4 Polisspåret

SOU 1999:88 271 4 Polisspåret Kapitlets innehåll I detta kapitel redovisas vår granskning beträffande polisspåret. Inled- ningsvis diskuterar vi något kring begreppet, varvid vi gör en åtskillnad mellan polisspåret och de enskilda polisärenden, som förekommer i utredningsmaterialet. Vi har bedömt det som nödvändigt att uppehålla oss en hel del vid bakgrunden till den misstro som funnits mot delar av Stockholms- polisen, en misstro som enligt vår analys utgör en viktig del av diskussionen kring polisspåret. Kapitlet innefattar därför redogörelser för bl.a. den s.k. Norrmalmsutredningen och Stockholms polisstyrelses utredning angående högerextremism inom Stockholmspolisen. I kapitlet finns vidare en beskrivning av hur polisspåret på ett mer övergripande plan hanterats inom Palmeutredningen samt av den utredning som bedrivits och dess resultat. Vi har delat in framställningen i uppslag som är inriktade på enskilda polismän, teorier som berör polisen i allmänhet och sådant som inte nödvändigtvis behöver gälla polisen men som ändå kopplats till polisspåret. Polisspåret som term förekommer inte inom Palmeutredningen. En redogörelse för den utredning som kan sägas ha förekommit i denna del har därför inte någon självklar avgränsning. Vi tar upp sådant som vi uppfattat som någorlunda levande föreställningar i diskussionen kring polisspåret i den mån det återspeglas i Palmeutredningens material. Någon egen utredning av sådant som Palmeutredningen inte gjort men kanske kunde ha gjort har vi inte, här lika lite som i andra delar, engagerat oss i. Av det sagda följer att allt som sagts och skrivits om polisspåret inte tas upp i betänkandet. Det kan bero på att vi själva inte uppmärksammat det eller på att vi inte bedömt det som tillräckligt substantiellt för att beröra i ett sammanhang som detta och att det inte finns någon dokumenterad utredning att redovisa. De reflektioner och bedömningar som vi ansett oss böra anlägga i dessa delar återfinns delvis i anslutning till redovisade utredningsuppslag, delvis i ett avslutande avsnitt, genomgående under rubriken 272 Polisspåret SOU 1999:88 Sammanfattande anmärkningar. En kort sammanfattning av våra slutsatser beträffande polisspåret finns i kapitel 8. Förekommande polismän är anonymiserade enligt vad som angetts i kapitel 1. De polismän som mer eller mindre uttryckligt har förknippats med polisspåret benämns ”polisman A”, ”polisman B” osv., fram till ”polisman L”. SOU 1999:88 Polisspåret 273 4.1 Bakgrund 4.1.1 Allmänt om polisspåret Polisspår och polisärenden Polisspåret har uppkommit utanför den polisiära mordutredningen. Journalister och andra från polisen fristående granskare har pekat på polisiära åtgärder eller enskilda polismäns handlingar som eventuellt skulle kunna sättas i samband med mordet. Det har bl.a. rört sig om polismän som var i tjänst under mordnatten och därvid påstås ha agerat konstigt, polismän som uppges ha extrema politiska uppfattningar vilka skulle kunna ha legat till grund för ett motiv att mörda statsministern eller polisiära funktioner som fungerat så illa under utredningen att misstanken väckts att det rört sig om avsiktligt nedsatt effektivitet. Det finns naturligtvis åtskilliga uppslag – de flesta – som ursprung- ligen härrör från källor utanför utredningen, men som sedan uppmärk- sammats av utredarna och införlivats med utredningsmaterialet. Det som skiljer polisspåret från många andra av de ”spår” som under åren förekommit i diskussionen efter mordet är att det aldrig inom PU betraktats som något egentligt uppslag. Det är därvid signifikativt att polisspåret inte motsvaras av något särskilt avsnitt i polisens ut- redningsmaterial, i vart fall inte något avsnitt som bär en till polisspåret associerbar beteckning. Rent faktiskt förekommer i utredningen i och för sig uppslag med anknytning till personer som är poliser i sådan mängd att dessa samlats särskilt (de ligger under avsnitt D, Allmänna tips). PU:s inställning, från Hans Holmérs spaningsledning till den nuvarande förundersökningsledningen, har emellertid varit att det inte funnits något utredningsbart ”polisspår” och att tanken på ett sådant i stort sett faller på sin egen orimlighet, men att det inte kan uteslutas att mördaren eller någon av hans medhjälpare är polis, på samma sätt som vederbörande kan vara läkare, lärare, journalist etc. I den meningen, menar man, är det lika oegentligt att tala om ett polisspår, som om ett läkar-, lärar- eller journalistspår. Mot den bakgrunden måste vissa distinktioner göras. Med polis- spåret menas misstanken att polisen som sådan eller en grupp inom polisen varit inblandad i mordet. PU har inte funnit några indikationer på ett sådant spår och har därför inte utfört några utredningsåtgärder med den inriktningen. Däremot har PU utrett ett mycket