Kandidatuppsats Medie- Och Kommunikationsvetenskap (61-90), 30 Hp

Kandidatuppsats Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90), 30 hp "Vi är gatans journalister" En kvalitativ textanalys av svensk dags- och kvällspress representation av hiphopkultur Medie- och kommunikationsvetenskap 15 hp Göteborg 2020-06-10 Hannes Dragstedt och Semah Fattah “Vi är gatans journalister” - En kvalitativ textanalys av svensk dags- och kvällspress representation av hiphopkultur Titel: “Vi är gatans journalister” - en kvalitativ textanalys av svensk dags- och kvällspress representation av hiphopkultur. Författare: Hannes Dragstedt och Semah Fattah Handledare: Linus Andersson Examinator: Martin Danielsson Typ av arbete: Examensarbete för kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap [15 hp] Termin: VT20 Antal ord: 13 921 Syfte och frågeställningar: Studiens huvudsakliga syfte är att undersöka hur hiphopkulturen representeras i svensk dags- och kvällspress. Detta med hjälp av frågeställningarna: Vilka ramverk används av svensk dags- och kvällspress för att beskriva hiphopkulturen? och Vilket narrativ skapar dessa ramverk, och vad betyder det för svensk dags- och kvällspress representation av hiphopkulturen? Metod och material: Studiens metod och material grundar sig i framing- och narrativanalys av 30 stycken artiklar publicerade i Expressen och Svenska Dagbladet. Huvudresultat: Hiphopkulturen presenteras som populärkultur, ungdomlig subkultur samt belyses dess koppling till kriminalitet. Nyckelord: [Hiphop, populärkultur, ungdomskultur, moralpanik] Innehållsförteckning 1. Inledning 2 2. Syfte och frågeställningar 3 3. Tidigare forskning 4 4. Teori 6 4.1 Populärkultur 6 4.2 Ungdomskultur 8 4.3 Moralpanik 10 4.4 Framingteorin 11 5. Metod och material 12 5.1 Framing som metod 13 5.2 Narrativanalys 14 5.3 Avgränsningar 15 6. Analys 17 6.1 Beskrivning av materialet 17 6.2 Ramverk 19 6.2.1 Hiphopkulturen som ett populärkulturellt fenomen 19 6.2.2 Hiphop som ungdomlig subkultur 24 6.2.3 Hiphopkulturens koppling till kriminalitet 29 6.3 Makronarrativ 34 7. Diskussion 36 8. Källförteckning 42 9. Bilagor 45 9.1 Bilaga 1 45 1 1. Inledning Första gången som ordet hiphop användes i pressen var 1982, när skribenten Michael Holman använde uttrycket för att uppmärksamma den vibrerande kultur som vuxit fram i New York City under 1970-talet (Sernhede & Söderman, 2010:7). Ordet användes som ett samlingsbegrepp för hiphopkulturens fyra element, rap, deejaying, breakdance och graffiti. Sedan dess har mycket hänt. Hiphopkulturen har vuxit från en lokal subkultur till att bli en global kulturyttring som engagerar människor världen över. I takt med att hiphopkulturen fått en stark position i samhället har också mediers rapportering kring kulturen ändrats markant. Från att ha visat ett svalt intresse för hiphop initialt har medier idag en omfattande rapportering om hiphopkulturen. Hiphop har under sin framfart till att bli ett globalt uttryckssätt genomgått många metamorfoser. Sernhede och Söderman (2010:17–20) förklarar att fokus från början låg på att spela skivor och skapa ny musik genom att blanda musikgenrer. Successivt har fokus flyttats från discjockeys till rappare. De lyriska teman som raptexter innehåller är också något som ständigt varit i förändring. De första raplåtarna hade ofta socialrealistiska teman och beskrev en hård verklighet i New York Citys förorter. Under slutet av 1980-talet och 1990-talets början växte en annan typ av rapmusik fram i Los Angeles, som genast nådde stor popularitet. Denna fick epitetet “gangsterrap” och saknade den tidiga hiphopens politiska budskap. Teman som återkom i dessa texter handlade istället om våld, fest och sex. Denna typ av hiphop skapade stor samhällsdebatt kring dess explicita innehåll. Dessa två grenar av hiphop, där en består positiva och politiska budskap och en har mer kontroversiella teman är även idag mycket påtagliga. Den trend som uppkom på USA:s västkust för 30 år sedan är idag en stor del av svensk populärmusik. Hiphop har varit ett populärt inslag i svensk populärkultur sedan slutet av 1990-talet när rappare som Petter började att rappa på svenska (Sernhede & Söderman, 2010:21). Men det går idag att se en tydlig trend där den svenska hiphop som är mest populär tillhör den gren med kontroversiella teman i sina texter. 2 Gangsterrap är en av de absolut mest populära musikgenrerna idag och toppar listor på streamingtjänster och i radio. Ett illustrativt exempel på genrens stora utbredning är att under 2020 års P3 Guldgala vann gangsterrappare fyra av fem av galans stora priser (Lövfenberg, 2020, 20 januari). Förutom att genren under 2019 nått stora framgångar kommersiellt och hyllats av kritiker, har en rad kontroversiella händelser skett som satt genren och artister på den samhälleliga agendan. Detta har genererat nyhetsrapportering och en debatt som ställer frågor om hiphopkulturen och texternas innehåll. För rapparen Jaffar Byn som ligger bakom citatet “Vi är gatans journalister” är det ingen skillnad på en hiphopartists eller en journalists författande (Sjöshult, 2020, 20 maj). Men frågorna kring hiphopkulturen och dess textuella innehåll kvarstår. Är det konstnärliga skildringar av en verklighet? Romantiserande av en kriminell livsstil? Hur nära är beskrivningarna i texterna verkligheten? 