Triberga kvarnbacke

ett gravfält från yngre järnålder

RAÄ 73, Hulterstad socken, Öland

Magnus Petersson

Med osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström

ARKEOLOGISKA ENHETEN, RAPPORT 2006:2 KALMAR LÄNS MUSEUM KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Triberga kvarnbacke

ett gravfält från yngre järnålder

RAÄ 73, Hulterstad socken, Öland

Magnus Petersson

Med osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström

ARKEOLOGISKA ENHETEN, RAPPORT 2006:2 KALMAR LÄNS MUSEUM

 1  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Omslagsbild, Triberga kvarnbacke: Magnus Petersson

Redigering: Magnus Petersson Kartor: Publicerade i enlighet med tillstånd 507-98-2848 från Lantmäteriverket Utgiven av Kalmar läns museum ISSN 1400-352X

 2  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

INNEHÅLL

Sammanfattning ...... 4 Abstract ...... 4 Inledning ...... 5 Topografi och fornlämningsmiljö ...... 6 Tidigare undersökningar ...... 8 Målsättning ...... 9 Metod ...... 9 Undersökningsresultat ...... 10 Övriga anläggningar ...... 10 Gravanläggningarna ...... 11 Gravtyperna ...... 23 Dateringarna ...... 24 De begravda individerna ...... 26 Diskussioner ...... 27 Gravplatsens stratigrafi ...... 27 Byns etablering ...... 30 Gravfältets överges ...... 32

Referenser ...... 34 Tekniska och administrativa uppgifter ...... 37

Bilagor Osteologisk rapport av Anne Ingvarsson-Sundström Konserveringsrapport av Max Jahrehorn Anläggningslista Fyndlista Dateringar Schaktplan ......

 3  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Sammanfattning

Sommaren 2002 utförde Kalmar läns museum en arkeologisk delundersökning av RAÄ 73 som är ett järnåldersgrav- fält i Triberga, Hulterstad socken på Öland. Gravformerna utgjordes främst av hällkistor och schaktgravar. Endast två gravar innehöll daterande fynd. Sammanlagt påträffades 26 gravar och välbevarade skelett från 24 individer. Vad som är anmärkningsvärt är att 21 av dessa var barn där majoriteteten avlidit under den första halvan av det första levnadsåret. Den osteologiska analysen visar att majoriteten av barnen dog i en späd ålder till följd av näringsbrist som ledde till infektionssjukdomar.

På grund av frånvaron av fynd användes ben från 13 individer till 14C-analyser. Resultaten tidsfäste gravfältets etablerande till vendeltid och att det brukades till vikingatidens slut. Gravfältet föreslås här vara ett bygravfält. Äldre undersökningar visar att det yttre liksom det inre gravskicket var varierat. I rapporten diskuteras också grav- fältets rumsliga ordning och inbördes utveckling. Det konstateras att ytorna på öländska gravfältsundersökningar har varit för små för att fastställa hur gravfälten varit organiserade. Det framstår som ett undersökningsresultat att begravningarna från yngre järnålder inte följer samma strukturerade ordning som i romersk järnålder där gravfälten i vissa fall ordnats i avdelningar beoende av kön och ålder.

I relation till gravfältets utveckling beskrivs Triberga bys etablering och betydelse som en för bygden central ort med förekomst av fornborg, skattfynd och ett gynnsamt kommunikativt läge. En by etableras i Triberga under 700-talet och når en ekonomisk kulmen under 900-talet och i gravmaterialet märks så småningom det kristna infl ytandet. Gravfältet upphör som begravningsplats under 1000-talet och det föreslås här att det kan ha ersatts av ett kapell eller en mindre kyrka. Med kristendomens etablerande upphör Triberga som central ort till förmån för Hulterstad by där en kyrka byggs.

Med rapporten följer en osteologisk analys av Anne Ingvarsson-Sundström. I denna redogörs för de gravlagdas kön, ålder samt längd. Detta har också kompletterats med studier av skador, sjukdomar och genetiska särdrag. Abstract

Translation by Mats Blohmé, Kalmar läns museum.

During three weeks in summer of 2002 Kalmar County Museum excavated a part of an Iron Age cemetery in the village of Triberga, Hulterstad parish, on the island of Öland. It contained 26 burials all of which were inhumation graves in either burial pits or stone cists lacking any indication above ground. There where 24 well preserved skeletons of which 21 were infants. Two graves contained datable artefacts.

By radio carbon dating bones from 13 individuals it was shown that the cemetery was used from the Vendel period to the late Viking Age. It’s suggested that the site is a village grave fi eld. Previous excavations have shown that the cemetery has included several different exterior grave forms such as round stone settings and mounds, some of which were cremation graves. The spatial arrangement and development are discussed and comparisons are made with other Iron Age cemeteries on Öland. It is diffi cult to make any general conclusions because of the small areas of excavated cemeteries but it seems like the later Iron Age burials weren’t as strictly organized as during the Roman Iron Age when grave fi elds with divided according to sex and age.

The development of the cemetery it is also discussed in relation to the village that was establishes during the Viking age and to the christianisation of Öland. The cemetery was abandoned in the middle of the 11th century when graveyards by the churches came in use.

Also included is an osteological report by Anne Ingvarsson-Sundström.

 4  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Inledning

Sommaren 2002 utförde Kalmar läns museum en ar- assistans av personal från Kalmar läns museum, Läns- keologisk för- och slutundersökning på Triberga 8:4. styrelsen i Kalmar och amatörarkeologer. Fastigheten ligger i Hulterstad socken i Mörbylånga Undersökningen som varade i tre veckor rönte stor kommun på Öland. Anledningen till undersökningen uppmärksamhet bland ortsbor och semesterfi rare. Varje var att en vändplan skulle hårdgöras och täckas med dag i fält förevisades fornlämningen för ca 50 personer. grus. För detta skulle en yta med matjord schaktas bort. Reportage skrevs i de tre lokaltidningarna samt en Platsen för vändplanen ligger i sydligaste Triberga by rikstäckande ungdomstidning. Sveriges Radio sände ett och utgör en del av fornlämning RAÄ 73, Hulterstads inslag från platsen liksom TV4´s Sydostnyheter. socken. Vid undersökningen påträffades 26 gravar, resta Föreliggande rapport är en uppdaterad version av kalkstensfl isor samt delar av en förhistorisk boplats från ”Gravfältet i Triberga”(Petersson 2004). Den är kom- yngre bronsålder. Majoriteten av gravarna utgjordes av pletterad med resultaten från den osteologiska analy- barnbegravningar från vendel- och vikingatid. Endast sen, (se bilaga), och 14C-dateringar vilka har skapat gravmaterialet presenteras utförligt i föreliggande rap- nya och bättre förutsättningar för tolkningsavsnitten. port. Den osteologiska analysen är gjord av Anne Ingvars- Undersökningen har bekostats av Riksantikvarieäm- son-Sundström, Societas Archaeologica Upsaliensis. betets 28:26-anslag genom Länsstyrelsen i Kalmar län. 14C-analyserna är utförda vid Ångströmslaboratoriet, Fältarbetet leddes av Magnus Petersson med kostnadsfri Uppsala.

Figur 1. Den avbanade undersökningsytan från SV. Foto M. Jahrehorn

 5  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Topografi och fornlämningsmiljö

Platsen där undersökningen ägde rum ligger vid Triberga Mest känd är borgen ute på Alvaret som sannolikt upp- kvarnbacke öster om väg 925 på sydöstra Öland. Den fördes mellan 500-700 e Kr och blev senare även använd utgör den norra delen av RAÄ 73 som vid inventeringen som befäst garnison vid sekelskiftet 1200 (Stein & Öhr 1975 bestod av 16 runda, övertorvade stensättningar 2002). I samband med upprensningen av borgens norra samt ett antal uppstickande kalkstenshällar. Fornläm- port 2001 påträffades ett runstensfragment i stenmas- ningen ligger på krönet av ancylusvallen som delvis sorna. Det var mycket fragmenterat men några runor utgör Ölands östra landborg. Den sträcker sig ca 250 gick att härledas till en resar- och minnesformel (Stein- meter i nord-sydlig riktning med en bredd av ca 35 meter. Borg 2005). Höjden över havet är 13 meter. Gravfältet tangerar södra I anslutning till borgen går en väg från Triberga delen av Triberga by och området utgörs av ett öppet västerut över alvaret. Den vägen passerar fl era synliga kulturlandskap med åkrar och betesmarker i både öster fornlämningar varför man kan anta en hög ålder. Rester och väster. I öster sluttar markerna plant mot Östersjöns av åkermarker, som ursprungligen brukats av järnål- strand och i väster tornar lövträddungar som barriärer dersbönder, fi nns fortfarande kvar som strängar av sten mellan åker och alvar. i dagens betesmarker ute vid alvarskanten. Kvarnbacken har, som namnet anger, varit plats för De mest förekommande synliga fornlämningarna är kvarnverksamhet sedan åtminstone 1733 då två kvarnar dock gravarna. Triberga är omgivet av gravfält i så gott stod på platsen enligt inägoavmätningen. 1768 står där som alla väderstreck vilket förstärker intrycket av byn åtta kvarnar och i Generalstabskartan från 1841 fi nns fem som en för bygden central plats. Där byn tar slut i norr kvarnar. Idag återstår endast två kvarnar. Vid vägen står vidtar en samfällighet med fl era gravar. Sandtäktsverk- en milsten från första hälften av 1800-talet. samhet på samfälligheten har tyvärr företagits i så stor Längs båda sidorna av Kvarnbacken ligger numera omfattning på platsen att endast ett fåtal gravar fi nns utdikade sankmarker som än idag ställvis nyttjas för kvar från ett ursprungligen sammanhängande gravfält bete. Triberga-Alby mosse som hade sin sydligaste ände mellan norra Triberga och Alby. Ett mindre gravfält väster om gravfältet blev utdikad 1891och en sänka i fi nns även söder om borgen. I anslutning till alvarbyn öster dränerades vid 1900-talets första hälft. Vallens Gösslunda fi nns också en ansenlig mängd gravar. Nere krön kläds i dag av halvhögt gräs vilket döljer gravfältets vid kusten fi nns ett omfattande stråk av gravar vilket fl acka lämningar. visar på att bebyggelse även funnits nere i sjömarkerna. Triberga by drabbades 1920 av en omfattande brand. Vid Triberga läge fi nns också förutsättningarna att plat- Gården, där undersökningen ägde rum, fl yttades ut till sen sedan förhistorisk tid utgjort en utmärkt hamnplats sitt nuvarande läge söder om byn efter denna händelse. (Sjögren 2000). Från att först begränsats till väster om gravfältet med ett Flera intressanta skattfynd har gjorts i Triberga av boningshus och lada har gården efter tre generationer vilka en del kan antyda att byn bebotts av personer med Nilsson även expanderat österut. Den nuvarande bruka- stort ekonomiskt infl ytande. Ett märkligt fynd gjordes i ren, Sören Nilsson, är köttproducent och har på senare borgen i början av 1600-talet vilket skulle ha bestått av år uppfört två stall för frigående nötkreatur. Gravfältets ett spann fullt med läderpenningar trädda på en silverten. norra del har således hamnat mitt i gårdskomplexet. Dessa delades upp mellan män från Triberga och Hul- RAÄ 73 är som ovan angetts 250 x 35 meter men har terstad (Ahlqvist 1827). Ett annat fynd gjordes hösten tidigare haft en större utbredning. Cirka 80 meter norrut 1960 då en silverskatt plöjdes upp i en liten åker intill har det stått fl era resta stenar av vilka bara en fi nns kvar det aktuella gravfältet nr 73. Åkern, RAÄ 158, som slut- (RAÄ 72, 71). Det har också funnits gravar mitt i byn, tar mot väster har troligen utgjort en strandkant vid den 1960 undersöktes en hällkista av M Stenberger (Schulze utdikade mossen väster om gravfältet. Fyndet uppgick 1993). Gravfältet har sannolikt även nått längre söderut. I till över 660 arabiska och sassanidiska silvermynt som början av 1800-talet beskrivs ett gravfält att ligga mellan daterats till 709 – 930 e Kr (E S Königsson & M Rasch Triberga och kyrkan i Hulterstad (Ahlqvist 1827). Detta 1996). En halv kilometer sydost om Triberga fi nns en kan mycket väl stämma och att fl era gravar sedan dess åker som kallas Guldstycket. Traditionen talar om, som förstörts vid åkerbruk och täktverksamhet. Halvvägs namnet anger, att det har hittats guld på platsen. Detta är mellan kyrkan och byn, där det under modern tid fi rats sannolikt fyndplatsen för den spiralguldten som inlöstes valborg, fi nns en stensättning och en borttagen hällkista av Statens historiska museum 1884, (SHM nr 7517). (RAÄ 74, 157). På samma plats har ytterligare fem mindre guldtenar Området kring byn Triberga är rikt på fornlämningar. hittats vilka inte inlöstes. Enligt uppgift skall där också

 6  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

ha funnits en husgrund, numera bortplöjd, RAÄ 165. Bakgrunden till namnet är okänd men det har föreslagits Ytterligare en guldten har hittats i Triberga men utan att det kommer av växten try (Lonicera xylosteum) som närmare lokalangivelse. använts till harvpinnar och att efterleden ”berga” skall Direkt söder om byn och öster om vägen, på landbor- kopplas till någon naturlig höjd i landskapet (Hallberg gen och i dess sluttning fi nns bebyggelseindikerande 1985). J-H Fallgren menar däremot att ”berga” har med namn angivna i de historiska kartorna. Detta område fornborgen att göra och att byn därav fått sitt namn efter kallas där för ”Tomtbackarna” och ”Tomtängarna” och denna (muntl.). En gissning är då att förleden ”try” kan- namn med leden tomt är knutna till vikingatida bebyg- ske istället ursprunglingen kommer av räkneordet tre och gelselägen (Göransson 1971). Undersökningsplatsen lig- att det då namnger borgen där de tre vägarna på alvaret ger alltså i direkt anslutning till den vikingatida byn. möts. I sådant fall blir ”Trevägaborg” så småningom Första gången som Triberga nämns i historiska käl- ”Triberga”. Men som sagt, det är bara en gissning. lor är 1406, då som ”Tryberghe” (Axelsson m fl 1996).

.

Triberga borg Triberga mosse

Ga mmal vä g

Triberga Gr a vfäl t

Tomtbackarna Silverskatt N Stensträng

15 13 9104742 512 6 284 21 5 24 Flisl42äggni3ng 273 #Y1 43 . RAÄ 73 Gr a vfäl t

. Stensättningar

Guldstycket Norra ören

Tribergaläge

RAÄ 74

Södra ören

Gr a vfäl t

+ + 0 1 kilometer Gr a vfäl t

Figur 2. Översiktskarta.

 7  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Tidigare undersökningar

Ett fl ertal undersökningar av gravar har gjorts på Triberga två gravgropar. Hällkistan, A1, var stor med en längd kvarnbacke, RAÄ 73. Abraham Ahlqvist hade redan i av 2,7 meter och en bredd på 1,4 meter. Kistan, som var början på 1800-talet kännedom om de ”…låga ättekul- orienterad SSV-NNO, var byggd med kraftiga kalkstens- larna…” och att ”Desse äga obrända lik; utan stenkis- hällar och takhällarna låg i tre lager. Dess botten nådde tor”(1827). Han genomförde fl era gravundersökningar 1,5 meter under markytan och kistans innermått var 2 på Öland men om uppgifterna om det aktuella gravfältet meter i längd och ca 0,6 meter i bredd. Hällarna hade kom från egna grävningar låter han vara osagt men är inneslutit en träkista med lock och botten som fogats inte uteslutet. Under somrarna 1901 och 1902 gjorde F samman av 20 bevarade järnspikar. Skelettet låg på rygg J Bæhrendtz och P G Berggren undersökningar av nio med huvudet i NNO med ansiktet vänt mot högra axeln. gravar. Den terminologin de använde för beskrivningar Skelettets längd i läge mätte 1,6 meter. Den osteologiska av yttre gravformer nämner anläggningarna som kul- analysen visade att det var en kvinna i 25 årsåldern som lar, domarring och hög (Berggren). I dag skulle man blivit gravlagd i kistan. Fynden utgjordes av sex pärlor snarare sammanfatta dem under beteckningen runda av bergskristall, glas och glasfl uss vid halsen och en järn- stensättningar och högar. På en plan över gravfältet från kniv vid skötet. Kniven var välbevarad med trähandtag 1901 fi nns sju synliga gravanläggningar och en hällkista och bronsband vid skaftfästet. Den omslöts av en slida planritade och numrerade 1 - 8. Ytterligare en hällkista, av trä med läderklädd mynning. Graven daterades till markerad med kantställda fl isor (nr 9) undersöktes men vikingatid. Det visade sig också att det fanns omfattande togs inte med på planen. I de sju ovan mark synliga boplatslämningar från yngre bronsålder på platsen. gravarna hittades det endast fynd i fyra stycken (nr 1, 2, (Schulze 1993. Königsson & Rasch 1996). 5, 7). Dess fyllningar varierade med olika kombinationer De två gravgroparna som undersöktes låg parallellt av sten, jord och kol. Två stycken täckte varsin hällkista anlagda i NNO-SSV riktning med ett inbördes avstånd (nr 1, 2) och daterades utifrån fynden som utgjordes av av 1 meter. I den ena graven, A2, låg den döda i en ram pärlor och redskap till vikingatid. Kistspikar i fyllningen av snedställda mindre kalkstensfl isor med täckhällarna tyder på att de även begravts i träkistor. De andra två liggande direkt på skelettet. Kroppen hade legat på stensättningarna (nr 5, 7) innehöll brandgravar av vilka rygg med huvudet i norr och ansiktet vänt mot vänster nr 5 daterades till yngre järnålder. Hällkistorna (nr 4, 9) axel. Vid den osteologiska analysen bedömdes skelettet var båda plundrade men i anläggning 9 hittades ett bäl- vara från en vuxen kvinna. Fynden bestod endast av en tesbeslag som daterades till ca 300 e Kr (E S Königsson järnklump och ett bronsfragment vilka troligen utgjorde & M Rasch 1996. Stenberger 1933). delar av en kniv. Närheten till A1 föranledde tolkningen En anläggning (nr 3), som inte grävdes ut av Bæhren- av graven till vikingatid. (Schulze 1993. Königsson & dtz och Berggren, beskrevs som en ”stenkrets med 11 m Rasch 1996). i diameter av klumpstenar af hvilka 16 funnos kvar” un- Den andra gravgropen, A3, utgjordes endast av en grop dersöktes 1962 av Margareta Beskow. Den hade skadats nedgrävd i sanden. Kroppsställningen var den samma vid vägarbete och bestod av en plan, tunn stenpackning som hos de andra två. Den osteologiska analysen be- i fl era lager som även fortsatte utanför kantkedjan. Den dömde skelettet att vara kvarlevorna av en vuxen man. innehöll ett 2,5 meter i diameter brett och ett halvmeter Inga fynd fanns i graven. Läget intill A1 och A2 ligger tjockt brandlager med kol och en stor mängd brända ben. till grund för datering till vikingatid. Vid undersökningen Fynden utgjordes av fragment från en röd glasfl usspärla påträffades också resterna av en rest kalkstensfl isa. och delar av brända järnföremål. Graven daterades till (Schulze 1993. Königsson & Rasch 1996). yngre järnålder (E S Königsson & M Rasch 1996). Sommaren 2001 gjorde rapportförfattaren en arkeolo- I maj 1992 gjorde Hella Schulze en arkeologisk under- gisk förundersökning i försänkningen öster om Nilssons sökning i samband med att Sören Nilsson skulle bygga gård. Anledningen var för att ytterligare ett djurstall ett ungdjursstall på fastigheten. I den sydvästra delen skulle byggas. Inga förhistoriska lämningar påträffades av hennes schakt, som tangerade RAÄ 73, påträffades i de undersökningschakt som grävdes, endast täckdiken tre järnåldersgravar. Gravarna som undersöktes var inte från 1900-talet (Petersson 2001). markerade ovan mark och bestod av en hällkista och

 8  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Målsättning

Det främsta syftet med förundersökningen av RAÄ 73 mansättning, rumsliga organisation och kronologiska sommaren 2002 var att fastställa hur många gravar som utveckling. Målsättningen var att försöka sätta resultaten skulle komma att beröras av ingreppet i samband med av dessa frågor i relation till den lokala bebyggelsens hårdgörningen av gårdsplanen. Utöver det skulle gra- utveckling samt kristendomens infl ytande i området. Då varnas karaktär och utförande fastställas samt att utifrån gravarna överlag var fyndtomma och därigenom svåra resultaten skapa ett underlag till en undersökningsplan att tidsfästa söktes extern fi nansiering av 28:26-medel för slutundersökning. När förundersökningen inleddes från Riksantikvarieämbetet genom Länsstyrelsens för- kunde det snart konstateras att gravlämningarna var sorg. Medlen användes främst till analyskostnader för omfattande till antalet och ett beslut om en slutunder- 14C-dateringar och osteologi. Resultaten av analyserna sökning fattades direkt i samband med detta. I samband kom att ligga som underlag till arkeologiska tolknings- med slutundersökningen kom syftet att vidgas. De nya förslagen som följer i denna utökade rapport. frågeställningarna rörde gravfältets demografi ska sam- Metod

Undersökningen 2002 inleddes med att matjordslagret av i plan, skala 1:20, samt inmättes med totalstation. på den aktuella ytan banades av med grävmaskin. Lag- Gravarna utgrävdes skiktvis i plan och skelettens lägen ret hade en varierande tjocklek och på vissa delar hade och ställningar dokumenterades i plan genom fotogra- det påförts jord och sten, platsen hade tidigare varit fering, skalritning och inmätning. Efter borttagandet av uppläggningsplats för vägföreningen. Under matjor- ben grävdes resterande fyllning ut till anläggningarnas den avtecknades mörkfärgningar efter anläggningar i botten. Gravfynden togs som preparat och inlämnades den ljusa sanden. För att förstärka kontrasterna mellan till Kalmar läns museums konservator Max Jahrehorn. naturlig sand och kulturavsatta lämningar spolades vat- Boplatslämningarna grävdes endast ut till hälften varef- ten över ytan med en spridare. Anläggningarna ritades ter de profi ldokumenterades genom skalritning.

Triberga kvarnbacke sommaren 2002 från söder. Foto M. Petersson.

 9  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Undersökningsresultat

Undersökningsområdet mätte 27 meter i NS-riktning Stolphål och 24 meter i ÖV. Den sammanlagda ytan var 540 Antalet stolphål uppgick till 23 och fyra av dessa fanns kvadratmeter. Markytan innan avbaningen var ojämn, i nära eller direkt anslutning till gravar och kan ha orsakat av att platsen använts som uppläggningsplats utgjort fundamenten till synliga gravmarkeringar men samt att den var sargad av maskinkörning. Det natur- det troligaste är att de hör till boplatsaktiviteter. Inga liga underlaget utgjordes av svallad sand, avsatt under konstruktioner kunde identifi eras utifrån stolphålen. Österjöns ancylusskede. Ställvis under matjorden syntes Härdar rester av ett kulturlager. Detta var tydligast i den väs- Härdarna var sex stycken och var i varierande storlekar tra schaktprofi len där det hade en tjocklek upp till 0,2 och former. Fyllningarna bestod mestadels av sotig sand meter. Lagret tolkades utgöra delar av en boplats från med inslag av djurben och skörbränd sten. A16 innehöll yngre bronsålder som konstaterades vid en förundersök- också en sekundär barnbegravning. ning1992 (Schulze 1993). Lösfynd I den sydvästra delen av undersökningsytan 2002 var I den avbanade matjorden påträffades en oval spänn- kulturlagret skyddat av en överliggande fl isläggning av buckla. Den var av typen dubbelskalig men saknade kalkstenar. Flisläggningens utbredning sträcktes utanför ytterskalet. Genom att den var eldpåverkad kan man undersökningsytan och tolkades vara lagd under histo- sluta sig till att den härrör från en skadad brandgrav. risk tid och kan sannolikt kopplas till kvarnverksamheten Gravarna som bedrivits på platsen. I samband med schaktningen Gravarnas antal uppgick till 26 varav 24 innehöll ske- påträffades också en kvarnsten. lettbegravningar. De varierade gravskicken syntes olika Utöver kulturlagret fanns också spridda anläggningar i i den ljusa sanden. De djupt grävda upptäcktes genom form av stolphål och härdar. Dessa anläggningar tolkades tunna, mörkfärgade strimmor efter nedgrävningskan- också vara avsatta under den äldre bosättningsfasen. Se terna. Hällkistorna var tydliga med sina lockhällar. De den bifogade anläggningslistan och fi gur 4 för ytterligare grunda schaktgravarna uppträdde som ovala mörkfärg- beskrivningar. ningar.

N 15 13 14 29 2 10 12 17 9 11 19 39 40 8 6 45 38 7 16 28 37 20 42 30 36 32 18 21 34 33 25

5 24 23 4 27 26 3 Flisläggning 31 43 22

1 0 5 10 15 20 meter

Figur 4. Undersökningsområdet med övriga anläggningar markerade. Se också planschbilaga över gravarna sist i rapporten. Digitalisering av Mats Blohmé, KLM.

 10  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Gravanläggningarna Samtliga bilder från fältritningarna är återgivna i skala 1:20 med norr uppåt.

A 1. Schaktgrav Cigarrformad mörkfärgning med humös, sotblandad sand, nedgrävd i svallat grus. Längd 2,5 meter, bredd ca 0,7 meter. NNV-SSO riktning. Skelettet låg på rygg och mätte 1,5 meter. Ansiktet var vänt mot SSV. Höger arm låg längs med kroppsidan. Vänster underarm låg över bäckenpartiet. Högra bröstpartiet var något omrört, pga störning. Raka ben. Anläggningens botten nådde 0,4 meter under den avbanade ytan. Fynd: En melonformad, blå glaspärla. Fragment av glaspärla. Hängsmycken av brons från oval spännbuckla. Samtliga låg under nacken. Från nackpartiet togs ett preparat som bestod av växtfi brer som tolkas ha varit en kudde för den avlidne. I materialet fi nns också en millimetertjock tråd bevarad. Osteologisk analys: Kön; kvinna, ålder; 40-50 år, längd; ca 1,67 meter. Fynddatering: Tidigt 1000-tal.

A 1

A 2. Hällkista, barngrav Kistan, som täcktes av en täckhäll, mätte 0,84 x 0,5 meter i NNO-SSV riktning. Inre måtten var 0,7 x 0,22 meter. Sidohällarna nådde ett djup på 0,4 meter. Anläggningens djup mätte ca 0,45 meter från den avbanade ytan. Ned- grävningen följde kistans yttre mått. Skelettet som mätte 0,4 meter låg i sidoläge på sin högra sida med huvudet i NNO och uppdragna ben. Ansiktet vänt åt V. Höger arm låg rakt och mötte knäna. Vänster arm var uppdragen med handen under kinden. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder: 3-6 månader. Datering: 780-990 AD.

A 2

 11  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 3. Hällkista, barngrav Kistan som täcktes av en täckhäll mätte 1 x 0,5 meter i NNO-SSV riktning. Inre måtten var 0,6 x 0,2 meter. Kant- hällarna var mycket snedställda och nådde de ett djup på 0,34 meter. Anläggningens djup mätte ca 0,4 meter från den avbanade ytan. Nedgrävningen följde kistans yttre mått. Skelettet som mätte 0,4 meter, var dåligt bevarat men syntes ha legat i sidoläge på sin högra sida med huvudet i NNO och ansiktet vänt mot V. Fynd; vitmetallfragment. Osteologisk analys: Ålder; 3–6 månader.

