RIG

TIDSKRIFT UTGIVEN AV FÖRENINGEN FÖR SVENSK KULTURHISTORIA I SAMARBETE MED NORDISKA MUSEET OCH FOLKLIVSARKIVET I LUND

1991 ÅRGÅNG 74

REDAKTION ELISABET HIDEMARK . NILS-ARVID BRINGEVS MATS HELLSPONG . HANS MEDELIVS

STOCKHOLM 1991

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Föreningen för svensk kulturhistoria

STYRELSE Docent Elisabet Hidemark (ordf.) , intendenten fil. kand. Hans Medelius (sekr. adr. Nordiska Museet, Box 27820, 11593 Stockholm), docent Mats Hellspong (Rigs redak­ tör, adr. Institutet för folklivsforskning, Lusthusporten 10, 11521 Stockholm), fru Eivor Andersson (skattm.), professor Nils-Arvid Bringeus, professor Sven B. Ek, profes­ sor Billy Ehn, direktören, fil. lic. Sune Zachrisson, professor Bo Grandien och styres­ mannen för Nordiska museet, fil dr Sten Rentzhog.

Revisorer

Byrådirektör Britt-Inger Svensson, förste intendent Berit Rönnstedt

Norstedts Tryckeri

Stockholm 1991

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 INNEHÅLL

UPPSATSER Ett militärt stadsproletariat, se ovan Hellspong. 24 Professor Nils-Arvid Bringeus, Lund: Debatten Christina Fjellström: Drömmen om det goda om Wilhelm Mannhardts fruktbarhets teorier. 7 livet, se ovan Skarin Frykman ...... 81 Die Debatte iiber Wilhelm Mannhardts Frucht- Jan Garnert: Ljus och kraft. Anmäld av fil. kand. barkeitstheorien ...... 23 Anders Perlinge, Stockholm ...... 61 Professor Billy Ehn, Umeå: Etnologin, det nya Harald Gustafsson: Sockenstugans politiska kul- Europa och internationaliseringen av Sverige 1 tur. Anmäld av Mats Hellspong ...... 29 Docent Mats Hellspong, Stockholm: Brottning Sören Jansson: Matvanor och hälsornedvetande. som folklig lek ...... 105 Anmäld av fil. kand. Charlotte Hagström, Lund 64 Wrestling as a Pop ular Game ...... 121 Per-Arne Karlsson: Järnbruken och ståndssam• Mag. art. Leif Spndergaard, Odense: Julens och hället. Anmäld av fil. lic. Gösta von Schoultz, Fastans träta - et svenskt fastelavnsspil fra Lund ...... 66 midten af 1400-tallet ...... 33 Birgitta Lagerlöf-Genetay: De svenska häxproces• "Julens och Fastans träta" - Der Streit zwischen sernas utbrottsskede 1668-1671, se ovan Weihnacht und Fasten - ein Schwedisches Herner ...... 94 Fastnachtsspiel ...... 56 Maj Nodermann: Mästare och möbler, se ovan Professor Stig Welinder, Uppsala: Fisk och männi- Bringeus ...... 57 skor ...... 69 Jochum Stattin: Från gastkramning till gatuvåld. Fish and men ...... 81 Anmäld av fil. kand. Lars Kaijser, Stockholm . 128 Catharina Svala: Lantbruksarkitekten Charles ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR Emil Löfvenskiöld 1810-1818. Anmäld av do- cent Gösta Arvastson, Göteborg ...... 130 Professor Nils-Arvid Bringeus, Lund: Jämtländska Svenska vanor och ovanor, se ovan Bringeus ... 125 möbelmålare ...... 57 Christer Winberg: Fabriksfolket. Anmäld av fil. Nils-Arvid Bringeus: Seder och oseder, vanor och kand. Kerstin Ek och fil. kand. Lennart Ek, ovanor ...... 125 Stockholm ...... 100 Docent Mats Hellspong, Stockholm: Knektar, gar­ Anna-Maria Åström och Maud Sundman: Hem- dister och officerare. Kring några nya arbeten ma bäst. Anmäld av docent Elisabet Stavenow om det militära folklivet ...... 24 Hidemark, Stockholm ...... 102 Jur. och fil. kand. Göran Hemer, Stockholm: "Ett gräseliga Spectakel" ...... 94 Docent Anders Salomonsson, Lund: Polisen och KORTA BOKNOTISER yrkesidentiteten ...... 122 Georg Drakos: Kal å Ada. Ett kulturellt självport• Docent Birgitta Skarin Frykman, Göteborg: Från rätt i Göteborg. Anmäld av fil. kand. Ann-Marie fattigdröm till överlevnadshot ...... 81 Brockman, Uddevalla ...... 31 Kjell Bergman: Poliser mellan klassförtryck och Karin Rehnberg: Husmödrar i Bohuslän 1938. brottsbekämpning, se ovan Salomonsson . . .. 122 Anmäld av Mats Hellspong ...... 32 Nils-Arvid Bringeus: Mat och måltid. Anmäld av Gösta Sandberg: De turkröda kattun trycken i Da­ professor Gösta Berg, Stockholm ...... 131 larnas dräktskick. Anmäld av fil. dr. Gertrud Båtsmän, ryttare & soldater. Sveriges Släktfors- Grenander Nyberg, Stockholm ...... 104 karförbunds årsbok 1988, se ovan Hellspong 24 Maud Wedin: Finnbebyggelsen i Ånge kommun. Den nordiska garnisonsstaden, se ovan Hellspong 24 Anmäld av Mats Hellspong ...•...... •.... 104 Carola Ekrem: Räkneramsor bland finlandssvens- Vit käpp Förstoringsglas Punktskrift. Anmäld av ka barn. Anmäld av docent Per Peterson, Uppsa- fil. kand. Claes Olsson, Umeå ...... 32 la ...... 98 Peter Englund: Poltava, se ovan Hellspong . . . . 24 Boris Engström och Bertil Palm: Hälsning från Föreningsmeddelanden Öland. Anmäld av docent Kurt Genrup, Umeå 68 Styrelseberättelse 1990 132

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Etnologin, det nya Europa och internationaliseringen av Sverige Av Billy Ehn

När jag själv 1969 började läsa etnologi i tande i olika miljöer. Uppräkningen av Stockholm hette ämnet Nordisk och jäm• vitt skilda ämnen kunde fortsätta mycket förande folklivsforskning och handlade länge. Kort sagt, svenska etnologer och mest om äldre svensk bondekultur. Idag folklorister är sådana som söker kunskap är benämningen Etnologi, särskilt europe­ främst om sitt eget land och folk ur isk, och inriktningen bredare. Den svens­ många olika synvinklar. ka, folklivsforskningen och folkloristiken Men vad betyder då tillägget "särskilt har blivit en kulturvetenskap som handlar europeisk"? Det är inte många etnologer om alla slags grupper, beteenden, uttryck som ger sig ut i Europa för att forska och och föremål, ur både historiska och an­ det är heller inte så vanligt att man jäm• tropologiska perspektiv. Vi intervjuar för svensk kultur med andra länders. Här akademiker om deras barndom, använder i Umeå har det funnits ett intresse för reklam och postorderkataloger i analysen norra Skandinavien och också på andra av modern konsumtion och arbetar i håll för Östersjö-Iänderna men annars är hamnar, på fabriker och på daghem för etnologin ett nationellt och självbeskå• att samla material. Vi studerar kvinnlig­ dande ämne. Man kan jämföra det med het i Postverket, nybyggarbarns uppfost­ socialantropologin, som växte fram i ko­ ran, erfarenheter från hospital, musik­ lonialmakterna och som främst ägnat sig livet i industrisamhällen och synen på åt utomeuropeiska folk. I Norden och handikappade under olika tider. Vi Centraleuropa var det däremot bönder, undersöker också vitsar och gåtor, mo­ fiskare och hantverkare, samer, zigenare derna vandringssägner och historieberät- och andra mer eller mindre främmande grupper i det egna landet som blev etno­ logernas forsknings objekt. Etnologin är alltså inte särskilt "euro­ Artikeln är författarens föreläsning vid installationen som professor i etnologi vid Umeå universitet den 13 peisk" och sätter inte internationella för• oktober 1990. hållanden i centrum. Ändå ska jag ägna

I-RIG 1/91

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 2 Billy Ehn

min ämnes presentation åt denna aspekt, och föreningsliv, på syjuntor och i ung­ därför att jag tror att den på olika sätt domsgäng, som etnologen vaknar till. kommer att prägla etnologin i framtiden. Ur det här perspektivet är det både Även om vi fortsätter att studera Sverige stimulerande och uppfordrande att före• och svenskarna, kommer vi att bli tvung­ träda ett ämne som etnologi, särskilt euro­ na att se, med oro eller entusiasm, hur peisk, med dess inriktning på folkliga kul­ vårt land "internationaliseras", hur det turer, påverkan över gränser, föränd• svenska påverkas och blandas upp med ringar i levnadssätt och världsbild, fram­ övriga Europa och världen utanför. växten av nya kulturmönster och bland­ Vi är väl alla fortfarande litet groggy ningar av traditioner från hela världen. efter revolutionsåret 1989. Det talas nu Hur ska då den framtida etnologin ta sig antingen euforiskt om Det nya Europa an de europeiska frågorna och interna­ som en härlig utopi av internationell ge­ tionaliseringen av Sverige? menskap och kulturell kompott över alla När vi i undervisningen talar om Euro­ gränser, eller hotfullt om mardrömmen pa så handlar det mest om de kulturella Festung Europa, vilken med alla medel variationerna inom och mellan olika län• skyddar sina rikedomar och privilegier der på denna kontinent, om regional sär• mot den fattiga världen. art och försvinnande livsformer och tra­ "Europa" har blivit en starkt laddad ditioner. Vi talar om korsikanska herdar, symbol och ett slagträ i många länders balkanska storfamiljer och baskiska be­ inrikes debatter om den egna nationens gravningsceremonier och det blir gärna historia och framtid. I våras hade SAF en så att vi ger en bild av ett mycket splittrat stor annonskampanj med bilder som skul­ och komplext Europa, där det är svårt att le symbolisera Sverige, "Du gamla du se några förbindelser mellan alla de na­ fria" och "Du nya Europa". Det var den tionella, etniska och språkliga grupper, svenska kräftskivan vid sidan av gemytet som nu ekonomiskt och symboliskt på tavernan, det ensliga skidspåret i gran­ sammanförs i ett den gamla världens För• skogen och alpernas mondäna utförsåk• enta Staterna. Starka intressen försöker ning, den röda stugan och björkarna vid bygga upp en europeisk identitet och fö• insjön och vitkalkade medelhavsvillor. reställningen om en europeisk kultur. Budskapet var troligen att Europa och För etnologer skulle det vara lätt att ploc­ Sverige går att förena, att EG inte hotar ka isär denna ideologiska konstruktion nationella värden. Den här debatten, som och visa hur den döljer ett myller av skil­ nu intensivt förs av politiker, ekonomer da kulturer och separata erfarenhetsvärl• och kulturskribenter, har väl ännu inte dar. Ett annat och kanske mer fruktbart hunnit sätta några djupare spår i etnolo­ sätt att nalkas Europa-temat vore att när• gisk forskning. Som folklivsforskare är de mare undersöka hur europeiska kulturer flesta av oss mer inriktade på de erfaren­ av olika slag (och världen i övrigt) genom­ heter som människor gör i sina dagliga syrar det dagliga livet i Sverige - på vil­ liv, än på olika eliters opinionsbildning i ket sätt internationaliseringen slår ige­ massmedia. Det är när Europa och värl• nom och präglar vardagen för olika grup­ den i övrigt blir en verklighet i svenska per. familjer, på arbetsplatser, i grannskap De senaste decennierna - och särskilt

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Etnologin, det nya Europa och internationaliseringen av Sverige 3 efter mordet på statsminister Palme - en i somras med hjälp av teaterproffs upp har det ofta, med en litet förbryllande ett stort bygdespel om Karl XII. Syftet formulering, sagts att Sverige blivit "en sades i programbladet vara att "skapa del av världen". Nu är vi, enligt denna stolthet över bygden och landet". Ett ide, mer som andra folk, på gott och ont. hundratal av statisterna hämtade man Nu är Sverige inte längre en liten isolerad från ortens flyktingförläggning. Den enklav långt upp i norr, utan i högsta svenska stormaktstidens karoliner spela­ grad med i världshändelserna. Förr var des sålunda av turkbulgarer, kosovoal­ det i stort sett bara samhällets elitskikt baner, iranier, irakier och latinameri­ som ingick i mer eller mindre globala kaner. Producenten, en norska, förklara• nätverk - idag gäller detta en mycket de att "det är nödvändigt att få känna stor del av Sveriges befolkning. Så brukar stolthet över sin hembygds kultur, för att, det sägas i den offentliga debatten och utan rädsla, kunna ta emot det som män• man brukar framhålla den roll handel, niskor från andra kulturer har att bjuda utbildning och media här spelar, liksom på". musik, litteratur, konst - och vetenskap. Det vore en intressant etnologisk upp­ Likaså att gränserna öppnas genom tu­ gift att ta reda på hur evenemang av det rism, idrott och inte minst migration. Allt här slaget, tex internationella kultur­ detta gör så gott som varenda svensk till dagar och invandrarfestivaler, som nu en provinsiell världsmedborgare, som är ofta förekommer i Sverige, påverkar rotad i ett landskap och en lokal miljö och svenskarnas syn på andra kulturer. Ar­ samtidigt delaktig av internationella kul­ rangörerna propagerar för den kulturella turströmmar. Minsta ort har snart kebab, mångfaldens värden, men man kan fråga kinesisk restaurang, invandrare och ut­ sig vilka djupare intryck sådana tillställ• landssvenskar, kabel-TV och charter­ ningar i praktiken gör. Vilken genom­ minnen och alla andra nymodigheter som slagskraft har t ex de "internationella numera ingår som normala inslag i träffpunkter" som finns på många in­ svenskt vardagsliv. vandrartäta orter? Här i stan ligger en I denna mening är Sverige redan sådan träffpunkt på Sveagatan och heter "mångkulturellt", som det heter med ett Cafe Nyfiket. I det dagliga livet försöker begrepp som för många är inspirerande, nog ändå de flesta människor, oavsett ur­ medan andra förmodligen känner sig sprung, skärma av mot det alltför annor­ starkt hotade i sin nationella identitet. lunda och hålla sig till det välbekanta. Vårt land har ju gått igenom en enorm Nyfikenheten har sina gränser och det befolkningsomvandling de senaste tjugo­ "mångkulturella" kan förknippas med fem åren. Idag är var åttonde invånare en något osvenskt och skrämmande. Flyk­ "invandrare", det finns hundratals natio­ tingarna som spelade karoliner i Dals Ed naliteter, många storstadsförorter är blev mordhotade och den äldre damen i präglade av etnisk mångfald och i små• idrottsföreningens tombola tyckte att samhällen över hela Sverige finns flyk­ dom var för många, för högljudda och tingförläggningar som leder till kultur­ för krävande. Teaterföreställningen hade möten av olika slag. hon inte sett. I lilla Dals Ed satte hembygdsförening- I Sverige pågår både internationalise-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 4 Billy Ehn ring och försvenskning. Världen tränger muslimernas "sed med omskärelse är helt sig in i vardagsrummen och svenskarna oförenlig med vår svenska kultur". De­ verkar bli alltmer medvetna om sin natio­ monstranterna fick omedelbart svar från nella identitet. Här har etnologer och den lokala flyktingmottagningen och det andra ett viktigt arbetsfält, som faktiskt blev en tidningsdebatt om religionsfrihet, påminner om de äldre folklivsforskarnas kvinnlig omskärelse och tolerans mot situation. Dessa upplevde att de stod mitt andra kulturer. i ett samhälle som höll på att ömsa skinn. Händelsen kan ses som ett exempel på De såg det gamla allmogesamhället vittra hur svenskar befäster sin nationella iden­ sönder och ersättas av modern industria­ titet genom att jämföra sig med andra lism, som hotade den traditionella svens­ folk och deras religion, särskilt när det ka kulturen. Även idag omvandlas Sveri­ gäller ett så centralt område som förhål• ge, t ex från ett relativt homogent samhäl• landet mellan könen. Islam har kommit le till ett multi-etniskt, och etnologerna till Sverige och gör svenskarnas gemen­ rycker ut, men inte för att rädda minnet samma synsätt och vanor tydligare för av det gamla, utan mer för att beskriva dem själva. Många känner sig troligen i och förklara vad som sker och vad det likhet med kalmarborna hotade av det betyder i ett längre perspektiv. annorlunda och samlas i ett försvar av Vad vi kan se och höra är de dramatiska "vår svenska kultur" . konflikterna om vad för slag samhälle Det går en spricka genom landet mel­ Sverige är och ska vara. De som strider är lan dem som uppfattar den etniska mång• t ex "BSS" och "BSB" , EG-anhängare falden som en fara för svensk kultur och och -motståndare, bevarare och förnyare, dem som tvärtom ser den som en välsig• naturvänner och teknikoptimister. nelse. Det är en spricka som polariserar Slagen mellan dessa läger pågår överallt, synen på Sverige, inte bara i Sjöbo. I inte bara i de offentliga debatterna. Men likaledes riksbekanta Kimstad delades or­ tidningarnas insändarsidor är en av kana­ ten upp i flyktingmotståndare, som de­ lerna för farhågor och förhoppningar monstrerar och bränner ner baracker i kring Sveriges framtid, och därför också rädsla för att "nu ska hela arabvärlden ett etnologiskt forskningsrnateriai bland komma till Sverige", som en av dem sade andra. i Aftonbladet, och flyktingvänner som bil­ En av dessa konflikter, som uttrycks i dar förening och tar emot turkbulgarer nationella och kulturella termer, är kriti­ och iranier genom att sjunga Du gamla ken av islam i Sverige. Hundratusen mus­ du fria och lära dem dansa Små grodorna limer i landet är både en del av interna­ och Lasse går i ringen. I skolan talar lä• tionaliseringen och en förstärkning av rarna om hur det är i andra länder och svenskarnas kulturella självmedvetande. I om förståelse för främmande kulturer. Kalmar demonstrerade nyligen ett ljugo­ Barnen visar sig vara nyfikna på sina nya tal fabriksanställda mot vad man kallade mörkhåriga kamrater och man finner var­ "islams fruktansvärda kvinnosyn". De andra i lekar och idrott. gick ut med plakat där det stod "Stoppa Sådana exempel kan förtydliga den kvinnoförtrycket som sprider sig i Sveri­ komplexa bilden av Sverige som nation. ge" och i en tidningsintervju sade man att Med sin självtillräcklighet och sin huma-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Etnologin, det nya Europa och internationaliseringen av Sverige 5 nitära öppenhet, med sin nationella in­ mycket annat är ju ofta direkt kopplade skränkthet och sin internationella solida­ till de ännu större frågorna om nationens ritet, ställer landet sina uttolkare inför framtid och tillståndet i världen. den svåra uppgiften att förena de motsä• En av folklivsforskarnas älsklingsupp• gelsefulla intrycken av både provinsiell gifter är att ta reda på vilka gamla tradi­ avkrok och kosmopolitisk arena. tioner som bevaras i det moderna samhäl• Här kan vi fråga oss om europeisering­ let och vilka nya som skapas. Detsamma en av Sverige kommer att leda till ökad är många lekmän upptagna av när de på eller tvärtom minskad tolerans mot myc­ sina hemorter vill knyta band till det för• ket annorlunda kulturer, t ex muslimer­ flutna och försäkra sig om att framtiden nas. Kommer svenskarna kanske att smit­ inte kommer att vara helt oviss. Allt fler tas av britternas, fransmännens, tyskar­ evenemang i det ultramoderna Sverige nas och östeuropeernas hårdare attity­ annonseras som "traditionella" och de der? Europa står ju inte bara för interna­ som startar nya hoppas med en gång att tionell mångfald och öppenhet, utan ock­ de ska bli en tradition. Ni känner ju själva så för västerländsk etnocentrism. till hur det gamla och passerade ständigt r det pågående samhällsprojektet att används i kommersiella syften. Nya reA definiera det svenska i kontrast till andra här i centrum skyltar t ex med en gammal­ kulturer deltar etnologer vid sidan av dags lanthandel och framhåller värdena massmedia och andra akademiska ämnen. "tradition och förnyelse", "personlig ser­ Det forskas, skrivs och pratas mycket idag vice som förr i tiden". En av cykelaffärer• om vad svenskarna är för slags folk, vad na gör reklam för Mormorscykeln med som är värt att försvara i det svenska kul­ parollen "DBS-nostalgi: en cykel som turarvet och vad svenskarna har att lära förr i tiden". av andra. Så bearbetas den nationella Vi etnologer ägnar oss åt att forska om identiteten i ett, åtminstone på ytan, allt­ sådant som människor funderar över till mer mångskiftande Blandsverige . Vi lever vardags, var man har sina rötter, vilka i ett land som ger dubbla budskap åt icke­ man delar historia och intressen med, svenskarna, ett land som kräver att de ska hur tiderna förändrats, vilka värden som ta seden dit de kommer, "ta skeden i brutit samman och vilka nya som kommit vacker hand" som Kalmar-demonstran­ i stället. Vi borde inte behöva oroa oss terna sade, samtidigt som det hyllar den för, som humanister gärna gör, om vi är kulturella valfriheten. samhällsnyttiga. Inte minst nu, under på• Definitionen av svensk kultur handlar gående samhällsomdaning med både för• dock inte bara om invandrare och etniska svenskning och genomgripande interna­ skillnader, även om dessa spelar en stor tionalisering av svenskarnas dagliga liv, är roll. De ökade kontakterna med omvärl• kunskapen om kulturmönster, etniska den i övrigt skulle nog ändå ha lett till skillnader, folktro och nationell identitet kulturella omprövningar av svenska livs­ förr och nu rena rama hårdvalutan. Det stilar och tänkesätt, jämfört med andra finns en stor efterfrågan på etnologisk folk. De eldfängda debatterna om köns• kunskap på många områden. Vårt intres­ roller, barnuppfostran, sexualitet, alko­ se för hur människor anstränger sig att hol, arbetsmoral, myndighetsrespekt och skapa ordning, samband och mening i

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 6 Billy Ehn tillvaron motsvarar tydligen ett mer all­ tande, hur de slår dövörat till och styv­ mänt behov av kunskap om innebörden nackat försvarar sina vanor och synsätt. av pågående sociala och kulturella för• Dessa frågor, som tidigare har gällt så ändringar i det svenska samhället och olika saker som konfirmationsdräkter , världen utanför. Nyligen skreven journa­ klockringning, jordbruksredskap och det list att det var nog bara kulturforskare så kallade förborgerligandet av arbetar­ som kunde förklara Saddam Hussein och klassen, aktualiseras nu i spänningen mel­ konflikten vid Persiska viken. lan nationen och omvärlden. I framtiden tror jag att en betydande Det är viktigt att inse att svenskarnas del av den etnologiska forskningen kom­ förhållningssätt till det utländska är ak­ mer att inriktas på sådana här stora frå• tivt. Människor är sällan några passiva gor, bl a genom att studera hur männi• mottagare som viljelöst förförs av frestel­ skor i sina lokala, dagliga sammanhang ser utifrån, helt utan känsla för sin egen tar emot och bearbetar intryck av olika nationella identitet. Inte ens "amerikani­ slag, från både den nära och den mer seringen" av Sverige, det stora spöket i avlägsna omvärlden. I allehanda diskus­ sådana här sammanhang, är en ensidig sioner och konflikter om hur man ska efterapning. Även McDonald's här i lan­ bete sig i Sverige hämtas exempel från det gör ett stort nummer av sin svenska vad man vet eller tror om andra svenskar, kvalitet, sina svenska råvaror, sina svens­ om sydeuropeer, muslimer, afrikaner, ki­ ka leverantörer. neser eller amerikaner, eller om borgare, Med en sådan här syn på kulturer som bönder och arbetare förr i tiden. På detta ständigt pågående växelspel mellan beva­ sätt genomsyras många situationer av glo­ rande och förändring, slutenhet och öp• bala och historiska hänvisningar, jämfö• penhet, borde etnologin vara väl rustad relser, hotbilder och visioner. Världen är för att empiriskt studera hur Sverige in­ påtagligt närvarande i svenskarnas före• ternationaliseras. Efter hundra års när• ställningar om sig själva och sitt land. En gången forskning om hur allmogesamhäl• viktig aspekt av svensk kultur är dessa let omvandlades till industrisamhälle, hur jämförelser och bearbetningar. Omvärl• den nya tiden kom till bygden, hur ideer den idealiseras eller fördöms, absorberas och föremål spreds över landet samt av eller avvisas, men har i bägge fallen bety­ hur levnadssätt och tänkande har skiftat delse för den nationella identiteten. mellan olika miljöer och under skilda ti­ Att studera europeiseringen av Sverige der, ska vi kunna ta oss an uppgiften att skulle inte vara något helt nytt för etnolo­ undersöka på vilka sätt Sverige är ett eu­ ger. Vi har alltid varit intresserade av kul­ ropeiskt samhälle, en internationell kors­ turell påverkan, hur människor lånat ide­ ning och kosmopolitisk mötesplats, samti­ er och imiterat andra. Men vi har också digt som det bearbetar och utvecklar sin haft blick för hur folk värjer sig mot infly- nationella särart.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier Av Nils-Arvid Bringeus

Folklivsforskningen är ett barn av natio­ Jag skall i det följande belysa denna nalromantiken vid 1800-talets början. debatt utifrån fruktbarhetsteorierna som Det nya ämnet Volkskunde, som växte kom att utgöra ett schibbolet inom äm• fram i Tyskland, var förknippat med före• nesgruppen. Från Tyskland nådde impul­ ställningarna om det germanska kulturar­ serna Skandinavien, där debatten skulle vet och med Volksgeistbegreppet, sådant komma att föras med störst intensitet. detta utvecklats av Herder (Ränk 1961). Men samtidigt förekom ett ideutbyte mel­ Inom språkforskningen men också in­ lan skandinavisk och tysk forskning bl. a. om mytforskningen, folkdiktsforskningen genom brevväxling och personliga for­ och sedforskningen kunde detta arv tydli­ skarkontakter. I själva verket utgjorde gast lyftas fram och synliggöras. Bröder• fruktbarhetsteorin ett helt forsknings­ na Grimm blev impulsgivarna på det in­ paradigm som präglat såväl vetenskapliga ternationella planet (Strömbäck 1945) tolkningar som populära framställningar och kom indirekt att bygga upp en forsk­ fram till våra dagar. Enligt dessa teorier ningshegemoni som först i våra dagar bottnade sentida folksed och folkdikt i brutits inom folklivsforskningen eller et­ uråldrig folktro. Denna grundsyn skulle nologin, främst genom impulser från komma att ideologiskt och praktiskt ut­ västeuropeisk och amerikansk social- och nyttjas i Tredje Riket. För den som me­ kulturantropologi, baserad på fältforsk• nar att etnologin först i våra dagar blivit ning och ny teoribildning. samhällstillvänd och teoristyrd bör detta Folkminnesforskare, språkforskare (i ge en tankeställare. Den främste renhåll• Tyskland germanister, i Skandinavien ningsmannen blev den lundensiske folk­ norröna filologer) och religionshistoriker loristen Carl Wilhelm von Sydow, men kom långt fram att bilda en ämnesgrupp liksom efterkrigstidens tyska ideologikri­ med gemensamma intresseområden, men tiker kunde han ibland gå till överdrift. där de olika ämnesspecialiteterna efter von Sydows kritik var i grund och botten hand också skulle dra upp frontlinjer av källkritisk art och skulle därför kunna mellan sig och ge anledning till hård de­ jämföras med den Weibullska inom histo­ batt. Man kan ifrågasätta om den ännu är rieforskningen. Men den skulle dessbätt• helt avslutad. re inte få lika negativ effekt på längre sikt.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 8 Nils-Arvid Bringeus

Wilhelm Mannhardts kontakter med Sverige reste till Sverige 1874 för att deltaga i den I Sverige kommer impulserna från Jacob nordiska arkeologkongressen synes han Grimm tidigast till synes i Gunnar Olof inte ha råkat Hylten-Cavallius. Han fick Hylten-Cavallius intresse för folksagorna. därför nöja sig med att citera "Wärend Den av honom och George Stephens ut­ och wirdarne" i sitt huvudarbete "Wald­ givna samlingen "Svenska folksagor" var und Feldkulte" (1875-77). Han sökte dedicerad till Grimm. Hylten-Cavallius bl. a. med belägg härifrån underbygga sin opus magnum "Wärend och wirdarne" tes om vegetationsdemonerna. var planerat som en svensk motsvarighet till Jacob Grimms "Deutsche Mytholo­ De svenska Mannhardtepigonerna gie" (Bringeus 1966). Det skulle emeller­ Först sedan Mannhardts teorier uppta­ tid i sin fullbordade form även omfatta gits av James Frazer i "The Golden materiell och social kultur, men fick å Bough" (1890) vann de internationellt andra sidan en regional begränsning till beaktande. "Inget annat arbete har i så det gamla folklandet Värend i Småland. hög grad påverkat och inspirerat en bre­ Samma år som första delen utkom, dare religionshistoriskt, folkloristiskt och 1863, gick Jacob Grimm ur tiden. Men litterärt intresserad läsekrets," skriver "Wärend och wirdarne" väckte stort in­ Åke Hultkrantz (1987 s. 5). Därmed blev tresse hos hans lärjunge Wilhelm Mann­ också Mannhardts teorier anammade. I hardt (1831-80). I ett brev till Hylten­ Sverige tidigast av intendenten Nils Ed­ Cavallius skriver denne: "Weit mehr vard Hammarstedt vid Nordiska museet i no ch als die bisherigen Aufzeichnungen uppsatserna "Såkaka och gullhöna" in Afzelius' Sagohäfder, Dybecks Runa (1899 -1900) och "Såkaka och såöl" usw. lassen Ihre Mitteilungen die Uber­ (1903). I sistnämnda uppsats spårar einstimmung deutscher und nordischer Hammarstedt "drag av de hednisk-myti­ Tradition erkennen, zugleich aber viel ska gudomligheter, som representera deutlicher und gewisser die hohe Bedeu­ växtlighetsguden och växtlighetsgudin• tung der skandinavischen Uberlieferung nan, sommarens, äringens och årets gu­ fUr die Kritik und Erklärung der deut­ domligheter" i de figurbröd i djur- och schen hervortreten" (von Sydow 1931 s. människogestalt som bakades om julen 53). Mannhardt hade inte begränsat sig (1903 s. 277). regionalt utan arbetade komparativt. Av större betydelse för den kommande Därför sände han ut en frågelista om tro debatten blev dock Martin P:n Nilssons och sed i samband med skörden, vilken ställningstagande. I inledningen till även översattes till svenska 1867 (Celan­ "Årets folkliga fester" (1915) skriver han der 1931 s. 6 if.), och sökte kontakt med att förhoppningen att rekonstruera den svenska forskare. Samma år reste han gamla germanska mytologin ur folktro själv med stora förväntningar till Hylten­ och folksagor slagit fel. "Men då man Cavallius i Småland i avsikt att få ett ännu utsträckte den vetenskapliga forskningen större material för sina komparativa från saga och myt till folkbruk och folk­ forskningar. Besöket blev emellertid en sed, gjorde man en upptäckt av den störs• besvikelse, då han fick föga eller intet ta räckvidd. Wilhelm Mannhardt uppvisa­ (Bringeus 1966 s.61). Då han på nytt de de stora likheterna mellan antika gre-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts jruktbarhetsteorier 9 kisk-romerska och moderna germanska själ, kraften i grödan, flydde för liarna i folkbruk och folkföreställningar. " djurgestalt och slutligen gömde sig i de Martin Nilssons eget forskningsfält var sista stråna. Den som tog dessa, sades den klassiska fornkunskapen, men upp­ t. ex. 'ta haren'. Även med hemförandet vuxen på en bondgård i norra Skåne, var av den sista kärven och dess behandling han även väl förtrogen med folkliga seder plägade det vara åtskilliga egendomliga och bruk. Mannhardts teorier passade sedvänjor förbundna. Det hörde även till honom därför utomordentligt väl och att man skulle offra några ax till fruktbar­ längre fram i arbetet finner man också ett hetsmakterna" (a. a. s. 72); "gloson har. .. avsnitt om "sädesdemoner" . Det heter påtaglig karaktär av fruktbarhetsmakt, i här: "Den kraft, som kommer grödan att det man brukat offra några ax åt henne växa och skörden att mogna, koncentre­ vid skörden. Julgalten står i ett säkert ras i den sista kärven, som blir samman­ sammanhang med äringsguden Frö" fattningen och symbolen för hela skörden (s. 76); Julen är en fruktbarhetsfest, men och i den därav tröskade säden, av vilken tillika en fest för de dödas andar (s. 75 f), såkakan bakas. Genom den överföres ungdomens pingst- eller midsommarbröl• växtkraften till den nya grödan, som skall lop har "ursprungligen skett för att främ• spira upp ur den gamlas korn. Kraften ja fruktbarheten" (s. 81). kan förkroppsligas i djur- eller människo• Det blev emellertid framförallt språk• gestalt och bli en sädesdemon" (1936 mannen Hilding Celander som skulle an­ s. 72). vända Mannhardts tolkningsmönster. Martin Nilssons arbete bidrog i hög Det skedde första gången i uppsatsen grad till entusiasmen för det nya ämnet "Sädesanden och den sista kärven i svens­ folkminnesforskning och dess målsman i ka skördebruk" i Folkminnen och folk­ Lund, Carl Wilhelm von Sydow, hälsade tankar 1920. Det material han bygger på det med glädje i en kort anmälan i tid­ är magert, och det är karakteristiskt att skriften Folkminnen och folktankar Wärend och wirdarne är den oftast cite­ 1916. I sin studie över de nordiska majvi­ rade källan. sorna följande år hänvisar han också till På nordisk botten kunde Mannhardts "Årets folkliga fester" och skriver: "Man fruktbarhets teorier lätt kopplas till jul­ bryter gröna kvistar och planterar dem i kärven och andra julseder. I Rig 1920 åkrarna, i stugan och i ladugården eller behandlade Celander ''J ulkärve och smyckar majstången med dem för att så• Odinskult" och 1925 publicerade han en lunda överföra den i de grönskande trä• studie om "Julen som äringsfest" . Denna den inneboende kraften och lyckan på tolkning av julen vidareförde han i det hus och hem, åker och äng och hela byn" större arbetet "Nordiskjul" (1928). (von Sydow 1917 s. 9, jfr s. 33). I von Sydows "Våra folkminnen", som utkom 1919 och som kan betecknas som vonSydows Mannhardtkritik vår första folkloristiska lärobok accepte­ Carl Wilhelm von Sydows förteckning rar författaren i stort den traditionella över undervisningen i folkminnesforsk­ tolkningen av olika seder och bruk. "Vid ning i Lund visar att han vårterminen sädesskörden tänkte man sig att sädens 1922 höll en föreläsningsserie om "frukt- tl-RI(;I/~1

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 10 Nils-Arvid Bringeus barhetsriter" . Föreläsningarna behandla­ ler indirekt fått impulser av Malinowski, de i tur och ordning ritens betydelse vid Radcliffe-Brown och sådana amerikanska studiet av folkets tro, majgren och maj­ forskare som Boas, Lowie och Golden­ stång, månen och fruktbarheten, skörde• weiser (Fossenius 1951 s.14). Sigfrid bruk och fruktbarhetsdemoner, sista kär• Svensson har pekat på Marett och Levy­ ven och heliga bröd, riter vid plöjning Bruhl, men menar ändå att "det ser ut och sådd, fruktbarhetsgudomligheter som von Sydow skulle ha kommit fram till och riterna vid deras dyrkan. sin åskådning på egen hand parallellt Eftersom von Sydow alltid föreläste med liknande allmänna antievolutionisti­ utan manuskript vet vi tyvärr inte om han ska strömningar ute i Europa. Alla bottna därvid kritiserat de gängse fruktbarhets­ dock i en gemensam idevärld med en fin­ teorierna. Anteckningar från hans semi­ fördelad influensverkan, som kan vara narieövningar våren 1924, som Gösta svår att följa" (Svensson 1952 s. 34). Berg ställt till mitt förfogande, visar där• På liknande sätt som von Sydow kritise­ emot tydligt att han då opponerat sig mot rats Axel Olrik i "Scyld Scefing" vände föreställningarna om fruktbarhetsde­ han sig nu emot den främste Mannhardt­ moner. Brunnsgubben eller "brunn­ epigonen i Sverige, Hilding Celander. tjässan" som man talade om i Skåne har Det skedde i en recension av Celanders "aldrig varit folktro utan endast till för bok "Nordisk jul" . Sydow menade att Ce­ att skrämma barnen - likaså, när dim­ lander underbyggt sin tolkning genom att man stiger ur mossen: 'mossakäringen by­ bygga på meddelare som han själv påver• ker'; aldrig trott så, utan endast skämt• kat under sina föreläsningar ute i bygder­ samt uttryck - 'vargen springer i rågen' na. Som man ropar i skogen får man svar! = när rågen böljar likaså (ej fruktbarhets­ I sin recension säger von Sydow rent ut demon, utan varg för att avhålla barnen att Celander "fått uppslaget från Mann­ från att leka i rågen) - allt detta har intet hardt, vars dogmer han blint tror och med folktro att göra ... " driver in absurdum" (von Sydow 1929 I skriftlig form möter man för första s. 149; 1930 s. 199). gången "kritik av den växtlighetsmytiska I Sverige hade von Sydow hittills varit tolkningen" i uppsatsen "Scyld Scefing" ensam om Mannhardt-kritiken. Men tryckt 1924 -1925. von Sydow avvisar 1931 får han stöd av sin egen lärjunge här sin egen lärofader Axel Olriks tolk­ Sigfrid Svensson, som då var intendent ning av den fornengelska Beowulfdikten vid Nordiska museet. Svenssons debattin­ och den påstådda överenstämmelsen mel­ lägg har rubriken "Den sista kärven och lan de sentida skördebruken och Sceaf­ det sista lasset. Några kritiska reflexioner sägnen. "En kärve under ett sovande i anslutning till nyinsamlat skånskt mate­ barn har ej sin närmaste anknytning till rial." Medan von Sydow drivit sin argu­ skördebruk av vad slag de vara må, utan mentation på teoretisk basis stöder till bruket att sova på halm" (a. a. s.76). Svensson sig på ny empiri som redovisas Anledningen till von Sydows ändrade både i text och på kartor (Svensson ställningstagande är inte fullt klar. Mai 1931). Fossenius menar att hans "funktionellt" Under skörden förekom det att man betonade forskningsinriktning direkt el- sparade de sista stråna på åkerfältet. Det-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 11 ta tolkades av fruktbarhets teoretikerna vänliga ordalag, och dem förtjänar som ett slags skydds plats för sädesanden. Mannhardt för sin insats i forskningen. Svensson visar att det hör samman med Men dessa plockare av Lesefriichte och tävlingar och skämt vid arbetsslutet. Att blott Lesefriichte behöver få påpekat att man lämnar kvar de sista stråna på fältet en hel rad av vetenskapens vinster har är ett fall av "horror vacui", fruktan för gjorts efter Mannhardts tid, och vad han tomrummet. Gösta Berg önskade, att han på sin tid sade, måste prövas genom att skulle lägga fram material från hela Sveri­ låta hans stoff kritiskt sovras med hjälp av ge. Just detta år inbjöds nämligen den alla dessa nya synpunkter." tyske folklivsforskaren Lutz Mackensen I sin inledning till breven samman­ till Lund, Stockholm och Uppsala för att fattar von Sydow Mannhardts teorier: rapportera om det tyska etnologiska och "Mythe n suchte man iiberall: in der Hel­ filologiska atlasarbetet. Svensson var densage und im Volksmärchen, in Sagen emellertid sysselsatt med andra forsk­ und in Volksweisen, in Rätseln, in Kin­ ningsuppgifter och uppsatsen publicera­ derreimen und in Abzählversen, kurz - des därför i oförändrad form. von Sydow in Material, dass doch nie etwas mit My­ var mycket belåten. "Uppsatsen är det then zu tun gehabt hat. Und es kam dar­ bästa som skrivits sedan Mannhardt fäste auf an, die My the n zu deuten, d. h. ihre uppmärksamheten på den siste kärven", urspriingliche, man kann fast sagen, ihre skrev han till Mackensen. geheime Bedeutung aus ihnen herauszu­ von Sydow engagerade sig nu själv lesen. Diese Deutung unternahm man in ännu intensivare i debatten. I november Ubereinstimmung mit der herrschenden 1931 höll han en föreläsning i Stockholm Meinung, dass alle Mythendichtung eine om folktro och fiktioner. Anledningen Symbolisierung der Naturerscheinungen var några naiva tolkningar av folkliga ausmache, so wie sie uns in dem Streit skämt som folktro i "Handwörterbuch der Sonne mit den Mächten der Finster­ des deutschen Aberglaubens", rapporte­ nis oder in dem Kampf des Donners mit rar han till Mackensen. den Dämonen der Diirre usw. entgegen­ En särskild anledning till det stora tritt. Kiihne Vergleiche mit der My­ Mannhardtintresset 1931 var, att hundra thenwelt Indiens auf Grund gewagtester år förflutit sedan hans födelse. I Norge Etymologien spielten ebenfalls eine gros­ utgav folkloristen Nils Lid de norska sva­ se Rolle. Diese Wege betrat Mannhardt, ren på hans frågelista (Lid 1931) och i als er im Alter von 27 Jahren die 'Germa­ Sverige publicerade Hilding Celander de nische Mythen' (1858) herausgab, und svenska svaren (Celander 1931), medan ungefähr den gleichen Standpunkt Gösta Berg utgav och kommenterade ett nimmt er in seiner Schrift 'Götterwelt der brev från Mannhardt till Föreningen för deutschen und nordischen Völker' (1860) Nerikes folkspråk och fornminnen (Berg ein." von Sydow krediterar å andra sidan 1931). von Sydow avsåg att publicera Mannhardt för att som den förste ha "die Mannhardts brev till Hylten-Cavallius voIle Bedeutung der Varianten erkannt, med en inledning om hans fruktbarhets­ in dem er es als notwendig erachtete, teorier. Till Lutz Mackensen skrev han, sowohl deren gesamtes Ausbreitungsge­ att "det är en slags anti-Mannhardt, fast i biet als auch die einzelnen Variationen

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 12 Nils-Arvid Bringeus emer genauen Erforschung zu unter­ mig att Geramb inte mottog Din kritiska ziehen". framställning som en befrielse från den härskande dumheten." Mannhardtkritiken i Tyskland Som Ingeborg Weber-Kellermann Mannhardtkritiken i Tyskland väcktes ge­ framhållit förblev Mackensen dock tämli• nom von Sydows inflytande, t. ex. hos gen ensam från tysk sida i sin Mannhardt­ Karl Meisen i arbetet "Nicolauskult und kritik (Weber-Kellermann 1965 s. 19). Nicolausbrauch im Abendlande", men Ungefär samtidigt publicerade Richard också hos Lutz Mackensen i hans upp­ Beitl sin starkt positiva artikel om "Wil­ sats "Tierdämonen? Kornmetaphernl" helm Mannhardt und der Atlas der Deut­ (1933). "Seit Mannhardt gehört der schen Volkskunde" liksom sin artikel om Glaube an die verbreitete Existenz zahl­ "Korndämonen" i "Handwörterbuch des reicher tierischer Korndämonen zu den deutschen Aberglaubens". grossen Dogmen der religionsgeschichtli­ Samma år som Mackensens uppsats ut­ chen Forschung" , skriver Mackensen i kom, 1933, framlades dock en avhand­ sin uppgörelse med mytologerna som ling i Bonn aven ung religionshistoriker, utan hänvisning till historiska mellanbe­ Karl Scheuermann, med titeln "Wilhelm lägg sökte projicera samtidsföreställ• Mannhardt. Seine Bedeutung fUr die ningarna tillbaka till den germanska forn­ vergleichende Religionsforschung". I tiden. Själv såg Mackensen i de förmenta brev till Nils Lid i Norge och till Macken­ djurgestalterna, bockar, harar o. s. v., en­ sen lämnar von Sydow en recension: "Det dast "Metaphern, geprägt als Antworten är ett doktorsarbete och han har tagit an fragende Kinder zur Stillung der Wiss­ som utgångspunkt mina ord i min lilla begierde und zur Warnung nicht in das Mannhardtuppsats: 'die Pflicht unserer reife Kornfeld zu gehen" (Mackensen Zeit, das Mannhardtsche Material in 1933 s. 111 O. Ubereinstimmung mit allen den nach Om de tyska folklivsforskarnas reak­ seiner Zeit gewonnenen methodischen tion rapporterar Lutz Jvlackensen till von und theoretischen Gesichtspunkten einer Sydow, att Panzer instämt "während Ge­ neuen Priifung zu unterziehen'. Uppsats­ ramb doch etwas erschrocken schien. Im en har en del förtjänster i det den går iibrigen ist der Hauptvertreter der igenom M:s samlade produktion och an­ Mannhardt-Renaissance, Herr Dr. Beitl, för vad olika forskare har anfört av kritik jetzt Privatdozent fUr Volkskunde in Ber­ och den fastställer ju att de äldre skrifter­ linl" von Sydow replikerar: "Din Mann­ na är väsentligen förfelade såsom M. själv hardt-avhandling har jag med nöje läst framhållit, men ... han glömmer att göra och kan instämma i den på alla punkter. den absolut nödvändiga kritiska frågan: Att somliga blir förskräckta undrar jag ju Är detta material i högre grad mytolo­ inte på, ty de har fått de Mannhardtska giskt till sitt innehåll än barnrim, som M. dogmerna instoppade i sig såsom något förut tolkat som mytologi men sedan in­ ofelbart, ty Frazer har sagt så. Det gläder sett att de inte var det? Den frågan måste mig emellertid att det finns åtminstone en förnuftig kritiker göra, och han måste någon klok man i Tyskland, och det visste besvara den med nej. Det är inte trosrna­ jag ju att Panzer är. Mera förvånar det teriai M. har funnit, ty ingenstädes finnes

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 13 i folkets traditioner någon antydning att presenterade sin fikttolkning. Hans slut­ man har trott något av allt det M. säger. ord löd: "I have only had time to ... Det är alltsammans fiktioner och skämt• illuminate the importance of starting, not upptåg utan allra minsta sammanhang from preconceived mythological or other med tro." opinions, but from contact with living re­ I brevet till Nils Lid tillägger von Sy­ ality. He who does not know the folk's dow att Scheuermann inte förstått "att habits with fictions and figurative way of det över huvud icke finns några naturliga talking, their use of bizarre motives in associationer mellan varg och fruktbar­ fancy and dream experience, their associ­ het. Nej sådant förstår inte tyskar, och ative thinking, their festive pranks for the tyvärr går allt vad tyskar säger i den vägen sake of pleasure and nothing else, with­ i var och en som ej själv studerat folket i out the accompaniment of superstitious fältet. Filologerna känner blott ett redan or religious thoughts - he can never ar­ sammanställt material, men hur detta ma­ rive at reliable results. My criticism has terial hänger samman med folkets liv kan been directed against Mannhardt's the­ de ju inte veta. Nej här är ett utomor­ ories, but not against Mannhardt. With dentligt viktigt fält just för skandinavisk the knowledge of his time, and the limi­ forskning, ty endast här går forskarna ut ted horizon which was inevitable for him, på landet och lär sig något direkt ur it was not possible to obtain better re­ livet" . sults. But he did the best ... we can with I de citerade raderna går von Sydow the possibilities of our own. Here criti­ alltså till frontalangrepp även mot filolo­ cism is imperative duty, and the only wor­ gerna som i likhet med religionshistori­ thy continuation of Mannhardt's magnifi­ kerna enbart arbetade med texter. Samti­ cent and devoted work." digt pläderar han för studiet av folkdik­ Londonföreläsningen gav för första tens Sitz im Leben, alltså i grund och gången von Sydow möjlighet att direkt botten en funktionalistisk synpunkt. Det­ rikta sig till en internationell fackkrets ta var nya signaler och de skulle efter och den gjorde intryck åtminstone om hand få internationellt genomslag. man får tro honom själv: "Det var en del von Sydows Mannhardtdiskussion hade som blev förfärade över den förintande hittills förts endast inför studenterna, i kritik som de av Frazer accepterade teori­ brev till kolleger och i svenska tidskrifter. erna fick, men även Frazer har starkt för• Sommaren 1934 tillbringade von Sydow lorat mark i England. Kanske rent av kri­ på Irland och på återvägen blev han in­ tiken har varit mera på sin vakt mot ho­ bjuden att föreläsa vid den internationel­ nom i hans hemland än i Tyskland och la antropolog- och etnologkongressen i Skandinavien. Jag fick odelat medhåll av London den 30 juli - 4 augusti. En av många framstående män, och det kunde föreläsningarna var betitlad "The Mann­ ju inte annat än glädja mig." hardtian Theories about the Last Sheaf Också den bästa ide och den skarpaste and the Fertility Demons from a Critical kritik kan förfela sitt syfte om den inte Point of View" . Han diskuterade "the kommer från rätt håll och når rätt ad­ maypole" , "the Yule log" och "the year­ ressat. De små folkens - och dit hör de fires" analogt med "the last sheaf , och nordiska - öde har ofta varit att inte

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 14 Nils-Arvid Bringeus kunna göra sin stämma hörd på grund av visades den av tidskriften med motive­ språkbarriären. Lika viktigt var det emel­ ringen att Mannhardt inte får kritiseras." lertid vid denna tid att orden nådde tysk­ Sommaren 1933 säger von Sydow i ett språkiga forskare. I brevväxlingen med brev till Mackensen att ett nationellt upp­ Lutz Mackensen diskuterades därför brott och en nationell samling var nöd• även en tysk version av föreläsningen. vändig i Tyskland. "Men att skära alla N ågon sådan kom ej till stånd, men där• över en kam och göra saken till en ras­ emot publicerade von Sydow sin viktiga strid är vedervärdigt och ovärdigt ett kris­ uppsats "Kategorien der Prosavolksdich­ tet och civiliserat folk. Och dessa förban• tung" i festskriften till John Meier samma nade dumheter att ljuga ihop en urger­ år. Som den sista kategorien behandlar mansk religion som aldrig funnits, och han här "Fiktionen". som skall rycka upp vid sidan om kristen­ domen, och att låta Hermann Wirth skro­ Mannhardtdebatten utvecklas till ideologi­ dera och applådera honom i stället för att kritik sätta in honom på dårhus vilket är det Av von Sydows korrespondens med tyska enda riktiga, det är för mig ytterst vämje• kolleger framgår, att Mannhardtkritiken ligt. .. Jag har alltid funnit Tyskland efter­ ledde till en ideologikritik. I ett brev till blivet på folkminnesområdet, emedan Karl Meisen den 19 november 1932 ingen av de tyska forskare som gett sig in skriver von Sydow: "Den tyska Volkskun­ på området kunnat på allvar tränga in i de anser jag bedrivs på ett ytterligt ama­ ämnet och ägna sig åt det, utan blott gör törmässigt sätt, om man ens får kalla det exkurser dit med begränsade kunskaper amatörmässigt, ty de flesta som ger sig in och trång synvinkel. .. Hitler har stigit i på ämnet söker ej efter sanningen utan min aktning, men hans rent av djävulske efter urgermanska myter och riter, och medarbetare Göring kan inte annat än de tar okritiskt mot vad stoff som helst ... framkalla min avsky. Och så dessa natio­ Hela läran om fruktbarhetsväsen är en nalsocialistiska försök till vetenskap om skrivbordsfantasi aven lärd man som inte germansk monoteism och dylikt, förtjus• kände folkets sätt att tänka, men Frazer ningen i ordet Männerbunde och försö• råkade händelsevis ha kommit in på lik­ ken att i allt möjligt se utslag av altgerma­ nande tankegångar, och så tog han okri­ nische Männerbunde - det är vedervär• tiskt mot vad Mannhardt metodiskt hade digt." Det var inom parentes just detta lagt till rätta, och under det de tyska fors­ ämne som den senare i Norge verksamma karna ej förut vågat sig på de Mannhardt­ folkloristen Lily Weiser Aall hade be­ ska teorierna emedan de såg att bevisked­ handlat i sin doktorsavhandling. jan ej räckte till, tog de alltsammans för I ett nytt brev till Mackensen den 8 godt på Frazers auktoritet, och nu kan augusti 1933 fortsätter von Sydow sin ar­ hur mycket som helst byggas på Mann­ gumentation och riktar våldsam kritik hardts feltolkning. Nu är det synd mot mot Hermann Wirths och Kummers för• germanismens helige ande att kritisera sök att konstruera en germansk religion. Mannhardt, så att då professor Macken­ "För vetenskapens skull är jag upprörd sen i Riga lämnade in en uppsats helt över den goda jordmån den sämsta av all nyligen med kritik mot Mannhardt, så av- vetenskap nu får i Tyskland just på mitt

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 15

eget område. Sådant har jag svårt att ur­ Han betonade i stället på det kraftigaste säkta." att vetenskapen uteslutande hade att söka von Sydow visar här ett mycket starkt sanningen. Han avvisade med skärpa engagemang, och frågan är om inte hans Wirths fantasier såsom värdelösa. Och egen ahistoriska inriktning - varom samtliga närvarande gav sitt bifall till kän• mera i fortsättningen - delvis emanerar i na. J ag kände då att det vetenskapliga reaktionen emot de tyska folklivsforskar­ samvetet tydligen inte var alldeles slut i nas teoribyggen på lös sand och deras Tyskland. " villighet i att medverka i uppbyggandet av John Meier måste betala ett högt pris ty en förment germansk nationalkult. han fråntogs ledningen för Atlas der Det var för dem som inte stod i händel• deutschen Volkskunde (von Sydow till sernas mitt lätt att kasta ut barnet med Herman Geijer 23/10 1934). Folklivs­ badvattnet precis som den nya generatio­ forskningen blev dock ett alltmer bety­ nen av tyska efterkrigsetnologer, som i dande ämnesområde för nationalsocialis­ reaktion mot nazitiden helt ville skära av terna och många tyska folklivsforskare traditionsrötterna. vädrade morgonluft. Lutz Mackensen, Hösten 1934 besökte von Sydow den som nu kommit till Riga, skrev den 5 andra folklivsforskarkongressen i Heidel­ november 1934 till von Sydow: "Wir sind berg med temat "Die Welt des deutschen ja jetzt endlich so weit, wie Ihr Schweden Bauern im Lichte volkskundlicher For­ seit J ahrzehnten seid: der nationalsozi­ schung" . Till Hitler sändes ett telegram alistische Staat hat die Volkskunde aner­ med löftet att "mit allen Kräften mitzuar­ kannt und in seinen Aufbauplan mit ein­ beiten an der hohen Aufgabe, die bezogen. Spamer steht an der Spitze der Deutschheit unseres Volkes zu festigen Reichsgemeinschaft fUr V olkskunde, und und zu mehren" (Mitteilungen s. 22 - 27, ich bin irgendwie im Fiihrerring drin." jfr Strobach 1987). von Sydows brev till Mackensen visar Till Mackensen rapporterade von Sy­ med all tydlighet hans kluvna inställning dow: "Ja, då jag reste ut till Heidelberg, till vad som hände i Tyskland. Han avvisa­ skedde det i en betryckt stämning. Jag de med skärpa den naziinfluerade ger­ tänkte på att en sådan charlatan som Her­ manska forskningen, men var aningslös mann Wirth kunde göras till professor nog att bejaka den socialpolitiska revolu­ och på att en så urbota bok som Otto tionen. Mackensen fick själv en alltmera Höflers bok om Geheimkulte kunde skaf­ ohållbar position i Riga och von Sydows fa sin författare docentur. Men jag ville korrespondens med honom avbröts. träffa kollegerna för att åtminstone kun­ En konsekvens av de naziinfluerade na hålla förbindelse med några förnufti• ideerna var att tyska forskare under ga människor i Tyskland. J ag återvände 1930-talet på nytt sökte material i Skandi­ med gladare tankar. John Meiers häls• navien. Ett exempel är Josef Hanika, som ningstal, vari han med skärpa tillbakavisa­ i en stor undersökning om sudettyska de ett kort förut aven nazistkoryfe hållet folkdräkter sökte påvisa samband mellan tal, vari hade gjorts krav på att vetenska­ ras och dräkt. Detta ledde till ett skarpt pen blott skulle vara en ancilla civitatis genmäle av Sigfrid Svensson, en av de och ej fick säga annat än vad staten tillät. svenska etnologer som senare blev mest

