M6 tiS i' r'/ 'QÇ- X «S' k v ÜÉ V ih -ä LL •rÿT Vi V » ;v ,fi£ JÈ1 >3 ! fl£äi / »t £ :i| 'z ’V $ » L ?I •t ’-Si »S. y~ p V T
lvy, ÿ û r "t r4 >?< i ‘ JV j * r** m Y 1 ? h m i t, & n i \i m ‘ry I M H %#s i\Vl / llJ Tpêÿ L / i' IfiC »5lÂ'.i y 71 -PI P mn te vi --ri&SimMxZ'.:yyÿí'ií'}:: I - ->ÿ . ♦ - ....vl#----'" lh0ëEÿ~ _ - <í«>*- <£ u/sr-ff
O LUSTGARDEN1971 LUSTGÅRDEN
Årsskrift 1971
ÅRGÅNG 52
FÖRENINGEN FÖR DENDROLOGI OCH PARKVÅRD Föreningen för dendrologi och parkvård {The Swedish Society for Dendrologi and Park Culture) Villavägen 8, 752 36 Uppsala. Postgirokonto 1607-1. Medlemsavgift 45 kr årligen eller 500 kr en gång för alla. Avgift för familjemedlemmar 15 kr.
Ordförande: Greve TORGIL VON SETH, Bratteborg, 560 12 Vaggeryd. Vice ordförande: Bitr. professor MAGNUS FRIES, Ynglingavägen 7, 182 62 Djursholm, tel. 08/755 7003. Sekreterare: Akademijägmästare MåRTEN SMEDBERG, C/O Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, Box 1744, 111 87 Stockholm, tel. 08/2037 44. Skattmästare: Akademiträdgårdsmästare HELMUT H WANDEROY, Villa¬ vägen 8, 752 36 Uppsala, tel. 018/13 08 18. Redaktör för föreningens tidskrift: Friherre GöSTA ADELSWäRD, Slefringe, 597 00 Åtvidaberg, tel. 0120/118 00 (103 72). Redaktionskommitté: Bitr. Professor MAGNUS FRIES. Professor NILS HYLANDER. Fil. lic. BENGT M. P. LARSSON. Efter professor Nils Hylander, som avlidit 1970, har inträtt akademiträdgårdsmästare HELMUT H WAN¬ DEROY. Omslagsbild: Gammal ek i Drottningholmsparken med teatern i bak¬ grunden. Cover: Old oak in the park of Drottningholm Royal Castle. In the background the theatre.
Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala 1971 Innehåll / Contents
GUNNAR BERGFELT Dendrologer i Jönköpingstrakten 1970 . 5 The Society's Swedish tour 1970
M JUHLIN DANNFELT Ekskogen på Visingsö 10 The oak forest on Visingsö, an island in lake Vättern
SVEN A HERMELIN Den engelska parken vid Ryfors. Några reflektioner kring besök 1920 och 1970 15 The English park of Ryfors. Comparison of its state 1920 and 1970. English summary 22
ARVID NILSSON Virginiahägg, Prunus virginiana L., som förvildad i Skåne jämte nya fynd av vildväxande glanshägg, P. Serotina Ehrh., och en jämförande studie mellan vanlig hägg och virginiahägg 23 Choke cherry, Prunus virginiana, L., and black cherry, P. Serotina, Ehrh.m., spontaneously growing in Scania, and a comparative study of European bird cherry, P. Padus, and choke cherry, P. virginiana. English summary ... 30
ERIK. SJÖGREN Endemisk vegetation på Madeira 31 The endemic vegetation of Madeira. English summary 41
ERIK SJÖGREN Madeira i bild och text 42 Pictures from Madeira
GÖSTA ADELSWÄRD Quinta do Palheiro .... 46 A famous garden in Madeira
M JUHLIN DANNFELT Exkursion till Hallands Väderö 1969 52 The Society visits Hallands Väderö, an island off the west coast of Sweden ERIK FALLGREN OCH BENGT IGNELL Förslag till naturvårdsplan över Glan-Bysjönområdet, Åtvidabergs kommun . 58
Plan for treatment of an area near an industrial centre to make it suitable for sports and outdoor life Svensk lustgård och park 74
STEN KARLING Swedish Gardens and Parks 75
IN MEMORIAM Nils Hylander 24.10 1904-28.7 1970 (Bengt M. P. Larsson) 83
SMÄRRE MEDDELANDEN OCH NOTISER Räddningsaktion för Norrvikens Trädgårdar (Foto: Magnus Johnson, Linköping, text: Gösta Adelswärd) 86 IValter Bauer: Tolv stammar under en krona. Foto och plan av för¬ fattaren 88 Walter Bauer: Sannarps lindar. Foto författaren 90 Gösta Adelswärd: Charles Emil Hagdahl som botanist 91
RECENSIONER OCH LITTERATURFÖRTECKNING G. A. Jellicoe: Studies in Landscape design (Sylvia Gibson) . . . 94 Carl Fries: Arkadien (Bengt Lundberg) . 95 Dendrologisk litteratur, förteckning av Ingvar Nordin . 96
FÖ RENINGS ME DD ELÄNDEN Styrelseberättelse för år 1970 101 Styrelseledamöter och revisorer för år 1971 102 Dendrologer i Jönköpingstrakten 1970
GUNNAR BERGFELDT
Då man som jönköpingsbo en sommardag tar på det gamla husets grund av Brahe-ättlingen emot vänner och bekanta från mer eller mindre Fredrik Ulrik Hamilton, landshövding i Jönkö¬ fjärran belägna orter, lägger man gärna in ett be¬ ping. Bakom och runt huset uppfördes i samband sök på Visingsö. Kanske åker man remmalag, kan¬ med husbygget en terrasserad s. k. »fransk park». ske tar man över bilen på färjan och hinner göra Detta kan man se på en befintlig ritning, upprät¬ ön i hela dess längd, 1 4 km, se den vackra skogen, tad av lantmätaren Nils Jacob Liedbcck 1768-69, klättra upp i Kumlaby kyrkas stympade torn och med klassisk genomgående mittaxel och utdraget få en strålande utblick över ön. Att man dessutom perspektiv mot sjön Bunn. gör ett besök i den vackra Brahekyrkan, tar en På 1 800-talet fick denna park ge vika för en titt på Visingsborgs slottsruin och kanske rent av engelsk park med slingrande gångar och träd- och hinner se på det lilla som finns kvar av Magnus buskgrupper, vilken i sin tur gick sitt öde till mö¬ Ladulås slott Näs längst söderut på ön, ja det tes någon gång i början av 1900-talet, då någon ingår liksom i programmet. ägare troligen sviktat inför underhållet och plöjt Är man dendrolog på jubileumsresa, blir det upp alltsammans. Kvar blev egentligen endast ett givetvis skogen som får huvudintresset liksom den par mäktiga lindalléer, som tydligen härstammar lilla planteringen vita mullbärsträd söder om sko¬ från den första anläggningen. För att försöka få gen, som en gång var ämnad att blir grunden till bättre liv i alla alléer lät den nuvarande ägaren en som man hoppades — lönande silkesmask¬ hösten 1968 skära tillbaka träden och resultatet odling. Det gick nu att hinna med både det rent härav blev nu vid dcndrologernas besök livligt dendrologiska samt det historisktkulturella repre¬ diskuterat. Som vanligt vid sådana här föryng- senterat av slottsruiner och kyrka, vilket är ett ringar har resultatet blivit ojämnt. Några av de gott betyg åt en väldisciplinerad hundrahövdad mäktiga träden har endast brutit obetydligt, andra studiegrupp. har reagerat mera positivt. Kanske hade båtturen från Gränna skärpt sinnet Sedan egendomen 1796 sålts av landshövding och uppmärksamheten utöver det vanliga, kanske Hamilton har den haft många ägare och tiden var det tanken på den väntande lunchen på Gyl¬ från början av 1900-talet till nuvarande ägare då lene Uttern som sporrade. Alltnog kunde både den gått genom många händer, var till stor del Visingsöbesök och lunch programenligt avnjutas en förfallets tid. Genom kommendörkapten Melins innan bussarna vände Vättern ryggen och svängde berömvärda arbeten har den ursprungliga »fran¬ av österut in i de småländska skogarna. ska parkens» linjer kommit fram igen, gräsmat¬ Från viitternytans 88 m över havet stiger ter¬ torna har lagts om och nya lindar har planterats rängen under 2 km brant upp till ca 230 m och för att ersätta vad som blivit för gammalt. sänker sig igen vid sjön Bunn till ca 200 m där Återfärden från Östanå gick söderut på Hola- bussarna bi. a. passerade det vackra Bunnström vedens utlöpare mot Öl mstads och Skärstads sock¬ för att nu på väg söderut på krokiga vägar söka nar, där landskapet från skogsbygd övergår i ett sig fram till Östanå herrgård. jordbrukslandskap, som omkring Skärstads kyrka Denna anrika gård, känd redan på 1300-talet, och Lyckås herrgård bildar en bred öppen dal¬ äges numera sedan ett 10-tal år tillbaka av kom¬ gång av stor skönhet. Målet för resan var en villa¬ mendörkapten Olof Mclin, som med sin maka trädgård i Huskvarna, och för att undvika träng¬ utfört ett jättearbete att restaurera den tidigare seln här gjorde en av bussarna en avstickare mot mycket förfallna byggnaden. Ursprungligen hette höjderna, där utsikten från Gestra by är utomor¬ gården Broxvik och ägdes i sju generationer av dentligt vacker över Landsjön och den bakom¬ släkten Ulfsparre innan den 1660 såldes till Per liggande Vättern med Hökensås som bakgrund Brahe d. y., som ändrade gårdens namn till Ös¬ långt borta i fjärran. Genom Rudu by, där bär- tanå. Den nuvarande byggnaden uppfördes 1766 och fruktodling helt avlöst traditionellt jordbruk,
5 y ? i r Sk’. v*.
.i
ÎSi: f
'ÿ 3 yr- * > V. £* l , JC W*. Í‘'N‘' i: ii t . i £•/ r>- s S 74 CM 7 i« k;, - ■ » v íLíÿ jrV Li- fe
\
lÿr r Mg «J mi rv'ÿ L\. r-i ; V *«ÿ* J J5 n Fig. 1. Mullbärsträd på Visingsö. — V From the time when Sweden had a y d sericulture mulberry-trees remain at EÿÍíí»> V - H m Visingsö. kommer man så till Gisebo och får en ny skön- men redan då hade hans intresse för alpina väx¬ hetsupplevelse över sydligaste Vätterbygden med ter blivit väckt. Huskvarna och Jönköping, där Taberg längst bort Han skaffade sig en ny trädgård och ännu en, höjer sig som en knöl över övriga landskapet. den nuvarande, som han började anlägga 1962 Trädgårdsstaden Huskvarna rymmer många i samband med villabyggande. Tomten är på idylliska trädgårdar, och givetvis många där frukt¬ 1 000 m- och ingenjör von Schéele beräknar att träden dominerar, men här bor också kunniga ca 400 m2 härav täcks av växter, sammanlagt botanister, bl. a. civilingenjör Kjell von Schécle, över 3 000 olika nr, arter och hybrider. Den ab¬ Lerkullegatan 12, som har en i högsta grad se¬ solut övervägande delen utgöres av alpväxter, det värd trädgård. Då undertecknad i slutet av 1930- som trädgårdsägaren i gemen kallar stenpartiväx¬ talet först gjorde hans bekantskap, var det i sam¬ ter, medan omkring 300 är buskar. Alpväxterna band med diskussioner om fruktodling. I hans då¬ är samlade i två från varandra skilda partier. I varande trädgård hade han nämligen byggt upp en det ena finns dels sådana som för att kunna leva utomordentligt välskött spaljéfruktodling, som var ovillkorligen fordrar kalkhaltig jord och dels så¬ tacksam att demonstrera för blivande trädskötare, dana som gynnas av en sådan mark. I den andra
6 w P v ' w I » c % •w— *«#* •% f I \ sé> *> f *r 1 ár w \ n? W V t- •ÿ. # 1 < «*#•§?. r
1 ■ " fr - ,/VJ l c ■ ■ • * ‘7;> -
7 i w sil -'Avrþ- w j jia sÆføø sb&d A~ fer H. ggk., ?a h 4 & * .f •: V t *ÿ? «ÿ)** ■><3 # * :í ’»i : tt»í* jg 1 fl : A 4 1' 'ir SI Æ ■; y II 111 I hm * ' ' i1 .r- * - '•-*• 'j-
Fig. 3. Östanå huvudbyggnad är i stort sett färdigrestaurerad och upprättad ur starkt förfall. Turen har kommit till trädgärden vars gamla lindalléer härt beskurits för att få nytt liv. — The restoration of the main building is finished to an essential degree. Now work has begun in the garden where the old lime alleys have been trimmed.
riges Trädgårdsanläggares Förbund skapat på El- Från Jönköping till Ryfors är avståndet ca 25 mia-fältet i Jönköping. Under en timmes tid stu¬ km, då man tar vägen över Bottnaryd, den socken derades här det rikhaltiga växtmaterialet och de som ligger längst upp i nordvästra hörnet av länet många tekniska detaljerna, dammar, vägmaterial, mot västgötagränsen. Längs västra sidan av den pergolor, lekredskap m. m. som ingår i anlägg¬ långsmala sjön Stråken gick alltså färden till det ningarna. God ciceron var trädgårdsanläggaren gamla Ryfors bruk med den berömda engelska Sven Adolfsson, som svarar för skötseln av an¬ parken och de välskötta skogarna. Här skall ingen läggningarna. beskrivning göras av parken med dess växtbe- Dagens huvudmål var Ryfors i trakten av Mull- stånd. Det räcker att konstatera att den närva¬ sjö, men i förbifarten hann man också göra en tur rande sakkunskapen gång efter annan fick tillfälle igenom en av Jönköpings vackraste parkanlägg¬ att förvåna sig över storleken och resningen hos ningar, Skogskyrkogården. Denna ligger vid södra de många mindre vanliga barrträden. Ryfors lig¬ utfarten i Jönköping i ett barrskogsparti i delvis ger dock inne på Sydsvenska höglandet, ca 220 m kraftigt kuperad terräng, som behandlats på ett över havet med ett bistert vinterklimat. Diskussio¬ föredömligt varsamt sätt. Anläggningen har pro¬ nerna om namn och arter var också stundtals liv¬ jekterats av dåvarande arkitekten i K. Byggnads¬ lig och mycket stimulerande. styrelsen, Olof Hult, år 1940-41, och själva an¬ Ett avbrott i diskussionerna blev det för en i läggningsarbetena har utförts av Jönköpings park¬ högsta grad njutbar lunch i Mullsjö Friluftsgård förvaltning under dåvarande stadsträdgårdsmästa- före besöket vid fru Vera Sagers Margreteholm ren Ivar Anderssons ledning. Det torde väl knap¬ med dess välskötta parkanläggningar några km past vara överord om man rubricerar anlägg¬ norr om Ryfors. Här är utsikten mot Stråken ningen som en av landets vackraste skogskyrko¬ väl utnyttjad och grupper av ståtliga träd inramar gårdar. den vackra byggnaden med dess planteringar.
8 !*•_ _ VI .AT ■%. 1 ' r 'ÿ - 4,‘: f / :<, ; r, ' û * î i j m 1 J # 1-Â SO i » .Al V w P H E*- • , ' esda îL .1 m jgf'iibA ■RL: ! '»w V’ .'ÿ•" : L.J/1 y v!- \*ÍÉB»r 2*V. a It-; Fig. 5. Sven Hermelin begrundar den von Schéeleska träd¬ gårdens botaniska mångfald. — Landscape architect Herme¬ 'I il lin pondering over botanical problems. Fig. 4. Föreningens ordförande. Torgil von Seth tillsammans med civilingenjör Kjell von Schéele, vars märkliga Huskvarna- trädgård hyser bortåt 3 000 växtarter. — The president of our och zonkartor inte skulle finnas här. Gräsmat¬ Society with Mr. von Schéele in his botanically interesting torna hänförde det kräsna sällskapet och plante¬ garden in Huskvarna. ringen vid bäckravinen bakom den välproportio- nerade vackra byggnaden fick mycket beröm. Här Bussarna vände åter mot Jönköping och från växer också ett bestånd imponerande alar av höjderna väster om staden kunde man åter njuta mindre vanliga dimensioner. Imponerande var ock¬ av den grandiosa utsikten över Vättern med Jön¬ så de många barrträden, bl. a. en ståtlig Chamaecy- köping och Huskvarna i bakgrunden. Några av paris nootkatensis och flera Abies-arter. deltagarna måste nu lämna sällskapet, men de fle¬ Och här vid spegeldammen framför Bratteborgs sta kunde fortsätta till Bratteborg, greve Torgil herrgård avslutades den trevliga exkursionen. von Seths vackra gård. Här avtackades värdfolket för generöst motta¬ Mitt i ett barrskogsområde på höglandet med gande och greve Seth och jägmästare Mårten många frostnätter och låga vintertemperaturer lig¬ Smedberg för en väl upplagd och förnämligt ge¬ ger Bratteborgs park som en oas med förbluffande nomförd studiefärd under ett par vackra augusti¬ manga träd och buskar som enligt sakkunskap dagar.
9 Ekskogen på Visingsö
M. JUHL1N DANNFELT
Sedan urminnes tid har i vårt land eken värde¬ kronomark, och även ungskogsvård, men någon satts högt för sitt starka och hållbara virke. Den större verkan fick bestämmelserna icke, kanske räknades dessutom till de »bärande träden», var¬ främst på grund av den hos allmogen djupt in¬ med avsågs sådana träd, vilkas frukter var av be¬ rotade övertygelsen att ekar — som endast Kro¬ tydelse såsom föda åt människor och kreatur. För nan fick avverka — blott beredde besvär och obe¬ denna kategori, vartill räknades även bok, apel, hag för bönderna. Det föll sig därför naturligt oxel och hägg, fanns redan i de gamla landskaps¬ för bonden att vid ängens och betesmarkens sköt¬ lagarna särskilda skyddsbestämmelser. sel röja undan spirande ekplantor och även att Ekvirkets stora varaktighet och styrka gjorde vid bränning av ris och grenar efter röjningen det lämpligt för skeppsbyggeri i allmänhet och i placera brännhögarna tätt invid i betesmarken väx¬ det närmaste omistligt i fråga om virke till ny¬ ande ekar, vilket ur bondens synpunkt — i byggnad och underhåll av krigsfartyg. Då sålunda »bästa fall» orsakade sådana skador på eken, att tillgång på erforderligt ekvirke var en förutsätt¬ denna kasserades vid utsyning av skeppsvirke och ning för rikets skydd mot yttre fiender kom lag¬ sålunda i stället fick disponeras av markägaren. stiftningens skydd för de »bärande träden» så Förunderligt nog har det visat sig att denna form småningom att gälla i första hand eken. av risbränning invid i hagmark och äng växande Särskilda förordningar utfärdades därför, vilka grova ekar ofta förekommer ännu i denna dag, för markägare av olika kategorier innebar bety¬ även om anledningen till sedvänjan är bortglömd. dande inskränkningar i rättigheten att fälla och Emellertid hade regering och riksdag i början disponera på ägorna växande ekar. Sålunda stadga¬ av 1800-talet på allvar tagit itu med den gamla des i förordningar av år 1647 och 1664 förbud frågan om inrättande av särskilda »ekplanterings- mot att utan tillstånd fälla ek och andra bärande skogar» i och för ett långsiktigt tryggande av flot¬ träd på allmänningar, boställen, skattehemman tans behov av ekvirke. I enlighet därmed beslöt och kronohemman. Om, med vederbörligt till¬ 1829 års riksdag att 25 000 tunnland jord fick stånd, dylika träd avverkades, skulle för varje fällt under en tidrymd av 200 år användas till ek¬ träd planteras två nya. Skyddet blev emellertid ald¬ plantering för Kronans räkning, under iaktta¬ rig effektivt. Överträdelse av de impopulära och gande likväl att årligen endast 125 tunnland fick svårkontrollerade bestämmelserna skedde i stor upplåtas. För att ombestyra den beslutade ekplan¬ omfattning. Att ekskogens föryngring motarbeta¬ teringen och vårda de sålunda anlagda ekbestån¬ des av markägarna, när dessa måste avstå de upp¬ den inrättades är 1830 en särskild styrelse under vuxna ekarna åt kronan, är uppenbart. Vittnes¬ ledning av hovjägmästaren Israel af Ström. Efter börd om svåra skövlingar av ekskogar finns från omfattande utredningar och undersökningar an¬ urminnes tider till nutid. Även den under århund¬ gående den lämpligaste platsen för de kommande radens förlopp fortskridande uppodlingen av odlingarna beslöts att dessa skulle anläggas pä södra Sveriges bördigaste marker — ekens natur¬ Visingsö, som ansågs vara en mycket tjänlig plats liga växtplatser — har varit en starkt bidragande för ekodlingar tack vare en bördig och även i orsak till ekskogsarealens minskning i vårt land. övriga avseenden lämplig lerhaltig jordmån, ett Vid olika tillfällen under 1700-talet utfärdades milt klimat och ett gynnsamt läge beträffande sjö¬ stadganden om inrättande av ekplanteringar på transporter. kronoparker och allmänningar samt om åläggande Ytterligare en anledning till att Visingsö defini¬ för den jordbrukande befolkningen i vissa lands¬ tivt kom att utses till plats för Kronans stora ek¬ ändar att insamla viss mängd ollon, som efter vin- odlingar framgår av nedanstående utdrag ur lant¬ terförvaring skulle utplanteras, varefter uppkom¬ mätaren J. Allvins skrift år 1859, »Bcskrifning mande plantor skulle genom hägnad skyddas mot öfver Vista härad uti Jönköpings län», vari han betning. En viss nyplantering torde ha skett på skildrar en inspektion på ön, som hölls av lands-
10 hövdingeämbetet i Jönköping i närvaro av bl. a. Israel af Ström och lantmätaren. ' »Vid grinden emellan kungsgårdens gärde och skogen fanns en några hundrade kvadratfot stor intaga med en Ik "i liten stuga, i hvilken en äldre kvinnsperson bodde. På /ÿ3-, denna täppa funnos trenne ekar, hvaraf två ganska vackra och 50 till 60 fot höga, men den tredje hade af okynne afbrutits och således blifvit en krympling. Af sy- nemännen utkallades gumman, som berättade, att hon för - 40 år tillbaka såsom små plantor hämtat dessa ekar samt här planterat och vårdat dem. För denna plantering fick i*? också gumman löfte att i sin lifstid behålla sin lilla ? I täppa och koja. Någon tid därefter nedhöggs på ek¬ > planteringens anmodan den vanföra eken, och dess stora, kr lap -i räta, 5 till 6 fot höga storiinda fördes till Stockholm för AS» ; , » 1 att till trädets egenskap undersökas, varpå beslutet följde att förvandla kungsgårdens ägor till en ekplantering för statens räkning.» Det är av stort intresse att kunna notera att P man sålunda i första hälften av 1800-talet var så framsynt, att man undersökte egenskaperna hos det virke som uppvuxit på platsen för de tilltänkta ekplanteringarna, innan definitivt beslut fattades ’ om dessas lokalisering. Man har anledning förmoda att hänsyn även togs till härstamningen hos det utsäde, som skulle användas vid den omfattande skogsodlingen. Man vet nämligen att den första planteringen började t/'SWSr- hösten 1831 oeh att plantorna hämtades från Kungl. Djurgården i Stockholm, där hovjägmästa¬ ren I. af Ström residerade. Det torde knappast vara för djärft att förmoda att han, förutom att det för honom ställde sig enklast att leverera ollon Fig. 1. Kulturbestånd av ek, 118 år, med självsådd under- och plantor från sin stationeringsort, även tog växt av gran och silvergran. Eken i mitten av bilden är 25 m hänsyn till önskvärdheten av att skaffa skogsod- hög och kvistren till 12 meters höjd. Kronoparken Visingsö. lingsmaterial från de välvuxna ekbestånd, som Foto M. Juhlin Dannfelt 1951. Oak plantation 1 18 years redan vid denna tid fanns på Kungl. Djurgården. old with natural undergrowth of spruce and silver fir. The oak in the middle of the picture is 25 m high and without twigs det, Emellertid skulle det komma att visa sig att 1 2 m up. State forest of Visingsö. med hänsyn till planttransport såsom gynnsamt ansedda läget vid Vättern, dock kunde medföra svårigheter. När nämligen, i november månad år Noggranna anteckningar ha bevarats rörande 1831, den första sändningen, av bl. a. 32000 st de planteringsmetoder, som då användes: Ekarna ekplantor skulle från Stockholm fraktas först per sattes till att börja med i rader på 12 fots inbör¬ fartyg, därefter med kronoskjuts samt till sist i des avstånd och med 6 fot mellan ekarna i raden, slup på den då färdigställda delen av Göta kanal vilket, i jämförelse med nutida metoder, betyder mellan Norsholm och Motala samt över Vättern ett mycket stort förband. De olägenheter i fråga till Visingsö, så strandade slupen strax söder om om grovgrenighet m. m. som plägar följa av ett så Vadstena i hårt vinterväder. Ej mindre än 111 stort förband, sökte man undgå genom att kring lårar med plantor nedgrävdes vid stranden och varje ekplanta, på 8 till 10 tums avstånd från täcktes med halm och torv till skydd mot den denna, sätta 4 stycken lövträdsplantor av ask, stränga kyla, som då härskade. Vid sedermera alm, lönn eller björk, vilka var lättare att anskaffa inträffande mildväder överfördes de hopfrusna och därtill billigare än ekplantorna. Så fortsattes plantbuntarna till Visingsö, där plantering omedel¬ planteringarna år från år med något varierande bart vidtog och kunde avslutas vid jultiden. plantsorter och metoder. När 10 år hade förflutit
11 i 2«;% nL- fea ■m -.vaSS SJU' V 3 / 1$ : i I 1 V/ 16« \ :\ P' s vi a**i* äRNI* nÜ Vx.®WK9 mi ;# W • * ":* mgTm J5E Z$t' '• £ I V&- i £y •/V; ææ’æ L4 •&; t-' 8$ * i Si
i ■ M,- # w». •-i- m ,.J f 1 i i-'l * ’ ,< • 1 >F- - „ -I J| i - ■ f ',JI « ai* . ü 50 & Z% r"‘ * W-i■ -áN ðl«g ífiÿI« , 1 « ? i«.í Pfcw 7- - •c so ‘t, ... \ IIill !: ' ’ yl ; . f igi ai lí: it í I FIG.'S I* ii1 ia :'l •'* ili V i ;% > J **- mm **ÿ?' jf fi m S:
Fig 2. 100-årigt ekbestånd med bokunderväxt. Eken anlagd genom sådd 1857, boken underplanterad 1903. Kronoparken Visingsö. Foto B. Ekholtz 1958. Stand of oak sown 1857 with undergrowth of beech planted 1903. State forest of Visingsö. beräknades 479 tunnland åker och ängsmark vara Då det stundom visade sig vara svårt att upp¬ bevuxna med huvudträdslaget ek jämte som ut¬ bringa plantor i erforderlig omfattning passade fyllnad dels andra lövträd, dels i stor omfattning man även på att vid inträffande ollonår uppköpa lärkträd, som planterades radvis mellan ekra- stora mängder ekollon år 1834 ej mindre än dcrna. 525 tunnor. Därav utsåddes ungefär hälften sam-
12 äs S3-
Fig. 3. 90-årigt kulturbestånd av ek; vid 37 års ålder underplanterat med gran. Kronoparken Visingsö. Foto * > : Ch. Carbonnier 1948. — Oak planta¬ tion 90 years old. After 37 years spruce was planted as undergrowth. State forest of Visingsö. alSfSÍÍSsiÍ
