NATO: Sveriges Framtida Försvarsförsäkring?

Institutionen för statsvetenskap

NATO: Sveriges framtida försvarsförsäkring?

En textanalys av två riksdagspartier i frågan om svenskt Natomedlemskap utifrån teorierna liberalism, realism och marxism.

C-uppsats i statsvetenskap VT 2015 Kurskod: 2SK300 Författare: Sebastian Okko-Olausson Handledare: Patric Lindgren Examinator: Daniel Silander

Abstract

NATO is a political and military organization whose main purpose consists in protecting the freedom and security of its member countries. Sweden is facing a new geopolitical situation and the increasing threat in the surrounding areas close to the boarder has triggered and actualized a debate on Sweden’s defense policy. While Sweden has good cooperation with NATO, it is an ongoing debate whether to seek full membership to the organization or not between parliamentary parties. This paper used three well-known theories of international relations; Liberalism, Realism and Marxism. This essay aims to analyze the motions submitted to the Swedish Parliament from the Moderate party and the Left party, whether they are arguing for or against a Swedish NATO membership from a liberalized, realistic or a marxist point of view. The methodology for conducting this analysis is a qualitative content analysis. The result of the study shows that the realistic theory occurred in a greater extent than the liberal theory. Marxism on the other hand was not found at all.

Key words: Liberalism, Realism, Marxism, Sweden, NATO, the Moderate party, the Left party, power, interdependens, international cooperation.

Innehåll 1 Introduktion ...... 4 1.1 Inledning och Problemdiskussion ...... 4 1.2 Syfte ...... 6 1.3 Frågeställning ...... 6 2 Teori och tidigare forskning ...... 7 2.1. Liberalism ...... 7 2.2. Realism ...... 8 2.3. Marxism ...... 10 2.4. Tidigare forskning ...... 12 3 Metod och material ...... 15 3.1 Metod ...... 15 3.2 Material 17

4 Nato i motioner: två riksdagspartier ...... 19 4.1 Moderata Samlingspartiet ...... 19 4.2 Vänsterpartiet ...... 23 4.3 Analys ...... 29 5 Slutsatser ...... 32 Sammanfattning ...... 35

Tabeller Tabell 1. Analysschema 16 Tabell 2. Utvecklat analysschema 30

1 Introduktion

1.1 Inledning och Problemdiskussion

North Atlantic Treaty Organisations (Nato) är en politisk och militär organisation vars huvudsyfte är att skydda friheten och säkerheten för medlemsländerna med politiska och militära medel. Organisationens historia kan delas in i fyra faser. Den första fasen börjar i och med etableringen av Nato 1949 med de tolv staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien, USA och Kanada. Bildandet av Nato kom som ett svar på ett betydande hot mot säkerheten från Sovjetunionen. Inom Nato var man försedd med stora militära resurser och med hjälp av detta kunde man framgångsrikt avskräcka en möjlig attack mot Västeuropa från Sovjetunionen och Warszawapakten. När Sovjetunionen sedermera upplöstes 1991 hade Nato åstadkommit sitt ursprungliga syfte för vilket den bildades för.1

Den andra fasen inleddes med en betydande reducering av amerikansk militär närvaro i Europa, fastän att stora delar förblev kvar. Det primära var nu inte det militära, utan huvudsakligen handlade denna fas om det politiska. Grundläggande mål för denna tid kom att handla om att integrera Warszawapaktens forna medlemmar i den västerländska demokratin. Målet var att främja stabilitet och en demokratisk samhällsstyrning för dessa stater. Nato fungerade nu som ett slags ”institutionell nyckelaktör” för att understödja en demokratisk framväxt i central- och östeeuropa. En betydande del av Warszawapaktens tidigare medlemmar var angelägna om att bli en del av Nato då detta innebar en säkerhet.2

Tredje fasen för Nato omfattar de utökade intressena att inkludera sydöstra Europa. När Sovjetunionen upplöstes 1991 och efter kalla kriget ställdes Nato inför nya former av hot vilket gjorde att man fick ta på sig nya uppgifter. Dessa uppgifter kom bl.a. att handla om fredsbevarande - och fredsskapande operationer, bl.a. i f d Jugoslavien och Afghanistan. I och med denna fas utvecklade Nato nya partnerskapsprogram. Ett exempel på detta är Partnerskap för fred (PFF).3

Den sista och fjärde fasen börjar efter terroristattackerna 11 september 2001 mot USA. Med International Security Assistance Force, som var en multinationell styrka i Afghanistan vilket

1 Weinrod, W. Bruce. (2012). The Future of NATO. s.2 2 a.a 3 Weinrod (2012) s.3

4 bland annat Sverige deltog i, hade Nato en viktig roll vid sidan av USA i Afghanistankriget. Denna tid kom också att inkludera Irakkriget, där Nato bland annat var involverade med inrättandet av att utbilda den irakiska militären.4

Under kalla kriget hade Sverige ett officiellt ställningstagande som neutrala och man hade en ensidig förklaring från den svenska regeringen där man försäkrade utländska makter att man skulle förbli så i händelse av krig. Trots detta valde regeringen att ha täta samarbeten med väst under denna period med hemliga militära förberedelser och militära underrättelsetjänster.5

Motivet till detta agerande ansågs vara de små militära resurserna Sverige erhöll samt att man är glest befolkat men har ett geografiskt stort land. Bland svenska forskare som studerat kalla kriget har det debatterats huruvida neutralitetspolitiken och samarbetet med västmakterna gick till den gräns där man kunde gett skäl för att tala om Sverige som en dold eller hemlig del av Nato.6

Sverige står idag inför ett nytt säkerhetspolitisk läge och den alltmer upptrappade hotbilden i närområden har utlöst och aktualiserat en debatt om svensk försvarspolitik. Sverige har sedan efterkrigstiden haft betydande samarbeten med Nato samt enskilda Nato-stater. Svenska officerare finns därtill också utplacerade vid flertalet av Natos viktiga militära högkvarter, till exempel vid den internationella staben i Bryssel. Man bidrar även med personal från det svenska utrikesdepartementet och försvarsdepartementet vid Sveriges delegation vid Nato placerad i Bryssel. Från svensk sida samverkar man med Nato i fredsfrämjande insatser i syfte att försvara universella normer och värden, t. ex demokrati och mänskliga rättigheter. Men de fredsfrämjande insatserna har också ett syfte för Sverige att stärka den nationella säkerheten och svenska intressen i den internationella politiken.7

I hänseende till detta blir Natofrågan idag högaktuell och debatten mellan partierna visar på splittringar mellan blocken. Man kan ställa sig frågan hur debatten förs angående ett svenskt Natomedlemskap i riksdagen. Den svenska opinionen mot ett Natomedlemskap är idag osäker och det var länge sedan Sverige kunde kalla sig neutralt. Många politiker anser att det är dags att öppet utreda och debattera frågan om ett svenskt Natomedlemskap.

4 Weinrod (2012) s.3 5 Nilsson, Mikael. (2013-12-16). Amber Nine: NATO’s Secret Use of a Flight Path over Sweden and the Incorporation of Sweden in NATO’s Infrastructure. s.1 6 Nilsson. (2013). s.1-2 7 Försvarsdepartementet. (2008-10-13). Fredsfrämjande insatser.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur argumentationerna förs kring ett svenskt Natomedlemskap utifrån teorierna liberalism, realism och marxism. Teorierna kommer att appliceras på argument hämtade ur motioner från Moderaterna och Vänsterpartiet som berör ett eventuellt Natomedlemskap. Det intressanta är att studera hur mycket partiernas motioner skiljer sig från varandra gällande dessa teorier och vilken teori som präglar motionerna i störst utsträckning. Undersökningen kommer alltså svara på hur debatten om ett svenskt Natomedlemskap argumenteras och om partierna ställer sig för eller emot medlemskapet med hjälp av ovanstående teorier. Likaså kan studien leda till underlättande kunskap och förståelse om debatten och dess utveckling.

1.3 Frågeställning

Den frågeställning som studien kommer att ge svar på och behandla är följande:

• ”I den politiska debatten som äger rum angående ett svenskt Natomedlemskap, hur argumenterar moderater och vänsterpartister i sina motioner man lämnat till riksdagen i förhållande till teorierna liberalism, realism och marxism?”

Frågeställningen kommer alltså att ställas mot motioner inlämnade till Sveriges riksdag från Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet. Frågeställningen gör det även möjligt att ta reda på vilken teori som i störst utsträckning präglar debatten.

Dessa två partier har olika politiska ideologier då Moderaterna har en liberalkonservativ ideologi och Vänsterpartiet anser sig ha en mer socialistiskt och feministiskt ideologi. Valet av dessa partier gör analyserna av motionerna intressanta då det går att undersöka dem utifrån en komparativ metod när markanta skillnader finns mellan partiernas åsikter.

2 Teori och tidigare forskning

De teorier som används i denna studie för att förklara argumentationerna i motionerna är liberalism, realism och marxism. Dessa tre är välkända teorier inom statsvetenskapen om internationella relationer. Teorierna kommer att fungera som förklaringsverktyg och ska sedan diskuteras till följd av resultatet. Efter en redovisning av mina valda teorier följer en presentation av tidigare forskning som kan relatera till studien där en kort bakgrund redovisas om Sveriges historiska förhållande till Nato samt fall där de tre teorierna används i olika kontexter till Nato som organisation. Med hjälp av teorierna tas därefter olika relaterande begrepp som presenteras i ett analysschema i metodkapitlet.