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 16 Nils-Arvid Bringeus vaksam gentemot de nazistiska ideerna Sydow redan benyttjat sig av dennes reso­ samtidigt som han var den i vårt land som nemang i sin Londonföreläsning 1934 höll sig bäst orienterad om tysk etnologi (Eskeröd 1947 s. 64). Då Albert Nilsson, (Svensson 1943). liksom tidigare Sigfrid Svensson, tillträd• de en plats vid Nordiska museet dröjde Diskussionen om fruktbarhetsteorierna i det dessvärre 12 år innan avhandlingen Sverige 1935 -1945 blev färdig. Detta hade sannolikt till följd På svensk mark fortsatte diskussionen om att von Sydow under de följande åren fruktbarhetsteorierna, om än något av­ mera sällan yttrade sig om fruktbarhets­ mattad. I läroboken "Svensk bondekul­ teorierna. tur" (1934) nöjde sig Sigfrid Svensson När Martin Nilsson år 1936 utgav en med att hävda att Celander och Lid "med ny upplaga av "Årets folkliga fester" dogmatisk konsekvens" velat tyda de folk­ hade han "efter moget övervägande" inte liga julsederna med utgångspunkt från funnit anledning att ändra de grundläg• Mannhardts teorier om sädesmakten. År gande åsikterna. Han påpekar emellertid 1935 hade häftet "Folktro" i skriftserien i förordet att ett betydande forskningsar­ "Nordisk kultur" utkommit. Där hade bete skett sedan första upplagan utkom von Sydow fått uppgiften att skriva om och att " även grundprinciperna ha ställts övernaturliga väsen. I sin artikel uppre­ under debatt". I avsnittet om sädesdemo• par han sin fiktionsteori. Han skriver nerna gör han också ett tillägg: "Dessa t. ex.:"MelJan gloson och den nordtyska tydningar av bruken ha nyligen blivit be­ Roggensau, som uppfunnits helt och hål• stridda. Man menar, att skördefesterna let som pedagogisk fiktion för att skräm• äro arbetsslutsfester, vid vilka glädjen ma barnen från att gå i säden, råder näp• över arbetets lyckliga avslutande ger an­ peligen något traditions sammanhang, ledning till ett överdådigt skämtlynne, och ingendera kan förklaras som en ur­ som tar sig uttryck i de upptåg, i vilka gammal fruktbarhetsdemon i djurge­ halmdockorna spela en så framträdande stalt" (a. a. s. 117). "Att tolka dessa väsen roll .. , Skämtlynnet skapar knappast nya som ursprungligen trodda fruktbarhets­ figurer, det upptager gamla, på vilka man demoner saknar berättigande och var en gång verkligen trott men för vilka man möjligt endast genom en orimlig under­ förlorat respekten ... Man trodde på bäc• skattning av folkets intelligens och ett kahästen, innan man med honom varna­ missförstånd dels av fiktionens plats i tra­ de barnen att gå för nära ån, och han är ditionen, dels av räckvidden hos begrep­ förebilden för brunnsgubben, som tar pet 'survivals'" (a. a. s. 155). barnen, om de ramla i brunnen. Man Bland von Sydows lärjungar skulle var­ föres på falskt spår, om man ensidigt hål• ken Sigfrid Svensson eller Åke Campbell ler sig till folktron i dess förfallsstadier, utan hans assistent Albert Nilsson /Eske­ då den viker för och degraderas aven röd/ fortsätta diskussionen om den sista upplyst kultur" (Nilsson 1936 s. 72 O. kärven. Våren 1935 hade denne avslutat Läser man noga finner man trots allt sin licentiatavhandling och von Sydow var en viss glidning i Martin Nilssons argu­ mycket nöjd med den (brev till Herman mentering. Han förnekar inte de olika Geijer i ULMA). I själva verket hade von företeelsernas skämtsamma karaktär,

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 17 men förklarar att detta hör till traditions­ Denna uppfattning lyser ständigt igenom upplösningens stadium Gfr Danver 1942 i hans argumentering i brev och tryck. s. 172 O. Han anlägger därmed vad som Installationsföreläsningen hade en senare kallats ett "devolutionistiskt per­ mycket bestämd adress. Till docent Sven spektiv" och underkänner indirekt det Liljeblad skriver von Sydow att den var sentida traditionsmaterialet. "en uppgörelse med Briem och Martin P. von Sydow tillämpar nu ett delvis an­ dock utan namns nämnande". (Efraim norlunda, kontextuellt perspektiv på Briem var professor i religionshistoria i folktraditionerna. En av hans huvudtan­ Lund och hade 1918 disputerat på en kar var, att många bruk och benämningar avhandling om moder- och fruktbarhets­ vid skördearbetet inte var specifika för gudinnorna i sumerisk-babylonisk religi­ skörden. Det gällde särskilt oanständiga on.) Så snart von Sydows föreläsning ord och åtbörder som skamnamn, skälls• publicerats kom ett genmäle av Nilsson ord i magisk avsikt o. s. v. Genom utsän• med titeln "Ny folklore och gammal dande aven frågelista från Folkminnesar­ folktro". Han vänder sig här mot fik­ kivet i Lund (nr 29, 1940) sökte von Sy­ tionsteorin och använder erfarenheter dow sådana kontexter eller sammanhang. från sin egen barndom till stöd för sin Som exempel på en sådan feltolkning tar uppfattning. "Det är lätt att skriva pro­ han ordet ballar, som en forskare härlett gramförklaringar och småuppsatser, för ur gudanamnet Balder, medan det i själva vilka man kan och får utvälja det materi­ verket var en folklig benämning för tes­ al, som passar i tryck, men programmen tiklarna. kunna först verifieras genom en allomfat­ von Sydow kom t. o. m. in på de oan­ tande upparbetning, som tager hänsyn ständiga orden i sin installationsföreläs• till allt förefintligt material. Ett sådant ning "Religionsforskning och folktradi­ arbete ha vi ännu inte sett av den nya tion" . Hans slutsats var att man "alltför skolan" (Nilsson 1941). lösligt och okritiskt tolkat in föreställ• När von Sydow i sin tur ville gå i svaro­ ningar och synpunkter som är folket all­ mål i Folkminnen och folk tankar lär han deles främmande... Alla sexualfärgade inte ha fått det, enligt vad han själv upp­ skällsord och öknamn - och de är myc­ ger i ett brev till Sven Liljeblad. Men ket talrika och begagnas i de mest skilda detta hindrade honom inte. Tillsammans sammanhang - är skamnamn utan tanke med sina medarbetare grundar han en ny på någon fertilitet". tidskrift eller årsbok, " Folkkultur" , och von Sydow sammanfattar: "europeisk här går han i svaromål i uppsatsen "Gam­ religionsforskning rörande primitiv reli­ mal och ny traditionsforskning" (von Sy­ gion måste bygga på ett brett och allsidigt dow 1942). Rubriken alluderar på Martin studium av folktraditionen för att lära Nilssons. Men det är von Sydow själv, känna alla dess olika kategorier och deras fastän 62 år gammal, som representerar såväl morfologi som biologi" (von Sydow den nya forskningen. 1941 s. 21). Därmed underkände han i I Uppsala hade man lite större distans grund och botten alla utomstående för• till Lundadebatten. I ett brev till von Sy­ sök att tolka traditionsmaterialet. Detta dow den 25 februari 1942 skriver Sigfrid kunde bara de folkloristiskt utbildade. Svensson:"Häromkvällen hörde jag H.S.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 18 Nils-Arvid Bringeus

Nyberg i Uppsala recensera Din och terialet från det närmast till hands liggan­ M.P.N-ns skrifter. Det var redan i for­ de. Gamle Feilberg, som väl kände folket mellt hänseende ett mycket roligt och och också hade och kände Mannhardts skickligt upplagt föredrag. Därom vittnar alla verk, citerar dem aldrig. Han trodde ju rubriken: 'Barnet, brunnsgubben och ej på dem. Han kände till andra skämt• professorerna'. Där skildras dramatiskt upptåg som måste betyda något annat, och åskådligt hur det gick till när hrr v. S. men uppbyggda på samma sätt som skör• och P:n N-n möttes på en gårdsplan med deupptågen. Den trånga begränsningen ett trasigt brunnslock, en varnande mo­ till ett specialområde hindrar den fria ut­ der och ett olydigt barn." blicken." H.S. Nyberg menade att alla folktro­ von Sydow animerade emellertid sina gestalterna inte kunde vara fikt. Kyrko­ elever att ta upp olika ämnen som på ett grimmen t. ex. var man rädd för. "Om eller annat sätt berörde de Mannhardtska brunnsgubben berättas ingenting, säger fruktbarhets teorierna Gfr Rooth 1990 von Sydow. Och jag tror han har rätt. s. 46 O. I andra årgången av Folkkultur Men här måste man tänka på miljön. Bris­ (1942) publicerade Karin Danver en ut­ ten på sägner kan bl. a. bero på att det förlig källkritisk undersökning av "Log­ inte så ofta drunknar någon i brunnen. katten" , enligt Mannhardt den sädes de­ Brunnen är en sådan alldaglig företeelse i mon som från fältet följt med in i bon­ vårt land. Annat är det hos ökenfolk, dens lada och som där uppträder i djur­ t. ex. hos semiterna; där blir brunnsgu­ gestalt. Med stöd aven värmländsk upp­ den till stamguden. Man måste erinra sig gift som Mannhardt anfört skriver miljöns betydelse ... Ingen av de båda an­ Frazer: "I vissa trakter av Sverige brukar tagonisterna ha ägnat tillräcklig upp­ man, om en främmande kvinna kommer märksamhet åt den sociala sidan. Upp­ in på en loge, sätta en slaga omkring livet fostran är en social funktion. Man hittar på henne, binda halmstrån om hennes inte på rena skojet för att fostra barnen." hals, sätta en krans av ax på hennes hu­ Ännu viktigare är H.S. Nybergs påpe• vud, och därefter ropa de tröskande: 'Se kande att "begreppet fikt är obrukbart Sädeskvinnan' . Här antages den främ• för att klara upp det genetiska". von Sy­ mande kvinnan, som plötsligt visar sig, dows psykologiska betraktelsesätt blir tid­ vara sädesanden, som just av slagorna löst. Både folkdikt och folktro har haft en drivits ut ur halmen" (Frazer 1987 kontext som skiftat också över tid. s. 486). Ämnet hade upptagits till be­ Det förefaller inte som om von Sydow handling av Hilding Celander 1928 och tagit intryck av kritiken. I ett brev till tolkats i enlighet med Mannhardt-Frazer Fredrik Ström den 30 november 1943 (Celander 1928). Efter genomgång av det vänder han sig på nytt mot de ensidiga omfattande sydsvenska materialet sam­ filologerna och ställer häremot förtro• manfattar Danver helt i von Sydows anda: genhet "med folkets sätt att tänka och "För varje människa med vanligt sunt dikta". Till dessa hörde Mannhardt själv. förnuft och med elementära kunskaper i "Han insåg ej att ungdomen vill ha roligt folkpsykologi är det därför klart att och att de ej tänker på sådana ting som Mannhardts slutsatser är absolut felakti­ fruktbarhet, men deras nöjen hämtar ma- ga. Att som en del av hans efterföljare

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 19 velat göra med utgångspunkt från de religionshistorisk utgångspunkt av Carl skämtsamma sedvänjorna, förklara att Martin Edsman i en mycket utförlig re­ den som blev sist färdig med skörden fick cension som föranledde en replik från behålla demonen och föda honom över Eskeröd. Diskussionen har utförligt refe­ vintern, eller att främlingen som 'fick log­ rerats av Ulf Drobin (Drobin 1983). katten' fick undergå denna behandling i Tilläggas kan att också den norske folk­ sin egenskap av sädesandens ställföreträ• loristen Svale Solheim var mycket kritisk: dare, eller att den förplägning som den "Sweeping, hypercritical rejection of all som blev sist måste bestå är ett förso• earlier views, does not imply anything es­ ningsoffer till demonen, är rena kon­ sentially creative and original. There is struktioner och bygger på en serie olyck­ even at some points astrange note of liga misstag" (Danver 1942 s. 172). Utan selfassertation, almost of animosity in his att slutgiltigt förklara uttrycket "logkatt" critical comments upon the writings of och analoga benämningar har en senare earlier scholars, especially apparent when lundaforskare närmast tolkat dem som he touches upon the works of professor metaforer (Mattisson 1948). Martin P. Nilsson. Equally arbitrary and equally un­ Debatten under efterkrigstiden convincing is the author's unqualified ad­ Att det gamla ämnet folkminnesforskning miration for the views of another scholar, strax efter krigets slut ersattes av folklivs­ professor C.W. von Sydow ... One has in forskning i Sverige hade utöver rent fact sometimes the impression that to the praktiska motiveringar (behovet av mu­ author 'new' or 'modern' and right and seimannautbildning) en principiell bak­ true are synonymous terms ... And in grund: kravet på en helhetssyn på den Eskeröd's book accordingly mere asser­ folkliga kulturen. Denna uppfattning tions at times replace reasoned argu­ hade en rad svenska folklivsforskare se­ ments" (Solheim 1951 s. 274 O. dan länge hävdat, främst Tobias Norlind, En bidragande orsak till kritiken mot Nils Lithberg, Åke Campbell och Sigfrid Eskeröds avhandling kan ha varit att han Svensson, men även Albert Eskeröd. Sin liksom von Sydow i så hög grad negligerat avhandling "Årets äring" (1947) gav han det historiska materialet och övervär• rentav underrubriken "Etnologiska stu­ derat de psykologiska aspekterna. Också dier i skördens och julens tro och sed". gränsen mellan fikt och verklig tro liksom Han tolkar här de folkliga föreställning• mellan skämt och allvar kan förskjutas arna mot bakgrund av den sociala kontex­ under tidernas lopp (Drobin 1983 ten och arbets tekniken. Hans avhandling s. 132). I anslutning till den ovan refere­ med ett rikhaltigt material från hela lan­ rade diskussionen om brunns gubben kan det är därför också ett bra exempel på man peka på de av liturgihistorikern Hil­ betydelsen av att folkloristen är etnolo­ ding Johansson framdragna medeltida giskt skolad, något som knappast von Sy­ manualetexterna. I dessa ingår bl. a. en dow själv var. kyrklig invigningsakt för en ny grävd Eskeröds avhandling blev dock inte brunn, "benedictio putei", vilken både utan kritik. Från sociologiskt håll grans­ omfattar exorcism och benediction. Till kades den av K. Rob. V. Wikman och från grund härför ligger föreställningen att

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 20 Nils-Arvid Bringeus brunnen kunde vara besatt av djävulen förda svenska materialet - namn på fing­ och av honom inspirerade andemakter. rar och tår i skandinavisk allmogetradi­ Även brunnar, som av någon anledning tion - näppeligen kan ha bevisvärde i förorenats, kunde nyinvigas medelst ett detta sammanhang, finns det däremot särskilt formulär (Johansson 1951 s.93 större anledning att seriöst granska de O. Livsviktiga ting måste med andra ord baltiska källorna, som hänför sig till ett skyddas för det onda. Till dem hörde vida tidigare stadium än det recenta brunnens vatten med dess betydelse för svenska materialet (Gjötterberg 1976). såväl människor som djur. Detta är dock främst en religionshistorisk Karakteristisk är även den balanserade uppgift. Det kan inte heller uteslutas att inställning som Mai Fossenius intar i sin den arkeologiska forskningen kan komma år 1951 framlagda avhandling "Majgren, till säkrare tolkningar av den förhistoris• maj träd, majstång". Ämnesvalet stod i ka kulten Gfr S1jernquist 1989). god överensstämmelse med den von Sy­ Inom den religionshistoriska forsk­ dowska diskussionen men hennes arbete ningen - som jag inte haft tillfälle att fick under Sigfrid Svenssons fortsatta närmare följa under senare tid - synes handledning en delvis ändrad inriktning, meningarna om fruktbarhetskulten ha vilket också markeras i underrubriken förblivit delade. Medan Geo Widengren "En etnologisk kulturhistorisk studie". ställde sig kritisk till Frazer och fruktbar­ Detsamma gäller Brita Egardts forskning hetsdemonerna (Widengren 1945 s. 120 som började med folktrons bäckahäst och f.) skriver Åke Hultkrantz i förordet till utmynnade i avhandlingen "Hästslakt en nyutgåva av "Den gyllene grenen" att och rackarskam. En etnologisk undersök• "många av Frazers slutsatser som under ning av folkliga fördomar" (1962). en lång tid ifrågasatts av forskningen nu­ I sin minnesteckning över von Sydow, mera återvunnit sin relevans, såsom tolk­ som avled 1952, intar Sigfrid Svensson ningen av den sista kärven" (Hultkrantz även själv en mera balanserad hållning än 1987 s. 6;jfr även Drobin 1983 s.131). han en gång gjort som ung debattör. Om I Tyskland hade diskussionen om frukt­ von Sydows tankar heter det en smula barhetskulten blivit alltför politiskt infil­ reserverat, att "de rensade i varje fall trerad för att någon folklivsforskare i bort många äldre verklighetsfrämmande Tredje riket skulle våga ifrågasätta den. uppfattningar och fantasifulla skriv­ När den tyska ideologikritiken efter kri­ bordsrekonstruktioner" . En liknande in­ get började i Frankfurt och Tubingen ställning präglar Gösta Bergs presenta­ tycks Mannhardts och fruktbarhets te­ tion av C.W. von Sydow som forskare orins roll inte längre ha uppmärksam• (Berg 1971). mats. Kanske därför att sakfrågan blivit Ett försök att på nytt underbygga ointressant eller obsolet. Mannhardts fruktbarhetsteorier - un­ När Ingeborg Weber-Kellermann bör• der kritik av von Sydow och Eskeröd - jade intressera sig för Mannhardt var det har lektor Tore Gjötterberg gjort i en därför inte på grund av diskussionen om uppsats i denna tidskrift med rubriken fruktbarhetskulten eller ur ideologikritisk "Säfrua och Jumis. Sädesandar i svensk synpunkt, utan helt enkelt därför att hon och baltisk tradition". Medan det fram- insåg vilket utomordentligt jämförelse-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 21

material Mannhardt insamlat, något som Professor Gösta Berg, Stockholm: redan von Sydow framhöll i sin London­ Anteckningar från professor von Sydows före~ föreläsning 1934. Hennes habilitations­ läsningar och seminarier vårterminen 1924. skrift "Erntebrauch in der ländlichen Ar­ Tryckta beitswelt des 19. J ahrhunderts auf Grund Beitl, Richard 1932/33: Korndämonen. Hand­ der Mannhardtbefragung in Deutschland wörterbuch des deutschen Aberglaubens. Ber­ von 1865" utkom jämnt hundra år sena­ lin-Leipzig. re. Weber-Kellermann nämner von Sy­ Beitl, Richard 1933: Wilhelm Mannhardt und der Atlas der Deutschen Volkskunde. Zeit­ dow men inspireras framför allt av Eske­ schrift fUr Volkskunde. röd, likväl utan att diskutera den mot ho­ Berg, Gösta 1931: N.G. Djurklou och Wilhelm nom framförda kritiken. Hon tillför Mannnardt. Ett brev från Mannhardt till För• emellertid själv diskussionen nya fruktba­ eningen för N erikes folkspråk och forn­ ra synpunkter genom att i stor skala ställa minnen. Föreningen Örebro läns museums festskrift. skördebruken i samband med den sociala Berg, Gösta - Svensson, Sigfrid 1934: Svensk strukturen. Skillnaden mellan skördebru• bondekultur. Stockholm. ken på de nordtyska storgodsen och de Berg, Gösta 1971: Carl Wilhelm von Sydow. Arv, sydtyska familjejordbruken framstod tyd­ vol. 25-26, 1969-70. ligt sedan Weber-Kellermann karterat det Brednich, Rolf Wilhelm 1985: Das Weigelsche Sinnbildarchiv in Göttingen. Zeitschrift fUr stora tyska frågelistmaterialet. Hennes Volkskunde. arbete utgör därför en senkommen Eh­ Brednich, Rolf Wilhelm 1987: Die Volkskunde renrettung åt Mannhardt som insamlare an der Universität Göttingen 1938 - 1945. I: och därmed också för hans komparativa Helge Gerndt (Hrsg), Volkskunde und Natio­ metod. nalsozialismus. Referate und Diskussionen eine r Tagung. Bringeus, Nils-Arvid 1966: Gunnar Olof Hylten­ Cavallius som etnolog. En studie kring Wä• rend och wirdarne. Stockholm. Celander, Hilding 1920: Julkärve och Odinskult. Rig. Celander, Hilding 1920: Sädesanden och den sista kärven i svenska skördebruk. Folkminnen och Folktankar. Källor Celander, Hilding 1925: Julen som äringsfest. Otryckta Folkminnen och Folktankar. Lunds universitetsbibliotek: Celander, Hilding 1928: Logkatten och dess Brev till C. W. von Sydow och kopior av brev släktingar vid sädesbärgning och trösk. En från honom till olika forskare. språklig-folkloristisk undersökning. Västsvens• Folklivsarkivet, Lund: ka hembygdsstudier. Anteckningar om C.W. von Sydows undervis­ Celander, Hilding 1928: Nordiskjul. ning vid Lunds universitet h. t. 1910 - h. t. Celander, Hilding 1931: De svenska svaren på 1938. Wilh. Mannhardts frågelista. Utgivna med an­ Göteborgs universitetsbibliotek: märkningar av Hilding Celander. Folkminnen Brev från C. W. von Sydow till Fredrik Ström. och Folktankar. Dialekt- och folkminnesarkivet, Uppsala: Danver, Karin 1942: Logkatten. En källkritisk Brev från C. W. von Sydow till Herman Geijer studie. Folkkultur. och Sven Liljeblad jämte kopior av brev till Drobin, Ulf 1983: Commentary /to Magne Velu­ . honom. re, Nordic Folk Belief Research: School s and

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 22 Nils-Arvid Bringeus

Approachesj. Trends in Nordic Tradition Re­ Strobach, Hermann 1987:" ... aber wann be­ search. HelsinkL ginnt der Vorkrieg? Anmerkungen zum The­ Eskeröd, Albert 1947: Årets äring. Etnologiska ma Volkskunde und Faschismus (vor und um studier i skördens och julens tro och sed. 1933). I: Helge Gerndt (Hrsg), Volkskunde Fossenius, Mai 1951: Maj gren, maj träd, maj­ und Nationalsozialismus. Referate und Dis­ stång. En etnologisk kulturhistorisk studie. kussionen einer Tagung. Frazer,James G. 1987: Den gyllene grenen. Stu­ Strömbäck, Dag 1945: Bröderna Grimm och dier i magi och religion. Stockholm. folkminnesforskningens vetenskapliga grund­ Gjötterberg, Tore 1976: Säfrua och Jumis. läggning. Arv. Sädesandar i svensk och baltisk tradition. Rig. Svensson, Sigfrid 1931: Den sista kärven och det Hammarstedt, Nils Edvard 1899 - 1900: Såkaka sista lasset. Några kritiska reflexioner i anslut­ och gullhöna. Meddelanden från Nordiska ning till nyinsamlat skånskt material. Folk­ museet. minnen och Folktankar. Hammarstedt, Nils Edvard 1903: Såkaka och Svensson, Sigfrid 1943: Ras och dräkt. Folkkul­ såöl. Meddelanden från Nordiska museet. tur. Hultkrantz, Åke 1987: Förord till Sir James G. Svensson, Sigfrid 1952: Minnesord över Carl Frazer, Den gyllene grenen. Studier i magi och Wilhelm von Sydow. Kungl. Humanistiska Ve­ religion. Stockholm. tenskapssamfundet Lund årsberättelse Johansson, Hilding 1951: Bidrag till den svenska 1951-1952. manuale-traditionen. Lunds universitets års• von Sydow, Carl Wilhelm 1916: Rec. av M. P:n skrift. N.F. Avd l. Bd 47, nr 6. Lund. Nilsson, Årets folkliga fester. Folkminnen och Lid, Nils 1931: Wilhelm Mannhardt og hans folktankar. samling av norske folkeminne. Oslo. von Sydow, Carl Wilhelm 1917: God afton om I Mackensen, Lutz 1933: Tierdämory:n? Kornme­ h.emma är. En studie över de nordiska majvi­ taphern! Mitteldeutsche Blätter fUr Volkskun­ sorna. Malmö. de. von Sydow, Carl Wilhelm 1919: Våra folk­ Mannhardt, Wilhelm 1875-77: Wald- und Feld­ minnen. En populär framställning. kulte 1-2. Berlin. von Sydow, Carl Wilhelm 1924 -1925: Scyld Mattisson, Karl 1948: Lokatten, nekakråkan, Scefing. Namn och bygd 1924. gullkråkan och lakatten. Skånes hembygdsför• von Sydow, Carl Wilhelm 1929: Rec. av Nordisk bunds årsbok. jul i Skånska Folkminnen. P:n Nilsson, Martin 1915: Årets folkliga fester. von Sydow, Carl Wilhelm 1930: Om falskt och Stockholm. 2. uppl. 1936. äkta i folktraditionen m. m. Folkminnen och P:n Nilsson, Martin 1941: Ny folklore och gam­ folktankar.j s. 199j. mal folktro. Folkminnen och Folktankar. von Sydow, Carl Wilhelm 1931: Wilhelm Mann­ Rooth, Anna Birgitta 1990: Som jag minns ... hardt und se in Briefwechsel mit Gunnar Olof Brita Egardt 1916-1990. Uppsamlaren. Et­ Hylten-Cavallius. Vetenskapssocieteten i Lund nologiska institutionen, Uppsala universitet årsbok. informationsblad nr 3. von Sydow, Carl Wilhelm 1934: Kategorien der Ränk, Gustav 1961: Herders tankar om männi• Prosa Volksdichtung. Volkskundliche Gaben, skonaturen, traditionen och kulturen. Arv. John Meier zum siebzigsten Geburtstage dar­ Scheuermann, Karl 1933: Wilhelm Mannhardt. gebracht. Berlin & Leipzig. Seine Bedeutung fUr die vergleichende Reli­ von Sydow, Carl Wilhelm 1934: The Mannhardt­ gionsforschung. ian Theories about the Last Sheaf and the Solheim, Svale 1951: Rec. av Eskeröd i Norveg. Fertility Demons. Folk-Lore. Sgernquist, Berta 1989: Arkeologiskt material von Sydow, Carl Wilhelm 1935: Övernaturliga som belägg för religion. Arkeologi och religi­ väsen. Nordisk kultur 19. Oslo. on. Rapport från arkeologi dagarna 16 - 18 ja­ von Sydow, Carl Wilhelm 1941: Religionsforsk­ nuari 1989. Institute of Archeology, Universi­ ning och folktradition. Folkminnen och Folk­ ty of Lund. Report-Series No. 34. tankar.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Debatten om Wilhelm Mannhardts fruktbarhetsteorier 23 von Sydow, Carl Wilhelm 1942: Gammal och ny hunderts auf Grund der Mannhardtbefragung traditionsforskning. in Deutschland von 1865. Weber-Kellermann, Ingeborg 1965: Erntebra­ Widengren, Geo 1945: Religionens värld. Stock­ uch in der ländlichen Arbeitswelt des 19. Jahr- holm.

Zusammenfassung

Die Debatte uber Wilhelm Mannhardts Fruchtbarkeitstheorien

Fast ein jahrhundert lang haben deutsche und skandi­ Sprach- und Religionsforseher als Stiitze der Frucht­ navische Volkskundler und Religionshistoriker miind­ barkeitstheorien "Lesefriichte" heranzuziehen; er be­ lich iiberlieferten Volksglauben und Volksdichtung als tonte nachdriicklich, es sei vor allem wichtig, das eige­ Uberreste eines urspriinglichen Fruchtbarkeitskultes ne Leben und die Denkweise des Volkes kennen zu gedeutet. Nicht zuletzt trug das seinerzeit dazu bei, lemen. Im selben jahr legte Sydows Schiiler Sigfrid dass die Volkskunde, wie man das neue Fach nannte, Svensson eine Studie mit neuem empirischen Material als Wissenschaft anerkannt wurde. aus Schonen vor, in der er zeigte, dass es sich bei vielen Das historische Vorbild fUr die Restitution einer "Kultbräuchen" eher um Wettstreit und Scherz beim vorchristlichen germanischen Volksreligion bildete ja­ Abschluss der Arbeit handelte. cob Grimms "Deutsche Mythologie"; von ihr ging auch Durch Sydows Einfluss wurde auch in Deutschland Gunnar Olof Hylten-Cavallius in seinem klassischen Kritik an Mannhardt laut. Lutz Mackensen sah in den Werk "Wärend och wirdame" (1863-68) aus, das mit der Emte verkniipften Tiergestalten vornehmlich aber nur eine regionale Arbeit war. Dagegen versuchte "Metaphern, geprägt als Antworten an fragende Kin­ der deutsche Forscher Wilhelm Mannhardt mit Hilfe der zur Stillung der Wissbegierde und zur Wamung ausgeschickter Fragebögen zu Glauben und Bräuchen nicht im Komfelde zu gehen". 1934 unterbreitete von rund um die Emte die Theorie vom Fruchtbarkeitskult Sydow selbst in London seine Mannhardtkritik einem mit Material aus ganz Europa zu unterbauen. Erst internationalen Forum, ebenso seine Fiktionstheorie in james Frazers "The Golden Bough" (1891) \enkte je­ dem wichtigen Aufsatz "Kategorien der Prosavolks­ doch die intemationale Aufmerksamkeit auf Mannhar­ dichtung" . Im Dritten Reich passten die Fruchtbar­ dt. keitstheorien in das Konzept derjenigen Kreise, die Um die jahrhundertwende tauchen Fruchtbarkeits­ einen germanischen Nationalkult zu rekonstruieren deutungen in den unterschiedlichsten Zusammenhän• suchten. von Sydow nahm selbst als Beobachter am gen auf, in Schweden z. B. bei Edvard Hammarstedt am zwei ten Volkskundlerkongress in Heidelberg im Herbst Nordischen Museum. Man konnte zu Recht von Mann­ 1934 teil, auf dem man Hitler gelobte, "Mit ållen Kräf• hardtepigonen in Skandinavien sprechen. Grösste Be­ ten mitzuarbeiten an der hohen Aufgabe, die Deutsch­ deutung erlangte, dass der Lunder Professor fUr klassi­ heit unseres Volkes zu festigen und zu mehren" . sche Altertumswissenschaft Martin P. Nilsson in einer In Lund spomte Sydow seine eigenen SchiiI er dazu populären Arbeit iiber die volkstiimlichen Feste des an, die Kritik an Mannhardt mit allerlei empirischem jahres (1915) Mannhardts Theorien lancierte. Auch Material zu unterbauen, während M. P. Nilsson auf der Volkskundler C. W. von Sydow in Lund schloss sich seinem friiheren Standpunkt beharrte. Die Debatte in anfänglich Mannhardts Gedanken an. Lund erreichte 1941 einen Höhepunkt, wobei Nilsson Rektor Hilding Celanders Arbeit "Nordisk jul" sich eine stärker unterbaute Arbeit wiinschte. Eine sol­ (1928) leitete indes bei von Sydow eine n Umschwung che lag bereits 1935 vor, gelangte aber erst 1947 an die ein, der dazu fUhrte, dass er sich nun mit Schärfe gegen Öffentlichkeit in Gestalt der Dissertation von Sydows Mannhardts Theorien wandte. Als 1931 - hundert Schiiler Albert Nilsson Eskeröd. Dieser deutete ebenso jahre nach Mannhardts Geburt - die Antworten auf wie Sigfrid Svensson die mit der Ernte verkniipften dessen Fragebägen und seine Briefe an Hylten-Cavalli­ volkstiimlichen Vorstellungen vor dem Hintergrund us erschienen, flammte die Diskussion von neuem auf. des sozialen Kontextes, aber äuch der Arbeitstechnik. von Sydow wandte sich gegen die Methode, wie die jedoch vernachlässigte er das historische Material und

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 24 Nils-Arvid Bringeus liberschätzte die psychologischen Aspekte. Während barkeitskult eingeschlafen war, machte Ingeborg We­ von Sydow den sog. Brunnenmann als pädagogische ber-Kellermann 1965 in ihrer Habilitationsschrift er­ Fiktion erklärte - er sollte die Kinder daran hindern, neut auf das umfangreiche Mannhardtmaterial auf­ sich dem gefährlichen Brunnen zu nähern - kann man merksam, das man nun mit kartographischer Technik in mittelalterlichen Einweihungsritualen von Brunnen bearbeiten konnte. Genau wie Sydow hatte sie Hoch­ sowohl Exorzismus wie Benediktion finden. Wie H. S. achtung vor Mannhardt als Einsammler, während sie Nyberg in Uppsala gezeigt hat, nimmt au ch der Brun­ sich in der Frage der Interpretation des Materials eher nen im Orient eine ganz andere Stellung ein als in Eskeröd anschIoss. Wenn man die Debatte liber die Skandinavien. Auch Sigfrid Svensson modifizierte spä• Fruchtbarkeitstheorien nunmehr unter Ethnologen ter seine Haltung von Sydows Deutungen gegenliber, und Folkloristen als abgeschlossen betrachten kann, betonte aber zugleich, dass sie mit vielen äIteren wirk­ schein t sie seitens der Religionshistoriker fortgesetzt zu lichkeitsfremden Auffassungen und phantasievollen werden, während archäologische Funde gelegentlich Schreibtischkonstruktionen aufgeräumt hätten. äItere Deutungen aktualisieren. In Deutschland, wo die Diskussion liber den Frucht- (Ubersetzung: Christiane Boehncke-Sjöberg)

OVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Knektar, gardister och officerare. Kring några nya arbeten om det militära folklivet

Av Mats Hellspong

Båtsmän, ryttare & soldater. Släkt• Peter Englund: Poltava. Berättelsen om forskaren och de militära källorna. en armes undergång. Atlantis. Stock­ Sveriges Släktforskarförbunds årsbok holm 1988.276 S. 1988. Red. av Bengt Hjord. Stockholm 1988. 263 s., iii. Den nordiska garnisonsstaden, redigerad av his to­ riedocenterna Gunnar Arteus och Kari Selen, är Den nordiska garnisonsstaden. Red. ett resultat av ett samnordiskt tvärvetenskapligt av Gunnar Arteus och Kari Selen. Histo­ forskningsprojekt. Det tvärvetenskapliga an­ riallinen Arkisto 92. Helsingfors 1988. grepps sättet inkluderar både etnologiska och 193 s., iii. konstvetenskapliga perspektiv, men i den nu fö• religgande skriften dominerar ändå de historis­ Ett militärt stadsproletariat. Studier ka: sex av de tio uppsatserna presenterades som av garnisonsmanskapets levnadsförhål• föredrag vid det nordiska historikermötet i Rey­ landen i 18DD-talets Stockholm. Red. kjavik 1987. Av projektets fyra problemområden av Gunnar Arteus. Meddelanden från dominerar de historiskt-geografiska (garnisoner, Militärhistoriska avdelningen vid Mili­ kommunalekonomi och lokalt näringsliv, garni­ tärhögskolan nr 4. Stockholm 1988. sonsstäder och urbaniseringsprocesser) framför 118 s., ill. de mer etnologiskt-kulturhistoriskt färgade (gar-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Knektar, gardister och officerare 25 nisonsstaden som fYsisk miljö och symbolvärld, musklerna och framhäva sin makt inför yttre och garnisonsstaden som social, kulurell och politisk inte minst inre fiender. Att den militära närva• miljö). ron i äldre tiders garnisonsstäder kunde kännas Projektets drivande kraft, Gunnar Arteus, bi­ inpå huden på stadsborna framgår av två temata, drar med en principiellt upplagd artikel, som kan som skymtar förbi i många av uppsatserna. Det läsas som en programförklaring, "En vetenskap­ ena är inkvarteringen av soldater i borgarfa­ ligt obelyst lokalsamhällstyp: den svenska garni­ miljerna, det andra är det hantverk, som många sonsstaden 1620 -1985". För svenskt vidkom­ av soldaterna förr ägnade sig åt. Det skedde inte mande skiljer han här mellan tre stadier i garni­ minst under de långa permissioner, som värvat sonsstadens historia: "borgstaden" , "fästnings• manskap kontinuerligt erhöll. Med tanke på att staden" och "kasernstaden" . Exempel på soldaten därtill hade sin knappa soldatlön kunde "borgstäder" är Kalmar och Vadstena under han som hantverkare lätt bjuda under de ordina­ 1500-talet, på "fästningsstäder" Marstrand, Var­ rie hantverkarna, en självklar källa till irritation berg och Vaxholm under 1700-talet. Medan sol­ bland dessa. daterna i "borgstaden" var inkvarterade i själva Både Arteus och jespersen ger exempel på borgen, bodde "fästningsstadens" garnisonsstyr­ hur omkastningar i populariteten tvingat armen ka inkvarterad - mer eller mindre tvångsmässigt att hålla en lägre profil. För Danmark gäller det - hos stadens borgare. Under 1800-talet börja• t. ex. efter 1864 års misslyckade krig. Perioden de soldaterna kaserneras och "kasernstaden" närmast efter andra världskriget medförde där• växte fram. emot starkt folkligt stöd för armen. Den nya 1901 års stora härordningsreform innebar att värnpliktshären uppfattades som arvtagare till de den gamla armen (med indelta och värvade sol­ illegala motståndsgrupperna från krigsåren och dater) skulle förvandlas till en massarme byggd efterkrigsmytologin tilldelade dessa rollen som på allmän värnplikt. En följd av beslutet blev tyskarnas besegrare. De pacifistiska och radikala inflyttningen av de lantbaserade regementena strömningarna på 1960-talet tvingade armen till från deras lantliga mötesplatser till strategiskt en lägre profil i samtliga nordiska länder. Ut­ valda städer. På så sätt fick Sverige på kort tid ett vecklingen i NATO-länderna Norge och Dan­ mycket stort antal garnisonsstäder med relativt mark har dock delvis följt egna linjer. Bl. a. har likartade kasernetablissemang. Det är ganska lätt garnisonerna där förlagts utanför städerna i mer gjort att uppfatta den svenska garnisonsstaden ensliga områden. som ett 1900-talsfenomen och bortse från äldre Förhållandena i Finland har också varit avvi­ tiders "borgstäder" och "fästningsstäder" eller kande. Så länge Finland tillhörde det svenska för den delen 1800-talets städer med värvade riket låg de viktigaste garnisonerna i sydost, mot och kasernerade regementen. gränsen till Ryssland. Utvecklingen från 1736 till Ändå kan man säga, att den lantligt baserade 1981 skildras av jussi T. Lappalainen i "Från indelta armens dominerande plats i det svenska garnisonsstad till skogsgarnison. Det finska gar­ härsystemet i äldre tid innebär, att tyngdpunkten nisonssamhället under 250 år". Efter det ryska i svensk garnisonsstadsforskning nog kommer att erövrandet 1809 sker en tyngdpunktsförskjut• ligga på 1900-talet. Så knappast i de andra nor­ ning mot väster, men intressant är att de gamla diska länderna (utom Island). De skilda förhål• östliga gränsfästningarna, t. ex. iFredrikshamn, landena i de nordiska länderna innebär både inte överges utan förstärks. För Finlands försvar fördelar och nackdelar för projektets ambitioner har de nu inte längre någon betydelse men väl till systematiska jämförelser. för S:t Petersburgs. Såväl Arteus som dansken Knud J. V. jesper­ Den mest lärorika av många utmärkta artiklar i sen (i "Garnisonering og garnisonsby: den mili­ Den nordiska garnisonsstaden är i mina ögon jussi t

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 26 Mats Hellspong minst under första världskriget. Det fanns också dåvarande malmbebyggelsen på Ladugårdslan• under perioden finska trupper i garnisonsstäder• det. Men 1803 inlogerades Svea livgardes solda­ na, dock alltid betydligt färre i numerär än de ter (även deras hustrur och barn) i 1700-talsslot­ ryska. 1905 - 1918 existerade dock inga finska tet Fredrikshov, 1811 kasernerades Livgardet till trupper alls. häst på Storgatan (Vitterhetsakademiens nuva­ Den finska garnisonsstaden var med andra ord rande lokaler) och 1829 flyttade Andra livgardet 1809 - 1918 i stor utsträckning den ryska garniso­ in i kaserner vid Grev Magnigatan. De tre rege­ nens stad. Den grundläggande tanken bakom gar­ mentena låg med andra ord endast på ett eller nisonsplaceringen var S:t Petersburgs säkerhet. annat stenkasts avstånd från varandra. Den ryska armen var en ockupationsarme under Roger Adolfsson skriver om "Arbetsmarknad hela perioden, även när den försvann ur landet och geografisk rörlighet" med material om Svea 1918, "ett isolerat, främmande och knappast livgarde. Regementet värvade huvuddelen av sitt saknat element". Kuusanmäki behandlar över• manskap från landsbygden. Särskilt Östergöt• siktligt attityderna till den ryska militären i olika land lämnade en ansenlig tribut, dessutom sta­ samhällsskikt och även den ryska civilbefolkning, digt växande. Andelen stockholmare sjönk där• som kom i armens spår. Ett intressant fenomen emot. En poäng är att värvningen av landsbygds­ är den judiska befolkningen i Finland, som till bor, vilka efter tjänstens slut blev kvar i Stock­ största delen härstammar från soldater i tsarar­ holm, var ett verksamt bidrag till urbaniserings­ men, vilka efter 1858 fick slå sig ner i Finland processen. Med industrialismens genombrott efter fullgjord tjänst där. I armens spår kom blev alltfler arbetsplatser aktuella och attraktiva också tatarköpmän, från vilka dagens lilla isla­ som alternativ till soldatlivet. Regementets värva• miska minoritet i Finland härstammar. re fick allt svårare att få tag i folk i Stockholm Det är naturligtvis spänningen mellan finskt, och tvingades mer och mer att operera på lan­ svenskt och ryskt, som gör den finska garnisons­ det. Tjänstgöringstiden blir också mot slutet av staden så fascinerande som miljö under 1800- 1800-talet allt kortare. Soldattjänsten tenderar talet. Ryssarna byggde t. ex. en rad ortodoxa att bli ett mellanspel i unga mäns liv, inte ett kyrkor, många ännu bevarade. Det svenskspråki• livstidsyrke. Utvecklingen förebådar därmed ga inflytandet i de i övrigt finska städerna Fred­ 1900-talets värnpliktsarme. rikshamn (Harnina) och Villmanstrand (Lappen­ Olle Brink behandlar "Familjebildning och ranta) berodde främst på de militära inslagen: dödlighet" med underlag från Andra livgardet. kadettskolan i Fredrikshamn och dragonrege­ Andelen gifta gardister sjunker successivt under mentet i Villmanstrand. 1800-talet, från drygt 20 % på 1820-talet till nå• * gon enda procent på 1890-talet. Huvudorsaken är manskapets föryngring. Intressant är att de Idag uppfattas inte Stockholm som en garni­ gifta soldaterna i regel var yngre än sina hustrur, sonsstad, jämförbar med t. ex. Eksjö, Boden el­ ett drag som känns igen från andra proletära ler Sollefteå. Under 1800-talet var förhållandena 1800-talsmiljöer. dock annorlunda. Få städer hade då en sådan Även mortaliteten bland soldaterna vid Andra koncentration av regementen som Stockholm. livgardet sjönk successivt under 1800-talet. Hack Det rörde sig om värvade regementen, speciellt i diagrammet orsakades av vissa kortvariga epide­ lokaliserade till Ladugårdsgärdet (nuvarande Ös• mier som fick allvarliga konsekvenser. Från 40 termalm). Tre av dessa regementen (Svea livgar­ promille 1821 till 6 promille 1845. Underligt de, Andra livgardet och Livgardet till häst) har nog blandar författaren på flera ställen ihop pro­ nyligen behandlats i en skrift med, återigen, cent och promille med groteska resultat. Om ett Gunnar Arteus som redaktör, Ett militärt stads­ år på 1820-talet heter det att dödligheten var proletariat. Studier av garnisonsmanskapets levnads­ "hela 82,5 % bland manskapet" (s. 70). Det skul­ förhållanden i ISOO-talets Stockholm. Boken inne­ le betyda att nära nog alla regementets soldater håller tre artiklar, som är bearbetningar av upp­ avled under ett enda år i fredstid! Det rör sig satser i historia vid Stockholms universitet. naturligtvis om 8,25 %, en även det otäck siffra. I början av 1800-talet bodde dessa regemen­ Det är väl korrekturläsningen som mankerat här. tens värvade soldater ännu inkvarterade (under Den tredje uppsatsen heter "Uppförande och usla villkor) hos familjer i staden, fräIl1st i den socialt anseende" och är författad av Jan Dahl-

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Knektar, gardister och officerare 27 ström. Här behandlas det meniga manskapet vid ratur av intresse för militärt inriktad person­ Livgardet till häst åren kring 1860. Förutom forskning. generalmönsterrullor och husförhörslängder Årsbokens längsta bidrag är skrivet av Agneta (vilka varit huvudunderlaget även för de övriga Guillemot, historiker i Umeå, som 1986 dispute­ uppsatserna) har Dahlström använt straffjourna­ rade på en avhandling om "Rask, Resolut och ler. Avsikten var att granska hästgardisternas be­ Trogen. De indelta soldaterna i det svenska ag­ teende mot bakgrund av kårens konstant dåliga rarsamhället. Västerbotten 1860 - 190 l". Det rykte. I en intressant kontrast till de allmänt västerbottniska materialet spelar huvudrollen aktade indelta soldaterna hade de värvade gar­ även i denna artikel, men viktigare är att Agneta disterna nämligen ett uselt anseende, delvis troli­ Guillemot tydligt visar vilka avsevärda skillnader gen en följd av att man tidigare till de värvade som rådde inom indelningsverket och det ständi• regementena tvångsrekryterat lösdrivare och ga knektehållet mellan olika delar av Sverige. asociala personer. Hon diskuterar på ett intressant sätt hur urvalet Dahlström går igenom de förseelser som re­ av knektar kan ha gått till och deras sociala bak­ gistrerats i regementets straffjournaler. Fylleri­ grund. Väl känt ar att soldaterna i Dalarna och förseelser toppade listan. Han studerar även Norrland mer än söderut rekryterades ur bön• straffen, som utmättes, liksom de fall som ledde dernas egna led. Däremot har jag själv inte varit till avskedande. Fylleri och insubordinations­ medveten om att torpinstitutionen saknades i brott kunde leda till avförande ur rullorna. vissa landsdelar. Vid t. ex. Dalregementet före• Dahlströms huvudpoäng är dock att det inte kom inte soldattorp. Vid Hälsinge regemente finns något klart samband mellan brottens art förekom en speciell organisation, där soldaterna och omfattning å ena sidan och frejdebetyg och byggde sina egna stugor som de sedan fick behål• avskedande å den andra. Slutsatserna blir att la livet ut. Även i Skåne och Jämtland har det även andra egenskaper vägts in i helhetsbedöm• funnits regementen utan torp eller med en myc­ ningen, när man skulle ge gardisterna betyg över ket liten andel av soldaterna bosatta i torp. Den uppförandet eller ta ställning till frågan om knekt som inte tilldelades ett torp erhöll natur­ eventuellt avskedande. "Mot de av hästgardister• ligtvis högre städselpengar eller kontantlön. na som föll in i det militära grupp tänkandet och För Västerbotten under 1800-talets andra solidariserade sig med de normer som det militä• hälft räknar Agneta Guillemot med att de indelta ra systemet omfattade, visade regementsledning­ knektarna rekryterades ur tre ungefär lika stora en betydande tolerans." grupper: dels söner till bönder och jämställda, dels söner till arrendatorer, torpare och solda­ * ter, dels söner till hantverkare, arbetare, 1jänste• folk, inhyses och ensamma kvinnor. Hon tycks, Sedan 1988 utger det två år tidigare bildade diskutabelt, räkna den mellersta gruppen till de Sveriges Släktforskarförbund en årsbok av stort "besuttna" varför endast en tredjedel av solda­ allmänt värde för alla av kulturhistorisk och ar­ terna härstammar ur de "obesuttnas" led. Även kivalisk forskning intresserade personer. Den placeringen av hantverkarna i den socialt sett första årgångens tema blev de militära arkivalier­ lägsta gruppen är tveksam. Men att ett norr­ na, underlaget för de släktforskare som går på lands regementes rekrytering skiljer sig starkt so­ jakt efter förfäder som varit t. ex. indelta knektar cialt sett från t. ex. Stockholms gardesregemen­ eller gardister. Årsboken, Båtsmän, ryttare & sol­ tens kan man obetingat hålla med om. dater, innehåller 14 artiklar jämte ett antal recen­ Redogörelserna för de viktigaste arkivaliska sioner. Dels möter läsaren presentationer av de källserierna i släktforskarförbundets årsbok kan militära arkivens material, dels får man ta del av naturligtvis emellanåt bli en smula torra. Bokens ett par bearbetningar, som ger prov på några avslutande exempels tu die r är avsedda att mot­ olika former för "soldatforskning" . Arkivarien verka detta intryck genom att livligt och åskådligt vid Krigsarkivet Lars Ericsson är särskilt flitigt i ge prov på vart engagerad släktforskning kan elden med tre artiklar och två recensioner. Bl. a. leda. Särskilt Nils Blomkvists uppsats "Hwarfö• introducerar han släktforskaren i de möjligheter re, minne herrar, han I slagit Ehr til krigswäsen• som Krigsarkivet har att erbjuda. Mycket värde• det" är ett lysande exempel på detta. Det minst full är också hans bibliografiska översikt av litte- lyckade i den artikeln är titeln. Annars berättar

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 28 Mats Hellspong Blomkvist om en gren i hans eget släktträd, en farligt utdragen och bräcklig förbindelseväg bak­ borgerlig släkt härstammande från klockaren åt mot hemlandet. Morgonen den 28 juni 1709 Gottskalk i Skedevi i Östergötland, så småning• var svenskarna mer eller mindre tvungna att gå om med namnet Talen, som haft företrädare till strid mot en långt starkare motståndare och bland handelsfok, präster och militärer i detta dessutom på dennes villkor. Englund beskriver landskap fram till 1800-talets slut, då cirkeln slu­ händelserna stegvis: uppmarschen, slaget, reträt• ter sig hos ännu en klockare, författarens mor­ ten/flykten och till slut kapitulationen vid mors far. Det är en färgstark krönika, som får sin Dnjeprs norra strand. Nästan allt gick snett. Den dramatiska kulmen i slaget vid Sävar i Västerbot• nattliga uppmarschen försinkades och överrask• ten 1808, där kaptenen Fabian Talen stupade ningseffekten uteblev, genombrytningen vid de och hans son i samma kompani blev svårt sårad, ryska försvarsredutterna lyckades, men genom vilket fadern hann uppleva innan han träffades oklar ordergivning gjordes enorma onödiga för• aven kula för pannan. Händelsen gav upphov till luster, när några bataUoner till varje pris sökte en minnesdikt 1859 i Runebergs anda, "Fänri• erövra en av reautterna. Kavalleriets möjlighet ken vid Sävar" , vid 50-årsminnet av slaget och då att omedelbart efter genombrytningen slå det sonen Talen ännu levde. Nils Blomkvists artikel svårt skakade ryska kavalleriet togs aldrig till vara är ett sällsynt fint exempel på hur givande en liksom ett anbud från ryska kosackstyrkor att genealogisk studie kan bli, när författaren har byta sida i slagets inledningsskede. kunskaper och överblick nog att sätta in perso­ I stället föUde ett svenskt infanterianfall på nernas öden i ett större socialt och kulturellt linje mot stora och inte minst eldmässigt över• sammanhang. lägsna ryska styrkor. Trots ohyggliga förluster * lyckades den högra flygeln bryta igenom de rysb leden, men den vänstra sviktade och vände till De hittills behandlade arbetena ger - huvudsak­ slut i panikartad flykt. Terrängen omöjliggjorde ligen - skiftande perspektiv på soldatens freds­ ordentliga insatser av det fruktade svenska kaval­ miUö och vardagsvillkor, i garnisonsstäder och i leriet. Så småningom vek hela den svenska armen landsbygdssocknar. Som ett korrektiv mot över• i oordnad flykt, från ett slagfält med omkring driven idyllisering och som en påminnelse om 7000 döda svenskar, i relativa tal en katastrofal syftet med utbildningen på hedar och kaserngår• förlust även i ett jämförande perspektiv. dar kan Peter Englunds uppmärksammade bok Englunds skildring är genomförd på ett fängs• Poltava få tjäna. Det är en skildring av några lande sätt. Han låter en mängd individer fram­ avgörande dagar ute i det stora kriget och en träda ur härens massa, med hjälp av t. ex. dag­ fascinerande men samtidigt påfrestande och böcker, biografier och bevarade porträtt. Detta ohygglig läsning i all sin detaljerade saklighet. gör skildringen pregnant och samtidigt nästan Englunds ämne är alltså det blodiga slag som plågsam. Man imponeras av författarens kunska­ (med efterspelet vid Perevolotjno) under några per på t. ex. det vapentekniska området. Den dagar, 28 juni till 1 juli 1709, gjorde slut på den dramatiska historien berättar nästan sig själv, svenska karolinska elitarmen och därmed i p~ak­ men förbättras onekligen ändå av ett spänstigt tiken på det svenska stormaktsväldet. De stora och levande språk, med t. ex. många verknings­ slagen var ett slags sinistra solitärer i det gamla fulla metaforer ("... denna flod, som lik en krigarlivet, inte ens under stormaktstiden upp­ oändligt lång och komplicerad namnteckning levde knektarna särskilt många av dem. Att vara skrev sig fram genom floddalen ... "). soldat innebar mer ett ändlöst marscherande och Den som är obevandrad i krigshistorien kan en kamp mot farliga epidemier, senare under lära sig mycket. Att en arme i fält var ett helt 1800-talet mest ett tröstlöst harvande. samhälle, med t. ex. officerares och soldaters Peter Englund redogör för det ryska fälttågets hustrur och barn med i trossen. Att det var säk• politiska bakgrund och militära förlopp fram till rare att föra med sig sin privata förmögenhet Poltava. Karl XII hade sommaren 1709 hamnat i (som man då ofta roffat åt sig under fälttåget) i samma mardröms situation , som skulle komma själva striden än att lämna den kvar i trossen att fånga senare fältherrar i Ryssland, med en (likplundring var följaktligen en mycket lönande retirerande fiende, ett alltmer förtvivlat försörj• sysselsättning). Att omen och tecken spelade en ningsläge, en sjunkande stridsmoral och en livs- stor roll under ett fälttåg och under ett slag. Att

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Knektar, gardister och officerare 29 yrkesgemenskapen mellan krigare från båda si­ de berget av döda kroppar i sänkan norr om byn dor kunde ta sig för våra ögon bisarra uttryck Maloje Budisjtje. (t. ex. att man lånade varandra läkare eller att man bedrev handel över frontlinjerna). Särskilt officerare kunde lätt umgås med motståndarna, tack vare de gemensamma språk (tyska, franska) Harald Gustafsson: Sockenstugans po­ som de behärskade. Fångna svenska befälsper• litiska kultur. Lokal självstyrelse på soner deltog i tsar Peters segerbankett omedel­ 1800-talets landsbygd. Stadshistoriska bart efter slaget. Englunds beskrivning av tidens institutet. Studier i stads- och kommu­ martialiska officerskultur är intresseväckande. nalhistoria 6. Stockholm 1989. 124 s. Detsamma gäller hans skildring av krigsforme­ ringens estetiska sidor och musikens viktiga roll. Sockenstämmans verksamhet är en märkvärdigt Den svenska armen leddes vid Poltava inte av förbisedd del av 1800-talets historia. De fåtaliga Karl XII, som en kort tid dessförinnan sårats i standardverk som finns om denna instans sysslar foten och under slaget bars på bår. Rojalistiska nästan helt med den förändrade lagstiftningen historieskrivare har här velat se en (del)förkla• på området och mycket litet med maktutöv• ring till nederlaget. Stormaktstidens slag prägla• ningens konkreta arbetsformer och resultat för des ju av att kungar och befälhavare red i spetsen gemene man. De rika eller överrika socken­ för sina trupper och inte sällan stupade, även om stämmoprotokollen tycks i ringa utsträckning ha de dock ofta (som vid Poltava) omgavs av trogna lockat till sig t. ex. historiker och etnologer. De drabanter som agerade levande kulfång. Det var senare har hellre dragits till bystämman och dess särskilt infanterister som slaktades vid Poltava efterlämnade handlingar. En effekt av detta är men i spetsen för dem föll de flesta av officerar­ nog att den historiskt inriktade etnologin i onö• na. Och i kulregnet befann sig även t. ex. puksla­ digt hög grad dragit upp en skarp demarkations­ gare och regementspastorer, de senares uppgift linje mellan den lokala bondekulturen och den var att dela ut den sista nattvarden. riks politiska utvecklingen. Sockenstämman är Peter Englunds Poltava har som bekant blivit onekligen en intressant mötesplats för riks­ en häpnadsväckande försäljningssucce. I augusti intressen och lokala intressen, som vore värd 1990 hade 90000 exemplar sålts! Sakligt under­ grundligare forskning. byggda, realistiska skildringar från svensk krigs­ Historikern Harald Gustafsson har på senare historia har uppenbarligen en enorm och sedan år försökt att räta ut en del av frågetecknen kring länge svältfödd publik. Särskilt gäller nog detta 1800-talets sockenstämma. Han har exempelvis Karl XII:s fälttåg, detta under senare decennier velat undersöka om det verkligen var fattigvårds• nästan tabubelagda ämne, i självöverskattning, frågorna (och i någon mån skolfrågorna) som heroisk uppoffring och tragisk undergång den dominerade sockenstämmans vardag, en upp­ svenska historiens mest shakespeareska ödesdra• fattning som är vanlig i översikter och lokalhisto­ ma. Englund levandegör detta dramas final på riska verk. Gustafsson frågar sig om gemene ett sätt som närmast tål att jämföras med Frans mans inställning till sockenstämman präglades av G. Bengtssons magnifika biografi från 1935 över likgiltighet, av passivt undersåtligt intresse eller Karl XII:s levnad. Litterärt är Bengtsson alltjämt aven vilja till aktivt deltagande. Hans intresse är oöverträffad och man kan undra varför inte hans också riktat mot förändringarna av sockenstäm• arbete fått 100000 nya läsare på 1980-talet (en mans verksamhet under förra seklet. Hur av­ nyutgåva utkom 1980). Så är ju t. ex personpor­ speglades samhällets utveckling från ståndssam• trätten av Paltavadramats aktörer långt mer ny­ hälle till kapitalistisk marknadsekonomi i socken­ anserade och fängslande hos Bengtsson. Men stämmans vardag? Det blir då självklart av vikt att kanske är hans tvåbandsverk för tungt och om­ se närmare på reformerna av den lokala förvalt• ständligt för våra dagar. I så fall är Englund en ningen - från 1817 års förordning om socken­ ovanligt värdig ersättare. Kanske är det Eng­ stämmor till 1862 års stora kommunalreform. lunds brutalt realistiska uppriktighet som gör Var dessa reformer pådrivande för utvecklingen hans beskrivning mer "rumsren" än Frans G. eller kodifierade de snarare en redan existeran­ Bengtssons, där den briljanta stilen på något sätt de verklighet? Gick utvecklingen olika snabbt i trollar bort stanken från det blodiga och darran- olika typer av socknar?