ma år i plantskola på en areal av 40 tunnland. När ekplanteringarna hade pågått i ett eller an¬ Återstoden utsåddes påföljande vår direkt i skogs¬ nat årtionde började i vissa av de först anlagda marken efter olika metoder, såsom bredsådd i ekbestånden behovet av gallring att göra sig gäl¬ upplöjda fåror samt radsådd eller gruppsådd i lande. I huvudsak torde de då företagna ingreppen med årder upptagna fåror. Lärkplantor insattes ha gällt att befria ekarna från trycket av de sam¬ ofta i eksåddcrna mellan raderna. tidigt med dessa planterade snabbväxande lövträ¬ Skogsodlingen fortskred på detta sätt efter nå¬ den. Men även de något senare planterade lärk¬ got varierande system och var i huvudsak avslutad träden äventyrade i vissa fall ekarnas jämna till¬ omkring år 1875, då inalles ca 440 hektar hade växt och kronutveckling. kultiverats med ek såsom huvudträdslag. I de ekbestånd, som redan från början varit Det kan måhända vara av intresse att i detta glesa eller genom nyssnämnd gallring förändrats sammanhang omnämna att det lärkfrö, som an¬ till bestånd av enbart ek, uppstod så småningom vändes vid anläggning av en del av visingsöbestån- ett behov av skydd mot för stark markvegetation den, bevisligen inköptes från England. Enligt G. och mot vanskottsbildning på de unga ekstam¬ Schottes forskningar torde detta frö med allra marna. Man började därför på 1860-talet ingripa största sannolikhet vara att hänföra till den för sin i dessa bestånds utveckling med en omfattande rakstammighet och andra goda egenskaper väl¬ underplantering — vanligen med gran eller sil¬ kända skotska proveniensen av Larix europaea. vergran. Att valet av dessa skuggfördragande och Från denna fröimport härstammande lärkar ha i samtidigt snabbväxande trädslag bidrog till en be¬ sin tur givit rikligt med frö, såväl till plantskole- tydande ökning av den totala virkesproduktionen sådd som i form av självsådd i markerna. Dessa är det intet tvivel om, men huvudändamålet med omständigheter utgöra grunden till att den s. k. ekplantcringarna, produktion av kvalitativt hög- »visingsölärken», som bildar ett betydande inslag värdigt ekvirke, äventyrades genom denna under¬ i öns ekbestånd alltsedan den första fröimporten, plantering. Gran och silvergran växte visserligen har ett välgrundat anseende för ur produktions¬ ypperligt i halvskuggan under ekarna och bidrog synpunkt utmärkt goda egenskaper. i viss mån till att hindra vanskött på ekstammarna,
13 men så småningom började granarna att tränga vara lönande, medan kvistigt virke, eller virke med sig upp i ekarnas kronor och där konkurrera om invuxna och övervallade sår efter avkapade grenar ljuset. Konkurrens blev det även om vattnet, i och vanskött, f. n. har en mycket begränsad av¬ det att granarna med sina flacka rotsystem tog sättning och betalas med priser som icke nämn¬ hand om det knappa nederbördsvattnet och i be¬ värt överstiga barrträdsvirkets. tydande grad hindrade detta att tränga ned till För det ändamål, som ekbestånden på Visingsö ekarnas djupgående rötter. Resultatet blev en för¬ ursprungligen var avsedda — krigsflottans behov sämrad tillväxt hos ekarna, och när man därför, av starkt och varaktigt virke skulle dock da¬ under första hälften av 1900-talet, såg sig nöd¬ gens grova och högstammiga ekar— troligen ha be¬ sakad att helt eller delvis borttaga graninbland¬ funnits dugliga. ningen fick detta en katastrofal inverkan på ek¬ Under inflytande av danska och sydsvenska stammarna, som vid den plötsliga friställningen metoder för rationell lövskogsskötsel började man kläddes med vanskött. Arbetet med att taga bort vid mitten av 1900-talet komma till insikt om att dessa var en lika besvärlig som dyrbar procedur, uppdragande av bok som underbestånd i ekskogen som därför endast i begränsad omfattning torde vore en ur de flesta synpunkter vida bättre metod ha kommit till utförande. I många fall underplante- än den underplantering med barrträd, som under rades ekbestånden med en ny omgång av gran och en lång tidsperiod praktiserats på Visingsö. Där¬ man kände sig säkerligen i många fall tillfreds¬ vid kunde man även stödja sig på lokala erfaren¬ ställd med att sålunda kunna producera två gene¬ heter, i det att vissa, på ön i början av 1900- rationer av gran eller silvergran samtidigt med en talet med bok underplanterade femtioåriga ekbe¬ ekgeneration. stånd, i dag uppvisa en lovande utveckling i fråga Som ett resultat av den beståndsbehandling, om växtform och kvalitet, och vilka dessutom ur som sålunda under en lång tidsperiod praktisera¬ natur- och landskapsvårdssynpunkt — som i dag des i ekbestånden på Visingsö, har det visat sig tillmätes större betydelse än någonsin tidigare att det salubjudna ekvirket i stort sett icke har äro vida överlägsna den under långa tidsperioder— varit begärligt på trävarumarknaden. Endast på Visingsö dominerande blandskogen av ek och kvistrent virke med jämn årsringbredd betalas i gran. dag med sådana priser att ekskogsproduktion kan
14 Den engelska parken vid Ryfors
Några reflexioner kring besök 1920 och 1970
SVEN A. HERMELIN
När föreningen efter 50 års verksamhet planerade gläntor för att ge skogsbrynet en mera parkmäs¬ sin sedvanliga exkursion, var det lockande att sig karaktär? — Det var frågor vi ställde oss, återvända till några av de besöksmål, som ingick som besöket skulle ge svar på. i dess första. Det skulle ge möjlighet att se, vilka förändringar som skett under ett halvt sekel. Parkvård — inte bara mark- och Att M. P. Anderséns plantskola i Jönköping trädvård -— som på 1920-talet var en av landets för¬ Runt om i landet har vi »engelska parker», som nämsta — hade upphört, visste vi. Att Jönkö¬ anlagts under 1800-talet i samma anda som den pings stadspark fördärvats av en idrottsanlägg¬ vid Ryfors. Föreningen har genom föredrag, dis¬ ning, visste vi också. Att de 100-150 år gamla kussioner, exkursioner och kurser sökt väcka in¬ ekplanteringarna på Visingsö vuxit till sig under tresset för och kunskaper om deras vård. Upp¬ den gångna 50-årsperioden var givet. Mera spän¬ märksamheten har därvid av naturliga skäl mest nande skulle det bli att få se hur den mullbärs- koncentrerats på markvård och trädvård, alltså på plantering, som på 1840-talet utfördes på Visingsö de rent praktiska åtgärderna. Men det är inte nog av »Sällskapet för inhemsk silkesodling», hade kla¬ med att vårda gräsytor, enstaka träd eller träd¬ rat sig. grupper. Allra intressantast skulle det dock bli att få se, För att parkvården verkligen skall bli menings¬ hur Ryfors park utvecklat sig. Erfarenheten visar fylld, är det väsentligt, att vårdaren också skapar nämligen, att de barockanläggningar, som kom till sig en klar uppfattning om dess idéinnehåll. Det i Sverige under 1600- och 1700-talen, stått sig för¬ är nödvändigt att veta, vilken roll de olika park¬ vånansvärt väl genom seklerna. Stora terrängar¬ elementen skall spela i den totala kompositionen. beten, som terrasser och parterrer med distinkta En god landskapsarkitekt med förmåga att ut¬ ytor och gränser, samt alléer och vägar, är träd- nyttja terrängens givna förutsättningar, gör sina gårdselement som bevarats tämligen oförändrade. justeringar av mark och vegetation utifrån este¬ De går att rusta upp även efter lång vanvård. tiska värderingar. Utan att ta hänsyn till dessa, Parker i engelsk stil, som ju i hög grad bygger kan man vårda en park till döds. - Det är t. ex. sina effekter på långa perspektiv, på växlingen inte alltid säkert, att alla fristående— träd på en mellan öppenhet och slutenhet, mellan solbelysta gräsyta skall behållas. Ofta sätter man flera från gräsytor och yppiga trädvolymer, förlorar däre¬ början för att senare bara behålla de vackraste. mot snart sin karaktär, om utsiktslinjer och Ibland planteras en dunge av både snabbvuxna öppna ytor växer igen med sly, och om trädgrup¬ träd och långsamt växande framtidsträd, t. ex. perna inte längre vårdas eller förnyas. Då är de ekar. Då är det viktigt att de förra gallras bort lika svåra att restaurera som igenvuxna lövängar i rätt tid, och att också ekarna med tiden gall¬ och hagmarker. ras. Ofta händer det, att de träd som ramar en Parken vid Ryfors betraktades på 1920-talet som utsiktslinje blir för vidkroniga, så att just den ett av de bästa svenska exemplen på en landskaps¬ eftersträvade utsikten växer igen. Då gäller det att park av senare datum i genuin engelsk stil. Där¬ gallra brynet i tid. Särskilt viktigt är det att hålla för var det naturligt, att Ryfors blev ett av hu¬ ett öga på trädgrupperna vid en strandlinje. De vudmålen också i 1970 års exkursion och att in¬ växer förbluffande fort. Utsikten över sjön, som tresset för det besöket var stort. — Hur hade par¬ ju ofta var avgörande för byggnadens läge, bör ken förändrats under de gångna 50 åren? Hade ständigt hållas under observation. utsiktslinjerna vuxit igen? Hade skogen återeröv¬ Träd som trivs, växer ju och blir med tiden rat den mark, där parkmannen en gång röjde stora. Det är givet, att en park inte kan rymma
15 w,
tø
Fig. I. Utsikten från huvudbyggnaden över parklandskapet med Tidan år 1920. Foto Carl G. Dahl. A view of the park and landscape— sur¬ roundings with the river Tidan. Ed¬ ward Milner started to lay out the park in 1880. This photo was taken 1920. lika många 100-åriga som nyplanterade träd. Men svenska språket, offrat mycket utrymme åt själva å andra sidan blir en park med likåldriga träd uppkomsten av den s. k. engelska stilen. Pope, inte heller lika levande som en med träd i olika Addison, Kent, Chambers och Brown behandlas åldersgrupper. Därför krävs också nyplantering tämligen utförligt, medan hela raden av deras ef¬ som ersättning för de överåriga, t. ex. granar som terföljare ofta förbigås helt och hållet. Den ut¬ börjar bli risiga, björkar som torkar i topparna veckling av engelsk trädgårdskonst, för vilken eller träd som inte trivs för att de kommit på man har att tacka H. Repton, Sir Joseph Paxton, fel plats. Edward och Henry Milner samt W. Robinson, För parkvårdaren är det alltså viktigare att förtjänar dock att ihågkommas. Dessa män bragte sätta sig in i parkkonstens grundläggande princi¬ den engelska parkkonsten till en utomordentlig per än att lära sig att hålla liv i överåriga park¬ höjd, och det är synd att man här i Sverige un¬ träd. Han måste inse, att parken är levande, att der nästan hela 1800-talet mer följde den tyska den är föränderlig, att träd växer, står stilla och smakriktningen än den engelska. slutligen dör. En pietetsfull parkvård är därför Edward Milner blev tidigt medhjälpare åt Sir inte bara trädvård. Det är framförallt en vård av Joseph Paxton, sin tids förnämste landskapsarki¬ parkens bärande idé, dess estetiska program. tekt, och efter att ha utbildat sig vidare på kon¬ tinenten erhöll han av Paxton några krävande Henry Milner och engelsk parkkonst uppgifter: Prince’s Park i Liverpool och trädgår¬ En del av dessa grundläggande principer för den den vid Crystal Palace i London. engelska parkkonsten berördes i ett föredrag, som Det sätt, varpå dessa uppgifter löstes, förskaf¬ dåvarande direktören för Alnarps trädgårdsskola, fade honom snart en mängd uppdrag i hemlandet Carl G. Dahl, höll för deltagarna i 1920 års ex¬ och utomlands, slutligen även i Sverige, där han kursion före besöket vid Ryfors. Under rubriken bl. a. fick göra en del förslag till ändringar av »Henry Milner och engelsk parkkonst» publicera¬ vägnätet på Kungl. Djurgården, vilka dock aldrig des detta i Lustgårdens första årgång. Eftersom kom till utförande. Så småningom kom sonen, det var Edward och Henry Milner, som planerade Henry Milner, att bli hans medhjälpare för att Ryfors park, och föredragets innehåll kan bidraga efter faderns död fortsätta verksamheten. (Bl. a. till ökad förståelse också för andra parker, som anlade han den för oss dendrologer välkända par¬ anlagts i samma anda, kan det vara motiverat att ken vid Gisselfeld i Danmark och den vid Keszt- här i koncentrat referera några av föredragets hu¬ hely i Ungern, som deltagarna i 1971 års Ungern¬ vudpunkter. exkursion kommer att besöka.) Henry Milner av¬ Direktör Dahl började med att påpeka, att de led 1906 och erhöll det välförtjänta eftermälet arbeten om trädgårdkonst, som är tillgängliga på »a distinguished son of a distinguished father».
16 r-«] v,
tór'5 r“***ÿí
yy ■
:r>-
Fig. 2. Samma utsikt vid besöket 50 år mm■ ea senare. — The same view fifty years later. Wm
I sin bok »The art and practice of landscape småbuktande linjer utan skjuta fram i djärva ud¬ gardening» (1890) redovisar han de grundläg¬ dar, markerade av fristående träd, eller dragas till¬ gande principer, efter vilka han arbetar. Då dessa baka i djupa, mörka inskärningar. Ljust bladverk varit vägledande även för anläggningen av parken verkar närmare, mörkt mera avlägset. Då en lång vid Ryfors, återges här några av dessa i koncent¬ sammanhängande linje inte kan brytas, (t. ex. i en rat. skyddsplantering), minskas enformigheten om träd En målares tavla ses alltid från samma håll med ljusare lövverk placeras här och där som för¬ och är sig alltid lik. Parkscenerier skall kunna poster. En regelbunden allé planteras, där man ses från alla håll. Varje vy skall bjuda något nytt kraftigt vill framhäva en linje, men endast där av skönhet och intresse. planteringen kan genomföras konsekvent och av¬ Gräsytan är ett av parkens viktigaste element. slutas med ett värdigt mål. I den egentliga träd¬ Den bör vara stor och lugn, helst konkav eller gården närmast huset kan planteringen göras »fin¬ plan, och begränsas av kraftiga planteringar. are». Där får gärna utländska träd och buskar En böjd väglinje bör t. ex. mången gång före¬ förekomma. Där görs grupperna små, så att varje dras framför en rak. Men varje avvikelse från den växt skall få komma till sin rätt. Den bör inne¬ raka linjen bör motiveras av något bestämt hinder. hålla en samling vackra och intressanta växter. Man bör inte heller se mer än en kurva i taget. I parken däremot eftersträvas massverkan, främst Vägen bör följa marken på ett sådant sätt, att av inhemska trädslag, effekter som skall upplevas schaktning och fyllning om möjligt undviks. Kur¬ på avstånd. Regelbundna blomstergrupper hör vorna måste göras långa och jämna och öppna hemma på terrassen och i byggnadens närmaste växlande vyer. Sidovägar av mindre betydelse bör omgivning. Enligt en ofta tillämpad regel bör så snart som möjligt efter avvikelsen försvinna terrassen ha ungefär samma bredd som husets ur sikte. höjd. Så långt några brottstycken ur Carl G. Dahls Träd planteringar föredrag. Det ger en god bakgrund till de prin¬ skall ge skydd, dölja det fula, framhäva det vackra ciper, som legat till grund för tillkomsten av par¬ och bilda ram kring en vacker tavla. — Plantera ken vid Ryfors. på kullarna och lämna sänkorna fria är i allmän¬ het en riktig princip. Vill man förstärka intrycket Ryfors park planeras och förverkligas av en kulle, planteras träd på dess krön. Enstaka Det var godsets dåvarande ägare, överceremoni- fristående träd framhäver karaktären av en slutt¬ mästaren R. Sager och hans broder förste hov- ning. En lång enformig linje i landskapet, t. ex. stallmästaren E. Sager, som år 1880 gav Ed¬ ett skogsbryn, bör brytas genom förplanterade ward Milner i uppdrag att projektera parken. Elan trädgrupper på vissa ställen, öppningar på andra. utarbetade en detaljerad plan, som omfattade inte Planteringarna bör inte följa raka eller regelbundet mindre än 375 hektar! Arbetsledare blev mr Hug-
2 711601 Lustgårdlin 1071 17 oc lÄTW 3Ä1 ar. a r. : ;v- . rai y. ■ ”-Vi; ;M g ,\ * m» Æm um " 3* ■g','*' ■ 3* •>4 m. t fflg/m 'As hâtéS/u : ; I yw **? î>-■ •'*/<« 3rr. *ÿ K »a V ■�/ ■■ ■ Kr,« ,«J f V *'?V' - A m Ägr -J»-'*' mU>\ ðLjÍft - / Jfe- jLg
j.--! yàfs »i.•v*: «u *n Mül.,r*bô2$«kîÉ w Iâ «B! - i-, » n U, •» •ytfsM.'M&ïZâ tëm #./ * -> ** t " YM •iv P* TT# '1 ig 1 i * 'm i 'î ”/*•* * . \ . / mm •«** %Ki#î * mm 'ÿ;& MM ri,»Ä î3 W;i s£*J * ,** «1 • *y •ÿ Islås '<*>ÿ I-• a **«»*» — ü • » % li 4* : h ïWWÂM 4"* »** / # 'J*4M < ■ %LA5. á;-\VÍ -- K « ÿ> , •• „ ; U S|pft|S; £ÿs r4ð L ïgzYY öáSsB&r'' 111*1 w?7 *T*rVT r >ämk* i, k
'-/' , , - aM ;f:- k r l 1 *3SHÏ V > vjô 9? Pv.y*« uTvðÿ’k ■ «Ov ■ il iV- u/ -O *a - .V*" - « ■ V, i» %* V 4.J, -
Fig. 3. Ryfors från luften. I nedre delen den uppdämda Tidan. I den högra gårdsbebyg¬ d. 24.2.71. Aerial view of Ryfors. In the lower part the dammed up part of the river gelse. trädgård och park. Till vänster ett I 600 m långt parkstràk som öppnats i skogen. Tidan. To the right houses, garden and park. To the left a glade 1 600 m long has been -— Flygfoto: Rikets allmänna kartverk år 1964. Godk. för reproduktion och spridning opened in the wood. ■ .f
fl Jf/f/i
««S w
Fig. 4. Friställda trädgrupper och iit- siktsgläntor i det fjärran skogsbrynet. — Clumps of trees and views through glades in the distant woods. HHttMÜlS hes, och efter Edward Milners död 1884 övertog sanningen, att naturen och konsten hand i hand sonen H. E. Milner faderns verksamhet. äro ett fullkomligt par. Denna sanning i hela dess Anläggningen bedrevs med en betydande ar¬ ljus ledde också den hand, som en gång fick betsstyrka. Utsikter öppnades, träd- och busk- till uppgift att tukta naturens snedsprång och för¬ grupper formades, marken jämnades och parkvä¬ vandla dess otuktade friheter till den frihet, som gar anladcs. Under mr Hughes ledning fostrades är lagbunden av skönheten. Mästaren kom, såg en stam duktiga arbetare, som under ledning av och segrade, och efter några år lämnade han ef¬ hans närmaste man, Levin Holm, fullföljde ar¬ ter sig ett verk, som värdigt fullbordades av hans betena. Ännu vid dendrologernas besök 1920, son. I denna stund är också Ryforsparken med sin alltså 40 år efter starten, pågick nyanläggningar ytvidd av 375 hektar och sina 12 km långa vä¬ under dennes ledning. gar också en sevärdhet utan jämbördig like bland I den exkursionsberättelse, som Nils Sylvén svenska slott och herresäten. De män, som knutit skrev i 1920 års Lustgård, återger han en skild¬ sina namn vid detta ’konstverk i och av naturen’ ring av Ryforsparken, som författaren Waldemar äro de framstående engelska trädgårdsarkitekterna Swahn skrivit i »Svenska Slott och Herresäten». Edward Milner och hans son Henry Ernest. Da denna ger en god bild av det dåtida Ryfors, Är man på förhand något bevandrad i de citeras den här i valda delar på Swahns yviga principer, som arkitekten följt, återstår den in¬ språk. tressanta uppgiften att kollationera teorien och »Ryfors skiljer sig i många avseenden från den praktiken. Man finner då i denna park, hur väl vanliga svenska herresätestypen. I skötseln och det lyckats först och främst perspektivkonstnären administrationen söker man i en genom decennier att skapa vida utsikter där man förut endast fortlöpande strävan att icke exploatera men väl fläckvis kunnat skymta det fjärrsköna — dock utnyttja möjligheterna. utan att förändra landskapets bestämda karaktär. Huvudbyggnaden kröner en platå, vilken ter- Han har endast så att säga jämnat vägen för den rasslikt sänker sig ner mot Tidan, som i graciösa skönhet, som hållits i skymundan. Vidare har han kurvor och med forsande fall slingrar sig fram ge¬ ur en kanske tyngande omgivning lösgjort tav¬ nom det omväxlande parklandskapet. lor, vilkas detaljer och speciella kynne icke förut Vägarna till Ryforsanläggningarna slingra sig kommit till sin rätt. Han har skapat silhuetter, fram genom en natur, vars ständiga omväxling vilka givit terrängens linjer den rytmiska form, man finner beundransvärd, och vars orördhet bakom vilka livet spelar. tycks ha sitt liccnsbrev daterat ett sekel tillbaka Hur matematiskt denna estetiserande landskaps¬ i tiden. Man står dock här inför ett misstag i arkitektur i själva verket arbetar, visar Milners uppfattningen, som verkar ännu mer överras¬ väganläggningar, vilkas skenbara enkelhet i kon¬ kande, men desillusionen lämnar icke någon bi¬ struktionen gömmer på ett helt system av princi¬ smak efter sig, ty den bekräftar den klassiska per. Att framtrolla en bekväm och pittoresk stig
19 - KWi
H t U‘:' **ä§ÉsT fe; •• «SáSj
■� íPv v*i. jtv-.. — ;í~- -'.%? , *:: i Fig. 5. Stängslet som skiljer vårdad 15 51 trädgård och betad park. — Iron fence separating the pleasure grounds *•• - - ‘‘ A ' • from the park where cattle graze. mitt i en brant sluttning är för denne mästare ett de öppna gräsytorna. Även om slâttermaskincn lekverk, och hans förmåga att binda ihop två vä¬ rår på dem, finns ändå de små centimetertjocka gar, så att han samtidigt fäster ihop hela anlägg¬ stubbarna kvar nere vid markytan. De dör inte ningen, är rent beundransvärd. utan skjuter varje år nya skott, som kan hållas I få ord, fullbordaren av Ryfors märkliga na- tillbaka genom permanent slåtter eller fårbete. turkonst-park har — som han själv i sitt ar¬ Men det behövs bara några få år utan vård, för bete uttryckt det utgått ifrån, att det är land- att buskslyt kan sätta fart, och efter ytterligare skapsarkitektens uppgift att förstå alla de naturens några år frodas ungskogen på parkens forna medel, genom vilka han framställer det sköna och öppna gräsytor. Den utvecklingen har vi alla sett, att tillämpa dessa medel så, att de frambringa och vi vet också hur svårt det är att rätta till åsyftad verkan. Om man blott slavbundet efter¬ ett förbuskat landskap. Detta är ett ständigt åter¬ härmar naturen, gör man sig inte endast skyldig kommande tema på våra exkursioner. till imitation utan till förfalskning. Det rätta ut¬ Därför motsågs med spänning besöket på Ry- övandet av denna konst består däremot i att låta fors. Hur hade denna för svenska förhållanden oss inspireras av naturen själv och hennes verk jättelika park klarat de 50 år som gått sedan den- och att använda hennes egna metoder. drologerna första gången besökte den? Den naturhymn, som tagit sig uttryck i parken, Med tanke på att godsets nuvarande ägare, ci¬ utesluter naturligtvis inte den ’obligatoriska träd¬ vilingenjör John-Henry Sager, sällan vistas på Ry- gårdskonsten". De sammetsliknande fasta gräs- fors, och med kännedom om den brist på goda mattorna i närheten av huvudbyggnaden peka på parkskötare, som nästan varje godsägare klagar en annan art av engelsk trädgårdskonst, vilken över, var det naturligt, att anläggningen nu inte fått samma praktiska uppgift som på de stora kunde befinna sig i samma skick som på 1920- herresätena å Albions ö — den nämligen att talet. -— ■ Frågan var bara i vad mån de stora lin¬ tjäna sporten. Här på Ryfors representerad av jerna och framförallt de berömda perspektiven tennis och golf.» kunnat bevaras. Här slutar vi Waldemar Swahns skildring och Det måste från början konstateras, att besöket övergår till nutiden. blev en positiv överraskning. Vi mottogs älsk- värt av ägarens dotter, fröken Yvonne Sager och Ryfors park 1970 en kvinnlig ciceron. Alla parkägare vet, hur svårt det är att i dag Iträdgårdsdelen närmast byggnaderna var gräs¬ hålla även ganska blygsamma parkarealer i vårdat planerna klippta, Rhododendronbeständen fro¬ skick. Arbetskraften räcker helt enkelt inte till. diga, gångarna krattade och kanthuggna. Rabat¬ Försummas gräsklippning, slåtter eller bete bara terna var fyllda med färgglada utplanteringsväx- några få år, så myllrar det av små plantor av ter. självsådda björkar, sälgar eller andra trädslag på De utländska barrträd, som noterades vid den-
20 .ÿÿ'mp*] %
1 C.V * 'f - 6- - . -å ;-y v y. . w ï«- Sfc. -V' Sjf*. i V* ÍALJ ,
Fig. 6. Det pastorala betade landska¬ pet. — A pastoral landscape. SHi fcK drologernas förra besök Abies nobilis, A. nord¬ huvudbyggnadens terrass ut över Tidan och det manniana och A. concolor— samt blågranar och skickligt regisserade parklandskapet med sina cembratallar återfanns, men skalan hade föränd¬ öppna ytor, fristående träd och det långt i fjärran rats. En grupp ädelgranar, som vår finländske efter Milners principer livfullt behandlade skogs- dendrolog, doktor Robert J. Rainio, från Ekenäs, brynet. Nästan exakt samma bild kunde nu foto¬ bestämde som Abies amabilis, uppskattades nu graferas. Den största skillnaden var, att en ståtlig till klart över 35 m. Detta till trots hade dessa ormgran, som vuxit sig stor med åren, nu be¬ träd toppskott på ca 40 cm. Exemplaren som var gränsade perspektivets högra sida. Men inte bara friska och livskraftiga, ingick troligen i en samling den utsikten hade bevarats. Vart man gick, öpp¬ barrträd, som införskaffades från England, redan nade sig långa utsikter ut över det pastorala land¬ när anläggningsarbetena påbörjades under de skapet. Man skriver gärna under Waldemar första åren av 1880-talet. Swahns karaktäristik av herrarna Milner som de Bland övriga äldre barrträd noterades Abies stora perspektivkonstnärerna. Dessa raffinerade ef¬ alba. Pinus peuce och Pseudotsuga menziesii. fekter har de i stor utsträckning åstadkommit ge¬ Det mest glädjande var, att parkens utsiktslin- nom att röja tidigare trädbevuxna arealer till be¬ jer och de långa perspektiven kunnat bevaras så tade parkytor och att därvid spara enstaka soli¬ väl. 1 »Lustgårdens» första årgång finns en för- tärträd och karaktäristiska trädbestånd. sättsplansch, som visar dåvarande utsikten från På Ryfors finns en karta över parken från 1911.
