Nummer 8 • 2006 Sveriges största musiktidning Diddy

The Killers Sugarplum Fairy The Plan Tingsek

Hammerfall • Johan Wanloo • The Martial Arts • Murdoch • The Lost Patrol Band Bulletproof Cupid • Irene • Jonny Kock • Kalle J • Marcovic

PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: CHECK OUT! WWW.NUCLEARBLAST.DE WWW.SOUNDPOLLUTION.SE Groove 8 • 2006

Tingsek sidan 6 Se allt som en Fem-i-topp sidan 6 The Plan sidan 8 utmaning En era är över sidan 8 Kommer kulturen att slaktas nu när vi Det finns i alla fall inte mycket som är The Martial Arts sidan 9 har en borgerlig regering? Frågan kan roligare än att skriva om musik… kännas befogad när framgång alltmer Murdoch sidan 10 mäts i pengar. Men egentligen är det The Lost Patrol Band sidan 10 skit samma i mina ögon. Om du vill Groove är en oberoende musiktidning bli artist har du alltid stått inför valet Sugarplum Fairy sidan 10 som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. att följa din inre drivkraft eller till Bulletproof Cupid sidan 12 alla pris bara bli känd. Vi har ändå i Groove Box 112 91 Irene sidan 12 åratal utsatts för hjärndöd kommersi- 1. Cee-Lo Green (mysfarbror) ell smörja, och detta kommer inte att Detta spejsade knubbo kan kasta pla- 404 26 Göteborg Jonny Kock sidan 13 neter ur sin bana med musik. ändras, men i den bästa av världar föds Telefon 031–833 855 Kalle J sidan 13 fler artister med visioner och begåv- 2. Johnny Cash – Rose of My Heart (låt) Elpost [email protected] ning som kan tillgodose våra kulturella Finaste kärleksförklaringen jag någon- http://www.groove.se Marcovic sidan 13 behov. Kulturskymningen är inte över sin hört. Och den rösten… Plusgiro 18 49 12-4 Tre frågor till Hammerfall sidan 6 oss riktigt ännu! 3. Maria Solheim – Will There Be Spring Chefredaktör & ansvarig utgivare Wanloo: Ner med musiken sidan 15 Kom igen tjejer! I nästa nummer (CD) Norges bäst bevarade hemlighet, Gary Landström, [email protected] av Groove pratar vi uteslutande med vår tids Björk? Layout Diddy sidan 16 kvinnliga artister, om inte annat så för 4. Selecter (band) Henrik Strömberg, [email protected] The Killers sidan 18 att visa att det finns massvis av begåva- Legendariskt ska-band med eget sound de kvinnliga artister redo att upptäck- och grym kraft. Annonser Albumrecensioner sidan 21 as. I media kan de dock ha det svårt 5. Plan B – Who Needs Actions When You Per Lundberg G.B., Egenproducerat sidan 22 att komma fram om de inte fläker av Got Words (CD) [email protected], 0735–43 59 66 sig kläderna. Grooves mål är dock När ska alla fatta att Ben Drew levere- DVD-recensioner sidan 24 Groove-CD att fokusera på musiken och vi tycker rat en spektakulär platta? Per Lundberg G.B., [email protected] Bokrecensioner sidan 28 att fler tjejer borde representeras på 6. Cassie – Cassie (CD) Groovearbetare samma villkor som killar i media, där- Redan förädlad ung artist under Did- Groove CD 8 • 2006 sidan 31 Therese Ahlberg för sätter vi strålkastaren på tjejerna i dys vingar. Mats Almegård detta nummer. Vi ser det som en start 7. ¡Forward Russia! (spelning) Mikael Barani på något. En mer jämställd bransch. Total frenesi hos snortajt, spännande Roger Bengtsson Ett försök att ändra tankesätt. Därför band – borde ses av fler. Mathilda Dahlgren blir även våra maj-nummer ett tjej- 8. [ingenting] Punkdrömmar (låt) Matilda Gustavsson nummer. Två nummer per år är inte för Fräschaste svenska indierocken den här Torbjörn Hallgren mycket, jag lovar killar –fokus blir inte sidan Ebba Grön och KSMB. Linda Hansson Annica Henriksson snedvridet på grund av detta. 9. The Roots (band) Men vi vill även att fler tjejer Erik Hjortek Tack för att ni finns kvar ännu, ni blir Alessandra Johansson Cavalera skriver våra texter. En mer jämställd bara bättre för varje platta. Robert Lagerström redaktion borgar för en mer jämställd 10. Jara (mysig isländsk artist) Gary Landström tidning. Vi har de senaste månaderna Ska bli kul att träffa Johan Lothsson anlitat fem-sex nya kvinnliga skri- henne på Iceland Samuel Olsson benter, men vi vill ha fler. Så om Airwaves- Per Lundberg GB du brinner för musik och är en festivalen. Martin Röshammar erfaren eller begåvad skribent Magnus Sjöberg vill vi att du tar kontakt med Mathias Skeppstedt oss. Kanske passar du in Henrik Strömberg Petra Sundh perfekt i Groove-familjen. Sara Thorstensson Christian Thunarf Gary Landström, [email protected] Vinn! För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa.

Tryck STC ISSN 1401-7091 Tryckt på miljömärkt papper.

Groove görs i samarbete med:

Prenumerera på Groove! Vi lottar ut ett par Jabra C820 hörlurar, med högkvalitetsljud CD med ny spännande musik och brusreducering. med varje nummer Tävla på Sätt in 319:- kronor (studenter 269:-) på plusgiro 18 49 12-4 www.groove.se Glöm inte ange både post- och mailadress.

4 Groove 8 • 2006 My Chemical Romance The Black Parade.

CD 179· Släpps 25 oktober

P-Diddy Press Play.

CD 189· Släpps 18 oktober

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 10/11 så länge lagret räcker. Nyhet

Braun cruZer3 Raka, styla, trimma 3-in-1

Tvättbar!

12Raka Styla 3 Trimma Fjädrande T v å t r i m s a x a r f ö r : Tillbehör för att skärblad för 1. Skarpa konturer bibehålla önskad en behaglig, 2. Stora områden skägglängd nära rakning

www.braun.com/cruZer Tingsek

Längtar ut på landet

Han är polare med Willie Nelsons dotter och Timbuktu, han gör en cover på Depeche Modes Shake the Disease och det fanns en tid då han gick runt i utsvängda byxor och flä- tor i håret. Nu är Tingsek här med sin andra skiva och han är mycket stolt över beatet och låtarna. Och nu är det världen som gäller. Malin Lauterbach

Det är sällan man träffar en musiker ligen! Det är antagligen det bästa året i vind. Mitt psyke pallar inte riktigt med som om det finns något stopp för honom. som är så ohämmat glad som Magnus mitt liv, inte bara musikaliskt. vintern, säger Magnus Tingsek. Ett bevis på det är att han lärt känna Tingsek. Han sitter på skivbolagets kon- Den största skillnaden mellan de När han var 16-17 år var han djupt familjen Nelson och ska producera Willie tor i Stockholm och sprudlar av oför- två skivorna är ”beatet” som Magnus förälskad i disco och funk och köpte allt Nelsons dotter Paula Nelsons kommande ställd tillfredsställelse över skivan World Tingsek beskriver det. World of Its Own han kunde hitta på vinyl och gick runt skiva om allt går som det är tänkt. of Its Own och över livet i allmänhet. är mycket mer dansant, mycket mer sou- med utsvängda byxor och flätor i håret. – Willie är precis som jag, han har alltid – Dagen jag blev klar med min första lig och svängig än den första skivan som Han beskriver det själv som att han läm- sysslat med musik och älskar musik. Sen skiva började jag skriva på denna. Det var mer präglad av Tingseks förflutna i nade det bara två år senare när han blev att han är Willie Nelson och legend, det enda jag ville göra var att inte stressa exempelvis Christian Kjellvanders kret- gubbe och den lågmälda musiken kom in är en annan sak. Han är människa precis fram den och ha tid på mig att göra sar. Nu umgås och spelar han mycket genom dörren. som vi. Paula är väldigt mycket country, mycket musik och mycket låtar. Då med med Timbuktu och andra i Malmös hip- – Så jag har tagit lite från varje period rätt logiskt. Hon bor på vischan utan- första skivan gick allt så snabbt från det hopvärld. i mitt liv och samlat till en enda verklig för Austin och har en fantastisk röst, att jag fick skivkontrakt till att den var – Jag var bara tvungen att göra det och Magnus Tingsek. Det känns som om jag en blandning mellan Dolly Parton och ute. Jag spelade in den på en månad så när man är glad vill man inte göra en hittat min grej. Nu ska jag satsa hårt och Emmylou Harris, är enormt tonsäker och när Tingsek var färdig var jag inne i ett sorgsen musik med gitarr utan man vill få ut det här utomlands. Jag sparar så skriver fantastiska texter. Tidigare har grymt flow. göra något man kan röra sig till. Dom mycket pengar jag kan för att kunna åka hon spelat in med människor som är väl- Han har en egen studio numera i låtarna gjordes under våren och somma- till USA då och då. Det ska bara ut. Det är digt mycket Nashville och det är tråkigt. Malmö men längtar ut på landet, till ett ren, dom få låtar som låter mer som för- en liten damm det här. Jag vill kunna spela Jag vill göra en enkel skiva där vi bara eget hus där han kan hitta lugnet på ett sta skivan kom till på hösten när det var hela tiden och vill kunna sprida glädje till kör, som man gjorde förr, spelar in i en annat sätt. regnigt ute. Det var skönt att göra plattan så många människor som möjligt. lada. Det kan bli hur bra som helst. – Jag har haft ett så bra år och det är väl under ett helt år, speciellt om man är som Åtminstone för dagen har Tingsek ett Martin Röshammar det jag vill säga med skivan också – änt- jag och är väldigt beroende av väder och gigantiskt självförtroende, det verkar inte

Fem-i-topp 1. högt Mannen med brustet hjärta, men med en är en bra träning för hjärnan, i alla fall de Börja ditt listäventyr redan idag. Börja 2. på gräs nästintill komplett skivsamling. Mannen gånger du gör en rangordnad lista. med en enkel lista, som till exempel en 3. på havet med skivaffären som det går sådär för. För att kora en etta på listan över bästa lista över de fem bästa banden just nu. 4. på klubb Mannen som dömer kvinnor efter deras konserter jag varit på måste jag ju gå ige- Detta numret av Groove kan säkert hjälpa 5. i sängen musiksmak och inte förstår hur man kan nom precis alla konserter jag varit på. Och dig. Fortsätt med de fem bästa banden älska någon som har Michael Bolton på för att lista de tio bästa böckerna jag läst någonsin för att sedan knäcka de fem bästa Jag har fått dille på att göra listor. Det kan väggarna. måste jag tänka ett jäkla tag för att komma låtarna och vidare till de fem bästa gitarrso- ha att göra med att mitt liv den senaste Rob är ett bevis på att listor är bra för sjä- ihåg nian. lona genom tiderna. Och om du klarade det veckan bestått av att planera den grymmas- len, för bearbetning och för klokhet. Enligt Att skriva listor är ju faktiskt samtidigt busenkelt så testa tio istället. Det är kanske te 25-års-festen jag någonsin kommer att honom kan man lista allt, som till exempel en väldigt bra minnesövning och ett sätt att svårare, men skitkul! ha. Ja, det blir ju bara en och mitt mål har dina fem mest minnesvärda separationer träna sitt systematiska tänkande genom Och förresten vilken varit att den ska bli enastående. Och för det eller dina fem bästa låtar att ha sex till. Fast att rangordna det du gillar eller inte gillar. är din fem-i-topp krävs listor, de flesta betydligt tråkigare än säkert måste låtvalet variera och byter du Att lista gör dessutom det lite roligare att över bästa stäl- den ovan som förresten är min fem-i-topp- partner måste du väl byta låt? skriva ner saker. Prova att lista maten nästa len att lyssna på lista över bästa ställen att lyssna på musik. Jag försöker intala mig att mitt listande gång du ska handla, kanske opraktiskt med musik? Alla dessa listor har fått mig att min- är normalt, men då min kille alltid skrat- väldigt kul. Och visst måste det vara bra för nas karaktären Rob, den totalt musik- och tar och säger att han aldrig skulle skriva hjärnan? Vilken är viktigaste grönsaken till listgalne mannen i sina glada 30 som har en lista eftersom han tar allt lite mañana, middagen? Vilken är din fem-i-topp-lista huvudrollen i Nick Hornbys film och bok känns det så där ibland. Jag är ändå fast över arbetskamrater? High Fidelity. Visst kommer du ihåg honom? övertygad, precis som Rob, att listskapande Therese Ahlberg, www.prettytess.blogg.se

www.groove.se 7 The Plan Sista mannen kvar

D R D V NU VV FQN

The Plan är tillbaka med nya skivan Walk For Gold på nytt skivbolag och med ny producent. Inte nog med det – numera är Theodore Jensen ensam kvar i bandet.

Theodor Jensen sitter i sina morför- pålägg i olika studios i Stockholm när Och den estniske tonsättaren leder oss Varför flyttade du? äldrars hus ute på Orust när jag ringer. folk hade tid och det fanns plats. till den sista låten på skivan, Dona Nobis – Jag var länge missnöjd med EMI och Ett par hus därifrån bor Björn Ohlsson Walk For Gold är en lugnare, mer Pacem. Theo och Jari gick och såg en kör ville bli fri så jag började kolla runt om (Union Carbide Productions, The Sound- stämningsfull skiva. Det är mer instru- framföra Arvo Pärt i en kyrka. det var möjligt att komma loss och det track of Our Lives) och där ligger också ment och en mycket luftigare ljudbild. – Vi gillade akustiken. Så jag ringde Sofia var inga problem, ha ha. Men jag är otro- hans studio. Theo har använt fler musiker också, det Kyrka i Stockholm och frågade om vi ligt nöjd nu, allt är jättebra på Razzia, – Meningen var från början att Björn är två olika basister och tre trummisar fick spela in där. Och det var inga pro- dom gör allting. skulle producera plattan. Jag ville ha den som spelar på skivan. Fast i bandet The blem alls, det var mycket enklare än jag Vad händer i framtiden? där naturliga känslan, det skulle låta som Plan är det numera bara en medlem kvar. väntat mig. Du vet när dom inte används – Vi har två spelningar i början av decem- att den var inspelad i naturen. – Mikael [Furugärde] ville avsluta sin så står dom ju bara där. ber, sen får vi se, säger Theodore osäkert. Men istället producerades The Plans bok, så det är vad han gör nu, han skriver Hur gick det till? Måste vänta och se vad som händer med tredje skiva av Jari Haapalainen (The dag och natt. Fast vi är fortfarande kom- – Vi fick två timmar innan dom öppnade skivan och så, se om det finns intresse. Bear Quartet), fast själva naturidén var pisar, vi umgås hela tiden. så allt gick väldigt fort. Det var nån buss Broder Daniel? för bra för att ge upp. Alla grunder lades Hur känns det att vara själv? med pensionärer som skulle komma. – Ligger på is. Har faktiskt ingen som live i en studio i Skåne och en utanför – I början kändes det väldigt utnämnan- Men alla var jättesnälla och bjöd på helst aning om vad som händer där. Trosa. de, men nu är det okej. Jag har ju alltid kaffe, ha ha. Är du fortfarande med i bandet? Hur kom det sig att det blev Jari? skrivit alla låtar så där är det ju ingen Är du nöjd med inspelningen? – Vet inte. – Vi började umgås och blev kompisar skillnad. – Ja, akustiken är underbar, men jag hade Det verkar inte som Theodore Jensen och sen var det liksom bara naturligt att När jag frågar vad han lyssnar på har gärna haft lite mer tid för arrangemangen är speciellt intresserad av sitt gamla band det blev han. han svårt att komma på nåt. och så. Men jag är nöjd, vi hade ju bara och varför skulle han vara det? Walk For Så det var inte hans sound du var ute – Jag lyssnar inte så mycket... hmmm... två timmar. Gold är en riktigt bra skiva som snurrat efter? för ett tag sen lyssnade jag mycket på Inför nya skivan bytte The Plan också konstant hemma hos mig, och jag kan – Många tycker kanske att Jari har ett Glen Campbell. ut stora EMI mot indieetiketten Razzia inte komma på en enda anledning var- smutsigt ljud, men jag var mest ute efter Country? (David Lindh, Hello Saferide, Timo Räis- för jag skulle vilja höra honom i Broder något naturligt, jag ville spela live. Vi spe- – Är det det? Jag vet inte, men kanske. änen, m fl). Daniel igen. lade in väldigt rappt och gjorde sen alla Jag lyssnar på Arvo Pärt också. Mathias Skeppstedt

En era är över Det började med Death From Above 1979. Death From Above 1979 var allt som The vanliga, deras stämningsfyllda, bittra, ång- kommer att komma med mycket mer bra Jesse Keeler skrev och förklarade på deras White Stripes ville vara, fast mer, de tog estvisor har alltid funkat och deras plattor musik i framtiden och kommer att fortsätta hemsida att de egentligen hade lagt av för hela duo konceptet till nya höjder. Där The är i stort sett helgjutna. att utmana den goda smaken och alla för- ett år sedan, men att de hade så mycket Kills var riktigt bra men kanske inte nådde Men precis som med Death From Above utfattade meningar. Så för min skull ikväll, kvar att slutföra innan de kunde upplösa ända fram var kanadensarna redan förbi 1979 så sa Arab Strap speciellt att de inte istället för den där reprisen av Seinfeld eller bandet. Jag har sett dem två gånger, en i och satt och tog en öl på puben. var ovänner, det fanns inga musikaliska den där kommersiella radiokanalen som New York och en i Stockholm, båda gång- Men det var så det började i alla fall, vad meningsskiljaktigheter, de hade bara tagit spelar samma tretton låtar om och om igen, erna var de fantastiska, jag älskade deras som hände sen var att Aidan i Arab Strap det så långt de kunde. Det var dags att lägga lägg på Packs of Three eller Don’t Ask Me to platta och tyckte till och med att remixski- skrev på deras hemsida att de också skulle av, dags att testa nåt nytt. Och båda banden Dance och Black History Month och tänk på van var en riktig höjdare. Varför måste alltid lägga av, de skulle göra en avskedsturné – skrev ett riktigt ärligt brev till fansen, utan Arab Strap och Death From Above 1979, två de bra och spännande banden lägga av? sen var det över. De två skottarna tyckte att omskrivningar, precis som det var. Death stora band på alla sätt som spelar någon Death From Above 1979 var enligt mig en de tagit sin musik så långt de kunde, och From Aboves brev är bland det mest ärliga roll. av de mest intressanta sakerna som hänt var inte senaste plattan en perfekt avslut- jag hört komma från nån rockmusikers inom musiken på mycket, mycket länge. ning? Jovisst var den det, men ändå. Arab mun, bara det är värt all respekt de kan få. Hela deras attityd, deras musik, ja allting Strap är ett av mina absoluta favoritband Vad jag försöker säga är att rockvärlden bara skrek innovation och total brist på res- och jag har sett dem varje gång jag kunnat precis har förlorat två av de bästa, ärligaste pekt för konventioner. Ett sådant band var med alla möjliga sättningar; ensamma och mest kompromisslösa banden den precis vad musikvärlden behövde, och då med en akustisk gitarr, ensamma med två hade, och det är en stor förlust för oss alla lägger de av. Och kvar står vi med, ja jag ska tjejer på cello, med full rocksättning, med som älskar och lever för musiken. Båda ban- inte börja nämna namn nu, det här handlar full rocksättning och två tjejer på cello. Och den kommer att lämna stora hål, men jag är inte om det. varje gång är det en upplevelse utöver det också övertygad om att alla medlemmarna Mathias Skeppstedt, [email protected]

8 Groove 8 • 2006 The Martial Arts Murdoch Rupert Murdoch må äga Myspace, men han äger inte adressen myspace.com/murdoch. – Vi säljer den för en sportbag full av pengar, en ö i Maldiverna och varsin läderväst. Han Musik det enda de kan får det för rena vrakpriset, säger Jamie Berry, sångare i indiepopbandet Murdoch.

Murdoch, med rötter i engelska Telford och fötter i Birmingham, har precis börjat känna vinden i ryggen av sin dansvänliga gitarrpop. Namnet kommer dock inte från mediemogu- len Rupert Murdoch utan från detektivförfat- taren Iris Murdoch. – Det finns ingen större relevans än så, men namnet har blivit viktigt för oss eftersom det är vår kollektiva identitet sedan en lång tid tillbaka, förklarar Jamie Berry. Resten av kvartetten består av lillebrorsan Nick på bas, Jim Minhas på gitarr och Dan Webb bakom trummorna. Bandet flyttade gemensamt till miljonstaden Birmingham för dryga tre år sen. – Det var en smärtfri flytt, berättar Jamie Berry. Vi hittade snabbt en kåk att bo i. Jobb kommer och går, men replokal var seg att hitta. Och att vi alla bor ihop innebär att så fort vi får en idé kan vi ta tag i den med en gång, arbeta på det och utveckla. Faktum är att fem killar flyttade till stor- stan, men i slutet av 2005 tog gitarristen Paul The Martial Arts pysslar inte med Pugh pick och plektrum och lämnade bandet. Jamie Berry tog över kompguran och han ser kampsport. Glasgow-killarna spelar idag klara fördelar. rastlös, energiladdad popmusik på – Det ändrade vårt sound markant, gjorde debutskivan Your Sinclair. det framförallt vassare och större. Det har gett oss en annan energi när vi spelar live Emma Svensson och numer är hela bandet mer involverat i sångskrivandet. Historien om The Martial Arts är en dagen innan träffar jag de fyra killarna der sig mot termen powerpop och mot I januari släpptes minialbumet Factory berättelse med mycket svenska ingredi- vid Slussen och de undrar på allvar hur jämförelser med Glasgow-farbröderna i 13 på eget skivbolag. Det gav snabbt effekt. enser. Paul Kelly gjorde låtar som han jag kunde känna igen dem. Eller, jag tror Teenage Fanclub men gyllene små pop- Staden Birmingham lyfter fram bandet i lade ut på nätet och de upptäcktes av att det är allvar. Jag menar, det var inte låtar har de i alla fall knåpat ihop. samband med stadens arrangemang av det Groover Recordings som tyckte att de så många andra som lunkade runt fyra Än så länge har de inte ens skivkon- kommande friidrotts-VM:et, och Murdoch har platsade finfint på två av deras samlings- och fyra på Södermalm. trakt hemma i Storbritannien men som fått spela ihop med större brittiska band som Editors och Maxïmo Park. Allt detta har lett skivor. Skivbolaget bjöd sedan in den The Martial Arts är ett sånt där Joe Kane uttrycker saken finns det inget till ändrade planer. bleke (förstås) skotten för att spela in band med killar som inte skulle kunna som säger att The Martial Arts inte skul- – Eftersom det har börjat surra om oss även en skiva i Stockholm med producenten göra något annat än att spela i band. le kunna bli gigantiska. utanför Birmingham behöver vi inte rusa Ronald Bood som bland annat jobbat De poängterar det själva gång på gång – Vi är stora personligheter allihop, vi iväg en ny platta. Vi har redan spelat in en del med Shout Out Louds. och det märks så tydligt, både i hur de är ett band med sköna karaktärer. Det och skriver just nu dessutom mycket nytt. Men Paul Kelly kände sig lite ensam, associerar till musik och faktiskt i hur de är så många band nu som är så bleka. Vi som har hört låten 5000 Converts på han ville ha ett band med sig. Trummisen ser ut. Och då handlar det ändå om ett Det är tråkigt. Men vi är inte på det sät- Murdochs myspace-sida får alltså hålla oss Sean McGrath, basisten Gregor Mackay band som tillsammans lagt ner säkert en tet, folk kommer ihåg när dom sett och till tåls ett tag till på nysläpp. och till sist gitarristen och keyboardisten minut för att stajla upp sig för dagen. hört oss. Sen vore det ju rätt skönt att – Men vi hoppas att det kommer en ny platta riktigt snart, lägger Jamie Berry till. Joe Kane anslöt. Utan att ens ha gjort – Jag, eller vi, hade ingen plan med låtar- sluta jobba också, säger Joe Kane med Torbjörn Hallgren en endaste liten spelning spelade de tre na. Vi låter som vi låter och på skivan ett snett leende. förstnämnda in EP:n Do it Riot Grrl i finns ju låtar som jag skrev för fem år När de inte är i Sverige och spelar Glasgow och i Stockholm. I augusti förra sedan och nu på senare tid har vi väl bli- ringer han runt till folk och försöker året tog man än en gång flyget till Stock- vit mer och mer experimentella. Det är sälja toalettpapper… Hans bandkam- Se Lisa holm för att spela in debutskivan Your inte bara tre minuter långa popsånger. Å rater längtar också efter att kunna satsa Sinclair som först nu når butikerna. andra sidan är vi inte något Radiohead. fullt ut på musiken. Miskovsky En fredag tidigt i september i år spe- Oroa er inte för det, säger Paul Kelly. – Det ska gå. Musiken är ju det enda vi lade de på popklubben Patsy Soundsys- Nej, The Martial Arts verkar i en kan och det enda vi vill hålla på med. live! tem som sin tur huserade hela sommaren annan del av popvärlden, en mer ener- Martin Röshammar på Trädgården på Kungsholmen. Snart gisk, en rakare och mer explosiv men är det nog med Stockholms-trivia men kanske också mer sorglös del. De vän- Tävla på www.groove.se

www.groove.se 9 The Lost Patrol Band Sugarplum Fairy Det Umeå-baserade punkrockpopbandet ger i dagarna ut sitt tredje album. Turnén startar 18 oktober. Det blir bandets första riktiga turné säger Dennis Lyxzén. Uppskruvade till max – Vi har aldrig varit ute i Europa med The Lost Patrol Band någon längre sväng. Det ska bli skitkul. Jag får tag på honom när han har en liten rast från repetitionerna med The (Internatio- nal) Noise Conspiracy. – Vi ska spela in en demo till Rick Rubin, säger Dennis. Elin Berge

Blir det svårt att hålla isär projekten? – Nej, Lost Patrol-plattan hamnade lite mitt emellan bara. Vi repar ju bara nu. Med Lost Patrol ska vi börja turnérepa snart. Om vem handlar låten She’s Impossible på nya skivan? – Det är samma tjej som hela förra plattan handlar om, skrattar Dennis. Mitt ex har fått fler låtar än någon annan. Hon är den ende tjej jag skrivit låtar om. Nya skivan är lite rakare och hårdare berät- tar Dennis. I bakgrunden hörs bandmedlem- När Sugarplum Fairy gick in i studion för att marna i T(I)NC otåligt bändande på spela in nya plattan First Round First Minute strängar och trumskinn. fick grabbarna skynda sig om kvällarna så att – Förra plattan var mer renodlad powerpop och väldigt catchy. de var klara innan klockan tolv.

D Automatic är också väldigt – Ja, vi kunde ju inte vara kvar senare med R UD catchy fast med mer punk i sig. tanke på att det spökade, säger Victor Norén. VV QNN V F Jag har alltid varit intresserad av att refränger ska vara just catchy. Det Sugarplum Fairys nya skiva, First Round hela tiden. Sedan sitter jag och kommer som din lillasyster och så där är det med gäller alla band jag varit med i. Mycket av det First Minute har nyligen släppts och på hur dom ska passa ihop. oss och Mando Diao också. Gustaf lärde jag lyssnar på är en hybrid mellan powerpop bandet håller just nu på att turnera. Hur stora är ni i Tyskland egentligen? känna världen först… och 77-punk, menar Dennis. Typ Protex, The Victor Norén: Det är lite därför vi spelar VN: I Tyskland finns det plats för mer CN: Oftast är småsyskon bättre. Kids, Ramones och Pointed Sticks. in skivor, för att få åka ut och spela. musik. Men det är samma musik som Haha… – Låten är alltid det viktiga. Lost Patrol har varit ett projekt där vi kan ta sikte på en smal Vad är skillnaden mellan denna skivan ligger på Tysklands ettor som i Sverige CN: Jo, det är sant. Det är någon filosof grej och försöka förfina den grejen. och förra? som i… Det är inte som att tyskarna som har sagt det. Tar du dig inte vatten över huvudet? VN: First Round First Minute har myck- inte gillar Britney men Tyskland är helt Vad har ni för planer nu då? – Om man älskar att uttrycka sig då måste et mer besläktade låtar. Förra skivan enkelt så pass stort att det får plats VN: När man släpper skiva så är det man alltid ta sig själv dit uttrycket tar en. Det var en samling låtar som vi gjort sedan mycket annat också. konstant turnerande som väntar, så snart värsta som finns är folk som gör samma sak många år tillbaka. På denna skivan pas- Det är ganska många låtar på skivan… är det dags igen. Vi ska släppa skivan om och om igen. Många av dom jag gillar, sar alla låtar bra ihop. Jag gillar när det VN: Jo, vi maxade det på skivan. Nu i Australien, USA och England också. alltså stora artister, dom har ju aldrig varit är så, när man känner att skivan är en kanske det tar två-tre år tills vi spelar in Det kommer säkert att ta tre år att göra rädda eller tagit sig vatten över huvudet. Det enhet. en platta igen. Nu för tiden säljs det inte totalt i och med promotion och sådant. är mäktigt att göra det, säger Dennis. – Jag har gjort mycket grejor som i retro- Carl Norén: Sedan har vi ett mycket så mycket skivor och vi ville ge lyssnarna Hela Sugarplum bor ju inte i Stockholm, spektiv kanske inte varit så bra. Men, jag har fräschare sound nu. Vi ville ha livekänsla valuta för pengarna. Nu tycker dom hur gör ni när ni ska repa? gjort det i alla fall. I min inkonsekvens så har på plattan vilket vi också lyckats med. kanske att minst några låtar är bra. VN: Jo, men vi skruvar upp högtalarna jag ändå varit konsekvent och gjort det jag Hur viktigt är det att skivan låter som Har ni några favoritlåtar på skivan? till elva. Ljudet går igenom till Borlänge. känt för. ni låter live? VN: The Soul of the Sun är min favorit. CN: Vi brukar produktionsrepa i cirka Är du något du har ogjort? Eller tänkt att det VN: Det är väldigt viktigt. Man ska låta Jag gillar den musikstilen. två veckor innan turnén. där skulle jag gjort för tre år sedan? minst lika bra live som man gör på skiva. David Hebert: Jag gillar Last Chance. Men är det inte trist att spela i Sverige i – Nej, inte så. Jag är snarare sjukt peppad För bästa upplevelsen på denna skivan Fast det varierar i och för sig från dag och med att många föredrar att hänga i på att fortfarande göra grejor. Jag har jätte- ska man lyssna på den på högsta volym. till dag. Man har en relation till alla baren efter ett par låtar? mycket ogjort. Det finns ingen sådan agenda på när det ska göras. Det ska kännas rätt helt Det är bara att skruva upp till max och låtarna. VN: Ja, precis så är det. Det är trist men enkelt. lyssna där. CN: Jag känner mig inte bekväm med så är det här liksom. Hur skriver du låtar? Kristian Gidlund: Det har vi utgått ifrån att välja favoritlåtar. CN: Jag tror att man blir lite stressad av – För mig kommer det inte bara till mig som när vi spelat in. Tas ni fortfarande emot som Mando att gå på krogen i Sverige. det kan för andra artister. Typ myten om Hur gör ni när ni skriver låtar? Diaos småbröder? Var är det roligast att spela då? artisten som bara sätter sig ned och plopp så VN: Alltså, för mig går det ganska fort VN: Nej, vi gör inte det lika mycket Bandet: München. finns där 20 nya låtar. Det är nog mer jobb. från idé till låt, sedan gäller det att jobba längre. Alltså, har du en syster? VN: Där är det en galen publik. Det är Jag måste sätta mig ned och truga. Att skriva med arrangemangen. Första idén brukar Ja, en lillasyster… svettigt och grymma gig! texter är fruktat plågsamt för mig. Det kan komma som en snilleblixt. VN: Okej, hennes polare kommer alltid Alessandra Johansson Cavalera ta skitlång tid. Som att lära sig ett hantverk. Ibland är det lätt. För det mesta inte. CN: Jag och Victor gör på helt olika vis. att se dig som hennes storasyster och Per Lundberg GB Jag har kanske 70 olika snuttar i skallen dina polare kommer alltid att se henne

10 Groove 8 • 2006 Årets succédebutant ! Mannen och rösten alla pratar om

‘Above all his voice with it´s own thumbprint. Hear it once and you´ll forever recognise it.” Jerry Wexler, Legendary Producer & Co-founder of Atlantic Records

‘Approach with wonder’ **** Q Magazine

‘the real deal, a British country boy channelling the spirit of Otis Redding.’ Daily Telegraph

‘An extraordinary new talent…it’s as if he’s stolen the soul of an 80-year-old black American blues singer.’ The Times

‘UK music’s most expressive new voice’ The Big Issue

“A troubled childhood and early introduction to blues music bear glorious fruit” Sunday Times Culture

‘This soul man is sharp, not blunt and sings with something like the sandpaper soulfulness of Otis Redding.’ Evening Standard

‘Undiscovered has the potential to be an enduring classic.’ **** Heat Magazine

‘There isn’t a bad track on it’ The Sun

‘Undiscovered may prove to be the least apposite album title for years.’ **** The Times

‘Demands attention’ **** The Guardian live review

‘Even if you don’t know James Morrison’s name you’ll know his voice’ Time Out

Albumet “Undiscovered” innehåller radiofavoriten “You Give Me Something”. Irene

Tobias ”Bobby” Isaksson, Irenes sångare och frontman är trött. Han har sprungit runt hela dagen och letat efter en försvunnen gitarr. – Jag har ingen aning om var jag har ställt Bulletproof Cupid den så jag har lekt lite detektiv. Jag vet att jag hyrde Basic Instinct 2 och köpte en dricka. – När vi startade ville vi inte måla in oss ett Någonstans mellan videobutiken och hem- hörn. Musikalisk frihet till max, säger Henrik met försvann den. Lycknert. Dessvärre gav sökandet inget resultat och När jag hör Bulletproof Cupid går tan- Irene-sångaren är därmed utan sitt viktigaste karna till Silverbullit. Eller snarare en yngre instrument. Men, det hindrar förstås inte granne som blivit kvar på Höglandet och en höstens turnerande. Bandet är aktuellt med dag, precis likadan som alla andra, slutligen ny platta, minst lika 60-talsdoftande som imploderade. Utloppet är en eklektisk dis- vinterns singel Baby I Love You som spelades harmoni av elektriska ljud, hårda rytmer och flitigt i radiokanalerna. angst. Bakom den jagade fronten kan ibland – Nya skivan blev väldigt bra, jag går omkring väna melodier och sköna groove uppenbara och ler med tårar i ögonen, säger Tobias och sig. räknar upp titlar: Medlemmarna är födda i slutet av 70- – Waterfrog, Into the Sun, Only You… Cold Feet talet och finns i Varberg, en vacker död stad kanske inte alla fattar, jag fattar den knappt på västkusten. Mellan en rullskridskobana själv. – såväl vuxna som barn åker runt i en cirkel Höstens turné innebär dels små indiespel- – och Arbetsförmedlingen har Bulletproof ningar – trots att Irene enligt egen utsago Cupid sitt fäste. The Doors, Iggy and The nästan spelat sönder indiescenen under Stooges och Black Flag syns i skivbacken. På våren – och dels större klubbgig. väggen sitter en Joy Division-poster. – Det blir två feta releasefester, en på Debaser Jonny Kock – Vi har vuxit upp ihop och utforskat vad vi i Stockholm och en på Storan i Göteborg. tillsammans finner spännande med punken, Sedan vore det kul att göra Mejeriet i Lund. Jonny Kock är ett band med Jonny Kock ofta är centrala; det finns en känsla av jazzen, electron och funken. Andra musikers verk kommer ut genom oss och blir vad vi Irenes nya skiva heter Apple Bay, en titel på sång. Han själv spelade från början i att vilja förmedla något, antingen genom helt klart inspirerad av Tobias Isakssons själva skapar, säger Rickard Jakobsson. andra band, men beslöt sig för att ta ste- fraser, strofer som biter sig fast hos lyss- hemby Appleby. Bandnamnet, Irene, är Nyligen släpptes deras första album Halo detsamma som Tobias mammas. Och visst get fullt ut och göra och framföra egna naren eller genom små berättelser. Jonny of Flies, som egentligen var klar för två år kan man utan att förhäva sig säga att den låtar. När allt till slut skulle dokumente- säger att det viktigaste med en text är att sedan. Samplingar av kontroversiella komi- numera gitarrlöse sångaren präglat bandet ras på platta, kom, ”för att det skulle låta kunna förmedla en känsla eller en berät- kern Bill Hicks skulle godkännas. Tiden gick på många sätt, framförallt för att han är så bättre”, de andra medlemmarna i bandet telse, helst båda, något som, givetvis till- och i sista änden blev beskedet negativt. Nu spontan. till. Och så var de ett band. Jonny Kock. sammans med musiken, Jonny Kock ofta är de i gång med nya inspelningar, parallellt – Jag har aldrig sagt nej till någonting, jag De har plattan Händ i bagaget, en lyckas med. Även om de någon gång kan med den ständiga kampen mot inordning skulle kunna tänka mig att ta bussen till Oslo enkel men ändå komplex svensk pop som kännas svårtolkade och märkliga. efter samhällets normer. – Först var det fabriken, där var jag yngst och för att spela där ikväll, säger han. har alla ingredienser att vara stora hits Är det någon skillnad att släppa den här Musiken är en viktig del i Tobias Isakssons klenast. Sen hamnade jag på klädbutiken MQ men som ändå känns så naken och upp- skivan jämfört med den förra? liv, men det har ännu inte blivit ett heltidsar- men passade väl inte riktigt där heller, säger bete. Sommaren, som inte alls var så perfekt riktig i både text och musik att lyssnare – Nja, vi har ju inget direkt att jämföra Henrik Lycknert. som i Irenes låttexter, tillbringade han på kanske väjer. I höst kommer deras andra, med. Ingen kände ju till oss när vi släpp- Känslan av att komma längre in i livet och Telia. Fejd, som på ett sätt känns mer splittrad te första plattan, och det känns väl inte få sina drömmar förminskade utifrån andra – Jag satt i en kub och kände mig som någon men ändå mer helgjuten. direkt som att folk sitter och längtar efter personers perspektiv. i Office Space – för övrigt min favoritfilm. – Den nya plattan känner vi är mer sam- att vår nya platta ska släppas. Men det – Människor som inte kan ställa upp på att Sedan blev det sena nätter på Myspace. Som- manhållen är Händ, säger Jonny. Det finns ju dom som hör av sig och tycker man vill något överhuvudtaget i sitt liv, kan maren gick väldigt fort. känns som att vi alla drar åt samma håll. att låtar och plattan är bra. Det har fun- vara vad som helst. Många har en sån jävla attityd gentemot att falla för mycket utanför Även karriären går i rasande fart. Det var På Händ var det nog sången som förde nits sajter som länkat till vår hemsida inte länge sedan Irene bildades, rosades av ramarna, säger Rickard Jakobsson. låtarna och plattan framåt, medan det och det har hänt den kollapsat för att kritikerna för första gången och gjorde debut Det är ganska ovanligt att ge ut en skiva i studion. Men, idag känns de som vilka själv- nu är allting, nu märks det att det är hela så många försökt komma in. Det är kul. utan att ha spelat live. klara och världsvana artister som helst, sånär bandet som drar. Helt sjukt, men kul. – Det är också ovanligt att spela in trummor som på en saknad gitarr. Något som märks tydligt när man Magnus Sjöberg sist, säger Henrik Lycknert. Gabriella Fäldt lyssnar på Jonny Kock är att texterna Johan Lothsson