A 3

A 4. Schaktgrav Barngrav Oval mörkfärgning med humös, sotig fyllning nedgrävd i sand. Längd 1,06 meter, bredd 0,4 meter i O-V riktning. Nedgrävningens djup gick 0,11 meter under den avbanade ytan. Skelettet, 0,5 meter, låg på rygg. Kraniet var delvis förstört så att dess riktning inte gick att fastställa. Höger arm låg längs med kroppsidan, benen i vänstra överkrop- pen var omrörda och dess ursprungliga läge gick inte att se. Raka ben. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-6 månader. Datering: 990-1170 AD.

A 4

 12  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 5. Schaktgrav Anläggningen syntes svagt i sanden på den avbanade ytan som tunna humösa strimmor efter nedgrävningens kant. Måtten var ca 2 x 0,9 meter i N-S riktning. Ca 0,3 meter under den avbanade ytan påträffades fyra liggande kalk- stensfl isor. Tre av dessa täckte skelettets överdel och en fjärde låg över fotdelen. Flisorna har täckt en träram utan botten som omgärdat skelettet. Träkistkanten var delvis rak i gravens norra hälft och innehöll trärester, dock utan spikar. Träkistans innermått mätte 1,6 x 0,4 meter. Lockhällarna har sedan tryckts ned på skelettet efter att träramen gistnat. Skelettet var 1,6 meter långt och låg på rygg med huvudet i N. Ansiktet var vänt mot höger axel. Vänster arm var uppdragen med handen under hakan. Höger arm låg längs med kroppsidan. Benen var lätt uppdragna, möjligen något ur läge då träramen kalvat. Fynd: Ett avlångt järnföremål, sannolikt kniv, låg under höger knä. Osteologisk analys: Kön; kvinna, ålder; ca 22 år, längd ca 1,56 meter. Datering: 680-890 AD.

A 5

A 6. Schaktgrav Oval mörkfärgning med humusblandad sand. Uppträdde direkt under 0,2 meter tjock matjord. Ansiktet skadades i samband med avbaningen. 2,6 x 0,8 meter i O-V riktning. Gravens botten mätte 0,2 meter under den avbanade ytan. Mörkfärgningens kanter var raka vilket antydde på en träkistbegravning. Skelettet, 1,7 meter långt, låg på rygg med huvudet i V med ansiktet vänt uppåt. Det låg i en rak position med armarna tätt intill sidorna. Inga fynd. Osteologisk analys: Kön; man, ålder; 25-35 år, längd; 1,65 meter. Datering: 810-1020 AD.

A 6

 13  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 7. Hällkista, barngrav Anläggningen framträdde som en närmast oval mörkfärgning med humusblandad sand med fyra spridda kalkstens- fl isor och en sten i toppen. 0,9 x 0,6 meter i N-S riktning. Efter framrensning och borttagning av stenarna framträdde en hällkista med två lockhällar i en 0,86 x 0,53 stor nedgrävning. Hällkistans yttre mått mätte 0,62 x 0,44 meter, de inre; 0,42 x 0,20. Gravens botten nådde 0,34 meter under den avbanade ytan. 0,04 meter O om hällkistans mitt påträffades ett stolphål som var 0,2 meter i diameter och 0,2 meter djup med U-form. Denna anläggning kan ha utgjort en synlig markering för graven. Skelettet, som mätte 0,4 meter, låg på dess högra sida med ansiktet vänt åt V. Armarna var vinklade uppåt med händerna framför hakan. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-6 månader. Datering: 670-890 AD.

A7

A 8. Schaktgrav, barngrav Närmast oval mörkfärgning 0,84 x 0,50 meter i O-V riktning. Fyllningen utgjordes av humös, mörkt gråbrun sand med skall- och fotben synliga i ytan. Gravens botten nådde 0,15 meter från den avbanade markytan. I anslutning till nedgrävningens S mittdel fanns ett stolphål, 0,16 meter i diam och 0,18 meter djup, U-formad. Anläggningen kan ha utgjort synlig markering för graven. Nedgrävningen följde kroppens konturer vid framrensningen. Skelettet, 0,68 meter långt, låg på rygg i O-V riktning med huvudet i V. Ansiktet vänt år S. Överarmarna låg längs kroppen med underarmarna vinklade mot bäckenet. Vänster ben låg rakt, det högra uppdraget i en lätt vinkel. Fynd: En keramikskärva påträffades vid det vänstra lårbenet. Osteologisk analys: Ålder; 15,5 månader.

A 8

 14  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 9. Hällkista, barngrav Efter avbaningen uppträdde A9 som en koncentration av liggande kalkstenshällar i en mörkfärgning som också innefattade A10. Vid ytterligare framrensning gick de dock att särskilja där A9 låg strax S om A10. A9 utgjordes av en hällkista med två lager nedrasade lockhällar. Stenkistan bestod av tre nedtryckta kanthällar, yttre mått; 0,94 meter i ONO riktning. Anläggningens bredd torde ha uppgått till ca 0,50 meter. I stenkistan syntes konturerna efter en träram, 0,6 x 0,4 meter i ONO riktning. Gravens botten mätte 0,52 meter under den avbanade ytan. Skelettet, som mätte 0,42 meter, låg i hockerställning på dess högra sida med huvudet i ONO. Ansiktet var vänt åt VNV. Fynd: Under hakan hittades en liten kopparspiral och tre glaspärlor och en bärnstenspärla. Under knäna påträffades ett silvermynt ihop med en tredelad metallfolierad glaspärla. Ovan kraniet fanns en klump av organiskt material, bränd lera och hartsfragment. Osteologisk analys: Ålder 4-7 månader. Datering 760-980 AD. Fynddatering: Tidigt 1000-tal.

A 9

Figur 5. Pärlor från A 9. Foto m Jahrehorn, KLM.

A 10. Hällkista, barngrav Efter avbaningen uppträdde A10 som en koncentration av liggande kalkstenshällar i en mörkfärgning som också innefattade A9. Vid ytterligare framrensning gick de dock att särskilja där A10 låg strax N om A9. Gravanlägg- ningen täcktes av två lager med lockhällar. Kanthällarna bestod endast av två kalkstensfl isor. Med mörkfärgningen för nedgrävningen syntes efter borttagandet av lockstenarna en närmast oval anläggning i O-V riktning, 0,9 x 0,6 meter. I den nedre delen av anläggningen syntes konturerna efter en kistkonstruktion och träfi ber. Träkistan hade haft måtten 0,5 x 0,2 meter i N-S riktning. Gravens botten nådde 0,5 meter under den avbanade markytan. Skelet- tet, som var 0,46 meter, låg i sidoläge på vänster sida. Huvudet låg i N med ansiktet vänt åt OSO. Höger arm låg längs med kroppen och den vänstra låg rak framför bröstkorgen. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-5 månader. Datering 680-900 AD.

A 10

 15  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 11. Schaktgrav, barngrav Efter avbaningen framstod A 11 som en oval mörkfärgning, 1,14 x 0,64 meter i N-S riktning, med liggande hällar och stenar i den södra hälften. Vid ytterligare framrensning gick det dock att urskilja två separata anläggningar med A 11 i S och A12 i N. Tre lager lockhällar låg i toppen av A 11 som utgjordes av en närmast oval mörkfärgning 0,62 x 0,54 meter. Under lockhällarna fanns ingen synlig konstruktion, utan endast en nedgrävning som mätte 0,40 x 0,18 meter i O-V riktning. Skelettet, 0,35 meter långt, låg i hockerställning med huvudet i O. Ansiktet var vänt åt V. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 0-3 månader. Datering: 680-890 AD.

A 11

A 12. Schaktgrav, barngrav Efter avbaningen framstod A 12 som en oval mörkfärgning, 1,14 x 0,64 meter i N-S riktning, med liggande hällar och stenar i den södra hälften. Vid ytterligare framrensning gick det dock att urskilja två separata anläggningar med A 12 i N och A11 i S. I fyllningen som utgjordes av humusblandad sand påträffades ben från groddjur. An- läggningen, utan synlig konstruktion, mätte 0,50 x 0,42 meter i O-V riktning. Gravens botten nådde 0,25 meter under den avbanade ytan. Skelettet, som var 0,50 meter långt, låg på rygg med huvudet i V. Ansiktet var vänt åt O. Vänster överarm var något vinklad ut från kroppen, den högra låg längs med kroppens sida. Huvudet och föt- terna låg högt varvid kroppen tycks lagd i en skålformad grop. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 0-1 månad. Datering: 890-1030 AD.

A 12

A 13. Hällkista, barngrav Anläggningen framträdde efter avbaningen som en 0,7 x 0,6 meter stor mörkfärgning med fyra lutande kalk- stenshällar. Stenkonstruktionen var skadad och hade utgjorts av en lockhäll över tre sidohällar. Raka konturer i mörkfärgningen tydde på att kroppen lagts i en inre träkonstruktion. Gravens botten nådde ca 0,3 meter under den avbanade markytan. Kroppen hade lagts på rygg i NNO-SSV med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt S. Armarna låg längs med kroppens sidor och benen var raka. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; Nyfödd.

A13

 16  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 14. Schaktgrav, barngrav Anläggningen utgjordes av en närmast rektangulär mörkfärgning 0,8 x 0,6 meter i O-V riktning, med två lockhällar, den undre kraftigt lutande. Det syntes inga inre konstruktioner. Anläggningens djup nådde ca 0,35 meter under den avbanade markytan. Skelettet, som var 0,4 meter långt, låg i Ö-V riktning med huvudet i Ö i en skålformad grop. Ansiktet var vänt åt V. Armarna var något vinklade med händerna över bäckenet. Benen låg raka. Fynd: I fyllningen fanns en järnmärla. Osteologisk analys: Ålder; 0-3 månader.

A 14

A 15. Hällkista, barngrav I en närmast oval mörkfärgning, 0,5 x 0,5 meter syntes tre parallellt stående kanthällar i NNV-SSÖ riktning. Vid ytterligare rensning framkom två gavelhällar i N och S. Stenkistans yttre mått var 0,6 x 0,3 meter. Gravens djup från markytan till botten uppgick till ca 0,3 meter. Skelettet, 0,48 meter långt, låg på dess högra sida med huvudet i N och ansiktet vänt åt VSV. Armarna låg i sned vinkel från kroppen med händerna troligtvis knäppta. Benen var uppdragna i vinkel. Fynd: I fyllningen påträffades ett keramikfragment. Osteol.: Ålder; 3-5 månader. Datering: 680-890 AD.

A 15

A 16. Schaktgrav, barngrav A 16 påträffades vid framrensningen av en härd som utgjort delar av bronsåldersboplatsen som föregått gravfäl- tet. Då barnet lagts i en grop nedgrävd i härden var det svårt att urskilja nedgrävningskanterna. Kroppen torde ha lagts i en ca 0,50 x 0,35 meter, oval grop med riktningen ÖNÖ-VSV. Ben syntes i ytan och botten nåddes 0,06 meter under. Skelettet som var 0,4 meter långt låg på dess vänstra sida med huvudet i ÖNÖ och ansiktet vänt åt S. Armarna låg ut från kroppen i S riktning. Benen var något uppdragna. Inga fynd. Osteol.: Ålder; 2-3 månader. Datering: 600-770 AD.

A16

 17  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 17. Skadad grav En grav framträdde efter schaktningen som en oval mörkfärgning, 1,3 x 0,9 meter i N-S riktning, med liggande kalkstensfl isor som föreföll vara täcklock. Under en fl isa fanns också ett hålrum. Vid framrensning och ytterligare grävning påträffades dock aldrig någon gravkonstruktion. Ned till 0,8 meters djup låg fl era kalkstensfl isor i oord- ning i fyllningen som stundtals visade raka nedgrävningskanter efter en tidigare nedgrävning. Fynd: I fyllningen påträffades en järnspik. A 19. Schaktgrav, barngrav Anläggningen syntes i ytan som en oval mörkfärgning 0,84 x 0,70 meter i N-S riktning. 0,06 meter rakt S om an- läggningen fanns ett stolphål som var 0,2 m i diam vars djup uppgick till 0,24 meter i en spetsformad profi l. Stolpen hade grävts ner i gravens fyllning. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Gravens djup nådde ca 0,4 meter under den avbanade markytan. Skelettet var 0,46 meter långt och låg på dess vänstra sida med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt Ö. Överarmarna låg längs med kroppen, underarmarna var vinklade åt Ö. Benen var uppdragna och fötterna vinklade mot smalbenen. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 3-5 månader.

A 19

A 21.Schaktgrav, barngrav A 21 framträdde som en oval mörkfärgning 0,9 x 0,6 meter i N-S riktning efter avbaningen. 0,2 meter under fyllningen låg två kalkstenshällar. Under hällarna syntes en oval mörkfärgning med humifi erad sand med måtten 0,6 x 0,4 meter i N-S riktning. Gravens botten nådde 0,47 meter under den avbanade markytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet mätte 0,5 meter och låg på dess vänstra sida med huvudet i S. Ansiktet var vänt åt V. Vänster arm låg rak framför bröstkorgen. Höger arm låg rakt över bröstkorgen. Händerna möttes vid bäckenet. Benen låg lätt vinklade med fötterna ihop. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 6-7 månader. Datering: 720-980 AD.

A 21

A 23. Schaktgrav, barngrav I ytan syntes A 23 som en rektangulär mörkfärgning, 0,90 x 0,45 meter i N-S riktning. Graven var grund och skelettets kranie hade skadats. Gravens botten mätte 0,15 meter under den avbanade ytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet, 0,6 meter långt, låg på rygg med huvudet i N. Armarna låg längs med sidorna för att med händerna mötas över bäckenet. Benen låg lätt vinklade åt Ö. Inga fynd. Osteol.: Ålder; 15-18 månader. Datering: 890-1030 AD.

A 23

 18  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 28. Hällkista, barngrav Syntes i plan som en oval mörkfärgning, 1,0 x 0,7 meter i Ö-V riktning. Några centimeter under låg två lager med lockhällar. Dessa täckte en hällkista med två gavelhällar samt en sidohäll som rasat över skelettet. Hällkistans yttre mått mätte 0,56 x 0,40 meter i Ö-V riktning. De inre uppgick till 0,46 x 0,30 meter. Gravens djup nådde ca 0,3 meter under den avbanade markytan. Skelettet var 0,4 meter långt och låg i hockerställning på dess högra sida. Huvudet låg i V med ansiktet vänt åt S. Fynd: Vid kraniet, under hakan, fanns sex kotor från en mindre fi sk. Osteol.: Ålder 6-7 månader.

A 28

A 35. Schaktgrav, barngrav Märktes i den avbanade ytan som en oval mörkfärgning, 0,7 x 0,5 meter i NÖ-SV riktning. Skelettet framträdde på 0,1 meters djup och gravens botten nådde 0,2 meter under markytan. Inga inte gravkonstruktioner syntes. Skelettet, som var 0,56 meter långt, låg på dess högra sida med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt V. Armarna låg parallellt lätt vinklade från bröstkorgen. Benen var lätt uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder;0-3 månader.

A 35

A 42. Schaktgrav, barngrav Anläggningen utgjordes av en oval mörkfärgning, 0,60 x 0,34 meter i N-S riktning. Ben syntes i den N änden och var skadad av tidigare schaktningar på platsen. Gravens botten nådde ca 0,3 meter från den avbanade ytan. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet, som var 0,56 meter långt, låg på höger sida i N-S riktning med huvudet i N. Ansiktet var vänt åt V. Vänster överarm låg över bröstkorgen och höger överarm låg utmed densamma. Under- armarna låg parallellt vinklade utåt mot V. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 6-8 månader.

A 42

 19  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 43. Hällkista Anläggningen påträffades först efter en kompletterande schaktning. På ett djup av 0,5 meter under den tidigare avbanade ytan påträffades en mörkfärgning som mätte 2,4 x 1,2 meter i N-S riktning. Vid framrensningen kom i fyllningen 6 kalkstenar, ca 0,4 x 0,3 0,1 meter, samt ett 20-tal mindre fl isor, ofta snett ställda i fyllningen. Den övre delen av de kantställda stenarna mätte 2,2 x 1,1 meter. Den framrensade konstruktionen visade fyra kanthällar på vardera sida och en gavelhäll i S. Det inre måttet i anläggningens botten var 1,70 x 0,65 meter. I bottens mitt låg en triangulär fl isa som var 0,50 x 0,45 meter och 0,20 meter tjock. Intill den hittades två obrända ben och en lerklump. På kistbotten, dvs stenarnas underkant, låg ett par centimeter tjockt, mörkt organiskt lager. Kistans botten låg 1,2 meter under den tidigare avbanade ytan. I kistan fanns inget skelett vilket är märkligt för det syntes inga spår av att graven skulle ha plundrats. Inga fynd.

A 43

 20  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 45 och 45a. Schaktgrav, barngrav Graven påträffades 0,1 meter under den avbanade ytan och bestod av en mörkfärgning 1,0 x 0,6 meter i N-S riktning, med tre ovanliggande kalkstenar. Kraniet syntes i den N delen och skelettet var skadat i den V delen som inte täcktes av stenarna. Inga inre gravkonstruktioner syntes. Skelettet låg på dess vänstra sida med huvudet i N och ansiktet vänt åt Ö. Då skelettet blivit delvis skadat gick det inte att se armställningen. Smalbenen låg uppdragna. Inga fynd. Osteologisk analys: Ålder; 7,5-8 år.

45 a. I samband med den osteologiska analysen identifi erades lår- och hälben från ytterligare en individ i gra- ven, från ett yngre barn. Det är sannolikt att detta var den ursprungliga graven som skadats då A45 anlades. Osteologisk analys: Ålder; 4-8 månader.

A 45

 21  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

A 24. Rest fl isa Toppen på den resta kalkstensfl isan syntes i markytan innan avbaningen, 0,40 m lång och 0,14 meter tjock i NNÖ- SSV riktning. Efter avbaningen av påförda massor stod fl isan 0,68 meter över den ursprungliga marknivån. Flisans tjocklek varierade mellan 0,10 och 0,16 m och dess bredd var 1,4 meter. Flisan har någon gång i tiden knäckts eller blivit avslagen. Ca 1 meter NÖ om fl isan låg en häll, delvis nedgrävd i marken. Den mätte 1,47 x 1,14 meter och kan ha utgjort en resterande del av den avslagna resta fl isan som i så fall skulle ha nått minst ca 1,60 meter över den ursprungliga markytan. Den södra hälften av anläggningen grävdes ut och profi len visade en 1 m bred och 0,5 meter djup, skålformad nedgrävning. Fyllningen bestod av jord och ett fl ertal mindre kantställda kalkstenar. Intill den stora fl isan stod en 0,64 meter hög och 0,16 meter tjock stödsten. I fyllningen fanns också en kantställd malstensliggare. Ingen gravanläggning kunde kopplas till fl isan. I linje med den resta fl isan fanns ytterligare en rest fl isa 1,3 meter mot S. Se A 27. Båda har med säkerhet ingått i en gemensam konstruktion, (se sid. 27 och 28).

Figur 6. De resta fl isorna A24 (vänster) och A27 från väster. Foto H. Schulze.

A 27. Rest fl isa Den resta kalkstensfl isan syntes mätte efter avbaningen 0,44 meter över markytan. Den var 1,2 meter lång i NNÖ- SSV riktning och 0,12 meter tjock. Liksom A 24 har denna också utsatts för åverkan. Den södra hälften av anlägg- ningen grävdes ut och profi len visade en 0,44 meter bred och 0,40 meter djup, U-formad nedgrävning. Fyllningen bestod av jord och dikt an fl isan stod en kantställd kalksten som stöd, 0,4 meter hög och 0,1 meter tjock. Ingen gravanläggning kunde kopplas till fl isan. I linje med den resta fl isan fanns ytterligare en rest fl isa 1,3 meter mot N. Se A 24. Båda har med säkerhet ingått i en gemensam konstruktion. Se nästa kapitel.

A 44. Rest fl isa Ytterligare en rest fl isa påträffades i undersökningsområdets sydöstra hörna. Den syntes inte före avbaningen men nådde därefter ca 0,1 meter över markytan. Den var 0,7 meter lång i NNV-SSÖ riktning, 0,7 meter bred och 0,12 meter tjock. Stenen nådde 0,7 meter ner i marken och i fyllningen fanns en stödsten som stod dikt an fl isans östra sida.

A 22. Dike / Kantränna En anläggning som bör presenteras trots viss osäkerhet som gravanläggning är A22. I undersökningsområdets södra del framkom ett halvcirkelformat dike eller kantränna i den sterila sanden. Någon fullständig cirkel kunde tyvärr inte konstateras då rännan fortsatte utanför undersökningsområdet. Halvcirkeln mätte ca 9 m i diameter och bredden varierade mellan 0,5 – 1,2 meter. Djupet uppgick till ca 0,2 meter och fyllningen bestod av humös sand utan några synliga nedgrävningskanter i en oregelbunden profi l. Ingen begravning kunde knytas till anläggningen vilken också kan härröra från den äldre boplatsen. Anläggningen är dock slående lik en kantränna som dokumenterades grävningen av RAÄ 114 i Alby, Hulterstad sn. Rännan bildade en icke sluten cirkel och inom den fanns två träkistbegravningar som daterades till vikingatid (Nilsson 1982. Rasch 1996). Det är alltså möjligt att diket i Triberga också ingått i en begravningsanläggning och att gravarna ligger utanför den aktuella exploateringsgränsen.

 22  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Gravtyperna

Innan gravarna från undersökningen 2002 daterades med fortsätter sedan med obruten kontinuitet genom resten 14C-metoden förelåg problem med att förstå den krono- av järnåldern (Stenberger 1933). I litteraturen om de logiska ordningen då endast två gravar hade daterande öländska järnåldersgravarna tillskrivs ofta hällkistgravar fynd, A1 och A9. Gravtyperna kategoriserades och fyra utan daterbart fyndmaterial till romersk järnålder. I de grupper kunde urskiljas; I – IV. Dessa grupper jämfördes fall där det fi nns fynd dateras de ofta till vikingatid. Det sedan med liknande undersökta gravar från framför allt förefaller som om de fyndtomma hällkistorna ofta får Öland. Syftet var att hitta paralleller med fyndförande en slentrianmässig datering (se volymerna för Ölands gravar och på så sätt kunna förtydliga kronologin utifrån järnåldersgravfält). gravskicken. I jämförelsen studerades också de resta kalkstensfl isorna. Grupp II, schaktgravar. A4, 6, 8 och 12. Grupp I, hällkistbegravningarna. Dessa utgörs av fyra grunda schaktgravar eller A2, 3, 7, 9, 10, 13, 15, 28 och 43. gropar där de döda lagts på rygg med huvudet i öster. Åtta av nio stycken var orienterade främst i nord- Detta gravskick anses ha kristen infl uens och uppträder sydlig riktning med huvudena i norr. I endast en grav, i öländskt material vid slutet av vikingatiden. Andra A9, fanns det fynd vilka utgjordes av glaspärlor, en indikationer som talar för kristet infl ytande är från- bärnstenspärla och bronsspiral samt ett mynt, se fi g 7. varon av yttre gravanläggningar och fynd (Gräslund En av pärlorna har en sk segmenterad form och dateras 1991, 1994). En koppling till det tidigkristna inträdet till 800-900-tal. Myntet är sannolikt en Kölnefterpräg- i området kan därför också kopplas till denna grupp ling från nuvarande Nederländerna och dateras till av gravar (Gräslund 2001). Ca en kilometer söder om 900-talets slut eller 1000-talets början. Kenneth Jons- gravfältet ligger Hulterstads kyrka. Kyrkan betraktas son på Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms som en av Ölands äldsta där det har påträffats fynd universitet, menar att dessa mynt hölls i omlopp under som tolkats som lämningar från hedniska offerritualer ca 30 år tills de deponerades i gravar och daterar graven vilket betonar platsens sakrala betydelse för religions- till 1000-1050 (muntl.). Att barnet också legat i någon skifte och kultkontinuitet (Ahlqvist 1827). Det främsta träkonstruktion inom hällarna förstärkte uppfattningen belägget för den tidiga kyrkans etablerande är dock det fragment från en eskilstunakista som hittats på kyrko- gården (Holdar 2004).

Grupp III, schaktgravar. A1, 16, 19, 23, 35och 42. Dessa representeras av sex schaktgravar där den döde placerats med huvudet i norr. Ett undantag är graven nr 16 vars huvud ligger i öst. Den utgör också ett ytterligare undantag då den är nedgrävd i en härd. Benen är inte brända så frågan kvarstår om den är av- siktligt placerad i härden eller att nedgrävningen bara råkade ske i en tidigare lämning från den underliggande bronsåldersboplatsen. Endast en av gravarna går utifrån gravfynd att datera vilken är A1 som är en vuxengrav där en blå, melonformad glaspärla följt den döde med begravningen. Pärltypen dateras till vikingatid. Endast två av de gravlagda ligger i utsträckt ryggläge, nr 1 och 23. De andra ligger i hockerställning med ansiktena vända antingen åt öst eller åt väst. Schaktgravar utan Fig 7. Myntet från A9. Foto M Jahrehorn, KLM synliga konstruktioner har bedömts anläggas från ro- mersk järnålder till och med vikingatid. om tidigkristen infl uens. 14C-dateringen visade att den gravlagde dog senast 980 AD. Grupp IV, schaktgravar med överliggande fl isor. Bruket av hällkistbegravningar på Öland under A5, 11, 14, 21 och 45. järnåldern etablerades under äldre romersk järnålder. Denna grupp består av fem gravar som har det ge- Orienteringen som dominerade var nord-sydligt riktad, mensamt att de utgörs av schaktgravar som täckts med där liket lagts med huvudet i norr. Detta gravskick överliggande kalkstensfl isor. Den övervägande delen av

 23  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

sådana gravar från Öland har daterats till vikingatid. Vid tjock kolbädd täckt med ett lag smärre fl isor. Mycket kol Folkeslunda, Långlöts sn, har ett fl ertal skelettbegrav- och ben, hvilket tydde på att bålet stått på platsen. Kol- ningar undersökts där den döde ofta låg djupt begraven bädden, som var nästan rund, af 2 m. genomskärning, täckt av stenar. De var som regel fyndtomma sånär som i innehöll dessutom en del nitnaglar samt något smält enstaka fall där det fanns en kniv. I vissa av dessa gravar glas(?)”(Berggren 1902). Graven daterades till yngre syntes rester från ramar eller kistliknande konstruktioner järnålder (E S Königsson & M Rasch 1996). av trä. Detta tolkades som utslag av kristen infl uens och De resta fl isorna på gravfältet i Gettlinge, Södra daterades till sen vikingatid (Johansson-Lundh & Rasch Möckleby sn, har tolkats fenomenologiskt som por- 1991). En vuxengrav i grupp IV, A5, låg på 0,6 meters taler till gravfälten och de döda (Tinnert 2005). Med djup och hade lagts i en träram som täckts med fyra fl isor. denna åskådning i åtanke kan resta fl isor kanske också Vid dess högra knä låg ett korroderat järnföremål som symbolisera entrén till en enskild grav. Då det sällan närmast liknar en kniv. fi nns någon begravning i direkt anslutning till de resta fl isorna kan en annan tolkning vara att de representerar Resta fl isor gränser för särskilda avdelningar inom ett gravfält, som De kanske mest iögonfallande fornlämningarna på en jämförelse med runstenars betydelse som territorie- Öland är de resta kalkstensfl isorna som tornar upp på markörer. Gravar utan spår av begravning kan också gravfälten och bryter horisontlinjer. Flera har förstörts ses som kenotafer med fl isan som en påminnelse över eller avlägsnats av olika anledningar och numera åter- en person som försvunnit. står ofta enbart fundamenten och fl isornas nedre delar I skoningen till A 24 fanns en malstensliggare. Den under markytan. I järnåldersgravfältvolymerna från bör nog tolkas som en stabiliserande sten till fl isan som Öland fi nns uppgifter om 18 undersökta resta kalk- plockats från det underliggande boplatslagret. Det går stensfl isor. Ett stort antal av dessa kunde inte kopplas dock inte att bortse ifrån att malstenar var vanliga i till någon begravning. I vissa fall fanns dock brandlager gravfyllningar under yngre bronsålder/äldre järnålder. i anslutningen. I ett fall markerade fl isan en hällkista. I En tolkning utgår från att den avlidnes brända ben Bjärby, Kastlösa sn, har det undersökts 10 kantställda krossades och pulveriserades med malstenen innan kalkstensfl isor på RAÄ nr 74-76 som tycktes bilda en den placerades i graven. Flera exempel fi nns från det rad eller vinkel, där samtliga stod i N-S riktning, som i närbelägna Möre på fastlandet (Källström m fl 2000. Triberga. Intill fl era av dem påträffades brandlager, kol Hallgren m fl 2001a, 2001b, Blohmé muntl.). eller brända ben som antogs tillhöra gravanläggningarna. Som framgått ovan representerar gravtyperna på plat- Endast en hade daterbara fynd och kunde därigenom sen begravningsformer som nyttjats under så gott som dateras till vikingatid (Schulze 1996). under hela järnåldern. I endast två av gravarna fanns När Schulze gjorde undersökningen i Triberga1992 säkra daterbara föremål, A1 och A9, vilka var från sen påträffade hon en kantställd fl isa då hon undersökte tre vikingatid. Till samma tid kunde ev. också A5 föras gravar på det aktuella gravfältet (1993). utifrån sin kombination med hällövertäckt träram och Berggren som grävde med Bæhrendtz på Triberga förmodad kniv. De fyra schaktgravarna i grupp II med kvarnbacke beskriver deras grav nr 5 som en ”Rund, sin kristna infl uens ansågs också kunna dateras till sen gräsbevuxen kulle…, h=0,5 m, diameter = 8 m. På vikingatid. Av 25 gravar kunde alltså sju stycken bli västra sluttningen stodo i N-S riktning två fl isor i en kronologiskt placerade utifrån gravskick och fynd. linje på 1,4 m. avstånd från hvarandra”.(Manus 1902). Resten var dessvärre mer problematiska att dra några Dessa fl isor är de resta fl isorna A24 och A27 från un- kronologiska slutsatser om. Problemen med att kro- dersökningen 2002. Bergren fortsätter; ”Ungefär 0,5 m. nologiskt särskilja gravarna förklarades också genom under kullens topp påträffades midti en delvis ganska 14C-analyserna. De olika gravskicken avspeglade inte någon längre kronologisk ordning.