2.1. Liberalism

Liberalismen är en välkänd teori och har stor betydelse inom statsvetenskapen. Den liberala teorin inom internationella relationer har som grund i att individen och stater agerar rationellt och har förmågan att styra sina relationer för att uppnå det som får det bästa tänkta utfallet i en värld som utmärkts av nutidens globalisering. Interdependensens betydelse för liberalismen grundar sig i den globala värld som råder idag med framträdande aspekter av världspolitiken där man skapat ett ömsesidigt beroende till varandra för staters överlevnad, välstånd och utveckling, främst genom ekonomisk handel mellan stater.8 Man framhåller också betydelsen av andra aktörer än den enskilda staten i de internationella relationerna, som till exempel transnationella aktörer, internationella intressegrupper och internationella organisationer. Genom goda internationella samarbeten i den internationella politiken uppnår man fred, välfärd och rättvisa som enligt liberalerna betraktas som goda värden.9

Den fria individen är utgångspunkten för liberalismen, och i sitt naturtillstånd med andra fria individer skapar man tillsammans institutioner. Statens roll i samhället blir att se till att medborgarna agerar rationellt, det vill säga hindra att medborgarna skadar varandra och säkerställa att avtal hålls inom de lagar och regler som är bestämda. Detta gör att statens egenvärde inte blir av betydelse, utan den ska istället existera för att bidra till att individernas frihet maximeras.10

8 Gustavsson, Jakob; Tallberg, Jonas. (2009). Internationella Relationer. s.72-73 9 Gustavsson och Tallberg (2009) s.67 10 a.a

Tillämpningar historiskt sett är att liberala internationella relationer innehåller incitament för en separat zon av fred mellan liberala stater och demokratier, ofta med hjälp av Immanuel Kants teori om den demokratiska freden. Liberalismens perspektiv på internationella relationer betonar att man har utvecklat betydande tänkesätt på tre huvudskaliga områden; normer och rättigheter, interdependens och institutioner.11 Man strävar efter säkerhet och ekonomiskt samarbete mellan de liberala staterna och den viktigaste effekten inom internationella relationer är att upprätthålla freden mellan de liberala staterna. 12 Kritiken mot den demokratiska freden är att de demokaratiska staterna förefaller vara fredliga mot varandra, men tenderar att hamna i konflikter med icke-demokratiska stater.13

Ett krigsutbrott mellan två liberala stater har en låg sannolikhet. Förekomsten av krig mellan två angränsande länder där endast den ena anses liberal ses som mer sannolik. Vanligt förekomande är också, om man studerar de två världskrigen, att liberala stater väljer att strida för samma sida i dessa konflikter.14

Liberala pacifister, som ställer sig emot det kommunistiska och socialistiska styrelseskicket, anser att liberala stater utövar fredliga relationer mellan varandra och det är bl.a. denna fred som ger en stabil grund för Natos allianser med de liberala krafterna. Det i sin tur bidrar med en försäkran om fortsatt fred bland dessa stater och det möjliggör en global fred utan en etablerad världsstat, men med en stark militärallians.15

2.2. Realism

Realismen har mycket betydelsefull plats inom statsvetenskapen och är en av de mer kända teorierna inom internationell politik. Den realistiska teorin fokuserar på begreppet makt i sina analyser för internationella relationer och politik.16 För realisterna är stater de centrala aktörerna då det är de som fogar över störst makt. I och med att man fokuserar på staterna som de centrala aktörerna i kombination med makt råder det anarki i avsaknad av en internationell akutoritet.17

11 Gustavsson och Tallberg (2009) s.68 12 Smith, Steve, Hadfield, Amelia & Dunne, Tim. (2008). Foreign Policy. Theories, Actor, Cases .s.51 13 Gustavsson och Tallberg (2009) s.78 14 Gustavsson och Tallberg (2009 s.52 15 Smith, Hadfield, Dunne (2008) s.52-54 16 Smith, Hadfield, Dunne (2008) s.32 17 Gustavsson och Tallberg (2009) s.53

Kända tänkare som realismen har fått sitt ursprung ifrån är Thukydides, Niccoló Machiavelli och Thomas Hobbes. Det är sedan slutet av andra världskriget som realismen tar sin moderna form, detta i en reaktion på vad som tolkades som en naiv tro på internationell rätt och internationella relationer. Hans Morgenthau, en tysk-amerikansk statsvetare, är den som format realismen i modern tid och hans bok Politics Among Nations gjorde att teorin fick ett genombrott efter andra världskriget. Morgenthau förklarar att realismen handlar om politik som kan förklaras utifrån människans natur och han har inspirerats av de gamla tänkarna inom realismen.18

När man sätter realism som perspektiv på internationella relationer går det att finna tre centrala begrepp som man använder för att undersöka konsekvenserna av anarkin och strävan efter makt i den internationella politiken. Dessa tre begrepp är säkerhetsdilemmat, maktbalans och polaritet. Säkerhetsdilemmat förklarar problemet med att stater vill uppnå egen säkerhet genom att minska andra staters säkerhet. Man vill införskaffa sig militära resurser och då åstadkomma militär makt. Konsekvenserna av detta blir att man då utgör ett hot mot närliggande stater som även de måste införskaffa sig militära resurser. Staternas egna sökande efter säkerhet driver dem till en kollektiv osäkerhet. Det andra begreppet, maktbalans, förklarar hur man går till väga för att förhindra att säkerhetsdilemmat skall leda till krig. Maktbalans förklarar ett tillstånd där stater anser sig har jämbördiga militära resurser. Genom en etablerad maktbalans mellan staterna i det internationella systemet kan man undvika att dessa situationer uppstår. Maktbalansen skapas som ett resultat av att man anser att det är för skadligt och kostsamt att hamna i konflikter med varandra, t. ex mellan öst- och västblocken under kalla kriget. Sista begreppet om polaritet behandlar frågan om hur många stormakter som finns. Detta är något som alltid varit angeläget för realister att studera. Trots att det internationella systemet har en struktur som bygger på anarki, förekommer det ändå stormakter och hur många de är påverkar hur den internationella politiken kommer ta sin form. Polaritet får en betydande roll för om det skall råda fred och om den kan bevaras. De viktigaste formerna av polaritet är bipolaritet och multipolaritet. I det bipolära systemet finns endast två stormakter och de mindre staterna väljer sida och agerar utefter vad de vinner mest fördelar på. I det multipolära systemet finns det minst tre stormakter, fler än så är inte vanligt förekommande.19

18 Gustavsson och Tallberg (2009) s.53-56 19 Gustavsson och Tallberg (2009) s.57-59

En del realister hävdade att med slutet på det kalla kriget skapades en ny multipolär balans med ny maktordning. Denna nya multipolära balans skulle skapa en maktbalans där stormakter skulle kompensera USA. Dessa realister ansåg att en allt mer provocerande politik från USA:s sida med Natos expansion som började inkludera före detta Sovjet stater skulle driva andra stormakter mot en anti USA allians.20

Maktbalansen får en stor betydelse för kopplingen mellan realismen och Nato. Med Nato har stora och små länder kunnat bilda en militärallians där man blivit starkare tillsammans. Som en följd av det kan man använda sig av realistiska medel, främst maktbalans men även makt.21

Att det kan råda anarki trots existerandet av en organisation som Nato beror på att alla stater är suveräna. Det finns alltså inte någon högre makt som en stat måste lyda. Detta gäller även om en stat ansluter sig till en internationell organisation som Nato. Ett medlemskap i Nato innebär inte att man inkräktar på en stats suveränitet eller gör den staten mindre internationell oberoende eftersom medlemskapet i en sådan organisation är frivilligt.22

2.3. Marxism

Marxismen som samhällsteori och politisk teori ligger till grund för många teorier och har påverkat dessa i sin utveckling och utformning, bl.a. socialismen som därigenom utvecklat kommunism och socialdemokratin. Marxismens samhällsuppbyggnad tar sin grund i hur man organiserar produktionen av materiella nyttigheter. Den politiska uppfattningen anses ta form i hänseende till klasskamp. I denna klasskamp är det den styrande klassen som tjänar på den ordning som råder och är i konflikt mot de klasser som vill ha en maktförändring. Paralleller mellan klasskampen i enskilda stater och politiken i internationella relationer går därför att dra i och med att det kapitalistiska systemet har gått mot en utveckling av imperialism där de rika länderna och dess kapitalism för över resurser från de fattiga länderna. Enligt den marxistiska teorin kommer skillnaderna för folks levnadsvillkor alltid existera till dess att kapitalismen försvinner. Den ledande klassen ses också som orsaken till dagens krig genom att deras handlingar styrs av att de maximerar sina vinster och behåller sina privilegier. Kontrollen av makten behåller man genom att bekämpa stater som motsäger sig den ordningen som gäller inom den internationella politiska arenan.23

20 Gustavsson och Tallberg (2009) s.59 21 Morgenthau, Hans J. (1993). Politics Among Nations. The Struggle for Power and Peace. s. 5-7 22 Weber, Cynthia. (2005). International Relations Theory. A Critical Introduction. s.14 23 Gustavsson och Tallberg (2009) s.83

Karl Marx och Friedrich Engels, som är författarna till Det kommunistiska partiets manifest från 1848, beskriver den viktigaste kampen i den mänskliga samhällsutvecklingen om vem som skall inneha statsmakten. Enligt Marx har staten en funktion som våldsapparat vars existens endast har skapats för att den styrande överklassen skall kunna garantera sin säkerhet mot de övriga klasserna.24

I förhållande till internationell politik menar marxismen att det råder en klasskamp. Krig mellan stater under 1900-talet uppfattats av marxisterna kunna kopplas till två viktiga aspekter. Den första förklarar att konflikter uppstår mellan kapitalistiska stater, där inbördes rivaliserande fraktioner och nationellt baserade grupper hamnat i konflikt med varandra. Exempel på detta går att finna i orsaken till första världskrigets utbrott som kan ses som konflikter mellan kapitalistiska stater enligt marxisterna. Den andra aspekten handlar om att konflikter och krig uppstår på grund av att det sker en kraftmätning mellan socialistiska och kapitalistiska stater. Kalla krigets spänningar mellan västblocken med de kapitalistiska Nato- länderna och östblocket med socialistiska Sovjetunionen är ett tydligt exempel på en av dessa kraftmätningar.25

Marx och Engels trodde sig kunna förutspå revolutioner med ett skifte i maktordningen i Europas länder. Bortsett från den ryska revolutionen 1917 följdes det inte några fler revolutioner i de största ekonomiskt utvecklade länderna. Antonio Gramsci försökte förklarar denna frånvaro av revolutioner i Europa. Gramsci var grundare av det kommunistiska partiet i Italien men blev sedermera fängslad av den fascistiska ledaren Mussolini med anledning av sin politiska aktivitet. Han finner svaret av frånvaron av fler revolutioner att det rådde hegemoni där den maktstruktur som är den mest framträdande i det internationella systemet går att koppla ihop med den mäktigaste aktören inom systemet. USA har ofta setts inneha denna roll som hegemon p.g.a. deras starka ekonomi och militära makt. Deras politik har styrts i syfte att vidmakthålla positionen som den starkaste aktören. Gramscis teori om hegemonier har vidareutvecklats av den statsvetenskapliga professorn Robert Cox. Enligt Cox är hegemonin en del i internationella relationer som fungerar som en bärare av den maktordning som tillåter stormakter att behålla sin ledande position. Han menar att liberalismen som teori i internationella relationer understödjer maktordningen, då den bl.a. har ett antagande som förnekar klassmotsättningar och förespråkar intresseharmoni och dess

24 Gustavsson och Tallberg (2009) s.83 25 Gustavsson och Tallberg (2009) s.87

11 betydelse i politiken. Cox ställer sig också kritisk till realismen som enligt honom bidrar till att bevara maktordning och stormaktspolitik. De rådande produktionsförhållandena är avspeglingar av samhällets bas som grundar sig ur teorierna och är en del av hegemoni och maktordningen.26

