Undersökning Av Mindre Förkastningar För Vattenuttag I Sedimentärt Berg Kring Kingelstad Och Tjutebro

Undersökning av mindre förkastningar för vattenuttag i sedimentärt berg kring Kingelstad och Tjutebro

Per Wahlquist Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet, kandidatarbete, nr 577 (15 hp/ECTS credits)

Geologiska institutionen Lunds universitet 2019

Undersökning av mindre förkastningar för vattenuttag i sedimentärt berg kring Kingelstad och Tjutebro

Kandidatarbete Per Wahlquist

Geologiska institutionen Lunds universitet 2019

Innehåll

1 Introduktion ...... 7 1.1 Beskrivning av område 7 1.2 Geologin i området 7 1.2.1 Bergarter 7 1.2.2 Tektonik 9 1.2.3 Jordarter 10 2 Metod ...... 12 2.1 Magnetometri 12 2.2 VLF 14 3 Resultat ...... 15 3.1 Magnetometri 15 3.2 VLF 15 4 Diskussion ...... 15 5 Slutsatser...... 20 6 Tackord ...... 20 7 Referenser ...... 20 8 Bilaga ...... 21

Omslagsbild: Översikt över sydöstra delen av undersökningsområdet. Foto: Per Wahlquist

Undersökning av mindre förkastningar för vattenuttag i sediment- ärt berg kring Kingelstad och Tjutebro Per Wahlquist

Wahlquist, P., 2019: Undersökning av mindre förkastningar för vattenuttag i sedimentärt berg kring Kingelstad och Tjutebro. Examensarbeten i geologi vid Lunds universitet, Nr. 577, 20 sid. 15 hp.

Sammanfattning: På gränsen mellan Helsingborgs och Bjuvs kommun ligger ett område vars förutsättningar för grundvattenuttag bedöms vara dåliga. Av den anledning har en undersökning utförts över en förkastning, tolkad av SGU i just detta område, för att se om denna kan vara vattenförande eller om det kan finnas andra vattenförande strukturer i berget. Förkastningen och det omkringliggande området har undersökts med två olika geofysiska metoder. Magnetometri har använts för att kartera diabasgångar i området och VLF (Very Low Frequency) har använts för att detektera elektriskt ledande strukturer samt dess egenskaper. Exempel på strukturer som detekterats är för- kastningen men även andra spricksystem kopplade till diabasgångarna och ett antal mänskliga strukturer som elledningar och vattenledningar har detekterats. Förkastningens egenskaper med avseende på vattenförande förmåga har ej kunnat bedömas utifrån mätningarna. Dock har ett par sprickor kopplade till diabasgångar uppvisat att de kan vara saltvattenförande medan andra uppvisat att de kan vara färskvattenförande. Antalet diabasgångar som karterats i området har varit stort, vilket kan tyda på att berggrunden allmänt är mer uppspräckt och troligen mer vattenfö- rande än annars kunnat väntas.

Nyckelord: Kingelstad, Tjutebro, magnetometri, VLF, grundvatten,

Handledare: Jesper Sjolte Geologiska institutionen, Peter Dahlqvist SGU, Mattias Gustafsson SGU, Virginie Le- roux SGU

Ämnesinriktning: Berggrundsgeologi

Per Wahlquist, Geologiska institutionen, Lunds universitet, Sölvegatan 12, 223 62 Lund, Sverige. E-post: [email protected]

Survey of minor fault for water outtake in sedimentary rocks around Kingelstad and Tjutebro Per Wahlquist

Wahlquist, P., 2019: Survey of minor fault for water outtake in sedimentary rocks around Kingelstad and Tjutebro. Dissertations in Geology at Lund University, No. 577, 20 pp. 15 hp (15 ECTS credits) .

Abstract: In an area on the border between Helsingborg and Bjuv municipality a fault has been mapped by the Swedish Geological Survey (SGU) and since this area have poor prerequisites for groundwater outtake this is of big interest. This is also the reason why this survey have been carried out to try to identify if the fault is water-bearing and to find its position with a better accuracy then could be gathered during the SGU survey. To do this two geophysical measurement methods was used. The first one being magnetometry to identify dolerite dikes known to cross the area so that these would not be mixed up with the fault in the second measurement method but also be- cause dolerite dikes are known to fracture surrounding bedrock and make it more water-bearing. The second method to be used was VLF or “Very Low Frequency” which can detect conductive structures and their properties. This method detected the fault, fracture zones around some dolerite dikes but it also detected electric cabals from the power grid and a big water pipe. If the fault is water-bearing or not have not been able to be determined but some of the fracture zones have shown signs of saltwater will others shown signs of freshwater. Also the sheer amount of dolerite dikes could also be a sign that the older bedrock of the area is more water-bearing then would otherwise been expected.

Keywords: Kingelstad, Tjutebro, magnetometry, VLF, groundwater

Supervisors: Jesper Sjolte Department of Geology, Peter Dahlqvist SGU, Mattias Gustafsson SGU, Virginie Leroux SGU

Subject: Bedrock Geology

Per Wahlquist, Department of Geology, Lund University, Sölvegatan 12, SE-223 62 Lund, Sweden. E-mail: [email protected]

1 Introduktion ningen. Denna damm ligger söder om fäladsmarken I området nordöst om Kingelstad, på gränsen mellan och ut med Tjutebäcken. Någon vattenförande spricka Helsingborgs och Bjuvs kommun, finns en mindre eller förkastning noterades inte vid anläggningen av förkastning kopplad till Tornquistzonen (Fig. 1 & 2). denna damm (personlig kontakt). I sydligaste delen av Vid anläggning av vattenledningen mellan Ringsjöver- området finns två gamla stenbrott där det brutits diabas ket och Helsingborg påträffades ett mycket vattenfö- för användning som makadam. Idag är båda stenbrot- rande parti som sammanföll med var förkastningen ten vattenfyllda och det större av dessa, Rönnarps sten- hade karterats. Då området annars har dåliga eller brott, håller delvis på att återfyllas. mycket dåliga möjligheter för grundvattenuttag kan en Tvärs över området går två mycket stora kraftled- sådan förekomst vara mycket värdefull för vattenför- ningar som går i nordnordväst-sydsydöstlig riktning, sörjningen i området. nästan parallellt med förkastningen som undersöks, Projektets syfte är att ge en bättre bild av förutsätt- varav den ena halvvägs in på området viker av mot ningarna för grundvattenuttag i områden kring Tor- sydsydväst. Det finns även ett stort antal mindre elled- nquistzonens mindre förkastningar. Ett andra syfte ningar som förser fastigheterna inom området med med projektet är att utvärdera nyttan av SGU:s berg- ström. Dessa ledningar går antingen längs med vägar grundskartor, mineralsammansättning kontra bergart, eller sporadiskt över fält. Länsväg 110 korsar området samt på vilket sätt de kan användas med bästa resultat. i nord-sydlig riktning men även några större landsvä- Målet med projektet är att med hjälp av geofysiska gar går över området tillsammans med ett stort antal mätmetoder undersöka om förkastningen: mindre vägar.