Dateringarna Sammanlagt 14C-daterades ben från tretton individer från ven spänner dock över 140 – 260 år vilket omöjliggör undersökningen 2002. Då det inte fanns ekonomiska snäva kronologiska avgränsningar. Den tekniska 14C ål- möjligheter till att datera alla gjordes ett urval som dern BP i analyserna är osäkra då de inte korrelerar med grundades på variationerna i gravskicken. Analysen de arkeologiskt daterade gravarna. Det går dock att se av A9 som hade ett mynt som gravgåva gjordes för tendenser som förstärker de kontextuella resonemangen att se hur en radiometrisk datering korrelerar med ett kring tidsställningarna. Två gravar, A4 och A12, i grupp daterande fynd. II, de som föreslogs ha kristet infl ytande, fi ck de yngsta Dateringarna är sammantaget samlade i vendel- och dateringarna. De uppskattade BP värdet för A4 ligger på vikingatid. De kalibrerade värdena för de enskilda pro- 975 ±40 och A12 1055±40. Beräknat till år efter Kristus

 24  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Figur 8. Dateringarna från Triberga i fallande kronologisk ordning.

får A4 en datering till 975 e Kr. och A12 till 895 e Kr. Det fi nns med andra ord en viss osäkerhet med att De kalibrerade värdena för samma individer är A4: 990- datera ett gravmaterial med hjälp av 14C-metoden. De 1170 AD och A12: 890-1030 AD. enstaka dateringarnas marginaler är för vida för att Individen i A9 hade, som ovan nämnts, bl a ett mynt kunna studera och placera de enskilda gravarna i en som gravgåva. Enligt Kenneth Jonsson är myntet sanno- särskild arkeologisk frågeställning som t ex kristlig likt en Kölnefterprägling från nuvarande Nederländerna tillämpning av gravseder. Där ger föremålsdateringar och dateras till 900-talets slut eller 1000-talets början. bättre tolkningsunderlag. Däremot ger den kvantitativa Dessa mynt var sedan i omlopp under ca 30 år tills dateringen en samlad bild för gravfältets etablering och de deponerades i gravar. Utifrån myntet torde graven användningstid och metoden fungerar därför väl på således dateras till 1000-1050 e Kr (Petersson 2004). gravfält med fl era odaterbara gravar. Den kalibrerade 14C -dateringen för graven är interval- let 760-980 AD vars senare del ligger nära myntets präglingstid.

 25  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

De begravda individerna

Det är mycket ovanligt att förhistoriska barnskelett är De vuxna individernas ben i Triberga är präglade av ett så pass välbevarade som på Öland. Öns kalkrika mark hårt liv, jämfört med dagens. Tänderna är slitna och spår är gynnsam för bevarande av benmaterial i förhållande efter tandbensinfl ammation, varbölder och tandlossning till stora delar av fastlandet. syns. Det fi nns också märken på tänderna som tyder på Anne Ingvarsson-Sundströms osteologiska analys att minst en av de vuxna genomgått en svältperiod som visar att majoriteten av barnen dog vid en mycket låg ung. Ryggkotorna är slitna och skadade vilket tyder på ålder. Sjutton av dem nådde knappt ett halvårs ålder, ett fysiskt påfrestande liv. De blev inte heller särkilt (se bilaga). gamla. Mannen i A6 dog mellan 25–35 års ålder. Den Orsakerna till den post-neonatala dödligheten är kom- äldsta kvinnan, A1, blev 40–50 år och den yngsta blev plicerade och någon enkel lösning är inte förestående. inte mer än 20-24 år. Som framgår av Ingvarsson-Sundströms rapport (se De båda kvinnornas kroppslängder ligger inom med- bilaga) krävs det ett större statistiskt underlag och för- ellängden för kvinnor under vikingatiden som var 1,62 djupade analyser av bl a stabila isotoper för dietstudier. meter. Däremot var mannens längd kortare än genom- Som en tolkning av småbarnsdödligheten i Triberga, fast snittet. Han var 1,65 meter och medellängden för män med källkritisk medvetenhet, kan man söka orsakerna i var då 1,75 m. En intressant detalj med mannens fram- tänder i överkäken är att de är s k skovelformade vilket är ett drag som är vanligt bland asiatiska folkgrupper och amerikanska indianer (se bilaga). En individ från Öland med detta drag är inte tillräcklig för att dra några slutsatser om fjärran släktskap. En av målsättningarna med den osteologiska analysen var att utreda om det gick att se släktskap mellan de begravda individerna genom att identifiera förekomster av icke-metriska drag. Icke-metriska drag är variationer hos skelettet som anses vara släktrelaterade. Sådana fanns, men de förekom inte hos mer än en individ, så släktskap kunde inte fastställas, (se bilaga).

Jämförelse med två samtida gravfält I Fjälkinge, i nordöstra Skåne, undersöktes 1990 delar Figur 9. Ett 4-7 månaders barn i grav A9. Foto av ett järnåldersgravfält. Gravläggningarna hade skett M.Jahrehorn. under det sena 900-talet och tidiga 1000-talet. Materialet har fl era gemensamma drag med det öländska. Av de totalt 128 skelettgravarna som undersöktes där var 79 en kombination av infektion och näringsbrist. Ingvars- barn. De fl esta hade dött vid födseln eller i en späd ålder. son-Sundström föreslår i sin sammanfattning att barnen Endast en individ var mellan 4 – 15 år. Den osteologiska direkt efter födseln har ett visst naturligt infektionsskydd analysen av individerna från Fjälkinge visar samma från mamman och att detta skydd förstärks bl a genom mönster som i Triberga med dålig tandstatus och hälften amning. Om barnen avvants mycket tidigt eller om de av de 48 vuxna individerna hade sjukliga förändringar inte ammas alls utsattes de lättare för infektioner, t ex i ryggraden. Flera kvinnor uppvisade också spår av orsakade av parasiter eller mat tillredd under dåliga förslitningsskador (Helgesson 1992, 1996). hygieniska förhållanden. Symptomen kunde vara kräk- Även på Öland är bilden återigen densamma. De ningar och diarréer som så småningom ledde till döden senvikingatida gravarna från Folkeslunda, Långlöts sn, genom uttorkning och näringsbrist. Hos åtta av barnen på Öland visar att spädbarnsdödligheten var hög. Av 56 märks sjukliga förändringar på kraniet som kan ha varit åldersbestämda individer härrörde nästan hälften, 33 orsakade av blödningar och infektioner. Anledningarna stycken, från barn eller ungdom där majoriteten avled till begränsad eller utebliven amning kan vara fl era. Am- mellan 0-3 år (Johansson-Lundh & Rasch 1991). ningsvanor har varierat under historien och orsakerna De osteologiska analyserna uppvisar alltså fl era kan vara ekonomiska, sociala eller kulturella. gemensamma drag med populationer som drabbats av De barnen som överlevde första året och som senare hög spädbarnsdödlighet och förslitningsskador. Det vore fi ck en bättre näringstillförsel verkar ha kunnat ”ta igen” intressant att se hur dessa faktorer och tandskick fördelas en förmodat dålig längdtillväxt för att så småningom mellan individer inom populationer och om det kan uppnå en för barnaåren ganska normal kroppslängd. återspegla olika livsvillkor för olika sociala grupper.

 26  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Diskussion

Gravfältets stratigrafi

Utifrån 14C-dateringarna, och till vissa delar gravskicket, rad med kantställda kalkstenshällar (Bergren 1901). Då kan det konstateras att den undersökta delen av gravfäl- inga senare gravgrävningar synligen stört äldre gravar, tet i Triberga etablerades under vendeltid och brukades förutom A45, kan man anta att de dolda schakt- och till och med vikingatid. Om man uppskattar gravfältets hällkistbegravningarna i vissa fall kanske markerats användningstid till ca 400 år så uppvisar grav- skicken med trästolpar. I den av Bæhrendtz undersökta mindre en märkbar variation i utförande. Till det yttre spänner högen, nr 1, fanns ett tunt kollager utan ben och fynd gravarna från sådana som inte har synliga mark-eringar som övertäckte en hällkista. På fastigheten strax norr ovan mark till mindre högar med varierade fyllningar,en om undersökningsytan fi nns en rest sten (RAÄ 71) som fl ack stensättning med tydlig kantkedja och resta kalk- egentligen är att betrakta som att den tillhör det aktuella stensfl isor. Grav nr 9, som undersöktes 1901, var marke- gravfältet. Det inre gravskicket är också att betrakta som

N

Figur 10. Situationsplan över gården med gravarna från 1901 års undersökning markerade med svart. Svart grav nr 3 undersöktes av Beskow 1962. Schulzes gravar från 1992 är röda och Peterssons undersökningsyta från 2002 är svartstreckad med grönmarkerade gravar. Digitaliseringen är gjord av Mats Blohmé, KLM.

 27  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

varierat med brandlager, brända ben och skelettbegrav- Andra förklaringar till ett gravfälts disposition kan ningar i hällkista, träkista och schakt. vara att ordningen är präglad efter social tillhörighet eller Det aktuella undersökningsområdet är för litet för efter genus. Tribergas undersökta gravar är att betrakta att kunna dra några tydliga slutsatser om gravfältets som fattiga när det kommer till variabeln fynd, med un- egentliga organisering. Men det fi nns olika exempel på dantag för A1 och A9. De gravlagda individerna har dött hur gravfält växer fram. I Fröjel på Gotland t ex, bildade vid en tidig ålder vars orsak sannerligen utgjorts av nä- två gravfält en kronologisk kedja där ett vikingatida ringsbrist. Två av de tre osteologiskt analyserade vuxna gravfält rumsligt tar vid efter ett äldre som anlagts un- individerna påvisade också att de avlidit vid relativt låga der sen folkvandringstid och tidig vendeltid (Carlsson åldrar. Förutom detta hade de en dålig tandstatus och 1999). Alltså, gravfältet växer på längden. Detta kan påtagliga förslitningsskador. Med detta i åtanke kan man kanske förklaras vara lokalt betingat beroende på hur då fråga sig om tribergagravarna representerar individer den naturliga topografi n ser ut. Ett annat exempel kan ur en fattig och socialt förfördelad grupp. vara att bygravfält uppdelas i gårdsavdelningar. Dessa I den norra delen av undersökningsytan i Triberga gårdavdelningar eller gravgrupper utgår från en central fanns en tydlig koncentration av barngravar vilket visar grav som kan utgöras av en hög eller ett röse. Ofta är att en viss rumslig ordning funnits som kan ha grundats den begravde i centralgraven arkeologiskt tolkad som i en uppfattning om barn som en egen social grupp. Frå- en anfader till gårdens arvingar. Arvingarna och släk- gan är hur de avlidna vuxnas sociala roller speglar var tingarna begravs sedan kring centralgraven i enklare de blev begravda inom gravfältet. I tolkningen av den gravskick som i gropar eller hällkistor. rumsliga organisationen av gravfältet i Fjälkinge har det Det fi nns dokumenterat i Danmark att centrala brand- föreslagits att den undersökta delen representerade en gravar tagits bort och brandlagren i dessa sedermera avdelning för barn, unga män och äldre kvinnor. Resten urlakats varvid de inte längre kan uppfattas och kring av populationen antas ligga begravda på en annan del en tom, rund plan fi nns endast de yngre skelettbegrav- av gravfältet (Helgesson 1996). ningarna bevarade (Fabech muntl.). De ligger ju också Orienteringskartan över de undersökta gravarna från ytligare än skelettgravar. För Ölands del har det också 1901, innehåller vissa felkällor men ger trots det en föreslagits att gravfälten är organiserade i gårds- eller ganska god bild över gravdistributionen på platsen i familjegrupper. På gravfältet i Folkeslunda låg olika kombination med de senare undersökta gravarna. Den gravar med olika stilar blandade vilket skulle antyda totala undersökta delen av gravfältet i Triberga är som på denna organisation (Gräslund 2001). En granskning sagt inte tillräcklig för att skapa någon uppfattning om av planerna över folkeslundagravfältet visar dock att de bakomliggande orsakerna till gravarnas horisontella platsen inte är totalundersökt. Schaktens vidd var inte stratigrafi . tillräckliga för att se utbredningen och att det därför

X 275 X 280 X 285 X 290 X 295 X 300 X 305 X 310 X 315 egentligen inte går att dra några slutsatser om det grav- Y 350 Y 35 0

fältets rumsliga organisation och utveckling mer än till 45 28b

28a 27 Y 345 Y 34 5 viss del den kronologiska. 26

15 38 14

44 16b Genom att studera planen från undersökningen i Tri- 16a 24 Y 340 Y 34 0 23 78 49 10 79 berga 2002 kunde det först uppfattas som att gravarna 32 77 76

11

75 41 Y 335 ligger kring tomma ytor, som ursprungligen varit platser Y 33 5 29

40

42 för försvunna gravanläggningar, men så verkar inte vara 9 33

34 43 Y 330 Y 33 0 fallet, om inte brandgravar ligger betydligt ytligare. Både 21 22b 39 22a 13

36 Bæhrendtz och Beskows undersökningar 1901 och 1962 37 5 Y 32 5 8 Y 325

20 18 visade att brandlager fi nns bevarade på platsen. Det är 2

19

30 intressant att vissa av dessa brandlagergravar har anlagts Y 32 0 17 Y 320

31 senare än skelettgravarna och alltså är yngre. Troligen 48 46 47 Y 31 5 1 35 Y 315 har den lösfunna spännbucklan sin förklaring i en för- X 310 6

störd ytligt lagd brandgrav. Bæhrendtz undersökningar 7 25 Y 31 0 Y 310 visade ju att både en hög, nr 1, och en stensättning, nr

0a+b 00 2, täckte hällkistor (E S Königsson & M Rasch 1996). Y 30 5 Y 305 Högen med brandlager, nr 5, har ovan beskrivits då de

Y 30 0 3 Y300

resta fl isorna A24 och A27 räknades ingå i samma kon- 4 struktion. Då gravens diameter var 8 meter, innebär det 12 Y 29 5 Y 295 att den har täckt stenkistan A3 som framkom 2002, se

fi gur 10. Större och synligare gravar behöver alltså inte Y 29 0 Y 290 X 275 X 280 X 285 X 290 X 295 X 300 X 305 vara centrala eller ursprungliga. Genom den digitala rek- Figur 11. Gravplan över de undersökta gravarna tifi eringen av samtliga undersökta gravar från Triberga i Alby. Vikingatida gravar är grönmarkerade och kvarnbacke ges också en mer representativ bild av hur gravar från romersk järnålder är rödmarkerade. Efter omfattande denna del av gravfältet varit i yta. Nilsson 1992. Digitalisering av K Alexandersson.

 28  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Problemet med gravfältens horisontella stratigrafi 12 illustrerar. Där fanns 74 barngravar i täta rader inom gäller för hela Öland då inga gravfält hittills blivit ett 300 kvadratmeter stort område. Gravarna daterades totalundersökta. Det har gjorts fl era stora gravfältsun- till romersk järnålder (Schulze 1978, 1996. Schulze m dersökningar på Öland. Framförallt är det gravfälten fl 1984). vid Brostorp, Folkeslunda och Sörby-Störlinge som haft stora undersökningsytor och höga gravantal. De är dock inte tillräckligt undersökta. Monica Rasch konstaterar därför i en sammanställning över öländsk gravarkeologi att de skall ses som delundersökningar och att gravma- terialets representativitet blir därefter (1991). Barngravskoncentrationen i Triberga tyder på en särskild avdelning för just barn. Detta särskiljande verkar inte vara konsekvent genomfört då det fi nns gravlagda barn representerade i de övriga delarna av undersökningsytan från 2002. Samma tendens syntes också på det näraliggande gravfältet vid Alby (RAÄ 114, 115 och 199 Hulterstad sn)där 57 gravar, varav 14 var barnbegravningar påträffades 1971-72. På planen över gravarna ligger barngravarna, liksom de vuxna, daterade till vikingatid utan någon tydlig inbördes ord- ning. I Alby fanns också gravar från romersk järnålder vilka däremot tycks ligga i prydliga rader, se fi gur 10. En liknande tendens märks också hos de vikingatida gravarna på Folkeslundagravfältet i Långlöts socken, RAÄ 51 och 53. Där ligger gravarna spridda över de undersökta delarna av gravfältet med vissa klungor här och där (Johansson-Lundh & Rasch 1991). Det före- faller som om vikingatidens gravfält inte präglades av samma strukturtänkande som under romersk järnålder. Detta kan ses som ett led i den förändring av grav- skicket som skedde under folkvandrings- vendeltid. En studie har också visat att fördelningen av gravar utifrån gravfältsplaner från romersk järnålder på Öland ofta är mer ordnade och kunde vara uppdelade i manliga och kvinnliga zoner. Även barnen begravdes i separata avdelningar vid gravfälten (Rasch 1991). Ett tydligt Figur 12. Plan över barngravarna i Bjärby. Från exempel på detta är barngravfältet i Bjärby, (RAÄ 89), Schulze m fl .1984. Kastlösa socken, som undersöktes 1975-1976 som fi gur

 29  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Byns etablering

Gravfältet på Triberga kvarnbacke ligger koncentrerat I samband med en VA-ledning genom Triberga 1976 vid byns södra utkant har den storleken att det skall dokumenterades kulturlager i stort sett genom hela byn betraktas som ett bygravfält. Som by avses här ett av Hella Schulze. I södra delen av Triberga var lagret fl ertal gårdar med till viss del gemensam organisation, synnerligen svart och Schulze återkom till detta lager förvaltning och gravfält, (Fallgren 1993). För Tribergas 1992 då hon grävde för Nilssons ungdjursstall. Lagret del ser jag det också som en intensifi erad eller förtätad daterades till yngre bronsålder men det kan inte uteslutas bebyggelse. att vissa delar hör till den vikingatida byn med tanke på Kanske kan gravfältets uppkomst kopplas till de för- de intilliggande ”tomt”-namnen. ändringar som sker med bebyggelsen på Öland under Det har också undersökts en hällkista mitt i byn. Den 700-talet. är odaterad och det påträffades endast en krukskärva En fornlämningskategori som är vanlig från Ölands i gravfyllningen men den ger en uppfattning om byns järnålder är ”kämpagravarna” dvs rester och grunder utbredning och nyttjande (Schulze 1993). På samma från de stenhus som anlades och användes från 200-till sätt kan äldre bosättningar avspeglas i materialen på 700-talet e Kr. De återfi nns i stora delar av ön och upp- gravfälten. I Bæhrendtz undersökning av grav nr 9 går till ca 1500 stycken. Bevarade husgrundskomplex påträffades ett bältesbeslag som daterades till 300-talet på Öland är från sammanhållna bymiljöer såväl som e Kr (Stenberger 1933). Denna datering kan diskuteras spridda ensamgårdar. Den spridda bebyggelsen kunde men kronologiskt blandade gravfält är ju som bekant ingå i en byorganisation sammanlänkad av fägator men heller ingen ovanlighet. i övrig avsaknad av geometriska bebyggelsemönster Vissa nuvarande bylägen på Öland döljer inte endast (Fallgren 1993, 1997). bebyggelse från yngre järnålder utan även från äldre En allmän arkeologisk uppfattning är att när denna järnålder. Strax väster om grannbyn Alby har delar bebyggelse övergavs koncentrerades bosättningarna till av en stor boplats undersökts vid fl era tillfällen. Den byar, ofta på eller i anslutning till landborgarna. Bylä- geografi ska utbredningen av lämningarna har föranlett gena blev i fl era fall permanenta och kan spåras inom de en tolkning av platsen som by (Petersson & Lindblom nutida byarnas inägor, (se bl a Stenberger 1933, Hagberg 2002) och har genom ett 14C-prov daterats till yngre 1979). En indikation på vikingatida bosättningar är romersk järnålder. På sydöstra Öland fi nns ytterligare ägor med tomtnamn och att dessa också anger platserna exempel på bebyggelse i anslutning till dagens bylägen för bebyggelsen (Göransson 1971). i bland annat Övra Segerstad där ett tjockt kulturlager Fallgren menar i en kommande avhandling att den daterades genom två 14C-prover till yngre romersk järn- vikingatida bebyggelsen inte förfl yttades i samband ålder (Petersson 2005). Kulturlager daterade till yngre med att kämpagravarna övergavs. Istället infördes nya bronsålder och äldre järnålder fi nns också dokumen- tekniker och material för husbyggnation men lokalise- terade vid Ås kyrka och Stenåsa by (Petersson 2002, ringarna var desamma som tidigare. Bland annat har Lindman 2006). han lokaliserat bebyggelsen utifrån ägonamn (Fallgren Man kanske ska fråga sig om inte de nutida bylägena i muntl. och www.arkeologi.uu.se 2006-02-09). fl era fall har sina ursprung i någon form av organiserad Men man kan inte bortse från att det sker fl era för- bebyggelse i yngre bronsålder eller äldre järnålder. I ändringar på Öland under 700-talet. Att man övergav att Stenåsa fi nns dateringar så tidiga som från senneolitikum bygga och bo i ”kämpagravshus”, samt det förändrade och äldre bronsålder (Lindman 2006). Stenhusgrunderna gravskicket, bör ha varit orsakade av omvälvningar som här på södra Öland skulle i så fall representera senare präglat samhället socialt och organisatoriskt. Gravfältet perifera bosättningar i relation till centrala huvudgårdar på Triberga kvarnbacke uppstår, som redovisat, under eller byar företrädesvis placerade på landborgarna. vendeltid och används sedan utan avbrott till och med En tidigare rådande uppfattning om folkvandrings- vikingatidens slut. Bebyggelsen har legat i direkt nord- och vendeltid på Öland har varit att en drastisk be- östlig anslutning till gravfältet. I en lantmäterihandling folkningsminskning uppstod genom krig, missväxt, från 1834 namnges ägonamn som Tomtbackarna och utvandring och sjukdom. Stenberger, som först lanserade Tomtängarna direkt söder om byn och i sluttningen dessa förslag, väckte samtidigt frågan om bilden inte öster om vägen, se fi gur 2. Detta utesluter inte att det kunde bero på ett förändrat gravskick då gravfynd ofta har funnits en äldre bebyggelse i området före 700-talet utgjorde underlag till hans studier av bebyggelsens ut- och det gynnsamma topografi ska läget talar för lång veckling. Han ansåg dock att detta inte var fallet (1933). bebyggelsekontinuitet. Detta har blivit ifrågasatt av Ulf Näsman som menar

 30  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Figur 13. Hulterstad socken med gravar och gravfält rödmarkerade. Från Ölands järnåldersgravfält vol III.

