger- and med bevarat benmaterial. På lokaler från mesoliti- Friarfjord. The area around Langangsfjord is well kum dominerar torskfiskar. Sill och makrill ökar i preserved, while the area around the other two is betydelse under neolitikum. Speciell under neoliti- heavily disturbed by modern town development. kum är oxögonfisken (okseøyefisk) som inte finns i The area around Porsgrunn, at the westernmost området idag ( Jonsson 2007). Detta beror på att det end of the railway, has Cambro-Silurian bedrock. var varmare vatten under neolitikum. Hälleflundra This has been a central agricultural area in latter (kveite) som finns på hällristningarna vid Skoger- times, but during the Stone Age, most of this fertile veien i Drammen, har aldrig påträffats i benmateri- soil was below sea surface. alet från någon stenåldersboplats i referensområdet. Today the area is situated in what is called the Fågelben, framförallt sjöfågel, finns i många fynd boreonemoral zone of vegetation. That is in between från boplatser med bevarade ben. Speciellt viktigt the boreal coniferous tree zone and the nemoral byte var garfågel (geirfugl). Den kunde inte flyga broad-leaf tree zone. In the Stone Age, the climate och kunde fångas i havet med nät. Garfågel är en was most the time warmer than today, and broad- alkfågel, och andra alkfåglar ingår också i benfyn- leaf woods where more common. Due to the soil den. Alkorna häckar på fågelberg, dvs. branta klippor conditions, however, pine has been the most com- som stupar ner i havet. Ägg från sådana fågelberg mon tree in the area during all periods. kan också ha varit en viktig näring. Mikkelsen pekar The egetationv history of the area might have på att det fanns ett sådant berg invid Frebergsviks- been of limited importance for people during most boplatsen (Mikkelsen 1975a). of the Stone Age. The subsistence seems to have been based mainly on marine resources. The only uncultivated vegetable food known to be in use is hazel nuts. Hazel was most common in the earliest phases. Mikkelsen (1989) has stressed the impor- 2.1 BACKGROUND tance of vegetable food in the Mesolithic, mainly based on ethnographic information from societies This excavation project concerns the area affect- living at the same latitude. There are a lot of vege- ed by the construction of a new railway between tables that could have been in use during the Stone the Larvik and Porsgrunn towns. The railway is Age in the area, however, without leaving any traces stretched over the boundary between province in the archaeological record. Vestfold and Telemark in south-eastern The importance of agriculture during the Neo- (fig. 2.1.1 and 2.1.2). During the Stone Age, this is lithic in the area has been investigated by Egil an area that shows close cultural affinities to the rest Mikkelsen and Helge I. Høeg (1979, 1989). Based of the Oslofjord area down to Kristiansand and to mainly on pollen analysis, they conclude that dur- the Swedish west coast down south to Gothenburg. ing the Early and the Middle Neolithic, the agricul- This area, relatively homogeneous regarding both ture in the area was restricted to animal husbandry, 2.1. lokalt landskap 35 while a full agricultural subsistence was established It is not known if reindeer has ever been present in the Late Neolithic. In our project, a new pollen in the area. Moose and wild boar were the first land analysis has been carried out, confirming this result mammals of importance for human subsistence (Wieckowska-Lüth, Dörfler and Kirleis, vol. 3 in that are known to be present in the area. Red deer this series). comes later. Beaver is present during all periods. There is a modern pollen-analysis-based inves- Of sea mammals, ringed and harp seals are known tigation into temperature development during from the earliest periods, harbor and gray seals from postglacial times close by the investigated area (fig. all Stone Age periods; harp seals reappear in the 2.1.7). The development is typical for South Scan- Neolithic. White beaked/sided dolphins are the dinavia, with maximum temperature at ca. 5000 most common whale species hunted. Codfishes are BC. This is a difference compared to southern and common in all periods; herring and mackerel are western Norway, where there has been less variation more common in Neolithic finds. Among birds, the in temperature over time. auks are most common.