. V
$£d#l En •
Fig. 7. Parkpromenad längs Tidans Sk 1 strand. Walk along the banks of T the river Tidan. w,J mm 21 Den publicerades i dåligt tryck i 1920 års Lust¬ Skulle förhållandena här i landet ändra sig där¬ gård. Den visar emellertid, hur hela landskapet hän, att det inte längre är ekonomiskt försvarligt kring herrgården givits karaktären av en skärgård att hålla betesdjur, skulle det kunna betyda att med djupt inskurna vikar och långt utskjutande parklandskapets öppna ytor snabbt förbuskades. skogsuddar. Vattenytan har här bytts mot fält Då återstår mänskligt att döma bara ett sätt att och betesmarker, som bryts av skogbevuxna hol¬ effektivt rädda denna unika skapelse åt eftervärl¬ mar och öar, fördelade så att de ger ständigt den. Betesdjuren skulle ersättas av »greenkeepers», växlande vyer, när man färdas den mjukt kur- som skulle vårda en golfbana. Enligt uppgift lär vade vägen fram. den golfbana, som på sin tid anlades här vid Ry¬ Från Rikets allmänna kartverk har vi fått en fors, vara den allra första i landet. Om hela detta flygbild, tagen så sent som 1964. Den överens¬ fantastiska parklandskap toges i anspråk för detta stämmer nästan helt med 1911 års karta. Då den ändamål, och anläggningen gjordes med förståelse ger en klar bild över parkplancrarens sätt att för dess egenart, kunde måhända landets första arbeta med trädvolymer och öppna ytor, återges golfbana också bli dess vackraste. den här med vederbörligt tillstånd. Att trädgården och parken bevarats så väl är glädjande ägaren och länder till heder. Ryforsan- SUMMARY läggningen är ju ett ovanligt helgjutet konstverk. Vid utförandet har man här konsekvent följt en The Society’s tour in Sweden 1970, was a repe¬ från början fastställd generalplan, i vilken endast tition of the first excursion fifty years previ¬ detaljer justerats under arbetets gång. I vanliga ously. Visingsö, with much of interest for the den¬ fall består ju våra trädgårdar och parker av mer drologist was one objective. Another was Ryfors, eller mindre väl samkomponerade delar, som with a park in the grand style, laid out about kommit till under perioder med olika smakrikt¬ 1880 by the famous landscape architect Edward ningar. Milner and his son H. E. Milner. Att Ryforsparken stått sig så väl genom tiderna, The Ryfors estate south of lake Vettern has ger ett gott belägg för den realism och samlade been in the Sager family for several generations, praktiska erfarenhet, som varit vägledande för det the present owner beeing Mr. John-Henry Sager. Milnerska projektet. Sedan århundraden har de It is situated in a woody, undulating country on betande djuren varit de bästa markvårdarna i trak¬ rather high ground (about 200 m above sea level). ter med någorlunda rik nederbörd. Det är dem The river Tidan runs through it. man satsat på även vid Ryfors. Edward Milner made a detailed plan for no less Betesmarker måste emellertid hägnas, och stäng¬ then 375 hectares of the estate. Near the build¬ sel kan verka störande i parkbilden. Vid Ryfors ings are flower beds, shrubberies and some inter¬ skiljer man den maskinklippta trädgårdsdelen från esting trees such as a group of Abies amabilis, det betade parklandskapet genom ett stängsel av probably from plants imported from England. engelsk typ med fyra horisontella järnrör på stol¬ They are still perfectly sound and healthy, and par av järn. Det smäckra materialet verkar inte have reached a height of about 35 m. Some störande, och den stabila konstruktionen gör att Abies alba, Pinus pence and Pseudotsuga menzie- det står sig i mansåldrar. — Det var säkerligen sii, are also noteworthy. en god investering. Most of Milner’s plan is still quite recognisable Där t. o. m. ett stängsel av denna lätta typ skulle on the ground. The long perspectives have been verka störande på en öppen gräsyta, har man på kept open and the edge of the wood held back. engelskt manér ersatt det med ett »aha» — det This is in part due to Milner’s sound and realistic mest raffinerade sättet att stänga ute betesdjur. plan relying much on grazing cattle to do the I princip består det av ett ca 1,2 m djupt dike, work. i vilket den mot betesmarken vända halvan består But it also depends on that the owner follows av en vanlig dikesslänt, och den andra ersätts av the plan. So has been done here to his great hon¬ en minst 1,2 m hög stödmur med basen i dikes- our, and keeps the Ryfors park as a rather unique botten och krönet i nivå med den tuktade gräs¬ example in Sweden of English garden architec¬ mattan. ture at its best.
22 Virginiahägg, Prunus virginiana L., som förvildad i Skåne jämte nya fynd av vildväxande glanshägg, P. serotina Ehrh., och en jämförande studie mellan vanlig hägg och virginiahägg
ARVID NILSSON
Det förefaller som om de nordamerikanska häg- drologiskt intresse i detta sammanhang: Berberis garna, Prunus serotina och Prunus virginiana, vulgaris, Cornus sanguinea (skogskornell), Cratae¬ just nu vore i färd med att kolonisera våra marker gus monogyna (trubbhagtorn), Lonicera pericly- på samma sätt som Amelanchier-artema, A. spi- menurn (vildkaprifol), L. xylosteum (skogstry), cata (Lam.) C. Koch och A. confusa Hyl. ( = A. Malus domestica (trädgårdsapel), Prunus avium canadensis hort. et auct. plur.; jfr Hylander 1955 (sötkörs), P. cerasus (surkörs), Pyrus communis och 1966), har gjort långt tidigare. Glanshägg rap¬ (päron), Ribes alpinum (måbär), R. uva-crispa porterades för ca 10 år sedan som till synes varak¬ (krusbär), Rosa-arterna canina, dumalis, rugosa tigt förvildad i mellersta Skåne vid Ringsjön (Nils¬ och villosa, Rubus Lindebergii (klobjörnbär), R. son 1959), och nu har, som framgår av följande, caecius och idaeus jämte hybriden dem emellan, förmodligen även virginiahäggen fattat varaktigt Solanum dulcamara (besksöta), Symphoricarpus ri- fäste i vår flora. En närmare redogörelse för detta vularis (snöbär), Vaccinium myrtillus och vitis- oväntade fynd kan därför måhända vara berätti- idaea (blåbär och lingon) samt Viburnum opulus gat. (skogsolvon). Av dessa lignoser intresserar i syn¬ nerhet snöbäret därför att denna art, liksom vir¬ Prunus virginiana L. i Ålstorp, Va Karaby sn giniahäggen, är jämnt spridd och tätt växande över Sedan år tillbaka har förf. i den gamla tallskogen stora områden och fortfarande förefaller att spri¬ vid Ålstorp (mellan Saxtorps ka och Löddekö- das. Små fröplantor finnes nämligen ofta långt av¬ pinge) i vägbanans omedelbara närhet iakttagit lägsna från äldre fruktbärande buskar. Snöbäret några tätgreniga buskar som långt ut på hösten - påträffas väl annars huvudsakligen kvarstående förvintern brukade bibehålla sin mörka bladskrud. vid äldre bebyggelse och ödetomter, där den vis¬ Vid närmare granskning befanns dessa buskar serligen kan bilda vida, vegetativt förökade bestånd — som väntat -— vara vejksel, Prunus mahaleb men med föga benägenhet för förvildning i egent¬ L. Det visade sig vidare, att tillsammans med vejk- lig mening. seln förekom även de ovan nämnda främmande Vegetationen hyser även för övrigt ett flertal arter av Prunus-arterna, glanshägg och virginiahägg, av intresse. Så t ex. de åtminstone delvis endo- och epi- (stor häxört), vilka i synnerhet sist nämnda art uppträder ym¬ zoiskt spridda örterna: Circaea lutetiana Convallaria majalis (konvalj), Digitalis purpurea (kullur- nigt, spridd över stora områden och i olika ål¬ spridd, ofta ymnig), Galium saxatile (stenmåra), Hiera- dersstadier från unga småplantor till flera meter cium diaphanoides (det. E. Almquist), Impatiens parvi- höga buskar. I glesnande bestånd och som enstaka jlora (blekbalsamin, kulturspridd), Majanthemum bifo- individ har virginiahäggar dessutom påträffats ca lium (ekorrbär), Melandrium rubrum (rödblära), Rubus saxatile (stenhallon), Scilla campanulata (klockhyacint), 1,5 km från de ursprungliga bestånden invid Mal- Stellaria holostea (buskstjärnblomma) och T rientalis eu- mövägen, där ett flertal grupper av stubbskott ropaea (skogsstjärna) m. fl. Påfallande är att Convallaria från nedsågade äldre buskar eller småträd vittnar till större delen företrädes av från trädgårdar förmodli¬ om en med tallskogen måhända likåldrig plante¬ gen spridda grövre och storblommigare typer och att ring av nämnda Prunus-arter (fig. 1). Trientalis ställvis representeras av en ovanligt vacker rosa- röd form. Tallskogen, en gång planterad på öppen, sandig och mager åker- eller betesmark, visar även för Beträffande virginiahäggens framtid inom Åls- övrigt prov på en mångsidig och artrik invand¬ torpsområdet kan framhållas, att arten numera är ringsflora med bl. a. ett 40-tal olika slag av lig¬ så talrik, vida spridd och fruktbar, att man kan noser, av vilka följande, åtminstone huvudsakligen förvänta en accelererad spridning ut över omgi¬ fågelspridda arter, kan ha ett visst floristiskt-den- vande marker. Planerad villabebyggelse av områ-
23 c 4, .ß- 'fM > àÍ ' I i H5* fgl
\
H fr M; & ■f� % »í
bA
�f* Ï fy8F4v 'r
*.
Fig. 1. Prunus virginiami. Blommande « kvist. Ålstorp 10.6.1969. det kan emellertid effektivt bromsa en sådan ut¬ flertal intressanta och vackra för tidsskedet karak¬ veckling. Man behöver emellertid knappast befara teristiska parklignoser. Bland mera anmärknings¬ att virginiahäggen helt kommer att försvinna från värda inslag kan nämnas praktfullt utvecklade sitt nuvarande utbredningsområde. Redan nu in¬ träd av bl. a.: Acer monspessulanum (dvärglönn), går åtskilliga buskar och småträd i de omgivande A. campestre (naverlönn), Castanea sativa (äkta villornas buskager, och i några fall har buskar kastanj), Caragana frutex (lyckobladsbuske), Cory- flyttats till långt därifrån belägna trädgårdar av lus colurna (turkisk hassel), Fagus silvatica med personer, som fångats av virginiahäggens fägring formerna atropurpurea (blodbok), pendula (häng- i blom eller tyngande fruktskrud. bok) och laciniata (flikbok), Fraxinus excelsior v. aurea Jaspida (guldask, jfr Kriissmann 1962), Prunus virginiana i Säbyholms park Säby sn Platanus cf. acerifolia (platan), Prunus serotina Säbyholm, en bekant herrgård ca 3 km norr om (glanshägg), Sorbus aria (vitoxel), S. decipiens (när¬ Landskrona, är omgiven av under 1800-talets stående bergoxeln, S. latifolia), 7 ilia x euchlora senare hälft anlagda parker i vilka planterats ett (glanslind), T. platyphylla f. laciniata (traslind),
24 1
. H \ ; W . I ff ~ i fl
,é •VI» m*
' •>
■ / a
f::
Fig. 2. Primus serotina. Blommande kvist. Tofta, Öster fälad 12.6.1969.
Ulinus carpinifolia (lundalm) med formerna dam¬ galum umbellatum, och strålöga, Telekia spe- pien och Wredei U. x hollandica (hybridalm) samt ciosa. ett flertal bestånd av vanlig hägg och på sedvan¬ ligt sätt snårbildande virginiahäggar, Prunus vir- giniana. Nya fynd av Prunus serotina i Skåne Vid närmare granskning av floran inom an¬ Va Karaby sn. I tallskogen vid Ålstorp tillsam¬ gränsande vildpark påträffades ett par unga själv¬ mans med föregående, ca 25 äldre och yngre in¬ spridda plantor av virginiahäggar bland ett fler¬ divid (jfr ovan). tal vanliga häggar och några glanshäggar i olika Tofta sn. Konstaterades sommaren 1967 i de åldersstadier (de större intill 1,5 m höga). Även med tall planterade sandmarkerna (Öster fälad) i andra parklignoser uppträder som förvildade, så socknens nordöstra del. Ett tjugotal större och t. ex. naverlönn, rysk lönn, vitoxel, armeniska mindre buskar och småträd noterades, de större björnbär ( Rubus armeniaeus) och tibast (Daphne ca 7 m höga och rikt fruktbärande (fig. 2). mezereum). Av vildparkens övriga flora kan näm¬ Säby sn. I Säbyholms herrgårdspark ett tiotal nas den i vida bestånd förvildade örten bredrams, plantor i omgivande vildpark (de större 1—1,5 m Polygonatum latifolium, morgonstjärnor, Ornitho- höga).
25 Landskrona 1959. Vildparken Karlslund, 2 indi¬ Något om artskiljande egenskaper mellan vanlig vid (Nilsson 1963). hägg och virginiahägg jämte uppgifter om den på¬ Mörar ps sn 1968. På banvallen ca 300 m sö¬ fallande stora variation som karakteriserar de der Mörarps station, 1 mycket tätgrenig, ca 1,5 m förvildade virginiahäggarna vid Ålstorp hög buske. Höjd och växtsätt. Prunus padus kan, som bekant, Torrlösa sn 1968. Skogsmark i omedelbar an¬ ge upphov till högbuskar och träd av ansenliga slutning till Trolleholms slottspark, 1 ca 80 cm dimensioner; intill 15 m enligt de flestas mening hög ungplanta. (Schneider 1906 och Flora Europaea anger 17 m). P. virginiana däremot anges som mera svag¬ växande, så t. ex. hos Ascherson & Graebner (1906-1910), som därom säger: Meist dicht- Något om amerikahäggarnas spridningshistoria, buschiger Strauch oder bis zu 8 (selten bis zu förekomst i odling europeisk vegetation och 15 m) hoher Baum.» P. virginiana vid Ålstorp Beträffande virginiahäggens spridningshistoria är har ännu inte nått anmärkningsvärd utveckling; det egendomligt, att den inte för länge sedan de större klonsnåren äro 4-5 m höga. Måhända har iakttagits och anmälts som förvildad i vårt har den proveniens det här gäller inte förmåga att land. Plantor av P. virginiana har nämligen, lik¬ uppnå artens maximala dimensioner. Anmärk¬ som P. serotina, under årtionden försålts från ningsvärt är virginiahäggens förmåga att redan svenska plantskolor, varom tab. 4 ger en ofull¬ vid ringa höjd alstra blommor och frukt. Som¬ ständig bild. Noggranna undersökningar av tät¬ maren 1970 frapperade spensliga och föga greniga orternas och herrgårdsparkernas omgivningar småplantor med riklig blomning och fruktsättning kommer dock förmodligen att blotta ytterligare redan vid 30-50 cm höjd. Sannolikt rör det sig förekomster. i sådana fall om svagare rotskott från äldre klon- Prunus virginiana är enligt Flora Europaea rap¬ snårs perifera delar. Fröplantor förefaller däremot porterad som förvildad i Europa endast från Ryss¬ på sedvanligt sätt behöva ett mer eller mindre land, Tjeckoslovakien och Frankrike medan däre¬ utdraget vegetativt stadium innan de nå årsviss mot P. serotina anges som allmänt spridd i Euro¬ fruktbarhet. peisk vegetation. Glanshäggen har nämligen sedan Rotskott. Karakteristiskt för P. virginiana är en länge försökts och planterats som skogsträd, och starkare benägenhet att alstra rotskott än vanlig så även i Danmark (Möller 1965 och Rostrup- hägg, en egenskap som kan ge upphov till täta Jörgensen 1961), medan denna art i Sverige ute¬ och vida busksnår. Ålstorpsbestånden visar fler¬ slutande lär ha planterats som parklignos, liksom städes vackra prov på sådan klonbildning. De i virginiahäggen här hemma och ute i Europa. Landskronatrakten planterade eller förvildade van¬ Åtminstone nordligare provenienser av virginia¬ liga häggarna (i Ålstorp har P. padus ännu inte hägg äro föga köldömma och kunna odlas ännu setts till) saknar däremot helt eller nästan helt i Tornedalen och Plaparanda. (Ccderpalm 1920, uppväxande rotskott. Annars saknar vår svenska Julin 1963.) Enligt litteraturuppgifter är virginia¬ hägg ingalunda denna förmåga, vilket ganska re¬ häggen sparsammare företrädd som parklignos än gelbundet brukar framhållas i bl. a. dendrologisk glanshäggen icke endast i Sverige utan även annor¬ litteratur. Det förefaller emellertid som om virgi- städes ute i Europa. Om P. virginiana i engelska niahäggen även skulle omfatta typer med ringa trädgårdar säger t. ex. Bean (1916): »introduced benägenhet för adventiv skottbildning. 1 Weibulls- to England in 1724, but not often seen now. holms arboretum finnes nämligen ett även på It is much rarer in gardens than its near ally, andra sätt avvikande, nu ca 30 årigt träd, som P. serotina. I Lustgården 1-48 rapporteras P. hitintills inte har visat någon tendens därtill. virginiana från 9 och P. serotina från 10 sven¬ Bladen. Det studerade materialet av P. padus ska parker. Kromosomtal för här nämnda häggar har genomgående en rundad eller hos större blad enligt Darlington & J. Animal (1945) och Löve mer eller mindre utpräglat hjärtlik bladbas. Vidare (1961): 2n = 32 (Löve anger inga tal för P. vir¬ karakteriseras arten ofta av tjockare blad med tyd¬ giniana (P. rubra)). ligt nedsänkta nerver och därav följande ojämn Här nämnda växter har namngetts i enlighet och mattare bladyta samt ett på bladens under¬ med Hylanders arbeten (1955-1966) om de sven¬ sida mera framträdande nervnät. P. virginiana ska vilda och odlade växternas nomenklatur. däremot har vanligen avrundad eller kilformig
26 Tabel! 1 . Nektariernas fördelning i procent på bladskaft av Prunus virginiana och P. padus a=blad från meterlånga bas- eller rotskott, b blad från »långskott» i kronan, c ■-blad från »kortskott» i kronan.
Table 1. The distribution of the number of glands on petiols of Prunus virginiana and P. padus, as percent of investigated leaves a “leaves from basal shoots, approximately 1 m long, b = leaves from long shoots in the crown, c =leaves from short shoots in the crown.
Antal nektarier Plant- - Antal nr 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 blad
virginiana I a 7 10 40 27 13 3 30 Ålstorp I b 55 14 24 3 3 30 I c 20 50 23 7 30 2a 3 32 64 28 2b 78 14 7 28 2c 92 8 40 3a 7 13 80 30 3b 4 58 19 19 26 3c 90 10 30 4a 5 36 27 18 9 5 22 4b 23 19 35 23 26 4c 72 20 8 25 5b 3 90 7 30 5c 94 6 33 6a 4 70 17 8 23 6b 22 22 54 2 27 6c 9 70 17 4 23 7b 7 59 14 17 3 29 7c 3 80 10 7 30 8a 5 5 36 23 26 5 22 8b 8 9 69 14 22 8c 52 19 14 10 5 22 9b 88 8 4 25 9c 4 88 8 25 10a 20 15 33 9 13 7 2 54 1 1 a 16 18 47 13 4 2 45 12a 11 8 9 17 17 15 13 2 53 13a 22 16 40 10 10 2 55 14a 1 42 21 30 6 67 virginiana 15b 1 8 7 17 21 27 9 8 I 75 Säbyholm 15c 3 84 9 4 55 16b 2 14 2 17 20 26 11 4 3 46 1 6c I 78 10 10 1 75 17a 2 2 4 0 6 28 32 16 8 50 17b 13 7 10 4 30 23 10 3 30 17c 10 12 24 14 22 6 6 6 50 18b 25 5 50 7 13 40 18c 5 20 63 7 5 1 60 19b 33 3 33 18 10 3 30 19c 2 22 64 0 10 2 50 20a 2 6 8 24 8 14 12 20 4 2 50 20c 7 27 56 7 2 I 60 virginiana 21a 20 8 4 13 27 18 7 3 56 Linköping
virginiana 22 b 4 5 16 19 32 14 6 4 94 Weibullsholm 22c 22 43 34 I 100 padus 23b 3 69 17 10 1 70 Säbyholm (cult.) 23 c 2 96 2 50 24 b 2 82 8 8 50 24c 6 90 4 83 25c 100 60 padus 26a 1 78 15 6 120 Allerum 27a 2 88 9 1 140
27 Tab. I (forts.)
Antal nektarier Plant- - Antal nr 0 I 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 blad
padus 28a 76 20 3 60 Dösjebro 29 a 62 20 18 50 30a 40 30 30 50 31a 70 22 7 40 padus cobrata 32a 52 30 13 5 40 Erikstorp 32b I 75 12 12 60 32c 92 8 55 padus 33a 16 16 64 4 50 Erikstorp 33 b 56 18 26 50 33c 3 86 6 5 100 34a 2 30 35 31 2 53 34 b 2 64 23 1 1 56 34c 3 75 17 5 118 padus v. Watereri 35 b 95 5 60 Weibullsholm 35c 100 60
bladbas och föga nedsänkta bladnerver med därav Tabell 3. Primus virginiana. Graden av fruktstenarnas följande jämnare och ofta påfallande glänsande skulptering hos 30 buskar från Ålstorp. 1 ytan helt bladyta. Från virginiahäggens nordamerikanska ut- glatt och jämn, dock med svagt antydda årsfragment bredningsområde finnes emellertid beskrivna for¬ vid has och topp, 2 jämnt utbredda, knappast märk¬ mer även med hjärtlik bladbas, så t. ex. v. dé¬ bara, utsuddade åsar utstrålande från bas och söm laissa (Torr. & Gray) Torr., som enligt florornas jämte enstaka, oregelbundna på stenarnas topp, 3 mera framträdande ehuru låga, utjämnade åsar vid diagnoser skall avvika från normaltypen bl. a. ge¬ stenarnas bas, söm och topp, 4 = oregelbundna, avrun¬ nom hjärtlik bladbas och därtill 2 nektarier på dat låga åsar, jämnt fördelade över stenarnas yta bladskaften, egenskaper som karakteriserar P. pa- (ungefär som hos P. padus) dus. Även i odling synes former med hjärtlik blad¬ 1 2 3 4 bas förekomma, så t. ex. ovan nämnda »rotskotts- lösa» virginiahägg från Weibullsholm, som kon¬ % 33 27 37 3 vergerar med P. padus även genom tydligt ner¬ sänkta bladnerver och därav föranledd rynkigare Huvudnervernas bladvinklar skall på undersi¬ och mattare bladyta. En liknande form med hjärt¬ dan bära på mer eller mindre utpräglade hårtofsar lik bladbas och därtill påfallande tjocka blad upp¬ hos båda arterna, en egenskap som dock visade täcktes sommaren 1970 i Linköpings trädgårds¬ sig variera inom vida gränser hos virginiahäggen förenings rika samling av ovanligare parklignoser. vid Ålstorp. Av blad från långskott från 15 bus¬ De båda nämnda med P. padus i någon mån kar hade 4 kala, 7 svagare håriga och 4 kraftigt överensstämmande virginiahäggarna äro för öv¬ hårklädda bladvinklar. rigt arttypiska och kunna näppeligen tolkas som Bladskaftens nektarier. Bladen hos P. padus an¬ hybrider mellan de två arterna. Sådana äro dock ges bära 2 (1-3) relativt stora, ofta långsträckta kända i kultur: Prunus X Laucheana Bolie. nektarier, vanligen högt uppe vid bladbasen. På frodvuxna blad från t. ex. kraftiga basskott kan Tabell 2. Prunus virginiana från Ålstorp. Frukternas mognadsgrad 24.8.1970hos 146 testade buskar,bedömd emellertid antalet förskjutas mot högre värden i 6-gradig skala: 0 = relativt små och outvecklade, helt (jfr tab. 1). För belysande av artens variationsvidd gröna frukter, 5 väl utvecklade, saftiga, svartröda vad denna egenskap beträffar är emellertid det stu¬ frukter, nära fullt mognadsstadium derade materialet allt för ensidigt byggt på plan¬ terade eller förvildade buskar. Som otvetydigt 0 I 2 3 4 5 spontana kan betraktas endast de båda buskarna (nr 26-27) från Allerum (norr Helsingborg) samt °<) 8 16 22 23 20 11 den från Klevshult i Småland härstammande
28 XL, -t sr *-Y r». % *N jr —4’ % *6 ;m Wvjr 4 • fe * vß *v #*
.« r
Fig. 3. Primus virginiana. Blomklasar i olika typer. Ålstorp 10.6.1969.