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 30 Översikter och granskningar För att närma sig svaren på dessa frågor har hade på sockenstämman att göra; magasinet Gustafsson undersökt sockenstämmoprotokol• drevs ju av privatpersoner och fungerade som en len i sex socknar i Mälardalen: Brännkyrka och lokal bank. Det representerar härigenom den Spånga i huvudstadens absoluta närhet, Öster• oklara gränsdragning mellan privat och kommu­ åker och Skånela i södra Uppland, Turinge mel­ nalt, som emellanåt präglade en äldre tids kom­ lan Mariefred och Södertälje och Tillinge väster munala förvaltning. om Enköping. De representerar en skala från Andra frekventa ärenden vid sockenstämmor• utpräglade godssocknar som Brännkyrka och na var skötseln av socknens byggnader (kyrka, Turinge till en renodlad bondesocken som Till­ prästgård, sockenstuga) och val av ombud och inge. Noga räknat gäller undersökningen fyra representanter. Den förra typen av ärenden tvåårsperioder med yugo års mellanrum: 1815/ sjönk i antal, de senare steg snabbt. Däremot är 16, 1835/36, 1855/56 och 1865/76. Avsikten det påfallande att skolfrågor och frågor rörande har varit att granska protokollen såväl före 1817 inflyttningskontroll riktad mot utomstående spe­ års reform som efter 1862 års. Till detta kan lade en förhållandevis liten roll. Ärenden röran• Gustafsson lägga iakttagelser från en rad förfat• de antagningen av hantverkare minskar i bety­ tare av seminarieuppsatser under hans handled­ delse mot seklets mitt medan ärenden kring ning om sockenstämmor i skilda socknar. skottpengar ökar. Gustafsson framkastar som Efter en nyttig översikt av lagstiftningen kring tänkbar förklaring till det senare ett ökat vapen­ sockenstämmorna presenteras studiens huvudre­ innehav hos allmogen vid mitten av 1800-talet. sultat i två kapitel, det ena om vilka konkreta Kyrkotukten, en mycket central del av socken­ frågor som behandlades och det andra om makt­ stämmans verksamhet under 1700-talet, förlora• förhållanden och röstningsprocedurer i stäm• de sin ställning vid stämman redan i början av man, alltså vilka som bestämde. 1800-talet. Besväret att hålla hundar borta från Lagen föreskrev minst två stämmor årligen gudsyänsterna, något som Gustafsson exemplifi­ (tre efter 1862). Men vanligen höll man flera, i erar, antyder inom parentes bakgrunden till bru­ genomsnitt sex till tio. Efter 1840-talet sjönk ket av hundkarbas (se Gösta Berg i Rig 1987:4). antalet stämmor något, vilket delvis kan förklaras Frågan om deltagande vid stämmorna är inte med inrättande av skolråd och sockennämnd un­ helt lätt att angripa. Protokollen tycks inte ge der detta decennium. Nya organ avlastade alltså säkra besked på denna punkt, ofta antecknas stämman. Intressant är att de utpräglade gods­ ståndspersoner mycket noga men i övrigt kan det socknarna tycks ha haft färre stämmor än bonde­ svepande heta att "en större samling av socknens socknarna. Liksom i byarna var valborgsstäm• allmoge" var närvarande. Gustafsson menar att man länge årets viktigaste med bl. a. val och revi­ man ibland tycks ha skilt på att "närvara" och att sionsärenden. "deltaga" vid stämman. Det framgår ibland indi­ När det gäller vilka frågor som diskuterades rekt att personer som haft intresse av fattigun­ kan Gustafsson nyansera bilden av den allt över• derstöd eller utlysta arbeten varit närvarande vid skuggande fattigfrågan. De rena fattigvårdsären• stämman utan att de angivits bland deltagarna. dena utgjorde blott mellan 10 och 20 % av alla Om de sökte sig dit blott när de haft ett uttalat ärenden. Och även om man har i minnet att egenintresse eller om de brukade sitta och lyssna gränsdragningen mellan olika typer av ärenden är omöjligt att veta. Någon större uppslutning av ibland är oklar och att den ekonomiska tyngden i socknens manliga befolkning var det dock aldrig fattigfrågorna gör att dessa kanske skall ges stör• fråga om. Och kvinnorna lyste helt med sin från• re betydelse, är det ändå ofrånkomligt att soc­ varo, intressant nog även kvinnliga ägare till stör• kenstämmorna under 1800-talet sysslade med re gårdar. vida mer än fattigvården, inte minst efter att Gustafssons studie bekräftar en utveckling sockennämnden 1847 fått ansvar för fattigvår• från ovilja mot omröstningar, en stark strävan den. att få full enighet kring besluten, mot ett ökat Ett annat viktigt ärende för sockenstämman erkännande av motstridiga intressen. Särskilt ef­ var skötseln av sockenmagasinet. Mot slutet av ter fyrkskalans införande med 1862 års reform undersökningsperioden förlorar det dock sin be­ blir rösträkning efter fyrktal det normala. Några tydelse och avvecklas och därmed försvann ett röststarka godsägare kan då i vissa socknar beslu­ ärende, som ur en nyare tids perspektiv inte ta rätt självsvåldigt. I början av 1800-talet var det

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 ÖVersikter och granskningar 31 inte självklart att personer som varit frånvarande kan sägas ändra på praxis i stämmorna. Utveck­ vid stämman accepterade dess beslut som bin­ lingen var otvetydig men följde sin egen takt. dande även om lagen erkände detta. Särskilt Harald Gustafssons koncentrerade, pedago­ trögt hade tanken på majoritetsbeslut att vinna giskt upplagda och välskrivna studie av socken­ gehör i de utpräglade bondesocknarna Skånela stämman under ISOO-talet har ett stort intresse och Tillinge. Där slog man så länge man kunde för etnologer och kulturhistoriker med inrikt­ vakt om konsensussträvanden. Detta tolkar Gus­ ning på lS00-talets bondesamhälle. Den är ett tafsson som att en modernare politisk kultur välkommet bidrag till ett förbisett forskningsom­ hade lättare att växa fram i godssocknarna eller i råde, den ställer viktiga frågor och för, trots sitt mer kommersialiserade socknar (i Stockholms begränsade omfång, forskningen på detta fält ett närhet). Bindande majoritetsbeslut blir långsamt gott stycke vidare. allt mer accepterade, utan att för den skulllagbe­ Mats Hellspong stämmelserna från lS17, lS43 och lS62 tydligt

KORTA BOKNaT/SER

Georg Drakos: Kal å Ada. Ett kulturellt själv• porträtt i Göteborg. Norstedts förlag AB, framhåller också risken med analysen. Man förgriper Stockholm 1989. 138 s., ill. sig på vitsens natur: snabbheten och nöjet i förståelsen av det outsagda. ' Kålle stod på Drottningstorget när det plötsligt dök Bokens text är flyhänt skriven, som ofta inom mo­ upp en stockholmare från järnvägsstationen: dern kulturanalys, och rikligt kryddad med exempel. "När vi pratar om er uppe i Ståckhålm kallar vi er för Vitsarna kategoriseras under rubriker som Flickan, Kålle och Ada. Vad brukar ni kalla oss?" flaskan och fotbollen (det är naturligtvis Kal, inte Ada, Kålle: "Vi pratar la inte om er." som för det mesta är huvudpersonen). Författaren sö• Denna klassiker var den första stockholmaren Georg ker knyta framställningen till andra kulturvetenskapliga Drakos fick sig berättad då han samlade material för att arbeten som berör angränsande frågor. Det kan emel­ belysa fenomenet göteborgsvitsen. Exemplet rymmer lertid vara krävande att göra sådana anknytningar på vitsens alla viktiga kännetecken: den är kort, den är ny ett meningsfullt sätt, någon gång känns avståndet mel­ för åhöraren och den har en komisk poäng, en oväntad lan analysen och referensen alltför långt. snärt som också innehåller ett dolt budskap. Just det Georg Drakos visar att göteborgsvitsarna om Kal lå• dolda, det dubbelbottnade hos vitsen är det som lockat nat motiv från en mycket gammal och spridd skämt• Georg Drakos att ta sig an denna typ av modern folklo­ tradition om vagabonder. Centralfiguren är slagfärdig, re. Att han valt Göteborg beror på att staden sägs vara snabb och fräck, självsäker och respektlös inför överhe• högsäte för vitsande t i landet. Kända personer har ten. Han är mänsklig och lustbejakande. Vitsen är hans redan kring sekelskiftet bidragit till att göra göte• sätt att klara sig undan krav och konflikter, hans sätt att borgsvitsen ryktbar, bl. a. Oscar Il:s hovfotograf Aron låta kritik studsa tillbaka. Vitsarnas dolda budskap är Jonason samt lokala estradartister. Men främst har vit­ ofta ett hävdande av denna livsstil. Men vad som skiljer sandet blommat hos gemene man, hos Kal och Ada Kal från hans internationella kolleger är hans hjärte• själva. godhet, som förbjuder honom att såra den som inte Undersökningens väsentligaste primärmaterial ut­ verkligen förtjänar det. Han är en bra kamrat som man görs aven enkät och intervjuer i sammanhang där Kal kan lita på i vått och torrt. och Ada-vitsen särskilt vårdas: stadsdelsföreningen Importerade vitsar är kärleksfullt försedda med loka­ Gamla Masthuggspojkar och ordenssällskapet Kals la drag, som namn på gator och platser i staden. En Åden, bildat 1969 kring symbolfigurerna Kal och Ada. ändamålsenlig scen är spårvagnen, "vagnen". Den rät• Informanterna har inte bara berättat vitsar, utan också ta färgen ger också dialekten då vitsen berättas munt­ fått förklara komiken och ange det dolda budskapet. Av ligt. Bara namnet Kal och Kålle "har ett a-ljud som svaren kan man utläsa hur svårt detta är! Författaren stockholmaren inte kan uttala".

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 32 Korta boknotiseT

Vitsarna om Kal och Ada ses som ett kulturellt själv• I inledningskapitlet, som tar upp några fakta kring porträtt. Vem är det då som porträtteras? Enligt Kals synskador och frågor kring materialets tillkomst, på• Åden kan det vara vilken göteborgare som helst, vissa pekar Matyas Szab6 att utanför de synskadades krets förtjänstfulla egenskaper sträcker sig över alla klass­ vet vi lite eller inget om vad det innebär att vara synska­ gränser. Men - den verklige Kal är ändå proletären, dad. Utan tvekan är det så. Det är bara att hoppas att fabriks- eller hamnarbetaren. flera än de synskadade läser boken, då den är ett viktigt Vitsandet finns belagt från tidigt 1900-tal, och det är bidrag till vår gemensamma historia och för de flesta arbetarklassen i den snabbt växande storstaden som också en ny kunskap. träder fram. Den korta vitsen är industrisamhällets Claes Olsson folklore, efterföljare till bondesamhällets mer tids­ krävande berättartradition. Vitsen svarar mot industri­ samhällets nyhetsdyrkan och krav på snabbhet och re­ sultat. Kal och Ada hör hemma i Majorna, Masthugget, Haga, Annedal, Olskroken och andra arbetarstadsdelar - som nu är "sanerade". Bebyggelsemiljön, landshöv• dingehusen, medverkade till att man levde i nära kon­ takt med varandra och i stor enhetlighet när det gällde Karin Rehnberg: Husmödrar i Bohuslän livsstil och värderingar. Vid genomläsning av boken är 1938. Skrifter utgivna av Bohusläns muse­ det påfallande att vitsarna hör hemma i en tid som um och Bohusläns hembygdsförbund Nr 36. redan är historia. Under 1960- och 70-talen gjorde Uddevalla 1990. 44 s., ill. grävskoporna sitt i de gamla stadsdelarna. Invånarna utlokaliserades till nybyggdajätteområden och kom att Denna lilla skrift bör inte passera obemärkt. Underlät• bo grannar med turkar och italienare. Kal och Ada tandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen hette kanske inte flyttade med? Fick de lämna plats åt råttan i ett statligt betänkande som färdigställdes 1939. Som pizzan och andra historier med andra dolda budskap? underlag till detta betänkande utfördes minutiösa tids­ Ann-Marie Brockman studier av jordbrukarhustrurs dagliga arbete i ett antal områden av landet. En av de regioner som undersöktes var Bohuslän, där dåvarande hemkonsulenten Greta Nordlund genomförde tidsstudierna. Karin Rehnberg har nu i efterhand intervjuat Greta Nordlund om arbe­ tet och framför allt noga studerat resultatet, som nu­ mera finns på Riksarkivet. Materialet ger en unik in­ blick i vardagens rytm på bondgårdar strax före andra världskriget. Karin Rehnberg kommenterar undersök• Vit käpp Förstoringsglas Punktskrift. Syn­ ningen och ger intressanta exempel på en dags förlopp skadade berättar. Red. av Anna Hansson och minut för minut på tre valda gårdar. Kvinnorna sköter Matyas Szab6. Nordiska museet. Stockholm djur och hemarbete ensamma eller med hjälp av dött• 1989.345 s., ill. rar i yngre tonåren. Männen skymtar knappast alls i dagsbeskrivningarna. Påfallande är problemen med Boken innehåller 20 levnadsberättelser. Hälften män vattentillgången, som försvårar disk, tvätt och hygien. och hälften kvinnor, unga och gamla delar generöst Husmödrarna demonstrerar stor simultanförmåga, de med sig av sina livserfarenheter både i motgång och olika arbetena löper parallellt, avbrutna eller snarare framgång, i sorg och glädje. Med andra ord behandlas ackompanjerade av ett ständigt kaffedrickande. Ved­ det som hör livet till plus något mera som de flesta av spisens underhåll är ett annat genomgående tema. In­ oss inte har en aning om, erfarenheterna av att ha levt tressant är att hemmen, även fattiga, i regel är rymliga med en synskada. men att flera rum blott används som förvaringsutrym• Läsaren får ta del av mycket smärtsamma upplevel­ men för bl. a. mat och kläder. Det är inget tvivel om att ser, för det mesta orsakade av andra människors fördo• detta tidsstudiematerial idag har ett mycket stort kul­ mar, okunnighet och ibland av oförmåga eller ovilja att turhistoriskt värde samtidigt som det också är ett tidigt förstå. Som en förtvivlad fader uttryckte det: "Är det tecken på det framväxande folkhemmets litet beskäfti• nu så att pojken är blind och aldrig kommer att kunna ga sociala ingenjörsmentalitet. se så vore det lika bra att ingen pojke ha." Vi får bl. a. ta Mats Hellspong del av den stora smärta det innebar när man måste skiljas från föräldrarna för att åka till internatskolor, om skoltidens plåga och glädjeämnen, om kamratskap som räckt hela livet, om ensamhet och kärlek, om arbe­ te och någon gång en rolig historia.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Julens och Fastans träta - et svensk fastelavnsspil fra midten af 1400-tallet

Av Leif S~mdergaard

Julens och Fastans träta.

205 Här effter star huru jwll och fasta the trättä

[Fastan] ~ jwlen J ach är skyldug först at mälä jach sigh tik fasta hwat thu gör konunga och biscopa sitin hele och sälä gak til predican nw som för jach är then som heter fasta lat mik sithiä widh min mat jach är wan wakta synd och lasta fyll mit horn wi skilioms ey at 5 then som sik wet wara brutlik honum är radh at komma til mik ~ fastan

25 man warder ther aff litit böt !06 Julen at man täffkär offmykit söt heter konung och biscop badhä thu föder met kras om thin wanda buuk jach bedhis aff idher hielp och nadhä och siäiden är met syndhum siwk jach är hon som heter julI !O jach kryper ey for fasto j skiull ~jwlen fasta wil mik wara mot mik thykker tik fasta wara skarp Herra konung war min bot 30 och blek och mio och mager och j arp mik hopär at jach liffuer wäl thet skal nw gud withä giörst herra konung j warden min skäl hwar som fanga himmerikit först 15 thet weth badhä fatik och rik aldre warder fasta slik ~ fastan jach förer os en tolkan tima ~ fastan latum alle waar bak at lima jach skal kenne tik än fägrä sinna 35 wi skulom warom scriptefader mötä drikkä och ätä nokot swa minna och allä sina synder ödmiuklik bötä Sith ey lenge wid thit bord 20 gak och stundom och hör guds ordh

l-RIG 2/91

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 34 Leif Spndergaard

~ jwlen 26 offmykit: alltför mycket 27 krasom: skräp thet är thin syslä scriptamal at hörä 28 siäiden: antagligen avskrivningsfel för "siälen" Sithiä j kirkio och ey annat görä (Noreen) kom ber jach thil thin langafredax nat 29 mik thykker: mig synes 30 mio: tunn 40 mik thykker thet wara öffrit brat 30 jarp: brun (om botdräkten) 31 giörst: till fullo ~ fastan 33 förer: framför, berättar 33 tolkan tima: läro timma tha komber en som heter spak 34 latum: låt oss han skal swepas om thin bak 34 waar bak at lima: risa vår bak thu giter ey tha vnt flyt 37 syslä: syssla, arbete 40 öffrit brat: rikligt thu gälder tha badhä gamalt och nyt 41 spak: späkning (av kroppen) 42 swepas om thin bak: slå dig i baken ~jwlen 43 giter: gitter, mäktar 43 vnt flyt: fly 45 sannelik warder iach thäs war 44 gälder: umgälla för, böta för han swepis ey om min bak bar 45 thäs war: uppmärksam på det [... J

I Det svenske fastelavnsspil Julens och Fas­ tans träta, som findes i Codex Verelianus Codex Verelianus, D 4 a, 1457, Kungl. Biblioteket, Stockholm. fra 1457, er på flere måder enestående i europceisk kulturel sammenhceng. Inter­ Ordforklaring og textkritik: nationale forskere har forlcengst opdaget l mälä: säga 2 hele och sälä: friska och sunda (till kropp och själ) og indplaceret det svenske spil. 1 Derfor 4 wakta: vaka över kan det virke ejendommeligt, at spillet 5 wara brutlik: ha förbrutit sig ikke tidligere er gjort tiI genstand for 6 radh: rädd 7 heter: förmodligen ett avskrivningsfel för "herre" nogen grundig behandling i svensk eller (G. E. Klemming, Erik Noreen) skandinavisk sammenhceng. 8 bedhis aff idher: ber eder om Julens och Fastans träta h0rer hjemme i 12 bot: tjänare 14 warden: antagligen avskrivningsfel för "warder": den lange tradition af fabliaux, debats, ba­ vaktar, säkrar, drar försorg om tailles og Fastnachtspiele fra 1200-tallet 16 warder: blir frem til 1700-tallet, der har striden mel­ l 7 kenne tik: lära dig känna l 7 än fägrä sinna: ännu vackrare tanke lem faste og fastelavn som tema. Men i 18 swa: så modscetning til samtlige andre fortcel- 18 minna: mindre 20 gak: gå 21 sigh: antagligen avskrivningsfel för "sigher" (Noreen) 1 Wilhelm Creizenach: Geschichte des neueren Dramas, 24 skilioms ey at: skiljs ej från varandra bd. l Mittelalter und Friihrenaissance, fot. optryck 25 warder: får N. Y. 1965, s. 462. Martine Grinberg et Sam Kinser: 25 böt: hjälp "Les Combats de Carnaval et de Careme. Trajets 26 täffkär: förtär, äter d'une metaphore", Annales ESC, 38, l, 1983, s. 90.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 julens och Fastans träta 35 linger, digte, spilog malerier, hvor faste­ starter nederst på s. 205 og forts

2 Gustaf Ljunggren: Svenska Dramat intill slutet af sjut­ 3 G. E. Klemming: "Handskrift-Beskrifning", Svenska tonde Århundradet, Lund och Kbh. 1864, s. 133- Medeltidskrönikor, Sth. 1867, 68, SFSS, bd. 17.3, s. 34. Henrik Schiick och Karl Warburg: Svensk Illustre­ 243-82. Om Codex Verelianus s. 246-50. radLitteraturhistoria, 3. op!., Malmö 1985, s. 418. Bo 4 Gustaf Ljunggren: Svenska Dramat, s. 134. Bo Beck­ Beckman, "Julens och fastans träta", KLNM, VIII, man: "Julens och fastans träta", KLNM, VIII, sp. Kbh. 1963, sp. 17-18. 17-18.

t I-RIG 2/91

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 36 Leif Sf'Jndergaard

I teksten findes enkelte sproglige ejen­ II dommeligheder, som G.E. Klemming og Såvel de svenske som de europiEiske for­ Erik N oreen g0r opmiErksom på ideres skere har store problemer med at placere 5 udgaver af julens och Fastans träta. I julens och Fastans träta genremiEssigt. håndskriftet står der "heter" - mens de Klemming kalder teksten for en dialog, begge i teksten angiver "herra" som det og Creizenach f0lger ham, idet han taler korrekte (v. 7). Hos Erik Noreen erstattes om en "Zwiegespräch". Grinberg og Kin­ "sigh" (v. 21) og "siiElden" (v. 28) i ser mener, vi har at g0re med et dialog­ håndskriftet med henholdsvis "sigher" digt (poeme dialogue). Heinz Kinder­ og "siälen" i den trykte tekst. Alle tre mann beviEger sig i en helt anden retning eksempler tyder på afskrivningsfejl i for­ ved at placere det som en moralitet. Der­ bindelse med liEsning af et tidligere hånd• imod er Ljunggren ikke i tvivl om, at skrift. Efter min opfattelse må også "war­ stykket er et fastelavnsspil, og Schiick er den" (v. 14) ViEre en afskrivningsfejl for enig heri. Bo Beckman svinger mellem at "warder" , der giver langt bedre mening i betegne det som dialog-digt og faste­ passagen. lavnsspil. 6 Også placeringen af de meget for­ Efter min opfattelse er der ingen tvivl skelligartede tekster, som må stamme fra om, at julens och Fastans träta er et spil, meget forskellige sammenhiEnge, umid­ beregnet på at blive opf0rt i forbindelse delbart i forliEngelse af hinanden, tyder med overgangen fra julens og fastelav­ på, at spillet og de 0vrige tekster i nens 10sslupne verdslige periode til fas­ håndskriftet må ViE re skrevet af efter et tens bodsperiode. I spillet findes en riEk­ eller flere tidlige re svenske forliEg. I sam­ ke karakteristiske triEk, der placerer det me retning peger den fragmentariske ikke kun som spil, men entydigt som form, som ikke giver mening, hvis spillet fastelavnsspil i den tyske tradition, mest tiEnkes nedskrevet i forbindelse med en udfoldet og samtidig \<.oncentreret i aktuel opf0relse, men kun hvis det har Niirnberg. ViEret nedskrevet i en tidligere version, Allerede replikangivelsen peger i den hvor slitage eller andet har 0delagt dele retning, men i0vrigt er overgangen til at dette oprindelige håndskrift. At der dialog-digte, som også kan fremf0res, gli­ har eksisteret et eller flere svenske for­ dende. Bortset fra den f0rste replik, der liE g, tenderer i retning af at skubbe tids­ mangler en markering af, at det er Fas­ punktet for spillets oprindelse ned i den tan, der taler, er alle andre repliker, som tidligs te halvdel af 1400-tallet, måske står i starten af linien i håndskriftet forsy­ slutningen af 1300-tallet, som Bo Beck­ net med angivelse af, hvem der har den man mener - med henvisning til sprogli­ pågiEldende replik. Fra den tredie replik ge kriterier, som han dog ikke priEciserer niErmere. 6 G.E. Klemming: "Handskrift-Beskrifning", S. 247. Creizenach: Geschichte des neueren Dramas, S. 462. Grinberg et Kinser: "Les Combats de Carnaval et de Carcme", s. 90. Heinz Kindermann: Theatergeschich­ 5 G.E. Klemming: Svenska Medeltids Dikter och Rim, te Europas, I. bd., Salzburg 1966, S. 433. Ljunggren: Sth. 1881,82, SFSS, bd. 25, s. 383-84. Erik Nore­ Svenska Dramat, S. 134. Bo Beckman: "Julens och en: Fornsvensk Läsebok, Lund 1934, s. 106 -08. fastans träta", KLNM, VIII, sp. 18.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 Julens och Fastans träta 37 understreges det endda af to parallelle lavnsspillets fiktive univers. Henvendel­ linier i margenen ud for "jwien" og sen til publikum foretages af Fastan, den "fastan" ved hver repliks begyndelse. f0rste af de optrcedende personer, der Ljunggren begrunder i sin korte intro­ har en replik. Denne fremgangsmåde lig­ duktion til spillet, hvorfor han mener, vi ger helt på linie med fremgangsmåden i har at g0re med et fastelavnsspil. Han en rcekke tyske fastelavnsspil, iscer de tid­ henviser dels til den indledende hilsen: lige Reihenspiele, hvor den f0rste person, "konunga och biscopa sitin hele och der trceder frem, starter med at bringe sälä" , dels til slutningen, hvor Fastan sin hilsen til de tilstedevcerende på hele truer Julen med, at "han skal swepas om skuespil-truppens vegne. IO thin bak" i cegte fastelavnsstil. 7 Hilse­ Også prcesentations-formlen i Julens formlen "sitin hele och sälä" findes i och Fastans träta er typisk for en rcekke tilsvarende udformninger i de danske fastelavnsspil, hvor personerne prcesente­ fastelavnsspil Den utro hustru og Paris' rer sig selv: "jach är then som heter fas­ dom i forl0beren Preco's indledende hil­ ta" og "jach är hon som heter jull". I Den sen til publikum: utro hustru prcesenteres personerne på to andre måder, dels af forl0beren Preco i Helse! god dagh wenner kiSmith: nr. 72, s. 624-27, og nr. 73, s. 628-31. Dieter De tre teldste Skuespil, Kbh. 1874, s. 43 og s. 68. Wuttke: Fastnachtspiele des 15. und 16. jahrhunderts, 9 Leif S0ndergaard: Fastelavnsspillet i Danmarks sen­ Stuttgart 1978, s. 3 -7. Rosenpliits spil gengives ef­ middelalder, s. 123, v. 373. ter Wuttke.

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 38 Leif SfJndergaard

spil fra 1400-tallet og det tidlige 1500-tal julens och Fastans träta h0rer hjemme knittelverset, som har fire trykst

RIG - Kulturhistorisk tidskrift, vol. 74, 1991 julens och Fastans träta 39 bataille et la paix de Sainct Pensard a l'en­ Martine Grinberg og Sam Kinser, som contre de Careme, skrevet af le Prince de la bringer et oversigt over 42 tekster med Basoche d'Issouldun og opf0rt i Tours fastelavns og fastes strid som tema, deler 1485 (bevaret i håndskrift fra 1490) og Le traditionen op i tre perioder med 6 mid­ Testament de Carmentrant af Jehan d'A­ delalderlige spil (1227 -1380), 26 bondance fra 1540, begge h0rer hjemme fra renaissance-reformations perioden i den s

23 Jacques Heers: Fete des Fous et Carnavals, Paris 25 Martine Grinberg: "Carnaval et societe urbaine 1983, s. 105-89. Siegfried Wagner: Der Kampfdes Xlye _ XYlc siecles: le royaume dans la ville", Ethno­ Fastens gegen die Fastnacht, s. 93-96. logiefrancaise, vol 4, 1974, s. 215-44, s. 218-20. 24 Dronning Christines Hojholdningsregnskaber, udg. Wil­ 26 Peder Månsson: Barnabok, Peder Månssons Skrifter, liam Christensen, Kbh. 1904, s. 309. utg. Robert Geete, Sth. 1913-15, s. 666. 42 Leif S~ndergaard selvom det på grund af kildematerialets d. v.s. fest, i fastelavnstiden. Det kniber yderst begr

31 S0ndergaard: Fastelavnsspillet, s. 103-04. 33 Carl E. ]0rgensen: Skolemester og h(tirer, Kbh. 1965, s. 32 Dronning Christines Hojholdningsregnskab, s. 312. 8 og s. 11. t 2-RIG 2/91 44 Leif S~ndergaard te-figur i billedet Strijd tussen Carnaval en senterer fastelavnen sig: "Eet en drinckt, Vastentijd (1559).34 Fasten hos Bruegel er dat is mijn fondament" (JEde og drikke, netop en tynd, bleg og skarpskåren figur i det er mit grundlag) og senere: "lek prijs blålig bodsdragt med bikube på hovedet. een pannekoeck of en reine wafele" Geg Han sidder på en vogn, hvor der er stTji>et priser en pandekage og en ren vafIel). 36 I br0d, og holder selven bageplade med et Bruegels maleri ser vi bag fastelavns-figu­ par små fisk. Over for ham sidder faste­ ren på t0nden netop en kvinde, der bager lavnsfiguren, en tyk mand overskrcevs på vafler. Pandekager og vafler kan vcere en 0lt0nde, anbragt på en slcede (vinte­ nogle af de mange s0de sager, Julen for­ ren). Han har en postej med kyllingeben tcerer i Julens och Fastans träta. stikkende op på hovedet og holder et spid I modscetning til det svenske spil, der med grisehovede, kylling, kotelet og p01- taler om mad og drikke uden at specifice­ se. re ncermere, går de tyske spil anderledes Bruegel maler i forlcengelse af en tradi­ konkret til vcerks. Begge de tyske spil er tion, der går tilbage til Hieronimus retsspil, hvor fasten og fastelavnen falby­ Boschs fremstilling af samme tema fra der deres respektive produkter. I Ro­ omkring 1500, formentlig langt lcengere senplUts Das spyl von der Vasnacht und tilbage. Hos Bosch symboliseres faste­ Vassten recht, von sullczen und broten (ca. lavnen ikonografisk af et grisehoved og 1450) tilbyder fastelavnen dommerne (og en P0lse på spid, mens fasten udtrykkes publikum) sylte og k0dboller, flce~kesteg billedligt i form af en fisk. Frans Frane­ og h0ns - mens fasten viI give br0d, sild ken scetter i sin fremstilling fra midten af og 10g. 1500-tal fastelavnens p0lser og kager Det franske stridsspii La bataille de over for fastens forskellige slags fisk. 35 sainct Pensard a l'encontre de Caresme I Julens och Fastans träta omtales mad (1485) n0jes ikke med en socialrealistisk og drikke i generelle vendinger: Julen viI skildring som det tyske spil. I det franske have lov til at sidde ved sin mad og til at jeu de carnaval beskrives et veritabelt slag fylde sit drikkehorn. Det fremgår af Fas­ mellem Charnau (k0dets reprcesentant) tans kritiske kommentar i den efterf01- og Caresme (faste) i spidsen for hver sin gende replik, at "ofImykit söt", s0de sa­ hcer. På Charnau's side står bl. a. en rcek­ ger til overmål, indgår i Julens fortcering. ke rådgivere med komiske allegoriske Når Fastan taler om Julens "wanda navne, afledt af mad og cederi i faste­ buuk", tyder det på, at Julen meget vel lavnsperioden: Leschebroche (spidslik­ kan have lignet Bruegels fastelavns-figur. ker) , Tirelardon (flcesketyv) og Appetit­ Fra 1500'erne stammer ikke kun Brue­ friand (appetit efter lcekre sager). Cares­ gels maleri, men også Wouter Verhees mes tilhcengere har tilsvarende navne, nederlandske fastelavnsspil Een Tafelspel der henviser til fasten: Vuydeboyer (tarm­ van de Vasten en de Vastenavond. Heri prce- renser), Maisgredoz (magerryg) og Lasde­ jeuner.

34 C. Gaignebet: "Le combat de Carnaval et de Careme de P. Bruegel (l559)",Annales ESC, 27, 1, 1972, s. 36 Wouter Verhee: Een Tafelspel van de Vasten en de 313-45. Vastenavond, Het nederlandsche Kluchtspel van de 14' 35 Dietz-Riidiger Moser: Fastnacht - Fasching - Kar­ tot de ur eeuw,dor J. van VIOlen, l Deel, Harlem neval, Miinchen 1986, s. 30 - 31. 1878, s. 206-15. Julens och Fastans träta 45

Eva Kimminich tyder det sids te navn engelske digt Land of the Cockaygne (Sla­ som "Friihstiickmiide" (tr:rt af morgen­ raffenland) fra 1300-tallet formuleres mad)37. Men det skal snarere tolkes som forestillingen om landet, der bugner af "tr:rt af at faste", understreget af nav­ mad i overflod, og hvor alle kan ikke ale­ nets opdeling i personlisten forud for ne spise sig m:rtte, men for:rde sig. Også selve spillet: Las-de-jeuner. Forstået på denne forestilling giver Bruegel billedligt den måde får navnet en ekstra ironisk udtryk.41 dimension: en der er tr:rt af at faste på I det danske fastelavnsspil Den ulro fastens side. Det må ende med nederlag hustru beder forl0beren Preco om noget for fasten og sej r for fastelavnen. at drikke, f0r han og hele fastelavnstrup­ I La bataille de sainct Pensard a l'encontre pen går igen. En r:rkke tyske fastelavns­ de Caresme bliver der givet så mange an­ spil slutter med en anmodning om mad tydninger, at Jean-Claude Aubailly har og drikke eller penge til den gruppe, der v:rret i stand til at tegne scenebilledet har opf0rt spillet.42 La bataille de sainct og.38 Til den ene side ser vi Charnau med Pensard a l'enconlre de Caresme indeholder "grasse ceinture", siddende på en t0nde, en r

37 Eva l\,.imminich: Des Teufels Werber. MittelalterIiche 41 L'apera camp leta di Bruegel, no 70. Lasterdarslellung und Gestaltungsformen der Fast­ 42 Leif S0ndergaard: Fastelavnsspillet i Danmarks sen­ nacht, Frankfurt aM, Bern, N.Y. 1986, s. 127. middelalder, s. 127. 38 Jean-Claude Aubailly: Deux Jeux de Carnaval, s. XV. 43 Jean-Claude Aubailly: Deux Jeux de Carnaval, s. 39 L'apera camp leta di Bruegel, pres. Giovanni Arpino, XVIII og s. 29. Milano 1981, no. 42. 44 Dame Sirith, Early Middle English Verse and Prose, eds. 40 G. Lozinsk.i: La Bataille de Caresme et de Charnau, J.A. W. Bennet and G. V. Smithers, Oxford 1968, s. Appendice VII, s. 196 - 97. 77-95, v. 312-26. 46 Leif S(Jndergaard

Charnaus og Caresmes folk i det franske I 10bet af 1300-tallet og det tidlige og Julen i det svenske inden for spillets 1400-tal bliver fastelavnen knytte t til by­ fiktive rammer faktisk har spist og druk­ kulturen, hvad enten det sker i tilknyt­ ket. ning til gildernes og lavenes steevner, fes­ De allegoriske treek kommer tydeligt tii ter arrangeret af ungdommens organisa­ udtryk i tidlige batailles, hvor faste og fas­ tioner eller iavkirkelige kredse. I disse telavn står over for hinanden i spidsen kredse trceder behovet for festlige udfol­ for hver sin heer af tilheengere. I det fran­ delser i stedet for de gejstlige leerdes kul­ ske stridsdigt La Bataille de Caresme et de tur, som lcegger vcegten på det skrevne og Charnage fra slutningen af 1200-tallet lceste ord, ofte på latin, og adelskulturen, keemper en lang reekke af fastelavnens hvis eeresbegreber og forestillinger om f0devarer med kylling i spidsen mod fas­ tapperhed i h0j grad er knytte t til heroisk tens spis er under ledelse af fisk. Juan optrceden på slagmarken og h0visk op­ Ruiz skildrer i en passage i sit episke digt trceden i0vrigt. Derfor er det naturligt, at Libro de buon amor (Bogen om den gode det gamle tema overf0res til den nye keerlighed) fra Spanien ca. 1330 et slag genre: fastelavnsspillet, som indgår i by­ mellem don Carnals heer, bestående af ernes festkultur og bedre svarer til 0n­ forskelligt fjerkree, og donna Quaresimas sker og behov i disse nye sammenheenge. styrker af fisk. 45 Samtidig tones det allegoriske ned og Set i litteraturhistorisk sammenheeng det socialrealistiske vinder frem. I det fungerer disse batailles som parodier på franske spil fra 1485 optrceder ikke h0jmiddelalderens chansons de geste, hel­ lcengere allegoriske figurer, som personi­ tekvad med skildringer af ber0mmelige ficerer fastens og fastelavnens spiser. Her slag og heroiske helte. Samtidig f0ljer de i er det faktiske personer, håndvcerkere deres allegoriske udformning en afg0ren­ med tilknytning til f0devare-produktion de dimension tiI. De allegoriske figurer og -handel: sukkerbager, fjerkreehandler, henviser ikke kun til bestemte tidsperi­ slagter og grillkok, der optreeder ved si­ oder eller konkrete f0devarer, men den af personer med parodiske madnav­ fremstiller forskellige sider af to verdens­ ne, der står over for hinanden. Selve sla­ anskuelser, normseet og tankemåder i get betyder ikke lcengere så meget, mens konflikt. forberedelser, diskussion mellem råd• Det svenske fastelavnsspil Julens och giverne og afsendelse eller modtagelse af Fastans träta h0rer ikke hjemme i bataille­ sendebud indtager en dominerende traditionen. N ok henter det ligesom de plads. tyske stridsspii og det franske jeu de car­ I de tyske fastelavnsspil10ses konflikten naval fra slutningen af 1400-tallet sit ikke på slagmarken, men ved retslige in­ tema fra de romanske batailles. Men te­ stanser i overensstemmelse med bestrce­ mae t bearbejdes efter nye tiders og nye belserne i byerne - iseer fra ledende k0b­ steders behov. mandskredse - på at skabe ordnede, re­ gule rede og kontrollerede forhold. Faste og fastelavn fremlcegger hver deres for­ trin for dommerne, og deres (samt publi­ 45 Juan Ruiz: Libro de buon amor, ed. Raymond]. Willis, Princeton 1972, s. 294-333. kums) sympati ligger overvejende hos fas- julens och Fastans träta 47 telavnen, selvom dommen ikke er enty­ alrealistiske omgivelser, der pr

valgte: (drenge)biskoppen og (faste­ pens behov - mens Fastan på sin side lavns)kongen? Eller lcegges dammen i reprcesenterer de åndelige vcerdier, der Guds hånd med Julens ord: "thet skal er knytte t til sjcelen. gud withä giörstjhwar som fanga himme­ Den tidligste kendte behandling af te­ rikit först"? mae t om fastelavns og fastes strid er Gui­ I modscetning det franske spil, hvor do Faba's Invectiva contra Carnisprivium et forberedelserne til slaget står i centrum, Quaresima (Anklage mod fastelavn og fas­ og de tyske spil, hvor retshandlingen er te), en debat, indlagt i de latinske prosa­ det dominerende, bliver diskussionen af­ breve Rota nova (Det nye hjul). Heri ret­ g0rende i julens och Fastans träta. Ved at ter Carnisprivium en anklage mod Qu­ behandIe konflikten i en diskussion place­ aresima for at bedrage verden på en rer det svenske spil sig i forlcengelse af måde, så alle foragter den. Quaresima på debat-genren, der har r0dder helt tilbage sin side fremhcever sine dyder og angri­ til Aesops fabel om striden mellem forår ber Carnisprivium for at vcere kilde til og vinter. 49 uorden, krig og forbrydelser. 52 I middelalderen bliver genren populcer julens och Fastans träta ligner hverken fra IIOO-taIlet til at bearbejde problemer denne eller andre debats. Heller ikke og modscetninger i dialogisk form. Det blandt de kendte batailles eller behand­ kan vcere problemer af verdslig art som i linger af motivet fastelavns og fastes strid Disputoison du vin et de l'iave (Ordstrid fra andre genrer kan vi udpege nogen mellem vin og vand) og Debat du vieil et du umiddelbar kilde til det svenske faste­ jeune (Debat mellem den gamle og den lavnsspil. Det udelukker ikke, at julens och unge). Og det kan vcere religi0se sp0rgs­ Fastans träta kan have haft et eller flere mål som i Disputatio inter Animam et Cor­ forlceg i den europceiske tradition, som er pus (Diskussion mellem sjcel og legeme) blevet bearbejdet og tilpasset lokale sven­ fra begyndelsen af 1200-taIlet. 50 ske forhold. Det er alminderligt gennem Det religi0se stridsdigt om sjcelen og hele middelalderen, at motiver kan vand­ kroppen findes i en svensk bearbejdning, re over det meste af Europa, enten ved at Kroppen och Siälens träta, fra 1430'erne. latinske tekster kopieres eller ved at na­ Her anklager sjcelen umiddelbart efter tional-sproglige tekster overscettes og/el­ d0dens indtrceden kroppen for at have ler bearbejdes. Forholdet mellem kopi og f0rt et udsvcevende og syndigt liv - men selvstcendigt originalt arbejde kan svinge kroppen svarer igen med at bebrejde sjce­ stcerkt. 10vrigt spiller det en underordnet len, at den ikke har styret kroppen bedre rolle for bed0mmelsen af teksten eller under livet på jorden. 51 spillet, som bliver vurderet f0rst og frem­ julens och Fastans träta kan tolkes ind i mest på sin brugsvcerdi i den konkrete samme religi0St-moraliske kontekst: Ju­ sammenhceng, mens forfatteren og hans len som allegorisk figur udtrykker krop- indsats glider i baggrunden.

49 Catholy: Das Fastnachtspiel, s 319. 50 Jean-Claude Aubailly: Le Monologue, le Dialogue et la Sottie, Paris 1976, s. 469 og s. 535. 51 Bo Beckman: "Kroppens och Själens träta", KLNM, 52 Siegfried Wagner: Der Kamp! des Fastens gegen die IX sp. 444-46. Fastnacht, s. 49. julens och Fastans träta 49

V dighed og klarhed, stabilitet og harmoni, Den a:ldste kendte kilde til viden om fas­ balance og proportion. Men den verdens­ telavn og fastelavnsspil stammer fra opfattelse, som kirken bygger på, bliver 1142, da Benedikt, korherre ved Set. Pe­ konstant udfordret af hedenske folkekul­ ter i Rom, blandt fire senromerske kalen­ turer, og kirken tvinges til at tage udford­ dae-fester, som stadig fejres på dette ringerne op, enten ved at beka:mpe dem tidpsunkt, na:vner "ludus carnelevarii". eller ved at fors0ge at indda:mme, Dette vidnesbyrd dokumenterer, at faste­ afsva:kke og indpasse dem i sin system­ lavnen har n;dder tilbage til de romerske bygning. Kampen om fastelavnen eller lupercalier, som holdes i februar må• striden mellem fastelavn og faste blivet et ned. 53 Og endnu vigtigere: at fastelavnen af de vigtigste felter, hvor sammenst0det i sin oprindelse er hedensk og ikke kris­ mellem kirkekultur og folkekultur finder ten, som en ra:kke forskere med Dietz­ sted, hvor kirkekulturen fors0ger at in­ Riidiger Moser i spidsen påstår. 54 tegrere folkekulturen, og hvor folkekul­ Fastelavn har ikke - som fasten - turen på sin side fors0ger at g0re sig nogensomhelst plads i den kristne ver­ uafha:ngig og skabe et frirum. densorden. Den kan ikke begrundes med I 1207 overva:rer pave Innocens III i henvisning til bibelske skriftsteder. Faste­ Rom et fastelavnsspil. Her henrettes dyr, lavnen er udsprunget af et folkeligt fest­ der personificerer de forskellige laster i behov. Det udelukker på ingen måde, at overensstemmelse med den kristne alle­ kristne elementer vinder indpas i 10bet af gorese, offentligt som en form for rite de traditionsudviklingen - ligesom heden­ passage, der skal bane vejen fra fastelavn ske årstidsritualer og spredt tankegods til faste. Det didaktiske allegoriske spil fra antik litteratur 0ver en vis indflydelse. la:gger op til, at mennesket skal dra:be Det er karakteristisk, at den folkelige lasterne i sig for at gå renset ind til et middelalderkultur, som den kommer til bodfa:rdigt liv i fasteperioden. 55 I vide re udtryk i fastelavnsperioden, er åben, forstand afspejler spillet kirkens 0nske uafsluttet, modsa:tningfyldt og inkonsi­ om at eliminere fastelavnskulturen og stent, fordi det afg0rende er, om dens kropskulturen. tankem0nstre formidler en umiddelbar Middelalderens forestilling om dyder­ forståelse af den verden, middelalder­ nes og lasternes kamp går tilbage til Pru­ mennesket lever i. Derfor kan folkekultu­ dentius' epos Psychomachia fra 405. Her ren optage elementer fra vidt forskellige ka:mper dyderne på den ene side og las­ sammenha:nge. terne på den anden side om herred0m­ Heroverfor står kirken med sin (i prin­ met over menneskets sja:l. Kombineret cippet) afsluttede, konsistente tilva:relses­ med Augustins dichotomiske syn på civi­ opfattelse, hvor alt tildeles sin bestemte, tas dei contra civitas diaboli danner Pru­ skarpt afgra:nsede plads. Den kristne ordo dentius' psychomachia-motiv grundlaget er en fast verdensorden, pra:get af enty- for h0jmiddelalderens teologisk begrun­ dede moralopfattelse. Kampen mellem 53 Siegfried Wagner: Der Kampf des Fastens gegen die de gode og de onde kra:fter, dyderne og Fastnacht, s. 90. 54 Dietz-Rudiger Moser: Fastnacht - Fasching - Kar­ neval, Munehen 1986. 55 Eva Kimminich: Des Teufels Werber, s. 8 t s. 268. 50 Leif S~ndergaard lasterne, om menneske-sj,den fritager ser ved at ris e sin bag og sp.ege sin krop. ikke mennesket for selv at tage et moralsk Julen b0r også skrifte sine synder og gå til ansvar. Et overmål af synder og laster i gudstjeneste. Fastan retter formelt sin forhold til dyder og gode gerninger bety­ opfordring til Julen, men i realiteten ta­ der, at v.egtskålen på dommens dag viI ger den didaktisk sigte på publikum. I det tippe ned til dj.evlens fordel. På en r.ekke svenske spil realiseres begge sider af meta­ sengotiske kalkmalerier i Skandinavien noia-begrebet: overgang (og dermed om­ ser vi netop sj.elevejnings-motivet: .erke­ vendelse) fra en tidsm.esig periode (faste­ englen Michael i f.erd med sin sj.elevej­ Iavnen) til en anden (fasten) - og (o p­ ning, der afg0r, om sj.elen skal ende i fordringen til) omvendelse fra et laste­ himmerig eller helvede. 56 fuldt liv til et liv med dyden som ledetråd. I Julens och Fastans träta fremstiller Det voldsomme ritual-drab på lasterne Fastan sig selv som den, der er vant til at er i Julens och Fastans träta afl0st af en våge over synder og laster. J o st0rre syn­ moralsk appel om at slå ind på dydens der, der er begået, jo st0rre bod må syn­ vej. Fastan l.egger ikke op til noget totalt deren forberede sig på at 0ve. Derfor: opg0r med kroppens behov. Den opford­ "then som sik wet ware brutlik/honum är rer Julen til at drikke og .ede mindre, til radh at komma til mik". Fastans udtalelse ikke at fort.ere for meget s0dt og til at gå virker som en trussel eller advarsel, m0n­ i kirke "stundom" for at h0re Guds ord. tet på de tilstedev.erende tilskuere. Spillet tilkender Julen en plads i den Muligheden for metanoia (omvendelse) kristne verdensorden. De kropslige be­ i fransiskansk forstand står dog åben: det hov, der h0rer julen til, skal ikke elimine­ er muligt at vende sig fra det onde - res totalt. Derimod skal udskejelserne og k0dets, verdens og dj.evlens fristelser - overdrivelserne bek.empes for at skabe og gennem anger og bod nå frem til at balance mellem kroppen og sj.elen. De leve et liv i overensstemmelse med gudsri­ kropslige behovanerkendes, men kun i gets etisk-religi0se krav, bl. a. som de for­ begr.enset omfang, i kontrolleret form og muleres i dyds-begrebets tre teologiske i en begr.enset tidsperiode. dyder og fire kardinal-dyder. Det er ne­ De forskere, der udelukkende bygger top en rituel omvendelse af den art, kir­ deres tolkninger af fastelavns og fastes ken l.egger op til ved overgangen fra fas­ strid på middelalderteologien og dens telavn til faste, hvor mennesket skall.eg­ verdensopfattelse, får uoverstigelige ge de k0delige lyster bag sig og gennem probierner med at forldare, hvorfor faste­ bods0velser og ritualer askeonsdag rense lavn i mange tilf.elde kan gå ud af kon­ sig og g0re sig parat til at gå ind i fastepe­ frontationen som definitiv sejrherre. rioden. Is.er Dietz-Riidiger Moser - og med Fastan opfordrer Julen til at vende sig ham Eva Kimminich og Sigfried Wagner fra de materielle kropslige behov, som - g0r meget ud af at begrunde fastelav­ betyder, at sj.elen bliver syg af synd. I nens placering i den kristne verdensor­ stedet b0r Julen hengive sig til bods0vel- den og dens funktion inden for rammer­ ne af den kirkelige liturgi. 57

56 Knud Banning: "Michael vejer en sj

De mener, at fastelavnen har en didak­ og politisk kritik afkirkens rolle som lens­ tisk funktion. I fastelavnen bliver lasterne herre, fordi kirken s0rger så dårligt for synlige - og dermed nemmere af erken­ sine undergivne og dermed ikke opfylder de og bek

70 Hagen Bastian: Mummenschanz. Sinneslust und Ge­ historie. I Lönnroths og Delblancs Den fiihlsbeherrschung im Fastnachtspiel des 15. Jahr­ svenska Litteraturen fra 1987 ncevnes det hunderts, Frankfurt aM 1983, s. 33 - 51. svenske spil slet ikke, og end ikke mulig­ 71 Wagner: Der Kamp! des Fastens gegen die Fastnacht, s. 175. heden for en folkelig kultur ved siden af 56 Leif SliJndergaard

den klerikale og den h0viske tages i be­ träta h0rer enten hjemme i denne kultur­ tragtning.72 sammenhceng - eller beretter indirekte Trods de ekstremt få bevarede kilder er om dens tilstedevcerelse. der ingen tvivl om, at vi må regn e med en Ud over at vcere epokeg0rende i euro­ tre die kulturstr0mning i senmiddelalde­ pceisk sammenhceng som stridsspil mel­ ren med tilknytning til byerne, deres k0b­ lem jul og faste, kan det svenske faste­ mcend og håndvcerkere. Julens och Fastans lavnsspil åbne for en ny opfattelse, der anerkender tilstedevcerelsen af en folke­ 72 Lars Lönnroth och Sven Delblanc: Den svenska Litte­ raturen. Från forntid till frihets tid, Sth. 1987, s. 24- kultur i senmiddelalderens Sverige - el­ 32. ler i hvert fald omridset af den.