12 Groove 8 • 2006 Markovic

Drottningen och Markovic breder ut sig i hjärtat av Svenska Grammofonstu- dion. Drottningen, The Queen Neve, är ett anrikt mixerbord som användes vid inspelningen av Deep Purples klassiker Smoke on the Water. Markovic är vita- lare – storslagen, känslosvällande pop närmare postrock än retro. I en svart skinnsoffa ligger trum- misen André Lidholm och slöar. Sanna Sikborn Erixon, gitarr, sitter på en pall. Stämningen är lite nervös. Basisten John Rönneklev, även anställd ljudtekniker i studion, lutar sig tillbaka i producent- stolen. Sångaren Johan Berg syns inte till. Markovic själv gömmer sig i ett hörn, ...Joacim Cans, sångare i albumaktuella alltså Rebecka, keybordisten vars efter- Hammerfall. namn det ambitiösa (d)emobandet är döpt efter. Hur mår du och vad händer? – Vi befinner oss på tröskeln till någon- – Väldigt ont i ryggen. Träningsvärk. Jag har ting. Folk har börjat uppmärksamma vår börjat träna taekwan-do på äldre dagar. musik lite mer, säger John. Annars är det mycket förberedande just nu. Skivan släpps i mitten av oktober. Så det är André, som skriver de flesta av deras mycket intervjuer och annat promotionar- grandiosa låtar, berättar från soffan. bete som signeringar och sånt. Sen – Det ska vara snyftgrejen, den här rik- har vi gjort ett hockeyintro till tiga näven i luften. Vi mot världen. Det Mora Hockey. Alltså koreograferat är lättare att förmedla den känslan med hur det ska låta och se ut när de D R stor musik. gör entré till sina hemmamat- D V NU Drivkraften är att fly de trista delarna cher. Det känns verkligen stort. VV FQN av livet: arbete och skola. Vi sponsrar Mora och har en egen – Sådana grejer som man ser lite krasst reklamskylt i hallen. Varför är heavy metal-fansen så trogna? Om på. Is this it liksom, det borde finnas man tittar på downloadproblematiken så någonting som är roligare, säger André. har den genren varit relativt skonad. Ungdomarna i Markovic har spelat – Det finns en ärlighet i heavy metal som jag sig varma i Göteborg. ”Man går runt i en inte ser eller hör i andra genrer. Folkhemsro- cirkel och vi har gått två varv nu” säger mantik på något sätt. Men vi har inte skonats de. För att ta nästa steg och ha chansen helt, fortsätter Joacim. Sedan 2001 har vi att få spela på de större festivalerna nästa tappat 20% i försäljning på varje platta. Den sommar hoppas Markovic snart få ut sin förra skivan vi släppte sålde 30.000 ex i Sve- musik. rige. Så visst finns det inom vår genre också. Hur länge kommer ni att hålla på? – Vi ska ju göra någonting nu, säger – Nästa år är det ju 10-årsjubileum. Men vi Sanna. räknas fortfarande lite som nykomlingar. Fast Berätta. i sommar i och med friidrotts-EM fick vi ett – Eller, nej det ska vi inte, säger Sanna. enormt lyft. Plus att vi spelade som huvudakt – Eh… på två festivaler. Sånt ger en högre status som Kalle J – Men säg det John, du säger det så bra. band. Men jag hoppas att vi fortfarande hål- – Eh, vadå? ler på om tio år. Då har nog troligen både Iron Kalle Jönsson, alias Kalle J, släppte sin ”nyhetens behag” och att det är musiken Vad ska ni göra? Malden och Black Sabbath lagt av debutskiva i somras. Om du lyssnar noga som är det viktiga. Inte att vara hajpad. – Vi ska spela in och förhoppningsvis har Per Lundberg GB – Jag är nästan alltid igång. Allt kommer delade (och delar) indienationen Sverige. vi nån som vill släppa det. Vi pratar en Det finns de som tycker att han sjunger inte ut inom en snar framtid. Annat kom- singel eller EP. Det är inte riktigt bestämt riktigt illa och andra tycker att vissa låtar mer snart, inom ett halvår. Jag har inte är ”närmast obehagligt självhäftande” släppt mina samplingar även om jag inte än men det verkar väl som att det blir så. som en skäggig recensent på landets samplat på ett år. Jag slutade när jag blev Johan Lothsson största morgontidning uttryckte saken. less på att bli jämförd med andra samp- Förra året hajpades Kalle J som landets lingskonstellationer. När jag samplar är nya pophopp, åtminstone på vissa ställen det mer besläktat med Daft Punk och på nätet. Hans färgglada samplingstäta Jens Lekman. Att jämföra mig med typ låtar, inte minst Ratata-samplande Bara Avalanches är fel, deras musik är mycket du fick många att ta till de största av mer komplicerad. Men jag får se om jag superlativer. När väl skivan kom, var det kommer att släppa något mer av mina med mer ”vanlig” pop, fylld med syntljud. samplingslåtar, kanske på EP:s eller så. På – Jag ville bara göra en jättebra popskiva album kommer det vara ren pop även i med tio låtar och jag är supernöjd. Det framtiden. kunde inte bli bättre, säger Kalle Jönsson Kalle säger att musiken är det enda som lämnat både uppväxtstaden Väster- intresset han har och lägger till ett ”det ås och studiestaden Uppsala bakom sig. kanske låter sorgligt” och att han kan Nu bor han i Stockholm. Han också. verka självsäker men att allt gott självför- Han verkar inte vara den som tar illa troende finns i musiken. Studierna är ner- vid sig av kritik. Han säger i alla fall att lagda och nu satsar han allt på musiken. han inte bryr sig om folk tycker att han – Det är väl desperat pop jag håller på sjunger illa. ”Det är ju bara en åsikt, inget med och troligen kommer jag att bli min- mer”. Lika lugn låter Kalle Jönsson när dre desperat sen. han funderar över hajpen kring de första Martin Röshammar låtarna och konstaterar att det kanske var

www.groove.se 13 Gästkrönika

Ner med musiken!

Får man tro de mest högljudda intresseor- ett steg längre och lägga ner det här med Jag känner folk som lade grunden till spegelsolglasögon och Miami Vice-kava- ganisationerna håller illegal nedladdning musik över huvud taget? Musik är kor- sina alkoholproblem i Medborgarskolans jer med uppvikta ärmar. De ser gravall- av musik på att förinta skivbranschen. kat. Det är dags att hitta på nåt annat. replokaler eftersom det inte tydligen inte varliga ut och viker aldrig från varandras Det målas upp skräckvisioner om stack- Låt fildelarna tanka sina hårddiskar stin- finns nåt bättre sätt att varva ner efter att sida under hela dagen. Ena stunden står ars fattiga artister med kurrande magar na tills det inte längre finns nån musik ha spelat svajiga Deep Purple-covers i en de under ett träd och dricker läsk, nästa och trasiga kläder som inte längre kan kvar. halvtimme än att suga i sig hela flak med sitter de bredvid varandra på uteser- försörja sig på grund av att elaka fildelare Varför är det så himla självklart att folköl. veringen och röker. Någon frågar dem på pin kiv skickar MP3:or till varandra. just MUSIK ska finnas i all evighet? Och jag orkar inte ens ta upp hur rug- skämtsamt ”öööh, kommer ni från skiv- Skivbolagsrepresentanter berättar med Jag tycker det är dags att lägga gigt jobbiga såna som faktiskt LYCKAS bolag eller?”. gråten i halsen om musiker som måste ”musik” på samma sophög där ”renovera med sina musikkarriärer tenderar att bli. Han med flintis-med-hästsvans-frisy- lägga av eller... snyft snörvel... skaffa sig gillestugan” och ”kärna smör” och ”tvät- Musik leder till så mycket ren pin- ren blänger ovanför kanten på sina spe- RIKTIGA JOBB. ta kläder med stenar i en bäck” redan lig- samhet. Leif Pagrotsky diggar järnet på gelsolglasögon och säger utan ett spår av Det används så bombastiska termer ger och multnar. Visst, många blir glada dödsmetallkonsert. Flinskalliga gubbar humor i rösten ”Kanske... Kanske inte”. och stora ord att man skulle kunna tro av musik men vad säger att man inte kan i kortärmad skjorta spelar luftgitarr till Om så bara för att vår galna värld att det handlar om brinnande barnhem. hitta på nåt annat att göra med sitt liv? Stones. Författare låter sig bli fotogra- hamnar en ynka liten promille på rätt I korthet lyder budskapet att skivbran- Man kan sy kläder till hundar. Eller måla ferade i ”rockposer”. Karin Magnusson spår när en sån typ får SPARKEN måste schen upplever sin största kris någonsin krukor. Eller lära sig skriva riktigt fin säger ”Electro” i kulturnyheterna. Det ni hålla med mig om musikbranschens och om nåt inte görs snart kan det vara skrivstil. måste få ett slut. sotdöd är en schysst grej. för sent och allt är nedladdarnas fel. Varför är det ingen som vågar ta upp En gång i tiden spelade jag faktiskt i Nu känner jag en och annan skivbo- musiken som samhällsproblem? ett band. Vår första och enda spelning var lagssnubbe vars skrytvåning, sportbil Jag känner människor i 30-årsåldern på nåns slags kombinerad raggarträff/ och av gott leverne svullna kroppshydda som gått på socialbidrag sen de slutade talangtävling i Borås. Jag tror det var berättar en helt annan historia, men det gymnasiet. Inte för att de har nåt handi- 1989. Den ointresserade publiken sitter hör inte hit. kapp eller missbruksproblem utan för att uppflugen på ett staket och blänger. Jag Säg att det hela faktiskt är sant... Vad de är ”DJs”. lägger märke till två typer som stryker ska man göra då? Jag känner killar som aldrig haft nån omkring. Den ene har krusig hockeyfrilla Inget, säger jag. Det är hög tid att nära relation med något annat än sin och den andre har en flottig flintis-med- text och bild: Johan Wanloo skivbranschen rasar ihop. Varför inte gå samling med vinylskivor. hästsvans-frisyr. De har båda pilotbågade www.johanwanloo.se

14 Groove 8 • 2006

Diddy Världens största

The Soho Hotel med sin försiktiga charm är ett förvånansvärt lågmält val för blingande popmogulen Diddy att belägra på sitt besök i London. Säger mina fördomar mig. Men självklart är hotellet femstjärnigt och för att träffa musikbranschens dekadente Midas måste man åka till penthouse-våningen.

16 Groove 6 • 2006 hiphop-producent håller hov

i korridorernas virrvarr står säker- Från de orientaliska stråkarna i sex på morgonen när DJ:n spelar saker hets- eller skivbolagsfolk och vaktar Christina Aguilera-samarbetet Tell Me han älskar – då trivs jag. redan ett par våningar ner, de hänvisar till blippigt astrobeat med kulspruterap Han har också lyssnat mycket på ena gången åt vänster, nästa gång åt i Diddy Rock där Timbaland, Shawnna filmmusik på sistone. Kanske därför nya höger. Lyssningen på de omixade låtarna och fartmonstret Twista gästar. Från plattan följer en narrativ linje? sker i ett smakfullt och svalt tempererat drum’n’bass-dängan Thought You Said Andra höjdarspår från Press Play är hotellrum där ett litet PA monterats upp där Brandy sjunger om spruckna för- Hard to Love med sin släpande tågrytm mitt emot en skön lädersoffa. hållanden till snuskiga Special Feeling och hårda baslicks där jazzbreaks och en Hotellet är en tystlåten men luxuös där Diddy återknyter till breda syntljud, Mary J i högform kryddar anrättningen. reträttplats i Londons porrtrånga nöj- torra trummor och brunstskrik så väl Eller blaxploitationfunken i Believe. Eller eskvarter. Airconen småviskar och hel- förknippat med Prince. Press Play är en aggressiva storstadsdjungel-rykaren The täckningsmattorna sveper in allt i murrig konceptplatta. Future. Den har en Flykten från New mjukhet. Volymen på PA:t får dock gran- – Ja, den följer en man genom olika tider; York-känsla och påminner om något narna att klaga, tydligen värderar de sin förförelse, krossat hjärta – olika faser. Chuck D kunnat stått bakom. Dessutom skönhetssömn denna tisdagsmorgon. Och sångerskorna spelar olika roller. rappar Diddy om den förste svarte presi- Han söker hela tiden kärleken, om man denten. anledningen till besöket är att Diddy inte har kärlek är allt annat värdelöst. Har du politikeraspirationer? snart ska släppa en ny platta och vill Det mest uppenbara vid lyssningen – Nej. prata om den. Hiphopens okrönte kon- är annars musikens spännvidd. Plattan Men kan du se dig själv som USA:s förste ung och oblygaste affärsman har åter- spretar rejält. svarte president? vänt till musiken, men förväntningarna – Jag har influerats av allt jag lyssnat på. – Ja, men då tar jag bara över istället, hos kidsen är möjligen svag. De nöjer sig När jag växte upp på 70- och 80-talet hahaha! Vita äldre män i röda slipsar numera med att höra om Diddy via papa- ledde det fram till hiphop och sen gjorde kommer inte att lösa problemen, poli- razzi eller domstolsförhandlingar. Men jag musik själv under 90-talet – därför är tiker löser inte allt. Det behövs folk på det kan komma att ändra sig. denna nya plattan så bred. Jag har inte sådana platser som inte är politiker. Exklusivt engelskt (!) bordsvatten står i gjort den av någon annan anledning än formationer på alla bord och två-tre servi- att sätta ihop själfull musik som folk kan bästa spåret jag utsätts för är ändå törer byter ut orörda tekannor när de blivit dansa till. Last Night. Ännu en Prince-kopia, inklu- kalla. De pilar in och ut med frukttallrikar Backlashen mot hans väl utpräglade sive lillkillens karaktäristiska syntslingor och kakfat och försöker undvika att visa entreprenörskap landar just i tvivlet på (från typ Raspberry Beret) uppbackat av att de tycker det är spännande att Diddy hans cred som artist. Många tror nog att ett marching band beat och Diddys för- finns i huset. Diddy själv verkar slak efter Diddy i första hand är en wheeler and vrängda röst. Gästsolist är Keysha Cole att ha anlänt från en vistelse på Ibiza. dealer som tycker det kan vara ballt att som lyser som en diamant. Fantastisk – Hi, how are you? släppa skivor också. Men det resone- röst och känsla som kompletterar den Våningens gigantiska och vulgoinred- manget motsätter han sig kraftigt. råa ljudbilden ypperligt. da vardagsrum breder ut sig och panora- – Jag gör inte musik för att bli Albumet åtföljs av ett antal mafönstren presenterar London i dis. Did- framgångsrik, utan för att jag videor som ska marknadsföras dys hand flyter ur mitt grepp och han går älskar det. Jag tog ledigt 18 online, ”a new way of bringing it D R över till altandörren. Som inte vill gå upp. månader från allt annat för att UD to the people” som Diddy säger. V NN Jag känner mig tvingad att hjälpa till och kunna ägna musiken 100 procent, VV FQ Dessutom ges han chansen att som hittar två små spärrar, dörren glider upp. jag anställde folk som tog hand om i videon till förstasingeln Come to Me – Thanks. affärerna. med Nicole Scherzinger från Pussycat Diddy kör casual klädstil med jeans Kan du släppa ifrån dig kontrollen över Dolls panorera förbi egna parfymflaskan och collegetröja, han dricker apelsinjuice ditt imperium bara så där? Unforgivable, en marknad han nyss gett och verkar ointresserad och slö tills vi – Ja, och om folk gör något fel nån gång sig in i. Synergieffekt någon? Är det en börjar prata musik. så stöttar vi dem i organisationen. Det är musikvideo eller en reklamspot? Filmen – Allra ödmjukast är jag den störste hip- inget problem. är gjord att använda som både och. hop-producenten i världen, men inte för- Diddy suddar därmed en gång för alla rän nu är jag riktigt bra. Inte förrän nu delar av diddys sällskap ska flyga till- ut gränserna mellan konst och business, har jag blivit en riktig artist. baka till USA samma dag och ett antal han river murarna och gör en del musik- Diddy säger detta på samma sätt jag Louis Vuitton-väskor bärs ut ur våning- älskare tokiga. Men musik är självklart beställer pizza. Ingen dramatik, bara en. För tillfället är Heathrow i full ter- också big business. Och därför tycker fakta. Och han har en CV som backar roristberedskap efter en incident ett par Diddy det räcker att prata om musiken, upp uttalandet. Men inte förrän år 2006 dagar tidigare. Men Diddy verkar inte hans första kärlek. blommar han alltså ut som artist. oroa sig. – Jag har kopplat av från musiken ett bra – Jag har rest väldigt mycket ett tag nu tag innan denna plattan, att komma till- nya plattan heter Press Play och är och lyssnat på musik i olika världsdelar, baka var en uppenbarelse. Men jag visste riktigt spännande. Den ska innehålla 14 musik i alla dess former är min första att jag skulle nå fram till mitt mål, att inte spår och jag får lyssna på 10. På högsta kärlek och det har gett mig så mycket. bara sätta ihop beats utan att beröra folk volym. Då brukar ju saker låta feta. Och Jag är en late night partyer och det är med musik. det gör de. underbart att vara på en klubb klockan Gary Landström

www.groove.se 17 The Killers

Trygga i sin identitet

The Killers har hittat sitt ursprung – och vet vad de eftersträvar. Johan Lothsson rapporterar från Blackpool.

D R surret är något så när dämpat på par mockaboots tar sats och hoppar upp Då nya obekanta låtar presenteras åker kroppshållning, stövlarna D V NU puben. På väg ut nynnar en lagom ölstinn på fönsterbrädan för att öppna en avlång mobiltelefonerna upp i luften. Tre tusen gör säkert sitt till. Brandon VV FQN engelsman: glasruta. Förmiddagssolen är stark den personer får en naturlig andningspaus. Flowers och jag är jämngamla. – I’ve got soul but I’m not a soldier. här septemberdagen i Blackpool. Igår sjöng publiken med i låtarna från Såväl mod som ödmjukhet ser jag i pop- Han lär vara på väg över till Empress första albumet. Är det tufft att göra den stjärnan. Han har upptäckt Bruce Spring- Ballroom. En lång kö väntar redan på kvällen innan var det konsertpre- resan igen? steen och tycker det är ganska sorgligt The Killers återkomst. miär efter inspelningen av nya albumet – Vi var stolta över den första skivan att göra det som 24-åring. Men säger att Sam’s Town. Ut på scenen går fyra män men vi visste inte hur den skulle tas emot, fyndet givit honom nytt bränsle. blackpool har varit en populär semes- till synes direkt från en saloon i Neva- säger Brandon Flowers. Att stanna på den Ser du honom som bossen? terort för brittisk arbetarklass. Nu vädras daöknen. Skägg, kraftiga bälten, västar här nivån eller nå ändå längre är svårt, – Ja, nu är han min. När jag växte upp planer på att göra stan till ett glimrande och boots. De möter ett skrikande jubel. eftersom vårt sound redan var stort. Jag var han utfryst för alla har den här bilden Las Vegas. Eller åtminstone likt New Jer- Självförtroende visas direkt när nya sing- tycker vi peakade med det här albumet, av honom med bandana, som var hemsk. seys omsjungna Atlantic City. eln – en framrusande vägg av ljud bred- vet ärligt inte hur vi ska gå vidare. Men jag kände inte till den 21-årige The Killers från Las Vegas har gått das till klimax med klockspelsrefräng Han matchar stilig turkos kravatt med Bruce Springsteen. andra vägen. Debutalbumet Hot Fuzz – When You Were Young och gamla mörk denim. Har odlat mustasch och Många nya band idag verkar inte revol- var en sann lyckodröm. Med brittisk syntpophitten Somebody Told Me spelas. utstrålar ett hälsosamt lugn med en trygg tera så mycket mot det gamla utan visar karaktär bröt de sig för två år sedan in ödmjukhet mot de bra sakerna i det för- i vågen av 80-tals-influerade nya band flutna. som varit så populära på sistone. Fem – Ja, jag tror att vi måste det. Vi behöver miljoner lyssnare lockades till köp. Kriti- omfamna och lära oss av historien. Vi kerna utropade ”Det bästa brittiska ban- har femtio år av den här musiken bakom det som någonsin kommit från USA”. oss. Jag tycker att många är så upptagna New Order gjorde smakfull comeback av att bara göra en grej. Vi vill äta allt, i början av 2000-talet. En video förestäl- Motown, britpop… lande ett ungt band framför deras synth- Vart tog The Smiths vägen i ditt hjärta? dekorerade rocklåt Crystal. Uppmärk- – Dom är fortfarande där. Man kan säga samma ögon lägger märke till namnet att Springsteen är som en ny Morrissey The Killers på bastrumman. Modellerna för mig. Anledning till att det är så ingå- i videon var endast posörer. Samtidigt i ende är att jag förstår mer nu. Jag förstår Las Vegas bildar Dave Keuning, gitar- honom mer. Jag tror på honom mer. Med rist med stort krulligt hårsvall, band med Morrissey var det så att jag aldrig hade sångaren Brandon Flowers. Det visar sig hört talas om många av orden han använ- att de hade mer än musiken gemensamt. de, eller så fick jag slå upp dom. Många – Jag hade precis gjort slut med tjejen så av sakerna han pratar om kunde jag inte jag hade mycket fritid, säger Dave Keu- identifiera mig med. Jag antar att det är ning. I grund och botten tar kvinnor dina därför jag refererar så nära hem nu. förhoppningar, drömmar och tid ifrån Här är du ganska nära där mycket av dig. Brandon var i en liknande situation, Morrissey-grejerna kommer ifrån. Är det faktiskt Mr. Brightside-relationen. konstigt för dig att se den omgivningen? När jag ska träffa Dave spelar han – Jag älskar det fortfarande. Vi hade ett backgammon mot en kvinna vars strump- gig i Manchester mittemot The Holy byxor har estetiskt tilltalande mönster. Name Church han sjunger om i Vicar in Dave berättar att han var på väg att a Tutu. När jag såg kyrkan förvandlades

vinna, och att de ska spela fler gånger. Ett Corbijn Anton jag till ett barn.

18 Groove 8 • 2006 Anthony Mandler Anthony dave keuning får aldrig upp fönstret. – Vad recensenterna än skriver kan dom, att vi inte upphöjer och respekterar helt En del försöker ändå på nåt sätt ta Samtidigt som han får en rejäl hambur- du vet, f-off för vi älskar det här albumet vanlig människor längre. Alla vill vara avstånd från att vara amerikaner. gertallrik serverad frågar jag hur det och vi känner det redan från folk, säger kändisar. – Jo, på Glastonbury gick Jack White kommer sig att bandet har så mycket Dave Keuning. Är albumet också en flykt ifrån dagens på scenen och sa ”Förlåt att vi är ame- brittiska influenser. samhälle i den meningen? rikaner”. Det chockerade mig verkligen, – Well, Storbritannien har de bästa ban- – jag ville representera Las Vegas på – Det känns möjligen som om jag för- suckar Brandon och slår ut med armarna. den. Alla mina favoriter råkar vara engel- ett positivt sätt, och i en större skala även söker höja medvetandet hos kidsen en Du är från Detroit, det är alltid coolt att ska. Dom bästa amerikanska är förmod- Amerika, säger Brandon Flowers. Det aning. För mig känns det som en plats att vara från Detroit och säga att man gillar ligen The Cars, Talking Heads, Tom Petty, har fått så dåligt rykte nu men det finns gå in i. Jag blir nostalgisk, känner vemod Iggy Pop, men när det är krig är du ledsen Bruce Springsteen… men vi borde kunna verkligen många bra människor där och och vill tillbaka till Sam’s Town när jag för att vara amerikan. Kom igen, liksom! bättre eftersom vi är så många fler. vi gör vad vi kan. lyssnat färdigt. Följer resten av nya albumet samma rikt- Ja, Sam’s Town verkar vara en hyllning, – Jag ville göra en optimistisk skiva. Värl- brandon flowers fick gästa idolerna ning som When You Were Young? men samtidigt sjunger du ”nobody never den brukade vara mer optimistisk. New Order häromåret. Det var för- – Jag tycker vi har en variation av sti- really had a dream around here”. Är det Amerikanska band förmedlar ofta en stås, som jänkarna säger, amazing men lar på albumet. Första låten heter Sam’s en tanke på dagens ytlighet? känsla av maktlöshet mot det som pågår. ett annat minne triggar honom mer, en Town och är tyngre, sen har vi Bones – Ja, det verkar som vi är på väg åt fel Hur ser du på saken? Oasis-konsert hemma i Vegas. som är lite jazzig. Bling där new wave håll. På skivan förmedlar jag några vär- – Green Day gjorde den här American – Jag umgicks med indiemänniskor då, möter western. Why Do I Keep Coun- deringar som mina föräldrar gav mig. Idiot-skivan och jag hatade det. Jag men kom dit lagom till Don’t Look Back ting? är nästan som en 70-talshyllning, När jag ser människor i min ålder som verkligen hatade det. Jag hatade att dom in Anger och sa ”Det där är jag, det är den påminner lite om Life on Mars. har föräldrar från en yngre generation än använde American Idiot. Jag missuppfat- vad jag vill göra”. Det finns inget som Vad betyder det här andra albumet för mina kan jag se en skillnad i sättet dom tade inte, som folk gjorde med Born in slår att se människor sjunga med. dig personligen? är uppfostrade. the USA, men när jag såg dem spela det När The Killers stämt ut och går av – Att få in foten i dörren är det svåraste, Hur menar du? Hur gamla är dina för- för europeisk publik och kidsen sjunger scenen i Blackpool håller publiken tak- men när man väl gjort det är andra albu- äldrar? ”I’m an american idiot” kände jag mig ten levande med handklapp. Hela golvet met ännu svårare. Lyckas man går det att – Dom är 65. kränkt. Jag vill mänskliggöra oss och visa sjunger ”I’ve got soul but I’m not a sol- mjölka 20 år ur det. Då ser folk att man Då var dom alltså innan hippie… att vi är som alla andra. Goda männis- dier” om och om igen tills cowboysarna inte bara hade en hit utan verkligen kan – Ja, och jag har en syster som är 45, så kor. återvänder för extranummer. fortsätta göra kvalitetsskivor. det är ett stort glapp. Det är bara det Johan Lothsson

www.groove.se 19 www.razziarecords.se www.myspace.com/razziarecords

THE PLAN WALK FOR GOLD ALBUMET I BUTIK NU www.myspace.com/theplansweden - www.theplanmusic.com

Svenska Calaisa bjuder på radiovänlig popcountry i stil med The Corrs & Dixie Chicks !

Deras självbetitlade debutalbum finns ute nu och innehåller radiohiten ”Hey Girl” ! AMON AMARTH I’m in Love, Nausea med sitt djupa och krång- variation, rock och soft. Den andra plattan CASSIE With Oden on Our Side elfria bluesgroove och struliga 1000 BPM) blir Band, från 1997, känns som att klättra upp för Cassie METAL BLADE/BORDER snabbt favoriter, har dock svårt att se hur de en oljad vägg. Defi nitivt inga räffl or. BAD BOY/WARNER Jag har länge trott att Amon Amarth skulle bli ska kunna leta sig upp på hög radiorotation. Mikael Barani Diddy har i Cassie hittat en diamant, och hon vår nästa riktigt stora metalexport. Och jag Men det är inte mitt problem. BOX CODAX är rätt så slipad redan. Cassie kan inte mäta tror det fortfarande. Rent musikaliskt levererar Gary Landström Only an Orchard Away sig med Mary J röstmässigt (ännu) men hon nämligen Olavi Mikkonen och gänget hundra- JAY BENNETT GOMMA/BORDER sjunger med en rättframhet och trovärdighet procentigt. Nu hänger det bara på spelningar, The Magnifi cent Defeat Franz Ferdinands Nick McCarthy gör gemensam som gör henne väldigt intressant. Man tror på intervjuer och backup från skivbolaget. RYKODISC/SHOWTIME sak med polaren Alexander Wagner och släpper hennes berättelser om matters of the heart, Amon Amarths melodiska dödsmetall pend- The Magnifi cent Defeat är produkten av ett ett märkligt album under namnet Box Codax. Cassie har också en mjuk och extremt följsam lar gärna från ett kompat riff till en speedad sorgearbete. Ett sorgearbete från en man som Märkligt i alla fall i många passager, för plattan röst som passar till plattans schmoova beats melodislinga. Lägg till lite effektiva tonhöjningar under kort tid förlorade fyra nära släktingar. är långt ifrån mainstream. signerade Ryan Leslie. Men hon kan defi nitivt eller tonsänkningar. Det är ganska okomplicerat. Sätt dock inget likhetstecken mellan Jay Arrangemangen är aviga, skruvade, aparta bita ifrån när hon vill, som i undersköna Call Men det är så himla snygga riff och så himla Bennett och självömkan – då tänker du fel. på samma gång som de smeker, lägger tillrätta U Out. Cassie är ingen vän liten varelse som snygga slingor att det är svårt att värja sig. Jag Tänk istället Wilcos (där Jay varit medlem) gub- och suger tag i en. Som en perfekt symbios av bara sjunger söta kärleksballader – hon har tycker det är genialiskt. bigaste 70-talsstunder mixat med blues, pop, Ween och Coral, placerade i lågbudgetmiljö i självförtroende vilket hon också bör ha. Sin With Oden on Our Side håller hög och jämn country och en väl avvägd experimentlusta. övergången från punk till new wave, på alla coola swagger tackar hon Diddy för. Om hon nivå hela vägen. Men vill du ha plattans absoluta Freudianer världen över lär jubla om de får sätt, vilda gitarrer och 80-talssyntar, med en visar sig ha karaktär och star quality bör hon spår föredrar jag Gods of War Arise. Jag har för höra vad Jay åstadkommit ”tack vare” sin stora uppsjö av melodier att vraka bland. Ibland kunna utmana Mariah på listorna. mig att sångaren Johan Heggs favvo är Valhall sorg. För det är ett snyggt, moget och roligt känns det fi lmiskt, ibland intensivt som en Skönt också att färdas genom en så här Awaits Me. Och skivbolaget släppte Cry of the gubbalbum som fötts ur omständigheterna. svettig källarkonsertlokal, ibland episkt dröm- stark och inbjudande platta som bara är Black Birds som förstasingel. Ingen av oss har fel. 5th Grade är ett piggt nummer som bör mande eller introvert navelskådande. Hela byggd på beats och Cassies välavvägda sång. Torbjörn Hallgren välkomnas av alla med smak för lättuggade spektrat, hela kitet, ibland samtidigt, ibland Det bevisar att man inte behöver 50 rappande BADLY DRAWN BOY (men inte billiga) poplåtar. I The Palace at 4AM efter varandra. Det är emellanåt genialiskt, gästartister och 18 heta producenter för att Born in the U.K. skymtas några demoner, vilka Jay tar kål på emellanåt bara naivt och väl lekfullt. Men tränga igenom r’n’b-bruset. Cassie regerar! EMI med sin sitar. När barklinkandet från närmaste man kommer inte ifrån att det ändå kräver Gary Landström På omslaget sitter Damon Gough på ett café sunkiga krog nalkas i Survey the Damage dränks sin lyssnare. Men ger man det bara chansen THE CASUALTIES och blir papar azzifotograferad. Han ser sorgerna med en och annan sexa whisky. Och hittar man en värld man tidigare bara anat eller Under Attack förvånad ut. Förvånad över att någon tar en mot slutet går solen upp i I Feel Fine, där Jays inte besökt på länge. Befriande chosefritt, SIDEONEDUMMY/SOUND POLLUTION bild av honom. Förvånad att någon känner värsta Beach Boys-fantasier tillåts härja fritt. befriande bortom allt arty-farty, befriande. Det märks att The Casualties aldrig haft några igen honom överhuvudtaget. Badly Drawn Med The Magnifi cent Defeat som ackom- Magnus Sjöberg intentioner att bli något som spelas sönder Boy lever mycket på att han är den där all- panjemang får du både god terapi och en BRIGHT EYES på radio. På Under Attack hörs detta extra deles vanlige killen som bor granne med din späckad historielektion. Och viktigast av allt; Noise Floor tydligt, vilket kan få ett gammalt punkhjärta mormor har två barn och en trevlig fru. Den en påminnelse om att ont faktiskt kan medföra BORDER att klappa extra hårt. bilden av en artist älskar jag. Och jag älskar något gott. Det här är ett måste för alla Brigh Eyes-fan. Skivan Snyggt producerat av Bill Stevensson (förde den musik Badly Drawn Boy gör. Det fi nns en Christian Thunarf Noise Floor är en samlingsskiva med rariteter. Här detta Black Flag, Descendents och All), omgivet värme och en ärlighet i allt. Men framförallt BIF NAKED återfi nns låtar från singlar, sjuor, covers... Här är av en snygg digipack med detaljerad bok, en enkelhet som gör honom lättillgänglig och Superbeautifulmonster plattan för alla oss som inte är så bra på det där och med ett varierat låtmaterial är det här jordnära. Typ, den låten skulle jag kunnat BODOG MUSIC/BONNIERAMIGO med att fi nna rariteter på nätet. en riktig pärla. Det är stundtals riktigt brutalt göra. Eller. Den låten kan jag spela. Givetvis Spår sex är en cover på Metallicas Nothing Else Att lyssna på skivan är som att se ett barn och snabbt, men varvat med mer lättsmälta är det inte så lätt. Damon Gough är ändå så Matters. Kanadensiska Bif Naked gör den inte växa upp. Vi får följa Bright Eyes från det att melodier utan att för den sakens skull bli för pass ovanlig i sin vanlighet att han ännu inte rättvisa. Fram till spår sex händer ingenting. fröet började gro 1998 till världsartisten 2005. tralligt. Låtarna har som sig bör ett budskap, är allas egendom. Och den rösten. Lite som Och det är nära att jag ger upp här. Men då Conor Oberst har sysslat med musik sedan unga alla i sann samhällsfi entlig anda. Lennons. Mjuk och på riktigt. Väntar också jävlar händer allt. dar och är numera en gud i många indiekids Detta är antagligen The Casualties starkaste med spänning på att få se de videor som alltid Bif Naked avslutar på allra starkaste sätt. ögon. The Vanishing Act, I Will Be Greatful for platta, kanske något ojämn men med de positiva görs till nya plattor. Få klår Badly Drawn Boy Bortblåst är alla försök att låta som Pink och This Day, Bad Blood och Happy Birthday to Me känslor som framkallas av låtar som till exempel när det kommer till den punkten. I min smak Courtney. Istället blir Elisabeth sin egen. Sin är bara några av de underbara låtar som förgyller V.I.P. och Under Attack är detta ändå något fantastiska berättelser. egen punkrock. Sin egen historia och framtid. skivan. Noise Floor kommer med all säkerhet att man inte behöver skämmas för att ha i sin Born in the U.K. skiljer sig inte så mycket Självutlämnande Henry handlar en kille som hamna på mångas bäst just nu-listor. skiv samling. Under Attack lämnar kvar en bitter från hans föregående album. Här fi nns heter så och Rollins i efternamn. Bif borde ha Alessandra Johansson Cavalera smak av asfalt och adrenalin framkallad av viljan körerna, akustiska gitarrer och vackra texter. vänt på hela låtordningen och skippat Metal- Men det allra skönaste är att värmen håller lica. Då hade Superbeautifulmonster varit en i sig. Med Born in the U.K. i min CD-spelare fantastisk platta. Nu är den ”bara” bra. kommer brittsommaren att bli ännu längre. Per Lundberg GB DEFTONES Per Lundberg GB THE BLACK CROWES Saturday Night Wrist BECK The Lost Crowes MAVERICK/WARNER The Information AMERICAN/WARNER INTERSCOPE/UNIVERSAL Räffl ad yta. En riktigt bra låt ska ha en räffl ad Det började en sträng vinter hos Bob Ezrin Så, då var Beck Hansen tillbaka i sina gamla yta. Just därför har The Black Crowes boogie- i Connecticut, fortsatte genom en förlorad hobo-hjulspår igen – vad skönt det känns! rock aldrig tilltalat mig. Förvisso har jag alltid sommar och avslutades i Malibu. Men nu är Avigheten och slackernivån är sjukt hög i både tyckt att de låter för mogna i mina öron, å den äntligen här, och med min förhandskopia den kantiga ljudbilden och i hans skruvade andra sidan började jag gilla Led Zeppelin för fi nns ingen information om var olika delar är texter, det är nästan så man längtar tillbaka till något år sedan och referenserna till dem är inspelade och vilka producenter som är in- forntiden när man först upptäckte MTV Makes självklara. Men den vuxna smaken åsido så blandade, men jag får för mig att Ezrins geni Me Wanna Smoke Crack och kvadrupelhitten handlar det om att The Black Crowes skriver fortfarande svävar över skivan. Den känns Loser. Det känns som att komma hem… schyssta låtar, men de är alldeles för glatta. Det mer fokuserad än tidigare plattor och mycker Och så här fortsätter plattan, nästa Beck har nämligen varit borta. Han har fi nns inget självklart i dem att fästa sig i, ingen mer genomarbetad. Soundet är öppet och låt är aldrig vad man förväntar sig och gjort annat på sistone, bland annat tråkiga räffl ad yta för musikhjärtat att klättra på. fritt, men tajt och stenhårt där det behövs. låtmaterialet är det starkaste på länge med plattorna Guero och Sea Change. Men nu The Lost Crowes är ett dubbelalbum i Saturday Night Wrist är ett stort steg betoning på melodi. Det enda som inte hackar han sönder sin mix av country och den bemärkelsen att skivorna inte hör ihop framåt, mer ångest än metal, men ändå håller måttet är Annie Hardy från Giant honkytonk med djup muggig sång, scratch temamässigt utan enbart förpackningsmässigt. hård så det räcker och blir över. Öppnings- Drags sång på Pink Cellphone. En annars och elektroniskt gnissel på välkänt sätt igen. Plattorna är sådana som aldrig släpptes tidigare spåret och första singeln Hole in the Earth musikaliskt riktigt intressant låt, men Blues i nån slags krasslig och böjd modern men som nu har hittat till diskarna i gemensam är både vacker och hård på en gång och har som med Annies text hamnar någonstans version. Och jag bortser glatt ifrån att felspel- förpackning. Köper man den ena måste man nästan till och med lite pop över sig. Sen går mellan Porkys, Deltagänget och 2 Live Crew ningar och dålig timing gjorts med vilje för att köpa den andra – enkel marknadslogik. det från ren aggro till melodiös ångestrock – riktigt pinsamt. Men bortsett från den uppnå just denna ”avslappade” atmosfär… Tall från 1993 är den både bredare och och tillbaka till mitten på skivan som pas- skulle jag vilja säga att just nu är det nog Att Beck kopierar sig själv är heller inget längre skivan. Den bröstar upp sig med hela sande nog heter Interlude, en instrumental den bästa platta Deftones gjort. Vi får se stort problem så länge det låter så här kul. 16 låtar där min favorit är den lätt psykedeliska bagatell, med intensivt trumspel från Abe, hur den känns om ett år. Flera låtar (bland annat avmätt funkiga Think balladen Feathers. Här fi nns både djup och som vinner på fl era lyssningar. Mathias Skeppstedt

