Grannar På Skilda Vägar
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
HISTORIALLISIA TUTKIMUKSIA 84 JULKAISSUT SUOMEN HISTORIALLINEN SEURA GRANNAR PÅ SKILDA VÄGAR Det finländsk-svenska samarbetet i den finländska och svenska utrikespolitiken 1921-1923 JORMA KALELA HELSINGFORS 1971 Su O m e --s. 'N\ \ u` ~~~. i~llinrn se HISTORIALLISIA TUTKIMUKSIA JULKAISSUT SUOMEN HISTORIALLINEN SEURA 84 JORMA KALELA GRANNAR PÅ SKILDA VÄGAR Det finländsk-svenska samarbetet i den finländska och svenska utrikespolitiken 1921-1923 GRANNAR PÅ SKILDA VÄGAR Det finländsk-svenska samarbetet i den finländska och svenska utrikespolitiken 1921-1923 JORMA KALELA HELSINGFORS 1971 Översatt till svenska av Dag Lindberg Översatt på förslag av expertkommittéerna för översättning av finskspråkig facklitteratur till svenska och med anlitande av medel som av Finlands och Sveriges riksdagar anvisats för ändamålet. Borgå 1971. Tryckeri- & Tidnings Ab. FÖRETAL Denna avhandlings tillkomsthistoria är tämligen intetsägande: det visade sig helt enkelt vara ändamålsenligt att utvidga en laudaturuppsats, som behandlade ett tidigare inte kartlagt område, först till ett licenciatarbete och sedan till en doktorsavhandling. Man kan givetvis kritisera, att en forskare påbörjar ett arbete utan att hysa något speciellt intresse för sitt ämne; å andra sidan bör historikern även i ett på detta sätt valt forskningsobjekt kunna finna någonting som utvidgar samtidens erfarenhet. När detta "någonting" har utkristalliserat sig, ökar också forskarens intresse för sin uppgift. Så skedde åtminstone i detta fall. För mångsidigt stöd och uppmuntran under forskningsarbetets samtliga stadier står jag i tacksamhetsskuld till min lärare, professor L.A. Puntila. som även anvisade mig det ämne, som sedan visade sig så intressant. Särskilt värde- fulla var den anmärkningar han vid tryckningsgranskningen riktade mot mitt manuskript. Dessa ledde till att undertecknad beslöt framställa vissa centrala tankar på ett helt nytt sätt, vilket nu förefaller mig mycket mera tillfredställande än det ursprungliga. Till docenten Lauri Hyvämäki vill jag rikta ett tack för många givande diskussioner och råd från en mera erfaren forskare. Den ange- näma och förtroendefulla samarbetsatmosfär, som tack vare tf. professor Mauno Jääskeläinen har rått på Institutionen för politisk historia, har varit en av de nödvändiga förutsättningarna för genomförandet av mitt arbete. Undertecknad tillhör dem, som hänsynslöst besvärar sina kolleger genom att låta dem läsa sina texter och på så sätt "exploatera" deras kunnande och kapacitet. Dessa "exploaterade" och även de, som på annat sätt gett mig nyttiga råd och annan hjälp, är så många, att det dessvärre är nödvändigt att nöja sig med att till dem framföra ett kollektivt tack. Jag gjorde emellertid orätt, om jag inte särskilt framhöll pol.dr. Osmo Apunen, vars kritik och förbättringsförslag har varit ovärderliga, min bror pol.lic. Jaakko Kalela, fil.lic. Kari Selen, pol.kand. Jussi Turtola samt docenterna Krister Wahlbäck och Wilhelm Carl- gren. De samtal jag haft med den sistnämnde har även i hög grad upplivat de annars rätt grå och arbetsfyllda resorna till Sverige. Översättaren, fil.mag. Dag Lindberg vill jag tacka såväl för ett utmärkt och med ospard möda utfört arbete, för ett angenämt samarbete och för många värdefulla påpekanden. För den hjälp pol.stud. Eira Johanson har gett mig genom att delta i uppgörandet av personför- teckning och i korrekturläsningen, framför jag också mitt tack. Jag är även tack skyldig många funktionärer vid olika arkiv och bibliotek samt föreningar och tidningar för den hjälp jag fått av dem, en hjälp som ingalunda 6 alltid har hört till deras tjänsteåligganden. Jag vill även rikta ett tack till de talrika privatpersoner, som jag har blivit tvungen att åsamka besvär och särskilt till dem, vilkas gästfrihet jag har haft förmånen att åtnjuta. Den tidsperiod jag har forskat i ligger redan så långt tillbaka i tiden, att endast få av de då verksamma personligheterna längre är i livet. Detta har gjort de även annars givande samtal jag haft med ministern, fil.dr. Ragnar Numelin oersätt- liga. Framlidne fil.dr. Henning Söderhjelm hann jag inte personligen sam- manträffa med, men det korta brevkort jag fick från honom med anledning av min licenciatavhandling var måhända den värdefullaste uppmuntran jag fick under arbetets gång. De ekonomiska förutsättningarna för forskningsarbetet har utgjorts av stipen- dier från Emil Aaltosen säätiö 1964 och 1965, stipendier 1966 och 1967 för yngre vetenskapsidkare och forskningsstipendium 1968, beviljade av kansler för Hel- singfors Universitet, samt stipendium från Suomen Kulttuurirahasto 1968. Kulturfonden för Sverige och Finland har möjliggjort forskningsresorna till Sverige genom att fyra gånger bevilja mig stipendier