2.4. Tidigare forskning

Tidigare forskning som är applicerbar på Nato i förhållande till de valda teorierna för studien är förhållandevis goda. Magnus Petersson diskuterar i artikeln Sweden and the Scandinavian defence dilemma, om den problematiska situationen som uppstått i att integrera Sverige med det västerländska säkerhetssystemet utan att formellt ingå ett medlemskap. Man har diskuterat kring forskningen som gjort om Sveriges säkerhetspolitik för tiden under kalla kriget angående hur "neutrala" man i själva verket var och Sveriges samarbeten med västländerna, i synnerhet Storbritannien och USA. Den brittiska regeringen hade en betydande roll i integreringen av Sverige till västblockets försvarsstrukturer. Efter andra världskrigets slut förespråkade en del att lösningen på det skandinaviska försvarsdilemmat var att uppnå ett mellanläge för att få en balans. Västmakterna föredrog ett svenskt medlemskap i Nato, men den ”tillmötesgående” neutralitetspolitik som man från svensk sida förde ansågs vara lämpligare än den mer ”offensiva” neutralitetspolitiken. Från rysk sida föredrog man ett Sverige utan relationer till väst. Ryssland ansåg att så länge man valde att inte ingå ett medlemskap och förbli utanför Nato med en ”tillmötesgående” neutralitetspolitik var det en lösning man accepterade. Sveriges regering hade heller aldrig övervägt ett medlemskap i Atlantpakten eftersom ett sådant medlemskap påstod man hade gjort det oundvikligt att inte bli involverad i ett tredje världskrig.27

Tobias Bunde och Tim Noetzel använder den liberala teorin och sätter den i kontext till Nato med utgångspunkt om de oundvikliga spänningar som uppstår på vägen till ett globalt Nato som sträcker sig utanför det nordatlantiska området. Diskussionen inom Nato om ett nytt strategiskt koncept som omfattar en mer global struktur, är formad av strävan efter en omdefiniering av både syftet och den ursprungliga strategiska identitet man har. Frågan Bunde och Noetzel bemöter handlar om att utvecklas till en organisation med demokratiska stater baserat på delade värden som fungerar överallt där det anses nödvändigt att hävda giltigheten av värdena och som är för en liberal världsordning. Bland medlemsstaterna i Nato

26 Gustavsson och Tallberg (2009) s.92-93 27Petersson, Magnus. (2012). Sweden and the Scandinavian Defence Dilemma. s.221-224

12 har detta skapat en debatt om huruvida man skall öppna upp på sådana frågor av strategisk betydelse. Bunde och Noetzel påpekar att det är uppenbart att man saknade en gemensam förståelse av Natos strategiska prioriteringar under 2000-talet. Natos framtida globala roll kommer därmed också att leda till debatter om ett nytt strategiskt koncept och förmodligen vara det som kännetecknar oliktänkande inom organisationen.28

Natos ökande globala engagemang är en kontroversiell fråga. Organisationen har idag ökat sitt operativa spektrum av arbetsuppgifter och uppdrag i världen och bör enligt Bunde och Noetzel leda till att man uppdaterar det strategiska syftet och genomför en globalisering av alliansen som organisation. Bunde och Noetzel utvecklar sitt resonemang att om man sätter de liberala värderingarna som en central utgångspunkt för ett Nato som blir mer globaliserad skulle det eventuellt vitalisera organisationen och dess fortsatta existens. Men oavsett om gemensamma liberala värderingar är tillräckligt för att ge nya politiska sammansättningar i ett multinationellt Nato, kan det leda till att man fortsätter präglas av strategiska meningsskiljaktigheter. Medlemsländerna måste då finna en väg till att hitta konsensus för en ny strategi för organisationen, en strategi som kan förena olika nivåer av ambitioner bland medlemmarna och i synnerhet i vilken grad organisationen kan engagera sig på som en global aktör.29

För att applicera realismen till Nato har Christopher Layne valt att förklara att de av den klassiska skolan av realism tycktes kunna förutspå en upplösning av Nato efter det kalla kriget. Dock skedde detta inte utan alliansen har inte bara överlevt utan även utvidgats. Den fortsatt dominerande staten är USA som har mycket att säga till om i Europeiska säkerhetsfrågor. Den mest övertygande förklaringen till detta anser Layne vara en offensiv realism. Den offensiva realismen står inte bara för USA:s inblandning i den europeiska säkerhetspolitiken efter kalla kriget, utan det förklarar även den kontinuitet som kännetecknas för Washingtons europeiska storslagna strategi. Med detta menas att USA alltsedan 1945 strävat efter att inneha en aktörsroll som hegemon.30

I och med Sovjetunionens fall förverkligades USA:s hegemoniska ambitioner på allvar i Europa. Geografiskt sätt var Natos utvidgning i Europa efter kalla kriget positivt för USA genom att man kunde erhålla amerikansk makt i en region som traditionellt sett ansågs vara

28 Bunde, Tobias & Noetzel, Timo. (2010) Unavoidable Tensions: The Liberal Path to Global NATO s.295 29 Bunde & Noetzel (2010) s.312 30 Layne, Christopher. (2000). US Hegemony and the Perpetuation of NATO. s.59

13 inom Rysslands egna strategiska intressen. Detta ökade Natos makt och inflyttande till gränserna i det forna Sovjetunionen.31

Marxismens förhållande till Nato handlar allt som oftast om motsättningarna till Sovjetunionen under kalla kriget. Peter Duignan beskriver i sin bok NATO: Its Past, Present, Future hur Nato stod emot och förde ett lyckat försvar mot att låta Sovjet utpressa de europeiska länderna under det kalla kriget. Detta lyckades de europeiska länderna med p.g.a. goda samarbeten med USA som man var helt beroende av. Från sovjetiskt håll försökte man påverka Västeuropa genom att använda olika kommunistiska medel. Detta skedde bl.a. genom World Federation of Trade Unions, som ofta förknippades med fackföreningar som hade en positiv inställning till de kommunistiska partierna i öst samt genom propaganda och diplomatiska medel.32

Till skillnad från Västeuropa intensifierade Sovjet sina ansträngningar att sprida den kommunistiska ideologin till Europas periferi i väst. USA:s inblandning i Vietnamkriget och inhemska oroligheter under 1960-talet medförde ett försvagat amerikanskt självförtroende och den stabila ekonomin hotades av inflation. Sovjet hade under samma tidsperiod byggt upp en betydande och gedigen försvarsflotta och i Moskva menade man att sovjetisk militärmakt skulle hjälpa både diplomati och revolutionär expertis i försök att främja staters ”nationella befrielsekrig”. Det i sin tur skulle leda till en språngbräda på vägen till världsomfattande seger för marxismen och leninismen att ta plats som politisk ideologi. Sovjetisk propaganda i väst gav uttryck för att vilja handla genom fredliga medel, men enligt de marxistiska- och leninistiska teoretikerna kunde de endast existera genom rivaliserande statliga system som helt uteslöt de andra politiska ideologierna. Där med är existensen av kapitalism och den kommunistiska ideologin från sovjet inte möjliga att samverka i samma system och därför blir det enda tänkbara utfallet att kommunism råder i en stat.33

31 Layne, Christopher (2000) s.59 32 Duignan, Peter. (2000). NATO: Its Past, Present, Future. s.27 33 Duignan, Peter. (2000) s.27-28

3 Metod och material

3.1 Metod

I denna uppsats har jag analyserat hur riksdagsledamöter från Moderaterna och Vänsterpartiet argumenterar angående svenskt Natomedlemskap utifrån teorierna liberalism, realism och marxism genom en kvalitativ textanalys. Dessa tre statsvetenskapliga teorier är väletablerade inom den internationella politiken och frågor som rör internationella relationer. Teoriernas differenser är tydliga och det har stor betydelse för undersökningens syfte och underlättar analyserandet av materialet eftersom man tydligt kan redovisa olikheter. Två andra tänkbara teorier för studien är Engelska skolan och Postmodernism. Dessa två teorier har precis som de andra tre teorierna en bra lämplighetsfaktor och kan bidra med en bredare syn på argumentationerna.

Kvalitativ textanalys lämpar sig bra för denna studie då motionerna har analyserats utifrån de tre teorierna där jag undersökt olika teoretiska indikatorer som är kopplade till teorierna. Motionerna har analyserats och tolkningar har gjorts för att sedan kunna appliceras på det som stämmer överens med de valda indikatorerna. Jag har valt att utifrån ett mer systematiserande och klassificerande vis placera in de olika perspektiven av teorierna enligt den kvalitativa textanalysens metod. Den kvalitativa metodens undersökningar är varianter på beskrivande analyser där en typ av undersökningarna avser att förtydliga tankestrukturen hos de riksdagsledamöter som analyseras.34 De argument som tolkas fram där det går att visa på huruvida de är präglade av liberala, realistiska eller marxistiska perspektiv kommer att motiveras och redovisas varför de anses applicerbara och klassificeras i resultatdelen. Med hänsyn till detta kommer det i sin tur att leda till att studien uppnår ett högre värde med grundliga och goda analyser av materialet. Jag har således valt att systematisera och klassificera motionerna som undersökts med hjälp av indikatorer från de tre teorierna. För att ge studien en validitet kommer indikatorerna för teorierna redovisas och klargöras varför de är mätbara. Mätbarheten utförs med hjälp av operationaliseringar som utgår från teorikapitlet om de tre teorierna som sedan appliceras på motionerna.

Nedan redovisas det analysschema som används för att analysera motionerna och som utgör undersökningens operationaliseringar. I redovisningen av argumenten och vilken av teorierna liberalism, realism och marxism argumenten kan kopplas samman med utgår jag från

34 Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik & Wägnerud, Lena. (2012). Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. s. 210-211

15 teoriernas ställning i internationella relationer. Argumenten som redovisas från materialet är det som betraktas inneha relevans för studiens syfte och frågeställning och har med anledning av detta placerats in i analysschemat. Teorierna bryts i analysschemat ner i mindre delar för att lättare redovisa hur de valda indikatorerna kan appliceras på materialet och för att underlätta för läsaren att ta del av resultatet.

Liberalism Realism Marxism

Interdependens Makt Klasskamp Internationellt samarbete Maktbalans Kraftmätning mellan Normer och rättigheter Suveränitet kapitalistiska stater Tabell 1. Analysschema.

Den första liberala indikatorn utgörs av (1) interdependens som förklarar betydelsen av ömsesidigt beroende i de internationella relationerna stater emellan. Den globala interdependensen har en viktig funktion inom världspolitiken. Liberaler ser, till skillnad från realisterna, världen som ett plussummespel där det råder goda möjligheter till ömsesidiga fördelar om stater väljer att samarbeta. I sin tur leder det till att man skapar bättre förutsättningar för att uppnå goda samarbeten även gällande försvaret och staters militära förmåga. Interdependens poängterar att istället för att föra en maktpolitik, bör man lägga vikt på förhandlingar och försök till kompromisser mellan stater.35 Liberalismen förespråkar också (2) internationellt samarbete mellan internationella organisationer för att skapa fred och den utgör den andra indikatorn för den liberala teorin. Internationellt samarbete organiseras framförallt in i internationella institutioner som t.ex. Nato och EU. (3) Normer och rättigheter är den tredje liberala indikatorn jag valt. Liberaler anser att människor föds med liberala universalistiska värden som fri- och rättigheter som ej får kränkas. Situationer där krig- och våldshandlingar förekommer är lägen där dessa värden oftast utsätts för kränkningar.36 Med fredsfrämjande insatser bidrar man med att försvara universella normer och värden som t. ex demokrati, mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet.