www.groove.se 21 I Japan säljs det inga CD-skivor längre, bara att kämpa mot samhällets orättvisor i sann rebell- DJ SHADOW FAD GADGET ringsignaler. Storbolagen fi nansierar sig ge- anda. Precis som det ska vara när nitprydda The Outsider A Retrospective in Sound and Vision nom att sälja reklamplatser på sina hemsidor individer med multikolorerade spretiga hårbarr ISLAND/UNIVERSAL MUTE/EMI där musiken är gratis. greppar instrument för att plåga livet ur dem. Mannen, myten, legenden som enar popfolket Att ge ut Frank Toveys samlade videor och låtar Fler och fl er skickar oss ingen skiva utan Petra Sundh med hiphopparna och alla skivgrävares kära i en box är en kulturgärning nästan lika viktig nöjer sig med en länk till deras Myspace-sida. CLARK förebild. DJ Shadow är ikonen som efter en som att se till att Bibliotekstjänst fungerar. Jag kan tycka att egenspalten kan kännas lite Body Riddle handfull släppta album nu provar ett nytt Nja, kanske inte riktigt. Men det är i alla fall onödig. Det skulle ju vara upp till mig att söka WARP/BORDER grepp. Resultatet är festsprakande, elektronisk en oerhört viktig box som Mute nu släpper upp och vara så där himla speciell och tipsa Så länge Richard D James släpper Analord och hyphy med gäster som Keak Da Sneak, E-40, för att hylla sin gamle electropoppare som om MP3:or istället för låtar eller grupper. annat på sin egen etikett Rephlex är förmod- Q-Tip och David Banner. ju dog för några år sedan. Av låtarna på de Filformatet är ju som bekant det hippaste, ligen Warp oerhört glada över att ha Chris Efter ett dimmigt intro sparkar plattans båda CD-skivorna fi nns förvisso redan mycket inte det som råkar låta. Nej fanken, nu börjar Clark kvar ombord. Visserligen har han kapat höjdpunkt igång. This Time (I’m Gonna Try It utgivet på best-of-skivor och annanstans, men det bli bittert (och bredvid skräller Cee-Lo i en namnet till Clark, men i övrigt bjuder han My Way) går i sann Shadow-anda med levande det fi nns en del demospår. telefon). på högklassig IDM i samma linje som Aphex trummor och en soulrockig touch. Merparten Fast det som ändå är mest intressant är Därför känns det bra att lyfta fram Tiny Twin. Han kommer inte riktigt upp i samma av de kommande spåren ger sedan garanterat den visuella biten. Inte bara för att Fad Gadget Well-Placed Beep. Eller Lillieanne som hon klass, och han låter heller inte identisk. Det lyssnaren någon av följande reaktioner: alltid var en mycket visuell artist som tidigt heter egentligen. Som ett vagt brus ifrån är bara ibland som leksaksmelodierna blir väl A). Lyssnaren trycker ut skivan och dubbelkol- förstod att utnyttja livesituationen och att då, en tid då det inte spelade sådär enormt infl uerade av Cornwalls galnaste electronica- lar om detta verkligen är DJ Shadow. ha extremt snygga promotionbilder (en ung stor roll om det brusade lite för mycket så skalle. För i övrigt närmar sig Clark mer post- B). Lyssnaren drar en besviken suck och kon- Anton Corbijn hade ju sina fi ngrar med i det länge som det fi nns något där. Just i Tiny rocksområden. Det har blivit mindre syntigt staterar att även DJ Shadow kunde påverkas också). Nej. Det är också i hög grad för att det Well-Placed Beeps fall väldigt behaglig musik, och mer orkestralt och storslaget svepande. av trender. är så mycket som jag tidigare inte sett och för som med fel produktion (annan än den som Inte illa alls. Även om han får stå ut med att C). Lyssnaren är sedan tidigare en hyphy-nörd att det är ett tidsdokument samtidigt som det är) skulle bli nästan radiovänlig, på fel sätt. alltid befi nna sig i skuggan av den där Aphex. som nu jublar av lycka. är en berättelse om en kille som alltid gick Nu innesluter framförandet visorna i ett Mats Almegård Min invändning är egentligen inte att DJ sin egen väg – för poppig för avantgardet och drömskt och vackert nostalgiskt skimmer, CRADLE OF FILTH Shadow börjat bryta helt ny mark. Experimen- för avantgardistisk för poplistan. Oerhört bra sommarvarmt och ljumna vindar. För det Thornography terandet är uppfi nningarnas ljuva moder. Det dokumentär och roliga liveklipp! Ut och köp. är sovrumspop på det sättet som bara en ROADRUNNER/BONNIERAMIGO som är uppåt väggarna illa med The Outsider Mats Almegård kassettporta kan åstadkomma. Och nästan Nej, nej, nej. Det var min första tanke. Men är DJ Shadows uppenbara brist på fi ness och FERGIE alla låtarna är små, små hits. Jag tror jag blir efter att ha lyssnat igenom Thornography ett unikhet. Om det nu är klubbmusikens elektro- The Dutchess lite kär... Kom och lyssna på Eric’s Trip någon tiotal gånger fi nns det ändå många ljusglimtar niska ådra och hyphy som gäller för honom A&M/UNIVERSAL gång. på det här albumet. Idag är Cradle of Filth idag torde han väl ändå kunna skapa detta Trots att musiken på The Dutchess är lika äkta Je T’aime Mon Amour är väl egentligen omöjliga att förutsäga. Det tyder på mod. Men med det kvalitetsmärke han byggt publik som Fergies ansikte och stora läppar gillar jag inte riktigt min grej men konkurrensen var när ledaren visar djärvhet måste det fi nnas kring under alla år. den faktiskt. Hon och hennes band Black Eyed kanske inte så hård den här månaden. Det folk som vågar vara whistleblowers. Och på Backa bandet och känn efter dina musik- Peas är kvalifi cerade populärkulturella fi ck- som gör att jag ändå offrar plats för dem är Thornography verkar alla ha trott på Dani rötter DJ Shadow. The Outsider är just en out- tjuvar men på denna platta skiter jag i att hon eposet Johnny (It’s Allright). Låtarna innan Davey fullt ut. På I Am the Thorn har Cradle of sider och endast grå utböling i din diskografi . påminner om i princip alla andra soul/r’n’b- följer en rätt horribel linje från Håkan H via Filth samma sångeffekt som Marilyn Manson Erik Hjortek sångerskor i branschen – men det är klart, om Jönköping och Klaras till Gullan Bornemark. har på Cryptorchid. Det är modigt. Det funkar. EVANESCENCE du är allergisk mot Pink och Beyoncé är det På Johnny däremot lyckas detta trallband göra Men i Temptation gör de en Heaven 17-cover. The Open Door bäst att du håller dig borta. symfonipop som skulle kunna härledas till Det funkar inte. Och blir en fullständig katastrof WIND UP/SONYBMG Förvåningen hos mig själv är alltså majes- Paul McCartney eller något kanske. Fånigt och när de släpper fram karriäristen och sångerskan Within Temptation och Nightwish får ursäkta. tätisk, The Dutchess känns riktigt spännande pompöst på samma gång och för jävla lång. Harry. Hennes röst är anonymare än småsten på Herre på täppan-positionen på den kulle och inspirerande. Jag hade preppat mig för en Bland det bästa är tjejen med den kristna en grusväg. Jag skrattar hela vägen hem när hon märkt symfonisk Svensson-goth behärskas rejäl sågning. Istället har jag kul. Vilken grej! vibratostämman i kören, i sammanhanget på sin hemsida skriver ”very black metal” om av Evanescence. Föregångaren Fallen (2003) Hållbarheten på låtarna känns dock vara i helt knäppt. Dessutom härligt hemmainspelat Thornography. Cradle of Filth spelar nämligen har i runda slängar sålt fjorton miljoner ex nivå med ett ordinärt tuggummi. Men det är med burkiga trummor och överdrivet eko. Sju inte black metal. Det tycker inte ens Dani. De och Amy Lee med sitt sällskap har nu kommit gott så länge det varar. Sen spottar man ut det. och en halv minut vardagssurrealism. spelade extremmetall, men idag har de gått tillbaka med ännu starkare material. Till sin Gary Landström Fredrik Eriksson vidare och närmat sig, typ, hårdrocken/thrash. tredje skiva har texterna fått en något mer GUILLEMOTS För Kontakt: Men Thornography är vacker. Den är så positiv prägel, melodierna slipats ytterliggare Through the Windowpane Tiny Well-placed Beep: tiny_well-placed_ melodisk och genomarbetad att lyssnaren och Amy Lee sjunger vackrare än någonsin. UNIVERSAL [email protected] blir bortskämd. Lyssna på de atmosfäriska The Open Door är svår att inte tycka om. Precis så här bra kan det bli om man sätter Je T’aime Mon Amour: love@jetaimemona- effekterna i (annars oerhört sega) Lovesick For Roger Bengtsson samman en brasiliansk gitarrist, en skotsk mour.se Mina vid 4:15 så fattar ni. slagverkare, en kanadensisk basist och en Torbjörn Hallgren DEPORTEES Damaged Goods JAMELIA DOLORES/EMI Walk With Me Med snyftiga, men ack så effektiva och pampiga, PARLOPHONE/EMI radiohitten Damaged Goods som lok hoppas nu norrlänningarna i Deportees att de ska bli Kvinnan bakom hiten Superstar är tillbaka minst lika folkkära som när de släppte debut- efter tvåårig tystnad. Precis som sina r’n’b- plattan All Prayed Up för två år sedan. Då hette kollegor Christina Millian och Mariah Carey kioskvältarsingeln Arrest Me ’til it Hurts. Och har hon tagit sin musik vidare och gett den förutsättningarna är goda till att lyckan ska en mer urban approach. stå dem bi igen. Öppningsspåret och förstasingeln För det fi nns ju ett fl ertal högkaratiga soul/ Somet hing About You trummar igång en lugn pop/rock/country-låtar på nya plattan. Who is start som stegrar till en rockigare tappning av Gonna Meet Me med sina ledsna stråkar och r’n’b-fågeln Jamelia. Det följande spåret Do en fräsch modernisering. Precis som med rysningsframkallande sång är en, olycksbå- Me Right slår an på en sitar och samarbets- Christina Aguileras samarbete med DJ dande countrysmygande Line of Fire med sina partnern Africa Bambaataa utbrister ett fylligt Premier lyckas Jamelia behålla sin stil och, suggestiva kvaliteter en annan. Missing You, ”Yeaaah!”. Det är disco som ligger närmare i kanske hårda ordalag sagt, sin värdighet. Missing Me är en rak och okomplicerad rocklåt tidig Prodigy än nutida Britney Spears. Tempot och behållningen minskar man lätt tar till sig och avslutande Youngest Den största, och kanske viktigaste skill- aningen efter plattans första hälft och alltför Man Alive kryper in under huden från första naden, mellan Jamelia och Milian/Carey Shania Twain-klämmiga Beware of the Dog tonen. Vid dessa tillfällen är Deportees magiska. är att förnyelse och urbanitet för Jamelia drar ner ner albumets helhet. Men med Men några spår är tyvärr inte lika sugna på inte nödvändigtvis betyder hiphop. På höjdpunkter som No Mores klaviatur, Ain’t att bli spelade. Då blir det nästan lite tradigt. Walk With Me gästar varken Three 6 Mafi a, a Loves breakbeatkänsla och Window Shop- Efter nästa platta kan bandet dock sätta ihop Snoop eller Nelly. Istället är det skivans pings skrapiga läte borstas bristerna lätt bort. en fantastisk best of… ramverk – produktionerna – som fått sig Erik Hjortek Gary Landström

LJUSGLIMTAR I HÖSTMÖRKRET!

U2 engelsk pianist med fullständigt olika referen- Excited med att sampla Herbie Hancocks electro- JONNY KOCK Zoo TV ser… Efter Guillemots spelning på Hultsfreds- klassiker Rockit efter att Janet i introt sagt Fejd UNIVERSAL festivalen i somras var deras Sverigesuccé att hon under sin karriär tagit upp så många FASHIONPOLICE RECORDS Som livedokument kanske det inte är det allra defi nitiv. Första singeln, Made Up Love Song brännande frågor att hon nu bara vill ha kul. Fastän Fejd till stor del är akustisk så är den starkaste jag sett med Irlands fi nest. Här fi nns #43 sätter ribban och sedan fortsätter energin Och det har hon säkert, men det har inte jag. ändå en väldigt tung platta. Tunga akustiska de låtar du väntar dig från en U2-konsert. på skivan bara uppåt, uppåt, uppåt. Även i de 20 Y.O. är nämligen en riktigt seg platta gitarrer. En fet ljudbild. Det spektakulära är just att det skedde 1993. allra lugnaste låtarna som Redwings är energin där parhästarna Jimmy Jam och Terry Lewis Pop och rock på svenska är stark just nu. Då var detta något helt i hästväg. Tycker att så intensiv att det inte går att fokusera på något står för låtarna som Jermaine inte fi xar. Men Mycket på grund av att band som Jonny Kock mycket går förlorat genom att se det på min annat än just musiken. Jag låter helt enkelt tele- problemet med plattan är ändå att inga spår fi nns. Med egensinnighet och en alldeles lagom dator/tv. En livekonsert är svårförmedlad fonen fortsätta ringa. För den som stör under sticker ut. Allt låter likadant. Modernt och väl- del mainstream så går det hem i de röda stu- via annat media. Det ska upplevas live helt en lyssning av Through the Windowpane får helt producerat, välfriserat och skrynkelfritt. Soul gorna också. Texterna är hämtade ur Jonnys enkelt. Vad som verkligen sticker ut är skivan enkelt skylla sig själv. Jag längtar mig redan när den är som mest självutplånande, r’n’b vardag. Funderingar över vad Keanu Reeves med extramaterial man bjuds på. galen efter att få se bandet live igen. när den raderat bort all karaktär och sexighet gör eller huruvida du ska få ett krig eller inte. Under Zoo TV-turnén hade man långt före Alessandra Johansson Cavalera – en musikupplevelse så djupt nerpackad att Fejd gör mig inte besviken. Inte heller blir Big Brother och Robinson så kallade bekän- HAMMERFALL muzak känns inspirerande och nyskapande jag besviken på att de gör en egen version av nelserum där allt fi lmades. Här har man valt Threshold i jämförelse. Populärkultur så ansiktslyft att Neil Youngs Heart of Gold och döpt den till att lägga ut vad folk i sin ensamhet säger in i NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION inga spår av särart eller identitet står att fi nna. Supermandräkt. Och kanske så är inledande kameran. Och det är fruktansvärt underhål- Ett nytt Hammerfall-album men inget nytt Att man blir besviken på Janets försök att Jagdpanther en av årets bästa låtar. lande och skrämmande på samma gång. Mer under solen. Hammerfall levererar samma utplåna varje spår av sig själv är ett understa- Ett faktum är att Jonny Kock borde spela bonusmaterial är de små ”dokumentärerna” musik som de alltid gjort – hårt, catchigt och tement. Musiken är så ren och desinfekterad på min begravning. Det skulle bli den bästa om hur det var att göra allt det här. U2 var laddat med fotbollskörer. Härlig hårdrock helt att ingen märker när den tonar ut. Kvar fi nns festen du någonsin varit på. Ska kolla med redan 1993 ett stort band men i och med Zoo enkelt. Klara höjdpunkter på Threshold är bara en gnagande känsla av saknad. En saknad dem om 40 år och se vad de håller på med då. TV tog de ännu ett kliv upp. Reign of the Hammer, The Fire Burns Forever, större än innan man mötte 20 Y.O. Per Lundberg GB Per Lundberg GB Rebel Inside och Shadow Empire – men bara Gary Landström JIM LAUDERDALE NIGHTWISH för det underbara solot i den sistnämnde. JULIETTE AND THE LICKS Country Super Hits Vol. One End of an Era När Hammerfall hemsöker Stockholm och Four On the Floor Bluegrass SPINEFARM/UNIVERSAL Göteborg borde de låtarna vara givna. PLAY IT AGAIN SAM/BORDER YEP ROC/BORDER Visst, Nightwish släpper en live-DVD med deras Jag är däremot inte lika förtjust i emo- Det är alltid farligt när man ska recensera Amerikanen Jim Lauderdale har aldrig sålt så viktiga konsert i Helsingfors oktober 2005. Det melodiska Natural High. Men det är bandet. en fi lmstjärna som blivit musiker. Man kan särskilt många skivor. Däremot har han hjälpt är en påkostad och professionellt gjord inspelning. Eller skivbolaget. Och det är den låten som sällan släppa personen och koncentrera sig på till att föra fram americanan genom en rad Men det är den medföljande dokumentären representerar albumet i form av förstasingel. musiken och i många fall verkar det som om plattor i olika jordnära genrer samtidigt som som är behållningen. Eller rättare sagt, vad som Så hav tröst – om ni inte gillar den så behöver folk sågar det innan de ens hört en ton. Men stjärnor som George Strait, Vince Gill och George inte tas upp i dokumentären. ni inte spola Hammerfall för det. Threshold är Juliette Lewis har nu bevisat att hon är mer Jones spelat in hans låtar. När Lauderdale nu är Några dagar efter konserten fi ck sångerskan mycket mer än så. intresserad av musik än fi lm och har talangen på hugget igen är det med två album på sam- Tarja sparken. Men allt det där är bortpolerat. Torbjörn Hallgren att bli tagen på allvar, så för bandets andra ma gång. Titeln Country Super Hits Vol. One På en DVD som släpps låååångt efter att ISON & FILLE platta kan man släppa allt bagage och bara är förstås en ironisk blinkning mot Nashvilles nyheten slog ner hos fansen. Fegt. Att sedan Stolthet bry sig om hur det låter. säljande sound vilket Lauderdale inte är en del döpa den till End of an Era (syftar på Tarjas HEMMALAGET/BONNIERAMIGO Och det låter bra, riktigt bra, men givetvis av. Istället går han tillbaka till 80-talet och gör sista konsert med Nightwish) och dokumen- Skärholmens ler och långhalm släpper sitt hjälper det när självaste Dave Grohl (hur hinner uppriktig honky tonk och smårockig country tären till A Day Before Tomorrow (syftar på tredje album efter samma tvåårsintervall som han?) trummar sig igenom hela plattan och med blödande steelgitarrer, sorgsna fi oler och tiden med Tarja) gör bortpoleringen märklig. tidigare. De är båda ivriga och Ison förklarade drar upp drivet fl era nivåer. Men soundet är twangiga elgitarrer. Det är rappt och effektivt, Istället för att visa slutet ända fram på denna tidigare i år entusiastiskt att ”texterna är CP rått och har en slapp livekänsla över sig, och låtarna är högklassiga och soundet helt rätt. Tarja-era väljer Nightwish att bygga upp dra- och beatsen galna”. Debutalbumet Vår sida av Juliettes röst är riktigt bra och passar utmärkt Samma lovord kan också användas om matiken i dokumentären kring en nedräkning stan var till stor del klackarna i taket, ren fest till musiken. Det känns också som att de känner syskonalbumet Bluegrass. Det verkar nämligen mot – Helsingforskonserten. Wow. Så spän- och Fakka ur blev en signaturmelodi då ölkap- sina begränsningar, så skivan aldrig hinner som om Lauderdale kan ge sig på vilken roots- nande. Ska de hinna fram till konsertlokalen? sylerna öppnades. Med sin plats tryggad inom gå på tomgång utan slutar efter 33 minuter. genre som helst och samtidigt vara trovärdig Det fi nns ändå höjdpunkter, som interna den svenska hiphopen kom sedan uppföljaren Vilket är exakt vad en rak och rå rockplatta ska och skriva strålande låtar. Här har han satt skämt, en speedad Scorpions-trummis och Ison & Fille som visade djupare och stillsam- göra. Det här var en riktigt skojig överraskning. ihop ett starkt material som perfekt passar allt tjöt medlemmarna emellan. Och förresten mare sidor hos de båda. Mathias Skeppstedt den traditionella bluegrassens dräkt och låter – Tarjas pojkvän/manager Marcelo framställs Stolthet är en blandning av föregångarna. KELIS musiken formas av klassiska instrument som som världens gulligaste kille. Han håller hennes Ison & Fille är fortfarande söderorternas party- Kelis Was Here dobro, mandolin, banjo och fi ol. Låt vara att väska när hon intervjuas i tv. Han ställer inte patrull då Ge mig i ett snabbt tempo fyller dans- LAFACE/EMI Lauderdales röst passar bäst för country och till bråk när killarna skämtar om att Tarja har golvet och Hela dan varje dag mättar belåtet bil- Kelis har fl yttat från Neptunes-bolaget Star att han kanske inte tillför bluegrass-genren förhud mellan tänderna. Att gruppen angav cruisarnas tillbaka lutade begär. Men samtidigt Trak och använder sig på nya plattan istället någonting nytt – men det tar han igen på honom som skäl till att Tarja fi ck sparken ger fi nns också det mer tänkvärda i Flashbacks, Vad av producenter som Will.I.Am, Raphael Saadiq, inlevelse och ett kompromisslöst uttryck. Jim inte denna DVD fog för. gör du med ditt liv och Hård stad. Cool & Dre, Cee-Lo Green, Scott Storch (som Lauderdale har gjort två jättebra skivor. Torbjörn Hallgren Höjdpunkten på Stolthet stavas Lägg ner ditt bidrar med syntfeta Trilogy) och svenskarna Robert Lagerström DIVERSE ARTISTER vapen där Ison & Fille ratar våld över runda reg- Bloodshy and Avant och Max Martin. Pojkvännen SHAWN LEE Roadrage 2006 gaetoner. Även det 80-talsklingande Kaah-sam- Nas dyker också upp vid micken på Blindfold Soul Visa ROADRUNNER/BONNIERAMIGO arbetet Gatukändis och rövarvisan Hård stad hör Me utan att göra intryck, en gigantisk besvikelse PLAYGROUND En videosamling med Roadrunner-artister, kan till albumets fi naste stunder där duon skiner till. för oss som hyllat honom. En del är således Shawn Lee har inte bara producerat och mixat det vara något? 24 band radar upp 29 videor, Produktionsmässigt har Ison & Fille alltid nytt men ändå på något sätt välbekant. albumet utan spelar också alla instrumenten. inklusive fyra livespår, från sina senaste studio- fungerat bäst i samarbete med Stockholms Expressiva Kelis får ändå på Kelis Was Here Han har dessutom en sjukt snygg röst, med en album och då alla kommer från samma bolag svar på 9th Wonder – Masse. På Stolthet samsas ihop ett par schyssta spår, Bossy med Too $hort grym falsett. Och tio fullträffar till låtar, av tio. bör metalskallarna redan på förhand listat ut Masses beats med bidrag från bland annat DJ är skönt knixig och uppspeedade Spragga Benz- Köp skivan med andra ord! Soul Visa är ganska att det fi nns en del hårdhet att hämta. Den Large, Filthy och Astma och resultatet är ett samarbetet Fire lyfter sig också över medel. svårdefi nierad. Ibland får jag vibbar från gamla stora nackdelen stavas fantasilöshet och efter betydligt bredare sound jämfört med tidigare Och eftersom Cee-Lo är ett musikaliskt geni Prince-plattor, i vissa låtar förfl yttas jag tillbaka tionde videon där hormonstinna, vältatuerade skivor. Här ligger också det slutgiltiga problemet med gudasmekt vindpipa kan Lil Star heller till en av de bästa konserterna jag någonsin varit manliga musiker försöker se tuffa ut är man med skivan; det fi nns defi nitivt något för alla, inte misslyckas, och operaexperimentet Like på – Lenny Kravitz i Globen 2002. Det är både som tittare smärtsamt övergödd. men i och med denna ökade ombytlighet är You känns faktiskt mest kul trots att det skulle rockigt och funkigt, precis som Lenny Kravitz och Opeth – The Grand Conjuration, Khoma det också omöjligt att gilla alla spår. Jag saknar kunna haverera totalt. Men efter detta kon- jag får samma varma känsla inombords. Men där – Medea och Everytime I Die – The New Black den linje och fl yt som skulle kunna göra Stolthet staterande blir materialet mer anonymt. Det får nog jämförelserna sluta för att göra Shawn ger mig anledning att återkomma men denna till ett helgjutet svenskt album. puttrar på utan att man märker att nya låtar Lee någon rättvisa. För han har ändå ett eget, lågpris-DVD lär i huvudsak samla damm. Erik Hjortek kommer och går. Dessutom är plattan nästan annorlunda sound. Som är riktigt riktigt bra. Svaret på min inledande fråga lyder alltså: JANET 80 minuter lång vilket säkert är en anledning Sara Thorstensson ja och nej. Vilken av dessa motpoler som 20 Y.O. till det ljumma slutomdömet. Hade hon gjort THE LOST PATROL BAND får överhanden kommer vara avhängigt av BLACK DOLL/EMI ett koncentrat av detta på 45 minuter så hade Automatic prisbilden. Michaels lillasyster fi rar 20 år i branschen som plattan fått högsta betyg! BURNING HEART/BONNIERAMIGO Roger Bengtsson egen artist med att låta pojkvännen Jermaine Gary Landström Med plattan i powerpopmattan färdas Dennis Dupri producera en hel del, och han inleder So Lyxzén och kompani genom ännu en platta

24 Groove 8 • 2006 LJUSGLIMTAR I HÖSTMÖRKRET!

Nelly Furtado • Loose Scissor Sisters • Ta-Dah

Ett av årets mest kritikerrosade album. Innehåller Innehåller jättehiten “I Don´t Feel Like hitsingeln ”Maneater” och nya singeln Dancin´” samt ett flertal kommande hits ! ”Promiscuous”.

The Killers • Sam´s Town Fergie • The Dutchess

Nya albumet innehåller “When You Were Young”, Innehåller hitsingeln ”London Bridge” och nya världens bästa låt just nu ! singeln ”Fergalicious”. Albumet gästas av bla will.I.am och Ludacris. med okomplicerad och odistad punk fylld av James har en grymt skön röst, lite raspig, charmiga melodier som mest påminner mig soulig och jazzig. Den påminner om Jamie om KSMB. Smart punk i rockdräkt som inte Cullums röst men är mer lågmäld. Trots att det behöver spänna musklerna till bristningsgrän- är fi nstämda stråkarrangemang och stundtals sen för att få lyssnaren att hänga med. nästan pampigt blir det aldrig pompöst, förmod- Dussinet fullt av låtar nedstrippade och ligen för att skivan i övrigt är ganska avskalad. komprimerade till ett koncentrat av vad man Singeln You Give Me Something är en bör åstadkomma med klassiska bas/trummor/ vacker låt, precis som hela skivan. Det fi nns gitarr/sång-sättningen. Och den explicita revo- nog inget bättre ord att beskriva den på, lutionspropagandan är något nedtonad för att vackert är vad det är. vara Dennis, vilket gör Automatic lättillgänglig Sara Thorstensson även om den samtidigt blir lättviktigare. Men JOANNA NEWSOM rock är faktiskt till stor del underhållning. Ys Bästa spår är spattiga Little Obsession, City DRAG CITY/BORDER of Dead med sin bitterhet i texten, härligt Fem låtar på 55 minuter. Jobbigt? Nej. Under- refrängstarka Doesn’t Matter och Fuckin Dead bart? Ja. Joanna Newsoms nya är inspelad av där Dennis ser bakåt (”But some things are Steve Albini och mixad av Jim O’Rourke och dead/And that’s the way it ought to be”) och Bill Callahan (Smog) gästar på ett spår. Både framåt (”Go ahead and start your own band”). på Accelerator förra året och på första skivan Och snart är det ju dags för The (International) tyckte jag att det var lite för spralligt, lite för Noise Conspiracy att göra ny platta… barnsligt och lite för mycket spelande på den Gary Landström stora charm Joanna Newsom bevisligen har. MABD Men nu funkar allt. Den fi lmiska känslan fi nns Ditt hjärta är en stjärna med genom skivan och det blir verkligen aldrig A WEST SIDE FABRICATION/BORDER tråkigt att lyssna på hennes ljusa, kaxiga röst Någon gång i mitt liv så ska jag åter bo vid en eller harporna, stråkarna och fl öjterna. Det är grusväg. En sån där grusväg som slingrar sig mjukt men dynamiskt och skivan lever hela sexigt in igenom skogen förbi små hus med tiden, det går liksom inte att tappa koncentra- skällande hundar och träiga gummor. Där ska tionen. Så fängslande är Ys. jag sitta nere vid mjölkbryggan och postlådan Martin Röshammar och lyssna på MABD och känna mig mer PAJO levande än någonsin. 1968 För Ditt hjärta är en stjärna är precis så där DRAG CITY/BORDER lagom nostalgisk. Alldeles för stadig för att David Pajo har lirat med Tortoise, Royal Trux, ramla omkull bredvid fulla Ulf Lundell-fans Slint och Zwan men har även gett ut solo- och alldeles lagom kokett för att få sitta med plattor under olika namn som Papa M, Aerial i sofforna istället för tårögda Springsteen- M och – sedan förra årets självbetitlade album anhängare. Här är ditt liv sjunger Matti med som – Pajo. David Pajo har ändå gått mig helt Jonas Kullhammars sax brölande i bakgrunden, förbi, vilket jag med 1968 (vilket även är året då står tiden stilla. Och ångesttyngda Nere han föddes) i lurarna bara kan beklaga. på parkeringen måste vara hämtad från Lars Plattan inleds med en mörk väldigt vacker Noréns anteckningsbok. Och allt är förstås folkvisa där den frågvise Pajo får veta att den underbart vackert, trots att det stundtals låter som knackar på dörren är djävulen och det som 6IHJËLPERERMED svart så glimrar Matti Alkbergs texter som släpas över golvet är hans egna döda kropp norrsken. Jari Haapalainen har producerat (Who’s That Knocking). I Cyclone Eye fortsätter ännu ett mästerverk från Luleås nästbästa det morbida. En kille har blivit inlåst i källaren band genom tiderna. Bäst? Breach såklart! med en pistol mot tinningen och det förövaren Per Lundberg GB säger till sitt försvar är: ”I was born like this THE MARTIAL ARTS I had no choice/I’m the luckiest man alive”. Your Sinclair Allt detta ackompanjerat av en akustiskt gitarr s#$$6$DUPLICERING GROOVER/BONNIERAMIGO och vackra stråkar. Pajos halvt viskande sång Varför The Martial Arts ger ut sin debut på ett påminner ibland om Elliott Smith, för att i nästa litet svenskt indiebolag? För att det var Groover låt istället låta som Slowdives Neil Halstead, sFÚRPACKNINGAR som hittade Paul Kelly först, så klart, och la eller i Walk Through the Dark som (åtminstone vantarna på hans oborstade huvud i början ena halvan av) Simon & Garfunkel. Här fi nns av 2000-talet. Sedan dess har Kelly expanderat även en upptempocover på Let it Be Me med sTRYCKSAKER till en hel Glasgow-kvartett. Ett grabbgäng munspel istället för smäktande stråkar. Inte med glada dagar som botar måndagstristessen alls tokigt. Jag tror det är en bra idé att lägga sRÍDGIVNING med låtskrivande, ser jag framför mig. Som namnet David Pajo på minnet. sRÍDGIVNING gör powerpop med de givna ingredienserna Annica Henriksson brittisk 60-talsretro, skramliga gitarrer och THE PLAN sGRAFISKDESIGN mycket pojkattityd. Och är ovanligt grymma Walk for Gold på det. Som charmar med gjutna melodier RAZZIA/BONNIERAMIGO och ett oemotståndligt driv från första stund The Plans tredje skiva är den mest ödmjuka – Murry & Audree. de gjort. Kanske har det att göra med att ban- I mötet med gladkraftpophits börjar jag det, som bestod av fyra medlemmar, sedan tvivla på hållbarhet och leta bäst-före-datum, blev två och nu bara består av en: sångaren vilket är onödigt. Man tackar inte nej till en och låtskrivaren Theodor Jensen. energiinjektion. Kanske har det också att göra med att Jari Matilda Gustavsson Haapalainen varit med och producerat och JAMES MORRISON hjälpt Theodor att till slut hitta sin plan. För här Undiscovered bevisas det verkligen att The Plan är, och alltid POLYDOR/UNIVERSAL har varit, Theodors projekt. Det känns också James Morrison tackade nej till en fi lmroll i som att det är hit han hela tiden velat komma. TEL  Hollywood för att kunna koncentrera sig på Som att han nu hittat målet med sin musik. WWWCMMGROUPSE musiken. Vilken tur, för han hamnade direkt Skivan är, tveklöst, en förlängning av 4ORSHAMNSGATAN #$AND$6$DUPLICATIONSERVICES etta på albumlistan i Storbritannien. Och det Embrace Me Beauty men där den saknade en BOX +ISTA med all rätt. Det här är en perfekt höstplatta. kärna och något som stod ut, ersätts det, på Är man lite deppig kan man deppa mera. Eller Walk for Gold, av en ton av just ödmjukhet bli glad. Fast mest glad. och kärlek inför musiken som skapats. Det GROOVESOMFANPDF  