»blodhäggen» (nr 32), P. paclus v. colorata (Nils¬ raea (Tausch) Domin. (I Flora Europaea 1968 son 1960), medan de 4 (nr 28-31) från järnvägs¬ benämnd ssp. borealis Cajander.) P. virginiana bär vallen vid Dösjebro vildväxande ungplantorna på anlag för större antal nektarier på bladskaf¬ uppenbarligen härstammar från det närbelägna ten, en egenskap som särskilt ger sig till känna på »krutbrukets» vidsträckta parkanläggningar med de kraftigare rotskottens jätteblad (jfr tab. 1 nr åtskilliga häggar av obekant ursprung. Av främ¬ 1-22). Virginiahäggen vid Ålstorp är emellertid mande proveniens och i åtskilliga avseenden av¬ påfallande heterogen även i denna egenskap. Jäm¬ vikande från normal vildhägg är de vid Erikstorp för t. ex. de låga från padus föga avvikande talen (Landskrona) för ca 10 år sedan planterade häg- hos nr 2 och de med talrika (intill 12) nekta¬ garna, representerade av tabellens nr 33-34. rier försedda rotskottsbladen hos nr 10-13. Från Framför allt avvika de synnerligen växtkraftiga virginiahäggens utbredningsområde är emellertid stamträden genom påfallande tjocka och rynkiga beskrivna former med färre nektarier, så t. ex. blad samt blomklasarnas mer eller mindre utpräg¬ ovan nämnda v. demissa, som i likhet med padus lat uppåt- eller utåtriktade ställning och en svagare skall ha två och v. melanocarpa (A. Nels.) Sarg., doft, egenskaper som tyda på genetisk samhörig¬ som helt skall sakna sådana. het med den nordskandinaviska formserie, som Blommorna. P. virginiana anges skola ha min¬ benämnes v. borealis Schüb. eller måhända sna¬ dre blommor (8-10 mm, Rehder 1947; 8-13 mm, rare den mellaneuropeiska motsvarigheten v. pet- Schneider 1906) än P. padus (10-15 mm) i tät-
Tabell 4. Kataloguppgifter om Prunus virginiana och P. serotina i svenska plantskolor
Alnarps Ranviks Bergianska Experimentalfältets trädgårdar plantskola trädgården plantskola
P. virginiana 1876-1915 1934-1936 1899-1939 1879-1912 P. serotina 1876-1913 191 1-1946 1899-1925
29 blommigare, upprätta eller utåtriktade klasar. Åls- two species were found in large numbers on Pi- torpspopulationcn varierar inom vida gränser nus planted costal sand plaines in western Scania vad beträffar dessa karaktärer. Åtskilliga buskar and in fewer numbers by Säbyholm north of visade sig ha mycket små blommor, andra större Landskrona. Comparative studies on the popula¬ till synes föga avvikande från dem hos P. padus. tions in Ålstorp showed that P. virginiana varied Och blomklasarna visade en jämn övergångsscrie within wide limits in most characters. Table 1 mellan: 1) blommor kortskaftade i nästan vals- shows the number of glands per petiol on P. Vir¬ formade, kortare och tätblommiga klasar; 2) blom¬ giniana and P. padus, while table 2 and 3 show mor längskaftade i glesare, mera långsträckta kla¬ the variation in other characters: Table 2, the de¬ sar (jfr fig. 3). Icke heller det som artskiljande gree of ripeness of the fruits on the 24th of August angivna egenskapsparet kal (virginiana) respek¬ 1970; Table 3, the sculpturing of the pit. Table tive tätt småhårig (padus) blombotten visade sig 4 contains notes on P. virginiana and P. serotina vara konstant och »artfast» hos virginiahäggen så for sale from Swedish nurseries. som arten representeras vid Ålstorp. Av 82 un¬ dersökta buskar hade 61 helt kal eller nästan LITTERATUR kal blombotten och 21 en tätare hårfäll, nära överensstämmande med den hos vanlig hägg. Ascherson, P. & Graebner, P. 1906-1910. Synopsis der I litteraturen anges P. virginiana nästan genom¬ Mitteleuropäischen Flora VI: 2. — Leipzig. Bean, W. J. 1916. Trees and shrubs hardy in the British gående ha kal blombotten. Koehne (1893) är en Isles II. — London. av de få, som ger upplysning om att även virgi¬ Cederpalm, E. 1920. Ovanför ekgränsen härdiga pryd- niahäggen kan ha hårklädd sådan: »Kelchbecher nadsträd och parkbuskar. — Lustgården 1. innen nur ganz im Grunde etwas zottig» (P. pa¬ Darlington, C. D. & Janaki Ammal, E. K. 1945. Chro¬ mosome atlas of cultivated plants. London. dus: »Kelchbccher innen stark zottig»). — Fernald, M. L. 1950. Gray’s Manual of Botany 8. — Blomningstid och fruktmognad varierar inom New York. samma vida gränser, som de flesta andra under¬ Flora Europaea II. Cambridge 1968. sökta egenskaper (jfr tab. 2). Hylander, N. 1955.— Förteckning över Nordens växter. 1 Frukterna hos P. padus äro som bekant relativt Kärlväxter. — Lund. • • 1960. Våra prydnadsväxters namn på svenska och la¬ (ärtstora), P. — små svarta, föga saftiga och kärva. tin 2. — Borås. virginiana däremot har större (10 mm), purpur¬ — 1966. Några anmärkningar om de i Sverige odlade röda, till sist nästan svartröda, saftigare, föga och förvildade Amelanchier-arterna, särskilt A. confusa kärva och därför smakligare frukter. Hyl. — Lustgården 45-46. Julin, E. 1963. Träd och buskar i Haparanda. • • Lust¬ hos den vanliga häggen ryn- — Fruktstenarna äro gården 39. kigt och ojämnt gropiga av ett oftast kraftigt Koehne, E. 1893. Deutsche Dendrologie. — Stuttgart. skulpterat, åslikt nätverk medan virginiahäggens Krüssmann, G. 1962. Handbuch der Laubgehölze II. — fruktstenar antingen kan vara helt släta och jämna Berlin-Hamburg. eller försedda med ett reducerat och utsuddat, Löve, A. & Löve, D. 1961. Chromosome numbers of Central and Northwest European plant species. 3). knappast märkbart nätverk (jfr tab. Opera Botanica 5. — Møller, C. M. 1965. Vore skovtræarter og deres dyrk¬ ning. — København. SUMMARY Nilsson, A. 1959. Glanshäggen, Primus serotina Ehrh., Choke cherry, Prunus virginiana, L., and black som förvildad vid Ringsjön i Skåne. — Bot. Not. 112: 1. growing cherry, P. Serotina, Ehrh., spontaneously — 1960. En rosablommig och purpurbladig hägg funnen in Scania, and a comparative study of European vild i Sverige. — Ibid. 113: 2. hird cherry, P. padus, and choke cherry, P. vir¬ — 1963. Landskronatraktens adventiv- och ruderatflora. giniana. Anteckningar om Landskronatraktens flora V. — lbid. 116: 3. In 1959 P. serotina was found growing spon¬ Rehder, A. 1947. Manual of cultivated trees and shrubs taneously close to Ringsjön in mid Scania (Nils¬ hardy in North America 2. — New York. son 1959). The present communication describes Rostrup, E. & Jørgensen, C. A. 1961. Den danske flora 19. — København. additional findings of spontaneous P. serotina and Schneider, C. K. 1906. Illustriertes Handbuch der Laub¬ another north american species P. virginiana. The holzkunde I. — Jena.
30 Endemisk vegetation på Madeira
ERIK SJÖGREN
I november 1969 företog Föreningen för Dendro¬ rar dock starkt med höjd över havet. Öns nord¬ logi och Parkvård en tvåveckors studieresa till sida får konstant högre nederbördsmängder, har Madeira. Jag hade glädjen att bli anförtrodd upp¬ högre luftfuktighet och färre solskenstimmar än draget att bl. a. tillhandahålla den introduktion till sydsidan. Detta är ett resultat av de förhärskande öns naturvegetation som skulle presenteras under nordostliga passadvindarna. Denna täta lokalkli¬ några exkursionsdagar. Det blev en synnerligen sti¬ matiska differentiering är grundval för den starkt mulerande verksamhet, som bara försvårades av skiftande vegetationen. Den motiverar även od- årstidens traditionellt föga exkursionsvänliga kli¬ lingsgränsernas läge. Både natur- och kulturland¬ mat. Många motigheter eliminerades och kompen¬ skap uppvisar en klar höjdzonering. Zongränserna serades emellertid av exkursionsdeltagarnas säll¬ har merendels ett komplicerat förlopp beroende synt stora tålamod, upptäckarglädje och exkur- exempelvis på zoninversion i djupa raviner och sionsvana. Både långa fotvandringar och strapats¬ dalgångar. Ytterligare en komplikation ligger i rika bussfärder kunde genomföras smidigt tack den klimatiskt betingade nedpressningen av zon¬ vare denna fond av värdefulla egenskaper. gränsernas läge på öns nordexponerade sida jäm¬ För skandinaviska botanister med varierande fört med den sydexponerade. Odlingslandskapet inriktning ter sig den madeirensiska archipelagen har därtill pressat upp basgränserna för de högre presumtivt som ett mycket lockande, exotiskt höjdernas naturvegetation. Vegetationszoneringen forskningsobjekt. Som förnämsta orsaker därtill på Madeira har alltid utgjort ett lockande forsk¬ kan nämnas ögruppens vulkaniska ursprung, öar- ningsobjekt för botanister. Tyvärr har hittills nas starkt sönderskurna topografi, mycket varie¬ nästan uteslutande autekologiska data insamlats rande lokalklimatiska förhållanden, långa avstånd och publicerats. till närmaste kontinent och kulturlandskapets för¬ De geologiska förhållandena domineras helt av hållandevis unga ålder. basaltiskt material och är därför mycket mono¬ Madeira är ögruppens huvudö, omgiven av små- tona. I vittringsmaterial och efter vulkanutbrott öarna Porto Santo, Desertas och Selvagens. En¬ avsatta lager av sand och grus registrerar man dast Madeira når med sina högsta toppar över konstant låga pH-värden. Variationen i den ma¬ 1 800 m höjd. Öns yta har beräknats till 741 deirensiska vegetationen är därför till övervägande km-. Maximala avståndet fågelvägen från W-Ö grad beroende av klimatiska betingelser. Substra¬ är bara 57 km och 22 km från N-S. En bil¬ tets finkornighetsgrad har viss betydelse för vege¬ färd längs hela sydkusten kan ej genomföras på tationsdifferentieringen i kustzonen. Denna bety¬ mindre än 5 timmar, vilket ger en föreställning delse minskar successivt mot höga nivåer, där om de topografiska hinder serpentinvägarna måste även epifytisk, epilitisk och episolisk substratpre- passera. Madeira ligger 443 km från Lissabon, ferens blir otydlig för många arter. Endast i en något N om 32° N lat. Ögruppen upptäcktes för smal kustzon får saltimpregneringen ekologisk be¬ 550 år sedan av Joäo Gonçalves Zargo, som var tydelse, liksom även de lokala förekomsterna av utsänd av Portugals dåvarande härskare Henrik kalkrika skalgrusavlagringar på Ponta de S. Lou- Sjöfararen. Madeira har sedan dess utvecklats till renzo. Den sociologiska vegetationsbeskrivningen ett av jordens mest tättbefolkade ej industrialise¬ med korrelation till ståndortsbetingelser får på Ma¬ rade områden med för närvarande över 250 000 deira därför en starkt förenklad anknytning till invånare. lokalklimatet. Växtsamhällena binds i sin utbred¬ Madeira har i turistsammanhang sedan länge ning till höjdzoner och visar en ofta mycket suc¬ varit känt för sitt oceaniskt jämna klimat med cessiv borttoning mot högre eller lägre höjder. högt antal solskenstimmar och tämligen låga års- Den botaniska utforskningen av Madeira bör¬ nederbördsmängder särskilt på sydkusten. De kli¬ jade vid 1600-talets slut (Sloane 1696). Först matiska förutsättningarna för växtligheten varie¬ 1768 blev den madeirensiska floran mera ingående
31 inventerad av engelsmannen J. Banks, som åtföljde på 1 800 m höjd kunde tyvärr ej fullföljas. Under Solander på Cooks första världsomsegling. 1700- Madeiras vintermånader är toppzonen sällan moln¬ talets mest betydande floradokumentation på fri mitt på dagen. En första inblick i molnzon- Madeira stod emellertid engelsmannen F. Masson vcgetationens sammansättning fick vi dock om¬ för. Han vistades två år på ön mellan 1776-1778. kring 1 600 m höjd i närheten av den meteoro¬ Under följande sekel befästes ytterligare den logiska stationen. Vaccinium maderense ger engelska dominansen bland Madeira-botanisterna. landskapet vintertid en sällsam vinröd färgton Kunskapen om makaronesisk vegetation kunde speciellt i raviner och på branta stup dit betande då väsentligt utökas tack vare R. T. Lowes inten¬ djur ej når. Här påträffades den sällsynta ende¬ siva forskningsarbete. Samtidigt med Lowe arbe¬ miska Saxifraga maderensis på lodstupande ba- tade portugisen J. M. Moniz framgångsrikt med sin saltklippor. Inslaget av endemiska arter i madci- inventering av den madeirensiska floran. Under rensisk vegetation är stort, kompletterat därtill av 1800-talets slut och fram till våra dagar är det en stor grupp endemiska arter för den makaronc- framför allt portugisiska botanister, som givit oss siska övärlden. Toppzonens växttäcke på Madeira ytterligare data om Madeiras flora och vegetation. utgjordes ursprungligen av en tät buskvegetation, Publikationer av C. A. Menezez, C. Romariz, som av stark kulturpåverkan i form av hygge och J. G. da Costa och C. N. Tavares är speciellt överbetning har trängts tillbaka till dalgångar, ra¬ värda att nämnas. Den enda vegetationsbcskriv- viner och bergsstup. Förändringen av den ursprung¬ ningen med zonindelning och växtsamhällen bör liga vegetationen inom toppzonens betesmarker är här ej glömmas. Den genomfördes vid sekel¬ irreversibel över stora ytor. Överbetningen har på skiftet av dansken M. Vahl. Den danska botanist¬ branta bergssidor initierat en kraftig erosion. Med traditionen på Madeira har 1969 uppföljts av A. högst ojämnt resultat söker man numera hejda Hansen i en länge efterlängtad revision av tidigare erosionens förlopp genom skogsplantering pä publicerade floralistor, vilka nu i många enskild¬ gamla nernötta betesmarker, som ger ett mycket heter blivit nomenklatoriskt och taxonomiskt för¬ magert bete även för får och getter. Överbet¬ legade. ningen har drivit fram ett över stora ytor tätt Den första exkursionen med dendrologför- mosstäcke, som förkväver örter och gräs. eningens medlemmar gick till Ribeiro Frio på an¬ I Ribeiro Frio gav oss vädrets makter tyvärr dra sidan om Poiso-passet N om Funchal. Den bara en kort tidsfrist att i någon mån torrskodda västöstliga centrala bergskedjan på Madeira har i penetrera den exotiska molnzonvegetationen. Sti¬ alla tider försvårat kommunikationerna mellan syd- gen vid levadan till Balcoës (Fig. 1) kantas av och nordkust, så den högt belägna passpunkten ett flertal av de för molnzonen karakteriserande vid Poiso har alltid varit en naturlig färdväg för trädslagen, särskilt av Erica arborea, E. seoparia, befolkningen på ön. Via Poiso har också botanis¬ Clethra arborea, Myrica faya, Laurus azorica. ter i alla tider tagit sig fram till den fuktdrypande Konstant hög luftfuktighet och höga nederbörds¬ molnzonvegetationen. Målet har i de flesta fall värden i Madeiras molnzon ger förutsättning för varit just Ribeiro Frio. Där passerar en gammal utveckling av epifylliskt mosstäcke, ett tropiskt in¬ vattenkanal, en s. k. levada, genom välutbildad la¬ slag i vegetationens sammansättning. Vi hade tu¬ gerträdskog. Färden från Funchal mot Poiso-pas¬ ren att få se tämligen artrika överdrag av cpifyl- set på 1 450 m höjd går genom öns mest tätt- liska levermossor på Laurus-blad vid stigen till befolkade områden i de terrasserade plantagerna Balcoës. En nordeuropeisk botanist förvånas med banan, vin och sockerrör upp i jämnhöjd också i Madeiras molnzon av rikedomen på förve- med samhället Monte. Därovan följer en skogs- dade arter tillhörande släkten, som t. ex. i Skandi¬ odlingszon. På 1 000 m höjd passerar man in i navien uteslutande är representerade av örter. molnzonens Erica-Vaccinium-Laurus-vegetdtion. Man uppmärksammar dä särskilt Sonchus frutico- Denna vegetationsgräns är till sitt nuvarande läge sus, Geranium anemonaefolium, Euphorbia melli- ej naturlig. Den återfanns före skogsodlingens tid fera, Hypericum grandi/olium, Plantago arbores- säkert ett par hundra meter längre ned på bergs¬ cens var. maderensis och Senecio maderensis sidorna. Redan på 1 200-1 300 m höjd möter ett (Fig. 2). öppet beteslandskap med åtskilliga tecken på sek¬ Den andra exkursionsdagen var inriktad på lers överbetning. kustvegetation vid syd- och nordkust och moln- Vår avsikt att besöka toppen Pico do Arieiro zonvegetation vid öns andra passpunkt, Encu-
32 à Pf*; , A w f f7\ p **• A I* * i,"* J# r 4â H 1: ty
% v as |P$% i Sf%ÉS\ 5* i 4« ■ A? * *.- / • _J,: J*
■/[ ;, ar ™ 4ghe t,- . '“%-âÎ*H H. A-
Âi|J
. j
fp* *»-' :ù<
38g»
' .V ~
./
tirb ::
ê ■
'ÿ
"i3ÿpt>‘-- ■ •"• • Ý .,W -•••• f A ,1; .JHSK» . * . Fig. 1. Stigen vid levadan till Balcoës passerar genom en tät moinzonvegetation med dominerande Erica scoparia, E. arborea, Laurus azorica och Vaccinium maderense. I förgrunden Launis-stam med mosstäcke ända upp i kronregionen. Epifytiskt på stammen Polypodium australe och den endemiska Sibthorpia peregrina. W om Ribeiro Frio. 30.5.1966. Foto E. Sjögren. — The path close to the levada to Balcoës leads through dense cloud-zone vegetation. The dominant shrubs are Erica scoparia, E. arborea, Laurus azorica and Vaccinium maderense. In the foreground is a trunk of Laurus with a moss cover reaching the crown of the tree. Epiphytic species on the trunk: Polypodium australe and the endemic Sibthorpia peregrina. 3-711601 Lustgården 1971 gjfcj , * m'Ù S ày if ,t- ï. V , M Fig. 2. Sluttningarna i Madeiras längsta och största floddal är klädda av tät artrik molnzonvegetation. Antalet endemiska arter är högt. Här bladrosetter av Sochus squarrosus tillsammans med Erica scoparia, Phyllis nobla, Blcchnnm spicant, Deschampsia argcntea och Bystropogon, labiatsläkte med två endemiska arter på Madeira. Ribeira da Janela, 940 m. 27.1.1967. Foto E. Sjögren. — The slopes in the longest and largest river valley of Madeira are covered by a dense cloud-zone vegetation rich in species. There is a large number of endemic species. The photo shows leaf-rosettes of Sonchus squarrosus, growing together with Erica scoparia, Phyllis nohla, Blechnum spicant, Deschampsia argentea and Bystropogon sp. meada. Kustvägen mot Ribeira Brava går i täta conieum, Crithmum maritimum och Gnapha- serpentiner genom ett i terrasser maximalt uppod¬ lium luteo-album. De sistnämnda två arterna an¬ lat landskap. I kustzonens kulturlandskap återstår knyter till kustvegetation i västligaste Europa. endast små ytor av den ursprungliga kustvegetatio- Kustvegetationen på Madeira har trängts tillbaka nen på kustklippor och lodräta klippstup. På de av det expanderande kulturlandskapet. Den har svarta kustklipporna vid Ribeira Brava kunde ett också i sen tid utsatts för en kraftig invasion av fullständigt utbildat kustsamhälle demonstreras. I antropochora arter med mediterran eller västeuro¬ täta mattor av Aeonium-rosetter (Fig. 3) växer en peisk huvudutbredning. risig lågbuskvegetation av Euphorbia piscatoria, Vägen från Ribeira Brava mot Encumeada-pas- och Globularia salicina. Dessutom lägger man spe¬ set går mot N i en djup dalgång. Detta vägav¬ ciellt märke till Sedum nudum, Helichrysum ob- snitt inklusive sträckan från Encumeada till nord- 34 è 4, ' , h s >. v A > L; * || / - /*«? f* 1É '-'ÿ .< #*» f i [pP» *“ mlÉS 'S 1 a ■.Iê.' 1 \ SB Ü*If» r/y fp] fr: ? N&> > PS «V I à; S# *V 53ikS»*sÿ m Fig. 3. Kustzonens vegetation domineras mestadels av de stora rosetterna av Aeonium glandulosum och A. gliitinosum. Hypar- rhenia hirta är ett typgräs för kustzonsamhällena. På sydkusten tillkommer ofta buskvegetation av Euphorbia piscatoria och Globularia salicina. Machico, nordkust, 400 m. 12.1.1965. Foto E. Sjögren. The coastal vegetation is generally dominated by Aeonium glandulosum and A. glutinosum. Hyparhenia hirta is a typical grass of the coast-zone communities. At the south coast there is frequently a dwarf shrub vegetation of Euphorbia piscatoria and Globularia salicina. kusten erbjuder ett tvärsnitt genom de madeiren- ligen uttunnad molnzonvegetation, som däremot siska vegetationszonerna med undantag av topp¬ på nordsidan uppvisar en överväldigande artrike¬ zonens beteslandskap. Halvvägs upp i dalgången dom, speciellt om man medräknar mossvegetatio- på 600 m höjd återfinnes kustzonsarter. De växer nen. Via den branta östliga stigen penetrerade där i utpostförekomster i ett mixtum med arter vi den endemiska Erica-Laurus-Clethra-skogen karakteriserande molnzonvegctationen. De nord- med dess fascinerande rikedom på endemiska sydligt förlöpande dalgångarna på Madeira uppvi¬ arter exempelvis Senecio maderensis, Sonchus fru- sar många lokalklimatiskt betingade komplikatio¬ ticosus, Helichrysum melanopthalmum, Sideritis ner i arters och växtsamhällens zongränsförskjut- massoniana, Teucrium betonieum. Marken är ningar från genomsnittligt höjdliige. Bergskedjan överallt täckt av täta mossmattor, som också ko¬ omkring Encumeada täcks på sydsidan av en täm¬ loniserar högt upp i trädkronorna. Den höga luft- 35 / tt'. ipv ? -i * -v= ». / "“SIIÍP 3ÿä»5r ’•;". J5 'ÿ ' S| - , þ~>.* . 4 jfc-i&fc kU !*» I; ' - •: . |igÿrí !I '•ÿ..ÿ 1 . V ; *S «ÍJE i%»Á ’ » «* &ð [X s gl •* ! BUl Fig. 4. Madeiras branta nordkust ligger fritt exponerad för de rikligt nederbördsförande nordostliga passad vindarna. Kust¬ vegetationen innehåller många ströförekomster av molnzonväxter, som saknas på så låg nivå på den torrare sydkusten. Den smala nordkustvägen har med stor möda huggits in i den porösa basaltsluttningen. Porto Moniz. 1.7.1966. Foto F. Sjögren. — The steep north coast of Madeira is strongly exposed to the north-east trade-winds. The coastal vegetation includes several scattered localities of cloud-zone species, which can not be found on the comparatively dry south coast. The narrow road on the north coast was laboriously cut into the porous slope of basaltic rock and deposits. fuktigheten gör växttäcket ständigt drypande vått. Lawwj-vegetationen successivt ut. Åtskilliga hög- Molnbasen ligger som vanligt betydligt lägre än på zonarter återfanns dock på betydligt lägre höjd öns sydsida. Från Encumeada-passets kyla och än på öns sydsida. Detta förhållande kunde stu¬ tunga fuktiga luft gick routen sedan ned mot nord¬ deras på ett flertal lokaler under färdens fortsätt¬ kustens varmare torrare klimat. Under nedfärden ning längs nordkusten mot Faial (Fig. 4). Väg¬ frän 1 000 metersnivån mot kusten tunnade Erica— sträckan till Ribeiro Frio — Poiso — Funchal är 36 / US* ■ I w? ‘di í & t' I « r*f, Fig. 5. Trichomanes speciosum i molnzonvegetation på mycket svagt exponerad ståndort i trång ravin. Säregen, tunnbladig, extremt torkakänslig ormbunke med ett fåtal västeuropeiska lokaler. Utbredning: Kina, Japan, Himalaya, Burma. På Madeira uppvisar alltid Trichomanes ett artrikt epifylliskt mosstäcke av små levermossor. — Porto Moniz. Ribeira da Tristäo. 28. 