Inför prov på VISOR och svenska visdiktare, åk 8
Provet kommer innehålla:
lyssningsexempel Du ska känna igen några vanliga folkvisor och skillingtryck som vi sjungit på lektionerna. Du ska kunna några visor och vem av de tre visdiktarna som skrivit dom. Spellista med svenska visdiktare finns på spotify: musikerika82010 https://open.spotify.com/user/musikerika82010/playlist/6zHts7xwbgZ7zVEETEflCA faktafrågor Du ska känna till lite fakta om de tre visdiktarna vi pratat om tex förnamn, efternamn, ungefärliga levnadsår, lite om uppväxt och levnadssätt, vanligt förekommande teman i sångerna. öppna frågor där du ska resonera kring musikens betydelse och visans funktion När du förbereder dig för detta är det viktigt med dina egna tankar i samband med det vi pratat om på lektionerna och att du läser lite mellan raderna och kopplar ihop de olika personerna. Tänk både gamla visors funktion och vad vi i nutiden använder visor till. Möjligheten finns att göra detta resonemang muntligt i form av att du spelar in ditt svar.
Du ska genom provet visa att du:
Vet vad som kännetecknar VIS- genren och i vilka sammanhang visor är vanligt förekommande Känner igen några vanliga skillingtryck och visor Kan lite om 3 kända svenska visdiktare: BELLMAN, TAUBE och VREESWIJK Kan föra resonemang om musikens olika funktioner och vilken betydelse den har och historiskt haft för individer och samhällen VISOR finns som en del i nästan alla kulturers folkmusik. Svenska folkvisor är gamla. De kallas Folkvisor om de har text (och folkmelodi om det är bara musiken som bevarats). Några noter fanns inte förr utan man sjöng som man mindes och det fördes vidare till yngre generationer. Detta kallas för muntlig tradition. Med muntlig tradition är det så att musik som inte används, dör ut, när den inte längre behövs. På 1800- talet var man rädd att folkvisorna skulle glömmas bort och därför reste forskare runt till människor som mindes gamla låtar för att lyssna och skriva ned dem med noter för att de skulle finnas kvar åt eftervärlden.
Folkvisor användes förr som ett sätt att berätta historier, som underhållning, arbetsredskap, tex vallåtar, och vaggvisor. Nationalsånger och psalmer kan räknas till visor.
En visa är en strofisk dikt, ofta med enkelt språk, som är avsedd att framföras till en melodi, utan eller med enkelt ackompanjemang. Rimmar nästan alltid. En traditionell visa saknar refräng.
Visor finns i olika taktarter, vanligt med 3-takt och 4-takt och i både dur och moll.
Sverige har det funnits en rik tradition av visor även i populärmusiken – vispop, tex Lasse Berghagen mfl. Dessa har ofta refräng. Visor framförs oftast av trubadurer eller som allsång.
Skillingtryck Kringvandrande försäljare hade sånghäften i ryggsäcken. De tog till alla knep för att få sälja. Ofta sjöng de själva med skrålande röst någon visa ut häftet, som kostade en skilling. Folket i gårdarna gladdes åt besöket och köpte gärna ett skillingtryck. Ett sådant skillingtryck brukade innehålla 8 sidor. Där kunde man hitta populära folkvisor och ballader men även nydiktade visor om sådant som hände i världen. Sådana visor brukade ha många verser. En 1700-talsvisa om Karl XII hade 116 verser! De nya visorna var som spännande romaner. De handlade ofta om hemska och sorgliga händelser, som man läst om i tidningen. Lindansösen Elvira Madigans öde blev ett älskat skillingtryck i slutet av 1800-talet. Lincolnvisan handlar om mordet på president Abraham Lincoln. Skämt och Dryckesvisan Gubben Noa, som diktades ihop av Bellman, spreds via skillingtryck och var därför omöjligt för kyrkan att stoppa.
Några olika visor och skillingtryck:
Du gamla du fria Den blomstertid nu kommer Nu tändas tusen juleljus Värmlandsvisan Hälsingesången Vyssan Lull Bäbä vita lamm Sov du lilla videung vem kan segla Uti vår hage Igelkottaskinnet Räven raskar över isen Hårgalåten Elvira Madigan Lincolnvisan Carl Michael Bellman 1740 - 1795
Trubadur
Skrev och framförde själv
Underhållare, jobbade för Kung Gustaf III
Dryckesvisor
Satt ofta på Krogen Gyllene Freden
Dog fattig, skulder, alkohol- och spelproblem
Sångsamlingar: Fredmans epistlar & Fredmans sånger
Äldst av många syskon. Börjar skolan som 6 åring. Feberyra när han är 14 år och talar allt på vers, föräldrarna förstår att han har en litterär begåvning och han får en ny privatlärare kan man säga, informator. Lär sig hantera ”Apollos lyra” och skrev två böcker innan han fyllde 17 år.