kommer aldrig komma en ny Mon Amour THE RAPTURE (även om Walk for Gold med sin eufori och Pieces of the People We Love energi gör sitt bästa för att hamna i samma MERCURY/UNIVERSAL klass) och detta har Theodor insett. Nu väntar The Rapture ångar på som vanligt. En stor han bara på att hans publik också ska inse dos New York-new wave från 70/80-talet, typ det. Och uppskatta det där andra. Talking Heads. En annan dos uppdaterade Som består av ett The Plan som på debuten rytmer och digitala ljud. En portion genom- gjorde låtar som Daybreak och The Days Just trängande Luke Jenner-sång som i bästa fall Glide in, och som på denna skiva gör Ruthless påminner lite om David Byrne, i sämsta bara Eyes, Bus och Mess. Det är de låtarna som glider låter trist. The Rapture glömmer bort att vara fram och berättar historier i en svävande egna, att ha starka låtar (satsar i stället på promenadtakt. Bekymmerslösa, självklara och post-punk-funket fullt ut) och att inte vara så starka. Sedan kommer det alltid att fi nnas sådana ängsligt besatta av sitt sound. Nej, lyssna på spår som vacklar fram på lite svagare ben och Talking Heads istället. Remain in Light är fort- inte fastnar förrän man verkligen anstränger farande miltals bättre än denna bleka kopia. sig. Melodier som, endast ackompanjerade av Mats Almegård en sorgsam gitarr, nästan kryper fram och inte RED SPAROWES gör så mycket väsen av sig. Men det gör inte så Every Red Heart Shines Towards the Red Sun mycket när helheten är så fi n som den är här. BORDER Linda Hansson Ursäkta att jag tar i men här har ni årets platta. PUEBLO Red Sparowes andra är mer fokuserad och Darkness Keeps On Rising har mörkare utveckling än på debuten At the TRUCKLAND MUSIC Soundless Dawn. Och med medlemmar från Tona ner all belysning i rummet. När den enda Isis och Neurosis – hur kan det misslyckas? befi ntliga ljuskällan kommer från gatljusen Det är pompöst, vackert, hårt och helt eller neonskyltarna utanför känns det naturligt instrumentalt, en slags postrocksversion av att sätta sig i ett hörn och dra knäna intill vad Isis och Neurosis håller på med i vanliga kroppen och krama hårt. Märk hur du börjar fall doppad i lite indiepop. Den tio minuter andas snabbare och att tankarna mörknar långa (och håll i ner nu, den här titeln är inte då du tänker på livet, kärleken och allt annat att leka med) Like the Howling Glory of the som bara är ämnat att misslyckas. När du nu Darkest Winds, This Voice Was Thunderous and känner dig som lägst är det dags att sträcka ut the Words Holy, Tangling Their Way Around benen, dra ett riktigt djupt andetag och släpp Our Hearts and Clutching Our Innocent Awe sakta ut. De asfaltsluktande, betongtunga är så vacker att det gör ont och samtidigt så känslorna som bara sekunder innan dragit ner kompromisslös och hypnotisk att men glöm- dig i ett bottenlöst hål börjar ömsom luckras mer både tid och rum. upp för varje friskt andetag som insups. För en gångs skull så har ett band skapat Med en uppsättning på tre personer stäm- en total enhet, allting är genomtänkt och mer den Stockholmsbaserade ensemblen sina fungerar, musik, titlar, omslag, allt hänger instrument och med mörkret som inspiration ihop och allt är ett steg i upplevelsen. Det här tänder de veken. De sorgbundna texterna griper är en skiva som jag inte kan sluta lyssna på förtvivlat efter tröst, då de omsorgsfullt lämnar och som jag knappt kan vänta på att få höra läpparna på Patrik Johansson Bay. Kombina- live. Och ni som inte vet vad jag pratar om, tionen av ord och musik skapar en ljusning i tänk Godspeed! You Black Emperor i en batalj tillvaron då de mjukt kolliderar. Gitarrer, stråkar, om världsherraväldet med Explosions In The piano, trummor och bas slår an sina toner och Sky medan Mogwai sitter på avbytarbänken klingar skönt på ett Rolling Stones Paint it Black- och dricker Jägermeister. möter Ed Harcourt- och Simon and Garfunkel-vis. Just nu är Red Sparowes det intressantaste Lägg Pueblo på minnet, för med ett debut- band som fi nns! Äh va fan, vi drar en titel till: album som detta har de framtiden för sig och And by Our Own Hand Did Every Last Bird Lie de ryggar inte från att sympatisera med dig Silent in Their Puddles, the Air Barren of Song när höstdepressionen slår in. as the Clouds Drifted Away. For Killing Their Samuel Olsson Greatest Enemy, the Locusts Noisily Thanked NINA RAMSBY & MARTIN HEDEROS Us and Turned Their Laws Towards Our Crops, Jazzen Swallowing Our Greed Whole. Sug på den! BONNIERAMIGO Mathias Skeppstedt Jag brukar mässa om det där med att göra PETE ROCK covers med hjärtat och inte med hjärnan. Att Underground Classics det inte är något fel på att tolka andras låtar, RAPSTER/PLAYGROUND bara man på något sätt gör låten till sin egen. Efterlängtade Pete Rock är tillbaka. Äntligen! Martin Hederos och kumpanen Mattias Hellberg Fick tag på hans solodebut Soul Survivor från lyckades utmärkt med det många gånger om. -98 för ett tag sedan och har varit nyfi ken på När The Soundtrack of Our Lives-organisten att få höra mer ever since. Underground Classics Martin Hederos samarbetade med Nina Ramsby är en skiva full med sköna beats, framförallt härom året var jag däremot inte helt övertygad med klassiska beats. Varken beats eller lyrik om storheten. Men jag är mäkta imponerad av känns särskilt 2006 och det gör absolut inget, Jazzen och inte minst Nina Ramsbys försiktiga, för hiphop har enligt mig alltid varit bättre självutlämnande sätt att sjunga på. De två förr. Och du hör snabbt att det är gamla rävar tolkar Duke Ellington, Gershwin och Nina som ligger bakom musiken. Precis som när Simone men också Michael McDonald och Stina Pete Rock agerade producent och stämplade Nordenstam och det görs med så mycket hjärta sitt karakteristiska varumärke på produktioner men också hjärna att jag inte kan låta bli att med Notorious B.I.G., Public Enemy, Nas och tycka att självsäkerheten, det modiga tilltalet Run DMC har han nu släppt en skiva med och den fi lmiska känslan gör det här till en samma stuk. närmast omistlig skiva för hösten 2006. Lyssna på sköna Collectors Item eller Whatcha Martin Röshammar Say och njut av musik som låter exakt som den ska. Jag gillar skivan! Nästan tidlös. Therese Ahlberg MICHKA ASSAYAS SCISSOR SISTERS SWAN LAKE UNLEASHED Bono i samtal med Michka Assayas Ta-Dah Beast Moans Midvinterblot DAMM/EGMONT POLYDOR/UNIVERSAL JAGJAGUWAR/BORDER STEAMHAMMER/PLAYGROUND Jag är glad att jag läser den här boken nu Med sin glimmande och glammande disco- I vissa kretsar är det här riktigt stort. Daniel Stabil dödsmetall som levererar. Så kan du och inte för 20 år sedan. Då hade jag aldrig brygd byggd på Queen, Elton John, Bee Gees Bejar från Destroyer och New Pornographers, sammanfatta Unleasheds Midvinterblot, där förstått. Då var jag helt upptagen av Bono och och vaudeville/krogshowutspel leder Scissor Spencer Krug från Wolf Parade och Sunset titelspåret är bland de bästa. U2:s stjärnstatus. Sisters Robbie Williams-artisteriligan på poäng. Rubdown och Carey Mercer från Frog Eyes går Unleashed är idag så himla mycket bättre Michka Assayas är en fransk journalist Bandets väldigt brittiska popmusik kryddas ihop och bildar Swan Lake. Och det är tokigt, än för femton år sen. Logiskt kanske, men inte som hängt med, eller snarare befunnit sig i med dansande klaviaturer, pipig sång och storslaget, berg-och-dalbane-aktigt och gör att alls en självklarhet. De visar upp tekniska riff närheten av, Bono och U2 sedan början av plastfunkigt sväng som gjort för kvällar på man nitas fast vid varje låt. och trumspel som håller hög klass. Dessutom 80-talet. Boken handlar alltså om Bono. Om regnbågsklubbar och lössläppta personal- Det går bara inte att sätta en genrebeteck- har bandet klara, lättillgängliga refränger. att bilda band. Om att växa upp utan mor. fester. Emellanåt känns Ta-Dah inspirerande ning på det här som ibland vagt, vagt påminner Perfekta låtar för publiken att sjunga med i Om framgång och motgång. Lite psykoanalys, och precis så uppknäppt och frisynt man om alt-country och som ibland luktar lite under kommande turné. eller som författaren själv uttrycker det, ett själv önskar vara, som i inledande I Don’t Mercury Rev men som mest är lekfullt, ljud- Visst fi nns det tråkigheter, som Triumph polisförhör. Boken är skriven under tre år och Feel Like Dancin’, men långa stunder blir det späckat och fantasieggande. Jag älskar Beast or Genocide, men så blir det med ett 15-låtars är mer en enda lång intervju. Ett formspråk manierade uttrycket och låtarnas fl axande bara Moans. album. Unleashed har trots allt lyckats svetta som verkligen tilltalar mig. Michka Assayas påfrestande, som om låtarna var tillverkade Martin Röshammar fram ett renodlat dödsmetallalbum som kommer väldigt nära personen Bono även om av tefl on. Inte en enda melodi har fastnat ANNA TERNHEIM borde kunna göra bandnamnet ännu mer känt. det är artisten Bono som har högsta rösten. trots fl ertalet lyssningar. Men det spelar väl Separation Road Torbjörn Hallgren Mest intressant är ändå Bonos engage- egentligen ingen roll, när Scissor Sisters ekar UNIVERSAL ZION I & THE GROUCH mang i bekämpandet av Aids och schysstare på en klubb gissar jag att man är tillräckligt Efter MP3-spelaren måste Anna Ternheim ha Heroes in the City of Dope handelsavtal för afrikanska länder. Mycket av svennig för att känna att benen börjar röra sig varit årets julklapp 2004 – liksom Jozé Gon- OM/BORDER boken handlar just om detta. Att engagera till takten. zaléz 2003 – och lyst upp i tusentals svenska Har du tur hittar du två, max tre bra låtar på sig och stå upp. Bono i samtal med Michka Gary Landström stugor och hjärtan. Ternheim hyllades av en platta. Men killarna från Bay Area, Zion I Assayas handlar inte om hur The Unforgettable SOUTH kollegorna, sålde guld till svenska folket och och Living Legends frontman The Grouch har Fire spelades in, även om jag personligen Adventures in the Underground Journey to the förenade indiefl ickor med deras mammor. lyckats skapa ett album som håller intresset skulle ha älskat just ett sånt kapitel. Efter 322 Stars Självklart står vi inför en höst när Anna vid liv 15 spår igenom. Samarbetet mellan dessa sidor har jag en annan bild av Bono. En bild COOKING VINYL/BONNIERAMIGO släpper uppföljare och slår på stort, bokstav- två west coast-hiphoppare är smart. De represen- av en god make, bra far, skön polare och en Det är något magiskt och storslaget över Souths ligt talat. Ambitionen att med Separation Road terar olika stilar som tillsammans synkas bra och person med stark gudstro och ännu starkare popmusik. Kanske för att jag hör en del The ”låta riktigt pampig” ses i stråkarrangemang levererar ett välpackat innehåll med substans tro på förmågan att saker vid första anblicken Church. Det i kombination med fantastiska och rymligare ljudbild. Inledande Intro är fi l- som lutar mer åt triphop än hiphop med infl u- kan te sig omöjliga men skam den som ger låtar som behöver tid att gro i ens undermed- miska Transsylvanien-stråkar och skräckfi lms- enser från trance, drum’n’bass, och reggae. sig. vetna. Men om man gör det enkelt för sig, så romantik smyger sig in i ödesmättade låtar Current Affairs handlar om att vi ska strunta Per Lundberg GB för det första: ett band med ett så kort och som Lover’s Dream och One to Blame. Girls i sensationsnyheter och massmedia. Trigger koncist namn kan ju inte vara annat än bra. Laying Down, med dramatiskt pianohamrande handlar om mänskliga rättigheter och säkerhet. En platta med en sån här titel måste också i verserna och pampig refräng, är en given På Hit Em bevisar duon att de inte bara kan vara skitbra. Engelska South är en trio som förstasingel. undergroundhiphop. Trains and Planes handlar gör grym musik. Så är det bara. Precis som titeln indikerar är det relationer om att vara vilsen i världen och det är denna Per Lundberg GB och separationer som avhandlas – Such a Lonely låt jag spelat mest. Oh så rätt budskap – jag BENGT ERIKSSON, STONEGARD Soul andas smärtsam otrohet och Tribute to håller verkligen med Zion I! Chali 2na från MIA GERDIN, From Dusk Till Doom Linn sörjer en förlorad vän. Ibland tänker jag Jurassic 5 gästar på häftiga Too Much och på STEFAN WERMELIN BELLS GO CLANG/BONNIERAMIGO cyniska tankar om Anna och folkligheten. Om Make You Fly gästar sångaren Eshtero. Tänk 99 Proggplattor Att anspela på den särdeles coola fi lmskaparen hur hon enligt gamla framgångsrecept lyckas wow, tänk nytt, tänk inte alls. Bara njut! ALFABETA FÖRLAG Tarantino är en god start. Då From Dusk Till vara lättillgänglig och ändå behålla image som Therese Ahlberg En del böcker kan man bara inte sluta läsa; Dawn endast hamnar snäppet under Pulp Fic- svår. Men för det mesta tänker jag att Anna gjort en del genererar så mycket mer än bara tion på sevärdhetslistan vill man såklart lyssna en utmärkt uppföljare. Med större fokus och en läsupplevelse, kan generera en lust att på ett gäng Oslo-boende hardrockers som en- starkare helhet än debuten – som ger folket vad Fler recensioner: återvända eller nyupptäcka saker man trodde ligt pressreleasen beskrivs i termer av Tool mö- folket vill ha. Och behöver inför hösten 2006. www.groove.se man var klar med, saker man trodde man ter The Haunted. Skivbolagssnack kan det vara Matilda Gustavsson inte längre såg som relevant. 99 Proggplattor lite hur som helst med men åtminstone i detta är en sån bok. Egentligen redan när man ser fall fi nns fog för lovorden och Stonegard har författarnas namn och vet att det är en bok alla möjligheter att slå sig fram på den interna- som behandlar just det titeln säger vet i alla tionella metalscenen trots att de inte anammat TINGSEK fall jag att jag inte kommer undan. det gängse norska pandasminkmörkret. Oavsett World of its Own Syftet med att skriva om proggplattor var hur det kommer att gå kommersiellt har de en V2/BONNIERAMIGO att samla ett antal som sammantaget bäst nytillkommen beundrare i undertecknad som kunde beskriva och förklara hela fenomenet. tycker de gör riktigt bra ifrån sig. Det har gått ett år sedan Magnus släppte Även om det fi nns problem med avgräns- Roger Bengtsson sitt rosade självbetitlade debutalbum. ningar både tids- och genremässigt känns STRIP MUSIC Södra Sandby-pågen som inte olikt de resultatet helgjutet. Här fi nns texter om Hollywood & Wolfman fl esta musikintresserade tonåringar tidigt proggens ikonplattor, om de som kom i bak- PLAYGROUND började spela och lattja till personliga vattnet med tiden, om de som borde vara mer Strip Musics nya skiva är en kollektiv seger. favoritdängor för att sedan starta ett gäng uppmärksammade, om de som, ofta med all Här är varje liten beståndsdel jätteviktig. Allt olika bandkonstellationer. Utvecklingen rätt, fallit i glömska. Huvudsaken att de bidrar från syntens ljud till Henric de la Cours sätt ledde till ett otal möjligheter där det presenterat skisser med gränslös potential till bilden av proggens tidevarv. Här fi nns att uttala sugar and lime. Men framför allt ibland krävdes en veckas varsel för att lära som de sedan tillsammans gjort verklig. självklarheter som Nationalteatern och Hoola är Hollywood & Wolfman en producentseger. sig att behärska pedal steel då Loosegoats Redan då första tonen slås på öppnings- via favoriter som Jojje Wadenius och Fläsket Heikki Kiviaho har producerat detta svenska behövde inslaget i sin turnérepertoar. spåret Good Way of Life där vi bjuds på en Brinner till överraskningar som Kapten Zoom. mästerverk. Han har gjort det med ena benet Det var bara en milstolpe till kommande duett med Emmi, kan du känna en rysning Allt beskrivet utifrån sin kontext, ofta med i det bästa av 80-talet. U2, The Sound och erfarenheter som snyggt präntas ner i hans som följer med genom den timmeslånga personliga refl ektioner från författaren (de Chameleons värme ligger ömt över hela ljud- livsbok för att en dag kunna imponera resan som väntar. Personligen måste jag har skrivit om 33 plattor var, och om en platta bilden. Sakrala körer och underbara gitarrer. kommande generationer Tingsek. höja upp tolkningen av Depeche Modes gemensamt, alltså egentligen 100 proggplat- Det andra benet pekar mot framtiden. Tidlös- Att nu återkomma ett år efter det redan Shake the Disease, där han likt Johnny Cash tor – alltså 33 1/3 platta var, sånt värmer ett heten. Något som inte går att sätta fi ngret på. tidigare nämna albumet kräver mod och visar att en låt inte måste fastna i en särskild gammalt LP-hjärta). De avslutande blänkarna Kanske är det Strip Musics låtar. Kanske något självförtroende vilket är något som denna genre. om vad gruppmedlemmar och artister gör annat ovidkommande i det stora hela. Vad skåning utan tvekan besitter. Än en gång Spänn fast dig och bered dig på en resa idag och om plattan fi nns på CD eller ej är som är viktigt är att ett litet svenskt band gör har han samlat ihop sina vänner från in i denna vita mans själfyllda sånger och oumbärlig information när man sjunkit in i en enormt stor platta som kommer att hålla Kamraterna, Damn! och andra namnkun- lyssna noga så kan du trots hans ljusa hy boken. För det gör man. Och man kommer i många år. niga. Med alla samlade har han öppnat höra rytmen från ett bastant afrohjärta. inte upp, även om man skulle vilja. Per Lundberg GB upp dörren till sin skaparverkstad och Samuel Olsson Magnus Sjöberg

28 Groove 8 • 2006 Europe Secret Society.

CD 189·

Hammerfall Threshold.

CD 189·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 4/11 så länge lagret räcker. THE MELIGROVE BAND ISOBEL CAMPBELL THE JAI-ALAI SAVANT ”PLANETS CONSPIRE” ”MILK WHITE SHEETS” ”SCARLETT JOHANSSON WHY (11/10) (18/10) DON’T YOU LOVE ME”-EP Meligrove Band kommer från Kanada, men F.d Belle And Sebastian medlemmen Isobel (18/10) till skillnad från många av sina landsmän Campbell hade tidigare i år stor succé Suverän rock blandat med lite dub. Årets så ägnar de inte sig fullt ut åt indie-pop med skivan ”Ballad Of The Broken Seas” coolaste titel? Fullängdare i början på utan har den goda smaken att blanda det som hon gjorde tillsammans med Mark nästa år. Missa inte dessa exklusiva spår. bästa från pop-världen med det bästa från Lanegan. När det nu är dags för en skiva Live i Sverige i början på december. rock-världen och göra något alldeles eget helt i eget namn är det mer folkmusik och av detta. mindre pop men fortrarande lika brilljant.

MIDLAKE DUKE SPECIAL TINGSEK ”THE TRIALS OF VAN ”SONGS FROM THE DEEP FOREST” ”WORLD OF IT’S OWN” OCCUPANTHER”-LIMITED VERSION (25/10) (25/10) (18/10) Lite Queen, lite The Ark, lite Elliott Smith Tingsek är medlem i Helt Off, har bandet Av många ansedd som årets bästa platta, och lite musikalfeeling uppblandat med en Kamraterna tillsammans med Timbuktu Innehåller singlarna ”Roscoe” och ”Head hög hitfaktor. Allt detta sammantaget ger och har spelat tillsammans med Willie Home”. Efter en bejublad förbandsturné oss Duke Specials debutalbum. Nelson och medverkat på Ane Bruns till Flaming Lips och ett antal utsålda egna ”Duets”. Nya skivan är en skön blandning spelningar så släpps nu en limiterad av rock och soul, innehåller radiohitsen ”I upplaga med 4 nya låtar lagom till Sverige Love You (Part 1)” och ”World Of Its Own”. spelningarna i oktober.

AIMEE MANN HOT CLUB DE PARIS UNDERWORLD ”ONE MORE DRIFTER ”DROP IT TIL IT POPS” ”BREAKING AND ENTERING” IN THE SNOW” (25/10) (1/11) (1/11) Moshi Moshi har gjort det igen, indie Nya skivan med Underworld är ett soundtrack När Aimee Mann återvänder till skivdiskarna när den är som bäst. Redan live favorit i för f lmen ”Breaking And Entering” av Anthony är det med ett julalbum. Hon blandar gamla UK, missa dem inte på Debaser Medis 3 Minghella som även har gjort ”Den Engelska örhangen med nyskrivet material tillsammans november. Patienten” och ”Cold Mountain”. med sin äkta hälft Michael Penn.

30 Groove 8 • 2006 Hösten är äntligen här – jippie! Då är det dags att lyssna på Grooves CD#8. Ja, för våra prenu- meranter alltså. Tillsammans med sina kompisar kan de framför brasan njuta av mängder av spännande ny (svensk) musik. För att få 10 nummer av Groove inklusive skiva hemskickad: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress. Välkommen i familjen!

1 Julian Brandt Denna oväntade stilmix sätter tonen för hela 10 The Bastås Locos Happy (Carl Q Lator Mix) denna ompa-ompande låt man inte kan sluta Where2 the Wild Wind Blows Julian är även med i new wave-orkestern The headnodda till. Inspiration är ingen bristvara Ännu skitigare cowboyrullning skapar öre- Paper Faces som släppt blivande hitten Dis- – live är Tummel med största säkerhet fan- broarna i bonnagänget The Bastås Locos. coboy som fanns med på Grooves CD #5. Den tastiska. Banjo och mandolin används för att komplet- är också syntinspirerad men Happy är riktigt www.tummel.nu tera Christian Gustavssons av alkohol skrov- old school synt med svävande sång och djupa liga stämma, steelgitarren ylar mot himlen slingor. Och refrängen är massiv. Glad och tillsammans med den vilda vinden och skrö- stor. Stor glädje helt enkelt. norna haglar tätt. Yiiihaaa! www.julianbrandt.com 11 Eskju Divine Hold On Ännu ett band byggt kring instrumenten 14 The Artillery piano, bas och trummor, Norrköpings-bandet Summer Eskju Divine är välkända i indiekretsar men Ynglingarna i varbergska The Artillery snor siktar nog mot större scener med sin pom- ihop rockiga poppunkstänkaren Summer pösa Eskobar-poprock. Syntinslaget skapar där de sjunger om stranden (Apelviken?) och 6 Belle känslan av kompakt ljudvägg medan melodi- annat som gör livet värt att leva. De spelar You Got Me erna smäktar likt vårvindar. Härlig dramatik mycket på entusiasm och röjig inspiration, Svenska Belle åkte till Nashville för att spela finns överallt. förhoppningsvis skiter de i att polera sitt in sin nya platta I Am Yours, popcountryspåret www.eskjudivine.com sound, för då är det bara att börja boka in You Got Me med sin svävande gitarrslinga och turnéerna på kontinenten. Belles eteriska men bestämda röst är taget www.theartillery.net från den. Låten är enkelt uppbyggd men det visar sig vara rätt medicin att inte krångla till det, popmusik ska ju vara välkomnande. 2 The Northern Soundz www.bellemusic.nu Disco Inside My Head Nästa syntdänga upp till rakning är laptop- dunkandet från denna väl namngivna låt. Johan och Carlos, som utgör The Northern Soundz, blandar rock- och electronicainflu- enser till 207 sekunders popsvängande må- bra-känslor med viss dekadent klubbvibb. Lite futuristiskt, mycket dansant. www.myspace.com/northernsoundz 12 Shake the Nation Children of the Revolution Stockholms/Uppsala-kvintetten Shake the Nation bygger upp emotionella rocklåten 7 Tractor Pulling People Children of the Revolution med ett pumpande 15 Kamprads June Above Par driv förlöst av stygga gitarriff. Killarna brin- Laughing Matter Denna unga killtrio (som söker ny sologitar- ner för sin feta rockpassion och detta får de Debutplattan heter Thoughts Never Released. rist) bor i Göteborg men har rötter i Leksand. verkligen ut i musiken, det rockar verkligen De tre killarna kommer från Härnösand men Deras vita medelklassrock känns riktigt ange- ohämmat. ”Revolution baby” – rock on! har flyttat till Örebro. De spelar uppriktig lägen och välsmakande för målgruppen. June www.shakethenation.com och rättfram rockmusik med distinkta gitar- Above Par byggs långsamt upp av riktigt skön rer och övertygande sång. Men det är mer musik och avspänd sång av begåvningen glittrigt vackert än brutalt. Och ändå nitas 3 New Skin Martin Johansson som ibland påminner om refrängen fast i pannloben. Det gillar vi. Och New Skin Kurt Cobain. bandnamnet så klart. Exil-svenskarna Jen och Gil var förband till www.tractorpullingpeople.com www.kamprads.com Gary Numan i USA i somras, och visst vilar det något mörkt och lite skrämmande över deras 8 Nom de Guerre 16 Calaisa musik. New Skin är byggd på tunga rytmer, Slack vs. Lame Hey Girl tuggande gitarrer och suggestiv elektronik Supercharmiga poptrion Nom de Guerre Calaisa låter som en lisa för själen med sin inspelat hemma i London. Mysig electrogoth- spelar som de vill och bryr sig inte om det stora, öppna famn till musik. Sånginsatsen rock att hålla i när åskan går. låter teatraliskt, symfoniskt, killfånigt eller från de två syskonparen är överväldigande www.new-skin.co.uk alldeles underbart. Albumet heter La La La härlig. De har roligt och verkar lyckliga – pre- och är ett måste för dig som inte försoffats cis det man önskar sig själv. Inte konstigt att 4 Samuraj Cities helt ännu. Sättningen är piano, bas och trum- de blev upptäckta när de var i Nashville, det Thxa1000000 mor och kläderna är egentillverkade. Hmmm, aktuella debutalbumet borde kunna bli en Lätt dramatisk sång, distad bas, melodiös intressant… riktig hit i USA. syntförstärkt indierock, stompiga trumtakter www.nomdeguerre.se 13 Teardrive www.calaisa.com och koklocka – det är allt som behövs för Snow denna duo att erövra världen. Framförallt 9 Hugo Lindmark Gitarrgnissel, mullrande trummor och 17 The Killers koklockan regerar. Steget till en stökig version No Good, Girl grunge-sång håller Teardrive ihop. De fem When You Were Young av Depeche Mode är inte långt. Här finns Långe, spinkige och skelögde Hugo Lindmark killarnas mixtrande med harmonier och bar- Med en otrolig glöd, total produktionsmässig mycket att vänta i framtiden. kan inte sluta att sjunga om tjejer. Hans bitt- rériff passar perfekt över den granithårda uppbackning och fantastisk sång serverar www.samurajcities.com ra små berättelser kompas av bandet A Bunch rytmsektionen. André Jadeborn heter sånga- hajpade Las Vegas-stjärnorna The Killers en of Lonesome Heroes som står för någon slags ren som letar efter de stora yttrycksmedlen, låt i mastodontformat. Är detta en hit? Skiter 5 Tummel pigg altcountry som faktiskt fungerar som främst i refrängen som expanderar kraftigt. björnar i skogen? Har påven en lustig hatt? Est-schmerz in Hanoi en vitamininjektion. Att vara bitter kan ändå Grunge för 2000-talet. Du kan hoppa upp och sätta dig på att detta Kletzmersvänget hos sjumannabandet Tum- funka, tydligen. www.teardrive.com är solid rockhit om jag någonsin hört en mel brakar loss efter det inledande introt www.hugolindmark.se sådan! Klockrent! med den hårt distade gitarren som ledsagare. www.thekillersmusic.com

www.groove.se 31 logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation. ® The WALKMAN The

Jag att hitta nya låtar

TrackID™ identifierar låten du just hörde på radio, och med 3G går det snabbt att ladda ner den. Med plats för upp till 1000 låtar är det bara att fylla på med den musik du behöver. Nya W850i sätter alltid musiken först. sonyericsson.com/walkman

W850i_Nya_låtar_swe_240_307.ind1 1 06-09-28 09.13.22 Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 1

DVD sålts för en spottstyver via hemglassbilen Friend/Import). Efter någon minut låter skulle Vio-Lence ändå vara bandet Robb Koletzki låten gå ner i brygga i ett lång- DEPECHE MODE Flynn (Machine Head) tidigare lirade i. samt break och sen piskar han upp den på Touring The Angel – Live in Milan Precis som Flotsam & Jetsam var Jason fötter igen med en riktigt stygg electrobas. MUTE/EMI Newsteds gamla band och Lightforce var Jäkligt snyggt. Skat-remixen är däremot Att Depeche-farbröderna ryckte upp sig Steve Rowes osv. inget att ägna tid åt. och smällde ihop Playing the Angel som På skiva ett fi nns den 90 minuter långa Eltrons Wirefall EP (Festplatten/import) faktiskt innehöll minst fem riktigt starka, dokumentären Blood & Dirt där allt och har förvisso någon månad eller två på klassiska Depeche Mode-anthems var alla får komma till tals och den har både nacken. Men jag kan inte låta bli. Det är förutsättningen för deras succéartade sina uttömmande och underhållande par- den där galet pigga baskaggen i Wirefall turné som sålt slut överallt dit den anlänt. tier. Den andra skivan består av liveupp- som peppar upp en totalt innan basen I kombination med fansens känsla av att tagningar från Thrash of the Titans 2001, kommer smygande. Sen blir det riktigt såg- det-kan-vara-sista-turnén-någonsin då. Live at Slims 2001 samt några spridda låtar tandskalas i Patcheraser. Techno att vara För visst börjar de se lite trötta ut, även från 1993 och 2003. lycklig till. Andi Teichmann gör förresten om stämningen i bandet är mycket bättre Med en speltid på 213 minuter är Blood också det. På Refaded tolkar hans brorsa än när soloskivor och glåphord haglade & Dirt en väl tilltagen thrashmunsbit för Hannes, Ada och Dubmasta låtar från omkring dem varje månad. dem som uppskattar Vio-Lence. Likafullt Andis album Fades (Festplatten/import). Depeche Mode är unika av många an- är de för oss fl esta bara Robb Flynns gamla Med ett sånt bra grundmaterial är det ledningar. Dave Gahans röst, Martin Gores band. svårt att misslyckas och det är det heller låtar och Andy Fletchers byråkratiska look. Roger Bengtsson ingen som gör. Adas remix av Tape påmin- Men (förutom låtarna då) framför allt för ner dessutom fi nfi nt mycket om Vector att de varit det syntband som visat att det Vinyl Lovers underbara droidboogie Electrosuite går att göra konserter till något annat än i kombination med något bräckligt indie- trista föreställningar där fyra robotar står Black Art Orchestras Beatpacking (Trapez popband. blickstilla bakom sina syntar. Det är röjigt, Ltd/Import) är bland de mer minimala Kompisar som kan nåt är bra att ha. svettigt och på senaste turnén och denna sakerna just nu. Bakom orkesternamnet På Mineral Musica (Import) kommer fyra liveinspelning lite tröttare än tidigare. står Johan Fotmeijer och Håkan Lidbo som kompisspår från olika artister Friends With Inte konstigt. De är äldre och att se denna verkligen sett till att skala av allt in till Benefi ts vol. 1. Lite spretigt och kantigt är video och jämför med The World We Live in väsentligheterna. Sähkö-infl uenserna lyser det allt. Men rätt charmigt. Daniel Chavez and in Hamburg från 1984 exempelvis… ja igenom, men de har blivit varmare. Som Glitch That Bitch är en liten sambaorkester det är ju rent ondskefullt. Vi har ytterligare den bultande basen i How it Works – fylld i minimaltechno-dräkt. 22 år i almanackan. Skillnaden mot den av varm elektronik. Oemotståndlig mini- Miss Yetti är svag för gammal EBM- videon är givetvis också att det fi nns så malism. På samma label får Shane Berrys synth och det brukar höras. Men inte så extremt mycket starkare låtar nu. Från Fillertet 2 (Remixes) ny skrud av Dominik mycket på Insights RMX (Gold & Liebe/Im- inledande A Pain That I’m Used Too till Eulberg på A-sidan och Gabriel Ananda på port). André Kraml mixar fram elegant avslutande Goodnight Lovers är det också B. Originalet som kom i våras är guld men minimaltechno ur Sideways medan P.toile en enda lång styrkedemonstration. Med särskilt Ananda lyckas polera upp det ännu låter electrobasen komma till tals i samma endast några få svaghetstecken: Just Can’t mer. Det gnistrar ordentligt i det psykande låt. Men favoriten är ändå Silversurfers Get Enough (varför spelar de fortfarande breaket några minuter in i låten. remix på Lovely Loneliness. Djup och mörk, den där jävla låten?) och Martin Gores På Trapez visar oerhört produktive Flo- men med så varma stråkar att det känns vansinnigt fula mohikanmössa. rian Meindl hur man gör lekfull elektro- som att sväva på moln. Snyggt bearbetad De små korta dokumentärerna är också nisk dansmusik med massor av små fi nes- och faktiskt helt fenomenal. underhållande, även om de känns lite ser som garanterat gör att man inte kan David Squillace tar hjälp av Dokser på väl mycket som reklamsnuttar för en ny vara annat än tokigt alert när man lyssnar. Minisketch03 (Minisketch/Import). David fi lm. Du vet, alla tycker det har varit så Både Milk in Tea och B-sidans Tamifl op 2 Squillace egna spår Make Me What? är underbaaart att jobba just med det här hoppar och skuttar fram (Trapez/import). en funkigt minimal sak som är helt rätt. projektet. Ärligast är väl Martin Gore som Lekande lätt men inte fullt så funkigt Knarrande beats, små ljud som låter som i alla fall halvhjärtat erkänner att han inte svängande blir det på Renato Figolis La pysande kolsyra och ett säkert hanterande gillar att spela Just Can’t Get Enough varje Stelle Sono Tante (Trapez/import). Trapez av fi ltereffekterna gör detta till en liten kväll. ser alltid till att hålla hög kvalitet, men dansbomb. Doksers mer envetet bedjande Mats Almegård denna tolva från Figoli är trots allt en liten Make Me Funk blir dock lite tröttande i DIVERSE ARTISTER besvikelse. Den känns lite för tunn och längden. Lite för mycket in your face. Bad Boys For Life Volume 2 statisk. Inte ens galopptechnon på B-sidan Vad lite remixande kan göra ser man PEOPLE LIKE YOU/PLAYGROUND känns nödvändig. på Fingertwisters I Remember Jah (Chil- Sex energisprutande punkband fi lmade Att Traum står för hög klass är inget losophy Music). I originalversionen är det live i Wien på Where the Bad Boys Rock nytt. Men Kenny Leavens b (Traum/im- en reggaelåt som styr stadigt och trist som Tour 2005 och inte en lugn stund! En port) slår ändå det mesta. Det där breaket! en fi nlandsfärja, men när Ooze sätter den i helt galet sprallig inledning med Mad Sin Det där fantastiska breaket! Breaket! Det gungning med en mer elektronisk dubmix som visar upp sig från sin allra vildaste som känns som att springa på väggar i blir det bättre och när sedan Solead tar sida, följt av U.S. Bombs, Deadline, The slowmotion eller ducka kulor och vara över rodret slutar det med riktigt saltstänkt Generators, District och The Deep Eynde. Neo i första Matrix-fi lmen. Breaket som och fräsch techhouse. Samma sak på nästa Adrenalinet sprutar, publiken verkar över- får världen att röra sig så långsamt och tolva från Chillosophy-bossen själv, Sebas- lyckliga och man missar inte en sekund allt annat än du går på tomgång. Exakt så tian Mullaert (från Son Kite och Minilo- av konserten eller energin, allt fi lmat från (nästan) känns det när Kenny Leaven drop- gue): Ooze feat. Trishk Random Wondrous en svettstänkt kameralins. Med i denna par den feta basen och låter allt plana ut i Things. Tyvärr kokar han ihop jazzsåsig lilla DVD-låda är även lite småtrevligt ett riktigt old school-break som vi knappt triphop som Blue States försöker rädda bonusmaterial, klipp fi lmat med handka- minns det från 90-talet. Fram med vis- genom att göra om den till en 60-talslåt. mera, videor och intervjuer. Över två och selpipor och glädjetårar! Och när vi ändå Det funkar inte alls. Jesse Somfay får dock en halv timmas speltid lämnar en med gått på rejvkalas kan vi lika gärna spana upp den på (dans)benen och sen skitar en upprymd illmarig känsla i kroppen, in de två frustande technomonster som Andreas Tilliander ner den så mycket att eller möjligtvis med en diffus känsla av vuxit upp ur Dominik Eulbergs Blueten den i slutändan har hedern i behåll. Men att blivit överkörd av ett partytåg med 150 sind dem grossen Schillerfalter fremd Rmx det som slutgiltigt bevisar remixandets hysteriska punkrockare ombord… Det kan (Traum/import). Renato Figoli gör den till absoluta magi är ändå Kritical Audios tyckas lite meningslöst att försöka åter- en bred fet väg asfalterad med glittrande tolva Krupp (Chillosophy Music). Originalet skapa känslan från en livekonsert hemma ljud och Adam Beyer ger den en hård kan- är en skön IDM-låt. Men Minilogue tar i tv-soffan, men det här är så nära man tig betongyta som bygger upp och bygger den till svettigt höga höjder i deras remix! möjligtvis kan komma. Är man dessutom upp. Dubtechno som bara växer och växer. Klockren minimal dansgolvsstänkare som inne på denna typen av musik kan man Martin Eyerer & Oliver Klein är två samtidigt har så mycket melodi att man inte göra annat än att njuta. DJ:s med en minst sagt lång erfarenhet. blir yr och vimmelkantig. Riktigt, riktigt Petra Sundh Det märks också på Kairo (My Best Friend/ bra debuttolva från Uppsaladuon Kritical VIO-LENCE Import). Al Quadus är rullande basgångar Audio och en fantastisk remix av Minilo- Blood & Dirt och smattrande toner medan Cicada låter gue! MEGAFORCE/PLAYGROUND fl ummigare och mer glidande. Båda är Narcotic Syntax ger sig på att låta Även om denna dubbeldisc förpackats i en dock givna dansgolvsrökare. Det kan man provocerande i Provocative Percussion box av pärlemor, kompletterats med allt verkligen också säga om Oliver Koletzkis (WIR/Import). Tyvärr provocerar de inte ett släppt och tidigare osläppt material och mix av Dasos Daybreak (Remixe) (My Best smack. Däremot är det urtrista trumorgier Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 2

