Grangärde Kyrkby
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Grangärde Kyrkby Med gårdarna Backa och Gropen Randbyarna Rossa sid. sid.151 Gärde sid. 188 Holen sid. 208 Tickholen sid. 244 Bilagor sid. 253 av Kjell Vadfors 1 Innehållsförteckning. Grangärde Kyrkby. Förord 3 Sjögrens 111 Bygdens förhistoria 4 Engelberts 111 Grangärde socken 5 Högbergs 111 Grangärdes äldsta byar 6 Lundgrens 111 Från Hednatid till Kristendom 26 Dybecks, Axel Perssons 112 Pilgimsleden 28 Starkens 112 Prästerna 28 A.G. Anderssons 112 Järnhanteringen 32 Sandbergs 113 Kyrkbyns historia 36 Magnussons 113 Kyrkoherdar i Grangärde 38 Cornelius 114 Komministrar 43 Vedbergs 114 Adjunkter och hjälppräster 46 Vestlunds 114 Pedagoger och skolpräster 4 Ludvigssons, Hellmans 115 Hemman i Kyrkbyn: Nils Olssons 115 Nils Pers 1/4 Mantal 52 Magnelids 116 Göstas 53 Engbergs 115 Halvar Halvars 1/2 Mantal 61 Stenkils Vilhelms 116 Esbjörn Ers 1/2 Mantal 65 Kapla Arturs 116 Unge Jon Nils 1/2 Mantal 69 Blomkvists 116 Lars Matts 1/2 Mantal, Gropen 74 Eks 116 Isaks Olof Ers 1/4 Mantal 78 Granholms 117 Olof Tidiks 1/2 Mantal, 81 Alfred Petterssons 117 Widikssons 82 Hanes 117 Olaussons 85 Gerg Janssons 118 Halvar Matts 1/2 Mantal 87 Arne Karlssons 118 Gamle Jon Nils 1/4 Mantal 92 Karl Jans. Högbacken 118 Back Olof Jons 1/4 Mantal 94 Övriga, Högbacken 119 Westenius 98 Finnstugan 122 Sörborgs, Rämsholn 99 Övriga familjer 123 Frögrens 100 Rättare 130 Bredenbergs 101 Smeder 131 Hanssons 101 Länsmän, fjärdingsmän 132 Norströms 102 Soldater 136 Barkströms 103 Gästgivare 137 Jägerströms 104 Garvare 139 Kollos 104 Handelsmän 140 Skogs 105 Hotellägare 142 Sporrongs 106 Telegrafister 142 Risbergs 106 Ångbåtsbefälhavare 143 Stenkvists 107 Skomakare, skräddare 143 Vibergs 107 Chaufförer 145 Bergströms 108 Skogvaktare 145 Viklunds 109 Brukspatroner 147 Ramkvists 109 Inspektorer 147 Gäfverts 110 Skogsförvaltare 149 Nilmans 110 Bokhållare 149 2 Förord. I min serie om byar i Grangärde står nu Kyrkbyn med randbyarna Rossa, Gärde, Holen och Tickholen på tur. Nämnda område har redan skildrats i av Bengt Östberg i hans utförliga bok ”Grangärde Kyrkby, byn mellan sjöarna”, vilken huvudsakligen handlar om 1900-talet fram till våra dagar. I min skrift har jag därför valt att endast redogöra för byarnas historia från 1600-talet fram till tidigt 1900-tal. Arbetet har varit förenat med avsevärda svårigheter på grund av det stora antalet in- och utflyttningar. Släktlinjerna från 1600-talet bryts i de flesta fall redan under senare delen av 1700-talet och tidigt 1880-tal. Befolkningen här kom därefter mest att domineras av in- och utflyttade familjer, i många fall från andra socknar. Orsaken till de många utflyttningarna synes vara den att många familjer valde att flytta till andra byar i den norra delen av socken där man sedan lång tillbaka ägde fäbodar och där det fanns gott om mark som kunde upparbetas till åker och slog. Samtidigt köptes många av de gamla hemmanen i Kyrkbyn, Rossa, Gärde och Tickholen upp av ägarna till det som senare kom att utgöra Nyhammars Bruk. Senare kom även Olaussons att äga flera fastigheter inom området. Jag vill betona att det i min skildring kan förekomma en del fel. Detta gäller särskilt de avsnitt som handlar om den äldsta historien, d.v.s. 1500-talet och tidigare. Tillgången till källor är härvidlag knapphändig och man får förlita sig till uppgifter i domböcker, skatte- ängder och mantalslängder. Källor: Grangärde Kyrkoarkiv: Numera förvarat i Landsarkivet, Uppsala. Födelse- och dopböcker Lysnings- och vigselböcker Död- och begravningsböcker Husförhörslängder och Församlingsböcker Årliga Räntan fr.o.m. 1539. Riksarkivet Stockholm Mantals- och tiondelängder. Riksarkivet Domböcker fr.o.m. 1547. Grangärde, Dala Floda, Norrbärke. Riksarkivet i Stockholm Grangärde Församlings Minnesbok av Anders Magnevill Strövtåg i Ludvika av Tomas Ljung Ortnamn och ortnamnsforskning av Harry Ståhl Grangärde medeltida historia av Anders Winroth införd i tidningen Släktforskaren nr 9 1983, utgiven av Västerbergslagens släktforskare CD-romskivor utgivna av Sveriges Släktforskarförbund: Sveriges befolkning 1880, 1890. 1900, 1970. 