Föräldrarna mycket stolta, han fick provanställning på Riksbanken och för att klara uppgifterna ska han läsa vid Uppsala universitet, men den tiden utnyttjar han mest till nöjen och uteliv. Han får ordinarie jobb på Riksbanken, men utan lön. Han är duktig på att spela cittra så han ger lektioner. Under flera år ägnar sig Carl Michael åt att festa på kredit och lånade pengar.
1763 är han så tvungen att fly undan sina fodringsägare, till Norge. Får möjlighet att återvända hem och ordna upp sina skulder. Flera av Bellmans kamrater på banken har även skaffat sig stora skulder, försvunnit eller rentav hamnat i häkte. Som orsak angavs spel, maskerader och andra nöjen. Det uppdagades även att två anställda hade förlorat pengar genom att gå i borgen för Bellman. Bellman sågs ansvarig till att ha förlett sina kolleger in på dessa osunda banor och avskedades.
Han lämnar in en konkursanmälan och kan starta om från början, familjen flyttar, men Bellman vill inte bo på landet, utan får en anställning hos Lissander med manufakturering. Han börjar umgås mycket med deras dotter och börjar skriva mycket dryckesvisor och bibliska parodier, tex skriver han ett dryckesvisa om den bibliska Noa, han med arken. Den blir mycket populär och sprids via skillingtryck. Detta upprör kyrkan mycket och de försöker samla in alla sålda upplagor av skillingtrycket, vilket förstås är omöjligt.
Hans båda föräldrar dör 1765, han blir arbetslös, får nytt jobb, blir av med det… Lissanders hem fungerar som konsertlokal för Bellman. När Gustav den III gör sin stadskupp använder man sedan en sång som Bellman skrivit som en hyllningssång till kungen, dåtidens Kungssång: Gustafs skål! De flesta konstnärer dyrkar kungen för att han älskade och beskyddade konsten. 1773 blev Bellman kallad till kungen att recitera sin opera "Fiskarena". Kungen blev ganska road och Bellman blev tillsagd att närvara på Slottet alla onsdagkvällar. "Fiskarena" gjorde fiasko på slottet och Bellman ombads omarbeta den helt och hållet. Kungen hade dock visat uppskattning även för hans visor som han brukade framföra på onsdagskvällarna, trots de "låga" ämnena.
1775 beviljar Gustav III honom ett årligt underhåll, året därefter får han på kungens rekommendation en tjänst som sekreterare i det nyinrättade Nummerlotteriet och utnämns även till hovsekreterare, en titel som han därefter gärna svängde sig med. För att slippa gå dit lär han dock ha överlåtit arbetet på en underhuggare.
Gifter sig med Lovisa Fredrica. De får tre barn, en son dör i vattkoppor. Bellman blev av kungen utsedd till notarie för bondeståndet i riksdagen, till sekreterare utsågs en ungdomsvän och dryckesbroder. Sitt uppdrag att hålla bönderna på gott humör så att de röstade ja till ökat skattetryck, klarar de utmärkt.
Han får sina sånger utgivna (Fredmans epistlar och Fredmans sånger). Bellman brukar betraktas som en av Sveriges nationalskalder. Hans diktning har varit mycket viktig för senare svensk litteratur, och hans betydelse för denna har jämförts med William Shakespeares för den engelskspråkiga.
Bland figurerna i hans sånger märks urmakaren Fredman, musikern Movitz, korpral Mollberg och den prostituerade Ulla Winblad, men även gestalter hämtade från den bibliska, grekiska, romerska och fornnordiska mytologin.
1792 skjuts Gustav III på operan och Bellman förlorar sin beskyddare. Han har många skulder, familjen har flyttat runt för att få billigare hyra, men tillslut finns ingen utväg. Han blir satt i arresten, där är det kallt och när han med hjälp av vänner blir frisläppt är han sjuk och dör i lungsot. Han begravs på Klara kyrkogård, men utan gravsten, och lämnar en utfattig familj efter sig och många skulder.