de serverar. Som en sambaorkester utan Pääjääsä är inte lika jä vla bra som genom varietékänslan som rinner som en själ och hjärta – som monotont och själ- Audion, men helt klart riktigt högklassig fl od genom hela skivan. Men nu har de löst spelar vidare utan att förstå varför. musik. I titelspåret är det discoutfl ykt och i verkligen hittat rätt, svänget är enormt och Pumpande, men med själ är det de båda andra blir det lite hårdare techno de får verkligen ihop alla trådar. Energin, däremot på Salz Rotten (Authentic Music/ för oss som vill och vågar. intensiteten och kärleken till den här mu- Import). Det låter som om Basic Channel Kanske inte på riktigt samma höga nivå siken är så tydlig att jag bara längtar efter möter Adam Beyer för att jamma fram som Spectral befi nner sig det lilla bolaget att se A Hawk And A Hacksaw live och helst hård dubtechno. Stort och mäktigt. Sushitech, men de släpper så fi na saker att med Fanfare Ciocarlia. Grejen är ändå att Samma pumpande rytmer på Franklin de snart kommer att vara där! I alla fall det känns som om de gör sin egen grej De Costas Butterfl y EP (Defrag Sound Pro- om världen är rättvis och alla goda får det fast med känsla för att koka ihop en läcker cessing/Import) men mycket mer avskalat de förtjänar. Vilket kanske inte alltid är så. soppa på en massa olika infl uenser. in på bara ryggraden. En baskagge, ett par Nåväl, Koljahs Leckerkuchen är oerhört Martin Röshammar hihats, en böjbar basgång och lite samp- reducerad och fanatiskt bra minimaltech- ALL TIME LOW lingar på toppen. Defrag Sound Processing no (Sushitech/Import). Fyra spår med hög Put Up Or Shut Up måste bredvid Amarone-vinet vara det kvalitet. Allra bäst är Mikael Stavöstrands HOPELESS/SOUND POLLUTION fi naste från Italien! klaustrofobiska mix av titelspåret. På sido- All time low är väl att ta i men endast ett Spanska Galaktika Records fortsätter etiketten Sushitech Purple ger Miss Fitz to- fåtal av alla de skivor som snurrat under att ge ut poppig techno med charm. Swat tala digitala orgier av toner som ramlar på året har varit lika bleka och uddlösa som Squads Shared och Molders All Things huvudet, voltar och slår runt. Sen ordnar Put Up Or Shut Up. Att balansera längs den End EP (Galaktika/import) delar båda en hon upp sina rytmer och toner och smäller slaka lina som skiljer pop och punk är en sugande rytm och lätt hoppande melodier. in en rak höger med minimalbomben Lick konst, en konst som denna kvartett inte Men där Swat Squad ändå känns lite the Tick som särskilt i Ryan Crossons mix behärskar. Märkligt nog är det inte direkt stillastående går Molder vidare och låter är ren magi. She Has No Legs EP är ett givet dåligt, bara anonymt torftigt och aningen sig inspireras av gammal Detroit-techno. köp. mer spännande än att hålla utkik efter Framför allt i Green Sheeps Are Hard to Find Mikael Stavöstrand gör oerhört bra tidningsutköraren på morgonkvisten. (visst är de?). ifrån sig på sitt nya egna bolag också. Sun- Roger Bengtsson När vi ändå plöjer igenom medelhavs- set Diskos är mer klubbanpassat än hans BABYLOVE & THE VAN DANGOS länderna är det väl bara att ge sig av mot äldre label Mitek. Först ut var labelbossen Run Run Rudie Grekland också? Novateks Under Pressure själv tidigare i somras med My Moon EP LOVERS CHOICE/IMPORT (Preset/Import) är en skiftande fyralåtars- (Sunset Diskos/Import) som bland annat Renodlad gladmusik är det här. Babylove historia där bara Simply Put håller måttet. innehöll fi nfi na poptechno-möter-trance- & the Van Dangos sägs vara ett av Dan- Den är rätt aggressiv och rå medan Novatek smycket Dark Side of My Moon. Andra marks största reggaeband, men för mig snurrar till det för mycket i övriga spår. tolvan ut är [a]pendics shuffl es Framed är de mer ett ska- och rocksteadyband. Paul Nazca fortsätter pumpa in seriöst and Defamed (Sunset Diskos/Import). Med ”Forget your worries and your 9 to 5 and höga doser trance i sin techno. Förra låtar som In Charge visar han vem som dance your troubles away” sjunger de på gången var det på Boxer och Scandale EP, bestämmer. Gungande minitechno som Jump N Swing N Sway. Svenska motsvarig- den här gången hos Ellen Alliens Bpitch sätter igång små små vågor av funk på en heter skulle kunna vara Dapony Bros eller Control(Import). Nice to Be Here innehåller spegelblank yta av snygga basljud. Riktigt Dick Diamond, båda kända för att vara två fl ytiga spår som är breda och djupa lysande blir det framför allt i Stavöstrands jäkligt bra på att sprida kärlek och glädje nog både för dansgolv och hemmalyssning. Peep Mix – avvaktande, smygande och under sina konserter som ofta slutar med Tyska Psycho Thrill är ett bolag som ändå förlösande med små medel! en dansande publik. blickar mot både Stockholm och Detroit Mats Almegård Sångaren Daniel Broman är Babylove i val av inspiration. De bryr sig med och det var han som formade bandet för andra ord inte mycket om att minimal är One, alias Tobias von Hofsten, släpper att kunna sprida härigheterna med ska hetast för tillfället hemma i Tyskland. Här EP:n Have a Heart på Malmöbolaget över världen. De låter som rocksteady handlar det om muskeltechno. Joshua Kontra-musik. Minimalistisk techno med från 50-talet och 60-talet med härlig Harrison lyckas sådär på Plexitest EP funkambitioner. A-sidans två spår gungar blåssektion, men med lyrik som handlar (Psycho Thrill/Import). All Seeing är en skönt, men känns inte direkt som några om samhället vi lever i idag. De hyllar den skönt djup låt med lite bleepljud, men i klassiker. Det är B-sidans dub-expedition gode mannen och attackerar den onde. övrigt är det en rätt okänslig EP. Bättre är Kontrafunk som vinner i längden. Ganska traditionellt, men det funkar. Det Claus Bachors Wet Job_mixes. Fet bas och Henrik Strömberg är musik att tycka om och dansa till. Det riktig kraft, hittar den här rätt ställe i ett fi nns liksom inget annat alternativ. DJ-set kan den lyfta ett golv. Manager_111 Album Therese Ahlberg lyckas inte lika bra på penthouse traxx#1.0. BOBBY BARE JR. Ändlösa loopar som inte leder någonstans. AGNES The Longest Meow På en sidoetikett till topphemliga Stronger BLOODSHOT/BORDER (men inte längre så hemliga ändå) labeln, SONYBMG Ett dussin låtar på ungefär lika många bandet och låttitlarna Rekorder skapar Stackars Agnes blir påtvingad BWO-stomp timmar. Längre tid tog det inte att spela in topphemliga (men ändå inte längre) och Barbra Streisand-ballader, modern den här skivan. Bobby Bare Jr bjöd bland Kaliber låtar på bolaget Kaliber med låtar r’n’b-light och ABBA/Robbie Williams- annat in folk från My Morning Jacket, Clem utan titlar. Och svenska Kaliber påminner trevande pompösa melodier och till och Snide och Lambchop till studion och spe- en del om tyska Rekorder: även här är med Ace of Base-fl irtande baktakt – detta lade in en hel del bra låtar. Tyvärr så spre- det glödande elektroniskt sound som är är vad hon har att jobba med. Måste vara tar materialet lite väl mycket då de ösiga hårt samtidigt som det rymmer så mycket kämpigt. Men vänta nu, hon är ju en idol rocklåtarna tar udden ur de stämningsfulla fl uffi ga melodier att det känns som den med musikkarriär istället för ett ”vanligt” och atmosfäriska balladerna. Men visst perfekta kombinationen av pop och liv framför sig. Då är det ju kanske inte så fi nns här några guldkorn att hitta. techno. Jo, det är så bra. Vi har nått num- kämpigt i alla fall. Robert Lagerström mer fem i serien och har väl förhoppnings- Enda problemet är att hon bytt BARENAKED LADIES vis fem tolvor kvar att vänta på: Kaliber 5 potentiellt fabriksarbete eller kassabiträ- Barenaked Ladies Are Me (Kaliber/Import). destjänst mot plats vid löpande bandet i DESPERATION/PLAYGROUND Efter allt förhandssnack och alla speku- annan bransch. Och låtarna är så tomma Sist jag hörde Barenaked Ladies var på lationer kring Audions uppföljare till hans att plattan skramlar när jag kastar den i gymnasiet. Jag vill minnas att de höll på bästa låt någonsin, Just a Man, skulle det skräppåsen. med en massa tokerier då och hamnade i vara så lätt att vara besviken. Och Mouth to Gary Landström samma fack som Bloodhound Gang. Därför Mouth (Spectral/Import) är inte riktigt lika A HAWK AND A HACKSAW blir jag ställd när deras senaste alster är en stark som Just a Man, men det är faktiskt The Way the Wind Blows odyssé i mjuk och mysig folkpop. just precis nästan att den ändå är det. En LEAF/DOTSHOP.SE Stundtals låter de till och med som liknande lekfullhet i rytmerna, en galet A Hawk And A Hacksaw är egentligen Lambchop, på Prozac. Deras stillsamma lå- aggressiv studsande bas och vansinnesfl im- Jeremy Barnes (en gång trummis i Neutral tar jäser och tar tid på sig vilket ger en fi n rande syntljud som hackar upp låten i ett Milk Hotel) och violinisten Heather Trost, eftersmak. Speciellt Vanishing. En sjö i en enda inferno. Matthew ”Audion” Dear är men på tredje skivan The Way That the skog, små krusningar på vattenytan, fötter bland de största producenterna för tillfället! Wind Blows har de tagit hjälp av balkan- som rör vid varandra nedanför. Magiskt. På samma bolag visar Sami Koivikko bandet Fanfare Ciocarlia. Plattan är till Are Me tangerar på sina ställen ett att Finland inte bara är Sähkö, Jimi Tenor stora delar inspelad i en liten rumänsk by. alldeles för producerat ljud. Något som och Jori Hulkkonen. Koivikko gör krispig, Och det hörs. Tom Waits och Kurt Weill på sina ställen ger en viss känsla av stunsig tech-house av allra bästa slag: hörs fortfarande i musiken, inte minst frustration då det inte riktigt vill kantra Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 3

över i kommersialism utan håller sig just till Blacknuss lysande solister. Där fi nns Men här fi nns också saker som rör upp, på linjen. Jag efterlyser antingen eller. fortfarande sångerskan Awa Manneh och som titelspåret, som både andas 60-tal Men i det stora hela en spännande och ny ADL, och så har de hittat rapparen Swing och mörk gränddepression, som är en stor bekantskap för oss som fortfarande minns Fly vars hårda röst kontrasterar på ett knytnäve om ens krage och ruskar om en. dem som ett humor-band. häftigt sätt. Ett tips – lyssna på skivan och Och trots att det nästan alltid känns som Mikael Barani dansa med! att Harlan T Bobo är en lite suddig karbon- BELLE Therese Ahlberg kopia av något annat lämnar Too Much I Am Yours RORY BLOCK Love ändå kvar ett frö av att vilja växa. I TALKING MUSIC/BONNIERAMIGO The Lady and Mr. Johnson sig själv eller i mitt sinne vet jag ännu inte, Hon har en vacker röst. Det kan man inte RYKODISC/SHOWTIME men… ta henne ifrån. Det är med den ma- På många bluesklubbar i Memphis – ja, Magnus Sjöberg instreamliknande amerikanska musiken lite överallt i den amerikanska södern, till BORKNAGAR det är lite si och så. Ganska tunt och intet- och med – är det fritt fram att gå upp på Origin sägande. Musik gjord av bredbenta killar i scenen om man vill spela med husbandet. CENTURY MEDIA/EMI rutig skjorta. Men med Belles röst ovanpå Men som regel brukar de avråda från det. Andreas ”Vintersorg” Hedlund är bevisligen detta blir det stundtals riktigt trevligt. I synnerhet turister som vill blända med en man med guld i strupen. Senast jag Låtar som avslutande titelspåret som växer skalövningar och gnida slideröret upp och hörde från honom var på egna projektet för varje lyssning. Mer avskalat och akus- ner gitarrhalsen snabbare än Stevie Ray Fission och plattan Crater som kom för tiskt så kan hon gå hur långt som helst. Vaughan. Den sortens uppvisningar har några år sen. Musiken där var dock inte av Per Lundberg GB inget med blues att göra. Rory Block borde samma karat och trots hans sångmässiga THE BLACK KEYS veta bättre. Med ett 20-tal album bakom kvalitéer kändes skivan halvtråkig. Chulahoma sig är hon allt annat än en turist i blues- När Borknagar nu kör nästan uteslutan- HEARTLESS BASTARDS sammanhang. Trots det låter The Lady and de akustiskt ligger slutprodukten betydligt All This Time Mr. Johnson mer som en provspelning till närmre folkmusik än något annat och jag FAT POSSUM/BONNIERAMIGO musikhögskolans deltablueslinje, än den har allvarliga problem att undvika dvala. Allt sedan salige R.L. och salige Junior ömma kärleksförklaring till genren och Vintersorg sjunger fortfarande fantastiskt gick ur tiden så har det verkat svårt för legenden Robert Johnson den utger sig för men i övrigt är det föga tilltalande. fantastiska Fat Possum att hitta rätt. De att vara. Det är gapigt och präktigt och det Roger Bengtsson har få av den gamla skolan kvar. Så det blir är först när hon varvar ner och jazzar till SLEEPY BROWN att förlita sig på den unga bluesen. Black det som man kan ana hur bra det kunde Mr. Brown Keys gör en hyllningsplatta till sin idol och ha blivit. Men den här pastöriserade VIRGIN/EMI ledstjärna Junior Kimbrough. Visst, den ursäkten till blues kan bara en mor – och Om man som jag endast mött Sleepy mannen behöver hyllas jämt och ständigt. möjligen antagningsenheten på bluespro- Brown som fantastisk gästartist på ett Men i mina ögon inte just nu. Duon The grammet – älska. antal spår och dessutom älskat Sleepys låt Black Keys borde istället ha satsat på ett Dan Andersson Me, My Baby & My Cadillac så är oddsen på album med eget material. Nu blir det BLOOM att albumet ska krossa allt soulmotstånd varken hackat eller malet. Bloom inte höga. Otroligt tråkigt då att konstatera Lite åt samma håll landar Heartless ROASTINGHOUSE/PLAYGROUND att Mr. Brown är en såsig historia med få Bastards. En trio med mer punk än svärta Tänk när man var tio år och fi ck vara med toppar. i blodet. Heartless Bastards gör ändå ett om sin första konsert. Ögonen var stora Inledande mantraliknande I’m Soul och allvarligt försök att hålla fanan högt. Det som hus när man skådade de häftiga Outkast-mötet I Can’t Wait och bubblaren fi nns en attityd i sångerskan Erika Wen- killarna som stod på scen och i bredbenta Underwater Love är utöver The Neptu- nerstroms röst. Den blöder kanske inte poser stilade med sina instrument. Hur nes-fl uffi ga Margarita de enda låtar jag av blues, men väl av egensinnighet. De är musiken var i övrigt var kanske inte så vill nämna. Och det är för lite även om defi nitivt ett band som Fat Possum och vi viktigt, utan sättet de levererade det på mannen har en karaktärsfull och fyllig kommer att ha glädje av i framtiden. Just gjorde att drömmen att själv stå där uppe röst. Lyssningsbart är det självklart, men nu är det enda man väntar på från det alltid skulle bestå. D’Angelo-nivån jag väntat mig av Sleepy bolaget antingen när Bob Log III kommer Bloom består av sex skåningar med en får komma vid ett senare tillfälle. Kanske till Sverige, T-Model ska lämna in eller om tydlig lust att ta över världen med sin mu- när han skaffat sig tyngre låtar än vad Robert Belfour ska släppa nytt. sik. Hänförda av den fagra skönsjungande Organized Noize levererat här. Per Lundberg GB Johanna Stedt spänner de tillsammans Gary Landström BLACKNUSS & NORRBOTTEN BIG BAND sina muskler och intar den rätta posen. BUCKCHERRY On Tour De har redan lyckats erövra den tyska 15 SUPERSTUDIO/PLAYGROUND marknaden och önskar nu kunna övertyga ATLANTIC/WARNER Kommer du ihåg Blacknuss? Jag gjorde det de egna landsmännen att deras Lambretta- När vart och vartannat hårdrockande band knappt, men redan första låten Blacknuss doftande skiva är något att införskaffa. som sneglar bakåt i tiden nästan uteslu- Introstuff får mig att minnas fritidsgården Låtarna har hitpotential som skulle tande ser Black Sabbath som ouppnåeliga på rasten där vi lyssnade på Last Night a passa utbudet på närmsta lokala kommer- har Buckcherry en viktig funktion att fylla. DJ Saved My Life och Dinah. Det var tio år siella radiokanal. Det räcker dock inte med De larmar på som om AC/DC möter Aero- sedan r’n’b/soulbandet Blacknuss debut- en blond skönhet vid mikrofonen och fem smith och de gör det riktigt bra i hälften av platta Made in Sweden kom och gjorde killar som äntligen kunnat byta ut Nothing skivans låtar. Blir lite märkligt dock när de souljazztörstande själar till lags. Blacknuss Else Matters mot egenhändigt gitarronani plockar in U2-infl uenser i fjärdespåret Eve- är ett musikkollektiv som producenten/ när låtarna inte har en egen tydlig person- rything och sen följer upp med två trista trummisen Martin Jonsson står bakom och lighet. ballader. Där de mer lastgamla banden nästan alla soul- och jazzartister i Sverige Samuel Olsson är skapligt subtila i all sin gubbsjuka lyrik har någon gång spelat med bandet. Black- HARLAN T BOBO faller dock Buckcherry pladask och det blir nuss blev en banbrytare med ett koncept Too Much Love snarare tarvligt och plumpt än roligt. där olika rytmiska musikstilar mixades TRANSSOLAR/BORDER Roger Bengtsson med frontfi gurerna Awa Manneh och ADL. Han är en intressant bekantskap, Harlan SOLOMON BURKE En fusion av Blacknuss och Norrbot- T Bobo. En singer/songwriter som byter Nashville ten Big Band är en fullständigt galen idé ansikte inte bara mellan låtar utan mitt SNAPPER/SHOWTIME – egentligen mest för att det verkar så uppe i dem också, som en multiartisternas Han är stor och mäktig Solomon Burke. svårt att kontrollera 19 personer på scen. kameleont. Själv har han, bokstavligt talat, utnämnt Men liveskivan funkar utmärkt och ännu Uppenbarligen fi nns det en brokig sig till king of rock’n’soul och ses ofta häftigare lär det vara att faktiskt se och bakgrund som avspeglas i musiken. Kom- upphöjd på en tron iförd krona under sina höra dem live. mer emellanåt att tänka på Andrew Birds konserter, ifall någon nu skulle betvivla Blacknuss & Norrbotten Big Bands utmärkta The Mysterious Production of Eggs hans utvaldhet. On Tour är en annorlunda skiva. Med som kom härom året, även om Harlan Detta till trots har andra artister fått en blandning av soul, jazz, hiphop, funk inte kommer upp i samma märkliga hel- mer uppmärksamhet med hans låtar än och reggae får banden fram en explosiv hetskänsla. Ibland som en lättare, mycket han själv, till exempel Rolling Stones med mix med nutida beat som ger urbana lättare, version av Mark Lanegan – men Everybody Needs Somebody to Love, ett inte vibbar á la amerikanskt manér. En stor aldrig egentligen i närheten. Men här fi nns helt ovanligt fenomen bland svarta blues- del i detta har Tim Hagans som även är en lite mexikanska klanger, lite traditionell och soulmän. trumpetare i världsklass och som skrivit americana-fl irt, lite av varje av det man Som nya skivans titel vittnar om merparten av arrangemangen. Kombina- förväntar sig. har han nu hittat tillbaka till countryn, tionen big band och r’n’b passar utmärkt varfi från han en gång utgick, och följer Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 4

duettrenden som tycks råda just nu. CARNAL GRIEF Visst, två Goodie Mob-spår och en Dun- Stjärnor som Emmylou Harris och Dolly Nine Shades of Pain geon Family-låt fi nns med här också, men Parton dyker upp med kvinnlig fägring GMR/BORDER de är en tvivelaktig anledning till att köpa och förstärker countrykänslan. Men Burke Carnal Grief har ställt till det för mig. Mitt The Collection. När det gäller Cee-Lo är det är trots allt soul ända in i märgen och får ena jag gillar det här skitmycket. Mitt an- bättre att skaffa allt mannen gjort istället inte countryn att låta country. Kanske är dra jag tycker inte det lyfter trots de goda för att nöja sig med småsmulor – så köp det lite så att man helst ska vara vit för förutsättningarna. Till slut måste jag ändå Gnarls Barkley, Goodie Mob och Dungeon att hitta den rätta countrytonen i rösten, hylla det som hyllas bör. Jag, Torbjörn Familys plattor också. Och bli lyckligare! precis som de svarta har en speciell fallen- Hallgren, älskar Carnal Grief. Gary Landström het för blues och soul? Men är det så noga Vad som övertygar är framför allt tre CHERISH med genreplaceringarna egentligen? faktorer: jämnheten, riffkompositionen Unappriciated Det går inte att förneka att han har en och ljudbilden. Låtar som bubblar upp lite CAPITOL/EMI utmärkt gospelfärgad röst som lyfter och extra är headbangande Information Feed Innan jag ens satt på plattan har jag sprider emotioner till lyssnaren oavsett och stinna Epitaph. The Perpetual Grey redan skapat mig en uppfattning om vad det är han sjunger. Man känner nästan är också en låt som väcker känslor, men Cherish. Plattans omslag visar fyra tjejer i samma allvar som i kyrkan. Burke genom- kanske mest för ett fantastiskt intro. 20-års-åldern som ser så där halvkåta och syras av religiositet. Men hela 22 barn sägs Carnal Grief kommer från Arboga/Öre- tillgängliga ut. Lite som Brandy i början han ha satt till livet, så det är sannerligen bro och följer upp sin debut från 2004 av hennes karriär, lite som Mary Mary en vital man med oändliga krafter vi talar med det här verket. Musiken kvalar in med deras oskyldiga uppsyn. Men så där om. under melodisk dödsmetall, i samma liga kan jag ju inte tänka, fy Tess, och faktiskt Lekfullheten som fanns med i gamla som Amon Amarth. Men för sjutton, Carnal så gillade jag ju Brandys senaste. Och låtar som Cry to Me kunde gärna ha fått Grief – hemläxa blir att rätta till alla stavfel visst fi nns det många likheter med redan sprida sig in i skivstudion och lättat på hemsidan. Ungarna skrattar ju åt er. nämnda artister, men jag vågar ändå påstå upp stämningen lite emellanåt. Men Torbjörn Hallgren att Cherish visar sig vara snäppet vassare. soulballaden That’s How I Got to Memphis, CHRISTINA CARTER På Moment in Time sjunger tjejerna naivt Millionaire och bluesosande Honey Where’s Electrice om söt kärlek. Deras röster är genomgå- the Money Gone skulle jag tveklöst sätta SOUTHERN/BORDER ende vackra på denna låt. På resten av som pelare uppe på kung Solomons tron. Det första penseldraget är ett krav för skivan märks deras olika karaktärer mer. Mathilda Dahlgren att skaparens inre visioner ska kunna Det fi nns en sexig, en sensuell, en coolare CALAISA överföras från impulser i hjärnan till ett och en grov röst. En röst för alla att gilla. Calaisa synligt verk. Christina Carter är en konstnär Och i symbios funkar rösternas olikheter MERCURY/UNIVERSAL som experimenterar sig fram med det ena bra. Och tur är väl det annars hade plattan Denna tjejkvartett gör i grunden okompli- penseldraget efter det andra för att fi nna kanske blivit tråkig. Begär bara inte att jag cerad och hjärtknipande countryrock som den perfekta symmetrin eller asymmetrin ska veta vem som är vem av Cherish fyra är lätt att ta till sig. Instrumenteringen för att hennes skapelser synligt ska kunna väldigt lika systrar. signalerar också irländska infl uenser och upprepa det hon tänkt. Jazze Pha-producerade Stop Calling aspirationer mot popsvängen. Just de olika Electrice är ett album som består av fyra Me handlar om just det titeln föreslår. stilarna gör att plattan blir mycket mer spår och en speltid på fyrtio minuter. Alla Alltså när du råkar ge bort ditt nummer spännande än en standardpopplatta 2006 låtar bygger på samma tonart men andas till någon som du kanske inte tänkt ge där r’n’b-fernissan stryks på i breda lager. på olika sätt. Första låten Second Death det till och killen ringer ner dig. That Boi, Det slipper vi här. En bonnaaktig känsla bjuder in dig på en psykedelisk monoton som också är en Jazze Pha-produktion ersätter och det är befriande. resa in i ditt inre där all materia är som med hans karaktäristiska intro, handlar i De sjunger om och med mycket känsla upplöst och det ända du känner är en stor motsats om när du vill ha en kille och han och kärlek utan att det blir varken platt akustisk förvirring. Fortsatta spår ger nya låtsas som om att han inte ser dig. eller fånigt. Lite naiva och nyfi kna även intryck, där du ena stunden kan höra alla Cherish är inga nybörjare inom musi- fast de gått på nitar. Mycket charmigt. ting runtomkring dig viska som om de ken. De debuterade redan 2003 med sitt Calaisa borde kunna skaffa sig en riktigt hade ett budskap som måste förmedlas, Jermaine Dupri-producerade album. På stor fanbase i Sverige även om de inte är eller känslan av hur du svävar fram med detta albumet har de skrivit all text själv, supertrendiga. Men vad är det för fel att vinden och smeker vid allt du kommer åt. tidigare har någon annan gjort det. Jag vara lite vuxen? Samuel Olsson kan tänka mig att de kommer få asmånga Gary Landström CASSIUS 18-åriga fans. Jag är inte helt impad, men SANNA CARLSTEDT 15 Again tycker i alla fall att den garanterade hiten Det är jag som är Sanna VIRGIN/EMI Do it to it med Sean Paul från Atlantas SATELLITE/SONYBMG Att vara 15 bast igen innebär för Zdar och Youngbloodz är riktigt het. Fick jag, efter att ha lyssnat på Det är jag Boom-Bass att man samplar gitarrer och Therese Ahlberg som är Sanna, lov att gissa vem Sanna funkbasar, lägger in lite hiphoprytmer och CHINGY var skulle jag gissat på följande: att hon antydan till små rapförsök och sen spär Hoodstar älskar att plocka svamp i stora, gröna man ut det med en rejäl dos pophouse i SLOT-A-LOT/EMI gummistövlar, att hon ofta går på lokala uppspeedat tempo. Det är rakt igenom Ponera att du på en kristen kongress råkar poeseiuppläsningar samt att hon gillar vidrigt och är det så här det känns att bli bli redlöst berusad, klär av dig naken på att laga stora middagar i sitt hus på 15 igen är jag oerhört glad över att jag podiet, dansar Running Man till Chingy landet, lyssnandes på Bellman och Stefan lämnat puberteten bakom mig för evigt. och sedan av misstag raglar hem till din Sundström. Nu stämmer detta, med all Mats Almegård svärmors lägenhet och stupar. Morgonen sannolikhet, inte alls särskilt bra, men jag CEE-LO efter vaknar du med världens tyngsta ång- tycker ändå att det kan ge ett hum om hur The Collection est… över att ha dansat till Chingy. musiken låter. SONYBMG Ungefär så känner jag inför stora delar För Sanna är en medelålders tjej, som Knubbiga mysfarbrorn Cee-Lo Green från av Hoodstars innehåll. Det här är riktigt musikaliskt följer samma stig i den svenska Atlanta har äntligen nått stjärnstatus trots genant. Trots ett på pappret lovande vistraditionen, som så många innan henne att han egentligen är lite för udda och koncept att dela in detta tredje album i två trampat upp. Men då majoriteten som tidi- fl ummig för att passa in i popstjärnemal- delar – det personliga ”Hood Side” och det gare kommit fram varit män, känns detta, len. Men tillsammans med Danger Mouse mer klubbiga ”Star Side” – faller allt ack så på något sätt, nytt. Och även om låtarna har hans Gnarls Barkley exploderat på platt. Båda sidor är nämligen bil-, brudar- heter saker som Kärleksvisa i sommarregn, de fl esta marknader. Deras magnifi ka och booze-gapande egomusik. Till och Ett glas vin, God morgon och Singelvisan är platta St. Elsewhere är en sån man gärna med i vår tid då übersexistisk klubbmusik innehållet faktiskt en aning mer originellt. återvänder till så ofta det går och Cee-Los ses som någonting charmigt och ironiskt Dels på grund av Sannas väldigt behagliga extraordinära röst en självklar anledning fi nner jag inget användningsområde för och uttrycksfulla röst och dels på grund av till framgången. Chingy. Det är varken lättsamt gångbart hennes texter, som är skrivna med en fi n Därför släpps nu denna samling. Be- eller roligt. ömhet och en charmig glimt i ögat som tänk att Cee-Lo endast släppt två soloplat- “Damn girl, how you get all of that in känns ovanlig. Men jag undrar ändå hur tor. Detta material baseras The Collection them jeans…/I bet you had to jump up länge man kan överleva på att göra lika- på. Visst är det skrattretande. Maken till n down just to put em on”. Refrängen till dana låtar som så många artister tidigare genomskinlig pengaknyckarmentalitet får Dem Jeans får sätta pricken över mitt i. har gjort. Det återstår att se. man leta efter. Bättre då att köpa karlns Erik Hjortek Linda Hansson två plattor som båda är sprudlande bevis på Cee-Los genialitet rakt igenom. Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 5

CONVERGE LARS DANIELSSON När jag googlade Detektivbyrån ram- No Heroes Mélange Bleu lade jag på en blogg, en Emelie skriver den EPITAPH/BONNIERAMIGO ACT/BONNIERAMIGO fjärde augusti: Boston-bandet gör en platta som är en Lars Danielsson tillsammans med Bugge ”Jag får inte lyssna på Detektivbyrån när enda lång in andning. För efter dryga 40 Wesseltoft och Nils Petter Molvaer skapar mamma är hemma, hon blir psykad och minuter får man pusta ut, gastkramande på Mélange Bleu ett ljudlandskap som hon tror att jag ska blir psyk om jag lyssnar hardcoreromantik med den gamla skolan ligger i gränslandet mellan jazz och elec- på det! Jag förstår inte varför vissa blir som förebild. Inledningsvis låter det lite tronica. Det som gör det mer intressant än rädda av den här sortens musik, det låter väl mycket Dillinger Escape Plan. Som en annat är sättet allt byggs upp på. För här lite pling-plong och speldosa, okej det sorts friformhardcorejazz. Men No Heroes fi nns så mycket utrymme för alla att spela fi nns ofta med i skräckfi lmer. Men snälla tar form. Mycket på grund av att den på, att det sällan är självklart vart man det är faktiskt vacker musik”. Bättre be- knappt har någon luft mellan låtarna, det är på väg. Från punkt A till punkt B eller skrivning kan jag inte åstadkomma. Det är skruvar upp intensiteten. På spår åtta (av i cirklar eller på väg mot någon utmark lite pling-plong och speldosa och väldigt, 14) slutar plötsligt Jacob Bannon att skrika ingen trampat tidigare. Det är alltid tillba- väldigt bra. sina stämband lila. Istället skönsjunger kalutat och avspänt, ibland nästan lite för Martin Röshammar han nio minuter långa doomballaden Grim mycket, så pass att man tappar koncentra- DEVASTATIONS Heart/Black Rose. Oväntat och bra från ett tionen och låter de verka utan ens egen Coal band som kört på i samma hjulspår i 15 år. närvaro och vetskap. Men plötsligt fi nner BEGGARS BANQUET/PLAYGROUND Per Lundberg GB man varandra igen, plötsligt fi nns något Berlin-infl yttade aussietrion Devasta- THE CUMSHOTS som tar en tillbaka till den där världen, tions låter som en korsning mellan Nick Just Quit Trying den där platsen. I de mest minnesvärda Cave och Leonard Cohen, unga men lika BIG DIPPER/TMC minuterna fi nns ett påtagligt släktskap dramatiska och episka i det musikaliska Det första som slår mig när jag konfronte- med exempelvis milstolpen Avalon Sutra upplägget. Conrad Standish står för det ras med tonerna från The Cumshots Just av Harold Budd, eller Björn J:son Lindhs caveska croonandet men det är helheten Quit Trying är att det klingar ungefär lika och Staffan Schejas Europa-sviter. Mélange som är alldeles njutbar i sin hudlöshet. De- illa som deras bandnamn. De har jämförts Bleu är kanske inte främst för vare sig ras visor smeker och sliter mitt i kärlekens med band som Anthrax, Slayer och Motör- aktiv eller passiv lyssning. Men man kän- minfält, stämningar falsas ut och spän- head, vilket är mig totalt främmande. Det ner sig mycket fattigare om man inte gör ningar trappas upp. Coal är bitvis sanslöst enda som kan stämma i detta är att gitar- någotdera. härlig i sina känslosvängningar, som sämst rerna är distade och trummorna hårda Magnus Sjöberg är den inspirerande. Som bäst är den… ja, som blyblandad betong, men kvalitetsmäs- SCOTT DA ROS helt enkelt bäst. Lyssna på aggressiva Take sigt fi nns det inte många likheter, tyvärr. One Kind of Dead End You Home som är utmanare till årets fav- De fyller en viss funktion adrenalinmässigt, ENDEMIK MUSIC vospår. Väldigt fi na akvareller i bookletten och kanske kan de slå an en viss vemodig Alla låtar börjar antingen med att någon dessutom. Full pott! sträng hos den välvilligt inställde, men sjunger i slow motion, att någon pratar Gary Landström annars är materialet högst ojämnt. utan musik eller att någon pratar till en DIABLO SWING ORCHESTRA Det kan hända att produktionen sänker ljudmatta av elektroniskt klink-klonk. The Butcher’s Ballroom intrycket, det är ganska tamt och passar Det tar ungefär två minuter, minst, GILLIOUTINE GROOVES inte alls ett metalband av den kaliber som innan låtarna kommer igång på riktigt. Rock med operasång av Annlouice The Cumshots förväntas ha. Man slungas Om de ens gör det, vissa låtar låter som ett Lögdlund. Egentligen räcker det så. För mellan dessa stenhårda riff, som de fak- enda långt intro. Jag väntar hela tiden på frustande metalgitarrer och opera är tiskt stundtals lyckas ganska hyfsat med, att något ska hända, och så helt plötsligt kanske kul, men bra är det inte. Visst, och sorgsna snälla melodier, vilket gör att är låten slut. Fast för det mesta kommer genreöverskridande och utforskande av man lämnas i förvirring när lyssningen jag inte till slutet, jag byter spår efter tio nya musikaliska världar är väl fi nt och nått sitt slut. Och visst fi nns det otaliga sekunder och byter spår efter tio sekunder mysigt, men i Diablo Swing Orchestras exempel på band som använder sig av igen. Det här är inget album för personer tappning blir det i alla fall bara knasigt samma sorts koncept och lyckas fantastiskt med dåligt tålamod, som mig. och snudd på olyssningsbart. Egentligen bra med det, men jag nås helt enkelt inte Jag trodde att det skulle vara en hip- borde två teatraliska musikformer kunna av budskapet här, om de nu har något hop-platta, experimentell visst, men det mötas och bli till en enda storslagen och sådant. här låter som fi lmmusik till någon dålig pampigt maffi g musikshow, inte minst när Petra Sundh skräckfi lm som utspelar sig år 2206. man också skojar till det med mexikanska DAM Sara Thorstensson gitarrer men jag kommer inte bortom Dedication THE DATSUNS orden knasigt och krystat. Det blir ingen RED CIRCLE MUSIC/BONNIERAMIGO Smoke & Mirrors mer lyssning för mig. Sorry, Diablo Swing DAM är det största hiphop-hoppet i Pa- HELLSQUAD/BONNIERAMIGO Orchestra. lestina. Där kommer musiken att stanna. Jag trodde aldrig att jag skulle få sådana av- Martin Röshammar Albumet handlar om protest, att överleva ersioner mot en Datsuns-platta, men Smoke DIRTY FACES och om fred i konfl iktens Israel och Pales- & Mirrors är så urbota trist och helt fri från Get Right With God tina. Dedication innehåller kritik mot det suggestiva infall att den blir till en ren plåga BRAH arabiska samhället. Men det vet jag bara att lyssna på. Det känns trist att behöva kon- De spelar verkligen ”bang-up rock’n’roll”. för att jag läst på. All musik är på arabiska statera att fl era av de band som dök upp och Dirty Faces är från Pittsburgh i Pennsyl- och efter tre låtar har jag slutat lyssna på förgyllde våra liv i början av millenniet inte vania och det är hårt, galet, smutsigt, rått språket för att istället fokusera på beatsen, längre är så mycket att räkna med. Tyvärr är och avigt. Från första till sista ackordet. eftersom jag ändå inget förstår. Och det ju så det brukar vara. Ruset har lagt sig. De kallar sig för T Glitter, Tricky Powers, beatsen är okej. Aningen onyanserade, Nyhetens behag är borta. Så även med nya Tweekit och Leadfoot Powers, Sweet Willie men ändå okej. På låten Change Tomorrow zeeländska The Datsuns. Powers och Bloody H Powers och även har DAM hyrt in ett dagis som sjunger Platta nummer tre är blek och rutin- det är helt logiskt. De här typerna älskar refrängen – hrm! jobbmässig. Visst, de har experimenterat rockmyten och de dundrar ihop allt de Det är egentligen som med vilket en aning när de anlitat ett par gospel- avgudar till en enda brottartung orgie i utländskt band som helst som sjunger sångerskor, men inte blir det skoj för det. tung punkdoftande rock. på sitt originalspråk. Det är kul att höra De fl esta låtarna är snabba, ösiga och Som vanligt med den här sortens musik en grekisk låt eller en italiensk låt, men – tomma. Som det så passande mässas har låtarna en tendens att gyttja ihop sig en hel skiva jag inte fattar känns tråkig på albumets sista spår, det är ”too much och jag tror att Dirty Faces är helt fantas- och ganska irriterande. Det är bara att smoke, too little fi re”. Tiden är för knapp tiska live. Ta hit dem! konstatera att arabiska är ett hårt språk för att slösas bort på sånt här. Martin Röshammar som kräver hårdare hiphop, inte mjuka Annica Henriksson DISILLUSION och nästan fega beats. Jag vet ju inte vad DETEKTIVBYRÅN Gloria de sjunger om, men det känns som om Hemvägen EP METAL BLADE/BORDER att det inte fi nns någon känsla i det. Jag DANARKIA Det är gitarrerna som bär upp Gloria. Det fastnade för Endroits som är ett samarbete De är svåra att placera in, Detektivbyrån. riffas i stackato, det riffas tungt, det riffas med franska rapgruppen La Caution men Musiken är fi lmisk, energisk och lekfull diskret… det riffas ta mig fan överallt. Och som säger väldigt lite om resten av skivan. och det märks att värmlänningarna som om det är gitarrerna som bär upp skivan Therese Ahlberg numera bor i Göteborg spelar överallt där är det änglakörerna som ramar in den. de får chansen, på gator och torg och på Innehållet i tavlan är dyster sång och en alla scener de får chansen att lira på. allians mellan metal och elektronik, och överraskande nog är det inte så förutsäg- Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 6

