D-Dagen 3.Indd 3 09-04-20 16.20.31 Innehåll
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
antony beevor D-dagen Slaget om Normandie Översättning Kjell Waltman historiska media D-dagen 3.indd 3 09-04-20 16.20.31 Innehåll 1 Beslutet 9 2 Lothringska korsets börda 23 3 Vakthållning vid Engelska kanalen 40 4 Avspärrningen av invasionsområdet 54 5 Det luft burna anfallet 62 6 Armadan 86 7 Omaha 101 8 Utah och de luft burna 129 9 Gold och Juno 140 10 Sword 152 11 Brohuvudena befästs 169 12 Misslyckandet vid Caen 188 13 Villers-Bocage 206 14 Amerikanerna på Cotentin 229 15 Epsom 246 16 Le bocage normande 265 17 Caen och Kalvarieberget 289 18 Det sista slaget om Saint-Lô 309 19 Goodwood 333 20 Komplotten mot Hitler 354 21 Cobra – genombrottet 371 22 Cobra – utbrytningen 396 23 Bretagne och Bluecoat 411 24 Motanfallet vid Mortain 429 25 Totalize 454 26 Anvil 474 27 Slakten vid Falaisefi ckan 493 28 Parisupproret och kapplöpningen mot Seine 515 29 Befrielsen av Paris 534 30 Eft erdyningarna 555 D-dagen 3.indd 5 09-04-20 16.20.31 Författarens tack 560 Faktagranskarens kommentar 562 Förkortningar 565 Noter 571 Bibliografi i urval 609 Register 613 Kartförteckning Invasionen den 6 juni bokens försättsblad Brittiska luft landsättningar den 6 juni 64 Amerikanska luft landsättningar och ”Utah Beach” den 6 juni 76 ”Omaha Beach” den 6 Juni 102 ”Gold Beach” den 6 juni 143 ”Juno” och ”Sword” den 6 juni 150 Villers-Bocage den 11–14 juni 211 Cotentin-halvön och erövringen av Cherbourg den 10–28 juni 236 Operation Epsom den 26 juni–1 juli 253 Fronten i Normandie i slutet av juni 263 Amerikanska första arméns front den 3 juli 268–269 Anfallet mot Saint-Lô den 11–12 juli 312 Operation Goodwood den 18–20 juli 341 Operation Cobra den 25 juli–1 augusti 373 Operation Bluecoat den 30 juli–7 augusti 398 Motanfallet mot Mortain 6–12 augusti 433 Operation Totalize den 7–10 augusti 456 Falaisefi ckan 498–499 De allierades utbrytning mot Bretagne och Seine bokens eft ersättsblad D-dagen 3.indd 6 09-04-20 16.20.31 Aktörer väntar i Europas kuliss, ser rampljuset brinna på estraden och får lyssna till klangen av en mäktig uvertyr. För oss, som vid larmets höjd gör entré, blir det svårt att höra vad vi tänker, svårt att förstå i vad mån vår vandel beror av rädsla eller raseri. Keith Douglas (1920–1944) D-dagen 3.indd 8 09-04-20 16.20.31 Beslutet Southwick House är en stor byggnad i regencystil med stuckfasad och ko- lonnader. I början av juni 1944 kunde man därifrån blicka ut över ankar- platserna utanför örlogsbasen Portsmouth och se alla de fartyg som an- gjort dem. Det var farkoster av alla upptänkliga storlekar och typer – grå örlogsfartyg, transportfartyg och hundratals landstigningsfartyg, alla sur- rade vid varandra. D-dagen var utsatt till måndagen den 5 juni, och last- ningen hade redan börjat. I fredstid kunde Southwick House ha utgjort en passande inramning till en weekendbjudning i en Agatha Christie-deckare, men 1940 hade Royal Navy tagit över huset. Den förr så prydliga tomten och den lilla skogen bakom huset skämdes nu av rader med Nissenbaracker, tält och kolstybbsbanor. Southwick House fungerade som stabsplats för amiral sir Bertram Ramsay, chefen för de fl ottstyrkor som skulle medverka i inva- sionen av Europa, och även som främre stabsplats för den allierade expe- ditionsstyrkans högkvarter (Supreme Headquarters Allied Expeditiona- ry Force – SHAEF). Luft värnsbatterierna på den bakomliggande åsen Port Down var uppställda för att försvara såväl Southwick House som varvet nedanför mot Luft waff e. Södra England hade haft en värmebölja och dessutom regnbrist. Den 29 maj hade man noterat temperaturer på över 35°C, men ändå spred sig missmodet snart i den grupp meteorologer som var underställd general Dwight D. Eisenhowers stab. Gruppens chef var doktor James Stagg, en lång, gänglig skotte med tämligen magerlagt ansikte och en prydlig mustasch. Stagg, som var landets ledande civile väderleksexpert, hade just erhållit tjänstegraden överste i RAF, och besatt därigenom den auktoritet som han behövde i en militär miljö där man var ovan vid utomstående. Ända sedan i april hade Eisenhower prövat Stagg och dennes grupp genom att kräva att de på måndagarna skulle lämna in en väderprognos D-dagen 3.indd 9 09-04-20 16.20.31 · D-dagen för de kommande tre dagarna, vilken han senare i veckan jämförde med det verkliga vädret. Torsdagen den 1 juni – dagen innan slagskeppen skul- le löpa ut från Scapa Flow utanför Skottlands nordvästra spets – visade väderstationerna att några kraft iga lågtryck höll på att bildas över Nord- atlanten. Grov sjö i Engelska kanalen skulle kunna få vattnet att svämma över landstigningsbåtarna, för att inte tala om hur det skulle påverka de hopträngda soldaterna. Låga moln och dålig sikt utgjorde ett annat stort hot, eft ersom landstigningarna var beroende av att de allierade fl yg- och sjöstridskraft erna skulle kunna slå ut de tyska kustbatterierna och för- svarsställningarna. Den