Här är gudagott att vara o, vad livet dock är skönt. Hör, var fröjd från fåglars skara se vad gräset lyser grönt. FREDMANS SÅNG, N:o 64 Humlan surrar, fjäriln prålar, Fjäriln vingad syns på Haga, lärkan slår i skyn sin drill, och ur nektarfyllda skålar Mellan dimmors frost och dun, Sig sitt gröna skjul tillaga, dricka oss små blommor till. Och i blomman, sin paulun; Minsta kräk i kärr och syra, Gubben Noak, Gubben Noak Nyss av Solens värma väckt, Var en hedersman Till en ny högtidlig yra När han gick ur arken Eldas vid Zephirens fläkt. Plantera han på marken Mycket vin, ja mycket vin, ja Detta gjorde han. Evert Taube 1890 - 1976
Uppväxt på ön Vinga i Bohuslän, pappa fyrskötare, många i släkten sjömän
Ville bli konstnär
Testade på att bli sjöman
Bodde i Argentina i 5 år
Trubadur
Ville likna Bellman, spelade luta ibland
Rönnerdahl, Karl-Alfred och Fritjof Andersson
Föddes 1890. Hans pappa var Lots, dvs fyrskötare på ön Vinga. Han var omgiven av havet hela sin barndom. Hans far och farfar och flera andra i släkten var sjöman. Evert hade tolv syskon och det fanns alltid någon att leka med, man umgicks på kvällarna, läste, spelade och sjöng. Alla i familjen älskade Bellmans sånger. På den här tiden agade många föräldrar sina barn, men det gillade inte Everts föräldrar. Everts pappa bestämde så att barnaga förbjöds på den lilla skolan på Vinga. Barnen skulle sjunga och dansa och spela teater i stället, sa Everts pappa, då blev de snälla och behövde inte agas.
Bröderna blev sjökaptener men Evert älskade att rita och måla ville bli konstnär. Han reste i hemlighet till Stockholm för att börja på den stora konstskolan. Första natten sov han på en bänk på en kyrkogård och på morgonen när han vaknade upptäckte han att han somnat intill Bellmans grav! Men han var 16 år, fattig som en lus och hade varken mat eller husrum. Det slutade med att han måste åka hem igen och pappan sa att han fick välja mellan att skaffa sig en ordentlig utbildning eller gå till sjöss som andra karlar i släkten. Han valde att bli sjöman. Han var då 18 och jobbade med att skyffla kol, båten gick till Australien. Det var ju inte så kul så när de kom till England rymde han. Därifrån mönstrade han på en båt och där träffade han två vänner Karl-Alfred och Fritjof Andersson och de finns med i många av hans visor. Båten gick till Sydamerika och han stannade i Argentina i 5 år, han älskade pampasslätten, lärde sig spanska, jobbade som cowboy, red i kapp över prärien, blev argentinsk medborgare och lärde sig spela gitarr. När han fick för sig att resa hem igen var det första världskriget och farligt att vara till sjöss. De blev prejade av en engelsk båt, det tog slut på kolet och fick elda med lasten, som var majs, och de blev beskjutna och tillfångatagna. Evert hamnade i finkan i England och engelsmännen trodde att han var spion. Han blev fri och när han kom hem till Sverige började han skriva dikter om sina äventyr. Ibland hittade han en gammal känd melodi till och ibland hittade han på egna melodier med sin gitarr. Han sjöng visorna för sina vänner och de gillade dem. Han ordnade viskvällar, svenska folket älskade hans visor. Han träffade sin fru, Astri, och de fick tre barn. (Sonen Sven-Bertil Taube är nu i 80-års åldern och sjunger sin fars visor.) De bodde i Stockholm men Evert var ofta ute och reste. De hade ett sommarställe, Sjösala, i Stockholms skärgård. År 1969 brändes Sjösala ned av den psykiskt sjuk kvinna. Taube var mycket fäst vid Sjösala och sa dagen efter branden att "Det känns som den största förlust jag någonsin gjort".
Redan på 1920-talet engagerade sig Evert Taube för Stockholmsmiljön under parollen ”än kan Bellmans Stockholm räddas”. 1955 ledde Evert Taube kampanjen för att rädda Riddarfjärden från att bli soptipp. Evert Taubes insats var betydande. År 1958 engagerade sig Taube mot det Kooperativa Förbundets planer på att riva Mosebacke – Södra teatern - och i dess ställe bygga ett kontorshus. Både Riddarfjärden och Mosebacke räddades. När Vindelälven hotades, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander. Taube hotade på fullt allvar med att fly från Sverige för att aldrig återkomma om älven förstördes; "... Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav ...". Älven räddades så småningom.
När det nu var så att Evert blivit visdiktare istället för konstnär så tänkte han att han minsann skulle bli den nya tidens Bellman. Han skaffade sig en luta och bildade ett sångarsällskap som han kallade Riddarna av Gyllene Fredens runda bord. Gyllene Freden var en restaurang i Stockholm där Bellman brukade träffa sina vänner på 1700-talet. Han dog 1976 och han står staty på gatan utanför Gyllene Freden i Stockholm.