• går att detektera i de två olika typerna av 1.2 Geologin i området sedimentärt berg som denna löper genom. Geologin i undersökningsområdet präglas huvudsakligen av tre olika formationer/bergarter (Fig. 3). Dessa har också formats av det tektoniska spricksystem som • har tecken på lervittring eller vattenföre- den undersökta förkastningen härrör från (Fig. 4). Om- komst då detta är viktigt för eventuellt vat- rådets jordtäcke är tätt knutet till berggrunden då mäk- tenuttag. tigheten och variationer i sammansättning ofta kan kopplas till berggrundens överyta och dess samman- 1.1 Beskrivning av området sättning (Fig. 5). Området är karakteriserat av ett öppet jordbruksland- skap med märgelgravar och trädbeväxta stengärden 1.2.1 Bergarter (Fig. 2). Ett mindre skogsparti återfinns i centrala de- Den äldsta bergarten vi hittar i området är den siluriska len av området och utgörs huvudsakligen av bok och colonusskiffern som är avsatt i en marin miljö (Sivhed blandskog. Även ett fäladsområde finns i nordvästra delen av området. Denna fäladsmark ligger längs med en av de större bäckarna som rinner genom området, Tjutebäcken. Ett antal bevattningsdammar återfinns också i området varav två endast några hundra meter från förkastningen och en som ska skäras av förkast-

Fig. 2. Undersökningen domineras av ett öppet jordbruks- Fig. 1. Röda fyrkanten markerar undersökningsområdets landskap. Förkastningen som den är tolkad i SGUs (Sveriges placering i västra Skåne. geologiska undersökning) kartor. 7

& Wikman 1986). Colonusskiffern är en lerskiffer bästa platserna för att se skiffern men även i den be- med en hög halt av grovsilt och finsand som ligger på vattningsdamm som finns centralt i undersökningsom- 20–40% medan porositeten är i princip noll. Skiffern rådet syns skiffern under torra somrar då vattennivån finns i hela området men är täckt av yngre bergarter i är låg på grund av bevattningsuttag (Fig. 3, 4). Skif- stora delar men ej i de centrala och södra delarna (Fig. fern har också dokumenterats i många av de bergbor- 2, 4). Skiffern kan inom området bara ses på ett fåtal rade brunnar som finns inom området vilket varit hu- platser. De nedlagda stenbrotteten i Rönnarp är de vudmetoden som användes vid karteringen av dess

Fig. 3. Bergrundskarta med de tre dominerande bergarterna. Diabasgångarna som finns utsatta är karterade från flyggmagne- tiskdata. Röda ringen visar platsen för figur 4. 8

Fig. 4. Bevattningsdamm med skiffer synligt på grund av låg vattennivå. Toppen av skiffern befinner sig omkring 1,5 till 2,5m under marknivå. Fotot är taget från dammens sydvästra kant med cykel i övre högra hörnet som skala. utbredning. är dåligt konsoliderade så fungerar lagret som ett tätt Genom skiffern tränger det upp diabasgångar av en lager för grundvatten. Detta i kombination med att det permo-karbonsk ålder (Sivhed & Wikman 1986). vid flera borrningar påträffats saltvatten och i en bor- Dessa diabasgångar går i en sydöst-nordvästlig rikt- rad brunn kommit gas (personlig kontakt) är avlagring- ning och uppskattas ha en bredd på omkring 10-30m arna inte särskilt attraktiva ur ett grundvattenperspek- men större och mindre gångar kan förekomma. Ett tiv. exempel på en större gång återfinns i områdets södra del där det nedlagda Rönnarps stenbrott är beläget. 1.2.2 Tektonik Detta är den enda platsen där man kan se diabaser i Den tektonik som påverkat området kan kopplas till dagen inom området. Det finns dock ett fåtal andra Tornquistzonen som är den stora deformationszon som platser inom området där diabas har påträffats strax löper genom norra och östra Europa (Fig. 4) (Erlström under markytan vid både brukande av marken men et al. 1997; Bergerat et al. 2007). Från Nordsjön i även anläggning av dräneringar och dylikt (Fig. 2). Då norr, ner genom Skåne och vidare ner genom Polen diabaser endast iakttagits på ett fåtalplatser har karte- och slutar vid Svartahavet i söder. Denna deformat- ringen av dessa utförts utifrån flygmagnetiska data ionszon har bland annat gett upphov till de skånska som SGU samlat över området under mitten av 1960- horstarna Hallandsåsen, Söderåsen och Romeleåsen talet (SGU). Från dessa kan diabasgångar ses över för att nämna några. större delen av området men kan ej karteras med en Tornquistzonen första aktivering skedde under större noggrannhet än ett par hundra meter. När dia- senare delen av silur vilket avspeglas i de mäktiga basgångarna trängde upp genom skiffern så spräcktes skiffrarna som fyllt ut colonustråget (Sivhed & Wik- skiffern upp vilket har kunnat ses i stenbrottet i Rön- man 1986). Colonustråget är den äldsta förskjutning narp. Detta är ett vanligt fenomen som också har iakt- kopplad till Tornquistzonen som vi har i Skåne. Det är tagits vid andra platser i Skåne där samma berggrund just på detta segment som undersökningsområdet är återfinns (Jeppsson 2017). På samma gång som diaba- beläget. serna spräcker upp omkringliggande berg, vilket kan Den andra aktiveringen som det kan ses tydliga möjliggöra grundvattenströmningar, skapar de en ver- spår efter skedde för omkring 300 miljoner år sedan tikal vattendelare då diabaserna ofta är täta och då har vid övergången från karbon till perm. Denna fas var en dålig förmåga att leda vatten. karakteriserad av intensiv extension i sydväst- De yngsta bergarter som finns inom området kom- nordostlig riktning (Sivhed & Wikman 1986). Det var mer från Kågerödsformationen som är avsatt under i samband med denna extension som diabaserna som yngre trias (Lindström & Erlström 2006). Dessa består beskrevs tidigare i texten kommer från. Magma från av leror, arkoser, sandstenar och konglomerat som jordens inre steg upp genom sprickorna som bildades bildats i alluvialkoner i en arid ökenmiljö. Bildnings- vid extensionen och fyllde ut dessa. Vid denna tid kan processen har gjort att bergarternas utbredning och det antas att berggrunden varit mäktigare då det endast mäktigheter har stora variationer, inte minst inom är matargångarna som vi ser (Bergerat et al. 2007). Det undersökningsområdet (Sivhed & Wikman 1986). kan också antas att området och resten av Skåne var Detta kan ses i de blottningar som finns i områdets täckt av lavaflöden och stora riftvulkaner. Dessa rester närområde. Till exempel kan de ses i ravinen vid Bäl- har sedan vitrat och eroderats bort under de följande teberga och ravinen vid Sireköpinge. Även i borr- 80–100 miljoner åren. Varefter en ny reaktiveringen loggar från borrade brunnar kan variationer ses. skedde. Undersökningsområdets avlagringar är dominerade av Under sista delen av trias blev Tornquistzonen åter leror och innehåller inte så mycket sand som annars aktiv i den så kallade Kimmerian fasen som slutade i ses i formationen. Då formationen och särskilt lerorna äldre krita. Denna fas dominerades av extensionella

