Hvad dunst ur din aska

-

Om 1700-talets lukter i

Bild 1. Bellman röker långpipa Johan Tobias Sergel, 1792

Masteruppsats idéhistoria vt 2020 Susann Svenningsson universitet Institutionen för kultur och estetik Handledare: Elisabeth Mansén

Abstract

”How foul is thy breath”: 18th Century Smells in Fredman’s Epistles

This study examines how smells were perceived in 18th century by analyzing odor references in the collection Fredman’s Epistles (1790) (Sw. Fredmans epistlar) by (1740–1795). Using a specific form of contextualizing, the purpose of the study is to show how the meaning of smells in 18th century Stockholm appears when the smelling objects in the epistles are put in a relevant context. By extension, the investigation will show how the smell sensations in the epistles reveal attitudes towards life, death and certain social and cultural phenomena. I argue that the inhabitants of Stockholm in the 18th century, depending on their social and cultural belonging, shared many of the attitudes towards places, people and phenomena that are reproduced in the epistles. I also argue that 18th century Stockholm was not as dominated by foul smells as has been claimed by previous research. This study sheds new light on how different smells were perceived, described and understood in 18th century Stockholm.

Keywords: odors, smells, Fredman’s Epistles, Carl Michael Bellman, 18th century, Stockholm, context

Innehållsförteckning

Inledning ...... 1 Syfte och frågeställning ...... 3 Forskningsläge ...... 4 Källmaterial ...... 9 Teori och metod ...... 10 Bakgrund ...... 15 Stockholm i epistlarnas tid ...... 15 Bellman – ett liv ...... 17 Epistlarnas värld ...... 18 Undersökning ...... 19 Naturen ...... 19 Det livgivande landskapet (Ep. 39) ...... 19 Brännvinslandskapet (Ep. 49) ...... 22 Ett hälsosamt landskap (Ep. 71) ...... 26 Staden...... 30 Trädgårdsnostalgi (Ep. 37)...... 30 Döden i staden (Ep. 54)...... 35 Minnet av en stockholmska (Ep. 56) ...... 41 Den fattiga staden (Ep. 34) ...... 43 En verksamhet i stadens utkant (Ep. 48) ...... 45 Kroppen ...... 50 Den sexuella kvinnan (Ep. 36) ...... 50 Den fattiga kroppen (Ep. 65) ...... 56 Den döende kroppen (Ep. 30) ...... 58 Slusatser ...... 61 Summary ...... 72 Fredmans epistlar i nummerordning och i temaordning ...... 75 Bildförteckning ...... 77 Källor och litteratur...... 78

Inledning När vi idag tänker på 1700-talets Stockholm och människorna som levde där har vi antagligen olika föreställningar om hur livet då kan ha tett sig. Vi föreställer oss kanske sidenklädda människor i pudrade peruker på ljusglittrande tillställningarna vid Gustav III:s hov eller mörka och smutsiga gränder i Gamla stan där tiggande och svältande människor skymtar i skuggorna. Några har föreställningar om en tid med stort intresse för konst och musik och andra om att människorna utförde sina naturliga behov och slängde sitt avfall i grändernas rännstenar. Dessa bilder ackompanjeras ofta av ett modernt narrativ underhållet av populärhistorisk litteratur om hur staden måste ha varit omgärdad av stank i en tid när människorna betedde sig så. 1 Lika ofta hör man talas om att perukerna var fyllda av loppor och att människor måste ha pyrt av olika odörer eftersom de sällan tvättade varken sig själva eller sina kläder. Lukter som framstår som obehagliga och som vi idag kan ha svårt att förstå hur människorna kunde leva med. En person som kanske mer än någon annan haft inflytande över vår bild av 1700- talets Stockholm är Carl Michael Bellman (1740 – 1795). I hans mest kända diktverk Fredmans epistlar (1790) har vi lärt känna stockholmsmiljöer, människorna som bodde där och hur de levde sina liv i staden.2 I epistlarna får vi följa Fredman och och andra epistelgestalter när de på utflykter i Stockholms grönskande omgivningar under stoj och glam äter en nyss skjuten beckasin och dricker rött vin med pimpinella. Utflykterna avslutas inte sällan med tumlande erotiska lekar i grönskan där man bara uppfattar det virrvarr av ben och kjorteltyg som uppstår när leken emellanåt tycks ta formen av regelrätta orgier där hela sällskapet deltar. Här finns också epistelgestalterna Movitz, Mollberg och fader Bergström som berusade ramlar ut från någon av stadens många krogar och som på vägen hem stupar i rännstenen någonstans i Gamla stans gränder. Epistlarnas berättelser om de alkoholglada och sexuellt aktiva stockholmarna blev allmänt omtyckta i samtiden och har därefter fortsatt att bibehålla sin popularitet genom århundradena.

1 Ett exempel är bästsäljaren 1793 som introduceras som ”Stockholm, år 1793. Det är höst. Stan stinker av förruttnelse.” ”1793 i Stockholm med Niklas Natt och Dag”, Selma Stories (blog), åtkomstdatum 15 februari 2020, https://www.selmastories.se/artikel/ska-vi-ga-en-promenad-genom-stockholm-som-det-sag-ut-1793-du- och-jag/. 2 Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar. (Pl.titelbl.)/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1790. [Graverad notbilaga:] Stockholm och kongl. privilegierade nottryckeriet.), red. Claes Julis Ekeblad och Pehr Luth (Stockholm, 1790). 1

Epistlarna började tolkas musikaliskt redan i Bellmans samtid och har fortsatt göra det sedan dess. Texterna har kommenterats och analyserats i snart oräkneliga sammanhang.3 Det har funnits ett stort intresse av att genom Bellmans texter lära känna 1700-talets Stockholm och människor som levde där. Episteltexterna har lockat forskningen att analysera epistlarna som konstverk där man talar om Bellmans sätt att beskriva omgivningarna som hans ”målaröga”.4 Även epistlarnas ljudlandskap har väckt stort intresse.5 I ljuset av den mängd studier som analyserat epistlarna ur ett syn- och hörselperspektiv är det därför märkligt att ingen hittills visat något större intresse för vad epistlarnas luktreferenser skulle kunna berätta om Bellmans samtid. Här kunde man möjligen få veta något om vilka lukter som registrerades i samtiden och om de föreställningar som finns idag om hur det luktade då stämmer. Bellmanforskningen har tangerat epistlarnas luktreferenser men det saknas fortfarande en mer omfattande studie där man frågat efter hur Bellman och han samtid upplevde lukterna i sin omgivning. Det är en intressant fråga eftersom de sociala och kulturella skillnader som föreligger mellan samhället då och idag laddar samma lukt med olika mening. Dåtidens människor och dagens förstår samma lukt på olika sätt eftersom samhället då och nu ser olika ut. Lukten av kaffe kan idag signalera en stunds avkoppling i vardagen. När kaffe fortfarande var en dyr nymodighet på 1700-talet var det en dryck som serverades på kaffehus i förnäma och lugnt belägna lokaler och intogs över samtal om politik, filosofi och litteratur.6 På detta sätt kom kaffet att kopplas till vissa företeelser och lukten att signalera något om förnäma tillställningar och bildade samtal. Kaffedoften hade en innebörd för dåtidens människor som är dold för oss idag om vi inte känner till vilka sammanhang kaffe kunde förekomma i. Först när kaffet sätts i en kontext som förklarar

3 J G Carléns kommenterade utgåva av Bellmans dikter 1855 i försvar mot de moraliska strömningarna i hans samtid som anklagade Bellman för att vara sedeslö brukar räknas som den första mer omfattande analysen av Bellmans produktion. Carl Michael Bellman och Johan Gabriel Carlén, Samlade skrifter (Stockholm : Bonnier ;, 1855). 4 Ett axplock av exempel på hur forskningen intresserat sig för hur epistlarna uppfattats som konstverk. Nils Afzelius, Myt och bild : studier i Bellmans dikt (Stockholm: Norstedt, 1945); Teddy Brunius, ”Bellmans färger”, Samlaren: tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning 105 (1984): 35–47; eller Axel L. Romdahl, ”Hur Bellman ser och målar” Bellmansstudier. Saml. 4 (Stockholm: Sällsk., 1930). 5 Exempel på hur artikelsamlingar analyserar ljudupplevelser i epistlarna. Bellmansstudier Saml. 18, 1985; Anita Ankarcrona, Cecilia Wijnbladh, och Olof Holm, Bellmansstudier. föredrag hållna vid symposiet Bellman och musiken i Börssalen, Stockholm, den 15-16 september 2007 Saml. 23 (Stockholm: Proprius, 2009). 6 Elisabeth Mansén, Sveriges historia 1721-1830 (Stockholm:Norstedt, 2011), 254 2

på vilka platser det intogs och vilka som drack det kan vi förstå vilka signaler kaffedoften sände till människorna i samtiden. Fredmans epistlar har kunnat förmedla upplevelser av 1700-talets musik och en bild av hur människorna i Stockholm levde då. Det borde på samma sätt finnas en möjlighet att genom epistlarna få en inblick i hur människor förstod sin värld genom hur det luktade i deras omgivning. Denna uppsats ska därför undersöka vilka lukter som upptas i epistlarna och vilken mening dessa lukter tillskrivs. Min förhoppning är att studien ska bidra till forskningen om lukternas kulturella historia och med en skärva till den redan omfattande bellmanforskningen.

Bild 2. När behoven trängde på och andra möjligheter saknades hände det att 1700-talets stadsmänniskor utförde sina behov i skymda gathörn. Ett beteende som innebar att det kunde lukta sämre på vissa platser i staden. Här en samtida illustration över hur kunde gå till i . A beau cacher, (ung. att förgäves försöka dölja sig), Pierre Thomas Leclerc, 1772 Museé Carnavalet, Paris

Syfte och frågeställning Denna studie ska med ett idéhistoriskt perspektiv undersöka hur lukter kunde uppfattas i 1700-talets Stockholm genom att analysera luktreferenser i Fredmans epistlar. Syftet är att visa hur lukternas innebörd framträder när epistlarnas luktande objekt sätts i en relevant kontext. Förhoppningen är att genom dessa analyser visa hur luktupplevelserna i epistlarna också kan säga något mer generellt om olika företeelser i samtiden.

3

Med utgångspunkt i att Bellman använde referenserna i sin diktning så att människorna i hans samtid skulle begripa dem kan vi idag få en insikt om vilken mening hans samtid tillskrev lukter i sin omgivning när vi förstår hur Bellman använde luktreferenserna. Jag ställer därför den övergripande frågan: Vilka funktioner har luktreferenserna i Fredmans epistlar? För att besvara denna fråga kommer jag fortlöpande i arbetet att ställa frågorna: Vad är det som luktar i epistlarna? Vilka luktsensationer noteras? och slutligen: Vilka reaktioner kopplas till lukterna?

Forskningsläge Historikern Mark M. Smith menar, och fler med honom, att eftersom inget av sinnena på egen hand kan förmedla hur vi uppfattar vår omvärld så riskerar en undersökning som fokuserar på endast ett av sinnena att bortse från det stöd som de andra sinnena alltid ger för upplevelsen.7 En undersökning av luktreferenserna skulle därför kunna kritiseras för att vara för ensidig och bortse från hur luktförnimmelser behöver hjälp av ett eller fler av de andra sinnena för att bli begriplig. I denna uppsats kommer detta att visa sig då de luktreferenser som analyseras bara kan förstås utifrån det för ögat synliga objekt som lukten kommer ifrån. Men som Smith också påpekat har den forskning som ägnat sig åt sinnenas kulturella historia generellt visat synen, tätt följt av hörseln, ojämförligt störst intresse i förhållande till de övriga sinnena.8 Epistlarna är ett bra exempel på hur den forskning som analyserat texterna i störst utsträckning undersökt vad som kan ses och höras i dikterna. Eftersom lukter intresserar mig ansluter jag mig till den uppfattning som hävdar att även om intresset för lukter i historien har ökat markant de senaste decennierna finns fortfarande en obalans i förhållande till vad vi vet om syn- och hörselsinnets historia och motiverar ambitionen att lyfta fram luktsinnet i särskilda studier.9 Det är därför hög tid att ägna luktreferenserna i epistlarna en egen studie. Det vore dessutom en alltför stor uppgift för en masteruppsats att ta ett helhetsgrepp runt samtliga sinnesuttryck i epistlarna. Det kräver ett större arbete för att göra en

7 Mark M. Smith, ”Looking Back: The explosion of sensory history | The Psychologist”, åtkomstdatum 12 februari 2020, https://thepsychologist.bps.org.uk/volume-23/edition-10/looking-back-explosion-sensory- history. 8 Smith ger Marshal McLuhans (1911–1980) och Walter Ongs(1912–2003) teori om hur tryckkonsten gjorde synen till det viktigaste sinnet för kunskapsinhämtning och Michel Foucaults idéer om det övervakande samhället som exempel på hur den moderna forskningen bidragit till att positionera synsinnet som det främsta sinnet. Mark M. Smith, Sensory history (Oxford ; Berg, 2007), 1-11. 9 Ett exempel på de som förespråkar särkilda studier om lukter i historien är Jim Drobnik, lektor i konst med särskild inriktning på hur lukter kommer till uttryck i konstverk. Jim Drobnick, The smell culture reader, Sensory formations, 1741-4725 (Oxford: Berg, 2006), 3. 4

fullständig sinneshistorisk analys av epistlarna även om det onekligen vore en högst intressant uppgift. Uppsatsen kommer att röra sig över framför allt två forskningsfält. Det första fältet gäller forskning om lukter i det förflutna som kan rubriceras som lukternas kulturella historia. Det andra fältet innehåller forskning som intresserat sig för Bellman och Fredmans epistlar och som kan sammanfattas under rubriken bellmanforskning. Under varje tema i undersökningen tillkommer ytterligare tidigare forskning som är relevant för temat.

Lukternas kulturella historia Framför allt en studie har ingående behandlat lukters kulturella betydelse under 1700- talet. I The Foul and the fragrant: odor and the French social imagination (1986) har historikern Alain Corbin studerat lukter i 1700-talets Paris.10 Corbin har en närmast självskriven plats i en uppsats om lukters betydelse under 1700-talet. I uppräkningar av vad som luktade från ruttnande djurkadaver på leriga gator, urinnedstänkta gränder och torg, kroppar i upplösning i kyrkogårdarnas massgravar, stinkande näringsverksamheter till otvättade människor menar Corbin att det låg en tät, ogenomtränglig dimma av stank över 1700-talets städer.11 Corbin låter förstå genom en skribent som levde då att människorna i Paris kunde uthärda stanken eftersom de var vana vid den. 12 Tydligt inspirerad av Norbert Elias (1897–1990) teori om hur samhället civiliserats i en kontinuerlig process sedan förmodern tid är Corbins övergripande teori att acceptansen för dåliga lukter minskar från mitten av 1700-talet samtidigt som lukters betydelse som kulturellt fenomen börjar öka. Övertygelsen att stinkande ångor, miasma, var farliga och överförde smittor initierade från denna tidpunkt en serie hygienåtgärder för att eliminera dåliga lukter och har stegvis lett fram till, enligt Corbin, dagens hygieniska och luktfria samhälle. 13Corbin visar också hur parfymmodet

10 Alain Corbin, The foul and the fragrant : odor and the French social imagination (Leamington Spa: Berg, 1986). 11 Corbin, 48–56. 12 Corbin, 54. 13 I Paris tog det sig uttryck bland annat genom att bygga trottoarer för att människorna skulle slippa gå på leriga gator. Det infördes regler för rengöring av gatornas ständigt överfulla och stinkande avloppsbrunnar. Vindmaskiner byggdes i de trånga gränderna för att vädra bort den unkna luften när det saknades naturlig luftgenomströmning. Krut användes för at framkalla explosioner då man trodde att sådana renade luften. Exemplen på hur parisarna arbetade med lukterna är många och visar att man tog dem på högsta allvar. Corbin, The foul and the fragrant, 90-97. 5

förändras under 1700-talet och hur de nya parfymerna kom att signalera något om människors förändrade hygienvanor. Elias hade också visat hur civilisationsprocessen fick en påverkan på sättet att tala om dåliga lukter. Det har, menade Elias, genom sedan förmodern tid blivit allt mindre socialt acceptabelt att nämna lukter relaterade till de naturliga behoven. Enligt Elias syns denna minskade acceptans redan på 1700-talet.14 Även historieantropologerna Constance Classen, David Howes och Anthony Synnott menar att människorna i det förflutna kunde leva i städernas stank för att de var vana vid den. 15 Classen et al förklarar detta med att en ständig exponering av en lukt gör att luktförnimmelsen efter ett tag sjunker tillbaka i medvetandet. Efter ett tag slutar luktsinnet att uppfatta lukten.16 Det är ett fenomen som inom den neuropsykologiska forskningen kallas för olfactory adaption (sv. luktanpassning). Denna forskning menar också att luktsinnets anpassning hävs när man byter miljö. 17 En mycket intressant omständighet som historieantropologerna framför är hur luktupplevelser formas av den sociala och kulturella omgivningen. De menar med stöd av den psykologiska forskningen att människor tenderar att reagera på lukter på samma sätt som de människor de omger sig med. Ett enkelt exempel är att den som är van vid att äta surströmming antagligen förknippar lukten med fest och glädje. Den som tvärtom aldrig känt lukten tidigare reagerar antagligen med avsky och försöker oroat ta reda på upphovet till lukten. Historieantropologerna framhäver just lukters särskilda förmåga att framkalla starka känsloreaktioner. Historikern Mark Jenner hävdar i sin tur att även om det luktade illa på många ställen i städerna var lukterna främst centrerade runt sina ursprung och ofta runt de områden i städerna där de fattiga bodde. Uppfattningen att städerna i det förflutna var omgärdade av vidriga odörer är enligt Jenner en stereotyp att ”enklare samhällen” lever i stank och snusk.18 Corbins, Classen et als och Jenners olika uppfattningar om lukterna i städerna och hur den sociala och kulturella omgivningen påverkar luktupplevelser är relevant för vilka slutsatser som denna uppsats kan dra om

14 Norbert Elias, Civilisationsteori D. 1 Sedernas historia, övers. Berit Skogsberg (Stockholm: Atlantis, 1989), 233 och 240. 15 Constance Classen, David Howes, och Anthony Synnott, Aroma : the cultural history of smell (London: Routledge, 1994), 3. 16 Classen, Howes, och Synnott, 56. 17 E. P. Köster och Rene A. de Wijk, ”Olfactory Adaptation”, i The Human Sense of Smell, red. David G. Laing, Richard L. Doty, och Winrich Breipohl (Berlin, Heidelberg: Springer, 1991), 199-200. annat uttryck som ibland används är olfactory fatigue (sv. luktuttröttning). 18 Mark S. R. Jenner, ”Follow Your Nose? Smell, Smelling, and Their Histories”, The American Historical Review 116, nr 2 (2011), 340. 6

de olika lukter som noteras i epistlarna, deras ursprung och hur dessa kan ha uppfattats i Stockholm på 1700-talet. Möjligen är det så att epistlarnas luktreferenser hittills inte fångat något större intresse bland forskare för att luktsinnet och lukter på olika sätt ofta förknippats med vad som framställts som ett ”lägre” sinne i social mening och kopplats till djuriska, feminina och barnsliga instinkter. Medicinhistorikern Robert Jüttes studie av sinneshierarkier över tid är intressant då han visar att luktsinnet sedan antiken rangordnats under synsinnet som det viktigaste sinnet för kunskapsinhämtning, tätt följt av hörseln, och oftast över smaksinnet och det taktila sinnet. Jütte menar vidare att även om sinnena tillfälligtvis kunnat byta platser i hierarkin över tid har luktens mellanposition knappast ifrågasatts.19 Under uppsatsens slutsatser ska jag diskutera om denna sinneshierarki har kunnat spåras i undersökningen av epistlarnas luktreferenser. Den forskning som ägnat sig åt lukternas historia uttrycker samstämmig att den som forskar om lukter i det förflutna först måste notera vad som luktat men framför allt sätta detta luktande objekt i en relevant kontext och nämner naturvetenskaplig, medicinsk, kulturell och social kontext och där bland annat politisk och ekonomisk kontext. 20 Ur ett idéhistoriskt forskningsperspektiv är detta inte någon revolutionerande nyhet då det inom disciplinen är en vanlig forskningsmetod. Forskarkollektivet ger dock inga närmare anvisningar om hur arbetet skulle kunna gå till vilket väcker frågan om vad kontextualisering egentligen innebär metodologiskt för en idéhistorisk undersökning av lukter.

Bellmanforskning Tidigare analyser av epistlarna kan utgöra ett intressant motstånd till och ibland ett välkommet stöd för den egna tolkningen. Detta arbete gör inget anspråk på att uttömmande ha undersökt den omfattande mängd av tolkningar som gjorts av Fredmans epistlar genom åren. Jag har i första hand sökt sådana analyser där uttolkarna på ena

19 Robert Jütte, A history of the senses : from antiquity to cyberspace, övers. James Lynn (Cambridge: Polity, 2005), 67. 20 Redan 1975 underströk den svenska litteraturhistorikern Louise Vinge hur en studie om den litterära användningen av sinnena i historien måste förstås i ljuset av hur samtida tankestrukturer formats av en naturvetenskaplig och medicinsk kontext. Louise Vinge, The five senses : studies in a literary tradition (: Gleerup, 1975); Classen et al talar om social och kulturell kontext, Corbin om social, kulturell, naturvetenskaplig och medicinsk kontext och Smith om politisk och ekonomisk kontext. Classen, Howes, och Synnott, 1994, 3; Corbin, The foul and the fragrant, 186–187; Jütte, A history of the senses, 9; Smith, ”Looking Back: The explosion of sensory history | The Psychologist”. 7

eller andra sättet närmat sig epistlarnas luktreferenser. Den tidigare forskningen har därför kunnat avgränsas till ett mindre antal författare där det förvisso inte helt kan uteslutas att ytterligare någon analys som nämnt lukter i epistlarna har undsluppit mig. De som tydligast närmats sig lukter är litteraturvetaren Staffan Björck som bara kort kommenterat lukter i epistlarna och funnit att epistlarna bara innehåller ”ett par tre fattiga doftintryck”. Han förklarar det med att ”[…]luktsinnet hos poeten var osedvanligt illa utvecklat”. 21 När Anders Ringblom i artikeln ”Om Bellman, maten och sinnenas retning – några anteckningar” (1998) undersökt matupplevelser i Bellmans diktning konstaterar han att de sex luktreferenser han hittat i epistlarna utgör undantag i en annars luktfattig diktning. Ringblom frågar sig om bristen på luktförnimmelser i Bellmans diktning kan ha berott på att Bellman, på det sätt Björck funnit, haft ett dåligt utvecklat luktsinne och om det i så fall kan ha berott på att det avtrubbats av en stockholmsatmosfär som enligt Ringblom måste ha varit genompyrd av stank.22 Björcks och Ringbloms antaganden är intressanta utgångspunkter för en undersökning av hur Bellman diktat om lukter och jag kommer att diskutera Björcks tolkning och Ringbloms frågor och antagande i uppsatsens avslutade kapitel. Andra bellmankännare som närmat sig luktuttrycken i epistlarna och gjort för detta arbete intressanta analytiska iakttagelser är litteraturvetarna Nils Afzelius (1894 -1970) i Myt och bild i Bellmans diktning (1945) om de mytologiska förebilderna i Bellmans diktning och Lars Lönnroth som undersöker Bellman som underhållare och hans framförandeteknik i Ljufva carneval!;om Carl Michael Bellmans diktning (2005).23 Gunnar Hillboms och James Massengales kommenterade utgåva av epistlarna i Fredmans epistlar: text- och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket (1990) utgör ett värdefullt stöd för att förstå 1700-talsreferenserna i epistlarna och deras analyser av epistlarna i allmänhet för att förstå de olika epistelkontexterna.24

21 Staffan Björck, Karl XII:s stövlar : notiser om dikt och annat (Stockholm: Bonnier, 1954), 187. 22 Ringblom nämner också att Bellman var rökare som en möjlig orsak till att hans luktsinne kan ha varit dåligt. Ringblom finner dock att sinnesintrycken i Bellmans diktning förtjänar en mer systematisk och djupgående undersökning. Anders Ringblom, ”Om Bellman, maten och sinnenas retning - några anteckningar”, i Bellmansstudier Saml. 20, red. Olof Holm (Stockholm: Proprius, 1998), 36. 23 Afzelius, Myt och bild; Lars Lönnroth, Ljuva karneval! : om Carl Michael Bellmans diktning (Stockholm: Bonnier, 2005). 24 Carl Michael Bellman, Gunnar Hillbom, och , Fredmans epistlar : text- och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 1 Texten (Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990); Carl Michael Bellman, Gunnar Hillbom, och James Massengale, Fredmans epistlar : text- 8

Carina Burmans Bellman. Biografin (2019) är det senast utgivna och mest omfattande arbetet om Bellmans liv. Burman har inte haft anledning att närmare gå in på lukterna i Bellmans diktning men ger intressant information om Bellmans liv och om Stockholm i Bellmans samtid, om epistelvärldens gestalter och hur det gick till när epistlarna gavs ut på förlag.25

Källmaterial Fredmans epistlar består av åttiotvå epistlar skrivna mellan 1770 och 1790. Under denna period cirkulerade epistlarna i handskrivna versioner och några som skillingtryck. De gavs ut i en samlad utgåva först 1790 och det är texten i denna utgåva som är uppsatsens källmaterial.26 Epistelsamlingen är ett unikt och tacksamt källmaterial då omfattningen av epistlarna gör att det går att hitta mönster i återkommande företeelser som underlättar förståelsen av hur Bellman använde luktreferenser i sin diktning. Idéen om att ge ut epistlarna 1790 var inte Bellmans egen. Han hade länge försökt ge ut epistlarna men denna gång kom initiativet från en nottryckare som sökte ett material som kunde sälja bra och som fick tipset att epistlarna nog kunde bli lönsamma. I de svenska högreståndshemmen musicerades flitigt och efterfrågan på nya noter var stor. Bellman var först inte inblandad i affären men engagerades senare för redigeringsarbetet av de olika avskrifter av epistlarna som samlats ihop. Ett redigeringsarbete som Burman skriver skulle se till att texterna rensades från ” […] alltför explicita erotiska beskrivningar och utvikningar i kiss- och bajsträsket”.27 Ett område som Bellman gärna uppehöll sig vid. Då Bellman vid tidpunkten för utgivningen saknade en egen avskriftssamling använde man sig av handavskrifter som nedtecknats av hans vänner eller av sådana vackert inbundna avskrifter han dedicerat och givit bort till mecenater i hopp om ekonomiskt stöd. För utgivningsrätten och det redigeringsarbete som han gjorde av epistlarna inför utgivningen fick han en mindre ersättning om 100 riksdaler.28 Arbetet med att söka upp de spridda texterna och noterna för att ge ut dem samlat i en tryckt utgåva säkrade epistlarnas överlevnad. I

och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 2 Musiken och kommentarer (Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990). 25 Carina Burman, Bellman : biografin ([Stockholm]: Albert Bonniers Förlag, 2019). 26 Bellman, Fredmans epistlar, 1790. 27 Burman, Bellman:biografin, 452. 28 Burman, 459. 9

spridd form hade risken funnits att det blivit bortglömda. Enstaka handavskrifter hade när man stött på dem idag i bästa fall utgjort ett historiskt intressant dokument men det hade varit svårt att dra några mer långtgående slutsatser av dem. Bellmans talang gjorde honom mycket populär i sin samtid men det verkar som att utan publiceringen av Fredmans epistlar är det osäkert hur väl vi känt till Bellman idag.29 Under alla omständigheter hade det saknats ett värdefullt material att hämta kunskap om lukter från en period i det förflutna där luktreferenser i texter tillhör ovanligheterna. Epistlarna brukar talas om efter den första strofens första vers. Epistel n:r 71 brukar följaktligen omtalas som Ulla min Ulla säg får jag dig bjuda. I epistelutgåvan 1790 gavs samma epistel den idag kanske mindre kända titeln Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag. Jag kommer i detta arbete att använda epistelnamnet men 1790 års episteltitlar saknar inte intresse då de kan innehålla relevant information för luktanalysen. Dessa titlar kommer jag endast att ta upp när de kan tillföra intressant information i sammanhanget. Epistlarnas namn, titlar och tillkomstår är upptagna i epistlarnas nummerordning i en sammanställning i slutet av detta arbete.