Zusammenfassung

''julens och Fastans träta" - Der Streit zwischen Weihnacht und Fasten ein schwedisches Fastnachtsspiel

Das Fastnachtsspiel julens och Fastans träta ist in einer sicht typisch (spät)mittelaIterlich. Die Reformations­ Handschriftensammlung aus dem Jahr 1457 (Codex bewegung setzt in Skandinavien, mit einiger Zeitver­ Verelianus, D 4 a, Kungl. Biblioteket, Stockholm) be­ schiebung, ers t um 1520 ein. wahrt geblieben. Vermutlich aber gehI das Spiel zuruck Grinberg/Kinser verstehen das Spicl als ein "poeme auf die Anfänge des IS. Jh. Es gehört einer langen dialogue" , ganz in Ubereinstimmung mit Creizenach, europäischen Tradition von Batailles, Debats, Fabliaux, der von einem "Zwiegespräch" spricht, während Heinz Streitgedichten und Fastnachtsspielen aus dem 13. Jh. Kindermann es zu den Moralitäten gehörend zählt. an. Das schwedische Spiel ist bemerkenswert, zum julens och Fastans träta ist eindeutig ein Fastnachtsspiel einen, da es, im Verhältnis zur deutschen Fastnachts­ mit Replikanweisungen, Zwischenfragen ans Publikum, spieltradition, so fruh placiert werden kann, zum ande­ Präsentationsformeln und einer Behandlung des The­ ren, da es Weihnacht und nicht Fastnacht, Karneval mas, die charakteristisch ist fUr den Genre der Fast­ oder "das Fleisch" ist, die als Antagonist zu Fasten nachtsspiele. auftritt. Das Spiel ist leider nur in Fragmenten bewahrt (46 In dem spätmittelaIterlichen Zeitbegriff gibt es eine Zeilen mit Knittelvers in Couplets), weshalb es unmög• Tendenz, die Weihnachts- und Fastnachtsperiode in­ lich ist, zu entscheiden, wer als Sieger hervorgeht. Fas­ einander ubergehen zu lassen, sodass die Weih­ ten ist in der Offensive, aber an ande ren Stellen in der nachtszeit sich uber die Heiligen-Drei-Königtage hin­ Tradition trifft eine Peripetie ein, die das Machtverhält• aus hinwegstreckt, und die Fastnachtszeit ihrerseits nis umdreht, was auch hier nicht ausgeschlossen wer­ sich ruckwärts liber die "verruckte Woche" bewegt den kann. Wir können auch nicht mit Sicherheit sagen, und schon bei Weihnachten oder beim Heiligen-Drei­ ob das Spiel im Zusammenhang mit den Fastnachts­ Königtag anfängt. Martine Grinberg und Sam Kinser, festen der Handwerkerzunfte aufgefUhrt wurde, wie in die 42 Texte aufzählcn, die das Thema der Streit zwi­ Dänemark, oder ob es einem niederkirchlichen Kteis schen Fastnacht und Fasten behandeln, placieren ju­ angehört. lens och Fastans träta in der Reformations/Renaissance­ Das Spiel wendet sich an König und Bischof, vermut­ periode - aber das schwedische Spiel ist in jeder Hin- Iich an den verkleideten Fastnachtskönig und den Julens och Fastans träta 57

Weihnachtsbischof, die von einzelnen skandinavischen Fasten stossen die zwei Hauptströmungen in einem Quellen her bekannt sind. Fasten wird als eine bleiche, Kulturkampf aufeinander, der um 1500 mit dem jewei­ magere Figur im Biisserhemd dargestellt (ungefähr wie ligen Sieg und der Lobpreisung der Askese als Prinzip auf den Bildern von Bruegel), während Weihnacht sich ende t. Danach ist es nur Fasten, der siegt. verschwenderisch mit Essen und Siissigkeiten fUllt und Laut Dietz-Riidiger Moser u. a. dient die Darstellung sich nicht von seinem Trinkhorn trennen will. der Laster während der Fastnacht als negative Didaktik: Ohne Riicksicht darauf, ob nun julens och Fastans die Laster werden veranschaulicht, damit wir sie besser träta einem niederkirchlichen Kreis angehört oder den erkennen und climinieren können. Aber die Handwer­ Handwerkerziinften, dokumentiert das Spiel die Exi­ ker, denen der Spielraum fUr ihren Lebensgenuss stenz einer säkularen Fastnachtstradition aus dem 15. durch den Sieg des Moralismus eingeschränkt worden Jh., die grossen Wert legt auf Lebensgenuss und mate­ war, können diesen Prozess kaum als eine Zivilisations­ rielle Dinge im Gegensatz zu den asketischen Idealen entwicklung betrachtet haben. der Kirche. Gerade im Streit zwischen Fastnacht und Ubersetzung: Brigitt Steiner

ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Jämtländska möbelmålare

Av Nils-Arvid Bringeus

Maj Nodermann: Mästare och möbler. Basmaterial jämtländska målare, bildhuggare, Sigurd Erixon nöjde sig emellertid inte med att hantverkare och deras produkter. Diss. lyfta fram museets egna föremål utan startade English summary. jämtlands läns mu­ fältundersökningar i olika delar av landet. Tiden seum. 1990. 295 s., ill. medgav dock sällan eller aldrig inventeringar i egentlig mening. Denna uppgift passade bättre I " Våra konstnärliga landskapskaraktärer" för provinsmuseerna. Maj Nodermanns invente­ (Svenska Kulturbilder, 1931) ställer Sigurd ring av möbelmåleriet i jämtlands län 1959- Erixon in allmogekonsten i en rumslig kontext 1961, då hon själv var anställd vid länsmuseet i där landskapen får fungera som lättidentifierade Östersund, gick ett steg vidare eftersom den dels regioner. Detta stod i överensstämmelse med omfattade samtliga socknar i jämtland-Härje• den utställningsprincip som präglade Nordiska dalen, dels utvidgades att även omfatta arkivstu- museet, där folkkonsten var exponerad i s. k. dier. . landskapsrum (S. Carl<':n, Att ställa ut kultur, Möbelinventeringen, som utgör basmaterialet 1990). för den nu framlagda doktorsavhandlingen, re- 58 Nils-Arvid Bringeus

sulterade i en dokumentation av l 719 möbler. målade saltkaren, de målade träskedarna, dryc­ Men hur utfördes den och var finns bild- och keskärlen och de svepta spånaskarna. De målade intervjumaterialet? Vid tidigare mera selektiva möblerna är förvisso ett tillräckligt stort material inventeringar avbildades möbler i akvarell - bra för en avhandling, men eftersom förf. gendriver exempel finns i Värmlands museum - men vid Sigurd Erixons tes om norskpåverkan på det förf:s inventering har väl möblerna fotograferats jämtländska möbelmåleriet - som f. ö. upprepas i svartvitt, den gängse dokumentationsformen, så sent som iJane Fredlunds bok "Målade allmo­ vilken knappast gör rättvisa åt de dekorativa ele­ gemöbler" 1989 (s. 134) - hade också andra menten. Färgfotografering gav helt nya förut• former av folkkonst kunnat bidraga till att verifi­ sättningar för folkkonstdokumentationen. Det era eller falsifiera denna tes. är därför betydelsefullt att omfotografering skett I uppsatsen "Hur Sverige och Norge mötas" i viss utsträckning. De 27 färgbilderna i Noder­ (1933) hävdar Sigurd Erixon att spånaskar med manns avhandling är särskilt betydelsefulla för "Selbudekor" - en slags skrafferingsteknik - förståelsen av möbel dekoren som ju kommer som finns i Sverige är tillverkade i Norge och mycket dåligt fram i Sigurd Erixons stora verk importerade hit. John Granlund menar emeller­ "Folklig möbelkultur i svenska bygder" (1938). tid att detta är diskutabelt. "För import talar ju För de i sitt slag helt unika mönster- och brev­ det gemensamma kulturområdet med gemen­ fynden i Oviken och Lockne har förf. utförligt samma marknadsplatser, men vi ha även en del redogjort i tidigare arbeten. I detta hennes mag­ specifikt svenska utformningar" (J. Granlund, num opus får vi del av flödande materialredovis­ Träkärl i svepteknik, 1940, s. 227). Målade nor­ ningar, men inte full inblick i arbetsprocessen ska svepkärl med s. k. "Strildekor" finns det ex­ och i premisserna för redovisningarna. empel på även i Sverige, men inte i Jämtland utan i Bohuslän. Jag nämner detta därför att det Problem alltså redan finns en diskussion att anknyta till, Inventeringen följdes aven analys i Nodermanns som snarast stöder Nodermanns slutsatser. licentiatavhandling med titeln "Målade och sni­ dade möbler i Jämtland och Härjedalen" (1961). Mästare Här är det alltså objektivationerna - möblerna Snickarna och målarna signerade sällan sina ar­ - som står i centrum. I den nu publicerade beten varför dessa genom jämförelser med sä• doktorsavhandlingen säges målsättningen vara kert bestämda arbeten - främst i kyrkorna - att ge "en samlad bild av denjämtländska möbel• måste tillskrivas de enskilda målarna. Identifika­ tillverkningen" . I titeln på avhandlingen, "Mäs• tionen av de senare sker huvudsakligen med tare och möbler", är det snarare möbeltillverkar• hjälp av kyrkoräkenskaperna. Samma metod har na och möbeldekoratörerna som kommit i för• använts av t. ex. Gunnar och Karin Svahnström grunden. Härigenom får avhandlingen en tydli­ ifråga om kyrkligt och profant inredningsmåleri gare etnologisk profil, ty etnologin är vetenska­ på Gotland (Måleri på Gotland 1530-1830, pen om människan som kulturvarelse. Jag apo­ 1989), men attribuering av målade möbler med stroferar detta eftersom förf. inte själv markerat hjälp av kyrkoräkenskaper har hittills endast denna glidning som står i god överensstämmelse gjorts på sockennivå i Göran Gudmundssbns stu­ med den etnologiska forskningens förändring. die av "Möbelmåleriet i Järvsö" (Rig 1973). Re­ En huvudtes som på ett övertygande sätt dan som arbetsprestation är därför mästarregist• underbygges är att det jämtländska möbelmåleri• ret i Nodermanns avhandling (s. 187 -278) myc­ et under 1700-talet bär svensk rokokokaraktär ket betydande. Detta register rymmer även akri­ och inte norsk barock- eller akantusprägel. Detta bin för den systematiska analysen i avhandling­ sammanhänger med möbeltillverkarnas kultur­ ens korpusavsnitt. kontakter som främst sträckte sig ned mot Stock­ Mästarregistret är alfabetiskt uppställt och holm. I Tröndelagen var jämtlandshantverkarna fungerar som ett lättillgängligt uppslagsverk. Jag snarare givare än mottagare av nya impulser. har räknat till 171 namngivna mästare eller verk­ Om problemet hade varit att klarlägga Jämt• städer vartill kommer ett dussintal "uppkallade" lands konstnärliga landskapskaraktär hade den­ mästare som efter Roosvals klassiska förebild na kunnat lyftas fram även ur andra föremålsty• namngivits som "Blårosaren" , "Draperimåla• per, t. ex. de för Jämtland typiska skurna och ren" osv. Ifråga om principerna för registret jämtländska möbelmålare 59 hade en utförligare diskussion varit värdefull. per omfattar inte bara Jämtland utan hela Här• Förf. har t. ex. sammanfört såväl snickare och nösands stift. Därigenom kan även andra frågor bildhuggare som målare, vilka ibland men långt• belysas som konstnärernas verksamhetsfält och ifrån alltid kan vara samma person. Ifråga om nyheternas spridningstempo. Man får t. ex. en mera betydande hantverkare har förf. skilt på intressant jämförelse mellan nyhetsupptagning­ signerade och attribuerade arbeten. En viktig en inom kyrko- respektive möbelmåleriet. Dra­ uppgift är att identifiera snickarna och målarna periförsedda skenperspektiv uppträder i prak­ men förf. vänder sig likväl mot vad hon kallar tiskt taget alla kyrkor i Jämtland och Härjedalen "attribueringssjukan", d. v. s. att till varje pris från 1790, medan draperimålningen på möbler• pressa fram namn i stället för att nöja sig med att na först kan iakttagas efter 1800. Det är alltså visa fram en verkstad eller att begagna ett arbets­ fråga om en viss eftersläpning trots att kyrkomå• namn. laren och möbelmålaren kan vara samma person. Att behandla ett så stort antal hantverkare En fråga som bort diskuteras är vad som kvali­ inom ramen för en avhandling har krävt stram­ ficerat en person att få komma med i registret. het och kompression. I många fall har förf. dock Varför har förf. inte begränsat sig till yrkesmän kunnat hänvisa till egna tidigare publicerade för• vars arbeten verkligen är kända? Nu står det på s. arbeten. "Mästare och möbler" utgör därför i 17 något oklart att förteckningen upptar många inte ringa grad en sammanfattning av förf:s tidi­ namn till vilka man inte kunnat knyta någon gare forskning. Det är viktigt att notera detta då känd möbeltillverkning "men där den dokumen­ det förklarar de katalogartade inslagen som å terade yrkesskickligheten är av det slaget att den andra sidan underlättar användningen av av­ räckt till för sådan" . handlingen som handbok. Beträffande konsekvensen i registret kan man En av tyngdpunkterna i avhandlingen är mö• sätta ett och annat frågetecken. På s. 215 nämns beltillverkningens och möbelmåleriets sociala t. ex. ett skåp från Hagaverkstaden daterat 1791 kontext. Ståndspersonerna i Jämtland utgjordes "Nils Håkansson Märta Olofsdotter, Brunflo" . främst av präster, officerare och ämbetsmän. Är det fråga om en inskription? Följande skåp i Var på skalan finns då möbelmålarna själva? No­ registret beskrives som ett "svängt skåp av Hack­ dermann visar att de i ekonomiskt hänseende åstypen. I antikhandeln 1980-talet". J ag hade representerade olika skikt (precis som de syd­ gärna velat veta något mera om detta skåp därför svenska bonadsmålarna), men att de ståndsmäs• att Jane Fredlund avbildar ett litet golvskåp av sigt utgjort ett mellanskikt som hållits för mer än Hagaverkstaden med en höjd av l ,62 meter med vanliga jordbrukare, men aldrig nått fulllikstäl• svängd gesims "Målat för Maria Hållis Dotter lighet med de fåtaliga ståndspersonerna. Ingen Anno 1792". Är det samma skåp som upptages i har gift sig med en prästdotter. Många hade ett registret? Jag frågar därför att det inte är vilket förflutet inom krigsmakten - vilket är värt att skåp som helst utan" ett jämtländskt mästerstyc• jämföra med förhållandena på Gotland, där 7 av ke" för att citera Fredlund. I själva verket hade 25 målare under perioden 1650 - 1725 var ak­ dekoren på detta skåp passat bättre för bokom­ tiva eller avdankade militärer (Svahnström a. a. s. slaget än Anders Berglins, som inte avser någon 67). möbel utan en läktarskärm i Ovikens kyrka. I stället för att konkurrera med varandra visar Ingen beskrivning går upp mot en avbildning. Nodermann att hantverkarna ingick i "ett kon­ Det hade därför varit värdefullt med hänvisning• taktnät av vänskap och elevförhållanden, utbyte ar från mästarregistret till tidigare i avhandling­ av yrkeskunskap, recept, mallar och förlagor" (s. en eller annorstädes avbildade skåp. Jane Fred­ 151). lund avbildar t. ex. fem jämtlandsskåp i färg, av Genom att kyrkoarbetena medtagits både i vilka endast ett även återges hos Nodermann. analysen och registret har förf. strängt taget givit Också i Antik & Auktion liksom i auktionskatalo­ mer än vad man kan förvänta sig i en möbelbok. ger finns många skåp avbildade. Det hade varit Förf. motiverar detta i målsättningen (s. 13). bättre med hänvisningar till sådana avbildningar Hon vill härigenom inte bara få hjälp med mö• än rätt och slätt till antikhandeln. belattribueringen utan också komma åt stilför• medlarna (vilka mindre lyckligt annorstädes kal­ las stilbildare). Excerperingen av kyrkoräkenska- 60 Nils-Arvid Bringeus

Möbler förklaringarna innehåller främst stilhistorisk ter­ Redan ifråga om möbelbeståndet intar jämtland minologi. Det är begripligt med tanke på den roll en viss särställning. Kistor saknas t. ex. nästan kyrkoinredningarna spelar, men hänger kanske helt. I stället spelar skåpen en stor roll och utgör också samman med en viss benägenhet hos förf. hemmets praktpjäser, medan man hos de högre att svänga sig med en franskpräglad nomenkla­ stånden och i borgerliga kretsar föredrog byrån tur. jag saknar däremot den terminologi som som förvaringsmöbel. "Det jämtländska dubbel­ Sigurd Erixon introducerat och som förf. även skåpet" beskrivs som "ett skåp med svängd ge­ själv begagnar i sitt mästarregister. sims och två dörrar, uppåt halvmånformat sväng• Det som karakteriserar den jämtländska mö• da. Skåpet vilar på ett underrede, med en, någon beldekoren före möbelindustrin är främst blom­ gång två lådor, uppburet av profilerade ben som morna. Man skulle rentav kunna använda den markerat höjer möbeln från golvet" (s. 70). Ett norska termen "rosemaling" Ufr s. 154). Men annat typiskt jämtskåp är det lilla rokokoskåpet. blommor kan målas på många sätt. I den jämt• Förf. beskriver däremot inte skänkskåpet som på ländska rosmålningen är blommorna nästan ge­ ett par ställen förekommer i mästarregistret. nomgående frigjorda från renässansens bloms­ jane Fredlund avbildar ett utsökt vackert sådant terurna till skillnad från vad fallet är inom dal­ med rokokosvängda dubbla dörrar i såväl över• måleriet och de sydsvenska tuppamålningarna. I som underdel. Man frågar sig hur många sådana jämförelse med dessa typer av rosmålning är allt­ som kan dölja sig bakom Nodermanns enkla ka­ så det jämtländska modernare. Rosorna hålls tegori "skåp" i mästarregistret. Har sådana skåp samman med en sidenbandsrosett eller undan­ bestämd utbredning i jämtland? Kanske var de tagsvis genom ett ymnighetshorn. ändå inte så vanliga. H ur kommer det sig då att stiliseringen så föga Förf. har penetrerat bouppteckningarna bl. a. utmärker det jämtländska möbelmåleriet i jäm• för att få belägg för innehav av målar- och snic­ förelse med möbelmåleriet i Dalarna och delvis karredskap, men också för att få inblick i möbel• Hälsingland? För egen del skulle jag våga fram­ innehav (s. IS). Men de kunde också ha använts kasta hypotesen att stilisering står i nära sam­ för att belysa möbelskickets förändring i Lit och band med avsalutillverkning. För att sådan till­ Kyrkås på samma sätt som i Marianne Olssons verkning skall bli lönsam måste det gå undan. studie av möb!eringsskicket i Ydre (1962-63). Målningen blir därvid summarisk och snabb. Ottenjann och Wiegelmann har på basis av såda• Detta förklarar varför bonadsmåleriet i Sunner­ na "seriale Quellen" visat möblerings skickets bo blir så stiliserat. Det förklarar säkert också förändring i Nordrhein-Westfahlen. Men jag varför stiliseringen i så hög grad präglar de måla• medger dock gärna att detta inte ökat kunskapen de dalamöblerna, som rentav skulle nå ut över om möbelmåleriet och mästarna. hela landet under ett senare skede. Varken från För karakteristiken av de jämtländska möbler• jämtland eller från Härjedalen salufördes möb• na hade jag önskat att förf. gjort jämförelserna ler (s. 129). Utan att anlägga historie-materialis­ med grannlandskapen något tydligare. Den tiska förklaringsgrunder kan man inte komma svängda gesimsen på skåpen saknas nästan helt i ifrån de ekonomiska faktorernas roll för produk­ Dalarna där den brutna i stället dominerar. tion och konsumtion. Eftersom Mtroll var delvis beroende av det ellösa vecklades samarbete av olika slag och på 1930- samhället. De mörka utrymmena var en del av talet hade en form som liknar dagens utvecklats. förutsättningen för deras existens. Gotland tillhör de senast elektrifierade landska­ J Gs framställning i Ljus och kraft bygger pen. Fr. o. m. 1940-talet kunde de mindre kraft­ främst på de något större kraftbolagens arkivma­ bolagen knappast följa med i den allt snabbare terial och olika viktiga statliga kommitteers arkiv, tekniska utvecklingen, bl. a. fas- och spännings• reklammaterial, tryckt litteratur och pressklipp. förändringar. Nu upphörde samhällets stöd till Men även intervjuer, frågelistsvar och privata de småskaliga lösningarna, och en hel del bolag dagböcker. Resultatet har blivit en synnerligen avslutade sin verksamhet. De hade inte sällan tilltalande läsning, beroende på J Gs fina förmå• tillkommit som en lösning under en krissituation ga till sammanställning av sitt material och sin och saknade permanenta lösningar. Efter 1950 vidsynthet kring detta. Väl kommenterade illu­ kvarstod staten, de privata storbolagen och de strationer förhöjer värdet. Inte minst visar J G 64 Översikter och granskningar goda exempel på hur reklammaterial kan utnytt­ nan ur näringssynpunkt, och många är också jas, och hur viktigt det därmed är att sådant införstådda med sambandet mellan kosthåll och material bevaras iföretagsarkiven. olika sjukdomar. Trots detta har dock själva Det finns många ändar att nysta i och många matvanorna inte förändrats utan svenskarna fält öppna för forskning i vid mening. Det är fortsätter att äta vitt bröd, gräddsåser och allde­ viktigt att man från övergripande kulturmiljövår• les för lite grönsaker. dande instanser tar tag i detta område, t. ex. från Sören Janssons rapport handlar om hur, vad, museihåll. Och så börjar nu ske. Ett bland flera när och på vilket sätt ensamboende ungdomar i initiativ är det nyligen startade projektet Bonde­ 20 - 25 årsåldern äter. ReferensgTuppen utgörs minnen vid Nordiska museet. Syftet här är att av 90 personer i Uppsala jämnt fördelade mellan samla in folks minnen från 1900-talets jordbruk studenter, välutbildade tjänstemän vid en läke• kring tre teman där jordbrukets elektrifiering är medelsfabrik och anställda på televerket. Den ett. Insamling av minnen och även arkivmaterial senare gruppen består av människor med mycket och föremål från lokala elföreningar och t. ex. olika arbetsuppgifter och -tider men med det frys- och tvättföreningar är en förutsättning för gemensamt att de flesta har högst tvåårig gymna­ att detta viktiga område skall kunna ges en ut­ sieutbildning. Alla grupperna består av lika tömmande behandling på sikt. många kvinnor som män. Anders Perlinge Som titeln anger handlar rapporten dels om matvanorna i sig, dels om konsumenternas kun­ skap om mat och hälsa. För att börja med det senare visar det sig, inte helt överraskande, att medvetenheten om vad som är "bra" respektive "dålig" mat även i denna grupp är mycket stor. Sören jansson: Matvanor och hälso• Alla är införstådda med att fettkonsumtionen medvetande. En studie av ensamboen­ bör minska och de fiberrika produkterna få stör• de ungdomar. OSJ Förlag. Uppsala re utrymme men de flesta bryr sig inte särskilt 1990.131 s. mycket om det. Detta förklarar Jansson med att kostnader och vinster inte står i proportion till Sören Janssons bok "Matvanor och hälsomedve• varandra. Vinsterna (en god hälsa längre fram i tande. En studie av ensamboende ungdomar" livet) väger inte upp kostnaderna (försakelser i utgör huvudredovisningen av ett projekt vid in­ nuet av det som är gott men inte nyttigt). Är man stitutionen för hushållsvetenskap vid Uppsala i 20-årsåldern tycks hälsoproblem i ålderdomen universitet. Projektet kallas "Matvanor och livs­ alltför fjärran för att kännas angelägna att före• stil: En tvärvetenskaplig studie av unga enper­ bygga redan nu. Det är bara när vinsterna är sonshushåll" och har pågått mellan 1988 och direkt iakttagbara, t. ex. vid magproblem eller 1990. Det ingår i ett större forskningsprogram övervikt, som man lägger om kosten. om livsmedelskonsumtion i dagens Sverige, och Jansson visar också, att den oro, som allt fler vad man här främst intresserar sig för är inte vad människor idag ger uttryck för vad gäller kemi­ människor äter utan varfor de väljer en viss sorts ska bekämpningsmedel i matproduktionen, kan mat, vilka värderingar de har, vad de som konsu­ delas upp i å ena sidan sådan som rör människo• menter förväntar sig o. s. v. släktet som helhet, och å andra sidan sådan som Det har sedan andra världskriget skett en avse­ rör den egna personen. Med detta synsätt blir värd försämring av svenskarnas matvanor, vilket det paradoxala förhållandet att de flesta männi• fått till följd att folkhälsan blivit ett allt större skor som, åtminstone enligt flera undersökning• problem. Trots att Socialstyrelsen genomfört oli­ ar, är oroliga för giftiga tillsatser ändå inte kon­ ka kampaqjer och satsat på informationssprid­ sekvent köper biodynamiskt odlade och/eller ning för ett bättre kosthåll äter svenskarna i ge­ kontrollerade produkter mer begripligt: det de men fortfarande alltför mycket fett, för lite fib­ oroar sig för är vad detta på sikt kan innebära, rer och på det hela taget alldeles för näringsfat• medan de för egen del inte känner sig bekymra­ tig mat. Den upplysande verksamheten har fått de. positiva resultat i den meningen att de flesta Vad gäller matvanorna visar sig ungdomarna i människor idag vet att viss mat är bättre än an- studien äta lite grönsaker, många färsrätter och Översikter och granskningar 65 oftast minst ett varmt mål lagad mat om dagen. chokladen och kaffet också. Vad jag tycker är lite Kvinnorna äter oftare gemensamma måltider i förvånande är att Sören Jansson inte diskuterar hemmet, studenterna har oregelbundna vanor tillgången på frysbox, eftersom detta rimligen och många av männen anser att det behövs två måste påverka matvanorna. Han skriver att en lagade mål varje dag. En intressant fråga är vad orsak till att ungdomarna äter mer grovt bröd än matvanorna i barndomshemmet haft för infly­ andra grupper är att detta håller sig färskt längre tande, och här står klart att det lika ofta är så att och därför passar ensamboende. Konsumtionen vissa vanor följer med till det egna hushållet som aven viss sorts bröd är inte det enda som beting­ att de genast läggs om när man blir ensamboen­ as av förvaringsmöjligheter eller snarare bristen de: antingen fortsätter man med helmjölken för på sådana. Åtminstone för dem som bor i stu­ att man alltid druckit den eller så dricker man i dentbostäder är framför allt frysutrymmena syn­ fortsättningen enbart lättmjölk. Något tydligt nerligen minimala och man får vara glad om man samband finns alltså inte och inte heller någon får plats med mer än ett paket fiskpinnar och en uppenbar orsak till varför det blir på det ena överbliven portion risotto i frysfacket. Åtminsto­ eller andra sättet. ne för min del hade en frys medfört annorlunda Intressant är också vilken betydelse den sociala matvanor. tillhörigheten har, d. v. s. om tjänstemän äter an­ Eftersom resultaten som framkommer känns norlunda än arbetare? Jämför man de tre grup­ tämligen förutsägbara, och jag har svårt att tro perna visar sig televerkarna föredra färsrätter, att det enbart skulle bero på att jag själv tillhör helt fläsk och korv medan tjänstemännen och gruppen ensamboende ungdomar, fråga jag mig studenterna visserligen också äter färs och helt om rapporten egentligen är särskilt relevant? fläsk men även pasta med sås (annan än köttfärs• Varför är det intressant att vetenskapligt fastslå sås), pizza och varma smörgåsar. Däremot står vad ungdomar äter respektive inte äter? Svaret sällan korv på menyn, och i den tabell med elva måste väl bli att rapportens betydelse ligger i att rätter som redovisas har de dessutom betydligt den ska jämföras med de studier av andra grup­ fler" övriga rätter" angivna. Delar man däremot per, som ingår i forskningsprogrammet om livs­ in alla personerna efter föräldrarnas yrken blir medelskonsumtion i Sverige. Jansson drar ibland skillnaderna betydligt mindre och i ett par fall paralleller till och visar på motsatta förhållnings• t. o. m. omvända. Jansson menar att en förkla• sätt bland en äldre grupp ensamboende, vilka ring kan vara att det är den egna yrkes- och han tidigare gjort en liknande studie av, och det sociala positionen som är det avgörande och inte är i jämförelse med dessa som ungdomarnas va­ barndomen men han anser sig inte kunna dra nor blir intressanta. Rapportens värde ligger allt­ några slutsatser av detta. Jag hade nog hoppats så i att den inplaceras i ett större sammanhang. på en vidareutveckling av resonemanget, efter­ Att göra timslånga intervjuer är ett vanligt som resultaten är en aning oväntade. etnologiskt arbetssätt och det är på ~ådana stu­ Den troligaste förklaringen till att ungdomar­ dien bygger. Även om sådana oftast har formen nas matvanor skiljer sig så markant från andra av ett samtal är flertalet frågor formulerade i gruppers är att de är ensamboende och är det förväg och det hade varit intressant att som läsa• frivilligt. Vanorna är anpassade till denna situa­ re få ta del av vilka frågor som ställdes (och inte tion och måltiderna har inte alls samma betydel­ ställdes). Inledningsvis nämner Jansson att inter­ se som i familjehushåll, där de har en gemen­ vjuerna följdes upp med näringsfysiologiska skapsfunktion och är mer symboliskt laddade. kostregistreringar där informanterna under fem Att de kommer att få det även för ungdomarna dagar noterade var, när och vad de åt. En del längre fram i livet märks genom att de som har avböjde dock denna medverkan och man frågar fast sällskap lägger ner betydligt mer tid och sig genast varför? Vilken inställning hade infor­ energi på matlagningen när pojk-jflickvännen är manterna till undersökningen? Tyckte de över• närvarande. huvudtaget att det var någon mening med en De resultat som redovisas är inte speciellt studie som denna? överraskande, och som 25-årig ensamboende Det som gör att jag ändå tycker att hela under­ student känner jag igen mig i materialet. Min sökningen framstår som ganska oetnologisk är grönsakskonsumtion tycks dock ligga betydligt att den står relativt isolerad från annan etnolo­ över det "normala" men det gäller i och för sig gisk forskning inom samma ämnesområde. Mat- 66 Översikter och granskningar och kostforskarna vid såväl svenska som utländs• varje bruk fick tillverka och var det skulle ligga ka institutioner är mycket aktiva och många med hänsyn till skogstillgång och närliggande spännande resultat presenteras med jämna mel­ anläggningar, en markant planhushållning alltså. lanrum. Jansson menar att det inte finns några Senast har K. G. Hildebrand i sin utmärkta direkta förebilder inom den interaktionistiska "Svenskt järn", också i Jernkontorets Bergshis­ skolan, som han ansluter sig till, vad gäller den toriska skriftserie nr 20,1987, redogjort för det­ gren av etnologin som arbetar med mat och kost­ ta, liksom dessförinnan Heckscher, Boethius håll, men är det egentligen något skäl för att m. fl. bortse från den i det närmaste helt och hållet? Men denna stagnation på 1700-talet var, som Även om rapporten inte i första hand riktar sig Per-Arne Karlsson hävdar i sin nyligen framlag­ till andra etnologer, så är ju dess författare själv da doktorsavhandling, inte helt frivillig, trots det etnolog och bör vara väl insatt i den forskning rationella motivet att hävda priserna. Utländskt som bedrivs inom detta område. Att då inte dra järn, framför allt från Ryssland och stenkolsba­ nytta av den samlade etnologiska kunskapen serat koksjärn hos huvudimportören England, utan hämta den mesta inspirationen från andra blev alltmer besvärande. Men det nya i avhand­ discipliner finner jag lite märkligt. lingen är det kraftiga betonandet av de inhemska Charlotte Hagström hindrens tillväxt med växlande motivering och från olika parter. Förf. skildrar fint järnindustrins uppbyggnad med främst Bergskollegium från 1637 som sty­ rande statligt organ med landets uppdelning i bergslager, där gruvor och hyttor hade sin plats, Per-Arne Karlsson: Järnbruken och i regel drivna av bergsmän, tillhörande allmoge­ ståndssamhället. Institutionell och at­ ståndet, medan stångjärnshammare och bruken, titydsmässig konflikt under Sveriges ti­ ofta i kapitalstarka ståndspersoners och stads­ diga industrialisering 1700 - 1770. köpmäns ägo, till stor del lades utanför dessa, Diss. Jernkontorets Bergshistoriska "på landet", eller i varje fall så långt bort att skriftserie 25. Stockholm 1990. 293 s., konkurrens om råvaror, främst kol, och arbets­ ill. kraft ej skulle uppstå. En sådan klar uppdelning mellan bergsmännens tackjärnsproduktion och Efter den nästan explosiva utvecklingen av den brukens stångjärnshamring förordades ivrigt av svenska järnhanteringen med hyttor för tac19ärn Bergskollegium, och stundom beslöts t. o. m. riv­ och smedjor för stångjärn - länge landets främ• ning av existerande bergsmanshamrar. Men i sta exportprodukt - under 1600-talet och förs• stället kom bruken i konflikt med bönderna och ta delen av 1700-talet, följde en stagnation efter landsbygden i stort och ibland med de obetydliga århundradets mitt. Denna hade sin grund, har städernas borgare. Och omkring 1730, menar det hittills antagits, bl. a. främst i en av bruks­ förf., att det tidigare gynnande t av bruken från ägarna och Bergskollegiet genomförd frivillig stat och den allmänna opinionen alltmer började begränsning av tillverkningen för att genom försvagas. Redan 1724 beslöts att den tillåtna minskat utbud upprätthålla tillräckligt höga stångjärnsproduktionen skulle begränsas till vad exportpriser. Den stärktes också genom av riks­ som upptagits i 1695 års hammarskatteIängd, dagen beslutade förbud mot utökning av järn• 1747 förbjöds anläggning av nya hammare och brukens kapacitet och grundandet av nya. Däref• 1784 t. o. m. möjligheten att ansöka därom, om ter vidtog för dem en lugn period till århundra• det inte skedde genom byte med andra bruk, dets slut och början av nästa, innan nya metoder vilket också sattes i fråga liksom flyttning till och ökad konkurrens gjorde slut på de gynnsam­ skogrika delar av landet norröver. Även priset på ma villkoren. tackjärn och träkol reglerades av myndigheter­ Begränsningar hade dock redan tidigt införts na. på grund av stigande lönekostnader för brukens Värmland hade redan 1695 de flesta hamrarna kolan skaffning och körslor av kringliggande byg­ i landet, 84 stycken, med en produktion om nära ders allmogebefolkning, och tidigare än så hade i 40000 skeppund, vilken siffra trots nämnda re­ olika smidesförordningar stadgats hur mycket striktioner 1748 ökat till ca 65000, men den Översikter och granskningar 67 utvecklingen var närmast ett undantag. Detta ju detta en del. Konflikten torde i viss mån ha landskap var dock länge ledande i landet liksom rört sig om revirtänkande och statusfrågor, nog Sverige var det i Europa. så viktiga i alla samhällen, något som ju f. ö. kan De nämnda restriktionerna hade, menar förf., intolkas i begreppet "attitydmässig" i rubriken. mindre sin grund i omtanke om brukens lönsam• Enligt förf. tog bruksägarna också alltmer hän• het och bestånd utan främst i allmogens protes­ syn till andras intressen, en anpassning till dåtida ter mot bergsbruket i stort, framför allt i jord­ politiska realiteter, så att säga. Men just detta brukets och övriga näringars behov av arbets­ berikar ju den historiska bilden, och är därför kraft. Skatteköp av kronojord, som förr varit lätt liksom avhandlingen som helhet ett värdefullt för bruken blev nu en konfliktorsak gentemot tillskott i den omfattande litteraturen om vår så bruksägarna. Risken för brist på skog för tillmak­ betydelsefulla järnhanterings uppgång och pro­ ning vid gruvorna och kolning för hyttor och blem. Inte minst de många konkreta exemplen bruk påtalades ständigt, men var såsom andra på domstolsutslag i olika instanser gör framställ• forskare påpekat (Gösta Wieslander 1936 m. fl.) ningen levande. Dock understrykes knappast det närmast en fix ide, i vissa fall en negativ före• belysande faktum att denna rörelse t. ex. i Värm• vändning mot järnhanteringens utbredning. land, det ledande landskapet, totalt sysselsatte Kolböndernas produktion var f. Ö. länge knuten blott ca 3 procent av dess befolkning, liksom det till bestämda bruk, men vid 1 700-talets mitt blev attitydmässigt upplysande uttalandet, att även oppositionen häremot allt starkare. Bönderna för bruksanknutna skalder såsom Tegner och ville naturligt nog sälja till dem som betalade Geijer är "järnet i deras poesi en viktig symbol bäst, men kunde ofta genom förlag eller kon­ men mognande sädesfält en långt viktigare" trakt knytas till bruken. En liknande utveckling (Victor Svanberg). De ofta växlande konjunktu­ visade stångjärnssmederna och deras arbete för rerna för järnet berörde alltså blott en ringa del sina huvudmän brukspatronerna, såsom avlö• av Sveriges folk, för vilket jordbruket och djur­ ningstvister, förda inför bergstinget med berg­ hållningen var den allt överskuggande närings• mästaren som ordförande, visar. En friare attityd källan. Detta gällde långt in på I800-talet och mot myndigheter och tidigare regler blev alltmer inte ens "den stora bruks döden" vid dess slut påtaglig. Bergstingets och bergmästarens dom­ ledde till allmän katastrof, medan missväxtår och stolskaraktär fick vika för de allmänna häradsrät• den stora folkökningen blev förödande med terna även i rena bergslagsmål, och i högre in­ bl. a. emigrationen som följd. Nå, boken har sin stans Bergskollegium för Kammarkollegium. El­ gräns vid 1770, så dessa moment har förf. inte ler med förf:s rubricering: från omkring 1730 haft anledning att beröra. fick bergslagshushållningens intressen vika för Tilläggas kan att boken trots det komplicerade allmänhushållets med sodal stabilitet framför ämnet har en sällsynt god sammanfattning på ekonomisk tillväxt som mål. engelska liksom ett vackert omslag i färg med en Allt detta är intressanta och nya påpekanden, porträttmålning av Roslin över familjen Jen­ men likväl kan man inte bortse från att både nings, genom sitt handelshus ägare till bl. a. Bergskollegium och det 1747 bildade J ernkonto­ Forsmarks och Gimo bruk. ret nog så ivrigt hävdade samma linjer i brukens Gösta von Schoultz ekonomiska intresse, kanske främst på grund av ökade priser på kol och körslor. 1784 års förbud hade just Jernkontorets önskemål som bak­ grund, och Brukssodeteten, dess "styrelse", hemställde t. o. m. att "K. Majt i för närvarande och tillkommande tider skulle det årliga stångjärnssmidet i riket hållas inom nuvarande skeppund". När avhandlingens underrubrik är "Institutio­ nell och attitydmässig konflikt" är det inte utan skäl, men när det från brukens sida blev så mått• liga protester mot ovan nämnda och andra lik­ nande hinder för en ohämmad utveckling, säger 68 Översikter och granskningar

Boris Engström och Bertil Palm: Häls• men boken innehåller även 50-talet privatvykort ning från Öland_ En rundtur med ur små upplagor föreställande den egna gården gamla vykort. Carlsson Bokförlag. osv. Ett antal färgkort från 191 O-talet och framåt Stockholm 1990. 192 s., iIl. kompletterar urvalet. Korten härstammar i förs• ta hand från privata samlingar men även hem­ För dagens svenskar står Öland som en symbol bygdsföreningar och museer har anlitats. för sommar, sol och exotism inom landets grän• Ölandssångens inledningsstrof passar väl in på ser - men så har det inte alltid varit. boken då det är "fagra sommarlandet, vindarnas I en tidigare kulturartikel har fil dr Bertil Palm och solens ö" som i huvudsak skildras. Motstro­ behandlat omvärldens förändrade syn på hemön fen "här är karga vinterlandet, stormarnas och Öland under rubriken "från hackkyckling till fåkens ö" visualiseras genom l O-talet bilder vi­ kelgris". Detta är ett bra uttryck för utomståen• sande t. ex. vinterliggare i Sandviks hamn på des syn i ett sekellångt perspektiv. Ännu när 1920-talet, snöskottare i Hulterstad 1929 och Adrian Molin 1930 skrev sin märkliga bok Land­ ångbåt i ett isbelagt Kalmarsund. Mot bakgrund skapskynnen sammanfattar han kapitlet över av vad som sagts är det naturligt att de "stora" Öland och Gotland i följande mörka färger: sevärdheterna kring sekelskiftet förs fram, såsom "Våra Östersjööar tillhöra icke våra progressiva Borgholm med slottsruinen, den 1906 färdig• bygder; de ge oss icke anledning till stolthet över ställda Solliden, den samma år invigdajärnvägen vare sig ekonomiska eller kulturella prestanda." och öppnade folkhögskolan. Dessförinnan hade han beskrivit Öland som ett Det finns en mångfald bilderböcker från våra ålderdomshem lidande av sviterna efter emigra­ stora öar i Östersjön men vad som gör denna bok tionen, avsigkommet, omodernt med det nya till mer än en sådan är Bertil Palms texter som mest halvdant och som en förvisningsplats för stundom är ytterst detaljrika och nära kopplade fastländska ämbets- och tjänstemän. till bilden men som i andra fall ger de stora Som en motbild till denna beskrivning kan sammanhangen. Detta senare gäller t. ex. skild­ nämnas att från l 860-talet har välbärgade stock­ ringen av kvarnarna. Kring mitten av 1700-talet holmare och kalmarbor upptäckt Ölands natur ökade antalet väderkvarnar starkt då det blev sed och klimat men framför allt Borgholms attrak­ att varje verklig bonde skulle ha sin egen husbe­ tion som kurort. Den nya bebyggelsen kom även hovskvarn. De stora kvarnarna av holländsk typ att återspegla detta kulturmöte. I början av vårt kom inte till ön förrän under 18QO-talets senare sekel upptäcktes även öns landsbygd. del. Då uppfördes t. ex. den på ett par bilder Samtidigt som denna överklassturism till återgivna stora kvarnen i Sandviken - den ny­ Öland ökar börjar på l 890-talet vykortshälsning• byggdes inte får vi veta utan skeppades till ön ar att sändas. Dessa kort är i dag en viktig kultur­ från Småland där den rests i Vimmerby 1856. historisk källa från en tid när vår gamla bonde­ Från 1920-talet upphörde man fortlöpande att kultur mötte en ny tid och fick direktkontakt mala i väderkvarn och i dag står c:a 350 vä• med den tidens turism. Det är alltså en tacksam derkvarnar kvar som mer eller mindre underhåll• uppgift att skildra Ölands kulturhistoria på vy­ na kulturminnen. kort och resultatet av Boris Engströms och Bertil Som slutord vill jag framhålla att den nyut­ Palms samarbete har blivit mycket lyckat - be­ komna boken är väl värd att anskaffas av många römmet omfattar även Carlssons Bokförlag som skäl. Den ger en inspirerande bild av och ingåen• fått ytterligare ett större, välgjort arbete till en de kunskap om en ö som med Palms metafor i mångsidig produktion. I boken ges goda avbild­ dag mycket väl kan kallas för "kelgris" - dock ningar av 270 vykort från 1890-tal t. o. m. 1920- delvis ihjälälskad men det är en annan histo­ tal. Boken är sockenvis upplagd vilket bl. a. är ria. tänkt att betona befolkningens starka socken­ Kurt Genrup känsla. Kyrkor, hamnar, järnvägsstationer, hotell, in­ dustrier och väderkvarnar var tidigt omtyckta motiv medan t. ex. bymiljöer och fornlämningar var sällsynt på korten före 1920-talet. Många av dem har utgivits på förlag i Kalmar och på Öland Fisk och människor

Av Stig Welinder

Inledning ... senare var det Knekt Jan Jansson. Han snara­ Vintern 1987 sänktes Dammsjön i Nyber­ de fågel i skogen samt var storfiskare. Han gick och sålde både här och där även till Falun ibland, get, St. Skedvi sn, Dalarna, katastrofartat annars till majorskan på Klingsbo ... På hösten med två meter. Efter islossningen blev ett år, var Sköns Johan och Knekt Jan till Falun det möjligt att kartlägga och i urval ar­ . .. På kvällen då de voro på hemresa, skulle keologiskt undersöka en mängd fiske an­ knekt Jan in och träffa majorska på Klingsbo. läggningar. Dessa bestod väsentligen av Full som han var då, ramlade han handlöst utför den långa kökstrappan ... De lade J an på Johans stolpar, mer eller mindre kringspridda kärra och körde hem till sköns. Väl hemkomna knippen av störar, allt en gång samman­ lassade de J an på en skottkärra och sköt ner hållet av vridna hankar (fig. 1-2). honom till hans stuga och lade honom i kamma­ Både i den lokala traditionen och i ned­ ren, i den tron att han var full. På morgonen tecknade minnen från Nyberget är detta kom knektmor, som hon allmänt kallades, till granngården och omtalade att hon trodde Jan fiske okänt. I minnesanteckningarna var död. framstår fiske som något ovanligt, kuriöst och löjligt eller åtminstone associerat Pojkarna i byn tyckte inte om Jan. De räkna med udda personer och tragikomiska med att göra något knep. Han brukade fiska anekdoter: 1 mycket i Flyttjesjön, och där hade Han en Eka. De gin go dit, så borrade De små hål i Ekbotten lade säcker över, så att de inte syntes. När såJan gick för att vittja, smögo sig pojkarna efter, göm• de sig i skogen, för att både höra och se på roligt. Den intet ondt annande Jan for ut på sjön, men 1 Historierna är nedtecknade av Finnbo Jan (Janne) kom icke långt, förrän vattnet börga stå till knä• Johansson (1887-1957). Hans anteckningar är delvis na Där stod Han nu, och svor ed på ed, så att det tryckta i Hyenstrand & Ronsten 1972:182-183. I öv• rigt förvaras de i Sockenstugans hembygdsarkiv, Stora ljunga i bergen Men till slut måste Jan försöka gå Skedvi. De omtalade personerna torde i den första i land, det var ju inte på så djupt vatten. Huru berättelsen vara Knekt Jan (Johan) Jansson (1819- De som gömt sig i skogen, hade det får man väl 1893), gift med Margareta Andersdotter 1848, och tänka sig. majorskan Emelie Schenström (född von Knorring), gift 1859 med Carl Victor Schenström, som innehade Stora Klingsbo herrgård 1858 -1893, och i den andra Etnoarkeologi är ett dimmigt farvatten berättelsen Myggbo Jan Jansson (1810-1882). på gränsen mellan arkeologi och etnolo-

l-RIG3/91 70 Stig Welinder

Fig. l. Stolpar efter risbyggda fiskeanläggningar Stakes from wo oden fishtraps in Lake Dammsjön. Dammsjön. Foto 1987 Barbro Johnsen, Nyberget.

gi (eller etnografijkulturantropologijso­ år sedan, synes bevarade bondedagböck• cialantropologi). Denna artikel skall före• er vara informativa (Berg & Myrdal ta en längre kryssning i dessa farvatten 1981). mellan bondedagböcker, fält- och labora­ I Övre Lunån, Vika sn, några kilometer toriearkeologi, experimentell arkeologi, genom skogen från Nyberget förde Fred­ Linnes resa i Dalarna och en del annat, rik Davidsson dagbok åren 1858-1860 innan den avslutas med en principiell dis­ (Berg 1981). Av bevarade dagböcker fal­ kussion om begreppet etnoarkeologi. ler denna i tid och rum närmast de i det följande diskuterade skeendena i Nyber­ Bondedagböcker get. Den har dock mycket lite att säga om En arkeologisk utgrävning av lämningar fiske. Sammanlagt finns tre anteckningar, från l800-talet riskerar att resultera i en en från vardera året: 2 fragmentarisk och ofullkomlig beskriv­ 26. april 1858 Nätlagning ning aven miljö, som kan uppfattas både 27. april 1858 Dito fullständigare och mera livfullt ur samti­ da skriftliga källor. För att förstå fiske i 2 Fredrik Davidssons dagbok förvaras i Dalarnas muse­ insjöarna på landsbygden för 100-150 um, Falun. Den är otryckt. Fisk och människor 71

l. maj 1859 fick vi första gången fisk 1. maj 1860 fick vi första gången fisk

Kanske kan de knappa orden läsas så, att fiske hade sin regelbundna plats i gårdens årscykel i anknytning till islossningen i sjöarna runt Övre Lunån. Långt mera knepigt är det att spekulera över vad bris­ ten på anteckningar i övrigt skall betyda. Uppenbarligen var den första fisken av större intresse för Fredrik Davidsson än det följande dagliga slitet med att sätta ut, vit1ja och laga redskapen - om något sådant arbete förekom. Backåkers Erik Johansson förde dag­ bok i Hummelbo, Garpenbergs sn, under åren 1861-1907 och 1911-1914 (Berg & Myrdal 1981: 74-75). I denna dagbok Fig. 2. Stolpar, liggande granvirke och en hank ur kan fisket som en del av verksamheterna risbyggda fiske anläggningar i Dammsjön. Foto 1987 på gården följas dag för dag genom året, Barbro Johnsen, Nyberget. Stakes, horizontal sticks of spruce branches, and a år för år. Var för sig är de dagliga anteck­ twisted osier from wooden fishtraps in Lake Damm­ ningarna oftast nog så spartanska: sjön.

16. februari 1861 Vit1jat fisket fick ej 1800-talet. En skillnad mellan Hummel- stort bo i Garpenberg och Nyberget i Stora 8. juli 1861 Vart och fiskat Skedvi kan då vara värd att komma ihåg. I ef.midd. Nyberget fanns förutom bondgårdar, 28. september 1861 fiskat som i vanlig ordning i Bergslagen hade sin utkomst från såväl jorden, boskapen Tillsammans bildar dock mångfalden av som skogen, också en egendomslös be­ anteckningar - i 1861 års bok finns noti­ folkning, som var helt beroende av att ser om fiske införda 41 dagar - förståeli• arbeta åt bönderna eller åt gruvorna och ga mönster, och ibland glimtar dagboken bruken. I Nyberget låg Lövås gruvor, och till med en mänsklig kommentar: det var inte långt till industrierna i Löv• åsen, Långshyttan och Såghyttan. I Ny­ 27. december 1861 Dragit not och berget bodde också mycket soldater just spelat kort men Ingendera lönats på grund av de tämligen goda möjlighe• terna till avlönat arbete. 3 Det blir Backåkers Eriks dagbok (Svenske 1987) som i fortsättningen får illustrera 3 Dalregementets soldater tilldelades ej torp utan fick betalt på annat vis med rätt att bosätta sig tämligen hur fiske fungerade i en bergslagsby på fritt. tl-RIG3/91 72 Stig Welinder

Båsvasar i Dammsjän Dammsjön i Nyberget är ungefär 1 km tvärs över. Det finns rester bevarade efter • fasta fiskeanläggningar runt praktiskt ta­ o get samtliga dess stränder på två meters EB •B djup och på grund ett stycke ut i sjön. Den mest lättförståeliga utgrävningssi• tuationen visar par av stolpar, som håller samman knippen av horisontellt granvir­ ke. Det hela ser ut som korta, parallellt ställda gärdsgårdar (fig. 3). Uppenbarli­ gen har de blivit nybyggda eller reparera­ de flera gånger. Det dendrokronologiska arbetet (se nästa avsnitt) visar hur de två stolpparen av al i figur 3 sannolikt består av samtida träd. Om de är äldre eller E • ID yngre än de två stolpparen av gran på A samma plats går däremot inte att avgöra. Risbyggda fiskeanläggningar är vanliga o i etnologiska beskrivningar från hela lan­ det både i insjöar, rinnande vatten och o utefter kusten (t. ex. Hylten-Cavallius 1868: 69; Levander 1943: 55-56, 80- 81,126; Keyiand 1954:43). 0.5 m Sven Ekman har i sin mera allmängilti• !~I ga typologiska sammanställning av ris­ Fig. 3. Utgrävningsplan med stolpar och liggande byggda fiskeanläggningar beskrivit kon­ granvirke. Svart = al, cirkelkors = gran, cirkel = obe­ stämd. Bokstäverna betecknar dendrokronologiskt struktioner, som är praktiskt taget iden­ samtida stolpar. tiska med de i Dammsjön påträffade (Ek­ Excavation plan with stakes and horizontal sticks of man 1918). Han benämner dem "båsvase small spruce trees. Black = alder, cross-in-circle = spruce, circle = indetermined. The letters denote con­ med fasta risväggar" (fig. 4). Han anför temporary stakes according to dendrochronology. exempel på förekomsten av typen från stora delar av södra och mellersta Sveri­ ge. Det förefaller som om användningen utgrävda vasarna påträffades enbart barr av denna sorts vasar i kombination med av gran. I övrigt förekommer stolpar av al strutformiga mjärdar bundna av videkvis­ och björk och en enstaka stolpe av tall. tar och granrötter gått ur bruk omkring Samtliga hankar är av ene. Det är välbe• 1890, även om Sven Ekman antyder att kant bland fiskare att vasar skall byggas av de kan ha varit i bruk ännu på 1910-talet gran. Fisk anses sky lukten av tallris. (Ekman 1918: 105). I vasarna i Dammsjön är allt ris av Datering gran, bland de artbestämda stolparna do­ Ett kritiskt moment i varje historisk-ar­ minerar gran, och i sedimentet runt de keologisk undersökning är att datera de Fisk och människor 73 utgrävda platserna. Det gäller dels att da­ tera dem tillträckligt noggrant i förhål• lande till den historiska tidsskalan för att de skall bli av intresse för en skrifthisto­ risk forskning, dels att datera fynd och konstruktioner inom utgrävningsplatsen tillräckligt väl i förhållande till varandra. För fiskeanläggningarna i Dammsjön skulle det gälla att säga hur gamla de är och vilka av dem som har varit i bruk samtidigt. Ingendera frågan kan besvaras nöjaktigt. Eftersom vasarna är byggda av synner­ ligen välbevarat trä skulle det ligga nära Fig.4. Båsvasar efter Ekman 1918. till hands att datera dem dendrokronolo­ Wooden fishtraps from Ekman 1918. giskt. Detta stöter på två svårigheter. Flertalet av träden har inte blivit tillräck• ligt gamla, innan de fälldes. De har såle• hetsgränser i förhållande till en bort­ des för få årsringar för att kunna utvärde• skämd historieforskning eller historisk et­ ras statistiskt i förhållande till standard­ nologi. Från vasarna i Dammsjön förelig• kurvan för Dalarna (Bartholin & Land­ ger fyra dateringar (angivna före 1950 ström 1983). Därtill har träden vuxit i med en standardavvikelse): täta, kulturpräglade bestånd, där deras tillväxt efter hand har blivit starkt häm• Från vasen i figur 3 mad. Efter ett tjugotal år upphörde deras 119±110 tillväxt praktiskt taget helt. Tillfälliga ök• 93 ± 180 ningar därefter kan möjligen bero på Från två andra vasar gallringar i de klungor av smågranar, där 80± 130 träden har stått. 4±150 Det dendrokronologiska arbetet har inte kunnat drivas längre än till att visa, att några få stolpar i en och samma vase Vanligen läggs dateringar av detta slag åt är lika gamla som i det ovan beskrivna sidan, sedan det konstaterats att deras fallet (fig. 3). aktivitet motsvarar en ålder < 250 år. 4 Långa serier av C 14-dateringar har vi­ Det kan naturligtvis också konstateras, att sat sig användbara också inom den histo­ huvuddelen av serien pekar mot att vasar­ riska tidens arkeologi, när inga andra na byggdes snarare på 1800-talet än på möjligheter har stått till buds för en date­ 1700-talet eller 1600-talet, men det me- ring med större noggrannhetskrav än 100 - 200 år. De yttersta årsringarna i trävirket i vasarna är i och för sig ett 4 Dateringarna är utförda vid Laboratoriet för isotop­ idealiskt material för C 14-datering. geologi, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm (St Problemet är metodens frikostiga osäker- 11542-11543,11659-11660). 74 Stig Welinder

todiska underlaget för det konstateran­ största fångst under 1-2 veckor. Resten det är faktiskt svagt. 5 av året är fångsten helt obetydlig. Från Ett tredje försök kan göras utifrån ut­ början av november hindrar vädret och grävningsplatsernas stratigrafi. Vasarna snart nog isläggningen allt fiske av detta står på en sjöbotten, som skapades när slag, men i mina experiment har då mjär• Dammsjön höjdes vid ett dammbygge år darna varit tomma i flera veckor. 1610. Äldre än så är alltså inte vasarna. Experimenten bekräftar således till ful­ Efter 1610 har 10-20 cm sediment av­ lo den erfarenhet och praxis som göm• lagrats på den nya bottnen. Hela denna mer sig i bondedagböckernas anteckning­ sedimentpacke innehåller granbarr. Det­ ar. Strandnära mjärdar användes under ta skulle tyda på att vasarna nybyggts eller en kort tid på våren. Fångsten kunde i försetts med nytt granris under flera effektivt byggda och placerade vasar och hundra år. Slutsatsen är inte självklar. mjärdar bli avsevärd. Det förefaller rimligt, att båsvasar Dagens fiskare flyttar under lektiden ut byggts i Dammsjön åtminstone sedan mjärdarna till vasar på flera meters djup i 1700-talet och att de nybyggts och repa­ anslutning till välkända grund i sjön. Här rerats fram emot slutet av 1800-talet. Det fortsätter fångsterna att vara värda att går inte att säga hur många av vasarna, göra sig besväret att hämta sommaren ut. som har varit i bruk samtidigt. Sedan isarna blivit stabila i december läggs mjärdarna åter ut vid dessa grund Experimentellt fiske och ger goda fångster så länge isarna bär. Bondedagböckerna antyder tämligen en­ Denna mört används till kattfisk dler som tydigt hur fiske med mjärdar, t. ex. be­ agn på gäddkrokar. nämnda "fiskeverken" , tillämpades på våren i lektiden, som i bergslagssjöarna Fisk som mat inträffar snart nog efter islossningen i Karaktäristiskt för fisket i mjärdar i vasar maj-juni. är således stora mängder fisk under en Detta kan belysas av fångsten i de stål• kort tid av året. Betydelsen av denna trådsmjärdar utan vasar, somjag har haft mängd mat för hushållet i en bondgård utplacerade i Dammsjöns närmaste eller i en gruvarbetarstuga är svår att be­ grannsjö Nedre Klingen under ett antal döma. Rimligtvis kunde fångsten bli stör• år. Ett normalt år ger en strandnära re och avsågs att bli större än vad som mjärde en god fångst vid två tillfällen (fig. omedelbart kunde ätas upp. Linne note­ 5). Vid min strand av Nedre Klingen fås rade under sin dalaresa år 1734: abborre under 1 - 2 veckor omedelbart efter islossningen, som vanligen inträffar Om vårtiden, då fisk fås till större qvantitet omkring den 5 maj. Omkring 2 - 3 vec­ än användes till daglig föda, rimsaltas han uti kor senare leker mörten. Då fås årets eget blodvatten i träkar och gömmes till vinte­ ren, nedgrafven i skogen och jorden som kål, då han har ungefär samma art som sur ström• ming eller sur sik.