bart som åtminstone jag tycker att det kan fl esta känner du säkert igen från fi lmer, över. Är man uppvuxen med Accept, Scor- verka enligt min beskrivning. reklamer, eller kanske ett kubansk café om pions och Iron Maiden känner man igen De starkaste greppen tyskarna i Disil- du någon gång besökt ett sådant. Klassiker sig i Dream Evil även om man tvingas stå lusion använder sig av är en väl fokuserad som förknippas starkt med Kuba, rom, ut med en hel del power metal-partier. fantasi och idéer som de lyckas utföra. Här linnekläder och värme. Men det fi nns även Roger Bengtsson fi nns äckligt snygga partier som får den många låtar som är helt nya. Nya för mig EAGLE * SEAGULL emotionella strängen i mig att vibrera. i alla fall. Eagle * Seagull Jag syftar då främst på gitarrspelet i Lava. Gemensamt för alla låtar är den härliga LADO/DOTSHOP.SE Hade denna trio dragit ner på pratsången rytmen, det breda omfånget av instrument Eli Mardock är från Lincoln i Nebraska och och ett par alldeles för förutsägbara riff och sångarnas enorma glädje. Eller är det han är hjärnan bakom Eagle * Seagull och hade detta varit riktigt bra. sorg? Jag kan inte riktigt bestämma mig. det är ingen tvekan om att han har en stor Mikael Barani Har ju egentligen absolut ingen aning om skivsamling och vet vad han gör. Ibland DIVERSE ARTISTER vad de sjunger om. påminner det om The Cure. Andra gånger Bra dagar Det är svårt att välja ut någon låt och om Arcade Fire och ja, andra stunder om EMI påstå att den skulle vara bättre än någon ett femtiotal andra artister i indie/alter- Nu bortgångne Totta Näslund är för mig annan. Men det fi nns vissa höjdpunkter, nativrockvärlden. Visst skapar han och lika med Nationalteatern. Med det som som gitarrsolot på El Son Te Llama av polarna en ganska skönt mörk stämning utgångspunkt ger jag mig in i en hyllning Orchestra Baobab. Den andra skivan men jag hör inte det som fått svenska tillägnad honom signerad artister som innehåller några nyligen släppta låtar indiebloggare att hajpa låten Photograph. Plura, Mauro Scocco och Peter LeMarc. som till exempel den åtta minuter långa Jag hör faktiskt ingenting som gör att Den låt som direkt fastnar är dock Tomas blueslåten Amandrai med Ali Farka Tourés. skivan kommer göra annat än att samla Andersson Wij och En svensk rockstjärnas A Love Supreme är tillägnad alla jazz-huven damm hemma i bokhyllan. död. Sången får tårfabrikens personal att där ute. Det är en afro-chill-lounge-låt Martin Röshammar stämpla in och köra både övertid och helg. med många stråkar och även inslag av KIKI EBSEN Mikael Wiehes särpräglade röst bär fram hiphop med DJ Miguel Diaz. Kiki Jag är en fattig stackare på ett övertygande I stort är World Circuit Presents… PONY MEDIA/IMPORT sätt och Per ”Perssons pack” Persson låter White Label en mycket bra samling för en Djurrättsaktivisten Kiki Ebsen sjunger låg- lika småkaxig som vanligt när han repar av nybörjare som jag inom världsmusiken, mälda jazzlåtar. Musiken låter som något Bortom månen & mars. Sällskapet förvaltar men jag tror inte att skivan är något för som passar i pauserna under Bingolotto Tottas arv med mer än värdighet. en inbiten kännare av musiken med tanke eller möjligen i något morgonprogram i Mikael Barani på alla gamla klassiker. Kvar att önska är tv. Musiken är tråkig, ointressant och inte DIVERSE ARTISTER en längre sommar och fl er sena kvällar minst likformig. Låt på låt assimilerar var- Colours Are Brighter utomhus. andra alltför mycket. Spår nummer fem, ROUGH TRADE/BORDER Therese Ahlberg Low Spark of High Heeled Boys, påminner Med en väldigt skojfrisk och brittisk sam- DIVERSE ARTISTER på något vis om Maroon 5:s hit This Love ling låtar från (kanske inte) så skilda artis- The World is Gone vilket inte är ett gott tecken. På covern ter som Franz Ferdinand, Four Tet, Belle XL/PLAYGROUND Say a Little Prayer ångrar jag alla mina and Sebastian, Jonathan Richman, The Under första spåret på skivan tänker jag onda tankar och bestämmer mig för att ge Kooks, Snow Patrol, Kathryn Williams och ”det här kan bara inte vara sant”. Tyvärr skivan en chans till. Men det går bara inte. The Divine Comedy försöker brittiska delen är det sant. Det här skulle kunna vara det Alessandra Johansson Cavalera av Rädda barnen, Save the Children, att se sämsta jag någonsin hört. Star Wars-spjut- FREDRIK EKBLAD till så att fl er barn får chansen till någon ljud blandas med andra förskräckliga ljud En stor pojk nu slags utbildning. Lovvärt utan tvekan. och musiken hade inte ens passat in i det FOAKLEAF RECORDS Och plattans undertitel är ”Songs for mest lågbudgeterade tv-spel jag kan tänka Fredrik Ekblad skulle lätt kunna hamna children and grown ups too” vilket ger en mig. Kanske kommer någon underground- i det tröttaste av singer/songwriterfack fi ngervisning om att skivan i första hand musikrecensent att hylla skivan och tala och bara låta trött och trist, men det fi nns vänder sig till de med rejält barnasinne om ett eget sound men om ett eget sound något i de här låtarna som lyser fram och kvar. Så om du känner dig skojfrisk (eller innebär att låta så här så älskar jag ut- drar undan Fredrik från de fällor han kun- vill göra en god gärning) så köper du trycket mainstream. nat falla i. En mystisk ådra, ett annorlunda denna samling. Alessandra Johansson Cavalera ljud, ett överraskande instrument, ett Gary Landström DOTTIE originellt arrangerat trick. DIVERSE ARTISTER Back Home Bra låtar, alltid bra låtar, dock ibland Our Defi nition of Soul DUSTY/BORDER undangömda i märklig mixning, ibland SUPERSTUDIO/PLAYGROUND Vi tar det bästa först. Musiken på den här dovt som ett packat paket utan nyanser, Svensksammansatt dubbel-CD med 39 skit- skivan är kompetent country av svenska och det gör också att man tvekar. Annars skönt funkiga soulspår från 70- och 80-talet musiker som lirar med den rätta attacken. är Fredrik Ekblads visrock absolut värd att (några nya också) med stora och små soul- Traditionella instrument som steelgitarr upptäcka, för här fi nns saker att utforska stjärnor är väl inget att tjafsa om eller? Nej, och fi ol får stort utrymme och låtarna är hela tiden. Det är inte ofta jag håller med självklart inte. Det är bara att njuta. Bra att för det mesta välskrivna. Åtminstone rent Torsten Flinck, men hans PR-programför- ha till den chillade efterfesten också. musikaliskt. Betydligt värre är det med klaring på första spåret är helt adekvata. Gary Landström texterna som är ihopsnickrade på dålig Magnus Sjöberg DIVERSE ARTISTER engelska och sjungs av Dottie med en WILLIAM ELLIOT WHITMORE Säg att du älskar mig kraftig svensk brytning. Kanske borde hon Song of the Blackbird TOPAZ/NOBLE hållit sig till modersmålet även om det SOUTHERN/BORDER Soundtracket till Daniel Fridells ungdoms- märks att hon verkligen vill uttrycka sig Song of the Blackbird är avslutningen av fi lm Säg att du älskar mig är en reggae/ och brinner för genren. Tjejen heter egent- en trilogi på Southern som inleddes med reggaetonhistoria signerad Rodde från ligen Carina Lindquist och är syster till Hymn for the Hopeless 2003. Farmarsonen Infi nite Mass. Han och hans polare har satt 2000-talets Siw Malmqvist, Eva Eastwood. från Iowa refererar till Bibeln, gräver i samman 18 dansgolvsfyllare med kändisar Dessvärre saknar Dottie syrrans stämband ensamhet och sjunger om hur skörden blir som Dogge, Anthony B, Million Stylez, Fille och har spelat in en skiva som placerar sig förstörd av hällregn. Med en whiskeyskrov- och Petter och dessutom en riktigt mesig i raden av halvdana svenska countryplat- lig röst som låter dubbelt så härdad som Robyn vs Teddybears i Girliestyle. Impo- tor. Sorry, Dottie. sina 27 år och påminner om Tom Waits. nerande är annars inledande Pin Pon av Robert Lagerström Song of the Blackbird är en skiva som kubanen El Medico och Puchoman, Dogges DREAM EVIL berättar en geografi sk historia och, i allt mjuktuffa Softa med din guzz, varma United från sydstatsdialekten till det hårda ban- Vamos a Bailar med Rigo själv och Dogge CENTURY MEDIA/EMI jokompet, transporterar lyssnaren till karg på spanska och old schoolnoddande Hush Det är svårt att helt avfärda en grupp landsbygdstillvaro någonstans i Amerikas Baby med Half Pint. Ingen överraskning att med en klisterrefräng som i The Book of bibelbälte. Starkast är countrydängan Lee vibben är skön således. Heavy Metal. Även om den har ett par Country Flood och gospelkänslan i The Gary Landström år på nacken känns den fortfarande lika Chariot som paradoxalt nog handlar om DIVERSE ARTISTER alert som aktuell eftersom jag då och då förlorad tro. Att lyssna på William Elliot World Circuit Presents… White Label kommer på mig själv med att smånynna Whitmore är uppfriskande, i lagom doser, WORLD CIRCUIT/PLAYGROUND på refrängen. och främsta behållningen ligger i Williams World Circuit Presents… White Label är en Att både Gus G och Snowy Shaw lämnat själfulla röst och texterna som mer än en massiv samlingsskiva med 28 spår, full av den onda drömmen och ersatts av Mark gång får mig att stänga av dammsugaren. kubansk och västafrikanska favoriter. De Black och Pat Power är inget man funderar Matilda Gustavsson Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 7

ELTON JOHN inte vara så dumt då det sållats hårdare i irritation över att allt innehåll inte går i The Captain & The Kid material samtidigt som musikernas indivi- Kick, Push II:s anda. Den är svulstig och MERCURY/UNIVERSAL duella prestationer slipats in ytterliggare. åskådliggör en begåvad rappare som ännu Det fi nns en del riktigt stora låtar som har Mixat av Per Ryberg (Tad Morose, Morgana inte kan leverera en bra slutprodukt. Elton John som upphovsman, de som på Lefay) och artwork av ProgArts Mattias Erik Hjortek något sätt tyvärr fortfarande defi nierar Norén (Sabaton, Kamelot) ger en fi ngervis- FINGERSPITZENGEFÜHL honom som artist. För ingen av de där ning om vilka band de kan liknas vid. Även Happy Doomsday riktigt minnesvärda klassikerna är yngre fans av Nocturnal Rites och Dream Evil bör KOOLJUNK än 15-20 år. Inte för att han gjort så där kolla upp Evergrace vars genomarbetade Nääästan. Dessa stockholmare är så nära herrans många bottennapp sedan dess, och välbalanserade heavy metal har stor att få till det. Det enda som fattas är fl er men aldrig egentligen snuddat vid det potential. melodier, det går att höra just där de klassiskt genialiska, det minnesvärda, det Roger Bengtsson borde ha kommit in. Jag vill sammanställa oemotståndliga. CHRISTIAN FALK en lista och skicka in till bandet. Annars är Med det i åtanke känns The Captain & People Say Fingerspitzengefühls andra album en äkta The Kid också som ett försök att återvända BONNIERAMIGO stonermacka med klassiska hårdrocksin- till de markerna, där storhet kan födas Christian Falk gillar alltid att blanda infl u- slag och till och med en gnutta popsensi- ur en daggdroppe, ur ett ögonblick, en enser från här och var. När han ställde till bilitet. En intressant blandning som skapar lidnersk knäpp, ett möte. På papperet med den saliga Quel Bordel-röran belöna- hård och samtidigt lättsmält musik. intressant och lovvärt, men, i verkligheten, des han med en Grammis för bästa album. Sagarmatha får mig att tänka på pas- med resultatet i lurarna, känns allt lite Det intressanta med honom är också att sager ur Entombeds fenomenala To Ride, väl valhänt och utstuderat, med verbala han verkar så bred i sin musiksmak. När Shoot Straight and Speak the Truth. Gitar- referenser till tidigare storheter; lite för han kickar igång albumet med Brighter rerna i följande Doomsday Rising är också uppenbart, lite för självklart. Speciellt som Days och låter som S’Express är det bara riktigt snygga. Ja det är faktiskt så att de det emellanåt bara blir arenapoppen som en av alla små roller och sound som Falk sista spåren inte bara är ”nääästan” utan glömmer sig kvar, utan melodier, utan lå- kommer att ikläda sig innan resan är bang on target. tar, bara det tomma skal som ändå kunnat över denna gång. Det är snyggt och tajt Mikael Barani fylla stadion efter stadion genom historien. hoplimmat. DAVE FISCHOFF Kanske inte av Elton själv, men av andra Men för snyggt. Allt låter så snällt, så The Crawl artister och grupper. Skal, innehållslösa, lagom och så anpassat. Som om tanken SECRETELY CANADIAN/BORDER bara med formen kvar som yta, polerad varit att få ett nytt fi nt pris. För det här Du vet den där känslan av att riktigt brin- och tillgjord. Visst fi nns här en och annan albumet har jättechans på en Grammis na för någonting, idéer och tankar fl yger schysst låt, men när allt ovan spelar in också. Men det är trist att hela den där kors och tvärs letandes efter inspiration känns det helt enkelt lite för urvattnat för röran av infl uenser slutar i urvattnad och material som kan skapa perfektion till att alls röna intresse. mittfåra. Det borde ha fått svänga lite mer ditt projekt. När samlandet är klart sätter Magnus Sjöberg åt alla möjliga håll. Kanske kommer det du dig svettig av upphetsning och försöker EST att göra det om han tar albumet på turné? bygga ihop det som enbart dina visioner Tuesday Wonderland Mats Almegård lyckats med så långt. ACT/BONNIERAMIGO LUPE FIASCO Med utfl ykter till musikavdelningen på Jag har alltid varit svag för Esbjörn Svens- Food & Liquor Chicago Public Library har Dave Fischoff sons sätt att få sånger att samtidigt fl yta ATLANTIC/WARNER kontinuerligt sökt inspiration från klas- fram och bli dramatiska. Som en stilla Som nämnts i recensionen av Lupe Fiascos siska artister och deras musik. Beach Boys, sommarbäck i ett åskväder; ibland samti- aptitretare Chi Town Guevara är denna Burt Bacharach och många fl er har varit digt, ibland omärkligt skiftande, alltid med 23-åring det största sedan formfranskan med och byggt upp grunden till The Crawl, full fokus och med en melodi i centrum. och den man som förutspås bli hiphopens där syntar och samplingar vävs ihop till ett Gillar det gränsöverskridande anslaget, det Wayne Gretzky. Superlativen haglar och nöjesfältsliknande landskap. Om Bright som gör att det inte är helt lätt att katego- med lite hjälp av förtidspensionerade Jay-Z Eyes hade tagit sitt album Digital Ash in a risera, även om det hela tiden handlar om har debutalbumet nu landat och den mas- Digital Urn och ingått äktenskap med The pianojazz med lätt anslag. siva hypen skola klarna för alla undrande Postal Service Give Up hade det bara sak- Därmed inte sagt att det lätta anslaget själar. nats en byggsten för att kunna återskapa gör musiken lätt och fl yktig, det kan lika Höga förväntningar är en tung ryggsäck denna imponerande byggnation. Den sista gärna locka en vill med lämpor eller att bära. Det där lilla extra måste skjutas viktiga ingrediensen sitter i stämbanden sötsaker som lämna en kvar kontemple- till och Lupe Fiasco har i några hänseen- hos kreatören, för när han öppnar sin mun rande. Det enda jag kan tycka är synd med den gjort ett idogt arbete. Tidsenliga texter och låter poesin fl öda får han likt Samuel Tuesday Wonderland är att det låter precis om terrorism, rasism och lagbalkar får alla Beam i Iron and Wine stenar att mjukna. som man tror och tycker det ska göra. Ef- utrymme och istället för bikinis och bärs Samuel Olsson tersom jag uttryckt mig som jag gjort ovan är det Lupes tydliga fäbless för skateboards FROID har jag givetvis inget emot det, men hade som sedan får lätta upp stämningen. När Streetpet EP gärna sett någon liten avvikelse från den Kick, Push II kommer på försvinner alla SOUND POLLUTION Svenssonska normen. Å andra sidan duger tidigare onda tankar. De råbarkade trum- Första låten, Airwaves, på Froids skiva har det bra. morna pressar hårt bakåt och jag trycker i det. En snygg slinga som går i bakgrunden, Magnus Sjöberg ren förtjusning på repeat. ett pumpande samspel mellan trummor EVAN Lupe Fiasco är i sitt fält en frisk bris och bas samt sång och gitarr som trippar Under Your Spell som rappare. Till skillnad från Jay-Z lever ovanpå. Samma recept som gjorde Kent till MARIANNE/WARNER han inte på pensionspoäng och till skillnad ett av Sveriges största band. Ser jag till EP: Med ett utseende som får var tredje kvinna från Kanye West luktar det inte lika fränt ns resterande fyra spår har de inte samma att dregla av upphetsning och ett vibrato från framgångsmaskinen. Lupe är modern skruvande fi ness som inledningen. Det går som får var man att häpna bjuder Evan in utan att bli alltför trendigt anpassad och att höra att bandet så gärna vill att det ska dig som lyssnare till hans andra fulläng- samtidigt personlig utan att bli självgod. vara så. Men de når inte ända fram. dare. Med hjärtat kvar i 80-talets syntvåg Men efter att ha packat ihop albumets alla Mikael Barani har han byggt upp albumets puls efter komponenter och slagit ihop paketet är RORY GALLAGHER samma tidsepok. helhetsmissen ett faktum. ”Det där lilla Live at Montreux Det är säkert få av er som missat extra” har lagts till för mycket. Less is more EAGLE/PLAYGROUND den redan välspelade eurobeatdängan och överarbete blir aldrig lyckat. Faddern Det fi nns en passage i samlings-DVD:n av Under Your Spell där han tydligt utmanar Jay-Z lägger en gästvers i Pressure och slår gamla brittiska Old Grey Whistle Test där Alexander Bard i dansant syntpop. Piano därmed spiken i kistan kallad överdå- Rory Gallagher är med. Där programle- och syntar fungerar som aptitretare till dig arenahiphop. Rocky Balboas möte darna berättar om den otyglade vildhet den omänskliga rösten som lätt skulle med The Verves Bitter Sweet Symphonys och spelglädje som fanns hos honom. Hur kunna krossa alla sorters hinder för att nå pampighet blir för mycket. Det är kliniskt han kunde resa runt till festivaler i sin lyssnarens öron. rent och all råhet är som bortblåst. På minibuss och önska att få spela. Inslaget Samuel Olsson andra änden av skalan återfi nns ett Mike med honom visade samma sak, en energi EVERGRACE Shinoda-producerat försök till mer orga- som passade som hand i handske till Evergrace nisk hiphop. Tyvärr slutar The Instrumental bluesrocken han framförde. På något sätt ULTERIUM RECORDS endast i lägereldsvänlig softrock à la kändes det som att det var energin snarare Sex herrar från Edsbyn lystrar till namnet Flipsyde. än musiken som gjorde det bra. Evergrace och har så gjort sedan starten Slutkänslan av Food & Liquor är inte Hela det intrycket fi nns kvar, och det 2001. Att debuten dröjt så länge brukar bittersöt och lyckad. Den lämnar snarare känns också lite förstärkt i det att låtarna Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 8

kommer från fyra olika tillfällen, från 1975 för tillfället rådande sinnesstämningen skivdebut Thunderstorms and Neon Signs till 1985. Det känns som att det tappar passande musikaliska arrangemang. Det som gavs ut för tio år sedan. Rösten lät glöd, tappar den där råa, otyglade energin, är vackert, lite i samma anda som exempel precis som legendens och det musikaliska och att musiken går på tomgång, på Heather Nova och i viss mån Fiona Apple. uttrycket kom direkt från Williams 40-tal. sparlåga. Ibland kan det gnistra till, men Man hör att 70-talets mer romantiska Sedan dess har Hancock spelat in en sällan så det håller en hel låt. Och då blir singer/songwriter-damer i stil med Joni handfull album och utvecklat sin stil även det också lite mycket med en hel spelning, Mitchell och Linda Rondstadt har inspire- om låtarna nästan kunde vara skrivna för tyvärr. Vill också minnas att mycket av Gal- rat denna donna som en gång i tiden var mer än ett halvsekel sedan. Det känns laghers utspel gav mer näring åt musiken. medlem i power-grunge-kvartetten Veruca dock inte alls som om sångaren, gitarristen Kanske DVD-utgåvan ger en bättre bild. Salt, vilket däremot inte hörs lika tydligt. och låtskrivaren anstränger sig för att låta Magnus Sjöberg Med hårdrocksgiganten Bob Rock som retro, utan som om han helt enkelt inte GIRI producent och under inspiration av äng- kan göra musik på något annat vis. Giri larnas stad har Nina Gordon lyckats knåpa Tulsa är Hancocks första album på hela ROASTINGHOUSE/PLAYGROUND ihop en lättsmält trevlig popplatta med fem år och förmodligen hans bästa. Som Sitarslingan i inledande Do it låter som låtar som fastnar likt en lättsockrad trevlig vanligt är låtarna välkomponerade och Austin Powers-jinglar, lite skoj så där och karamell i bakhuvudet, och genererar en bandet tajtare än någonsin. annorlunda med sitar, men låten fortgår mysig atmosfär. Traditionalisten Hancock väver in tyvärr i någon slags amerikansk college- Petra Sundh element från jazzmusiken och har faktiskt rock som är svår att uthärda. Överlag på THE GOTHIC ARCHIES skapat en egen stil. Men ärligt talat lyssnar plattan kan det börja med ett helt okej The Tragic Treasury jag hellre på Lefty Frizzell och Hank Wil- riff, versmelodin kan också funka men så NONESUCH/WARNER liams. Något måste det väl ändå ha hänt kommer de: de pompösa hockeyrefräng- Här kommer ett album som är baserat på på 60 år? erna som inte säger någonting. College- de populära ungdomsböckerna A Series Robert Lagerström rocken är så refrängkåt att den egentligen of Unfortunate Events av Lemony Snicket. MIHO HATORI eftersträvar låtar som bara är uppbyggda Böckerna handlar om de tre syskonen Ecdysis av refränger. Det spelar inte någon roll vad Baudelaire och historien utspelar sig efter RYKODISC/SHOWTIME som sjungs, huvudsaken att det fi nns nå- deras föräldrars tragiska bortgång. Det här är nog den konstigaste musik jag gon form av refräng. Giris Million Miles till Stephin Meritt, tidigare medlem i någonsin hört. Det är som att man samlat exempel inleds med ett klassiskt rockriff, grupper som The Magnetic Fields och The alla konstiga ljud som fi nns och spelar upp sångaren låter cool och lite farlig – tills 6ths, har under pseudonymen The Gothic dem samtidigt. Massa bjällror och olika refrängen kommer och kör ned låten rakt Archies tagit sig an uppgiften att tolka slagverk fast ändå digitalt och elektroniskt. i helvetet. Däremot överraskar Giri med de tretton böckerna genom lika många Lite som Hare Krishna goes pop. Inget som dansanta Shadow of a Doubt som lutar sånger. Varje låt är sagolikt uppbyggd i jag varken vill se eller höra i verkligheten. åt new wave och The Rapture. Det är det både musik och lyrik och med Stephins Det är nog tänkt att vara någon slags här spåret jag skulle önska att de fortsatte Nick Cave-möter-Leonard Cohen-fylliga världsmusik och det skulle kunna bli coolt utforska. Och lämna collegerocken därhän. röst når det en perfekt sagomystik. Att om man tonade ner det mesta och fokuse- Annica Henriksson han sedan får uppbackning på dragspel av rade på färre ljud i en och samma låt. Nu GOD DETHRONED självaste Lemony Snicket gör att projektet är det mest, just det: konstigt. Musik ska The Toxic Touch når perfektion. vara njutbart, men jag får huvudvärk efter METAL BLADE/BORDER Albumet är intressant sammansatt och typ tre låtar. Men Miho ska ha cred för att På senaste skivan sneglar God Dethroned likheterna till The Pogues är inte alltför hon gjorde ett tappert försök i alla fall, det både på In Flames och Night In Gales. De långt borta. Att skivan bygger på ett lit- är inte lätt att skapa helt ny musik. kompakta riffen och den galet skrikande terärt verk bör inte hindra intresserade Sara Thorstensson rösten till trots låter bandet ana att det från att utforska detta fascinerande verk THE HAUNTED fi nns mer än vad örat uppfattar vid en signerat den högt beundransvärda Stephin The Dead Eye första lyssning. Bakom den hårda fasaden Meritt. EMI döljer sig en mjuk sida. En sida med känsla Samuel Olsson The Haunted gör mig schizofren. Jag gillar för melodier som bryter av mot strömmen GRAND CENTRAL WINTER allt det musikaliska. Det är fantastiskt. av stygga ackordkombinationer. Det är Silent Storm Varenda gitarriff är som väl genomtänkta både skönt och behövligt. Att bara köra på TELEPHONE/BONNIERAMIGO penseldrag. Men jag gillar inte det ento- rå aggression och imponera med tekniskt Vrid om nyckeln, dra igång motorn, tryck niga gapet. Särskilt inte i refrängerna. Det kunnande har gjorts om och om igen. Här in skivan, vrid upp volymen och lägg i är för enkelt, och saknar fi ness. fi nns fl er nyanser. Framförallt på balladak- backen. Märk hur pulsen försiktigt ökar Men det här tjatade jag om redan på tiga Away From Emptiness, vilket är precis och att du blir ett med bilen, vägen och rEVOLVEr, och det är synd att upprepa den kurs som God Dethroned håller. En omgivningen. sig. Jag tänker istället lyfta fram The kurs som gör The Toxic Touch intressant. Med bakgrund som studiomusiker för Medication, som fungerar som ventil i min Mikael Barani en handfull musiker som Ane Brun, Eva vredeshantering. Den hade inte fungerat GOOSE Dahlgren, Monica Starck och Yukon AK utan Peter Dolvings gap. Mina absoluta fa- Bring it On vet de här killarna hur deras instrument voriter är dock de lugnare The Fallout och SKINT/SONYBMG ska brukas för att tillgodose andras behov. The Failure, som jag tycker är albumets Dave Martinj har turnerat med Soulwax. Det känns därför naturligt att komma femmor. Särskilt outrot på The Failure. Det här är hans eget band. I det spelar till en punkt där det egna skapandet får På The Dead Eye börjar (nästan) alla han och tre andra grabbar musik som utrymme. låtar med ”the” följt av ett substantiv. infl uerats av AC/DC och Daft Punk. De Albumet bjuder med dig på en roadtrip Det ser snyggt ut, särskilt med tanke på hade aldrig gjort det om inte Soulwax där dina sinnen får härja fritt. Det går att bandnamnet The Haunted. Andra grupper funnits. Deras patenterade rockelectro ana en strategi när Paul Börjesson suttit som experimenterat med sina låttitlar är egentligen det Goose vill göra, men ner och påtat ihop materialet, att varje på liknande sätt är Magnetic Fields och jag antar att Dave blygs lite väl inför sitt sång ska kunna gripa tag i lyssnaren och Ministry. Musikaliskt är banden dock långt tidigare turnésällskap för att erkänna det få dig att kännas tillfreds med att vara den ifrån varandra. fullt ut. Nåväl, vad är AC/DC här? Riffen? du är, där du är. Att alla i bandet sedan Torbjörn Hallgren Nej, i så fall en ganska fullt-på-attityd som växt upp med alt-country klingande i NISSE HELLBERG för några sekunder döljer faktumet att det bakhuvudet gör inte saken sämre. Snackbar Blues här är stendött. Sen hämtar man sig från Är du en av dem som kan fi nna dig BONNIERAMIGO frontalattacken och inser att det här är själv nynnandes på Michael Learns to Att tycka om Wilmer X har aldrig varit ren smörja. Daft Punk? Dra inte in dem i Rocks The Actor eller bara längtar efter en riktigt godkänt i mer trendiga kretsar det här. lugn stund i fåtöljen avnjutandes en kopp trots att vi är rätt många. De senaste åren Mats Almegård kaffe till tonerna av The Jayhawks, Marc känns det dock som om de trampat vatten NINA GORDON Knopfl er eller Elin Sigvardsson då vet du även om skivorna inte varit dåliga. Det är Bleeding Heart Graffi ti nästa köp. bara något som saknats, gnistan kanske? WARNER Samuel Olsson Samtidigt har Pelle Ossler gått från så kall- Enligt Nina Gordon är Bleeding Heart Graf- WAYNE HANCOCK lad klarhet till klarhet med sin solokarriär. fi ti ett konceptalbum, där låtarna speglar Tulsa Det är faktiskt en tragedi att hans skivor är de olika stadier man går igenom i ett BLOODSHOT/BORDER så bortglömda och underskattade eftersom förhållande, från början till slut. Texternas Det var som om gamle Hank Williams hade han har något unikt i svenskt musikliv, ett innehåll spänner över ett brett känslo- rest sig upp ur graven och spelat in en alldeles eget språk både musikaliskt och register, och är ackompanjerat av den platta. Så pass retro var Wayne Hancocks textmässigt. Men det är ju Nisse Hellbergs Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 9

tredje soloskiva det ska handla om och sena ankomst till sleazen, som bandet på den vägen också Beatles. Å andra sidan i pressreleasen säger Nisse att ”Den här bara drog fördelar av. Tills grungen la slea- den mer hårdriffande boogierocken. gången var tanken att återvända till zen i frysboxen några år senare. Betyder I blandningen av softa ballader och kärnan av rock’n’roll genom att bilda ett det att en ny stor undergroundgenre är på testosteronutbrott lyckas Jet låta okonstlat, litet kompakt band med ståbas i centrum”. gång nu? med en självklar fi ness. Kvalitativ klassisk Det lilla kompakta bandet består av Alf Torbjörn Hallgren rock som varken är mer originell eller Östlund på ståbas, Janne Lindén på gitarr THE HUMAN ABSTRACT mindre hängiven. och trummisen Marcus Källström. Nocturne Johan Lothsson Men, no offence Nisse, det mesta är HOPELESS/SOUND POLLUTION DENISE JAMES sig likt. Det är mest mysigt faktiskt även The Human Abstract är ett sådant band Promises om det gungsvänger helt okej. På förra man kan gå och se bara för att se hur de RAINBOW QUARTZ soloskivan Xtrem som kom för sex år sedan klarar av allt det tekniska live. Här går det Det har bara släppts två plattor värda att hade han än en gång kärat ner sig riktigt undan. Gitarristernas fi ngrar hade antag- nämna – eller betala för, för den delen gammal blues och jag tycker att det fun- ligen åkt fast i polisens fartkontroller och – i år. Den ena är BMX Bandits My Chain. kade bättre då än det gör på nya Snackbar dömts till dryga böter. Sångaren Nathan Den andra är Denise James Promises. Blues. Problemet är exakt det samma som Ellis har en brutal röst som fungerar klock- Men där upphör likheterna dem emellan. på Wilmers senaste skivor. Det känns som rent bland snabba stopp och längre avsnitt För medan Duglas T Stewart och hans om Nisse Hellberg är lite för trygg, lite för med mangel. Frågan om att inte bara rövarband reser sig ur askan med ett ovillig att släppa sargen ordentligt. Att kunna spela utan att även kunna göra lika hjärtknipande som skrattretande göra en cover på Lyckliga gatan är inte låtar löser bandet lätt. Melodisk hardcore. separationsalbum – tweepopens egen heller helfestligt. Inte heller tolkningen Blanda inte lite av den varan så blir det Blood On the Tracks – är James tredje desto av Trettifyran ändrar mitt intryck av att progressiva mer lättillgängligt. De medel- lättsinnigare. Enkel pop i rakt nedåtsti- det var en rakt igenom trevlig inspelning tida akustiska styckena gör sin del de med gande led från Lesley Gore och en uppsjö men att det inte bidde så mycket mer än och hade gärna fått dyka upp oftare. andra popsångerskor från tidigt 1960-tal mysigt. Det fi nns ett undantag, En man för Mikael Barani innan The Beatles gjorde bandformatet till varje öppet hak är lysande, det är också DIE HUNNS normen. Det är förstås inget avancerat. Tre den mest poppiga låten på hela skivan. You Rot Me vanliga ackord i självklara kombinationer Där och då känns det som om han verkli- PEOPLE LIKE YOU /SOUND POLLUTION och kärlek navelskådad i alla vinklar – be- gen måste få ur sig det han sjunger. Denna konstellation bestående av bland svikelser, förhoppningar, saknad – men Martin Röshammar andra Corey Parks från Nashville Pussy det är också den uppenbarelsen man gång THE HERITAGE ORCHESTRA och Duane Peters från U.S. Bombs, låter efter annan kommer fram till: den bästa The Heritage Orchestra inte alls som man skulle vänta sig. Skitig popmusiken är inte mycket mer än tre BROWNSWOOD/BONNIERAMIGO punkrock’n’roll hade väl varit det mer lo- ackord och lite kärlek. Och det är inte ofta Bland det första som slog mig när jag giska, med tanke på medlemmarnas bak- låtar av den kvaliteten staplas lika tätt som lyssnade på The Heritage Orchestra var hur grund, men det är faktiskt intressantare de gör på Promises. man nu skulle katalogisera detta. En fånig än så. Visst fi nns det spår av detta, de står Dan Andersson tanke, jag vet. Men denna 43 man tunga ändå ganska stadigt i dessa rötter, men DAMIEN JURADO engelska orkester har en väldigt bredd drar det hela åt det lite mörkare hållet And Now That I’m in Our Shadow på sitt material. Den lugna, ofta fi lmiska med en ganska tjusig fi ngertoppskänsla. SECRETLY CANADIAN/BORDER stråkensemblen går från klassisk musik till Kanske blir materialet något ojämnt, vilket Jag tänker mig Damien Jurados platta som att varva in jazzsång och brassinstrument. möjligtvis beror på att sången delas upp fi lmmusik. Jag sitter i min favoritfåtölj Kompositionsmässigt är The Heritage lika mellan just Corey Parks och Duane på mitt favoritcafé på Odengatan och Orchestra av varierande kvalitet. Tell Me Peters. Vilket å andra sidan också kan allting känns som en fi lm. Folket utanför Stories är lysande med sin långsamma göra det hela mer intressant. Detta är en som möts och skiljs. Ungarna som inte uppbyggnad där Natalie Williams med mer vuxen form av punkrock’n’rollattityd, får nog av att springa fram och tillbaka. självsäker stämma gör ett avbrott efter två helt enkelt, och det är riktigt bra. Min Personalen som serverar kaffekopp efter minuter. Även Liz Swain är ett välbehövt erfarenhet av bandmedlemmarna ger mig kaffekopp. Damien Jurado framkallar alla element då hon i Sky Breaks kompletterar dessutom en viss aning om att det här kan dessa känslor och jag vill inget hellre än det som tydligt saknades på spåret. De vara extremt bra live. att hösten ska komma fort. Jurado är la- helt instrumentala låtarna faller däremot Petra Sundh gom bitter, på ett fi nt sätt. På ett sätt som ofta på sin lågmäldhet. Det blir en form I AM GHOST gör att man önskar att allt ska gå bra för av bakgrundsmusik utan några kullar och Lovers’ Requiem honom, precis som i de där fi lmerna där dalar. EPITAPH/BONNIERAMIGO man är på skurkens sida. På What Were the Det är till stor del tack vare Ninja Tune- Gillar du HIM kommer du inte att lämnas Chances sjunger han ”Does your husband trummisen Chris Bowden och de båda oberörd av I Am Ghost. Antingen blir du know I call you sweetheart?/Do not leave sångerskorna som The Heritage Orchestra upprörd över likheten, eftersom detta är me dancing alone” och allt jag vill är att behåller lyssnaren. Det som är rena julaf- på sätt och vis samma genre. Men den tjejen ska lämna sin man för Jurado. I ton för den stråkfanatiske lyssnaren blir som ger I Am Ghost en chans kommer att pressreleasen står det att han efter tio år utan deras insats efter hand intetsägande kunna urskilja deras små egenheter och som artist fortfarande inte omnämns i en för den medelstore musikkonsumenten. speciella nyanser som gör dem till ett band enda artikel om amerikanska singer/ Erik Hjortek med potential songwriters. ”Is he destined to be lost HINDER Det handlar om någon form av gotisk forever…”? Och det är just där tjusningen Extreme Behavior metall med hardcoreinslag. Vi har blivit med Jurado ligger. UNIVERSAL ganska frekvent matade med denna Alessandra Johansson Cavalera Jag och min fl ickvän hade en amerikan relativt nya genre kallad goth metal de THE KILLERS på besök nyss. Han berättade att hans senaste åren, och I Am Ghost kan säkert Sam’s Town frus favvoband just nu är Hinder. För oss rida på den vågen och knipa åt sig diverse ISLAND/UNIVERSAL svenskar är det ett relativt okänt band, anhängare. Personligen tröttnar jag efter Det är imponerande på något sätt, att ett men i USA är Hinder – och den sortens bara någon minut, då detta pampiga gäng snubbar från Las Vegas kan vara så rock de spelar – populära. Det ledande atmosfäriska sound känns vansinnigt över- galet inne på brittisk 1980-tal. The Killers bandet inom genren, som ibland kallas pretentiöst. Men kan man se förbi detta, har svalt allt. Till och med dialekten. Nu på postgrunge eller modern rock, är Nickel- eller kanske rent av tilltalas av det, har andra skivan är det storslaget och pompöst back. Och då borde de fl esta veta vad det man säkert många fi na stunder framför sig som gäller efter att totalt ha överdoserat rör sig om. med Lovers’ Requiem som sällskap. på det mer syntigt brittiskpoppiga på Oklahoma-baserade Hinder slog Petra Sundh debutskivan. Det är faktiskt så klumpigt igenom med balladen Lips of an Angel. JET pompöst att jag tappar intresset efter några Den har lett till att bandet fi ck tusentals Shine On minuter. Det känns tillgjort, sökt och oin- besökare till sina hemsidor, och om ni WARNER tressant samtidigt som det är helt självklart surfar dit måste ni se deras Catfi ght. Där, Många har nog bilden av Jet som ett re- att Anton Corbijn har tagit bilderna till precis som på snyggast.se, gäller det att klamband. Deras första skiva sålde ordent- skivkonvolutet. Förstås är det svartvitt och vara mest hot. Jag lämnar det okommente- ligt när Are You Gonna Be My Girl, hittig förstås ser de drömmande ut och förstås rat. slyngelrock med handklapp, användes för är det ödsliga västernlandskap som gäller. Det intressanta med Hinder är deras att kränga både mobilabonnemang och Man undrar om det har hänt någonting i sena ankomst till allmänheten, när band mp3-spelare världen över. Australiensarna Anton Corbijns värld sedan 1987. Eller i The som Puddle of Mudd och Nickelback är har fl er nyanser. Ett par är tydliga: Oasis, Killers värld för den delen? på dekis. Det kan liknas vid Skid Rows lika Martin Röshammar Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 10