 31  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

att den dåtida bebyggelsen och fyndförekomster inte också byn gynnsamt i ett nav av vägar och hamnplats. överensstämmer med det minskande antalet gravar. I Kartorna i fi gur 2 och 13 illustrerar situationen tydligt. en jämförande analys mellan daterade gravar och fynd Enligt Fallgren är bebyggelsen på Öland spridd fram visar han att nedgången i antalet gravar under vendeltid till mitten av 1300-talet då byarna reglerades till de inte stämmer med samtida lösfynd. Han föreslår istället radbyar vi är bekanta med i dag (www.arkeologi.uu.se att orsakerna bör ses i ett förändrat gravskick och att det 2006-02-09). Jag utesluter inte att så är fallet men utifrån inte är tillrådligt att låta gravar vara de enda variablerna de arkeologiska källmaterialen, som här presenterats, i analyser av samhällelig utveckling (1994). Med detta i tycks en förtätning och etablering av bebyggelsen ske. åtanke är det därför intressant att återgå till dateringarna En framtida forskningsuppgift skulle vara att försöka från Triberga. De till vendeltid daterade gravarna är datera gravplatserna i de perifera områdena på alvaret fyndlösa och har gravskick som använts i perioder både och i sjömarkerna för att se när de upphör. före och efter. Det skall understrykas att dateringarnas Det är främst under vikingatid som källmaterialet talar vida tidsspann visar att de även i vissa fall kan ha blivit för att byn i Triberga blivit en etablerad och rik plats av anlagda under vikingatid. Det skall också tas i beaktande central karaktär. Genom de undersökta gravarna ser vi att det är begravda barn som kan ha gravlagts med viss att den övervägande andelen är vikingatida, både genom särbehandling jämfört med dåtida vuxna. Men man 14C-dateringarna och gravfynden. Den stora silverskat- måste ändå ställa sig frågan att om de inte 14C-daterats ten som hittades alldeles intill gravfältet 1960 talar för – till vilken period skulle de då ha daterats till? Dessa att det funnits personer med stor ekonomisk betydelse gravar utgörs av ganska enkla nedgrävningar och kon- i byn under 900-talet (Schulze 1993). Fyndet gjordes i struktioner utan några ovan mark synliga markeringar. en svag västsluttning mot den utdikade delen av Triberga Det är uppenbart att de skulle försvinna i kvantitativa mosse. Silverskatter har genom studier på Gotland vi- kronologiska beräkningar. Med tanke på arkeologiska sats vara knutna direkt till den befi ntliga bebyggelsen undersökningsmetoder i äldre tider och fyndomstän- (Burström 1993) och Tribergafyndet som hittades nära digheter är det tveksamt om de än skulle ha påträffats. ägan Tomtbackarna kan därför vara en boplatsindika- Eventuellt skulle också hällkistebegravningarna bli tion som lokaliserar en bosättning i direkt anslutning till felaktigt daterade till romersk järnålder. Näsmans bud- gravfältet, om det inte är ett våtmarksoffer. En ytterligare skap är alltså helt korrekt i synen på hur gravdata skall variabel för infl ytande av betydelsefulla personer i byn behandlas och vilka felkällor som kan uppstå. är runstenen som hittades i borgen 2001. Då den inte Utifrån gravdateringarna tycks det, som ovan redan är funnen på ursprunglig plats föreligger en osäkerhet nämnts, att en by etableras vid Triberga under vendeltid, kring var den har stått. Eftersom den har tolkats som en sannolikt genom en sammanslagning eller förtätning av resarsten kan det vara troligt att den stått vid en bro vid gårdar som legat spridda kring platsen under århundra- ett vadställe väster om malmen. Där är numera utdikat den. De gårdar som successivt övergivits kom kanske men med tanke på att vägen till borgen och alvaret än från bosättningar i sjömarkerna, alvaret och längs med idag utgår därifrån är det en rimlig ursprunglig placering. partier av landborgen. Orsakerna till de eventuella för- Där fanns den också nära till hands som byggmaterial fl yttningarna är komplexa och svårtydda men kan vara i samband med att den medeltida garnisonen byggdes av samhällsorganisatoriska anledningar. Placeringen av vilken gav borgen en renässans kring sekelskiftet 1200 borgen antyder att Triberga varit en central plats redan (Stein & Öhr 2002). under folkvandringstid, om inte tidigare. Logistiskt låg

Gravfältet överges Bland gravarna i Triberga fi nns fyra som bär drag av av kropparna, träkistor och frånvaron av gravgåvor och kristna infl uenser i gravskicket, (A4, A6, A8 och A12). yttre gravkonstruktioner. Lokaliseringen är det dessvärre Tre av dessa är daterade och har de yngsta datering- arna svårare att dra några slutsatser om. (A4, A6 och A12). Ann-Sofi e Gräslund har presenterat Det är mest sannolikt att begravningar på platsen kriterier för hur gravar utanför kyrkogårdar kan för- upphör i samband med att kristendomen blir den rå- modas vara präglade genom kristna infl uenser. Man dande religionen på orten. I och med religionsskiftet bör vara observant för felkällor men de huvudsakliga skapades en ny begravningsplats för enbart kristet bruk. dragen utmärks genom jordbegravningar, öst-västlig För denna övergång fi nns fl era scenarier att föreslå. orientering, förekomst av träkistor och frånvaron av Närmast till hands är Hulterstads kyrka. Föregångaren gravfynd, inte att förväxlas med dräktdetaljer. I vissa fall till den medeltida kyrkan i Hulterstad var en stavkyrka går det att se spår av begravningsceremonier som rester som föreslagits vara byggd under slutet av 1000-talet. av ljus, ägg och hasselkäppar. Lokalisering av gravarna Förekomsten av ett fragment från en eskilstunakista bör inom ett gravfält kan vara ytterligare ett tecken på kris- också kronologiskt kopplas till detta skede. Hulterstads tenhet samt att markeringar ovan mark så småningom kyrka är därför att betrakta som en av öns första kyrkor upphör med undantag för kors och gravstenar (2001). tillsammans med Resmo och Köping. Förleden i namnet För gravarna i Triberga stämmer det med orienteringen tolkas som mansnamnet Hold eller Holte och –stad har

 32  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

betydelsen plats eller ställe (Holdar 2004). Ortsnamn då förskjuts till denna by. Genom att bygga kyrkan med efterleden stad anses också kronologiskt vara för- förstärkte den lokale stormannen sin politiska och eko- vikingatida (Pamp 1988). nomiska maktställning samtidigt som han hade en stark En annat alternativ till kristen gravplats kan vara förankring i den nya religionen (Brynielsson 2002). att det kan ha funnits en tidig kyrka i Triberga där be- Den avslutande frågan i detta arbete blir att; när gravningarna förlades när det vikingatida gravfältet på slutar gravfältet på Triberga kvarnbacke att användas? kvarnbacken övergavs. I Bjärby, Runstens socken, fi nns De kalibrerade 14C-värdena talar för att det sker inom en runsten med inskriptionen: ”Härfrid och Vidbjörn lät 1000-talets första hälft. Ett datering sträcker sig så sent resa stenen efter Fastulf, sin fader. Siglaug lät resa efter som till 1170 AD men jag fi nner inte detta för troligt. Det sin man. Han är begravd i kyrkan”. Bjärbystenen tolkas verkar som att de tidiga kyrkogårdarna börjar brukas som vara rest kring mitten av 1000-talet och kyrkan i texten begravningsplatser i ganska snar tid efter att kyrkorna kan syfta på en privatkyrka som kan vara föregångaren uppförts. Kristna infl uenser i gravskicket introduceras i till det hög- och senmedeltida St Margaretas kapell i Triberga under 900-talet och ca hundra år därefter upp- Bjärby by. Fastulf som säkerligen var kyrkans grundare hör gravfältet som begravningplats. De kristna gravarna eller byggherre kan med andra ord vara begraven inne i Triberga, och även på andra öländska gravfält, bör ses i kapellet. Fynd kring kapellets ruinkulle antyder också som utslag av en tidig brist på kristna begravningsplatser att begravningar gjorts i anslutning till denna redan när och att de därför gravlagts på platsen av tradition.Som den byggdes under sen vikingatid (Gräslund 2001). ovan föreslagits, att om det kan ha funnits ett kapell Runstensfragmentet som hittades i Triberga borg är eller en mindre kyrka i Triberga, så kan sådana utgjort ingen indikation på någon tidig kyrka i byn men den av byns nya gravplats. Men i och med att detta är en allt- Helmer Gustavson tolkade texten tycks ha en bön som för osäker hypotes så ska främst Hulterstads kyrka ses börjar med ordet Gud. De andra runorna tycks utgöra som den gällande begravningsplatsen. Det har ännu inte partier av en resar- eller minnesformel (Stein-Borg påträffats några avgränsade kristna avdelningar inom 2005). Resandet av senvikingatida runstenar har satts i gravfälten på Öland och det tolkas som att de kristna, samband med sociala och religiösa förändringar i sam- eller kristet infl uerade, begravningarna, efter gammal hället. De betonade statusen hos dem som reste stenen sed gjordes i anslutning till gårds- eller familjegrup- och har en tydlig koppling till den kristna religionens pens del av gravfältet (Gräslund 2001). Gräslund har etablerande. Runstensfragmentet antyder alltså att en studerat kristendomens inträde på Öland och menar att eller fl era framstående personer socialt har etablerat vissa järnåldersgravfält kan ha brukats ända fram till kristendomen i Triberga. Ett annat intressant fynd som 1200-talet. Hon grundar denna uppfattning på att det gjordes i samband med utgrävningarna av borgen var en förekommer kammar i gravmaterialen. I synnerhet är bearbetad kalksten. Stenen var avfasad i ena kanten och det sammansatta dubbelkammar som ger dessa sena tolkades som en infattning till en öppning (Stein-Borg dateringar. Hon betraktar dessa gravar som kristna eller 2005). Vid ett studiebesök under seminariegrävningen kristet infl uerade med öst-västligt orienterade skelett- 2000 i borgen förevisades stenen och undersökningsle- gravar, ibland med rester av träkista och utan egentliga daren Kaj Borg föreslog, med försiktighet, att den kunde gravgåvor. I hennes sammanställning med sammansatta ha suttit i ett fönster eller port till ett kapell. Som fram- dubbelkammar fi nns bl a en grav från Hulterstad (1994, gått på fl era ställen i föreliggande text om Triberga som 2001). Det fi nns anledningar att ifrågasätta detta då dessa kommunikativt central och med ekonomiskt och socialt kammar fanns under en lång tid, från 800-1200-talet betydande personer är idén om att en mindre kyrka eller (Fallgren 2001). Det förefaller heller inte rimligt med kapell funnits i byn inte alltför djärv. graven i Hulterstad, att en kristet infl uerad begravning Kapell i Triberga eller inte. Hulterstad blir så små- skulle ske på ett hedniskt gravfält om det sedan hundra ningom sockencentrum för bygden. De bakomliggande år fi nns en kyrkogård eller åtminstone en kyrka. faktorerna för denna centrala förskjutning ligger nog i Det är alltså troligast att det kristna samhälleliga politiska strategier. Orsakerna är säkert fl era och kom- etablerandet på Öland, efter en i tid okänd lång infl y- plexa. Utifrån gravfältsundersökningarna vet vi att tande- och missionsfas, sker under 1000-talet. Ett fl ertal byarna Triberga och Hulterstad existerat parallellt under resta runstenar fi nns från perioden, men framförallt är järnåldern. Vad jag har försökt att föra fram i denna rap- det de tidiga kyrkorna som talar för detta. Hur pass kris- porten är att Triberga intar en politisk och ekonomisk tendomen blir gällande för alla i samhället är däremot särställning under yngre järnålder med utgångspunkt en svårlöst fråga. En medeltida hednisk begravning är från det kommunikativa läget, fornborgen och att en svår för att inte säga omöjlig att upptäcka om den har ett betydande silverskatt har hittats här. Tribergas betydelse vikingatida utförande utan tidstypiska ledartefakter. för regionen når sin kulmen under 900-talet. Kring Avslutningsvis kan det konstateras att många frågor Hulterstads kyrka har delar från närmare 30 runstenar kring vad de öländska gravarna representerar är olösta påträffats (Meschke 1997). Med förförståelsen av dessa och att forskningen i ämnet har framtiden för sig. Med som ekonomiska, sociala och även politiska markörer en förhoppning över att ha bidragit med en liten del till tycks det som att en maktelit utkristalliseras under 1000- förklaringar och en stor del till förnyade frågeställningar talet i Hulterstad. Det är troligt att den politiska makten tackar jag läsaren för uppmärksamheten.

 33  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

REFERENSER

Ahlqvist, A. 1827. Ölands historia och beskrivning. Andra delen. Uppsala.

Axelsson, R. Janzon, K. Rahmqvist, S. 1996. Det medeltida Sverige. Öland. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Bergren, PG. 1902. Otryckt rapport över undersökta gravar i Hulterstads socken. Kalmar läns museums arkiv.

Brynielsson, M. 2000. Ölands första kyrkor – stormännens gårdskyrkor? D-uppsats i Arkeologi. Kalmar Högskola. VT 2000.

Brynielsson, M. 2002. Sueinus bröder byggde kyrka? Öland för tusen år sedan, en brytningstid för andlig makt. Kalmar län 2002. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 86. Västervik.

Burström, M. 1993. Silver as Bridewealth. An Interpretation of Viking Age Silver Hoards on Gotland, Sweden. Current Swedish Archaeology. Vol 1. 1993. The Swedish Archaeological Society. Solna.

Carlsson, D. 1999. Ridanäs. Vikingahamnen i Fröjel. ArkeoDok. Skrifter nr 2. CCC Papers 2.

Fallgren, J-H. 1993. The Concept of the Village in Swedish Archaeology. Current Swedish Archaeology. Vol 1. 1993. The Swedish Archaeological Society. Solna.

Fallgren, J-H. 1997. Hus och gård på Öland. Bebyggelsehistorisk tidskrift 33. Hus och tomt i Norden under för- historisk tid. Borås.

Fallgren, J-H. 2001. Böda socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym IV. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Borgholm.

Gräslund, A-S. 1991. Gravmaterialet som källa till kunskap om religiösa förhållanden. Gravfältsundersökningar och gravarkeologi. Red. Lagerlöf, A. Forskning för kulturmiljövård 3. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Gräslund, A-S. 1994. Graves as evidence of Christianisation. Prehistoric graves as a source of information. Kon- ferenser 29. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Uppsala.

Gräslund, A-S. 2001. Ideologi och mentalitet. Om religionsskiftet i Skandinavien från en arkeologisk horisont. OPIA 29. Institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet. Uppsala.

Göransson, S. 1971. Tomt och teg på Öland. Om byamål, laga läge och territoriell indelning. Forskningsrapporter från Kulturgeografi ska Institutionen. Uppsala universitet. Nr 27. Uppsala.

Hagberg, U-E. 1979. Öland during the Iron Age and Early Middle Ages. Eketorp – Fortifi cation and Settlement on Öland/Sweden. The Setting. Stockholm.

Helgesson, B. 1992. En märklig fördelning – ett senvikingatida gravfält i Fjälkinge, Skåne. META 92:1-2. Lund.

Helgesson, B. 1996. Fjälkinge 35:60, Fjälkinge socken, fornlämning 18 och 19, Skåne. Rapport. Arkeologisk un- dersökning 1990. Kristianstads läns museum. 1996:5.

Hallberg, G. 1985. Ortnamn på Öland. Kristianstad

Hallgren, A-L. Pedersen, E-A. Persson, M. Ring, C. Svensson, I. 2001. Väntorp. Stensättning och skärvstensröse i fossilt kulturlandskap från yngre bronsåldern till nyare tid. E22-projektet, rapport 2001:7. Kalmar läns museum. Kalmar.

Hallgren, A-L. Pedersen, E-A. Persson, M. Ring, C. Svensson, I. 2001. Kristinelund. Ett gravfält från förromersk järnålder. E22-projektet, rapport 2001:9. Kalmar läns museum. Kalmar.

 34  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Holdar, C-G. 2004. Kyrkorna. Hembygdsbok för Hulterstad och Stenåsa. Kalmar.

Johansson-Lundh, K & Rasch, M. 1991. Långlöts socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym II. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Kalmar.

Källström, L. Friberg L. Schulze, H. 2000. Ljungby Norra. Gravar från yngre bronsålder. E22-projektet, rapport 2000:2. Kalmar läns museum. Kalmar.

Königsson, E-S. & Rasch, M. 1996. Ölands järnåldersgravfält. Volym III. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Öland.

Lindman, G. 2006. Stenåsa. Öland, Stenåsa socken, Stenåsa 3:3, RAÄ 231. Arkeologisk undersökning. UV Väst rapport 2006:3. Riksantikvarieämbetet. Mölndal.

Meschke, C. 1997. Tannes hög och andra fornminnen. Vägvisare till arkeologiska miljöer i Stenåsa och Hulterstads socknar. Kalmar läns museum. Borgholm.

Nilsson, I. 1982. A Computer Registration System for the Early Neolithic Material from the Alby Fisher-Hunter Settlement on Öland. STRIAE 8. Societas Upsaliensis pro Geologica Quaternaria. Uppsala.

Näsman, U. 1994. The Iron Age Graves of Öland-Representative of What? Prehistoric graves as a Source of In- formation. Symposium at Kastlösa, Öland, May 21-23, 1992. Red. Stjernquist. Konferenser 29. Kungl. Vitterhets och Antikvitets Akademien. Uppsala.

Pamp, B. 1988. Ortnamn i Sverige.Lundastudier i nordisk språkvetenskap. Serie B nr 2. Studentlitteratur. Lund

Petersson, M. 2001. Arkeologisk förundersökning 2001. Triberga 1:6 och 8:4, Hulterstad socken, Mörbylånga kommun, Öland. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2002. Kring en pool i Ås. Fornlämning 43, Ås socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk undersökning 2001. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2004. Gravfältet i Triberga. Delundersökning av RAÄ 73, Hulterstad sn, Öland, 2002. Otryckt rap- port 2004 Kalmar läns museum.

Petersson, M. 2005. Schaktdokumentation i Segerstad. Segerstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Arkeologisk förundersökning, 2004. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Petersson, M & Lindblom, C. 2002. Arkeologisk förundersökning, 2002. Alby 3:3. Hulterstads socken, Mörbylånga kommun, Öland. Otryckt rapport. Kalmar läns museum.

Rasch, M. 1991. Öland – en regional översikt. Gravfältsundersökningar och gravarkeologi. Red. Lagerlöf, A. Forsk- ning för kulturmiljövård 3. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Schulze, H. Beskow Sjöberg, M. Broberg, B. Holgersson, K. 1984. Ett barngravfält från romersk järnålder. Arkeo- logisk rapport UV 1984:35.

Schulze, H. 1978. Barngravfältet i Bjärby, Kastlösa sn. Kalmar län 1978. Årsbok för kulturhistoria och hembygs- vård.

Schulze, H. 1993. Gamla och nya fynd i Triberga. Kalmar län 1993. Årsbok för kulturhistoria och hembygsvård.

Schulze, H. 1996. Kastlösa socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym III. Red. Hagberg, U. Stjernquist, B. Rasch, M. Öland.

Schulze, H. 2001. Smedby socken. Ölands järnåldersgravfält. Volym IV. Red. Rasch, M. Öland.

Sjögren, T. 2000. Sammanställning av hamnar och fi skelägen, vilka avsattes till allmänna ändamål vid utmarks- delningen 1816-1819. Stencil.

 35  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

Stenberger, M. 1933. Öland under äldre järnåldern. Stockholm.

Stein-Borg, M. 2005. Triberga fornborg. Hulterstad sn, Öland. Utgrävningar 2000-2002. Rapport.

Stein, M & Öhr, A. 2002. Triberga fornborg på sydöstra Öland. Tidskrift, arkeologi i sydöstra Sverige 2002/2. Kalmar.

Tinnert, J. 2005. Befordrade till evigheten. En studie av de öländska järnåldersgravfälten i Gettlinge, Sörby-Störlinge och Ottenby. Magisteruppsats. Högskolan i Kalmar. VT 2005. Kalmar.

MUNTLIGA UPPGIFTER Blohmé, Mats. Kalmar läns museum, Kalmar. Fabech, Charlotte. Avdelningen för förhistorisk arkeologi, Århus universitet. Fallgren, Jan-Henrik. Arkeologiska institutionen, Uppsala universitet. Jonsson, Kennet. Numismatiska forskningsgruppen. Stockholms universitet.

INTERNET

Forskningspresentationer på Uppsala universitets hemsida. http://www.arkeologi.uu.se/presentation/fallgrensv.htm

 36  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER

Länsstyrelsens dnr: 220-1949-01. Samhörande dnr: 431-8477-05 Kalmar läns museums dnr: 33-575-01. Samhörande dnr: 33-1075-05 Landskap: Öland Kommun: Mörbylånga Socken: Hulterstad Fastighet: Triberga 8:4 RAÄ nr: 73 Ekonomisk karta: 4G1j Hulterstad Koordinater: X6259740 Y1547376 M ö h: 13 Koordinatsystem: Rikets Höjdsystem: Rikets Undersökt yta: 540 kvm Tidsperiod: 20020701-0717

Ansvarig grävledare: Magnus Petersson

Övrig arkeologisk personal: Kalmar läns museum: Mats Blohmé, Max Jahrehorn, Jan Olofsson, Hella Schulze och Lars Svensson. Länsstyrelsen: Liselott Källström-Alexandersson. Frivilliga: Leif Bergkvist och Åsa Svensson, Göteborg.

Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Kalmar län. Kulturmiljöfunktionen. 391 86 Kalmar.

Fynd Fynden förvaras i Kalmar läns museums magasin under ett tillfälligt accessionsnummer i väntan på fyndfördelning. Fynden fi nns registrerade i databas och i manuellt lappkortsystem efter socken. Fyndnummer: KLM 39576:1-55 Ritningar Alla fältritningar förvaras på KLM. Inmätning Schakt och anläggningar är insatta med Geodimeter. Koordinater och höjdangivelser i rikets koordinatsystem 2,5 gon V.

 37  KALMAR LÄNS MUSEUM • TRIBERGA KVARNBACKE  2006

 38  1

OSTEOLOGISK ANALYS Skelettgravar från Triberga Raä 73, Hulterstad sn, Öland Av Anne Ingvarsson-Sundström

SAU Rapport 2005:14 O

2

Inledning

Under sommaren 2002 undersökte Kalmar läns museum 26 skelettgravar i Triberga, Hulterstad sn på Öland. Det undersökta området utgör en del av fornlämning 73. Vid undersökningarna framkom förutom gravar resta kalkstensflisor och delar av en förhistorisk boplats (Peterson 2004:4). På uppdrag av Magnus Peterson (Kalmar länsmuseum) analyserades skelettmaterialet under våren 2005. Frågeställningarna från uppdragsgivaren rör gravfältets demografi, förekomst av genetiska särdrag som kan indikera släktskap samt hälsotillståndet hos de gravlagda (Peterson 2004:22f.).

Material och metod

Materialet består av obrända skelett, 21 barn och 3 vuxna. Tack vare den kalkhaltiga jorden är benen mycket välbevarade och många skelett är i stort sett kompletta (Bild 1). Benen sorterades och delades upp på benslag samt sida och undersöktes okulärt. Sjukliga förändringar noterades i förekommande fall. Av tidsmässiga skäl mättes endast ett fåtal benelement från barnskeletten för att möjliggöra framtida jämförelser med andra material: samtliga extremitetsben, underkäke, del av nackbenet, del av tinningsbenet och del av höftbenet (för definitioner av måtten se Fazekas & Kosa 1978 i Buikstra & Ubelaker 1994:45f., fig. 21). På de vuxna skeletten mättes endast extremitetsbenens största längd samt könsindikerande mått på överarmsbenens och lårbenens proximala och distala delar. De vuxna skeletten har ålders- och könsbestämts enligt kriterier beskrivna i Buikstra & Ubelaker (1994), men det bör noteras att morfologiska förändringar på bäckenbenet prioriterades vid åldersbestämningen. Samtliga skelett har delats in i åldersgrupper, och när så var möjligt har även en mer preciserad ålder angivits (för vidare diskussioner om olika åldersdefinitioners användningsområde, se Scheuer & Black 2000:468f.).

Bild 1. Ett 6-7 månaders spädbarn med både tänder och långa rörben bevarade (A21). Foto: Markus Andersson (SAU).

Vid undersökningen av de vuxnas tandstatus noterades även grad av slitage. Framtänder, hörntänder och främre kindtänder har givits slitagepoäng enligt Smith’s system, och kindtänder enligt Scott’s 3 system (respektive författare i Buikstra & Ubelaker 1994:52, fig. 25, 26). Poängsättningen ger en fingervisning om hur stor del av tuggytans emalj som i förhållande till andelen exponerat dentin observeras på tänderna. Sjukliga förändringar, individuella/ärftliga drag samt skelett och tänder har fotograferats och bildbearbetats av Markus Andersson (SAU).1 Av utrymmesskäl har dock endast ett urval bilder inkluderats i rapporten.

Tab. 1 Åldersdefinitioner (enligt grupp- indelningar i Scheuer & Black 2000:468f.) Åldersgrupp Ålder Infant 0-1 år Neonatal 0-28 dagar Postneonatal 28 dagar-1 år Infans Ia 0-2 år Infans Ib 2-7 år Infans II 7-14 år Adult 18 år-

Åldersbestämning av barnskeletten

En osteologisk åldersbestämning är endast en bedömning av individens biologiska ålder vilken inte sällan skiljer sig från den kronologiska åldern (dvs. levd tid efter födelsen) om barnet t.ex. varit sjukt eller undernärt. Fysiologiska störningar kan påverka skelettets utveckling (t.ex. rörbenens längdtillväxt) och orsakar då en underskattning om den biologiska åldern jämställs med kronologisk ålder. Tänderna bildas och utvecklas enligt ett visst mönster som är relativt opåverkat av individens hälsotillstånd, denna utveckling har därför en relativt god korrelation med kronologisk ålder från fosterstadiet upp till början av tonåren (Saunders 2000:142 med flera referenser). Tandutveckling har således prioriterats vid åldersbestämningarna av barnen (Bild 2).

Bild 2. Tänder från ett 0-3 månaders barn (A14). Foto: Markus Andersson (SAU).

1 Detta arbete har utförts med ekonomiskt bidrag från SAU. 4

Tandutveckling bedömdes enligt två olika standardverk, Moorrees et. al. (1963 a, b) och Ubelaker (1989). Fördelarna med Moorrees et. al. är att dessa studier baserats på data från ett stort antal barn med känd ålder, dessutom har deras metoden visat sig ge bra resultat vid användning på historiska material (Saunders et al. 1993). Nackdelen med Moorrees studier är att de angivna åldrarna är könsuppdelade och måste kombineras för användning på arkeologiska material där barnskelett normalt ej könsbestämts. En ytterligare begränsning är att endast åldrarna för kindtändernas och hörntändernas utveckling (mjölktänder samt permanenta tänder) anges. Eftersom bedömningen av fler än en tand per individ ofta ger något olika resultat (ca några månaders variation) har jag kombinerat de angivna medelåldrarna för var och en av de närvarande tänderna till ett åldersintervall. I de fallen endast en tand kunnat bedömas, eller om flera tänder resulterat i samma åldersbestämning har endast en medelålder angivits. Ubelakers diagram över 21 utvecklingsstadier är visserligen det mest använda standardverket för arkeologiska populationer, men man bör beakta att det ursprungligen utvecklats för användning på ”icke kaukasiska” populationer (Ubelaker 1989:63). Ubelakers avbildade stadier har fördelen att en eller flera tänder (alla tandtyper) kan användas för åldersbestämning, de ger då en medelålder och felmarginal för utvecklingsstadiet. Även om resultatet av båda metoder alltid noterats när så varit möjligt, har Moorrees et. al använts för den slutliga åldersbestämningen utom i ett fall (A13) då endast en framtand i underkäken bevarats. För A13 användes Ubelakers åldersschema. Endast en individ (A45a) saknade tänder, i detta fall användes rörbenens diafyslängd för skattning av ålder. När lårbenslängden jämförs med Stloukal & Hanákovás (1978) studie av slaviska barn hamnar individen i åldersintervallet 0-6 månader, men om benlängden istället jämförs med nutida amerikanska barn blir åldersintervallet 4-6 månader. En tredje (och kanske bättre) möjlighet är att jämföra barnet med andra individer inom samma material vilka åldersbestämts genom tandutveckling. Resultatet av en sådan jämförelse är ett åldersintervall på 6-8 månader. Eftersom diafyslängden hos arkeologiska populationer oftast ger en generell underskattning av ålder är det troligt att barnet A45a bör placeras närmare den övre gränsen av intervallet 4-8 månader (Saunders 2000:149, Ingvarsson- Sundström 2003:108-109).

Demografi och arkeologi

Majoriteten individer är spädbarn under ett år, men där finns även två barn på dryga året och ett något äldre barn, ca sju-åtta år (Tabell 2, Fig. 1). Endast tre vuxna, två kvinnor och en man hade begravts i närheten av barnen, och gravtyperna (8 hällkistor och 15 schaktgravar) representerar gravformer som använts under hela järnåldern. Magnus Peterson (1994:20) menar att fyra gravgrupper kan urskiljas i de olika gravskicken, vilka möjligen representerar skilda kronologiska traditioner (Fig. 1). Endast ett fåtal gravar kan via fyndmaterialet dateras till sen vikingatid. I fyra schaktgravar märks en kristen influens, vilket gör av även dessa bör dateras till samma period (Peterson 1994:21). Eftersom 14C dateringarna av benen ännu inte är färdiga är det oklart om övriga gravar anlagts under samma tidsperiod eller om de speglar en lång utveckling (Peterson 1994:22). I denna rapport måste därför individerna behandlas som en enhet, de utgör således ett tvärsnitt av en gravpopulation vars sammansättning fluktuerat under en hittills okänd tidsperiod.