1 .1967. Foto E. Sjögren. — Trichomanes speciosum in the cloud-zone vegetation in a very sheltered habitat in a narrow ravine. Peculiar fern with thin leaves, extremely susceptible to drought. Few localities in western Europe. Distribution: China, Japan, Hima¬ laya. Burma. Trichomanes on Madeira is nearly always covered by an epiphyllous moss cover including several hepatic species. på längre sträckor än vid Encumeada-vägen omgi¬ lar av naturskogens trädslag, som nu är nästan ven av odlad mark och skogsplantering. Den ger utrotade på ön, t. ex. Ocotea foetens, Frangula därför en mindre detaljerad inblick i de naturliga azorica, Persea iudica och Ilex perado. På ingen växtsamhällenas höjdzonering, annan lokal på Madeira har Erica— Laurus-skogen För cn mindre grupp dendrologer kunde tack samma rena ursprungliga sammansättning, som vare massiv hjälp från Madeiras skogsvårdsinstitut återspeglar den makaronesiska urskogens egenart en exkursion arrangeras till Vale da Lapa och Cal- sådan den mötte de första kolonisterna på Ma¬ deiräo Verde. Den sistnämnda lilla dalgången leder deira. fram till cn liten sjö i botten av en vulkankrater Till Caldeiräo Verde kommer man lättast från med höga lodräta väggar. Caldeiräo Verde har i NÖ med utgångspunkt vid Queimadas. Därifrån sen tid blivit uppmärksammad av botanister och följer stigen en levada djupt in i Vale da Lapa. befunnits vara en av de mest rika lokalerna på Det är speciellt sommartid en fascinerande vand- hela ön. Där framträder molnzonvegetationen ringsväg med branten ovan levadan färgad violett med sin mest fullständiga sammansättning. Man av täta bestånd av Orchis tnaderensis. Levadan återfinner bl. a. rika förekomster av åldriga exemp¬ och stigen passerar talrika trånga, djupa raviner, 37 som erbjuder ståndortsbetingelser gynnsamma för reservatobjekten. Naturvårdande åtgärder försvå¬ de mest expositionskänsliga fuktighetskrävande ras av befolkningsökningen och det snabbt expan¬ endemerna. Där möter man t. ex. bland de minst derande kulturlandskapet. På Madeira återstår nu uttorkningsresistenta arterna den tunnbladiga orm¬ endast små arealer av ursprunglig kustvegetation bunken Trichomanes speciosum (Fig. 5), som ofta och av toppzonens ursprungliga lågbuskvegcta- koloniseras av epifylliska levermossor. Woodwar- tion. Molnzonvegetationen däremellan naggas i dia radicans, en indisk-indonesisk ormbunke, täc¬ kanterna av skogsodling, betning och hygge. Moln- ker lokalt ravinsidorna dominant med sina upp zonvegetationens rekoionisation av gamla hyggen till ett par meter långa bladskivor. Sonchus fruti- och betesmarker sker synnerligen långsamt. På cosus och Euphorbia mellifera koloniserar de stora arealer är en reversibilitet knappast tänk¬ ständigt vattenöversilade ravinsidorna med sina bar, där erosionen gått för långt eller där hyggena säregna förvedade skott. invaderats av täta Ulex-snår. Den fullständigt ut¬ Den madeirensiska kustvegetationen är enhetlig bildade Erica-V accinium— Laurus-skogen är ett yt¬ till sin sammansättning. Endast på den östligaste terst känsligt ekosystem. Den utgör ett kapital, udden S. Lourenzo, dit en avslutande exkursion som bara kan förbrukas, ej förnyas. förlädes, är den helt avvikande. Vår färd gick till Naturvårdsaspckterna innefattar inte bara beva¬ den östligaste byn Canical och därifrån till öns rande av en unik reliktvegetation, ännu ofullstän¬ enda sandstrand, Prainha. Marken på S. Lou¬ digt botaniskt-zoologiskt dokumenterad. En fort¬ renzo består av fin basaltsand, bemängd med skal¬ satt hårdexploatering av högzonernas vegetation grus. Säreget formade kalkinkrusteringar av röt¬ med irreversibel markerosion och minskad vatten- ter och grenar återfinnes överallt. Gräshed domi¬ kvarhållande förmåga som resultat medför på nerar över hela halvön. För Madeira i övrigt lång sikt allvarliga ekonomiska följdsjukdomar. okända kustväxter som Polygonum maritimum. En rekommendation till naturvårdsmedvetna in¬ Lotus macranthus, Ononis reclinata och Mesem- stitutioner på Madeira kan här tilläggas. En fram¬ bryanthemum crystallinum växer här allmänt. tida förhoppningsvis snart förestående avsättning Halvön i dess helhet är starkt överbetad och ho¬ av reservat bör i första hand inriktas på exploa- tas av förödande erosion. Ravinerna mot sydkus¬ teringsskydd för områden inklusive skyddskappa, ten tär sig för varje år djupare ned i de lätterode- som kan presentera en så fullständig samman¬ rade sandavlagringarna. Exploatering och erosion sättning som möjligt av naturlandskapets växt¬ hotar att utradera den märkliga kustvegetationen samhällen. På Madeira finns annars rika möj¬ på S. Lourenzo, som ger sociologisk anknytning ligheter att naturvårdstanken splittras med en in¬ till växtsamhällen på den lilla grannön Porto riktning på skydd av sällsynta arter. Ett synnerli¬ Santo. gen betydande objekt för madeirensisk naturvård Den madeirensiska kärlväxtfloran omfattar ca utgör därtill kontrollen av avsiktligt eller spontant 1 100 arter varav 121 för närvarande betraktas nykoloniserande införda arter. Den naturliga vege¬ som endemiska. Både inom kust- och molnzon tationen på Madeira och Azorerna har redan drab¬ är de flesta växtsamhällena endemiska för ön. Ma¬ bats av ett antal extremt konkurrenskraftiga arter. deira hyser således en mondialt sett unik försam¬ På Madeira utgör exempelvis den mexikanska ling arter och växtsamhällen. Det är knappast en Eupatorium adenophorum ett nu allestädes när¬ överdrift att för närvarande klassificera det maka- varande, lokalt dominerande inslag i molnzonve¬ ronesiska naturlandskapets vegetation, speciellt getationen (Fig. 6). Erigeron karwinskianus är ett Erica-Laurus-skogen på Madeira och Azorerna, annat i sen tid infört mexikanskt ogräs, som nu biand de för europeisk naturvård mest angelägna på Madeira återfinnes i nästan alla växtsamhällen Fig. 6. Nordkustens floddalar är djupt nedskurna mellan branta ravinsidor. I dessa väl expositionsskyddade dalgångar med stillastäende fuktig kalluft är zoninversion vanlig med molnzonsamhällen koloniserande i dalbotten och kustzonsamhällen högre upp på ravinsidorna. I Vale do Inferno har de naturliga växtsamhällena på rasmaterial helt överflyglats av den i sen tid introducerade Eupatorium adenophorum. — Vale do Inferno, nära dalgångens mynning pä nordkusten. 7.3.1965. Foto E. Sjö- gren. The river valleys of the north coast are deeply cut down between steep slopes. These valleys are very sheltered from exposure, with stagnant cold damp air. There is frequently an inversion of vegetation zones, with cloud-zone communities growing in the valley bottom and coastal communities above on the ravine slopes. In Vale do Inferno the natural plant com¬ munities on landslides have to a large extent been outcompeted recently by the introduced Eupatorium adenophorum. 38 CÍL i "Kl .ff™! m a■' , tjp.m a K •;4§ % : >JP* må $ c ■ m m %s . ' '/ÿ'ÍÍMÍW ” J?* . ■ , 39 -t _ÿ ■ . -< -JÜÿÿa-'Siî * 'ÿi * »> f" ; "**?** ‘ ■ * ' * .»X TjS-O* SplpÂT feááLflfeMhkil: -, sÿ- - '*< %»j •X ;ÿ«w, sau NT ■ U- •»* -4gfm w§. i-w- sgÿ4-Á. ■ TKSiMSK ■ %: •«ÿÿ#ÿ»*saü ■ ~~ Mg - 11Lsí»r%R*W.'ÿV 3W, *N s tï'Â:$g «•*• Fig. 7. i Madeiras överbetade toppzon är ursprunglig Erica-Vaccinium-buskvegetation undanträngd till klippstup och ravin sidor. Ört- och grästäcket har invaderats av ett artfattigt mosstäcke, som lokalt dominerar helt. Det finkorniga översta mark¬ skiktet utan stabiliserande växttäcke uppvisar regionala erosionsskador av irreversibel art. Det glider utför dalsidorna som pä kullager på det underlagrande grövre materialet. Erosionen sprider sig snabbt från nybildade horisontella bristningar i växt¬ täcket. Pico do Arieiro 1 700 m. 16.1.1965. Foto E. Sjögren. — In the overgrazed highest vegetation zone on Madeira the natural Erica-Vaccinium scrub is now almost entirely restricted to steep cliffs and ravines. The field layer vegetation in large areas has been displaced by a moss cover poor in species, locally with a ground cover of more than 50%. There are now large areas with irreversible erosion damage in places where the soil surface is of fine volcanic deposits with no protecting shrub layer. These fine deposits readily slide downwards in the valleys, over the underlying coarse material. The erosion spreads rapidly from horizontal breaks in the plant cover of the slopes. från kust till toppzon. I kustzonen lägger man sportillförsel på grund av tätare kommunikationer speciellt märke till sådana främmande arter som med omvärlden. Det är hög tid, att lokalt avpas¬ Opuntia tuna och Carpobrotus eclulis. Båda dessa sade naturvårdsinsatser kommer till stånd på arter konkurrerar effektivt bort den naturliga världshavens små isolerade ögrupper, där balan¬ Euphorbia-Globularia-\egetationen. sen i naturlandskapets ofta unika växt- och djur¬ Det vore sannolikt på lång sikt av stor ekono¬ liv är så labil. Okontrollerade kulturingrepp eller misk betydelse för isolerade ögrupper, om tätt invasion av florafrämmande arter kan där fä eko¬ återkommande floristiska registreringar inklusive nomiska följder likvärdiga med de, som förorsa¬ vegetationsbeskrivningar, gärna från konstanta kas av luft- och vattenförorening i världens hög- provrutor, kunde komma till stånd. Allt flera isole¬ industrialiserade länder. rade öfloror blir i vår tid utsatta för ökande dia¬ 40 SUMMARY not only be concerned with problems of overgraz¬ ing and extensive forest clearance. Isolated island Endemic vegetation on Madeira floras are very susceptible to invasion by foreign The Swedish Society for Dendrology and Park species. Thus there must also be a permanent Culture visited Madeira in November 1969. The check on invasion by weeds and the introduction natural vegetation of the island was studied during of ornamental flowers. In this way it might be some excursions. possible to prevent any future invasion similar to Madeira is the largest island (741 km-) of the that by the Mexican weeds Eupatorium adeno- small archipelago situated about 443 km SW of phorum and Erigeron karwinskianus into the Lau¬ Lisbon at 32° N latitude. Its highest peaks are rus zone and by Opuntia tuna and Carpobrotus over 1 800 m. The isolation of the island and its edulis into the Aeonium zone. It only took about even oceanic climate have induced the develop¬ 100 years for these fairly recently introduced spe¬ ment of an endemic natural vegetation with some cies to reach dominance in the natural vegetation similarities to the vegetation of the other Macaro- of Madeira over large areas in several localities. nesian archipelagoes, the Azores and the Canaries. The geology of Madeira is monotonous and the pH of the soils varies only slightly. The zonation LITTERATUR of the vegetation can be related to changes in the local climate e. g. increase in precipitation and RH Bowdich, T. E. 1825. Excursions in Madeira and Porto with increase in altitude. This zonation starts with Santo, during the autumn of 1823. - London. Brown, R. 1825. Verzeichnis der auf —Madeira wildwach¬ a zone of cultivation (bananas, sugar cane, vine¬ senden Pflanzen. In Physicalische Beschreibung der yards) nearest the coast, followed by a zone canarischen Inseln (ed. L. von Buch). — Berlin. of forest cultivation (Pinus pinaster, Eucalyptus, Cosson, E. 1868. Catalogue des plantes recueillies par Acacia) up to about 1 000 m. Between 1 000-1 300 G. Mandon, 1865 et 1866 dans les îles de Ma¬ m (lower on the northern coast), the remains of dère et de Porto Santo. Bull. Soc. Bot. de France 15. the vegetation, endemic cloud-zone the Laurus- Forster, G. 1783. Fasciculus plantarum magellanicum, et Vaccinium-Erica forest, are to be found. This plantae atlanticae, ex insulis Madeira, St. Jacobi, Ad- scrub or forest has generally been replaced above scensionis, St. Helena et Fayal reportatae. — Com¬ 1 300 m by overgrazed pastures, often subject to ment. Soc. Reg. Sei. Gocltingae 9. of plants of irreversible erosion. The Laurus forest is rich in Hansen, A. 1969. Checklist the vascular the archipelago of Madeira. — Bol. Mus. Mun. do Fun¬ ferns and includes a large number of endemic chal 24. species. Several genera represented only by herbs Holl, F. 1830. Verzeichnis der auf der Insel Madeira in Scandinavian vegetation are there represented beobachteten Pflanzen, nebst Beschreibung einiger by woody species e. g. Sonchus squarrosus, Eu¬ neuen Arten. — Flora 13. Lowe, R. T. 1868. A manual flora of Madeira and the phorbia mellifera, Plantago arborescens var. madei- adjacent islands of Porto Santo and the Desertas. rensis, Senecio madeirensis. The constantly high — London. RH favours the development of an extremely rich Luisier, A. 1938. Les mousses le l'Archipel de Madère epiphytic and epiphyllous bryophyte vegetation. et en général des îles Atlantiques. — Brotéria, Sér. The vascular flora of Madeira comprises about C. Nat. 7 (3). Menezes, C. A. de 1914. Flora do Archipelago da Ma¬ 1 100 taxa, of which 121 are now considered to deira. — Funchal. be endemics for the island. At the coast, the natu¬ Romariz, C. 1953. Flora da llha da Madeira, Pteridófi- ral vegetation is now restricted to steep cliffs. tos. — Rev. Fac. Cienc. Lisboa 2, Sér. C, 3. The endemic plants community there is charac¬ Sloane, H. 1696. Catalogus plantarum, quai in insula Jamaica sponte proveniunt vel vulgo coluntur cum ea- terized by Euphorbia piscatoria, Globularia sali- rundem synonymis et locis natalibus; adjectis aliis citm and Aeonium spp. quibusdam, quae in insulis Maderae, Barbados, Nie¬ The survival of both the Laurus forest and ves et St. Christophori nascuntur seu Prodromi histo- the Aeonium community is strongly threatened by riae naturalis Jamaicae. Pars I. — London. Tavares, Ilha da Madeira. O meio e a the ever-expanding man-made landscape. There C. N. 1965. flora. — Rev. Fac. Cienc. Lisboa 2, Sér. C, 13. is now an urgent need for preservation of natural Vahl, M. 1904. Madeiras Vegetation. -— Köpenhamn och vegetation on Madeira. This preservation should Oslo. 41 Madeira i bild och text ERIK SJÖGREN ■ ; i G' H / . f _ í V. Ígr-V. -•-r £ I m ■s���iSi u m Ï 77 > ; « §y m P-. *W & ¥, é2J jj «i. \. i ■■: i mm 1 ■ :&'í IjJIc/ MsK /ýJm*•ÿ/*?&‘ ' ' : *~?w 7 y0:; ' ;-s |í$ ,,4V 'r-X7 * .*&mw , ’ ;*£ ; 1 . %-,. ? '" 4 ÍÆ ' * , ' WL **\?E'' <•'*** r- ,‘ 'i "r- : .,' í'*#' .JS í> i] ■ |. . 1* y 7; Fig. 1. En av de djupaste nord-sydliga erosionsdalarna på Madeira, där byn Curral das Freiras är belägen. Floden har skurit sig ned i den lättvittrade basalten ställvis mer än 700 m. Kalluften rinner ned i dalen och den lokalklimatiska tem¬ peraturinversionen ger i dalbotten gynnsamma ekologiska förutsättningar för exklavförekomster av molnzonväxter. Dessa är annars vanligast över 1 000 m höjd. I förgrunden avlövad äkta kastanj, som odlas med framgång ovanför banan-sockerrör-vinplantagerna. Madeira, Curral das Freiras. 18.3.1965. 42 TA ÿ:: ■ 3 SPP§B*• I í!> ® ~£* ■'•É æsiü ;'æs?2-Z- -2 '"fi-v-H, ‘-- I :i*:'-v,:,í~ Efe,•ÿHB.ÍW A-’ 5Ug -f.' -* K' -ÿv p -r' Sf'- *3"* V Fig. 2. En förutsättning för odling i i "" '“*rt starkt kuperad terräng är en tät terras¬ * S~£j*. sering av sluttningarna. Framför allt odlas banan, sockerrör, kål och vete. ÜJ 0 I bakgrunden hänger den nästan kon¬ P* stanta molnkappan över höglandet, H.V'/'-l . med molnbas ungefär pä 900 m höjd. ItMpm:.: Madeira, N delen av Machico-dalen. - .t 23.4.1966. |T 3 N-' Af V »s ** -Ü* øf / £sl.-ábfc. - tte" * % ** V 4 y Ä •> fa NV . U %«1 % íMÆ:ÿ ■®w îÿSB»” s ** AI 3.V,- 2 m il? - s Fig. 3. Stora ytor på Madeira speciellt m Sfe&rSí i djupa dalgångar är täckta av relativt màîm<-V' Vi lindrigt kulturpåverkad naturvegeta¬ V. tion. I trädskiktet dominerar mesta¬ VB* gl dels släktena Erica, Clethra, Vaccinium ;$3 och Laurus. 1 bakgrunden syns den ÜI PJ.'ÿ plana buskkala högplatån Paul da n Serra där överbetningen nu utraderat nästan all ursprunglig vegetation. Ma¬ 9B£ deira, S delen av Seixal-dalen. 23.2. I9Mim 1967. P 7 43 ’•ÿW í.f Jfi- Í» ■ - ■mm ry 1 i- 3Ü f. 5?>?|§ 'y - w-ya !'. i •ÿ ■ *f tf: V : * i j :-A m KjE tÿT f? •' fä ;: 1 » ÍS m x-. 5,- - T73 Fig. 4. Madeiras ekonomi är beroende . ËM* av produktionen på de intensivt skötta ' 1 k < i plantagerna på öns varma nederbörds- *• fattiga sydsida. Förutsättningen för en ii BL jämn och hög produktion pä dessa > - »A plantager är en konstant tillförsel av {jÆ.jpUÿ'l UP vatten från höga höjder, där neder- bördsmängderna ofta överstiger 2 000 För detta ändamål har man i ; mm/år. under 200 år konstruerat ett tätt nät av öppna vattenkanaler, s. k. levador, som leder vatten frän molnzon till kust. Madeira, Ribeira da Janela. •saw 29.12.1966. ' — — fr # 4 m w ~ - 't í#“* , »3* Fig. 5. Sommartid ligger molnzonen s lägre än under vintermånaderna, ofta med molntäcket långt ned i dalgång¬ u arna. Sikten är då mestadels alldeles ■ §g% 'íáÍCu \ . — klar pä de högsta höjderna. Det sön¬ derskurnavulkanlandskapet exponeras ~ i all sin dramatiska skönhet. Över¬ i; asímmå. betningen har drabbat höjder t. o. m. över 1 600 m. Marken är ofta nästan helt barlagd frän växtlighet och en : i destruktiv erosion fortgår på sluttning¬ I arna. Madeira, Pico do Arrieiro. Juli 1966. 44 r f y. é r / ’s Fig. 6. På den branta nordkusten, där de regnförandé passadvindarna stän¬ NO, •irÄ- l-i digt blaser in från skyddar man wgiss. terrassplanteringarna med grenar av Erica, som hämtas från Ijungträdsko- m gen på högre höjd.I förgrunden det ty¬ piska kustgräset Andropogon hirtns. Madeira, Porto Moniz. 2.7.1966. V LU m* v?i- m »i* Sr X , : *?- i Fig. 7. EU av dc förnämligaste och klassiska botaniska målen på Madeira : t * $ , i är molnzonvegetationen i Caldeiräo K Verde i Vale da Lapa. Där uppvisar S’ T den endemiska makaronesiska vegeta¬ tionen kanske sin mest fullständiga utveckling på ön. Trädvegetationen n •4 av Ocolea, Erica, Laurus och Clethra . X står tät t. o. m. på de nästan lodräta WjËÊÜmÊÈÊ klipporna. Längst ini dalgången ligger i, en gammal vulkankrater med en liten vattensamling som en djupblå pärla i botten. I förgrunden en tät grönska av SS Phyllis nobla och jätteormbunken k* Woodwardia radieans. Madeira, Vale * ! da Lapa, Caldeiräo Verde. Juli 1966. f':' 45 Quinta do Palheiro GÖSTA ADELSWÄRD Knappt en mil från Funchal på omkring 650 formbundenhet och av friare anläggningar i den m höjd ligger lantegendomen Quinta do Palheiro. engelska parkens tradition. Men det som framför Den tillhör familjen Blandy, av engelskt ursprung, allt imponerar och intresserar är mångfalden av som länge spelat en betydande roll på ön, bl. a. träd, buskar och blommor från alla världens hörn. i egenskap av ägare till en av de största vinfir¬ Här kan man verkligen säga att »the paradise gar¬ morna. Egendomen förvärvades 1885. Den före¬ den» realiserats. gående ägaren, en portugisisk greve, hade byggt en Jorden är vulkanisk och kalkfri, som överallt villa och anlagt trädgård i traditionell stil. Men de på Madeira. Detta förklarar bl. a. kameliornas fe¬ nya ägarna, som trots portugisiskt medborgarskap, nomenala utveckling. Men skicklig odlingsteknik, generation efter generation hållit en levande kon¬ jordförbättring med kompost och kalk, där sa be¬ takt med England, har här återskapat ett stycke av hövs förklarar också resultaten. det gamla hemlandet. Den största insatsen här¬ Vattnet är ett problem. Under sommarmåna¬ vidlag har säkerligen gjorts av de nuvarande inne¬ derna måste man lita till det gamla bevattningssy¬ havarna, Mr P. Graham Blandy och hans hustru stemet, levadorna, som för vatten från bergen. Mildred. Arbetskraft är däremot inget bekymmer. Det är Redan sättet att utnyttja jorden på den 800 gott om den och den är billig. Portugiserna har acres stora egendomen skiljer sig från det på ön en fin trädgårdstradition och är mycket skickliga vedertagna. Här odlas vete, havre och majs, jord¬ yrkesmän. gubbar och grönsaker o. d. istället för vin, bana¬ ner ni. m. Och i trädgården återfinner man de Fotografierna tagna vid besöket på platsen nov. olika element, som omhuldas i engelska trädgår¬ 1969 (nr 1 av firman Perestrellos, Madeira, nr 3- dar. Husets omgivningar präglas både av en viss 10 av Sven A. Hermelin). v-, yigL. J t I 1 «39 jsBÜl ] G. i» KÍÉSB1Í»'.Sg w q v» m % y *1» mm- Fig. I. Mrs Blandy visar beundrande dendrologer en liten »Knotgarden» i klippt buxbom. I bassängen »världens minsta näckros». 46 QUINTA PALHEIRO. - — a, A OAT« B HOUIB. C FEHN GOROK D TENNI* GROUND E OLD HOUSE F POND*. Q FLOWER GARDEN. H STEWARD OEEIC«. I FARM BUILDING*.* RIDING PATH* r~ //ystf/r & i f I \ \ V\ v- % d :• zz - Å 1* l /j \ D ° V 7A \ v X \ V v \ Fig. 2. Planen ger en viss föreställning om anläggningarna, som har många typiskt engelska drag. 47 mm t* 'Ff M' 'I h w*, é- « \ ¥ ir b L-V / *»; ne •r / feV - m T JEÇP ... U»-« r d -S wm XS i£S3 r !IÏÏ ESSE? HgKlias Fig. 3. Den nuvarande villan, byggd pä 1880-talet, är till det yttre portugisisk, 1 till det inre engelsk i varje detalj, utom « *• , I « - IhJ att golv och möbler i regel utförts i inhemska, mycket vackra men nu sällsynta trädslag. m J r À;;? > i & Has ■v» § " _ - ...- Fig. 4. Dendrologiska märkvärdighe¬ r ter fanns många men sällan som självändamål. Man märkte överallt viljan att skapa en vacker helhet. Här en egenartad form av Araucaria. 48 I SI 31 •? 1 IiCffs V Kl DBI .vs i ri s r y >1 ra1 y 1. s l'J &ÖS5 S« £2 ■ > i® a r ■• fe 1ÄÄ' Fig. 5. Ståtligt exemplar av Datura ■ ...... - - arborea. &ÜÜIP3 m i l,v f - i kl s m :*• mE * . i ■ m im p ■&�* s ■i ', €*Aih ■■ >3 ,4. hsJ hihi-m im k>: ■ i -.immJê rf* ife •>:• ‘•‘i i? ? W 1 ■Ji Fig. 6. Julträdet från Nya Zeeland Metrosideros robusta, en imponerande syn. 'Ti.«'-.-.- V---iðl 4-711661 Lustgården 1971 49 Wl m !ÿr. * % I \* «! >> \Ws I L' ;: 4 V, 1 v-. ». * G ■'iSSSJWö ,v. rT? ss IJ ■%; 1 j Fig. 7. Leucadenclron argenteuni »Sil¬ verträdet från Kapstaden». Det fanns ÿ här i många exemplar, en del stora. *ï Märkligt var att de här gått att föröka w med frö, så att det nu fanns hundratals - •• 'w 7f plantor. påståtts ej «SSfc* ' Det har att de kan , , ’ " i'U. växa på andra ställen än Sydafrika. fr**« í'4x ■ Mfe i. V1 Â.-VÿJï ,v, ÉKl,!VP■l* te t , fr* !»/ »Éfefl imå; -, * Hr*: Elilf j S3 • , Fjg. 8. Damm med frodig papyrus. 50 r #1 g ïÿJÏ á À :: *»iü. *''//>. j & f:A?M Il » Hi L jHI»r* JrT- l-K *v: » >1 PfPiwfi ' ffi'átáV*J/ y K. * r,# .». ' - i::> ■w s-MsMFÍ' Jrf* tty*” »ÿ -‘-JC v. Fig. 9. I ormbunksdalen, kallad Infer¬ not, som inget fotografi kan göra rätt¬ visa, reste sig en rik samling palmlik- nande trädormbunkar ur en heltäc¬ kande matta av Monstera deliciosa. m ■> - ;ÿ r/i , / &2 f » V* ,31 HB i«i M « N* *s ■Ä*' Lr * Í4, B ft'*V ii. ÉM i'* g r ;Vv. • mI «âbj - < Fig. 10. Portugiserna är mästare i »topiary», konsten att formklippa buskar. Den här trivsamma björ¬ ÉÍM-'íÉÉé nen är ett exempel. Den är formad 7 av en stälträdsställning klädd med slingerväxten Muehlenbeckia com¬ ptexa. 51 Exkursion till Hallands Väderö 1969 M. JUHLIN DANNFELT I Torekovs hamn samlades på morgonen den sista öns grässlätter och glesa skogspartier i den norra dagen i maj år 1969 en skara dendrologer, som delen — Nörrcskog — medan den södra, medelst ingalunda lät sig hindras av en fuktig och kall stengärdesgård avskilda delen — Söndreskog - snålblåst när det gällde att genomföra en planerad sedan gammalt är fredad mot betning. Dennas— båtfärd till Hallands Väderö, som vid denna årstid ursprungliga skogsnatur har sålunda kunnat be¬ enligt beräkningarna borde visa sig i sin allra mest varas som ett minne av hur dessa kustlandsskogar hänförande vårskrud med tonvikten lagd på ny- såg ut en gång, långt tillbaka i tiden, innan hård lövad bokskog och rikt vårblommande växter. Så exploatering eller rationell skogsskötsel hunnit till blev det kanske ej till alla delar, men låt mig dessa nejder. redan nu konstatera att förväntningarna till fullo Sedan år 1958 är hela Väderön fridlyst såsom infriades. naturreservat med restriktiva bestämmelser beträf¬ Vid Kapellhamn, i Väderöns södra del, välkom¬ fande bebyggelse, bete, skogsavverkning och ska¬ nades färddeltagarna av väderöspecialisten fil. dr degörelse å växande träd eller annan vegetation. Hervid Vallin, som med lika stor älskvärdhet Detta innebär bl. a. att skogsskötseln skall vara som sakkunskap ledde oss på en omsorgsfullt plan¬ helt inriktad på ett bibehållande av Väderöns ur¬ lagd och genomförd vandring genom öns ur den- sprungliga karaktär, med ek och bok som sär¬ drologisk-botanisk synpunkt mest intressanta de- skilt gynnade trädslag. Därjämte är, sedan år lar. 1961, det nedan omnämnda »Ulagapskärret» helt Färden inleddes med en redogörelse för öns fridlyst mot varje ingrepp. Där får alltså ingen naturbeskaffenhet och historia, varav följande må som helst avverkning äga rum. Ej ens vindfällda i korthet refereras: träd få borttagas. Hallands Väderö är ur geologisk synpunkt en Vad dendrologerna närmast fick uppleva efter västlig utlöpare av Hallandsåsen och har sedan ur¬ exkursionsledarens inledande redogörelse samt de¬ minnes tider utgjort en del av landskapet Skåne. monstration av strandzonens växter — bl. a. med Ön har en i huvudsak av gnejs uppbyggd berg¬ gräsnejlikan, Armeria maritima, i full blomster¬ grund, där diabas och amfibolit förekommer i prakt — torde bäst kunna skildras med ett citat vissa stråk, vilket avspeglas i en rikare flora på från Carl Fries’ märkliga verk »Den svenska sö¬ sådana platser. De lösa jordlagren utgöras av mo¬ dern», där han beskriver en vandring på Väderön rän och rullstensgrus, lera och sand. En tydligt från stranden in mot .Söndreskog sålunda: »Ba¬ markerad avlagring från Litorinahavets tidsskede kom sig har man havet, framför sig ett samman¬ sträcker sig snett genom ön. På fuktiga platser slutet, mäktigt lövskogsbryn. Det stiger med yp¬ förekommer torvbildningar av olika slag, t. ex. i piga hopflätade snår av hagtorn, slån, getapel, de klippbäcken, som under regnrika perioder av nyponbuskar, olvon, överspunna av björnbärsre- året är helt eller delvis vattenfyllda och i viss vor och vildkaprifol, en stormkappa mot havet, utsträckning utgör en förutsättning för uppkom¬ en uråldrig barrikad, som i sagan om Törnrosa; sten av dc för ön karakteristiska kärren. Klimatet och därbakom välver sig de ädla lövträden under är milt, maritimt med en årsmedeltemperatur av vita sommarmoln.» nära 8 grader. Årsnederbörden, 594 mm, är ca Den ursprungliga och täta snårvegetation, som 200 mm lägre än för det närbelägna Båstad. exkursionsdeltagarna sålunda fick tränga sig ige¬ Tack vare en serie av lyckliga omständigheter nom för att nå storskogen, utgör en viktig förut¬ har en väsentlig del av den ursprungliga skogen sättning för den gamla lövskogens trivsel, ty utan bevarats genom århundradenas lopp. Ägare till detta läskapande skydd mot dc pinande havsvin¬ ön anses vara Torekovs kyrka; och befolkningen i darna skulle den gamla lövskogen icke få det lugn, socknen har urgammal rätt att ta till vara vind¬ som oundgängligen erfordras för ett harmoniskt fälld skog och att släppa sina ungdjur på bete på utbildat skogs- och lundbestånd med örter, plantor, 52 Kråkan, St.Tånge el. I Nore fånge- L.Tånge HALLANDS VADERO Ä Måseskar m(\ efter L. Másesköp " TiuveUiamnÿS à Ekonomiska. kartbladet nM’ Torekov-Hallands Väderö 1926 vid Vallin 19 fl L.Scm-ålvarrvn. bearbetat av Her foYf alkärr barrskog JÿSmijqan. "** :fjþ kärr °o lövskog T Saltparuinn. ~~ ' sandstrand f ruftT beT9enbuskar)i — gångstig med ItmsSÉ „„.™. stengärdcågärd- iWiLrlhaju sÇÂfesï: <3> Släpkistan, el. 'Villï» Släppekistan • So-TLä-Viamn. f7 ■'C�[\Gra 9 -à-ÿ.'Y9.T.'-.ÿWcbAaiiea ïiockakàs \ « : Vilkri Getryggen 7$ ûo<7 \ ■' j . ■ Si-- r™ 7 i s Kohallen o Per bondes baZ7. - 95 iV (V 'Aíi ■ /TV-O P 'l Svarte skär Bröthóbwmaÿ » -SpsNiifjs# a : 5ÿ5 Bakläppen HuLta.bådarn °.\2- / i , /p. & S~*y~) ý\ ll yE\{ IOTÿY'SJú Svinahalíen Sandskär <& À nÆ/m/ •• C Ingnäsei - L. 5t Orskär Rahästarrui " ti ft •• yÿNUmpen' '< 98 “ Gråben. skär ßa Glimniincjebådan 14* Ofatet Betr. siffrorna •• .se noter till "Besök på. HallandsVäderö“ bokförlaget Svensk Natur Fig. 1. Karta över Hallands Väderö. >oo# •*. M% % % M « im r n 'W ** . 