Teori och metod Det lukthistoriska forskningsläget har samstämmigt argumenterat för att sättet att förstå hur lukter uppfattats i sin samtid görs genom att sätta den luktande företeelsen i en relevant samtidskontext. Men vad är det egentligen dessa forskare avser när de framhåller kontextualisering som metod för att förstå lukternas betydelse i det förflutna? Och vilken kontext kan anses relevant?

Kontext som teoretiskt verktyg Frågor om vad kontext är och hur kontextualisering fungerar kan tyckas vara något yrvakna i en masteruppsats i idéhistoria. Kontextualisering får anses vara en vedertagen metod, eller till och med den vedertagna metoden, inom disciplinen för att skapa förståelse för det studerade objektet. Ordet ”kontext” används också på ett sätt idag där ordets innebörd förefaller så självklar och oproblematisk att frågan skulle kunna

29 Utgivningen av Fredmans sånger året därpå verkar enligt Burman ha varit en direkt följd av att epistlarna givits ut. Bellman själv förefaller heller aldrig ha drivit på deras utgivning på samma sätt som han var angelägen att ge ut epistlarna i tryck. Burman, 458; Carl Michael Bellman, Fredmans sånger. =(Pl.titelbl.)=/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1791, [!] = [Graverad notbilaga:] = Stockholm och kongl. privilegierade not tryckeriet.) (Stockholm, 1791). 10

framstå som omotiverad. De forskare som anvisat kontextualisering som arbetssätt för att förstå hur dåtiden uppfattade omvärlden genom sina sinnen har, förutom att ge förslag på möjliga kontexter, inte heller lämnat närmare anvisningar om hur arbetet skulle kunna bedrivas. Möjligen för att det anses så självklart att det inte kräver några närmare förklaringar. Av den anledningen har jag velat undersöka närmare vad som egentligen avses när man talar om kontext och kontextualisering. Även om ordet kontext som idéhistoriken Elisabeth Mansén visat i artikeln ”Att väva samman: Om ordet kontext i olika kontexter” (2020) varit etablerad inom den svenska humanistiska vetenskapen sedan 1970-talet visar hennes utredning samtidigt att ordet har saknat en entydig innebörd över tid. 30 Mansén lyfter fram hur kontext ibland givits en snävare och ibland vidare betydelse som rört sig mellan ”språkliga sammanhang” till ”tankesammanhang” eller ”idésammanhang”, en betydelse som spänner mellan att förklara hur ord och meningar samspelar i texter till den vidöppna betydelse som sträcker sig efter förklaringar av tankar, miljöer och händelser i den undersökta samtidens sociala och kulturella verklighet. Mansén har också kunnat visa hur det föreligger skillnader i ordböckernas definitioner av orden kontext, kontextuell och kontextualisera där de adjektiviserade och verbifierade formerna många gånger förefaller ha en öppnare syftning än substantivformen. Särskilt intressant är hur Mansén visar att användningen av ordet kontext från 1990 och framåt förekommer i avhandlingar inom så olika forskningsdiscipliner som företagsekonomi och religionshistoria och där i omväxlande snäv och vid betydelse. Manséns artikel visar att även om orden kontext och kontextualisering och deras betydelse av vidare sammanhang är etablerad sedan länge inom den humanistiska vetenskapen i Sverige är det från ett allmänt forskningsperspektiv varken oproblematiskt eller självklart hur ordet ska förstås. Om det ändå finns en enighet inom den humanistiska forskningen om att kontextualisering idag används i sin vida betydelse så är fortfarande inget sagt om hur forskaren ska gå tillväga i sitt arbete. Kontexter är inte givna på förhand utan styrs av vilket intresse som driver forskaren och de frågor forskaren väljer att ställa till sitt källmaterial. Det finns inte någon ”objektivt riktig” kontext, bara forskarens subjektiva val. Forskaren måste argumentera för detta kontextval och transparent redovisa sitt

30 Elisabeth Mansén, ”Att väva samman: Om ordet kontext i olika kontexter” (2020) i antologi under utgivning. 11

arbetssätt för att visa hur arbetet gått till för att vara trogen mot textens ursprungsbetydelse och undvika missförstånd eller övertolkningar av materialet. I förlängningen innebär det att svaret på frågan om vilken kontext som är relevant är att detta avgörs av forskaren. Denne drivs av intresset att placera det historiska fenomenet i ett nytt sammanhang för att kunna urskilja en ny mening som förhoppningsvis ingen tidigare kunnat uppvisa. Fredmans epistlar har tolkats i en mängd olika sammanhang men då hittills ingen har frågat efter lukternas funktion har epistlarna heller aldrig tolkats i de sammanhang som presenteras i detta arbete. Mansén förklarar att man måste ta hänsyn till kontext på olika nivåer och nämner fyra relevanta kontextnivåer för att förstå en litterär text; språket och dess syntax, den omgivande texten, den konkreta situationen och den sociala och kulturella verkligheten.31 Den första nivån förstår jag som ordets lexikala betydelse. Den andra nivån hur den omgivande texten kan ge orden nyanser som inte täcks av lexikonbetydelsen. Den tredje nivån uppfattar jag som att situationen i vilken orden förekommer påverkar deras betydelse. Beroende på den omgivande texten kan ”den brända tomten” antingen handla om att en fastighet brunnit eller att tomtens skägg fattat eld. Den fjärde nivån handlar slutligen om krav på förklaringar av den sociala och kulturella verklighet i vilken ordet har använts för att förstå ordets fulla betydelse. Ordet demokrati har exempelvis helt olika innebörd om det används i ett sammanhang som handlar om statsskicken i det antika Grekland eller i Sverige idag. Kontexten ska alltså förstås som en förklaring skiktad i olika nivåer som går i en expanderande utveckling från ordens snävare lexikala betydelse till hur detta uppfattats i samhället vid en viss tid. När de olika kontextnivåerna läses ihop skapar de förståelse för det studerade fenomenet. De fyra kontextnivåerna kan därför sägas fungera som uppsatsens analytiska verktyg. Det är dessutom uppsatsens teoretiska och metodiska ambition att avslutningsvis utvärdera hur denna form av kontextualisering fungerar som teori och metod och vilka svar det kan leda till när det gäller lukternas funktion.

Kontextualisering som metod Uppsatsen ska undersöka luktreferenser i diktverket Fredmans epistlar. Detta innebär att som den historiska luktforsningen visat undersöka vad som luktade och placera

31 Manséns forskning bygger på litteraturvetaren Per Erik Ljungs artikel Kontext i Svenskt litteraturlexikon från 1970. Svenskt litteraturlexikon (Lund: Gleerup, 1970), 291. 12

dessa lukters ursprung i en relevant kontext. Epistlarna är fulla av potentiellt luktande objekt men för att undersöka luktens funktion är det bara de epistlar där det finns en tydligt utpekad luktreferens som är uppsatsens faktiska källmaterial. I den omfattande textmängd som epistlarna utgör har jag använt Litteraturbankens digitala sökfunktion och styrd av mina föreställningar om vilka ord som har kunnat användas för att uttrycka en luktförnimmelse sökt i källmaterialet på följande uttryck; lukt, dunst, doft, os, ånga och stank med deras alternativa böjningsformer.32 Min förförståelse av vilka ord lukt uttrycktes med på 1700-talet visade sig omgående när sökfunktionen inte gav någon träff på ”doft”. När jag slog upp ordet i en ordbok från 1773 verkar ”doft” i samtiden främst ha använts i betydelsen damm eller stoft snarare än som en form av luktförnimmelse även om ordet också har använts i denna betydelse.33 De andra sökorden gav träffar i epistlarna n:r 22, 30, 34, 36, 37, 39, 49, 54, 56, 63, 65, 71 och n:r 82. Ångan som stiger i epistel n:r 22 är svavelgul och verkar i sammanhanget vara en så tydlig synupplevelse att jag inte tagit med episteln som studieobjekt även om det inte helt kan uteslutas att det döljer sig en luktupplevelse i ångan. Jag har istället valt att ta med epistel n:r 48 trots att den inte innehåller något av dessa sökord. Det sällskap som är på hemväg efter utflykt i Mälaren passerar en plats som måste ha luktat på ett alldeles särskilt sätt och gör därför episteln intressant att undersöka. Luktreferenserna i epistlarna n:r 63 och n:r 82 kommenteras helt kort i samband med analysen av epistel n:r 49 då de har så tydliga alkoholromantiska kopplingar att jag bedömt att det räcker med en kort kommentar om hur alkoholens lukter kan sägas fungera där. Träffarna på de olika sökorden för lukt gav fjorton träffar i tretton epistlar då epistel n:r 49 innehåller två luktreferenser. I en jämförelse gav en sökning på ord som inbegriper ”se”, ”syn” eller ”såg” drygt 200 träffar, följt av drygt 100 träffar på ord som inbegriper ordet ”hör” och åtta träffar på ord som inbegriper ordet ”smak”. Träffarna på ordet smak var vid ett tillfälle en fråga om smak som stil. En sökning på ord som inbegriper ordet är ”känn” gav nästan lika många träffar som för luktorden. På tretton ställen i epistlarna används orden ”känn” eller ”kännen” eller ”känner”. Fem av dessa ord verkar ge uttryck för en taktil upplevelse.

32 ”Litteraturbanken | Svenska klassiker som e-bok och epub”, åtkomstdatum 26 mars 2020, https://litteraturbanken.se/. 33 Abraham Magni Sahlstedt, Svensk ordbok,med latinsk uttolkning ... Dictionarium svecicum, cum interpretatione Latina. (Stockholm, 1773), 88; ”doft | SAOB”, åtkomstdatum 25 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 13

Vid en första genomgång av källmaterialet visade sig lukterna strömma från naturen, staden och den mänskliga kroppen och det är också uppsatsens tematiska struktur. Undersökningen börjar i den största enheten, naturen, går över till den mindre enhet som staden utgör för att sluta med den minsta enheten, den mänskliga kroppen. Inom dessa enheter finns sedan en mängd olika objekt som avger lukter. Varje epistel har därför ett eget dofttema under respektive rubrik. Under rubriken Naturen undersöks tre epistlar, n:r 39, 49 och 71 och ytterligare två kommenteras, n:r 63 och 82. I de kommenterade epistlarna kommer inte lukterna från naturen men har fått sin plats under denna rubrik eftersom de uppträder i naturen. Under rubriken Staden analyseras fem epistlar, n:r 34, 37, 48 och 54 och n:r 56. Slutligen analyseras tre epistlar, n:r 30, 36 och n:r 65, under rubriken Kroppen. Då undersökningen följer olika teman analyseras epistlarna därför efter tematillhörighet där tanken är att det finns en naturlig början och ett naturligt slut på undersökningen. Den tematiska ordning i vilken epistlarnas har undersökts och i vilken ordning de undersökts under varje tema framgår av sammanställningen i slutet av denna uppsats. Andra möjliga strukturer för att undersöka luktreferenserna finns förstås. En vore att undersöka dem i nummerordning där man får följa epistelvärldens utveckling från när Fredmans uppträder för första gången i epistel n:r 1 till när han tar farväl av Ulla Winblad i epistel n:r 82. Det är dock en ordning som jag har bedömt saknar betydelse för en undersökning av luktreferenserna då luktsensationerna i epistlarna sannolikt inte har någon koppling till epistelgestalternas gemensamma livslinje. En annan möjlig struktur hade möjligen kunnat vara att undersöka epistlarna under de teman Carina Burman använt i biografin om Bellman, Morgon, Middag och Afton, där de epistlar som handlar lukter relaterade till det begynnande livet kunde ha analyserats under rubriken Morgon, de som relaterar till livets avslut under rubriken Afton och de som relaterar till livet däremellan under rubriken Middag. En sådan tematisk ordning skulle kunna synliggöra i vilken utsträckning luktreferenserna rör sig runt de olika faserna i livet. En slutsats som jag har bedömt det är möjligt att dra utan att tematisera luktreferenserna på just detta sätt. Jag uppfattade den valda tematiseringen som den mest naturliga och den visade sig också kunna ge en jämn spridning av epistlar under varje huvudtema. Undersökningen av respektive epistel följer därefter en struktur där analysen inleds med ett avsnitt som återger ett socialt eller kulturellt sammanhang kopplat till avsnittets tema. Valet av denna inledande kontext styrs av hur jag uppfattat

14

tyngdpunkten i epistelkontexten där urvalet skett bland forskningens olika förslag på relevanta kontexter som naturvetenskaplig, medicinsk, kulturell, politisk och ekonomisk eller annan social kontext. Ytterligare samtidskontext kan också förekomma insprängt i undersökningen. Inledningen följs av en sammanfattning av epistelinnehållet. I detta innehåll identifieras vad det är som luktar i episteln genom att följa vad sökordet pekar ut för luktande objekt. Om det som luktar verkar vara nejlikor och pioner som i episteln Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind (Ep. 37) där Fredman berättar om hur Mollberg står på vakt utanför Kungsträdgården är meningen att förklara hur Fredman uppfattar blomluktens betydelse i sammanhanget. I exemplet gör jag det genom att först göra en språklig undersökning av orden ”nejlika” och ”pion”, i första hand i Svenska Akademiens ordbok (SAOB), för att se hur de förklaras där. Detta första steg ger svaret på vilken doftupplevelse som noteras. Därefter söker jag ord i den omgivande episteltexten som verkar kopplade till blommorna, exempelvis ett adjektiv som beskriver blomman, för att undersöka om det genom dessa ord går att få ytterligare information om vad blommornas doft kan antas ha signalerat i samtiden. I ett tredje steg tas epistelkontexten i anspråk för att utröna vilken betydelse blomlukten kan tänkas ha för den konkreta situationen som episteln beskriver i Kungsträdgården och hur Fredman har reagerat på blomlukten. Det andra och tredje steget ska ge svar på vilka reaktioner som lukterna väcker. Slutligen kommer jag med hjälp av litteratur och där det kan finnas andra samtida källor diskutera hur de sociala och kulturella kontexterna återspeglas i epistelinnehållet. I exemplet Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind handlar det om hur människornas uppföranden beskrivs i episteln sett i ljuset av de ordningsregler som gällde i Kungsträdgården i samtiden. När de olika kontextnivåerna på detta sätt redovisas och tolkas i förhållande till varandra ska den funktion lukterna fyller i episteln kunna framträda.

Bakgrund

Under rubriken ska visas något av Stockholm och livet där när epistlarna skrevs, något om Bellmans liv och kort om epistelgestalterna och deras värld.

Stockholm i epistlarnas tid Stockholm under andra halvan av 1700-talet var en liten huvudstad i jämförelse med städer som Paris och London men likväl en stad med en stadigt växande befolkning. I

15

Staden, dagens Gamla stan, med omgivande malmar hade invånarantalet 1775 vuxit från 40 000 vid seklets ingång till lite mer än 72 000. Tillväxten hade skett trots att sanitära missförhållanden, fattigdom och sjukdomar som smittkoppor och tuberkulos krävde många liv och att spädbarnsbarnsdödligheten var skrämmande hög.34 Den mörka sidan av livet i huvudstaden talar om hur av pestutbrott och hungersnöd redan ansträngda kyrkogårdar fortsatte fyllas på i hög takt. Till den ljusa sidan av livet kunde kanske istället räknas de runt 700 utskänkningsställen runt om i staden med omnejd där stockholmarna kunde mötas och roa sig. På Claes på Hörnet, Stallmästargården, Fiskartorpet och den Gyldene Freden spelade stockholmarna kort och åt. Och drack alkohol. Stockholmarna drack mycket brännvin och öl och följderna av den höga konsumtionen uppmärksammades i samtiden som ett samhällsproblem. 35 Nätternas gator fick sin prägel av den sjudande krogkulturen och av bordellerna där det var vanligt att männen sökte sina förlustelser i nattlöperskornas försörjning. Platskans jungfrubur var en av stadens mer kända bordelletablissemang.36 Försörjde sig gjorde stockholmaren annars genom olika hantverk, arbete på krogarna och stadens manufakturer, inom den statliga byråkratin, som militärer och som pigor och drängar för att nämna några sysselsättningar. Andra möjligheter att roa sig erbjöd Humle-Gården och Kungs- trädgården där stockholmarna kunde promenera och umgås i grönskan. De lantliga omgivningarna på Djurgården och runt Mälaren var annars populära utflyktsmål. Här levde Bellman under andra halvan av 1700-talet.

Bild 3. Stockholm i slutet av 1700-talet. Här Utsikt från Rödbodtorget mot Gamla stan och Riddarholmen, 1780–1782 av (1739–1818), Stockholmskällan

34 Jämförelse kan göras med att det bodde runt 40 000 människor i Stockholm vid seklets början. Ström Stefan, ”Befolkningen i Stockholm 1252-2005”, Stockholmskällan, 55, åtkomstdatum 21 februari 2020, https://stockholmskallan.stockholm.se/post/5775. 35 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 129, 231 och 254. 36 ”Jungfrubur” samtidens benämning på bordell och ”nattlöperska” Rebecka Lennartssons benämning av de prostituerade som jobbade där. Rebecka Lennartsson, Mamsell Bohmans fall : nattlöperskor i 1700-talets Stockholm ([Stockholm]: Stockholmia förlag, 2019), 113. 16

Bellman – ett liv Bellman levde hela sitt liv i Stockholm. Han föddes 1740 på Dauerska malmgården på Söder och dog femtiofem år senare strax efter att han kommit hem från ett av många besök på gäldstugan. 37 Bellman arbetade som tjänsteman men lyckades aldrig tjäna tillräckligt på de statliga myndigheter där han arbetade eller på sin konstnärliga utövning för att upprätthålla den standard han vant sig vid under uppväxten i ett högreståndshem. Han och frun Lovisa levde ständigt över sina tillgångar vilket skulle leda till att familjen under Bellmans sista levnadsår levde under mycket små ekonomiska omständigheter. Under sitt liv skulle Bellman hinna bo på flera adresser runt om i staden men flyttade aldrig utanför stadsgränsen. Han ska ha varit stationär som en gråsparv och kunde varje vrå av staden där han promenerade fram och tillbaka i gränderna mellan sina egna tillfälliga bostäder, vänners hem, olika arbetsplatser och sedermera slottet. Liksom många andra stockholmare utan kök hemma (riktiga kök fanns bara i de rikare hemmen) åt och drack Bellman på någon av de många krogarna i staden där han umgicks med vänner och kom i kontakt med krogmamseller, krögare och andra kroggäster. Bellman beskrivs som en generös människa mån om att få andra att må bra och som alla verkar ha tyckt om. Om man på det lägger hans vilja att uppträda som underhållare kan man utan problem föreställa sig att besöken på de olika utskänkningsställena i staden ledde till uppslupna samtal med de tillfälliga bekantskaper han gjorde där. På vägen hem besökte han kanske liksom de flesta män i hans samtid någon av stadens många jungfruburar. Han var gift med Lovisa men trohet var inte någon allvarlig sak i de gustavianska högreståndskretsar Bellman rörde sig i. Bellman ska ha älskat kvinnor på alla upptänkliga vis och svärmade för flera av väninnorna i sin bekantskapskrets.38 Bellmans sociala egenskaper i kombination med sin bakgrund i ett högreståndshem hade tidigt släppt in i honom i de fina salongerna och han accepterades i kretsen av jämnåriga adelsmän även om det främst var i egenskap av underhållare. En av dessa unga adelsmän skriver i sin dagbok hur han i sin ”[…] livstid ej skrattat så mycket” som när han en kväll bevittnat en av Bellmans föreställningar.39 Men han skulle

37 Gäldstugan var ett häkte där den hamnade som inte förmådde betala sina skulder. ”gäldstuga | SAOB”, åtkomstdatum 12 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/. 38 Burman, Bellman:biografin, 21, 23, 432, 501, 518 och 578. 39 Burman, 152. 17

också nå utanför dessa kretsar när hans sånger och epistlar spreds över Sverige som skillingtryck. Efter att ha diktat den rojalistiska hyllningen ”Gustafs skål”, som snabbt blev känd över hela Sverige, uppmärksammade även Gustav III honom och Bellman blev en ofta sedd underhållare vid hovet. Så uppskattad att kungen och drottningen stod faddrar till hans äldste son men inte tillräckligt för att tas upp i den nya akademi som kungen instiftat och givit i uppdrag att arbeta för språkets ”renhet, styrka och höghet”. Bellmans poesi beskrevs som genialisk men hade också många inslag av plumpare karaktär som inte gick hem i de finare litterära kretsarna. Bellmans talang tog honom således till toppen och han var mycket populär i sin samtid. Men i en tid utan möjligheter som idag att föreviga sig digitalt så har epistlarna kunnat överleva genom arbetet att samla och ge ut texterna och noterna. Utan publiceringen av Fredmans epistlar hade vi hade kanske inte känt till honom lika väl som vi gör idag. 40

Epistlarnas värld Ordet epistel betyder brev och förknippades i samtiden med aposteln Paulus’ kristna förkunnelse till de församlingar han grundat. 41Men Fredmans epistlar innehåller ett annat budskap där Bellman istället parodierar religiösa texter samtidigt som han lovprisar alkoholens rus och den kärlek som tillhandahålls av stadens glädjeflickor. Epistlarna handlar sedan om Fredmans liv i olika stockholmsmiljöer tillsammans med de gestalter som rör sig runt honom. I 1790 års utgåva presenteras inledningsvis de gestalter som dyker upp i epistlarna där några som exempelvis Movitz, Mollberg och fader Bergström förekommer frekvent och andra bara någon enstaka gång. Viktigast är Fredman själv och Ulla Winblad. Länge ville forskningen tolka epistlarna som verkliga händelser och uppfatta epistelgestalterna som i verkligheten existerande gestalter. Epistelgestalterna antogs vara människor som tillhört Bellmans bekantskapskrets.42 Den nyare forskningen är dock enig om att även om epistelgestalterna haft verkliga förebilder var de och det liv de lever i epistlarna produkter av Bellmans fantasi. Fredmans förebild, , var i samtiden en framstående urmakare i Stockholm som genom okända omständigheter föll

40 Burman, Bellman:biografin, 181-182, 194, 357, 416 och 452. 41 ”epistel | SAOB”, åtkomstdatum 28 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/. 42 Den kommenterade utgåvan från 1921 där redaktionen leddes av litteraturhistorikern Henrik Schück innehåller en del spekulationer om epistelgestalterna olika släktskapsförhållanden och om vilka som personer som kan ha funnits bakom gestalterna i epistlarnas persongalleri. Carl Michael Bellman, Carl Michael Bellmans skrifter : standardupplaga. 1 Fredmans epistlar (Stockholm: Bellmanssällsk., 1921). 18

från en uppsatt position i samhället ner i fattigdom och alkoholism och ska ha varit en välkänd profil bland stadens försupna gubbar redan i Bellmans ungdom.43 När Bellman började skriva epistlarna hade urmakaren redan varit död i flera år. Det finns inte heller något som tyder på att Bellman känt fabriksarbeterskan Maria Christina Kiellström, som ska ha stått förebild för epistlarnas Ulla Winblad, särskilt väl även om de ett tag bodde grannar på Söder. Han kan ha sett henne i kvarteren och inspirerats till Ullas skapelse av hennes uppenbarelse. På samma sätt kan man hitta en Movitz, en Mollberg och en Bergström i verkligheten men där mycket lite överensstämmer mellan hur Bellman beskriver dem i epistlarna och vad som idag är känt om de verkliga personernas liv. Personerna i epistlarna ska istället förstås som ett typgalleri av människor som levde och verkade i bekanta miljöer. I epistelgestalterna och deras göranden kände som Burman skriver: ””[…] samtidens läsare och åhörare igen sitt eget myllrande Stockholm” där ”[…]Fredman är våra ögon och öron” när han rapporterar vad han ser och hör i detta myller.44

Undersökning

Under de tre temana natur, stad och kropp ska epistlarna visa något av det Stockholm genom det Fredman ser och hör. När studien fortsätter in i undersökningen ska han också vara vår näsa

Naturen Bellman ska ha tyckt mycket om att vistas i naturen utanför staden vilket inte minst epistelvärldens till alla utflykter i Stockholms omgivningar vittnar om. Under uppsatsens tre följande avsnitt analyseras hur Fredman under olika teman berättar om hur han och de andra epistelgestalterna besöker landskapet runt Stockholm. Det handlar om lantliga miljöer som till de yttre liknar varandra men där lukterna laddar platserna med olika betydelser. En viktig inledande förklaring till hur lukter i naturen kan ha uppfattats i samtiden borde kunna hämtas i tidens natursyn.