5 Till svårigheterna med den stora standardavvikelsen skall läggas ytterligara svårigheter, som tillkommer om Det är fascinerande att tänka sig till­ dateringarna kalibreras (Stuiver & Pearson 1986). verkning av surabborre och surmört på Fisk och människor 75

200

Gädda 25 ~ -'" '"~ o VI D Abborre 233 D - o -> Vitfisk 452 ~ ~ fY) CC> CC>

100

o Maj Juni

Fig. 5. Totalfångsten av fisk i två mjärdar i Nedre The total catch (number of fishes) in two fishtraps i Klingen 1. maj - 31. oktober 1988 (antal fiskar). Fältar• Lake Nedre Klingen May lst-October 31st 1988. bete Barbro Johnsen, Nyberget. Gädda = pike, Aborre = perch, Vitfisk = mostly roach.

våren i Nyberget. Linnes anteckning gäl• Gädda 16 kotor, 4 kranieben ler eljest för Särna. Abborre 3 kotor, l fjäll Egendomligt nog nämner Backåkers Laxöring (?) l kota Erik i sin dagbok just aldrig fångster av Karpfiskar 7 kotor abborre. Mörtlekens start och upphöran• Obestämda l kota, småben de på olika platser i sjöarna noterar han däremot med stor noggrannhet år efter De ben, som inte kunnat artbestämmas år. Tydligen var lekmörten det mest bety­ närmare än till gruppen karpfiskar, skulle delsefulla fisket liksom i mina experiment rimligtvis vara mört, sarv (som ofta går i i Nedre Klingen. Det finns en antydan om stim med mörten och bildar hybrider hur det var i Nyberget på 1800-talet. I och runt husgrunden efter familjen

Granströms hus, bebott 1805-1862 6 Utgrävning av Stig Welinder 1988 -1989. Fiskbenen (Welinder 1989), låg köksavfall och alle­ är bestämda av Per G. P. Ericson och Sabine Sten, Osteologiska avdelningen, Statens historiska museer, handa annat avfall innehållande bland Stockholm, och Leif Jonsson, Osteologiska forsknings­ 6 annat följande fiskben: laboratoriet, Solna. 76 Stig Welinder med den) eller braxen. Andra karpfiskar de och använde båsvasarna i Dammsjön. finns inte i sjöarna i trakten. Det är tveksamt om dagens lokala upp­ Braxen leker några veckor senare än fattning om vem som har fiskerätt och mörten på sommaren. En trevlig metod vem som inte har fiskerätt har någon rele­ att fånga braxen är då att stå på grunt vans för frågan. vatten och slå fisken med en planka. Dagens kräftfiske är ett strandnära, sä• Backåkers Erik nämner ofta fångst av songbundet fiske med håvar eller mjär• braxen, om än inte med den metoden, dar, som kanske något kan påminna om och noterar liksom för mörten regelbun­ fisket med båsvasarna. Kräfthåvar läggs det dess lektider. ut av dem, vars ägor går ner till sjöstran• Olika fiskarters ben har olika tendens den. På ett visst avstånd från stranden att bli bevarade i marken och olika chans har också andra markägare inom byn, att bli tillvaratagna vid utgrävningar be­ alltså medlemmar av skifteslaget eller roende bland annat på maskvidden i såll• idag lösligare byalaget, en traditionell rätt näten. Artlistan ovan tillåter därför inte att lägga ut kräfthåvar. Det skulle dock en kvantitativ utvärdering av vilka sorters tas ganska illa upp om någon gjorde det. fisk som åts mest av familjen Granström Det skulle störa det traditionella mönst• under 1800-talet. En antydan kan kanske ret av vilka som använder vilka lägerelds-, ges av de ben som tillvaratogs, när en del båt- och festplatser under kräftnätterna. av innehållet i en och samma avfalls grop Vid kommunens stränder, som under sållades genom ett nät med maskvidden 1 1800-talet tillhörde Lövåsens bruk, fiskar mm. Av dessa ben var hälften av mört ingen kräftor, om inte de angränsande (egentligen gruppen karpfiskar) och var­ markägarna också lägger håvar där med dera en fjärdedel av abborre och gädda, hävdvunnen rätt mera än juridisk. Bås• men därmed är inte heller allt sagt, efter­ vasar från 1800-talet (?) finns längs som en gädda är större än en mört, och Dammsjöns samtliga stränder och på gäddans kotor bevaras bättre än mörtens. samtliga strandnära grund, oberoende av Det enda fiskben, som påträffades i vem som under 1800-talet ägde ängarna matavfallet utanför en kolarkoja från och åkrarna vid stranden. 1800-talet i skogen nära Nyberget, var en Kan de stumma båsvasarna själva fås kota aven abborre.? att säga något? Om de hade varit förhis• Det kan sammanfattas, att i Nyberget toriska skulle det ha varit enda möjlighe• åt ett egendomslöst hushåll en varierad ten. matlista med olika fiskar från inköpta lax­ Tre platser är undersökta mera i detalj. fiskar till småfisk, som fångades i stora På den fQrsta platsen har satts upp endast mängder under lektiden i närmaste sjö. en rad bås. Dessa har så vitt kan bedömas inte förnyats eller lagats. Det betyder, att Vem fiskade? de har använts endast 1-2 säsonger, in­ Det finns inget historiskt källmaterial och nan vinterisen raserat dem. På den andra ingen tradition, som säger vem som bygg- platsen (fig. 3) har vasar byggts och repa­ rerats flera gånger. På den tredje platsen fanns ett totalt virrvarr av stolpar och 7 Utgrävning av Stig Welinder 1987 på Mörtaberget, Nyberget, Stora Skedvi sn, Dalarna. kringspridda grankäppar. Det gick inte Fisk och människor 77 att urskilja något mönster i hur vasarna vid olika tid eller när totalfångsten blir har varit byggda, även om några dend­ påtagligt olika stor. rokronologiskt samtida stolpar antyder Fiske innehåller moment både av erfa­ att det funnits bås på platsen i flera rikt­ renhet och arbetsamhet och av hasard. ningar. Småfisken, som leker på grunt vatten, ut­ Virket till vasen på den första platsen gör ett säkert mattillskott för ett hushåll har tagits ur en grandunge. Stolparna har med fiskerätt vid stranden, men fångsten alla spetsats på samma vis. Det är svårt att kan variera eller, om än sällan, slå fel. säga exakt varför, men vasen ser ut att vara byggd av bara en person. Virket i Fiskeåret vasarna på de båda andra platserna kom­ I Dammsjön finns idag följande arter mer från många olika träslag och stolpar­ fisk: abborre, braxen, bäcköring, gers, nas spetsar är utformade på många olika gädda, lake, löja, mört, sarv och ål. Alla sätt. Intrycket är, att där har stått många dessa kan fångas med olika metoder un­ olika vasar efter varandra, och att de har der olika delar av året, både äldre och varit byggda av olika personer. nyare metoder, även om en del av meto­ Av det enkla skälet, att det har stått derna snarast är att räkna som tidsfördriv olika många vasar efter varandra på de för småpojkar och en del avarterna inte olika platserna och att vasarnas bruks tid duger ens till kattfisk. En del katter lär sig är kort, har det inte samtidigt stått vasar för övrigt fiska sj älva. runt hela Dammsjön. Om flera personer Mjärdarna i båsvasarna gav en stor samtidigt byggt vasar är det dock svårare fångst av abborre och mört i lektiden. De att ha en uppfattning om. Också hankar­ arkeologiska registreringarna på Damm­ na i vasarna har dock en individuell prä• sjöns botten efter sänkningen 1987 påvi• gel. De är skurna och vridna på lite olika sade också ledarmar till ryssjor och delar sätt, och de är olika stora. Mönstret synes av nät. Med de förra togs gädda i lekti­ vara, att anhopningarna av vasar runt den, som infaller så snart vårisen släppt sjön alla har en individuell prägel i hant­ land. De senare kunde användas för till verket, i hur en yxa hanteras. Det förefal• exempel lake eller storabborre. ler, sOIIl om det samtidigt stått flera vasar Backåkers Eriks dagbok visar hur fisket runt strlinderna byggda av olika perso­ varierade under året på ett regelbundet ner, och då också vittjade av olika perso­ och återkommande sätt. Det första året, ner. som han förde dagboken, förlöpte på föl• Den sista tanken har följder i det att jande i stora drag karaktäristiska sätt: fångsten varierar avsevärt mellan olika mjärdar och mellan olika år. I mina expe­ januari­ Satte ut "lakfiske" tillsam­ riment är fångsten ungefär 10-15 februari mans med en granne. Det gånger så stor de bästa åren jämfört med vittjades sedan ungefär en de sämsta. Variationen mellan vasar, som gång i veckan, tills det åter samma år står på ett visst avstånd från togs upp av grannen och varandra, kan också vara märkbar (fig 6). Eriks far. Det är lätt att föreställa sig vad grannar mars- Förhandlades om köp aven tänker, när lektiden och fångsten börjar 15. april not från folk i en grannby 78 Stig Welinder

441

D= 10

271

Maj Juni Juli Augusti September Oktober

Fig. 6. Fångsten i två olika mjärdar i Nedre Klingen L The catch (number of fishes) in two different fishtraps m.y -31. oktober 1988 (antal fiskar). Fältarbete Barbro in Lake Nedre Klingen May Ist-October 31st 1988. Johnsen, Nyberget.

tillsammans med grannar. november- Notdragning, vilket gjordes Tillverkades och lagades december i lag. redskap. t. ex. "jag gjort i ryssja färdig", "far bott ett De arkeologiska fynden på Dammsjöns nät". botten illustrerar en del av verksamheter­ 16. april­ Den 16. april lades näten ut na under denna årscykel. Är det bara det lO. juni första gången, och veckan som gör arkeologiska utgrävningar av fis­ därpå "satt ut fiske" i olika keredskap, fiskeplatser och fiskavfall från sjöar. Fångster av mört an­ köket värdefulla? tecknade. Mörten lekte un­ der 3 - 4 dagar i månads• Fiskemiljö skiftet maj/juni. De arkeologiska lämningarna är fragment juni­ Under denna tiden bedrev ur en varierad och nyansrik verklighet. september Erik fiske 1 - 3 gånger per Det är de skrifthistoriska källorna också. månad tillsammans med en Båsvasarna i Dammsjön illustrerar dag­ god vän. Det förefaller vara böckernas anteckningar om hur fångsten ett nöjesfiske, ofta på kväl• av lekfisk, lake på senvintern och gädda/ len. abborre/mört på våren, var en icke för- Fisk och människor 79 sumbar del av kosthållet i ett bondehus­ Etnoarkeologi håll i en bergslagsby. Anekdoten om Etnoarkeologi är en diskussion av hur Myggbo Jan visar väl honom på väg att människor, saker och fysiska miljöer fun­ vittja redskap eller nät. Köksavfallet runt gerar tillsammans. I diskussionen ingår Granströms hus visar hur en arbetarfa­ fältarbeten, som styrda av arkeologiska milj utan mark och strandrätt hade del i frågor utförs med etnologisk/antropolo­ samma sorts fångst. Den enklaste förkla• gisk metod, t. ex. deltagande observation, ringen är, att brukets arbetare satte upp i samhällen, där det går att samtala med vasar längs de stränder av Dammsjön som och mångsidigt förstå människorna. Det ägdes av bruket. är vanligt, att fältarbetena utförs i utom­ Knekt Jan, som mötte ett olyckligt öde europeiska världsdelar under medverkan på trappan till Klingsbo, l;>edrev ett kom­ av tolk. mersiellt fiske. Också i Backåkers Eriks Den undersökning, som har presente­ dagbok finns anteckningar om försälj• rats här, sorteras vanligen in i facket för ning av ål och kräftor. Backåkersgården historisk arkeologi. En sådan arkeologisk var för övrigt inte självförsörjande på undersökning syftar till att kunna disku­ fisk. Erik antecknade inköp av sill i tun­ tera skrifthistoriskt kända människor full­ nor mot slutet av vintern, innan senvin­ ständigare och allsidigare än vad som är ter- och vårfisket kommit igång. möjligt med hjälp enbart av den skrifthis­ I avfallet utanför Granströms hus på• toriska dokumentationen. Detta kan sä• träffades också en metkrok av mässing. gas vara den historiska arkeologins själv• Det är kanske den, som får illustrera ändamål: den ger oss kunskap om den Backåkers Eriks sommarfiske: "Per och aktuella historiska situationen. jag fiskat på aftonen". Att meta abborre Frågan blir, om den historiska arkeolo­ eller braxen är trevligt men knappast lön• gin också kan fungera som etnoarkeolo­ samt. gi? Är en historisk etnoarkeologi möjlig Både i tid, pengar och arbete var fisket och intressant? Det vill säga, går det att marginellt i bergslagsbyarna på 1800-ta­ lära känna svenskt 1800-tal lika effektivt let. Emellertid bedrevs fiske efter prak­ med hjälp av etnologi och lokalhistoria tiskt taget alla sjöarnas arter med en rikt som det går att lära känna aboriginals varierad mängd redskap och metoder. eller inuiter med hjälp av tolk? Frågan är Just variationen är slående. För olika inte enkel, kanske inte ens meningsfull. människor var olika sorters fiske av bety­ Låt mig i stället försöka se på fisket i delse av olika skäl: storfångst av småfisk Dammsjön i Nyberget på 1800-talet (?) för att läggas in som basmat i hushållet, som etnoarkeologi. finare matfisk till försäljning för att få Självklart är, att nästa gång jag gräver kontanter till brännvin under en stadsre­ ut förhistoriska fiske anläggningar eller sa, mete för nöjes skull med en vän under förhistoriskt köksavfall med fiskben, lata sommarkvällar ... Fiske av olika slag kommer jag att ha flera ideer om hur fisk var en integrerad del av hushållningen och fiske kan fungera. Avsikten med et­ under bonde- och arbetsåret i Bergslagen noarkeologi är emellertid inte att kompi­ på 1800-talet, men några människor pe­ lera en lista över möjliga analogier, och kas i eftervärldens anekdoter ut som stor­ det finns just inget skäl till att 1800-talets fiskare. t2-RIG 3/91 80 Stig Welinder bergslagsbyar borde vara med på en så• Litteratur dan lista snarare än mycket annat. Etno­ Bartholin, Th. S. & K.-H. Landström 1983. Dendro­ kronologi i Dalarna. Dendrokronologiska sällskapet. arkeologins mål är att generera begrepp Meddelande 4: 1-9. för hur människor fungerar tillsammans Berg, J. 1981. Kring en dagbok från Vika. Dalarnas och då tillsammans med saker och fysiska hembygdsbok 1981: 95 -102. Berg, J. & J. Myrdal 1981. Bondedagböcker. Saga och miljöer. sed 1981: 49-95. I ett sådant perspektiv ligger värdet för Ekman, S. 1918. Några ålderdomliga fiskemetoder mig i att ha fördjupat mig ett tag i fiske i med risbyg~ader. Fataburen 1918: 81-106. Hyenstrand, A. & Ronsten,J. (red.) 1972. Stora Skedvi. ett lokalsamhälle för 100 - 150 år sedan i Första delen: Socknen - dess utseende, historia och nä• begreppet "variation" . Mångfalden av ringar. Säter: Säters kommun. fiskemetoder, mångfalden av olika skäl Hylten-Cavallius, G. O. 1868. Wärend och Wirdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. Stockholm: P. A. Norstedt & att bedriva fiske, och variationen mellan Söner. olika hushåll och individer i lokalsamhäl• Keyiand, N. 1954. Folkliv i Värmlandsfinnmarker. Nor­ let är fascinerande. Den visionen har för diska museets handlingar 46. Levander, L. 1943. Övre Dalarnes bondekultur under mig vuxit fram som ett samtal mellan ar­ i800-talets förra hälft. i. Självhushåll. Skrifter utgivna keologiska lämningar på sjöbotten, avfal­ av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för folklivs­ let runt husgrunder, spartanska dagboks­ forskning 11: l. Stuiver, M. & G. W. Pearson 1986. High-precision anteckningar och tillfälligt nedtecknade calibration of the radiocarbon time scale, AD 1950- anekdoter. 500 BC. Radiocarbon 29/2B: 805-838. Annorlunda och allmängiltigare skulle Svenske, J. 1987. Backåkers Eriks dagbok i86i-i9i4. Folklivsskildringar och bygdeskildringar utgivna av samma sak uttryckas så här: det är intres­ Kungl. Gustav Adolfs Akademien 12. santare att fundera över olikheter inom Welinder, S. 1989. Ett bidrag till knappologien i Södra och mellan arkeologiska utgrävningsplat• Dalarna under 1800-talets förra hälft. I: Mänsklighet genom millennier. En vänbok till Åke Hyenstrand. S. ser än att fundera över likheter. Olikhe­ 229 - 233. Stockholm: Riksantikvarieämbetet/Fd. terna pekar mot ett aktivt skapande av variation och nyansrikedom. Likheterna pekar mot passiv anpassning och efter­ följd. Olikheterna är mera spännande. Fisk och människor 81

Summary

Fish and men

Around Lake Dammsjön in Nyberget, St. Skedvi p., elose to Lake Dammsjön, i.e. at a miner's cottage and at Dalarna, Middle Sweden, hundreds of wo oden fish­ the seasonai cottage of a charcoal burner. Here perch traps have been recorded during an accidental low­ and roach (actually only osteologically determined as water period (Figs. 1-2). Archaeological excavations carp fishes) are the dominating species. (Fig. 3) have demonstrated that they most probably The archaeological record, the farmers' diaries, and were constructed and used during the 19th century. in addition local anecdotes told during the beginning It is resonable that this is one of the kinds of fishing of the 20th century together narrate of a varied set of that is described in contemporary diaries kept by farm­ fishing methods used by various households for a vari­ ers in nearby villages. The fishing of i.a. roach and ety of species throughout the year, e.g. pearch, roach, burbot with stationary traps was a regular part of the and pike taken in stationary traps during spring to be yearly economic cyele. Experimental fishing with the used as staple food, angling for big perches and com­ modern equivalence shows how big but varied catches mon bream during lazy summer evenings, commercial are taken during the short spawning seasons for perch fishing of eel and pike. and roach in May and June (Figs. 5 -6). Carl von Linne Thus, the archaeological excavations of the 19th cen­ described, during his journey in Dalarna 1734, how tury wooden fishtraps in Lake Dammsjön can be seen these catches were fermented in wo oden barrels. as an exercise in historical archaeology, which merely The excavated fishtraps cannot be accurately dated illustrates and confirms what was already known about in relation to one another, but the detailed study of 19th century rural inland fishing in Middle Sweden. their construction, e.g. the sharpening of the stakes However, looked up on as an exercise in ethnoarchaeo­ with an axe, has demonstrated individual styles of logy it generates ideas about variation and diversity. craftsrrianship. It is suggested that several fishtraps The inference for prehistoric archaeology is to increase built by different persons have been in contemporary its interest in differences when studying a material use. Most of the traps have been rebuilt for many years. culture re cord as the preserved remains of interaction The fish catches have partly been refound among the among prehistoric humans in a local society. refuse at archaeologically excavated 19th century si tes

ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Från fattigdröm till överlevnadshot

Av Birgitta Skarin Frykman

Christina Fjellsträm. Drömmen om det Christina Fjellströms doktorsavhandling i etno­ goda livet. logi behandlar kostvanorna bland arbetarna vid Livskvalitet och matvanor i ett uppväx• Stocka sågverk i Hälsingland under de senaste ande industrisamhälle: Stocka sågverk hundra åren. Ämnesvalet är klart etnologiskt. 1870-1980. English summary. Diss. Undersökningen hör emellertid också samman Acta Ethnologica Umensia. Skrifter ut­ med Fjellströms bakgrund som dietist, liksom givna av Etnologiska institutionen i hennes projektsamarbete med ekonomisk-histo­ Umeå. Vol l. Almqvist & Wiksell Inter­ riska institutionen vid Uppsala universitet. Av­ national. Stockholm 1990. 394s., ill. handlingens uttalade tvärvetenskapliga förank- 82 Birgitta Skarin Frykrnan

ring kommer till uttryck i målsättningen och la miljön. Till jämförelsen över tid, mellan land präglar i vissa avseenden även innehållet. och stad och mellan klasserna knyts så ett välkänt Avhandlingens omfång och vida perspektiv etnologiskt problemområde, nämligen folklig gör det omöjligt att detalj penetrera den. Det praxis kontra centraldirigering - även om det gällde vid den tidsbegränsade disputationen och formuleras med andra ord. Utifrån behovet av avspeglas också i denna anmälan som, trots att kunskap om hur kostvanor förändras, vill FjelI­ den innehåller något fler synpunkter än opposi­ ström undersöka kostpropagandan i relation till tionen, ändå måste begränsas till främst översikt• "den lilla människans" subjektiva värdering av liga eller principiella frågor. livskvalitet. Den inledande sammanfattningen följer av­ Det konfliktperspektiv som inryms i motsätt• handlingens uppläggning och är okommenterad. ningen natur-kultur får härigenom ytterligare en Avsikten är att den både skall ge en översikt av dimension. Frågan om centraldirigering kontra innehållet och en bild av uppläggningen. praxis handlar ytterst om förhållandet mellan Granskningen uppehåller sig främst vid syn­ styrande och styrda; inte främst i termer av makt punkter på form och innehåll liksom metod och och vanmakt utan snarare inriktat på makt och teori relaterade till målsättning, material och motmakt. Den senare förkroppsligas då av "den slutsatser. Därefter diskuteras aspekter av stoc­ lilla människan" som trots sitt underläge inte kabornas kostvanor. Avslutningsvis kommente­ låter sig helt styras av de styrande. ras slutsatserna ytterligare och avhandlingens all­ Konkret behandlas kostvanorna, deras föränd• männa förtjänster sammanfattas. Sist diskuteras ring och upplevelsen av livskvalitet relaterad till slutsatserna och ges ett sammanfattande omdö• kosten genom en lokalstudie av arbetarbefolk­ me. ningen vid Stocka sågverk i Hälsingland under de senaste hundra åren. Sågverket har varit i drift sedan starten 1857 och erbjuder därför Sammanfattning goda möjligheter att analysera förändring av Utgångspunkten är ett aktuellt problem i dagens kostvanorna över tid. Materialet består avarkiva­ svenska samhälle. Vi äter sämre i dag än för] 00 lier, intervjuer, en enkät och deltagarobserva­ år sedan. Vi har mer än fördubblat fettkonsum­ tion. tionen från ]880 till 1980. Andelen kolhydrater Efter en redogörelse för det aktuella forsk­ har samtidigt nästan sjunkit till hälften. Med ningsläget följer en diskussion av för- och nack­ andra ord - vi äter fel och det påverkar vår delar med ett tvärvetenskapligt arbetssätt. FjelI­ hälsa negativt. Avhandlingens syfte är att skildra ström behandlar sedan det i många avseenden och analysera den förändringen och dess orsaker omstridda kulturbegreppet. Avsnittet utmynnar samt jämföra arbetarnas kostvanor på landsbyg­ i en helhetssyn på kultur och en kort definition den med stadsarbetarnas liksom med borgerlig­ av ordet som liktydigt med "livsmönster". hetens. Under rubriken "Teoretiska ansatser" refere­ Som forskare problematiserar dietisten och et­ rar Fjellström till Pierre Bourdieu och hans be­ nologen Fjellström sina dubbla kompetensområ• grepp livsstils rum, habitus och symboliskt kapital den utifrån insikten om att vad människan rent liksom hans distinktion mellan nödvändighetens fysiologiskt behöver äta bara är en sida av kostva­ smak, som präglar arbetarklassen, och frihetens norna. Vad hon rent faktiskt äter, är en annan. smak, som påträffas hos borgerligheten. Förfat• Problemet skulle på ett mer övergripande plan taren hänvisar även till Rowntrees fattigdomscy­ ha kunnat formuleras i frågan - varför hamnar kel. Vidare läggs Norbert Elias teori om civilisa­ människan som naturvarelse i konflikt med män• tionsprocessen till grund för förståelsen av den niskan som kulturvarelse? historiska processen. Det övergripande konflikt­ När avhandlingen kan sägas fokusera samban­ perspektivet får en idehistorisk förankring i Tore det mellan natur och kultur är det ett resultat av Frängsmyrs resp Arne Helldens tankar om kam­ strävan efter ett helhetsperspektiv på människan. pen mellan "det goda samhället och det effekti­ Den målsättningen kommer även till uttryck i va, rationella samhället" eller "kampen mellan den inledande frågeställningen som är formule­ det klassiska kulturarvet och arvet från upplys­ rad utifrån etnologins tre "klassiska" jämföran• ningsfilosofin" (s 40). Individernas drömmar om de dimensioner - tiden, rummet och den socia- "det goda livet" står för förbättrade vardagliga Från fattigdröm till överlevnadshot 83

livsbetingelser med minsta möjliga arbetsinsat­ norna att eftersträva ordentlighet och renlighet. ser. Det hade ingenting med ett "förborgerligande" Efter att ha diskuterat de idehistoriska tanke­ att göra. Under Stockas äldre tid spelade fortfa­ gångarna om "det goda livet" i dess motstridiga rande kunskaper om råvaruproduktion och för• former, behandlar Fjellström kostvanorna i Sve­ rådshushållning en viktig roll. Kvinnornas "hem­ rige och Hälsingland under förindustriell tid. kunskaper" ser Fjellström som en viktig del av Betydelsen av den regionala aspekten belyses ge­ arbetarfamiljernas "symboliska kapital", som nom kontrasteringen mellan mellersta och södra kunde konverteras till ett ekonomiskt värde. Sveriges cerealiedominerade kosthåll och mjölk• Vad författaren rubricerar "det sociala kapita­ hushållningens centrala roll i norrlandslandska­ let" var betydelsefullt - det gemensamma arbe­ pen. Där kritiseras även syd- och mellansvenska tet i bagarstugan, i tvättstugan eller under bär• forskares etnocentriska perspektiv som lett till plockningen innebar kunskapsförmedling. att landets sydligare delar i många sammanhang Samvaron med andra kvinnor var ett stöd och en får representera svenska förhållanden generellt hjälp att orka den ofta slitsamma vardagen. Den sett. gifta stockakvinnan har i stor utsträckning fort­ Vidare diskuteras dels symbiosen, dels konflik­ satt vara hemarbetande under hela 1900-talet. ten mellan det effektiva och rationella och "den Hushållsarbetet har blivit mindre betungande lilla människans" uppfattning av livskvalitet. Den samtidigt som de förbättrade levnadsvillkoren agrara revolutionen, skiftena och skogsavverk­ urholkat värdet av hennes symboliska kapital. ningarna skapade i Hälsingland dels en förbätt• Även männen förvaltade ett symboliskt kapital rad bondeekonorni, dels förutsättningarna för som kunde omsättas till ett värde för försörjning• sågverksindustrin. För böndernas del tog det sig en. Solidaritet och klassidentitet var resurser på kostvanornas område uttryck i en s. k. "lyx­ som genom fackföreningen kunde omvandlas till konsumtion" av bl. a. kaffe och socker, som myn­ mera tid och högre lön. Fisket på fritiden förbil• digheterna tog avstånd från. Samtidigt höll bön• ligade mathållningen. I dag har även för män• derna i övrigt fast vid en traditionell kost, vilken nens del det sociala kapitalet krympt. Stockabor­ överheten av olika skäl önskade reformera. na själva hänvisar till att TV-tittande fyller en Det expansiva näringslivet i Hälsingland under stor de! av familjernas fritid. ISOO-talet drog till sig stora skaror arbetssökan• Studiet av Stockas sociala miljö leder fram till de från andra delar av landet. Till Stocka kom ett närstudium av kostvanorna och deras föränd• många värmlänningar och det värmländska ur­ ring, sedda mot bakgrund av samspelet mellan sprunget blev ett betydelsefullt identitetsskapan­ människa och miljö i vid betydelse. Matvanorna de inslag i samhället, också på kostens område. under den äldsta tiden präglades aven kombina­ Läsaren förs därefter ytterligare ett steg när• tion av knapp ekonomi och den lokala miljöns mare stockaborna genom en presentation av resurser. Samhällets naturgeografiska läge och Stocka samhälle och dess förändring från sågver• bostädernas utformning bidrog till att möjliggö• kets anläggning 1857 fram till i dag. Efter att ha ra en ekonomisk förrådshushållning. Härigenom redogjort för stockabornas närmiljö, deras soci­ kom stockabornas matvanor, enligt Fjellström, ala nätverk och försörjningsmöjligheter, låter att skilja sig från exempelvis kosten bland de Fjellström oss få närkontakt med stockaborna. stockholmsarbetare som Yvonne Hirdman be­ Från de objektiva försörjningsmöjligheterna - handlar i Magfrågan (1983), en undersökning arbetsliv, råvaru- och varutillgångar - riktas sö• som varit en viktig inspirationskälla för avhand­ karljuset nu på de dolda resurserna i form av - lingen. Bolagshandeln och senare kooperativa med avhandlingens terminologi - det symboli­ och privata butiker levererade råvarorna, men ska kapital som existerar i människorna själva stommen i kosthållet var mjölken och ström• genom den habitus som deras livsstilsrum skapat. mingen från bönderna resp fiskarna, den egen­ Familjerna med kvinnorna i centrum, står i odlade potatisen och det hembakade brödet. fokus när stockamiljön skildras. Fjellström fram­ Fläsket - från den egna grisen, köpt av bönder• håller att ett gott hem var en självklar de! av den na eller från handelsboden i form av saltat ameri­ livskvalitet arbetarklassen sökte och som det ut­ kanskt fläsk - var ytterligare en viktig ingredi­ ifrån könsarbetsdelningen åvilade kvinnorna att ens. Gröt, sill, falukorv och mager ost ingick skapa. "Nödvändighetens krav" fick stockakvin- också tidigt i kosthållet. Härtill kom de bär man 84 Birgitta Skarin Frykman

själv plockade. bröd och stekt mat. Samtidigt har konsumtionen Vad arbetarna åt var en sak, vad de ville äta en av fisk och grovt bröd minskat" (s. 284). annan. Med förbättrad ekonomi under 1900- Avslutningsvis återvänder FjeIlström till sina talet avspeglar matvanornas förändring värde• inledande frågor och sammanfattar utifrån dem ringen av det goda i livet. Arbetarna föredrog fet och Bourdieu sina resultat. Hon slår fast att mjölk framför mager, smör framför margarin, sågverksarbetet utgjorde ryggraden i stockabor­ fläsk framför strömming, fett fläsk framför ma­ nas livsmönster. Den förändring som ägt rum av gert, färskt fläsk framför det saltade amerikans­ deras matvanor relaterar hon till förändringar av ka, vitt bröd framför grovt. Den magra maten deras livsstilsrum. Vidare konstaterar hon en var nödvändighetens krav - det goda livet var skillnad mellan industriarbetare i agrar resp ur­ den feta maten, den som de fattiga ursprungli­ ban miljö beroende på skillnader i deras livsstils­ gen saknat resurser att tillägna sig. rum som befrämjat resp. krympt ett symboliskt Förändringarna under 1900-talet har även kapital. samband med tekniken. Järnspisen installerades De skillnader som finns mellan arbetarklass tidigt i arbetarbostäderna på Stocka. Med den och borgerlighet beträffande både matvanor och kom en övergång till färskt bröd, både matbröd förhållningssätt till hälsoupplysning relaterar och inte minst kaffebröd samt kakor. Den bidrog Fjellström till civilisationsprocessens olikartade även till att ge pannkakorna en fast plats i kost­ förlopp bland arbetare resp. borgerlighet. Vid hållet, liksom den stekta maten på det hela taget. sidan av ekologiska och ekonomiska faktorer har Kylskåp och frysboxar kom på 1960-talet. De gav arbetarnas värderingar, formade under en histo­ vinster i form av bekvämlighet i det dagliga arbe­ risk process, påverkat kosthållet och dess föränd• tet. Samtidigt försvann jordkällare och kallskaf­ ring. Arbetarnas visioner om "det goda livet" ferier . Premisserna för förrådshushållningen har bestått i drömmar om vad de saknade i slutet förändrades på ett negativt sätt och bidrog här• av 1800-talet: överflöd på matbordet, fritid, igenom tiII att krympa kvinnornas symboliska ka­ uppvärmda personalmatsalar och den egna här• pital. den. Måltidsordningen styrdes av arbetslivet och Avhandlingen utmynnar i slutsatsen att när förändrades med förkortningar av arbetstider individer och grupper förändrar sina kostvanor, och raster. I äldsta tid var huvudmålen tre - sker det utifrån förändringar av deras totala livs­ frukost, middag, kvällsvard - kompletter:ftle situation eller kultur. Skillnaderna mellan sam­ med två kaffernål. I dag äter de flesta två lagade hällsklasserna gör att förändringarna sker i olika mål - frukost och middag/kvällsvard. takt. Kostpropaganda som är enbart inriktad på Enjämförelse mellan tre tidssnitt, 1880, 1930, matvanor har därför små utsikter att gå hem. och 1980-talet, visar hur förändringen har gått Kostupplysning är viktig. Stora grupper äter häl• mot mera mat liksom mot mera fett och socker, sofarligt, efter vad vi vet i dag. Om samhället vill mindre fibrer och marina fettsyror - mer av den förändra matvanorna måste det emellertid inrik­ subjektiva drömmen om det goda livet och mind­ ta sig mindre på direkt kostpropaganda och mer re av de objektiva medlen för ett friskt och långt på att lära känna, förstå och handla utifrån män• liv. niskors totala livssituation, d. v. s. utifrån kun­ Tankelinjen "det rationella och effektiva sam­ skap om olika klassers och gruppers skilda kultu­ hället" kontra människors upplevelser av rer. "livskvalitet" förs sedan vidare i en redogörelse för myndigheternas kostpropaganda från slutet av 1 700-talet till i dag. I stort har arbetarbefolk­ Form och innehåll ningens kosthåll varit opåverkat av vetenskapliga Även om Christina Fjellström som dietist efter­ rön och myndigheternas vilja. I den mån deras strävar en effektiv och rationell återhållsamhet, matvanor och kostpropagandan överensstämt, har hon som avhandlings skrivare en glupande har det berott mer på oberoende samstämmighet aptit. Det framgår av avhandlingens omfång, av än direkt påverkan. Inte bara på Stocka utan ämnet, problemformuleringarna, den tvärveten• även på andra håll i landet har arbetarkosthållet skapliga inriktningen och de många perspektiv förändrats i riktning mot "mer kött, fläsk, char­ hon ger på sitt material. Hon har inte gjort det kuterivaror, feta mjölkprodukter, vitt bröd, vete- lätt för sig - och inte heller alltid för läsaren. Från jattigdröm till överlevnadshot 85

Att Fjellström inte har skyggat för svårigheter• tala om vilka aspekter av problemet som kommer na har bidragit både till avhandlingens för~äns­ att behandlas. ter och dess brister. En brist slår omedelbart i Tankelinjerna är således klara. Ändå ställer de ögonen på läsaren - det stora antalet tryckfel, ibland krav på att läsaren själv skall förtydliga långt fler än de som finns rättade på erratalistan. dem. I sammanfattningen har jag delvis omfor­ Tidspress och egen utskrift på ordbehandlare - mulerat avhandlingen. Motsättningen natur-kul­ en vanlig kombination bland avhandlings skrivare tur, centraldirigering-praxis, konfliktperspek­ i dag - har förfulat utseendet på slutprodukten. tivet och slutsatsen att en effektiv kostpropagan­ Kvaliteterna är emellertid också väl synliga för da, på grund av fortsatta klasskulturella skillna­ den som inte fastnar i att läsa korrektur eller der, kräver insatser som intp är direkt kostrelate­ granska språkliga fel och ojämnheter. Vad mera rade - är alltsammans exempel på vad som står i är - för1jänsterna finns på djupet. Vad avhand­ avhandlingen men ändå inte sägs i klartext. De lingen vill säga är både viktigt och till övervägan• innehållsliga och insiktsfulla för1jänsterna be­ de del hållbart, även om hur det sägs hade kun­ gränsas av att det till en del överlämnas till lä• nat få en bättre form. saren att dra ut vad som sägs. Det är inte rättvist, Det krävs tid för att smälta samman en vittfam­ varken mot författaren eller läsaren. nande målsättning med ett stort och varierat material. Tidsutrymmet för en avhandling är 2,5 Metod år. Inom de ramarna spänner möjligheterna För en svensk etnolog är det förvånande, när mellan två ytterpunkter. Den ena är att skriva en Fjellström diskuterar intervjumetodens tillförlit• klanderfri slutprodukt utifrån en snäv problem­ lighet på ett elementärt plan och med hänvisning ställning och ett begränsat material. Den andra till den brittiske muntlige historikern Paul är att, trots begränsningarna, ge sig i kast med Thompson - tills etnologen erinrar sig att av­ stora problem och material samt acceptera en handlingen med sin tvärvetenskapliga inriktning mindre formfulländad avhandling. Det förra sva­ också vänder sig till en icke-etnologisk läsekrets, rar mot det rationella och effektiva samhällets van vid kvantitativa hårddata och i behov av väl• krav; det senare kan i akademisk version vara etablerade argument för kvalitativa metoders "drömmen om det goda livet" - forskarglädjen, för1jänster. Med tanke på en läsekrets från andra tankarnas och ideernas spelrum. discipliner kan det vara klokt att hänvisa till att Drömmen om det goda livet är vittfamnande. kvalitativa forskningsmetoder i dag vunnit mark Ändå visar den att det inte utesluter ett rationellt inom flera vetenskaper. Anledningen till att et­ och effektivt tänkande. I avhandlingen balanse­ nologiska självklarheter tas upp i en etnologisk ras forskaraptiten aven stram, klar och konse­ avhandling, borde emellertid ha kommenterats. kvent genomförd struktur. Förhoppningsvis har Intervjuer har använts för huvudparten av den till en del framgått av sammanfattningen. undersökningsperioden. Beträffande dagens Från de inledande problemformuleringarna förs förhållanden, som i avhandlingen endast är läsaren från makro- till mikronivå; från övergri• översiktligt behandlade, hänvisas beträffande pande samhälleliga sammanhang gradvis allt matvanorna just i Stocka till egen deltagarob­ närmre Stocka sågverk, stockaborna och deras servation, tyvärr utan att läsaren får upplysning­ kostvanor; från ett historiskt förflutet till av­ ar om hur den har lagts upp. Det är tänkbart, att handlingens nu. Vidare återkopplar Fjellström angreppssättet är metodiskt både viktigt och rik­ de olika kapitlen till de inledningsvis uppdragna tigt, även om det inte kommenteras närmre. linjerna, som på slutet knyts ihop i en avslutande I en undersökning av kostvanorna i Jonsered analys. Tankelinjerna går, med andra ord, inte under 1900-talet, som nämns på annat ställe i som en men flera röda trådar genom det detaljri­ avhandlingen, har jag med hänvisning till Gunter ka materialet och tillåts aldrig försvinna. Det är Wiegelmann framhållit konsekvenserna av att berömvärt. I det sammanhanget skall de pedago­ maten tillhör den privata sfären (Frykman 1980). giska kapitelinledningarna framhållas. De bidrar Vad och hur familjen äter hemma ser inte om­ till att hålla samman framställningen genom att världen - när det inte handlar om matsäck till referera bakåt till de inledande tankegångarna, arbetet eller skolan. Matekonomin är flexibel se­ ibland sammanfatta föregående avsnitt och/eller dan överlevnadsnivån väl nåtts. Utan att omgiv­ föra avhandlingen framåt genom att i klartext ningen märker det, kan familjen äta blodpud- 86 Birgitta Skarin Frykman

ding eller spaghetti sju dagar i veckan för att - som länge varit centrala i ett helhetssyftande slippa sälja bilen eller flytta till en billigare bo­ kulturbegrepp. Det tangerar Bourdieus livsstils­ stad, som skulle göra ekonomiska svårigheter rum och habitus utan att relationen till dem synliga för omvärlden. Till det kommer, som klargörs. Bourdieu är, i likhet med Fjellström, framhålls i artikeln, att människor i dag får så tvärvetenskaplig och söker förena kvantitativa mycket information om hur man bör äta, att och kvalitativa metoder. I de avseendena många vid en intervju drar sig för att berätta vad sammanfaller han väl med avhandlingens inten­ de faktiskt äter. Det var uppenbart att flera av tioner och det är förståeligt att han blivit en jonseredsinformanterna var ivriga att visa att de viktig inspirationskälla. visste hur de borde äta. Här vill jag emellertid stanna vid hur "kultu­ Vad vi äter idag kan således vara ett känsligt rellt kapital" används i avhandlingen. För Bour­ område. I en källkritisk diskussion av intervjume­ dieu är kultur inte liktydigt med livsmönster. Han toden i samband med kostforskning är det där• arbetar utifrån den mycket snäva kulturdefini­ för viktigt att inte bara diskutera om människor tion, som är den vanliga i Frankrike. Kultur blir minns rätt utan också hur uppgifternas sannings­ då närmast liktydigt med vad vi kallar "finkul­ halt ska bedömas. Utifrån egna erfarenheter me­ tur" eller "konstkultur", inklusive utbildning. nar jag att uppgifterna beträffande matvanor Kapital i dess olika former är hos Bourdieu ett förr är mest tillförlitliga. Jonseredsborna tyckte relationellt begrepp. I tillräcklig mängd och i rätt att det var roligt både att erinra sig hur de ätit då form ger kapital tillträde till makt och inflytande. och att berätta om hur de klarat mathållningen Donald Broady menar att "det för Bourdieus under ekonomiskt knappa villkor. undersökningar så viktiga 'kulturella kapitalet' De erfarenheterna talar för att Fjellströms till­ förmodligen inte existerar i samma form i Sveri­ vägagångssätt med intervjuer om kostvanor förr ge" (Broady 1985: 13). Det kulturella kapitalet, och deltagarobservation vad gäller mat i dag är närheten till maktapparaten, är "en historiskt väl anpassat till ett metodiskt problem. Hade det specifik form av symboliskt kapital" (Broady medvetandegjorts och formulerats, skulle det 1985: 19). Bourdieu själv lär vid besök i Sverige sannolikt också ha dragit uppmärksamheten till ha föreslagit att här gäller ett "organisationska­ en följdfråga som borde ha berörts. Hur delta­ pital" , något som författaren för övrigt kommer garobserverar vi människors vardagliga matva­ in på - tyvärr bara i förbigående - när hon nor? Är det inte sannolikt att de anstränger sig säger att för svensk arbetarklass kunde det soci­ litet extra, när en etnolog och dietist deltar och ala och kulturella kapitalet "innebära tillträde till observerar? folkrörelserna som i och för sig också kunde ge makt och bättre ekonomi" (s. 38). "Teoretiska ansatser" Att samtidigt använda kultur i betydelsen livs­ Teoriavsnittet är rubricerat "Teoretiska ansat­ mönster och i sammansättningen kulturellt kapi­ ser". Det har jag läst som en mycket medveten tal med hänvisning till Bourdieu är en omöjlighet formulering. Här presenteras nämligen inte en med tanke på de skilda begreppsliga innehållen. teori. I stället framhålls olika inspirationskällor Härtill kommer att kultur i avhandlingen också för de perspektiv utifrån vilka materialet har har en tredje, helt odefinierad innebörd i sam­ strukturerats och analyserats. mansättningen "matkultur". Både kultur och Det är i konsekvens med Fjellströms strävan kulturellt kapital förlorar härigenom sina respek­ efter ett syntetiserande helhetsperspektiv, att tive innehåll och förflackas till tomma etiketter. hon ansluter sig till den vida definitionen av Särskilt tydligt framgår det vad gäller "kulturellt kultur som liktydigt med livsmönster, där de eko­ kapital". Det mister helt sitt samband med den nomiska, sociala och tankemässiga sidorna av till­ samhälleliga makten, när det används om "tras­ varon samspelar. Sannolikt är det strävan efter mattor på golv, bomullsgardiner i fönster och en helhetssyn på människan och hennes tillvaro blomkrukor på byråar och bord" (s. 117) eller som får författaren att som teoretisk ansats välja julkorvens form och konsistens (s. 132). Bourdieus tankar om "symboliskt kapital", be­ Enligt Broady har "det kulturella kapitalet" stående av ekonomiskt, kulturellt och socialt ka­ blivit ett begrepp som har börjat leva sitt eget liv pital. Resultatet blir att totaliteten söks utifrån (Broady 1985: 17). En tendens är att det används de tre aspekter - materiella, sociala och andliga som enbart ett uttryck, synonymt med "ärvda Från fattigdröm till överlevnadshot 87 resurser" eller "traditioner". Så är det också naturligtvis inte fel, tvärtom. Däremot hade det här. Då kan man fråga sig om det är nödvändigt varit önskvärt att författaren fullföljt sin tanke­ att hänvisa till Bourdieu. Fjellström använder linje från rubriken "teoretiska ansatser" och tyd­ exempelvis också "kulturellt arv" (s. 296), vilket liggjort Bourdieu just som inspirationskälla. är mer förenligt med den helhets syftande kultur­ Att läsningen av Bourdieu gav inspiration till definitionen. "Tradition" är ett etnologiskt be­ struktureringen och tolkningen av materialet, grepp som kanske också kunde ha varit använd• trots att den borde ha kunnat hämtas på närmare bart i sammanhanget. håll, tangerar ett allmänt problem. En etnologisk Vad Billy Ehn säger i sin anmälan av M "hemmablindhet" är ett vanligt fenomen. Det Lindqvists teoretiskt genomarbetade avhandling kan vara lättare att bli intellektuellt stimulerad av Klasskamrater gäller principiellt också för Dröm• det som känns nytt och fräscht än att ta upp men om det goda livet: "Det är alltså osäkert om tankegångar som blivit så välbekanta att de kan Kosik och Thompson behövdes för att förklara te sig nästan uttjatade. Begreppet "kultur" är klassmedvetandet i Svedala eller Sartre för tolk­ här ett exempel; "centraldirigering och praxis" ningen av arbetarnas egen domstol" (Ehn är ett annat vars frånvaro redan påvisats. Önsk• 1987: 82). Eftersom Fjellström mer använt Bour­ värt vore ett vidareförande av relevanta etnolo­ dieus benämningar än hans tankar, framstår han giska tankegångar i kombination med ny - inte som obehövlig för tolkningen. nygammal - inspiration från andra ämnen. Om Ett liknande okonventionellt förhållningssätt vi försökte, för etnologisk hemmablindhet har gäller beträffande Norbert Elias och hans teori inte bara med Fjellströms avhandling att göra, är om civilisationsprocessen. Också det begreppet, det sannolikt att vi skulle finna att etnologiämnet som hos Elias står för" affektkontroll" , använder inte är så oteoretiskt som ibland sägs. Kanske Fjellström som ett etiketterande ord utan analy­ behöver vi övning i att finna vad som skulle tiskt värde. Civilisationsprocess får i avhandling­ kunna kallas "den dolda teorin", som ofta struk­ en rubricera så olikartade företeelser som för• turerar även äldre forskning samtidigt som den ändringen från att rykta hästar till att putsa bilar lätt göms bakom etnologiämnets vetenskapshi­ eller att komma sig upp i samhället genom egna­ storiska presentationsform. hem och att handla i privata affärer. Trots kritiken av hur Bourdieus och Elias teo­ Drömmen om det goda livet retiska begrepp används, vore det fel att karakte­ Drömmen om det goda livet är inte bara avhand­ risera avhandlingen som oteoretisk. Den utgår lingens titel. "Det goda livet" - med citations­ från tankar om samband vilka löper konsekvent tecken - är det kanske viktigaste begreppet i genom avhandlingen. Tankestrukturen svarar avhandlingen. Det utgör både en del av problem­ emellertid bättre mot ett etnologiskt helhetssyf­ formuleringen och den klaraste röda tråden. tande kulturbegrepp än mot Bourdieu och Elias. När Helldens idehistoriska perspektiv översätts I det förra ryms en teori om samband och sam­ till stockanivå, kommer sågverksarbetarnas manhang, som just för etnologer borde vara vik­ "dröm om ett gott liv" att handla om en tillvaro tigt att utveckla vidare. Kultur i den betydelsen utan arbete, skriver Fjellström (s. 53). Sågverksä• handlar om den diakrona processen från det garna som representanter för det "effektiva och förflutna in i framtiden liksom den synkrona rationella samhället" söker däremot "arbete, flit processen i samspelet mellan materiella, sociala och sparsamhet bland sina arbetare". "Det goda och tankemässiga sidor av tillvaron och olika del­ livet" innefattar vad Fjellström kallar "en kamp kulturer. Och inte minst - en viktig skillnad i mellan två kulturarv". Själv skulle jag här föra in förhållande till Bourdieu - det är då inte den klasskampen. Först längre fram i avhandlingen, obevekliga strukturen utan den handlande män• på den empiriska stockanivån och i samband niskan som står i centrum (se t. ex. Ek 1989; med fackföreningen, tar emellertid Fjellström Skarin Frykman 1989). uttryckligen upp "klasskampsperspektivet". Ge­ Vid disputationen menade Christina Fjell­ nom att inte i klartext knyta och utveckla klass­ ström, att läsningen av Bourdieu hade varit en perspektivet till kampen mellan de två kulturar­ betydelsefull ögonöppnare och inspirationskälla ven kommer det inledande idehistoriska anslaget som hjälpt henne att systematisera materialet. i konflikt med verkligheten som den levdes på Att då erkänna sitt beroende av Bourdieu är stockanivå. 88 Birgitta Skarin Frykman

"Det goda livet", som stockaarbetarna och de­ som mål. Däremot kunde de uppleva att männi• ras familjer förvisso sökte, handlade inte om det skor, som själva levde under bättre förhållanden, arbetsfria livet. Det senare var i stället ett hot anklagade dem för slösaktighet, slarvighet och som de sökte värja sig mot. Den dröm arbetarna okunnighet; att de som inte själva ville försaka en hade med sig till Stocka sågverk, vare sig de hade "lyxkonsumtion" kritiserade dem som i det lilla vandrat från Värmland eller kom från de små sökte förverkliga "drömmen om det goda livet"; torpen i trakten, var som Fjellström också visar, att människor som inte själva upplevt fattigdo­ drömmen om arbete, hoppet om att kunna försörja mens försörjningsproblem ansåg sig veta bäst sig. Drömmen om ett arbetsfritt liv, som förvisso hur man skulle handskas med dem. En misstro kan ha funnits, var oväsentligt i förhållande till mot överhet och experter är djupt rotad hos de den skildrade verkligheten. Vad "fördelningen styrda, bönder eller arbetarklass. Varför det är av arbete, fritid och måltidsraster" över dagen så, får vi möjlighet att förstå just genom ett syftade till var inte ur arbetarsynpunkt det ar­ historiskt perspektiv. betsfria livet utan en fråga om drägliga och bätt• Ett bra konkret exempel, som belyser proble­ re arbetsvillkor. matiken, finns i avhandlingen i form av August Det framgår även klart att arbetarna, i synner­ Almens näringsberäkningar från slutet av 1800- het då kvinnorna som läsaren får veta mest om, i talet och de slutsatser han drar av dem. Almen verkligheten var just arbetsamma, flitiga och och stockaborna, som sannolikt aldrig hört talas sparsamma. De hanterade, av sig själva och utan om varandra, var inte desto mindre överens om borgerlig påverkan - vilket författaren under­ att fett var eftersträvansvärt. Almen var medve­ stryker - sin tillvaro på sätt som motsvarade ett ten om att arbetarnas löner inte tillät dem att äta "rationellt och effektivt" samhälles ideal. Kanske den feta mat som de helst ville ha och som han ville företrädarna för denna rationalitet, dvs. här också ansåg vara den riktigaste. Effektivt och närmast sågverksägarna, samhälleliga förbätt• rationellt listade han det näst bästa - mat för ringar men knappast jämnt fördelade mellan den som inte har råd att äta det som är bäst. människorna. När de underbetalade arbetarna Stockaborna var av sig själva effektiva och ratio­ handlade de i egna ögon visserligen rationellt nella i förhållande till det goda liv de inte hade och effektivt men utifrån sina drömmar om "det råd med. Utan expertråd åt de i stort sett så som goda livet", ett liv där de själva inte behövde Almen föreslog. arbeta, och där det var av underordnad betydel­ Almen som näringsexpert hade säkert goda se att arbetarna mot otillräcklig ersättning slet ut avsikter. Ändå prioriterade han inte att arbetar­ sig. na fick den mat han ansåg vara den näringsmäs• Centralstyrning och propaganda handlar inte sigt önskvärda. Hade han velat att landets befolk­ bara om att söka föra ut ideer om önskvärda ning skulle uppnå en god näringsstatus, borde förändringar. Det ligger i deras natur att de han ha föreslagit en generell höjning av alla ar­ också är en kritik av dem de vänder sig till. Få betares löner. Eftersom Almen och arbetarna, människor tar till sig kritik av sin tillvaro när den som Fjellström visar, hade samma uppfattning kommer uppifrån; från andra människor som om vad som var bra mat, hade det varit ett effek­ dels söker slå vakt om sina egenintressen, dels tivt och rationellt sätt att uppnå de mål som båda står främmande för den tillvaro de anser behö• parter eftersträvade. Exemplet belyser även det ver reformeras. Också forskaren har anledning som Fjellström avslutningsvis kommer fram till att vara misstänksam mot bilderna av den slösak• - vill man ändra matvanor till det bättre, räcker tige hälsingebonden och den oekonomiskt hand­ det inte med matinriktade kunskaper och propa­ lande arbetarfamiljen. ganda. Vad är det i situationen som helhet som Både hälsingebönder och arbetare var, som vi behöver förändras? vet och avhandlingen visar, oberörda av den Svårigheten att påverka arbetarklassen - och centraldirigering som försökte bestämma över i äldre tid också bondeklassen - med samhällelig dem. Ingenderas liv var "det goda livet" i bety­ propaganda, här då särskilt kostpropaganda, var delsen överflöd av materiella resurser eller frihet förr ett problem som till en del var av praktisk från arbete. Varken bönder eller arbetare hade, i natur. I dag är det lättare att nå ut, inte minst via den mån de nåddes av propagandan, anledning massmedia. Den bristande mottagligheten, både att tro att den hade deras eget välbefinnande förr och nu, måste emellertid också sättas i sam- Från fattigdröm till överlevnadshot 89 band med klassmotsättningarna, sedda mot de­ villkor. Detta kunde ha skett genom en exempli­ ras historiska bakgrund, vilket jag här har sökt fiering - om vilken vi vet att den har en stor förtydliga med Fjellströms egna exempel. generaliserings grad. I arbetarnas drömmar om Avhandlingen visar att människor, både indivi­ förbättringar, "det goda livet", var ekonomin der och grupper, söker sig mot det relativa obe­ central. Lönerna och deras förändring hörde till roendet, valfriheten och egenansvaret - allt så• livsstilsrummet och var en viktig faktor vid ut­ dant som arbetarklassen fortfarande i dag har formningen av stockabornas habitus. "Nödvän• minst av. De som har en tillräckligt god ekonomi dighetens smak" har just framkallats aven knapp och hör till en samhällsklass som haft det under ekonomi. tillräckligt lång tid har de bästa möjligheterna att Variationerna i arbets till gång, det säsongarbe• välja sin kost. Den historiskt och socioekono­ te som hörde till sågverksarbetarnas liv, hör även miskt grundade misstänksamheten mot råd upp­ till det som naturligtvis hade effekter på hus­ ifrån är emellertid också en viktig faktor för att hållsekonomin och därmed matvanorna. När förklara varför kostupplysning har svårare att gå männen gick arbetslösa under stora delar av vin­ hem bland arbetarklassen än bland akademiker. terhalvåret även under 1930- och 40-talen, mås• te det ha påverkat familjernas livsföring. Vad Verkligheten bakom drömmarna betydde säsongarbetslösheten för möjligheterna De förändringar som skett av stockafamiljernas att bruka ett torp? Kanske var det växlingar i kostvanor med början några decennier in på arbetstillgången som låg bakom den omfattande 1900-talet är, enligt Christina Fjellström, resul­ småföretagarverksamhet som växte fram under tatet av att livsstilsrummet förändrats genom att 1900-talet. betingelserna för självhushållning krympts och Arbetslivets betydelse och dess variationer ger levnadsstandarden höjts. Det senare är naturligt­ upphov till ytterligare frågor, som inte diskute­ vis kopplat till förbättrad ekonomi, dvs. höjda ras i avhandlingen. Fjellström konstaterar att så• löner. gare var ett högstatusyrke och att sågarnas Utifrån avhandlingens konfliktperspektiv, matvanor skilde sig från andra stockaarbetares. klassbaserade jämförelser och slutsatser var det Vi får dessutom veta att en social skiktning kun­ före disputationen svårt att förstå varför arbetar­ de avläsas i boendet. Förutom sågverksarbetare nas löner och andra anställningsvillkor överhu• och sågverksarbetare/torpare fanns det även fis­ vudtaget inte behandlas som en förutsättning för kare på Stocka. Ingenstans finns emellertid en kosthållet. Min hypotes var att det just hörde samlad karakteristik av de subkulturer Fjellström samman med att klassperspektivet inte integre­ menar fanns och resulterade i variationer också rats med det idehistoriska. Vid disputationen vi­ vad gällde matvanorna. sade det sig emellertid vara en ur etnologisk Kvinnorna var och är på Stocka de som ansva­ synpunkt negativ effekt av den tvärvetenskapliga rat för mat, hem och familj. De socialiserades inriktningen. För både näringsexperter och eko­ tidigt in i rollen som goda husmödrar. De förde nomhistoriker är löner och anställningsvillkor med sig värdefulla kunskaper från sina ur­ hårddata, som inte kan behandlas utan ett statis­ sprungliga självhushållningsmiljöer, kunskaper tiskt godtagbart underlag. En exemplifiering i som de hade möjlighet att omsätta i praktisk etnologisk anda skulle ha överskridit de andra handling i den lantliga sågverksmiljön. Den ämnenas gränser inom ett för dem välbekant sociala kontrollen var dessutom stark - för an­ område. Det är ytterligare ett exempel på att ett seendet var det viktigt att familjen inte levde tvärvetenskapligt arbetssätt skärper kraven på över sina tillgångar och att hemmet var rent och förtydliganden med hänsyn till samtliga berörda prydligt. Arbetarfamiljerna i stockamiljön levde ämnen. Vad som inom en disciplin är en enkel inte fatalistiskt eller kortsiktigt. På kostens områ• självklarhet, kan för en annan vara ett svårförstå• de planerade de för framtiden genom egna insat­ eligt problem. I en ökad medvetenhet om kom­ ser, t. ex. genom att ta tillvara möjligheter att ha munikationssvårigheterna och försök att lösa egna odlingar, hålla husdjur och lägga upp för• dem ligger en del av tvärvetenskapens värde. råd. Utifrån ett rikt material underbyggs överty• Det är emellertid uppenbart att det hade varit gande och väl kvinnornas hushållskompetens både önskvärt och möjligt att sätta kostvanorna i och centrala roll för familjernas välbefinnande relation till faktiska löner och andra anställnings- liksom den sociala kontrollens betydelse. Kvin- 90 Birgitta Skarin Frykman nokunskaperna relateras till det egna livsstils­ kulturellt kapital" var en samtida borgerlig pro­ rummet, vilket leder till ett avvisande av åsikten pagandabild. Däremot påverkades kostvanorna att den ordentliga och hushållskunniga arbetar­ negativt av att arbetarna led brist på "ekono­ kvinnan skulle vara "förborgerligad", dvs. ett miskt kapital" och i städerna inte hade materiella resultat av borgerlig uppfostran och propagan­ möjligheter att kompensera det genom att odla, da. föda upp husdjur och lägga upp förråd. Närstudiet av Stocka visar således att den vid sekelskiftet 1900 officiella synen på arbetarkvin­ Blandad kost nornas okunnighet inte stämmer. Andra forska­ Drömmen om det goda livet förenar de vida idehis­ re som Ulla Johansson och Yvonne Hirdman, toriska vyerna med vardagslivets skenbart små vilka Fjellström hänvisar till, har kommit till sam­ detaljer. Genom återkopplingar mellan nivåerna ma slutsats. Själv känner jag inte något exempel skapas en spänning i dubbel bemärkelse och po­ på att sentida undersökningar på mikronivå fun­ sitiv betydelse. nit arbetarhustrur vilka generellt motsvarar den Den föregående granskningen har främst tagit stereotypa sekelskiftesbilden av okunniga och upp synpunkter på några av avhandlingens över• dåliga husmödrar. gripande problemställningar. I det centrala av­ Vid jämförelsen mellan land och stad talar snittet om kostvanorna i Stocka kommer avhand­ mycket för att det är rätt att som Fjellström lingen emellertid in på detaljer i livsmedelskon­ framhålla betydelsen av skillnader beträffande sumtionen, hushållstekniken och matordningen, miljön eller livsstilsrummet. Det leder till en för• vilka vävs samman till en syntes av vad som kallas siktigt och nyanserat formulerad slutsats som det "matkultur" men som utifrån den inledande kul­ inte finns anledning att göra invändningar mot: turdefinitionen borde ha kallats exempelvis "matvanor" - ett ord som dessutom används i Möjligheten finns att det ligger en viss sanning i samti­ bokens titel. Eftersom avhandlingen rör sig från dens rapporter om att vissa arbetarkvinnor i staden var det stora till det lilla är det motiverat att också mer okunniga än sina medsystrar ute på landet men att recensera den på en mer närgången nivå. Det denna okunnighet inte berodde på dem själva utan på kan inte bli någon uttömmande diskussion. Näs• omständigheterna (s. 295). tan var och en av de många olika komponenterna i kosthållet innehåller i sig problem för en mono­ Det blir därför svårförståeligt, när det med hän• grafi. Det följande skall därför närmast läsas som visning till Ulla Johanssons avhandling Att skolas en exemplifiering av vilka slag av frågor som for hemmet (1987) heter: behandlingen av kostelementen ger upphov till. Arbetarkvinnorna i Skön uppvisade tvärtemot, vad som Av sammanfattningen har framgått att av­ framkommit i städemajanm:s kursiv/, en gedigen kun­ handlingen understryker betydelsen av att kost­ skap inom det husliga området (s. 294). hållet granskas ur regional aspekt. Den framhål• ler att kosthållet i Norrland traditionellt har varit Motstridigheten blir än mer uttalad, när avsnit­ lactoanimalt dominerat till skillnad från södra tet ankyts till ett exempel från 1980-talet och och mellersta Sverige, där cerealierna spelat den avslutas med följande rader: viktigaste rollen. I den diakrona jämförelsen av måltidsordningar från Stocka sägs emellertid be­ hur saknaden av socialt och kulturellt kapital/min kursiv/ träffande den äldsta från 1880 att "det största visar sig i måltidssituationen och hur det återspeglar sig på hela kosthållet och individens matkultur. Detta har energiintaget från denna dags måltider har otvi­ jag kommit fram till som ett av de främsta särdragen velaktigt härrört från spannmålsprodukterna" mellan urban och agrar industriarbetarmiljö under slu­ (s. 249). Längre fram står: "Kolhydrater från tet av I800-talet och första hälften av 1900-talet (s. spannmål gav högsta energiintaget" (s. 285). 298). Sannolikt hör förklaringen samman med över• gången från självhushållning till en lönebaserad Slutsatsen beträffande skillnaderna mellan arbe­ ekonomi. Mot bakgrund av vad som tidigare tarnas kostvanor på landet och i städerna har sagts, hade förhållandet emellertid behövt en inte underbyggts i det föregående. Tvärtom har kommentar. Det visar hur de regionala kostva­ Fjellström, som framgått, visat att arbetarkvin­ norna kom att förändras med övergången till nornas och deras familjers "saknad av socialt och lönearbete. Från fattigdröm till överlevnadshot 91