Fig. 5. Tornquistzonens större förkastningar i och runt Skåne. Baserad på Norling & Bergström 1987. krafter som verkade i både sydväst-nordost riktning, Sporadiskt förekommer det även större mängder sten som tidigare, men även i viss mån nordväst-sydostlig och block i moränen som i vissa områden kan utgöra riktning (Bergerat et al. 2007). Som följd av detta upp- en betydande del av moränen. Denna sporadiska före- stod det vulkanisk aktivitet i centrala Skåne. Även komst kan kopplas till att gränsen mellan de så kallade några av de horstar och sänkor som idag karakteriserar nordöstmoränerna och östersjömoränerna, namn ofta landskapet anses ha börjat bildas under denna tekto- används i dagligt tal i västra Skåne för att skilja på niska fas. moräner, också förekommer i området (Mohrén 1982). I slutet av krita och början av paleogen skedde en Denna gräns är ingen skarp linje utan ett område där intensiv tektonisk fas kallad den Laramidianska in- de två karakteristiska delarna av de olika moränerna versionen. Under denna fas vände den tektoniska rikt- finns i större eller mindre mängder. Nordostmoränen ningen och övergick från extension till kompression. karakteriseras av urbergsklaster som medför större Detta lede till att många äldre förkastningar blev åter- blockighet i moränen medans östersjömoränen karak- aktiverade och detta bildade många nya sänkor som till teriseras av flintastycken som brukar medföra en exempel Båstad bassängen och Kristianstad bas- mindre blockig morän. Att denna gräns finns inom sängen. Även uppskjutningen av de urbergshorstar området gör det svårt att med säkerhet bestämma mo- som finns idag är ett resultat av denna tektoniska om- ränens sammansättning inom ett större område. vändning. Denna fas markerar också slutet för de tek- Övriga jordarter som finns inom området är det toniska faser som kan säkerställas i Skåne då yngre större områdena med glacial lera som återfinns i syd- bergarter ej återfinns här. östra delen av området. Denna har tidigare utvunnits för att tillverka tegelstenar. Även sporadiska stråk av 1.2.3 Jordarter isälvsavlagringar återfinns i den södra delen av områ- Jordtäcket i området är dominerat av olika lerhaltiga det i anslutning till glacial leran men dess främsta ut- moräner med en lerhalt mellan 5 och 20% (Fig. 5). bredning är i norra delen av området vid Tjutebäckens

Fig. 6. Jordartskarta över undersökningsområdet. Det kan tydligt ses att området är dominerat av morän men att det även finns glacial lera och isälvssediment. övre del. Här kan även små åsformer ses komma från Jorddjupet i området varierar mycket då det på sina centrala delarna av området. Runt Tjutebäcken finns ställen är en knapp halvmeter medans det på andra det även svämsediment som kan betraktas ha en myck- platser kan uppgå i nästan 20 meter. Genomsnittlig et liten mäktighet och vid åns källa finns ett mosseom- mäktighet är utifrån borrloggar mellan 5 och 10 meter. råde med kärrtorv. 11

2 Metod 2.1 Magnetometri Undersökningar har gjorts i fält längs ett antal profiler. Vid undersökningen användes en magnetometer som Dessa profiler har placerats för att se olika strukturer mäter magnetfältets totalintensitet. Detta är ett mått på som väntats uppträda inom området. Vid placeringen hur magnetisk något är och något är i denna undersök- har även hänsyn tagits för att korsa så få störningar ningen berggrunden samt marken (Jeppsson 2017b). som möjligt (Fig. 7). Några exempel på sådana stör- Instrumentet består av tre delar monterade på en rygg- ningar är elektriska stängsel, luftburna och nedgrävda sele av ickemagnetiska material. De tre delarna är en elledningar. datorenhet som hanterar datan, sensorn som registrerar den magnetiska totalintensiteten samt en GPS för att registrera platsen för var mättning.