för dessa. Även från kansler för Helsingfors Universitet har jag erhålit ett resestipendium. Översättningen har bekostats av expértkommittéerna för översättning av finskspråkig facklitteratur till svenska. För publiceringen av min avhandling tackar jag Finska Historiska Samfundet och Söderström & C:O. Sist, men inte minst vill jag tacka min familj och mina släktingar. Under vistel- serna i Sverige har jag fått bo hos ingeniör Sven och fru Annikki Torstensson samt hos förste arkivarie Stefan och fil.lic. Päivi-Solfrid Söderlind och även i övrig måtto fått åtnjuta deras storartade gästfrihet. Mina föräldrar vill jag tacka, utom för mångsidigt stöd under de gångna åren, framför allt för den intellektuellt öppna atmosfär i hemmet, som har gett mig en fast grundval att bygga på. Svårast att klä i ord är den stora tacksamhet jag känner mot min hustru. Utan hennes uppoffrande stöd och outsinliga tålamod hade denna bok aldrig kommit till. Helsingfors den 2. november 1971 Jorma Kalela INNEHÅLLSFÖRTECKNING 0. Forskningsuppgiften 9 0.1. Litteraturen 9 0.2. Begreppen 15 1. Två olika vägar 24 1.1. Östersjöområdet under världskrigets slutskede 24 1.2. Östersjöområdet som skådeplats för interyentionskrig 31 1.3. Östersjön glider ut ur storpolitiken 37 1.4. Ålandsfrågan aygörs från dagordningen 43 1.5. Samarbetets förutsättningar och Ålandsfrågan 57 2. Med militärt och diplomatiskt samarbete som mål 59 2.1. Från Helsingfors till Warszawa 59 2.1.1. Tanken på ett randstatsförbund vinner styrka 61 2.1.2. Syerige är försiktigt gentemot Sovjetryssland 69 2.2. Från Genua till Moskya SO 2.2.1. Genua-konferensen 80 2.2.2. Warszawa-aytalet 85 2.2.3. Söderhjelms och Elmquists försök 98 2.2.4. Utrikesminister Vennola 114 2.3. Från Paris till Genéye 120 2.3.1. Nationernas förbund som avspänningsfaktor i Europa 120 2.3.2. Nationernas förbund och ett bestående fredstillstånd 128 2.4. Stockholm och Helsingfors 137 2.4.1. Försyarsstriden i Syerige 137 2.4.2. Finlands »orienteringsproblem» 142 2.4.3. Den syenska högerregeringens utrikespolitik 157 2.5. Finska och svenska 168 2.5.1. Samarbetet mellan tyå sändebud 170 2.5.2. De finskspråkigas ställning i Västerbotten 174 2.5.3. Språkfrågan vid universitet 184 2.5.4. Parlamentsbesöket 190 2.5.5. Fallet Karlén 196 2.5.6. Språkfrågan i Finland och det finländsk-syenska samarbetet 199 2.6. Final 204 2.6.1. Den svenska debatten 214 2.6.2. Den finländska debatten 219 2.7. Det militära och diplomatiska samarbetet 228 8 3. 1 skuggan av försvarsförbundet 230 3.1. Trots randstatsförbundet 230 3.2. »Konferensernas sommar» 237 3.3. Hotet från språkfrågan 240 3.4. Randstatssamarbetet fortsätter 247 3.5. Det ekonomiska och funktionella samarbetet 249 4. Samarbetets förutsättningar 250 4.1. Vem beslöt om samarbetet 250 4.1.1. Utrikesledningen 250 4.1.2. Den utrikespolitiska eliten 253 4.2. Handlingsprinciperna 265 4.3. Grundbedömningarna 270 4.3.1. Den utländska miljön 270 4.3.2. Den inhemska miljön 278 4.4. Varför förblev samarbetet obetydligt? 286 Bilaga I Finlands och Syeriges regeringar 1917-1923 290 Bilaga 2 Styrkeförhållandena i riksdagen i Finland och Syerige 1918-1924 291 Källor och litteratur 292 Personförteckning 306 0. FORSKNINGSUPPGIFTEN "Det nordiska samarbetets ideologi synes vara starkare än samarbetets faktis- ka omfattning", konstaterar en amerikansk forskare1 Han slår huvudet på spi- ken. Detta omdöme kunde utökas med ett drag som är typiskt för tänkesättet i I970-talets Finland: först fattar man i någon fråga beslut om samarbete med de övriga nordiska länderna, först därefter börjar man undersöka, huruvida sam- arbetet har några förutsättningar. Man kan ställa frågan, om det nordiska sam- arbetets självfallenhet också har präglat sättet att betrakta relationerna mellan Sverige och Finland i det förflutna. 0.1. Litteraturen Säkerheten framställs vanligen som utrikespolitikens mål, men om detta be- grepps innebörd råder långt ifrån enighet. Med säkerhet kan man exempelvis avse "frihet att vidta de åtgärder som anses väsentliga för statens fortbestånd och det nationella välbefinnandet"2. Speciellt det sista ordet gör denna definition intressant. Det ger ordet säkerhet dimensioner utöver den vedertagna militärpoli- tiska.3 Men också den är fortfarande diffus, eftersom det medför avsevärda svårigheter redan att precisera t.ex. "nationellt välbefinnande". Ett allmän- begrepp som säkerhet är därför ofruktbart ur den utrikespolitiska forskningens synpunkt på grund av sin mång- och svårtydighet. Det är ändamålsenligare att i fråga om utrikespolitiken arbeta med flera mera precisa och begränsade målsätt- ningar och kalla dessas "summa" "säkerhet". Att anse begreppet säkerhet sådant det ovan formulerats — och även enligt fle- ra andra definitioner — som utrikespolitikens mål, är av begränsat värde även av den anledningen,