En Studie Om Den Svenska AIDS-Epidemin Under 1980–1990-Talet

Självständigt arbete

”Bögpesten” En studie om den svenska AIDS-epidemin under 1980–1990-talet

Författare: Olle Jonsson Handledare: Emilie Wellfelt Examinator: Erik Wångmar Termin: HT19 Ämne: Historia Nivå: G2E Kurskod: 2HI33E

Abstract “The Gay Plague” A study on the Swedish AIDS epidemic during the 1980-1990s.

The purpose of this essay is to investigate how the Swedish AIDS epidemic was presented in media, and compare this to how it was portrayed by the affected individual. I focus on the concept of exclusion through ‘we and them’-scenarios, regarding how the victims of the epidemic were treated by the media and in other contexts. My source material is divided into two parts: a media perspective and an individual perspective. The first perspective consists of press clips from four Swedish newspapers based in the capitol Stockholm, as well as news features in both TV and radio. The second perspective consists of diaries from one of the many victims of the epidemic. In this case, the media takes the position of an innocent bystander to the disease and its impact on society. The media is also an informative actor to the citizens about the disease, but also as an opinion creator who forms a relation between the reader and the victims. Articles from the early period warns the public of the impending threat and that ‘AIDS affects anyone’, while also demanding that the affected risk groups need to change their lifestyle in order to protect themselves and others. The later period tends to criticize the moral panic caused by the early period, due to that the heterosexual majority was not affected, even though the disease still affected the known risk groups.

Nyckelord Bi- och homosexualitet, Heteronormativitet, HIV/AIDS, Individ, Medieanalys, Sexualitet, Sjukdomsepidemi, Stockholm, ’Vi och dem’.

Tack Tack till Marie Steinrud på Nordiska museets arkiv för hjälp med att söka upp arkivmaterial. Tack till Stig-Åke Petterson, Lars Jonsson och Mikael Jonsson på RFSL för hjälp och bistående av pressklipp från ert pressarkiv.

Innehåll

1. Inledning ______1

2. Syfte och frågeställningar ______3 2.1. Syfte ______3 2.2. Frågeställningar ______4

3. Tidigare forskning ______4 3.1. Sammanfattning av tidigare forskning ______8

4. Teori och metod ______9 4.1. Teori ______9 4.2. Metod ______10

5. Material ______11 5.1. Pressklipp ______12 5.2. Lars Radings arkiv ______13 5.2.1. Etiska ställningstaganden ______14

6. Bakgrund ______14 6.1. Uppkomsten i USA ______15 6.2. Spridningen till Sverige ______15 6.3. HIV/AIDS: medicinska fakta ______16 6.4. Reaktionen och konsolideringen ______18

7. Undersökning och analys ______19 7.1. Reaktionen (1985) ______20 7.1.1. AIDS: världsepidemin som hotar alla ______20 7.1.2. Vilka är epidemins offer? ______24 7.1.3. Internationella inslag ______28 7.2. Konsolideringen (1989–1992) ______30 7.2.1. Mediebilden av HIV/AIDS ______31 7.2.2. Vad visste man? ______35 7.2.3. En vardag med HIV ______39 7.2.4. AIDS-delegationen ______44

8. Avslutande diskussion ______45 8.1. Vilken epidemi? ______46 8.2. ’Den hotade kärnfamiljen’ ______47 8.3. ’Den drabbade bögen’ ______48

Källförteckning ______49 Otryckt källmaterial ______49 Tryckt källmaterial ______49 Litteratur ______50 Digitala källor ______52

1. Inledning Den 8 december 1982 diagnostiseras en svensk man med infektionssjukdomen AIDS på Roslagstulls sjukhus i Stockholm. Detta kommer senare att bekräftats som det första svenska AIDS-fallet, men också som dagen AIDS kom till Sverige.1 Sedan 1979 hade liknande sjukdomssymptom upptäckts på ett flertal män i USA. Att notera är att både mannen i Sverige och männen i USA var homosexuella, vilket kan tyckas irrelevant, men männens sexualitet skulle få en allt större betydelse inom politik och debatt rörande sjukdomen. Denna tidiga period i början av 1980-talet av vad som senare kommer kallas för en epidemi, var en viktig del inom den svenska politiken då den präglade samhällsdebatten och homo- och bisexuellas liv under flera år. Tidigt fick sjukdomen epitetet ”bögpesten” i tidningarna och jämfördes med stora historiska sjukdomsepidemier, såsom digerdöden. Socialstyrelsen försäkrade att de inventerat sjukvårdens kapacitet att ta hand om de insjuknade och att det fanns tillräckligt med begravningsplatser.2 Var detta slutet på den homosexuella frigörelsen? En sjukdom som förhindrar den fria sexualiteten? Reaktionerna var starka, inte enbart hos de drabbade och deras närstående, utan även de oskyldiga åskådarna till epidemin. Kommer även dessa en dag vara en del av epidemins många offer?