Tabell 2. Gravskick, ålder och kön. *=förmodade vikingatida gravar, ()=associerat fyndmaterial, kursiv text=material som ej omnämnts i den arkeologiska rapporten (Peterson 1994). Gravnr./ Gravtyp Huvudets Gravgrupp Fynd och associerat material Ålder/kön Anläggning Riktning A1* Schaktgrav N III Melonformad glaspärla, frgm. 40-50 år / kvinna? Bronsföremål A2 Hällkista N I - 3-6 mån. A3 Hällkista N I (vitmetallsfragment, snäckor) 3-6 mån A4* Schaktgrav ? II - 4-7 mån. A5* Schaktgrav N IV Avlångt järnföremål, troligen en 20-24 år / kvinna? 5

Gravnr./ Gravtyp Huvudets Gravgrupp Fynd och associerat material Ålder/kön Anläggning Riktning kniv A6* Schaktgrav V II (bränd lera, ben från liten gnagare, 1 frgm bränt ben) 25-35 år / man? A7 Hällkista N? I (ben från två grodor) 3-6 mån. A8* Schaktgrav V II (keramikskärva) 15,5 mån. A9* Hällkista ONO I Kopparspiral, 3 glaspärlor, 1 bärnstenspärla, silvermynt, metallfolierad glaspärla, organiskt material, bränd lera och hartsfragment 4-7 mån. A10 Hällkista N I - 3-5 mån. A11 Schaktgrav O IV - 0-3 mån. A12* Schaktgrav V II (ben från groda) 0-1 mån A13 Hällkista N I (ben från groda) nyfödd (Ubelaker 1989) A14 Schaktgrav O IV (I fyllningen en järnmärla) (ben från näbbmus) 0-3 mån. A15 Hällkista N I (I fyllningen en keramikskärva) 3-5 mån. A16 Schaktgrav ONO III - 2-3 mån. A19 Schaktgrav N III - 3-5 mån A21 Schaktgrav S IV - 6-7 mån. A23 Schaktgrav N III - 15-18 mån A28 Hällkista V I (6 kotor från strömming, 1 frgm av tinningbenet från gris) 6-7 mån. A35 Schaktgrav N III - 0-3 mån. A42 Schaktgrav N III - 6-8 mån. A45, A45a Schaktgrav N III - 7,5-8 år + 4-8 mån

Gravskick

Samtliga gravar utom schaktgraven A45 är enkelgravar. I A45 hade ett barn i 7-8 års ålder begravts, men vid den osteologiska analysen identifierades även ett fåtal ben från en yngre individ, ett 4-8 månader gammalt barn. Eftersom endast en individ omnämns i den arkeologiska rapporten kan benens inbördes placering inte bedömas (jfr Peterson 2004:18). Av gravbeskrivningen framgår dock att skelettet var skadat i den västra delen, varför det är svårt att veta om det rör sig om en grav som skadat (eller skadats av) en annan, eller om man begravt ytterligare ett barn i en redan befintlig grav. Benens antal och bevaringsgrad skulle kunna tyda på att det äldre barnet blivit begravt sist, då detta skelett är mest komplett och välbevarat. Om dateringarna av de två individerna skiljer sig åt skulle detta stödja teorin om att graven varit synlig ovan jord, eller i alla fall att dess läge bevarats i folkminne under en kortare eller längre tid (jfr Peterson 2004:22).

Representativitet

Även om individantalet kan betraktas som relativt stort med arkeologiska mått mätt, bör man ändå vara försiktig med generella slutsatser av dödligheten i olika åldersgrupper: med tanke på att endast en del av gravplatsen undersökts bör man först fundera på om materialet kan tänkas vara representativt för den ursprungliga gravpopulationens åldersfördelning. Samplets åldersfördelning kan ge vissa antydningar om dess representativitet. I likhet med de flesta utvecklingsländers kurva över dödlighet i olika åldersgrupper, bör man i en ”normal” förhistorisk gravpopulation förvänta sig en tämligen U- formad kurva där alla åldrar finns representerade, men där flest individer dött under det första året och i äldre vuxen ålder (Waldron 1994:16-20). I detta material är spädbarnen (0-1 år) helt klart i majoritet (75%), medan foster, åldersgruppen 10-20 år samt individer >50 år saknas helt (Fig. 1). 6

Materialets åldersfördelning och ålderfördelning/gravgrupp

14

12

10 totalt 8 I II Antal 6 III IV 4

2

0 0-3 mån 4-7 mån 12-15 mån 16-19 mån 7-8 år Adulta >18 år totalt 6121 1 1 3 I 17 II 111 1 III 23 111 IV 21 1

Fig. 1 Skelettens åldersfördelning per gravgrupp (I-IV).

Avsaknaden av vissa åldersgrupper gör alltså att samplet knappast kan betraktas som representativt för en ”normal” gravpopulation. Av planritningen att döma verkar 17 stycken barngravar forma en liten grupp i den norra delen av gravplatsen (barndelen?), de vuxnas gravar är belägna i ytterkanterna av det undersökta området. Rasch (1994:195) menar att ett gemensamt drag hos de öländska järnåldersgravfälten är att kvinnor, män och barn under vissa perioder begravts i olika delar av gravplatsen. Denna hypotes har visserligen kritiserats som vilande på alltför litet underlag, men möjligheten är ändå värd att beakta (Näsman 1994:17). Kanske är Tribergasamplets sneda åldersfördelning resultatet av ett åldersdifferentierat gravskick där barnen begravts i en egen del av gravplatsen?

Barnadödlighet

Eftersom antalet spädbarn för ovanlighetens skull inte är underrepresenterade är det intressant att titta närmare på åldersfördelningen inom just denna grupp (Bild 3): Majoriteten spädbarn (89 %) har dött under den post-neonatala perioden (1-12 månader) och färre under den neonatala perioden (0-1 månad). Dödsfallen under den neonatala perioden anses bero nästan uteslutande på genetiska-/utvecklingsmässiga fel hos det nyfödda barnet, dålig hälsa hos modern under graviditeten (vilket också är den främsta orsaken till låg födslovikt) samt förlossningsskador. Den post-neontala dödligheten å andra sidan, orsakas oftast av yttre faktorer såsom infektioner (framförallt gastrointestinala infektioner) näringsbrist, bristfällig spädbarnsvården, samt dåliga sociala och ekonomiska förhållanden (Saunders & Barrans 1999:187, Iregren 1988). Amningsvanorna påverkar spädbarnsmortaliteten under hela det första året (Brändström 1984:100-108).

7

Bild 3. Hällkista med ett 4-7 månaders barn (A9). Foto: M. Jahrehorn.

I sin avhandling har Anders Brändström undersökt spädbarnsdödligheten i 1800-talets Sverige. Han fann att en särskilt hög dödlighet under det första året i vissa regioner där man inte ammat barnen utan där man istället givit dem sur komjölk i dihorn (Brändström 1984). En lägre spädbarnsdödlighet i andra delar av Sverige sammankippas med en dokumenterat högre frekvens ammade barn. Brändströms studie understryker alltså att amningsvanornas kulturella och sociala aspekter och visar att amningsfrekvensen kan variera även inom begränsade geografiska område och/eller mellan socialgrupper. När artificiell uppfödning tillämpas (eller då barnet avvänjs mycket tidigt) under dåliga hygieniska förhållanden, utsätts spädbarnet för bakterier samtidigt som det inte får tillgång till mammans skyddande antikroppar. Detta leder ofta till att många barn dör av infektioner redan i späd ålder. Amningsvanorna och dess samverkan med andra riskfaktorer i barnets miljö var sannolikt en av de främsta orsakerna till spädbarnsdödlighet i många historiska samhällen, på samma sätt som de är i många av dagens utvecklingsländer. Naturligtvis kan vi inte med säkerhet veta vad som orsakat Tribergabarnens tidiga död, men det förefaller sannolikt att kombinationen näringsbrist och infektion kan ha varit en viktig bidragande orsak till den post-neonatala dödligheten även under den senare delen av järnåldern. En studie av Tribergabarnens diet (t.ex. genom analys av stabila isotoper) borde kunna ge intressanta inblickar i amningsvanorna och dess eventuella koppling till fysiologiska störningar och åldersberoende mortalitet under tidsperioden. Dessa djupgående analyser faller dock utom ramarna för detta arbete. I det medeltida Westerhus liksom i Triberga återfinns intressant nog flest spädbarn i det post- neonatala intervallet (i Westerhus främst i åldrarna 3-6 månader). Resultaten från kemiska analyser av Westerhusmaterialet tyder dock på att dessa barn avvants från bröstmjölk först vid ca 1- 1,5 års ålder (Iregren, Hult & Homman 1996). Förhållandet mellan den åldersspecifika spädbarnsdödlighet och riskfaktorer i barnets miljö är således komplexa. Fler grundliga analyser av barnskelettmaterial från olika regioner behövs för att öka kunskaperna om det förhistoriska barnet och därmed underlätta regionala/kronologiska jämförelser av barns levnadsförhållanden.

Barnens längdtillväxt

Barnets skelettillväxt är, som tidigare nämnts, känslig för störningar i form av undernäring och sjukdom. Ett vanligt mått som används vid studier av barns hälsa, såväl för nutida- som tidigare populationer, är de långa rörbenens längdtillväxt i förhållande till ålder (Panter-Brick 1998: 67-68, Humphrey 2000:193). Naturligtvis påverkas benlängden inte bara av hälsotillståndet, utan flera faktorer bidrar till vilken benlängd som uppnås vid olika åldrar. Till dessa faktorer räknas bl a genetisk predisposition, individuell variation, kön, ”catch-up growth” (dvs. tillväxtspurt hos barn vars 8 längdtillväxt av någon anledning varit onormalt långsam, t.ex. förtidigt födda barn) och åldersbetingad tillväxtspurt i tonåren (Scheuer & Black 2000:4-5, Humphrey 2000.). Under den postneonatala perioden är längdtillväxten som snabbast, och först efter ett års ålder märks de populationsspecifika skillnaderna (Hoppa 1992:283). Det har diskuterats i vilken mån gravpopulationers längd i förhållande till ålder kan antas spegla förhållandet i den levande populationen då de döda individerna per definition inte kan anses ha varit friska, utan får antas respresentera speciellt utsatta/sjukliga individer. Saunders & Hoppa (1993) anser att effekterna av denna s.k. ”mortality bias” är mindre hos de yngsta barnen som oftast dör av akuta orsaker, innan skelettillväxten hinner påverkas av den slutliga dödsorsaken. Skillnaderna mellan levande och döda populationers längdtillväxt ökar dock i äldre åldersgrupper. Saunders & Hoppa anser att benlängd i förhållande till ålder speglar såväl dödsorsakerna som levnadsförhållandena i samhället. Även om färre metodologiska felkällor införs i studien då gravpopulationer jämförs med varandra istället för med levande barn så är även den moderna populationsdatan av stor vikt eftersom den utgör en chans till jämförelser med friska och välnärda barn. Man har hittills inte kunnat påvisa några större skillnader mellan tidiga och moderna barns tillväxtsmönster, och de flesta forskare anser att den viktigaste orsaken till skillnader i benens längdtillväxt utgörs av socio-ekonomiska skillnader (dvs. näringsförhållande, sjukdom och social status) inom och mellan befolkningar (Saunders 2000:149, Scheuer & Black 2000:5). Man bör naturligtvis ha i åtanke att det moderna samplet utgörs av individer vars ålder är dokumenterad istället för beräknad (som för arkeologisk populationer), och att röntgenbilder som används vid studier av modern populationers benlängd påverkar jämförbarheten mellan olika material. Metodologiska skillnader mellan undersökningar kan således få okända konsekvenser för resultatet. Å andra sidan redovisas vanligtvis data från arkeologiska populationer tillsammans med moderna data i studier av gravpopulationers bentillväxt. Dessa jämförelser ger oss således lättanvända och framförallt jämförbara tillväxtdata från många olika tidsperioder, populationer och socialgrupper. Jag har jämfört Tribergabarnens lårbenslängd med data från två olika studier: en stor studie av amerikanska barn från 50-talet vilken oftast ligger till grund för jämförelser med arkeologiska populationer (Maresh 1955) (Fig. 2), samt med data från förhistoriska slaviska barn, vilka åldersbestämts med hjälp av tändernas utveckling (Stloukal & Hanáková 1978) (Fig. 3). I båda fallen jämförs åldersintervallets medelålder med medelbenlängden för åldersintervallet (se tabell med grunddata, Appendix I, Tab. 2-3). Vanligtvis ligger måtten från arkeologiska gravpopulationers benlängd under måtten från de amerikanska barnen vilket, som redan nämnts, framförallt kan förklaras med ett bättre näringsintag och hälsostatus hos de nutida barnen (Saunders 2000:149). Trots detta finns exempel på historiska populationer där barnens benlängder överensstämmer väl med de amerikanska barnens, åtminstone mellan 2-12 års ålder (Saunders et. al. 1993). Det förefaller alltså troligt att även forntida barns tillväxtmönster liknat nutida barns växtkurva, och att även förhistoriska barn kunnat uppnå samma benlängd under gynnsamma näringsförhållanden. Som synes ligger Triberga barnens lårbenslängd under de amerikanska barnens, även om de följer i stort sett samma mönster. Skillnaderna mellan de två populationerna är mycket liten mellan 0-2 månader men ökar fram till ett års ålder då de sedan minskar igen (Fig. 2). Vid jämförelsen med den slaviska gravpopulationen, daterad till 900-tal e.Kr. ligger Tribergabarnens benlängd under deras mått fram till ett års ålder, då Tribergabarnens lårbenslängd överstiger de slaviska barnens (Fig. 3). Samma förhållande kan även noteras i den äldre åldersgruppen 7-8 år. Det förefaller troligt att Tribergabarnens levnadsförhållanden varit så svåra under den postneonatala perioden att deras längdtillväxt påverkats. Kanske skulle en sk. ”catch-up” effekt kunna förklara att de äldre barnens benlängd faktiskt närmar sig de amerikanska måtten och överstiger de slaviska barnens benlängd. Den sk. catch-up effekten betyder att barn som varit sjuka under en längre tid eller utsatts för perioder av undernäring kan ”ta igen” den hämmade bentillväxten om de tillfrisknar eller får bättre näring. Eftersom materialet är förhållandevis litet bör detta scenario givetvis endast betraktas som en hypotes.

9

Femurlängd i förhållande till ålder - moderna amerikaner och Triberga

350

300 moderna Triberga 250

200

150 femurlängd (mm) 100

50

0 0-2 mån 2-4 mån 4-6 mån 6 mån-1 år 1-1,5 år 7,5-8 år

Figur 2. Lårbenets medellängd mellan födsel och 1,5 år samt mellan 7,5-8 år. Jämförelse mellan moderna amerikanska barn (Maresh 1970) och Tribergabarnen.

Femurlängd i förhållande till ålder - Slaviska barn och Tribergabarnen

300

250 Slaviska barn (900-talet e.Kr) Triberga 200

150

Femurlängd (mm) 100

50

0 0-6 mån 6-12 mån 1-1,5 år 7-8 år

Figur 3. Lårbenets medellängd mellan födsel och 1,5 år samt mellan 7-8 år. Jämförelse mellan en gravpopulation av förhistoriska slaviska barn (Stloukal & Hanakova 1978) och Tribergabarnen.

Finns det då några indikationer på att de barn som uppvisar sjukliga förändringarna i skelettet också haft en sämre rörbenstillväxt än de som saknar dessa förändringar? Inte heller i detta fall är det möjligt att se något entydigt mönster: i två åldersgrupper av tre möjliga märks en något kortare benlängd hos barn vilka uppvisar någon form av sjuklig förändring på ben och/eller tänder, men i åldersgruppen 2-4 månader är förhållandet omvänt (Tab.3). 10

Tabell 3. Antalet barn som uppvisat sjukliga förändringar resp. icke sjukliga förändringar i förhållande till medelbenlängd (femur).

Åldersgrupp Medellängd, lårben (mm) Sjukliga förändringar Inga synliga sjukliga förändringar 0 - 2 mån 72,87 (N=2) 75,99 (N=3) 2 - 4 mån 84,87 (N=2) 77,92 (N=2) 4 - 6 mån 84,26 (N=3) - 6 -12 mån 90,92 (N=2) - 1 år - 1,5 år 131,23 (N=1) 132,61 (N=1) 7 - 8 år 252 (N=1) -

Det verkar alltså inte finnas någon klar koppling mellan sjukliga förändringarna i allmänhet och en försämrad bentillväxt. Resultatet överensstämmer väl med vad som observerats i andra studier, t.ex. de medeltida skelettmaterialen från England (Raunds och Chichester) där inte heller någon klar korrelation mellan benlängd och olika sjukdomsindikatorer kunnat observeras (Ribot & Roberts 1996). Ribot & Roberts menar att detta skulle kunna förklaras av den sk. ”catch-up effekt” då fysiologiska störningsperioder som varar mindre än tre månader kompenseras genom en påskyndad, och i vissa fall snabbare längdtillväxt än normalt (Ribot & Roberts 1996:75). Andra studier visar att samverkan mellan de olika fysiologiska stressfaktorernas längd och etiologi påverkar benens tillväxt. Vissa forskare menar t.ex. att benens längdtillväxt kan anpassa sig till perioder av fysiologisk stress, och att längden i dessa fall bibehålls på bekostnad av tillväxten av det yttre kompakta skiktet (cortex), vilket således blir tunnare än normalt (bl.a. Huss-Ashmore et al. 1982). Då cortext tillväxt påverkas, ofta till följd av periodvis undernäring, har dock ingen ”catch-up effekt” kunnat noteras (Larsen 1997:13). Förhållandet mellan benlängd och sjukliga förändringar på ben och tänder är oklart och bör analyseras närmare. Vid fortsatta studier av Tribergamaterialet bör barnens benlängd i förhållande till tjockleken på rörbenens cortex undersökas.

De vuxnas kroppslängd

Måtten på de tre vuxna individernas lårbenslängd ligger till grund för kroppslängdsberäkningen utifrån Trotter och Glesers formel. De två kvinnornas kroppslängd beräknas till ca 167,5 (+/- 3,72) cm respektive 155,9 (+/- 3,72) cm, dvs. en medelkroppslängd av 161,7 cm. Mannens kroppslängd har beräknats vara ca 164,9 (+/- 3,27) cm. Medellängden under vikingatiden uppges ha varit 162 cm för kvinnor och 175 cm för män (Sjövold 1994:215). Således ligger kvinnorna precis på medel, medan mannen är kortare än periodens medellängd.

Skador, sjukdomar och ickemetriska drag

62 % av de totalt 24 individerna uppvisar någon typ av sjukliga förändringar på ben eller tänder, medan sk. ”ickemetriska drag” (dvs. förmodat ärftliga drag) på skeletten har observerats hos 25 % (Tab. 4).

Tab. 4 Sjukliga förändringar och icke-metriska/epigenetiska drag hos Tribergaskeletten Gravnr./ Sjukliga förändringar Ickemetriska Ålder Kön Anläggning /epigenetiska drag A1 Osteom på kraniet, osteofytos Foramen supraorbitale, 40-50 år Kvinna? och fusion av två lumbalkotor, foramen zygomaticum tandsten, abcesser A2 Nyckelbensfraktur - 3-6 mån. - A3 Endokraniala förändringar - 3-6 mån - A5 Rotkaries, emaljhypoplasi, lite Foramen sternalis 20-24 år Kvinna? 11

Gravnr./ Sjukliga förändringar Ickemetriska Ålder Kön Anläggning /epigenetiska drag tandsten, spondylolysis A6 Periodontitis, karies, abscess, Skovelformade 25-35 år Man? tandsten, revbensfraktur, framtänder i överkäken osteofytbildning och Schmorl’s nodes på kotor, en sammanväxt tåled. A7 Endokraniala patologier - 3-6 mån. - A9 Missfärgade fläckar på - 4-7 mån. - framtänder, antydan till endokraniala patologier A10 Endokraniala patologier Två fusionerade 3-5 mån. - framtänder i underkäken A12 Endokraniala patologier - 0-1 mån - A14 Antydan till endokraniala Dubbel collum o caput - patologier costae (första revbenet, vänster sida) 0-3 mån. A19 Endokraniala patologier, - 3-5 mån - porositet på ala minor (os sphenoidale) A21 Missfärgade fläckar på - 6-7 mån. - framtänder i överkäken A23 Grophypoplasi på hörntänder i Suturalben vid sutura 15-18 mån - underkäken lambdoidea A42 Missfärgade fläckar på - 6-8 mån - framtand och hörntand i underkäken A45 Karies, emaljhypoplasier, Foramen mastoideus, 7,5-8 år - aktiv porös hyperostos i båda höger os temporale, ögonhålor, endokraniala suturalben vid sutura patologier lamdoidea

Sjukliga förändringar på barnens tänder

Fem av tjugo barn med någon eller några tänder bevarande har någon form av emaljförändringar (A9, A21, A23, A42, A45). Tre barn, 4-8 månader gamla, har missfärgade fläckar på framtändernas emalj (A9, A21, A42). Ett av barnen, A42, har även en fläck på ena hörntanden. Inga förändringar av ytstrukturen (såsom förhöjningar, gropar eller linjer) i anslutning till färgförändringen kunde dock noteras under den okulära undersökningen. Klassificering och tolkning av de missfärgade fläckarna är problematisk: hos A21 är även den övriga emaljen något mörkare än normalt, och man kan i detta fall inte bortse från att tänderna antagit sin svartbruna färg post mortem. Fläcken på framtänderna hos A21 är dock avgränsad på samma sätt som hos de andra individerna med troliga emaljdefekter (Bild 4). I den internationella klassificeringen av emaljdefekter (Federation Dentaire Internationale) sorterar även färgförändringar i emaljen under utvecklingsmässiga defekter. Hillson nämner att färgförändringar kan uppkomma vid pigmentutfällningar i samband med metaboliska störningar, eller som en sekundär missfärgning av bristfälligt mineraliserade delar (Hillson 1996:165). Intressant nog liknar de observerade färgförändringarna vad som benämns vara ett fall av emaljhypolasi hos ett 7-8 månader gammalt vikingatida barn från Westness (Orkneyöarna) (Sellevold & Kaland 2003:67, fig. 3). Fläckarna på barnets framtänder uppvisar exakt samma form och placering som fläckarna på tänderna hos Tribergabarnen. Troligen bör även dessa svaga, men klart avgränsade missfärgningar på Tribergabarnens framtänder betraktas som resultat av ospecifika störningar vilka skett under fosterperioden eller strax efter födseln.

12

Bild 4. Framtand (incisiv) från ett spädbarn med missfärgad fläck, emaljdefekt? (A21). Foto: Markus Andersson (SAU).

Två barn (A23 och A45) har grophypoplasi på hörntänderna i underkäken (Bild 5). A45 har även linjära emaljhypoplasier på framtänderna i underkäken (Bild 6). Dessa defekter uppkommer till följd av störningar i emaljbildningen, och yttrar sig vanligtvis som vågräta linjer eller gropar i tandemaljen. En mängd faktorer anses kunna bidra till uppkomsten av emaljhypoplasi men de vanligaste och mest troliga orsakerna kan delas in i två grupper: näringsbrist och barnssjukdomar (dvs. ett flertal infektions- och febersjukdomar) (Lewis & Roberts 1997:581). Det faktum att flera olika etiologier kan ge upphov till defekterna gör att det även i dessa fall är säkrast att betrakta dem som ospecifika störningar under utvecklingsfasen.

Bild 5. Grophypoplasi på hörntänderna (canini) i underkäken hos ett 6-7 månaders barn (A23). Foto: Markus Andersson (SAU).

Tändernas utvecklingsstadier kan korreleras med ålder och man kan således uppskatta tidsintervallet då störningen uppkommit. Hos A23 och A45 inträffade störningen någon gång mellan fosterperioden till ca nio månader efter födseln. Hos barnet A45 inträffade ytterligare en störning under perioden 6 månader till fyra år. Hos A45 har även kariesangrepp på ett flertal tänder noterats, liksom mineraliserad plackbildning på framtänderna i över och underkäke. Plack (plaque) är en blandning mellan mikroorganismer från födan och proteiner som finns i saliv (Hillson 1986:284). I mineraliserad form kallas plack vanligen för tandsten.

13

Bild 6. Linjär hypoplasi hos ett 7,5-8 års barn (A45). Foto: Markus Andersson (SAU).

De vuxnas tandstatus

De vuxnas tandhälsa är genomgående mycket dålig. I de två fall där tandlossning kunnat bedömas (A1 och A6) har individerna förlorat flera tänder under sin livstid och tandfickorna (alveolerna) har växt samman (Bild 7). Samtliga individer har tandsten, och två har abscesser (varbölder) till följd av inflammation i käkarna. Två av tre vuxna har karies, den tredje individen A1, har så nednötta tänder att ev. kariesförekomst ej kan bedömas. Hos en individ finns emaljhypoplasi och hos en annan periodontitis.

Bild 7. Underkäke från individ A1 där flera tänder förlorats och alveolerna växt samman. Foto: Markus Andersson (SAU).

Den hårda nötningsgraden på tänderna kan ge en fingervisning om dieten men också kulturellt betingade beteenden. Troligen innehöll födan grova partiklar som fungerat som slipmedel, kanske i form av stenmjöl från kvarnar, och/eller har man använt tänderna som arbetsredskap vid någon form av tillverkning (Bild 8). En hård nötning av tänderna kan försvaga tandstrukturen vilket leder till att 14 bakterier kan tränga in i pulpan och därigenom ge upphov till abscesser och periodontitis (vilket i förlängningen orsakar tandlossning). Möjligen kan även en onormalt hög tandnötning underlätta uppkomsten av karies (Roberts & Manchester 1997:47). De olika tandsjukdomarna samverkar således, men vi vet sällan något om den utlösande faktorn i det enskilda fallet.

Bild 8. Snednött kindtand (M1, sin) från överkäke A6. Foto: Markus Andersson (SAU).

En abscess uppstår då bakterier tränger in i pulpan antigen genom att tanden frakturerats, genom karies eller pga. periodontitis (Bild 9). En inflammation uppkommer då var ackumuleras (ofta runt spetsen på tandroten) i tandbenet, och när trycket i varbölden blivit nog högt spricker den och orsakar ett hål i käken där varet kan sippra ut. Endast då inflammationen gått så långt att varbölden spruckit kan vi identifiera abscessen i skelettmaterialet utan röntgen (Roberts & Manchester 1997:50). Periodontitis orsakas vanligen av plack som ackumuleras i och runt tandfickorna, inte sällan kan detta ge upphov till en inflammation i tandköttet. Om inflammationen sprider sig in i tandbenet drar sig benet tillbaka och exponerar tandrötterna. Så småningom har tänderna inte något ben att fästa i och tandlossning blir följden (Roberts & Manchester 1997:50).

Bild 9. Abscesser, tandsten och periodontitis hos A1. Foto: Markus Andersson (SAU).

Sjukliga förändringar hos kraniet

Åtta barn uppvisar sjukliga förändringar på insidan av pannben (frontale) och hjässben (parietale) (A3, A7, A9, A10, A12, A14, A19, A45). Dessa förändringar uppträder fläckvis som avtryck från förstorade kapillärer (dvs. hårfina blodkärl), ibland tillsammans med bennybildning (Tab. 5) (Bild 10). 15

Endokraniala förändringar antas uppkomma främst genom blödning eller hjärnhinneinflammation, men den precisa etiologin av de olika typerna är oklar och omdiskuterad (Lewis 2004:82). Olika invändiga kranieförändringar har också noterats i en mängd geografiskt olika material från skilda tidsperioder. Kronisk hjärnhinneinflammation, anemi, skörbjugg, rakit, tuberkulos, tumörer, trauma (ofta orsakande subduralhematom, epiduralhematom) kan ge upphov till liknande endokraniala förändringar.

Bild 10. Endokraniala förändringar på hjässbenet (parietale) 3-5 månaders barn. Foto: Markus Andersson (SAU).