Realismens första indikator är (1) makt som enligt den realistiska teorin är av stor betydelse då staterna är huvudaktörerna i och med att de fogar över störst makt.37 Med en stor militär kapacitet kan staten ägna sig åt internationella intressen i större utsträckning som exempelvis

35 Gustavsson och Tallberg (2009) s.72-73 36 Gustavsson och Tallberg (2009) s.69 37 Gustavsson och Tallberg (2009) s.53

16 att försvara sig själv, utöka sitt territorium eller uppträda hotfullt gentemot andra stater för att de skall gå med på den hotfulla statens villkor. (2) Maktbalans utgör den andra indikatorn för realismen. Maktbalans har syftet att bidra en stat med en stark militärkapacitet för att uppnå ett slags nollsummespel mot andra stater, där ingen av staterna vinner på att attackera varandra. En militärallians som Nato är ett tydligt exempel på hur en stats maktbalans kan stärkas. Tredje realistiska indikatorn är (3) suveränitet som förklarar att alla stater är suveräna och intresset för dem är detsamma, man vill skydda staten. Med suveränitet menar realister att det inte finns någon högre makt som en stat måste lyda.

(1) Klasskamp utgör den första indikatorn för marxismen och förklarar att i internationella relationer har det kapitalistiska systemet gått mot en utveckling av imperialism där de rika länderna och dess kapitalism för över resurser från de fattiga länderna. Kapitalisterna har en strävan att ständigt söka vinster och det tvingar dem att utmanövrera andra kapitalistiska stater. Klasskampen kan ta form i Immanuel Wallesteins världssystemteori. Världssystemteorin har enligt Wallerstein tagit två viktiga historiska former med världsekonomier och världsimperier. Världsimperium kännetecknas av att där avgörs frågor om resursfördelning med centrala beslut och i världsekonomier avgörs frågorna om resursfördelning genom marknaden. I båda fallen blir konsekvenserna att man överför resurser till ett systemets centrum från periferin. För att påverka en sådan händelseutveckling kan det vara av stor mening för folket att agera i en politisk klasskamp.38 Enligt marxismen leder detta till krig mellan de kapitalistiska staterna och det uppstår då en (2) kraftmätning mellan kapitalistiska stater som är den andra indikatorn för marxismen.39

3.2 Material

Materialet för denna studie består av motioner som behandlar Natomedlemskap från riksdagsledamöter inlämnade till Sveriges riksdag från Moderaterna och Vänsterpartiet. Med motioner som material får man både argument från partiernas aktuella synpunkter samt vilket ställningstagande man haft på ett Natomedlemskap genom åren då motionerna är hämtade från år 2000 till 2014.

38 Hettne, Björn. (1990). Internationella Relationer.s.36-37,39 39 Gustavsson och Tallberg (2009) s.83, 89

Valet att analysera Moderaterna och Vänsterpartiet grundar sig i deras skilda politiska ideologier och valet att göra en komparativ studie genom att använda kvalitativ textanalys. Urvalet av de två partierna går även att motivera utifrån metoden om Most different system design som bygger på John Stuart Mills method of difference och används för att identifiera de viktigaste variablerna som visar skillnader mellan stater, men som i denna studie kommer att handla om skillnader mellan två partier. I tillämpningen av Most different system design är det av stor betydelse att redovisa skillnader och motivera varför de är relevanta för granskning. Man blir då tvungen att avgöra och bedöma om vad som kan vara av relevant och viktig information.40

Alternativa konstellationer med en komparativ studie mellan andra riksdagspartier hade varit att jämföra Moderaterna med Socialdemokraterna i egenskap av de två största partierna, alternativt att jämföra Vänsterpartiet och Folkpartiet då dessa två är av jämbördig storlek. Urvalet av de två valda partierna har dock en grund i att det var de två partier som med betydande politisk skillnad lagt fram flest motioner inom det valda forskningsområdet. Med hänvisning till detta har avgränsningar gjorts för att underlätta att hitta passande material till studien och för att underlätta syftet med studien att jämföra två riksdagspartier.

40 Landman, Todd. (2003). Issues and Methods in Comparative Politics: An Introduction. s.29

4 Nato i motioner: två riksdagspartier

Resultatet kommer i detta kapitel att redovisas i kronologisk ordning av analyserade motioner inlämnade av riksdagsledamöter tillhörande Moderaterna och Vänsterpartiet. Resultaten består av 5 motioner från var och en av de två partierna där varje motion har analyserats med stöd av analysschemat från metod och materialkapitlet.

4.1 Moderata Samlingspartiet

Moderaterna har en liberalkonservativ politisk ideologi och är idag Sveriges riksdags näst största parti.

Den första motionen är en enskild motion av Sten Tolgfors från den 25 september 2003. Tolgfors för ett resonemang om hur EU som organisation och arbete påverkas av Nato. Han framför argument om att EU är ett av det mest lyckade fredsskapande projektet i historien med god ekonomisk och politisk integration. Men det ömsesidiga beroendet man skapat har ökat risken för att krig uppstår. I och med detta har Nato fått en mer säkerhetspolitisk roll i Europa och att fungera som ett försvar för EU då man är den organisation som svarar för den militära förmågan. Tolgfors anser att det är genom Nato och EU som man får ett säkrare och stabilare Europa med fred. Utan Nato saknar EU också strukturer för att handla i fredsframtvingande- och fredsbevarande operationer av större karaktär för vad som kan komma krävas i framtiden. Både FN och EU är beroende av Nato för att genomföra större operationer och det är Nato som står för den militära förmågan och försvarsförpliktelserna. Tolgfors fortsätter sitt resonemang med att det svenska neutralitetsbegreppet har avskaffats och det bidrar med att den automatiska neutraliteten vid krig i närområden också försvunnit. Det är, menar han, omöjligt att se någon situation där neutralitet känns naturligt p.g.a. medlemskapet i EU. Attackeras ett annat EU-land kan inte Sverige stå neutrala. Sverige måste välja den väg som gynnar landets säkerhetspolitiska situation samt bidrar till stabilitet. Tolgfors avslutar med att förklara att ett svensk Natomedlemskap är en fråga om solidaritet till övriga medlemsländer och handlar om ett ansvarstagande för fred i Europa och det är ett naturligt steg för Sverige att ingå medlemskap. I en analys av Tolgfors motion kan man finna tydliga liberala indikatorer i form av interdependens när han talar om det ömsesidiga beroendet som EU skapat, där Nato har en viktig funktion som skydd för EU som organisation. Internationellt samarbete kan appliceras på Tolgfors argument om Natos uppgift att mellan internationella organisationer som EU och Nato verka för fred. Tolgfors berör även

19 normer och rättigheter i sin argumentation för Nato med de fredsbevarande operationer som leder till starkare mänskliga rättigheter. Realismens indikator makt får en viktig betydelse för Tolgfors argumentation om Natomedlemskap i och med att Nato innehar stor militärförmåga och en viktig funktion för det stöd och skydd som EU är beroende av.41

Den andra motionen är en enskild motion av Peter Danielsson från den 29 september 2005. Danielssons argumentation för att Sverige skall ansöka om ett Natomedlemskap grundar sig i att tillförskaffa sig en säkerhetspolitisk försäkring på försvarssidan. För tiden när Danielsson skrev motionen bedömdes risken för att Sverige skulle hamna i en konfliktsituation som ”osannolikt under minst en tioårsperiod”, som han uttrycker det i motionen.42 Men Danielsson ser det som problematiskt när staten sviktar i att klara av att skydda sin egen befolkning mot yttre hot. Sverige kan idag inte ensam möta framtida hot och är i behov av att samverka med andra länder för att trygga landets säkerhet. Man måste även vara beredd att ta del i ansvaret för sina egna samt andras frihet genom att samarbeta i Nato. Danielsson ställer sig kritisk till försvarsberedningen, som vid denna tidpunkt ansåg att de baltiska staternas medlemskap i Nato främjade Sveriges säkerhetspolitiska läge trots att det inte ville öppna vägen för en beredning för ett svenskt medlemskap. Vid en analys av de liberala indikatorerna framgår det att internationellt samarbete finns i Danielssons motion när han talar om att Sverige är i behov att samverka med andra länder via internationella organisationer för att främja trygghet, frihet och säkerhet. Det i sin tur leder in på de realistiska indikatorerna där Sverige genom att samverka med andra länder skaffar sig mer makt i syfte att kunna försvara sig bättre om en konfliktsituation uppstår. Ett svenskt medlemskap i Nato skulle enligt Danielsson ge Sverige en försvarsmässig försäkring som skapar maktbalans då man ingår en militärallians som gör att man får en starkare militärkapacitet och minskar eventuella hotbilder mot landet.

Den tredje motionen är skriven av Finn Bengtsson och Annicka Engblom den 1 oktober 2008. Även denna motion är av typen enskild motion. Bengtsson och Engblom anför i sin motion om att man bör undersöka förutsättningarna för ett svenskt Natomedlemskap. De förklarar att det svenska försvaret har gjort en större förändring när man gått från ett invasionsförsvar till att få ett mer insatsförsvar. De menar att när man byter en sådan inriktning inom försvaret ställer det större krav än tidigare att man har allierade vid ett eventuellt angrepp mot den egna staten. Bengtsson och Engblom poängterar dock att risken för detta kan ses som väldigt liten men menar att landets försvar måste ändå ha kapacitet att försvara hela landets territorium, i

41 Tolgfors, Sten. (2003-09-25). Motion 2003/04: U208. 42 Danielsson, Peter. (2005-09-29). Motion 2005/06: U235.

20 det syfte som det tidigare försvaret fanns. Ur säkerhets– och ekonomisksynvinkel har frågan om att ansluta sig till Nato varit aktuell för Sverige sedan Berlinmuren föll. Bengtsson och Engblom är kritiska till Socialdemokraternas negativa inställning till Nato och menar att de är motståndare mot Nato av mer sentimentala än rationella skäl. Motivet från Socialdemokraterna är, som Bengtsson och Engblom uttrycker det, att ”vi ska stå alliansfria i fred för att kunna vara neutrala i krig”43 fungerar inte enligt dem i dagens säkerhetspolitik. Det är motiv som kan ses understödja att man skall stå utanför en säkerhetsmässig trygghet som Nato bidrar med och istället betraktas som ett svar på ryska krav och synpunkter om Natos eventuella framtida medlemmar. Bengtsson och Engblom åsyftar att Socialdemokraterna för ett resonemang där man bejakar de ryska säkerhetsintressena istället för det egna inhemska där man bör söka sig mot Nato för att värna om säkerheten med övriga demokratier som är medlemmar. De ser det som önskvärt att alla partier i riksdagen finner en överenskommelse för att ansöka om ett Natomedlemskap. Efter en analys av indikatorerna kan man tydligt se att de realistiska överträffar de liberala och marxistiska. Makt går att applicera på argumentet om att Sverige är i behov av allierade vid ett eventuellt angrepp för att kunna öka sin militära styrka och försvara det egna territoriet. Dessutom är man i behov av ett försvar som gör att man kan snabbt mobilisera sig vid ett eventuellt angrepp och det underlättas genom att vara en del av Nato där man stöds militärt. Vid Bengtssons och Engbloms resonemang att socialdemokraterna väljer att bejaka Rysslands säkerhetspolitiska intressen framför Sveriges egna och att man istället skulle få en större nytta av att söka sig till Nato, kan ses som en form av att söka maktbalans mot en större och starkare nation.44