Det livgivande landskapet (Ep. 39) Idéhistorikern Karin Johannisson (1944 – 2016) har visat att natursynen i Sverige på 1700-talet var formad av religiösa tankemönster och ett utilistiskt förhållningssätt till

43 Gunnar Hillbom, Hans Nilsson, och Jacob Boëthius, Epistlarnas värld : om Bellman, sångerna och sångarna (Stockholm: Proprius, 1994), 19. 44 Burman, Bellman:biografin, 161,166 och 209. 19

naturen. Naturen sågs som en tillgång given av Gud att kontrolleras av och brukas för människans ekonomiska och materiella vinning. Ett synsätt präglat av den under 1600- och 1700-talet inflytelserika fysikoteologin. En tankeriktning i gränsen mellan naturvetenskap och teologi som skapade föreställningen om naturens gudomligt inrättade ordning. Naturen skulle utnyttjas för människan materiella välfärd men väckte samtidigt hennes förundran inför skapelseverkets underbara och oändliga variation. Den ekonomiska lära som kom till uttryck i fysiokratismen hävdade att jordbruket var den enda produktiva näringsgrenen och i en sammansmältning med tidens vetenskapliga strävan att ordna och klassificera världen kom det förädlade odlingslandskapet att betraktas som ideallandskapet. De nyttoinriktade tankarna tog sig också uttryck i idéer om en indelning av befolkningen i ”närande” och ”tärande” medlemmar. Bönder betraktades som närande eftersom de ansåg bidra till samhällets välfärd. De tärande försörjde sig på sådant som betraktades som onyttigt för samhället. Inom litteraturen hade den pastorala herdediktning som varit populär inom aristokratin och borgarklassen sedan mitten av 1600-talet bidragit till att forma idén om det ordnade kulturlandskapet som den sköna och ideala naturen. I tämjda och kultiverade landskap bland cypresser och citronlundar levde herdar och herdinnor i samklang med naturen.45 Under 1700-talet fortsatte herden att liksom tidigare att leva i samklang med naturen långt bort från stadens stök och larm men nu gestaltad av bonden som till skillnad från den falske och lättjefulle stadsbon framställdes som ärlig och arbetsam. 46 I Storm och böljor tystna ren (Ep. 39) målar Bellman upp ett för det sena 1700-tals diktningen typiskt svenskt herdelandskap i den epistel som är föremål för den första analysen i detta arbete. Av episteltiteln framgår att det är det sörmländska landskapet vid Eskilstunaån som är föremål för denna Fredmans hyllning till naturen.47 I episteln vaknar Mollberg på Liljans krog i Torshella för att måla krögerskans porträtt. Innan Fredman berättar att Mollberg sätter sig ner framför tavelstaffliet så har han utförligt beskrivit hur den omgivande naturen redan hunnit vaknat till liv och bondebefolkningens förberedande aktiviteter inför arbetsdagen. Här verkar något av

45 Karin Johannisson, ”Det sköna i det vilda”, i Paradiset och vildmarken : studier kring synen på naturen och naturresurserna, red. Tore Frängsmyr (Stockholm: LiberFörlag, u.å.), 17-18, 21, 49 och 51; Utöver de som kategoriserades som närande och tärande fanns ytterligare en kategori av ”överflödiga” medlemmar i samhället. Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria : bildning och vetenskap under tusen år. D. 1 1000-1809 (Stockholm: Natur och kultur, 2000). 46 Bengt Lewan, Arkadien : om herdar och herdinnor i svensk dikt (Nora: Nya Doxa, 2001), 94 och 177. 47 Epistelns titel i 1790 års utgåva var Öfver Bergströmskans Porträt på Liljans krog, i Torshella 20

samtidens tankar om samhällets närande och tärande medlemmar synas när bondebefolkningen beskrivs vara är i full gång och arbeta redan i gryningen samtidigt som stadsbon Mollberg fortfarande sover. Där de närande bönderna bidrar till samhällsnyttan ägnar sig sjusovaren Mollberg åt att måla tavlor. Det sätt Mollberg framställs på i sammanhanget ger uppfattningen att konstnären i samtiden kan ha betraktats som en av samhällets tärande medlemmar. När luktupplevelsen i episteln når läsarens näsa har de föregående stroferna berättat hur gryningstimmen strör sitt bleka ljus över landskapet.

”Storm och böljor tystna ren Himla-hvalfvets matta sken Mer och mer försvagas, Ren det börjar dagas, Molnen simma Qualm och dimma Båda solens bleka strimma, Vädren spela fritt och täckt, Fönstren ristas vid var fläkt. […]”

Det susar i träden och brusar i vattendragen. När Fredman berättar hur blomknoppar spricker och att orrens parningslek pågår förstår man att det är vår. Den vackra morgonens förlopp i naturen doftar uppenbarligen härligt.

”Luften spelar frisk och skön, minsta blommorna, växt och frön, Öpna sina knoppar, Le åt daggens droppar, Prägtigt randas, Vällukt andas, Med Zephirens fläktar blandas.”

Vällukten verkar komma från växtligheten i dess allra första stadier av frön och namnlösa blommor. Vindfläktarna för med sig och blandar lukterna på ett sätt så att hela atmosfären tycks fylld av växtlighetens dofter. Dofter från ett praktfullt bondelandskap som verkar fylla Fredman helt när han ”andas” vällukterna. När Fredman summerar hur han ser morgonen sprida sig över landskapet slås han av naturens och landskapets fulländning.

”All naturen börjar vakna Til ny glans och prål, Nya göromål

21

Och att ingen skönhet sakna.”

I tolkningen av välluktens funktion i episteln ser den ut att vara kopplad till hur det vårliga bondelandskapet framträder i gryningen. Med solens första strålar tränger dagens friska luft bort nattens ”qualm och dimma” där kvalm i samtiden i fråga om luftkvalitet förstods som kvav, tryckande, tung eller osund luft.48 Den friska luften blandas med Zephirens fläktar som för med sig lukterna av vårens unga växtlighet mot Fredman. ”Zephiren” var en ung bevingad gud och begreppet användes i samtiden som en benämning på västanvinden som en livlig och behaglig vind. SAOB uppger att begreppet ”sefyrfläktar” också har kunnat inbegripa en doftupplevelse i sig själv och Zephirens fläktar verkar ha kunnat användas som en synonym för vällukt. 49 Gryningens vindar och de lukter de för med sig verkar berätta hur landskapet vaknar till liv efter nattens och vinterns livlösa stillhet och Fredman upplever hur ”All naturen börjar vakna”. När Fredman ler inför daggdropparna på en blomknopp tycks han förundrat glädjas över de små tecknen på den gryende vårdagen. När han sedan sägs andas vällukten verkar hela hans kropp uppfyllas av vördnad inför hur livets gudomlighet kommer till uttryck i bondelandskapet. Det välluktande bondelandskapet har satts i en samtida kulturell och social kontext som har förklarat 1700-talets natursyn. En blandning av naturvetenskaplig, teologisk, nationalekonomisk och litteraturhistorisk kontext har visat hur man i samtiden betraktade det nyttiga bondelandskapet som det ideala och sköna landskapet. Lukterna har använts för att framkalla en föreställning av detta landskap som ett gudomligt och livgivande naturrum och som fyllt Fredman med förundran och vördnad. Luktens funktion förefaller i detta fall ha varit att förmedla en positiv inställning till bondelandskapet. I förlängningen verkar Bellman förmedla en ödmjuk tacksamhet inför livets krafter och deras förmåga att få något nytt och vackert att återuppstå ur mörker och ur det som verkar dött.

Brännvinslandskapet (Ep. 49) Rätten att framställa brännvin för försäljning eller för husbehov var under 1700-talet en komplex historia av statsfinansiella och socialpolitiska beslut. Olika skatte- och

48 ”kvalm | SAOB”, åtkomstdatum 16 april 2020, https://www.saob.se/artikel/. 49 ”sefyr | SAOB”, åtkomstdatum 07 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 22

konsumtionsregleringar bytte under århundradet av varandra i en strid ström för att garantera spannmålstillgång som föda och förse staten med inkomster. För den enskilde släpptes rätten till husbehovsbränning fri och förbjöds om vart annat ett oräkneligt antal gånger och skapade ett missnöje hos den bondebefolkning som ansåg att det var deras egen ensak att besluta om hur deras avkastning från skörden skulle användas. De svenska bönderna hade en unik ställning då de till skillnad från bönderna i många andra länder representerades i riksdagen och tidigt kom att betraktas som en självständig kraft med inflytande i samhället. I protest mot ett av de många spritförbuden under 1700-talet svarade bönderna exempelvis med att genomdriva ett förbud mot det populära kaffet.50 Den omfattande brännvinskonsumtionen var annars ett samhällsproblem som också syns i epistlarna. Det pokuleras kopiöst i epistelvärlden och epistelgestalterna får ofta ligga berusade i någon av Stockholms gränder. Men spriten återges också som en källa till upplupna festligheter med goda vänner. En sådan epistel är Mamsell Ulla, märk Mamsell (Ep. 49) där alkoholens löften ligger i luften när Fredman, Ulla Winblad och Mollberg är på väg till Klubben, en i Bellmans samtid populär krog vid Mälarens strand där Stockholms borgare kunde spela kort, kurtisera och supa.51 I episteln Ren Calad jag spår och tror (Ep. 42) har Fredman tidigare berättat att när sällskapet uppsöker Klubben vintertid åker de släde över isen där vargars yl ackompanjerar färden men nu är det sommar och sällskapet färdas med båt för en gemensam kväll på landet utanför Stockholm. Färden går genom landskapet där månens strålar syns som ett silverstråk på vattenytan och händelsen verkar utspela sig en kväll i den senare delen av sommaren. När färden börjar nå sitt slut syns platsen i vattenbrynet där sällskapet ska stiga i land. När skepparen Mollberg väl lagt till ges uppsluppna anvisningar om att matbylten, kantiner, öl och vin måste bäras upp från stranden till vad som ser ut att börja som en utomhuspicknick i sensommarkvällen. Den glada stämningen där vid strandkanten andas av förväntan inför de medhavda läckerheterna. Möjligen har den av alkoholhaltiga dofter kryddade luften längs vägen bidragit till den uppsluppna stämningen denna kväll vid Mälarens strand. I epistlarna Fader Bergström, stäm up och klinga (Ep.63) och Hvila vid denna källa (Ep. 82) har framgått att vinångor kan bidra till både lycka och upprymdhet. För när sällskapet kryssat längs

50 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 231. 51 Lönnroth, Ljuva karneval!, 231. 23

vägen till Klubben har Fredman när de kommit en bit på väg först uppmärksammat lukterna från landskapet.

”Se vad åkrar rundt kring sjön. Som af tusend blommors frön Ge en vällukt rundt kring stranden Och åt handen Arbetslön.” för att därefter utbrista:

”Kors hvad många Bacchi kök! Ur hvar klyfta syns en rök, Minsta vinkel Osar finkel Minsta bro bär fulla ök”

Sällskapet som har färdats genom bondelandskapets vällukter verkar plötsligt ha seglat in i en dimma av finkelos. Landskapet som beskrivs i de första raderna är av allt att döma återigen ett bondelandskap och vällukten som sprider sig från åkrarna över den stilla Mälarens vatten i sommarkvällen verkar behaglig men stark när den jämförs med mängden av tusentals blomluktande objekt. Den estetiska luktupplevelsen ges även här ett utilistiskt perspektiv när Fredman talar om arbetslön för handen där de ”tusend blommors frön” verkar antyda landskapets stora potential. Ännu en gång verkar bondebefolkningen idealiseras med anspelningen på hur åkrarna ger god avkastning för den som är driftig och arbetsam. Den välluktande upplevelsen avbryts plötsligt av en annan när sällskapet seglar in i finkelos. Finkel, eller finkelolja, uppstår vid mäskjäsning i framställningen av brännvin där det bästa brännvinet är rent och befriat från smaken och lukten av finkel. Finkeloljan består mestadels av högre alkoholer men kan bland annat också innehålla karboxylsyror som exempelvis myrsyra, ättiksyra och smörsyra. 52Myrsyran är en stark syra som används vid ensilering av djurfoder (ensilage) och lukten har liknats vid den skarpa lukten av aceton. Den kanske mer bekanta ättiksyran som används i matlagning har en sur och stickande lukt. Smörsyra uppstår när smör härsknar med en frän lukt som

52 ”finkel-olja | SAOB”, åtkomstdatum 7 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/; ”smörsyra - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 08 juni 2020. 24

ibland liknas vid stinkostar. Olika luktsensationer som tillsammans skulle kunna framkalla en reaktion av stark motvilja eller avsky hos många. Ordet ”osa” beskrivs i SAOB också som något som luktar obehagligt eller illa. 53 Så när Fredman utbrister att ” Kors hvad många Bacchi kök! […] Minsta vinkel osar finkel” säger han något om att det luktar illa men hans reaktion verkar ändå inte signalera någon större motvilja. När han ropar ”Kors” och versraden avslutas med ett utropstecken verkar hans reaktion istället vara häpen överraskning.54 Rökpelarna som stiger mot himlen som Fredman känner lukten av kommer förmodligen från husbehovspannorna i stugorna längs vägen.55 De Bacchi kök som Bellman diktar om här är en symbolisk omskrivning av de brännvinspannor där spriten kokades och röken från de pipor som kanaliserade bort ånga vid destilleringen. Eftersom frågan om hur den finkelosande luktupplevelsen från krogars och hemmabrukarnas pannskorstenar kan förstås sannolikt påverkas av om framställningen av brännvin var laglig är det av vikt att konstatera att när episteln skrevs 1773 var husbehovsbränning otillåten. 56Året innan hade Gustaf III mot bakgrund av 1771 års missväxt och den fattigdom och nöd som följde i dess spår genom en förordning infört ett totalförbud mot brännvinstillverkning.57 Överträdelser straffade den ertappade hårt med höga böter.58 Till skillnad från konfiskationsförfarandet i tidigare förbudsregleringar fick undersåtarna denna gång nådigt behålla sina pannor. Men att bönderna fick behålla sina brännvinspannor räckte knappast för att dämpa missnöjet

53 ”osa | SAOB”, åtkomstdatum 08 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/, 1. 54 ”kors | SAOB”, åtkomstdatum 06 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/, II. 55 Bellman, Standardupplaga 1 1921, CLXXVI. 56 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 272 I episteltiteln från 1790 Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769 anges att båtfärden ägt rum 1769. Då var husbehovsbränning tillåten. Här skulle möjligen frågan kunna uppstå en tvekan om vilket av åren som borde styra tolkningen av episteln. Det enda som är säkert är att episteln skrevs 1773 och att olika förklaringar till varför båtfärden i titelns sägs ha ägt rum 1769 blir spekulationer. 57 Förordning 11 september 1772 om Kong. Maj:ts Förbud emot all Brännvins bränning och försälgning i Städer och på Landet, tils vidare i Reinhold Gustaf Modée, Hedvig Eleonora Lindhielm, och Elsa Fougt, Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718./1791 utkomne publique handlingar. Stockholm. 1-15. 1742-1829=. [Del 10], Utdrag utur alla ifrån den 19 augusti 1772 utkomne publique handlingar, placater, förordningar, resolutioner och publicationer, som riksens styrsel samt inwärtes hushållning och författningar i gemen, jemwäl ock Stockholms stad i synnerhet angå: med et fullkomligt orda-register öfwer des innehåll; jemte förtekning, efter åratalen, på alla de publique handlingar och acter, som denna tionde delen innehåller. Tionde delen til 1776 års slut. Med hans kongl. maj:ts allernådigste privilegio. Stockholm, 1781. Trykt på egen bekostnad hos Henr. Fougt, ridd. af k.w.o. kongl. boktr. (Stockholm: Fougt, 1781). 58 Första överträdelsen var boten 100 daler silvermynt. Boten fördubblades sedan vid varje påföljande överträdelse. Som en jämförelse kostade ett lamm vid denna tid lite drygt 5 daler silvermynt. Den som saknade penningmedel fick istället plikta genom kroppsbestraffning. Lars O. Lagerqvist och Ernst Nathorst-Böös, Vad kostade det? : priser och löner från medeltid till våra dagar (Stockholm: Natur och kultur/LT, 1999), 23 och 84. 25

när de ändå inte fick användas för sitt ändamål. Av episteln tycks det som att de hårt reglerade förbuden inte efterlevdes. Trots att det utmättes stränga straff för att tillverka brännvinet så kunde man vid en resa i det svenska bondelandskapet vid denna tid uppenbarligen helt omslutas av lukterna från den illegala brännvinsframställningen. När Fredman utbrister ”Kors hvad många Bacchi kök! Minsta vinkel Osar finkel ” låter det i ljuset av förbudsregleringen med dess hårda straff som någon som i beundran häpnar över hur de driftiga bönderna vågar trotsa förbudet. Bondelandskapets välluktande åkrar och osande brännvinsfinkel har i episteln satts i den kulturella kontext som förklarat samtidens syn på bondebefolkningen och den politiska kontext som reglerna för hembränning utgjorde när episteln skrevs. Lukten av åkrar och finkel har framkallat en reaktion av häpen beundran hos Fredman där lukternas funktion i sammanhanget verkar vara att framkalla föreställningen om bönderna som driftiga och modiga människor. Bellman verkar med en sådan framställning förmedla att människor som är medvetna om sitt samhällsvärde protesterar mot förbud som de upplever som orättvisa. De under temat kommenterade vinångor i epistlarna n:r 63 och n:r 82 visar i sina respektive epistelkontexter hur alkoholberusning ger upphov till lycka och upprymdhet. Lukternas funktion verkar i dessa fall vara att förmedla en positiv inställning till alkohol och Bellman har väl med det velat förmedla att människor ofta upplever det som härligt att vara berusade.

Ett hälsosamt landskap (Ep. 71) Under 1700-talet blev tillgången till frisk luft en angelägenhet som diskuterades som en förutsättning för god hälsa. I Paris föreskrev läkarna hälsosamma luftbad för de välbärgade och rekommenderade vistelser på landsbygden.59 Läkaren Nils Dahlberg talade 1784 inför Kungliga Vetenskapsakademien om vikten av frisk luft och hur skadlig stadsluften kunde vara på sina ställen. 60 Samtidigt odlades ett lantleverneideal inom aristokratin som förknippade det kontemplativa livet med de lantliga miljöernas enslighet. På landet kunde man dra sig undan världens larm och hämta kraft och

59 Corbin, The foul and the fragrant, 78. 60 Nils Dalberg, Tal, om luftens beskaffenhet i stora och folkrika städer, hållet för kongl. vetensk. academien, den 28 julii 1784, vid præsidii nedläggande, af Nils Dalberg. Stockholm, tryckt hos Johan Georg Lange, 1784 (Stockholm, 1784), 27. 26

inspiration i den oskuldsfulla naturen.61 I en av Bellmans mest kända epistlar Ulla min Ulla säg får jag dig bjuda (Ep. 71) vill Fredman bjuda Ulla på en måltid i den sådan lantlig miljö en bit utanför Stockholm.

Bild 4. De pastorala landskapen var mycket populära under 1700-talet och beskrevs i dikter och i målade konstverk. Här verkar solens strålar skina genom de luftiga sommarskyarna på samma sätt som vid måltiden på Fiskartorpet. Pastoralt landskap med figurer av Elias Martin (1739–1818)

I episteln kommer Fredman ridande en sommardag till krogen Fiskartorpet. Sommaren är varm och torr. Det lätta sommarregn som drar förbi verkar inte göra någon skillnad och dammet yr runt kalescher och vagnar med andra matgäster när de rullar in på planen framför krogen.62 Landskapet är lantligt men målat på ett annorlunda sätt än tidigare. Här är det inte odlingslandskapet som porträtteras även om åkrar skymtar på håll. Istället vandrar blicken över det pastoralt tecknade skogsdungar och Husarvikens stilla vattendrag strax i närheten. De sommarduggande skyarna som solens strålar bryter igenom skulle kunna beskriva molnhimlen i någon av den samtide konstnären Elias Martins (1739–1818) pastorala landskapsmålningar. I första strofen föreslår Fredman Ulla att de ska äta middag på Fiskartorpet och här finns också epistelns luktupplevelse

”Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda Rödaste Smultron i Mjölk och Vin? Eller ur Sumpen en sprittande Ruda, Eller från Källan en Vatten-terrin? Dörrarna öpnas af vädren med våda, Blommor och Granris vällukt ger; Duggande Skyar de Solen bebåda,

61 Johannisson, ”Det sköna i det vilda”, 40. 62 Kaleschen var med kuskbock utrustat, högt och lätt, fyrhjuligt åkdon på fjädrar, försett med baksufflett och framtill öppet samt med plats inuti för fyra personer på två tvärställda visavisäten. ”kalesch | SAOB”, åtkomstdatum 8 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/. 27

Som du ser. Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? Gudomligt at beskåda! Än de stolta Stammar som stå rad i rad, Med friska blad! Än den lugna Viken Som går fram? - Åh ja! Än på långt håll mellan diken Åkrarna! Ä'ke det gudomligt? Dessa Ängarna? Gudomliga! Gudomliga!”

En vind har blåst upp och en blandad lukt av blommor och granris fyller luften. Doften av granris stiger kanske från värdshusets golv när dörrarna öppnats av vinden. Det hade varit brukligt sedan förmodern tid att strö granris över golven för att på så sätt friska upp instängda inomhusmiljöer. När människorna klev på riset frigjordes aromatiska dofter som spreds i rummet. 63 Granrisets skarpa doft fungerade säkert effektivt i den lite unkna miljö man kan föreställa sig rådde inne i den torpliknande stuga Fiskartorpet var.64 1700-talstorpen fylldes dagligen av vedrök och matos från den öppna spis som användes för uppvärmning och matlagning. Lukter av rök och os som efter hand måste ha fastnat i väggarna och ständigt kom att hänga i luften oavsett om det eldades eller lagades mat. Fiskartorpet var ett värdshus som uppenbarligen serverade mat och man kan föreställa sig hur många människor samtidigt rörde sig i de små rummen. Människor som kanske inte tvättat sig själva eller sina kläder på ett tag. Det fanns fler goda anledningar att fräscha upp inomhusluften i de mindre utrymmen där människor levde och umgicks. De namnlösa blommorna står kanske där inne någonstans men framför allt på ängarna omkring Fiskartorpet och är väl en blandning av olika ängsblommor. Här verkar deras lukt gemensamt genomsyra luften och något av lukterna från trädens friska blad verkar också komma med sommarvinden. Och Fredman verkar trivas på Fiskartorpet och i de lantliga omgivningarna. Han utropar förtjust flera gånger hur gudomliga omgivningarna är. Han är lyrisk inför hela upplevelsen. Han upprepar gång på gång hur skogen, vattnet, åkrar och ängar är gudomliga. Det är en vacker och friskt luktande plats Fredman är på där Ullas närvaro

63 ”granris | SAOB”, åtkomstdatum 8 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/; Classen, Howes, och Synnott, 1994, 64–65. 64 Fiskartorpet hade på 1600-talet varit Karl XI:s fiskarstuga där han vistades när han var på fisketur i de omkringligganden vattnen. ”Bebyggelseregistret (BeBR) - Riksantikvarieämbetet”, åtkomstdatum 4 augusti 2020, http://www.bebyggelseregistret.raa.se/. 28

gör upplevelsen ännu lite trevligare. Hennes ögon lyser varmt och på ett sätt där till och med Fredmans häst verkar påverkad när den gnäggar, stampar och rullar med ögonen när den ser Ulla i fönstret på krogen.

Bild 5. Karl XI:s fiskarstuga blev senare känt som Fiskartorpet dit stockholmarna kunde åka för att äta och dricka och njuta av naturen. Fiskartorpet utifrån och inifrån Foto: Holger Ellgard

Välluktande granris och blommor har satts i en samtida medicinsk kontext som förklarat tidens upptagenhet av frisk luft som en förutsättning för god hälsa, en kulturell kontext som förklarar det hur lantliga miljöer ansågs ge kraft och inspiration och hur granris användes för att friska upp inomhusmiljöer. Lukterna av granris och blommor har använts för att framkalla en föreställning av det lantligt belägna Fiskartorpet och dess omgivningar som ett friskt och hälsosamt naturrum. Lukter som fyllt Fredman med lyrisk lycka och känslor av stark trivsel där luktens funktion förefaller vara att förmedla en positiv inställning till Fiskartorpet och till det lantliga landskapet. I förlängningen verkar Bellman förmedla hur en vistelse i lantmiljön kunde fylla ett hälsosamt behov av lugn och skönhet som saknades i staden och något om vad som uppfattades som de viktiga värdena i livet.