stort antal uppslag angående enskilda polisers eventuella inblandning i mordet, liksom ett antal andra uppslag som skulle kunna peka på en polisiär inblandning, t.ex. iakttagelser av walkie-talkies i Stockholms city under 274 Polisspåret SOU 1999:88 mordkvällen. Med ett mindre noggrant språkbruk är det därmed möjligt att hävda såväl att polisspåret aldrig utretts som att det utretts utförligt. Det finns därför anledning att skilja mellan polisspåret, definierat på det nyss angivna sättet, och polisärenden. • Polisspåret: Misstanken att polisen som sådan eller en grupp inom polisen är inblandad i mordet. • Polisärenden: Utredningsuppslag som gäller personer som är poliser eller uppslag som annars kan ha ett samband med personer som är poliser. Ett stort antal polisärenden har således utretts, medan något polisspår i princip inte existerar i utredningsmaterialet. Begreppen överlappar uppenbart varandra. Distinktionens betydelse ligger i hur uppslagen uppfattas från utredningssynpunkt. ”Polisspår” är brottsmisstankar där det från utredningssynpunkt är sakligt relevant att poliser förekommer. ”Polisärenden” är uppslag som i största allmänhet motiverar utredning och där den utredde råkar vara polisman, vilket i och för sig leder till vissa från polisens synpunkt formella krav på hur utredningen skall genomföras. Något sakligt skäl att göra distinktionen skulle knappast föreligga om det inte vore för diskussionen kring polisspåret och utredningsmaterialets uppläggning. Polisspårets innebörd Någon etablerad definition av polisspåret finns inte. Begreppet har sitt ursprung i den allmänna debatten, där det använts av journalister och andra från polisen fristående granskare för att peka på polisiära åtgärder eller enskilda polismäns handlingar som eventuellt skulle kunna sättas i samband med mordet. Själva termen – bestämd form singularis – styr tanken till en, mer eller mindre sammanhängande, teori om hur och varför mordet begicks. Ett antal omständigheter skulle alltså kunna bindas samman till just ett spår. Det faktiska språkbruket är emellertid ett annat: polisspåret är en samlande beteckning för ett antal tips, uppslag och teorier om mordet och dess bakgrund. Det betyder att skilda element i polisspåret inte behöver vara förenliga med varandra, än mindre kunna sättas samman till ett mönster där varje bit har sin plats. Detta utesluter inte att det kan finnas ett mönster; tanken synes snarast vara att spåret är så pass outrett att vad vi kan se är fragment av ett mönster, som skulle kunna framträda och tydliggöras om vi bara visste mer. SOU 1999:88 Polisspåret 275 De företeelser, som brukar förknippas med polisspåret är sins- emellan av olika art. En grupp är tips och uppslag beträffande enskilda polismän. De misstankar det därvid kan vara fråga om kan gälla dels något som kan sättas i samband med brottet, dels politiska uppfattningar av så extrem art att de skulle kunna ha utgjort ett brottsmotiv. Denna grupp sammanfaller med det som definierats som polisärenden (begreppen är, som sagt, överlappande). En andra grupp utgörs av andra iakttagelser, tips eller uppslag som berör polisen som myndighet och kan sättas i samband med mordet. Det föreligger då alltså dels en koppling till polisen, t.ex. en iakttagelse av en polisbil, dels någon form av samband mellan iakttagelsen och mordet, iakttagelsen har t.ex. gjorts i mordkvarteren vid den tidpunkt då mordet begicks. En tredje grupp av företeelser i polisspåret är iakttagelser av samma slag som de nyss nämnda, som inte innehåller någon given koppling till polisen men som skulle kunna ha en sådan koppling. Det rör sig med andra ord om uppslag som kan misstänkas gälla polisen eller poliser och kan sättas i samband med mordet. En iakttagelse av civila personer som kommunicerar med walkie-talkie kan t.ex. avse poliser, med tanke på att polisen var en av relativt få yrkesgrupper som vid denna tid använde sig av sådan apparatur (mobiltelefoner av dagens typ var inte i bruk 1986). En fjärde grupp är iakttagelser av samma typ som har koppling till polisen utan att ha något direkt samband med mordet. Det kan gälla ett allmänt ”mystiskt” polisiärt beteende, men i allt väsentligt innehåller denna grupp sådant som har med extremism eller ”palmehat” att göra. Det har sitt intresse att notera till vilken av dessa grupper skilda element i polisspåret hör. De faktiska och rättsliga möjligheterna till utredning skiljer sig åt. Från resurssynpunkt är det rimligt att prioritera utredningsinsatserna utifrån vilken grupp av uppslag det är fråga om. Den prioriteringen är i sin tur avhängig av den allmänna kunskap som finns om hur mordet gick till och de antaganden som kan göras utifrån den kunskapen. De resurser som läggs ned på att utreda en polisiär konspiration bör t.ex. sättas i relation till

Load more