41i|p; ~ ; ■ÜI m *; 4 #91 .4 m i--' «ÿ JS*r # # ■PySv -Sv i $>•Wi i ‘1Í Fig. 2. Gräsnejlika (Trift), Armerta r y* ; maritima. Foto O. Gehlin. mÄr fat WIKi'- *2 53 r i.'; U Se HS m V. M '•i mm : m 'i ag ssa •i tedskz* •m m m ?ÿÿ Fig.3. Vinterek, Quercus petraea. Foto mm mmi mfÿwa&a H. Vallin. nasas I I \ i H t? -/i «I rfS ». ■4, i .»-•rÿrr-servdasei«S £ SS E .' .i :: «s ■ Sc Yj r**: ER S PUJ <'¥-•*- ii u zrÿ ‘Tir H -, K ■? m &Í3 i m * ‘i ,Ky.*■' gip ■ # ® H v . îKL imm ■«SÎRIÊSmviM s r- & si EL«fl.is.yi H Fig. 4. Bok, Fagiis sileatica, Foto T. Nitzelius. 54 ungskog och gammelskog, tillsammans bildande i / JL\i„ ett naturligt växtsamhälle. V nf. } Redan efter ett par hundra meters vandring i %\ V £ Söndreskog, i trakten av Kapellhamnskärret fick •V Masj 3 dendrologerna göra bekantskap med några av de u mest omtalade, mäktiga gammclträden t. ex. »Ka- M j pellhamnseken» i kärrets mitt, ett vidgrenat jätte¬ Km: exemplar av sommarek, Quercus robur med en 7ii grovlek av 6,7 m i omkrets vid brösthöjd, och ej långt därifrån med »Kungseken», som med sin 3. % ' väldiga, vittomfattande krona och sin grova stam, >: a mätande 5 m i omkrets vid brösthöjd, torde vara m km i/ KS Sveriges största vinterek, Quercus petraea. Märk¬ n liga kvarlevor från en svunnen tid är även de « bada med 150-åriga inskriptioner försedda »Stora ggs bokarna», nära 300 år gamla med mer än 3 m 1 i I f omkrets vid brösthöjd och den mäktiga »tusenårs- eken», nu död sedan flera årtionden. Men, som m exkursionsledaren påpekade, kringstående ektel¬ Fig. 5. »Ulagapskärret», med gammal ek i vårens hög¬ ningar inger hopp om att den gamles släkt kom¬ vatten. Foto H. Vallin. mer att fortleva. På den Litorinavall, som avgränsar kärret, före¬ visades ett bokbestånd, om vilket en av exkur- mäktiga lövträd sitt omfångsrika grenverk i den sionsdeltagarna kunde ge följande minnesbild stilla vattenytan i skogens lugn. En anslående idyll! från 1930-talet: Hallands Väderös jaktklubb, i hu¬ Men ännu återstod exkursionens viktigaste pro¬ vudsak en samling vetenskapsmän från Lund, grampunkt, Väderöns utan tvekan största sevärd¬ hade tidigare inplanterat ett antal svenskharar, het, »Ulagapskärret». Att fridlysningsbestämmel- som nu förökat sig så pass, att det tidvis blev serna för detta alkärr är av absolut karaktär — ej brist på den för svenskhare vanliga harfödan, vil¬ ens kullfallna träd få bortföras -— är dr Vallins ket resulterade i att hararna började gnaga barken förtjänst, och dessutom kan nämnas att han, re¬ av inte bara små utan även grova, tjockbarkiga dan långt före den officiella fridlysningen, genom bokar, varom tydliga ärr i barken nu gav exkur- ,A sionsdeltagarna påtagliga vittnesbörd. Då hargnag på bokar av sådan grovlek ej voro kända från nå¬ uJM m gon annan lokal, trodde sig de jagande zoologerna st? £}ÿ och medicinarna kunna konstatera följande: Vä¬ r derön var rik på fästingar. Dessa angrep hararna, öl|| if Î'J vilka därav fick feber. Eftersom bokbarken vid un¬ dersökning visade sig innehålla bl. a. salicylsyra, a vilken som bekant verkar nedsättande på kropps¬ rå temperaturen, måste hararnas gnag anses ha varit förklarligt och ur hararnas synpunkt t. o. m. 1 försvarligt. Huruvida gnagskadornas upphörande .ii berodde på salicylsyran eller på den omständighe¬ ten, att den för skogens vård ansvarige jägmästa¬ ren anbefallde ökad avskjutning av hare, må vara P' i en öppen fråga. J-f* Nästa exkursionspunkt var Hälledammen, en r relativt högt belägen sänka omgiven av klipphällar. y Den var vid besökstillfället vattenfylld, men torkar ...* HIS vanligen ut på sommaren eller hösten och är så¬ Fig. 6. »Ulagapskärret», med alsocklar i vårens högvat¬ lunda varken en tjärn eller ett kärr. Nu speglade ten. Foto I. Vallin. 55 ww r»nA, io g * , '" i >,; * «-— . fe* , ; ...- §j: £3Su.- .-iî Fig. 7. Vindpinad lind i Nörreskog. raüi — Foto H. Vallin. överenskommelse med dem som representerade ryuin glaucum, den mörka skuggstjärnmossan skogens skötsel, hade försäkrat sig om att karret Mnium hornum, kvastmossan, Dicranum scopa- skulle lämnas orört till fromma för hans växte- rium, harsyra, Oxalis acetocella och ekorrbärsört, kologiska undersökningar, för vilka han gav ex- Majanthemum bifolium. Även uppslag av rönn, kursionsdeltagarna en ingående och högintressant Sorbus aucuparia och brakved, Rhamnus f remgula redogörelse under en anhalt vid passagen genom förekomma allmänt. De ha en god grogrund i den det inre kärrets fuktigaste delar. Detta alkärr, som bördiga och fuktiga mylla, som på socklarna bil¬ torde vara utan motstycke i vårt land, känneteck¬ das av multnande löv och andra växtrester. Där nas bl. a. av att träden står i grupper på omfångs¬ finner vi även ett ytterst viktigt led i alsocklarnas rika, meterhöga av rotsystemet bildade socklar, föryngring, nämligen basala skott från alstub¬ vilka höjer sig som små grönskande öar över barna, vilka successivt ersätter de åldrande alar, blankvattnet. »Grönskan utgöres främst av vilka undan för undan faller för hårda vindar och ormbunkar av olika slag. t. ex. Dryopteris dilatata andra kalamiteter. och D. spinulosa men även av blåmossa, Leucob- I vattenytan mellan alsocklarna kunde man . ■ lägga märke till bladverket av vattenblinken, Hot- J* . * tonia palustris, som först senare under sommaren wwm kommer med sina vitskära, skira blomställningar samt de spetsiga bladen av den gula svärdsliljan, ,-sT* pseudacorus, rx Iris vilken under sommaren bildar praktfulla drivor av blommor, ofta omväxlande X med grupper av den manshöga vattenstäkran, ’ '• ill 8: föll ' <-Äv'4 Oenanthe aquatica. Dr Vallin lät oss även få en m inblick i Ulagapskärrets årsrytm genom att skildra hur vårens blankvatten under sommarens värme¬ perioder successivt sjunker undan, vilket ger möj¬ V* m lighet åt en helt annan flora att så småningom ' ♦ 1 ; ta den mer eller mindre fuktiga marken i besitt¬ t'H SJ ning. Då kan man t. ex. se grupper av videört, Lysimachia vulgaris, topplösa, L. thyrsiflora, samt îi Í' - ' v...fi mot hösten lysande drivor av fackelrosen, Lythrum rjj • 'iùfc M* I «3§J salicaria. ‘1 - Emellertid kan en redogörelse i ord förvisso Fig. 8. En av hare dödad bok. Foto H. Wallin. icke ge rättvisa åt den enastående upplevelse, som 56 besöket i Ulagapets unika växtsamhälle beredde På andra sidan ledet öppnade sig plötsligt en vid exkursionsdeltagarna, vilka säkerligen länge i min¬ utsikt över Väderöns västsida med vindpinade cn- net komma att bevara Väderöns trolska alkärr. busksnär, karga klippor och skär och med Kullens Under färden genom Söndreskog fick dendrolo- blånande kontur vid horisonten. Den mäktiga Li- gerna även göra bekantskap med sammanhäng¬ torinavall, som vi tidigare gjort bekantskap med ande bokskogsområden av hedbokskogstyp på inom lövskogsområdet, visade sig här, när vi nått mager mark med utpräglad torftig råhumusve- dess krön, i en helt annan omgivning; det halv¬ getation, präglad av kruståtel, Deschampsia flexu- öppna betesområdet med spridda skogsdungar och osa, blåbärsris, Vaccinium myrtillus, samt ljung, enstaka solitärer av vindpinade ekar, bokar och Calluna vulgaris. Men ön har även en del områ¬ lindar. Förutom studier av den speciella havs- den med bokskog av växtligare typ som, om än strandsfloran av örter och snårbildande buskar flyktigt, passerades på Ulagapskärrets nordsida, hade exkursionens deltagare rika möjligheter att där ett bättre marktillständ gav sig till känna i en från vallens krön beundra utsikten österut mot helt annan markvegetation, sammansatt av sådana Hallandsåsen med Hovs hallar och med den av¬ tvpväxter för den bättre bokskogen såsom rams¬ lägsna halländska kusten som en strimma, förto¬ lök, Allium ursinum och tandrot, Dentaria bulbi- nande i fjärran. fera. Detta var den rätta miljön för vår ordförandes Så var det tid att från den skyddade Söndreskog hjärtliga tack till dr Vallin för all den välvilja passera genom ett led i stengärdesgården över till och enastående sakkunskap, som präglat hans led¬ det halvöppna, karga men icke desto mindre intres¬ ning av den minnesvärda väderöexkursionen. santa beteslandskapet, Nörreskog. Just i gränsen, invid stenmuren, väckte ett mäktigt fruktifice- rande exemplar av murgröna, Hedern helix, berät¬ tigat intresse, särskilt hos de deltagare, som må¬ LITTERATUR hända icke förut varit i tillfälle att se murgrö- Vallin, Hervid, Besök pä Hallands Väderö. Stockholm nans mognande svarta bär med omgivande speci¬ 1967. fika äggrunda blad. — Exkursioner på Hallands Väderö, Hälsingborg 1969. 57 Förslag till naturvårdsplan över Glan-Bysjönområdet, Åtvidabergs kommun Examensarbete vid Statens Skogsmästarskola / 969/70 års kurs ERIK FALLGREN OCH BENGT IGNELL Uppdragsgivare: Baroniet Adelswärd. Företal Gösta Adelsward Företal Så när som på behovet av parkeringsplatser skiljer sig De engelska lorderna började på 1700-talet anlägga enorma i princip ett modernt fritidsområde inte så mycket från parker, ett mode som snart spred sig ut över konti¬ en park av ovan antydda slag. En golfbana, något rela¬ nenten. tivt nymodigt i Sverige, låter sig exempelvis ofta med för¬ Även om det låg mycket filosoferande och esteticerande del infogas i ett parklandskap. Den första i värt land bakom skapandet av dessa ideallandskap, så blev de för anlades också på det Sagerska Ryfors i Småland utformad de praktiska och sportintresserade engelsmännen aldrig av den berömde engelske landskapsarkitekten Milner på områden enbart ägnade för skönandars sentimentala pro¬ 1880-talet. Flera av Capability Browns ryktbara parker menader. i England hyser nu golfbanor på sina områden. Runtom parken borde en ridstig » riding» — Estetiska synpunkter gör sig nu, precis som förr, sträcka sig. Man motionerade på de otaliga, slingrande också gällande, fast man alldeles tycks ha glömt bort, gångvägarna, fiskade, badade och rodde i för ändamålet att det här kan vara fråga om konst. De som ägnar sig anlagda dammar och ägnade sig överhuvudtaget åt vad åt friluftsliv i olika former önskar vagt, men med rätta, som låg ens hjärta närmast, det må ha varit jakt eller ett vackert landskap omkring sig, en ljus, »leende» natur meditation i en därtill lämpad grotta. Allt kunde kom¬ och sådant får man, vilket tyvärr ej är allom bekant, poneras in i dessa parker. ingalunda gratis. Frän det europeiska fastlandet finns ett ovanligt väl¬ Det förslag till naturvårdsplan för Glan-Bysjönområdet dokumenterat exempel på detta slags parkanläggningar, i Åtvidabergs kommun i Östergötland, som här presente¬ furst Pücklers Muskau i nuvarande Östtyskland. ras, har just som viktigaste syfte att skapa möjligheter Parken omfattade hela det lilla furstendömet och inne¬ till friluftsaktiviteter i en tilltalande miljö. höll allt man på den tiden rimligtvis kunde hitta på för Planen har utformats på uppdrag av baroniet Adel¬ rekreation och friluftsliv. Ridstigar, naturligtvis, miltals swärd av Erik Fallgren och Bengt Igncll och har fram¬ med gångvägar, fasaneri och jaktområden för högvilt, en lagts som examensarbete vid Statens Skogsmästarskola kapplöpningsbana med tillhörande stallar och betesmarker, 1969/70 års kurs. en hälsobrunn med vad därtill hörde, en prydlig mönster¬ Det är glädjande, att skogens folk börjar ta sig an farm — »ferme orné» — , jakt- och fiskepaviljonger och problem som dessa, men inte onaturligt, då det som här Gud vet allt. T. o. m. den lilla staden inlemmades i hel¬ och säkert i många andra fall gäller mark som är, eller heten. kunde förvandlas till produktiv skogsmark. Intet lämnades här åt slumpen. Vart och ett av de Men man får ändå hoppas, att landskapsarkitekterna över miljonen träd, som fursten planterade fick sin också får göra sin röst hörd vid utformningen av lik¬ plats efter noggrant övervägande och inte ett fälldes utan nande projekt. De förvaltar en väldig fond av lärdomar, avsikt. I harmoniens intresse fick alla byggnader av rus¬ teoretiska och praktiska, som samlats under ett par tik karaktär halmtak, ty så var traktens sed. På så sätt hundra år. Här finns en chans till »landscaping» i stor undvek man, ansåg fursten, »künstleriche Indigestion», en skala, som knappast tidigare förekommit i värt land. åkomma, som vi av allt att döma tyvärr håller på att I föreliggande fall har landskapet, framför allt kring bli immuna emot. Bysjön, i högre grad än vad som kanske framkommer Allt detta var föredömlig miljövård för etthundrafemtio i förslaget, långt tidigare varit föremål för behandling i år sedan, fastän det då kallades för något annat, och estetiskt syfte. Det gäller inte bara själva parken kring inget dåligt mönster för vår tid. Adclsnäs herrgård, varom kartor ända från 1700-talet Vår komplicerade tidsålder medför dagligen nya pro¬ vittnar, utan också ängar, hagmarker och även de be¬ blem och ett av dessa är fritidens nyttjande. Det som byggda områdena kring sjön. pä Pücklers tid var förbehållet ett litet antal privilegierade De första årtiondena av 1900-talet var särskilt händelse¬ experter på fritidssysselsättning är nu tillgängligt för mas¬ rika i detta avseende. Betecknande är att en trädgårds¬ sor av folk, som att döma av antalet utredningar, kon¬ skola då anlades vid sjöns norra strand, verksam under sulenter, nämnder m. m. kräver den noggrannaste hand¬ nära femtio år om vilken resterna av ett arboretum ännu ledning. vittnar. För fritiden utomhus behövs därför också allt större På skolans område ligger nu en golfbana, ett till över¬ områden och alltfler arrangemang. vägande del mycket positivt inslag i landskapsbilden. 58 If X 2 / 7 V a 7 (17 w 4*0 -»C « 79 o /J V 5 r\ 7 c '7 '( J» \ /7 '7v s <$ j 7 !2 <7 ' -, .... -7* / 7 Tif20 j [ 37 27 ■ r /7 —7 \Jr7 n •* / G\QTV ' a s 77 / $ vV 74 -: / 7 7/ 77 26 i 30 *C? f ■s� sA \ >- V 73 f7' \ :: « y \ ! 74 \ y \ v \ \ V Trat\ V 7 Fig. 1. Glan-Bysjön-området, Åtvidabergs kommun. Upprättad 1969 av B. Ignell och E. Fallgren. Ungefärlig skala 1 : 20 000. Siffrorna hänvisar till beskrivningarna i texten. iti sC Inledning Önskemålen från markägarehåll var att planen Vid en tätorts expansion har kravet på korta för¬ borde innehålla åtgärdsförslag, någon form av bindelser till arbetsplatser och till centrumanlägg¬ tidsplan för åtgärdernas genomförande och even¬ ningar ofta fått dominera över det kanske lika tuellt en kostnadsberäkning. väsentliga kravet på närbelägna grönytor. En kon¬ centration av bostadsbebyggelsen med mera folk, Planarbetets genomförande sämre luft etc. borde om möjligt snarast resultera Sedan kontakt tagits med markägarens repre¬ i en kompenserande ökning av närgrönområden. sentant jägmästare B. Mellström, drogs Sänkt standard genom krympande friutrymme i samråd med honom områdets gränser upp och en mål¬ torde till stor del ha skulden till bostadsområdenas sättning härför skisserades. I direktiven från mark- omskrivna tristess. Det svårbemästrade behovet av ägarhåll ingick att parkområdet vid Adelsnäs samt fritidsstugor har säkert en del av sina rötter i golfbanan vid Västantorp inte skulle ingå i själva bostadsortens utarmning på rekreationsplatser. Ett skötselplanen. Ej heller lämnas här några samhälles standard på rekreationsområden är må¬ synpunk¬ ter på åkermarken inom området. hända inte mindre väsentligt än t. ex. den mer om¬ huldade bostadsstandarden, och den är kanske för hälsan och välbefinnandet i samma utsträckning Fältarbetet värd sitt pris. Med alla utgiftsposter inräknade, I fältarbetet som sedan följde är det inventerings- även kostnader för sjukvård och näringslivets öka¬ delen som har dominerat och har omfattat: de produktionskostnader kanske det för övrigt rentav är ekonomiskt fördelaktigt att hålla en hög a) Beståndsinventering — allmänna bestånds- grönområdesstandard. Borde inte rekreationsmil- data och utförda åtgärder. jön innefattas i bostadsmiljön och kräva lika plan¬ b) Geologi — berg i dagen. mässig uppbyggnad och skötsel som bostadsmiljön c) Stängselinventering. länge haft? Dessa allmänna tankegångar har varit d) Det rörliga friluftslivet idag — anläggningar, vägledande vid planläggningsarbetet. stigar, vägar, båtplatser, parkeringsmöjligheter Utgångspunkt var den nya generalplanen för m. m. Åtvidaberg. Glan-Bysjönområdet är här upptaget som det framtida huvudsakliga rekreationsområ¬ Vid fältarbetet har använts särskilt framställda det för köpingen, men några närmare uppgifter blanketter, vidare gjordes avfattning och diverse om områdets användning och skötsel finns ej med. registrering på enkla ljuskopior av diapositivet Sommaren 1969 togs kontakt med markägarens (skala 1:5 000). Eftersom vi i den här samman¬ representant jägmästare Mcllström. Det visade sig ställningen lägger tonvikten på plandelen sker att baroniet Adelswärd gärna ställde upp som ingen närmare presentation av detaljer från inven¬ uppdragsgivare för en »naturvårdsplan över Glan- teringen. Bysjönområdet». En kort historik ansåg vi vara av vikt för att Tillsammans med jägmästare Mellström skisse¬ kunna förstå något av områdets nuvarande ut¬ rades en preliminär målsättning för området: seende. En bedömning av skötsel och markanvändning 1 . Allmänheten skall inspireras till vistelse i om¬ i detalj hänger samman med det framtida frilufts¬ rådet genom att det är: livets krav och i vilken utsträckning Glan-By¬ a) lättillgängligt (P-platser, rikt på stigar osv.), sjönområdet skall uppfylla dessa. Allt insamlat b) användbart för motionsverksamhet och fri¬ material kunde inte användas — en utvärdering luftsaktiviteter alla årstider, var nödvändig. Åtgärderna uppdelades i tre kate¬ c) »naturskönt», gorier. Först skötselätgärder, sedan åtgärder för d) så vitt möjligt fritt från motorfordon, att främja det rörliga friluftslivet och sist cn grupp e) viltrikt. kallad övriga åtgärder. Alla föreslagna åtgärder (alt. 1) har i erforderlig mån kostnadsberäknats. 2. Markägaren har inte för avsikt att bedriva När det gäller kostnader för skötseln har vi haft något ekonomiskt skogsbruk inom området, men tillgång till en opublicerad statistik som Skogssty¬ en förhållandevis billig och enkel skötsel bör ef¬ relsen samlade in sommaren 1969 frän samtliga tersträvas. skogsvårdsstyreiser, men vi har också fått en del 6« ■ « v** «S - % it J A* »* » íÁÍ', B î> \f y£ 4M »-.-J i & r sV-L Fig. 2 A och B. Område 1 1 vid Glan ifSP före (1970) och efter behandlingen. ■ Huggning och röjning av sly påbörja¬ r des under vintern 1971. Röjningar av •jV i. r . . större omfattning gjordes också i bör¬ jan av 20- och 30-talen. Skogslind ig! dominerar här. Foto (A) B. Ignell, (B) A. Flink. ■r l/ * iy- Vi/ X •/] Jr i ; Å r? 1À. \ [' i '•i A j £ Y Fr)/!kålfartI sk i r>|s i I X1 3M i.’; r -•'T’« ty ■ ✓. /• =í ggjfpX ■ «Ä. Ipäpÿ' 2Ä A > ■ r.. -K F V teäs' •>£« r -fes - • . ’’y». s* ' y.» A?'- L- ,7. - Ay V- -:iHRTSd ‘ • | • .„'/.. ■• ■ - - --. -. . , . r-r - ’MíA-'l ■f :.U .i líftíSp-i . C Ä,**" •-S'-Æ-rv-rok sâmisÂï 4 ggÍP MK 61 uppgifter frän Domänverket, Linköping. Vidare Så småningom ebbade emellertid verksamheten har skogvaktare K. A. Ny lämnat oss en del upp¬ ut och detta till den grad, att fyndigheterna vid gifter om vad tidigare åtgärder inom området har mitten av 1700-talet var i det närmaste bort- kostat. glömda. Trots att vår strävan har varit att redovisa en Vid denna tid gjordes nya inmutningar på ini¬ väl underbyggd kostnadsberäkning, vill vi varna tiativ av bl. a. Eric Solberg. En av de gruvor, för att använda den till annat än ungefärligt rikt¬ tidigare brukad, som dä ånyo togs upp låg pa märke. Slefringe ägor Malmviksgruvan. Ett förslag till tidsplan presenteras när det gäl¬ 1761 bildades ett bolag Åtvidabergs Koppar¬ ler skötselåtgärdernas genomförande och får ses verks Intressenter — som prövade sin lycka på som ett bland många tänkbara alternativ. många platser i trakten. Direktör var krigsrådet Vår strävan har varit att banta ner materialet Johan Adelswärd. Efter att ha löst ut sina med- till en sammanställning som syftar till: delägare stod han som ensam ägare. Det stora godskomplex, som bolaget förvärvat för att klara a) att vara handledning åt en erfaren och om¬ den för gruvdriften nödiga virkesförsörjn ingen dömesgill arbetsledare vid skötseln av området och allt annat som krävdes i dessa självhushåll- (får inte ses som en detaljplan), ningens dagar, förvandlades 1783 till fideikom¬ b) att kunna användas för att sprida kännedom om Glan-Bysjönområdet, miss. Detta är otvivelaktigt en av förklaringsgrun¬ c) att tjäna som underlag vid medelanskaffning, derna till den landskapsbild som möter runt By¬ främst när det gäller åtgärder för att främja det sjön och Glan. rörliga friluftslivet. Efter vissa begynnclsesvårigheter och oundvik¬ Historik liga kriser på grund av krig och konjunkturer När man idag ser Åtvidaberg inbäddat i grönska, utvecklade sig kopparverket till ett mycket fram¬ är det svårt att tänka sig samhället omgivet av gångsrikt företag och kulmen nåddes på 1 860- alldeles kala höjder. Foton från sekelskiftet ger talet. oss emellertid denna bild. Lövträden, främst ek, Efter 1870 började en nedgångsperiod och dominerade och barrskog saknades i omgivningen. det stod snart klart för den dåvarande inneha¬ Tidigare brukningsmetoder inom skogs- och jord¬ varen av Kopparverket Theodor Adelswärd att bruk har haft avgörande betydelse för landskaps¬ man måste söka andra utkomstmöjligheter. En för bilden, men även bergsbruket har haft inflytande. sin tid modern industri med skogen som råvaru¬ Fram till 1902, då Kopparverket lades ned, vällde källa växte upp. Man satsade bl. a. på amerikan¬ en frätande rök fram ur de många smälthyttorna. ska kontorsmöbler för att kunna använda egen¬ Bergsbrukets upprinnelse i trakten är svår att domens rika tillgångar pä ek och annat lövträds- fastställa, men att döma av gamla anteckningar virke. Forskningen har dock visat att importerat i Bergskollegii handlingar kan den ligga mycket virke mycket snart kom att dominera när det gällde långt tillbaka i tiden. En sägen berättar att redan möbelfabrikationen. Det var upptakten till en på 1200-talet förekom betydande kopparbrytning storindustri i Åtvidaberg — Facit — som baro¬ i trakten. niet numera inte har något ekonomiskt intresse i. 1 samband med digerdödens härjningar i mitten Naturen har läkt de flesta såren från den epok, av 1300-talet säges kopparbrytningen ha nedgått som dominerades av bergsbruk. Det är i många avsevärt och kanske avstannat. fall svårt att spåra landskapets utvecklingsfaser Det första kända privilegiebrevet utfärdades av inom Glan— Bysjönområdet. Vi försöker härnedan Erik av Pommern år 1413. Fragmentariskt beva¬ något belysa hur nuvarande landskapsbild har upp¬ rade dokument, i sitt slag unika, visar att gruv¬ stått och varför eken har blivit områdets karak- driften omkring 1500 med viss framgång drevs av tärsträd. ett regelrätt bolag, i vilket ortens bönder och Lövskogarna, som i många fall utgjorde rena köpmän från Linköping tycks ha varit delägare. bestånd, var och är ännu koncentrerade till Senare under seklet tog kronan hand om bergs¬ trakten omkring Åtvidaberg, med utlöpare främst bruket och i början av 1600-talet figurerar hertig mot Glan, Mormorsgruvan och Bersbo. Johan av Östergötland som pådrivande kraft. Då Den geologiska kartan ger i viss mån svar på rentogs den s. k. Garpagruvan. varför vi har denna bild: Berggrunden består i 62 ,V' \J* / !. h \ ! \7 ÀL v/vr, Xi \ 9 -• ft X r ,-:.x Jr-A yj? m .7,- "u. w m I fÆy ! £ /,~J vVW/ (ÿ M x\ Vtf/ / .*• tíí •f TU í'vO J Ii N ílllJr Fig. 3. Röjningsarbete på område 1 1. Foto A. Flink. huvudsak av gnejs och leptit, som genomlöpes i bok fick huggas först sedan konungens fogde för¬ riktning nordost sydväst av stråk med mörka rättat syn. mineral — en lämplig jordmån för lövskog har 1552-1558 kom Gustaf Vasa med liknande för¬ uppstått. ordningar. Vi vill också föra fram en annan tanke: Det 1647—1664 utkom en svensk skogsordning med är väl känt att barrträd är känsligare än löv¬ bestämmelser om avverkningsförbud under vissa träd för luftföroreningar. Säkert har »den frätande betingelser och planteringsskyldighet påbjöds. röken» från Kopparverkets hyttor i viss mån spe¬ 1725-1731 förordades bl. a. förbud mot fäl¬ lat in och påverkat trädslagsblandningen. lande av bärande träd som avsåg dels — i första Stora arealer av kulturlandskapet utnyttjades hand att spara virket för kronans räkning, dels förr som lövängar. Till skillnad från på andra håll att möjliggöra ollonbete för svinavcln. I baroniets i landet accepterade man här eken i lövängen. arkiv finner man så sent som 1835 handlingar Ekens värsta konkurrent, granen, hölls däremot rörande lösen för rätt att avverka ek (enl. Kongl. efter. Maj:ts Nådiga Förordning den 28 oktober 1830). Människans umgänge med eken här i landet Att eken utgör ett så markant inslag i landska¬ har styrts av lagar och förordningar: pet måste givetvis till en viss del tillskrivas här redovisade förordningar. 