Fig. 7. Mätprofiler och de mätstörningar, i form av elledningar, som var kända vid mätningarnas början. Alla större vägar betraktas även som störningskällor. 12

Mättningarna utfördes som det beskrivs av H. 3 Resultat Jeppsson i MAGNETOMETRI: Övnings kompendium i Geofysiska undersökningsmetoder från 2017. 3.1 Magnetometri När datan samlats in tolkades den både i Excel Resultatet från magnetometrimätningarna visar på ett (Bilaga 1) och ArcMap (Bilaga 2). I Excel utfördes stort antal magnetiska anomalier i området som kan tolkningar genom att datan från var profil fördes in i ses i figur 9–11. Anomalierna har delats in i två grup- varsitt diagram. och tolkades med de metoder som per för att tydligare kunna tolkas. Svaga anomalier beskrivs av H. Jeppsson i MAGNETOMETRI: Övnings som i vissa fall endast kunnat tolkas utifrån ArcMap kompendium i Geofysiska undersökningsmetoder från samt starka anomalier som mycket enkelt kunnat utlä- 2017 sas i samtliga tolknings metoder. I ArcMap gjordes tolkningarna på liknande sätt I figur 10 som fokuserar på nordvästra delen av men istället för att tolkas i ett diagram skedde tolk- området kan det tydligt ses hur de kraftiga anomalierna ningarna från färgade profiler som kan ses i bilaga 2. överensstämmer väldigt bra med varandra från de pro- Här skedde tolkningarna för profilerna sida vid sida så filer som gjordes här. De svaga anomalierna kan inte att anomalier lättare kunde kopplas till de omkringlig- ses ha samma överensstämmelse i denna del. gande anomalierna. Detta gjorde att den uppmäta da- I sydöstra delen av området som kan ses på figur tan även kunde jämföras och kopplas till den flygmag- 11 har betydligt fler anomalier upptäckts. Detta beror netiska datan som erhållits från SGU. Detta möjlig mycket på det betydligt större antalet profiler men gjorde att knyta samman hela det undersökta området även att det tycks finnas tre eller till och med fyra pa- trots avsaknad av utförda mätningar i delar av områ- rallella anomalier i den övre delen av detta område. I det. den östliga delen har inga starka anomalier kunnat ses och endast svaga eller mycket svaga anomalier detekterats. Det kan noteras att majoriteten av de här anoma- 2.2 VLF lierna befinner sig nordost om den förväntade förkast- Andra delen av undersökningen gjordes med VLF ningen medan majoriteten av de starka befinner sig mätningar för att undersöka var förkastningen samt sydväst om denna. sprickzoner kunde finnas. VLF står för ”Very Low Frequency” och syftar på den del av det elektromagnetiska bandet som instrumentet arbetar på, 15 000 kHz 3.2 VLF upp till 30 000 kHz (Jeppsson 2017a). Denna metod Resultatet från VLF mätningarna presenteras som drar nytta av kraftfulla sändare som finns runt om i anomalier i figur 12. Anomalierna presenteras som världen för att kunna se ledande strukturer i marken till streck som går 90˚ mot den profilriktning som de är exempel förkastningar och sprickzoner. uppmäta i. Sändarens riktning anges med ett mindre VLF mättningarna samt tolkningarna av dessa ut- streck som utgår från mitten av anomalimarkeringarna. fördes som beskrivs av H. Jeppsson i ELEKTROMAG- Att känna till sändarriktningen är bra då detta kan ha stor påverkan på anomalin om den avviker mycket från NETISKA METODER: Övnings kompendium i Geofy- anomaliriktningen. siska undersökningsmetoder från 2017. Exempel på De anomalier som ledningsförmågan kunnat tolkas hur tolkningarna gick till kan ses i bilaga 3–4. Instru- utifrån har delats upp i goda ledare och dåliga ledare. mentet som användes kan ses i figur 8. Majoriteten av anomalierna har dock varit för otydliga för att kunna tolka ledningsförmågan från så dessa benämns okända.

4 Diskussion Den stora frågan vid undersökningens början var om det skulle gå att detektera förkastningen i en berggrund bestående av lersten och lerskiffer med hjälp av de instrument som användes. Svaret på denna fråga är att den mest troligt detekterats. Men innan denna fråga får ett bättre svar bör först resultatet från mag- netometrimätningarna diskuteras. Detta då flera anomalier med stor säkerhet är kopplade till sprickor bildade i samband med diabasgångarna, som kan ses med magnetometri, och inte är anomalier kopplade till för- kastningen. Att det fanns diabasgångar inom undersökningsom- rådet var känt redan innan undersökningen. Vid ett fåtal platser har diabasen påträffats och utifrån flygmagnetiska kartor kan det med stor säkerhet sägas att det finns diabasgångar i området. Magnetometri mät- ningarna har dock varit väldigt hjälpsam med att svara Fig. 8. VLF instrument som användes. Längst fram i bilden på var de förmodade diabasgångarna utsträckning är ses datorenheten där frekvens ställs in, profilnumer mattas inom området. Profil 1000 (Fig. 7) var utplacerad av in och mättningarna görs från. Från denna går en kabel till den anledning att det var känt att det fanns en diabas- batteriboxen som sitter back på bältet och syns ej i bilden. I gång som påträffats endast ett tiotal centimeter under boxen till vänster i bilden sitter mätinstrumentet. markytan längs dess sträckning. Efter undersökningen 13

Fig. 9. Översiktskarta över de magnetiska anomalierna som detekterats. Anomalierna är samlade i var sitt hörn av området så två in zoomade kartor finns för att tydligare visa deras utbredningar samt riktning. Utifrån denna översikts karta är det tydligt att hur många av anomalierna överensstämmer över en längre sträcka men även att majoriteten av de befinner sig sydväst om förkastningen. visade det sig att det troligen inte bara var en diabas- området (bilaga 1–2, Fig. 11). Efter drygt 700m, i pro- gång vid profil 1000 utan tre diabasgångar som upp- fil 1004, var de tre gångarna sprida över ett stråk på skattats vara omkring 10 meter breda och alla låg inom nära 150m och hade delat sig till fyra olika gångar. ett 70 meter brett stråk längs profilen. Dessa uppskatt- Efter den här profilen kan inga tydliga tecken ses på ningar har gjorts utifrån magnetometri diagrammet för diabasgångarna. denna profil. Vidare går det att se hur de tre diabas- Längst ner i sydöstra delen av området kan inga gångarna delar på sig när man rörde sig mot sydöst i tydliga magnetiska anomalier kopplas till anat än even-