I kostavsnittet finns en tendens till övertolk• resulterade i en smaktillvänjning som gjorde att ning av materialet beträffande de värmländska återkommande billig mat, som strömming och influensernas betydelse. När handelsboden sålde amerikanskt fläsk, blev uppskattad. Men beträf• mycket litet kornmjöl, trots att det var hälsinge• fande maten existerade "frihetens smak" också böndernas brödsäd, ses det som ett utslag av inom arbetarklassen - det är ju till en del vad värmländska matvanor. Sågverksarbetarna var avhandlingen handlar om. Även om nödvändig• emellertid inte enbart hänvisade till bolagshan­ heten blev en dygd eller en positiv värdering, deln, vilket Fjellström beträffande andra kostele­ fanns det mat som man tyckte var bättre, d.v.s. ment framhåller. De levde i symbios med trak­ godare, än den man åt. tens bönder och fiskare. En citerad informant Variationer i livs- och kostmönstren mellan var exempelvis gift med en bondflicka och fick stockaarbetarna inbördes som berörs, men inte kornmjöl av sin svärfar. En tänkbar anledning till systematiseras, är skillnaderna mellan olika hus­ att handelsboden sålde så litet kornmjöl är att hållstyper, främst då mellan familjer som bodde i det köptes direkt av bönderna. Också andra va­ Stocka och "ungkarlar" - utan familj eller med ror som gick att få i trakten (mjölkprodukter, familj på annat håll. Det är rimligt att anta att strömming, potatis) saknades i handelns sorti­ "ungkarlarna" mer än familjerna var hänvisade ment. till bolagshandeln. Bristen på problematisering Ivern att etablera samband med värmländska vad gäller olika slag av hushåll kommer bl. a. till matvanor kommer även till synes, när "skräd• uttryck i en formulering som "I bolagshandeln kakor" vid en barnfest 1902 tolkas som att bola­ kunde familjerna köpa bröd redan 1882 men get här skulle ha "tagit hänsyn till stockabornas försäljningen och utbudet synes ha varit mycket sociala och kulturella arv och låtit servera detta sparsamt" (s. 223). matbröd bakat på havremjöl" (s. 244). Utgångs• Konstaterandet är naturligtvis på ett sätt in­ punkten för slutsatsen är att "skrädat mjöl, d.v.s. vändningsfritt. Det fanns bröd i handeln som havremjöl behandlat på ett visst sätt, finns i flera också familjerna kunde köpa. Det är emellertid delar av landet men förknippas enligt Keyiand sannolikt att brödförsäljningen främst vände sig framförallt med Värmland" (s 243). Bröd av till ungkarlarna. Bak tillhörde stockakvinnornas skrätt, d.v.s. siktat, mjöl är emellertid känt från arbetsuppgifter. Den sociala kontrollen var många delar av landet. Enligt SAOB nämns stark. Det är inte osannolikt att vad Campbell "skrätt bröd", i Stockholms slotts räkenskaper berättar från sekelskiftets Falun och bergslagets redan 1540 och betecknar en finare brödsort, arbetare var giltigt också för Stocka. I Falun var som kom närmast efter "herrebröd" . Där ges brödbakningen i hemmen både allmänt före• även 1800-talsbelägg som visar att "skrädda ka­ kommande och laddad med moraliska övertoner: kor" var bröd bakade av rågsikt. Det har under En sagesman säger, att om .man köpt bröd, så hade man 1900-talet varit den vanliga betydelsen. Således väl fått smussla med det som om man stulit det, för kan det starkt ifrågasättas om "skrädkakor" på annars hade det hetat: ·'Har du hört, att hans käring är Stocka 1902 betydde detsamma som för Key­ så lat, så hon ids inte baka?" (Campbell 1950: 39) land. Sötmjölk, smör, köttfärs och fläsk var mat som Även om det fanns skillnader mellan familjer och eftersträvades när ekonomin tillät det. Skälet var ungkarlar, måste hänsyn tas till om "ungkarlar­ att de gav statuskänsla, menar Fjellström (s. 182, na" hade familjer att försörja. Annars blir tolk­ 187, 206). Förklaringen framstår som en annan ningen missvisande, som framgår av kommenta­ form av övertolkning. Smakupplevelsen kan i ett ren till uppgifterna från en man som under vec­ längre perspektiv förmodas ha varit viktigare än korna levde ungkarlsliv i Stocka men återvände känslan av status. Även om status aspekten i ett till torpet och familjen vid veckosluten. För ho­ initialt skede kan ha spelat in, köpte man säkert nom "var osten inte en vardagsvara". Detta trots varorna i första hand för att man tyckte att de att han levde ungkarlsliv under veckorna" (s. smakade gott. 194). Den motsägelse som Fjellström tycker sig Det sistnämnda ger också ett perspektiv på se i detta beror just på att den familjeekonomis­ "nödvändighetens smak". Arbetarna rättade ka aspekten saknas. Även om mannen levde ung­ mun efter matsäcken i så måtto som att de åt den karlsliv under veckorna hade hanju en familj att billigaste maten, när det var nödvändigt. Det försörja. 92 Birgitta Skarin Frykman

En motsägelse som däremot hade behövt kom­ de äldre patienterna tårögda och säger med dar­ menteras som sådan, är upplysningen att jakt rande röst "Aldrig mera saftsoppa ... ". Med enligt informanterna å ena sidan var sällsynt (s. andra ord, var "det goda livet" ur kostsynpunkt 203), medan det å den andra uppges att: enbart fett? Borde inte också sockerkonsum­ tionen ha behandlats som en aspekt, vilken har Informanternas berättelser vittnar om hur animaliean­ fortsatt relevans för kostens kvalitet i dag? delen i kosthållet kunde utökas med småvilt och fågel Kaffekonsumtionen har tillhört det som över• vid sekelskiftet och under 1900-talets kristider samt i heten alltifrån förindustriell tid ansett vara både familjer som på grund av stora barnaskaror behövde slösaktigt och onyttigt. Där var centralstyrningen ständig påfyllning i skafferierna (s. 204). föga framgångsrik. Kaffet har i hög grad tillhört "det goda livet"; det lilla extra - det som man Fläsk i olika former - från den egna hushållsgri• också under mycket knappa omständigheter har sen till det saltade amerikanska - "fattigmaten" försökt unna sig. I Fjellströms redogörelse för - var ett betydelsefullt inslag i kosten. Nötkött förindustriella förhållanden tar hon upp kaffet. spelade däremot en underordnad roll och såldes Beträffande Stocka får vi bara veta att kvinnorna bara i små mängder av bolagshandeln. Slaktarna, drack mycket kaffe när de umgicks. Däremot som själva var bönder, levererade dock direkt till fullföljs inte i det avseendet tankelinjen "det konsumenterna. Kött var emellertid helgmat och goda livet" kontra det rationella och effektiva rent nötkött var sällsynt. Däremot säger en infor­ samhället. Även om det i slutet av IS00- och mant: början av 1900-talet inte rådde kaffeförbud, hade överheten då synpunkter på arbetarklas­ vet inte att dom åt oxstek som dom gör nu inte. Det var sens kaffekonsumtion (Se ex. Hirdman mest kokkött. Till jularna köpte dom stek, då ville man 19S3:54ff; Borg 1911). ju ha. Jag åt mycket kött till helgen. Så hade man i köttsoppa och så där (s. 202). Kost och kultur Drömmen om det goda livet öppnar många per­ I arbetarmiljöer på andra håll har köttsoppan spektiv. I slutavsnitten visar Fjellström hur varit söndagsmat. Det kokta köttet har serverats sågverksarbetarnas historiskt rotade materiella som förrätt och köttsoppan som efterrätt. Kött• erfarenheter skapat värderingar som bromsar soppa är en ålderdomlig och ekonomisk köttmat deras mottaglighet för dagens kostpropaganda. som Fjellström själv framhåller i sin genomgång När arbetarnas levnadsvillkor förbättrats så att av det förindustriella samhällets matvanor. Kok­ de kan materialisera sin gamla dröm om ett gott köttets betydelse hade varit värt att belysa som liv, konfronteras de med en kostpropaganda som exempel på både traditionsfasthet, nötköttkon• säger att deras dröm inte var god utan att dess sumtion och kostrelaterade värderingar. förverkligande i själva verket är ett hot mot deras Avhandlingen utgår från den ökande fettkon­ överlevnad. sumtionens negativa effekter. Sockrets använd• ning har däremot nästan helt försvunnit ur fram­ Allt det man strävat efter, ja till och med blivit inspire­ ställningen. Ändå kan sockret antas ha hört och rad att uppnå från samhällets sida, fick man nu veta höra till det goda liv som eftersträvats utan att varit en felsatsning. Drömmen om det "goda livet" tillhöra det näringsmässigt önskvärda (Hirdman anses inte längre som något gott ur hälsosynpunkt (s. l 9S3: 54 fI). Avhandlingen ger upplysningar om 310). bärplockning och att sylt kokades på bären. Från andra delar av landet vet vi att saften spelade en Innehållsmässigt har jag ingenting att invända viktig roll som stomme för saftsoppor och saft­ mot Fjellströms tolkning även om det framgått kräm. De har varit vanliga efterrätter i arbetar­ att jag anser att den hade behövt kompletteras miljö, vilka ökat sockerkonsumtionen och för med den i historiska förhållanden rotade miss­ arbetarna definitivt tillhört "det goda livet". En tron mot överheten och dess propaganda. Hän• kvinnlig läkare i Göteborg som arbetar med dia­ visningen till Elias civilisationsprocess som bak­ betessjuka har berättat, att när hon ger dietfö• omliggande faktor blir däremot mer förbryllan• reskrifter brukar det gå bra ända tills hon kom­ de än förklarande. Vad Fjellström kommer fram mer till efterrrätterna och saftsoppan - då blir till visar i stället stora likheter med tankegångar Från fattigdröm till överlevnadshot 93

som formulerats av de brittiska sociologerna Da­ saknas historiskt inriktade undersökningar av vid Young och Peter Willmott. I sin bok The kostvanor med ett helhetsperspektiv på männi• Symmetrical Family lägger de till grund för sin skan. I det avseendet är avhandlingen ett pion­ undersökning ett teoretiskt perspektiv som de järarbete inom den etnologiska matforskningen. sammanfattar i begreppet The Principle of Strati­ Genom att den behandlar kostvanor utifrån en fied Diffusion. (Young & Willmott 1980: 19ft). helhetssyn på människan får den också ett speci­ Det går ut på att vad fåtalet har i dag kommer ellt värde som lokalstudie. Resultatet har blivit majoriteten att ha i morgon. att ett sågverkssamhälle, en miljö dominerad av Perspektivet är både optimistiskt och pessimis­ en manlig arbetsplats, har kommit att skildras tiskt. Young och Willmott ser mänskligheten som med fokus på kvinnorna och familjerna. ett långt tåg, smalt i täten och breddat mot de Utifrån det tvärvetenskapliga perspektivet ut­ bakre leden. Tåget rör sig hela tiden framåt ge­ mynnar avhandlingen vidare i två slutsatser av nom att alla människorna av sig själva går i sam­ vikt för framtiden. Båda handlar om betydelsen ma riktning, inte på grund av vad de främsta av att se människan utifrån hennes totala livssitu­ förmedlar till de bakre leden. Därigenom skiljer ation, d.v.s. människan som kulturvarelse. För sig teorin på ett fördelaktigt sätt från tankar om etnologer är avhandlingen en nyttig påminnelse Gesunkenes Kulturgut eller "förborgerligande". om att kunskap om och förståelse av människan Utgångspunkten är, kort sagt, att människor äT som kulturvarelse inte är bara en akademisk an­ tämligen lika och strävar mot samma mål. Deras gelägenhet utan också har en samhällelig föränd• möjligheter är emellertid i varje given situation ringspotential. För dietister är den en uppma­ ojämlika. Resultatet blir vad de båda författarna ning att inte se människan enbart som kostvarel­ kallar "lagged equality", vilket vi kanske skulle se utan som en kulturvarelse, vilken i sig förenar kunna översätta med "eftersläpande jämlikhet" ett historiskt förflutet med sitt samtida nu, där - när majoriteten uppnår vad fåtalet hade i går, tillvarons alla sidor samspelar och påverkar vad har fåtalet gått vidare mot nya mål. Dessbättre är hon äter liksom hennes förhållningssätt till kost­ en sådan utvecklingsbild inte generellt invänd• upplysning. ningsfri. Inte ens vad gäller enbart materiell kon­ sumtion är den pålitlig. Skulle den gälla också för ideologier blir den verkligt problematisk. Litteratur Hanterad med kritisk försiktighet kan den ändå Borg, R. 1991, Fabriksarbeterskans kokbok. P. A. Nor­ användas för att tolka både sociala skillnader i stedt & söners förlag, Stockholm. Broady, D. 1985, Bourdieu som empiriker, I: Kultur kostvanor och deras olika förändringstakt. och utbildning. Om Pierre Bourdieus sociologi. Red D. Christina Fjellströms avhandling är intres­ Broady, Universitets- och högskoleämbetet, Stock­ seväckande både genom det material och de tolk­ holm. ningar hon presenterar - liksom genom de frå• Campbell, Å. 1950, Det svenska brödet. En jämförande gor som läsningen ger upphov till. När det gäller etnologisk-historisk undersökning, Stockholm. kunskap om människan som kulturvarelse, är Ehn, B. 1987, Arbetarkultur och klassmedvetande. forskning som ställer nya frågor viktigare än den Rig:3. som resulterar i enkla, och därför föga tillfreds­ Ek, S. B. 1989, Qltur som problem. Robek-Konsult, Göte• ställande, svar. Inte minst vill jag framhålla vär• borg. Frykman, B. 1980, Foodways in an industrial communi­ det av att kombinationen av etnolog och dietist ty in the 20th century. I: Papers presented to the Inter­ har resulterat i en forskning som är inriktad på national Oral History Conference, Amsterdam, s. 145- att kunna användas för att åstadkomma föränd• 159. ringar. Fjellström ger en nyttig påminnelse om Hirdman, Y. 1983, Magfrågan. Mat som mål och medel. att etnologi och humaniora har en roll att fylla Stockholm 1870-1920. Raben & Sjögren, Stock­ också genom aktionsforskning. holm. Bakom avhandlingen ligger en mycket stor ar­ Skarin Frykman, B. 1989, Tankar från kulturverkstads­ betsinsats, både vad gäller insamling av material golvet. Nordnytt 37, s. 44-52. Young, M. & Willmott, P. 1980/1973/ The Symmetrical och försök att finna infallsvinklar för att struktu~ rera materialet. Som författaren själv framhåller Family. A Study of Work and Leisure in the London Region. Penguin Books. Harmondsworth. "Ett gräseliga Spectakell"

Av Göran Herner

Birgitta Lagerlöf Genetay: De svenska Svensk forskning under senare tid häxprocessernas utbrottsskede I jämförelse med den oerhört stora internatio­ 1668-1671. Bakgrund i Övre Dalar­ nella litteraturen om häxväsendet är svenska ar­ na. Social och ecklesiastik kontext. beten förhållandevis fåtaliga. Psykiatern Bror Diss. Almqvist & Wiksell International. Gadelius har i "Tro och övertro i gångna tider" Stockholm 1990.328 s., iII. (1912 - 13) skildrat psykologiska företeelser i vil­ ka häxprocesserna bottnar. Kyrkohistorikern En höstdag 1667 gick Gertrud Svensdotter, då Emanuel Linderholms verk "De stora häxpro• elva år gammal, och vallade getter vid en fäbod i cesserna i Sverige" (1918) är ett oavslutat verk norra Dalarna nära Österdalälven. Hon var i som kom att stanna vid en översiktlig inledning sällskap med nioårige Mats Nilsson. Då några av och en redogörelse för trolldomsrannsakningar i getterna hade förirrat sig ut på en liten holme, Bohuslän. De bohuslänska processerna gällde vadade Gertrud ut och hämtade dem. Mats tyck­ emellertid främst förgöring, inte blåkullafärder te sig se att Gertrud gick på vattnet. Han berätta• som processerna i Dalarna och Norrland. Rätts• de om det hemma och det ledde till att Gertrud historikern Bengt Ankarloos avhandling "Troll­ togs i förhör aven kyrkans man. Sedan följde domsprocesserna i Sverige" (1971) är däremot rannsakning och rättegång vid häradstinget. Ef­ en heltäckande studie av samtliga rättegångar ter långa förhör bekände Gertrud att Satan hade med redogörelse för rättsliga förutsättningar smort hennes fötter så att hon som J esus kunde och systematisk beskrivning av sociala och eko­ gå på vattnet. Hon beskrev också hur hon hade nomiska faktorer. besökt Blåkulla och där fått se hur en botekunnig Nu senast, våren 1990, har religionshistori­ kvinna, en lövjerska, från hennes hemtrakt hade kern Birgitta Lagerlöf-Genetay berikat troll­ tagit hand om den sjuke Satan. Det hade skett på domsforskningen med avhandlingen "De svens­ ett vis som påminde om bibelns berättelse om ka häxprocessernas utbrottsskede 1668 -1671". Jesu död och uppståndelse. Gertrud dömdes till Det är en regional intensivundersökning, där döden av tingsrätten, men straffet kom att mild­ hon studerat aktörerna i och kring trolldomsvä• ras av hovrätten. Vid tingsrätten hade hon "av­ sendets första sju rannsakningar och rättegång• slöjat" åtskilliga andra personer i trakten som ar, utspelade i Älvdalen, Lillhärdal, Mora, Orsa förbundna med djävulen eller eljest trollkunni­ och Rättvik. Inalles lagfördes och dömdes nära ga. Inom ett år såg hon fyra av sina medanklaga­ 280 personer vid dessa processer. I en deskriptiv de halshuggas och brännas på bål. del återges rättegångarnas yttre förlopp och vis­ Det var upprinnelsen till häxjakten och de sto­ sa tongivande inblandades personalia. Källmate• ra trolldomsprocesserna under större delen av rialet är domböckernas relationer och ecklesias­ det närmaste årtiondet. Trolldomsväsendet, eller tika handlingar som visitationsprotokoll och äm• med samtidens språk, trolldomsbullret, brukar betsberättelser. I en analytisk del sätter författa• beskrivas som en farsot, som snabbt spriddes ren in processerna och de inblandades agerande över vissa landsdelar: från övre Dalarna och Här• i sociala, ekonomiska och psykologiska samman­ jedalen norrut till Västerbotten och därifrån sö• hang. Diskussionen i denna del inrymmer hen­ derut längs kusten till Stockholm, där den bring­ nes reflexioner kring den ofrånkomliga frågan: ades att upphöra under senare delen av 1670- Hur och varför kunde detta hända? talet. "Ett gräseliga Spectakell" 95

Finläsning av rättegångshandlingar summariska. Domstolarna har tydligen inte givit Lagerlöf-Genetay har, som hon säger, tagit sitt sig tid till att klarlägga enskildheter i fall som alla avstamp från Ankarloos arbete. Men vad jag kan tycktes följa samma mönster. Viktigast syns ha se innebär detta inte att hon omedelbart avlägs• varit att få fram bekännelser, på ett eller annat nar sig från Ankarloos framställning. Det är sätt. Någon tidskrävande utredning kan inte ha oundvikligt att dubbleringar förekommer, sär• förekommit vid t. ex. häradstinget i Älvdalen un­ skilt i deskriptiva delar som behandlar samma der september 1668, då domstolen - om jag rättegångar. Någon störande upprepning är det räknat rätt - klarade av att döma 30 personer, dock inte fråga om. Hos AnkarIoo är t. ex. Gert­ varav 12 till döden, på en sammanlagd förhand• rud Svens dotter inte mycket mer än en tolvårig lingstid av mindre än två veckor. Trolldomskom­ flicka som "började bekänna sällsamma ting". missionerna, specialdomstolar som tillsattes när Lagerlöf-Genetay beskriver mer ingående hän• de ordinarie domstolarna inte rådde på målan• delser och upplevelser. Från förhörsprotokollen hopningen, visade även de en skrämmande hög förmedlas en bild av hur Gertrud på ett till synes arbetstakt. Vid sammanträde i Mora under au­ övernaturligt sätt förmådde hämta hem getterna gusti 1669 handlade den först tillsatta kommis­ från andra sidan älven, hur hon beskrivit sig ha sionen mål mot 54 personer. Av dem blev inemot haft en "läremästarinna" i blåkullafarande och hälften dömda till döden. Kommissionen utför• hur hon själv skildrat sitt samröre med djävulen. de sitt arbete på nio dagar. Under två dagar Inte minst blir framställningen levande med ka­ omedelbart därefter hann man med att halshug­ merans hjälp: ett fotografi visar platsen idag där ga och bränna 15 dödsdömda. Gertrud sågs gå på vattnet. "Gå direkt in i protokollen - se vad som hänt Tystade lagar dag för dag - se hur suggestionen har verkat", En av bisittarna i kommissionen bevittnade hur det var en gång historikern Sven U1ric Palmes de halshuggna kropparna brändes i Mora i grup­ råd beträffande forskningen om trolldomsväsen• per på flera bål samtidigt. Med hans ordval var det. Så har också Lagerlöf-Genetay gått tillväga. det" ett gräseliga Spectakell". Detta omfattande Genom finläsning av rättegångshandlingarna, och snabba dödande tycks mig visa att trolldoms­ jämsides med kyrkoarkivalier, har hon kunnat väsendet mer än allt annat liknade ett inbördes• klarlägga smittspridningens mekanismer och krig. Djävulens existens och makt bland männi• dess betingelser, sådana som släkttillhörighet skorna var påtaglig, även om det fanns olika och grannförhållanden. De rikligt förekomman• åsikter i frågan huruvida hans verksamhet och de direktcitaten ur förhörsprotokollen, lätt ur­ handlingar var att betrakta som "illusiones dia­ skiljbara i trycket som de är genom kursivering, boli" eller "reales", d. v. s. som illusioner han låter läsaren förnimma de agerandes talade ord, frambringat eller som manifest verklighet. Män, ehuru återgivandet självfallet präglas av sekrete­ kvinnor och barn hade djävulen fått i sitt våld rarens formuleringskonst. Den som haft anled­ och dessa hans anhängare bekämpades med ning att gå igenom protokoll från blåkullaväsen• snart sagt alla medel av kyrkan och myndigheter­ dets stora processer vet att läsningen kan vara na. I de stora trolldoms mål en åsidosatte man tämligen enahanda till sitt innehåll. Med mono­ lagens rättegångsbestämmelser och tillgrep tor­ ton enformighet upprepas ett antal berättelse• tyr, lät småbarn vittna och dömde till döden dem rnotiv: smörjning av ett djur för ridfärd genom som långtifrån nått straffmyndig ålder. Som all­ luften, blåkullafärd och barnaförande, umgänge tid i krig tystnade lagarna. med djävulen i Blåkulla, åsynen av kvinnor som Vad gäller förfarandet i domstolarna låter La­ ljusstakar, förekomst aven "dummy" i den bor­ gerlöf-Genetay de faktiska, återgivna förhållan• tovarandes säng, etc. dena tala för sig själva. Den processuella laglös• Enhetligheten i förhörsutsagorna följer inte heten kommer så till synes. Men till skillnad från bara därav att motiven tillhör folktraditionens AnkarIoo låter hon inte olagligheterna få någon allmängods utan också av möjligheterna för dem framträdande plats i skildringen av trolldomsmå• som skulle höras vid rätten att konferera om len. Beträffande vad som förekom vid den första berättelseinnehåll. En sentida läsare ser omedel­ av de sju rättegångarna anför hon att rätten bart att trolldomsrättegångarna varit påfallande bemödade sig hårt att upprätthålla normal rätts- 96 Göran Hemer praxis, att utreda och ifrågasätta. Hon pekar relationer, deras känslo- och föreställningsvärld. därvid på ett trettiotal ställen i protokollet, då I en analytisk del diskuterar Lagerlöf-Genetay rätten ställer kritiska frågor. Rätten undrar vissa levnadsvillkor och samhällsförhållanden t. ex.: "Om icke hon jGertrud Svensdotterj till som kan ha varit betydelsefulla som bakgrunds­ äfwentyrs hade drömt detta?" och "Om hon j faktorer för tidens och områdets trolldomsvä• Anna Erichsdotterj hade rådgjort medh dhe sende. andra så at de skulle hafua alla en bekännelse?". Men jag kan inte underlåta att framhålla att sam­ Kvinnoöverskott, nattfrierier och missförstådda ma domstol på andra punkter inte var lika ange­ predikomotiv lägen om rättssäkerheten. Den bortsåg i samma Tankemodellen "centrum - periferi" har an­ rättegång från den då som nu gällande regeln vänts som analytiskt redskap. Lagerlöf-Genetay om femton år som lägsta straffbarhetsålder i det visar på spänningstillstånd och dysfunktioner att tio inte straffmyndiga lagfördes och två av som följder av de värdsliga myndigheternas dem dömdes till döden. Och samma häradsrätt grepp om medborgarna och av den kyrkliga or­ hade börjat använda tortyr, ett förfarande som todoxins krav på människorna, särskilt på barn uttryckligen var förbehållet hovrätten. Ankarloo och ungdomar. Det är när överheten drar åt återger en passus i protokollet där det står: skruvarna som motsättningarna bryter ut. Effek­ "Emedan man på intet sätt kunde få sanningen terna av vissa dekret och beslut från centralt fram av Knåpar-Elin, ty befalldes hon i profos­ verkande myndigheter kommer i betraktande sens händer." som bakgrundsfaktorer för trolldomsväsendet. Tre grupper har funnits särskilt dysfungerande: Allas personalia i tabeller kvinnor, barn och ungdomar. I ett utförligt tabellavsnitt har Lagerlöf-Genetay Vad gäller kvinnorna är det framför allt den sammanställt personuppgifter om de anklagade rådande ojämna könsfördelningen som kommer och andra inblandade. Sålunda kan utläsas vilka i blickpunkten. Till följd av utskrivningarna av som var tilltalade vid var och en av rättegångar• krigsfolk och manfallet i krigen hade ett enormt na, hur gamla personerna var, i förekommande kvinnoöverskott uppkommit i Dalarna. Med min­ fall vilken släktskap som fanns med medåtalade skande nybildning av hushåll och ökande trång• och, nästan undantagslöst, vilket domslut som boddhet uppstod spänningar mellan kvinnorna. bestämdes för envar. Mycket intressant är den Lagerlöf-Genetay framkastar hypotesen att mor­ genomgång författaren gjort av mål angående och-dotterpar anklagade andra sådana par, att trolldom i vissa domböcker och domkapitelspro­ latenta spänningar fick utlösning och materiali­ tokoll under fyra årtionden närmast före de sto­ serades i blåkullaanklagelser. I materialet har ra häxprocesserna. Också detta material redovi­ hon funnit ett förhållandevis stort antal mor­ sas i tabellform. Trolldomsanklagelserna är fåta• och-dotterpar bland de anklagade medan det liga och gäller genomgående lövjeri, undsägning inte har varit möjligt att klarlägga sådan före• och sådan trolldom av "gamla slaget". Det visar komst inom anklagarkategorin. hur plötsligt blåkullaväsendet fick sitt utbrott. Under begynnelseskedet av trolldomsväsendet Tveklöst måste mycken forskarrnöda ha krävts riktades anklagelserna framför allt mot barn, för att få fram alla de uppgifter som finns i först med lika fördelning på pojkar och flickor avhandlingens tabelldel. Strävan efter siffermäs• och sedan med pojkdominans. Det är anmärk• sig noggrannhet kan någon gång te sig förvånan• ningsvärt i vilken utsträckning missuppfattade de. Domböckerna från en häradsrätt under en predikomotiv förekom i de tidigast anklagade period om sexton år har funnits innehålla 1402 barnens berättelser, såsom detta att Gertrud ärenden. Av dess 107 criminalia sägs sexuella Svensdotter setts som Jesus gå på vattnet. Sä• förseelser utgöra 54,21 procent. Med vetskap genstoffet om Blåkulla blandades med kyrkligt om vilket utrymme för subjektiva bedömningar stoff, även sådant stoff som härrörde från rätt som finns vid antalsräkning av brott vågar jag uppfattad katolsk folkreligiositet. Barnen befann påstå att exaktheten i procenttalet är skenbar. sig i en extrem stressituation. Från kyrkan ställ• Avhandlingen är emellertid inte främst någon des kravatt de skulle lära sig sina kristendoms­ kvantitativ undersökning. Förstahandsintresset stycken, och det på svenska - inte på dalmål har varit att återge de inblandades attityder och eller älvdalsdialekt, som var deras hemspråk. I en "Ett gräseliga Spectakell" 97 sådan situation är det inte egendomligt att läro• hon kände Stor Märit eifter hon aldrigh här på stoffet missuppfattades och att förblandningar jordhen har sedt henne någon sin tillforendhe. Då av berättelsemotiv skedde. Barnfantasierna drev samlade man ur bygdelaget ihop sex stycken på häxförföljelserna. flickor jnamngivnaj som var ungefär lika gam­ I fråga om ungdomsgrupperna håller Lager­ la som Stor Märit. Alla var barhuvade. G. löf-Genetay före att det uppstått spänningar Anna O. placerades ensam inomhus bakom ett mellan å ena sidan ideologin inom landets admi­ litet kvadratiskt fönster. Varje flicka ur hopen nistrativa och kyrkliga centra och å andra sidan fick enskilt gå fram och visa sig. G. Anna O. ungdomslagen i perifert belägna delar av Dalar­ sade om den ena efter den andra att hon inte na. Motsättningarna gällde nattfrierierna. Kritik kände henne. Men när Stor Märit kom fram för hor och boleri, och förbud mot sedvänjan, svarade hon den der ... har jag sedt månge kändes förolämpande för ungdomslagen. I själva gånger i Blåkulla, sittiandes på benckien ibland verket fungerade de som ordningens och mora­ dhe frembste widh högsätet. lens upprätthållare. Ungdomarna mötte angrep­ pen genom att raljera med vedersakarna, att hit­ Som bekant använder polisen samma konfronta­ ta på de mest grovkorniga skämt. På så sätt tionsteknik idag. Anna sade sig känna igen den förvandlades glättigt blåkullaprat till sin motsats, anklagade flickan som en av de gäster hon sett till fruktansvärt och dödligt allvar. Byungdomar­ tillsammans med djävulen i Blåkulla. Har tillför• nas lättvindiga tal om vissa kvinnor som trollkun­ litligheten i metoden blivit så mycket större se­ niga blev till ödesdigra häxerianklagelser för de dan dess? utpekade. Lagerlöf-Genetays avhandling är intresseväc• kande inte minst genom källbehandlingen, det Att forska vidare noggranna protokollsstudiet. Nog vore det in­ Domböcker och rättegångsprotokoll rörande tressant med liknande undersökningar av vad mål om trolldom kan vara givande som folktro­ som hände dag för dag vid domstolar i det följan• källor, detta då det handlar om det gamla, av de, särskilt i trolldomsväsendets upplösningsske• ålder kriminaliserade slaget av trolldom, malefi­ de. I det allmänna medvetandet har Urban Hiär• dum, och om former sådana som lövjeri och ne kommit att framstå som den person vars insat­ signeri. Samma sak gäller inte rättegångshand• ser ledde till att processerna upphörde. Han har lingarna i målen rörande blåkullaväsendet och framställts som ensam kämpande till de anklaga­ häxförföljelserna. Här avspeglas ju i första hand des försvar, då han sent omsider kommit till myndigheternas och kyrkans föreställningar om insikt om de processuella orättfärdigheterna och vad djävulen verkat bland människorna, mindre otillförlitligheten i vittnesmålen, liksom om själv• vad dessa själva trodde på. Lagerlöf-Genetays bekännelsernas brister som bevismedel. Men avhandling, som hör väl så mycket hemma inom Hiärne, som för övrigt inte tvivlade på djävulens etnologi som religionshistoria, inrymmer emel­ makt över människorna, var inte den förste av lertid en hel del folklivsskildring i teckningen av kritiker. Juristerna Gustaf Rosenhane, Anders trolldomsväsendets bakgrundsförhållanden. Frå• Stiernhöök och Carl Lundius, verksamma inom gan varför det hände kan självfallet inte av någon en trolldomskommission tillsatt 1672, utgick besvaras entydigt och slutgiltigt - den kommer från att ordinarie bevisregler var giltiga också i allt framgent att vara omdiskuterad. Men skall trolldomsmål; de hade före Hiärne visat hur lag­ forskningen närma sig något svar, då är avhand­ lös och bristfällig den rättsliga hanteringen ge­ lingar som denna värdefulla bidrag. Intresset att staltade sig. Attitydförändringen hos de döman• få bakgrundsbelysningar på trolldomskapitlet i de kom inte plötsligt. Kan domstolsprotokollen historien minskar inte med tiden. säga oss något om hur den skedde? För övrigt, tillhör allt historien? I samband med en av rättegångarna 1668 förekom en per­ sonidentifikation med hjälp av figuranter. La­ gerlöf-Genetay återger detta ur protokollet:

Gålichs Anna Olofsdotter hade redan i det första utfrågandet svarat att hon inte visste om 98 Översikter och granskningar

Carola Ekrem: Räkneramsor bland fin­ diskussion av begreppet travesti skulle ha kunnat landssvenska barn. English summary. klargöra en del av problematiken. Likaså borde Diss. Skrifter utgivna av Svenska litte­ en diskussion om popularitet ha kunnat fördjupa ratursällskapet i Finland 564. Huma­ frågorna kring kollektiv- resp. individual­ nistiska avhandlingar 5. Helsingfors tradition (kap. 2.6). Genom andra undersök• 1990.279 s. ningar vet vi att barnberättandet under senare decennier ofta varit präglat av modeströmning• Det är nu drygt 100 år sedan Henry Carrington ar. Detta har lett till att de tematiskt sett mindre Bolton gav ut sin bok "The Counting-Out populära delarna av berättandet tillfälligtvis Rhymes of Children" (1888), vilken var den förs• tycks ganska marginella i repertoaren. Kanske är ta specialstudien av barns räkneramsor. Sedan förhållandet likartat när det gäller delar av räk• dess har studiet av barns folklore hunnit ett långt neramsorna, vilket i så fall skulle göra att de stycke på väg i forskningshänseende och etable­ starka "individuella" drag, som CE finner delvis rats som profil bland flera enskilda forskare i kan ses mot en sådan bakgrund. olika länder. Icke minst har detta varit fallet i Den digra arbetsinsatsen vad gäller de klassifi­ Finland, där Leea Virtanen tidigare gjort inter­ katoriska problemen har lett förf. till en uppdel­ nationellt tunga insatser på detta område. Den ning av räkneramsorna i Egentliga räkneramsor, alldeles överväldigande delen av studier har dock Ramsor med ursprungligen annan funktion, om vil­ ägnats de finländska barnen, medan den fin­ ka man inte med säkerhet vet huruvida de an­ landssvenska barntraditionen blivit betydligt mer vänts som räkneramsor, samt Självpåhittade ram­ styvmoderligt undersökt. sor. De senare kan i sig ha använts som räkneram• I Carola Ekrems avhandling är det däremot sor, men kan också vara fragment eller skapade i just de finlandssvenska barnens repertoar av räk• samband med insamlingen. neramsor som står i fokus. Materialet är insamlat I avhandlingens fjärde kap. behandlar CE räk• bland ID-åringar i grundskolans fjärdeklass i 46 neramsornas tematik och struktur. Hon finner skolor vid tre tillfällen, nämligen 1979,1981 och att ramsorna beskriver en handling eller händel• 1986, och detta har huvudsakligen skett genom se alternativt koncentreras kring en uppmaning skriftliga frågeformulär. Dessutom har förf. i eller räkning. Till detta kommer så de rena non­ syfte att fördjupa sitt material intervjuat 24 barn sensramsorna, som genomgående tillhör en äld• samt av jämförande skäl med hjälp av frågelistor re tradition, men i vissa fall fortfarande är popu­ samlat in ramsor från 13 skolor i Sverige. lära. Typmässigt domineras emellertid materialet CE:s syfte är att så mångsidigt som möjligt av handlingsramsorna och förf. ser här impulser studera räkneramsornas variationsmönster och från det moderna samhällets film- och actionfi­ de faktorer som påverkar detta. Bland de senare gurer. Det är det "häftiga" och spännande inne­ framstår boende och miljö samt barnens ålder hållet, men också det absurda och burleska som och kön som de viktigaste. Denna problematik dominerar. Däremot präglas de till mycket ringa speglas mot de språkliga identitetsfrågorna och del av sex- och våldsrnotiv. Det senare kan i viss mot den finlandssvenska befolkningsgruppens mån förklaras med att räkneramsorna främst an­ minoritetsställning. vänds av yngre barn. Avhandlingens båda första huvudkapitel byg­ Förf. menar vidare att det är de ramsor som ger i hög grad på en kvantitativ datapresenta­ uppvisar störst variationsrikedom som har bäst tion, som förf. presenterar i form av tabeller och förutsättningar att traderas vidare samtidigt som grafiska framställningar. Detta får närmast ses de är mest populära. Att hög grad av popularitet som en förutsättning för det omfattande materi­ kan ge upphov till rikhaltig variation torde inte alets typologisering och kategorisering. Läsning• behöva diskuteras, men att variationsgraden i sig en försvåras dock enligt min mening stundtals är en indikator på beständighet bör nog ifråga• genom att tabellerna tar upp såväl typ- som va­ sättas. Även ett tillfälligt uppflammande modete­ riantrelationer samt alternerar mellan procentu­ ma kan mycket väl ge stoff till en rik variantbild­ ella och absoluta tal. Det står också klart att va­ ning. Detta kan t. ex. förmärkas i barns berättan• riantbegreppet vållat en hel del klassifikatoriska de av skämtgåtor under senare decennier. problem. När är det fråga om en variant resp. en Finns det skillnader mellan pojkars och flic­ ny typ? I detta sammanhang menar jag att en kors räkneramsor? Denna fråga bildar utgångs- Översikter och granskningar 99 punkt för avhandlingens femte kapitel. Frågan metodmässigt hade detta varit att föredra. Där• är ingalunda ny, utan utgör närmast en fast del i emot menar jag att bakgrundsfaktorerna och or­ varje genrerelaterad studie, som berör barns sakssammanhangen till denna samstämmighet folklore. Det betyder inte att den saknar intresse. borde fördjupats i diskussionen. Nu stannar det CE konstaterar, att flickorna överlag har en bre­ mest vid ett konstaterande samt vid en relatering dare repertoar i allmän bemärkelse. Granskar av det finlandssvenska materialet till rikssvenska man olika sidor eller temata framträder dock ramsböcker, som också har en marknad i Fin­ ibland andra nyanser. Resultatet tyder t. ex. inte land. på att den äldre ramstraditionen skulle vara bätt• I sin kapitelsammanfattning (Kap. 7) konstate­ re bevarad bland flickorna och teman som sex rar förf. sedan att andelen Ramsor med ur­ förekommer mera frekvent i pojkarnas ramsor. sprungligen annan funktion och Självpåhittade Mot det senare kan man invända att detta tema ramsor är hög i det rikssvenska materialet precis inte var direkt efterfrågat och att flickorna där• som i det finlandssvenska. Hon tolkar detta som för kan ha en större latent repertoar, som inte ett resultat av att räkneramsgenren är i upplös• framkommer. Dock menar jag här att eftersom ning. Detta påstående menar jag kan ifrågasät• inte heller pojkarna särskilt stimulerades att in­ tas. Orsaken till att dessa 1980-talsinsamlingar komma med sexuellt tematiska ramsor, så bör innefattar en så stor del sekundära ramsor jäm• ändå resultatet tolkas ur preferenssynvinkel. fört med äldre tid, kan i princip ha sin förklaring Författarens försiktighet i just tolkningsfrågorna i olika insamlingsideologier. Dessutom vet vi all­ är enligt min bedömning emellanåt alltför långt deles för litet om de kontextuella ramarna kring driven. äldre tids ramstradering för att kunna bedöma I Kap. 6, där förf. behandlar relationen mellan olika rams funktioner. Att räkneramsorna utgör finlandssvensk och finsk ramsrepertoar bland en märkbart föränderlig del i repertoaren står barnen, formuleras eller tangeras flera intres­ klart genom undersökningen, men om detta skall santa problem. De kan ses som centrala inte bara tolkas som att dessa lekramsor befinner sig i för just denna avhandling, utan även utanför en upplösning - eller om de tvärtom är präglade av folkloristisk fackkrets. Vad som står klart är t. ex. föränderlighet och kreativitet - står egentligen att andelen av finska ramsor ökar i de finlands­ inte klart, såvitt jag kan se. Problemet skulle svenska barnens repertoar, även i en så kort tvivelsutan ha kunnat ges ytterligare analytisk intervall som mellan 79/81 och 86. Även i grup­ fördjupning. per, där alla barn är svenskspråkiga, används CE övergår sedan till att granska de äldre fin­ gärna finska ramsor, medan det däremot är tvek­ landssvenska samlingarna, vilka ingår i Finlands samt om svenska ramsor överhuvudtaget aktuali­ Svenska Folkdiktning VIII och kan konstatera att seras, om finska barn ingår i gruppen. Kapitlet ca 20 % av dessa återfinns i 1980-talsinsamlingar­ leder läsaren in på funderingar om finlandssven­ na, men att traditionsdominanterna helt är ut­ skans ställning idag jämfört med tidigare, men bytta. Karakteristiskt för detta äldre material är också i mera futuristisk mening. Tyvärr fullföljer att det till övervägande del består av nonsens­ inte författaren de intressanta resultaten, utan ramsor (56 %). Denna nonsenskaraktär har nu gör halt vid konstateranden. Här skulle en för• ersatts av ramsor med actionbetonat innehåll. djupad diskussion kunnat förankra avhandlingen Avhandlingens tre sista huvudkapitel är tydligt i ett laddat och för många generellt viktigt pro­ kontextorienterade. Först tar förf. upp frågan blemfält. om traderingskanaler (Kap. 9). I frågelistan åter• För att belysa den finlandssvenska traditionens finns dels barnens svar på av vilka man lärt sig ev. särprägel har förf. jämfört sitt basmaterial ramsor, dels deras åsikter om i vilken ålder barn med rikssvenska ramsor, som insamlats från sex oftast använder räkneramsor. Barnen har vad orter i Mellan- och Nordsverige. Frågelistsvaren gäller den första frågan fått sex kryssaIternativ härrör från 13 skolor och omfattar 263 barn. och inte oväntat utfaller alternativet "vänner" Tyvärr står inte ortskategoriseringen och urvalet som det viktigaste, följt av "böcker" och "föräld• i Sverige i paritet med det i Finland, eftersom rar". CE menar sig också kunna se att flickorna landsortsskolor saknas i den rikssvenska insam­ tycks "ha ett något bredare traderingsmönster lingen. Nu kanske detta föga inverkar på resulta­ än pojkarna" (s. 107), vilket dock måste betrak­ tet, då samstämmigheten tycks relativt stor, men tas med viss osäkerhet. Vad som är klart är att 100 Översikter och granskningar flickorna använt flera alternativ i sina kryssvar. upptar närmare hundra sidor. Beträffande frågan om i vilken ålder barn använ• Sammanfattningsvis bör betonas att avhand­ der räkneramsor blir svaren tämligen svävande. lingen behandlar ett från folkloristisk synpunkt Enligt barnen själva börjar man använda sig av viktigt område och att förf. gjort en grundläg• räkneramsor någon gång i 4 - 7 -årsåldern, me­ gande god materialdokumentation. Avhandling­ dan intresset slocknar mellan 10 - 15 års ålder. en innehåller såväl ett flertal relevanta problem­ Nu bör man ju komma ihåg att informanterna och frågeställningar som intresseväckande resul­ själva är 10 år gamla, varför uppgifterna om tat. Man skulle dock ha önskat att förf. i större "avslutningsåldern" snarast får ses som föreställ• utsträckning hade fördjupat sina analyser och ningar. Sannolikt hade resultatet blivit mera ana­ fullföljt de intentioner som finns, i synnerhet vad lyserbart, om frågan formulerats om till exem­ gäller studiens senare hälft, d. v. s. dess mera pelvis "1 vilken ålder började du själv berätta kontextorienterade del. Nu väcks en rad frågor, räkneramsor?" och "Brukar du berätta sådana som man gärna skulle ha sett få en mera uttöm• idag?". I den rikssvenska insamlingen har heller mande behandling, men som förhoppningsvis inte frågan besvarats i större utsträckning, vilket förf. vill återkomma till i nya undersökningar. nog kan antyda att den behövt omformuleras. Per Peterson Är då förekomsten av räkneramsor en indika­ tor på att man leker regellekar? (Kap. 10). Nfj, svarar CE, förhållandet är inte så enkelt. Även om såväl räkneramsor som regellekar är levande Christer Winberg: Fabriksfolket. Textil­ traditioner i barns värld, finns det många andra industrin i Mark och arbetarrörelsens sätt att bestämma urval och roller i leken. CE genombrott. English summary. Göte• antyder att sambandet mellan ramsor och lek kan borg och Borås 1989. 263 s. vara tydligare i yngre åldersskikt, medan det bland lO-åringar redan börjat upplösas. Idyllernas idyll. Den riktigt romantiska höjd• I Kap. Il presenteras så en kompletterande punkten är för många svenskar idag ett bröllop i intervjuundersökning, som omfattade 24 barn i Seglora kyrka på Skansen. Men en gång för länge tre skolor. Min egen bedömning är att antalet sedan var Seglora kyrkas roll en annan. Vid se­ intervjuer gärna bort utökas ytterligare. Det står kelskiftet var den i Marks härad det forum där helt klart att dessa ger mycket värdefulla infor­ prosten Christensson med kraft agerade mot fri­ mationskompletteringar till frågelistsvaren. Det kyrkor, nykterhetsloger och fackföreningar. Och blir sålunda klart att inställningen till såväl rast­ i grannförsamlingen Kinna spädde prosten lekar som ramsor starkt varierar mellan skolor Block på med att han hellre såg tio fyllhundar i och också mellan pojkar och flickor. De intervju­ ett dike än han såg en godtemplare. ade barnen säger sig t. o. m. i hög grad ha lämnat I Nya Testamentet skildras hur Jesus fördes ut ramsorna bakom sig och detta gäller för pojkar­ i öknen för att frestas av djävulen. Därvid förde nas del också regellekarna. Detta kan ju delvis ses djävulen upp Jesus på ett högt berg och visade som en förklaring till att frågelistsvaren innehål• honom all världens riken och sade: "Åt dig vill ler så mycket annat än rena räkneramsor, trots jag giva makten över allt detta med dess härlig• att det är sådana som efterfrågas. Barnen ger i het; ty åt mig har den blivit överlämnad och åt intervjuerna också svar som skulle ha kunnat vem jag vill kan jag giva den. Om du alltså tillbe­ belysa olika attitydfrågor. Man menar t. ex. att der inför mig, så skall den hel och hållen tillhöra det främst är "klassiska" räkneramsor, som kan dig." användas i en leksituation, men icke desto mind­ Nu sägs det i Mark att när djävulen sträckte ut re att det framför allt är de ramsor, som är handen så höll han ut tummen så att den skymde spännande och laddade med actionmotiv, som Mark. Marks härad i Västergötland ville djävulen man finner mest attraktiva. Jag skulle som sagt inte ge bort, det ville han behålla för sig själv. gärna ha sett att denna typ av intervjuuppgifter Om detta härad, Mark i Sjuhäradsbygden, hade mångfaldigats och fått utgöra en väsentliga• handlar Christer Winbergs bok "Fabriksfolket". re del av studien. Avhandlingen avslutas med en Den ingår i en skriftserie från Institutet för lokal­ sammanfattning (Kap. 12), källförteckning och historisk forskning vid Göteborgs universitets hi­ termlista samt 18 bilagor, av vilka textbilagorna storiska institution. Översikter och granskningar 101

I Fabriksfolket söker Christer Winberg förkla• pekar på fyra faktorer som förhindrar en föränd• ringen till det motstånd arbetarrörelsen och öv• ring av maktstrukturen i det företag han under­ riga folkrörelser mötte i Mark. Varför kallas om­ söker. En av dessa är just arbetsdelningens prin­ rådet "det mörka Mark" och varför mötte arbe­ cip. tarrörelsen ett så starkt motstånd? Till en början En annan hypotes är att det fruktansvärda lar­ kan man parentetiskt fråga sig om detta är histo­ met i textilfabrikernas vävsalar kan ha bidragit ria, d. v. s. om historia definieras som en avslutad till arbetarnas svårighet att organisera sig. De händelse i förfluten tid. Borås Wäfveri har inför kunde helt enkelt inte prata med varandra under skrivandet av Fabriksfolket nekat Christer Win­ arbetet. berg tillträde till företagets arkiv. Såren från Ytterligare en faktor Winberg diskuterar är fackliga strider i början av trettitalet är tydligen graden av yrkeskicklighet hos arbetarna. Tanken ännu inte läkta. är då att det är svårare för arbetare som inte har I boken diskuterar Winberg patriarkalismens någon speciell yrkesskicklighet att hävda sina in­ genombrott, Västsveriges särprägel, den väst• tressen. De är lätta att byta ut. Vid de flesta svenska fromheten, hur religiösa Markarbetarna industrierna i Mark tycks dock yrkesskickligheten var, bristen på folkrörelser, bakgrunden till kyrk­ vara relativt hög och ledningen för flera fabriker ligheten i Västsverige och arbetarrörelsens ge­ har varit mycket mån om att behålla den skolade nombrott. arbetskraften. Vid flera lågkonjunkturer har "1 slutet av juli 1909 höll Sverige andan." Så man medvetet behållit arbetskraften för att inte börjar första kapitlet. "Militär kommenderades stå utan kompetens när tiderna blivit bättre. Det­ till områden där oroligheter befarades, stora ska­ ta gäller dock inte alla fabriker. Överhuvudtaget ror reservpoliser utsågs ... en kedja för täta finner man ingen enhetlig bild när det gäller rapporter om konfliktläget byggdes upp, från personalpolitik inom området. Det gör att man länsman via länsstyrelser till civildepartemen­ får söka förklaringsgrunder till Marks särprägel tet." Då när hela maktapparaten i Sverige mobi­ någon annanstans. liserar tar länsman i Mark semester med tillstånd Företagen var olika på många sätt. Det fanns av landshövdingen. Ett stort och viktigt industri­ små fabriker och stora fabriker. Det fanns hund­ område i Sverige berörs överhuvudtaget inte av raåriga företag och nystartade. En del styrdes storstrejken. Många agitatorer vittnar om hur patriarkaliskt, andra inte. Vid vissa fabriker bod­ svårt eller näst intill omöjligt det är att nå resul­ de de flesta arbetarna i arbetarbostäder runt tat i Mark. Varför? fabriken. På andra håll bodde många av arbetar­ Winberg konstaterar att man i arbetarhistorisk na i torp och backstugor, ibland på flera timmars forskning finner en uppsjö av bakomliggande gångavstånd från fabriken. En del fabriker var generellt verkande faktorer som skulle kunna öppna, andra styrdes med hög grad av kontroll, förklara varför motståndet mot fackföreningar där låsta fabriksgrindar under arbetstid kan få är större på vissa håll. Han undersöker flera av tjäna som exempel. Rekryteringspolitiken skilde dessa som skulle kunna förklara svårigheterna sig från fabrik till fabrik. Automatiseringsgraden med att organisera arbetarna i området. En för• varierade. Denna brist på enhetlighet kan också klaring skulle kunna vara den strikta arbetsdel­ ha försvårat organisering av arbetarna. Fortfa­ ningen. Tillverkningen av tyger krävde en stark rande ger det ingen heltäckande förklaring till specialisering av arbetsuppgifterna. Man hade Marks särställning. en mängd olika yrkesbeteckningar som vävare, Fabrikerna var olika, men ett hade de gemen­ lappare, smörjare, svepare o. s. v. samt. Det var textilfabriker. I stort sett saknades En annan form av arbetsdelning var mellan all annan industri och det kan enligt Winberg män och kvinnor och mellan barn och vuxna. göra att textilarbetarna var isolerade och avskur­ Författaren menar att det är svårt att uttala sig na från alla stödtrupper utifrån. Men Marksar­ bestämt om hur mycket den har spelat in i Mark betarna stöttade inte heller varandra. Det pågick men han tror inte att den förklarar det speciella agitation i området och det fanns ansatser till förhållandet i Mark. Det tror inte vi heller, men organisation av arbetarna. Men det fanns ett det är en intressant tanke. Den har tagits upp i mycket stort motstånd mot fackföreningarna hos en pedagogisk avhandling från 70-talet, "Grip­ arbetarna själva. tången" av Lennart Brunander. Brunander År 1906 utbröt en strejk vid Häggådalens lin- 102 Översikter och granskningar neväveri. En anledning till att strejken blev ett mot överheten sätter sig upp mot Gud." Arbets­ svidande nederlag för arbetarna var att det hela givarna ägde marken och bostäderna. Prästerna tiden fanns gott om strejkbrytare från trakten ägde nycklarna till himmelriket. På måndagsmor• trots att det var högkonjunktur. Ägaren lyckades gonen frågade lärarinnan vilka barn som inte till och med utöka verksamheten mitt under varit i kyrkan. Vi får en bild av kontroll, straff, strejken. rädsla och skräck. Religionen genomsyrade hela Varför var det så? Winberg söker förklaringen samhället på ett sätt som vi i dag har svårt att till det andliga klimatet i Mark i schartauanis­ förstå och måste gå utanför landets gränser för men. Schartauanismen är en inomkyrklig väckel• att finna motsvarigheten till. se som stammar från Henric Schartau (1757- Fabriksfolket är en stimulerande bok att läsa. 1825). Från 1860-talet har den haft - och har Den är innehållsrik men ändå lättläst. Den har - en stark ställning i Göteborgs stift dit Mark värden långt utanför de lokalhistoriska och bör hör. Schartau betonar kallelsen. Arbetssamheten vara av intresse för envar som är intresserad av är en plikt mot Gud, ett led i frälsningen. Din vår folkrörelsehistoria. Eller för att använda för• uppgift är att tjäna där Gud har ställt dig. Fram fattarens egna ord: "Deras problem på den tiden till 1870-talet var Västsverige en av landets mest ger oss idag en möjlighet att i ett litet område expansiva delar. Men 1880-talets agrarkris drab­ avläsa väldiga, långvariga pendelslag i Sveriges bade regionen hårdare än andra delar av landet. sociala och ekonomiska utveckling." Arbetskraftens ställning var mycket svag. Det Slutligen en sista anmärkning. Fabriksfolket är gällde att anpassa sig och överleva eller proteste­ limmad i ryggen - inte trådbunden. Historiska ra och gå under. I det läget blir religionen en och etnologiska forskningsrapporter är väl mera hjälp att överleva psykiskt under omöjliga förhål• sällan av dagsländekaraktär. Böckerna blir lästa landen. flera gånger och användningen sträcker sig över Endast präster fick lägga ut Guds ord. Det årtionden. Varför då limbinda historiska och et­ innebar en stark fientlighet mot konventiklar och nologiska böcker? Ska framtidens forskare sitta lekmannaverksamhet. Den kom att omfatta all och bläddra i kortlekar? Är det inte dags att slags föreningsverksamhet. Frikyrkorna, nykter­ forskarna bildar gemensam front och fordrar att hetsrörelsen, arbetarrörelsen och socialismen få sina böcker trådbundna? var mot Guds vilja och bekämpades kraftfullt av Kerstin och Lennart Ek de schartauanska prästerna. Lägg sedan till detta att en sådan troslära är en lära som passar arbetsgivaren som hand i hands­ ke. Katekesens ord, att var och en som sätter sig emot överheten sätter sig emot Gud, lärdes in av alla inför katekesförhör i skolan, husförhör, kon­ firmation, lysningsförhör o. s. v. Över detta tema predikades också från predikstolarna. Samtidigt Hemma bäst. Minnen från barndoms­ betonas hur viktigt det är för en människa att hem i Helsingfors. Utgivna genom hon kan känna hur betydelsefull hennes arbets­ Anna-Maria Åström och Maud Sundman uppgift är när hon tar emot den som sitt kallelse­ (t). Meddelanden från Folkkultursar­ arbete. Det är en lära som ger mening åt en kivet nr 10. Skrifter utgivna av Svenska tröstlös tillvaro. litteratursällskapet i Finland nr 562. Christer Winberg menar att man här kan få en Helsingfors 1990. 239 s., ill. förklaring till att motståndet mot att bilda fack­ föreningar var så starkt även bland arbetarna. "Hemma bäst" är efter vad jag förstår en före• Agitatorerna hotade centrala värden i textilarbe­ dömligt redigerad skrift. Den bygger på uppteck­ tarnas liv. Allt som gjorde att arbetarna överlev• ningar om hem och bostad och därmed förbund• de slit och fattigdom med självrespekten i behåll na kulturmönster i Helsingfors från tiden hotades och förhånades av den socialistiske agi­ 1910 -1940. Informatörerna, endast 16 till an­ tatorn. talet, är socialt fördelade på högre borgerskap, Arbetarna var rädda och arbetsgivarna och arbetarklass och ett litet fåtal från medelklass. prästerna var starka: "Den som sätter sig upp De är också vitt spridda över staden. Översikter och granskningar 103