Flickan i Havanna, ÄNGLAMARK hon har inga pengar kvar, Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill sitter i ett fönster jorden vi ärvde och lunden den gröna. och vinkar åt en karl. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill - Kom, du glade sjömatros! låt dem få leva, de är ju så sköna. Du ska få min röda ros! Jag är vacker! Du är ung! Så sjung, av hjärtat, sjung! BREVET FRÅN LILLAN Pappa, kom hem för vi längtar efter dig Kom innan sommar'n är slut, lilla Pappa SJÖSALA VALS Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng. Stjärnorna syns nu på himlen igen Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar. Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. - Hör min vackra visa, kom sjung min refräng ! Så länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå Tärnan har fått ungar och dyker i min vik, så länge solen den glittrar på böljorna blå ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik, och se, så många blommor om blott en dag eller tvåså håll tillgodo åndå som redan slagit ut på ängen! för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få! Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Cornelis Vreeswijk 1937 - 1987
Född i Holland till Stockholm som 13-åring
Vissångare och låtsskrivare, men även en del filmroller.
Spelade även in tolkningar av Bellman och Taube
Rättshaverist, kvinnotjusare och inte särskilt sunt leverne…
Född den 8 augusti 1937 i Holland och död den 12 november 1987 i Stockholm. Cornelis Vreeswijk växte upp i Holland, men vid tretton års ålder flyttade han och familjen till Sverige där de bosatte sig på Ekerö utanför Stockholm. Han slog igenom i Sverige under 1960- talet som fram för allt vissångare och låtskrivare, men Cornelis gjorde även en del filmroller. Cornelis var mycket produktiv och utöver sina egna kompositioner spelade han in tolkningar av bland annat Carl Michael Bellman och Evert Taube. Med sina texter och sin musik blev han precis som de nyss nämnda en av de mest uppskattade svenska vissångarna. Han gav även många konserter och levde ett hårt turnéliv, även hans privatliv var periodvis stormigt. Med sina texter och sin musik blev han i Sverige en folkkär vissångare. Trots sin stora popularitet i Sverige blev Cornelis Vreeswijk aldrig svensk medborgare.
Cornelis saknade helt insikt om pengars värde, och om han hade några satte han snabbt sprätt på dem. Lika snabbt kunde han skaffa sig skulder.Kvitton, bokföring och årsredovisning struntade han i. Mot vänner och bekanta kunde han vara oerhört generös.
Cornelis första hustru har berättat att Cornelis var oerhört skör. När han stod på scen eller i en inspelningsstudio hade han full kontroll, men i övriga livet hade han ett väldigt dåligt självförtroende. Han var ibland skygg och om det uppstod konflikt kunde han ofta åka bort för att slippa en konfrontation. Men det kunde lika gärna ta formen av ett raseriutbrott, som till exempel när han 1966 förbjöd Sveriges Radio att spela hans låtar; radioledningen hade beslutat att vissa av låtarna från hans andra egna skiva Ballader och grimascher endast skulle spelas med försiktighet. Hans andra hustru beskriver Cornelis som oerhört generös. Men det verkar många gånger som om han behövde motgångar och besvär för att komma till sin rätt som konstnär. Hans fruar har berättat att Cornelis enorma svartsjuka kunde ta sig psykotiska uttryck och att han kunde bli väldigt upprörd om han trodde att någon visade mer än ett artigt intresse för hans hustru. Gift tre gånger. Cornelis fick ett barn, Jack, med sin första fru. Jack är född 1964 och sjunger sin fars visor. Förutom diabetes hade Cornelis även levercancer. Trots detta genomförde han turnéer och spelningar. Under september och oktober 1987 spelade han in sin sista skiva Till Fatumeh – rapport från de osaligas ängder. Texterna från skivan ingår även i den sista diktsamlingen med samma namn. Cornelis hann dagarna före sin bortgång se denna bok i tryckt skick. Skivan kom dock ut postumt. Cornelis avled den 12 november 1987 på Södersjukhuset av levercancer.
Rekommenderas: filmen CORNELIS för att få en bild av honom som person och också få höra många av hans sånger.
BREVET FRÅN KOLONIEN Jag hade en gång en båt Hejsan morsan Hejsan stabben! Med segel och ruff och köl Här är brev från älsklingsgrabben. Vi har kul på kolonien, Men det var för länge sen, vi bor 28 gangstergrabbar i en så länge sen Svara mig du Var är den nu? Stor barack med massa sängar. Jag bara undrar... Var är den nu? Kan ni skicka mera pengar? För det vore en god gärning Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning.
I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. BALLADEN OM HERR FREDRIK ÅKARE Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. OCH DEN SÖTA FRÖKEN CECILIA LIND I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut! Från Öckerö loge hörs dragspel och bas fullmånen lyser som var den av glas Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind med lilla fröken Cecilia Lind
HÖNAN AGDA
Jag ska be att få ställa upp Somliga går med trasiga skor, med en visa om en tupp säg vad beror det på Som var gammal och utsliten Gud fader som i himmelen bor, impotent och väderbiten. kanske vill ha det så Hönsen klagade och gnällde för han dem ej tillfredställde de skrev på en petition 'Ge vår tupp förtidspension' (sa dom)