Blodkärlsavtryck, som företrädesvis är de förändringar som observerats hos Tribergabarnen, antas representera läkta blödningar från hjärnhinnan i motsats till benpålagring av poröst ben vilket troligen tyder på en aktiv blödning. Strukturförändringar i skallbenens mellanliggande skikt (diploë), sk. ”hair on end” utseende anses tyda på en aktiv inflammation (Lewis 2004:83). I Lewis studie av kranieförändringar hos 528 barn från senmedeltida England förekom blodkärlsavtryck (”capillary lesions”) endast hos äldre barn (>6 månader), medan fibrös benpålagring och porositet på olika delar av kraniet framförallt noterats hos de yngre barnen (0-0,5 år). Lewis menar att de diffusa lager med fibröst ben som oftast är lokaliserade till insidan av nackbenet (occipitale) hos de yngsta barnen troligt uppkommit som en normal del av den första tidens snabba tillväxtprocess (Lewis 2004:94). Två av Tribergabarnen har förutom ovan nämnda förändringar på pann- och hjässben även andra sjukliga förändringar på kilbenet (A19) respektive i ögonhålan (A45) (Bild 11). De små nålfina håligheter som noteras i den övre delen av ögonhålorna hos A45 brukar benämnas cribra orbitalia och associeras främst med järnbrist (antigen diet- eller parasitinducerad), ärftliga anemier eller infektioner. Vid anemi förekommer även en bilateral förtunning och porositet i det yttre skiktet av framförallt hjäss- och nackbenet, samtidigt som det mellanliggande skiktet hos skallbenen (diploë) förstoras (sk. hyperostos) och trabeculae blir vertikalt orienterade (hair on end- syndrom) (Larsen 1997:30). Cribra orbitalia är vanligt förkommande även utan ovan nämnda förändringar på skallbenen, och anses då vara en mildare form anemi (Roberts & Manchester 1997:167). Porositet på kilbenet kan förekomma vid anemi men är även typisk för skörbjugg (C-vitaminbrist). Vid skörbjugg förekommer förändringarna dock främst på en annan del av kilbenet (ala major) än vad som noterats hos A19 (dvs. på ala minor) (Brickley 2000:185f.).

16

Bild 11. Porositet på kilbenet (Sphenoidale) hos ett 3-5 års barn (A19). Foto: Markus Andersson (SAU).

Endokraniala patologier hos barn har relativt nyligen kommit att uppmärksammas inom osteologisk forskning, och eftersom flera olika etiologier kan ge upphov till snarlika kraniepatologier är det ännu för tidigt att kunna avgöra vad som orsakat dessa kranieförändringar hos Tribergabarnen. Lewis rekommenderar att ospecifika förändringar på insidan av kraniet endast betecknas som ospecifika tecken på blödning eller infektion.

Tab. 5. Åldersfördelning och distribution av endokraniala förändringar. Grav Ålder Benförändring Lokalisering Andra typer av nr/Anläggning kranieförändringar A3 3-6 mån Antydan till ”vascular Parietale - depressions” A7 3-6 mån Antydan till ”vascular Parietale, frontale - depressions” A9 4-7 mån Antydan till ”vascular Parietale - depressions” A10 3-5 mån Antydan till ”vascular Parietale - depressions” A12 0-1 mån ”vascular depressions” samt Parietale, frontale - antydan till bennybildning A14 0-3 mån Antydan till ”vascular Frontale - depressions” A19 3-5 mån ”vascular depressions” samt Parietale Bilateral porositet på sphenoidale antydan till bennybildning (alae minor) A45 7,5-8 år Aktiva porösa förändringar, Parietale, frontale Cribra orbitalia, antydan antydan till bennybildning

Ledsjukdomar och frakturer

Samliga vuxna individer (A1, A5 och A6) uppvisar sk. osteoartritiska förändringar och/eller frakturer i ryggraden. Osteoarthrit i ryggraden yttrar sig som benutväxter runt kotkropparna tillsammans med porositet på ledutskotten. Om blanknötning förekommer (sk. eburnation) är detta ett mycket säkert tecken på osteoarthrit. Eburnation har visserligen inte kunnat observeras hos Tribergaskeletten, men ledytorna på kotornas utskott är ofta porösa och litet eller medium grad av benutväxter noteras runt kotorna (sk. osteofyter). A1 har osteofyter runt den övre delen av tredje ländkotans kotkropp och kota nr 3-4 har dessutom förbenats helt till ett block, sk. ankylos (Bild 12). A6 har osteofytutväxter på flera bröstkotkroppar och utskott, medan endast antydan till osteofytos märks på ländkotkropparna. Långvarig mekanisk påfrestning räknas som en av de viktigaste bidragande orsakerna till osteoarthrit, 17 men även infektioner, trauma, arv, miljö och diet anses spela roll i uppkomsten av förändringarna (Larsen 1997:162f.).

Bild 12. Blockbildning (ankylos), ländkota nr 3-4 (A1). Foto: Markus Andersson (SAU).

A6 har små gropar på den övre och undre sidan av kotkroppen i nedre bröstregionen samt övre ländryggen (Bild 13). Dessa gropar kallas Schmorl’s nodes och orsakas då innehållet i de mellanliggande broskskivorna (diskarna) trycks in i kotkroppen; dessa skador är vanligast förekommande just i nämnda del av ryggraden. Frakturer anses vara en av de vanligast förekommande orsakerna, men även osteoporos och tumörer som försvagar benet kan orsaka förändringen (Roberts & Manchester 1997:107f.). Eftersom A6 har en läkt revbensfraktur på höger sida är det möjligt att det som orsakat revbensbrottet även bidragit till uppkomsten av Schmorl’s nodes. Vidare har A6 ankylos (sammanväxning) av en tåled på den vänstra foten.

Bild 13. Schmorl’s nodes på en kota från A6. Foto: Markus Andersson (SAU). 18

En annan typ av fraktur noteras hos A5: där finns ett bilateralt brott mellan den övre och nedre delen av kotbågen hos den femte ländkotan (Bild 14). Denna typ av kotfraktur kallas spondylolysis och orsakas av upprepad påfrestning (såsom böjning och lyft i upprätt ställning) troligen tillsammans med en ärftlig svaghet i kotbågen, tillståndet är också till viss del även åldersrelaterat (Roberts & Manchester 1997:78, Ortner & Putschar 1985:358). Vid upprepad fysisk påfrestning kan flera små frakturer uppstå vilket leder till att kotkroppen separeras från kotbågen, området runt ryggmärgen hålls då endast samman av ligament och fibrös vävnad. Om brottet hindras från att läka pga upprepad ansträngning kan en ”falsk” led bildas. Spondylolysis är vanligast förekommande just på den femte ländkotan men kan även förekomma på andra delar av ryggraden (Larsen 1997:190). En hög frekvens av spondylolysis har noterats hos individer med hårt fysiskt arbete och hos dem som utövar någon atletisk sport (Larsen 1997:190ff.). Man kan spekulera om att den unga kvinnan A6 utfört ett både tungt och monotont arbete stående i en böjd position, möjligt i samband med ett vridmoment. Ett av barnen (A2) har en fraktur på höger nyckelben som förefaller ha varit under läkning vid dödstillfället – en porös benpålagring kan noteras liksom en liten benutväxt vid det frakturerade området.

Bild 14. Spondylolysis på den femte ländkotan hos A5. Foto: Markus Andersson (SAU).

Tumörer

En vuxen individ (A1) har en knappformad, godartad benvävssvulst på pannbenet, ett sk. osteom. Benutväxterna (i regel under 2 cm i storlek) är oftast släta och rundade, och de är vanligtvis lokaliserade till pannbenet eller hjässbenet (Ortner & Putschar 1985:368). Dessa små ofarliga svulster förekommer ofta i arkeologiska material liksom hos nutida befolkningar. Osteom är i allmänhet helt symtomlösa och det är knappast troligt att individen märkt dess existens (Roberts & Manchester 1997).

Epigenetiska/icke-metriska drag

Så kallade epigenetiska eller icke-metriska drag är morfologiska variationer hos skelettet som anses ha en genetisk komponent, dessa drag används därför ofta i statistiska studier av släktskap mellan eller inom befolkningsgrupper (Larsen 1997:302f.). Ett problem är dock att vissa morfologiska variationer även kan påverkas av aktiviteter och rörelsemönster, t.ex. spondylolysis (se ovan). Till de vanligaste ickemetriska dragen räknas: extra foramina (dvs. hål för nerver och blodkärl), förekomsten av småben i skallsömmarna eller annorlunda tandformer såsom skovelform och extra kuspar på kindtänderna. Samtliga vuxna individer och 4 av 21 barn uppvisar något eller några icke-metriska drag, endast suturalben (ben i skallsömmarna) förekommer dock hos mer än en individ (A23 och A45). Ett drag som sällan (?) rapporteras från historiska skelettmaterial men som intressant nog observerats hos ett av Tribergabarnen är fusion av två tänder, där emalj och/eller dentin förenats. Denna variation är vanligast förekommande hos fram- och hörntänder och anses vara ett ärftligt drag 19

(Alt & Türp 1998:103f.). Hos A10 är den första och andra mjölkframtanden på höger sida i underkäken sammanvuxna (Bild 15). Ett annat relativt ovanligt drag är det dubbla första revben som observerats hos ett av barnen (A14) (Bild 16). Den vuxna individen A6 har skovelformade framtänder i överkäken, något som är vanligare bland asiatiska folkslag och amerikansk ursprungsbefolkning än bland européer (Hillson 1996:87f.). Även om det är intressant att notera förekomsten av flera icke-metriska drag i samplet, så kan de variationer som observerats inte ge någon vägledning om individernas eventuella släktskap.

Bild 15. Sammanvuxna framtänder i underkäken hos ett 3-5 månaders barn (A10). Foto: Markus Andersson (SAU).

Bild 16. Ett dubbelt första revben (costa) hos ett 0-3 månader gammalt barn (A14). Foto: Markus Andersson (SAU).

20

Sammanfattande diskussion

Materialet omfattar 24 mycket välbevarade skelett av 21 barn och 3 vuxna, majoriteten är barn under ett år (86 %). Barn och vuxna har med ett undantag begravts i enkelgravar (schaktgravar eller hällkistor), och ett av spädbarnen (4-7 månader gammalt) hade givits rika gåvor: flera pärlor i olika material, en kopparspiral och ett silvermynt. I Mejsholms undersökning av vikingatida barn från Öland fanns mycket få spädbarnsgravar belagda, dessutom verkar det som om främst barn i åldern ett till sju år givits pärlor som gravgods. Mejsholm menar att spädbarnens underrepresentation beror på att de yngsta barnen betraktas som en osjälvständig del av moderns kropp, och att man därför sällan begravt spädbarn på konventionellt sätt. Om ”människoblivandet” skett först vid en senare tidpunkt kan detta ha inneburit att infanticid tidvis praktiserats av ekonomiska skäl (Mejsholm 1999:35, 40). I Folkeslunda (Långlöt socken) samt i Hässelby (Köping socken) på Öland har man funnit stensättningar innehållande ben från 11 respektive 12 spädbarn (SjØvold 1994:215f.). Men bortsett från dessa till karaktären speciella spädbarnsgravar finns alltså få exempel från öländsk järnålder. Det bör noteras att gravplatsen i Triberga inte totalundersökts, men att skelettmaterialet trots detta skiljer sig från den så välbekanta underrepresentationen av spädbarn på gravfälten. Med tanke på att spädbarnen begravts på ett omsorgsfullt sätt, och eftersom få av barnen har bedömts vara nyfödda är knappast dessa barn offer för ett infanticidbruk. Kanske påträffades en ”spädbarnsdel” av den vikingatida gravplatsen? Det är också tänkbart att platsen använts för begravning under en längre tid, 14C dateringarna av benen kommer förhoppningsvis att kunna ge en bättre inblick i platsens kronologi. Även om spädbarn (dvs. barn under ett år) är överrepresenterade i Tribergamaterialet så är få av dem nyfödda (neonatala). De flesta dog under den post-neonatala fasen mellan en månad och ett år. Under denna period är samverkan mellan näringsbrist och infektioner en av de vanligaste dödsorsakerna, och det är troligt att amningsvanorna spelat en betydande roll i detta sammanhang. Eftersom barnets skelettillväxt är känslig för störningar i form av undernäring och sjukdom märks deras ohälsa även på extremitetsbenens längdtillväxt. Jämförelser mellan benlängd hos Tribergabarnen, moderna amerikanska barn och barn i en historisk gravpopulation ger vid handen att framförallt åldersintervallet 6-12 månader utmärker sig som en period då Tribergabarnen växt betydligt sämre än barnen i de två jämförelsematerialen. Före och efter denna period märks inga stora skillnader mellan de olika materialen. Med tanke på att Tribergamaterialet är förhållandevis litet så bör givetvis alla tolkningar av skillnader mellan populationer betraktas som osäkra. Trots detta anser jag att följande händelseförlopp förefaller troligt: Under fostertiden är de flesta barn skyddade från både näringsbrist och infektioner genom mammans kropp, endast i mycket svåra fall av näringsbrist och/eller sjukdom hos mamman påverkas även fostret. Under den neonatala perioden har barnet fortfarande ett viss infektionsskydd, speciellt om de helammas, vilket även sörjer för en tillräcklig näringstillförsel. Några månader efter födseln avtar det medfödda infektionsskyddet, vilket får till följd att barnen lättare utsätts för infektioner t.ex. genom introduktion av annan föda än bröstmjölk tillredd under dåliga hygieniska förhållanden, parasitsjukdomar eller föda med lågt näringsvärde. Gastrointestinala infektioner orsakar ofta kräkningar och diarréer vilket leder till att många barns dör av uttorkning och undernäring. Hos de barn som överlever märks en försämrad längdtillväxt av extremitetsbenen, och i vissa fall även emaljhypoplasier eller emaljdefekter på tänderna. Om barnen tillfrisknar och näringstillförsel förbättras sker en tillväxtspurt då skelettillväxten skyndas på, vilket får till följd att barnen ”tar igen” vad de förlorat under den postneonatala perioden. Benlängden hos Tribergabarnen blir så småningom nästan jämförbar med de amerikanska barnen, och bättre än barnen från den historiska populationen. De två vuxna kvinnornas kroppslängd överensstämmer med medelkroppslängden under vikingatid medan den vuxna mannens ligger under periodens medel. Åtta barn har sjukliga förändringar på kraniet, främst på insidan av skallbenen. Orsaken till dessa förändringar, av vilka de flesta förefaller läkta eller under läkning är inte klarlagd, men de bör betraktas som ospecifika tecken på blödning och/eller infektion. Även tandstatus skvallrar om ett hårt liv, både under barndomen och i vuxen ålder. Emaljdefekter såsom emaljhypoplasi och karies förekommer både hos både barn och vuxna. Emaljhypoplasierna tyder på en fysiologisk störning under tändernas utveckling, och karies är kopplat till livsföring där såväl diet som tandslitage är bidragande orsaker. De vuxna har slitit sina tänder i mycket hög grad, och tandbensinflammation, varbölder och tandlossningen är vanligt förekommande. 21

En fysiskt påfrestande tillvaro för de vuxna märks också genom förekomst av osteoarthritiska förändrigar och skadade diskar som pressats in i kortkropparna (samt i ett fall kotfraktur). Osteoarthritis yttrar sig i form av blanknötta leder och benutväxter runt kotkroppar och uppkommer ofta till följd av långvariga mekaniska påfrestningar. Även andra faktorer såsom ålder, skador, diet etc. anses spela viss roll för uppkomsten av dessa förändringar. På ett flertal skelett finns sk. icke-metriska drag, morfologiska variationer hos skelettet som ofta anses ha en ärftlig komponent. Eftersom endast ett av de icke-metriska dragen är närvarande på fler än en individ, och med tanke på att dragens genetiska betydelse är både omtvistad och komplex är frågan om individernas eventuella släktskap för närvarande omöjlig att besvara.

Fortsatt forskning

Med tanke på barnskelettens antal, bevaringsgrad och åldersfördelning får materialet betraktas som unikt: det lämpar sig väl för fortsatta analyser av t.ex. barnens diet och sjukdomar under foster och spädbarnstiden (t.ex. genom isotopanalyser av benen, analyser av tandsnitt samt undersökningar av tjockleken på rörbenens cortex). Materialet är även lämpat för rent metodologiska studier där olika metoder för åldersbestämning av barnskelett skulle kunna prövas och jämföras med andra nordeuropeiska material.

Litteratur

Alt, K. W. & Türp, J. C. 1998. ”Hereditary dental anomalies.” I: Dental Anthropology Fundamentals, Limits, and Prospects. K. Alt, F.W. Rösing, & M. Teschler-Nicola, (Eds.) New York: Springer- Verlag/Wien, 95-128.

Brickley, M. 2000. ”The diagnosis of metabolic disease in archaeological bone” I: Human osteology in archaeological and forensic science., M. Cox & S. Mays (Eds.), Greenwich Medical Media Ltd., London, 183-198.

Brändström, A. 1984. De kärlekslösa mödrarna. Almqvist & Wiksell International, Umeå.

Buikstra, J. E. & D. H. Ubelaker, 1994. Standards for data collection from human skeletal remains. Proceedings of a seminar at the Field Museum of Natural History organized by Jonathan Haas (Arkansas Archaeological survey research series, 44), Fayetteville, Arkansas.

Fazekas, I. G. & F. Kosa, 1978. Forensic fetal osteology. Akadémia Kiadó, Budapest.

Hillson, S. 1986. Teeth. Cambridge University Press, Cambridge.

Hillson, S. 1996. Dental anthropology. The Press Syndicate of the University of Cambridge, Cambridge.

Hoppa, R.D. 1992. “Evaluating human skeletal growth: an Anglo-Saxon example.” International Journal of Osteoarchaeology, vol. 2, 275-288.

Humphrey, L. 2000. ”Interpretation of the growth of past populations”, I: Children and material culture, J. Sofaer Derevenski. (ed.), Routledge, London & New York, 193-205.

Huss-Ashmore, R., Goodman, A. H. & G. J. Armelagos. 1982. “Nutritional inference from palaeopathology.” Advances in Archaeological Methods and Theory 5. 395-474. 22

Ingvarsson-Sundström, A. 2003: Children Lost and Found. A bioarchaeological study of Middle Helladic children in Asine with a comparison to Lerna. (Ph.D. diss.), Uppsala University.

Iregren, E., M. Hult & L. Homman, 1996. “Diet and health of infants in a Medieval Scandinavian population - anthropological studies combined with Fast Neutron Activation Analyses.” I: Proc. from the 6th Nordic Conference on the application of Scientific methods in Archaeology, Esbjerg 1993. Arkæologiske Rapporter no. 1:39-47. Esbjerg Museum.

Iregren, E. 1988. ”Människor i Medeltid – historia och biologi i ett samhällsperspektiv. Ett planerat projekt vid avdelningen för medeltidsarkeologi vid Lunds universitet.” I: Gravskick och gravdata, Univ. of Lund, Inst. of Archaeology, L. Larsson, E. Iregren, K. Jennbert (red.), 37-54.

Larsen, C. S. 1997. Bioarchaeology. Interpreting behaviour from the human skeleton. Cambridge University Press, Cambridge.

Lewis, M. 2004. “Endocranial lesions in non-adult skeletons: understanding their aetiology.”, International Journal of Osteoarchaeology, vol. 14, 82-97.

Lewis, M. & C. Roberts, “Growing pains: the interpretation of stress indicators”, International Journal of Osteoarchaeology, vol. 7, 581-586.

Maresh, M. M. 1955. “Linear growth of the long bones of extremities from infancy through adolescence,” American Journal of diseases of children, vol. 89, 725-742.

Mejsholm, L. 1999. Från något till någon. Ett försök till analys av vikingatida människors förhållande till de yngsta barnen.,CD-uppsats, Uppsala universitet.

Moorrees, C.F.A., E.A., Fanning & E.E. Hunt. 1963a. “Age variation of formation stages for ten permanent teeth”, Journal of Dental research, 42, 1490-1502.

Moorrees, C.F.A., E.A., Fanning & E.E. Hunt. 1963b. “Formation and resorption of three deciduous teeth in children”, American Journal of physical Anthropology 21, 205-213.

Näsman, U. 1994. “The Iron Age Graves of Öland - Representative of What?” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29) B. Stjernquist (ed.), 15-30.

Ortner, D. J. & W. G. Putschar, Identification of pathological conditions in human skeletal remains. Smithsonian Institution Press, Washington, London.

Panter-Brick, C. 1998. “Biological anthropology and child health: context, process and outcome,” I: Biosocial Perspectives on Children, C. Panter-Brick (Ed.), Cambridge University Press, Cambridge 66-101.

Peterson, M. 2004. Gravfältet i Triberga. Delundersökning av RAÄ 73, Hulterstad sn, Öland, 2002., Rapport 2004 Kalmar läns museum.

Rasch, M. 1994. “Burial practices – grave furniture and burial methods during the Roman Iron age” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29) B. Stjernquist (Red.) 181-200.

Ribot I, & C. Roberts. 1996. “A study of non-specific stress indicators and skeletal growth in two mediaeval subadult populations,” Journal of Archaeological Science, vol. 23, 67-79.

23

Roberts, C. & K. Manchester. 1997. The archaeology of disease, 2nd ed. Cornell University Press, Ithaca.

Saunders, S. R. 2000. “Subadult skeletons and growth related studies” I: Biological anthropology of the human skeleton, S.R. Saunders & M. A. Katzenberg (eds.), John Wiley & Sons, New York, 135- 161.

Saunders, S. R. & L. Barrans. 1999. “What can be done about the infant category in the skeletal samples?,” I: Human growth in the past. Studies from bones and teeth., R. D. Hoppa & C. M. FitzGerald, (Eds.) Cambridge University Press, Cambridge, 183-209.

Saunders, S. R. & R. D. Hoppa. 1993. “Growth deficit in survivors and non-survivors: biological mortality bias in subadult skeletal samples”, Yearbook of Physical Anthropology, 127-151.

Saunders, S., R. Hoppa & R. Southern. 1993. “Diaphyseal growth in a nineteenth century skeletal sample of subadults from St. Thomas’ church, Belleville, Ontario”, International Journal of Osteoarchaeology 3, 265-281.

Scheuer, L. & S. Black. 2000. Developmental juvenile osteology. Academic Press, San Diego.

Sellevold, B. J. & S. Kaland. 2003. “Dental conditions among Picts and Vikings in Orkney” I: A tooth for a tooth. University of Lund. Institute of Archaeology. Report series No. 87, E. Iregren & L. Larsson (Eds.), 65-70.

Sjövold, T. 1994. “Importance and certain features of the skeletal remains from the Iron Age graves of Öland.” I: Prehistoric Graves as a Source of Information. Stockholm (= Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Konferenser 29), B. Stjernquist (Red.), 211-221.

Stloukal, M. & H. Hanáková. 1978. ”Die Länge die Längsknochen altslawischer Bevölkerungen – unter besonderer Berücksichtigung von Wachstumsfragen”, Homo 29, 1978, 53-69.

Ubelaker, D. H. 1989. Human skeletal remains. Excavation, analysis, interpretation, vol. 2, Taraxacum, Washington.

Waldron, T. 1994. Counting the dead: the skeletal epidemiology of skeletal populations. John Wiley & Sons, Chichester.

24

Appendix I

Tabell 1. Mått på barnben. MÅTT (Barn) mm A2 A3 A4 A7 A8 A9 A10 Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 44,67 45,72 41,77 38,76 54,4 46,03 43,48 Bredd - 16,48 - 19,25 - - 19,7 Occipitale Pars basilaris Maximal längd 18,42 - 19,03 16,51 22,2 18,24 19,06 Sagittal längd 13,93 13,59 14,03 12,43 15,97 12,98 15,21 Bredd 19,16 17,66 15,99 22,12 18,42 17,33 Mandibula Full längd 58,35 61,24 - 50,96 - - 59,74 Corpus längd 46,51 - - - - 45,85 42,3 Caput mand.- proc. coronoid. - - - 18,29 24,96 - - Coxae Ilium Längd 37,21 - - 34,87 57,84 - - Bredd 33,23 - - 30,9 51,08 - - Humerus Längd 72,54 - - 64,29 103,24 77,55 70,96 Radius Längd 58,91 - - 49,75 74,62 - 56,9 Ulna Längd 67,15 - - 58,19 86,83 - - Femur Längd 85,7 - - 77,09 132,61 89,98 85,68 Tibia Längd 72,35* - - 65,02 105,84 78,88 72,98 Fibula Längd - - - 62,36 102,17 - -

MÅTT (Barn) mm A11 A12 A13 A14 A15 A16 A19 Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 38,7 37,23 38,08 38,36 41,53 40,83 45,4 Bredd 18,3 17,7 - 16,33 - - - Occipitale Pars basilaris Maximal längd 16,6 16 17,08 16,04 17,91 16,67 17,81 Sagittal längd 12,53 12,2 13,28 12,49 14,61 12,23 13,6 Bredd 14,19 14,34 14,64 - 16,49 16,96 16,65 Mandibula Full längd 51,44 49,66 - - - - - corpus längd - 40,95 - 36,8 36,68 39,02 - Caput mand.- proc. coronoid. 16,9 - - - - Coxae Ilium Längd 33,16 33,85 - - 31,93 34,96 - Bredd 30 30,62 - - 36,76 29,62 - Humerus Längd 65,23 61,41 65,88 65,24 73,55 Radius Längd 53,63 50,12 - - - - - Ulna Längd - - 61,3 - - - - Femur Längd 74,91 70,28 73,58 75,46 81,48* 74,35 84,06* Tibia Längd 66,6 61,02 - - - - - Fibula Längd 62,98 60,02 - - - - -

MÅTT (barn) mm A21 A23 A28 A35 A42 A45 A45 (a) Benslag Bendel Mått Temporale: Pars petrosa Längd 44,32 - 42,67 40,32 - - - Bredd - - 14,58 - - - Occipitale Pars basilaris Maximal längd 19,68 - 18,76 17,68 - 30 - Sagittal längd 15,03 - 13,75 14,28 15,72 20,8 - Bredd 20,57 - - 15,68 - 32 - Mandibula Full längd ------25

MÅTT (barn) mm A21 A23 A28 A35 A42 A45 A45 (a) Benslag Bendel Mått Corpus längd 44,1 - 40,23 39,56 - - - Caput mand.- proc. coronoid. ------Coxae Ilium Längd - - - 38,56 - 90,9 - Bredd - 52,73 - 32,05 - 86,8 - Humerus Längd 73,18 105,33 75,88* 69,62 - 184 - Radius Längd 56,51 78,62 - - - 142 - Ulna Längd 64,54 - - - - 153 - Femur Längd 84,38 131,23 - 79,48 97,45 252 97,17 Tibia Längd 69,37 111,67 - - - 197 - Fibula Längd 197 -

Tab. 2 Grunddata till Fig. 2. Ålder Femurlängd: moderna N Femurlängd: Triberga (mm) N amerikaner (mm) 0-2 mån 86,6 127 74,74 5 2-4 mån 100,75 124 81,39 4 4-6 mån 111,65 145 84,26 3 6 mån-1 år 135,6 153 90,92 2 1-1,5 år 154,65 152 131,92 2 7,5-8 år 300,5 159 252 1

Tab. 3 Grunddata till Fig. 3. Ålder Femurlängd: Slaviska N Femurlängd: Triberga (mm) N barn (900-talet e.Kr) (mm) 0-6 mån 85,3 4 79,34 12 6-12 mån 113 5 90,92 2 1-1,5 år 128,2 3 131,92 2 7-8 år 237,4 13 252 1

Tabell 4. Mått på vuxna individer. Benslag Mått (mm) A1 (?) A5 (?) A6 (?) Humerus Caput humeri: vertikal diameter 44,33 43,42 47,7 Humerus Caput humeri transversal diameter 41,31 38,91 44,33 Humerus Epikondylbredd 59,57 60,06 70,44 Humerus Största längd 301 291 310 Radius Största längd 234 221 243 Ulna Största längd 247 238 272 Tibia Största längd 367 333 372 Femur Största längd 459 412 435 Femur Caput femoris vertikal diameter 45,34 42,96 50,51 Femur Epikondylbredd 78,08 73,29 87,06 Fibula Största längd - 324 360 Beräknad kroppslängd (femur) 167,5 +/- 3,72 cm 155,9 +/- 3,72 cm 164,9 +/-3,27 cm

Appendix II: Skelettbeskrivningar

Efter varje beskrivning av skeletten finns en skiss som visar vilka delar av skelettet som är bevarade. Mörkgrå färg visar god bevaringsgrad (dvs. relativt intakt ben eller delar av ben), och ljusgrå färg betyder att benet/ bendelen är fragmentarisk. På barnskeletten har hand- och fotben sällan sidobestämts men dess bevaringsgrad har ändå markerats på någon av sidorna. Grundskisserna är hämtade ur Buikstra & Ubelaker (1994).