Detta är resultatet aven tävling som Folkkul­ uppgå till omkring 50 % eller mer omkring 1920. tursarkivet utlyste 1981. Frågelistan med endast Jämför man förhållandena med de svenska slås sju frågor begärde svar på var barndomshemmet man omedelbart av att informanterna har erfa­ låg, hur man flyttade, hur bostaden var inrättad, renheter som besparats oss: inbördeskriget, eller om huset och tomten, familjen, vardagen och befrielsekriget, nödåren under första världskri• festen, arbetsfördelningen i hemmet och släkt• get, de tyska soldaternas inmarsch och slutligen kontakter. Svaren har sedan utformats mer eller bombningarna under andra världskriget. De se­ mindre fritt, mer eller mindre utförligt, men de nare hör visserligen inte till den beskrivna tiden håller sig till de givna frågorna. De publicerade men utplånade likväl barndomshemmen och där• bidragen är de bästa som kom in. Materialet har med de konkreta minnena för flera av informan­ delats upp på stadsdelar, som på detta vis fått en terna. social beskrivning. Dessutom inleds varje avsnitt Arbetarbostäderna i Helsingfors förefaller ha med en stadsdelsbeskrivning. Dessajämte textre­ varit om möjligt fattigare och sämre utrustade än digering har utförts av Maud Sundman. de motsvarande svenska. Många av de riktigt Det är Anna-Maria Åström som stått för urva­ fattiga var, i motsats till vad vi brukar föreställa let och analysen av frågelistmaterialet, sannolikt oss, finlandssvenskar. Den vanligaste bostadsfor­ också för slutredigeringen. Hon har också gjort men för dessa fattiga arbetare tycks ha varit ett ett försök till analys av det klasspecifika och in­ "hällrum" , d. v. s. det vi kallar spisrum eller rum teraktionen mellan de olika klasserna. Som van­ med kakelugnsspis. Det hade vanligen bara ett ligt är det den lägre medelklassen som fått minst fönster, dörren gick direkt ut till den kalla för• utrymme, vilket Åström också beklagar. Denna stugan, vattenpost och slask, dass och tvättstuga klass, med en ekonomi som inte översteg en väl• fanns på gården. Där bodde familjer med två betald arbetares men med ambitioner att uppträ• eller tre barn, kanske flera. Fick man en bättre da som borgerskap och uppfostra sina barn efter bostad om rum och kök hyrdes rummet ut. Att borgerliga normer, syns mig mer och mer intres­ läsa om den glädje, ordentlighet och lojalitet sant. Som bekant lyste den också med sin frånva• som kunde finnas under sådana förhållanden är ro i Frykman-Löfgrens kultiverade människa. gripande. Men så heter boken också "Hemma Helsingforskartor visar oss stadens utbredning bäst". Det är goda minnen som berättas. vid seklets början och var i staden de hem som De välsituerade tycks ha haft bostäder av sam­ beskrivs var belägna. Fotomaterialet är återgivet ma typ som i Sverige, planlösningarna förefaller med en pregnans och ett cljup som man sällan vara likadana möjligen med undantag av "tjäna• ser. Många av bilderna är helt utsökta och för• rinnerummet" som om möjligt var ännu mindre medlar fint stämningar från texten. Det är en än hos oss. blandning av informanternas amatörbilder och Tiden som behandlas är ju en övergångstid då bilder från museiarkiv. många kulturmönster luckras upp. Därför är den För en rikssvensk inställer sig omedelbart två svårfångad. Här finns det gamla familjemönstret frågor. Hur förhöll sig dessa finlandssvenskars med mor hemma som samlande kraft och organi­ boende till den finskspråkiga befolkningens? satör av hemmet, uppfostrare, högläsare och Och hur lika eller olika var förhållandena i Sveri­ förmedlare av ett kulturmönster. Men det finns ge? också yrkesarbetande med hemhjälp. Bland ar­ Den finsktalande befolkningen skymtar som betarna finns också hemmafrun i det ständigt hembiträden i de stora och förmögna hemmen nyskurade "hällrummet" eller tvätterskan som där barnen lärde sig "köksfinska" av dem i köket. trött kom hem efter dagens slit till nya plikter, Finska språket skymtar ibland som skolslang, matlagning och disk. Att borgarbarnen ständigt men mest lyser det med sin frånvaro. Endast i två var påpassade, formade, iakttagna och uppassa­ skildringar från riktigt fattiga arbetarhem leker de har sina paralleller i Sverige, likaså arbetar­ svensktalande och finsktalande barn med var­ barnens större frihet och kraven på dem att klara andra på samma gård utan att språkgränsen spe­ sig själva och hjälpa till på olika sätt: passa små• lar någon roll. FörMIlandena var ju också myc­ syskon, plocka vedbränsle och handla. ket olika jämfört med nu. Så sent som 1930 Språket är intressant. Barnens lekar har andra talade 28,5 % av Helsingfors befolkning svenska. namn än de vi använder: nata (kull), fyra mål I vissa "fina" stadsdelar kunde de svensktalande eller fyra slag (sannolikt brännboll), ettslag, 104 Översikter och granskningar

kungsboll, barbi och drummelpetter. Man och ovanor. Boken är inte lika rolig att läsa som skrann på skridskobanan, man bodde på hyra, "Den kultiverade människan" (det är ju inte hel­ eldade med klabb och på gatan drogs eleganta ler samma slags bok men använda fakta är ganska isvostjik av hästar. lika) men den är varmare och utan överlägsen• En sak till: Varje berättare får komma ordent­ het. ligt till tals. Det kan vara på 5 eller 20 sidor, var Boken har en utförlig sammanfattning på tys­ och en får stå för sina värderingar. Analysen ka - men inte på finska! visar respekt för var och en, ingen spelas ut mot Elisabet Stavenow-Hidemark någon annan, det drivs inte med någons vanor

KORTA BOKNOTISER

Gösta Sandberg: De turkröda kattun trycken Maud Wedin: Finnbebyggelsen i Änge kom­ i Dalarnas dräktskick. Särtryck ur Dalarnas mun. Illustrationer av Maria Blomberg. Ut­ hembygdsbok 1989. Falun 1990. 30 s., iii. given av Änge kommuns kulturnämnd. 1990.140 s., iii. Gösta Sandberg, vår främsta kännare av textilfärgning, har utgivit en hel rad böcker i ämnet, det senaste större Den gamla finska bosättningen i Sverige tycks väcka ett arbetet heter Indigo. En bok om blå textilier. En bok allt större intresse, kanske som en följd av den växande om röda textilier är under utarbetande. Som ett delar­ och omskrivna invandringen i modern tid. Även den bete har ett häfte om de turkröda kattuntrycken i Da­ tidigare föga uppmärksammade finnbebyggelsen i olika larnas dräktskick utkommit. kommuner i södra Norrland inventeras och dokumen­ Färgämnen och betmedel för färgning, exempelvis teras för eftervärlden. Finnbyarna i Ånge kommun har alun, har genom seklerna haft stor ekonomisk och kul­ nyligen presenterats i en originell publikation. Det ori­ turhistorisk betydelse. Sandbergs skrift handlar både ginella ligger i att författaren Maud Wedin och konst­ om rödfärgning enligt den turkiska metod som länge nären Maria Blomberg givit sig på att rekonstruera hölls hemlig och om trycktekniker på kattuner, som gårdars och byars utseende under 1700- och 1800- innebar stora problem på grund av svårigheterna att talen. Ekonomiska kartan och nytagna fotografier kont­ färga bomullstyger. Sedan man i Europa lyckats att rasteras mot Blombergs rekonstruktionsteckningar, framställa denna färgningsmetod, utvecklades den på ibland schematiska, ibland knivskarpa som torrnåls• olika sätt, speciellt i Mulhouse i Frankrike och i kan­ gravyrer. Boken är pedagogiskt åskådlig och fängslan• tonen Glarus i Schweiz, varifrån tryckta tyger spreds de, samtidigt spekulativ och vidlyftigt djärv. Det är över världen. Företagen som kunde de rätta metoderna uppenbart att boken bygger på djup förtrogenhet med var få. Den som införde dessa i Sverige var Wilhelm ämnet även om den inte läggs fram med vetenskapliga Röhss år 1827, och hans företag blev det enda mera ambitioner. Läsaren ges ingen egentlig information om betydande i branschen. Han och hans bror stod för hur rekonstruktionerna gått till eller om hur man löst övrigt bakom tillblivelsen av det Röhsska konstslöjdmu• olika bedömningsfrågor. Men jag tycker att det upp­ seet i Göteborg, det enda i sitt slag i Sverige. vägs av friskheten i framställningen, en originell form Förf. har tre välgrundade förslag på hur de tryckta av byggnadsinventering, som väcker intresse och lockar kattunerna kom att ingå i vissa av Dalarnas dräkter: till fortsatt arbete på ett område, där fördjupad forsk­ Genom import från Wien aven namngiven handelsman ning tveklöst behövs, den norrländska finnmarksbebyg­ i Falun, genom västgötaknallarnas försäljning eller ge­ gelsen. nom hårkullorna, som från sina färder till Ryssland tog Mats Hellspong med sig hem s. k. rysstrasor, halskläden i turkiskt rött. Kanske alla tre infallskanalerna gällde. I varje fall är ifrågavarande skrift visserligen kort men kunskapsrik. Gertrud Grenander Nyberg Brottning som folklig lek

Av Mats Hellspong

Brottning och boxning är två sporter ken i den medeltida norröna kulturen. med en likartad härstamning. Båda omta­ När islänningarna samlades till marknad las från Främre Orientens gamla kulturer eller ting samlades man också till att se på årtusendena före Kristi födelse, t. ex. brottningsmatcher mellan unga män. från Assyrien på 2000-talet f. Kr. Båda Leikfang stod på Island för brottning på sporterna finns avbildade på den beröm• lek. Fang eller fangbrögd stod för den all­ da bägaren från Hagia Triada på Kreta varliga brottningen, den som en krigare från omkring 1600 f.Kr. Båda tillhörde måste kunna praktisera om han ställdes de ledande olympiska idrotterna i anti­ . vapenlös (Einarsson 1989, s. 141). kens Grekland och båda överfördes sena­ Och även i det svenska bondesamhället re till Romarrikets mer våldsbetonade under 1800-talet var brottning en all­ folkspektakel. Men det finns också viktiga mänt utövad idrottslek. Jag skall här för• skillnader. Medan boxningen under me­ söka se vilka varianter av brottning som deltiden och den nyare tidens första sekel utövades på den svenska landsbygden; ?il­ inte lämnat många spår efter sig, kan man ka förbindelser men även kontraster som följa brottningens utveckling med relativt denna brottning uppvisar gentemot den rika belägg från flera världsdelar, inte moderna brottningssporten och vilken minst Bortre Asiens kulturer, t. ex. Kina, roll brottningslekarna kan ha spelat i det Tibet och Japan Gfr Hellspong 1982). gamla agrara samhället. När det gäller de båda idrotternas för• Johan Götlind talar i sin översikt från ankring i det nordiska bondesamhället är 1933 av den folkliga brottningen i Nor­ också skillnaderna stora, förvånansvärt den om tre slags brottning: ta livtag, ta stora skulle man vilja tillägga. Boxning kragtag och glimabrottning (Götlind har aldrig varit någon utövad idrott i det 1933, s.16ff). Att ta livtag gick ut på att förindustriella Norden. De uppgifter de två brottarna kopplade sina armar om som finns i traditionen om "nävkamp", ryggen på motståndaren, oftast med ett t. ex. att "picka", är så få att de nästan är krysstag med ena armen över och den negligerbara. Däremot har brottningen i andra under motståndarens arm. Så gick hög grad varit en levande idrott. Får man man avvaktande, starkt framåtlutade, och döma av de isländska sagornas skildringar sökte få ett tillfälle att slå eller rycka om­ var brottningen den vanligaste idrottsle- kull motståndaren. Tekniken överens- 106 Mats Hellspong stämmer med en vanlig utgångsställning ningsmaterial som finns bevarat från den även i modern brottning. svenska landsbygden. Återspeglar det för De övriga två huvudtyperna av brott­ övrigt den tredelning i livtag, kragtag och ning kännetecknas båda av att man tar glima, som framträder i de nämnda tag i motståndarens kläder. Vid att ta översikterna? kragtag fattar man med händerna i mot­ Innan jag nu går över till en närläsning ståndarens rockkrage och söker rycka ho­ av uppteckningsmaterialet vill jag gärna nom ur balans och slå honom till marken. understryka, att det är brottningen som Vid glimabrottning tar man tag i motstån• idrottslek, låt vara enkel och primitiv, darens bälte eller byxlinning. Ibland tas som jag behandlar här. Och inte brott­ greppet blott med högra handen medan ning som slagsmål. Övergången kunde den vänstra hänger fritt. Glimabrottning­ ibland vara oklar. Gustaf Ericson, en av en omtalas i de isländska sagorna och har 1800-talets viktigaste folkminnesuppteck­ betraktats som ett slags nationalsport på nare, som ingående behandlat Åkers och Island in i modern tid. Den kräver i jäm• Rekarne härader i norra Södermanland förelse med att ta livtag mindre av rå på 1830- och 1840-talet, har berört den styrka och mer av balans och tekniskt ofta svävande gränsen mellan ordnad kunnande. brottning och allmänt slagsmål på följan• Johan Götlind nämner även den s k bäl• de sätt: tesspänningen, som en tänkbar form av Brottning var en nog allmän öfning, så fort någon brottning, men stannar för att avvisa den folksamling ägde rum. Oftast skedde det af godmodigt nöje och vad, men ock många gånger uppmuntrades till som en alltför osäker och bräcklig tradi­ brottning af den som hade hämnd i sinnet - Det hände tion. Hans tredelade indelning av brott­ ofta att råck, väst och halsduk aftogos, och i ifvern ningssporten går igen hos Carl-Herman sönderrefs skjortan, då leken ofta gick till allvar och Tillhagen (1949) och återfinns även hos ond blod, heldst om man hade horn i sidan till hvarand­ ra. 1800-talsupptecknaren P A Säve i hans Det fanns mången hjelte den ingen kunde lägga, men Gotländska lekar (1948). Säve talar om då bränvin fanns, såsom på auktioner, danstillställning• ar eller andra folksamlingar, så tillämpades ofta ord­ takes genom rygg-kast, armkast eller byx­ språket: många hundar ä haarns död, och många som ekast, vilket motsvarar Götlinds tre varit af samma hjälte öfvervundna, sammanrotade sig huvudformer. Man skall dock vara upp­ och grundligt kringklappade honom så att han nära nog naken, blå och blodig fick gå ifrån leken. Då brott­ märksam på att de tre nämnda författar• ning ingick på hederligt sätt, så var allmänheten bådas na står i ett beroendeförhållande till var­ secundanter och den som nyttjade käringknep blef andra. Götlind följer i mycket Säve och dömd öfvervunnen. Stora och blodiga slagsmål inled­ des ofta genom brottning, men nu sedan spritdrycker­ Tillhagen förlitar sig på Götlind. na förbjudits vid offentliga folksamlingar och man är Götlind går inte närmare in på frågan bättre klädd så vill ingen inlåta sig i sådana affärer hur man segrade i en brottningsmatch. (Ericson, Ur Södermanlands folkliv III, folklekar). Räckte det med att slunga motståndaren till marken eller måste man pressa honom Livtag på rygg eller hålla honom i ett sådant läge Berättelser om denna form av brottning att han inte kunde röra sig? Hur pass finns från hela landet, men trots allt i rätt mycket skiftade reglerna lokalt inom den begränsad omfattning från landskapen folkliga brottningen i landet? Låt oss prö• kring Mälaren, där kanske traditionen ti­ va svaret på dessa frågor i det uppteck- digt tunnats ut. Livtag är den vanligaste Brottning som folklig lek 107 benämningen. Särskilt i södra Sverige (Skåne, Småland) är den allmän, men tycks också förekomma i t. ex. Dalarna och Jämtland. Benämningen ryggtag (ryggkast, i dialektal form t. ex. röggtaj el­ ler röggatag) har dock också vid spridning i södra och mellersta Sverige. I norra Sve­ rige med början från Värmland i söder har termen fångtag ifångkast) varit tämli• gen frekvent. Andra lokala uttryck med släktskap med det traditionella sättet att benämna lekar i bondesamhället är kast fang (Vilhelmina, Lappland), bryta rygg (Delsbo, Hälsingland) och knäppa rygg (Boda, Dalarna). Att ta livtag innebär som vi sett att de båda brottarna fattar med armarna om varandras ryggar ifig. 1). Det sägs i regel att man skall fatta med den ena armen över motståndarens axel och med den andra under axeln. Det vore nämligen en Fig. 1. Livtag. Foto efter Stejskal 1954. uppenbar fördel för en brottare att få koppla bägge sina armar under motstån• darens; han kan då lättare dra sin partner en, meddelar om den folkliga isländska intill sig och sedan kasta honom. Kopp­ brottningen, att i livtag (eller ryggjeknep­ lingen i kryss påpekas som något ovillkor­ paJ var, till skillnad från andra brottnings­ ligt i de flesta av uppteckningarna. former, alla knep strängt förbjudna (Ei­ En annan regelanmärkning är genom­ narsson 1989, s. 147). gående i uppteckningarna. Den gäller an­ Livtagsbrottningen gick nu till så, att vändandet av benen (krokben, tjuvben). De brottarna vaggade fram och tillbaka med flesta sagesmän hävdar att krokben inte armarna kopplade runt motståndarens var tillåtna. Enstaka berättare påstår att rygg. Man höll överkroppen kraftigt krokben fick användas, i varje fall om framåtböjd och sökte undvika att dras in man i förväg kommit överens därom. Nå• mot motståndaren. Detta sätt att brottas got fler sagesmän tycks mena att krokben förekommer som bekant även i modern kunde förekomma men att det inte an­ brottning. Men den stora skillnaden är sågs särskilt hedersamt. Att bruka krok­ att moderna brottare (i den grekisk-ro­ ben var att använda sig av knep, ett ord merska stilen) går och rycker varandra som hade klart nedsättande innebörd. längs armarna och söker nya greppmöj• Somliga förstärker fördömandet genom ligheter. I den traditionella brottningen att kalla krokben för käringknep. Thor­ var greppet redan givet: man kopplade stein Einarsson, som nyligen behandlat från början ett bestämt grepp, här livtag. den isländska och den norska brottning- Det sägs även i någon uppteckning att 108 Mats Hellspong

man inte fick börja kraftmätningen förr• nalt och från tid till annan. än båda brottarna meddelat att de var En majoritet av sagesmännen menar, klara, d. v. s. fått sitt grepp kopplat. Det att segrare var den som vid fallet kom rörde sig med andra ord inte om varierad överst. Detta innebär att det bara är brottning utan om att man tävlade om själva kastet som räknas: den som hamnar vem som bäst kunde utföra ett bestämt i överläge efter kastet vinner taget. Men grepp eller kast. flera påpekar att man måste kunna hålla Det är symptomatiskt, att själva ordet kvar motståndaren i underläge en stund brottning inte i allmänhet användes om för att få räknas som segrare. "När jag leken i fråga. Det talas visserligen dialek­ hade fått omkull kamraten på ryggen å talt om att bryggas (Skåne), bröggas (Hal­ hållit honom litet i den ställningen så var land), brökkas (Västergötland), brötas (Sö• jag segrare", säger en sagesman (f. 1861) dermanland) och bråtas (Medelpad) - från Tveta i Värmland (IFGH 3754). I två ord som rimligen går tillbaka till verbet belägg betonas att den besegrades axlar bryta - men det är ändå själva greppen måste vara pressade mot marken. Här som givit namn åt idrottslekarna: livtag, kan naturligtvis de moderna brottnings­ kragtag, byxtag. Man tar tag snarare än reglernas bestämmelser ha påverkat an­ brottas. Själva ordet takas används som tingen de lokala reglerna eller också den verb på flera håll i betydelsen ta tag eller berättande meddelaren. "Skulderblads­ brottas. Så talar P. A. Säve på Gotland regeln kände man ej till", säger tvärtom om att takes för den folkliga brottningen Levi Johansson i en uppteckning från där vid mitten av 1800-talet (Säve 1948, s. Frostviken i Jämtland 1930 (EU 14668). 51). Att takas är dock på många håll syno­ Men det finns också flera uppgiftsläm• nymt med att brottas på skämt, att gnab­ nare, som redogör på ett trovärdigt sätt bas (ULMA 2715, Malung, Dalarna) eller för att den som hamnat i underläge efter mer planlös brottning (ULMA 3201, ett livtagskast kunde ta sig ur detta och Frostviken, Jämtland). Att kastas eller ryc­ själv vinna genom att pressa ner sin mot­ kas är andra namn på den folkliga brott­ ståndare i ett bestående underläge. I så• ningen. De understryker ytterligare att dana fall är det med andra ord inte bara det är den stående brottningen som räk• fråga om ett kast utan om en brottning nas. som pågår tills den ene måste ge upp eller Livtagsbrottningen går alltså ut på att inte kan röra sig. Jacob Fellman berättar slå omkull motståndaren. Om man lyckas från en resa i Lappmarken vid sekelskiftet förbli stående medan motståndaren kas­ 1900: tas till marken har man vunnit. Men det För att anses såsom segervinnare är det ej nog att var ganska ovanligt att den fallande inte bringa denne i nyssnämnda läge, utan han måste äfven drog med sig den slående så att bägge kunna qvarhållas deri. Ty om det lyckas den kullkastade att emot den andres vilja ånyo svinga sig upp och tillika tumlade omkull. Vad hände då? Vem är slå denne under sig, då är det han, som hemför segern det som vinner? De tidigare författarna (Fellman 1906, s. 152). ger inga klara besked på den punkten, En uppteckning från Boda i Dalarna be­ vilket är förståeligt eftersom uppgifterna rättar om samma sak: bland sagesmännen går isär. Självklart Mestadels så förlorade den som kom under då man till har reglerna kunnat variera både regio- sist kom omkull på marken. Detta, att man kom ikull Brottning som folklig lek 109

och under på marken, var dock inte alltid det slutliga grad ett balansprov, där det gällde att ge avgörandet. Den ena parten som kom under på marken akt på motpartens rörelser och göra has­ ansåg sig icke dermed genast besegrad. En del brottare som tränat upp sig i hög form, sökte nemIigen även fast tiga motrörelser för att få honom ur ba­ de räknade komma under i fallet, ändå sedan slingra sig lans och kunna kasta honom till marken. undan på sidan för att sedan så småningom, med upp­ Om t ex motståndaren sökte rycka åt ett bjudande av all sin vighet och styrka, få sin motpart under sig. Endast så snart som endera parten slutade håll kunde man snabbt följa med i rycket att kämpa emot ansågs det att han förlorat och motpar­ för att sedan sätta in ett eget åt samma ten vunnit (EV 17430). håll, vilket motståndaren då inte alls hade beredskap för, varför han lätt kunde för• Denna beskrivning avser egentligen den lora balansen. Det förefaller också som andra huvudformen av brottning, kragta­ om toleransen mot krokben var något get, men fortsättningen efter fallet och större vid kragtag än vid livtag. Det ligger utkorande t av segraren har skett på sam­ också närmare till hands att försöka an­ ma sätt i båda dessa tvekamps former. vända benen vid kragtag, eftersom brot­ Samma sagesman från Boda säger för öv• tarna där rör sig närmare inpå varandra. rigt om livtaget: "Det var dock vanligt Livtagsbrottningen utfördes ju med även vid livtag att man sökte övervinna starkt framåtlutande överkroppar och be­ varandra sedan man kommit omkull på nen rätt långt från motståndarens. marken. Ofta högg den som låg under Medan det vid livtag var en fördel att klackarna i marken så att jordkossorna ha ett lågt kopplat grepp - något man yrde omkring, varvid den som låg över stundom hade all möda att bibehålla sitt läge ovanpå den andra." Från Frostviken intygar Levi Johansson detsamma: Lyckas det för den underliggande att svinga sig ovan på och stiga upp, så har han vunnit. Detta gäller för alla former av brottning (EV 14668).

Kragtag Denna form av brottning är känd från hela landet. (Dock är beläggen relativt få från Mälarlandskapen även i detta fall.) Benämningen är intressant nog kragtag (med dialektala varianter som t. ex. krava­ tag eller kravataJ) i hela landet. Ytterst få alternativa benämningar finns, dock slängtaj (Småland), armtag (Dalarna), arm­ kast (Lappland) och ta röck (Närke). Vid kragtag fattar man tag i varandras rockkrage eller kavajkrage (fig. 2). "Om man vid kragtag tog för långt upp och satte knoga mot halsen sades det att man tog tjyvtag", heter det från Regna i Ös• tergötland (EV 3693). Kragtaget var i hög Fig. 2 Kragtag. Foto efter Stejskal 1954. 110 Mats Hellspong

undvek genom regeln om krysstag - var så riskabelt att man förbjöd det. Det kun­ motsatsen fördelaktig vid kragtag : att fat­ de t. ex. gå ganska illa om den kastande ta högt i moståndarens krage. Med sådant under själva lappkastet släppte sitt grepp utgångsläge var det lättare att rycka mot­ och lät den kastade flyga fritt genom luf­ ståndaren med sig. Men detta "övertag" ten. I somliga uppteckningar antyds att kunde liksom vid livtag motverkas med att lappkast inte betraktades som fullt ärligt man bestämde att greppen skulle tas spel. "Taget är inte ofarligt och användes kryssvis. Man tog då med ena handen i sällan mellan goda vänner", heter det kragen vid motståndarens nacke och med från Nottebäck i Småland (EU 215). Det den andra i sidan av hans rock. Motstån• brutala i lappkastet kunde förstärkas med daren fattade samma grepp. att man satte upp knäet eller foten i mot­ Vid kragtag praktiserades ofta en speci­ ståndarens skrev under själva kastet ell och ganska våghalsig taktik. Den gick (Bjuråker, Hälsingland, EU 6105). ut på att den ene brottaren, då motstån• Lappkastet måste slås snabbt och över• daren pressar sig mot hans bröst, plöts• raskande för att lyckas. Om motstånda• ligt och oväntat kastar sig bakåt med ren nämligen hann parera kastet kunde krökt rygg och drar sin motståndare med det sluta illa för den slående: "Ofta hän• sig. Sedan han så slungat motståndaren der det dock, att han ej mäktar göra detta över sitt eget huvud vrider han sig snabbt krafttag utan faller till marken med mot­ runt och slänger sig över den kastade (fig. ståndaren över sig, varvid den senare får 3). Detta är det berömda lappkastet som en lätt seger utan egen förskyllan eller omtalas flitigt i uppteckningsmaterialet. värdighet" (ULMA 2551, Boda, Dalar­ Det beskrivs då ofta som "farligt", ibland na).

Fig. 3. Lappkast. Foto efter StejskaI1954. Brottning som folklig lek Hl

Att lappkastet ansågs riskabelt och på gränsen till oärligt kan förklara dess namn. Det låg naturligtvis nära till hands att associera detta vildsinta kast med främmande grupper eller utomstående personer. Man talade om lappkast eller lapptaj men också om finnkast eller finn­ taj. Samma mekanism, att skylla ett disku­ tabelt kast på främmande grupper, möter vi i Finland. Enligt Stejskal har man där på svenskt område kallat detta grepp för finnkast eller rysskast, medan man på finskt område talat om ryssänkasti (ryss­ kast) eller t. o. m. mustalaispaini (zigenar­ brottning) (Stejskal 1954, s. 39 och 162). Einarsson ger från Island detta grepp namnet Skessubragd, d. v. s. Trollkvinno­ knepet (Einarsson 1989). Att lappkastet fått sitt namn efter skidåkarens lappkast, då han kastar om sina skidor i motsatt färd• riktning, först den ena och därefter den andra, verkar föga troligt. Snarare kan man föreställa sig att denna tvära omkast­ ning av skidorna fått sitt namn efter brot­ Fig. 4. Byxtag. Foto efter Stejskall954. tarkastet i norra Norrland.

Byxtag Det finns i traditionsmaterialet uppgifter häftiga rycken omkull, den, som i fallet blir underst är om en tredje typ av brottning. Den kallas besegrad (EU 17236). då vanligen byxtag. Man kanske kan kalla I en uppteckning från ]ät i samma land­ den en variant av kragtaget. Likheten är skap, Småland, talas om att dra bälte eller att man i båda fallen tar grepp i varandras dra rem: kläder. Vid byxtaget fattar man dock ett Man fattade i varandras sältrem (de som ingen hade lägre grepp (fig. 4). Från Bjuråker i Häl• lånade en för tillfället) och så börjades en yrande dans singland sägs att man fattade "ett tag i der det gällde för dem att var för sig stå på benen i byxhjulfen och en bak i rockslaget", alltså svängarna och att vid passligt tillfälle svänga ikull sin motståndare (ULMA 2820). ett utgångs grepp som ligger mycket nära kragtagets. Från Kråksmåla i Småland ta­ Uppgifterna om byxtag i traditionsmate­ las om att "slänga svångrem eller svält• rialet är inte på långt när lika många som jor". Denna lek beskrivs på följande sätt: rörande de två andra formerna av brott­ Leken avser att de lekande ska slänga ikull varandra, då ning. Gränsen mot kragtag är som dom fattat i varandras svångremmar stundom blott nämnts inte heller tydlig i flera av de med höger hand, stundom med båda händerna efter överenskommelse. Vanligen falla de båda genom de uppgifter som finns. Ibland intog man en 112 Mats Hellspong utgångsställning som var ett slags mellan­ chen. ting mellan kragtag och byxtag: man höll Brottning har också gammal hävd på i motståndarens krage med ena handen de engelska öarna och i Bretagne. Den och i byxlinningen med den andra. Det s. k. keltiska brottningen har förhistoriska finns även uppgifter om att livtagsbrotta­ rötter i dessa områden och har levt vidare re tog av sig livremmen för att inte mot­ in i nyare tid på Irland och i Skottland, i ståndaren skulle ta tag i den: "En del tog Wales, i Cornwall, Devonshire, Westrnor­ av sig bäll-te, livremmen, då de skulle ta Iand och Cumberland i England och i rygg-tag, så att den andre icke skulle få Bretagne. Man har föreställt sig att den hålla i den" (ULMA 2926, Transtrand, isländska gliman hämtats från dessa trak­ Dalarna). ter med av nordmännen erövrade slavar Att det ändå finns goda skäl att stanna under vikingatiden. Olika stilar· och reg­ något för byxtaget beror på att vi här står ler utformades i de olika områdena. inför en form av brottning som en gång Brottningen i Cumberland och Westrnor­ hade stor betydelse i den norröna kultu­ Iand i nordvästligaste England byggde på ren. På Island kallas denna brottning som ett i utgångsläget fattat livtag och påmin• nämnts glima, har rötter tillbaka till saga­ ner därför om den traditionella allmo­ tiden och utövas i moderniserad form gebrottningen i Sverige. När den moder­ även i våra dagar. Etymologiskt betyder na internationella brottningen slog ige­ glima "lek", egentligen "glädje" Gfr nom i England i slutet av 1800-talet var "glimma", "lysa"). Moderniseringen in­ det främst denna traditionella Cumber­ nebär bl. a. att man infört särskilda bälten land- och Westmorland-brottning som i vilka brottarna skall fatta tag för att fick lämna scenen. skydda byxorna. Den moderna isländska Brottningen i Bretagne har berörings• glimabrottningens bälte är ett dubbelbäl• punkter med utövandet i Wales och i te, som dels går runt livet, dels runt lå• Cornwall och Devon i sydvästra England, ren. Brottarna fattar då med ena handen en glimaliknande brottning med fria ar­ om livbältet och med den andra om lår• mar och grepp i byxor och jackor. Cou­ bältet. Den moderna glimabrottningen ren, som den bretagniska brottningen kal­ innehåller vissa kastgrepp som har mot­ lades, utövades på byarnas utmarker och svarigheter i vad man känner till om hur ängar, gärna efter större jordbruks­ den fornnordiska gliman gick till. arbeten. Utmaningsmatcher om priser Den schweiziska nationalsporten förekom allmänt. Därvid använde sig Schwingen visar besläktade drag med gli­ funktionärerna aven piska och käpp för ma. Den utövas numera vid stora natio­ att hålla den påträngande publiken borta nella tävlingar men har sina rötter i lands­ från brottarna (Gouren 1985, s. 9). Lik­ bygdsbefolkningens brottning under tidi­ som i Cumberland-brottningen och i den gare sekler. Brottarna är klädda i lång• nordiska allmoge brottningen var syftet byxor och bär utanpå dessa korta byxor alltid att kasta motståndaren till marken, med lädergördel. Man fattar med ena brottning i liggande ställning förekom handen i gördeln och med den andra i inte. byxkanten. Minst en hand måste sedan Den som främst intresserat sig för gli­ behålla utgångsgreppet under hela mat- mabrottningen i Sverige är Johan Götlind Brottning som folklig lek 113

(Götlind 1932). Framför allt genom hans den nutida isländska gliman äger. I detta fall är Island aktiviteter under 1920- och 1930-talet modernt, Sverige ålderdomligt och primitivt (Götlind finns ett mindre antal uppteckningar som 1932, s. 98). belägger förekomsten av byxkast eller Till detta kan man kanske göra vissa re­ bältkast i den svenska bonde traditionen. servationer. De svenska beläggen är för• Före Götlind finns några litterära be­ hållandevis få. Kan man verkligen kalla skrivningar av byxkast, dels av P. A. Säve det för att en form av glimabrottning "le­ från Gotland, dels av Erik Modin från ver kvar" i Sverige? Och hur visste Göt• Tåsjö i Ångermanland. Säves är mest må• lind att inte motsvarande enkla och pri­ lande: mitiva brottning samtidigt levde kvar på ... eller 3:0, då man, på samma vis omfattande hva­ sina håll på Island, parallellt med en mo­ randra, med byxekast eller händernas fattande i byxän• dern, till verklig sport utvecklad glima? dan (-baken), då i synnerhet lyfta kamraten högt i väd• ret och vill slå honom omkull: den andra åter spärrar då Det vore märkvärdigt om så inte hade ut benen för att stå i fallet och att rycka den förra med varit fallet, sig och att komma ofvan på honom i fallet (Säve 1948, s. 51 - jfr Modin 1916, s. 295). Brottningens sociala kontext Att döma av Maximilian Stejskals avhand­ Det fanns självklart vissa miljöer och ling om den folkliga finska idrotten har situationer, där det låg nära till hands att traditionen om byxkast eller bältkast varit starka personer prövade varandras brott­ mer utbredd i Finland än i Sverige. Han ningsförmåga. Offentliga tillställningar lämnar rader av belägg såväl från där det var möjligt och vanligt var auktio­ svenskspråkigt som finskspråkigt område. ner och marknader. "Auktioner avsluta­ Bältkastet kallas i svenska Finland även des vanligen med brottning. T. o. m. äld• för livkast eller remkast. Också i norsk re personer deltogo någon gång i denna folktradition tycks byxkastet ha haft en kraftmätning byamännen emellan" , heter plats: buksetak eller broktak. Ett märkligt det från Delsbo i Hälsingland (EV 1478), belägg för detta är en trästatyett, nu i De en ort som under 1800-talet hade rykte Sandvigske Samlinger i Lillehammer, om sig som ett slagsmålscentrum par pre­ som föreställer två brottare som kopplat ference. Säkert var det ofta den berus­ ett brottargrepp i varandras byxor. Staty­ ning, som hörde till bilden vid både auk­ etten anses ha medeltida ursprung (Ei­ tioner och marknader, som ledde till narsson 1989, s. 147). provocering och slagsmål. Gränsen mot Johan Götlind fann ett visst nöje i att regelstyrd brottning måste ha varit oklar. visa, att glimabrottningen, som på Island Vid marknader uppträdde för övrigt gär• uppfattas som en nationalsport, också na professionella brottare och lät sig ut­ funnits i Sverige. Han gick t, o. m. så manas av lokala förmågor (EV 1436). På långt att han hävdade att den här levde så vis spreds rimligen också kunskaper kvar i en ursprungligare form: om brottningens grepp och taktiska fines­ I Sverige däremot lever den gamla formen kvar. Vi ha ser över landsbygden. Även personer i icke förfinat idrotten på något sätt utan fatta varandra lokalsamhället kunde vid auktioner och som på Islands sagotid. Men vi ha icke heller utvecklat marknader sätta en summa på spel mot denna brottning till den mångfald arter, som dess is­ ländska motsvarighet har, eller i dess utövning nått vem som ville ställa upp i en brottnings­ fram till en sådan skönhet och idrottsmässighet, som match. 114 Mats Hellspong

Även mindre offentliga tillställningar, t. ex. "Mulnäs-Maja" från Björkö-Arhol• där folk i större skaror kunde samlas, ma i Uppland (ULMA 17718). Andra sa­ t. ex. kalas och drängstugor, kunde leda gesmän betonar att brottningen inför till utmaningar och brottning. Ur upp­ flickor blev våldsammare än vanligt: teckningsmaterialet framträder också pa­ Bråttas var en verkligt hårdhänt lek, ock på samma gång userna i det dagliga arbetslivet som lämp• farlig. Ty om till ex. några flickor såg på när ett par liga tillfällen till brottningsövningar . bråttades, så ansågs den som inte rådde på den andre "Under höstarbetet brukade unga utan kom under, för en stackare även i jäntornas ögon (ULMA 7882, Kumla, Västmanland). pojkar, 16-20 år, brottas när de hade middagsvila" , heter det från Hörby i Skå• Det är självklart att brottningen vid t. ex. ne (EU 155). "Jo, slog fång gjorde vi där i marknader och auktioner, särskilt om det flottninga" , berättar en sagesman från kommit alkohol med i bilden, blev annor­ Liden i Medelpad (EU 46025). "Under lunda än vid nappatag mellan två drängar midsommaren brukade mycket 'brott­ hemma på gårdsplanen. Utmaningar i ning' gå av stapeln 'å bruka'. (Bjuråker spritpåverkat tillstånd gjordes ofta av hade fyra bruk: Hedvigsfors, Friggesund, hämndbegär eller vinningslystnad. Alle­ Moviken och Strömsbacka.) Knip-Pelle, handa knep kunde då komma till använd• Nisje-Nisse och Hessar voro de styvaste ning i en kamp på blodigt allvar, även om brottarna. De rev sön't kläderna på var­ åskådarnas medverkan kunde verka åter• andra, när de brottades", heter det från hållande. Över huvud taget är det intres­ Bjuråker i Hälsingland (EU 6105). Det sant att ur traditionsmaterialet kunna ut­ sista citatet avser väl snarare brottning på läsa hur publiken så att säga "övervaka• fritiden, kanske främst i samband med de" att brottningen gick rätt till och att midsommarfirandet, som ju av hävd var regler och normer följdes. Det var t. ex. särskilt omfattande vid de gamla järnbru• viktigt att den som blev besegrad tog det­ ken. ta med manligt lugn och inte uppträdde Uppteckningar berättar om att brott­ hämndlystet eller demonstrerade ovilja ning användes för att skilja rivalerna åt mot sin besegrare. Detta noterades i så vid den rituella uppvaktningen av flickor­ fall av åskådarna som snart gav spridning na inom det nordsvenska nattfrieriet. Var åt denna brist i karaktären. flera pojkar intresserade av att uppvakta Allvaret i brottningen, behovet av att samma flicka brottades de om henne hävda sin styrka i kamp med jämnåriga, (ULMA 8227, Gnarp, Hälsingland). framgår även av uppgifter om mer eller Brottningen var ett mandomsprov, som mindre magiska hjälpmedel som man tillspetsades om det fanns flickor som kunde ta till för att vinna. Imber Nordin­ åskådare. På den punkten är uppteck­ Grip har i en uppteckning från Hassela i ningsmaterialet litet motsägelsefullt. Hälsingland uppgiften, att man skulle Ibland sägs att kvinnor var portförbjudna stoppa på sig ben från kyrkogården för på brottningsplatsen (ULMA 12971, He­ att få överhand i brottningen (ULMA desunda, Gästrikland). Andra uppteck­ 12721). Följande knep, som tydligen av­ ningar innehåller uppgifter om att vissa ser kragtag, berättades 1908 för Levi J 0- kvinnor, ofta då betraktade som ett slags hansson aven sagesman i Torp, Medel­ original, kunde brottas med männen, pad: Brottning som folklig lek 115

För att jag aldrig skulle bli övermannad i fångkastning, En värdering som skymtar fram i materi­ lärde han mig, att jag tidigt på våren skulle fånga en alet är att det ofta ansågs mer hedersamt huggorm, rycka ut honom gaddarna och sätta i rocksla­ gen som knappnålar. Den, som sedan högg tag i mig att våga en attack än att slutgiltigt vinna skulle domna i armarna. en brottningsmatch. Det heter på följan• de sätt från Boda i Dalarna: En mycket yngre uppteckning, från Mis­ Detta, att gå till anfall så att det ledde till ett avgijrande, terhult i Småland (ULMA 28724) nämner räknades emellertid till dens förtjänst som sålunda gick att man faktiskt kunde sticka riktiga till anfall ehuru om han ändå till sist genom den andres knappnålar i kavajslaget, ett knep som vighet och knep förlorade sedan de kommit omkull på marken. Från åskådaresidan bedömdes det som att det naturligtvis var dömt att upptäckas och var hans "tag" som gått till anfall, varför han ändå då knappast renderade något beröm. tillerkändes en viss värdeenhet fast om han förlorade på slutet. Den som genom vighet och knep till sist segrade tillerkändes visserligen den slutliga segern, - Den gamla allmogebrottningen utfördes ty även dessa egenskaper skattades högt, men segern inte under den sammanbitna tystnad, underskattades dock till en viss del såsom icke varande som utmärker moderna brottares uppträ• ett utslag av verklig styrka och mannakraft, utan mera dande. En invitation till brottning kunde en följd av upptränad vighet och smidighet (EU 17430). ske med uttryck som "Ska vi ta ett tag?" Vad som sägs i detta citat är med andra eller "Törs du ta ett tag?" (ULMA 16997, ord, att styrkan beundrades mer än vig­ Råggärd, Dalsland) eller "Kom, ga ve i het och smidighet och att den djärva at­ tag" (ULMA 5114, Nederluleå, Norrbot­ tacken uppskattades mer än en aldrig så ten). Den som vid livtag fått upp sin mot­ framgångsrik parad. Den utdragna sega ståndare i ett prekärt läge inför ett kast brottningen i liggande ställning framstår kunde fråga honom på vilken sida han inte som särskilt attraktiv. Det blir begrip­ ville ligga (ULMA 2551, Boda, Dalarna). ligt att brottningen i bondesamhället Just denna fråga kunde ha ett taktiskt främst handlade om att pröva varandra i syfte, vilket framgår aven uppteckning stående ställning och att det gällde att frånJät i Småland: därifrån slå motståndaren till marken. Ett knep var att fråga, t. ex. Masse frågar Nisse: Vid vilken sida vill du nu ligga? Det händer att motparten Det rörde sig alltså inte om att ha en stor icke känner knepet, utan pekar åt det håll han vill ligga. repertoar av grepp, t. ex. olika brytgrepp, Då passar Masse på i ögonblicket, och tar ett krafttag åt utan mer om att med bevarad styrka och det hållet och Nisse ligger der. Det gick lätt, ty Nisse balans slå omkull sin motståndare. I höll ju med endast en hand i Masses krage och pekade med den andra (ULMA 2820). Thorsteinn Einarssons framställning av isländsk brottning, med dess förankring i Efter fallet slutade ju vanligen en match äldre norrön litteratur, möter vi brottare med att den ene brottaren höll den andre som prövar tre gånger mot varandra. nerpressad mot marken, i regel tills den­ Den som vinner två av dessa kast är slut­ ne gav upp. Även under denna del av giltig segrare (Einarsson 1989, s. 147). brottningen kunde man konversera var­ Det rör sig alltså om kast, man skall bryta andra. Från Mora i Dalarna finns följan• eller slunga motståndaren till marken, de dialog upptecknad: inte brottas i liggande ställning. I jämfö• "Si du att du ligg dan nu då ä?" (Ser du att du ligger där relse med detta är det intressant, att det i nu då?) - "Nai, innt enn innt" (Nej inte än inte) - "Kennä du wenn du dugad nu då ä?" (Känner du vad den svenska traditionen från 1800-talet du duger till nu då?) (ULMA 3616). ändå finns uppgifter om att en omkullsla- 116 Mats Hellspong

gen brottare kunde vända sitt underläge efter vilken han tog sitt namn, skulle till seger. Jag föreställer mig att vi här 1630 ha blivit "kung" i midsommarbrott­ spårar en utveckling av den folkliga brott­ ningen. Denne Albogius kallas av ningen: från rena kast, ofta förmodligen Winblad von Walter för Hedesundas så att man inte ens fick flytta fötterna förste student, vilket han blev 1629, året från utgångsställningen, till en brottning före kungavärdigheten. Albogius blev som också kom att innehålla kamp i lig­ med tiden kyrkoherde i Rogsta i Hälsing• gande ställning, där den blev segrare som land, där han 1685 lät sig efterträdas i till slut höll sin motståndare i ett grepp ämbetet av sonen Olof och där han dog som denne inte kunde ta sig ur. 1689 (Uppsala ärkestifts herdaminne, del 2, 1843, s. 418). Midsommarbrottningarna i Hedesunda Winblad von Walter skildrar såväl Al­ Institutionaliserade tävlingsplatser för bogius som hans söner och sonsöner som idrott av samma typ som islänningarnas kraftkarlar. Albogius sex döttrar kallade Fangabrekka var inte vanliga i det svenska sig Albogia efter fadern, medan, märkligt bondesamhället. Men när det gäller nog, de två sönerna använde modems brottning finns det faktiskt exempel. I L. flicknamn, Kanik. Om sonen Olof Kanik E. Åhrmans "Beskrifning öfver provinsen sägs i herdaminnet att han "öfverföll fle­ Gestrikland" från 1861 finns följande ra gånger sedermera Prosten O. Broman passus rörande Hedesunda socken: i Hudiksvall från predikstolen med skälls• Aftonen före midsommardagen samlar sig efter gam­ ord" (Herdaminnet 1843, s. 419). Det mal sedvana den manliga delen af denna sockens ung­ hör då till bilden att Olof Broman, Häl• dom på åsen norr om Brunns by, der brottningar före• tagas, som någon gång ej aflöpa utan bräckta armar singlands store utforskare på 1700-talet, och ben (Åhrman 1861, s. 27). författaren till "Glysisvallur", var Kaniks systerson och Albogius dotterson. En tid I fanjunkaren Fredrik Winblad von Wal­ var Broman vicepastor i Rogsta, som lig­ ters "Helsingeminnen" från 1910 förs ger strax utanför Hudiksvall, möjligen denna tradition långt tillbaka i tiden. Han var det då han ådrog sig Kaniks missnöje. skriver: Av denne Kaniks egna söner blev för öv• Hedesunda är genom sin ålder, fornminnen och folkse­ rigt några officerare i Karl XII:s arme. der den märkvärdigaste af Gestriklands socknar. Ända till för 30 år sedan samlades där ungdomen från Hede­ Vilken tilltro skall man då kunna sätta sunda-heden till täflingar i brottning och idrott. Det till Winblad von Walters uppgifter? Fred­ gick till alldeles lika där som vid de forna tävlingarna å rik Winblad von Walter tillhörde en Lekvallen i Forssa. Den som kt~nde fålla sin motstånda• re två tag af samtliga tre, han hade vunnit, och lyckades släktgren av jordbrukare och underoffi­ han fälla samtliga sina medtävlare på samma sätt så blef cerare vid Hälsinge regemente. Han föd• han "kung". Den sista som blef "kung" på Hedesunda­ des i Forsa 1857 som son till en sergeant, heden hette Löf och var soldat i början af min tjänste• tid (Winblad von Walter 1910, s. 75). man kan observera hans jämförelse mel­ lan Hedesunda och "Lekvallen i Forssa" i Enligt Winblad von Walter går hedesun­ citatet ovan. Han blev själv sergeant vid dabrottningarna tillbaka till i varje fall samma regemente och slutade som början av 1600-talet, kanske mycket fanjunkare. I sin ungdom, på underoffi­ längre. En student vid namn Olof Jonas­ cersskolan i Karlsborg, var han en mycket son Albogius, född 1612 i bondbyn Ålbo lovande gymnast och fäktare och endast Brottning som folklig lek 117 alltför dålig skolunderbyggnad hindrade Den äldsta kända lokalen för brott­ honom från en karriär vid Gel. På äldre ningarna i Hedesunda var Lurberget, dagar blev han ryktbar i Hälsingland som varifrån brottartermen "lurbergstag" berättare och skribent, han dog först härstammar. Lurberget gör knappast rik­ 1950 (Wickberg 1968). Hans "Helsinge­ tigt skäl för namnet utan är en större minnen" , som i mycket handlar om kriga­ bebyggd kulle eller ett slags bred höjdpla• re, jägare och kraftkarlar och deras be­ tå centralt belägen i Hedesunda socken. drifter, tycks bygga på muntliga traditio­ Senare flyttades brottningarna ner från ner i landskapet. En god portion götiskt höjden till Hjortas gårdsplan i Brunns by svärmeri finns med i brygden. Man vågar och därifrån till Lundgrens i Brunn. självfallet inte utan vidare ta alla detaljer Båda dessa gårdar ligger tätt intill Lur­ för riktiga, det förvånande är dock de bergshöjden. Här höll man på med brott­ många exakta uppgifterna, t. ex. om just ningen tills tävlingarna upphörde på Hedesundabrottarna på 1600-talet. Rim­ 1870-talet. ligen bygger författaren här på en levan­ Olof Nilsson Oppåker har i "Från He­ de släkttradition. Hans egen födelseort desunda" 1923 lämnat en minnesberät• Forsa ligger också tämligen nära såväl telse från midsommarbrottningarnas Hudiksvall som Rogsta. slutskede: "Den siste som blef 'kung' på Hede­ Om midsommarkvällen samlades socknens ogifta man­ sundaheden hette Löf och var soldat i liga ungdom på den s. k. Midsommarplatsen i Brunn. Man ställde upp sig i en vid ring inuti vilken en mans­ början af min tjänstetid", skriver person gick och med en påk sköt undan dem, som Winblad von Walter. Eftersom brott­ trängde sig för långt in. Ett par småpojkar på sju eller ningarna upphörde på 1870-talet och åtta år gingo in i ringen och började brottas. Den, som blev besegrad, gick undan, och den andre fick en star­ Winblad von Walter blev volontär vid Ar­ kare och äldre motståndare. Så gick det undan för brå kompani 1876 bör den åsyftade knek­ undan, och den som blev den siste segraren, beryktades ten ha varit Per Löf, tidigare Per Anders­ vida omkring som årets kung eller husbonde - Hede­ sunds-kungen. Midsommarbrottningen i Hedesunda son, född i Hedesunda 1841 och antagen tycks ha varit känd över stora delar av Gästrikland. som soldat 1861. Han bodde i Wäsbygge• Ända från Gävle kom folk farande för att se på. Mel­ by, Gräsbäck, Hedesunda och var i tret­ langårdsmorfars bror, Erik Larsson, var "kung" hela fem år å rad. Sedan brottningen urartade till slagsmål, tioårsåldern på 1870-talet, då han skall ha förbjöds den av myndigheterna (Från Hedesunda blivit "den siste kungen" . 1 1923, s. 52 f).

Denna skildring kan ställas mot uppteck­ l Uppgifterna om Löf är hämtade ur Generalmönster• ningar om Hedesundabrottningarna i rullorna för Helsinge regemente, Krigsarkivet, Stock­ traditionsarkiven i Stockholm och Uppsa­ holm. Jfr även följande utdrag ur en intervju med la, gjorda på 1930- och 1940-talet. I stort Winblad von Walter, som Lars Madsen gjorde 1947 och som han redovisat i Hälsingerunor 1951 (Madsen sett styrker dessa berättelsen från 1923. 1951). Där säger Winblad von Walter om sin ungdoms Utan motsvarighet i andra uppteckningar brottare: "De var duktiga brottare, fria i kragafång och är uppgiften om hur publiken tränger på midbrott, som de kalla hedesundakast. Kragtag då tar de i kragen, man kan rycka åt sig och ta en släng åt sidan, vilket som helst. Kragfång, då kniper de om rygg. Det kan kallas livtag, antingen med höger bakpå om är så gott som utdöd nu. Nr 43 Per Lä! var den siste midjan och vänster fram eller tvärtom, man kan ta det hedesundakungen på Hedesunda hed" (Madsen 1951, s. avigt också. Det är den fornnordiska brottningen, den 141, min kursivering). 118 Mats Hellspong i en rund ring och hur en funktionär med 17436). "Iblann damp döm hå två. Men en påk söker hålla ringen öppen. Det pa­ han, söm kom unnär förlora" (ibid.). radoxala uttrycket "ring" för en fyrkan­ Riktigt starka brottare kunde erövra tig repinhägnad arena för boxning har kungavärdigheten flera år i rad, som Erik säkert uppstått ur en sådan "mänsklig" Larsson i citatet från 1923. "Och så tala­ ring av åskådare. Påken som domarens de de om, att den som midsommaraf­ vapen att hålla åskådarna borta kan jäm• tonen och midsommardagen stod på be­ föras med uppgifterna om en piska eller nen och ej blev nedtryckt av någon under käpp (eller t. o. m. stekpanna) i samma brottningstävlingen kallades för kungen funktion i Bretagne och Cornwall. och den benämningen och värdigheten Ett stående inslag i uppteckningarna fick han behålla till nästa midsommar­ från Hedesunda är att man började täv• brottning. Stod samma person då också lingen med att småpojkar möttes, varvid så kallades han för två-års-kungen. Stod segraren gick vidare och fick ta sig an nya han för 3:dje midsommarbrottningen var och starkare motståndare. Intressant i han tre-års-kungen. Jag har hört talas om berättelsen från 1923 är också synony­ sexårskung, och det ansågs, och får väl men till att bli "kung" - att bli "husbon­ fortfarande anses som en tusan till karl". 2 de". Det heter i en uppteckning från Att kungavärdigheten var erkänd och 1930, där det talas om brottaren Sun­ eftertraktad bör framgå av följande be­ Gustaf i Hedesunda: "Men Sun-Gustaf rättelse: ville inte bli någon husbonde på brott­ Aldrig glömmer någon, hur det var det år, då Sved­ ningsplatsen, så han brottas aldrig med Jonas blev "kung" på midsommar-platsen. Det var år mer än en eller två" (ULMA 2708: 1). 1845. Då var det en präst i Hedesunda som hette Kihlström. Han gick till brottningsplatsen på midsom­ Sun-Gustaf hade alltså inga ambitioner mardagsmorgonen och frågade: "Vem tänker bli 'kung' att bli "kung" eller "husbonde". Att ut­ i år?" Då steg Sved-Jonas fram och sade: "Jag". Prästen trycket "husbonde" för mästare inte är sade: "Gör då Hirdigt dina 'kast' och sen följer 'kungen' med mej till kyrkan och firar Herrens gudstiänst för att lokalt framgår aven uppteckning från inviga sig i sin värdighet." Asker i Närke 1928: "Sagesmannen sade, Jonas gjorde det ena 'kastet' finare än det andra, och snart låg alla motståndarna där. Då steg prästen fram att man aldrig såg någon 'husbonne' i och sa: "Är det nån mer, som vågar sig fram emot fråga om brottning, d. v. s. ingen segrare Jonas?" Ingen vågade och så blev Jonas krönt till fick länge gälla för mästare, ty alltid blev "kung" det året och avtågade från platsen tillsammans med prästen i stor ära (ULMA 2708: 2, Hedesunda, han i sin tur besegrad aven annan, o. s. v. 1930).3 undan för undan" (ULMA 1914: 3). För att vinna i brottningen i Hedesun­ Midsommarbrottningarna i Hedesunda da fick man inte använda kragtag eller upphörde på 1870-talet. Anledningen benknep (ULMA 17436, Hedesunda, tycks ha varit att kampen urartade, det 1945). Det bör alltså ha varit fråga om ren livtagsbrottning. Enligt citatet från Winblad von Walter skulle man vinna två 2 Nordiska museets folkminnessamling. Mskpt vol I, s. kast av tre. Att man tog flera tag i rad 939 - 940. Uppt. av Torvald Berg efter fiskaren Janne bekräftas i uppteckningar: "Tre gånger Vallström, f. i Valbo 1865. 3 Den omtalade prästen var komminister Carl Olof skåll döm få döm unnör sä, innas hä va Kihlström, 1778 -1851 och född i Hedesundfl. Se klart, o då skåll dä hurras" (ULMA Uppsala Ärkestifts Herdaminne, del 2, 1843, s. 56. Brottning som folklig lek 119 berättas också om dödsfall. Riktigheten i Ryckningen gick så till, att en som kände sig säker bad detta har jag dock inte kunnat belägga. fjolårets kung (den som ingen kunde lägga då) att börja ryckas (ett övertag och en undertag om livet) med sig. Gävlepressen från tiden nämner i varje Den som stod av de båda fortsatte om en stund med en fall intet därom. 4 annan och stod han hela midsommarnatten kallades Som framgick av Olof Nilsson Opp­ han k~ng, och det var en titel som för oss pojkar var värdigare än själva Gustav den femtes. T. o. m. flickor­ åkers berättelse från 1923 kom folk lång• na höll väl reda på vem som var midsommarkung, och väga ifrån för att se på midsommarafto­ den ville förstås alla flickor ha en dans med på midsom­ nens brottningar i Hedesunda. Ryktet mardagskvällen. 6 tycks ha förstorat dessa tävlingars märk• Också från Torsåker, tre mil väster om värdighet. Fiskaren Janne Vallström, Hedesunda, omtalas institutionaliserade född i Valbo 1865, tycker sig se beståen• brottningar. Mitt i det stora ödsliga de men hos den manliga befolkningen i skogsområde som ligger mellan Torsåker, Hedesunda: By och Österfärnebo socknar fanns förr För en 35-40 år sedan var jag en söndag över till en mötesplats där ungdomen brukade Hedesunda kyrka och hörde prästen. Vad som jag då särskilt fäste mig vid var att de flesta karlarna som jag samlas till dans och lek om sommarkväl• såg på kyrkbacken, var på ett eller annat sätt vanföra, larna. Platsen kallades Dansarvallama. på så vis, att om de icke hade något fel på armarna och "Mellan danserna brottades pojkarna såg fasligt skröpliga ut. En del kom till och med på kryckor. Och då inte fruntimrerna hade några s?'nliga och krönte tre socknars hjälte. Efter varje skavanker, måste jag fråga mig för hur det hangde sådan turnering dracks det alldeles ihop, och fick det beskedet att hela krymplingsamli~~­ omåttligt och det var ingen hejd på lever­ en under sin bästa krafts dagar varit med och blIvIt fördärvade under midsommarbrottningarna på Bälg• net" (Björkström 1925). Platsen i skogen kastbacken. 5 är ännu synlig och numera, genom mo­ derna skogsbilvägar, lätt att nå. Att brottningen skulle ha haft denna Denna brottning skulle alltså ha varit arme av vanföra på sitt debetkonto före• en kraftmätning mellan de tre socknar faller inte helt trovärdigt. Intressantare som utnyttjade dansplatsen i skogen. En­ är då tävlingarnas ryktbarhet i en tid av ligt en sägen som berättats på orten skulle obetydligt institutionaliserad idrott. När Torsåker en tid haft svårt att hävda sig i man möter uppgifter om midsommar­ brottningarna mot de två andra socknar­ brottningar även från Älvkarleby, tre mil na. Men en dag kom en osedvanligt stark fågelvägen från Hedesunda, nära Dal­ dräng till Torsåker och han upprättade älvens utlopp i havet, skall det ses som ett raskt Torsåkers anseende, ingen kunde rå resultat av påverkan från Hedesundatäv• på honom i brottning. Vid Dansarvallar­ lingarna. I Älvkarleby kallades brott­ na valde han ut åt sig den vackraste flic­ ningarna för ryckningarna och tycks ha kan, som dock i hemlighet hellre ville till­ existerat i varje fall under en period höra en annan yngling från socknen. När andra hälften av 1800-talet: hon till slut tog mod till sig och upplyste den starke drängen om detta, svarade

4 Jag har utan att finna några spår av Hedes~n~abrot~­ ningarna gått igenom Gefleborgs läns TIdmng for 6 Nordiska museets folkminnessamling. Mskpt vol I, s. 1850-talet och början av 1860-talet samt Gefle Posten 1137 -1138. Uppt. av Torvald B.~rg efter ..hemmans­ för åren 1864-1877. ägare Johan Erik Lindgren, f. i Ostanån, Alvkarleby, 5 Se not 2. 1849. 120 Mats Hellspong

denne med att dansa med henne allt mer dock att den "lek" som redan Olaus Ni­ vilt och hånfullt och till slut sjönk han colai talade om faktiskt var brottning. genom jorden med flickan inför den för• Det finns mycket få exempel på organi­ stummade publiken. Det var alltså fan serade återkommande idrottstävlingar i själv som uppträtt som brottare. Efter det svenska bondesamhället. Ett exempel den dagen användes aldrig mer Dansar­ är det gotländska våget. Ett annat är mid­ vallarna inne i skogen. sommarbrottningarna i Hedesunda, som Detta sägenmotiv, djävulen som anfö• tycks ha mycket hög ålder och vars ur­ rare aven dödsbringande dans, har be­ sprung är dunkelt.7 Intressant är att täv• handlats av Dag Strömbäck i två uppsat­ lingsbrottningen i Hedesunda senast un­ ser i Arv (1961 och 1968). I dessa står den der 1800-talet förefaller ha spritts till hälsingska Hårgasägnen i centrum men några närbelägna socknar, i varje fall till Strömbäck nämner även dansen i Öster• Älvkarleby i norra Uppland. färnebo (1968, s. 123). Som äldsta rela­ tion av denna sägen återger han kyrko­ herde Olaus Nicolai beskrivning från 7 En sägen berättar om hur två forntida drottningar i bygden, Drottning Ingavara och drottningen på Sälja• 1669, där det bl. a. heter: udden, lät välja var sin stark brottare att tävla för sin Men många gambia Män och qwinnor här i Sochnen räkning i ett envig. På den plats i Hedesunda, där sedhanjag hijt kom till Pastoratett hafwa berättat att på denna brottning skall ha ägt rum, blev det sedan enligt thenna sijdhan Bärgen och närmare Femebo Sochn sägnen sed att ordna brottningar varje midsommar. ähr een Sandbacka, then the ähn nu Dantzebackan kalla, fördensskull att i förtijdehn, bådhe Män och qwinnor, Litteratur yngre och äldre. Dränger och Pijgor etc. åhrligen om S. Björkström 1925: Dansarhallarna. (Gävle Dagblad Missommars natt bådhe ifrån By och Femebo sochnar, 12 maj 1925.) ther tillsammans kommo och dher leekt och Dantzatt hafwa T. Einarsson 1989: Om favntag (favntakinga-brytning) i in till thess Sathanass sielff sigh i dantzen hooss them Island och Norge. (Norsk Idrettshistorisk Årsbok) uppenbarat hafwer och een Pijga uthur alless åsyn borttogh G. Ericson: Ur Södermanlands folkliv III (folklekar). K. then dhe aldrigh sedhan sågho, ey heller dhett ringasta Vitterhetsakademien (ej tryckt). tekn effter henne, hwar aff folkett bleeff förskräckt och J. Fellman 1906: Anteckningar under min vistelse i aldrigh sedhan någon Dantz dher höllo (Strömbäck Lappland, del 3. Helsingfors. 1968, s. 124). Från Hedesunda. Minnen och bilder samlade och ut­ givna av Hedesunda hembygdsförening. Gävle 1923. Än i dag kan man i Österfårnebo peka ut Gouren. Breton and Celtic Wrestiing. Federation of Gouren of the Falsab. Skol-Uhel ar Vro 1985. platsen för denna dans, som alltså redan J. Götlind 1932: Svensk glima. (Folkminnen och folk­ 1669 tillhörde ett dunkelt förflutet, och tankar) in i sen tid har traktens befolkning sagt J. Götlind 1933: Idrotter och friluftslekar. (Nordisk Kultur XXIV A. Idrott och lek. Oslo) sig minnas särskilda järnringar i träden, M. Hellspong 1982: Boxningssporten i Sverige. Stock­ där de besökande förr band sina hästar. holm. Det här intressanta är att sägnen fått til­ L. Madsen och E. Wickberg: Fr. Winblad von Walter, den siste göten. (Hälsingerunor 1951.) lägget med brottningen och att djävulen i E. Modin 1916: Gamla Tåsjö. Anteckningar om hem­ en drängs skepnad segrade i midsommar­ bygden. Sollefteå. nattens brottningstävling. Kanske får M. Stejskal 1954: Folklig idrott. En etno-sociologisk undersökning av den finlandssvenska allmogens man här räkna med att brottningsmotivet manliga friluftslekar, särskilt under sommarhalvåret, tillförts den lokala sägnen som en påver• deras miljö och tradition i belysning av idrottens kan från den existerande midsommar­ allmänna historiska förändringar och sociala betydel­ se. Helsingfors. brottningen i Hedesunda? Möjligt är D. Strömbäck 1961 och 1968: Köbigk och Hårga I och Brottning som folklig lek 121

II. (Arv 1961, s. 1-48 resp. 1968, s. 91-132) E. Wickberg 1968: Den siste göten. (Kungliga Hälsinge P. A. Säve 1948: Gotländska lekar. Utg. av H. Gustav­ Regementes historia. Förbandet och bygden. Red. av son. Uppsala. N. Frykberg m. fl., 1968.) C. H. Tillhagen 1949: Idrottslekar. (C. H. Tillhagen Fr. Winblad von Walter 1910: Helsingeminnen. Söder• och Nils Dencker: Svenska folklekar och danser. hamn. Stockholm) L. E. Åhrman 1861: Beskrifning öfver provinsen Gest­ Uppsala Ärkestifts Herdaminne, del 2, Uppsala 1843. rikland. Stockholm.