29

Staden I gränslandet mellan den lantliga naturen och stadsmiljön ligger stadsträdgården som ett stycke natur inlyft i stadsmiljön. I Stockholm fanns under andra halvan av 1700-talet två sådana stadsträdgårdar där människor kunde träffas för rekreation och umgänge, Humle-Gården och Kungs-Trädgården. Det är utanför den senare som handlingen i Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind (Ep. 37) utspelar sig.

Trädgårdsnostalgi (Ep. 37) Vid den tidpunkt när Bellman skrev episteln hade Kungsträdgården sett ungefär likadan ut de senaste hundra åren. Trädgården hade genomgått mindre förändringar men hade fortfarande den barockkaraktär som formats i slutet av 1600-talet och som framgår av Aveleens kopparstick i Suecia antiqua et hodierna. Trädgården hade börjat som det kungliga slottets köksträdgård på 1400-talet för att senare omvandlas till kunglig lustträdgård under 1600-talet. Kungligheterna hade i trädgården ett område inne i staden där de kunde promenera och rekreera sig i en naturliknande miljö.

Bild 6 och 7. Till vänster ses Kungs-Trädgården söderifrån med grindarna där Mollberg håller vakt, Sankt Jacob kyrka skymtar i bildens nedre vänstra hörn. Till höger parken sett norrifrån, kyrkan i det övre högra hörnet. De la Gardies palats Makalös, under 1770-talet kallat Arsenalen, snett till höger om trädgårdens södra ingång. Av Johannes van der Aveleens (1655–1727) Kopparstick i Suecia antiqua et hodierna, 1700, Stockholmskällan

Under 1700-talet öppnade trädgården gradvis upp för högreståndspersoner och vid tidpunkten när episteln skrevs någon gång under 1770-talet hade också en större allmänhet sedan ett tag haft tillträde till i det inhägnade området även om tillträdet

30

fortfarande inte var fritt. Regelverket i överståthållarens förordning För them som wilja spatsera i Kongl. Maj:t Trädgård vid S:t Jacobi kyrka berättar något om Kungsträdgården som plats när episteln skrivs. Av förordningen framgår att en portvakt behövs för att hjälpa trädgårdsmästaren stoppa de ”[…]som med trug och wåld wilja twinga sig thit in”. 65 Överståthållaren hade också sett det nödvändigt att utfärda förbud att plocka blommor och frukter, att uppehålla sig på andra ytor än på gångvägarna eller att ägna sig åt störande kägelspel och andra lekar. Förordningen ger på det hela en bild av ett socialt umgängesrum som vid tiden när episteln skrevs drogs med en del ordningsproblem. I episteln berättar Fredman hur Mollberg står portvakt vid Kungsträdgårdens södra ingång en solig sommareftermiddag.66 Bellman tecknar en bild av trädgården där värmen ligger tung och där vinden bara hörs som en susning i trädens grenverk. Här pustas och gubbarna är törstiga. De grusade promenadgångarna är fyllda av människor som flockas och konverserar varandra. Det bugas och nigs både här och där i erkännande av den andres höghet. Människor av högre och lägre börd stöter ihop och trängs mellan buxbomshäckarna. En soldat sitter på en bänk och kelar med sin käresta. En annan sitter och halvsover i skuggan. Här skrattas och skrålas, överviktiga livgardister tutar på sina blåsinstrument där den likaledes tjocke epistelgestalten Bergström är med på ett hörn och spelar på sin fagott.67 När Fredman i epistelns första strofer presenterat Mollberg i vaktuniform och pudrad peruk vänds uppmärksamheten in mot trädgården och mot dofterna som strömmar ut genom grindarna. Fredman berättar om lukterna i den fjärde strofen.

”Se huru hon öpnar et fält, Som det lystna ögat rör och förtjusar. Titta åt gallret, hur sad’ du ? jo snällt

65 Den första förordningen med ordningsregler tycks ha utfärdats 1763 och ger en anvisning om när borgerskapet kan ha fått tillträde till parken. 1763 års förordning följdes av en ny förordning utfärdad 1776 av överståthållaren Carl Sparre. Då episteln är daterad någon gång mellan 1773 och 1780 är det osäkert vilken av förordningarna som var i kraft när episteln skrevs. Detta kan dock spela mindre roll då förordningarna i princip var identiska till sitt innehåll. Sparre Carl (1723-1791), ”’Förordning, För them som wilja spatsera i Kongl. Maj:ts Trägård wid S:t Jacobi Kyrka’ 1776”, Stockholmskällan, åtkomstdatum 12 februari 2020, https://stockholmskallan.stockholm.se/. 66 Det förstår man eftersom episteln tycks ha Arsenalen i omedelbar blickpunkt. Arsenalen, eller Makalös som det tidigare De la Gardiska palatset hade kallats, hade indragits till kronan under Karl XI och hade sedan slutet av 1600-talet tjänat som arsenal, en plats för krigsförnödenheter. 1793 lät Gustaf III bygga om det gamla palatset till Dramatiska teatern. ”Makalös - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 24 maj 2020. 67 De ”boråser” som nämns i episteln är Livgardets musiker. Se Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 119. 31

Trädgårdsmästarn gångarna krusar: Inom en list af Buxbom och grönt Ritade namn i hundra façoner, Neglikor täckt bland röda Pioner Sira var vinkel och lukta så skönt”

Lukterna som slår emot Fredman förefaller komma från nejlikor och pioner. Bellmanforskaren Nils Afzelius har i en analys av episteln kommenterat blommorna och dofterna från blomrabatterna. Afzelius analys finner att pioner och nejlikor inte kunnat blomma samtidigt och att luktpioner inte funnits i Sverige när Bellman skrev episteln.68 Afzelius iakttagelser verkar riktiga och det blir till slut högst osäkert om där kunnat stå några blommor alls i rabatterna och hela luktupplevelsen verkar vara i fara. Men Afzelius ärende är inte samma som mitt utan en kritik mot den tidigare bellmanforskning som framhävt Bellman som en realistisk återgivare av sin samtid. Genom att visa att nejlikor och pioner inte kunnat växa samtidigt och de blommor som Bellman skriver om kanske inte ens funnits där vill Afzelius visa att Bellman använt sig av den frihet poeten har att återge händelser och detaljer på sätt som passar honom själv och inte styrts av något tvång att vara verklighetstrogen. Men just denna skaparfrihet borde ha kunnat föra Afzelius i en riktning där han frågat sig varför Bellman använt blommorna och deras doft i episteln. Trots att Afzelius konstaterat att det inte kan stå blommor i rabatterna på det sätt Bellman skriver finner Afzelius egendomligt nog efter att ha spekulerat i ett eget doftspår om hur Mollberg torde ha luktat gammal bakfylla att ”[…]starkare slår doften från rabatterna emot oss.”. 69 Det framstår som lite märkligt när han samtidigt konstaterar att blommorna inte kan ha funnits där på det sätt Bellman beskriver men ändå finner att lukten från dem är överväldigande. Det talar ju för att blomdoften har en betydelse i sammanhanget som går bortom den faktiska omständigheten om de kunnat blomma tillsammans eller inte. Beroende på hur man läser de sista verserna kan de olika blomsorter som nämns här få större eller mindre inflytande på hur det doftat och jag återkommer till hur det påverkar tolkningen av luktupplevelsen. Nejlikor var, när episteln skrevs någon gång mellan 1773 och 1780, en gammal kulturväxt i Sverige. Artrikedomen var stor och det framgår inte vilken sorts nejlika det är som står i rabatterna här men det kan vara den ettåriga Dianthus caryophyllus,

68 Afzelius, Myt och bild, 85. 69 Afzelius, 85. 32

trädgårdsnejlikan.70 Nejlikesorten namngavs av Linné i Species plantarum 1753 men trädgårdshistorikern Maria Flinck har visat att arten förekommit i 1600-talets barockträdgårdar och nejlikor i allmänhet så långt tillbaka som i de svenska klosterträdgårdarna under medeltiden.71 Nejlikor hade i slutet av 1700-talet följaktligen en lång tradition i de svenska rabatterna. 72 Nejlikorna i episteln beskrivs som täcka. Adjektivet ”täck” kunde i Bellmans samtid uttrycka en uppfattning om något som estetiskt tilltalande, som sedesam ur ett moraliskt perspektiv och i betydelsen mild och behaglig för växtligheters dofter.73 Att Linnés valt att tilldela nejlikan artbenämning Dianthus som är en sammansättning av grekiskans dios (gud) och anthos (blomma), ”Gudsblomman” verkar säga något om synen på nejlikan som en symbol för något själsligt upphöjt. Trädgårdsnejlikans doft påminner om kryddnejlikans men är mildare. Under 1700- talet var det populärt att doftsätta tidens kosmetika med olika blomdofter där parfymerat puder mer än någon annan kosmetika ansågs avslöja bärarens personlighet. Under Ludvig XV (1715–1774) tid skulle puder som doftade nejlika bli populärast av alla blomdoftande puder i Frankrike.74 Ett doftmode som man kan anta snabbt spred sig till det franskorienterade svenska hovet och därefter bland borgerskapet i Stockholm och ut i landet. Lukten av nejlikor bör när episteln skrivs ha uppfattats som en doft med gamla traditioner efter att ha spridits från blomsterrabatter och kosmetika under större delen av 1700-talet. I rabatterna står också röda pioner. Episteln ger inga andra ledtrådar än deras färg. Kanske är det den blodröda Paeonia officinalis som linnélärjungen Carl Thunberg skriver i början av 1800-talet länge varit den enda pionsorten i Sverige. 75 Även av Flincks sammanställning över trädgårdsväxter framgår att Paeonia officinalis var en gammal kulturväxt även om den i större utsträckning tycks ha planterats som nyttoväxt och inte till prydnad. Dess doft ska vara behaglig men svag. Det kan också ha varit den doftlösa

70 ”nejlika | SAOB”, åtkomstdatum 24 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/, 2]. 71 Maria Flinck, Tusen år i trädgården : från sörmländska herrgårdar och bakgårdar (Stockholm : Tiden ;, 1994), 45. 72 Andra doftande arter som var vanliga under 1700-talet var Dianthus plumaris, fjädernejlikan, och Dianthus barbatus, borstnejlikan. Flinck, 62. 73 ”täck | SAOB”, åtkomstdatum 17 mars 2020, https://www.saob.se/artikel/. 74 Corbin, The foul and the fragrant, 75. 75 I dagligt tal kallas Paeonia officialis bergpion eller trädgårdspion. Den i Sverige vanliga bondpionen Paeonia X festivas är en hybrid som har Paeonia officialis som en av sina föräldrar. Paeonia officialis kallas i olika sammanhang ofta felaktigt för bondpion. 33

röda bondpionen, Paeonia X festivas. Afzelius menar ju att det inte fanns några luktpioner i Sverige vid den tidpunkt som episteln skrevs och han verkar ha rätt. Luktpionen Paeonia albiflora ska enligt Thunberg ha introducerats i Sverige först mot slutet av 1700-talet.76 Flinks sammanställningar visar i och för sig att också luktpionen, Paeonia lactiflora förekommit i slottsträdgårdarna under 1700-talet men både Paeonia albiflora och lactiflora är vita till färgen. Flinck påpekar också att det ur det källmaterial hon haft tillgång till inte kan utläsas när växterna börjat odlas eller hur vanliga de varit.77 Pionspecialisterna Herman och Christina Krupke menar att efter att Paeonia lactiflora funnit vägen till Europa under 1600- och 1700-talet hade franska odlare framgångsrikt korsat dessa med den röda bondpionen i vad som gav den röda Paeonia albiflora.78 Det har alltså funnits röda luktpioner i vart fall i södra Europa vid den här tiden men här saknas uppgift om när den i sådana fall ska ha introducerats i Sverige. Thunbergs, Flicks och Krupkes uppgifter visar gemensamt att det sannolikt inte växte några luktpioner i Kungsträdgården när episteln skrevs. Kanske är det den svagdoftande röda Paeonia officinalis som står där eller den doftlösa bondpionen, Paeonia X festivas. Till slut tycks det vara doften från de täcka nejlikorna som framträder tydligast i sammanhanget. Den omgivande texten tycks också syfta på nejlikorna som de som luktar skönt där de står bland pionerna. När Fredman har berättat om hur dofterna sprider sig i trädgården hemfaller han åt minnen av en tid när välkända musiker spelade flöjt och luta och operasångare uppträtt i trädgården tecknar episteln en bild av trädgården i det förflutna som verkar skilja sig från epistelnuet.79 Fredman har uppmärksammat hur soldater och deras herdinnor kanske inte uppför sig riktigt passande när de sitter och kelar i öppen dager eller sitter och sover lite slappt mitt på dagen. Fredman verkar också ha tagit sig för pannan inför det upprepade bugandet och nigandet och verkar ha uppfattat det som en smula löjligt. Trädgården i det förflutna framställs istället som ett förnämt rum med

76 Thunberg skriver att ”emot slutet av förra århundradet har fäderneslandet blifvit riktadt med flere arter af detta slägte […]. Sådene äro Paeonia tennifolia […] hybrida, anomala […] och albiflora[…]”. Hybriden Paeonia albiflora är en sorts luktpion och Thunbergs uppräkning av de nya pionsorter visar att denna sort alltså hade introducerats i Sverige någon gång mot slutet av 1700-talet. Carl Peter Thunberg, ”Om utländske träd, buskar och blomsterväxter, som kunna tåla svenska klimatet. Tredje delen. Med exper. Facult. Med. samtycke under [...] C. P. Thunbergs inseende till allmän granskning framstäld af Adolph Henric Humble af Smolands nation uti audit. botan. d. 10 junii 1820.”, 1820, 23. 77 Flinck, Tusen år i trädgården, 11. 78 Hermann Krupke och Christina Krupke, Min passion för pioner ([Ljung]: [Hermann Krupke], 2006), 16. 79 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 118. 34

förfinad air fylld av operasång och ljuv musik från flöjter och lutor där monarken sökt skugga under träden. En plats som inte vem som helst fick besöka och som Fredman verkar längta tillbaka till. Epistelns skönt luktande nejlikor och röda pioner har placerats i en kulturell kontext som förklarat deras historia som svenska kulturväxter. Blommorna har också satts i en social kontext som förklarat ordningsreglerna i Kungsträdgården och att en större allmänhet hade fått tillträde till området när episteln skrevs. Nejlikorna verkar till slut ha doftat tydligast och framkallat ett minne av ett förnämt och sedesamt trädgårdsrum i det förflutna. En lukt som fått Fredman att längta tillbaka till hur det var förr. Luktens funktion i sammanhanget verkar ha varit att förmedla en inställning till Kungsträdgården som bättre i det förflutna när bara förnäma människor hade tillträde dit. När Fredman får minnas Kungsträdgården som bättre när inte vem som helst fick besöka den verkar Bellman förmedla något om en konservativ inställning till samhällsförändringar och att världen blir sämre när sådana sker.80

Döden i staden (Ep. 54) Dödligheten i Stockholm var mycket hög under hela 1700-talet. Konsthistorikern Hedvig Schönbäck som undersökt hur den höga dödligheten påverkade det svenska begravningsskicket från slutet av 1700-talet skriver att dödligheten i Stockholm var hög även i jämförelse med andra storstäder i Europa. I medeltal 47 personer av 1000 dog varje år mellan 1721 och 1800 jämfört med cirka 10 promille idag. 81 Schönbäck redogör också för orsakerna till den höga mortaliteten där de främsta var arbetslöshet, matbrist, klimat, sanitära förhållanden, alkoholism och bristen på kunskap om hur sjukdomar spreds.82 Den höga dödligheten kom att innebära en hård ansträngning på stadens kyrkogårdar. Tord O:son Nordberg och Göran Axel-Nilsson har visat hur den höga dödligheten vid 1700-talets andra hälft hade fyllt Katarina kyrkogård till

80 Hade Afzelius fortsatt på det doftspår han ändå uppfattat hade han kanske uppmärksammat vad Bellman ville förmedla och hur likt honom han tänkte. Afzelius avslutar nämligen sin undersökning med ett tillbakablickande till Bellmans tid när Kungsträdgården var ”[…] en vackert sluten och komponerad plats med blommor och grönska” och jämför med sin samtid där trädgården förvandlats till ”[…] en stillös sandplan, omgiven av gator.” Även om Afzelius och Bellman reflekterar över trädgårdsrummet med olika perspektiv, Bellman över människorna som rör sig där och Afzelius över trädgårdens utseende, tycks de eniga om att Kungsträdgården var en bättre plats förr. Afzelius, Myt och bild, 76. 81 Hedvig Schönbäck, De svenska städernas begravningsplatser 1770-1830 : arkitektur, sanitet och det sociala rummet (Stockholm: Stockholmia, 2008), 194. 82 Schönbäck, De svenska städernas begravningsplatser 1770-1830, not 414. 35

bristningsgränsen.83 På kyrkogården begravdes församlingens alla fattiga men också livgardets soldater och de döda från spinnhusen och stadens arrestlokaler. Gravkvarteren på kyrkogården var så överfyllda att man till slut inte kunde ta emot döda som Katarina församling inte var absolut tvungen att begrava. Kyrkogården som är belägen på en bergknalle hade så grund jordmån att berget på flera ställen låg i dagen. Den stora mängden lik på den grunda kyrkogården ska ha resulterat i att ” […] benknotor och huvudskallar liksom tittade upp ur jorden”.84 Det är på denna plats som episteln Aldrig en Iris på dessa bleka fält (Ep. 54) utspelar sig. Det är en dyster dag och en bit in i handlingen berättar Fredman hur epistelgestalten Bomans gråtande änka står vid makens kista och minns en man som kunde vara kärvänlig men emellanåt också tycks ha slagit henne. Stämningen i epistelsällskapet är tyngd av änkans sorg och Fredman föreslår musik och alkohol för att och muntra upp humöret. Till slut uppmanar Fredman, som hellre vill lyssna på Movitz harpa än änkans klagan, henne lite otåligt att hålla upp med sin gråt och gå vidare i livet. Episteln har dock börjat mer högtidligt med herdediktningens förtecken.

”Aldrig en Iris på dessa bleka fält, Minsta blomma plockat Til vällukt i sin herdes Tält, Och dessa Löfträn vid dagens ljusa rand Aldrig foglen lockat Til Floras fest vid Mälarns strand Aldrig hördes Lärkan nånsin spela För att Turturdufvans qval fördela Midt bland dödens pilar bygt sitt bo”

I strofen finns också epistelns luktreferens. En luktupplevelse som verkar cirkulera runt en blomma som herdinnan Iris aldrig kunnat plocka här. En blomma som aldrig verkar ha kunnat finnas här. Och följaktligen heller aldrig dess vällukt. Frågan är hur man ska förstå denna luktreferens. Handlar det om en avsaknad av livgivande natur i dödens närhet? Om en avsaknad av blommor på en kyrkogård? Och hur ska man i så fall förstå avsaknaden av den icke existerande blommas vällukt?

83 Göran Axel-Nilsson och Tord O:son Nordberg, ”Katarina kyrka i Stockholm”, 1944, 250. 84 Nordberg och Axel-Nilsson refererar till en utsaga från 1780 men utan att ange källan. Jag har inte heller kunnat identifiera denna källa genom egna sökningar men av litteraturen att döma saknas det anledning att ifrågasätta utsagans innehåll. 36

I episteln Se Mollberg med svart Råck och Flor (Ep. 56) som utspelar sig på en annan kyrkogård i Stockholm får man veta att det där finns blåsippor, narcisser, jasmin och lövkojor så uppenbarligen kunde det finnas blommor på kyrkogårdarna i Bellmans samtid. Afzelius menar att Katarina kyrkogården saknar växtlighet som en konsekvens av den stora branden i området 1723 som lämnat kyrkan som en rykande ruin. En tolkning som i så fall utmanas av att när Bellman skrev episteln hade i vart fall femtio år förflutit och även om platsen var kal förefaller det osannolikt att det inte skulle kunnat gå att plocka ”minsta blomma” där. Dessutom har ju Afzelius själv pekat på riskerna med att förstå epistelvärlden genom att söka motiven i verkligheten. Det verkar därför finnas en annan förklaring till att det aldrig plockats minsta välluktande blomma på Katarina kyrkogård. I epistelns andra strof fortsätter beskrivningen av kyrkogården.

”Kring denna rymden hvad qval och sorglig syn! Svarta Kors och Grafvar Fördunkla Templets Tupp i skyn; Än på en Planka, än på en Marmorsten Kringlor, Hjul och Glafvar Bepryda våra fäders ben; Trädens glesa stammar sorgligt hasta At de gula löfven kring sig kasta; Minsta blad Döljer i sitt skygd en hvilostad.”

Sökandet efter en förklaring till varför det saknas blomdoft skulle kunna vara över när Fredman berättar att träden kastar av sig sina gula löv eftersom man då förstår att en tidig höstvind drar genom episteln. Det finns inte några blommor eftersom blomstersäsongen är över. Men inte heller det förklarar att det aldrig skulle ha kunnat plockas minsta välluktande blomma här. Även om de blommat ut till hösten har de väl kunnat stå här under vår och sommar? Och träd kan uppenbarligen växa här. Inte heller Nordbergs och Axel-Nilssons uppgifter om att lös boskap bökade och gick åt växterna kan förklara varför skelettdelarna på kyrkogården låg ovan jord men inte till varför det aldrig funnits blommor här.85 Blommor har gjorts så omöjliga på platsen att det till slut inte verkar vara en fråga om det funnits blommor här eller inte. Men hur ska man då förstå luktreferensen? Upphör den vara relevant om det luktande objekt som vällukten

85 Axel-Nilsson och Nordberg, ”Katarina kyrka i Stockholm”, 251. 37

härrör från inte finns här? Eller kan man förstå objektet och lukten från detta på något annat sätt? Den första strofen har beskrivit vad platsen inte är och vad som inte finns här. Litteraturvetaren Bengt Lewan menar i sin tolkning av episteln att det ideala herdelandskap som skildras i inledningen fungerar som en kontrasterande bild för vad kyrkogården inte är: en lycklig och behaglig värld.86 På samma sätt menar Lars Lönnroth att kyrkogårdsmiljön i diktsammanhanget ska uppfattas som den pastorala miljöns antites.87 I förlängningen skulle det kunna innebära att det som ska sökas här är kontrasten till den pastorala miljöns välluktande blomma. Att den lukt som ska sökas på kyrkogården är välluktens antites. Med en sådan analys måste här sökas de luktande objekt på kyrkogården som är välluktens motsats. Av Nordbergs och Axel-Nilssons utredning har framgått att den kyrkogård som Bellman diktar om vid tidpunkten är en plats där liken ligger tätt packade och skelettdelar sticker upp ur marken. Versraden i den andra strofen ”Minsta blad, Döljer i sitt skygd en hvilostad” ser också ut som en kommentar till mängden av gravar på kyrkogården där man kan räkna lika många döda som de fallna höstlöven. Katarina kyrkogård är av allt att döma en plats där en omfattande mängd döda i olika stadier av förruttnelse är begravda och där skelettdelarna på sina ställen bara tycks sorgfälligt täckta av ett tunt jordlager. Det verkar som den stora mängden av bristfälligt täckta kroppar skulle kunna ge upphov till en viss liklukt över området. Men kanske kommer lukten ännu starkare inifrån kyrkan. I det tal läkaren Johan Lorentz Odhelius höll inför Kungliga Vetenskapsakademien 1785 tog han upp seden att gravsätta de döda inne i kyrkorna och de lukter som det gav upphov till. Odhelius gav Sankt Jakobs kyrka vid Kungsträdgården som ett exempel och menade att ”[…]den som vil försöka at sommartiden i Kongsträdgården nalkas Sankt Jacobs kyrkogårds-mur skal hastigt falla i förundran, huru denne olidelige stank så länge kunnat undgå upmärksamhet.”88 Uppenbarligen luktade det helt fruktansvärt runt kyrkorna i samtiden. Lukten från den organiska massa som en människokropp stadd i upplösning ger upphov till brukar beskrivas som sötaktig och kväljande men är så speciell att den svårligen låter

86 Lewan, Arkadien, 198. 87 Lönnroth, Ljuva karneval!, 127. 88 Johan Lorens Odhelius, Dödligheten i Stockholm, i et tal för k. vetensk. acad. granskad då præsidium nedlades den 16 febr. 1785 af Joh. Lor. Odhelius ... Stockholm, år 1785. Tryckt hos Johan Georg Lange. (Stockholm, 1785), 29. 38

sig beskrivas som något annat än just som liklukt. En lukt som dessutom får fäste i material på ett sätt som gör den svår att få bort vid liksanering. Där lik av olika omständigheter blivit liggande inomhus en längre tid kan hela inredningar behöva rivas ut och byggas och målas om eftersom det är enda sättet att får bort lukten. Det säger något om hur påträngande lukten av lik kan vara. I ljuset av dessa omständigheter framstår plötsligt området runt Katarina kyrka som ett rum fyllt av stanken från döda kroppar. Med tanke på hur dominant lukten av lik är förefaller det osannolikt att det skulle ha kunnat luktat på något annat sätt. Liklukt verkar vara antitesen till blommans vällukt och Fredman verkar berätta hur det faktiskt luktar genom att berätta hur det inte luktar. Där det aldrig har funnits minsta vällukt kan bara välluktens motsats, stanken, ha existerat. I det här fallet en stank från kroppar i olika stadier av förruttnelse. Odhelius ville med sitt ärende få till stånd ett upphörande av seden att gravsätta inne i kyrkorna då han menade att de stinkande lukterna från liken var farliga. Han uttrycker det som Alain Corbin visat om hur 1700-talet upptas av idén om att förruttnelse gav upphov till smittsam och farlig luft, en idé formad under antiken där man tänkte att den inifrån upphettade jorden avsöndrade en giftig ånga, miasma. Tron var att jästa och ruttnade organismer som begravts i jorden blandades med miasman och steg upp genom jordlagren. Avstjälpningsplatser för fekalier och ruttnande kroppar uppfattades som infekterade platser där ingen kunde bo utan risk för livet. I Frankrike rapporterades om olyckor i samband med öppnandet av kryptor i kyrkor som förklarades med att ruttnande miasma hade inandats.89 Schönbäck har visat hur flera av dessa historier spred sig och fick fäste även i Sverige. 90 Idéen om att lukten av förruttnelse var farlig och smittsam var så djupt rotad bland den stora allmänheten att den skulle hålla i sig långt efter upptäckten av bakterier i början av 1800-talet och kunskapen att det var de och inte lukterna som gav upphov till sjukdomarna. 91 Förruttnelseprocessen kom under 1700-talet också att uppfattas som en tidsmaskin enligt Corbin. Den ruttna lukten signalerade ett tillstånd av den fysiska människokroppen stadd i upplösning men också en förutsägelse om individens upplösning i existentiell mening. Den elakluktande miasma som steg från döda kroppar framkallade panik inför den smittorisk den fysiska upplösningen kunde medföra men

89 Corbin, The foul and the fragrant, 22-34. 90 Schönbäck, De svenska städernas begravningsplatser 1770-1830, 188. 91 Smith, Sensory history, 67. 39

också en rädsla inför jagets upphörande.92 Med rädslan för den existentiella upplösningen blev odörer från döda kroppar en skrämmande påminnelse om förgängligheten. Kanske kan den oro inför lukter av förruttnelse och andra dåliga lukter som Corbin menar ökar från mitten av 1700-talet ha bidragit till hur diktningen om döden förändras under perioden. Litteraturhistorikern Carl Fehrman har visat att där diktningen om döden tidigare hade makabra och brutalt realistiska inslag förändras bilden av döden under 1700-talet i konst och litterära framställningar.93 Där 1600-talets dödsdiktning innehöll pratsamt skämtande dödskallar där maskar och ormar krälar i den dödes ögonhålor förskönas den enligt Fehrman under 1700-talet och blir melankolisk och sentimental. Kanske blev det i sådan diktning för känsligt att vara för explicit om de lukter som kroppen avger när förruttnelsemekanismerna sätter igång. Det skulle förklara varför Bellman valt att dölja den skrämmande närvaron av stanken från ruttnande kroppar i episteln i en förskönande omskrivning om en frånvaro av en välluktande blomma. I Bellmans samtid kunde åhörarna säkert ändå ana de verkliga lukterna bakom den poetiska omskrivningen. De kunde säkert känna rädslan när de föreställde sig de faror denna lukt förde med sig och hur den påminde om dödens svindlande oändlighet. De kunde därför förstå Fredman när han berättar hur ”qval” och ”ångst” fyller honom och hur rädd han är när hans hjärta ryser där han står i dödens skuggor. Kyrkogården måste av allt att döma ha varit en skrämmande plats i Bellmans samtid. Vällukten från en icke-existerande blomma har i sin förtäckta form kunnat berätta om de verkliga lukterna av lik på Katarina kyrkogård. Lik har satts i en samtida medicinsk och kulturell kontext som visar hur människorna i samtiden var rädda för den stinkande miasma som ruttnande kroppar antogs ge upphov till och som innehöll dödliga smittor. Lukter som också påminde om den förgängliga existensen. Fredman är ångestfylld och rädd där han vandrar på kyrkogården och luktens funktion verkar av sammanhanget ha varit att förmedla hur Katarina kyrkogård var en ryslig plats. Bellman verkar med detta ha förmedlat en rädsla inför jagets upplösning i fysisk och existentiell mening och rädslorna inför den död som en dag oundvikligen är allas vårt öde.