Fjärde motionen är en enskild motion av Isabella Jernbeck från den 5 oktober 2012, där hon redogör sina argument för att man bör undersöka möjligheterna för ett svenskt Natomedlemskap. Jernbeck förklarar att den ryska kapaciteten har ökat i svenska närområden samtidigt som USA har minskat sina militära förmågor i Europa. Hon tar även upp att stora delar av EU-medlemmarnas försvar har försämras pga. den ekonomiska krisen som medförde nedskärningar. Det har i sin tur påverkat Sveriges säkerhet och fått konsekvenser för den internationella samverkans förutsättningar. För att uppnå lyckade fredsfrämjande insatser vid konfliktområden krävs god samverkan mellan ett flertal stater. Nato har här en stor roll, då Jernbeck anser att organisationen är den mest lämpade i hänseende till detta syfte med dess kapacitet och kompetens. Vidare fortsätter hon sin argumentation med att stora delar av FN:s

43 Bengtsson, Finn & Engblom, Annicka. (2008-10-01). Motion 2008/09:U279. 44 a.a

21 säkerhetsråds beslut om fredsfrämjandeinsatser leds av Nato där Sverige deltar. Samarbetet inom EU gör att Nato blir en viktig del i försvarspolitiken av den orsaken att där utformas Europas militära försvar. Samverkan på politisk- och militärtaktisknivå i Nato bidrar med ökade förutsättningar för framgång för ett svenskt försvar. Avslutningsvis förklarar Jernbeck att kärnan i Nato är artikel 5, som garanterar ömsesidiga försvarsförplikterser och som hon ser som positivt. Men artikel 5, betonar hon, innebär att med ett medlemskap tvingas man inte underställa sig de andra medlemmarnas krav och ambitioner. Dock måste man bistå med hjälp om en annan medlemsstat blir anfallen. Alla beslut inom Nato kräver att det råder konsensus men som icke-medlem saknar Sverige inflytande i beslutsfattandet. Ett svenskt Natomedlemskap skulle medföra möjligheter att influera i Natoledda fredsfrämjande insatser samt påverka den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Vid en analys av indikatorerna kan man utläsa att den liberala indikatorn normer och rättigheter återfinns i from av argumentet om att ett Natomedlemskap kan påverka Sveriges roll i beslutsfattandet om fredsfrämjande insatser samt att man med ett medlemskap uppnår lyckade operationer för dessa insatser som stärker värden inom indikatorn normer och rättigheter. Det leder in på internationellt samarbete som går att applicera i förklarandet att mellan internationella organisationer som FN och Nato kan man arbeta för att skapa fred och för att uppnå lyckade fredsfrämjande insatser vid konfliktområden. Indikatorn om interdependens kan kopplas till Jernbecks förklaring om artikel 5 i Nato som garanterar ömsesidiga försvarsförplikterser. Realismens indikator makt går att applicera på argumentet om en samverkan på politisk – och militärtaktisknivå inom Nato, då det skulle öka Sveriges makt för att förbättrar försvarets kapacitet.45

Femte och sista motionen är en enskild motion av den moderata riksdagsledamoten Marta Obminska från den 2 oktober 2013. Obminska föreslår i sin motion att regeringen skall se över förutsättningarna till ett fördjupat samarbete med Nato och möjligheten att ansluta sig till organisationen. Hon börjar sitt anförande i motionen med att klargöra att år 2014 kommer Sverige haft 200 år av fred, dock får man aldrig utesluta militära angreppshot på längre sikt. Obminska fortsätter med att förklara att Nato är en militärallians där det råder ett ömsesidigt försvar mellan medlemsstaterna mot yttre hot och att det sker även internationella insatser som fokuserar på militära krishanteringar. Vid tidpunkten när motionen skrevs var 21 av 27 EU-länder medlemmar i Nato. Sverige är inte ett av dem utan istället ett partnerland som inte omfattas av artikel 5 som nämndes i föregående analys, det vill säga den kollektiva

45 Jernbeck, Isabella. (2012-10-05). Motion 2012/13: U304.

22 försvarsprincipen som garanterar ömsesidiga försvarsförplikterser. Obminska anser att Sverige skall bygga säkerhet med andra stater och ta ansvar för Europas säkerhet. Detta gör man genom att bistå och stödja EU-länder och de nordiska länderna om det uppstår situationer med risk för olika former av angrepp. Hon vill att Sverige skall ha förmågan att ta emot militärhjälp om man hotas. Skulle alla de övriga nordiska länderna i framtiden tillhöra både EU och Nato kan det underlätta ytterligare Sveriges medverkan till Nato. För Obminska är ett svenskt Natomedlemskap något som skulle skapa gynnsammare förutsättningar för Sverige att påverka Nato som organisation och samarbete, något hon ser som en centralfråga med tanke på Rysslands militära aktiviteter i svenska närområden. Obminskas motion präglas främst av realismens indikatorer makt och maktbalans. Resonemanget att Sverige skall bygga säkerhet med andra stater och ta ansvar för Europas säkerhet kan uppfattas som att utöka landets maktposition. Man får genom detta en större militär kapacitet som gör att man kan fokusera på internationella intressen och försvara det egna landet samt även ta emot militär hjälp för att öka den militära kapaciteten. Maktbalans indikatorn går att applicera på hennes argument om att ansluta sig till Nato i och med Rysslands aktiviteter och närvaron vid svenskt territorium. Ett medlemskap i Nato bidrar med en ökad maktbalans för Sverige mot Ryssland. Den liberala indikatorn som kan appliceras på Obminskas motion är interdependens då hon vill se att Sverige genom ett medlemskap inkluderas i Natos artikel 5 med garanterade ömsesidiga försvarsförplikterser.46

4.2 Vänsterpartiet

Vänsterpartiet har en socialistisk och feministisk ideologi och är idag Sveriges riksdags sjätte största parti sett till antalet riksdagsplatser.

Första motionen inlämnad från Vänsterpartiet är en partimotion skriven den 30 september 2000 av Gudrun Schyman, Hans Andersson, Ingrid Burman, Lars Bäckström, Stig Eriksson, Owe Hellberg, Tanja Linderborg, Maggi Mikaelsson och Berit Jóhannesson. I denna partimotion tar de upp ämnen som berör konfliktförebyggande och jämställd säkerhetspolitik där deras ställningstagande kring Nato behandlas i stor utsträckning. De börjar sitt anförande med att förklara traditionen av begreppet säkerhetspolitik, vilket främst har beträffat relationer mellan stater och deras militära kapacitet. Man klargör att detta synsätt är under förändring då det nya säkerhetsbegreppet placerar individen i centrum och handlar om grundläggande respekt för mänskliga rättigheter. I motionen skriver man att; ”säkerhet, i betydelsen militär

46 Obminska, Marta. (2013-10-02). Motion 2013/14: U234.

23 säkerhet, svarar dåligt mot de komplexa hot som människan, naturen, de politiska systemen och staten ställs inför”.47 Vidare förklarar man att den svenska neutraliteten och alliansfriheten har påverkats negativt på grund av Sveriges anpassning till EU, bland annat genom delaktigheten i EU:s militarisering. Man ställer sig också negativt till att EU beslutat att man skall inrätta ett system för "fullständigt samråd, samarbete och insyn mellan EU och Nato".48 Detta leder till att EU och Nato får tätare samarbeten och att flertalet av EU-länderna som både är medlemmar i EU och Nato ökar dessa negativa konsekvenser. Sverige, som inte är medlem i Nato har ändå flera kopplingar till organisationen, bl.a. genom Partnerskap för fred (PFF) som har syftet att öka förmågan att delta i internationella fredsfrämjande insatser. I motionen förklarar man att man är positiv för en sådan viktig internationell verksamhet men anser trots detta att Sveriges medlemskap i PFF motverkar alliansfriheten som ska uppfattas som konsekvent och stabil av omvärlden. Med hänseende till det anser man att Sverige inte skall medverka i PFF utan bör verka för ett utvecklat försvarspolitiskt samarbete inom FN samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). I motionen ställer man sig också kritisk till Natos expansion som man anser försvårar arbetet med avskaffandet av kärnvapen i Ryssland och som kan öka spänningen mellan dessa två. Man vill istället se en väg med att Sverige tar hjälp av NGO:s (non-governmental organization) och via de svenska antikärnvapenorganisationerna i stödet för att mobilisera folklig opinion mot länder för kärnvapenavskaffande. Efter en analys av indikatorerna kan man se att indikatorn internationellt samarbete går att applicera på den negativa bild man har av samarbetet med Nato och PFF som gör att man kommer allt närmare Nato. Istället förespråkar man ett bättre internationellt samarbete via FN och OSSE för att verka för fred. Indikatorn maktbalans går att tillämpa på argumentet om att Natos expansion gör att spänningarna till Ryssland ökar och man skaffar sig en större militär kapacitet. Det påverkar även att man inte får en nedrustning av kärnvapen i Ryssland som bidrar ytterligare till en negativ maktbalans mellan Nato och Ryssland.49

Andra motionen är skriven den 4 oktober 2001 av Gudrun Schyman, Hans Andersson, Ingrid Burman, Lars Bäckström, Stig Eriksson, Owe Hellberg, Tanja Linderborg, Berit Jóhannesson, Maggi Mikaelsson och Lars Ohly. Denna motion är även den en partimotion. De anför i motionen att riksdagen skall tillkännage för regeringen att man bör verka emot att en

47 Schyman, Gudrun, Andersson, Hans, Burman, Ingrid, Bäckström, Lars, Eriksson Stig, Hellberg, Owe, Linderborg, Tanja, Mikaelsson, Maggi, Jóhannesson, Berit. (2000-09-30). Motion 2000/01: U402. 48 a.a 49 a.a