2. Syfte och frågeställningar Debatten som omgärdat hiphopkulturen i medier under det senaste året har gjort att vi intresserat oss för ämnet. De frågor som debatten ställer, i kombination med hiphopkulturens stora roll i samhället i form av konsumtion och popularitet gör att vi vill undersöka området. Hiphopkultur har intresserat forskare ur kulturella, pedagogiska och retoriska perspektiv genom åren. Forskning på hur hiphopkulturen representeras i medier är dock något som det finns en stor avsaknad av. Den forskning som existerar på området kan anses vara daterad, och är till mycket stor del utförd internationellt. Kunskap om området på ett nationellt plan är näst intill obefintlig. De föreställningar som existerar kring hiphopkulturens representation i medier kan därför inte appliceras på ett nationellt plan. Syftet med vår uppsats är således att ta avstamp i denna vetenskapliga lucka, och bidra med aktuell kunskap om hur svensk dags- och kvällspress representerar hiphopkultur. För att uppnå detta syfte vill vi undersöka vilka ramverk som används för att för att presentera hiphopkulturen. Dessutom söker vi att utreda vad dessa ramverk skapar för narrativ kring hiphopkulturen på ett makroplan. Med denna bakgrund har vi formulerat två stycken konkreta forskningsfrågor: Vilka ramverk används av svensk dags- och kvällspress för att beskriva hiphopkulturen? 3 Vilket narrativ skapar dessa ramverk, och vad betyder det för svensk dags- och kvällspress representation av hiphopkulturen? Genom att analysera texter som publicerats under 2019 i svensk dags- och kvällspress söker vi att besvara dessa frågeställningar, och således bidra till kunskapen om hiphopkulturens representation i medier. 3. Tidigare forskning I kapitlet följer en redogörelse för var forskningen kring hiphopkulturens representation i medier står idag. Genom att kartlägga tidigare forskning söker vi att skapa en bild av den kunskap som existerar på området. De studier som särskilt bidragit till ökad förståelse för hiphopkulturens representation i medier kommer därför att presenteras nedan. Hur hiphop representeras i medier är något som främst genererat forskning i en amerikansk kontext. Rutherford (2001), Lewis (2003) och Scism (2008) har alla undersökt hur amerikansk hiphop framställs i amerikanska tryckmedier. Förutom att forskningen som existerar på ämnet har stora likheter i sitt geografiska sammanhang, finns det beröringspunkter i de olika studiernas föreställningar, forskningsdesign och resultat. Rutherford (2001), Lewis (2003) och Schism (2008) menar alla att hiphop är stor och viktig del av amerikansk kultur. Sernhede och Söderman (2010:21) förklarar att kulturen inte bara är starkt förankrad i USA utan också är en viktig kultur på ett globalt plan. Samtidigt är alla överens om att hiphopkulturen är starkt förknippad med våld, kriminalitet och sexualisering. Man delar också uppfattningen om att medier ger en negativ bild av kulturen och vill undersöka hur detta tar sig uttryck. Den tidigare forskningen visar stora likheter vad gäller val av metod och empiriskt material. Rutherford (2001) analyserar hur medierapporteringen sett ut kring sex stycken händelser i 4 åtta stycken dagstidningar. Händelserna som valts ut innefattar tre stycken där medierapporteringen berör händelser som inte varit kopplat till musiken, som mord på kända hiphopartister. Utöver detta inkluderas händelser där musiken står i fokus, som grammynomineringar. För att analysera sitt empiriska material använder han sig av en kvalitativ textanalys. Lewis (2003) gör på liknande sätt en kvalitativ analys av New York Times rapportering kring hiphop under en sjuårsperiod. Schism (2008) gör en kvalitativ textanalys av olika New York-publikationers representation av hiphop från 1970-talet till 1990-talet. De resultat som den tidigare forskningen nått skapar en tydlig bild av hur medier framställt hiphopkulturen. Rutherford (2001) påvisar att medier presenterar hiphopkulturen på ett negativt sätt. Rapporteringen är partisk och ensidig i nyhetsrapporteringen som rör händelser där hiphopartister blivit utsatta för eller begått brott. De analyserade tidningarna visar stora svårigheter att skilja hiphopkulturen från händelser som inte är kopplat till kulturellt uttryck. Samtidigt var det rapporteringen kring dessa händelser som fick störst utrymme. Den

Load more