Fig. 10. Område A från figur 9 som visar de magnetiska anomalierna i området. Anomalierna som kan ses är markerade med ett streck som representerar den riktning som strukturen förväntas ha utifrån mätprofillens riktning. De starka anomalierna i områ- det kan ses överensstämma mycket väl med varandra från de olika profilerna medans de svaga anomalierna ej tycks ha någon större korrelation. tuella metallbitar i jorden och elledningar. En mycket fas på 56m under markytan och överlagrade av trias- svag oscillerande trend kan dock ses på många av pro- siska sediment. När detta jämförs med en borrning som filerna vilket kan vara ett tecken på att diabasgångarna är gjord mellan profil 1004 och profilerna i den syd- fortsätter men att de är kraftigt överlagrade av andra östra delen av området går det att se en stor förändring. sediment som dämpar dess utslag. Från brunnsborr- Här är skiffern endast på ett djup av 8m och överlagrad ningar i området kan det också bekräftas att det finns av 2 meter från trias. Med hjälp av flygmagnetiska data en stor överlagring, då skifferberggrunden först påträf- har diabasgångarnas sträckning dock kunnat uppskatta

Fig. 11. Område B från figur 9 som visar de magnetiska anomalierna i området. Anomalierna som kan ses är markerade med ett streck som representerar den riktning som strukturen förväntas ha utifrån mätprofillens riktning. I norra delen av området kan det ses tre och sedan fyra tätt parallella anomalier. Dessa kan ses dela på sig när de rör sig mot sydost och sedan försvinna från mätningarna. Även en tydlig delning mellan var de svaga och starka anomalierna kan ses. De starka anomalierna tycks vara koncentrerade på sydvästra sidan om den förmodade förkastningen medan de svaga håller sig nordost om denna. i denna del av området trots att de utförda mätningarna dessa små variationer. gav väldigt begränsad information. Mätningarnas be- I de två nordvästligaste profilerna kunde två even- gränsning är främst i form av det lila antalet profiler tuellt tre diabasgår tolkas fram. Dessa var dock inte över området tillsammans med de mycket små variat- lika tydliga som de som kunde tydas från profil 1000 ionerna. De flygmagnetiska mätningarna har ett större och övriga närliggande profiler. Inte heller var de helt antal profiler vilket ger en bättre övergripande bild vid utplattade som i den sydvästra delen. Dock är det

Fig. 12. VLF anomalierna presenteras som streck i olika färger utifrån sin ledningsförmåga. Blåa anomalier visar goda ledare som mer troligt är lervitrade eller saltvattenförande. Röda anomalier är dåliga ledare och detta är ett tecken på att strukturen kan vara sötvattenförande. De orangea anomaliernas ledningsförmåga har inte kunnat avgöras. Strecken går 90˚ mot den profilriktning som de är uppmäta i. Sändarens riktning anges med ett mindre streck som utgår från mitten av anomalimarkeringarna. Det är bra att veta vilken riktning som sändaren är i då detta kan påverka anomaliernas tydlighet och riktning på grund av att det är i sändarriktningen som störst utslag fås i ledande strukturer. högst troligt att diabaserna även här är överlagrade av meters djup och överlagras av 10–20 meter med trias- triassiska bergarter som dämpar anomalierna. Det siska avlagringar. stämmer även bra överens med de lagerföljder som Utifrån de resultat som fåtts har en tolkning av hur kan ses från borrloggar som visar skiffern på 15–25 diasgångarna kan sträcka ut sig sammanställts (Fig.

14). Här har den flygmagnetiska datan varit väldigt Detta har gjort att förkastningen endast kunnat tolkas viktig för att tolka in diabasgångar på de mellanområ- utifrån de brunnsborrningar som gjorts i denna del. den som ej undersökts. Med alla dessa tolkningar och anpassningar till Nu när det finns en uppfattning om hur diabas- borrloggar har förkastningen tolkats gå på delvis gångarna sträcker ut sig över området kan vi återvända samma sträckning som tidigare men i visa områden till frågan om vilka anomalier som representerar för- förskjutits österut (Fig. 15). En av de borrningar som kastningen. Då vi vet vilka områden som domineras av använts för att tolka förkastningens läge och som varit tydliga diabasanomalier kan vi säga att förkastningen mycket avgörande är gjord efter SGU:s tolkning av inte går mellan dessa utan snarare att den går utanför förkastningen. Detta gör att förskjutningen av förkast- dessa eller längs med den yttersta av dessa anomalier. ningen här är relativt stor i jämförelse med andra delar. Med detta tankegångssätt kan de flesta VLF anomalier Utifrån ledningsförmågan på de VLF anomalier strykas från listan på var förkastningen kan vara. som detta kunde utläsas från antyds det att strukturerna Om vi börjar från nordväst och går mot sydost bör i norra delen av området är goda ledare och då anting- förkastningen antigen vara belägen vid de två tydliga en saltvattenförande eller lervittrade. Då saltvatten har VLF anomalierna, som även tolkas vara i anslutning påträffats vid tidigare borrningar i just denna del av med en diabasgång, eller inte motsvara någon anomali undersökningsområdet kan det anses högst troligt att inom denna del av undersökningsområdet. Om vi rör detta kan vara orsaken. Detta gör att strukturen bör ses oss mot sydöst så passerar vi först en profil som inte som ett mindre bra alternativ för ett vattenuttag om uppvisade några anomalier i VLF och efter det profi- andra alternativ finns på grund av den eventuellt sämre len med VLF data som ej gick att använda. Efter detta vattenkvalitén. I mellersta delen av området har led- kommer området med väldigt många magnetometri- ningsförmågan endast kunnat tolkas från två VLF ano- anomalier tolkade som diabaser samt väldigt många malier. Dessa anomalier uppvisar motsatt ledningsför- VLF anomalier. Det är just i detta området som de måga men då inga andra anomalier kunnat tolkas är bästa tecknen på förkastningen finns. I figur 14 kan det det svårt att säga något mer om förutsättningarna i på upprepade parallella profiler ses en stor och utbred sprickorna. Dock är den stora kvantiteten på anomalier anomali som alla är öster om det område som diaba- ett gott tecken på att det kan finnas goda förutsättning- serna är på eller sammanfaller de med den nordöstlig- ar för vattenuttag här. I sydöstra delen av området syns aste av dessa. en stor VLF anomali som också antyder att det är en Vidare i den sydöstra delen är antalet anomalier dålig ledare vilket kan vara ett gott tecken för vattenfö- som inte sammanfaller med en elledning väldigt få och ring. Eftersom denna anomali endast upptäckts vid en återfinns inte i de området som förkastningen förvän- plats är det svårt att säga något mer om områdets eller tas sträcka sig över. Detta kan antigen bero på att el- den specifika strukturens vattenföring. ledningarna i området stör ut övriga anomalier eller att För att kunna göra en bättre kartering av förkast- de inte kan ses i de mäktigare triassiska sedimenten. ningen i framtiden finns det tre olika förslag. Det