1347 bestämde Magnus Eriksson i sin landslag bl. a. att all huggning av behövlig ek för skepps¬ bygge eller andra för staten viktiga ändamål skulle Omkring 1915 började kraven på betesfred straffas med böter. i skogen att göra sig gällande. Baron Th. Adcl- 1520-1523 stadgade Christian II att ek och swärd gav i uppdrag åt Svenska Betes & Vallför- 63 eningen att utföra kulturbetesplaner för de olika har därför inte räknat upp kostnaderna för åtgär¬ arrendegårdarna. De marker som först togs i an¬ der som är föreslagna i slutet av perioden. språk var lövängarna. Man räknar med att to¬ I anslutning till varje åtgärdsförslag finns en talt ca 1 000 ha av dessa mer eller mindre ren¬ sifferkombination som anger angelägenhet och höggs och ombildadcs till betesmark. Denna åt¬ tänkt år för åtgärden. Sifferkombinationen kan se gärd har satt sin prägel på Glan-Bysjönområdct ut »2/72». Denna kombination betyder att ange¬ som då ljusnade betydligt. Det är att förmoda att lägenheten är »2». (Siffran 1 betyder högsta an¬ avdelningarna 8, 17, 26, 30 och 32 fick nytt an¬ gelägenhet och siffran 3 lägsta) »72» — är år¬ sikte under den här perioden. Ekängarna kring Åt¬ talet då åtgärden är föreslagen. vidaberg sparades i möjligaste mån och även avd. Strävan bör vara att så snabbt som möjligt gå 20 (Malmviksängen) undgick denna omvandling. över området med gallring-röjning. Tidsplanen är Avd. 12 (Hästhagen) ingick ursprungligen i be- från vår sida en bedömning av vilka resurser tesmarksplanen (renhuggning påbörjades av de som kan tänkas ställas till förfogande när det lägsta delarna 1925, 600 m3f) men fråntogs se¬ gäller skötseln av det här området. Vi har försökt nare av en slump. Med sin egenartade karaktär att få en geografisk koncentration av åtgärderna. är beståndet i dag ett av de mest intressanta inom I åtgärdsförslaget står ofta — »efterbehandling området. av lövsly». När vi öppnar krontaket och röjer (Sentida åtgärder inom området belyses i viss i underväxten kommer det ofta att spruta upp sly. mån med uppgifter i planblankettens beskriv- Kemisk bekämpning av lövsly är ju en accepterad ningsdel.) metod i skogsbruket. När vi skriver efterbehand¬ ling vill vi inte på något vis binda oss vid denna metod — en omvärdering av kemiska bekänip- Skötselplan ningsmetoder ligger i luften. Det är emellertid Glan-Bysjönområdet är uppdelat i avdelningar av¬ orealistiskt att föreslå enbart mekanisk röjning för passade efter nuvarande utseende eller tänkta be- att komma till rätta med slyproblemet på så här handlingsåtgärder. Avdelningarna, eller bestånden stora arealer. som de också kan kallas, är numrerade på kartan, När man använder sig av kemisk bekämpning fig. 1 • av sly, bör det i de flesta fall ske i form av En allmän beskrivning av skogliga förhållanden individbehandling. Lågväxande arter som hassel. inom avdelningen finns med i skötselplanen. 1 nypon, en, vide m. fl. sparas i lämpligt antal. stället för att använda koder för huggningsklass, Detta gör att kostnaden för efterbehandlingen ålder, tänkta åtgärder m. m., har vi valt att ut¬ kommer att ligga ganska högt. trycka oss i allmänt ordalag. Lövskogen dominerar helt och avverkningarna Efter beskrivningen följer förslag till åtgärder. kommer därför ofta att gä med förlust. Ett exem¬ Vanligen är endast ett förslag medtaget. I de fall pel är gallring i klena dimensioner av ek. För¬ flera förslag finns är de numrerade som olika al¬ lusten är i dessa fall upptagen som en röjnings- ternativ. Endast första alternativet är kostnadsbe¬ kostnad. räknat. Arbeten av landskapsvårdande karaktär utföres Kostnaderna är redovisade som kostnader per i regel billigast under sommarhalvåret. Jordarna ha, samt som kostnader per avdelning. I en del inom omrädet är fina och har ringa bärighet som¬ fall kan kostnaderna se låga ut. Oftast beror det martid. För att undvika sår i markytan bör ter¬ på att hela arealen ej behöver behandlas. Det gäl¬ rängtransport av virke ske pä frusen mark. ler främst röjningar av hagmark. Sådana marker är oftast delvis öppna och röjningen behöver en¬ Strövstigar dast sättas in partiellt. Alla kostnader inkluderar De strövstigar, som är föreslagna runt sjöarna By¬ sociala kostnader och arbetsledning. sjön och Glan, kommer delvis att gå på redan be¬ Kostnadsberäkningen är gjord efter 1969 års fintliga stigar och mindre vägar. Det fordras en priser. Med all sannolikhet kommer kostnaderna uppröjning av nya sträckningar och en komplet¬ för manuellt arbete att stiga. Mot detta väger att terande röjning längs äldre sämre stigar. allt bättre hjälpmedel kommer till användning. Vil¬ Meningen är att strövstigarna skall kunna an¬ ken utveckling som går snabbast för den typ av vändas även vintertid, som skidspår. Bortröjning arbete som det är fråga om här, vet vi inte och av träd och buskar bör ske till en bredd som med- 64 r- %*! IsprÿTs'j" Ë fi •«’ '.- • Sj.t%í'v<:- «• .» • -• St- JtóMtXJnSs *?£ ;tW:, %‘fíí Fig. 4. Typisk landskapsbild från om¬ råde 5. Foto B. Igncll. lirai Émm ger skidåkning. För att bekvämt kunna använda kvämt — vi föreslår att man sätter in en enkel stigarna för löpträning har vi även föreslagit sten- färist. röjning på något ställe. En viss omläggning av stängsel kan tänkas. Man Strövstigarnas sträckning bör markeras på nå¬ kan vidare ifrågasätta taggtrådens lämplighet got sätt. Vi har inte ansett att informerande kar¬ inom området. Borde man inte övergå till en mer tor vid parkeringsplatserna är tillräckligt. Någon form av markering i terrängen behövs för att sti¬ f* vu garna skall bli väl upptrampade fram till nya ge¬ nomgångar och broar. Även sedan stigarna är upp¬ trampade, tror vi att stigmarkeringen fyller en fei TA uppgift, t. ex. vid skolornas friluftsdagar. En så¬ dan markering skall synas väl utan att därför i----* feM» ■ für ge ett skräpigt intryck. Vi förordar en typ av U markering som vid behov är möjlig att flytta: ■ /»r. ** a) fågelholkar, för markering där stigar går i vr • ■ A;‘ÏT *ÿ-. skog. Helst vanliga naturholkar som nedtill har ett - kraftigt band av plast eller färg (ca 160 st åt¬ ,** * r,/C'x • -T- ,, -t, går), . - b) målade stakar, som markering där stigarna K, i går över öppna områden. Stakarna kan vara av wmå typ »vägverkets», och upptill ha samma färg som fågelholkarna. När det gäller åtgärder för att främja frilufts¬ livet kommer vi inte med någon tidsplan, men vid utbyggnaden av stigar föreslår vi att stigen »By¬ sjön runt» ställs i ordning under 1970 så pass att den går att använda och »Glan runt» får komma i andra hand. I ett kulturlandskap, där stora områden betas av djur och där vi föreslår fortsatt betning i så stor utsträckning som möjligt, måste det bli en del nya genomgångar om man skall kunna ströva be- Fig. 5. Cykelväg i område 9. Foto B. Ignell. 5—711061 Lustgården 11)71 65 djur- och människovänlig typ av stängsel, t. ex. sträckning blir kanske nödvändiga, t. ex. där ströv- någon form av slanstängsel. stigen går på en mindre väg. Ett väl frekventerat elljusspår går genom avdel¬ Cykelvägar ningarna 39 och 40 (hlev färdigt 1969). Några Som cykelvägar föreslår vi att man i första hand förutsättningar att bygga en bra teknikbacke inom använder sig av de gamla vägar som finns inom Glan-Bysjöområdet finns ej. Genom att förse avd. området. 30 med en bit demonterbart stängsel i norra kan¬ Stigen som går från Glasgård fram till skogs- ten (Brinkängen) skulle man dock åstadkomma en bilvägcn som tangerar avd. 24 bör byggas ut till för t. ex. skolbruk användbar teknikbacke. enkel cykelväg. Detta gör det möjligt att även när det gäller cykelvägarna få två slingor (Bysjön runt Golf och Glan runt). Nybrytningen omfattar 650 meter och är kostnadsberäknad till ca 5 000: . En av de stora aktiviteterna inom området blir När det gäller vägarnas underhåll— bör man även i fortsättningen golf. Vi tar med den här sträva efter att åstadkomma ett »cykelvänligt» för att få bilden fullständig, men lämnar inga slitlager. synpunkter på golfbaneområdet. Angående nybrytningens sträckning — se skis- sen. Friluftsgård Badplatser Behov av friluftsgård inom området finns ej, men kan bli aktuellt. Då bör i första hand den fasta Vid Bysjön finns anordningar för bad inom av¬ bebyggelse som finns utnyttjas. Föreningar med delning 41 (Kanonkullen och Kråkudden). När friluftsaktiviteter, bör ges företräde vid uthyrning. det gäller Glan går det att bada vid avdelning 26, där ÂIF har en bastu. Möjligheter till bad finns också på avdelning 12. I anslutning till stigröj- Föreslagna båtplatser ningen kan denna plats utvidgas ytterligare. Med båtplats menar vi att man samlar ihop alla Vattnet i sjöarna är fullt badbart, men har en utströdda båtar till 6 st förtöjn i ngsplatser, t. ex. hög näringshalt. En del föroreningar från hushåll vid en flottbrygga, där varje båtägare har nummer och jordbruk förekommer — en översyn av vat¬ på plats och båt. Kostnaden blir givetvis helt be¬ tenvården rekommenderas. Andra sjöar i Åtvida¬ roende av vilket utförande man väljer — vi har bergs närhet kommer emellertid att täcka behovet tänkt oss ca 1 000: —/plats. Summa: 6 000: — . av friluftsbad och det finns även planer på att bygga en utomhusbassäng på avdelning 41. Dessa Fiske planer, som också upptar andra sportanläggningar, har dock starkt kritiserats, med tanke på att om¬ Vi föreslår att sjöarna Glan, Bysjön och Tran rådet sedan gammalt har parkkaraktär. öppnas som kortfiskevatten så att man kan köpa fiskerätt där för längre eller kortare tid. Skidsport Syftet med här föreslagna åtgärder är att under Som nämnt är strövstigarna tänkta som skidspår beaktande av natur- och landskapsvårdande syn¬ vintertid. Vissa smärre ändringar av skidspårets punkter främja friluftslivet. Skötselplan Avd. Areal Angelägenhet/ Beskrivning nr Kostn./avd. Kostn./ha ha behandlingsår Åtgärder och kommentarer 1 2,5 Överståndare av ek, 170 år. Nyligen någon ek avverkad. En störande kabel går genom området 750 300 1/70 Bekämpning av sly. Lämna de videbuskar som finns i de lägre delarna. Enstaka små ekar i den östra kanten sparas 750 300 1/76 Bekämpning av sly 66 Avd. Areal Angelägenhet/ Beskrivning nr Kostn./avd. Kostn./ha ha behandlingsår Åtgärder och kommentarer 2 1,4 100-åriga ekar och i den centrala delen 70-årig tall med underväxt av en 2/71 Gallring 280 200 2/71 Röjning, i samband med gallringen 420 300 2/73 Efterbehandling av sly 3 3,1 Vackert lindbestånd, ca 100 år. Granremis i västra delen av beståndet. Enstaka ekar av varierande ålder finns inom avdelningen. Rikligt med sly i kanterna 2/71 Gallring i form av låggallring. Uttag ca 20% av grund¬ ytan 465 150 2/71 Röjning i samband med avverkning 800 2/71 Städning efter gallring och röjning. Riset bör undan¬ skaffas 930 300 2/73 Efterbehandling av sly. En del vide och nypon sparas 2/78 Gallring i form av låggallring 465 150 2/78 Röjning i samband med gallring 300 2/78 Städning efter gallring och röjning. Riset bör undan¬ skaffas 4 1,5 Hagmark. Jämnt bestånd av 80-årig ek. Underväxt av lönn, rönn, ek och hassel 375 250 2/72 Gallring, även av icke gagnvirke 5 1,9 70- till 80-årig skog av björk och al. Underväxt av hassel och bentry 1/72 Gallring 6 5,9 Mark som tidigare varit hagmark. Några större träd i grupper med en ålder av 50-70 år. Björk, asp, ek, rönn, lönn och enstaka barrträd 2 065 350 2/72 Alt. 1 Röjning, spar ekarna i kanten. Hassel och lågväxande löv uppe på kullen kan lämpligen också sparas. Behåll fria ytor så marken åter får ett utseende av hagmark. Betning kan ske från Hyttgården så länge den är i bruk 2 655 450 2/74 Efterbehandling av sly I 180 200 2/79 Röjning Alt. 2 Röjning och gallring som syftar till att dana ett löv¬ skogsbestånd 7 5,2 100-årig ek samt enstaka 100-årig tall. Sly vid åker¬ kanterna. Underväxt av ek och lind. Impediment- fläckar. Kraftledning genom beståndet. Några lärkar finns 780 150 1/72 Röjning, främst av kanterna. Lågväxande barrskog sparas 1 560 300 1/74 Efterbehandling av sly 2/78 Gallring. Tall gynnas uppe på kullen 780 150 2/78 Röjning, främst i kanterna 8 13,9 Delar av området består av 100-årig skog av al, ek, björk och tall. Slyskog av björk och rönn I 390 100 2/72 Stark röjning så ungskogen får möjlighet att komma upp och bilda rakstammig skog 1 390 100 2/74 Efterbehandling av sly 9 2,8 Ekar, 100 år och äldre. Sly i åkerkanterna 840 300 1/72 Gallring av de större träden och en samtidig röjning av lind och hasselslyet. Eventuellt kan slyet sprutas 840 300 1/74 Efterbehandling av sly 10 0,5 Ekar, 100 år och äldre. Sly i åkerkanterna 150 300 1/72 Röjning av slyet så de större ekarna framträder och dominerar 150 300 1/74 Efterbehandling av sly 67 Avd. Areal Angelägenhet/ Beskrivning nr Kostn./avd. Kostn./ha ha behandlingsår Åtgärder och kommentarer 1,7 Del av den skogsdunge som kallas »Hästhagen». 100- åriga ekar och lindar. Undervegetation av hassel, björk rönn och ek 1 020 600 2/73 Röj fram ekarna och lindarna. Gallra även lite i kron- skiktet 680 400 2/75 Efterbehandling av sly 12 19,9 Beståndet kallas »Hästhagen». Huvudbeständet är sluten 80-årig skog av ek, asp, björk och al. Undervegetation av hassel samt något rönn. Några promenadstigar finns 2/77 Gallring, ca 25% av grundytan 2 000 2/77 Röjning av sly i kanterna 13 6,3 100-årig skog av ek och tall. Mager mark. Underväxt av asp, ek och en 1 575 250 2/72 Gallra hårt så enen gynnas. Röj punktvis där så fordras för enens utveckling. NO kanten röjes hårt 1 890 300 2/74 Efterbehandling av sly 14 1,8 100-åriga ekar, glest. Tätt underbestånd av rönn, björk, asp och ek 360 200 2/72 Röjning 540 300 2/74 Efterbehandling av sly 15 10,8 Med gran igenplanterad åker. Plantorna var 1969 ca 1/2 m höga All. 1 En granskog kan tänkas befogad som skydd för viltet. Lövridåerna som växer upp i planteringens kanter kan lämpligen sparas som kulisser Alt. 2 Utökning av lövridåerna (kulisserna) genom plantering 2 000 2/78 Viss utglesning medelst röjning av lövkulisserna 16 4,5 Ekar, ungefär 100 år. Underveg. av ek och rönn. Imp- fläck på berget 900 200 2/72 Röjning och gallring 1 350 300 2/74 Efterbehandling av sly i åkerkanterna. Spara salix i kärret i beståndets norra del 17 25,0 Hagmark. Enstaka stora ekar. Underväxt av små ekar och buskar av hassel. Aspsly främst i kanten mot be¬ stånd 16 3 750 150 2/72 Röj asp och hassel så små dungar återstår 18 6,4 Tallskog till övervägande del. 70-80 år. Andra trädslag är björk, ek och gran. Underveg. av ek och asp. Rester av stånggångslinje i beståndet 1 beståndet finns flera gamla gruvschakt. »Malmviks- gruvan» Alt. 1 2/72 Gallring 640 100 2/72 Röjning i underväxten Alt. 2 Kalavverkning och hyggesrensning med efterföljande tallplantering. Behåll lite löv i kanterna. Lämna en gata i stånggångslinjen 19 1,8 Området mellan vägen och järnvägen. Stora ekar. Under¬ växt av asp, ek, hassel och björk. Några stora björkar (5) finns samt två aspar 540 300 1/72 Avverka asparna. Röj i slyet. Hassel och andra låg¬ växande sparas som undervegetation 720 400 1/74 Efterbehandling av sly 360 200 2/78 Röjning 20 3,6 Malmviksängen Löväng som skötes efter museala principer. Se nedan! 68 Avd. Areal Angelägenhet Beskrivning nr Kostn./avd. Kostn./ha ha /behandlingsår Åtgärder och kommentarer 21 0,4 Tät skog av al och björk. Underveg. av al och salix 80 200 2/73 Röj en »siktglugg» mot järnvägen. Siktgallring mot vägen. Övrig röjning av sådant som är så högt att sikten ut mot Glan äventyras 22 0,8 20-årig skog uppkommen av planterad gran. Tätt med lövsly i kanten mot åkermarken. Bra som viltskydd Ingen åtgärd 23 1,2 Beståndet mellan stigen och sjön. Skog av al, björk och ek. Ålder ca 80 år. Underväxt av asp och hassel. Beståndet är gallringsstämplat. Någon enstaka mycket gammal ek finns 600 500 1/73 Gallring. Underröjning mellan stigen och sjön 480 400 2/76 Efterbehandling av sly 24 5,3 Bestånd av al, asp, ek, gran och tall. Ålder ca 80-100 år. Underväxt av björk och asp 2 650 500 1/73 Gallring och röjning. Eventuellt kan en »siktglugg» ut mot Glan upphuggas 25 1,0 Granplanterad åker. Björk- och alsly i bäckravinen 100 100 2/73 Röjning av sly i ravinen så stammar med lämpligt för¬ band återstår 26 13,5 Hagmark. Björkhage med tät ridå längs sjön. Mest al och björk 2 700 200 2/73 Gallring samt röjning av sly. Spar grupper där rak- stammig björk står snyggt 4 050 300 2/75 Efterbehandling av sly Området bör skötas så hagmarkskaraktären behålls 27 4,6 100-årig ek med hasselunderväxt. 80-åriga björkar 920 200 1/73 Gallring med samtidig röjning 1 380 300 1/75 Efterbehandling av sly 920 200 3/79 Röjning 28 1,4 100-årig tall i södra kanten. Björk och annan lövveg. 280 200 1/75 Röjning 420 300 1/77 Efterbehandling av sly 29 7,2 Hagmark. Tät skog bestående av 150-åriga ekar. Små- björk och hasselsnår. Små ekar och rönnbuskar. Al längs bäcken 2 880 400 1/72 Gallring och samtidig röjning 3 600 500 1/74 Efterbehandling av sly 1 440 200 2/79 Röjning 30 9,4 Nynäsäng och Brinkängen Hagmark. 100-åriga ekar. Delvis tätare med 70-80-åriga ekar. Enstaka hasselbuskar 1/75 Gallra där så fordras för ekens kronutveckling I 410 150 1/75 Röjning I 410 150 2/79 Röjning 31 14,2 Björk med ålder varierande mellan 2 och 80 år. Gran 30 år, ek 80 år, asp 20 år samt enstaka ekar ca 200 år. Underveg. av hassel. Området betas 3/75 Gallring 2 840 200 1/75 Röjning. Siktgluggar upphuggas mot sjön. Behåll lite av den vilda orörda naturen som finns. Eken bör få dominera landskapsbilden Betning kan fortsätta 32 24,4 Hagmark med 200-åriga ekar, underväxt av hassel, asp, björk och en 2/71 Gallring av de tätare partierna 3 660 150 2/71 Röjning 3 660 150 2/73 Efterbehandling Låt södra hörnet mot Stensäter få karaktären av björk¬ hage. Ingen åtgärd fordras i östra delen för närvarande 69 Avd. Areal Angelägenhet Beskrivning nr Kostn./avd. Kostn./ha ha /behandlingsår Åtgärder och kommentarer 33 12.6 Före detta hagmark som kan omföras till lövskog 2/71 Gallring j 6 300 500 2/71 Röjning i Syftar till att dana ett lövskogsbestånd 3 780 300 2/76 Röjning J 34 4,4 Biandskogsbestånd av ask, ek, asp och tall. 60-150 år Underveg, av ask och hassel 2/71 Gallring 660 150 2/71 Röjning i kanterna 35 9,3 En vik av Bysjön som torrlagts. Området är invallat och ligger under vattennivån i Bysjön. Området är ett impediment. Alt. I Ingen åtgärd Alt. 2 Större delen av området återföres till vatten (viltvatten eller fiskdamm). Delar av området kan lämpligen först utnyttjas som jordtäkt 36 1.3 Holme med lövskog 195 150 2/71 Röjning (motorröjningssåg) 37 3,7 150-årig ek. Underväxt av hassel, rönn, brakved, ek, björk och ask. Området har välskötta granremisser 2/71 Gallring 740 200 2/71 Röjning 1 110 300 2/73 Efterbehandling av lövsly 740 200 2/78 Röjning 38 4,9 Försumpad mark. De högre delarna har använts som åkermark Alt. 1 980 200 2/76 Röjning. De buskarter som kan antas förbli lågvuxna kan sparas Alt. 2 Schakta upp en vall en bit ifrån landsvägen Däm sedan upp bäcken till blankvatten 39 12,1 150-årig ek. Har tidigare varit hagmark. Beståndet är nyligen röjt. Enstaka bokar finns. Underväxt av asp, lönn och ek 3 630 300 3/77 Försiktig gallring kombinerad med röjning 3 630 300 1/70 Efterbehandling av sly 3 630 300 2/79 Efterbehandling av sly 40 6,1 80-åriga ekar. Mest öppen mark I 830 300 2/71 Röjning 41 2,1 80-årigek och tall. 60-årig björk. Underveg. av asp och ek 420 200 3/71 Röjning 500 3/71 Städning efter röjning Syftet med ovan föreslagna åtgärder är att tillvarata och vårda de ur olika synpunkter värdefulla landskapsparticrna. Malmviksängen (avd. 20) - Det borde vara av värde att bevara detta löv- När det gäller närmare uppgifter angående Malm¬ ängsliknande tillstånd hos Malmviksängen. Men viksängen hänvisar vi till H. Abrahamssons tre¬ i så fall krävs snara åtgärder för att stoppa ängens betygsuppsats i botanik. Tyngdpunkten i hans un¬ begynnande igenväxning. Visserligen har ängen dersökning ligger i analyser av vegetationen mist det mesta av sin betydelse som slåttermark, främst på slåtterytorna. En florauppteckning har men då höskörden på åkrarna blir dålig kan det gjorts av ängens kärlväxter (ca 225 olika arter). fortfarande vara bra att ha denna äng som reserv Slåtterytornas produktion har undersökts, och för att öka fodertillgängen åtminstone något. Detta några jordprov har analyserats. Dessutom har om¬ är dock inte det viktigaste skälet till att man vill rådets träd och buskskikt kartlagts. Vi vill ci¬ agitera för ängens bibehållande. Åtvidabergstrak- tera sista stycket i ovan nämnda uppsats: ten är berömd för sin naturskönhet. Det finns 70 ingen anledning till att minska denna genom att öppna slåtterytorna. Det innebär inte att de okon¬ låta ett stycke vacker natur växa igen och för¬ trollerat skall få växa igen med sly! I trädskiktet fulas. Man vill gärna instämma i Hesselmans här bör ek givetvis även i fortsättningen dominera yttrande: »Bevarandet och skyddandet av löf- och under eftersträvas en tät vegetation av hassel, ängarne måste ligga hvarje naturvän om hjärtat, en, rönn, oxel, hägg, måbär, olvon och andra ty det finns inga andra växtformationer, hvil ka i lågväxande buskar. samma grad såsom de förmå skänka omväxling och behag åt vårt af barrskogarnes mer enformiga 3. Björken bör mer än hittills ge vika för äd¬ växtskara eröfrade land.» (1905!) lare trädslag, dock tycker vi de bukettlika björ¬ Eftersom lövängen helt och hållet är en kultur¬ karna i anslutning till slåtterytorna bör få vara produkt, danad i syfte att avkasta vinterfoder är kvar. det helt naturligt att ett upphörande av ängssköt- 4. Asp är ett alltför arbetskrävande trädslag seln enligt gamla traditioner snart leder till ängens att ha kvar inom området. förfall. 5. Gran och tall har ingen hemortsrätt i ängen. I mitten på 60-talet hörsammade Åtvids Na¬ 6. Den stensatta rännan vid områdets västra turförening (krets av SNF) »Abrahamssons bön». gräns bör röjas fram. (En vattenränna möjligen Man påbörjade i samarbete med markägarens re¬ från 1700-talet för vattenhjuls drivande. Felaktiga presentanter och forstmästare Ribcrs ett restaure- beräkningar gjorde att arbetet uppgavs. Det ansågs ringsarbete av ängen. Detta arbete pågår fortfa¬ så orimligt att namnet i folkmun blev Få- rande vid sidan av den årliga skötseln. Eftersom fängans kanal».) ängen ingår i vårt planläggningsområde (avd. 20) ger vi här nedan förslag till en skötselanvisning: B. Den årliga skötseln 1. Fagning — på våren (i slutet av april) bör A. Det återstående restaureringsarbetet helst kvarliggande löv, grenar o. dyl. räfsas ihop 1. Gallring och röjning i Malmviksängen har och brännas på lämplig plats inom området — skett etappvis för att förhindra alltför plötsliga askan sprides på slåtterytorna. och starka miljöförändringar metoden bör 2. Den årliga slåttern (maskinell och för hand) även i fortsättningen användas i de östra och bör helst ske under den senare delen av juli. Fod¬ västra delarna av området. ret hässjas efter slåttern för torkning sedan det 2. Vid restaureringsarbetet och genom den år¬ fått ligga på ängen någon dag; detta för att un¬ liga skötseln bör man schematiskt sträva efter tre derlätta arbetet och att förhindra att rötterna ut- stycken zoner (främst när det gäller sammansätt¬ sättes för uttorkning. Höskörden bör senare bort¬ ning och täthet av busk- och det lägre trädskik¬ föras. tet): 3. Hamling (med hamling förstås kapandet av topp och huvudgrenar från vilka man tog lövfoder [ Slåtterytorna — här bör en skötsel eftersträ¬ för att dryga ut höfodret). I Åtvidabergstrakten vas som underlättar slåtter och tillvaratagande av ser man fortfarande spår av hamling, främst lind, hö (t. ex. myrtuvor jämnas, enstaka hasselbuskar björk och ask. En annan vanlig form av lövtäkt ges ett strutformigt utseende, törnbärande buskar var att man fällde hela träd och tog vara på bortröjes). grenar och löv (de trädbuketter av björk som finns II » Mellanzon» Hela ängsområdet är så pass i anslutning till slåtterytorna och som är upp¬ stort att slätter av allt utom själva runnorna idag komna genom stubbskott, kan vara spår av denna är orealistiskt. Området mellan slåtterytorna och verksamhet). Det finns inga spår av vanlig ham¬ de täta steniga runnorna får bilda en mjuk över- ling i ängen och om man skall börja med det vill gångszon genom att man här håller efter sly men vi inte ta ställning till. En lämplig grupp med lämnar enstaka strutformig hassel. Det här får bli ung lind finns dock i den västra delen. Där skulle enens plats, som på alla sätt bör gynnas, men även man då kunna hålla en ljusöppen äng trots att enstaka buskar av nypon, hagtorn, vildapel och man släpper upp rätt många lindar. (Nyhamling andra lågväxande arter hör hemma här. bör ske under höst och vinter, och lövtäkt i juli.) III »Runnorna man bör sträva efter att få 4. Boskapsbetning — en svag form av betning dem täta — de skall stå som kontrast mot de med ungdjur, en kort tid under eftersommaren 71 fr. o. m. mitten av augusti skulle underlätta sköt¬ 2. Kemiska bekämpningsmedel (t. ex. herbicider) seln av ängen. Vi vill dock ej direkt rekommen¬ bör ej användas inom ängen. dera det eftersom vi är medvetna om att andelen 3. För att man senare skall kunna göra even¬ gräs kommer att öka något på örternas bekostnad! tuella påfordrade förändringar i skötselåtgärderna Vidare måste området inhägnas vilket medför en krävs att utvecklingen i ängen noggrant följs upp del problem. Ett stängsel mot vägen, typ gammal genom inventering, kartläggning och fotografering gärdesgård skulle dock vara en prydnad för om¬ med jämna intervaller. rådet! 