1980 och 1990. Sveriges dödbok 1901 - 2009 Grangärde i september 2018 Kjell Vadfors 3 Bygdens förhistoria. Kvartär, den sista perioden av den Kenozoiska eran, sträcker sig två miljoner år bakåt i tiden. Den kännetecknas bland annat av fyra stora nedisningar av Skandinavien. Den sista stora istiden, känd som Weichselistiden, började omkring 115 000 år tillbaka i tiden och avsmält- ningen kom igång först för cirka 11 500 år sedan. Den enorma tyngden av istäcket, vilket hade en tjocklek av omkring tre kilometer, medförde en betydande nedpressning av jord- skorpan och som var allra störst i Norrland men obetydlig i sydligaste Sverige. Efter istidens slut påbörjades en landhöjning av den nedtyngda jordskorpan, en landhöjning som pågår än idag och som för Svealand uppgår till några millimeter om året. Landhöjningen är som allra störst vid Ångermanlandskusten. Vid Höga Kusten ligger den forna havsnivån 286 meter över havet. Landhöjningen kommer att fortgår under lång tid framöver och var beträffar Norr- landskusten kan det röra sig om så mycket som ytterligare 100 meter. Man talar idag om den högsta marina gränsen vilken utgör den högsta gräns till vilken havet nått efter istiden. Vad beträffar Grangärdebygden ligger den högsta marina gränsen 190 meter över havet. Man kan därför konstatera att för 10 000 år sedan låg de centrala delarna av bygden med sjöarna Väsman, Bysjön, Björken och Saxen under vatten. En långsträckt fjärd sträckte sig från Östersjön och nuvarande Mälaren upp mot nordväst. Det som idag utgör vår hembygd utgjorde då den översta delen av fjärden. Området där Grangärde Kyrkby och omgivande byar tusentals år senare växte fram låg då närmare 40 meter under vattenytan och de två Uvbergsklackarna samt Bullerberget och Korsnäsberget höjde sig som öar över vattenytan. En långsmal del av fjärden sträckte sig upp mot nordväst och slutade vid sjön Malingarna som ligger precis vid den högsta marina gränsen. En annan mindre vik sträckte sig mot norr över det område där Saxhyttan och Karlsänge numera är belägna. Området som numera hyser samhällena Sunnansjö, Västansjö samt Norrbo låg även de under djupt vatten. För 10 000 år sedan kännetecknades området kring fjärden av en karg och ödslig tundra där mammutar strövade omkring och betade. Det skulle dröja flera tusen år innan de första människorna infann sig här. Det rörde sig dock då endast om tillfälliga bosättningar med kringströvande jägarfolk. Man har dock hittat fynd efter järnframställning vid Bysjön och på Lövön i Väsman som daterats till tiden för omkring 6 000 år sedan. Vid den tidpunkten hade landhöjningen medfört att nuvarande Bysjön då utgjorde högsta strandlinjen. Hembygds- forskaren Karl Ström från Stensbo upptäckte på 1960-talet några mystiska högar på Korsnäs- udden i Björken vilka grävdes ut av arkeologen, fil dr Inga Serning från Grängesberg. Det visade sig att det rörde sig om stenåldersfynd, cirka 4 000 år gamla. Frånsett de kringströvande jägarfolken med sina tillfälliga bosättningar, låg hela området öde under flera tusen år. Det är tyvärr vanskligt att ange när den första koloniseringen av Grangärdebygden tog sin början. Tjocka lager med matjord i såväl Kyrkbyn som i Sunnansjö- området tyder på att marken varit odlad under en avsevärd tid. Om man skulle våga sig på en gissning kan det ha rört sig om 1100-talet eller tidig 1200-tal. De första nybyggarna kom sannolikt från Stora Tuna, eftersom man i gamla handlingar talar om ”tuniska kolonier” och att Grangärde till en början var kapellförsamling under Stora Tuna. Redan under 1400-talet synes det ha skett en betydande inflyttning från Norrbärke, Söderbärke, Norberg och Linde, och det rörde sig här om personer engagerade inom bergsbruket. Att döma av namnskicket hos dessa bergsmän bör flera av dem haft en tysk bakgrund. Senare förekom även en viss inflyttning från bland annat Dala Floda och Gagnef. 4 Grangärde socken. Eftersom Kyrkbyn sedan gammalt utgjorde huvudorten för hela socknen, vilken tidigare även inkluderade Ludvika och Grängesberg, lämnar jag här en kortare redogörelse över socknens historia. Själva begreppet socken är medeltida och uppstod ur verbet ”sockna” = söka och hänsyftar till de personer som sökte sig till samma hedniska eller kristna helgedom. Socknen kom även att under lång tid utgöra ett område med samma administration. Denna funktion upphörde i och med inrättandet av kommuner, och socken kom hädanefter att enbart vara liktydigt med församling. Socknens ursprungliga namn är Gränge, vilket uppkommit ur sjönamnet Grängen, det gamla namnet på Bysjön. Först när Kyrkbyn växte fram ändrades namnet till Bysjön. Sjö- namnet Grängen har säkerligen mycket gamla anor. Den kände ortnamnsforskaren, pro- fessor Harry Ståhl, har framfört tanken att det ursprungliga sjönamnet är ”Gränughesior” där förleden är det dialektordet ”grän” = gran och som bildat adjektivet ”gränugher”. Namnet skulle således betyda sjön intill granskog. Öster om sjön och Kyrkbyn ligger sjön Björken där sjönamnet säkerligen är bildat till birke = björkdunge. De två sjönamnen är sannolikt samtida och kan hörröra från tidig medeltid. Först fram emot mitten av 1700-talet ändrades socken- namnet till Grangärde. Troligtvis ville man behålla förleden gran och lade så till gärde med hänsyftning till den gamla byn Gärde öster om Kyrkbyn. Det finns även en annan tolkning av sjönamnet Grängen. Det är välbekant för alla som bor invid Bysjön att den kan låta en hel del när isen spricker upp och vinden ligger på. Det finns ett gammalt