Grav nr 1

Bevaringsgrad: Ett välbevarat och relativt komplett skelett av en vuxen individ. Följande delar saknas: 1 Ph II och 6 Ph III (manus), dx: trapezoideum, pisiforme, triquetrum. 3 st Ph II och 1 Ph III (pedis). 3 vertebrae cervicalis och 1 vertebrae thoracicae.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: (dx) I1, I2, C nednött, alveoler för P1, P2, M1 igenväxta. M2, M3 har kronan bevarad. Sin: I1, I2, C, P1 nednötta, P2 och M1 med kronan bevarad, alveoler för M2 och M3 igenväxta. Mandibula: (dx) I1, I2, C, PM1, PM2 närvarande, alveoler för molarerna igenväxta. (Sin): I1 närvarande, alveoler för I2 och C intakta men tänder saknas, PM1 bevarad, alveoler för PM2 och molarerna är igenväxta.

Nötning på tänderna: Kraftigt nötta tänder speciellt i överkäken. Smith system (Scott’s poängsystem för molarer kan ej användas då dessa ej är i ocklusion): Maxilla: incisivi och canini = stadium 7, PM1= stadium 8. Mandibula: I1= stadium 8. PM= stadium 6, övriga tänder =stadium 7.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenoccipitalis fusionerad. Sutursammanväxning: Ectocranialt: 45 år +/- 15 år (S4); Lateral-anterior: 52 år (intervall: 38->60 år) (S6); Maxilla: 35- 49 år. Bäcken: Symphysis pubis: Todd: fas 9 (= 45- 49 år). Brooks & Suchey: fas 4-5. Facies auricularis: fas 4-5 (=35- 44 år).

Könskriterier: Kranium: Linea nuchae: 2=kvinna?; Processus mastoideus: dx relativt stor men på sin mindre, därför ej lämplig för könsbestämning; Margo supraorbitalis: 3=obestämbart; Arcus superciliaris/glabella: 2=Kvinna?; Protuberantia mentalis: 2=Kvinna?; (Angulus mandibulae relativt kraftigt utåtböjd på dx och rak men med kraftiga muskelfästen sin). Bäcken: Angulus subpubicus: kvinna?; Pubis längd: kvinna; Ventral arc: 1=kvinna; Subpubic concavity: 1=Kvinna; Ischiopubic ramus: 2=obestämd; Incisura ischiadica major: 3=obestämd; Sulcus preauricularis: 0=saknas.

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: Ca 40-50 år.

Kön: Kvinna?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Tandsten noteras labialt (mot tungan) på samtliga närvarande tänder i underkäken samt på den andra och tredje kindtanden (dx) i överkäken. Individen har även förlorat ett flertal tänder (både i över- och underkäken) under sin livstid (ante mortem): I underkäken, samtliga bakre kindtänder (M1-3, sin+dx) samt sin främre kindtänder (PM1-2, sin). I överkäken saknas de främre kindtänderna (PM1-2, dx) och den första bakre kindtanden (M1) på dx. På sin är den första bakre kindtanden på väg att lossna, och den andra och tredje bakre kindtanden (M2-3) har lossnat. I samtliga fall har tandfickorna (alveolerna) växt samman. Dessutom har individen inte mindre än fyra abscesser (varbölder) i överkäken (lokaliserade ovanför framtänderna och hörntänderna). I överkäken är framtänder och hörntänder slitna ned till dentinet och endast några små stumpar återstår. Nötningen lutar inåt munnen i samtliga fall. Nötningen på tänderna i underkäken är plan. Cranium: Ett osteom (godartad benvävssvulst) på frontale. Thorax: Ankylos på corpus vertebrae lumbalis nr 3-4 har (dvs. blockbildning). Medium grad av osteofytos cranialt runt kotkroppen på vertebra lumbalis nr 3.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd): 167,5-170,6 cm.

Icke metriska drag: Foramen supraorbitale på dx, ett litet foramen zygomaticum på både dx och sin zygomaticum.

1 Kommentarer: Mycket kraftiga muskelfästen på ovansidan av sin mellanhandsben nr 2. PH II har antydan till osteofytbildning proximalt

2 Grav nr 2

Bevaringsgrad: Ett nästan komplett och mycket välbevarat skelett av ett spädbarn. Saknas gör några metacarpalia, samt en calcaneus och talus.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla, dx: i1, i2, c, m2. Sin: i1, i2, c, m1, m2. Mandibula sin, dx: samtliga mjölktänder närvarande.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Enligt Ubelaker: nyfödd-6 mån. Enligt Morrees et. al: 3-6 mån. Temporale: pars petrosa fuserad med squamosa= ca 6 mån. Mandibula ej fusionerad. Sphenoidale: Ala major fusionerad endast på ena sidan (fusionerar under första året), foramen ovale komplett. Occipitale i tre delar ofusionerade, sutura mendosa ofusionerad (fuserar under första året).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-6 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: En läkt nyckelbensfraktur på dx clavicula: Medialt, cranialt en liten taggformad benutväxt 1,7 mm lång (osteofyt). Området runt osteofyten förefaller något förtjockat och en färgförändring kan iakttas.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd): -

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

3 Grav nr 3

Bevaringsgrad: Ett spädbarn med relativt välbevarat kranium: intakt frontale sin+dx, parietale sin+dx, temporale dx, squamosa temporalis sin, sphenoidale ala major fragm. maxilla och mandibula samt dentes (anlag). Fragm av occipitale: pars basilaris och lateralis fragm., Kotor: arci del av atlas, axis komplett (4 delar), cerv., thor och lumbal arci samt 4 corpi, fragmentariska costae, dx costae 1, scapula, clavicula, ilium dx, fragmentarisk sin. Extremiteter: dx humerus prox+dia, sin fragment diafys. Fragmentarisk femur, tibia, fibula dx., calcaneus dx, 6 mt.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: c1, i, m2. Sin: i2, c, m2. Mandibula: dx: i2, c, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder, utveckling:Ubelaker: 6 mån, (+-3). 3-6 mån enl. Morrees et.al. Temporale: pars petrosa och squamosa fusionerad= ca 6 mån, mandibula har börjat fusera (=under första året) förefaller möjligen något äldre än 6 mån. Inga epifyser fusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-6 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: En mycket liten antydan till endokraniala förändringar på dx parietale (”vascular depressions”).

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: Tillsammans med fragment av sphenoidale och en metatarsal hittades snäckor samt ett metallfragment (vitmetallsfragment).

4 Grav nr 4

Bevaringsgrad: Mycket fragmentariskt och skört skelett av ett spädbarn. Fragment av hjärnskålsbenen. Sphenoidale: fragment av ala major och minor (ev. fusionering kan ej observeras). Occipitale: Pars basilaris och sin pars lateralis. Temporale: sin och dx pars petrosa. Fragment av dx maxilla, fragmentarisk dx mandibula. Sin clavicula, dx scapula. Dx: diafys humerus, diafys radius, prox+dia ulna. Sin: Humerus prox+dia, dia+dist radius, prox ulna. Fragmentariska costae sin+dix, Fragment av atlas och axis samt vertebrae thoracicae (1 corpus, 3 arci). Femur prox+dia sin och dx. Tibia dx prox+dia, Tibia sin dia+dist, Fibulae fragmentariska diafyser. 18 Mc/Mt samt 4 Phalanges I.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: i1, i2, c. Sin: m1, fragment m2. Mandibula: dx: i1, c, m1, m2. Sin: fragment m2

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder: Morrees et. al: 4-7 mån. Ubelaker: nyfödd-6 mån.. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 4-7 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: Kraniet hade upptagits som preparat vid utgrävning och låg således fortfarande i en klump av lös sandblandad jord. Kraniebenen petades fram och rengjordes försiktigt med en mjuk borste inför den osteologiska analysen.

5 Grav nr 5

Bevaringsgrad: Ett delvis välbevarat skelett av en vuxen individ. Kraniebenen samt hals och bröstkotor delvis porösa och flagiga. Sin parietale mycket fragmentarisk och temporale saknas, enstaka fragment av occipitale, maxilla saknas och mandibula är ävenledes fragmentarisk. Frontale bevarad liksom dx parietale fusionerad med temporale.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla (käke saknas):dx: I1-PM1. Sin: I1-PM2. Molarer saknas. Mandibula: samtliga tänder närvarande från båda sidor utom M2 som saknas på båda sidor.

Nötning på tänderna: Smith’s system för beskrivning av nötningsgrad: Maxilla, dx: I1=4, I2=3, C=3, Pm1=4. Sin: I1=4, I2=3, C=4, PM1=4, PM2=4. Mandibula, dx: I1=4, I2=3, C=2, PM1=3, PM2=3. Sin: I1=4, I2=3, C=2, PM1=3, PM2=3. Scott’s system för beskrivning av nötningsgrad på molarer: Mandibula (sin+dx): M1=26, M3=12.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenoccipitalis ej närvarande. Sutursammanväxning: Sutura coronalis helt öppen. Även sutura sagittalis. Sutura lambdoidea nästan helt fusionerad endokranialt men pågående slutning ectocranialt. Bäcken: Symphysis pubis: Todd’s fas 2 (ev. fas 3?) (= 20-21 år eller (fas 3) 22-24 år). Facies auricularis: fas 1 (=20-24 år).

Könskriterier: Kranium: linea nuchae: kan ej bedömas, saknas, processus mastoideus:1=kvinna; margo supraorbitalis: 2=kvinna?; Arcus superciliaris/glabella:2=kvinna?; Protuberantia mentalis: 3=obestämd; angulus mandibulae något utåtböjd men med utan kraftiga muskelfästen. Bäcken: Angulus subpubicus: obestämd; Pubis längd: medium=obestämd; Ventral arc:2= obest; Subpubic concavity: 2=obest; Ischiopubic ramus: 1=kvinna; Incisura ischiadica major: 3=obestämd; Sulcus preauricularis: närvarande (vanligast hos kvinnor) 4=kort och grund.

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: 20-24 år

Kön: Kvinna?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Endast en antydan till tandsten. Svag antydan till emaljhypoplasi på samtliga framtänder i över- och underkäke. Labial rotkaries hos samtliga tänder i maxilla utom på sin hörntand. Rotkaries labialt hos samtliga framtänder och hörntänder samt sin första kindtand i underkäken. Thorax: Spondylolysis på ländkota nr 5.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Sternum: foramen sternale; Vertebra lumbalis nr 5: bilateral spondylolysis.

Kommentarer:

6 7 Grav nr 6

Bevaringsgrad: Ett välbevarat och nästan komplett skelett av en vuxen individ med kraftiga muskelfästen: Neurokranium delvis bevarat., mandibula komplett. Thorax och scapulae något fragmentariska, långa rörben kompletta.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: I2, C, PM2, troligen del av rot till M1 (alveol håller på att växa samman och är endast delvis bevarad). Sin: I1, I2, C, PM1, PM2, M1 (endast del av alveol bevarad, tanden lös passar delvis), M2. Mandibula: dx: I2, C, PM1, PM2, M1, M2, M3 (endast en liten rotklump i käken, kronan frakturerad eller tillbakabildad?). Sin: I1, I2, C, PM1, PM2 (alveoler för molarer sammanväxta). Ett rotfragment troligen PM1 (maxilla sin) eller I1(mandibula dx).

Nötning på tänderna: Smith’s poängsystem för beskrivning av nötningsgrad: Maxilla: dx I2=4, C=5, PM2=6. sin: I1=4, I2=5, C=7, PM1=6; PM2=6. Mandibula: dx:I2=3, C=4, PM1=2, PM2=3. Sin: I1=5, I2=4, C=5, PM1=4, PM2=6. Scott’s poängsystem för beskrivning av nötningsgrad på molarer: Maxilla sin: M1= 38; M2=28. Mandibula dx: M1=36; M2=22. Sin M1 (maxilla) är extremt snednött och lutar inåt mot käken, M2 har en plan nötning som dock är störst labialt.

Ålderskriterier: Kranium: Synchondrosis sphenocccipitalis fusionerad. Sutura coronalis helt öppen, Sutura sagittalis öppen anterior, men 1= minimal slutning vid obelion, midlambdoid och lambda (1= enstaka benbrygga-50% synostos). Bäcken: Symphysis pubis: Todd: fas 5-6 (=27-35 år). Facies auricularis: fas 2-3 (= 25-34 år).

Könskriterier: Kranium: Linea nuchae: 3=obestämt, Processus mastoideus: 4=man?. Margo supraorbitalis: 3=obestämt, Arcus superciliaris/glabella: kan ej bedömas. Protuberantia mentalis: 4=man? (Angulus mandibulae rak men med relativt kraftiga muskelfästen). Bäcken: Angulus subpubicus: obestämt; Pubis längd: kort=man; Ventral arc: 3= man; Subpubic concavity: 3=man; Ischiopubic ramus: 3=man; Incisura ischiadica major: 4=man?; Sulcus preauricularis: 0=saknas

Åldersgrupp: Adult

Specifik ålder: 25-35 år

Kön: Man?

Degenerativa/sjukliga förändringar: Dentes: Medium plaquebildning labialt framförallt på incisivi och canini i mandibula. Periodontitis i maxilla: runt sin C och PM1 tandbenet har dragit sig tillbaka och exponerar roten. Dx: troligen vid I1 men alveolen har även fragmenterats post mortem varför bedömningen är osäker. Ovanför PM1 en finns en abscess som är öppen utåt. Alveolen för sin och dx M1 är något fragmenterade men håller på att växa ihop. Ingen emaljhypoplasi eller karies kan iakttagas men kombinationen av labialt fragmenterade emaljytor och plaquebildning på flertalet tänder i maxilla förhindrar identifiering av dessa sjukliga förändringar varför är underskattade. Mandibula: peridontitis runt M1 och M2 dx. M2 dx har även ett stort kariesangrepp på roten distalt vilket sträcker sig upp i kronan. M3 dx närvarande som en liten rotknöl. Pedis: sin: en phalanx nr 2 har fusionerat med phalanx nr 3. Columna vertebralis: Vertebrae thoracicae: antydan till osteofyter (nr 4, och 5) runt corpus, medium grad (nr 12). Även osteofyter runt utskotten: processus articularis inferior (nr 4, 5 och 8) osteofyter runt ledyta. Processus articualris superior (nr 4, 5, 6 och 9) osteofytbildning runt ledyta. Även osteofytbildning på ledyta på processus transversus (nr 4, 5 och 6). Schmorl’s nodes på nr 7 inferior, nr 8, 9, 10, 11, 12 superior och inferior. Vertebrae lumbales: inga direkta osteofyter utan endast en något upphöjd ring runt corpi. Schmorl’s nodes på nr 1 superior och inferior, nr 2 superior. Thorax: ett läkt revbensbrott, dx .

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Shovel shape på incisiver i överkäken

Kommentarer: 1 frgm bränd lera, 1 frgm bränt ben (obestämt), rensfynd: en snigelsnäcka, ett djurben (femur liten gnagare).

8 9 Grav nr 7

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn. Saknas gör 2 costae samt några mc carpi/tarsi samt phalanges, Occipitale pars squamosa fragmentarisk.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla:dx: samtliga mjölktänder närvarande, sin: i1, i2, m1, m2. Mandibula: dx: samtliga mjölktänder närvarande, sin: i1, c, m1.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker nyfödd-6 mån. Morrees et. al: 3-6 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån., Sphenoidale: alae minor fusionerad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-omkring födseln).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-6 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier, antydan till ”vascular depressions”: Parietalia samt, sin och dx frontale, antydan.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: Ben från två grodor.

10 Grav nr 8

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett litet barn. Samtliga vertebrae (arci och corpi) och costae närvarande, manubrium fusionerad med sternebra nr 1. Sin parietale något fragmentarisk, även frontale. Sin orbitale saknas. Alla övriga delar närvarande.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla, dx : i1, i2, m1, m2, M1. sin: i1, i2, c, m1, m2, M1 Mandibula: samtliga mjölktänder på båda sidor inkl. M1 sin o dx.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: enligt Ubelaker 1-2 år. Morrees et. al. 15,5 månader. Mandibula fusionerad >6 månader (fusionerar under första året). Pars petrosa fusionerad ( > 6 mån). Sphenoidale: ala major och alae minor separata men trasiga, förefaller vara fusionerade med corpus (= slutet av första året). Frontale håller på att fusionera 1-2 år. Samtliga arci vertebralis fusionerade utom atlas och axis (3 delar), Sternum manubrium fusionerad med sternebra nr 1.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans Ia

Specifik ålder: 15,5 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: En keramikskärva noteras.

11 Grav nr 9

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn: kranieben mycket välbevarade men de långa rörbenen är porösa och metafysytor dåligt bevarade.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: Samtliga mjölktänder utom sin caninus. Mandibula: samtliga mjölktänder.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 6 mån. Morrees et. al: 4-7 mån. Frontale, mandibula håller på att fusionera men är separata. Sphenoidale fusionerad med undantag av ena ala major. Pars petrosa fusionerad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 4-7 månader Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Något brunfläckiga incisiver i överkäken. Endokraniala förändringar: antydan till ”vascular depressions” på sin parietale.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

12 Grav nr 10

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av av ett spädbarn (samtliga skalltak intakta). Saknas gör båda os pubis, 2 costae och några phalanges.

Tanduppsättning/tandutveckling: Samtliga mjölktänder i både maxillae och mandibulae. i1-i2 (dx mandibula) sammanvuxna.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd-6 mån. Morrees et. al: 3-5 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel). Morfologin stämmer med tiden runt födseln.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-5 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier: En antydan till ”vascular depressions” dx parietale.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: i1-i2 dx mandibula sammanvuxna.

Kommentarer: -

13 Grav nr 11

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn (samtliga skalltak intakta). Alla delar närvarande utom vissa carpi/tarsi, ett revbenspar och en mc/mt, 1 phalang, 3 sacralsegment.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla dx: i1, i2, m1. Sin: i1, m1. Mandibula dx: i1, i2, m1, m2 fragment. Sin: i1, i2, c, m1, m2 fragment. Mycket små permanenta anlag: troligen c sin, dx (max) och c mand.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd eller endast aningen äldre, Morrees et al: 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel) men verkar något mer omogen än hos A10.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 0-3 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

14 Grav nr 12

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat och komplett skelett av ett spädbarn. Alla delar närvarande utom carpi/tarsi några mc/mt och falanger, 2 sacralsegment, 1 corpus vertebrae cervicales.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx i1, m1. Sin: i1. Mandibula dx: m1.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd. Morrees et al: 0-1 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa= ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor förefaller nyligen fusionerad med corpus (corpus verkar mer omogen än hos övriga spädbarn), alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel). Morfologin stämmer med tiden runt födseln.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 0-1 månad

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala patologier: ”vascular depressions” på dx parietale samt frontale. Viss bennybildning.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: Ben från en groda.

15 Grav nr 13

Bevaringsgrad: Ett fragmentariskt skelett av ett spädbarn. Endast fragment av calvarium, fragment av sin maxilla, fragment av sin+dx mandibula, endast pars petrosa av temporale, Sphenoidale: fragm en alae major och corpus, atlas och axis (ej dens), samtliga costae, vissa corpi och arci av vert. Thor och vert cerv., ilium, något fragmentariska os longus, 5 mt, 2 phalanges manus.

Tanduppsättning/tandutveckling: Mandibula: endast sin i2.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd (bedömning enl. Morrees ej möjlig). i2 mandibula lika stor som i A 11. Mandibula ej fusionerad. Sphenoidale: alae major ej fusionerade, pars petrosa troligen ej fusionerad med squamosa men är svårbedömd eftersom endast ett fragment av dx squamosa finns bevarad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: Nyfödd

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: Ben från groda.

16 Grav nr 14

Bevaringsgrad: Ett relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietalia är fragmentariska, frontale ej helt intakta, costae fragmentariska men nr 1 sin och dx närvarande, en mc/mt saknas samt flera phalanges. 4 segment av sacrum saknas, Båda pubis och dx ischium saknas.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx: i1, i2, m1, m2. Sin: i1, i2, m1, m2. Mandibula: dx: i1, i2, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1, m2.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker nyfödd. Morrees et. al: 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa ej fusionerad med squamosa < ca 6 mån, Sphenoidale: alae minor fuserad med corpus, alae major ej fusionerade. Axis: dens fusionerad (=7-8 lm-vid födsel).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 0-3 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Endokraniala förändringar: antydan till vascular depressions på dx frontale.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Costa nr 1, sin: dubbel collum, tuberculum och caput costae.

Kommentarer: Käkar från näbbmus.

17 Grav nr 15

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietale och occipitale mycket fragmentariska. Långa rörben har något defekta metafyser.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder utom sin caninus. Mandibula: samtliga mjölktänder.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: strax under 6 månader. Morrees et al.: 3-5 månader. Mandibula ej fusionerad, pars petrosa fusionerad dx, sin fragmentarisk, frontale ej fusionerad, sphenoidale: alae minor fusionerad med corpus, troligen ej alae major (fragmentariska).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-5 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

18 Grav nr 16

Bevaringsgrad: Fragmentariskt skelett av ett spädbarn. Fragment av kranium (dx temporale saknas liksom båda zygomaticum), costae och vertebrae. Sin tibia och fibula saknas liksom båda pedis.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx i1-2, m1, m2. Sin: i1, i2, c, m1. Mandibula: dx i1-2, m1, m2. Sin: i2, m1, m2.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 0+, Morrees et.al. 2-3 mån. Sin pars petrosa o squamosa fragmentariska och ev. fusion kan ej bedömas. Mandibula ej fusionerad. Alae minor fusionerad med corpus, alae major ej fusionerad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 2-3 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

19 Grav nr 19

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Kraniet är bäst bevarat. Saknas gör två corpi vertebrae thoracicae, tre corpi vertebrae lumbalis, en os pubis, sacralsegment och tarsi. Ej fullständigt antal Mt/Mc, phalanges.

Tanduppsättning/tandutveckling: Samtliga mjölktänder i över- och underkäke närvarande.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: nyfödd +, Morrees et. al. 3-5 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa fusionerad med squamosa. Sphenoidales delar är fortfarande separata, visserligen något trasiga men förefaller ej vara fusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 3-5 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Porositet cranialt på sphenoidale: alae minor. Endokraniala förändringar: på dx parietale, ”vascular depressions”, viss bennybildning.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):.

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

20 Grav nr 21

Bevaringsgrad: Mycket välbevarat skelett av ett spädbarn. Parietalia och occipitale något defekt.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder. Mandibula: samtliga mjölktänder.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker ca 6 månader. Morrees et al. 6-7 mån. Pars petrosa fusionerad med squamosa och annulus. Spenoidale: alae major fuserad på ena sidan med corpus, alae minor fusionerat med corpus. Frontale förefaller vara på väg att fusionera, även mandibula.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 6-7 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Mörkfläckiga incisiver i maxilla.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

21 Grav nr 23

Bevaringsgrad: Välbevarat men ofullständigt skelett av ett litet barn. Maxilla saknas, även frontale. Parietale något fragmenterad, Squama occipitalis komplett men endast en pars lateralis och ingen pars basiliaris. Zygomaticum och sphenoidale saknas.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: sin, i1, m1, m2, M1. Inga dx. Mandibula: Samtliga mjölktänder i käken, även M1 sin och dx. Permanenta Incisiver sitter i käken, endast lite synliga så utvecklingen kan ej bedömas.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker ca 1 år-18 månader. Morrees et. al. 15-18 månader. Arci (vertebrae thoracicae) fusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans Ia

Specifik ålder: 15-18 mån

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Groptypen av emaljhypoplasi: en grop på båda caniner i underkäken, labialt distalt i nedre delen av kronan.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Ett suturalben i sutura lambdoidea sin parietale.

Kommentarer:

22 Grav nr 28

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Saknas gör: dx zygomaticum, vissa vertebrae, sin ischium, några mt, mc samt phalanges. Os longus: metafysytor fragmentariska.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: samtliga mjölktänder utom sin canin. Mandibula: samtliga mjölktänder.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tandutveckling: Ubelaker: 6-9 månader. Morrees et. al. 6-7 mån. Pars petrosa fusionerade, mandibulae förefaller vara på väg att fusionera men delarna är fortfarande separata.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 6-7 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: 6 fiskkotor (strömming), samt del av tinningbenet (bulla tympanica) från tamsvin.

23 Grav nr 35

Bevaringsgrad: Relativt välbevarat skelett av ett spädbarn. Kranium ganska fragmentariskt (dx frontale komplett).

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla dx: samtliga mjölktänder men m2 är bara två små fragment. Sin: alla mjölktänder utom caninus närvarande. Mandibula dx.:samtliga tänder närvarande. Sin: alla tänder utom utom caninus närvarande.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker: födsel. Morrees et. al 0-3 mån. Mandibula ej fusionerad. Pars petrosa ej fusionerad med squamosa, men squamosa fusionerad med annulus. Sphenoidale: alae minor och corpus fusionerade, alae major ej fusionerad.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 0-3 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

24 Grav nr 42

Bevaringsgrad: Fragmentariskt skelett av ett spädbarn: kranium mycket fragmentariskt. Saknas gör: sin maxilla, dx temporale (sin, dx pars petrosa), dx zygomaticum, endast fragment av sphenoidale närvarande: alae major. Costae är relativt välbevarade, vertebrae fragmentariska, os longus: metafysytor fragmentariska, bäst bevarad på sin femur.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: dx samtliga mjölktänder närvarande. Sin: i1-2, m2. Mandibula: dx: i2, m2. Sin: i1, c.

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Tänder: Ubelaker: 6-9 mån. Morrees et.al. 6-8 mån. Mandibula förefaller vara på väg att fusionera, är dock fortfarande separata. En arcus vert thor. har fusionerat.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 6-8 månader

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Missfärgade fläckar (lingualt) på sin i1 samt sin caninus i underkäken.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

25 Grav nr 45

Bevaringsgrad: Ett välbevarat skelett av ett barn. Kranium trasigt men komplett (sin zygomaticum saknas). Postkranialt: samtliga långa rörben närvarande. Tre segment av sternum närvarande, (sin scapula mycket skadad liksom även sin över- och underarm). Sex halskotor (inkl. atlas och axis). Fem arci vert.thor. närvarande. Fragmentariska kotkroppar av lumbalkotor, sacrum (5 segment). Calcaneus, talus och cuboideum sin +dx. Mc, Mt samt phalanges närvarande.

Tanduppsättning/tandutveckling: Maxilla: komplett sin och dx (utom sin c): I1-2, c, m1, m2, M1 (M2 under frambrott) en aning synlig. Mandibula: M2 sin och dx sitter i käken ej frambruten. Dx: I1, I2 (C närvarande men ej frambruten) m1, m2, M1. Sin: I1, I2, c, m1, m2, M1.

Nötning på tänderna: Samtliga mjölktänder är hårt slitna, spec. sin m1 (max.). M1 medium nötning av emaljen och en aning dentin synligt i max., något mer i mand.

Ålderskriterier: Tandutveckling:Ubelaker: 8 år (+-24 mån). Moorrees: 7,5-7,9 år. Occipitale: Sutura intra-occipitalis anterior öppen (fuserar 5-7 år). Mandibula fusionerad. Atlas: öppen anterior (fuserar tidigast 5-6 år). Axis fusionerad utom apex som saknas, (fusionerar normalt vid c 12 år). Ilium, ischium och pubis ofusionerade.