4. En parkeringsplats föreslås sydöst om om¬ 5. Viss röjning och gallring kommer årligen rådet där också en soptunna bör finnas tillgäng¬ att vara behövlig och kan utföras på hösten lig- - härvid borttages all gran, tall och asp (i öv¬ 5. När det gäller höskördens användning vill vi rigt se A 2). peka på att det är ett utmärkt viltfoder. Viltut¬ fodringen inom området är emellertid olämpligt (för nära väg och järnväg). Skörden skulle emel¬ C. Övriga åtgärder m. m. lertid kunna bärgas i en lada för att vintertid 1 . Någon form av konstgödning bör ej tillföras transporteras ut till lämpliga foderplatser. -— dock kan askan efter risbränningen med fördel Syftet med ovan skisserade förslag är att ge¬ spridas ut på slåtterytorna. nom museal skötsel bevara en väl utbildad löväng. Det rörliga friluftslivet Parkeringsplatser Kostnad En prydlig informationstavla över området bör finnas vid varje P-plats (anskaffning + underhåll), 6 st à 500 kr .1 000 Vi förutsätter att P4, P5, P„(se översiktskartan) kan användas i befintligt skick, och har för dessa räknat med en underhållskostnad på ca 600 kr/st. I 800 P,, P2 och P3 är nyanläggningar och skall vara möjliga att bygga ut efter hand. Anläggningskostnad: P3 = 1 500 kr, P2ÿ 1 000 kr och P3= 1 000 kr 3 500 Vi räknar med ett underhåll för dessa på ca 800 kr per st. 2 400 Plogning av P-platser 500 kr/år 5 000 En soptunna vid varje P-plats, 75 kr/st. 450 Tömning per år ca 700 kr 7 000 Anskaffning och underhåll under 10-årsperioden, summa 23 150 Övriga åtgärder Kostnad Byggnader som bör rivas: Gammalt såghus invid sjön Glan på avd. 17. Det är en tegelbyggnad och materialet kan användas som fyll vid byggandet av P-platsen invid Malmviksängen 2 000 Förfallen ladugård vid gården Malmviken — kan brännas 500 Förfallen ladugård vid Nynäs kan brännas 500 Gammalt mjölkhus på avd. 31—vid stigkorset 100 Mjölkhus på avd. 32 300 Mynningen av Malmviksgruvan bör städas och förses med ett bättre stängsel 2 000 Området har idag ca 5 300 m överflödiga stängsel av taggtråd — som snarast bör tas bort 2 500 Sanering av en skräphög på avd. 13 300 Sanering av en skräphög på avd. 29 (kostnaden upptagen i samband med strövstig) Störande kabel på avd. 1 — bör grävas ner. 230 m à 10 kr 2 300 Summa 10 500 Strövstigar Område Åtgärd Kostn. Område Åtgärd Kostn. P5 Adelsnäs Orienteringstavla (se P-platser) Avd. 31 1 genomgång 150 Avd. 32 1 genomgång 150 Avd. 31 Kompletterande röjning 400 Avd. 32 Kompletterande röjning 100 Avd. 31 Stenbrytning 200 Avd. 32 Viss stenbrytning 100 Avd. 31 1 genomgång 150 Summa 1 250 72 Område Åtgärd Kostn. Intervjuer och kontakter P4 Västantorp Orienteringstavla (se P-platser) Jagmästare B. Mellström, baroniet Adelswärd Omr. fram till Skogvaktare K. A. Ny, baroniet Adelswärd avd. 29 2 genomgångar 300 Skogvaktare A. Johansson, baroniet Adelswärd till Omr. fram Inspektor B. Sandberg, baroniet Adelswärd avd. 29 Elda upp skräp och rishögar 300 Adelswärd, Avd. 29 Övergång vid ån 500 Jur. kand. frih. G. baroniet Adelswärd Avd. 29 Genomgång 150 Jägmästare T. Sundqvist, Statens skogsmästarskola Avd. 29 Kompletterande röjning 100 Ingenjör A. Vahn, Rikets Allmänna Kartverk Avd. 29 Stenbrytning 150 Jägmästare S. Kärrsgård, Naturvårdssektionen Länsstyrel¬ (Höjning av stigen kan bli aktuell sen, E-län på en sträcka av 120 m) Ämneslärare O. Söderbäck, Åtvids Naturförening Genomgång 150 Naturvårdsombudet H. Wennering, Ätvids Naturförening Summa 1 650 Gerhard Ericson, Statens Naturvårdsverk Allan Nilsson, Statens Naturvårdsverk Modellbyggare B. Göransson, Facit, Åtvidaberg Område Åtgärd Kostn. Antikvarie A. Lindahl, Östergötlands Museum Linköping Avd. 30 2 genomgångar 300 Avd. 26 2 genomgångar 300 Avd. 25 I genomgång 150 Avd. 25 1 bro (3 m) 400 Avd. 24 fram till Närstaån Röjning av stigen 300 LITTERATURANVISNINGAR Summa I 450 Historik Adelswärd, G. 1947. Historik över baroniet Adelswärd Område Åtgärd Kostn. (fr. Södermanlands-Östergötlands skogsmannaförbunds Avd. 23 En bro över Närstaån 600 exkursion 1947). Avd. 23 Stigröjning 300 Adelswärd, G. 1963. Varaktigare än kopparn. Avd. 23 Stenbrytning 300 Arnborg, T. & Hustich, I. 1953. Våra träd (eken). Avd. 21-22 Röjning 200 Ekholm, F. 1951. Åtvidaberg köping, Sveriges bebyggelse. Avd. 21-22 Stenbrytning 150 Nicander, H. 1926. Reseanteckningar från besök i Åt¬ Spångning (60 m) 600 Avd. 21-22 vidaberg 1778. Avd. 21-22 Bro 300 Odencrantz, Åtwidabergs bergslag. Beskrifwning Avd. 17 3 genomgångar 450 F. af Avd. 12 Stigröjning samt några F. O. »siktfönster» ut mot sjön 1 200 Handlingar ur baroniets arkiv. Avd. 12 2 genomgångar 300 Klipp ur lokalpressen, ÖC. vid Hyttängen 1 genomgång 150 Summa 4 550 Inventerings- och plandelen Abrahamsson, H. 1955. Malmviks-ängen. Sammandrag av kostnader Erichs, S. 1969. Planering och naturvård. Sveriges Na¬ Åtgärder för det rörliga turs årsbok. Skötselåtgärder friluftslivet Håkansson, H. & Hägglund, B. 1968. Naturvårdsinvente- ring och planering av Sjunda kronopark. År Kostnad K-konsult. 1969. Landskapsteknik, instruktiva skisser över 70 4 380 Stigar 9 850 tekniska anordningar. 71 15 850 Cykelväg 5 000 Länsstyrelsen i E-län. 1969. Lövängar i Östergötland. 72 16 245 Parkering 23 150 Skogsstyrelsen. 1966. Naturvård, kompendium från fort¬ 73 14 190 Båtplatser 6 000 bildningskurser. 74 14 695 Summa 44 000 75 10 640 Statens Naturvårdsverk. 1968. Statligt stöd till frilufts- 76 5 990 anläggningar. 77 6 050 Övriga åtgärder 10 500 Sundlöf, S. & Sjöblom, L. 1969. Landskapsvårdsplan 78 5 145 över kronoparken Lovö. 79 8 580 Tota! summa — 1968. Generalplan över Åtvidaberg. Summa 101 765 kostnader 156 265 — 1966. Friluftslivet i Sverige, 1962 års fritidsutredning. 73 Svensk lustgård och park IL ©.ITI 1i xx f\ e%-j ÍÉ l*4 |;f ? TtV 1 i i ! K. V CIÁ ' , ; il-i- \K rofeSÉl ! SAI \<1I O w i?{ K I vi G i Oj 10 9 « i* m n érø/ "íd tønr> « I, JÉ v J; S? På förslag av föreningen anordnade National¬ Bilden visar utställningsentrén med orangeriet museum en utställning över temat »Svensk lust¬ på Jacobsdal i bakgrunden. gård och park ». Dess öppnande inledde högtids¬ Professor Sten Karlings inledning till katalo¬ dagen den 28 maj 1970. Utställningen vars sak¬ gen återges på följande sidor i engelsk version. liga innehåll var av stort intresse även internatio¬ nellt sett y utfördes av intendent Ulf G. Johnsson i Entrance to the exhibition “Swedish Gardens samråd med föreningens styrelse. Tack vare gene¬ and Parks” organized by the National Museum, rösa bidrag från Konung Gustaf Adolfs fond Stockholm, in cooperation with the the Society to för svensk kultur, Ivar Tengboms fotul samt för¬ celebrate the Society’s 50 years jubilee 1970. eningens jubileumsfond kunde en förnämlig kata¬ An introduction in Swedish garden history by log utges och en vacker ram skapas för utställ- professor Sten Karting, originally in the catalogue ningsob jekten. is reprinted here in an English version. 74 Swedish Gardens and Parks STEN KARLING Sweden has many old gardens and parks in which Svartsjö Castle from this period shows one of the the main features of lheiroriginal composition and largest Swedish pleasure gardens of the day, with considerable elements of their primary vegetation covered walks, canals, ponds and grove (“bird¬ have been preserved. An exhibition of surveys and song”). It was laid out in 1630 by Valentin Trem¬ photographs could give an idea of their present per a skilful gardener who also modernised the architectonic and dendrological value. But from a Royal Garden in Stockholm, providing it with a historical point of view it would be impossible to parterre of interlaced pattern and beds in the furnish a correct picture of their artistic signifi¬ shape of stars and rosettes. According to an in¬ cance or understand the intentions of their crea¬ ventory drawn up in 1648 one area had the appear¬ tors were not old pictures and drawings available. ance of a compass card, others were embellished Such material is necessary to an understanding of with small summer-houses and oriels. the art of gardening in former times, and enables The description of the garden recalls the exqui¬ us to follow the varying destinies of the gardens. site motifs that were the fame of the castle garden Sketches, drawings, plans, maps and topographi¬ at Heidelberg and which aroused the admiration cal views can acquaint us with an important as¬ of Gustavus Adolphus on the educational tour he pect of the history of our art and culture. made in his youth. The interlaced patterns were A fire-damaged drawing, probably from 1572, the latest fashion in the finer gardens around of a reconstruction of Uppsala Castle is the oldest 1600. They are prominent in the illustrations in known drawing of a garden in Sweden. It was Olivier de Serre’s Le Théâtre d’ Agriculture of done by the Italian architect Franciscus Pahr and 1600. We find garden areas divided into small shows a small parterre, consisting of two rows of variformed beds shaped as stars and heraldic em¬ square flower-beds, as an organic element in the blems with monograms, treated with Scandinavian layout of the courtyard. The medieval herbal gar¬ simplicity, in the Horticulture! danica of 1 647 by den, as found on many 15th century paintings, H. Block, a Dane. In addition to these designs, has here been transformed into a strict Renais¬ the early 17th century saw the introduction into sance design. French gardens of a new motif, the arabesque The archives contain many references to the whorl, in clipped box or shaped in turf against a gardening interests of the Swedish Wasa kings. background of different-coloured earth. It appears Hans Friese, the gardener commissioned by Gu- in primitive form in some of the engravings in stavus 1 in 1545, laid out both the Royal Garden which Jean le Clerc shows examples of different (Kungsträdgården) near St. James’s Church (Ja¬ French garden motifs from the time of Louis kobs kyrka) in Stockholm and pleasure gardens be¬ XIII. From the 1630’s onwards this motif came to low Uppsala Castle and at Svartsjö Castle. He was dominate the French garden, and then triumphed still active in 1579. The Frenchman Jean Allard throughout Europe. was employed by Eric XIV in 1563 to modernise Jacques Boyceau is usually credited with the in¬ the Royal Garden, where he also laid out an oran¬ vention of the embroidery parterre. His name is gery, the first in Sweden. Labyrinths were const¬ found on the title page of a magnificent folio ructed in all the royal gardens. Eric XIV liked volume of copper engravings published in 1638 to run mazes, and he was also fond of building and entitled Traité du Jardinage. Boyceau was bird-houses in his gardens. then already dead and what we know of him— a Pictorial material, scarce in the early Wasa pe¬ courtier with great gardening interests— gives us riod, begins to appear more frequently some way reason to doubt that he was responsible for the de¬ into the 17th century. A painting from 1638 of signs in the unsigned engravings. Were such the Maltesholm Castle in Scania, shows elegant flower¬ case, he left his mark on the majority of the par¬ beds laid alongside the castle moat. A map of terres in the royal gardens. On the other hand 75 '*r • t r I l £-Si 9 r.\ 4 £ „„/O CL&fi t-N ••ÿ'.*! K'- ,M , t.V /\ *.l f..' A Í>i t« ptV ri r i- '-’í M VS"*:A ♦ •«í___frÿp i: / BC # 5 í 5 trZ-x.i_JrL_ i r t i ' «-*• « j* i* nw -V-** ’“ÿ» f-H nLJ: Fig. 1. Carl Gustaf Wrangel, one of the Swedish generals in the Thirty ""T- r m Years War, commissioned the castle of 5 h 'i Skokloster from Tessin the elder as / K;.: the chief architect and the french -L.i : architect Jean de la Vallée as planner 'Irrrzzr p;.....j T. of the garden. The plan dated 1650 7771, owes a great deal to André Mollet, Ú- who worked in Sweden at this time. *5 Pen and watercolour, Skokloster. Claude Mollet, for several decades head gardener Prince Fredrick Henry of Orange. When Count in the service of the Kings of France, says that Magnus Gabriel de la Gardie visited France in he, following an idea used by Etienne du Pérac 1646 as the head of a Swedish embassy, he came in the castle garden at Anet, was the first to in¬ to know Mollet and arranged for the French troduce embroidery parterres. Claude Mollet sum¬ gardener to be taken into the service of Queen marised his extensive knowledge in a work pub¬ Christina. lished after his death in 1652 and entitled Théâtre Mollet arrived in Stockholm in 1648 and re¬ des Plans et Jardinage. From the text it is clear mained there for five years. He gave the Kungs¬ that it was written in the 1630’s, from which time trädgård an embroidery parterre with three crowns the engravings in the book probably also date. in arabesque whorls, he made a garden of Hum¬ They are signed by Mollet himself and by his sons legården (a former hop plantation), built orange¬ Claude the younger, Noël and André. Most of ries, imported southern trees and plants, and gave the pages show parterres with embroidery designs. advice and help both to the Queen and the great. André Mollet, the best known of Mollet’s sons, But Mollet is above all worth remembering for the served his apprenticeship in the Tuileries gardens work he wrote, illustrated and published in Stock¬ under the guidance of his father, and soon gained holm in 1651, Le Jardin de Plaisir or Lustgård. a reputation as a skilful gardener. He was summo¬ In form and get-up the book resembles Boyceau’s ned to England by Charles I and to Holland by Traité du Jardinage, but the engravings give a 76 •«or- ‘I'NINCÍIOIÿ '4*. „ rÄ J Ä- ** # fe a» « itViiiïlïVirrfciÿ Wÿ'-k MIMjfn i vi 1 m sflKlvnnC iii/ft' LSäP® >ÿ BÏ ; F Í IAV % ' •"T' „ ,1ÿS3SB* i,'J? Iff ï f* |.J* \ rjkt -Jlw |'.i vÆJ Sgl «»ÿ'3 - -i® í<* ä ftflû Fig. 2. Drottningholm Castle from the garden. The engraving made 1692 by Willem Swidde after a drawing by Eric Dahlbergh probably gives a rather true picture of how the garden looked at the time. Tessin the younger, who made the plan for this garden developing older plans by his father, worked in the spirit of Le Nôtre. In the water parterre of Chantilly for example, he found the model of that at Drottningholm. Engraving, Kungl. biblioteket. richer and more differentiated picture of French displayed an art based on the lessons he had lear¬ gardening taste. The embroidery patterns are va¬ ned from Mollet. His projects reveal a feeling for ried and supplemented by designs for lawns, bos¬ nuances both in overall plan and in individual quets and mazes. Notable, too, are the general details. Among his completed works is Vänngarn plans which introduce the illustrations. Castle with its terraced garden, planned in 1653 André Mollet’s influence was considerable. It but not finished until the 1660’s. De la Vallée’s is seen in the gardens planned for Axel Oxen¬ designs were also largely carried out at Karlberg stierna and other Swedish nobility by the French and Skokloster. architect Simon de la Vallée, active in Sweden Nicodemus Tessin the elder was another archi¬ 1637-1642, that is, several years before Mollet’s tect greatly influenced by the gardens he came to arrival in this country. Before coming to Sweden, know while studying abroad, from 1651-53. In a Simon de la Vallée had worked in Holland where letter from Rome to Axel Oxenstierna in 1652 he co-operated with Mollet at the Dutch castles he dwells at length on the beauty of Italian gar¬ Rijkswijk and Honselaersdijk. Simon de la Vallée's dens with their wealth of terraces and fountains. layouts are characterized by a close relationship But in the projects that, shortly after his return, between garden and buildings, a dominant axia- he drafted for Charles X and his Queen for cast¬ Iity, a framework of canals, and the disposition of les such as Borgholm, Gripsholm and Vadstena, the pleasure garden itself, where parterres are sur¬ the architecture is dominant. rounded by belts of trees. The gardens at Drottningholm played a deci¬ The architecture and planning of Simon de la sive role not only in the career of the elder Tessin Vallée was further developed by his follower Ni- but also in the continued development of Swedish codemus Tessin the elder, and his son Jean de garden design. A castle had been built here in the la Vallée. The latter spent the years between 1646 early 1580’s by John III. It lay between Lake and 1650 in France and Italy, where he was Mälaren and the forest, here a deer park reach¬ strongly influenced by contemporary garden de¬ ing to the castle courtyard on the west side. In sign. On his return to Sweden he was much in the last days of 1661 the castle was ravaged by demand both at court and with the nobility, and fire and Tessin was immediately commissioned by 77 / / tza EÉJ ? tip rp. ih .j fc ÉjStóS Ä,.1 ] T "<2É ~S* — ! BB»S3 * liilí r ~}. |*pSS£í o j$g* |f ■ ■ @ L; jZg 1 ,; mm °tU - O o .7 : - í ?;ÿsr:ÿD °" I ÉN»3Sgilll & ■ /°| j iKïÂSSSSîJii I I i— . — » o, 1 «t„p rr" [ViÄr ' ! 2S2-SS ÎJ B ws&* °"1 f/' ? ijB&foß j i ‘ i. Sæ&JB&í L_ — J S2E3 Fig. 3. Plan of the Royal Garden (Kungsträdgården) in Stockholm. The Kungsträdgård was modernized several times during the 17th century, by André Mollet among others. Tessin the elder has utilized his experiences from Drottningholm for this conception. The design is approved by King Charles XI. Pen and watercolour, National- museum. the dowager Queen Hedvig Eleonora, who had The general plan is not least remarkable for the come into possession of the estate a few months fact that it is so close to contemporary French de¬ earlier, to construct a new castle. Naturally both sign both in general conception and particular Queen and architect intended a garden to be laid details. The first garden with a similar axial sy¬ beside the building. The earliest plan of the pro¬ stem, parterres and canals, was created by André jected garden is found in a pencil drawing giving le Nôtre at Vaux-lc-Vicomtc in the 1650's. As a perspective view from the south of the castle Nils G. Wohin has shown, several motifs from the and the area immediately to the west. The par¬ gardens at Vaux-le-Vicomte are to be found on the terre in front of the castle terrace is bordered on Drottningholm plan, and other features have also the south by bosquets, and on the north the per¬ been copied from le Nôtre projects. spective is limited hy a long orangery with an in- The first great Drottningholm plan is thus vir¬ ward-curving central section. The arrangement is tually contemporaneous with the earliest great gar¬ very similar to the grounds of Ulriksdal Castle— den designs which made the reputation of André then in the possession of Magnus Gabriel de la le Nôtre, and in which he laid down the guid¬ Gardie— which were then taking shape to the de¬ ing principles of the classical French formal gar¬ sign of Jean de la Vallée. den. In my opinion it is improbable that Tessin The oldest extant general plan of Drottning¬ the elder could have conceived this ultra-modern holm, a large, carefully coloured drawing in the plan. Nor does the technical execution of the co¬ National Museum, shows the final extent of the loured drawing support his authorship. There is, castle, with grounds in which the motifs shown in therefore, every indication that maps and archi¬ the pencil drawing are to be found. But the gar¬ tectural drawings were sent to Paris, where the den here has been supplemented with a dominat¬ general plan was drafted. The details of the gar¬ ing longitudinal axis with embroidery parterres den are, as already indicated, taken from the pro¬ and tapis verts, bosquets, a canal and a conclud¬ gramme of André le Nôtre. Thus it is probable ing star-shaped area. Extensive, elegantly disposed that he or one of his assistants drew up the pre¬ orchards and kitchen gardens in the north-east cisely detailed general plan. The hand of a skilled complete the rich composition. Taken as a whole, draughtsman can also be seen in the decorative the grounds of Drottningholm as here planned vignette with its sea-god in the lower left-hand stand out as the most grandiose gardens yet pro¬ corner of the sheet. jected on Swedish soil. The plan is usually thought Nicodemus the elder himself made detailed to date from the mid-1660’s and has been as¬ sketches for the garden during the next few years, cribed to Nicodemus the elder. following up the main lines of the general plan. 78 ■ 1 1 m * ,.y j v y A Tn ! £ : dä? TøILJ . y ê ! -v- Äÿjj äp J / í Sr*J » - Ipft I < fgtë :W sw3 * I ~s ' ■i >\_ - r / I 1z f ? & . i g t *1 Fig. 4. Project for cascades at Chan¬ 1 ** They involve a simplification and in certain cases quière, whom she had kept informed of her gar¬ a redisposition of the French suggestions, taking dening projects. account of the topography and other factors. But The great general plan of the 1660’s for Drott¬ not until the early 1680’s did work really begin in ningholm inaugurated an epoch of over 100 years earnest on the garden at Drottningholm, following during which the French formal garden was to an in many respects entirely new plan, dated 1681, dominate Swedish design. Tessin the elder himself which is tailored more closely than the first to applied le Nôtre’s architectural ideas to the prin¬ local conditions. It was drawn up by Nicodemus cipal features of the gardens at Strömsholm and Tessin the younger, now ready, after years of study Ekolsund. His pupil Mathias Spihler helped seve¬ and travel abroad, to continue his father’s work. ral of the Swedish notables to contrive gardens in During his stay in Paris from 1678-80 he had be¬ which the main stress was laid on the large scale, come thoroughly familiar with comtemporary the vertiginous longitudinal axes, and the strictly garden design and established contact with its fore¬ symmetrical grouping of the numerous units. most exponents. André le Nôtre’s personal parti¬ Eriksbcrg, Salsta, Ållonö, Lindholmen and Kungs- cipation was no longer necessary at Drottning¬ ör exemplify— partly in reality, partly only on pa¬ holm, as Hedvig Eleonora explained in a letter of per— the gardens typical of the ambitious Caro¬ 1683 to her French friend, the Marquis de Feu- line gentry. These are quite eclipsed artistically, 79 i 1 E&: , i. Ä :-Aj - mi ||t; i**-?» ëi :/ÿ j * î? *ÿ. 5» *VJ*‘:*W' «H|Hi-dy:lm frn »l»' . : —»•A •'. fl .•* ; ■ Fig. 5. Project for a monument to Gustavus III at Drottningholm by F. M. Piper. He studied in England during many years in the1770’s. Back in Sweden he received many commissions from king Gustavus among others.The influence from English gardens such as Stourhead is apparent in many of his designs. Pen and watercolour, Kungt. akademien för de fria konsterna. however, by the lavish splendour of the gardens at Stora Väsby, Noor, Östanå and probably Sande- Drottningholm as designed by Nicodemus Tessin mar. the younger. They are a masterpiece. Although Gardens of disciplined and elegant style were almost every detail is borrowed from foreign seen as befitting the social status of many castles models, they nevertheless have the unity, the in¬ and manor-houses all through the 18th century. dividuality and the extraordinary beauty of a Thus dignified avenues and formal parterres di¬ work of art. stinguish Carl Hårleman’s gardens at Svartsjö and The skilled gardeners who gave the great baro¬ Övedskloster, Carl Fredrik Adelcrantz’s park at que parks their life, content and richness were Fredrikshov in Stockholm and at Sparreholm and mostly imported from abroad. We know the names Stora Ek, and not least Jean Erik Rehn's monu¬ of many of these craftsmen, who were often ar¬ mental general plans for Aker and Gimo. A feel¬ tists in their own sphere. Apart from André Mol- ing for traditional Italian forms ennobles C. W. let’s son Jean, who remained in Sweden, we can Carlberg’s fine little Gunnebo near Gothenburg, mention Daniel Valdon and Pantaleon in the ser¬ with its terraces and disciplined vegetation. In its vice of Magnus Gabriel de la Gardie, Pierre Du¬ descerning use of architecture and terrain, and rant, who designed the gardens at Sjöö for Johann with the refined interplay between its component Gabriel Stenbock in the 1670’s, Nicolas Sevin as¬ parts the garden rivals Tessin’s creation of a cen¬ sisted by the fountain-builder Louis de Cussy in tury earlier. Drottningholm park, and not least Christian Hår- There is, however, an early reaction against the leman and his son Johan. The latter studied in strict discipline of French taste. Through the deli¬ France and, alone or in collaboration with Tessin cate touch of Hårleman on smaller estates such as the younger, was responsible for the design of those at Svindersvik and Åkerö the aristocratic some of the finest baroque gardens with bosquets was superseded by a pleasing intimacy. At Ture- and parterres in the latest French style, as at holm Castle near Trosa Johan Ahlich, who was 80 'í W ;{j m ,.%j ST. <•«. Iff ' \ fs r.„ « :j :\ 4 §U ;•-1 r © V7/ >* ,í )'-.' sÿék r #