DIANA KRALL alla sätt och vis. Carl Mathson som är den tangerar Thom Yorkes. Trots detta ligger From This Moment on som egentligen är The Lancaster Orchestra, Sean Lennon hästlängder före de fl esta i VERVE/UNIVERSAL älskar den amerikanska altcountryn och singer/songwriter-genren, lyssna bara på Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Har det hörs. Själv blir jag lite varm i hjärtat, hans solodebut Into the Sun från 1998 och absolut inget emot Diana Krall, men när dels av musiken – mer om den strax – men bli kär! hon ger sig på samma projekt som alla också av att Carl Mathson, nu malmöit, är Gary Landström andra i den allt mindre upplysta världen från Vetlanda från början. Jag tillbringade THE LIPTONES och tacklar den stora amerikanska mina barndoms somrar där i trakterna In English sångboken känner jag en lite avog känsla och skulle mina nostalgiska tillbakablickar AMTY/SOUND POLLUTION i maggropen. Berlin, Porter, Gershwin, tonsättas är det nog inte omöjligt att det Beställ in en pint malt och humle, blås av absolut, några av låtarna är underbara, skulle låta så här, lite sorgset, vemodigt skummet och ta en stadig klunk. Låt sedan det vet jag utan att ha lyssnat, och det vet men hoppfullt. kroppen gå i den riktning dina oxblodsfär- jag åter efter att ha lyssnat. Och det är väl På The Lancaster Orchestras andra gade Dr Martens pekar. Märk väl hur snygg här min tvekan tar sin början. Efter att ha skiva har Carl Mathson med sig medlem- du känner dig när du gungande tar dig hört Roddan och andra ge sig på de här mar från Logh och det är logiskt, de har framåt uppslukad av alla vackra kvinnors låtarna måste det väl ändå erkännas att precis som Carl känsla för att inte göra de blickar. Diana fi xar det riktigt bra, det fi nns ett amerikanska infl uenserna till parodi, de Självironin är stor hos Falköpingsextet- helhetsanslag på plattan som känns bra, håller sig på rätt sida gränsen hela tiden. ten som både andas och fi ser schackrutor men börjar man inte känna att det är bra Och de ger låtarna kraft och en stuns som när de ställer sig på scen. Låtarna har nu. Jag har alltid gillat storbandsjazz, croo- jag gillar. Never Cried Once When I Could skrivits ihop mer för att underhålla än att ners och allt det där, men ibland blir jag Have är ingen omistlig skiva men The vara poetiska och när inspirationen till att rädd när jag gäspar mig igenom nån låt på Lancaster Orchestra har en beundransvärd skriva ironiska låtar om sig själva tagit slut From This Moment on… Det är ju inte så förmåga att bygga upp stämningar och får man dra till med diverse olika teman det ska behöva vara. Överdos eller vad det skapa bilder med sina låtar. Sånt gillar jag. som rymdutfl ykter, vampyrmöten och må vara, jag känner en motvilja att höra Martin Röshammar besök i Sahara. det, trots att jag på ett intellektuellt plan AMOS LEE Trots att musiken känns välrepeterad, kan förstå att det är rätt schysst. Och när Supply and Demand och har du hört en låt har du hört alla, jag hör extraspåret Boulevard of Broken BLUE NOTE/EMI rycker det lite i lemmarna. Mo Brodén bör Dreams känner jag mig bara matt, tyvärr. Amos Lee är en underbar, underbar man. dock fundera en eller två gånger på vilken Och säger Marianne Faithful. Period. Han har turnerat med Bob Dylan, som- brittisk accent han försöker leverera, för Magnus Sjöberg maren 2003 besökte han Sverige i Norah den svengelska han har känns rätt fånig. BEN KWELLER Jones sällskap och han har på sina tidigare Samuel Olsson Ben Kweller plattor samarbetat med Chris & Thomas. LUDACRIS SONYBMG Lees fjärde album, Supply and Demand Release Therapy Vad hände egentligen med huvudkarak- består av elva välproducerade, minimalis- DEF JAM/UNIVERSAL tären William när sluttexten rullat klart i tiska, akustiska låtar. Infl uenser som Neil Cris fortsätter segertåget för den kommer- Cameron Crowes Almost Famous. Fortsatte Young och Stevie Wonder märks på skivan. siella hiphopen i USA med nya hitalbumet han med skrivandet för Rolling Stone Ma- Amos Lees kraftfulla röst är precis som Release Therapy där de vanliga gästerna gazine eller återgick han till skolan för att folksoul-soundet väldigt utmärkande. dyker upp. Ämnena är sex, pengar och satsa på en annan karriär? Den här frågan Alessandra Johansson Cavalera annat skryt (även om glädjande nog några har inte på något sätt gnagt mig, men när THE LEMONHEADS spår är politiska eller har en social nivå), jag såg skivomslaget till detta album så The Lemonheads beatsen är moderna och tajta och Ludacris stod han där, dock med snowboardåkaren VAGRANT/UNIVERSAL är verkligen på toppen av sitt game vid Shaun Whites frisyr – men ändå. Jag tillhörde aldrig Evan Dandos försvarare micken. Låter detta som en diss? Jovisst, Musiken utspelar sig precis som fi lmen då när grungen var som störst och The men det råkar vara så att Release Therapy i en tidig 70-talsmiljö där 60-talets infl uen- Lemonheads var de tippade arvtagarna till funkar trots att man inte uppfi nner hjulet ser försöker överleva. När han slår an sina Nirvana. Det blev aldrig så även om Evan igen. Humor, begåvning, studiotid med tre/fyra ackord som är uppbyggnaden till Dando hade allt på sin sida, han såg bra schyssta producenter samt stark drivkraft alla låtar spritter det euforiskt i hela krop- ut, var kaxig och hade förmågan att säga är allt som behövs för att ta plats i högsta pen på honom vilket tydligt märks när han rätt saker vid fel tillfälle, eller om det var hiphopdivisionen. Och där befi nner sig Cris så kärleksfullt låter melodierna sprudla ut tvärtom. Kontroversiell var han i alla fall. & crew. Även om han inte slagit igenom på ur munnen. Sedan dess har han harvat i ett töcken av Eminem-nivå i Sverige ännu. Detta fjärde album från Kweller har droger och halvtaskiga soloförsök. Gary Landström hög potential och med det material som Nu kallar han bandet för The Lemon- LULLABYE ARKESTRA levereras hade han lätt platsat på scen heads igen men precis som när det begav Ampgrave 1973 bredvid Todd Rundgren, Elton John sig är The Lemonheads samma sak som CONSTELLATION/BORDER och The Who. Evan Dando och det mesta är sig likt. Jag Toronto-duon Lullabye Arkestra låter Samuel Olsson får erkänna att jag blir lite imponerad av ibland som ett slöare White Stripes med LAMB OF GOD Evan Dandos målmedvetenhet, han tycker tungt, mörkt och imponerande storslaget Sacrament fortfarande att den energiska, gitarrspäck- mangel. Jag fastnar inte första gången men EPIC/SONYBMG ade poppen är den bästa trots utfl ykterna för varje lyssning charmas jag mer och mer De hette tidigare Burn the Priest. Från till americana och singer/songwriter- av de tvära kasten mellan desperation och Richmond i Virginia kommer Lamb of världen. Det är klockrena melodier och inslagen av läcker call-and-response-sång God med sin heavy metal-, trash- och extremt noga uttänkt gitarrmangel och... mellan Justin Small och Katia Taylor. Här hardcorehybrid. Enligt den romantjocka jag gillar det. Det låter inte mossigt. Bara fi nns souliga fl irtar som Y’Make Me Shake biografi n som skivbolaget skickar med så kompromisslöst. men också Bantar-Björn-tunga Bulldozer of ska de visst vara grymma musiker. Så bra Martin Röshammar Love. Möjligen fi nns risken att Ampgrave är att man tappar hakan. Riktigt så är det SEAN LENNON lite för spretig och lite för fattig på enkla givetvis inte. Lamb of God bryter ingen ny Friendly Fire rockrökare för att verkligen slå men jag mark. Vare sig inom hardcore eller trash. CAPITOL/EMI tycker att Lullabye Arkestra är ett älskvärt Så Machinehead kan känna sig tämligen Med underskön barnastämma trollbinder litet band. Och jag blir bara mer och mer ohotade av dessa snubbar åtminstone i annars vuxne Sean Lennon återigen. Och sugen på att åka till Kanada! något år till. För visst fi nns det antydningar han gör det utan att försöka speciellt Martin Röshammar till att Lamb of God kan bli något större mycket, begåvningen sitter väl till viss del LUOMO utanför Richmond. Sjunde spåret Blacken i generna – hans pappa kunde ju också Paper Tigers the Cursed Sun har en jävligt bra refräng, det här med popmusik. Och att luta sig HUUME/DOTSHOP.SE sing-a-long-vänlig hardcore med ett roligt tillbaka med en gitarr i handen verkar vara Vare sig han gör djup ambient som Vla- arrangemang. Mer sånt killar så ordnar det Seans melodi. Men denna gång funkar det dislav Delay, mörk dub som Uusitalo eller sig säkert. tyvärr inte hela vägen fram. melodiös techhouse som Luomo är det en Per Lundberg GB Låtarna är nämligen alldeles för otyd- sak som utmärker Sasu Ripattis alla alias: THE LANCASTER ORCHESTRA liga, de fl yter på utan att man kommer ljudbilden. Hans feta och fylliga sound lå- Never Cried Once When I Could Have ihåg dem i efterhand. De formar en mu- ter lika bra i abstrakta stämningssjok som ROOTSY/BORDER sikalisk massa som ligger som en klump det gör när det backar upp en jazzmelodi Med en sån albumtitel vet man nästan hur på CD-skivan. Det enda som fi nns kvar hos där Johanna Iivanainen sjunger vemodigt det ska låta. Skivan är inspelad på vischan lyssnaren är längtan efter Seans spröda vackert (Iivanainen sköter största delen i Sebbarp i Skåne och det är passande på och smått feminina sång som emellanåt av sången på Paper Tigers). Däremot är Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 11

musiken inte riktigt lika bra. Av alla hans MASTODON på att något ligger nära något annat, att alias är det Vladislav Delay som känns Blood Mountain något skulle kunna betraktas som stöld. mest personligt och angeläget. Att han sen WARNER För det spelar ingen roll, David Mead skapat ett av årets bästa album under sitt Utan tvekan är Blood Mountain en ännu är sig själv och den styrkan och den Uusitalo-namn i och med Tulenkantaja är bättre platta än hyllade Leviathan från självkänslan räcker för att övertyga. Med en annan historia. Luomo slutligen är hög- 2004. Och det är en stor glädje. oanat blås, med oväntade arrangemang; kvalitativt och oerhört genomarbetat. Så Jag har inlett varje morgon senaste många snygga poplåtar, en del kanske väl Paper Tigers är vackert, välproducerat och dagarna med att vakna till Colony of eleganta, väl uppklädda. Men de som hål- fi nurligt. Men det är samtidigt ett album Birchmen. En beroendeframkallande låt ler sig på jorden, som inte kräver lounger som inte biter sig fast lika mycket som ett med Josh Homme på stödsång och med en för att klinga fram, räcker nog för att Delay- eller Uusitaloalbum. spöklik refräng. Men redan i de tre öpp- väcka den popgen som åtminstone ligger Mats Almegård nande spåren släpper Mastodon fördäm- latent hos alla som bör höra, lyssna och ta MAD MAX ningarna till sitt effektiva sångskrivande. Tangerine till sitt hjärta. In White EP Mastodons musik kan vara ett rent Magnus Sjöberg BORDER virrvarr ibland. En sorts matematisk metal THE MEN Softade bilder på tyskar i blekt hår, vita i riffuppbyggnad, som i Capillarian Crest. Return kläder och att de heter Mad Max. Jag får Men efter några lyssningar blir det up- PLAYGROUND starka The Kelly Family-vibbar. Japp, det penbart att det fi nns ett system i kaoset. När The Men från Lund bjuder upp till här är lika blaskigt och smaklöst som en Musiken växer. dans är det svårt att inte ryckas med. kopp te serverat av snåljåpar som använ- Blood Mountain är en temaplatta på en Jag önskar så att jag kunde dansa snygg der samma tepåse 25 gånger. Men gillar du story bandet själva kokat ihop. Texterna 60-tals-dans som matchar deras musik. mycket smör på mackan så är det bara att handlar om en strävan att bestiga ett berg, Beatles-stämmor och körer symboliserar införskaffa. Riktigt kletigt. för att hitta en kristallskalle. Med den blir männens svängiga skiva. Endast en gång Mikael Barani man en bättre människa. Vi får hoppas på skivan blir det lite för mycket och det AIMEE MANN att det inte är på bekostnad av musikalisk är under låten The Cannonball Girl då man One More Drifter in the Snow talang. önskar att det fanns åtminstone en paus SUPER EGO/BONNIERAMIGO Torbjörn Hallgren att andas ut i. Sångaren Sven Köhlers röst Aimee Mann gör inte som man ska i den CERYS MATTHEWS passar musiken utmärkt och singeln If I alternativa skolan. Julskivor fi nns inte med Never Said Goodbye Can’t Have You visar bra vad som bjuds på på listan över saker man ska göra om man ROUGH TRADE/BORDER resten av skivan. sysslar med rock i singer/songwriter-facket. Tidningen Melody Maker presenterade för Alessandra Johansson Cavalera Men här tolkar hon klassiker som Winter sex år sedan en lista över rockens värsta MERCURY REV Wonderland och White Christmas men gör bråkmakare. Kurt Cobain toppade listan The Essential Mercury Rev – Stillness Brea- också en ny egen jullåt och en som hennes följd av Shaun Ryder och Keith Moon. thes (1991–2006) man Michael Penn skrivit. Åtta kom Courtney Love. På nittonde plats V2/BONNIERAMIGO Problemet är väl det väntade egent- dundrade Cerys Matthews in. Mercury Rev var bandet som dansade en ligen. Det blir aldrig mer än gosigt och Kommer ni ihåg henne? Hon frontade sommar. Efter två fullängdare onjut- mysigt och visst kan låtarna funka på walesiska Catatonia i slutet av 1990-talet bart symfoniskt skrammel tog Jonathan julafton, i bakgrunden. Men Aimee Manns och var väl egentligen enda anledningen Donohue över sångmikrofonen och gjorde egna låtar är alltid värda mer än så, de att lyssna på dem. 2003 kom hennes ett album med de ljuvaste låtar det sena kräver koncentration och gör att lyssnaren solodebut Cockahoop, en skiva som inte 1990-talet hade att erbjuda – i konkurrens inte kan slita sig från musiken. Här är satte några djupare spår även om den fi ck med Flaming Lips – innan de tappade det… mest charmigt. Synd. Ändå är det en hyfsad kritik. Nu är hon tillbaka och det är greppet och drog med sig publiken ner bra julskiva. För att vara julskiva alltså. countrypoppigt och tämligen mjukt. Men i en avgrund av likstel symfonisk pop. Martin Röshammar också helt utan taggar och kraft. Det är Det blir extra tydligt när trion nu släpper THE MARY ONETTES inte dåligt. Bara fullständigt genomskinligt dubbelsamlingen The Essential Mercury Rev Lost och tamt. Bråkmakaren Cerys Matthews – Stillness Breathes (1991–2006) och ma- LABRADOR/BORDER måste ha bestämt sig för att bli snäll. Jag giska Goddess On a Hiway radas upp jämte Det var en gång en regnig kväll i Jönkö- vill ha mer snällhet och godhet i världen. ungdomssynder och sentida luftslott. ping, det var festival och på scen stod Men när snällheten blir menlöshet, då blir Andra halvan tas upp av singelbaksidor, Picket med sångaren Philip Ekström i jag trött. radioinspelningar och coverversioner, centrum. Som nöjesreporter på lokala Martin Röshammar men det är bara ren kuriosa. Det enda morgontidningen var jag där och impone- MARIA McKEE handfasta argumentet att skaffa The rades av honom och viljan att lyckas och Live: Acoustic Tour 2006 Essential Mercury Rev, och inte bara nöja förmågan att fånga en publik. Musiken COOKING VINYL/BONNIERAMIGO sig med sitt gamla ex av Deserter’s Songs, var rätt dassig indie men att det fanns Maria McKee spelar gitarr och piano, och är obskyra tidiga poppärlan Car Wash potential, det var tydligt. sjunger som en fullblodig folksånger- Hair – och det är, ärligt talat, inget särskilt Själv har jag inte satt min fot i Jönkö- ska (tänk Joan Baez blandat med Joni starkt argument. ping på sju år och kollen på musiklivet i Mitchell). Hon sjunger om hjärtan, själar, Dan Andersson stan har jag inte längre. Inte alls. Men det vänner och religion. Gitarren är inte alltid SUZANNE MICHELLE är kul när folk från den tiden dyker upp i helt rent stämd, vilket givetvis bidrar till My Roots olika sammanhang. Som Karl Martindahl den gemytliga, äkta känsla som förmedlas HOME/BONNIERAMIGO som då var överkaxig sångare i ett band på hennes första livealbum. Det är riktigt Kanadensiska Suzanne Michelle träffade som snackade vitt och brett om skivkon- mysigt att lyssna till hur Maria samtalar svenske Anders Kronlund på en pilgrims- trakt i Italien och allt vad det var. Och med åhörarna mellan låtarna, som är vandring i Spanien för några år sedan. som Philip Ekström. Han lirade gitarr med tagna från hennes tidigare soloalbum, Det ena ledde till det andra, och Suzanne Broder Daniel på senaste turnén och The bandet Lone Justice som hon spelat med, bor numera i Östersund, tillsammans har Mary Onettes släppte en rätt trist EP på och enstaka covers. de nu sammanställt hennes debutplatta. storbolag förra året. Som bakgrund fungerar det, men På något sätt känns det rätt naturligt Men nu är bandet tillbaka på Labrador musiken kommer aldrig riktigt till skott. när man vet det. För det fi nns så mycket och det låter mycket mer spännande nu. I slutändan är det mest Marias småprat som minner om det, i större mening, Det är inget nytt under solen egentligen och uppriktiga intresse av att underhålla amerikanska arvet, på samma gång som men det storslagna ljudlandskapet funkar publiken som är behållningen. det fi nns, inte ofta, men emellanåt, en lite perfekt ihop med Philips drömskt själv- Christian Thunarf kärv norrländsk touch på låtarna. I det säkra röst. Det låter väldigt mycket Echo DAVID MEAD stora låter det dock amerikanskt, mycket & The Bunnymen och tidigt 1980-tal och Tangerine countrykänsla, av det där emellanåt lite det skulle kunna vara trist som aldrig förr TALLULAH!/DOTSHOP.SE väl överexponerade och ibland lätt tradiga men det fi nns så mycket liv, så mycket själ David Mead överraskar mig faktiskt. Det är akustiska lunkandet. Men här känns det och så mycket pondus i musiken att The länge sedan, i alla fall sedan Brendan Ben- fräscht och funkar. Lite närhet till andra Mary Onettes kommer undan. I min bok är sons debut, jag hörde någon eller några nordamerikanska band och artister, typ Be fortfarande Ian McCulloch en av de stora röra sig så ledigt mellan Beatles-pastischer Good Tanyas och Michelle Shocked. För- hjältarna och han skulle nog gilla och XTC-tongångar utan att egentligen vånansvärt överraskande och starkt. Och Lost. hålla sig kvar vid någon av dem tillräckligt framför allt emellanåt riktigt, riktigt bra. Martin Röshammar för att fastna. Struntar i att det kanske är Magnus Sjöberg ett uttjatat koncept, struntar i att tänka Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 12

ANTHONY MILLS inspelningskvaliteten sträcker sig från BJÖRN NORESTIG Ghettotrance den gamla Panasonic boom-boxen till att Hello Inside SING SANG RECORDS arbeta helt och fullt i studion. A WEST SIDE FABRICATION/BORDER Hiphopen infl uerar hans sätt att skriva. Efter kassasuccén The Sunset Tree som När jag hör det mjuka pianot öppna upp Sången och melodierna är mer infl uerade fi ck lyssnarna att fl ockas för att höra de albumet på titelspåret Hello Inside är det av ett gäng gregorianska munkar och tragiska självbiografi ska sångerna om hans ett stort lugn som sköljer genom kroppen. klassisk sång. plastfarsa kommer nu Get Lonely där han Det ensamma pianot får sedan uppback- Själv kallar Anthony Mills sin musik en lämnar det privata för att öppna upp ögo- ning av en underbar orkestrering som mix av spoken word och soul. Se det lika nen för ensamt tänkande. Med sin breda uppmanar kroppen att delta i det sköna gärna som långsam suggestiv soul. Mills berättarkonst bjuds vi in på en sagostund, gunget. sång imponerar i omfång och han har en där han med gitarr, stråk och en enkel Köpingsonen Björn Norestig har samlat häftig falsett i arrangemang som verkligen piano tar med oss in i olika situationer av ihop sina musikaliska vänner, radat upp ger utrymme för hans stämma. Plattan ensamhet. ett gäng låtar och sagt åt alla att ha roligt. är lite ojämn, men Lost är direkt en av Har du letat efter ett komplement till När alla i sällskapet sedan får sätta sitt låtarna som fastnar. Kurt Wagners kompositioner med Lamp- egna personliga avtryck är det som att Mills har hunnit med mycket musik i chop är The Mountain Goats utan tvekan stoppa ner handen i en godispåse med sitt liv. Den musikaliska banan startade svaret. enbart goda sorter. tidigt med spirituals hemma i Ohio. Han Samuel Olsson Musikaliskt blandar de Grieg, Dylan, har arbetat inom vitt skilda genrer och MY MORNING JACKET Cat Stevens med gospel och loungejazz med artister som Harry Belafonte, Sizzla, Okonokos vilket resulterar i ett sound som enklast Leela James, KRS-One, Dead Prez och Maxi SONYBMG kan beskrivas som en kloning mellan Jens Priest samt uppträtt som operasångare på Det fi nns ju plattor som tar musten ur en. Lekman, Moneybrother, Granada och Fred Carnegie Hall. Hans erfarenheter förklarar Det fi nns ju det. Här är ju då också en. Astaire. spåren av hiphop, gospel, soul och konst- Jag visste ju att My Morning Jacket kunde När sommaren är slut i sin fysiska form, musik som fi nns på Ghettotrance. Titeln på locka iväg ens själ till andra dimensioner, är Björn och hans lakejer alltid redo att få albumet är det namn som Anthony satt på men har väl aldrig egentligen upptäckt att det att kännas som den aldrig kommer att sin musik. Jag vet inte riktigt vad jag ska de gjort det, att de lyckats. Men det har de. ta slut i sinnet. kalla den, eller hur jag ska beskriva den. Och när de nu släpper en dubbel-live Samuel Olsson Intressant passar nog bra. Men bäst är om är det inte bara så att de lockar iväg ens DUSTIN O’HALLORAN du lyssnar på skivan själv. själ någonstans. Det är handgripligt, det Piano Solos 2 Therese Ahlberg är fysiskt. Det är utan pardon. Man sitter BELLA UNION/BONNIERAMIGO MOB RULES där som ett tomt skal och undrar vad som Vackert så det bitvis svider. Dustin Ethnolution A.D. hände, men inser att det inte spelade O’Halloran isolerade sig i Italien för att STEAMHAMMER/PLAYGROUND någon roll, för det är så bra. Det enda jag klämma ur sig elva stycken opus. En På tyskarnas förra skiva, Among the Gods kan känna att jag reagerar på, och det hyllning till sina hjältar Debussy och från 2004 hade de plockat in lite orienta- gäller inte bara live, är att det fi nns någon Chopin. Det här är pianostycken man liska infl uenser i någon låt som fungerade slags aura av 80-talsrock som ligger och älskar till. Det här är stycken man bäst riktigt bra. Vill minnas att jag då närde en lurar någonstans, att det fi nns en liten njuter med sin partner, Dustin O’Halloran förhoppning om att de skulle spinna vi- Psychedelic Furs-varg som nafsar ibland. är även aktuell i Sofi a Coppolas nya fi lm dare på den banan. Ett spår kallat Ain’t the Men det blir bara aningar, det blir bara Marie Antoinette. Där han medverkar på One klingar orientaliskt men mer än så har parenteser. soundtracket till fi lmen. I mina öron är det det inte blivit denna gång heller. Kanske Man rycks med, man är med, man vill musik som passar årstiden. Varmt och kallt inte så konstigt då den drygt 25 minuter vara med, man vill höra mer, man vill på samma gång. långa titellåten upptar halva skivan. Mob se, man vill se, man vill se. Man vill vara Per Lundberg GB Rules har gått åt ett progressivare håll men där. Varför är man inte det, varför var IDA OLSSON utan att egentligen släppa power/heavy man inte, inte någonsin? Man njuter och Andas solsken som grundfundament. Fortfarande har frustreras över att man inte omedelbart 8NIO/DEAD FROG de en bit kvar innan det är intressant på kan vara där, att man inte bara kan slänga Nu släpper Ida Olsson sin andra platta, allvar, men utvecklingen går åt rätt håll. på sig jackan och gå och se My Morning Andas solsken. Konceptet Ida Olsson hand- Roger Bengtsson Jacket. Och när det gäller liveplattor, kan lar om självständighet. Hon ger ut sina MOTÖRHEAD det bli bättre? skivor på det egna skivbolaget 8nio. Låtar Kiss of Death Magnus Sjöberg som Jag kan själv på skivan intygar ännu STEAMHAMMER/PLAYGROUND LISA NILSSON mer om Idas egna förmåga. Ida Olsson Motörheads förra album beskrev jag med Hotel Vermont 609 kommer under våren 2007 att åka ut på orden ”logdansrock”, ”hög standard” och COLUMBIA/SONYBMG turné tillsammans med låtskrivaren Mirva. ”likadant skiva efter skiva”. Nya Kiss of Min fråga till Lisa Nilsson är: Vart tog Turnén heter Vi tillsammans och under Death gör ingen skillnad. Bra släpp, men Brasilien vägen Lisa? den kommer man även att kunna se andra inte bättre än något annat Motörhead Jag vill hitta dit genom dig. Tror inte artister som också skriver och släpper sin gjort. jag gör det via Hotel Vermont 609. Snarare musik själva. Låtar som Andas solsken, Plattans mest spännande låt blir därför så är det Jojje Wadenius som kommer på Snooze och Lyser upp världen har poppiga balladen God Was Never on Your Side. Den besök. refränger som gärna sätter sig. Detta är akustiska gitarren och Lemmy Kilmisters Lisa Nilsson har en stor röst. I den ryms musik för de som gillade Raymond & raspiga röst är perfekta ihop, ungefär mycket. Men inte Brasilien. Enda låtarna Maria i början men som sedan insåg att som när Johnny Cash framförde Hurt. När som åtminstone nosar på Ipanema är För man inte klarade av att höra Ingen vill veta sedan hela banden hoppar in i refrängen, att ta farväl och Var det bara regn?. Vackert var du köpt din tröja en gång till. Här får med trummor och dist, hoppar bandet orkestrerade och fi na ord. Starkt av Lisa att vi liknande melodier, dock i ett mindre tillbaka till ruta ett. Men vad annat att översätta alla dessa texter till sitt moders- uttröttande fodral. förvänta från ett band som har upprepat mål. Det måste vara som att ta en planta ur Alessandra Johansson Cavalera sitt sound sedan 20-30 år tillbaka. jorden för att sätta den i annan kontinent ORBO & THE LONGSHOTS Torbjörn Hallgren och hoppas på att det ska börja växa. Genuine Handmade Rock’n’Roll THE MOUNTAIN GOATS Per Lundberg GB ROOTSY.NU/BORDER Get Lonely NOM DE GUERRE Redan titeln ger en vink vad det handlar 4AD/PLAYGROUND La La La om – även om den norska kvartetten blan- Tänk om det fanns en möjlighet att kliva NOM DE GUERRE dar upp klassisk rock med pop, rockabilly in i huvudet hos människor som vi passe- Det är ett vackert band det här. Klär sig och country. Kort sagt amerikansk musik rar. Vad är det som snurrar runt innanför snyggt. För sig elegant. Men låter framfö- som utförs med en stor portion kunnande. deras pannben? John Darnielle är en sådan rallt snyggt. Sättningen gitarr, trummor, Frontfi guren Orbo, alias Ole Reinert Berg- person som snabbt lockar till nyfi kenhet. klaviatur och Beatles-sockrade körstäm- Olsen, sjunger med en säker stämma som Det som skiljer John från de ovan nämnda mor. Loungepop som sitter kvar efter drar åt Tom Petty och har varit med och är att han inte har några problem att dela stängning. Fjärde spåret Slack vs. Lame är skrivit samtliga låtar. Att plattan delvis är med sig av sina tankar. en väldigt trevlig låt med ett grymt bra ar- inspelad i den legendariska studion Sun Under de gångna 15 åren som han rangemang. Symfoniloungepop helt plöts- märks inte på ljudet men har säkerligen delat med sig av sina alster har han hunnit ligt. Glöm inte att kolla in de skitsnygga skapat en stämning och gett inspiration. släppa ett otal skivor, kassetter, vinyler och skjortorna på www.nomdeguerre.se, det är Kanske var de dock lite väl andaktsfulla. annat lyssningsbart. Musiken har hunnit värt hela besväret. För trots ett högklassigt material saknas byta uttryck från lo-fi till americana och Per Lundberg GB Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 13

det en aning glöd och jävlar anamma. Med de senaste åren tycker jag att du inte får ner på den lilla skara power metalfans andra ord känns låtarna alltför välputsade. missa Précis. som fi nns att tillgå. Robert Lagerström Martin Röshammar Petra Sundh OXFORD COLLAPSE POETS OF THE FALL LIONEL RICHIE Remember the Night Parties Carnival of Rust Coming Home SUB POP/BORDER PLAYGROUND ISLAND/UNIVERSAL Det är så oerhört upplyftande att denna Vårt grannland i öst har under de senaste Den är smörig, söt och innehåller mycket gamla grunge-etikett fortfarande spottar året verkligen exploderat rent musikmäs- love. Coming Home är en moodare. Är ur sig intressant och fräsch musik. Oxford sigt och visat att de kan leverera band du på deppigt humör när du sätter på Collapse är precis lika intressanta och som tål att exporteras. Poets of the Fall skivan garanterar jag att fl er depp-känslor småkonstiga som bandnamnet antyder. överraskar och kommer antagligen inte kommer dyka upp. Är du däremot lycklig Det är ömsom rakt på sak och ömsom att hamna i samma skivhyllor som deras kommer säkert fl er pirr och spritt i benen svävande ofta med en sång av den gällare landsbröder erövrat. Detta behövs för att kännas av. Det går ju inte att komma ifrån och smått raspiga varianten. Med en tjock få en bild av det fi nska musiklivet som att Lionel Richie är och alltid kommer att pastellkrita drar jag paralleller till Built To lite mer mångfacetterat, jag tror att den vara Lionel Richie – mannen som slog ige- Spills naiva indierock som alltid innehållit kanske lite mognare publiken kan känna nom med The Commodores debutalbum en grym mix av allvar och humor. Samma sig lockade av detta. Machine Gun för typ 30 år sedan. Jag älskar sak gäller här. Det är musikaliskt väldigt snyggt, Lionels Hello. Och konvolutet som innehåller en ganska tidlöst, även om man lite elakt Hans kanske bästa låt någonsin Say You massa technicolor-liknande bilder är helt skulle kunna tycka att de inte ”hängt med” Say Me fi ck ett ton utmärkelser. Men vad fenomenalt. i utvecklingen utan kanske skulle gjort Lionel inte fattade då var att han borde Mikael Barani större succé för tio år sedan. Det handlar lagt av när han var på topp. På 90-talet PAPA ROACH om en romantisk ganska snäll form av försökte Lionel hotta upp sin musik på The Paramour Sessions rock, kanske med en ådra av amerikansk plattorna Time och Louder Than Words för GEFFEN/UNIVERSAL radiorock, som faktiskt växer i takt med att hänga med – viket resulterade i fi asko. Ordet ”sessions” i albumstiteln tyder på antalet lyssningar. Det känns överhuvud- På senaste plattan Renaissance återgick att bandet idag är en grupp musiker. Och taget väldigt amerikanskt, på ett positivt han så till sitt gamla jag med musik som det märks i The World Around You. Det sätt. Öppningsspåret Fire kan däremot få lät ungefär likadan som när han var märks dock inte i lejonparten av gruppens en att tvivla, men materialet på plattan i som mest poppis. Coming Home är ett partajiga tuggummirock. Bandet satsar övrigt är fullt godkänt, det tenderar ibland mellanting. Hans texter handlar givetvis helst på kontraster, lugna verser med att bli lite småtråkigt, men de klarar fortfarande uteslutande om kärlek, vad feta refränger, men eftersom temat är så ändå att balansera upp det hela med en annars? Det sorgliga är att den 55-åriga återkommande blir det gäspigt hur mycket oidentifi erbar känsla som gör att man soullegendens låttitlar fortfarande heter energi de än sprudlar av. gärna slänger i plattan i CD:n igen. Kanske Up All Night, eller handlar om att han inte Jag får intrycket av att Papa Roach beror detta på att medlemmarna i Poets of vet vad kärlek är, som på I Call it Love. Nej, försöker vara tuffare och coolare än de har the Fall är duktiga musiker, och de kom- det här funkar inte Richie. Lägg ner eller täckning för. När jag intervjuade sångaren mer säkert att få den uppmärksamhet de börja skriva vuxna ballader om att åldras Jacoby Shaddix hade han inte läst Mötley förtjänar. ihop istället. Crües The Dirt, men hävdade att han med Petra Sundh Therese Ahlberg säkerhet har gjort allt som står i boken. KID KONGO POWERS RIOT Som om det var ett viktigt mål att göra Solo Cholo Army of One samma saker bara för att leva upp till en TRANSSOLAR/BORDER METAL HEAVEN/BORDER medial bild av vad rock är. Det fi nns en rå och subtil enkelhet hos Riot från Brooklyn har spridit distorsion Men det kanske bara är jag som är Kid Kongo Powers jag gillar. Och även om omkring sig sen mitten av 70-talet och fördomsfull? Trots detta – visst är My Heart det inte alltid är helt lätt att ta till sig, är nu aktuella med sitt trettonde album. is a Fist en fi n titel, och Time is Running fi nns det där råa, det där autentiska alltid Tycker först det är märkligt att jag aldrig Out en ganska svängig dänga. väldigt närvarande. På något sätt som en stött på dem tidigare. Efter tolv låtar där Torbjörn Hallgren Foetus extra light eller ett Cop Shoot Cop Riot varvar friskt mellan andraklassens PERNICE BROTHERS light. Som en bluesigare introduktion till NWOBHM, de värsta pophårdrocksblund- Live a Little ett land av Twin Peaks-karaktärer, en yta rarna ur Kiss-repertoaren och svajig AOR ONE LITTLE INDIAN/BORDER som bara nuddar vid vad som fi nns, vad förstår jag varför våra vägar inte korsats Han ger ut skivor under olika namn i som eventuellt döljer sig bakom tonerna, förr. ungefär samma genre. För vare sig det bakom den aldrig putsade fasaden. Ibland Roger Bengtsson handlar om Joe Pernice, Pernice Brothers som ett soundtrack till en obehaglig dröm, ROOTS CIRCUS eller Chappaquiddick Skyline handlar det ibland som ett soundtrack till ens liv; ett The Roots Circus om bländande popmusik med lätta drag soundtrack man egentligen inte vill höra, SWINGKIDS/BORDER av Morrissey och Beach Boys. Joe Pernice eftersom gränslinjen verkar så spröd, så Jag hörde Roots Circus redan innan som- är hela tiden en lysande låtskrivare som tunn. Ena stunden smekande och trevan- maren. Deras sköna If You Love Somebody sjunger med en melodisk och smått vis- de; alltid på gott humör, gott och tryggt, avslutar Gillis reggaepropaganda där de kande röst vilken emellanåt påminner om för att brista ut i hån, spe och mörka fl esta svenska reggae-akter fi nns med, David Bowies. Men på Live a Little vill det hemligheter och avarter, alltid utan direkt framförallt akter släppta på Swingkids. sig inte riktigt. Det beror inte på låtarna förvarning. Kanske just därför. Som någon Nu släpper Roots Circus sitt självbetitlade utan på den jämntjocka produktionen, det sa: det är som surströmming för oinvigda; debutalbum The Roots Circus. Skivan visar väna soundet, som efter ett tag förvandlar det verkar otäckt och äckligt, men till sist upp ett moget debutband med fokus på materialet till en jämntjock gröt. Det fi nns kan man inte låta bli att älska det. melodier som sätter sig direkt och inte inte tillräckligt mycket som sticker ut. Synd Magnus Sjöberg lämnar dig. De har ett mäktigt sound, inte på så rara ärtor. Men själv fortsätter jag att RHAPSODY OF FIRE direkt likt något annat från Swingkids. lyssna på Joe Pernice genom Chappaquid- Triumph or Agony Det jag gillar mest är att de har starka och dick Skyline och Scud Mountain Boys. PLAYGROUND varierade låtar. Skivan är inspelad i Live it Robert Lagerström Ett band i genren power metal, tidigare Up Studio och mastrad av en av Europas BENOIT PIOULARD känt som enbart Rhapsody, som låter vassaste reggaeproducenter, Andreas Précis exakt som de förväntas göra. De basunerar ”Mastah L” Larsson. Andreas har verkligen KRANKY/BORDER ut att tillägget av de två orden i deras jobbat hårt med att få fram Roots Circus Han heter Thomas Meluch, är från Michi- bandnamn skulle innebära en nytändning, musikaliska kvaliteter utan att kompromis- gan men kallar sig för Benoit Pioulard och men vart denna ägt rum är mig en gåta. sa med det tunga fräscha sound som han det han pysslar med här är riktigt, riktigt Dessa italienska allvarliga män levererar annars är så känd för. Resultatet är fet bas bra. Åtminstone stundtals. Det är distat, muskler, överpretentiösa melodier med en och sköna melodier. I like! Håll utkik efter atmosfäriskt, inte sällan samplat och hela smått infantil förkärlek för krigsromantik, singeln Ups and Downs där Linda Glads tiden med en poppig känsla. Electronica kastratsång, pampiga keyboardslingor i röst är helt oemotståndlig. och lågmäld gitarrpop i ett eller gammalt en enda stor kletig sörja. Det är värdelöst Therese Ahlberg och nytt i en salig blandning, kan man tråkigt, och det känns som samma låt RUFFIANS också säga. Faktiskt är det inte alltför långt upprepas gång på gång. Triumph or Agony Desert of Tears från det fransmannen Syd Matters (Jonat- är enligt de själva tänkt att ta dem till det METAL HEAVEN/BORDER han Morali) pysslar med och eftersom hans högsta skiktet av metalhimlen, och visst, Ännu ett band som hållit på sen tidigt 80- skivor är bland de mest underskattade nog kan det bli så. Tillsammans med band tal, lagt ner verksamheten och återkommit som Manowar kan de säkert sitta och titta under 00-talet. I Ruffi ans fall är det kul att Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 14