92 Corbin, The foul and the fragrant, 21. 93 Carl Fehrman, Diktaren och döden : dödsbild och förgängelsetanke i litteraturen från antiken till 1700-talet (Stockholm: Bonnier, 1952), 197 . 40

Minnet av en stockholmska (Ep. 56) Blomman var den främsta metaforen för det flyktiga människolivet i 1700- talsdiktningen. Fehrman skriver hur den sedan medeltiden hade associerats med det momentana i den mänskliga existensen utan att leda tanken mot förgängelsens mer brutala effekter. I porträtteringar av döden har människan framställts som blomstret där liemannen går fram över fälten och hugger ner dess gräs och blommor. Blomman har i sina olika stadier från knopp, fullt utslagen och vissnad fått symbolisera det mänskliga livet från ungdomen till döden.94 Även i sorgeepisteln Se Mollberg med svart Råck och Flor (Ep. 56) verkar blommor användas för att berätta något om en människa I episteln berättar Fredman för Movitz hur Mollberg står på en kyrkogård i Stockholm, förmodligen i Gamla stan, och sörjer vännen Mor Maja som arbetat på krogen Förgylda bägaren.95 I de första stroferna beskriver Fredman hur Mollberg gråter vid Majas grav och sliten av ångest funderar över hur tvärt livet en dag tar slut. I de följande stroferna beskriver Fredman hur Mollberg är sorgsen över att krogen slagit igen och att Majas liv avbrutits likt den plockade blommans stjälk. När Fredman berättar i den tredje strofen att ”Ja detta stoft som trampas här, en bild av mor Maja det innebär” tycks det förmedla en närhet till vännen. Ordet ”stoft” användes i samtiden bland annat för just jorden på en begravningsplats där de döda kropparna slutligen blev jord genom förmultningsprocessen. 96 Man förstår att Majas kropp nu uppgått i och blivit ett med detta stoft när marken bär hennes bild. I fjärde strofen berättar Fredman om blommorna och lukterna i episteln

”Bind en Bouquet af sippor blå, Bryt de Narcissor kring grafven stå, Jasmin, Löfkojor; sen, hå, hå! Så skänk dem då Åt Mollberg: Nå! Åt Mollberg då, Som suckar i sin vrå; hå, hå! Ach Mollberg! Gråt din Vän ej Mer, Dess stoft ren i blomstren en vällukt ger;

94 Fehrman, Diktaren och döden,365-368, 372 och 394; Elegi är en vemodig sorgesång. ”elegi | SAOB”, åtkomstdatum 14 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 95 På Bellmansällskapets hemsida anges att Mor Maja ska ha varit kopplerska. ”Om Fredmans Epistlar och sånger”, åtkomstdatum 20 juli 2020, https://www.bellman.org/; Förgylda bägaren tros ha legat vid Tyska brinken i Gamla stan. Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 186. 96 ”stoft | SAOB”, åtkomstdatum 20 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/, 1 g. 41

Tag din bouquet och sätt dig ner, Drick et qvarter; Din skål, jag ber; Drick et qvarter; Låt se om munnen ler, Mer, mer! Men med sin sax &c.”

Här är nyplockade blommor som sprider sin vällukt i den bukett som plockas till Mollberg. Det är lukter av vilda blåsippor och de i trädgårdarnas planteringar vanligt förekommande narcisser, lövkojor och jasmin som Mollberg andas in. 97 Lukter som bör ha varit välbekanta i samtiden. Blåsippor luktar svagt av frisk grönska och narcisser starkt och distinkt. Jasminen sprider en svagt söt och raffinerad lukt där lövkojor har en ganska stark, kryddig lukt som påminner om kryddnejlikans. Den särskilda sammansättningen av blommor i buketten verkar signalera något genom sina sinsemellan väldigt olika blommor och speciella dofter. När Mollberg uppmanas sluta upp att gråta vid tanken på Mor Maja och istället lukta på blommorna för att ”Dess stoft ren i blomstren en vällukt ger” verkar han kunna känna lukten av Mor Maja. Lukterna verkar förmedla något om hur Mor Maja varit i livet och därför säga något om hennes karaktär. Blåsippans svaga lukt av frisk grönska verkar signalera en frisk och sund karaktär, narcissens starka och distinkta lukt en rak och tydlig karaktär, jasminens svaga och raffinerade lukt verkar signalera en karaktär med viss stil och den kryddiga lukten av lövkoja ett visst temperament. När Mollberg luktar på blommorna verkar den nu förmultnade Mor Maja återuppstå genom blommorna där deras dofter påminner Mollberg om vem hon varit i livet. En sund och rak person med viss stil och starkt temperament. När Maja får uppstå på nytt genom blommorna verkar episteln också förtröstansfullt berätta om hur nytt liv kan födas ur den dödas stoft. De välluktande blommorna och de minnen de väcker av Maja verkar ge Mollberg en behaglig upplevelse som tröstar honom och får honom att vakna upp ur sina sorgsna funderingar. En välluktande blombukett plockad på en kyrkogård har satts i en litteraturhistorisk kontext där det framgått att blommor historiskt har symboliserat det mänskliga livets förgänglighet. Lukterna har tröstat Mollbergs och lindrat hans sorg. Blomluktens funktion i episteln verkar vara att förmedla Mor Majas positiva egenskaper

97 Flinck, Tusen år i trädgården, 45. 42

men också en förtröstan om hur den oundvikliga döden alltid föder nytt liv i ett evigt kretslopp.

Den fattiga staden (Ep. 34) Fattigdomen i Stockholm på 1700-talet var utbredd och många av de fattiga bodde i kvarteren i Gamla stans ytterkanter. När läkaren Odhelius i talet inför Kungliga Vetenskapsakademien 1785 talade om den höga dödligheten i Stockholm beskrev han de fattiga kvarteren i Gamla stan som stinkande. 98 Miljöer som läkarkollegan Nils Dahlberg i ett tal inför samma akademi året innan hade dömt ut eftersom ”[…] kroguga gator eller gränder, och höga hus, lagt stora hinder i vägen för den skämda luftens uppblandning med en bättre[…]” och man förstår att han menar att det saknas luftgenomströmning och att detta är orsaken till att det luktar så illa i dessa kvarter.99 Det har visats under temat Döden i staden hur 1700-talets människor styrdes av rädslorna för den stinkande miasman och för de faror man förknippade med dåliga lukter. Odhelius menade att det fanns anledning att noga övervaka de områden där de fattiga bodde för att se till att åtgärda de hygienproblem som oftare uppstod där än på andra ställen runtom i staden. För resten av staden hade inte dessa problem hävdade Odhelius och räknar upp hur breda gator, rymliga tomter och stora trädgårdar i de andra stadsdelarna runt Gamla stan tillåter luften att passera och renar den från lukter. Stockholm har också ett fördelaktigt läge menade Odhelius. Det är höglänt och genomströmmas av både öst- och västvindar och har stora och djupa vatten som öppnar och renar staden. 100 Det är på det hela taget obegripligt för Odhelius hur större städer med sämre miljöförhållande har lägre dödlighet än Stockholm och han föreslår en mängd åtgärder där de fattigas områden ska hållas rena och att vissa stinkande platser som Fatburssjön fylls igen eller som Packartorget städas upp.101 När det i nästa epistelanalys brinner en natt i Gamla stan tycks handlingen utspela sig i ett av de områden Odhelius talar om.

98 Odhelius, Dödligheten i Stockholm, 8-10. 99 Dalberg, Tal, om luftens beskaffenhet i stora och folkrika städer, hållet för kongl. vetensk. academien, den 28 julii 1784, vid præsidii nedläggande, af Nils Dalberg. Stockholm, tryckt hos Johan Georg Lange, 1784, 27. 100 Odhelius, Dödligheten i Stockholm, 5. 101 Fatburssjön låg på Söder där Fatbursparken ligger idag. På Packaretorget, ibland också kallat Fiskartorget, som ligger ungefär där Norrmalmstorg ligger idag förpackades den fisk som kommit in med fiskebåtarna genom det som idag benämns Nybroviken då Packaretorgsviken. Bengt Järbe, Dofternas torg : hur Packartorget blev Norrmalmstorg (Stockholm: Byggförl., 1995), 26 och 44. 43

I Ach hvad för en usel koja (Ep. 34) berättar Fredman hur Movitz i all hast måste fly från sin bostad på Kolmätargränd. Movitz verkar inte äga många saker av värde och får bara med sig en stol, en hovtång och sina instrument när han flyr den usla koja som hans bostad kallas. Kolmätargränden beskrivs som smal och smutsig och där hörs skrål och ljudet från slagsmål från de krogar och bordeller som tycks ligga vägg i vägg i den trånga gränden. I strofen med epistelns luktupplevelse fortsätter beskrivningarna av gränden

”Mot en vägg med skalmar tryckta Står en kärra full med drank; I en sönderslagen lykta Ryker en utbrunnen dank Och i rännsten på sitt öra Hvilar en gesäll så pank Kors hvad stank Hvad ska’ vi göra? Vräk den saten mot et plank.”

När Fredman utbrister ”Kors hvad stank” råder det ingen tvekan om att här luktar illa. I strofen rimmar ordet ”stank” med ”drank”, ”dank” och ”pank” och det är bland dessa begrepp lukterna verkar finnas. Sett i epistelkontexten där gränden beskrivs som smutsig förefaller stanken beskriva en större luktkontext. Drank användes som kreatursfoder och är den våta massa som återstår som biprodukt när säd eller potatis jästs till alkohol.102 Kanske är dranken i kärran resterna från brännvinsbränningen på de många krogarna som låg i gränden. Det har under temat Brännvinslandskapet diskuterats hur det i jäsningsprocessen uppstod bland annat ättiksyra och smörsyra och drankens våta massa bör därför avge en syrlig, lite stickande och härsken lukt. Den utbrunna och rykande danken var ett smalt ljus av sämsta sort framställt av talgen från får och getter.103 Eftersom fettet förbrändes snabbare än veken gav talgdankarna upphov till ett rykande os om inte veken klipptes. Ordet os har i analysen under temat Brännvinslanskapet också visats ha illaluktande konnotationer. De som hade råd blandade i dyrbart bivax i talgen för att ge ljusen en mer angenäm doft.104 Danken tycks tillhöra den panke gesäll som sannolikt berusad ligger och sover i rännstenen. Pank hade samma betydelse på 1700-talet som idag, att vara ekonomiskt

102 ”drank | SAOB”, åtkomstdatum 21 juli 2020, https://www.saob.se/artikel/, 2. 103 ”dank | SAOB”, åtkomstdatum 26 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/; ”talgljus - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 26 juni 2020. 104 ”Historia - Svenska Bruksljus”, åtkomstdatum 26 juni 2020, https://www.bruksljus.se/historia. 44

utblottad, och man kan anta att talgdanken var av den enklaste sorten av smält fårfett utan någon tillsats som bättrat på lukten. Här finns flera objekt som verkar ha luktat illa i den i övrigt smutsiga gränden. Lukten från den brandrök som man föreställer sig måste ligga över området är märkligt frånvarande i episteln. Brandrök till skillnad från rök från en öppen eldstad med brinnande ved brukar uppfattas som illaluktande då den luktar av sådant som normalt inte ska brinna men här verkar den inte ha fått någon plats bland de stinkande företeelserna. Brandlukten tycks få stå tillbaka för de andra lukterna trots att det är den förödande elden som står i epistelns centrum. Istället är det de syrliga, stickande och härskna lukterna av rester från brännvinsframställning, fårtalgsosande ljusstumpar i en smutsig gränd som sticker ut och dominerar epistelns luktlandskap. I den förmodat rökfyllda luften är dessa lukter så påträngande att de framkallar en stark reaktion hos Fredman när han utropar ”Kors hvad stank”. ”Kors” har som tidigare visats kunnat användas i samtiden för att uttrycka en häpen överraskning och Fredman verkar också häpet stanna upp inför den situation som möter honom.105 Han verkar överraskad av hur smutsigt och illaluktande det är i kvarteret En talgdank och drank i en smutsig gränd har satts i en social kontext som visat hur luften och lukterna var ett problem i Stockholms fattiga kvarter i Bellmans samtid. Lukterna av danken och dranken i den smutsiga gränden har framkallat en föreställning av ett eländigt område i Gamla stan och som fått Fredman att i stanna upp i häpen överraskning. Lukternas funktion verkar ha varit att varit att förmedla den djupa fattigdom som rådde i kvarteren runt Kolmätaregränd. När Fredman fått reagera med häpen överraskning över fattigdomen verkar det som han inte tidigare förstått det till fullo. Bellman verkar förmedla en upplevelse av en nyvaken moralisk insikt om hur eländigt det var i vissa kvarter i Stockholm.

En verksamhet i stadens utkant (Ep. 48) Manufakturerna hade starkt politiskt stöd under de merkantilistiska strömningarna under 1700-talet. Ägarna fick ekonomiska bidrag för att sätta upp och driva sin produktion. En annan form av statligt stöd gavs genom att, mot liten eller ingen ersättning, låta frihetsberövade människor från stadens spinn- och tukthus arbeta i manufakturernas byggnader. Tukthusen fungerade som förbättrings- och straffanstalter

105 ”kors | SAOB”, II b. 45

där kvinnor, män och barn spärrades in om de gjort sig skyldiga till olika brott. Sexuella aktiviteter utanför äktenskapet och lösdriveri var sådana brott och prostituerade kunde vid blotta misstanken om lösaktigt leverne räkna med att bli förda till stadens tukthusanstalter om de blev tagna av ordningsmakten. Epistlarnas Ulla Winblad tillhörde tveklöst den kategori av kvinnor i 1700-talets Stockholm som alltid var tvungen att titta sig över axeln för att fly undan palten och slippa den därefter obönhörliga färden mot tukthuset och de fasor som väntade där.106 För även om Ulla ofta upphöjs till mytologisk gudinna och kallas nymf i diktningen är hon alltid tillgänglig för epistelmännens sexuella behov och uppenbarligen prostituerad av något slag.107 På tukthusen sattes de intagna i arbete men de kunde också vid behov transporters till manufakturerna för att utföra arbetet på plats. I Stockholms utkanter låg några av dessa verksamheter där tukthusfångar användes i produktionen. I episteln Solen glimmar blank och trind (Ep. 48) ska det båtburna sällskapet passera åtminstone en av dessa verksamheter på vägen hem från en nattlig utflykt på landet. Av episteltiteln Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i 1790 års utgåva förstår man att handlingen centreras runt Ulla som epistelns huvudperson. Fredman berättar hur hon i gryningstimmen tillsammans med honom själv och ytterligare några av epistelgestalterna färdas vattenvägen in mot Stockholm. Enligt titeln sker hemresan från någon av Essingeöarna vilket har diskuterats inom den bellmanforskning som menar att episteln ger vid handen att färden startat längre ut i Mälaren.108 Var resan har börjat är av mindre intresse här eftersom den luktupplevelse som ska studeras dyker upp längs vattenvägen efter Essingeöarna. Fredman berättar hur färden går genom ett landskap som är väl känt vid det här laget. Här syns kor och oxar, dansade kalvar, tumlande hästar och bökande svin längs vägen. Fåglarna kvittrar och en jägare med sin hund skymtar bland träden. Innan episteln avslutas med att epistelgubbarna alla tumlar runt med Ulla i paulunen har Fredman beskrivit hur det lantliga landskapet efter hand börjar ändra karaktär när olika bebyggelser dyker upp längs vägen.

106 Palten var öknamnet på vakter i den kår som hade till uppgift att bevaka tukthusfångar och gripa lösdrivare. Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 1 Texten, 84. 107 ”nymf | SAOB”, åtkomstdatum 13 maj 2020, https://www.saob.se/artikel/. 108 Se ”Hessingen” och ”Solen glimmar” av Arvid Stålhane i Bellmansstudier Saml. 12 (Stockholm: Bellmanssällskapet, 1954). 46

På högra sidan i färdriktningen passerar sällskapet en krog i Ekensberg. I epistelns tolfte och trettonde strofer fortsätter Fredman att uppmärksamma sällskapet på de platser som glider förbi på vägen in mot staden.

”På den klippan, där vid strand Sjelf Chinesen prålar, Bildar, af en näva sand, Skönsta blomster-skålar; Uti leret brännes in En Apelles pensel fin Ulla Winblad, min Cousine! Ser du hur jag målar

”Såg du nu Marieberg Så se längre neder, Med en gul och bleknad färg Sig ett tjäll utbreder, Fönstren glittra, kännen J Ej Salpetersjuderi? En gång, Ulla, railleri! Palten dit dig leder.”

När Bellman diktar om den prålande ”Chinesen” som bildar sköna blomsterskålar syftar han på den fajansfabrik i Marieberg som låg där mellan 1758 och 1788. 109 Fajansfabriken ger inte den luktupplevelse som söks men strax efter Marieberg passerar sedan utflyktsbåten det salpetersjuderi som då låg i det som nu är Rålambshovsparken. Salpeter var en av komponenterna vid framställningen av krut och en produkt med hög efterfrågan i samtidens Sverige. Om fajanstillverkningen på Marieberg kunde beskrivas som konstnärligt högtstående ska salpetersjuderiet i allt visa sig vara dess raka motsats. När Fredman raljerande (railleri) frågar Ulla när de passerar Rålambshov om ”kännen J Ej salpetersjuderi” så kan det vara en fråga om hon är bekant med verksamheten, känner till den. En retsam antydan om att hon någon gång tvingats dit som straff för sitt lösaktiga leverne. Men jag vill pröva om Fredmans fråga också kan förstås som ”kännen J Ej [lukten av] salpetersjuderi?”. En fråga till Ulla om hon inte bara ser men också känner lukten av den verksamhet de passerar. Det ska visa sig finnas god anledning att tro att Fredmans fråga gäller lukterna från verksamheten.

109 ”Marieberg - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 12 maj 2020. 47

Bild 8. Ungefär hur färden från Hessingen bör ha gått inlagt i rött. Den svarta stjärnan markerar Rålambshovs salpetersjuderi. Karta över Stockholm 1751 av Georg Biurman (1700–1755) Stockholmskällan

Idéhistorikern Thomas Kaiserfeld har beskrivit hur salpetern ursprungligen tillverkades i salpeterlador ute i landet där jordsängar täckta av ett enkelt tak begöts med urin och gödsel med tillsatser av rutten halm och kadaver. När salpeterverksamheten sedan startade på Kungsholmen fick istället sådant användas som staden kunde tillhandahålla för framställningen som innehållet från offentliga avträden och andra ämnen insamlade från hushållen som skorstenssot, utlutad aska, lut, urin och salt såväl från fisk- som köttlake. 110 Fredman nämner ingen ”stank” i episteln men här verkar det ha kunnat lukta på ett sätt som bäst beskrivs i sådana termer. Det är lukter från en blandning av ruttnade organiskt avfall i olika stadier av bakteriell nedbrytning där urin i höga koncentrationer måste ha adderat urinsyrans och ammoniakens stickande upplevelser. Salpeterframställning måste ha framkallat lukter på ett sätt som gav god anledning att lägga verksamheten en bit utanför staden. I denna verksamhet användes liksom i så många andra manufakturer i samtiden den kostnadsfria arbetskraft som tukthusen kunde tillhandahålla. Här bodde även

110 Thomas Kaiserfeld, Krigets salt: Salpetersjudning som politik och vetenskap i den svenska skattemilitära staten under frihetstid och gustaviansk tid (Sekel, 2009), 131. 48

tukthushjonen i anslutning till salpetersjuderiet som fungerade som en egen tukthusanstalt. För att hålla nere kostnaderna sparades in på förnödenheterna och i ett klagomål framställt till magistraten 1772 framgår att nöden var stor bland de intagna på tukthuset. De saknade kläder att skyla sig med och hade inga sängar att sova i ”[…]utan äro nakna, blott- och bara som kreatur, icke heller att ligga på annat än bräder”. Fångarna skrev att de ”[…]krevera av hunger och elände” och ”[…]för stor hungersnöds skull måst äta grus, hopblandadt med salt eller falaska”.111 Den venezolanske generalen Fransisco de Miranda hade vid sitt besök i Stockholm 1787 funnit stadens olika institutioner för omhändertagande av barn och sjuka ljusa och rena men hade vid ett besök på spinnhus, en särskild form av tukthus, observerat den största misär med många intagna som knappt hade kläder på kroppen och levde i smuts.112 Tukt- och spinnhusen framstår överlag som förstugor till helvetet där miljön på Rålambshovs salpetersjuderi verkar ha tillhört de värsta. Lukterna som spreds från salpeterladorna i Stadshagen måste ha upplevts som hemska för vem som helst som kom i deras väg. Redan synen av salpeterladorna väckte säkert känslor av stark olust för de kvinnor som någon gång tvingats slita där. Om de sedan på nytt träffades av lukterna av urin, avföring och ruttnade organismer måste luktupplevelsen ha kunnat väcka fasansfulla minnen av hungern och plågan av att hantera den stinkande sörjan. Fredmans fråga till Ulla visar att det var känt att kvinnor som hon riskerade att skickas till salpetersjuderiet. Ulla får inte svara på Fredmans fråga så vi vet inte hur hon reagerar men det är inte svårt att förstå ungefär vilka känslor som bör ha fyllt henne inombords när hon känner lukten från salpetersjuderiet samtidigt som Fredman raljerar om att palten kommer att föra henne dit förr eller senare. Det bör ha varit lukter som fyllt Ulla med fasa och fått henne att rysa av obehag i den glimmande sommarmorgonen på Mälarens vatten. Hur en färd till tukthuset kunde gå till framgår av nästa epistelanalys som berättar om hur Ulla reagerar med gråt och larm när hon förs bort av ordningsmakten för misstänkt prostitution. Den retsamma tonen i Fredmans fråga antyder att han förstår vilka känslor som fyller Ulla när hon känner lukterna. Den smula hänsynslöshet han visar med att ställa frågan på det sättet antyder kanske också att han någonstans tycker att det inte är helt fel att kvinnor som hon hamnar där.