Fig. 14. Till vänster presenteras de tolkade diabasgångarna över en interpolerad modell av flygmagnetiskdata. Detta visar tydligt hur de storskaliga diabassvärmarna sträcker ut sig. Den flygmagnetiska datan kommer från Sveriges Geologiska Undersök- ning ©SGU. Till höger i bilden kan de tolkade diabasgångarna ses över övriga berggrund. 18

första är att göra fler parallella mätningar från de delar pas på grund av att de till exempel överlagras. Ett av förkastningen som med hyfsat säkerhet har kunnat andra steg för att göra en bättre kartering skulle vara ses till de områden där den inte kunnat ses. Detta att använda flera olika geofysiska metoder till exempel skulle kunna göra det möjligt att följa strukturer från resistivitets och IP mätningar. Detta skulle kunna ledda område till område och göra det möjligt att påvisa att till en avsevärt bättre bild av hur nivåskillnader i berg- mindre anomalier kan vara större strukturer som däm- grunden varierar och utifrån detta hur de olika bergar-

Fig. 15. Den tolkade förkastningens läge, rosa linjen, samt djupet till skifferberggrunden. Siffrorna representerar djupet till skiffern vilket även representerar djupet som diabaserna kan återfinnas på. Förkastningens förskjutningar kan ses som variat- ionen i skifferöverytans läge mot markytan. Det är utifrån dessa djup som förkastningen får en sådan abrupt krök i sydöstra delen av området där skillnaden på skifferbergets överyta går från knappa metern till 55 meter endast 400m bort. 19

terna breder ut sig och var vattenförande lager/sprickor behövd tolkningshjälp. Även ett stort tack går till SGU kan finnas. Det kan även vissa på om det är saltvatten för att jag fått låna utrustning för att kunna utföra mina eller sötvatten. Sista förslaget är att utföra ett mindre mätningar. Jag vill även tacka Bo Bergman för hjälp antal borrningar tvärs över förkastningen för att se om med tekniska frågor om tolkning och utvärdering. det finns en faktisk förskjutning av berggrunden eller om det endast är berggrunden som är ojämn. Beroende Slutligen vill jag tacka min familj och kurskamrater på vad förslag två skulle ge för resultat skulle antalet för stöd och hjälp vid mätningar samt skrivandet av borrningar kunna minskas drastiskt om undersökning- denna rapport. arna görs på samma plats då dessa metoder komplette- rar varandra mycket väl. Kostnaderna för att utföra ovannämnda mätningar 7 Referenser skulle vara stora och endast om tanke på att göra ett Bergerat, F., Angelier, J. & Andreasson, P.-G., 2007: mycket stort vattenuttag skulle dessa rekommenderas. Evolution of paleostress fields and brittle de- Även det faktum att förkastningen tycks vara belägen formation of the Tornquist Zone in Scania mycket nära de stora kraftledningar som går genom (Sweden) during Permo-Mesozoic and Ceno- området kommer göra det svårt även för framtida zoic times: Tectonophysics 444, 93-110. doi: mättningar att få en bra bild av hur förutsättningarna 10.1016/j.tecto.2007.08.005 ser ut i anslutning till dessa. Erlström, M., Thomas, S. A., Deeks, N. & Sivhed, U., 1997: Structure and tectonic evolution of the Tornquist Zone and adjacent sedimentary basins in Scania and the southern Baltic Sea 5 Slutsatser area: 271, 191-215. doi: 10.1016/s0040- Utifrån de undersökningar som gjorts har förkastning- 1951(96)00247-8 en kunnat tolka från åtminstone en av de två sediment- Jeppsson, H., 2017a: ELEKTROMAGNETISKA ME- ära bergarterna, lerskiffern. I de triassiska bergarterna TODER: Övnings kompendium i Geofysiska går det inte att avgöra om förkastningen kan ses på undersökningsmetoder. grund av att de platser där dessa avlagringar förekom- Jeppsson, H., 2017b: MAGNETOMETRI: Övnings mer med stor mäktighet även förekommer så många kompendium i Geofysiska undersökningsme- störningsmoment att utslag från förkastningen troligen toder. skulle dränkas i övriga utslag. Lindström, S. & Erlström, M., 2006: The late Rhaetian Var bergartsgränsen går kan inte sägas mer exakt transgression in southern Sweden: Regional utifrån de mätningar som gjorts. Detta avgörs fortfa- (and global) recognition and relation to the rande bäst utifrån borrningar och de få blottningar som Triassic–Jurassic boundary: 241, 339-372. doi: finns. Detta betyder dock inte att berggrundskartan ej 10.1016/j.palaeo.2006.04.006 behöver korrigeras då flera blottningar av skiffer och Mohrén, E., 1982: Beskrivning till jordartskartan diabas ligger inom områden där de enligt befintlig Helsingborg SV. Sveriges Geologiska Under- karta inte ska utgöra ytbergarten. sökning, Uppsala. 104 sid. Om förkastningen är vattenförande eller lervitrad Mohrén, E. & Kornfält, K. A., 1971: Jordartskartan är inte möjligt att avgöra utifrån de data som samlats Helsingborg SV, skala 1:50 000, Ae 16, Sveri- in. Detta då endast en av de använda metoderna, VLF, ges Geologiska Undersökning, Uppsala. s. 2. kan vissa på detta och denna har inte givit några teck- Sivhed, U. & Wikman, H., 1986: Berggrundskartan en på hur det förhåller sig i de delar som med god sä- Helsingborg SV, skala 1:50 000, Af 149, Sveri- kerhet kan sägas tillhöra förkastningen. I de mer ges Geologiska Undersökning, Uppsala. s. 2. osäkra nordvästra delarna kan det antydas att förkast- Sivhed, U. & Wikman, H., 1986: Beskrivning till berg- ningen är lervitrad eller saltvattenförande medan det i grundskarta Helsingborg SV. Sveriges Geolo- sydöstra delen inte går att säga något då förkastningen giska Undersökning, Uppsala. 108 sid. ej setts här. Om den bild av förutsättningarna i området som ges i denna rapport skulle anses vara för dåliga rekommenderas att utföras antingen flera parallella mätprofi- ler med samma metoder som gjorts eller använda andra geofysiska mätmetoder i anslutning till berg- borrningar för att komplettera. Men de många stör- ningarna i området kommer fortsätta vara ett problem oavsett vilken metod som skulle väljas.