24 militärallians eller supermakt inte antar den roll som världssamfundet idag innehar. Man förklarar i motionen att det inte finns något som motiverar Natos existens då hotbilden från öst inte är densamma som under kalla kriget. I och med att Warszawapakten upplöstes borde Nato likaså gjort det. Eftersom Nato alltid dominerats av USA har man genom det haft ett starkt amerikanskt inflytande i Europa. Förespråkarna för Nato blev tvungna att motivera ett politiskt argument av dess fortsatta existens vilket blev ett problem efter kalla kriget. En möjlighet till att finna politiska motiv för Nato blev genom konflikterna på Balkan. Nato skulle nu ta sig an uppgifter för att agera fredsbefrämjande och fredsframtvingande. Nato inledde då förhandlingar med den jugoslaviska regeringen. I motionen skriver man att ”Om inte den jugoslaviska regeringen gick med på att Nato kunde röra sig fritt i hela Jugoslavien skulle Nato bomba Serbien”50, och menar att förhandlingarna inte var någon förhandling utan en presentation av ett ultimatum. Nato valde att bomba Jugoslavien trots att man mottog varningar om att det kunde försvåra konflikten. I motionen beskrivs detta som att det uppenbarligen ansågs viktigare för USA och Nato att demonstrera sin makt istället för att skydda jugoslaver och albaner från Milosevic regering. Det politiska spelet från Nato hade i och med detta endast skapat mer problem än sitt tidigare uttalade syfte om att agera fredsbefrämjande. Man förklarar även att tiden efter att sovjet föll har också påverkat Sveriges roll i den internationella politiken. Sveriges utrikespolitik har förflyttats från att man agerar som en självständig stat som värnar om de fattiga, svaga och maktlösa till att man blir mer integrerad i EU samt USA:s utrikespolitiska ställningstagande. Trots att man inte är medlem i Nato tog den svenska regeringen en positiv ställning för bombningarna i Jugoslavien. Detta ställde sig de vänsterpartistiska riksdagsledamöterna kritiska till då man inte kan förespråka för en starkare ställning för världssamfundet parallellt med att man lägger sig platt för en supermakts behandling av detta världssamfund. Man avslutar motionen med en förklaring att Vänsterpartiet har som åsikt att den svenska regeringen skall påskynda omorganiseringen av FN och verka för ett bättre samarbete till organisationen framför samarbete med Nato. De realistiska indikatorerna som går att finna i motionen är makt och suveränitet. Makt går att applicera på motiveringen till hur Nato agerar som organisation och hur man ställer sig kritiska mot det. Nato använder makten till att hotfullt få Jugoslavien att gå med på de ultimatum man ställer på nationen samt att visa sin makt genom att använda militära medel med bombningar. Suveränitet blir applicerbart på argumentet om att Sverige skall agera

50 Schyman, Gudrun, Andersson, Hans, Burman, Ingrid, Bäckström, Lars, Eriksson, Stig, Owe, Hellberg, Linderborg, Tanja, Jóhannesson, Berit, Mikaelsson, Maggi, Ohly, Lars. (2001-10-04). Motion 2001/02: U284

25 självständigt i utrikespolitiska frågor och inte underkasta sig en supermakt som USA eller Nato.51

Tredje motionen är en kommittémotion av riksdagsledamöterna Hans Linde, Marianne Berg, Jacob Johnson, Kalle Larsson, Lena Olsson och Alice Åström från den 30 oktober 2006. I motionen motiverar de sina förslag för att Sverige bör verka för att Natos ambitioner om geopolitiska expansion bromsas samt att organisationen upplöses för att hindra USA från att ha trupper och kärnvapen i Europa. Man förklarar i motionen att i mitten på 1980-talet inledde Sovjet en massiv nedrustning av kärnvapen vilket även USA gjorde. Sovjet gick även med på att dra tillbaka sina trupper och kärnvapen från de länder som var medlemmar i Warszawapakten med löftet att Nato inte skulle expandera mer österut. Detta höll ett kort tag innan Nato bröt detta löfte och fortsatte sin expansion in i Östeuropa till forna sovjetrepubliker och ledamöterna ställer sig här kritiska gentemot Natos agerande. Man förklarar att en stor del av den ryska befolkningen känner ett stort missnöje p.g.a. denna utveckling. Ryssland upplever att Nato och USA försöker skaffa sig territorium för att omringa Ryssland militärt och geopolitiskt. Konsekvenserna blir att Ryssland i sin tur också börjat rusta upp och försöker etablera den hegemonin man en gång hade. Resultaten av den ryska upprustningen har varit delvis lyckad genom förhandlingar och genom maktspråk. Från väst har man ofta kritiserat Rysslands maktspråk och att man allierat sig med länder som styrs genom auktoritära medel. Realismens indikator makt får stor betydelse på argument om Natos agerande, om att expandera och utöka sitt territorium i Östeuropa. Det i sin tur leder till att även Ryssland genomför en upprustning och skapar på så sätt även en maktbalans.52

Fjärde motionen är en partimotion av Lars Ohly, Marianne Berg, Jacob Johnson, Hans Linde, Elina Linna, Alice Åström och Gunilla Wahlén från den 24 september 2008. I motionen anför de förslag om att inte ge tillåtelse för Nato att öva på svenskt territorium samt att Sverige skall dra tillbaka sina representanter vid Natos högkvarter i Bryssel. Man skall även inte inleda några förhandlingar för att söka medlemskap i Nato. Man motiverar även i motionen att Sverige bör lämna samtliga åtaganden i Partnerskap För Fred som är kopplat till Nato, då det bidrar till att man kommer allt närmare organisationen i och med en ytterligare samordning. Argumenten för att Sverige inte skall vara representerade vid Natos högkvarter grundar man på Sveriges neutralitetspolitik och att man inte skall vara representerade i en organisation man

51 Schyman, Gudrun, Andersson, Hans, Burman, Ingrid, Bäckström, Lars, Eriksson, Stig, Owe, Hellberg, Linderborg, Tanja, Jóhannesson, Berit, Mikaelsson, Maggi, Ohly, Lars. (2001-10-04). Motion 2001/02: U284 52 Linde, Hans, Berg, Marianne, Johnson, Jacob, Larsson, Kalle, Olsson, Lena, Åström, Alice. (2006-10-30). Motion 2006/07: U236.

26 inte innehar ett medlemskap i. Med anledning av det bör man heller inte låta Nato öva på svenskt territorium och för att undvika Natos expansion. Samarbetet med Nato växer, främst genom de EU-ledda stridsgrupperna som många anser är positivt för samarbetet gentemot Nato-länderna. Även Norges medverkan i Nato anser man har stor betydelse och påverkan för Sveriges agerande med Nato då man ingår i den nordiska stridsgruppen. Man förklarar i motionen att traditionen av neutralitet medför en rad förplikterser som gör att Sverige lämpas bra som en fredsbevarande kraft. När man medverkar i internationella insatser under Nato- befäl bidrar det till att förstärka bilden med att Sverige är en del av Nato. Då Natos konflikthanteringsperspektiv grundar sig på militära lösningar, kan det göra att det förtroende som Sverige har som fredsaktör undermineras. Man är även mycket negativa till ett medlemskap i Nato som skulle föra Sverige allt närmare USA. Kritik riktas också mot de ömsesidiga försvarsförplikterser om att bistå de andra medlemsstaterna i fall de blir anfallna. Detta skulle tvinga Sverige in i orimliga situationer och förpliktelser anser man. Efter en analys kan man finna att den realistiska indikatorn makt går att applicera med på argument om att Sverige inte bör låta Nato öva inom svenska gränser då detta skulle leda till ytterligare utökad expansion och territorium för Nato. Två liberala indikatorer är applicerbara på motionen. Den första är normer och rättigheter där man vill att Sverige genom sin roll med neutraliteten skall verka som en fredsbevarande kraft. Med detta menas att man vill att Sverige får en roll där man leder fredsfrämjandeinsatser som leder till bättre förutsättningar för demokrati och mänskliga rättigheter. Man vill undvika att denna bild undergrävs genom ett Natomedlemskap. Den andra liberala indikatorn är interdependens som går att applicera på ledamöternas negativa inställning till det ömsesidiga försvarsförplikterser som råder inom Nato då det kan få de konsekvenser att Sverige dras in i onödiga konflikter. Internationellt samarbete kan kopplas till att man gärna ser att Sverige lämnar samtliga åtaganden i Partnerskap För Fred eftersom det är kopplat till Nato och då det bidrar till att man kommer allt närmare organisationen.53

Femte och avslutande motionen är en kommittémotion skriven av Stig Henriksson, Jens Holm, Amineh Kakabaveh, Birger Lahti, Hans Linde, Håkan Svenning och Emma Wallrup och är från den 29 oktober 2014. De anför, precis som i föregående motion, att Sverige inte skall inleda några förhandlingar om att ansöka om ett medlemskap i Nato. Man skall inte heller medverka i Natoledda insatser som inte bidrar till fred eller utveckling och säkerhet för

53 Ohly, Lars, Berg, Marianne, Johnson, Jacob, Linde, Hans, Linna, Elina, Åström, Alice, Wahlén, Gunilla. (2008-09-24). Motion 2008/09: Fö204

27 en civilbefolkning. Man anför även i motionen om att Sverige bör avbryta värdlandsavtalet med Nato och inte vara en del av Natos reservstyrka Response Forces Pool för att istället eftersträva andra samarbeten och då med de nordiska länderna. Ledamöterna framför sin kritik till den utveckling som Sverige är med och bidar till i from av en militarisering av EU och att samarbetet med Nato blivit starkare. Detta leder till att det uppstår frågetecken angående de internationella insatser man deltar i anser man. Man är av en åsikt att EU har siktet på att bli en militär stormakt tillsammans med USA och Nato där det är de egna värderingarna och intressena är det man vill försvara. Med snabbinsatsstyrkan Nato Reaction Forces, som Sverige är en reserv till i och med att vara en del av reservstyrkan Response Forces Pool, kommer man allt närmare ett fullt medlemskap i Nato vilket man ställer sig mycket kritiska till då det skadar den svenska alliansfriheten. Ytterligare kritik riktas i motionen mot Natos kärnvapenkapacitet som bidrar till en ökad risk att kärnvapen kan förekomma på svenskt terittorium. Man finner att Sveriges roll i den internationella politiken handlar om att handla som en opartisk aktör där man skall agera medlare i internationella konflikter och verka vid fredsförhandlingar. Vid en analys av indikatorerna kan man utläsa att de realistiska indikatorerna överskuggar de liberala i argumenterandet mot Nato och den negativa inställning ledamöterna redovisar i motionen. Den realistiska indikatorn makt kan kopplas till resonemanget om att Sverige inte skall bidra till reservstyrkan Response Forces Pool för att inte medverka till en större militärkapacitet för Nato. Makt kan även appliceras på åsikten att EU har en ambition att bli en stormakt med USA och Nato för att skydda sina egna intressen och värderingar. En stormakt med EU, USA och Nato bidrar till ytterligare ökad makt för Nato som organisation genom att man får en stor militär kapacitet som gör att organisationen kan ägna sig åt internationella intressen i större utsträckning. Internationellt samarbete kan kopplas till deras argument om att man inte skall medverka i Natoledda insatser som inte bidrar till fred eller utveckling och säkerhet för en civilbefolkning då det internationella samarbetet för fred inte skall ske via Nato.54

54 Henriksson, Stig, Holm, Jens, Kakabaveh, Amineh, Lahti, Birger, Linde, Hans, Svenneling, Håkan, Wallrup, Emma. (2014-10-29). Motion 2014/15:140.