111 Sigfrid Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar : ett bidrag till svensk kulturhistoria (Stockholm: Norstedt, 1895), 237. 112 Francisco de Miranda, Miranda i Sverige och Norge 1787 : General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa september-december 1787, övers. Stig Rydén (Stockholm: Nordiska Museet, 1950), 124. 49

En möjlighet som inte kan uteslutas är att det handlar om en synupplevelse istället när Fredman ställer sin fråga till Ulla. Fredman fungerar som en guide på utflykten och frågar Ulla ”Ser du Ekensberg?” och ”Såg du nu Marieberg” och där han innan han retsamt frågar om ”kännen J ej salpetersjuderi” har berättat hur det glittrar i salpetermanufakturens fönster. Men trots att Bellman valt att bara antyda lukten i episteln talar mycket för att det är lukten från salpeterframställningen som avses när Fredman ställer sin fråga till Ulla. Inte minst för att de fruktansvärda lukterna måste ha strömmat över sällskapet när de seglat förbi salpetersjuderiet på vägen mot Stockholm. Lukten från tukthusverksamheten i Rålambshovs salpetersjuderi har satts i en samtida social kontext som förklarar de fruktansvärda arbets- och levnadsvillkoren för tukthushjonen, en naturvetenskaplig kontext som förklarar salpeterns sammansättning och en ekonomisk kontext som visar hur manufakturerna som ett ekonomiskt stöd av staten kunde använda tukthushjonen som arbetskraft utan större kostnader. Om det är lukterna som avsetts i episteln så bör Ulla, även om hon inte säger något, i sitt inre ha reagerat på dem med fasa och rysande obehag. Luktens funktion har i så fall varit att förmedla hur den prostituerade Ulla rimligen måste haft en mycket negativ inställning till Rålambshovs salpetersjuderi. Samtidigt verkar Bellman genom att Fredmans en smula hänsynslösa fråga förmedla att det kanske inte var helt fel att lösaktiga kvinnor ändå hamnade där.

Kroppen Bellman brukar omtalas som en sinnlig diktare där den mänskliga kroppen ofta får stå i epistelhandlingens centrum. I de följande analyserna handlar det om kroppar i olika skeden i livet; när den står i livets zenit, när livets sista krafter håller på att försvinna ur den och när den slutligen har klätts av andra inför den sista färden med Karons färja.

Den sexuella kvinnan (Ep. 36) 1700-talet har ett rykte om sig som en tid av erotiska eskapader och sexuell lössläppthet. Skalden diktade i sexuellt laddade texter om ”födslolemmen” och ” ett ståtligt instrument” och Carl Gustaf af Leopold om hur ”yra fingrars lek” kunde användas i umgänget med den unga oskulden.113 Och givetvis Bellman själv där epistelgestalternas alla äventyr ofta innehåller partier där Ulla och

113 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 264. 50

hennes kropp står i centrum för epistelgubbarnas sexuella uppvaktning i vad som ibland utvecklas till sexuella orgier. Exemplen säger något som väcker funderingar om tidens syn på sexualitet. Idéhistorikern Claes Ekenstam skriver att den lättsamma inställningen till det sexuella samlivet inom den libertinska strömningen och de erotiska begär som herdediktningen ger uttryck för bars upp av män i de högre samhällsskikten. Det kunde se mycket annorlunda ut i samhället i övrigt. Ekenstam menar att det inte fanns någon enhetlig sexualsyn under 1700-talet men att det ändå går att spåra något av förhållningssätten till könslivet i den samtida medicinens attityd till den fysiska kärleken. Linné gav, enligt Ekenstam, ett tidstypiskt uttryck för uppfattningen att män och kvinnor i allmänhet hängav sig med lika stor glädje och intensitet åt de ”köttets lustar” som sexuell åtrå benämndes i samtiden. Linné skrev glädjefullt och sinnligt om samlaget och ansåg att mannen inte får tvinga sig på kvinnan men Ekenstam visar också hur han och andra läkare i samtiden aldrig reflekterade över om könslivet kunde framkalla ångest eller olust. 114 I episteln Vår Ulla låg i sängen och sof (Ep. 36) framkommer något av tidens syn på sexualitet när Ulla än en gång blir föremål för männens dåligt återhållna upphetsning I epistelns första strof berättar Fredman om hur krögaren på det värdshus där Ulla ligger och sover tyst smyger runt hennes säng. När han förnöjt smekt henne över täcket lämnar han rummet viskande med kroggubbarna som står utanför i det intilliggande utskänkningsutrymmet och som också verkar vilja ta sig en titt. När Ulla vaknar efter att ha drömt oroligt och släppt väder under täcket hoppar hon ur sängen och sätter sig ner för att göra sina toilettebestyr. Krögaren kikar in genom dörren och i upphetsningen glömmer han bort både kroggäster och de penningproblem som jagar honom inför åsynen av Ullas uppenbarelse där hon sitter framför spegeln. Ulla kammar lockarna, hon pudrar och pomaderar sig. Hon klär sig i tunna flor och smyckar sig med pärlor. Ulla låter krögaren knyta hennes strumpeband och han putsar hennes skor. Han är så starkt uppeldad av åtrå att han inte kan tala klart utan ”Af ångst och vällust stamma”. När Ulla blinkar flirtigt svallar krögarens blod och när hon av misstag som det verkar råkar blotta sitt ena bröst tycker sig krögaren ha hamnat i himlen. Krögaren är så uppfylld av de löften han uppfattar i

114 Claes Ekenstam, Kroppens idéhistoria : disciplinering och karaktärsdaning i Sverige 1700-1950 (Hedemora: Gidlund, 2006), 182, 184, 186 och 188. 51

Ullas person att han följer hennes minsta rörelse och uppträder viljelöst ”När hon jäspa, jäspa han”. När Ulla färdigklädd kommer ut till de övriga kroggubbarna så höjs temperaturen även bland dessa. De förberedandet toalettbestyren innehåller flera doftsensationer i epistelns tredje och fjärde strof

”För spegeln Ulla stänkte sin barm, Med vin och rosen-vatten […]” och därefter ”Kring Ullas hjessa pudrad och grann Nu flögo trenne gracer; Cytheren sjöng och kärleken brann Bland lockar, flor och gazer: En Zephir mot spegeln flög Fram med en örslef och spada, Och en ann sin vällukt smög I lockar och pomada; […]”

När Ulla inleder sina toalettbestyr med att parfymera sig stämmer det väl överens med tidens upptagenhet med parfymer och dofter. 1700-talet brukar kallas parfymernas århundrade även om aromatiska oljor då redan använts i flera tusen år för att doftsätta miljöer och människor. Kläder, näsdukar, handskar och hår, snart sagt allt pudrades, pomaderades och doftsattes. Tyngre dofter baserade på djurfetter som ambra, mysk och sibet som varit populära under 1600-talet fick ge vika för lätta blom- och örtdofter i aromatiska vattenblandningar där rosen- och lavendelvatten tillhörde de kanske mest populära.115 Nejlikans popularitet som doftsättare av kroppspuder har nämnts under temat Trädgårdsnostalgi. Corbin menar att de lätta dofternas popularitet ökade under 1700-talet för att kroppshygien började bli en viktig fråga. Där kraftig parfymering med tunga dofter började ses som försök att dölja otrevliga lukter från smutsiga kroppar blev de lättare dofterna beviset på motsatsen. 116 Ullas användning av det lätta och blommiga rosenvattnet skulle därför kunna förstås som hon vill ge intrycket av att lukta rent och fräscht. Men hon stänker samtidigt vin på sig vilket kan verka märkligt.

115 Ambran är ett fett som skapas i kaskelottvalens tarmar. Mysken utvanns ur myskhjortens testiklar och sibetolja utvinns ur sibetskattens analkörtlar ”ambra - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 06 augusti 2020; ”mysk - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 06 augusti 2020; ”sibetolja - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 6 augusti 2020. 116 Corbin, The foul and the fragrant, 71–72. 52

Om ”vin” istället förstås som vinägrett framstår beteendet möjligen som mer begripligt. Vinägrett associeras antagligen av de flesta idag med sallad och i Frankrike benämns salladsdressing just vinaigrette parfumée (parfymerad vinägrett). Men i Bellmans samtid kunde vinäger fungera som fixermedel för blomdestillat där blandningen blev den vinägrett som användes som parfym. 117 Här verkar det kunna handla om en blandning av rosenvatten och en vinägrett som Ulla stänker på sig. Vinäger innehåller ättiksyra som ger den välbekanta, inte helt behagliga, stickande upplevelsen när den andas in. Den blommig rosendoften blandas följaktligen med vinägerns stickande lukt. Författaren Harriet Hjort (1908–1977) menar att en sådan blandning av rosenvatten och vin har kunnat användas i medicinskt syfte där den hjälpt mot avdåning.118 Blandningen tycks ha kunnat fungera så att vinägerns stickande effekt verkade uppiggande när en sinnesupplevelse blev så stark att den framkallade ett svimningsanfall. Det vanliga var väl att man sniffade på luktflaskorna när man var i behov av effekten från blandningen. När Ulla istället stänker lösningen över sig framställer det henne som närmast okontrollerad i sitt behov av luktvattnets vederkvickande effekt. Där Ulla sitter vid sminkbordet svävar också tre gracer med olika roller runt hennes huvud. De tre behagens gudinnor, gracerna, stod i den grekiska och romerska mytologin för visdom, skönhet och allt som var behagligt.119 Här är det ”Cytheren” och två ”Zepihrer” som får uttrycka Ullas behag (gracer). ”Cytheren”, eller Kythera, är en skönsjungande gudinna som brukat användas som symbol för älskog i litteraturen.120 Medan den ena Zephiren räcker Ulla ”en örslef och spada”, olika smink- och rengöringsverktyg, blåser den andra vällukt i hennes hår.121 Zephiren har under temat Det livgivande landskapet presenterats som den milda västanfläkt som förde med sig lukter, men kan också förstås i betydelsen ”livlig”. 122 De tre gracerna i episteln signalerar att Ulla sjunger vackert, är renlig, livlig och redo för älskog.

117 Användningen av vinäger som fixativ hade ett ursprung ur de parfymblandningar läkekonsten rekommenderade som brändes för att friska upp luften i pestdrabbade hus. Blandningar som kunde innehålla krut, pulvriserade metaller och olika välluktande ämnen som harts, ingefära och lagerblad. Augustin Déchaussé Léon, Parfums et remedes contre la peste (de l’Imprimerie d’Arnauld-Jean-Baptiste Augé, 1721), 10–12. 118 Harriet Hjorth, Parfym (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969), 172. 119 ”grace | SAOB”, åtkomstdatum 12 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/; ”gracerna - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 12 juni 2020 I den grekiska mytologin motsvarades gracerna av chariterna. ; ”chariterna - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 12 juni 2020. 120 ”Kythera - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 12 juni 2020. 121 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 1 Texten, 113. 122 ”sefyr | SAOB”. 53

Bild 9. En samtida ljus bild av sexualiteten i ömsesidig sexuell upphetsning Hetsigt kärlekspar Johan Tobias Sergel , 1770 ©Erik Cornelius, Nationalmuseum

I episteln tecknas en bild av en kvinnlig sexualitet som verkar överensstämma med Linnés syn på den kroppsliga kärleken som en akt som kvinnor och män njuter lika mycket av. Ulla framställs också som en kvinna som inte bara njuter av det erotiska spelet utan också den som driver detta spel när hon flirtar med krögaren och låter sina bröst skymta. Men den sista epistelstrofen påminner om att Ulla är prostituerad när hon under gråt och larm förs bort av palten. Men att Ulla är prostituerad är inget som tycks

54

ha påverkat hennes förväntningar inför de väntande sexuella aktiviteterna där hon sitter och gör sig i ordning för arbetet. Även om Ulla varje dag står brud, en omskrivning för att hon dagligen hade samlag med nya män, verkar hon trivas bra i rollen. Hon brukar beskrivas som eldig, kvick och yster och dansar och sjunger glatt genom epistlarna utan att någonsin tyngas av att hon i samtiden betraktades som en lösaktig kvinna. 123 Epistlarna framställningar av Ulla får henne att framstå som lycklig med att vara var mans egendom och tycks spegla den avsaknad av reflektioner om hur könslivet kunde medföra ångest och olust på det sätt Ekenstam skriver. Rosenvattnet, vinägern och den välluktande Zephiren har satts i en kulturell kontext som beskriver samtidens syn på kvinnans sexualitet och tidens upptagenhet av parfymer. Lukterna har använts för att framkalla en föreställning om Ullas person som fräsch, livlig och starkt sexuellt upphetsad. Lukter som nästan förlamar den uppvaktande krögaren av åtrå. Lukternas funktion i episteln verkar därför ha varit att förmedla en positiv inställning till sexuellt upphetsade kvinnor. Ett sätt att förstå det Bellman förmedlar är som en positiv inställning till sexualiteten genom skildringen av vad det verkar ömsesidigt sexuellt upphetsade kvinnor och män. Men Bellman verkar också förmedla att det är den prostituerade kvinnan driver den sexuella akten och njuter minst lika mycket av könsumgänget som de kunder hon betjänar. Bellman verkar därför förmedla något av den livaktiga myten om den lyckliga horan som älskar sitt arbete.

Bild 10. En annan mörkare bild av sexualiteten när palten slår till mot den prostituerade när hon räknar pengarna efter dagens arbete. Tillslaget Elias Martin (1739–1818)

123 I epistlarna 3, 6, 9 och 17 några exempel på hur Ulla dansar glatt och ystert. I epistel 3 diktar Bellman om hur Ulla ”hvar dag står […] brud”. 55

Den fattiga kroppen (Ep. 65) Den fattiga människan på 1700-talet levde under hårda villkor. Hade man ett arbete på någon av de olika manufakturer som helst hämtade gratis arbetskraft på spinn- och tukthus var lönen mycket dålig. Den största arbetsgivaren i Stockholm under 1700-talet var Barnängens textilfabrik där kvinnor och barn arbetade med att spinna tråd och väva textilier. De anställda ansågs vara de fattigaste i staden då de inte fick något stöd från fattigvården eftersom de hade arbete. Arbetsförhållandena ska inte ha skilt sig nämnvärt från spinnhusens om vilka den venezolanske generalen Miranda vittnat att miljön var präglad av misär.124 Kanske var det på Barnängen som den unga Gretgen som nu ligger död i sin kista i episteln Movitz med flor om armen, hålt! (Ep. 65) arbetade när hon levde. I episteln träffar Fredman på Movitz som lite blåslagen berättar att han varit på gravöl för den unga fabriksarbeterskan Gretgen. I öldrickandet har han hamnat i slagsmål men vill ändå berätta hur vacker Gretegen varit i livet och hur sorgsen han är över att hon nu är död. I den fjärde strofen berättar Movitz hur Gretgens lik sett ut där det legat i kistan och här ges också epistelns luktupplevelse.

”Gretgen, ach! Hon till svepning har Fina bolster-var; Täckt sin slöja drar. Dess hand för en frisk Tulpan; Skada att dess blan Lukta lite tran Nattyg, Klippingshandskar, Fransar dess vålnad utsira; Kärlek bryter vid dess ben sin spira.”

Där Gretgen ligger förberedd för den sista vilan beskriver Movitz hennes lik som utsirat, ett annat ord för att hon smyckats och pyntats inför den sista färden med Karons färja.125 Nattyget hon har på sig är den spetsmössa som hon brukade sova i, hon har klippingshandskar på händerna och den klänning man kan förmoda att hon är klädd i förefaller vara prydd med fransar. I händerna har man placerat en tulpan. Hon ligger inbäddad i fina bolster-var under en slöja. Bolster-var var ett tygöverdrag till kuddar

124 Stockholmskällans redaktion, ”Fabriker i Stockholm” och ”Barn på Barnängens manufaktur 1755”, Stockholmskällan, åtkomstdatum 6 juli 2020, https://stockholmskallan.stockholm.se/. 125 ”ut-sira | SAOB”, åtkomstdatum 27 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 56

(bolstrar) vanligen fyllda med fjädrar.126 Gretgens lik är en vacker syn där det ligger bland spetsar, fransar inbäddad i fint tyg täckt av ett tunt flor. De klippingshandskar Gretgen har på händerna var en typ av handskar gjorda av får- eller lammskinn där skinnet behandlats på ett speciellt sätt. Linné var av uppfattningen att klippingshandskar var ”[…]begärliga över hela riket för deras mjukhet och egna lukt.” 127 Linné påpekar att det också föreligger skillnader i skinnens kvalitet. För att få den fina kvaliteten får inte djuret ha varit för fett och skinnet ska ha tillretts med sälgbark och kokats i en särskild procedur med jäst. Handskarna ska alltså om skinnet tillretts på rätt sätt vara mjuka och lukta gott. I likets handskbeklädda händer har de som klätt Gretgen för den sista färden satt en tulpan. Tulpanen beskrivs som frisk och man förstår att den är nyplockad och oskadad. 128 Men den friska tulpanen luktar inte bara av blommor som den borde. Den tycks också avge en lätt doft av tran. Hur denna lukt kan komma från tulpanbladen är inte uppenbart. Tran är det fiskluktande flytande fett som utvinns vid kokning av säl- eller valspäck och som i samtiden kunde användas som smörjmedel, bränsle, livsmedel, medicin eller i garveriprocesser. Tranlukten har en fiskliknande lukt och kan beroende på koncentrationen uppfattas som frän och obehaglig i stora mängder. Här tycks alltså finnas en lätt fiskliknande lukt som det inte är självklart var den kommer ifrån. Lönnroth menar att trandoften skulle kunna handla om en realistisk detalj för att väcka empati men finner att inslaget snarare ska ses som en ”ironisk färgklick i en målning”.129 Men Lönnroth är ute efter att förklara Bellman som artist i sin studie och har inte haft något primärt intresse av att söka djupare i om tranlukten kan ha en mening utanför det måleriska. Ringblom menar att det är lukten av liket som blandas med blomdoften i en ”explosiv” upplevelse som måste upplevas som både ”kväljande och chockerade”. 130 Ovan har diskuterats hur speciell lukten av kroppar stadda i upplösning är. Handlar det om den inte orimliga tolkningen att det är liklukt från kistan så skulle upplevelsen av den alldeles säkert vara starkt obehaglig. Men när Movitz uttrycker det som att ”skada att dess blan Lukta lite tran” är det inte en stark

126 ”bolstervar | SAOB”, åtkomstdatum 01 augusti 2020, https://www.saob.se/artikel/; ”bolster | SAOB”, åtkomstdatum 04 augusti 2020, https://www.saob.se/artikel/. 127 Carl von Linné, Carl von Linné – Carl Linnæi, Archiat. Reg. et Med. Prof. Upsal. Skånska Resa, På Höga Öfwerhetens Befallning Förrättad År 1749. Med Rön och Anmärkningar Uti Oeconomien, Naturalier, Antiquiteter, Seder, Lefnads-sätt. Med Tilhörige Figurer. Med Kongl. Maj:ts Allernådigste Privilegio. Om boken | Litteraturbanken, u.å., 202, åtkomstdatum 27 juni 2020. 128 ”frisk | SAOB”, åtkomstdatum 27 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 129 Lönnroth, Ljuva karneval!, 204–205. 130 Ringblom, ”Om Bellman, maten och sinnenas retning - några anteckningar”, 33. 57

reaktion som tyder på att han upplever lukten som kväljande eller chockartad. Det verkar inte lukta lik i detta fall och frågan är dessutom varför lukten i så fall sägs komma från tulpanens blad? Här finns uppenbarligen en annan förklaring till att tulpanen luktar lätt av tran. Movitz berättar att Gretgen arbetat på ”Kläds-fabriken” och möjligen är det Barnängens textilfabrik han avser. Den arbetsgivare som det var allmänt känt betalade så uselt i lön. Även om det handlat om en annan arbetsgivare i samma bransch betalade denna sannolikt inte mycket bättre och Gretgen måste ha varit fattig. De klippingshandskar som hon haft råd med och som nu klär hennes händer kan inte ha varit av den bästa kvalitén. Kanske hade skinnet i de klippingshandskar hon haft råd att köpa inte garvats i den särskilda procedur som Linné nämnt och som ska ha luktat gott utan istället i den garvningsprocess av skinn som använde tran och istället luktat åt det fiskliknande hållet. Tranlukten som tycks komma från tulpanbladen kommer kanske istället från de handskbeklädda händerna som håller tulpanen. När Movitz uttrycker att det är skada att tulpanens blad luktar lite tran verkar han beklaga sig över hur det vackert utstyrda liket luktar av det fiskliknande tranet. I sammanhanget tycks lukten av tran framkalla en konflikt mellan bilden av den vackert beslöjade Gretgen där hon ligger död i sin kista och den sorgliga sanning om henne som näsan förmedlar. Den svaga lukten av tran verkar avslöja sanningen att Gretgen varit en fattig, ung kvinna och att även när hon var fint klädd var hennes klädespersedlar av dålig kvalitét. Tran har satts i en social kontext som förklarat att fabriksarbetare under 1700-talet var uselt avlönade och en naturvetenskaplig kontext som förklarar olika processer för garvning av skinn. När Movitz reagerar beklagande över lukten verkar han tycka att det är synd att denna sanning avslöjas och förstör upplevelsen av den vackra Gretgen i kistan. Bellman verkar förmedla hur fattigdomens förbannelse aldrig hävs utan förföljer den fattige även i döden.

Den döende kroppen (Ep. 30) Dödligheten var som nämnts tidigare hög i Stockholm under 1700-talet. En av de vanligaste dödsorsakerna bland vuxna var sjukdomar. Smittkoppor, malaria, tyfus, dysenteri och tuberkulos skördade många liv. Tuberkulos, eller lungsot som den då kallades, var från 1750 den vanligaste dödsorsaken inom den manliga befolkningen i

58

Stockholm.131 Tuberkulos är en infektionssjukdom som oftast angriper och skadar lungvävnaden men som också kan sprida sig till andra delar av kroppen. I sitt framskridna förlopp visar sig sjukdomen genom blodig slemhosta, viktnedgång, feber, svettningar, trötthet och ont i bröstet. Andra symtom tillstöter när bakterien sprids genom blodet till den övriga kroppen. I obehandlat tillstånd är sjukdomen livshotande på grund av blödningar och de andningssvårigheter som uppstår när lungvävnaden förstörs.132 I episteln Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar (Ep. 30) besöker Fredman vännen Movitz som ligger sjuk i den långt framskridna sjukdomen. Fredman har svårt att acceptera att vännen är döende och menar att det ännu finns tid kvar att sjunga, dricka och vara glad. Men Moviz kropp talar sitt tydliga språk. Hans hy är guldgul, han är mager och han badar i svett. Det är uppenbarligen en svårt sjuk Movitz som skildras i epistelns tredje strof.

”Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud; Tungan är hvit, det rädda hjärtat kläcker; Mjuk som en svamp är sena märg och hud, Andas, - Fy tusand! Hvad dunst ur din aska,

Movitz förtärs inifrån. Han hostar och skräller. Dunsten som Fredman reagerar på förklaras i SAOB som en vattengas i rörelse som utgår från ett bestämt föremål och som påverkar luktnerverna. En ”dunst” är oftast osund till sin kvalitet.133 Den ”aska” ur vilken dunsten kommer ska här förstås i betydelsen den förgängliga kroppen.134 Den dunst som kommer ur Movitz aska är hans, förmodligen osunda, andedräkt. När Fredman utropar ”Fy tusand! hvad dunst ur din aska” verkar han rygga tillbaka och värja sig inför lukten från vännens andedräkt. Fredman verkar orolig. Han berättar hur Movitz hosta förskräcker honom och hur han tycker sig höra ljud från Movitz inre. Movitz vita tunga kan vara ett tecken på kaseös nekros som en följd av att tuberkulosen spridits sig från lungvävnaden till vävnaderna i munhålan. Den döda vävnaden som uppstår vid denna form av nekros beskrivs som ostig.135 Om så är fallet är det lukten av

131 Mansén, Sveriges historia 1721-1830, 130. 132 ”Tuberkulos – tbc - 1177 Vårdguiden”, u.å., åtkomstdatum 03 juli 2020. 133 ”dunst | SAOB”, åtkomstdatum 14 juni 2020, https://www.saob.se/artikel/. 134 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 91. 135 ”kaseös - Uppslagsverk - NE.se”, u.å., åtkomstdatum 3 juli 2020. 59

förruttnelse från död vävnad i Movitz munhåla som sprids med hans andedräkt. Fredman fortsätter oroat reflektera över vännens inre fysiska tillstånd

[…] Glödande maskar, vil du Movitz tro, Alt är förtärt, dina ögon de rinna --- Tarmarna brinna […]”

Fredman verkar ångestfylld när han beskriver sjukdomen som något som förtär Movitz kropp. Den process där maskar omvandlar den begravda kroppen till jord verkar redan ha påbörjats när de glödande gräver omkring i Movitz och äter upp honom inifrån. Under temat Döden i staden diskuterades 1700-talets upptagenhet av idén om att förruttnelse gav upphov till smittsam luft, miasma, och att lukten av ruttnande döda kroppar ansågs ha dödlig effekt. Men även lukterna från sjuka människor uppfattades som hotfulla. Här finns anledning att påminna om att det fortfarande saknades kunskap om hur smittan överfördes genom bakterier och att det var själva lukterna som uppfattades som farliga. Där den friska andedräkten visade att kroppen tillgodogjorde sig den livgivande luften och var tecknet på livet själv var den stinkande andedräkten istället ett tecken på hur en sjuk kropp genom utandningen gjorde sig av med den smuts som de inre kroppsvätskorna samlat på sig.136 Och det var den stinkande andedräkten mer än något annat som överförde miasman från den sjuka kroppen. Vittnen i samtiden kunde berätta hur de varit med om hur andedräkten från en döende man slagit en annan man till marken. 137 I ljuset av hur dessa idéer florerade i samtiden kan man förstå Fredmans starka reaktion inför lukterna som strömmar ut från Movitz andedräkt när han hostar och skräller. Fredman förstår antagligen lukterna av förruttnelse som att den farliga miasman sprids från Movitz mun och att han måste akta sig för den. Lukterna av förruttnelse från den döende Movitz andedräkt har satts i en samtida medicinsk kontext som förklarat människornas rädsla för att dåliga lukter var ohälsosamma och att farligast av alla lukter var lukterna från döendes människors andedräkt. Lukterna har fått Fredman att rygga tillbaka i förskräckelse. Luktens funktion i episteln verkar ha varit att förmedla hur lukten från den döende människans

136 Corbin, The foul and the fragrant, 47. 137 Corbin, 47. 60

andedräkt är skrämmande men Bellman verkar också förmedla rädslorna inför hur den kroppsliga existensen sakta bryts ned av dödens obönhörliga process.