6 Tackord Jag skulle vilja börja tacka mina externa handledare på SGU; Peter Dahlquist, Mattias Gustafsson & Virginie Leroux; samt min interna handledare; Jesper Sjolte; för all hjälp jag fått med att binda samma mina idéer till ett faktiskt projekt. Sen skulle jag vilja skänka ett jät- testort tack till Cecilia Brolin på SGU för hjälp med hur mätinstrumenten fungerar, datahantering och väl- 20

Bilaga 1. Magnetometri profil 1001 som den såg ut när den tolkades i Excel. I diagrammet har två typer av anomalier tolkats. Första anomalin som kan ses vid omkring 20 meter in på kurvan tolkas höra till klassen mindre anomali från järnföremål i marken. Mellan 200 och 300 meter kan fyra olika anomalier ses. De första tre överlappar anomalierna överlappar varandra mycket medans den sista endast överlappar lite. Dessa anomalier kan med god säkerhet sägas komma från diabasgångar.

Bilaga 2. Magnetiska profiler som de ser ut när de tolkas i ArcMap. Röda områden visar en hög magnetisk suseptabilitet medan de blå visar på en låg. Det är på de abrupta gränserna mellan dessa två som anomalier från diabasgångar kan väntas.

Bilaga 3. VLF profil 1000 där ofiltrerad data presenteras. Den mörkblå kurvan representerar den reala delen av det inducerade magnetfältet som avlästs och den orangea kurvan representerar den imaginära delen av magnetfältet. När stora förändringar sker i den reala kurvan och en motsatt förändring eller ingen förändring alls kan ses i den imaginära kurvan tyder detta på en anomali som i detta fallet är mycket tydlig. Strukturen tolkas vara belägen vid den brantaste punkten på real dels kurvan vilket motsvarar 150m i detta diagram.

Profil 1000 (VLF) 8

0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160 170 180 190 200 210 220 -2

-4

-6

-8 Avstånd (m)

Strömtäthet Filtrerad imaginär del

Bilaga 4. VLF profil 1000 där filtrerad data presenteras. Den mörkblå kurvan representerar strömtätheten på det inducerade magnetfältet som avlästs och den orangea kurvan representerar den filtrerade imaginära delen av magnetfältet. Anomalin som kunde ses i bilaga 3 kan ännu tydligare ses här som den stora toppen på den mörkblå kurvan.

Tidigare skrifter i serien nannofossils in the Upper Triassic, Aus- ”Examensarbeten i Geologi vid Lunds tria. (15 hp) 537. Hjertman, Anna, 2018: Förutsättningar för universitet”: djupinfiltration av ytvatten från Ivösjön till Kristianstadbassängen. (15 hp) 522. Nilsson, Hanna, 2017: Kartläggning av 538. Lagerstam, Clarence, 2018: Varför svalde sand och naturgrus med hjälp av resistivi- svanödlor (Reptilia, Plesiosauria) stenar? tetsmätning på Själland, Danmark. (15 (15 hp) hp) 539. Pilser, Hannes, 2018: Mg/Ca i botten- 523. Christensson, Lisa, 2017: Geofysisk un- levande foraminiferer, särskilt med dersökning av grundvattenskydd för plan- avseende på temperaturer nära 0°C. (15 erad reservvattentäkt i Mjölkalånga, hp) Hässleholms kommun. (15 hp) 540. Christiansen, Emma, 2018: Mikroplast på 524. Stamsnijder, Joaen, 2017: New geochron- och i havsbotten - Utbredningen av mikro- ological constraints on the Klipriviersberg plaster i marina bottensediment och dess Group: defining a new Neoarchean large påverkan på marina miljöer. (15 hp) igneous province on the Kaapvaal Craton, 541. Staahlnacke, Simon, 2018: En sam- South Africa. (45 hp) manställning av norra Skånes prekam- 525. Becker Jensen, Amanda, 2017: Den eo- briska berggrund. (15 hp) cena Furformationen i Danmark: excep- 542. Martell, Josefin, 2018: Shock metamor- tionella bevaringstillstånd har bidragit till phic features in zircon grains from the att djurs mjukdelar fossiliserats.(15 hp) Mien impact structure - clues to condi- 526. Radomski, Jan, 2018: Carbonate sedimen- tions during impact. (45 hp) tology and carbon isotope stratigraphy of 543. Chitindingu, Tawonga, 2018: Petrological the Tallbacken-1 core, early Wenlock characterization of the Cambrian sand- Slite Group, Gotland, Sweden. (45 hp) stone reservoirs in the Baltic Basin, Swe- 527. Pettersson, Johan, 2018: Ultrastructure den. (45 hp) and biomolecular composition of sea tur- 544. Chonewicz, Julia, 2018: Dimensionerande tle epidermal remains from the Campa- vattenförbrukning och alternativa vat- nian (Upper Cretaceous) North Sulphur tenkvaliteter. (15 hp) River of Texas. (45 hp) 545. Adeen, Lina, 2018: Hur lämpliga är de 528. Jansson, Robin, 2018: Multidisciplinary geofysiska metoderna resistivitet och IP perspective on a natural attenuation zone för kartläggning av PFOS? (15 hp) in a PCE contaminated aquifer. (45 hp) 546. Nilsson Brunlid, Anette, 2018: Impact of 529. Larsson, Alfred, 2018: Rb-Sr sphalerite southern Baltic sea-level changes on land- data and implications for the source and scape development in the Verkeån River timing of Pb-Zn deposits at the Ca- valley at Haväng, southern Sweden, dur- ledonian margin in Sweden. (45 hp) ing the early and mid Holocene. (45 hp) 530. Balija, Fisnik, 2018: Stratigraphy and 547. Perälä, Jesper, 2018: Dynamic Recrystal- pyrite geochemistry of the Lower–Upper lization in the Sveconorwegian Frontal Ordovician in the Lerhamn and Fågelsång Wedge, Småland, southern Sweden. (45 -3 drill cores, Scania, Sweden. (45 hp) hp) 531. Höglund, Nikolas, 2018: Groundwater 548. Artursson, Christopher, 2018: Stratigra- chemistry evaluation and a GIS-based phy, sedimentology and geophysical as- approach for determining groundwater sessment of the early Silurian Halla and potential in Mörbylånga, Sweden. (45 hp) Klinteberg formations, Altajme core, Got- 532. Haag, Vendela, 2018: Studie av land, Sweden. (45 hp) mikrostrukturer i karbonatslagkäglor från 549. Kempengren, Henrik, 2018: Att välja den nedslagsstrukturen Charlevoix, Kanada. mest hållbara efterbehandlingsmetoden (15 hp) vid sanering: Applicering av 533. Hebrard, Benoit, 2018: Antropocen – vad, beslutsstödsverktyget SAMLA. (45 hp) när och hur? (15 hp) 550. Andreasson, Dagnija, 2018: Assessment 534. Jancsak, Nathalie, 2018: Åtgärder mot of using liquidity index for the approxi- kusterosion i Skåne, samt en fallstudie av mation of undrained shear strength of clay erosionsskydden i Löderup, Ystad kom- tills in Scania. (45 hp) mun. (15 hp) 551. Ahrenstedt, Viktor, 2018: The Neoprote- 535. Zachén, Gabriel, 2018: Mesosideriter – rozoic Visingsö Group of southern Swe- redogörelse av bildningsprocesser samt den: Lithology, sequence stratigraphy and SEM-analys av Vaca Muertameteoriten. provenance of the Middle Formation. (45 (15 hp) hp) 536. Fägersten, Andreas, 2018: Lateral varia- 552. Berglund, Marie, 2018: Basaltkuppen - ett bility in the quantification of calcareous