Summary

Wrestling as a Popular Game

Popular wrestling in Sweden as it was practiced for position, where the victor was the one who finaHy held centuries among the peasantry consisted largely of his opponent in a hold from which the latter could not three types of holds. The first was the livtag (body extricate himself. hold), where the wrestler joined his arms behind the Wrestling in less organized form also took place at back of his opponent, with one arm under and the auctions, fairs, farm hands' parties, and breaks from other over that of his opponent. The object was there­ work. On the other hand, organized wrestling in com­ after to try to throw the opponent. The second was the petitive form was unusual. In some places, however, kragtag (coHar hold), accomplished by grabbing the competitive wrestling appears to have occurred at mid­ opponent's coat coHar and trying to put him off bal­ summer, not least at a number of old iron works, where ance and throw him to the ground. The third was the midsummer celebrations had long traditions. An espe­ byxtag (trouser hold), where the purpose was to take daily interesting tradition is found in Hedesunda par­ hold of the opponent's belt or waistband. The most ish in southern Gästrikland near the Dal River (Daläl• common form of wrestling used was the livtag, while ven). Here each year at midsummer men from the area the byxtag, which is largely the same as the traditional gathered for a wrestling competition. The livtag was form of wrestling on Iceland, glima, has only been used and one had to win two throws of three. The loser recorded in a few sources from nineteenth century was eliminated, and the winner received a new oppo­ Sweden. nent.. The final winner was crowned "king" for the While modern wrestlers try to get a grip on the coming year, a great honor. The midsummer wrestling opponent and have a variety of holds from which to in Hedesunda is said to date from the beginning of the choose, traditional wrestlingwas characterized by using seventeenth century; the first "king" whose name is a common hold in the initial position. Another differ­ recorded, who later became a vicar in Hälsingland, won ence is that it was most important to throw the oppo­ in 1630. The contests ceased in the 1870's. Wrestling nent, not to press him on his back. Many reports indi­ competitions at midsummer were also reported from cate, however, that to win it was also necessary to hold the neighbouring parishes of Österfårnebo and Älvkar­ down the opponent in a subordinate position for a leby from the end of the nineteenth century, possibly while after the throw. However, no varied wrestling in a inspired by the several generations old tradition in prone position took place. It is possible to trace a Hedesunda. The wrestling in Hedesunda is one of the development of popular wrestling from pure throws, very few examples found in Sweden of organized athle­ where the movement of the feet from the initial posi­ tic contests before the era of modern sports. tion was probably not often allowed, to a style of wrest­ (Translation: Marie Clark Nelson) ling which also came to include struggles in a prone ÖVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR

Polisen och yrkesidentiteten

Av Anders Salomonsson

Kjell Bergman: Poliser mellan klass­ er. Det är nämligen detta Bergman framför allt förtryck och brottsbekämpning. Diss. gör i sin bok, och det gör han bra. English summary. Skrifter från Etnolo­ Läsaren ges rika möjligheter att sätta sig in i giska föreningen i Västsverige 7. Göte• polisernas vedermödor på "linjen", som bevak­ borg 1990.311 s. ningsrundorna kallades, för uppenbarligen var det ett mycket hårt arbete. Nattpassens kyla och År 1868 införlivades Majorna och Masthugget regn, ensamhet och faror, utsatthet och lockel­ med staden Göteborg. Den nya stadsdelen var ser får sin utförliga beskrivning. I sin yrkesutöv• heterogen, både fysiskt och befolkningsmässigt. ning skälldes polismannen stundom för "djefla Bebyggelse och gatunät saknade organisation fähund" och "pultron" och han kunde både ho­ och nybyggarsamhällets människor hade ingen tas med och utsättas' för våld som vedergällning enhetlig värdenorm att passa in det dagliga för sina ingripanden. Bland kollegerna förekom handlandet och tänkandet i. Inbyggarna kan angiveri och från överordnade godtyckliga rep­ knappast betecknas som arbetarklass i vederta­ ressioner på grund av den kommandostruktur gen mening, snarare en blandad och allmän un­ som kåren var uppbyggd efter. Även konstaplar­ derklass. En mer enhetlig arbetarkultur kom nas privatliv präglades starkt av deras yrke. De emellertid att växa fram efter hand. För att upp­ var tvungna att ha sin bostad inom distriktet, och rätthålla ordningen bland dessa inflyttade de fick inte ens på fritiden visa sig utan uniform. bonddrängar, hamnsjåare, rallare och hantver­ Det säger sig självt att möjligheterna till normalt kare inrättades ett nytt polisdistrikt, stadens fjär• sodalt umgänge präglades och beskars drastiskt de. Detta är miljön och utgångspunkten för Jijell av dessa bestämmelser. Bergmans doktorsavhandling "Poliser mellan Den bild som Bergman ger av polisyrket vid klassförtryck och brottsbekämpning". Följande den här tiden är bitvis så fylld av slit och försakel• recension är en sammanfattning av de synpunk­ ser att man är frestad att ifrågasätta den. Har ter jag framförde som fakultetsopponent vid författaren drunknat så till den grad i sitt arkiv­ Bergmans disputation den 8 juni 1990. material att han inte sett de strategier för drägli• Som övergripande syfte med sin studie vill gare tillvaro som rimligtvis borde ha utvecklats, författaren "göra polismännens yrkesuppfatt­ inom eller utom de stränga yrkesförordningar• ning begriplig, vilket inte är liktydigt med ett na? Även i utifrån sett hopplösa situationer har rättfärdigande" (s. 9). Vidare vill han "studera ju människor som regel en förmåga att lätta upp det samhälleliga och tidsmässiga sammanhang i vardagsslitet med ljuspunkter av olika slag. vilket polismännens fackligt förankrade yrkes­ Bergmans viktigaste källa är den så kallade uppfattning uppstod och formulerades" (s. 8). Allmänna Journalen, en sorts arbetsdagbok förd Han kunde ha lagt till ytterligare en målsättning av vakthavande konstapel efter muntliga rappor­ med sin avhandling, nämligen att ge en fyllig och ter som lämnades av varje polisman efter arbets­ levande bild av polismännens vardagsarbete i passets slut. "Att slå upp en Allmän Journal är fjärde distriktet under 1800-talets sista decenni- nästan som en tidsmässig resa rakt in i dåtidens Polisen och yrkesidentiteten 123

dagliga liv på 4:e distriktets polisstation" (s. 18), boken igenom. Vad som förvånar mig är emeller­ skriver Bergman. Att det är en källa av ovanlig tid, att författaren inte drar paralleller till andra fyllighet och närhet är helt klart, och författaren s. k. professionaliseringsstudier, t. ex. Sune Su­ skall ha beröm för att ha visat oss på den. Men nessons om socialarbetare,2 Christina Florins om trots sin rikedom lider källan av vissa brister. lärare,3 Inga Hellbergs om veterinärer4 eller Åke Den beskriver enbart polisernas arbetsliv och lå• Bernströms om officerare.5 Dessa studier borde ter familj och fritid bara framskymta mellan ra­ ha kunnat ge både teoretiska och metodiska in­ derna då och då. Den tenderar efter hand också fallsvinklar av värde för studiet av poliser. På att formaliseras till korthuggna rapporter förfat• samma sätt saknar jag en diskussion av de tankar tade på opersonligt och rutiniserat "polisspråk". som presenterats om delkulturernas organisa­ För att något råda bot på denna brist utnytljar tion och funktion, framförda bl. a. av Ulf Han­ författaren också de uppteckningar i Nordiska nerz.6 museets samling av polisminnen, som kommer Avhandlingen får bl. a. på grund av denna från Göteborg (7 stycken), en del fackliga jubile­ brist en oteoretisk prägel, som förstärks av det umsskrifter samt några memoarer. faktum att Bergmans teoretiska huvudinspiratö• I det förvånansvärt korta avsnittet "Material rer Karel Kosik och Hans Georg Gadamer disku­ och källkritik" (s. 18) säger sig Bergman vara teras på en enda sida (s. 12) i bokens inledning, medveten om de fallgropar och brister som döljs varefter de lämnar scenen för gott. Jag kan helt i materialet, men han berättar inte mycket om sin enkelt inte begripa varför författaren såväl un­ strategi för att undvika fållorna. Här skulle jag der resans gång som avslutningsvis avstår från att gärna sett en utförligare diskussion om framför knyta an till sin teoretiska huvudfåra. Och detta allt Allmänna Journalens bärkraft, pålitlighet särskilt som avhandlingen inte alls är så oteore­ och formaliserings grad. T. ex. en ganska enkel tisk som den ger sken av utan faktiskt disponerad språklig analys skulle säkert ge en bild av formu­ efter Kosiks ideer om dialektiken mellan individ leringarnas detaljskärpa (eller brist på dylik), av och kollektiv som en av de viktigaste kulturska­ vad som döljer sig bakom de ordknappa rappor­ pande faktorerna. Men varför inte påminna läs• terna. Framför allt vore det intressant att tydliga­ aren om detta då och då och förklara hur den re få veta författarens uppfattning om vad som empiriska presentationen är ordnad efter denna inte kommer till uttryck i journalerna, vad som förhållandevis humanistiska form av historie-ma­ medvetet eller på grund av rutinisering döljs terialistiskt tänkande? bakom utsagorna. En sådan diskussion skulle också kunna bädda för en lite djärvare rekon­ l Särskilt gäller det Cedermark, Gunilla & Klette, Hans: struktion av polismännens liv utanför linjen. Ge­ Polis, myndighet - människa. Lund 1973 och Knutsson, nom att t. ex. följa några konstaplar vertikalt i Johannes: Polisen och brottspreventionen. Stockholm materialet borde det vara möjligt att mana fram 1984. en bild av familj, fritid, relationer till icke-poli­ 2 Sunesson, Sune: När man inte lyckas: hinder, vanmakt ser, av livssyn och framtidsdrömmar. Jag menar och oformåga i socialt arbete. Stockholm 1981; Sunesson, att vår kunskap om poliserna skulle kunna tillfö• Sune: Konflikt, kontroll, expertis: att använda social forsk­ ning. Lund 1988. ras ytterligare en dimension, om författaren på 3 Florin, Christina: Kampen om katedern. Feminiserings­ detta sätt vågade försöka komma konstaplarna och professionaliseringsprocessen inom den svenska folksko­ lite mer innanför uniformen, och exempel på lans lärarkår 1860 -1906. Umeå 1987. metodiska förebilder finns ju idag i den växande 4 Hellberg, Inga: Studier i professionell organisation. En litteraturen om livshistoria. professionsteori med tillämpning på veterinäryrket. Göte- Under rubriken "Polisforskning" (s. 2) konsta­ borg 1978. ' terar författaren, att poliser inte intresserat den 5 Bernström, Åke: Officerskår i flrvandling. Den svenska hittillsvarande etnologiska forskningen särskilt armeofficerskårens rekrytering, utbildning och tjänstgä• mycket. Detta är sant, och desto bättre är det att ringsforhållanden från 1860-talet fram till 1920. Stock­ holm 1988. Bergman med sin avhandling gjort en insats för 6 Hannerz, Ulf: Delkulturerna och helheten. I: Han­ att lindra denna brist. Utanför den etnologiska nerz, U, Liljeström, R och Löfgren, O (red): Kultur och disciplinen har han dock funnit en del litteratur medvetande. En tvärvetenskaplig analys. Stockholm 1982; om polisarbetet hos sociologer och kriminolo­ Hannerz, Ulf: ÖVer gränser. Studier i dagens socialantro­ ger, l och dessa hänvisar han till relativt flitigt pologi. Lund 1983. 124 Anders Salomonsson

En annan teoretisk ansats som kunde ha gjorts som" en övergång från ett individuellt ansvarsta­ mer av är avhandlingens koppling mellan dåtid gande för överlevnaden till en kollektiv solidari­ ) Ni- och samtid. I bokens inledning säger författaren, tet för att omskapa verkligheten" (s. 16), infann " att ett av undersökningens huvudsyften är att sig följaktligen inte opåkallad. ~ani­ belysa polisernas dagssituation med hjälp av hi­ Allt detta tillsammans med ett energiskt och iar i storien. Bl. a. tar han som utgångspunkt den ne­ ibland försåtligt motstånd från polisledningen npel gativa syn på fotpatrullering och det nygamla gjorde att den fackliga organiseringen gick trögt systemet med kvarterspoliser, som polisrepre­ till en början. En socialistisk arbetarkommun mid­ sentanterna i 1981 års polisutredning så tydligt hade bildats i Göteborg redan 1890, men först i som markerade. Bergman förklarar denna inställning oktober 1901 kom det första fackliga mötet för ur­ med att polisernas syn på sin yrkesutövning är polismän till stånd. Trots viss inre oenighet och täv• "traditionaliserad" (en term som i denna bety­ trots polismästarens hot om repressalier bildades un- delse är introducerad av Gadamer, s. 12) d. v. s. då den fortfarande aktiva föreningen Kamratska­ att de ser fotpatrullerandet som en tillbakagång i pet. Den bakomliggande drivkraften beskriver till förhållande till de strävanden som präglat yrke­ författaren på följande sätt: "Vissa konstaplar, l till skårens fackliga kamp sedan starten. Denna bland dem den stridbare Ahlgren, hade sett pa­ kamp har gått ut på att göra polisarbetet fysiskt ralleller mellan arbetarna och den egna yrkes­ lättare samt höja polisens sociala status och ska­ gruppen. Detta, tillsammans med en växande pa symboler för distans till allmänheten. I detta medvetenhet om övriga förändringar inom och Igar i perspektiv framstår fotpatrulleringen som en utanför poliskåren, var de egentliga, drivande Sälj a­ förlegad och deklasserande form av arbete. Jag orsakerna till 'Kamratskapets' bildande. Polis­ >f sin tror att Bergman har rätt i detta, men resone­ männen kunde inte längre stå opåverkade av de , där manget skulle varit mer övertygande om det åter• hårdnande klassmotsättningarna ... " (s. 230f). ~nligt kommit då och då i framställningen och inte Det fackliga arbetet med såväl lönefrågor som .f. enbart förts i avhandlingens inledning och myc­ allmänna arbetsförhållanden kom framöver att ket hastigt i avslutningen. Med denna disposition enligt författarens bedömning utgöra en grund­ är det risk att läsaren uppfattar nutidsanknyt­ läggande förutsättning för skapandet av "en av­ ;blad ningen som i efterhand påklistrad, vilket vore gränsad yrkeskultur som utifrån sina egna lev­ synd eftersom i alla fall jag inte tror att så är nadsvillkor formulerade egna värdemönster och ng) i k) fallet. handlingsimperativ" <§. 249). l). K. På många håll i avhandlingen understryker Med sin avhandling har Kjell Bergman gjort Bergman polisernas klassmässiga mellanposition. en god insats på flera områden. Genom idog lse i Medryckande beskriver han konstaplarnas mora­ arkivforskning har han lyft fram en hittills föga liska kluvenhet när de kommenderas ut för att utnyttjad materialkategori, och de fakta han där• I ut­ skingra arbetardemonstrationer och med angive­ ur hämtat har han disponerat efter framför allt )23. ri sabotera försöken till facklig organisation. Karel Kosiks historie-materialistiska teorimodell. 1 of Som författaren förtjänstfullt visar var ju poli­ Bland moderna etnologer är han en av de första ;olk- serna oftast själva rekryterade ur arbetarklassen, att dels genomföra en professionaliseringsstu­ och vid uppdrag som ovan nämnts blev deras die, dels ägna polisyrket en ingående analys. Och disk funktion som maktens förlängda arm än mer han har gjort det på ett språk som är både levan­ uppenbar och kännbar. Bergman blundar dock de, klart och korrekt. lck- inte för att sympatierna var delade; framför allt Den kritik som jag framfört mot Bergmans de äldre i kåren hade lättare att solidarisera sig arbete synes mig ha en gemensam nämnare i ter, med sina uppdragsgivare än med de bångstyriga överdriven försiktighet inför tolkningar och re­ arbetarna, som hotade den ordning som polisen konstruktionsförsök samt en alltför stor respekt em- var satt att upprätthålla. Inte heller på den socia­ för idag ganska uppluckrade disponeringsprinci­ listiska värdeskalan hade denna nya yrkeskatego­ per. En och annan förklarande återknytning till sisk 'ens ri någon given placering. Poliserna producerade inledningens teoretiska resonemang liksom ett ret, ju inga lätt klassificerbara produkter med sitt djärvare pendlande mellan dåtidsbeskrivning ens arbete; det är svårt att jämföra storheter som och nutidsförhållanden skulle enligt min mening iel- skydd och trygghet med konkreta varor. Den underlättat läsandet och lättat upp den stundom klassmedvetenhet, som författaren definierar ganska kompakta empiriska redovisningen. Seder och oseder, vanor och ovanor

Av Nils-Arvid Bringeus

Svenska vanor och ovanor. Red. av tysk professor går inte med ro i graven förrän Jonas Frykman och Oroar Löfgren. han fått en volym på 1000 sidor, eller allra helst Natur och Kultur. Stockholm 1991. två. Den brevskörd jag nyligen fått mottaga av 295 S., ill. tyska kollegor i anledning av min 65-årsdag har givit mig ny insikt i att hövligheten mera utmär• När vi unga folklivsforskare i Lund för trettio år ker kontinenten än Norden åtminstone i våra sedan ville hylla vår lärare Sigfrid Svensson med dagar. I Nordnytt 42 framställer Sven B. Ek en festskrift valde vi att göra den till en presenta­ några tänkvärda funderingar "Om etnologisk tion av svensk folklivsforskning för en internatio­ gårdag och morgondag". Bl. a. frapperas han av nell läsekrets. Den heltäckande framställningen att dagens etnologer sällan bygger på äldre arbe­ skilde denna festskrift från de flesta tidigare ten än från 60-talet. "Det är som om den rele­ skåpmatsskrifter. Å andra sidan var vi tvungna vanta kunskapen skulle ha börjat ackumuleras att be hela det dåvarande svenska etnolog- och med just det decenniet." Billy Ehns installations­ folkloristetablissemanget om hjälp. En brevkap­ föreläsning, publicerad i Rig 1991: l, ger syn för sel på min bokhylla vittnar ännu om det omfat­ sägen. Den nytillträdde professorn hävdar där tande förarbetet för detta institutionens första att den svenska etnologin utmärker sig för att "projekt". vara nationell och självbespeglande. Kan en så• När en ny generation Lundaforskare dristat dan karakteristik rentav bero på okunnighet om sig att göra om konststycket att överlämna en vad som uträttats före Ehn inom svensk etnologi tematiserad festskrift till sin professor har de och folkloristik både av hans företrädare och klarat uppgiften utan hjälp utifrån. Skriften är t. ex. av Lundaetnologerna? Jag hänvisar till ka­ inte mindre "svensk" än "Schwedische Volks­ pitlet "Internationella kontakter" i "Folklivsar­ kunde" och liksom denna avser den att fungera kivet i Lund 1913 -1988". som läromedel. Men den har en större inre sam­ Billy Ehns vänner i Lund har inte tagit spjärn stämmighet - kanske delvis tack vare redaktö• mot det förflutna för att själva framstå som nyda­ rernas insats - samtidigt som den är ett vittnes­ nare. Jag blir snarare överraskad av att min egen börd om att forskarkapaciteten vid institutionen gamla sedforskning kunnat ge så många anled­ vuxit avsevärt. ningar till fortsatta funderingar. N;'ija, visst spå• I motsats till Sigfrid Svensson, som ofta lyfte ras "ta-spjärn-tekniken" indirekt också i Lunda­ fram sina lärjungars arbete i recensioner, har jag boken. Orvar Löfgren skriver t. ex.: "Snarare än själv varit rätt återhållsam i det avseendet efter­ att studera julen som ett knippe traditioner kan som det lätt kan uppfattas som en väntjänst sna­ den därför ses som en scen, på vilken viktiga rare än som en värdering. Att regeln likväl inte teman och motsägelser i svensk kultur spelas upp är utan undantag vet alla som minns polemiken i av aktörer, som för med sig högst skiftande erfa­ Rigs spalter kring "Schwedische Volkskunde" renheter och förväntningar" (s. 81). Själv har jag mellan Sigfrid Svensson och John Granlund. kanske alltför mycket tagit fasta på formsidan Den gällde olika uppfattningar om elementär och dess förändring. Men det sammanhänger och systematisk folklivsforskning. med att jag av ohejdad vana anlagt ett process­ Om festskriftstraditionen i sig är en vana eller perspektiv och att tidslinjerna ofta sträckt sig ovana kan man ha olika uppfattningar om. En över många århundraden. Då är det inte så lätt 126 Nils-Arvid Bringeus

att bygga upp scenarier, försåvitt man inte har inte en förklaring till denna den svenskaste av sådant material som de franska mentalitetshisto­ alla fester i våra dagar utan flera. Men det vore rikerna, eller helt struntar i källkritiken. synd att beröva läsaren själv njutningen av hans Ett annat sätt att ta spjärn mot det förgångna insiktsfulla studie genom ett referat. utan att beröva det all heder och värdighet är att Den tredje etnogastronomen i sällskapet, Ing­ förskjuta fokuseringen t. ex. från det offentliga rid Nordström, håller sig till "skick och oskick till det individuella. Det är just detta som är vid bordet", alltså en lätt nyansering av bokti­ huvudpoängen med "Svenska vanor och ova­ teln. Nordström - med litteraturhistorisk bak­ nor". Sedens scen är merendels offentligheten, grund - använder scenarietekniken som ut­ vanans scen är den individuella eller familjära gångspunkt och som illustrationer i sin framställ• intimsfären, vardagsrummet, köket, sängkamma• ning. Men samtidigt förtydligar hon den genom ren eller kanske rentav badrummet. Därmed har kontrastering av olika sociala miljöer: bondesam­ lundensarna också fångat en vind i tiden som i hällets, arbetarklassens och borgerlighetens. Alla allt högre grad låter studiet av människan som dessa tre studier visar hur väl just matbordet kulturvarelse svepa kring enskilda individer. eller måltiden uppdukad i det gröna ägnar sig Trenden framträder kanske allra tydligast i för etnologisk analys av människan som kulturva­ Mats Lindqvists studie av Limhamnsdisponenten relse. R. F. Berg. Lindqvist har redan i sin doktorsav­ Anders Gustavsson lyfter ur sin massiva reli­ handling "Klasskamrater" lyft fram Kosiks in­ gionsetnologiska forskning fram människors dividrelaterade teorier. En frukt av denna nya hållningar och värderingar i olika väckelsemil• forskningsinriktning har blivit en mera nyanse­ jöer - bland missionsförbundare, schartauaner, rad och balanserad historieskrivning samtidigt pingstvänner, Ulf Ekman-fans och Jehovas Vitt­ som vi börjar bli medvetna om den ökade nen - men pekar i sin jämförelse snarare på komplexiteten i samhället. Den tid då man kunde likheter än olikheter. Som den processforskare teckna verkligheten med rena, raka linjer tycks han är slutar han med att säga: "Och även om för alltid vara förbi. Ju mer vi dekonstruerar, ju man i dessa rörelser dragit upp mycket skarpa mer vi går ner på individnivå, desto mera fram­ gränser mellan frälsta och ickefrälsta, mellan rätt träder komplexiteten som i disponent Bergs fall. och fel, tillåtet och förbjudet, mellan goda vanor Mats Lindqvist har visserligen kunnat gå till du­ och dåliga vanor så har också gränserna för det kat bord, eftersom både R. F. Berg och Cement­ tillåtna och otillåtna i vardagen flyttats." bolaget är biograferade. Genom sin etnologiska Komplexiteten måste med andra ord också stu­ analys lyfter han likväl fram en enskild personlig­ deras i ett förändringsperspektiv. het i ett helt nytt ljus. Nog borde etnologerna i Balansgången mellan sed och vana är inte helt helt annan utsträckning än hittills användas för lätt. Vanorna är visserligen mer individorientera­ liknande uppgifter. de och svagare normativt laddade men, de är Att den individorienterade närbilden mycket också, som Lizzie Åström framhåller, "underkas­ väl kan kombineras med en kulturhistorisk bak­ tade kollektiv kontroll och påverkan inte bara grundsteckning visar de båda matforskarna Re­ från de egna utan också från andra sidan den nee Valeri och Anders Salomonsson i sina stu­ egna delkulturens gränser" (s. 159). Detta fram­ dier av svenskarnas kaffedrickande respektive går tydligt av Jochum Stattins och Orvar Löf• kräftskivor. Om kaffet har det skrivits mycket grens studier kring Förste april respektive julen. tidigare, men Renee Valeri skildrar kaffet snara­ Stattin visar att aprilskämten inte bara har hem­ re som måltid än som dryck liksom den rituella met som scen utan även skolan och massmedia, kontexten. Att den speciella form som kaffere­ alltså offentligheten. Studien infogar sig väl i pet utgör framstått i så negativ dager - alltså bokens tema eftersom aprilskämtet kan både som en osed - menar hon närmast bero på sprida glädje och väcka förargelse och därmed männens utifrånuppfattning. Lika lite som gång• betraktas både som en vana och en ovana. Men na tiders kritik mot majstängerna är det inte trots att skämten kan ha kollektivt upphov (en kaffet i sig man riktat sig emot utan den sociala syskonskara, skolklass eller tidningsredaktion) samvaron. I motsats till vad förhållandet är med drabbar de oss likväl som individer: föräldrar, kaffet har etnologerna ägnat kräftskivan föga lärare, tidningsläsare eller TV-tittare. uppmärksamhet. Anders Salomonsson finner Orvar Löfgren har i flera år underhållit Syd- Seder och oseder, vanor och ovanor 127 svenska Dagbladets läsare med små samhällskri• nan konstruktion än "korvbönerna". Det är tiska julbetraktelser. Han har uppenbarligen mera kittlande och lustigt med det tvetydiga (i känt ett behov av avståndstagande från traditio­ gåtorna) än med det rättframma. nella etnologiska framställningar av typen "Julen Gösta Arvastson med boende- och arbetslivs­ i gammal nordskånsk bondes ed" (titeln på min forskning som specialitet skriver om "stadsplan, allra första tidningsartikel, Norra Skåne 21/12 friytor och kulturellt försvar". Han riktar därvid 1946). I "Drömmen om den perfekta julen" är uppmärksamheten mot människors utnytgande hemmet hans scen och den egna erfarenheten av staden, deras bruk eller missbruk av stadsrum­ hans källa. Men den raljanta ton som tidningskå• met skulle man också kunna säga. Vanorna - sören kan tillåta sig lyser här helt med sin frånva• eller ur stadsplanerarnas synpunkt ovanorna - ro. Tvärtom slås man genom Löfgrens många brukades rentav som en strategi för att provoce­ iakttagelser av att allt verkar så välbekant. Bättre ra de makthavande eller borgerligheten. Liksom kan manju inte skriva, vare sig man är journalist flera av sina medförfattare anlägger Arvastson eller etnolog, än att läsaren ständigt känner igen ett förändringsperspektiv. "Det pågår ett stän• sig. Det är med andra ord inte bara "Orvars jul", digt byte av stadsdelarnas kulisser" skriver han utan de flesta svenskars jul på gott och ont som och slutar: "Vad man mer sällan analyserat är skildras genom kontrasten mellan dröm och hur andra vanor och rutiner skapas, hur männi• verklighet. I jämförelse med äldre tiders fa­ skor befolkar den nya staden med kulturell me­ miljejul ter sig den nutida onekligen mycket ning, minnen och gemensamma associationer." komplex, inte minst i skilsmässofamiljerna. Men Om de från landsbygden inflyttade arbetarna det hindrar inte att också gångna tiders fa­ på 1800-talet tog de nya svenska städerna i be­ miljejul bjöd på dissonanser. Min far som var en sittning så har invandrarna i våra dagar tagit det känslig person kallade sin barndoms julafton för nya landet Sverige i besittning. Gunnar Alsmark, "besvikelsernas kväll" och återkallade ofta min­ som leder invandrarforskningen vid Etnologiska net av sin mor, som somnat vid grötgrytan, ut­ institutionen i Lund, skildrar invandrarna i mö• tröttad av allajulförberedelser. För litet eller för tet med svensk kultur. Genom en rad korta, men mycket, vana eller ovana, julen klarar vi oss likväl mycket talande citat från sitt omfattande in­ inte utan. Ty även om den då detta skrives fram­ tervjumaterial visar han att verkligheten är mera står som oändligt avlägsen skall vi om några må• komplicerad än vi ofta tänker oss då vi som nader på nytt klättra uppför vindstrappan "för svenska vänner av ordning reagerar mot invand­ att hämta ner samma gamlajulkartonger, som nu rarnas "ovanor". hunnit laddas med ny förväntan". Medan Alsmark ställer invandrare och Folkloristen Inger Lövkrona har valt gåtor och svenskar emot varandra har Jonas Frykman valt erotik - eller snarare gåtor om erotik - i bon­ att kontrastera tre generationer: min egen, 20- desamhället som sin infallsvinkel, alltså "bond­ talisternas, hans egen, 40-talisternas, och dagens porr", som mina barn brukade säga. Det är en gugoåringar. Inom ramen för sitt pågående pro­ genre som jag också själv snuddat vid en gång, jekt om de intellektuella väljer han att fokusera dock inte i gåtornas utan i talesättens eller de på akademikernas vardags- och festliv. Att jag magiska formlernas gestalt. Lövkrona hävdar läst denna uppsats med särskilt intresse beror väl med rätta, att människor i äldre tid "talade myc­ bl. a. på att det är en för mig och mina barn ket och ofta om sex, öppet och 'vågat'. Erotisk välbekant miljö han skildrar. Hemmablind, som folklore har på ett individuellt plan gänat som en man lätt blir utan perspektiv, tycker jag mig bör• kanal att uttrycka ett erotiskt behov och erotiska ja ana varför det under några år rentav blev ett drömmar, hos både kvinnor och män". I de spe­ avbrott i kontakten mellan mig och min son, utan ciella fall j ag behandlat - nämnandet av folkliga förklarlig anledning. Vi var i så hög grad båda namn på könsorganen vid korvkokning - är jag präglade av olika tidsmönster, fast vi tillhörde dock fortfarande benägen att ställa intressedo­ samma familj. Här var det inte fråga om ett litet minansen (att korven skulle hålla och inte spric­ festtrauma, utan ett livstrauma som tornade upp ka) framför fräckheten. Av samma anledning an­ sig och tycktes olösligt. Men en dag var det bor­ vände man guramegen (" det starkaste som ta, kanske därför att tiden och mellankommande finns") till piskor eller för att fästa kläppen i händelser givit ett nytt perspektiv. Exemplet var kyrkklockan. De dubbeltydiga gåtorna har en an- dessvärre eller dessbättre inte unikt, det visar 128 Översikter om granskningar

Lizzie Åström i sitt kapitel om "Den vanebildan­ hälle, vem eller vad är det som skrämmer och de vardagen". Men när hon i skildringen av 40- vem är det som blir skrämd? Det är inte den talspappan drar ut linjerna och menar att "i individuella rädslan som är i centrum utan de långt större utsträckning än på fars och farfars samhälls- och kulturbundna rädslorna och då tid kommer Finns lille son och hans medbröder oftast som de uttrycks i folklore. Stattin jämför att bära med sig i livet tidigt grundlagda minnen rädslan med vårt sätt att tala, och säger sig söka av pappor som gett dem närhet, omvårdnad och rädslans kulturella språk. Vi följer i stort sett trygghet" (s. 169) ställer jag mig ändå frågan om samma grammatik, även om vi formulerar oss hon får rätt. Hör inte generationernas direkta olika. och indirekta motsättningar, speglade genom tu­ Som en teoretisk utgångspunkt nämner Stattin sentals vanor och ovanor, till människo- och sam­ den amerikanske antropologen David Seruton, hällslivets eviga böljeslag? och den antologi "Sodophobics - the anthro­ Boken har en läsvänlig och sober typografi och pology of fear" (1986), som han varit redaktör tynges ej av noter. Däremot ansluter en resone­ för. Här visas på rädslan som en kulturskapelse. rande bibliografi till varje artikel. "Svenskarnas "Han (Scruton) fäster uppmärksamheten på vanor och ovanor" framträder också i bokillu­ rädslan som en kulturell skapelse och försöker strationerna, som dock är mera symboliska än framlägga en slags känslornas antropologi. Ter­ dokumentära. Jag uppskattar därför särskilt de men sodophobics avser att beteckna den mänsk• bilder som bär årtal och ortsangivelse, vare sig de liga rädslan såsom den uppträder och upplevs i handlar om doktorspromotionen i Lund eller en kontext. Rädslan förstås bäst som ett socialt demonstrationen för antijul framför domkyrkan fenomen insatt i sitt sodo-kulturella system säger 1968. han och betonar därmed rädslan som ett inlärt Att denna festskrift också i yttre avseende bli­ beteende som vidareförs i en kulturmiljö. Ge­ vit så felfri beror uppenbarligen på Eva Swahns nom att framhålla samhällsaspekten i förhållan• insatser. Måtte den - inte minst med hjälp av de till det individuella skiljer dessa författare i sin Gunna Grähs omslag - bli· en bokhandelsfram­ forskning från det gängse psykologiska perspek­ gång hoppas den tacksamme festskriftsmottaga­ tivet på rädsla. Känslor studeras här som en upp­ ren och recensenten. sättning kommunikativa symboler vilkas mening inte direkt beror på individuella upplevelser" (s. 15). För att visa hur rädslans landskap och kon­ struktion förändras tar Stattin fasta på två tids­ Jochum Stattin: Från gastkramning till epoker; bondesamhället och industrisamhället. gatuvåld. En etnologisk studie av Kring dessa två poler struktureras sedan teori svenska rädslor. Carlssons förlag. och materialredovisning på olika satt. I ett kapi­ Stockholm 1990. 183 s., ill. tel som behandlar barn och rädsla presenteras varje epok för sig. När författaren senare re­ Bokens pärm är svart, och framsidan pryds aven dovisar rädslospärrar, hur rädslan fungerar som varglapp. Titeln "Från gastkramning till ga­ en markör mot det okända, sker detta tematiskt; tuvåld" är skriven med röda bokstäver. Det skul­ t. ex. hur rädslan för främlingar har varierat vid le kunna vara omslaget till en antologi med olika tidsperioder, eller hur rädslan för "smitta" skräcknoveller , men det är den lundensiske folk­ kopplas till olika personer vid olika historiska livsforskaren Jochum Stattins studie av svenska tillfällen. rädslor. Författaren har velat se på rädslan ur ett Denna uppdelning mellan bondesamhälle och kulturanalytiskt perspektiv. Han har velat visa på industrisamhälle är i grunden bra, men frågan är hur tidstypiska rädslor formulerats och uttryckts, om dessa två fält alltid är jämförbara, då det och hur de visar på skilda levnadsförhållanden. tenderar att bli en redovisning av rädslan på Det är alltså inte vad man är eller har varit rädd landet förr, och i staden idag? Visserligen var för, som är det intressanta, utan det är med Sverige för hundra år sedan mer eller mindre ett Stattins egna ord "en dokumentation och analys jordbrukssamhälle, med huvuddelen av den av rädslotraditioner". Viktiga frågor att besvara svenska befolkningen boende på landet, till skill­ blir då: Varför finns vissa rädslor i ett visst sam- nad från idag, då de flesta bor i staden. Det är Översikter om granskningar 129

bara det att jag genast blir nyfiken på att få veta att Stattins egen forskning blir exempel som vad stadsborna under 1800-talet var rädda för, stödjer tidigare forskning, när det egentligen och vad som skrämmer folket på den svenska borde vara tvärtom. Visst är det intressant och landsbygden idag. Om vi fått se rädslan ur den roligt att få resultaten av tidigare forskning om aspekten, skulle då skillnaderna som redovisas och kring rädsla samlade i en volym, men så mellan nu och då ha blivit lika påtagliga? Det är mycket ny kunskap tillför inte Stattins bok. Ta till också viktigt att diskutera den bild av det agrara exempel bokens andra kapitel "Rädslans land­ 1800-talet som framträder. Det blir i mångt och skap". Där redogörs för vad vi varit rädda för i mycket en schablon av det vi har kunnat läsa i Bondesamhället respektive Industrisamhället. 'liknande studier, jfr t. ex. "Den kultiverade män• Kapitlet skall fungera som en kunskapsbakgrund niskan" av Frykman och Löfgren. Det behöver när vi läser resten av boken, och det är bra, men inte vara en felaktig bild, men det är som om det blir som en kortversion av Klintbergs "Svens­ Stattin redan från början vet hur resultatet av ka folksägner" och "Råttan i pizzan". hans studie skall utfalla. Facit finns redan på Ett stort problem med "Från gastkramning till annat håll. gatuvåld" är den påfallande plottrigheten. För• Ett problem med Stattins studie är att han ger fattaren har ett material som är fyllt till brist­ ett intryck av att sitta på två stolar samtidigt, dels ningsgränsen med exempel, och ibland verkar en populärvetenskaplig, dels en vetenskapsteore­ det som om han vill redovisa allting. Intressanta tisk. När man ser till bokens form så är den iakttagelser och observationer passerar förbi, populär. De många bilderna och de snärtiga ru­ ofta utan tillräckliga kommentarer. Vid flera till­ brikerna är lockande. Smaka bara på titeln "Från fällen tar författaren upp trådändar utan att föl• gastkramning till gatuvåld". När rädslotraditio• ja dem till slutet och det är synd. Många av nerna hos barn behandlas kallas kapitlet "Liten stickspåren ger nämligen mersmak. I det kapitel och rädd" och när rädsla kopplat till resande som behandlar tekniken och rädslan beskrivs fle­ beskrivs allittererar författaren och kallar stycket ra teman, bl. a. "energiutvinning", "färdmedel" "Färdmedlens faror". Allt detta är naturligtvis och "elektricitet". I varje tema finns flera bra fantasifullt, men som läsare är det lätt att känna och underhållande exempel, men de saknar i de sig lurad. Vi får inte veta något om vare sig flesta fall djup. Hur engagerande hade inte av­ gastkramning eller gatuvåld, och om den varg­ snittet om energin kunnat bli om författaren valt lapp som pryder omslaget får vi inte veta något att fördjupa sig. Han inleder med att beskriva mer än att den är funnen i Örkelljunga kyrka. organisationen om och kring kvarnar i det pre­ Stattin säger visserligen i sin inledning att vad vi industriella samhället, och den rädsla och folktro varit rädda för inte är intressant för denna stu­ som kopplas därtill. När Stattin sedan fortsätter die, men mot det talar bokens form. Det är som in i vår tid och beskriver rädslan kopplad till om formen vill dölja innehållet. Dessutom måste kärnkraft då förlorar han greppet, och konstate­ det tilläggas att många av bilderna tycks omotive­ rar att rädslan för kärnkraft kan vara förståelig. rade, då de varken kommenteras eller själva Har författaren inte haft tid och möjlighet att kommenterar texten. intervjua kring detta ämne, eller är' det fortfa­ Mot denna populära form står alltså innehål• rande för laddat och brännbart för att det skall let. Ett försök att applicera antropologiska teori­ gå? Den flyktighet som karaktäriserar kapitlet er på ett svenskt material. Angreppssättet är in­ om teknik går tyvärr igen på flera ställen. Om tressant och här finns möjligheter till en spän• Stattin hade valt att koncentrera sig till ett mind­ nande studie. Att läsa Stattins bok är dock en re antal företeelser och tagit ut och fördjupat splittrande upplevelse. Vi får i inledningen en svängarna hade resultatet blivit mer intressant, redovisning av allt det insamlade material som då grundmaterial och teoretiska ansatser är bra. legat till grund för boken, bl. a. arkivmaterial Jag saknar dock, somjag tidigare nämnt, Stattins från Nordiska museet, ULMA, LUF och IFGH, egenhändigt insamlade material. Det slutresultat tidningsartiklar, genomgång av tidigare forsk­ som Stattin så småningom kommer fram till, åt• ning och ett fåtal intervjuer. Tyvärr dominerar minstone som det uttrycks i abstract, är att under tidigare undersökningar framställningen. Intryc­ den förindustriella tiden dominerar de målinrik• ket är att varje kapitel och varje stycke baserar tade rädslorna, medan rädslan idag har en myc­ sig på en forskningsrapport eller ett resultat, och ket mer svårbegriplig karaktär. På vägen till den- 130 Översikter om granskningar

na konklusion hinner dock så många trådar trä• plats. Men jag måste säga, att någon socialhisto­ das och så många knutar knytas, att själva slutre­ risk eller kulturvetenskaplig undersökning är det sultatet försvinn/H i mängden. inte fråga om. Det är synd. Bakgrundsteck­ Lars Kaijser ningarna söker förklaringarna i den Löfven• skiöldska familjen. Beläsenheten i 1700- och I800-talets hushållningslitteratur är inte heller särskilt imponerande. Mina I700-talsstudier i Catharina Svala: Lantbruksarkitekten byggnadskulturen låter ett annat mönster träda Charles Emil Löfvenskiöld 1810- fram. Löfvenskiölds föreställning om en förbätt• 1888. Stad & land nr 89 1990. Diss. rad lanthushållning, och hela hans ambition att English summary. Alnarp 1990. 231 s., bygga en lyckligare människa, var produkter av iiI. upplysningen. Eftervärldens dom, det "smaklösa" i hans Kulturomvandlingen på landsbygden under byggnader, kunde ha varit föremål för en betyd­ I800-talet är ett ämne som fortfarande är aktu­ ligt större diskussion. Det var inte minst folklivs­ ellt. Den forskning som bedrivs nu för tiden är forskarna som skapade den hatiska bilden. Arki­ visserligen sporadisk och håller en låg profil, inte tekturens formspråk luktade inte folklivsforsk­ minst när det gäller byggnadskulturen. Vi ser ett ning. De nationella taksprången utmanade byg­ nytt mönster träda fram med specialutbildningar dekaraktärer och erixonska kulturprovinser. av olika slag, sådana som kallas Museologi och Förstukvistarna såg inte lika folkliga ut som sne­ Kulturvård. Studiet av den äldre byggnadskultu­ da dubbelkatter och götiska kök. Vad de äldre ren är ju inget som etnologin har monopol på, folklivsforskarna missade var en annan och mera tvärtom. Själv är jag lärare vid Institutionen för mångtydig dimension i bondelandskapet än cen­ Kulturvård vid Göteborgs universitet och hand­ traldirigering och praxis. Bondens ideer om leder blivande bebyggelseantikvarier. Catharina ' skönhet gick inte att mäta på samma sätt som Svalas doktorsavhandling tillhör en annan gren konjunkturerna. på det stora trädet, Sveriges Lantbruksuniversi­ Men bonden måste ha uppfattat inte bara det tet. ändamålsenliga utan även det vackra i byggna­ Charles Emil Löfvenskiöld var den svenska derna. Det är en intressant avhandling från snickarglädjens fader, scenografen i det svenska Lantbruksuniversitetet och den har givit mig fler bondeiandskapet. Han gav gårdar och hus ett privata kulturminnen på landsbygden än tidiga­ nytt ansikte, men också stationsbyggnader, stads­ re, inte minst i Västergötland. Den aktualiserar hotell, mejerier och fabriker. Man kan säga att frågan om en mångvetenskap. Det tjänar ingen­ han tillhörde den första generationen folkhems­ ting till att hålla på ämnesgränserna, allra minst byggare, och hans ritningar och planschböcker för deras egen skull. Det kan vara berikande med spreds i stora upplagor. De nyinrättade hushåll• många röster och det är något som jag osökt ningssällskapen bidrog också till populariteten. kommer att tänka på efter att ha läst Svalas un­ Bondsöner och byggmästarelever fick lära sig dersökningar. ritteknik. Pedagogiken var enkel vid I800-talets Det är inte alla etnologer som uppskattar des­ senare hälft. Man ritade av, och Löfvenskiölds. sa tendenser. I tidskriften Nord-Nytt förekom• ritningar utsattes för många tolkningar. mer några rader av Sven B Ek som beskriver en Löfvenskiöld var själv en smula tillbakadragen. annan ståndpunkt. Han uttalar sig om etnolo­ Han led av astma och hade ont i knäet. Liten till gernas sätt att förlöjliga den materiella kulturen växten och sjuklig när han fotvandrade mellan och fortsätter: "1 två decennier har den före• Klågerup och sina studier i Lund. Det var inte målsantipatiska synen hämmat den svenska etno­ hans förtjänst att ritningarna blev så välkända login. Vi har frånhänt oss de i metodiskt hänse• utan det berodde snarare på att hans liv samman­ ende viktiga redskap som en äldre generation föll med ett hektiskt skede av lantbrukets föränd• utnyttjade så väl "(s. 50, nr 42 1990). Har vi det ring. Sverige höll på att utvecklas till en industri­ och gjorde dom det? Jag tror att det förekommer nation och de omfattande förändringarna av en spännande och metodologiskt intressant lanthushållningen, som skiftena och hemmans­ forskning, även om det inte står Etnologisk Insti­ klyvningarna medförde, gav arkitekterna en tution på dörren. Sven B Ek bearbetar numera Översikter om granskningar 131 universitetet i Göteborg med full kraft för att gäller här lärda, synpunktsrika och välskrivna be­ förhindra att Institutionen för Kulturvård skall traktelser, vars avsikt är att ställa in hushållet i kunna bedriva forskarutbildning inom byggnads­ vidare sammanhang och att teckna dess socio­ kulturen, med hänvisning till att hans seminari­ kulturella bakgrund för att använda en av förfat• um sköter den uppgiften mycket bättre. Proble­ taren uppskattad term. Det är fängslande att met är bara att där förekommer inga avhandling­ följa dessa tankegångar som i hög grad präglar ar om byggnadskulturen. den nu bedrivna forskningen på detta område Catharina Svala väckte en tanke. En slumran­ och som i viss mån har givit denna en specifik de. Låt oss hälsa de nya byggnads forskarna väl• svensk karaktär. komna i gemenskapen och låt oss pröva om inte Härefter skildrar författaren i ett antal avsnitt etnologins kunskaper håller måttet i en ny, ämnen som särskilt fängslat hans intresse och mångvetenskaplig miljö. Det mår vi bara bra av. som sammantagna får sägas vara mönstergilla Gösta Arvastson var på sitt område. De är präglade av lärdom och skarpsinne, därtill inte sällan av underfundig hu­ mor. En upprepning av kapitelrubrikerna ger en god bild av det skiftande innehållet: Syltemjöl• Nils-Arvid Bringeus: Mat och måltid. ken - Drickablandning och drickasupa - Sten­ Studie i svensk matkultur. Studier ut­ kakor - Långkålen - Fastlagsbullarna - Smör• givna av Etnologiska sällskapet i Lund lamm - Trollkonster vid korvgrytan - Trivsbi­ 25. Stockholm 1988. 229 s. ill. ten som trickster. Allt detta är handfast vetenskap av högsta kva­ Födans och kosthållets historiska utveckling har litet. Samtidigt företräder den en vidare syn på sedan länge räknats till den etnologiska forsk­ kosthållets historia, åtminstone delvis inspirerad ningens domäner. Ett stort steg framåt tog forsk­ av den tyska etnologen och kulturgeografen ningen på detta område när den då tämligen Glinter Wiegelmanns 1967 utgivna banbrytande nyutnämnde professorn i nordisk etnologi, sär• avhandling "Alltags- und Festspeisen, Wandel skilt europeisk, 1960 tog initiativet till ett inter­ und gegenwärtige Stellung". nationellt symposium i Lund rörande dessa frå• När det gäller de svåra frågorna om födoäm• gor. Sedan dess har ett mycket stort antal skrifter nenas kemisk-biologiska processer har författa• framkommit som på olika sätt belyst matkultu­ ren haft god hjälp av den norska etnologen och rens utveckling; bland dem också flera doktors­ näringsfysiologen Astri Riddervold. avhandlingar. Inte minst har Nils-Arvid Bringeus Sist följer i boken ett par avsnitt som be­ själv nedlagt en osparad möda som skriftställare handlar matens uttryck i tro, fromhetsbruk och även på detta ämnesområde. I den bok som här dikt. De vittnar om att författaren har ett teolo­ anmäles ingår en imponerande förteckning över giskt förflutet och inte upphört att intressera sig dessa skrifter omfattande inte mindre än ett 80- för hithörande frågor. Han är en framstående tal titlar av honom inom den gastronomiska företrädare även för etnologisk-teologisk forsk­ forskningens vida fält. ning. Eftersom många av dessa viktiga uppsatser är Till slut bör läsaren av dessa rader inte undan­ spridda på olika håll, i tidskrifter, årsböcker och hållas att även bokens illustrationer till läsarens rena tillfällighets tryck har författaren kommit på förnöjelse är okonventionella och mycket upply­ den kloka tanken att sammanföra ett urval i den­ sande. Till en del sammanhänger detta med ett na bok, som han haft vänligheten att dedicera till annat forskningsfält som på senare tid upptagit mig. Den enda anmärkning man måste göra i författarens intresse, nämligen det sydsvenska detta sammanhang är att hela den vetenskapliga bonadsmåleriets historia. Ett flertal illustratio­ apparaten i form av litteraturhänvisningar och ner har hämtats från denna märkliga bildvärld. bibliografier måst uteslutas. Läsaren måste där• Som helhet är Mat och måltid ett betydande för uppsöka de inte alltid så lätt återfunna origi­ arbete som lämpar sig väl för den som vill orien­ naluppsatserna för att kunna rätt tillgodogöra tera sig i forskningen på den gastronomiska his­ sig den lärda framställningen. toriens domäner. Boken inleds med tre kapitel som skildrar mål• Gösta Berg tidsvanorna i deras mera allmänna ställning. Det 132

Föreningsmeddelanden

Styrelseberättelse 1990

Föreningen för svensk kulturhistoria har under 1990 Resultaträkning liksom tidigare år helt inriktat sin verksamhet på att Intäkter ekonomisera utgivningen av tidskriften RIG. Under året har fyra häften utgivits. Tidskriftens re­ Medlemsavgifter 47355:- daktion har bestått av docent Elisabet Hidemark, pro­ Humanistisk-samhällsvetenskapliga fessor Nils-Arvid Bringeus, docent Mats Hellspong forskningsrådet 47000:- samt föreningens sekreterare. Ebba och Sigfrid Svenssons fond 12768:- Under året har Föreningen genom Humanistisk-sam­ Statens kulturråd 7500:- hällsvetenskapliga forskningsrådet erhållit ett anslag av Försäljning äldre årgångar RIG 7567:- 47000 kronor som bidrag till tryckning av tidskriften. Inkomsträntor 4037:54 Från Statens kulturråd har erhållits ett bidrag på 7500 Diverse inkomster 630:- kronor och från Ebba och Sigfrid Svenssons fond för 126857:54 folklivsforskning ett bidrag på 12768 kronor. Verksamhetsårets underskott 22638:46 Föreningens ekonomiska ställning framgår av följan• Kostnader de: Tryckningskostnader och honorar 136207:- 1.1 1990 Ingående balanskonto Diverse utgifter, porto etc 13289:- Kronor 149496:- Tillgångar Postgiro 55563:76 Balansräkning 1990-12-31 Handelsbanken, allkonto 699:60 Kassa 382:70 Tillgångar Tidskriften RIG 1:- Postgiro 39055:30 Kronor 56647:06 Handelsbanken 745:60 Kassa 382:70 Skulder Tidskriften RIG 1:- Ledamöters Fond 5500:- Kronor 40184:60 Nordiska museet 1239:50 Skulder 6739:50 Ledamöters fond 5500:- Verksamhetsårets överskott 28374:65 Nordiska museet 1287:50 Balanserat överskott 21532:91 49907:56 Obetalda fakturor 6128:- Kronor 56647:06 Balanserat överskott 49907:56 .j. årets resultat 22638:46 27269:10 Kronor 40184:60

Stockholm den 30 september 1991

Elisabet Hidemark Eivor Andersson Hans Medelius