Slusatser Movitz är döende och cirkeln sluts. Där undersökningen inleddes med vällukterna från livets begynnelse så avslutas den i dödens dunster. Och där undersökningen nu ska summera slutsatserna började den med den övergripande frågan: Vilka funktioner har luktreferenserna i Fredmans epistlar? För att besvara den har i uppsatsen löpande ställts frågorna; Vad är det som luktar i epistlarna? Vilka luktsensationer kan noteras? och Vilka reaktioner kopplas till lukterna? Undersökningen har delats in i tre större områden där lukter har strömmat från naturen, från staden och från den mänskliga kroppen genom fjorton luktreferenser i totalt tretton epistlar. Märkligt nog finns bland dessa inte en enda luktupplevelse som rör mat i epistlarna. Det förekommer mat i mängder men den luktar aldrig. Inte heller förekommer det några luktförnimmelser som handlar om att människor luktar illa för att de är smutsiga eller otvättade. Epistlarna beskriver gestalterna på ett sätt att man kan föreställa sig att de måste ha luktat illa där de ligger fulla i rännsten eller som Mollberg i uniformen i högsommarvärmen på vakt utanför Kungsträdgården. Men ingenstans diktar Bellman om lukterna från otvättade människor. Frånvaron av dessa lukter säger kanske något om samtidens uppfattning om dessa företeelser men då de inte varit föremål för analys kan jag bara konstatera att detta är lukter som av olika orsaker inte givits plats i epistelsamlingen.

Behagliga lukter Bland de fjorton luktreferenserna visade sig hälften av luktsensationerna uttryckas som behagliga. Bland dessa verkade det inledningsvis ofta vara anonyma blommor som var luktens ursprung. Blommor finns med i doftupplevelsen på något sätt i åtta av tretton luktepistlar och i hälften av dem är blommorna utan namn. I nästan samtliga epistlar där blommor förekommer skulle det i sammanhanget visa sig att blomdoften bara utgjorde en del av eller togs över av en annan, starkare luktupplevelse. Lukten från namnlösa blomknoppar sprids av Zephiren tillsammans med växter och frön från bondelandskapets åkrar (Ep. 39). I undersökningen framgick att Zephiren var en bevingad gud och användes i betydelsen en mild västanvind som i sig själv tycktes innebära en god doft. På Fiskartorpet ser den starka doften av granris till att det luktar

61

hälsosamt frisk på Fiskartorpet och de oidentifierade blommorna får utgöra ett allmänt uttryck för den omgivande naturens vällukt (Ep. 71). I ett fall fick en icke namngiven blomma på en kyrkogård spela en roll i sin frånvaro eftersom dess vällukt utgjorde den verkliga luktens antites (Ep. 54). Även när blommorna framträder med namn har de fått dofta i biroller. Trots att rosenvattnet som Ulla stänkte över sig framför spegeln doftade rent och behagligt spelades huvudrollen av vinägerns stickande lukt och de välluktande behag den livliga Zephiren spred (Ep. 36). Den friska doften av en nyplockad tulpan blandades med den oväntade lukten av tran som verkade komma från handskarna på likets händer (Ep. 65). Bara blombuketten med blåsippor, narcisser, jasmin och lövkojor (Ep. 56) och de täcka nejlikorna (Ep. 37) bar på egen hand en betydelse som var avgörande för hur luktens funktion slutligen kunde förstås. I undersökningen av blombuketten visade sig de enskilda blommornas lukter fungera som symboler som kunde signalera vissa egenskaper och i analysen av nejlikan framgick att den när episteln skrevs var en kulturväxt med lång tradition i de svenska rabatterna vilket fick dess lukt att signalera något av det förflutna. Av adjektivet ”täck” framgick också att nejlikans doft signalerade något sedesamt och att adjektivet i sig kunde användas för att beskriva växtligheters doft. På detta sätt lyftes doften från nejlikan fram och förstärktes. Trots att blommor förekommer i över hälften av de tretton luktepistlarna har deras doft bara i fallen med blommorna i buketten och nejlikorna en huvudroll i sammanhanget. Blommor utgör dock en väsentlig del av samtliga epistlar som innehåller behagliga luktupplevelser. Och även om reaktionerna inför de lukter där blommor finns med i doftupplevelsen skiljer sig stort är variationen av ord för att beskriva behagliga lukter i det närmaste obefintlig. I samtliga fall uttrycks den goda lukten som ”vällukt” utom i fallet med nejlikorna i Kungsträdgårdens som sägs ”lukta så skönt”. Samtidigt har andra ord i epistelkontexterna innehållit mer dolda betydelser av vällukt som när adjektivet ”täck” används för att addera ytterligare till doftupplevelsen av den skönt luktande nejlikan och när den gudomliga Zephiren spridit vällukter av vår och livligt behag.

Obehagliga lukter Undersökningen har visat att det i hälften av epistlarna på eller andra sättet förekommer en obehaglig doft. I de luktepistlar där det förekommer obehagliga lukter är det finkel (Ep. 49) lik (Ep. 54), en talgdank (Ep. 34), drank (Ep. 34), ett salpetersjuderi (Ep. 48), tran (Ep. 65) och den döendes inre förruttnelseprocess (Ep. 30) som luktar. Finkeloset som beskrivs som illaluktande i SAOB har här räknats in bland de obehagliga

62

lukterna men visade sig inte självklart höra hemma i denna grupp. Det är Fredmans reaktion på den som till slut avgör om den är en behaglig eller obehaglig lukt. Undersökningen av salpeterframställningens komponenter av mänsklig avföring, urin och salthaltiga vätskor av inlagd fisk och kött måste ha luktat förfärligt. När lukten av ruttnande kroppar beskrivs i epistel n:r 54 är det som en frånvaro av vällukt. Även om denna motsats uttrycks i en omskrivning förstår man av undersökningens hela sammanhang att det måste ha handlat om en mycket obehaglig lukt. I epistel n:r 34 används ordet ”stank” den enda gång det förekommer i epistlarna och det starka luktuttrycket kunde misstänkas ha sin förklaring i att det rimmar på objekten ”dank” och ”drank” i samma strof. Av undersökningen av dessa ord har dock framgått att dank och drank är illaluktande företeelser. När Fredman utbrister ” Kors hvad stank” när han känner lukterna av dem och beaktande den övriga kontexten vara ett uttryck som beskriver luktupplevelsen riktigt. När en lätt lukt av tran i epistel n:r 65 stiger från ett vackert lik menar Movitz att det är ”skada” att det luktar tran för det luktar inte bra och avslöjar dessutom en illa dold fattigdom. I undersökningens sista analys uttrycker Fredman i epistel n:r 30 ”Fy tusan! Hvad dunst ur din aska” och genom att ordet ”dunst” oftast handlar om en osund doft och framför allt genom Fredmans reaktion råder inget tvivel om att det kommer en vidrig lukt från Movitz andedräkt. Sammantaget verkar de obehagliga lukterna lukta mycket illa med undantag för det tvetydiga finkeloset och tranlukten som bara luktar lite lätt. Så av totalt fjorton luktreferenser handlar i vart fall sex av dem om obehagliga lukter men det är bara i ett av fallen som det tydligt uttrycks med ordet stank. Annars uttrycks de dåliga lukterna lite undflyende eller får förstås genom de reaktioner de framkallar. Lukterna på kyrkogården får läsaren förstå genom en eufemistisk omskrivning och den motbjudande lukten från salpeterverksamheten genom en otydlig antydan. Sättet att uttrycka de obehagliga lukterna i epistlarna ger intrycket av att det inte var helt accepterat att nämna dåliga lukter annat än i vaga termer eller i omskrivningar. Norbert Elias påstående om att det redan under 1700-talet syns att det blivit allt mer socialt oacceptabelt att tala om lukter relaterade till de naturliga behoven verkar i Bellmans diktning således sträcka sig över obehagliga lukter i största allmänhet. Bellman som annars inte heller ska ha varit främmande för utvikningar i kiss- och bajsträsket verkar ha tvekat att skriva om genrens lukter eller uttrycka sig tydligt om dåliga lukter överhuvudtaget. När Ulla bullrar under täcket i epistel n:r 36 hör vi det bara. Hur det

63

kan ha luktat har Bellman lämnat åt vår fantasi. När Bellman ändå diktat om vissa av de dåliga lukterna i sin omgivning verkar det som att de luktande företeelserna kan ha haft väckt särskilda känslor hos honom. Slutsatsen är att förekomsten goda och dåliga lukter i epistlarna är ungefär lika vanliga där de goda lukterna uttrycks med liten variation och att de dåliga lukterna ofta uttrycks i vaga termer och förskönande omskrivningar. Bland de goda lukterna förekommer alltid lukten från blommor och bland de dåliga ofta lukter relaterade till fattigdom eller döende eller döda kroppar.

Reaktioner kopplade till lukterna Epistlarnas luktsensationer har givit upphov till många olika reaktioner hos epistelgestalterna. Av analysen av ordens språkliga innebörd, den omgivande texten och epistelkontexten har undersökningen visat att lukterna i de olika epistlarna har kunnat framkalla reaktioner av nostalgi vid minnet av Kungsträdgården i det förflutna, en lindring av sorgen efter vännen Mor Maja och stilla lycka och upprymdhet kopplat till alkoholberusning. I dessa fall framstår reaktionerna som positivt laddade. I andra fall har lukterna kunnat framkalla reaktioner av glädjefylld förundran och vördnad inför det livgivande bondelandskapet, häpen överraskning och beundran inför en arbetsam och modig bondebefolkning, intensiv lycka och trivsel vid en vistelse på Fiskartorpet med dess lantliga omgivning och en nästan förlamande åtrå för en kvinna. På samma sätt har reaktionerna varit häpen överraskning inför lukterna av fattigdom i Kolmätargränden och ett beklagande över att tranlukt avslöjat att det den vackra, unga kvinnan som ligger död i kistan varit en fattig människa i livet. Lukterna av ruttnade kroppar har kunnat framkalla reaktioner av ångest och rädsla på Katarina kyrkogård och förskräckelse inför lukterna av förruttnelse från den döende Movitz andedräkt. Det förekommes således en omfattande variation av reaktioner på lukterna i epistlarna. I inget fall är Fredman eller de andra epistelgestalterna likgiltiga eller ointresserade inför lukterna i sin omgivning. Snarare befinner sig styrkan i reaktionerna på lukterna i epistlarna ofta i det högre delarna av känsloregistret. Slutsatsen är att undersökningen bekräftar historieantropologins påstående om lukters förmåga att framkalla starka känsloreaktioner.

64

Lukternas funktioner Under uppsatsens metodavsnitt redogjordes för hur lukternas funktion skulle framträda om fyra kontextnivåer iakttogs i undersökningen. Genom att börja analysen i sammanhangets minsta beståndsdel i ordet för att i en expanderande riktning över den intilliggande texten, över hela epistelkontexten och ut mot den sociala och kulturella verkligheten i Bellmans samtid har lukternas funktion kunna framträda. De två underfrågorna har kunnat besvaras genom iakttagande av de tre förstnämnda nivåerna som i analyserna omsatts i en undersökning av orden för de luktande objekten, orden i den omgivande episteltexten och av epistelkontexten sammantaget och att beakta den sociala och kulturella verkligheten. Undersökningen har visat hur denna utvecklade form av kontextualisering har fått funktionerna av luktreferenserna i Fredmans epistlar att framträda. Metoden har kunnat visa hur Bellman använt luktreferenserna för att förmedla en mängd positiva och negativa uppfattningar om olika platser, människor och företeelser. Genom användning av naturvetenskapliga, medicinska, olika sociala och kulturella kontexter har det framgått att lukterna har använts för att förmedla en positiv inställning till bondelandskapet, till bondebefolkningen, till den lantliga miljön generellt, till sexuellt upphetsade kvinnor, till alkohol. till Kungsträdgården i det förflutna och till den döda Mor Maja. På samma sätt har det framgått att luktreferenser använts för att förmedla negativa inställningar till Katarina kyrkogård, till Kolmätaregränd, till Rålambshovs salpetersjuderiverksamhet, till fattigdom och till den döende människans andedräkt. En viktig slutsats är att undersökningen genom att använda de olika nivåerna som analytiska verktyg har visat att denna form av kontextualisering är en väl fungerande form för att undersöka lukters betydelse i det förflutna. Slutsatsen är också att lukternas funktion i epistlarna verkar har varit att förmedla vitt skilda inställningar till platser och människor i Bellmans samtid från klart positiva till starkt negativa intryck. uMen undersökningen har också kunnat visa att Bellman genom lukterna i epistlarna givit oss en inblick i hur samtiden kunde förhålla sig till livet, döden och olika sociala och kulturella fenomen som hälsa, fattigdom, sexualitet, samhällsförändringar, orättvisor och alkohol. Frågor om livets begynnelse och avslut tycks ha kunnat uppta en stor del av reflektionerna över den egna världen. Livet som alltings utgångspunkt verkar ha setts som en drivkraft som inte går att hejda där det fanns en förtröstan om att det som är dött ger näring åt nytt liv i ett evigt kretslopp.

65

Döden som alltings slut verkar ha varit skräckinjagande med insikterna om upphörandet av den egna existensen och tankarna på de förruttnelseprocesser som påbörjas redan i den döende kroppen. Viktiga värden i livet tycks ha varit hälsa och det lugn som en vistelse i lantliga omgivningar kunde erbjuda. Fattigdom verkar ha setts som en förbannelse som förföljde den fattiga människan även när hon var död även om alla stockholmare inte verkar ha insett hur eländigt vissa människor hade det i staden. Sexualiteten verkar kunna ha betraktats på ett delvis splittrat sätt. Här finns en ljus syn på kvinnan och mannen som deltar på lika villkor i det erotiska spelet och där kvinnans sexuella upphetsning verkar uppskattas högt. Men här finns också en mörkare syn på den sexuellt utlevande kvinnan där hennes beteende kunde ses som lösaktigt. Trots att de vidriga förhållanden som väntade henne när hon greps och fördes till tukthusanstalt var kända verkar det ha funnits en uppfattning att det ändå inte var helt fel att hon hamnade där. Det verkar också ha funnits en beundrande syn i samtiden på att vissa människor vågade protestera mot förbud som de upplevde som orättvisa. Här fanns uppenbarligen också de som hade en konservativ inställning till samhällsförändringar och ansåg att världen blev sämre av att ge människor lika rättigheter. De blickade hellre längtansfullt tillbaka och tyckte det var bättre förr. Och när det gäller alkoholen så verkar man då som nu ha kunnat uppleva det som härligt att vara berusad. På det hela taget verkar 1700-tals människan ha upplevt sin värld på ett sätt som är förvillande likt hur människor uppfattar sin värld idag. Livet är viktigt, döden är skrämmande och vi värdesätter lantliga miljöer och kanske i synnerhet om vi bor i städer. Även om fattigdomen i Sverige idag inte är utbredd på samma sätt som på 1700-talet saknar fortfarande många insikt om villkoren för socialt utsatta människor. Det finns väl fortfarande de som fördömer kvinnor som ofta byter sexpartners samtidigt som de föredrar en partner som tycker om sex. De flesta beundrar väl människor som är modiga och står upp mot orättvisor men förvånansvärt många verkar mena att det var bättre förr i tiden. Bellman har i epistlarna låtit epistelgestalterna på olika sätt få uttrycka sig om och reagera på olika lukter i sin omgivning. En utgångspunkt för uppsatsen har varit att samtiden förstod luktreferenserna. Där Burman skrivit att samtidens läsare och åhörare genom Fredmans ögon och öron kände igen sitt eget myllrande Stockholm fungerade han således även som deras näsa. På samma sätt som samtidens läsare och åhörare kände igen miljöerna och ljudlandskapet i epistlarna kan man anta att de kände igen och

66

förstod luktreferenserna. Den historieantropologiska forskningen har också visat att människor i samma sociala och kulturella omgivning tenderar att ha samma uppfattning om lukterna omkring sig. Eftersom finkeloset i epistel n:r 49 visade sig svår att placera som behaglig eller obehaglig får den vara ett exempel på hur lukten kan antas ha påverkats av den sociala och kulturella omgivningen. I undersökningen av ordet finkel framgick att oset måste ha luktat illa. Finkelns kemiska sammansättning med innehåll av smörsyrans härskna och ättiksyrans stickande lukter och ordbokens förklaring av ordet ”osa” som ett ord som används för att beskriva något illaluktande talade för en sådan tolkning. Därför var det märkligt att Fredmans reaktion på oset inte verkade vara en reaktion av motvilja utan av häpen överraskning och beundran. Inget i hans reaktion tyder på att han tycker att finkeloset luktar illa. Detta antyder att uppfattning om lukt av finkelos inte nödvändigtvis behöver ha uppfattats som en obehaglig lukt i samtiden. När hembränning var tillåten, vilket den var från och till under 1700-talet, kan man föreställa sig att det luktade finkel hemma, på krogen, på gator. Även när hembränning var otillåten visar episteln att lukterna från den verkar ha kunnat fylla luften ute på landet. En lukt som följaktligen var så vanlig och som dessutom gav signaler om att det begärliga brännvinet var under produktion att den istället kan ha uppfattats som tilltalande. Kanske hör finkeloset därför hemma i gruppen av lukter som uppfattades som positiva på 1700-talet. När epistelgestalterna på detta sätt uppfattat lukter som behagliga eller obehagliga och reagerat med ångest, rädsla eller motvilja inför vissa luktande företeelser och med ömhet, lycka eller längtansfylld nostalgi inför andra kan man alltså utgå från att fler i samhället uppfattade och reagerade på lukterna på samma sätt. Undantagen fanns där naturligtvis eftersom luktupplevelser till slut ändå är personliga. Även om de flesta i samtiden helt säkert tyckte att lukterna från salpetersjuderiet i Rålambshov luktade förfärligt kunde upplevelsen av lukterna uppfattas på olika sätt. De människor i samhällets lägre sociala grupper som hade tvingats arbeta där uppfattade helt säkert lukterna som negativa. Den som istället tjänade pengar på den efterfrågade salpeterprodukten tyckte nog att produkten luktade obehagligt men uppfattade den kanske ändå som positiv då lukten kunde signalera framgång och ekonomisk vinning. Detta visar att den sociala och kulturella omgivningen ur ett luktperspektiv ska förstås som dynamiska enheter där man beroende på social och kulturell tillhörighet kunde

67

uppfatta lukterna olika. I förlängningen ger denna dynamik en möjlighet att samtidigt tillhöra flera olika sociala och kulturella sammanhang. I Bellmans samtid kunde man som stadsbo dela den positiva inställningen till den lantliga miljön utanför staden eller den negativa inställningen till de fattiga kvarteren i Gamla stan, som svensk medborgare dela den positiva inställningen till bönderna och bondelandskapet, som konservativ dela den positiva inställningen till Kungsträdgården i det förflutna, som man dela den positiva inställningen till en sexuellt upphetsad kvinna eller den negativa synen på samma kvinna som lösaktig, som människa dela den negativa inställningen till kyrkogårdar, den döende människans andedräkt och fattigdom. Slutsatsen är att beroende av vilken av dessa sociala och kulturella gemenskaper man tillhörde i Stockholm på 1700-talet så delade man sannolikt inställningen till de platser och människor som förekommer i epistlarna men också de attityder till livet, döden och de sociala och kulturella fenomen som framkommit genom analysen av epistlarna.

Sinnenas hierarki Undersökningen visade vid sökningen på ord med anknytning till luktupplevelser i en jämförelse med ord för andra sinnesuttryck att luktuttrycken i epistlarna är betydligt färre än uttrycken för syn- och ljudupplevelser men fler än uttrycken för smak- och taktila upplevelser. Om antalet träffar på luktuttryck i förhållande till uttrycken för syn, hörsel, smak och taktil känsla kan säga något om hur lukt förhållit sig hierarkiskt till de andra sinnena i slutet av 1700-talet är slutsatsen, vid denna högst översiktliga undersökning, att luktens position i sinneshierarkin överensstämmer med Robert Jüttes påstående om att luktsinnet historiskt intagit en hierarkisk mellanposition. Sökningen visar att det är vad som ses och hörs som dominerar i epistlarna och att luktreferenser kommer långt därefter men innan smak- och taktila upplevelser. Alain Corbins påstående om att betydelsen av lukter som kulturellt fenomen ökar från mitten av 1700-talet är i vart fall inget som syns på något märkbart sätt i epistlarna. Gapet mellan antalet syn- och ljudrelaterade referenser och luktreferenser i epistlarna är så stort att syn- och hörselsinnets ”övre” positioner i hierarkin framstår som ohotade. Bellman verkar ge syn- och hörselintrycken en så framskjuten position i sin diktning att det hade varit konstigt om inte forskningens ägnat dessa mest uppmärksamhet. Underrepresentationen av intryck genom de påstått ”lägre” sinnena ger vid handen att även om uppfattningen är att Bellmans diktning är sinnlig så verkar den

68

uppfattningen snarare skapad av fantasier runt epistlarnas bilder och ljudlandskap än att denna sinnliga helhetsupplevelse också formats genom många uttryck för lukter, smaker och taktila upplevelser. Det finns dock anledning till en viss försiktighet med ett sådant påstående. Det är visat att ord som ”täck” och ”Zephirens fläkt” i samtiden inkluderat en betydelse av lukt som inte varit helt uppenbar för mig. Möjligen är det så att Bellman förmedlat luktupplevelser genom ord som varit dolda för mig men som är högst begripliga för andra och i synnerhet i samtiden. Zephirer finns som exempel med i ytterligare fyra epistlar som inte varit föremål för denna undersökning och säger kanske något om lukter även i dessa epistlar och adderar till en sinnlig helhetsupplevelse utan att något av sökorden för lukter indikerat detta. Förekomsten av luktreferenser kan vara fler än vad som framkommer genom sökorden och det kunde vara intressant att i ett större sinneshistoriskt arbete undersöka epistlarna och Bellmans övriga diktning för att få bättre förståelse för hur de olika sinnesuttrycken förhåller sig till varandra. På så sätt skulle lukter kunna framträda som inte omedelbart uppfattas idag och som möjligen skulle ge dem en mer framträdande betydelse än den som framgått här. Även om luktuttrycken till slut är betydligt färre än uttrycken för syn- och hörselupplevelser är de ändå långt fler än vad tidigare forskning kunnat finna. Här ska till den tidigare forskningens försvar sägas att möjligheten idag att söka med Litteraturbankens digitala sökfunktion har varit en ovärderlig hjälp för att söka luktrelaterade ord i den omfattande textmängd epistlarna utgör. 138 Samma funktion har också kunnat visa att Bellmans övriga diktning innehåller ytterligare luktreferenser som det kunde vara intressant att undersöka närmare. En versrad som ”Denna.Trepundiga.Peruqven.Som.Qvar.Ligger.Wid.Ölstånkan.Dunstar.Mindre. Högfärdens.Illaluktande.Pomada.Än.De.Redelige.Män.Canel.Och.RosSolis” väcker intresset för hur lukter verkar ha kunnat användas för att uttrycka klass- och karaktärsskillnader under det svenska 1700-talet.139

Bellmans luktsinne Den forskning som nämnt lukterna i Bellmans diktning har bara kunnat hitta ett fåtal doftimpressioner och Staffan Björck förklarade doftfattigdomen med att Bellmans

138 Arbetet med att tillgängliggöra svensk skönlitteratur i en digital litteraturbank påbörjades i mitten av 2000- talet. 139 Carl Michael Bellman, Hwad behagas?, Stockholm, tryckt hos A.J. Nordström, 1781., 1781, 68

69

luktsinne varit osedvanligt dåligt. Anders Ringblom funderade över om detta kanske berott på att Bellmans luktsinne varit avtrubbat av stanken i Stockholm. En tes som man får förstå som att Bellman på grund av stanken inte längre uppfattade lukterna i sin omgivning och därför inte heller förstod att dikta om dem. Det är förstås inte möjligt att säga något om Bellmans luktsinne varit bra eller dåligt ur ett strikt medicinskt perspektiv men kanske kan vad som framkommit genom undersökningen ändå säga något om hur det legat till i frågan. En teori om att Bellmans luktsinne skulle kunna ha varit avtrubbat av stanken i Stockholm verkar ha stöd hos både Corbin och historieantropologin som hävdar att människorna vänjer sig vid olika lukter och att de sjunker tillbaka i medvetandet så att man inte längre uppfattar dem. Sådan luktuttröttning upphör dock vid miljöombyte och Bellmans alla utflykter runt staden måste i så fall ha inneburit att stadens odörer lyftes fram i hans medvetande varje gång han återvände hem även om han snart vande sig vid dem igen. Frågan är då hur illa det luktade i Stockholm? Alain Corbin har räknat upp alla de olika stinkande företeelserna i Paris på 1700- talet och menar att det fick Paris att täckas av en stank som inte gick att undkomma. Corbin menar också att situationen i Paris gällde städerna på 1700-talet i allmänhet. En övertygande studie som inte enkelt låter sig ifrågasättas där även Constance Classen et al delar Corbins uppfattning om städerna som omgärdade av stank i det förflutna. Resultatet av denna studie pekar delvis i en annan riktning vad gäller situationen i Stockholm på 1700-talet även om det inom svensk forskning och i annan litteratur finns de som menar att stockholmsatmosfären i Bellmans samtid varit genompyrd av stank. Epistlarna utgör inte på egen hand något bevis på hur det luktade i Stockholm men ger en intressant indikation på vad som var de största problemen i samtiden. När Bellman diktat om stinkande lukter i de fattiga gränderna i Gamla stan och i omskrivningar av lukten på en kyrkogård verkar även läkarkåren särskilt bekymrad över dessa platser. Läkaren Odhelius nämnde Fatburssjön, Packaretorget och ytterligare några platser i sitt tal inför Kungliga Vetenskapsakademin 1785 men framhävde särskilt hur illa det luktade i områdena där de fattiga bodde i Gamla stan och runt stadens kyrkor. Även läkaren Dalberg var bekymrad över de lukter som uppstod i de trånga gränderna i Gamla stan. Odhelius menade annars att staden i övrigt hade breda gator, rymliga tomter och trädgårdar och att Stockholm i sin helhet låg bra geografiskt placerat där vindarna och stora djupa vatten öppnade och renade staden. Läkarna ger uttryck för det Mark Jenner

70

menar var situationen generellt i det förflutnas städer; att Stockholm på 1700-talet var en stad där det verkade lukta illa på vissa platser men att staden annars inte hade så stora problem med dåliga lukter. Stockholm på 1700-talet verkar till slut ha varit en stad där det fanns platser som luktade mycket illa men inte varit så genompyrt av stank som många vill hävda idag. Det verkar i vart fall finnas god anledning att ifrågasätta det moderna luktnarrativ som vill beskriva staden på detta sätt. Anledningen till att en doftfattigdom i diktningen skulle ha varit att Bellmans luktsinne varit avtrubbat av Stockholms stank verkar av dessa orsaker därför mindre trolig. Men framför allt har detta arbete har visat att frekvensen av luktreferenser i Bellmans diktning varit betydligt större än vad forskningen tidigare kunnat hitta. Det är också visat att det kan ha förelegat andra mekanismer bakom att luktuttrycken är färre än syn- och hörseluttrycken och emellanåt otydligt uttrycka i epistlarna. Men framför allt har besvarandet av undersökningens frågor visat att när Bellman tog upp lukter i epistlarna så förstod han mycket väl hur de skulle användas.