spel om mineralogi och petrologi. (15 hp) fokus på förstärkt grundvattenbildning. 553. Hernnäs, Tove, 2018: Garnet amphibolite (15 hp) in the internal Eastern Segment, 565. Johansson, Marcus, 2019: Hur öppet var Sveconorwegian Province: monitors of landskapet i södra Sverige under Atlantisk metamorphic recrystallization at high tid? (15 hp) temperature and pressure during 566. Molin, Emmy, 2019: Litologi, sedimen- Sveconorwegian orogeny. (45 hp) tologi och kolisotopstratigrafi över krita– 554. Halling, Jenny, 2019: Characterization of paleogen-gränsintervallet i borrningen black rust in reinforced concrete struc- Limhamn-2018. (15 hp) tures: analyses of field samples from 567. Schroeder, Mimmi, 2019: The history of southern Sweden. (45 hp) European hemp cultivation. (15 hp) 555. Stevic, Marijana, 2019: Stratigraphy and 568. Damber, Maja, 2019: Granens invandring dating of a lake sediment record from i sydvästa Sverige, belyst genom polle- Lyngsjön, eastern Scania - human impact nanalys från Skottenesjön. (15 hp) and aeolian sand deposition during the 569. Lundgren Sassner, Lykke, 2019: Strand- last millennium. (45 hp) morfologi, stranderosion och stranddepo- 556. Rabanser, Monika, 2019: Processes of sition, med en fallstudie på Tylösand Lateral Moraine Formation at a Debris- sandstrand, Halland. (15 hp) covered Glacier, Suldenferner (Vedretta 570. Greiff, Johannes, 2019: Mesozoiska di Solda), Italy. (45 hp) konglomerat och Skånes tektoniska ut- 557. Nilsson, Hanna, 2019: Records of envi- veckling. (15 hp) ronmental change and sedimentation pro- 571. Persson, Eric, 2019: An Enigmatic cesses over the last century in a Baltic Cerapodian Dentary from the Cretaceous coastal inlet. (45 hp) of southern Sweden. (15 hp) 558. Ingered, Mimmi, 2019: Zircon U-Pb con- 572. Aldenius, Erik, 2019: Subsurface charac- straints on the timing of Sveconorwegian terization of the Lund Sandstone – 3D migmatite formation in the Western and model of the sandstone reservoir and eval- Median Segments of the Idefjorden ter- uation of the geoenergy storage potential, rane, SW Sweden. (45 hp) SW Skåne, South Sweden. (45 hp) 559. Hjorth, Ingeborg, 2019: Paleomagnetisk 573. Juliusson, Oscar, 2019: Impacts of sub- undersökning av vulkanen Rangitoto, Nya glacial processes on underlying bedrock. Zeeland, för att bestämma dess ut- (15 hp) brottshistoria. (15 hp) 574. Sartell, Anna, 2019: Metamorphic para- 560. Westberg, Märta, 2019: Enigmatic worm- genesis and P-T conditions in garnet am- like fossils from the Silurian Waukesha phibolite from the Median Segment of the Lagerstätte, Wisconsin, USA. (15 hp) Idefjorden Terrane, Lilla Edet. (15 hp) 561. Björn, Julia, 2019: Undersökning av 575. Végvári, Fanni, 2019: Vulkanisk inverkan påverkan på hydraulisk konduktivitet i på klimatet och atmorsfärcirkulationen: förorenat område efter in situ- En litterarurstudie som jämför vulkanism saneringsförsök. (15 hp) på låg respektive hög latitud. (15 hp) 562. Faraj, Haider, 2019: Tolkning av geora- 576. Gustafsson, Jon, 2019: Petrology of plati- darprofiler över grundvattenmagasinet num-group element mineralization in the Verveln - Gullringen i Kalmar län. (15 Koillismaa intrusion, Finland. (45 hp) hp) 577. Wahlquist, Per, 2019: Undersökning av 563. Bjermo, Tim, 2019: Eoliska avlagringar mindre förkastningar för vattenuttag i och vindriktningar under holocen i och sedimentärt berg kring Kingelstad och kring Store Mosse, södra Sverige. (15 hp) Tjutebro. (15 hp) 564. Langkjaer, Henrik, 2019: Analys av Östergötlands kommande grundvatten- resurser ur ett klimtperspektiv - med

Geologiska institutionen Lunds universitet Sölvegatan 12, 223 62 Lund