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infans II

Specifik ålder: 7,5-8 år

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: Mandibula: Dx: antydan till karies M1 buccalt (emaljangrepp), svaga antydningar till emaljhypoplasi på alla Incisiver. Sin caninus: groptypen av emaljhypoplasi. Sin M1 antydan till karies (emaljangrepp) buccalt. Plaque:en antydan lingualt och labialt på incisiverna. Maxilla:dx interproximalkaries + rotkaries distalt m1 och mesialt m2. Antydan till porös hyperostos: aktiv, i båda orbita. Endokraniala förändringar: porositet, ca 1 cm på frontale. Samt porositet ca 4 x 2 cm på sin parietale. Förefaller vara aktiva, endast en antydan till bennybildning.

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: Foramen mastoideus närvarande på dx temporale. Suturalben i sutura lamdoidea.

Kommentarer: -

26 27 Grav nr 45(a)

Bevaringsgrad: Några fragment av ytterligare en individ, ett spädbarn. Två fragment av sphenoidale: alae major, alae minor, dx clavicula, 2 frg. costae, sin+dx femora samt calcaneus och talus.

Tanduppsättning/tandutveckling: -

Nötning på tänderna: -

Ålderskriterier: Rörbenslängd (femur).

Könskriterier: -

Åldersgrupp: Infant

Specifik ålder: 4-8 mån

Kön: -

Degenerativa/sjukliga förändringar: -

Beräknad kroppslängd (baserad på lårbenslängd):

Icke metriska drag: -

Kommentarer: -

28 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 13,14, 25, 26 A 1 Kons nr:

Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17

Föremål: Preparat med halskotor och med en "pärla".

Material: Div. Antal: 1

Mått:

Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja

Behandling:

Preparat med halskotor och med en "pärla" i, den är synlig i sprickan bredvid kotraden. Pärlan bör vara av typen melonformad och är stålblå till färgen, ytorna indikerar på vittring. Preparatet innehåller även ett metallföremål som efter röntgen visar sig ha formen av en mindre spetsig triangel, kan vara en pärlspridare. Tillsammans med fyndet kom även ett litet rör liknande föremål, med några små hål, kraftigt korroderat. Röret verkar innehålla rester av insekter.

Preparatet innan undersökning.

Efter fotografering och röntgen så fuktades en minigrippåse lätt med avjoniserat vatten och preparatet i förpackningen och sedan i kyl. Vikt på preparat: 165,47g, samt rör 3,84g.

1 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Röntgenbild på preparatet. Större bronsföremål samt pärlan, enligt pilar. Halskotor överst i bild.

Vid undersökning av rördelen med de båda hålen i så upptäcktes 8 st insektspuppor i röret och i omgivande humusmaterial ca: 40st. Pupporna märks :A för eventuella framtida analyser, humusmaterialet märks: B som referens.

Preparatet med halskotorna undersöktes och den större pärlan frigjordes samt kotorna. Det omgivande humusmaterialet undersöktes i detta finns ett mer mossliknande material, märks: C som referens. I detta material upptäcktes fler kapslar från insekter, märks :D för eventuella framtida analyser. I den andra delen som satt ihop men frigjordes då pärlan skulle avlägsnas, skulle det enligt röntgen finnas ett metallföremål. Föremålet hittades och ser ut att vara en ihop vikt bronsbit med hål i. Vikter in: Pärla 9,42g, vikt föremål: 10,32g samt röret: 3,78 då insekter avlägsnats. Pärlan placerades i avjoniserat vatten medan metallerna placerades i klimatskåp.

Pärlan är av typen melonformad och har en diameter på ung. 25 mm samt en bredd på 19 mm, ytorna täcks av jämna föroreningar. Dessa föroreningar påminner till viss del om järnsalter och då de förekommer, främst i föremålets fördjupningar så binder de mycket hårt. Mynnings hålet är från båda sidorna större än det som sitter inne i pärlans centrum. Tänkbart är när hålet tillverkades så lämnades material i dess centrum som sedan justerades bort. Pärlans färg spänner ifrån duvblå till ultramarin, inget glödskal noteras.

Pärlan innan konservering. Vägg i pärlans mitt.

2 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Föremålet rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka. Placerades för urlakning i flera bad med avjoniserat samt med följande dehydrering i etanol i steg om 25, 50, 75, 95%, med följande kontrollerad torkning. Pärlan ges ett ytskydd med Paraloid B72 7% i toluen under vakuum i två steg, 800mbar - 550mbar, där efter lufttorkning.

Metaller:

Föremålens ytor täcks av ett lätt voluminöst lager av föroreningar. Ursprunglig yta kan på något ställe skymtas, det finns inslag av koppar(II)klorid, på något ställe skymtar underliggande metall. Föremålen bedöms relativt kraftigt nedbrutna och nästan som om de hade smält en aning. Någon passning mellan delarna noteras ej. I släpljus så tycks delar av ytorna ha någon dekor, men detta döljs mest av föroreningar. Föremålen påminner om del/delar till en oval spännbuckla.

Föremålen innan behandling.

Föremålen är relativt kraftigt nedbrutna, bilden är mycket ojämn, då det även finns områden som kan benämnas ha ursprunglig yta. På några av dessa så finns det starka indikationer på att delarna varit förgyllda, förgyllningen uppträder under mikroskop som mindre öar. Noteras att dess färg slår åt rött. Då delarna enligt bedömning inte klarar för stora påfrestningar så kommer vissa partier med korrosionsprodukter att lämnas, för att inte äventyra föremålets status. Vid behandlingen av det mindre röret så omhändertogs ett tråd- snör liknande fragment, som dolde ett av hålen helt. Detta fragment märks :H.

Ytorna rengörs lätt med mjuk pensel i 75%-ig etanol och en mindre mängd föroreningar släppte. Arbetet fortsatte med trästicka och dentalsond för att avlägsna något hårdare produkter, arbetet utfördes under mikroskop, för att mjukgöra de hårdare produkter användes EDTA-diNa (Titriplex III) 3,5% (w/w) i några korta intervaller med mjuk pensel.

Föremålen urlakades i 10 varma bad med avjoniserat vatten samt dehydrerades med 95%-ig etanol med följande lufttorkning, ytorna behandlades med mjuk roterande borste. Behandling med BTA 3% (w/w) i etanol under vakuum i två steg om 600mbar, 400mbar i 24 timmar. Ytbehandling med Inkralack 5% i toluen, 2½ timma.

Under behandlingen upptäcktes en viss ansamling av puppor som nämnts ovan samt i den större delen hittades ett 20-tal insekter.

3 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Detaljfotografi på pupporna. Fotografi på insekterna, skalbaggar.

Förekomsten av insekter på detta djup kan vara intressant om dessa inte normalt lever och förpuppar sig där. En mängd olika teorier kan diskuteras rörande de material som halskotorna vilade på, materialet påminner om mossa, lava eller ett fint sjögräs (vidare studier kan säker ge svar på detta). Om inte insekterna normalt lever på detta djup så kan det vara tänkbart att dom följt med de ”kudd- liknande materialet” ner i graven vid gravläggningen. Förpuppar sig samt inte överlevt och utvecklats som vuxna insekter. Intressant i detta resonemang kan vara om dessa insekter förpuppar sig en viss månad om året, då kan denna månad vara en riktlinje för begravningen. Givetvis är det heller inte säkert att pupporna och insekterna hör samman, insekterna är betydligt mindre.

Vidare undersökning av humusmaterialet (:B) så upptäcktes en välbevarad tråd som består av 4 delar, tråden märks :E. En ellipsformad bit som påminner om bärnsten hittades också i materialet, biten har släta ytor och formatet 5 x 3 mm, samt en vikt på 1,18g, märks :F. Även ett mindre fragment troligen tillhörande en insekt omhändertogs i materialet, märks :G. De benvita insekterna som främst upptäcktes i den ihop vikta större brons delen (se bild ovan till vänster), märks :I.

Tråden märkt :E. Tråd / snörfragment märkt :H.

Vid fortsatt undersökning av humusmaterialet så hittades flera fragment av en metallfolie pärla, mycket kraftigt nedbruten. Foliet bedöms vara av silver, pärlans delar är mycket sköra och orkar ingen vidare behandling. För att försöka stabilisera fragmenten doppas delarna i Paraloid B72 7% i toluen med följande lufttorkning.

4 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Bärnsten? :F. Fragmentarisk pärla, med silver folie.

Föremål:

Halskotor. Pärla, större. Bromsföremål i två delar. Pärla fragmentarisk.

Följande märkningar finns för eventuell vidare analys:

:A Puppor/kapslar. :B Humusmaterial, i detta få finns det fler kapslar och insekter likt :I :C Moss liknande material. :D Kapslar. :E Tråd fragment. :F Elips formad del. :G Mindre insektsfragment, annan art. :H Tråd fragment ur hål från mindre brons föremål. :I Benvita insekter ur från större bronsföremål, två askar.

Detaljfotografier på pupporna och insekterna har sänts till Göteborgs Naturhistoriska Museum, avdelningen för Evertebrater för identifikation.

5 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:15-20 A 9 Kons nr:

Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17

Föremål: 3 st glaspärlor på en myntliknande platta av cu. 3st lösa pärlor glas/bärnsten? 1 st cu-spiral.

Material: Antal: 4

Mått: Se nedan vikt in.

Vikt in: Vikt ut: Foto: Ja

Behandling:

Cu-spiralen satt i en bit jord så att änden visades och påminde om en pärla, när jorden avlägsnades så visades sig hela spiralen. Ytorna var täckta av föroreningar, på något ställe så skymts koppar(II)klorid. Pilen nedan markerar en punkt med järn korrosion, spiralens centrum är helt fyllt. Vikt in 0,62g.

Föremålet rengörs under mikroskop med mjukpensel, trästicka samt dentalinstrument. De grövsta föroreningarna avlägsnas och den ursprungliga ytan bearbetas. Materialet ur centrum hålet avlägsnas och placeras i provrör märkt: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4. A9:A. Då materialet studeras under mikroskop så tycks en viss fiber struktur noteras och samtidigt att detta har varit ”tvinnat”. I mikroskopets ljus så påminner materialet om ett tarmfragment eller som en sena. Spiralens ändar är snett bearbetade. Materialet kring spiralen sparas i burk och märks :A9:B.

Delen rengörs lätt med 95%-ig etanol med följande lufttorkning samt behandlas med BTA 3% (w/w) i etanol med vakuum 800mbar i 24 timmar. Delarna ytbehandlas med Inkralack 5% i toluen.

--- De segmenterade pärlorna på den cirkelrunda delen avlägsnades efter fotografering och det myntliknande föremålet röntgades. Det visar sig vara ett mynt med ett bärhål i, vikt 1,05g. Ytorna är kraftigt täckta av föroreningar av ett något jämnare slag, vissa delar av präglingen syns.

6 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Myntet innan konservering.

Röntgen. Efter konservering.

Rengöring med 95%-ig etanol med mjuk pensel under mikroskop för att avlägsna lättare föroreningar, myntet uppvisar en yta med ett markerat inslag av koppar. Arbetet fortsätter under mikroskop med trästicka och dentalinstrument för att frigöra hårdare produkter, dessa är ibland tunna och spröda.

För att mjukgöra något hårdare produkter användes EDTA-diNa (Titriplex III) 3,5% (w/w) i några korta intervaller med mjuk pensel, samt justerades något med "Goddard´s". Eftersom myntets ytor bedöms ömtåliga så lämnades några djupare områden där mindre föroreningar finns kvar, detta för att inte äventyra myntets status och dessa bedöms inte skada myntet. Föremålet urlakades i flera varma bad med avjoniserat vatten med följande dehydrering i 95%-ig etanol samt lufttorkades. Slutbehandling med BTA 3% i etanol (w/w) med följande ytskydd 5% Inkralack i toluen. --- Bärnstenspärlan är i väl bevarad, på dess ytor noteras en viss krackelering och i dess centrum hål så finns det rester av järnkorrosion, hålet är ovalt. Ytorna är lätt förorenade. Vikt in 0,94g. Föremålet rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka, placerades för urlakning i flera bad med avjoniserat vatten. För att stabilisera pärland används Primal WS-24 i en 5%-ig lösning, med följande lufttorkning.

7 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Pärlorna innan behandling.

Den melonformade pärlan är relativt väl bevarad, dess form klart synlig. Ytorna täcks lätt av föroreningar, dess färg är konblå. I glasets inre syns en mängd luftblåsor, dessa bör härröra från en gas expansion då pärlan tillverkades. På två ställen har ytan varit så tunn att blåsan gått sönder, inget glödskal noteras. Vikt in: 0,54g.

Pärlan med bikoniskform är lätt förorenad, dess glasmassa är kraftigt angripen, någon färg inte synlig.

Pärlans glasmassa är kraftigt vittrad. Vikt 0,35g. Ytter skiktet har släppt och bladguld skymtas

Pärlan är av typen med metallfolie och har i detta fall en folie av guld. Pärlans centrumglas är idag opakt och vittrat. ”Överfångsglaset” som håller bladguldet på plats bör ha varit helt klar, detta skikt är mycket kraftigt nedbrutet och ligger som en lösare krans runt kroppen. Den har i det närmaste släppt helt. Bilderna ovan visar tydligt övergången mellan de olika glasen samt hur ett skadat område exponerar fritt hängande bladguld. Centrum hålet är svagt koniskt.

De lösare föroreningarna avlägsnas med pensel och i något fall så skjuts de av med trästicka.

8 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Den segmenterade pärlan är av typen med metallfolie och bedöms ha en folie av guld. Ytorna är lätt vittrade och ytter pärlorna uppvisar skador. Det finns indikationer på att dessa pärlor har haft ”grannar” som brutits av efter tillverkningen. Föremålet är lätt förorenat.

Glaspärlorna rengörs under mikroskop med mjuk pensel och trästicka, placerades för vidare urlakning i flera bad med avjoniserat vatten, med följande dehydrering i etanol i steg om 25, 50, 75, 95%, med kontrollerad torkning. Pärlorna ges ett ytskydd med Paraloid B72 7% i toluen under vakuum i två steg, 800mbar - 550 mbar, där efter lufttorkning

9 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:31 A9 Kons nr:

Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17

Föremål: Järnföremål

Material: Järn Antal: 1

Mått:

Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja

Behandling:

Vid undersökning av medföljande material så upptäcktes en mindre klump/krusta som hade ett benfragment inbäddat. Någon form av ett föremål var inte synligt. Delarna täcks av ett lager med järnkorrosion/sand och uppvisar en mycket kraftig korrosionsbild med hårda produkter, ytan har inslag av krustor. Ursprunglig yta noteras ej.

De två ringarna efter konservering.

Behandling med mikrobläster under mikroskop för att avlägsna de hårdare föroreningarna, som bläster medel användes glaspärlor. Under behandlingen så framträder två i hopsatta mindre ringar, dessa var så pass korroderade att de material som bedöms vara korrosions produkter, sparades för att ge styrka till fyndet. Eftersom delarna i det närmaste bara existerar som ”skal” urlakades de inte utan impregnerades direkt.

Föremålet dehydrerades i aceton samt lufttorkades. Placerades i tork box.

Föremålet impregnerades med mikrokristallint vax.

Tänkbart är att ringarna har varit fäst i myntet.

10 Konserveringsrapport MJ Id.nr: K02-193

Ort / Anläggning: Öland, Hulterstad sn, Triberga 8:4 Fynd nr: 39576:21-24 A2, A5, A14, A17 Kons nr:

Kontaktperson: Magnus Petersson Kons. in: 2002-07-08 Kons. ut: 2006-02-17

Föremål: Järnföremål

Material: Järn Antal: 4

Mått:

Vikt in: Se nedan Vikt ut: Foto: Ja

Behandling:

Föremålen fotograferades och placerades i aceton för dehydrering, förvaras vidare i klimat box.

Då järnföremålens korrosionsbild är mycket lika så ges en gemensam konserveringsrapport.

Vikt: Vikt:

7,33g 6,92g

5,92g 5,81g

Järnföremål innan konservering.

Delarna täcks av ett lager med järnkorrosion/sand och uppvisar en kraftig korrosionsbild med hårda produkter, ytan har inslag av krustor. Ursprunglig yta noteras ej i något fall.

Behandling med mikrobläster under mikroskop för att avlägsna de hårdare föroreningarna, som bläster medel användes glaspärlor. Urlakning med avjoniserat vatten då med reglerad temperaturväxling. Kloridreduceringen kontrollerades med konduktivitetsmätare (231 - 17μs). Föremålet dehydrerades i aceton samt lufttorkades. Placerades i tork box.

Impregnering med mikrokristallint vax.

11 Anläggningslista

Anl nr Typ L (m) Br (m) Dj (m) Fyllning Anmärkning 1 Schaktgrav 2,5 0,7 0,4 Humös, sotblandad sand. Fynd: Glaspärlor och bronsföremål. 2 Hällkista 0,84 0,5 0,4 Humös sand Barngrav. Fynd: Spik 3 Hällkista 1 0,5 0,34 Barngrav 4 Schaktgrav 1,06 0,4 0,11 Humös, sotig sand. Barngrav 5 Schaktgrav 2 0,9 0,6 Sand och kalkstensflisor. Fynd: Järnkniv. Rester av träram. 6 Schaktgrav 2,6 0,8 0,2 Humös sand. 7 Hällkista m 0,92 0,7 0,28 Kalkstensflisor i humös sand. Barngrav. stolphål 8 Schaktgrav m 0,84 0,5 0,15 Gråbrun humös sand. Barngrav. stolphål 9 Hällkista 0,94 0,5 0,5 Humös sand. Barngrav. Fynd: Mynt och pärlor. Träramsrester.

10 Hällkista 0,94 0,58 0,5 Torvig. Barngrav. Rester av träkista. 11 Schaktgrav 0,62 0,54 0,25 Barngrav. Luft mellan nedersta häll och skelett. 12 Schaktgrav 0,52 0,34 0,25 Humusblandad sand. Barngrav. 13 Hällkista 0,7 0,6 0,3 Packad, humös sand. Barngrav. Rester efter träkista. 14 Schaktgrav 0,8 0,6 0,35 Humös sand. Barngrav. Fynd: Järnmärla. 15 Hällkista 0,5 0,5 0,35 Sandig, humös med en sten och Barngrav. Fynd: Keramikskärva. kalkstensflisor 16 Schaktgrav / 2 1,2 0,2 Sotig fyllning, riklig med skörbränd Barngrav. Fynd: Flintskrapa. Härd sten. 17 Skadad 1,3 0,9 0,8 Humös sand och kalkstensflisor. Omrörd. Fynd: Spik hällkista 18 Härd / Stolphål 0,6 0,38 0,46 Sotig sand och skörbränd sten. Härden täcker stolphålet.

19 Schaktgrav m 0,84 0,7 0,4 Humusblandad sand. Stolphål i anslutning. stolphål 20 Härd 1,1 1 0,18 Svart, sotig sand med inslag av Fynd: Ben och bränd lera. småsten. 21 Schaktgrav 0,9 0,6 0,47 Humös sand och kalkstensflisor. Barngrav.

22 Dike / 1,6 0,4 Mörkbrun kulturjord. Kantränna 23 Schaktgrav 0,9 0,45 0,15 Humös sand. Barngrav. 24 Rest flisa 1,5 1 0,47 Humös sand med flera stödstenar, bl a en malstensliggare.

25 Härd 0,6 0,5 0,18 Sotig, svart, packad fyllning i sand. 26 Härd 1,2 1,2 0,2 Svart, sotig sand. Rikligt med skörbränd sten. 27 Rest flisa 1,2 0,44 0,4 Humös sand med en stödsten. 28 Hällkista 0,97 0,68 0,3 Humös sand. Kalkstensflisor. Barngrav. Fynd: Fiskkotor. 29 Härd 1,4 1,4 0,12 Sotig med enstaka skörbrända stenar. 30 Nedgrävning 1,3 1 0,25 Matjord UTGÅR 31 Stolphål 0,28 0,28 0,1 Humös Med en sten i botten 32 Stolphål 0,6 0,4 0,28 Humös. Stenskodd. 33 Stolphål 0,7 0,55 0,33 Humös. Stenskodd 34 Stolphål 0,89 0,86 0,39 Humös Med vid nedgrävning. 35 Schaktgrav 0,7 0,5 0,2 Humös sand. 36 Stolphål 0,4 0,4 0,3 Mörk, humifierad. 37 Stolphål 0,4 0,4 0,38 Mörk, humifierad sand. 38 Stolphål 0,3 0,3 0,18 Mörk, humös sand. 39 Stolphål 0,2 0,2 0,36 Brun, humös sand. 40 Stolphål 0,24 0,24 0,14 Mörkbrun, humös sand 42 Schaktgrav 0,58 0,34 0,3 Humös sand Skadad. 43 Hällkista 2,4 1,2 1,2 Humös sand. Rester av träkista. 44 Rest flisa 0,7 0,7 0,7 Med stödsten. 45 Schaktgrav 1 0,6 Humös sand och liggande Barngrav. Två individer. lockhällar Fyndlista Inventarienummer KLM 39576: 1 - 55 Fyndnr Material Sakord Antal Typ Anl nr Anläggningstyp Vikt (gr) L. (mm) Br. Tj. Diam. Anmärkningar 1Sydskandinavisk flinta Avslag med retusch 1 6 Schaktgrav 0,2 14 0,5 0,2 I gravfyllning. 2 Keramik Kärl 1 8 Schaktgrav 0,8 Spjälkat gods. Funnet i gravfyllning.

3 Lera Lerklining 6 9 Hällkista 13,6 I gravfyllning. 4Organiskt material Harts 2 9 Hällkista 0,3 I gravfyllning. 5 Keramik Kärl 1 15 Hällkista 1,7 Spjälkat gods. I gravfyllning. 6 Kristianstadsflinta Skrapa 1 Avslagsskrapa 16 Härd / Schaktgrav 7,1 27 26 11 Kopplas kontextuellt till härden. 7 Ben Bränt ben 5 Djurben 16 Härd / Schaktgrav 12 Kopplas kontextuellt till härden. 8 Ben 8 Djurben 16 Härd / Schaktgrav 14,6 Kopplas kontextuellt till härden. 9 Lera Bränd lera 3 20 Härd 1 10 Keramik Kärl 7 20 Härd 3,2 Spjälkat gods. 11 Ben 13 Djurben 20 Härd 15,8 12 Keramik Kärl 1 21 Schaktgrav 3,6 7 I gravfyllning. 13 Glas Pärla 1 Melonformad 1 Schaktgrav 10,2 18 25 Timglasformat hål. Blått glas. 14 Kopparlegering Hängsmycke 2 1 Schaktgrav 14,1 72 19 Förgylld. Två fragment av ytterskalet från en oval dubbelskalig spännbuckla. Hopvikta för att vara hängsmycke. 15 Bärnsten Pärla 1 9 Hällkista 0,9 6 16 16 Glas Pärla 1 Segmenterad 9 Hällkista 1,2 15 8 Tre segment. Guldfolierad. 17 Glas Pärla 1 Melonformad 9 Hällkista 0,5 6 11 Blått glas. 18 Glas Pärla 1 9 Hällkista 0,4 5 8 Guldfolierad. 19 Kopparlegering Pärla 1 Spiral 9 Hällkista 0,6 7 6 20 Silverlegering Mynt 1 Kölnefterprägling 9 Hällkista 0,9 0,5 20 Med upphängningshål. 21 Järn Spik 1 2 Hällkista 5,9 50 22 Järn Spik 1 17 Skadad grav 7,3 57 23 Järn Märla 1 14 Schaktgrav 6,9 33 24 24 Järn Kniv 1 5 Schaktgrav 4,7 60 10 4 Med tånge. 25 Glas Pärla 1 1 Schaktgrav Flera fragment. Metallfolierad. 26 Organiskt Tråd 1 1 Schaktgrav 27 Metall Fragment 1 3 Hällkista Vitmetall 28 Ben Fiskben 6 28 Hällkista Sex strömmingskotor. 30 Organiskt Snöre 4 1 Schaktgrav 31 Järn Ögla 1 9 Hällkista 0,2 9 Fästögla för myntet. Fyndlista Inventarienummer KLM 39576: 1 - 55 Fyndnr Material Sakord Antal Typ Anl nr Anläggningstyp Vikt (gr) L. (mm) Br. Tj. Diam. Anmärkningar 32 Brons Oval spännbuckla 1 Dubbelskalig 65,1 113 61 1 Lösfynd ur schaktmassor. Eldskadad. Ytterskalet saknas. Med bevarad nål av järn. 33 Ben Skelett 1 Vuxen 1 Schaktgrav Kvinna. 40-50år. Ca 1,67 meter. 34 Ben Skelett 1 Barn 2 Hällkista 3-6 månader. 35 Ben Skelett 1 Barn 3 Hällkista 3-6 månader. 36 Ben Skelett 1 Barn 4 Schaktgrav 3-6 månader. 37 Ben Skelett 1 Vuxen 5 Schaktgrav Kvinna. Ca 22 år. 1,56 meter 38 Ben Skelett 1 Vuxen 6 Schaktgrav Man. 25-35 år. 1,65 meter. 39 Ben Skelett 1 Barn 7 Hällkista 3-6 månader. 40 Ben Skelett 1 Barn 8 Schaktgrav 15,5 månader. 41 Ben Skelett 1 Barn 9 Hällkista 4-7 månader. 42 Ben Skelett 1 Barn 10 Hällkista 3-5 månader. 43 Ben Skelett 1 Barn 11 Schaktgrav 0-3 månader. 44 Ben Skelett 1 Barn 12 Schaktgrav 0-1 månad. 45 Ben Skelett 1 Barn 13 Hällkista Nyfödd. 46 Ben Skelett 1 Barn 14 Schaktgrav 0-3 månader. 47 Ben Skelett 1 Barn 15 Hällkista 3-5 månader. 48 Ben Skelett 1 Barn 16 Schaktgrav 2-3 månader. 49 Ben Skelett 1 Barn 19 Schaktgrav 3-5 månader. 50 Ben Skelett 1 Barn 21 Schaktgrav 6-7 månader. 51 Ben Skelett 1 Barn 23 Schaktgrav 15-18 månader. 52 Ben Skelett 1 Barn 28 Hällkista 6-7 månader. 53 Ben Skelett 1 Barn 35 Schaktgrav 0-3 månader. 54 Ben Skelett 1 Barn 42 Schaktgrav 6-8 månader. 55 Ben Skelett 2 Barn 45 Schaktgrav 7,5-8 år. 4-8 månader. 14C-analyser

Anläggningsnr Lab nummer C14-datering BP Standardavvikelse Kal 2 2 Ua-24503 1145 35 780-990 4 Ua-24504 975 40 990-1170 5 Ua24897 1225 40 680-890 6 Ua-24898 1110 40 810-1020 7 Ua-24899 1240 40 670-890 9 Ua-24505 1185 40 720-980 10 Ua-24506 1225 40 680-900 11 Ua-24507 1245 40 680-890 12 Ua-24508 1055 40 890-920 15 Ua-24900 1230 40 680-890 16 Ua-24509 1375 40 600-770 21 Ua-24510 1185 40 720-980 23 Ua-24511 1070 40 890-1030

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] Anl 2 1145±35BP

Anl 4 975±40BP

Anl 5 1225±40BP

Anl 6 1110±40BP

Anl 7 1240±40BP

Anl 9 1185±40BP

Anl 10 1225±40BP

Anl 11 1245±40BP

Anl 12 1055±40BP

Anl 15 1230±40BP

Anl 16 1375±40BP

Anl 21 1185±40BP

Anl 23 1070±40BP

500CalAD 1000CalAD 1500CalAD Calibrated date

A 4 2 A 4 3 A 2 8 Plan över undersökningsområdet 2002 med gravanläggningar. A 4 4 A 4 5 A 1 2 A 1 1 A 8 A 1 3 A 9 A 1 4 A 1 A 1 5 A 1 0 A 7

A 3 A 1 7 A 3 5 A 2 4 A 2 A 2 7 A 1 9 A 1 6 A 2 2 A 2 3 5 m A 2 2 A 6 A 5 A 2 1 A 4