allmänna embarkeringen för den första vågen om 130 000 soldater hade inletts och skulle vara avslutad inom två dagar. Stagg plågades av den oenighet som rådde mellan de olika brittiska och amerikanska meteorologiavdelningarna. De mottog alla samma rap- porter från väderstationerna, men de skilde sig åt i analysen av data. Ef- tersom Stagg inte kunde erkänna detta var han tvungen att säga till gene- ralmajor Harold R. Bull, Eisenhowers biträdande stabschef, att ”läget är komplext och svårt”. ”För Guds skull, Stagg”, utbrast Bull. ”Se till att du har rett ut det tills i morgon bitti innan du kommer till överbefälhavarens sammanträde. Ge- neral Eisenhower är mycket bekymrad.” Stagg återvände till sin Nissen- barack för att fi ngranska väderkartorna och på nytt rådfråga de andra av- delningarna. Eisenhower hade andra skäl att få ”stora skälvan” inför D-dagen. Han gav visserligen intryck av att vara avslappnad, och han gav alla, oavsett rang, sitt berömda breda leende, men han rökte upp till fyra paket Camel om dagen. Han brukade tända en cigarett, lämna den glödande i ett askfat och resa sig upp, vanka av och an och sedan tända en ny. Den aldrig sinande strömmen av kaff e bidrog inte till att lugna nerverna på honom. Att skjuta upp invasionen skulle föra med sig många risker. Om de 175 000 soldaterna i de båda första anfallsvågorna förblev hopträngda på fartygen och i landstigningsbåtarna i grov sjö skulle de förlora sin kamp- anda. Slagskeppen och konvojerna som just skulle bege sig längs de brit- tiska kusterna i riktning mot Engelska kanalen kunde inte vända om mer än en gång utan att behöva bunkra. Och risken för att tyska spaningsplan skulle upptäcka dem skulle öka enormt. D-dagen 3.indd 10 09-04-20 16.20.31 Beslutet · Sekretessen hade hela tiden varit det största bekymret. Sydkusten var till stora delar täckt med avlånga militärläger, de så kallade korvarna (sau- sages), där invasionssoldaterna antogs vara avskärmade från omvärlden. Flera soldater hade emellertid slunkit ut under taggtrådsstängslen för att ta en sista drink på puben eller träff a fl ickvänner eller hustrur. Det fanns otaliga möjligheter till läckor på alla nivåer. En amerikansk general hade skickats hem i vanära eft er att under ett cocktailparty på hotell Claridge låtit undslippa sig ett datum för operation Overlord. Många brittiska jour- nalister hade kallats in för att åtfölja invasionsstyrkan, och man fruktade att någon skulle lägga märke till att de hade lämnat tidningsgatan Fleet Street i London. Alla i hela Storbritannien visste att D-dagen var nära förestående, och det visste även tyskarna, men man måste ändå hindra dessa från att få reda på den exakta platsen och tidpunkten. Från och med den 17 april hade de utländska diplomaternas kommunikation belagts med sträng cen- sur, och man kontrollerade noggrant dem som ankom till eller lämnade landet. Lyckligtvis hade den brittiska säkerhetstjänsten gripit alla tyska agenter i hela Storbritannien. De fl esta hade ”omvänts” och skickade nu vilseledande upplysningar till sina chefer. Detta dubbelspel (Double Cross System eller XX System), som överinsågs av de tjugos utskott (Twenty Committee) var utformat för att åstadkomma en lång rad förvirrande ”störningar” och var en central del av operation Fortitude. Fortitude var krigshistoriens mest ambitiösa bedrägeri och till och med ett större pro- jekt än den maskirovka som Röda armén höll på att genomföra för att döl- ja operation Bagration, som var täcknamnet för den vitryska operationen (Belorusskaja operatsija), det vill säga Stalins sommaroff ensiv för att in- ringa och krossa Wehrmachts armégrupp ”Mitten” i Vitryssland. I operation Fortitude ingick fl era underordnade operationer, däribland Fortitude North, som gick ut på att låta påhittade förband i den brittiska ”fj ärde armén” i Skottland låtsas förbereda ett anfall på Norge för att hål- la kvar de tyska divisionerna där, och själva huvudinsatsen Fortitude South, som var inriktad på att övertyga tyskarna om att landstigningar- na i Normandie var en stort upplagd skenmanöver för att locka bort de tyska reserver som var grupperade längs kusten mot Doverkanalen (Pas de Calais). Man ville ge sken av att den verkliga invasionen skulle äga rum mellan Boulogne och Sommes mynning under senare delen av juli. En tänkt amerikansk ”armégrupp ett” under generallöjtnant George S. Pat- D-dagen 3.indd 11 09-04-20 16.20.31 · D-dagen ton – den befälhavare som tyskarna fruktade mest – kunde stoltsera med elva divisioner i sydöstra England. Flygplansattrapper, uppblåsbara strids- vagnar och 250 falska landstigningsfartyg bidrog tillsammans till illusio- nen. Påhittade förband, såsom den brittiska ”2. luft burna divisionen”, hade satts upp jämsides med några som var äkta. För att förstärka illusionen upprätthöll två falska kårstaber konstant radiotrafi k. En av brittiska underrättelsetjänstens viktigaste dubbelagenter i ope- ration Fortitude South var en katalan med täcknamnet ”Garbo”.