4.3 Analys

Efter en mer djupgående analys av resultatet går det att finna de liberala och realistiska indikatorerna tydligt i motionerna. Däremot förekom inga marxistiska indikatorer i resultatet. De realistiska indikatorerna förekom i högre grad än de liberala. De realistiska indikatorerna anträffas totalt 16 gånger gentemot de liberala som förekom 13 gånger i motionerna. En vidare precisering av indikatorerna visar att den liberala indikatorn interdependens förekom 4 gånger, internationellt samarbete 6 gånger gånger och normer och rättigheter 3 gånger totalt. Realismens indikator med makt går att finna 10 gånger, maktbalans 5 gånger och suveränitet 1 gång.

En mer närmare analys av motionerna från Moderaterna och Vänsterpartiet visar att man kan utläsa att de olika teorierna framhölls i argumenten till deras ställningstagande om ett svenskt Natomedlemskap i en ungefärlig lika stor utsträckning. Hos de moderata riksdagsledamöternas motioner förekom de liberala indikatorerna totalt åtta gånger. Interdependens som indikator förekom tre gånger, internationellt samarbete tre och normer och rättigheter två gånger. Realismens indikatorer förekom även de totalt åtta gånger från de moderata riksdagsledamöterna. Indikatorn makt förekom fem gånger och maktbalans tre gånger. Suveränitet kunde dock inte utläsas i de moderata motionerna. Hos de vänsterpartistiska riksdagsledamöternas motioner förekom de liberala indikatorerna totalt fem gånger. Interdependens förekom en gång, internationellt samarbete tre gånger och normer och rättigheter som indikator förekom en gång i Vänsterpartiets motioner. Realismens indikatorer gick att utläsa åtta gånger från Vänsterpartiets motioner. Indikatorn makt förekom här fem gånger, maktbalans två gånger och suveränitet förekom en gång. Tabellen på sidan 30 redovisar en sammanställning av analysschemat från metod och materialkapitlet. M står för Moderaterna och V för Vänsterpartiet. Siffrorna visar hur ofta indikatorerna förekom i varje partis motioner.

Liberalism (13) Realism (16) Marxism (0) M: 8 M: 8 M: 0 V: 5 V: 8 V: 0 Interdependens: Makt: Klasskamp: M – 3 M – 5 M – 0 V – 1 V – 5 V – 0 Internationellt samarbete: Maktbalans: Kraftmätning mellan M – 3 M – 3 kapitalistiska stater: V – 3 V – 2 M – 0 Normer och rättigheter: Suveränitet: V – 0 M – 2 M – 0 V – 1 V – 1 Tabell 2. Utvecklat analysschema.

Genom resultatet av motionerna kan man redovisa vilka de mest utmärkande argumenten var angående åsikten för eller emot ett Natomedlemskap för varje indikator. Den liberala indikatorn interdependens förekommer oftast vid ett resonemang om de ömsesidiga försvarsförpliktelserna som råder inom Nato och artikel 5. Från Moderaternas sida kan man utläsa detta som något positivt ur kontexten från motionerna, samtidigt som man från Vänsterpartiets sida använder det som något negativt då det kan dra in Sverige i onödiga konflikter anser man.

Internationella samarbetet präglar partiernas skilda åsikter om hur man skall leda samarbete mellan internationella organisationer för att skapa fred. Moderaterna ser det som positivt för hur man via Partnerskap För Fred kan verka via Nato för goda internationella samarbeten. I de vänsterpartistiska motionerna ställer man sig kritisk till PFF och ser istället att arbetet för att skapa fred sker via andra organisationer som till exempel FN.

Analysen av normer och rättigheter och dess kontext i motionerna visar att Moderaterna är positiva till att arbetet för att stärka dessa värden kan ske genom Nato och ett medlemskap skulle göra att man får en roll där man är med och tar beslut om operationer som berör dessa frågor. Hos Vänsterpartiet framför man istället vikten av att hålla sig utanför Nato och istället värna om neutraliteten för att genom den verka för att förbättra dessa värden.

Indikatorn makt förekom i Moderaternas motioner oftast i argumenteringen om att Sverige är i behov av att skaffa sig allierade för att förbättra den militära kapaciteten som blir starkare genom Nato. Från Vänsterparitet har man en mer negativ inställning till Natos sökande efter mer makt i from av expansion av militär kapacitet och territorium.

Maktbalans indikatorn motiveras från Moderaternas motioner som att man behöver ansluta sig till Nato för att skydda sig från yttre hot och refererar då främst till Rysslands ökade aktiviteter i Sveriges närområden. Från Vänsterpartiet handlar maktbalansen om att ett medlemskap i Nato kan bidra till en ökad spänning till Ryssland och därmed får man en negativ konsekvens av att söka maktbalans genom Nato.

Suveränitet som endast återfanns hos en motion från Vänsterpartiet applicerades till argumentet om att Sverige skall agera självständigt i utrikespolitiska frågor och inte verka genom en internationell organisation som Nato.

5 Slutsatser

Innan redovisningen av slutsatserna för denna studie kan det underlätta att repetera uppsatsens syfte. Syftet med denna uppsats var alltså att undersöka hur debatten förs kring ett svenskt Natomedlemskap utifrån teorierna liberalism, realism och marxism i riksdagen från moderata och vänsterpartistiska riksdagsledamöter. Den frågeställning som studien har besvarat och behandlat är följande:

”I den politiska debatten som äger rum angående ett svenskt Natomedlemskap, hur argumenterar moderater och vänsterpartister i sina motioner som man lämnar till riksdagen i förhållande till teorierna liberalism, realism och marxism?”

Efter en djupgående analys och efter att ha räknat de valda indikatorerna som är applicerbara på materialet utifrån teorierna, kan man utläsa att det går att finna liberala och realistiska faktorer i hög utsträckning i riksdagsledamöternas argumentationer. Däremot finns en total saknad av de marxistiska indikatorerna i motionerna. Avsaknaden av marxismen kan bero på att Vänsterpartiet, som står närmast den marxistiska teorin av de två valda partierna att studera, idag mer kan ses som ett vänster-socialdemokratiskt parti och många vänsterpartister anser att kommunismen idag inte har mycket koppling till partiet. Man har även sedan 1980- talet tagit alltmer avstånd från kommunismen och ändrade då även till nuvarande namnet Vänsterpartiet från att tidigare haft partinamnet Vänsterpartiet Kommunisterna.

De liberala indikatorerna återfinns i en större omfattning i de moderata motionerna än de vänsterpartistiska. Slutsatsen efter en analys av dessa indikatorer blir alltså att man i Moderaterna ser att de liberala indikatorerna kan ha en viktigare betydelse för i Sveriges säkerhetspolitiska roll och samverkan med Nato än vad Vänsterpartiet anser. Detta för att främja goda internationella samarbeten, samt att det finns ett behov av interdependens även angående försvarsfrågan mellan stater. Realismens indikatorer återfanns i lika stor uträckning hos båda partiernas motioner men hur de appliceras och dess kontext skiljer sig markant. Slutsatsen som kan dras av detta är att Moderaterna i högre grad anser att de realistiska indikatorerna, främst makt och maktbalans, har större betydelse för Sveriges utrikes– och säkerhetspolitik både i hänseende till skydd för staten och hot mot staten. De använder därför realism i att argumentera för ett Natomedlemskaps positiva konsekvenser. Från Vänsterpartiet framhävs de negativa sidorna av den maktutökning som Nato strävar efter, samt att maktbalansen som skapas genom Nato till bl.a. Ryssland bidrar till ytterligare spänningar

32 mellan två militära stormakter. En slutsats som kan dras av denna analys blir att realismens indikatorer får en mer normativ beskrivning av vad Moderaterna vill uppnå med teorin realism.

Att motionerna är utspridda under en lång tidsperiod, åren 2000 – 2014, gör inte att det går att identifiera några särskilda argumentationsskillnader från Vänsterpartiet. Konsekvent använder man de realistiska indikatorerna i en negativ kontext, bortsett från när man talar om Sveriges suveränitet. Någon argumentationsskillnad gällande de liberala indikatorerna går inte att utläsa i någon större utsträckning hos Vänsterpartiets motioner under en längre tidsperiod, utan även de används i samma kontext i alla motioner. Ofta lyfter man fram Sveriges roll som neutrala och betydelsen att förbli så. I Moderaternas resonemang till ett Natomedlemskap kan man utläsa en skillnad av realismens betydelse i motionerna, och då främst i hänseende till den ökade ryska aktiviteten i Sveriges närområde som används som argument för att ansluta sig till Nato. Däremot finns inga markanta skillnader över tid angående liberalismen i de moderata motionera.

Den indikatorn som var vanligast förekommande totalt från båda partiernas motioner var makt. Anledningen till detta kan antas bero på att makt och dess betydelse för Nato med en stor militär kapacitet och territoriell expansion har en avgörande roll för organisationen. I analysen av Moderaternas och Vänsterpartiets motioner blir detta extra tydligt då det går att utläsa argumentationen av maktens positiva och negativa konsekvenser som ett eventuellt Natomedlemskap kan komma att medföra.

Materialvalet med motioner från två partier med olika politiska ideologier bidar till att man får en tydlig åsiktsskillnad till studiens frågeställning och det påverkar således resultatet. Valet att studera två så pass skilda partier gör att fördelningen av indikatorernas kontexter får helt olika innerbörder men återfinns i en ungefärlig lika stor utsträckning i båda partierna. Det som kunde höjt värdet ytterligare för studien är att analysera fler motioner från partierna, men då avgränsningar var tvungna att göras för att inte uppsatsen skulle bli för stor har detta inte varit möjligt samt för att man skall få en tydlig fördjupad analys av motionerna som redovisas i resultatavsnittet.

De två andra teorierna som nämns i början av i metoddelen, engelska skolan och postmodernism, kan bidra med en alternativ förklaring av argumentationerna för att förstärka studien ytterligare. Engelska skolan som teori för internationella relationer fungerar som en blandning mellan liberalismen och realismen som vanligtvis ses som två kontrateorier.