de plockar upp handsken igen. Hederlig än så här för att komma fram i dagens THE SHADOWS och stabil heavy metal med, en för genren, musikklimat. Greatest Hits Live utomordentlig vokalist i Rich Wilde. Linda Hansson EAGLE/PLAYGROUND Kommer på mig själv med glåpord mot NIKOLA SARCEVIC Tja, vad säger man? The Shadows, en synthare på tungan vilket jag tolkar som Roll Roll and Flee gång Cliff Richards kompband, har hållit ett positivt betyg på Desert of Tears. BURNING HEART/BONNIERAMIGO igång i 40 år, och håller igång än. Den här Roger Bengtsson Det måste vid det här laget vara ett faktum liveplattan är inspelad 2005. Och på ett SAIDIAN att väldigt många frontfi gurer drömmer sätt får man ju ändå säga att med tanke på Phoenix om att någon gång göra en solokarriär. det låter det förvånansvärt vitalt. Men ofta METAL HEAVEN/BORDER Och det kan man förstå. Att hitta en annan märks det också att det går lite långsamt, Tyskars musiksmak är ett kärt ämne när sida av sin musikalitet och att, tack vare att det såsar ihop sig, att det inte fi nns det ska skämtas på andras bekostnad. sitt bands (eventuella) framgångar, ha en den energi som egentligen behövs om Saidian är inte bara tyskar, de anammar chans att göra verklighet av de låtar man man av andra skäl än nostalgiska ska söka dessutom själva urtypen av den melodiska skrivit på sängkammaren. Det känns som uppskatta den här plattan. För det blir rätt (power) metal som – fullt förståeligt – drar en naturlig utveckling att gå. För vissa bara rutin. Även om det fi nns en vilja av till sig en och annan belackare. fungerar det väldigt bra. Om man ser ett skönt skimmer över versionen av Don’t Vi snackar dominerande keyboards, till Sverige känns Jenny Wilson, Kristofer Cry for Me Argentina så går det inte många en överambitiös sångare som inte skäms Åström och kanske till och med Håkan sekunder innan man tröttnar och ledsnar. för skitnödiga falsettsprång och att det Hellström som utmärkta exempel. För Att det sedan tar 26 spår innan ledmotivet engelska språket då och då kläds i tysk andra går det okej. Som för Dennis Lyxzén Apache dyker upp, även den lite väl trött, uttalsdräkt. och hans sidoprojektet The Lost Patrol. gör det inte bättre. Som sagt, nostalgi, Summa summarum är Phoenix en kul Jag kan inte låta bli att placera punk- men inte mycket mer. skiva, men kul på fel vis. rockbandet Millencolins sångare, Nikola Magnus Sjöberg Roger Bengtsson Sarcevic, i samma kategori som Lyxzén. SILICONE SOUL SAMIAM Förutom att ge ut sina skivor på samma Save+Our+Souls Whatever’s Got You Down bolag, började båda med att göra lugnare SOMA/DOTSHOP.SE BURNING HEART/BONNIERAMIGO singer/songwriterskivor, för att sedan, på När låten Fearmakers sätter tonen i inled- Youth Groups Skeleton Jar är i mitt tycke uppföljarna, höja tempot en aning samt ningen på SOS är det nästan så man kan en av 2004 års bästa plattor. Fortfa- addera blåsinstrument till de enkla arrang- tro att Leftfi eld rest sig ur graven. Flytande rande överraskar låtarna och de strålande emangen. syntmattor, orientklingande melodier och melodierna kan med lätthet förgylla livet Vid lyssningen av Nikolas andra en mässande röst som hypnotiskt leder oss närhelst skivan plockas fram. Samiam är soloskiva är det ett ord som förföljer rakt in i ett album om vårt samhälle. Hade inte på något sätt identiska med Youth mig; stompigt. För det här är en skiva där sedan följande spår, Damascene Moments, Group men då och då blir jag lika förstum- stompiga trummor och direkta blås står låtit lite fl äskigt fylligare så hade det varit mad av de superba melodierna som dessa i centrum. Uppblandat med lunkande Leftfi eld, men det gör den inte. Den låter punkrockare får ur sig. Synd då att de gitarrer och Nikolas entoniga röst. Men rätt tunn i sin ekande cowboyutstyrsel. inte kickat Jason Beebout och plockat in av skivans elva spår känner jag att det är Resten av skivan håller inte heller i jämfö- någon mer skönsjungande individ. Hur sex låtar för mycket. Det blir inte mer än relsen. Silicone Soul må ha gjort sitt mest jag än vrider och vänder på Whatever’s Got just gitarrer, blås och sång. Inget djup och genomarbetade album någonsin, men det You Down ser jag i huvudsak kakmonstret ingen mening. Och som så många andra räcker inte så långt som att bli en klassiker framför mig. skivor i denna kategori kunde jag lika som Leftism. Roger Bengtsson gärna klarat mig utan den. Mats Almegård GÖRAN SAMUELSSON Linda Hansson SKRÖMTA 29/30 SEAFOOD Grejhojta! FERGUS/CDA Paper Crown King TONGÅNG På ett sätt får man ju ändå se honom som COOKING VINYL/BONNIERAMIGO På något sätt känns det både härligt och en veteran, Göran Samuelsson, trots att Ännu ett överfl ödigt band i en redan lite vemodigt, lite avundsjuk är man ju han inte speciellt ofta fått bryta igenom till överfl ödig fåra av musik. Seafood kommer ändå på det järngrepp Jämtland haft som de allmänt kända. Han har ju varit med knappast att göra intryck på någon annan modern svensk folkmusiks inspiration. Att ett tag, det har blivit uppemot tio plattor, än polarna i innersta kretsen. det nu när Skrömta vidgar Sverige på bred- och med tanke på hur det låter känns det Jag skulle vilja se den reklamkampanj den till att omfatta även Ångermanland i ändå lite märkligt att han inte är ett större som försöker sälja Seafood med positiva det folkmusikaliska förutom bandnamn namn än han är på riksplanet. Välgjord, argument. Det är lättare att hitta på argu- och albumtitel saknas de här särpräg- mogen ibland rockbluesigt tillbakalutad, ment mot att lyssna på dem: smyghårda lade, vassa, ibland obegripliga, men ack lugnande, vislik, seren musik – Göran emogitarrer utan fi ness och inspiration. så viktiga, märgfulla och glädjegivande Samuelsson hade mer än en musikalisk En sångare helt befriad från utstrålning, dialektala uttrycken. Det är framför allt närhet till Totta Näslund. Inledningsspåret karaktär och mening. Verser som låter det jag känner när jag lyssnar. För även Blommig blå syrén är hans hyllning till som refränger och refränger som låter som om musiken inte är ångermanländsk i sig Totta. Musikaliskt fi nns det få saker att verser. Som ett Interpol utan äkta mörker. så känner jag det hade gett en sån mycket anmärka på, även om det ibland känns Som en trött valkampanj utan substans. större fyllighet och gyllenhet till musiken. lite ojämnt i framförande, ibland intensivt, Smakrikt som en färsk maträtt när man är Okej, nu är det att ge sig in i hela Skrömtas ibland väl distanserat, ibland på något sätt förkyld. Uppiggande som ljummet kaffe. varande, och det vill jag inte. Men jag sak- avmätt. Som på rutin. Där tappar Göran Etcetera etcetera. nar det. Rent musikaliskt är det ändå en mycket av det som kunnat vara så mycket Christian Thunarf svensk, allmän, ursvensk, ton som ligger i mer. SELASEE botten, vilket låtskrivare Matti Norlin ska Magnus Sjöberg Run ha all heder och ära av. Men ofta känns JOSEFINA SANNER RUNNING DREAM/IMPORT det lite väl fyrkantigt, utan det där otvugna Josefi na Sanner Född i Ghana gick bagaget till Colorado via fl ytet, utan det naturliga drivet, även om PROMISING/CDA Utah och Kalifornien. Selasee Atiase har nu spelglädjen fi nns där. Sammantaget, i alla Det känns svårt att inte tänka på Elin tagit steget från sin world music-grupp till fall på skiva, känns det lite stelt. Kan tro Sigvardsson när jag hör Josefi na Sanner. solodebuten Run. och hoppas att det är bättre live. Och kul Allt från omslagets snirkliga illustrationer, Av elva låtar är det inledande titelspå- att folken lever och verkar vital i Ånger- till munspelen som dyker upp på fl era ret Run som ger störst behållning med sin manland. Inte längre bara natta i Näsåker. låtar, påminner om Elins debut. Och jag stillsamma trubadurreggae med blås och Magnus Sjöberg gillade Elin Sigvardsson när hennes skiva guppande whop-whop-kör. Under skivans PF SLOAN kom, även om jag nu, något år senare, kan gång gör alla infl uenserna sedan att det Sailover tänka att en del av låtarna var lite väl enk- blir alltmer osammanhängande. En skvätt HIGHTONE/BORDER la och enformiga. Men det som Elin hade i Angelique Kidjo, en hel del Jack Johnson, Alla har vi säkert hört Eve of Destruction, form av en behaglig och speciell röst, samt ett uns rap-sjungande Wyclef. Run är world men då med Bobby McGuire eller kanske ett personligt tilltal, har jag svårt att hitta music i dess ordagranna betydelse; 1000 Johnny Thunders. Mannen bakom klas- på denna skiva. Det fi nns ingen intimitet, intryck och känslor inklämda på ett enda sikern heter PF Sloan. Efter 30 år kommer varken i Josefi nas röst eller i produktionen, album. Det blir fort ganska trångt. han tillbaka och tar hjälp av bland annat och låtarna lunkar på i samma takt som så Erik Hjortek Lucinda Williams, och det kan behövas för många före henne, som befi nner sig i den det är sannerligen en blek och medtagen svenska singer/songwritergenren. Nej, det man som träder fram ur skuggan. behövs lite mer inspiration och innovation Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 15

Många countryrockmän blir bättre med Ibland påminns jag till och med om hur På nya Fabler från Bällingebro får åren men inte Sloan. Skivan berör mig inte bra Björk kan vara. Speciellt i glasklara jag förstås allt det där. Kryddat med en det minsta. Sloan når inte Bob Dylan till Where Do People Go? Som dock rockar loss väldigt vacker duett med skivaktuella knäna, för att göra en tydlig jämförelse på ett sätt som isländskan aldrig gjort. Nina Ramsby. En näve näring är bland med en man ur samma tradition. Rösten Gary Landström det fi naste Stefan Sundström spelat in. är matt och när sista låtens sista ton dör SQUAREPUSHER Även kärleksförklaringen till sommarhu- ut lämnar den inte ens en känsla efter sig. Hello Everything set i släktens Dalarna i Vikmanshyttetrall Det enda som fastnar är Lucinda Williams WARP/BORDER är fi n, okonstlad och faktiskt stillsamt livsbejakande sång i inledningsspåret Sins Tom Jenkinson verkar haft som övergri- rusig av förälskelse. I 1900 gör han en of a Family. Egentligen är det inget fel pande princip att just säga hej till allt lååååååååååååååååång betraktelse av på låtarna, det är bra melodier men de på Hello Everything. Det börjar i smått 1900-talet, den är mer än 16 minuter lång framförs på ett sällsynt tamt och tråkigt lyckorusiga låtar som Hello Meow som och det blir lite för svamligt, lite för lite sätt. Med rätt person vid mikrofonen hade pumpar igång skivan med knorrande melodi och lite för ofokuserat. skivan kunnat väckas till liv, men nu läm- acid-basar och spretiga klanger eller Men som alltid har Stefan Sundström nar den mig oroväckande likgiltig. Sloan Theme From Sprite som luktar funkjam gjort en skiva som säger väldigt mycket borde hålla sig till att komponera åt andra med glimten i ögat. Men precis när det är om det land vi lever i. Imponerande är istället för att sätta krokben för sig själv. läge att tänka saker som ”Squarepushers ändå ordet. För övrigt är Charlie Engstrand Han lägger till och med en matt dimma öppnaste och piggaste skiva hittills” vrider Sommar min nya idol. Han har skrivit text över sina egna hits. Måste han komma han om reglagen totalt. Sex minuter långa och musik till Haren och nyss nämnda tillbaka och förstöra för sig själv? Jag blir Vacuum Garden är ett ljudexperiment i En näve näring. Det är en man som sitter så trött… Gäsp… Pan Sonics kölvatten – med statiskt lång- uppe i hälsingeskogarna och skriver musik. Mathilda Dahlgren samma drones som inte hittar någon väg Och som han gör det. Landsbygden lever. I SLOWLIFE ut. Sen tillbaka i mer bekanta Squarepus- allra högsta grad. What You Fear is What You Get her-omgivningar med snabba och tvära Martin Röshammar WORSTON/BASSTONE basrunkande breakbeatkast i The Modern SWOLLEN MEMBERS Så fort något band sjunger om att leka Gud Bass Guitar innan det är dags att avsluta Black Magic blir jag skeptisk. Finns det inga nya teman med ett industrimusik-experiment som TVT/BONNIERAMIGO att sjunga om? Djävulen bjuder på ost och inte skulle ha skämts för sig på en scen Albumet har hela 21 spår men det går vin eller något? Okej, Slowlife lirar rockig med Einstürzende Neubauten. Tveklöst snabbt och jag trycker direkt på repeat- hardcore. Till sin fördel har de att de fak- en udda samling låtar. Lika mycket utan knappen utan att tveka. Det här är rak tiskt använder sig av lite schyssta melodier tvekan att Tom Jenkinson faktiskt gjort sitt och skön hiphop, ganska old school. Mitt i bakgrunden. Ibland låter de till och med bästa album någonsin. huvud har svårt att vara stilla, och vill gå som Foo Fighters plus en injektion av jäv- Mats Almegård på konsert. Det är liksom svårt att lyssna lar anamma. Men det känns inte särskilt PAUL STANLEY utan att bli engagerad, även om skivan är piggt. Ett decennium för sent för att det Live to Win lättlyssnad. Men den skulle aldrig funka ska kännas intressant och fräscht. NEW DOOR/UNIVERSAL som lite skön bakgrundsmusik på väg till Mikael Barani Ja, vad ska man säga när gamla hjältar jobbet, den är för mycket in your face för SODASTREAM blir senila. En gång i tiden när Paul sjöng det. Reservations Detroit Rock City var han tuffast i världen. Det är ett ganska rått och hårt sound, HAUSMUSIK/DOTSHOP.SE Nu är han en selleristjälk av sitt forna jag. men skönt. Kanske just därför som det Sedan Karl Smith och Pete Cohen vallfär- På samma vis Jon Bon Jovi skulle gå ensam är skönt. Det är så enkelt på något sätt, dade till indiemecka Melbourne i slutet av försöker den gamle Kiss-charmören gå genomarbetat men inte tillkrånglat. Jag 90-talet har de släppt tre fulländare. Deras solo. Men där Jon lyckades så går Paul bet. vågar inte gå så långt som att säga att det fjärde, Reservations, har alla förutsätt- Vet inte vad det beror på. Dåliga låtskri- här är hiphop när den är som bäst, men ningar att fälla mig. Jag faller nämligen för vare kanske. Det hela blir fl äskpannkaka. det är inte långt ifrån. I like a lot! medhårsstrykande pop med lagom doser Per Lundberg GB Sara Thorstensson stråk och blås bakom feminina mansstäm- STRIKE ANYWHERE TAKE 6 mor, gång på gång. Dead FM Feels Good Antingen har Reservations otur och FAT WRECK CHORDS BHM kommer i vägen precis när mitt softpop- Detta är den fjärde fullängdaren från Denna könlösa och välansade gospel mått är fyllt eller också är det så tråkigt dessa energisprutande amerikaner, och blir snabbt ointressant för en ateist som som det låter. Välproducerat, sofi stikerat kanske dessutom deras bästa. Med mindre undertecknad. Denna extrema gudfruk- men oengagerat. aggro och mer punk-känsla gör detta till tighet förvandlas lätt till mesigt fåneri i Jag läser att “Reservations is the sound en riktig fullträff. fi na kläder. Take 6 står för den moderna of a Melbourne winter” och kanske fi nns Sångaren Thomas Barnett har fortfa- gospeln som snarare försöker nå till r’n’b- förklaringen till den ganska platta depp- rande vett att skrika lika kraftfullt som en musikens territorier än tillbaka till kyrkans ambitionen i att Melbourne saknar riktig överviktig femåring med överdimensione- rum. Mammon är inblandad gissar jag. vinter. Åtminstone i betydelsen konstant rade stämband som blivit utan julklappar Gary Landström gråslask, minusgrader och Canadian på julafton. Musikaliskt dansar gitarrerna RYAN TEAGUE Goose–kopior. fram på ett lagom brutalt sätt som gör att Coins & Crosses Reservations har defi nitivt ljusglimtar, det stundtals blir nästintill omöjligt att TYPE/DOTSHOP.SE som countrydrivna Twin Lakes med sin försöka stå still. Snygga samspel mellan Efter förra årets sparsmakade Six Preludes sprudlande dubbelbas och pianobaserade stränginstrumenten och snabbt pumpade återvänder Ryan Teague med en skiva Anniversary, men däremellan är det mest trummor, till ömsom lättillgängliga melo- som i jämförelse fått svälla som en fl uffi g lattemusik. Som varken berör eller stör dier, ömsom inspirerande stämbandsmör- maräng. Men inte i betydelsen sliskigt och och får mig att längta efter Kings of Conve- dande skrik. En snäll form av hardcore, sött. Bara större och luftigare. Fortfarande nience. helt enkelt. Ibland får man nästan känslan hörs Steve Reich-infl uenserna när unge Matilda Gustavsson av gammal Bad Religion, fast i en väldigt herr Teague komponerar – vare sig det är i MARIA SOLHEIM mycket mer modern form. datorn med elektroniska ljud eller om det Will There Be Spring Petra Sundh är när han låter Cambridge Philharmonic KKV/IMPORT STEFAN SUNDSTRÖM släppa på för fullt i stråkseglen. Men det Unga norska skribenten och stjärnskottet Fabler Från Bällingebro är när han bråkar loss med skrapande Maria Solheim släpper vid 24 års ålder NATIONAL/BONNIERAMIGO datorljud i Accidia som de rätt pompösa sin fjärde platta och i höst kommer även Stefan Sundström är en av de få artister stråkarna får lite motstånd att jobba emot. debutromanen. Så livet står inte stilla för man vill ha som de alltid är. Man vet att Coins & Crosses är vacker, pastoral och svä- denna småstadstjej. Och Will There Be han hade stövlar på sig till och med i stu- vande. Men den hade vunnit på att vara Spring är en riktigt underbar liten singer/ dion. Man vet att håret blir bångstyrigare lite mer oslipat rå. Six Preludes är trots songwriter-pärla. Lågmäld, fi nkänslig men för varje dag som går och man vet att det de höjda ambitionerna här fortfarande glödande och otroligt levande trots sin är melodisk visrock det handlar om. Med favoriten. sparsamma instrumentering. åren har man lärt sig hur han skriver sina Mats Almegård I känsla påminner hon om Stina texter, det är en blandning av rakt-upp- SANDI THOM Nordenstam. Eller andra lite aviga artister och-ner-historier från Sverige och minst Smile… it Confuses People som Karin Dreijer eller Anna Ternheim. sagt syrliga sågningar av samma land. Och SONYBMG För musiken är lite mystisk samtidigt som det är så jag vill ha honom med vinglig, Sandi Thom är tjejen som hela sommaren Maria Solheims smygande röst smeker dig pratig och skrovlig röst. lyckats fylla ut radioskvalet, sjungandes I medhårs. Resultatet blir ytterst njutbart. Wish I Was a Punkrocker (With Flowers in Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 16

My Hair). Denna uppnosiga låt, där Sandis föredettingar, B-sidor, en Beck-cover och det lämnar efter sig en känsla av irritation röst står i fokus och där instrumenteringen några nya skapelser. Samt en DVD som och frustration över att vem som helst kan endast består av percussion och körer, väl- dokumenterar inspelningen. Trots att släppa en skiva idag. För det här faller digt catchig och lättnynnad till en början, Acoustic Extravaganza mest känns som alldeles platt. men något irriterande efter ett tag. Mina ett sätt att blidka fansen i väntan på nya Linda Hansson förväntningar på skivan var att låtarna fullängdaren, som beräknas landa nån LEE VAN DOWSKI & QUENUM skulle visa prov på samma uppnosighet, gång 2007, föredrar jag den framför Eye As Told On the Eve of… men att det skulle ha tagits ett steg längre. of the Telescope. Det jag tidigare mest SOMA/DOTSHOP.SE Men förväntningarna infrias bara till en tänkt var mainstreampop á la Dido doftar Lee van Dowski har vi kunnat njuta av del. plötsligt snygg country och folk. Dessutom på bland annat Bpitch Control tidigare. Det är trevligt på de låtar där Sandi för- är det fl era melodier som sätter sig, hårt. Hans dubanfäktade minimaltechno bjuder söker vara en modern Joni Mitchell. Med Girl & the Ghost är originell och jag diggar alltid på lite överraskande vändningar svängiga låtar fyllda av handklapp och Cranberries-känslan i Gone to the Dogs. och framför allt ett rejält gung. Det är oooh-ande körer tar hon kommandot och Men som mest glad blir jag av skivans inte första gången han slår påsarna ihop visar var skåpet ska stå. Men när tempot inledande countrygung som följs av Kates med Quenum, de samarbetade redan på sänks och instrumenteringen tonas ner blir starka röst deklarerandes ”I am a pain in två år gamla tolvan Extension. Men den det, om inte ointressant, så lite tråkigare your ass” – sällan har ordet ass uttalats så här gången handlar det om ett album. De och mer intetsägande. Och där I Wish I attraktivt. lär ha packat väskorna och dragit till en Was a Punkrocker var naiv och charmig blir Matilda Gustavsson stuga i de schweiziska alperna i två veckor. mycket av det andra bara naivt. Och säger TY Inte för att det hörs på soundet. Det fi nns inte så mycket. Som just radioskval. Closer inga smältande istappar eller gnistrande Linda Hansson BIG DADA/DOTSHOP.SE snö här. Bara en lång rad underbart dub- TOKYO DRAGONS De fl esta stilarna ryms på detta album, biga technolåtar som sprakar mörkt och Come On Baby EP trots att det är en hiphopskiva. Ty blandar melodiskt. ESCAPI/SOUND POLLUTION friskt rap med ganska mycket funk (som Mats Almegård Charmiga Tokyo Dragons från London i old school med blåsarrangemang), lite WALLS OF JERICHO släpper en stödmacka i väntan på nästa pop, electropop och dancehall. Det skulle With Devils Amongst Us All studioalbum. Bandet har beskrivits som lätt kunna bli spretigt men det blir det ROADRUNNER/BONNIERAMIGO pojkrumsrock och den beskrivningen är faktiskt inte. Han lyckas hålla ihop det Walls Of Jerichos låtar är som att vara fortfarande passande. Alltså – ett pojkrum och blandningen gör det här till ett skönt fotsoldat i det militära. Det fi nns ingen med planscher, kläder och tapeter från varierat album. plats för refl ektion utan bara köra stenhårt 70-talet. Ty har tidigare sysslat med spoken framåt utan att tänka. Framåt tills framåt På Come On Baby EP fi nns futtiga tre word, vilket man kan tänka sig. Han spot- inte längre existerar utan enbart galen- nya låtar att imponera med. Stilen är tar fram de ganska kluriga texterna med skap ackompanjerat av granatregn och fortfarande AC/DC möter gamla Kiss, alltså enorm frenesi och jag kan tänka mig att svepande kulspruteeld. Just när jag tror att inget nytt under solen. Tokyo Dragons är han är bra live. Det fi nns många bra låtar mina öron håller på att balla ur kommer långt ifrån pretentiösa och långt ifrån wan- på albumet, till exempel The Idea med De balladen No Saving Me. En Evanescence- nabes. Det vinner de på. Roligaste låten är La Soul som lika gärna skulle kunna vara liknande bit som inte alls passar in på High on Hate, som också har en spännande med på någon av deras skivor. Lugnare skivan. Sen två snabba låtar i följd. text. singeln Closer och Oh! höjer sig också över Det går snabbt i alla fall. Torbjörn Hallgren mängden. Mikael Barani PETE TOWNSHEND Den här skivan är inte fantastisk men DONATO WHARTON All the Best Cowboys Have Chinese Eyes bra är inte så dåligt det heller ibland. Body Isolations Deep End – Live Sara Thorstensson CITY CENTRE OFFICES/DOTSHOP.SE Another Scoop UFO Tillsammans med Anita Leib har Donato White City The Monkey Puzzle Wharton tidigare gjort en del videoinstal- SPV/PLAYGROUND SPV/PLAYGROUND lationer på muséer i Tyskland. Denna gång Återutgivningen av Pete Townshends Tillbaka i nygammal sättning. Phil Mogg står hans musik på egna ben, men det är soloutfl ykter fortsätter med fyra av de bakom mikrofonen och Vinnie Moore på inte svårt att tänka sig detta album som tveklöst sämsta plattorna i The Who-gitar- gitarr. Det hela låter tragiskt förutsägbart. ytterligare ett soundtrack till konstnärligt ristens 40-åriga karriär. White City är hans Gubbrock när den är som allra sämst gryniga fi lmer. Det handlar om stillsamt kanske pretentiösaste och ointressantaste kanske. Tänk alla miljoner kronor skivbo- skiftande stämningslägen snarare om temaalbum. Med rockstjärneperspektiv lagen skulle kunna lagt på att brottat ned melodier. Själv nämner han Mogwai, på ghettovåldet och sömnpillret David downloadmonstret med vettiga betaltjäns- Radiohead och Vladislav Delay som inspi- Gilmour från Pink Floyd på gitarr är det ter redan för tio år sedan eller gett ut ett rationskällor och det är inte utan att det svårt att stå ut med ens de två låtar som utsvultet och skitbra band. En del av mig hörs. Rent musikaliskt ligger det närmast ändå håller måttet. Deep End – Live är en blir rasande när jag tänker på det. Övriga Delays ambient – utan att vara lika fet och präktig liveplatta med, typ, husbandet delar av mig rycker bara på axlarna åt massiv som denne, snarare handlar det om i Allsång på Skansen, medan Another skivor som The Monkey Puzzle. krispigt tunna ljudskulpturer. När Wharton Scoop är Townshends andra dubbel med Per Lundberg GB också öppnar munnen och sjunger förstår demoinspelningar och trots en eller två DOUGLAS UNGER man Radiohead-infl uenserna. Vill man aha-upplevelser är det uppenbart att han Leave Me Out ha vackert stillastående dagar i höst är gjorde av med de verkliga godbitarna på SATELLITE/SONYBMG Body Isolations ett soundtrack som passar första Scoop. Inte blir det bättre av att han Ofta kan man ursäkta, och enkelt se förbi, perfekt. fokuserar på kasstagningar från The Whos en artists exempelvis dåliga engelska uttal Mats Almegård sista dödsryckningar i början av 1980-talet. eller triviala texter (och så vidare) om det TONY JOE WHITE I det sammanhanget framstår halvmesyren tydligt fi nns en känsla eller en ton i musi- Uncovered All the Best Cowboys Have Chinese Eyes som ken som tilltalar. Om det fi nns något där MUNICH RECORDS rena mästerverket. Trots att tiden tagit ut som står ut och känns. Men så är inte fallet Den mystiskt stencoole swampblues-man- sin rätt på 1980-talsproduktionen hyser med Douglas Ungers debut. Här känns det nen i den svarta hatten har efter den den faktiskt några av hans bättre solospår. nämligen svårt att ursäkta både det ena lyckade Heroines fortsatt med en relativt Inte minst popversionen av Bob Dylans och det andra. lågmäld och medioker skiva för att vara North Country Girl förtjänar ett bättre öde Enligt intervjuer och pressrelease ska Tony Joe White. På Heroines var det duetter än att buntas ihop med den här trista Douglas ha gjort Leave Me Out som en med kända kvinnliga artister som domi- återutgivningen. revansch. För sig själv och mot andra. För nerade, här är det manliga kollegor som Dan Andersson att visa upp den nya Douglas som lyckats samspelar med White – bland andra Eric KT TUNSTALL banta bort en massa kilon och därmed Clapton, JJ Cale och Mark Knopfl er. Resul- Acoustic Extravaganza kommit ur svåra depressioner. Men vet tatet blir lite klent, men ambitionen tycks RELENTLESS/EMI man inte om detta, är det enda man hör inte vara så hög heller. Vänner tittar förbi Skotskan KT Tunstalls debutplatta Eye to självömkande texter, till musik som oftast Whites hemstudio och man spelar in låtar the Telescope sålde i miljoner. Jag blev inte gör sitt bästa för att härma rocklegender som minnen av fi na stunder i goda vänners vidare såld. Tyckte mest att den var dus- som Waits, Springsteen och Dylan. Och lag, istället för att fylla fotoalbumet. sinmaterial, med enstaka ZTV-hits. de få gånger man tror sig urskilja Unger Riktigt stark är dock Not One Bad Acoustic Extravaganza spelades in själv räcker inte långt. Trots kompetenta Thought, där Mark Knopler nästan smälter under två dygn på ön Skye och innehåller musiker och Ungers speciella, ”rockiga” samman med White. Ibland blir ett plus en blandning av upphottade akustiska röst blir det tomt och förutsägbart. Och ett något mer än två och det skulle jag Groove 8 • 2006 / övriga recensioner / sida 17

vilja säga är precis vad som händer med förr gör Kathryn ett bestående intryck. Jag ZAN CLAN dessa två storheter. De har båda samma kan också förstå att hon använder låtarna Kickz the Livin Shit… Outta Stockholm gåtfullhet och värme i sitt uttryck och öser när hon försöker lugna ner sin bäbis, jag City!!! ur ett sensuellt djup. Man känner i luften känner mig själv redan mer harmonisk. PERRIS/BORDER att White har oändliga krafter, men han Gary Landström När jag var tolv år förbannade jag ödet sparar lite för mycket på energin, vilket gör WONDERBOYS att jag inte hade ett s i mitt namn – för då mig något frustrerad när jag tidigare hört Stronger Than You kunde jag inte byta ut det mot ett z som hans häftiga utspel som i Feeling Snakey, I ROASTING HOUSE/PLAYGROUND var så mycket tuffare. Samma fascination Want You och Don’t Steel My Love. Whites Wonderboys gör riktigt bra låtar. Det för z har Zinny J Zan haft. Utan att växa ”funky guitar sound” är dessutom unikt känns, och det är det första man reagerar ifrån den. och borde tillåtits växa ut mer. på, och det första man bör påpeka. Det Nu släpper han och polaren Chris Laney Förutom duetterna dyker ett par gamla som dock känns lite trist är att de förpack- en liveplatta. Jag har svårt att se behovet White-klassiker upp, bland annat Rainy as i lite väl förutsägbara arrangemang. av den. Visst, den låter ohyggligt mycket Night in Georgia. Visserligen en utmärkt Inte alltid, men emellanåt. För ofta känns live, och visst, det är kul med introsnack melodi, men vad gör den här? Covers på det som att om en låt kan kläs i klassisk till låtarna, men jag vill hellre se en ny sig själv efter årtionden är sällan en bra popdräkt måste den det, som att förstärka studioplatta. idé. Speciellt inte när, som här, inget nytt intentionerna, och det är lite trist. Men Mycket mer fi nns det inte att säga om och intressant tillförts. Det gör bara in- ibland kan man hamna i en hybrid av detta. Den största gruppen köpare fi nns trycket av kreativitetsstagnation. Nej Tony, 60-talspop, modern pop, tidlös rock och bland de fans som var på Klubben i Stock- utveckla hellre samarbetet med Knopfl er americana av klassiskt countrysnitt, och då holm när plattan spelades in. Den kvällen och låt dynamiken fl öda… känns det som himlen öppnar sig. Faktiskt. var tillägnad saknade Dave Lepard, och ett Mathilda Dahlgren Lite för fantasilöst arrangerat för att det inköp av Crashdïets debutplatta istället för KIM WILDE skulle kunna kännas som den underbara Kickz… är mitt råd. Never Say Never popplatta den förmodligen i grunden är. Till zizt - Zinny Zans riktiga namn är Bo EMI Men riktigt bra ändå. Stagman. Det är fan zå mycket hårdare. Kim Wilde är tillbaka. Fast att både hon Magnus Sjöberg Torbjörn Hallgren och producenterna gjort sitt bästa för att XELA ZOX få det att verka som att hon aldrig varit The Dead Sea The Wait borta. Inte nog med att sex av spåren är TYPE/DOTSHOP.SE SIDE ONE DUMMY/SOUND POLLUTION nya versioner av hennes tidigare hits som I en av Lucio Fulcis fi lmer blir ett gäng Zox är rätt så bra. Men med tanke på att Kids in America, Cambodia och You Keep arkeologer från Kanada attackerade av jag hör spår av favvoband som Sublime Me Hanging on, de övriga låtarna består andarna från döda nunnor som varit och Fountains of Wayne är det förvånande av samma hittiga syntrock som alltid sig- begravda i 500 år på Sicilien. Liknande att The Wait inte är bättre. Kanske på nerats Kim Wilde, bara att här har låtarna fi lmer med samma högkaratiga manus grund av att man även hör U2 och Water- hottats upp en aning med discobeats och har George Romero och Dario Argento boys klinga i både fram- och bakgrunden. ännu fl er fräcka syntslingor. Samt att Wilde producerat och regisserat. Filmer som är Bandet har svetsats samman efter nu är över fyrtio år gammal. Och fast att roliga, men som aldrig är särskilt skräm- otaliga spelningar och det hörs, låtarna är det är ett tråkigt argument, är det ett mande, även om de främst är tänkta som sinnessjukt tajta och melodierna sitter där. faktum att hon har åldern emot sig för att skräckfi lm. Och Eli Millers lite bräckliga sångröst över lyckas denna gång. Såna fi lmer och liknande böcker, som groovet som kryddas med fi ol- eller gitarr- För det fi nns absolut ingen trovärdig- HP Lovecraft och Edgar Allen Poe (betydligt solon är perfekt om man har 80-talsabsti- het i musiken när en medelålders kvinna mer skrämmande på riktigt än sina yngre nens. Jag dras dock mellan att gunga med sjunger textrader som ”I’m ready to love kollegor från Italien) har John ”Xela” och att sucka av längtan till bättre artisters you/let’s go all the way”. Och även om Twells låtit sig inspireras av för sin tredje alster, det kan vara riskabelt att ha ett det inte är meningen att texterna ska stå skiva – tillika den första på hans egna uttryck som kan härledas alltför tydligt till i centrum krävs det lite mer än så här. Att bolag Type. Twells har nog helt missat den andra artister. sedan låtarna är hittiga och skrivna av komiska aspekten av (i alla fall) fi lmerna. Gary Landström proffs råder det inget tvivel om, men det The Dead Sea är ingen B-skräckismusik. känns så gjort! För Kim Wildes del i alla Oerhört seriöst blandar han akustiska och fall. Det låter hårt att säga att det är pate- elektroniska element till en mörk väv av tiskt men jag vet inte om det fi nns något dysterhet. Ibland glittrar en vacker melodi snällare ord. Töntigt? till i det döda havet, men oftast handlar Linda Hansson det om mattsvart och grafi tgrått. ANDRE WILLIAMS Mats Almegård Movin’ On With… Andre Williams YOUNG DRO VAMPISOUL/BONNIERAMIGO Best Thang Smokin Redan på 50-talet levererade Andre Wil- GRAND HUSTLE/WARNER liams smutsiga rockblueshits i samma fåra Atlantarapparen Young Dro är förmodligen som Screaming Jay Hawkins. Och Andre ett original bara på grund av faktumet var också en bad boy, han var svår på bru- att han inledde sin karriär inspirerad av darna och sa sällan nej till en fest, vilket pojkduon Kriss Kross. Efter några smärre slutade med att hans läppar under 80-talet framgångar på hemmaplan ringde han var fastklistrade vid en crackpipa. Men han upp den föga blygsamme kungen av kom tillbaka med en ny platta 1996 och södern, T.I., och skivkontraktet hos Grand sen dess har han fortsatt göra musik. Hustle var snart ett faktum. Movin’ On With… är en skön platta på Debutalbumet Best Thang Smokins 28 spår som tar oss med på en musikalisk första singel Shoulder Lean spelas fl itigt på resa mellan 1956-1970 där inspelningarna radion. Detta samarbete med T.I. är också i början är skönt råa (som i Bacon Fat) för Young Dros tillfälle i solskenet. Utöver att sedan bli mer orkestrerade och kontrol- bastuban till det tunga presentations- lerat funkiga. Andre speglar alltså den spåret They Don’t Really Know Bout Dro är musikaliska utvecklingen för svarta artister spänningskurvan till Best Thang Smokin i USA rätt väl. Detta gör Movin’ On With… lite som en död mans EKG. Den lugna och ännu mer intressant. mer hjärteblottande Hear Me Cry är en Gary Landström höjdpunkt i sin kontext, men egentligen KATHRYN WILLIAMS en högst medelmåttlig gangsterromantisk Leave to Remain balansvikt till resterande innehåll. CAW/BORDER Best Thang Smokin kommer lite för ti- Otroligt försiktigt navigerar sig Kathryn digt för att helt ratas som något omodernt Williams genom sina låtar, akustiska och överspelat, men samtidigt också för gitarren är främsta följeslagaren. Hennes sent för att anses vara något nytt… eller viskande röst är som låtarnas sammetsö- något berikande till sin överbefolkade verdrag, den skänker stöd och tröst genom genre överhuvudtaget. Slätstruken utfyll- sitt djup och allvar. nad kort sagt. Och även om den här typen av kvinnlig Erik Hjortek singer/songwriter-följsam musik har hörts