71

Summary

This study examines how smells were perceived in 18th century Stockholm by analyzing odor references in the poetry collection Fredman’s Epistles (Sw. Fredmans epistlar) by Carl Michael Bellman (1740–1795). The purpose of the study is to show how the meaning of different smells appear when the smelling objects in the epistles are put in a relevant context. There is also a hope that the study will show how the smell sensations in the epistles can tell something more in general on different contemporary phenomena. As a starting point this study assumes that Bellman used the references in a way the contemporary audience would understand. The significance of the different smell sensations is therefore uncovered when the functions of the references to smells in the epistles are revealed. Although the epistles have been examined in many ways over the years in search of what 18th century life in Stockholm and the people that lived there looked or sounded like no one has yet shown any greater interest in what the epistles could tell of what the 18th century world smelled like. In examining the epistles to understand how smells were perceived in 18th century Stockholm more knowledge will be added to what we know about 18th century life, the city, and the people that lived there. The epistles are interpreted through a specific method of contextualization. In this method context is understood as construed on four different levels working as analytical tools in the investigation; the linguistic syntax of the word describing the smelling object, the adjacent text in the epistle, the context of the epistle and the social and cultural context in which the smell is to be understood. The investigation of the odor reference in each epistle starts on the first level and the context is constructed by adding the results of each following level. The different levels answer the questions of which smells are registered, and the reactions that are connected to those smells and let the function of the smell in the epistle appear. The use of the special form of contextualization has been proven successful. The outcome from investigating the smelling objects and the reactions the smells cause put in different social and cultural contexts have made several different functions of the odor references appear. In analyzing the epistles with this method, the function of the odor references has revealed a variety of positive attitudes; towards the rural landscape, the peasants, the provincial landscape in general, the sexually aroused female, alcohol, a garden in the city called The King’s Garden (Sw. Kungsträdgården) in the past and of the

72

dead friend Mother Maja. In the same way the analysis of the odor references has revealed negative attitudes towards Katarina Churchyard, the breath of a dying person, the poor quarters in the Old City of Stockholm and of the curse of poverty. In conclusion, the different odor references in the epistles are used to mediate and highlight positive and negative perceptions of places and people in 18th century Stockholm. Even more interestingly, the epistles have revealed attitudes towards social and cultural phenomena in the 18th century. Life and health were considered important, death as scary, poverty as unfair where the miserable conditions of the poor were not fully understood by everyone. There were split attitudes towards female sexuality where it was highly appreciated if the female instigated the erotic game whereas she at the same time could be regarded as a harlot. There were conservative attitudes not in favor of societal changes and admiration for brave people that protested against injustices. In the end, values and attitudes not very different from what could be found among people today. Former research has shown that people within the same social environment tend to share the same understanding of smells. Social environment is to be understood as a flexible unity where it is possible to belong to more than one social environment at the same time. Depending on whether the inhabitants of Stockholm were considered to be town residents, citizens of , conservative people, men or just human beings it was likely that they, to a certain degree, shared the positive attitude towards the provincial landscape in general, the rural landscape and the peasants, the longings for The King’s Garden as it used to be in the past, the positive attitude towards the sexually aroused female and the negative attitude towards promiscuous women, churchyards and the breath of dying people. By extension, the perception of smells in the epistles displays how they were commonly understood in 18th century Stockholm. It is also likely that the values and attitudes that appears in the epistles towards life and death and the social and cultural phenomena in general were shared by a larger group of people at the time. When searching for odor expressions in Fredman’s Epistles a short survey showed that they were a lot fewer in comparison with expressions of sight and hearing but more common than expressions of taste and tactility. Research on sensory history claiming that smells have held a middle position in the sense hierarchy over time therefore seems to be proven right. Nevertheless, the outcome of the summary examination needs

73

further investigation. There might be words that express smell sensations that are not commonly used today and have not been discovered in this study. Regardless of the odor expressions being fewer than those of sight and hearing in the epistles, they were more common than former research has found. This former research has found just a few odor references and have explained by assuming that Bellman had a poor sense of smell. The reason, it has been speculated, might have been that he was numb from the stenches in Stockholm. This stance has support in international research that claims the cities in the 18th century to be enclosed by foul odors and the reason people could live there only was because they adapted to the stench. In examining the poems, they only mentioned a few places with bad stench in Stockholm; the poor quarters in the Old city and a churchyard. Although the scarcity of stinking places in the poems is no proof of how Stockholm smelled overall in the 18th century, they give an interesting indication of the places that were considered smelly. The smells from the poor quarters in the Old city and the city churchyards in general were of the sort the contemporary medic doctors found most troubling in the city and in urgent need to be attended to. On the other hand, the contemporary Doctor Johan Lorentz Odhelius argued that Stockholm’s geographical position and the air and water conditions otherwise kept the city free from bad smells. Modern research that opposes the assertion that the cities in the past were enclosed by foul stenches argues that the bad odors were mainly concentrated to certain areas and only a problem to the near vicinity seems to be proven right. There seems to be no reason to believe that Bellman’s sense of smell was dysfunctional or numb from the stenches of Stockholm. It is more than likely that his sense of smell worked perfectly well. The study has shown that Bellman was very able to make use of odors in his poems and that he knew very well how to use smells to mediate and highlight certain attitudes in the 18th century life of Stockholm.

74

Fredmans epistlar i nummerordning och i temaordning 1.Epistlarna i nummerordning samt titel och tillkomstår140 Luktreferens Sökord; lukt, stank, os, dunst, och ånga med ordens olika avledningar

30 Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar Til Fader Movitz, under dess sjukdom, Lungsoten. Elegie. (3/9 1771) DUNST

34 Ach hvad för en usel koja! Til Movitz, när elden var lös i hans Qvarter uti Kolmätar-gränden (19/12 1771) STANK

36 Vår Ulla låg i sängen och sov Rörande Ulla Winblads flykt. (1773-1776) VÄLLUKT

37 Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind Til Mollberg på post vid Kungs-Trägården. (1773-1780) LUKTA

39 Storm och böljor tystna ren Öfver Bergströmskans Porträt på Liljans krog, i Torshella. (1773-1780) VÄLLUKT

48 Solen glimmar blank och trind Hvaruti afmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen (1-12/2 1772) SALPETERSJUDERI

49 Mamsell Ulla, märk Mamsell Angående Landstigningen vid Klubben i Mälaren en sommar-afton 1769 (1773) VÄLLUKT/OS

54 Aldrig en Iris på dessa bleka fält Vid Corporal Bomans Graf på St. Cathrina Kyrkogård. (1773-1780) VÄLLUKT

56 Se Mollberg med svart Råck och Flor Angående Mor Maja på Förgylda Bägaren. (1773-1780) VÄLLUKT

63 Fader Bergstöm, stäm up och klinga Diktad midt i veckan. (slutet 1773) ÅNGOR

65 Movitz med flor om armen, hålt! Om Styrmans-Dottren Gretgens död på Fabriken. (2/9 1771) LUKTA

71 Ulla! Min Ulla! Säg får jag dig bjuda Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag. (1790) VÄLLUKT

82 Hvila vid denna källa Eller Oförmodade Afsked, förkunnadt vid Ulla Winblads ÅNGAN DUNSTAR Frukost en sommar-morgon i det gröna. (1790)

140 Bellman, Hillbom, och Massengale, Fredmans epistlar. 2 Musiken och kommentarer, 366-368. 75

2. Epistlarna i temaordning

Naturen 39 Storm och böljor tystna ren 49 Mamsell Ulla, märk Mamsell /63 Fader Bergstöm, stäm up och klinga /82 Hvila vid denna källa, 71 Ulla! Min Ulla! Säg får jag dig bjuda

Staden 37 Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind 54 Aldrig en Iris på dessa bleka fält. 56 Se Mollberg med svart Råck och Flor 34 Ach hvad för en usel koja! 48 Solen glimmar blank och trind

Kroppen 36 Vår Ulla låg i sängen och sov. 65 Movitz med flor om armen, hålt! 30 Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar.

76

Bildförteckning

Bild 1. Bellman röker långpipa, Johan Tobias Sergel, 1792, lånad från Lars Gahrns hemsida om Christina Halls visbok, [hämtad 2020-08-04]

Bild 2. A beau cacher - Femme urinant au coin des rues de la Vrillère et Neuve des Petits- Champs, place des Victoires, 1er arrondissement (Titre factice) av Pierre Thomas Leclerc 1772. Museé carnavalet, Paris, [hämtad 2020-08-05]

Bild 3. Utsikt från Rödbodtorget mot Gamla stan och Riddarholmen, Elias Martin, 1780– 1782, [hämtad 2020-08-05]

Bild 4. Pastoralt landskap med figurer, Elias Martin, odaterad, Privat ägo, bild lånad från auktionsfirman Bukowskis hemsida, [hämtad 2020-08-06] Bild 5. Karl XI:s fiskarstuga (Fiskartorpet) exteriör och interiör, Foto: Holger Ellgard, , [hämtad 2020-08-06] Bild 6 och 7. Kungs-Trädgården söderifrån och norrifrån, Kopparstick, Suecia antiqua et hodierna, 1700, Johannes van der Aveleens, Stockholmskällan , [hämtade 2020-08-05]

Bild 8. Karta över Stockholm, Georg Biurman, 1751, Stockholmskällan, [hämtad 2020-08-05]

Bild 9. Hetsigt kärlekspar av Johan Tobias Sergel, 1770, © Erik Cornelius, Nationalmuseum [hämtad 2020-08-05]

Bild 10. Tillslaget av Elias Martin, år Privat ägo, lånad från auktionsfirman Bukowskis hemsida, [hämtad 2020-08-05]

77

Källor och litteratur

Källor Bellman Bellman, Carl Michael. Fredmans epistlar. (Pl.titelbl.)/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1790. [Graverad notbilaga:] Stockholm och kongl. privilegierade nottryckeriet.). Redigerad av Claes Julis Ekeblad och Pehr Luth [Stockholm, 1790]. ———.Fredmans sånger. =(Pl.titelbl.)=/(Carl Michael Bellman.) (Stockholm, tryckt hos Anders Zetterberg, 1791, [!] = [Graverad notbilaga:] = Stockholm och kongl. privilegierade not tryckeriet.) [Stockholm, 1791]. ———.Hwad behagas?, Stockholm, tryckt hos A.J. Nordström, 1781., 1781

Övriga källor Dalberg, Nils. Tal, om luftens beskaffenhet i stora och folkrika städer, hållet för kongl. vetensk. academien, den 28 julii 1784, vid præsidii nedläggande, af Nils Dalberg. Stockholm, tryckt hos Johan Georg Lange, 1784 [Stockholm, 1784].

Léon, Augustin Déchaussé. Parfums et remedes contre la peste [de l’Imprimerie d’Arnauld-Jean-Baptiste Augé, 1721].

Linné, Carl von. Carl von Linné – Carl Linnæi, Archiat. Reg. et Med. Prof. Upsal. Skånska Resa, På Höga Öfwerhetens Befallning Förrättad År 1749. Med Rön och Anmärkningar Uti Oeconomien, Naturalier, Antiquiteter, Seder, Lefnads-sätt. Med Tilhörige Figurer. Med Kongl. Maj:ts Allernådigste Privilegio. Om boken | Litteraturbanken, u.å. Åtkomstdatum 27 juni 2020.

Miranda, Francisco de. Miranda i Sverige och Norge 1787 : General Francisco de Mirandas dagbok från hans resa september-december 1787. Översatt av Stig Rydén [Stockholm: Nordiska Museet, 1950].

Modée, Reinhold Gustaf, Hedvig Eleonora Lindhielm, och Elsa Fougt. Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718./1791 utkomne publique handlingar. Stockholm. 1-15. 1742-1829=. [Del 10], Utdrag utur alla ifrån den 19 augusti 1772 utkomne publique handlingar, placater, förordningar, resolutioner och publicationer, som riksens styrsel samt inwärtes hushållning och författningar i gemen, jemwäl ock Stockholms stad i synnerhet angå: med et fullkomligt orda-register öfwer des innehåll; jemte förtekning, efter åratalen, på alla de publique handlingar och acter, som denna tionde delen innehåller. Tionde delen til 1776 års slut. Med hans kongl. maj:ts allernådigste privilegio. Stockholm, 1781. Trykt på egen bekostnad hos Henr. Fougt, ridd. af k.w.o. kongl. boktr. [Stockholm: Fougt, 1781].

Odhelius, Johan Lorens. Dödligheten i Stockholm, i et tal för k. vetensk. acad. granskad då præsidium nedlades den 16 febr. 1785 af Joh. Lor. Odhelius ... Stockholm, år 1785. Tryckt hos Johan Georg Lange. [Stockholm, 1785].

Sahlstedt, Abraham Magni. Svensk ordbok,med latinsk uttolkning ... Dictionarium svecicum, cum interpretatione Latina. [Stockholm, 1773].

78

Sparre, Carl. ”’Förordning, För them som wilja spatsera i Kongl. Maj:ts Trägård wid S:t Jacobi Kyrka’ 1776”. Stockholmskällan. Åtkomstdatum 12 februari 2020. https://stockholmskallan.stockholm.se/.

Thunberg, Carl Peter. ”Om utländske träd, buskar och blomsterväxter, som kunna tåla svenska klimatet. Tredje delen. Med exper. Facult. Med. samtycke under [...] C. P. Thunbergs inseende till allmän granskning framstäld af Adolph Henric Humble af Smolands nation uti audit. botan. d. 10 junii 1820.”, [1820.

Litteratur ”1793 i Stockholm med Niklas Natt och Dag”. Selma Stories (blog). Åtkomstdatum 15 februari 2020. https://www.selmastories.se/artikel/ska-vi-ga-en-promenad- genom-stockholm-som-det-sag-ut-1793-du-och-jag/.

Afzelius, Nils. Myt och bild : studier i Bellmans dikt (Stockholm: Norstedt, 1945). ”ambra - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 6 augusti 2020.

Ankarcrona, Anita, Cecilia Wijnbladh, och Olof Holm. Bellmansstudier. föredrag hållna vid symposiet Bellman och musiken i Börssalen, Stockholm, den 15-16 september 2007 Saml. 23 (Stockholm: Proprius, 2009).

Axel-Nilsson, Göran, och Tord O:son Nordberg. ”Katarina kyrka i Stockholm”, (1944. ”Bebyggelseregistret (BeBR) - Riksantikvarieämbetet”. Åtkomstdatum 4 augusti 2020. http://www.bebyggelseregistret.raa.se/.

Bellman, Carl Michael. Carl Michael Bellmans skrifter : standardupplaga. 1 Fredmans epistlar [Stockholm: Bellmanssällsk., 1921].

Bellman, Carl Michael, och Johan Gabriel Carlén. Samlade skrifter [Stockholm : Bonnier ;, 1855].

Bellman, Carl Michael, Gunnar Hillbom, och James Massengale. Fredmans epistlar : text- och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 1 Texten [Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990]. ———. Fredmans epistlar : text- och melodihistorisk utgåva med musiken i reproduktion efter originaltrycket. 2 Musiken och kommentarer [Stockholm: Norstedt i samarbete med Bellmanssällsk., 1990].

Bellmansstudier. Saml. 4 [Stockholm: Sällsk., 1930].

Bellmansstudier Saml. 12 [Stockholm: Bellmanssällskapet, 1954].

Bellmansstudier Saml. 18, 1985.

Björck, Staffan. Karl XII:s stövlar : notiser om dikt och annat [Stockholm: Bonnier, 1954].

”bolster | SAOB”. Åtkomstdatum 4 augusti 2020. https://www.saob.se/artikel/. ”bolstervar | SAOB”. Åtkomstdatum 1 augusti 2020. https://www.saob.se/artikel/.

79

Brunius, Teddy. ”Bellmans färger”. Samlaren: tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning 105 [1984]

Burman, Carina. Bellman : biografin [[Stockholm]: Albert Bonniers Förlag, 2019].

”chariterna - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 12 juni 2020.

Classen, Constance, David Howes, och Anthony Synnott. Aroma : the cultural history of smell [London: Routledge, 1994].

Corbin, Alain. The foul and the fragrant : odor and the French social imagination [Leamington Spa: Berg, 1986].

”dank | SAOB”. Åtkomstdatum 26 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”doft | SAOB”. Åtkomstdatum 25 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”drank | SAOB”. Åtkomstdatum 21 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Drobnick, Jim. The smell culture reader Sensory formations, 1741-4725 [Oxford: Berg, 2006]. ”dunst | SAOB”. Åtkomstdatum 14 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Ekenstam, Claes. Kroppens idéhistoria : disciplinering och karaktärsdaning i Sverige 1700- 1950 [Hedemora: Gidlund, 2006].

”elegi | SAOB”. Åtkomstdatum 14 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Elias, Norbert. Civilisationsteori D. 1 Sedernas historia. Översatt av Berit Skogsberg [Stockholm: Atlantis, 1989].

”epistel | SAOB”. Åtkomstdatum 28 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Fehrman, Carl. Diktaren och döden : dödsbild och förgängelsetanke i litteraturen från antiken till 1700-talet [Stockholm: Bonnier, 1952].

”finkel-olja | SAOB”. Åtkomstdatum 7 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Flinck, Maria. Tusen år i trädgården : från sörmländska herrgårdar och bakgårdar [Stockholm : Tiden ;, 1994].

”frisk | SAOB”. Åtkomstdatum 27 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Frängsmyr, Tore. Svensk idéhistoria : bildning och vetenskap under tusen år. D. 1 1000- 1809 [Stockholm: Natur och kultur, 2000].

”grace | SAOB”. Åtkomstdatum 12 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”gracerna - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 12 juni 2020. ”granris | SAOB”. Åtkomstdatum 8 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/. ”gäldstuga | SAOB”. Åtkomstdatum 12 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

80

Hillbom, Gunnar, Hans Nilsson, och Jacob Boëthius. Epistlarnas värld : om Bellman, sångerna och sångarna [Stockholm: Proprius, 1994].

”Historia - Svenska Bruksljus”. Åtkomstdatum 26 juni 2020. https://www.bruksljus.se/historia.

Hjorth, Harriet. Parfym [Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969].

Jenner, Mark S. R. ”Follow Your Nose? Smell, Smelling, and Their Histories”. The American Historical Review 116, nr 2 [2011].

Johannisson, Karin. ”Det sköna i det vilda”. I Paradiset och vildmarken : studier kring synen på naturen och naturresurserna, redigerad av Tore Frängsmyr [Stockholm: LiberFörlag, u.å.].

Jütte, Robert. A history of the senses : from antiquity to cyberspace. Översatt av James Lynn [Cambridge: Polity, 2005].

Järbe, Bengt. Dofternas torg : hur Packartorget blev Norrmalmstorg [Stockholm: Byggförl., 1995].

Kaiserfeld, Thomas. Krigets salt: Salpetersjudning som politik och vetenskap i den svenska skattemilitära staten under frihetstid och gustaviansk tid [Sekel, 2009].

”kalesch | SAOB”. Åtkomstdatum 08 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”kaseös - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 3 juli 2020.

”kors | SAOB”. Åtkomstdatum 06 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Krupke, Hermann, och Christina Krupke. Min passion för pioner [[Ljung]: [Hermann Krupke], 2006].

”kvalm | SAOB”. Åtkomstdatum 16 april 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”Kythera - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 12 juni 2020.

Köster, E. P., och Rene A. de Wijk. ”Olfactory Adaptation”. I The Human Sense of Smell, redigerad av David G. Laing, Richard L. Doty, och Winrich Breipohl [Berlin, Heidelberg: Springer, 1991].

Lagerqvist, Lars O., och Ernst Nathorst-Böös. Vad kostade det? : priser och löner från medeltid till våra dagar [Stockholm: Natur och kultur/LT, 1999].

Lennartsson, Rebecka. Mamsell Bohmans fall : nattlöperskor i 1700-talets Stockholm [[Stockholm]: Stockholmia förlag, 2019].

Lewan, Bengt. Arkadien : om herdar och herdinnor i svensk dikt [Nora: Nya Doxa, 2001]. ”Litteraturbanken | Svenska klassiker som e-bok och epub”. Åtkomstdatum 26 mars 2020. https://litteraturbanken.se/.

81

Lönnroth, Lars. Ljuva karneval! : om Carl Michael Bellmans diktning [Stockholm: Bonnier, 2005].

”Makalös - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 24 maj 2020.

Mansén, Elisabeth, ”Att väva samman: Om ordet kontext i olika kontexter” (2020) i antologi under utgivning

Mansén, Elisabeth,. Sveriges historia 1721-1830 [Stockholm: Norstedt, 2011].

”Marieberg - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 12 maj 2020.

”mysk - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 6 augusti 2020.

”nejlika | SAOB”. Åtkomstdatum 24 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Nilsson, Hasse, ”Om Fredmans Epistlar och sånger”. Åtkomstdatum 20 juli 2020. https://www.bellman.org/.

”nymf | SAOB”. Åtkomstdatum 13 maj 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”osa | SAOB”. Åtkomstdatum 8 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/. redaktion, Stockholmskällans. ”Fabriker i Stockholm” och ” Barn på Barnängens manufaktur 1755”, Stockholmskällan. Åtkomstdatum 6 juli 2020. https://stockholmskallan.stockholm.se/. Ringblom, Anders. ”Om Bellman, maten och sinnenas retning - några anteckningar”. I Bellmansstudier Saml. 20, redigerad av Olof Holm [Stockholm: Proprius, 1998].

Schönbäck, Hedvig. De svenska städernas begravningsplatser 1770-1830 : arkitektur, sanitet och det sociala rummet [Stockholm: Stockholmia, 2008].

”sefyr | SAOB”. Åtkomstdatum 7 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”sibetolja - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 06 augusti 2020.

Smith, Mark M. ”Looking Back: The explosion of sensory history | The Psychologist”. Åtkomstdatum 12 februari 2020. https://thepsychologist.bps.org.uk/volume- 23/edition-10/looking-back-explosion-sensory-history. ———. Sensory history [Oxford ; Berg, 2007].

”smörsyra - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 8 juni 2020.

Stefan, Ström. ”Befolkningen i Stockholm 1252-2005”. Stockholmskällan. Åtkomstdatum 21 februari 2020. https://stockholmskallan.stockholm.se/

”stoft | SAOB”. Åtkomstdatum 20 juli 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Svenskt litteraturlexikon [Lund: Gleerup, 1970].

”talgljus - Uppslagsverk - NE.se”, u.å. Åtkomstdatum 26 juni 2020.

82

”Tuberkulos – tbc - 1177 Vårdguiden”, u.å. Åtkomstdatum 3 juli 2020.

”täck | SAOB”. Åtkomstdatum 17 mars 2020. https://www.saob.se/artikel/.

”ut-sira | SAOB”. Åtkomstdatum 27 juni 2020. https://www.saob.se/artikel/.

Vinge, Louise. The five senses : studies in a literary tradition (Lund: Gleerup, 1975).

Wieselgren, Sigfrid. Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar : ett bidrag till svensk kulturhistoria (Stockholm: Norstedt, 1895).

83

TACK

Jag vill tacka min handledare Elisabeth Mansén för hennes vänliga sätt att dela med sig av vad det verkar outsinliga kunskap om 1700-talet och sinnenas historia. Snabba och uppmuntrande återkopplingar har gjort det roligt att fortsätta leta och undersöka. Jag är också glad för att ha fått göra detta arbete samtidigt med mina peers Linda Wikland och Maria Söderberg som alltid kommit med relevanta synpunkter på min text och uppmuntrande tillrop när det behövts. Jag är också mycket tacksam mot min familj som tålmodigt undrat om jag någonsin skulle återvända till min egen samtid eller för evigt stanna bland dofterna i 1700-talets värld.

84