Engelska skolan blandar dessa två teorier genom att fokusera på liberalismens världssamhälle och realismens internationella system, som tillsammans utgör det internationella samhället.55 Genom den engelska skolan undviker man att analysera motionerna efter de indikatorer som kännetecknar liberalismen och realismen var för sig. Istället kan man säga att man får en blandning av realisters strävan om nationella intressen kombinerat med den liberala institutionalismen för att bilda en teori där realisternas anarki i internationella system skapar drivkraften för grupper inom staten att samverka för att uppnå ett gemensamt mål.56

Postmodernismen kan bidra med en annan förståelse för argumentationen då den har en reflekterande roll i motsats till liberalism, realism och marxism som är mer rationalistiska teorier. Postmodernismen menar att språkets och representationens betydelse har avgörande roll för att förstå hur maktförhållanden ständigt är närvarande i alla kunskapssystem. Likheter med konstruktivismen finns då man menar att sociala konstruktioner har betydelse och att det inte existerar någon verklighet som inte är socialt konstruerad. Alltså kan man säga att postmodernister hävdar att förståelsen av verkligheten är präglad av sociala diskurser. I studier för internationella relationer leder det till att man får en problematisering av centrala begrepp som staten, gränser, anarki, suveränitet och territorium.57 Postmodernismens koppling till Nato kan ske genom t. ex att makthavare har räknat med vissa hotbilder för att skapa yttre fiender, och på så sätt uppnå ett resultat av att kunna stärka en enhetlig nationell eller en organisations identitet. Postmodernismen har således bidragit till att i studier av internationella relationer har internationella organisationer samt diplomati inte setts som uteslutande verksamheter för stater. Stater anses inte heller utgöra en naturlig utgångspunkt för postmodernister eftersom den aldrig uppnår ett färdig skeende. Statens form är alltid i skapande och tar uttryck i både nationella och utrikespolitiska samtal där statens gränser ständigt är i förändring.58

I hänseende till uppsatsens syfte kan man avslutningsvis dra en mer omfattande slutsats att de realistiska indikatorerna får en större relevans än de liberala och marxistiska på grund av riksdagsledamöternas syn på Nato som en militärorganisation som främst skall handla genom realistiska medel. Dock är det viktigt att poängtera att liberalismens indikatorer nämns i en relativ stor utsträckning i motionerna men huvudargumenten, både för och emot ett svenskt Natomedlemskap har sin grund i realismen.

55 Daddow, Oliver. (2009). International Relations Theory .s. 103 56 Daddow (2009) s. 106 57 Gustavsson och Tallberg (2009) s.131 58 Gustavsson och Tallberg (2009) s.136-137

Sammanfattning

Nato är en politisk och militär organisation vars huvudsyfte består av att skydda friheten och värna om säkerheten för organisationens medlemsländer. Natos historia börjar i och med etableringen 1949 och var ett svar på hotet man kände från Sovjetunionen. Sverige intog ett officiellt ställningstagande som neutrala under kalla kriget men det har debatterats ifall neutralitetspolitiken och samarbetet med västmakterna gick så långt att man kunde tala om Sverige som en dold del av Nato. Idag står man inför ett nytt säkerhetspolitisk läge. En alltmer upptrappad hotbild i svenska närområden har skapat en debatt mellan riksdagspartierna kring försvarsfrågor och inte minst ett framtida svenskt Natomedlemskap.

Teorierna som används i denna uppsats är liberalism, realism och marxism och är tre välkända teorier inom internationella relationer. Syftet med studien var att analysera hur ett svenskt Natomedlemskap argumenterades i motioner från moderata och vänsterpartistiska ledamöter utifrån indikatorer hämtade ur de tre teorierna, som sedan applicerats på ledamöternas argument. Från liberalismen användes indikatorerna interdependens, internationellt samarbete och normer och rättigheter. Realismens indikatorer utgjordes av makt, maktbalans och suveränitet och marxismens indikatorer bestod av klasskamp och kraftmätning mellan kapitalistiska stater.

Materialet för studien utgjordes av motioner som behandlar Natomedlemskap inlämnade till Sveriges riksdag från riksdagsledamöter tillhörande Moderaterna och Vänsterpartiet. Motionerna har sedan analyserats utifrån teorierna liberalism, realism och marxism genom att använda en kvalitativ textanalys som metod.

Resultatet av studien visar på att motionerna innehåller indikatorer av den realistiska teorin i störst utsträckning och därefter de liberala indikatorerna. Anmärkningsvärt är att den marxistiska teorins indikatorer inte gick att utläsa alls i motionerna. Moderaterna använder liberala argument främst i resonemang om Natos betydelse för försvarets interdependens samt internationellt samarbete för att skapa fred. Vänsterpartiet använder främst liberala argument när man inte anser att Sverige bör verka för stärkta normer och rättigheter genom en militär organisation som Nato. Realistiska argument redovisas med Natomedlemskapets positiva konsekvenser med en ökad militär förmåga från Moderaterna. Vänsterpartiet framhåller de negativa konsekvenserna i ett realistiskt förhållningssätt till Natofrågan och lyfter ofta fram Natos strävan efter maktexpansion som ett motargument.

Referenser:

Tryckta källor

Tolgfors, Sten. (2003-09-25). Motion 2003/04: U208. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Svenskt- Natomedlemskap_GR02U208/?text=true Hämtad 2015-03-15.

Danielsson, Peter. (2005-09-29). Motion 2005/06: U235. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Svenskt- Natomedlemskap_GT02U235/?text=true Hämtad 2015-03-15

Bengtsson, Finn & Engblom, Annicka. (2008-10-01). Motion 2008/09: U279. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Medlemskap-i- Nato_GW02U279/?text=true Hämtad 2015-03-15

Jernbeck, Isabella. (2012-10-05). Motion 2012/13: U304. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Sverige-och- Nato_H002U304/?text=true%C2%A8%27 Hämtad 2015-03-15

Obminska, Marta. (2013-10-02). Motion 2013/14: U234. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Medlemskap-i- Nato_H102U234/?text=true Hämtad 2015-03-15

Schyman, Gudrun; Andersson, Hans; Burman, Ingrid; Bäckström, Lars; Eriksson, Stig; Hellberg, Owe; Linderborg, Tanja; Mikaelsson, Maggi; Jóhannesson, Berit. (2000-09-30). Motion 2000/01: U402. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Forslag/Motioner/Konfliktforebyggande-och-jamst_GO02U402/?text=true Hämtad 2015-03-15

Schyman, Gudrun; Andersson, Hans; Burman, Ingrid; Bäckström, Lars; Eriksson, Stig; Owe, Hellberg; Linderborg, Tanja; Jóhannesson, Berit; Mikaelsson, Maggi; Ohly, Lars. (2001-10- 04). Motion 2001/02: U284. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Forslag/Motioner/Sverige-under-nya-internatione_GP02U284/?text=true Hämtad 2015-03-15

Linde, Hans, Berg, Marianne, Johnson, Jacob, Larsson, Kalle, Olsson, Lena, Åström, Alice. (2006-10-30). Motion 2006/07: U236. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Forslag/Motioner/En-ny-Rysslandspolitik_GU02U236/?text=true Hämtad 2015-03-15

Ohly, Lars; Berg, Marianne; Johnson, Jacob; Linde, Hans; Linna, Elina; Åström, Alice; Wahlén, Gunilla. (2008-09-24). Motion 2008/09: Fö204 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Sveriges-sakerhets--och- forsva_GW02F%C3%B6204/?text=true Hämtad 2015-03-15

Henriksson, Stig; Holm, Jens; Kakabaveh, Amineh; Lahti, Birger; Linde, Hans; Svenneling, Håkan; Wallrup, Emma. (2014-10-29). Motion 2014/15:140. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Freds--och- sakerhetspolitik_H202140/?text=true Hämtad 2015-03-15

Bearbetningar

Smith, Steve, Hadfield, Amelia & Dunne, Tim. (2008). Foreign Policy. Theories, Actor, Cases. Första upplagan. Oxford University Press

Gustavsson, Jakob; Tallberg, Jonas. (2009). Internationella Relationer. Andra upplagan. Studentlitteratur AB, Lund

Morgenthau, Hans J. (1993). Politics Among Nations. The Struggle for Power and Peace. Kort upplaga av sjätte upplagan. McGraw-Hill

Weber, Cynthia. (2005). International Relations Theory. A Critical Introduction. Andra upplagan. Routledge

Hettne, Björn. (1990). Internationella Relationer. Andra upplagan. Studentlitteratur Lund.

Duignan, Peter. (2000). NATO: Its Past, Present, Future. Hoover Press

Landman, Todd. (2003). Issues and Methods in Comparative Politics: An Introduction. Routledge

Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik & Wägnerud, Lena. (2012). Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Fjärde upplagan. Norstedts Juridik: Stockholm

Daddow, Oliver. (2009). International Relations Theory. Andra upplagan. Sage Publications Inc, London.

Weinrod, W. Bruce. (2012). The Future of NATO. http://eds.a.ebscohost.com/eds/detail/detail?vid=33&sid=ee1e02af-8942-4647-ab14- 4670a106b0ca%40sessionmgr4002&hid=4108&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2 ZSZzY29wZT1zaXRl#db=edspmu&AN=edspmu.S1527193512200004 Hämtad 2015-04-01.

Nilsson, Mikael. (2013-12-16). Amber Nine: NATO’s Secret Use of a Flight Path over Sweden and the Incorporation of Sweden in NATO’s Infrastructure. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/14794012.2013.843883#.VRvkHfnumnq Hämtad 2015-04-01.

Petersson, Magnus. (2012). Sweden and the Scandinavian Defence Dilemma. http://ehis.ebscohost.com/eds/detail/detail?vid=6&sid=3aa85758-98a2-41ea-9c11- 7ccfde057cd0%40sessionmgr198&hid=103&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2ZS ZzY29wZT1zaXRl#db=afh&AN=75370415 Hämtad 2015-04-14

Layne, Christopher. (2000). US Hegemony and the Perpetuation of NATO. http://ehis.ebscohost.com/eds/detail/detail?vid=9&sid=c39b5f33-7fbb-4420-b061- 43cf3f7bc3d1%40sessionmgr110&hid=119&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2ZS ZzY29wZT1zaXRl#db=hia&AN=6904749 Hämtad 2015-04-14

Bunde, Tobias & Noetzel, Timo. (2010). Unavoidable Tensions: The Liberal Path to Global NATO. http://ehis.ebscohost.com/eds/detail/detail?vid=3&sid=4e202a82-df01-4f4a-a713- 45bd1ea65963%40sessionmgr113&hid=119&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2ZS ZzY29wZT1zaXRl#db=buh&AN=52930356 Hämtad 2015-04-14

Internetmaterial

Nato-delegationen (2013-10-30). http://www.riksdagen.se/Sa-funkar- riksdagen/Internationellt-arbete/Natos-parlamentariska-forsamling/ Hämtad 2015-04-01

Försvarsdepartementet. (2008-10-13). Fredsfrämjande insatser. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sb/d/11072 Hämtad 2015-04-22