1985 tillsätter Sveriges regering en särskild myndighet för hantering av frågor gällande AIDS. Myndigheten får namnet AIDS-delegationen och står under ledning av dåvarande sjukvårdsminister Gertrud Sigurdsen. Delegationen får mycket kritik ifrån ledande företrädare inom RFSL, bland annat för Sigurdsens krav på massundersökningar av de smittade och för kampanjutformningens beskrivning av samhällets homosexuella. AIDS blir för många ett ”straff för ett syndigt liv”, en föreställning som använder AIDS som ett redskap för ytterligare fördömande, förtryckande och förnedrande av homosexuella. Ett år senare tilltar en ny massmedial debatt gällande de ’smutsiga’ så kallade bastuklubbarna, lokaler där män träffade andra män i syfte att ha sex. RFSL står fast vid en tydlig kampanj och upplysning gällande säkrare sex, men i mediestormen ligger betoningen på att homosexuella inte gör något annat än att ha sex hela dagarna. De sprider vidare AIDS till oskyldiga gifta bisexuella besökare, och genom dessa smittar man fädernas fruar och barn. Homosexuella män är

1 Pauser, 2012. 2 Andreasson, 2000 (s. 229–230).

nu ett hot mot allmänheten, det är i alla fall den bild politikerna och media visar.3 Den medvetne läsaren med kunskap om homosexualitet, RFSL:s aktivism och kännedom om medias tendens till generalisering, är medveten om att rubrikernas bild av ’homosexklubbarna’ kan vara överdriven. Men hur påverkas den ovetande läsaren av mediebilden av bastuklubbarna, hen som hört talas om ’det där med homosex’, men aldrig stött på det? Det skapas en opinion, gällande AIDS och manlig homosexualitet som oskiljaktiga, något som hotar oss alla och inte hör hemma inom det svenska folkhemmet. En grundläggande fråga är om bögarna är offer för epidemin, eller om det är bögarna som har orsakat den?

Medicinhistorikern Karin Johannisson betonar att rädslan för utstötning är den farligaste orsaken till att sjukdomar sprids. Denna smittspridare är vare sig en eller flera enskilda personer utan syftar på en mental plåga som hotar både smittade och deras nära bekanta. Hon talar om att bildligt kastas ut från samhället, men även förkastelse i sjukhussalen av sjukvårdspersonal som på grund av okunskap inte vågar närma sig denna nya allvarliga sjukdom med rädsla över dess smittorisk. Okunskapen och rädslan drabbar även kretsar kring de som insjuknat: kommer anhöriga och vänner våga besöka den sjuke antingen i dennes eget hem eller under de sista andetagen i sjukhussalen?4 Även efter döden har sjukdomen AIDS en mycket talande påverkan på den drabbade. Anna Ljung, från Uppsala universitets institution för kulturantropologi och etnologi, tar upp det omtalade fotot från Dagens Nyheters förstasida den 10 februari 1987. Fotot visar två personer iklädda full skyddsutrustning som står och hanterar en svart igentejpad lik-påse med en vit klisterlapp där det med stora bokstäver står skrivet ’smittorisk’. Fotot visar en skrämmande bild av den svenska AIDS-epidemin, samt behandlingen inom sjukvården. Den signalerar en objektifiering och avhumanisering av den döde mannen. Den känslokalla och opersonliga behandlingen av den döde bidrar till en stark känslosam laddning för läsaren, samtidigt som det förstärker bilden av sjukdomen som ett hot.5 Detta foto behandlas även i dokumentären Smittad: när HIV kom till Sverige från 2012, där begravningsentreprenören Krister Petterson berättar om omhändertagandet av avlidna i AIDS. En vardag av homofobisk häckling och skammen att bära denna smutsiga sjukdom har fått dem att ”känna sig som sopor, och sedan blivit behandlade

3 Andreasson, 2000 (s. 232–238, 240). 4 Johannisson, 1990 (s. 179). 5 Ljung, 2001 (s. 24–25).

som sopor när de har dött”.6 Fotot hjälper till att öppna upp ögonen för den pågående epidemin och dess allvar genom framförallt rädsla för att sjukdomen ska drabba den egna individen eller dess nära kretsar. Men även om denna rädsla skapar känslor, sympati och närhet mellan de friska och de drabbade så skapar den även ett mentalt och fysiskt avstånd gentemot de sjuka och annorlunda. För trots att de inte syns på utsidan så får vi inte glömma bort att det ligger en människa i den svarta ’sopsäcken’.

Fotot från Dagens Nyheter väcker många reaktioner och skapar rädsla för AIDS-hotet. Fotot är taget 1987 av Rolf Hamilton och återanvänds i en artikel av Karin Johannisson från 2012.7

2. Syfte och frågeställningar

2.1. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka hur AIDS-epidemin presenterades i media och jämföra detta perspektiv med hur epidemin skildras ur det individuella perspektivet genom dagböcker från en av de drabbade. Väljer media medvetet eller omedvetet att skildra epidemin till ett visst sätt? En skildring utformad till samhällets majoritet som inte skildrar det individuella hotet hos de drabbade? Trots detta ligger en betoning att ’AIDS angår alla’.

6 Pauser, 2012. 7 Hamilton, 2012.

Fokus ligger på begreppet utanförskap genom ’vi och dem’-scenarion gällande hur de drabbade behandlas både i media och i andra sammanhang. Att ämnet är aktuellt även i vår nutid är en självklarhet, framför allt genom att sjukdomen AIDS än idag drabbar omkring 450 svenskar om året,8 och idag lever cirka 38 miljoner med HIV världen

över.9 Epidemin har även kulturell påverkan som syns inom den globala gayvärlden, samt genom litterära verk, såsom dramatikern Jonas Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan handskar som baseras på material, intervjuer och erfarenheter från epidemin. Politiska åtgärder under epidemin kvarstår än idag, exempelvis att homosexuella och narkomaner avråds från att donera blod eftersom det var ett antal blödarsjuka som blev smittade innan man kände till den nya smittan.10 Okunskap och rädsla lever vidare och orsakar stigmatisering av homosexuella och HIV-smittade.

2.2. Frågeställningar • Hur framställs epidemin genom ett utifrånperspektiv respektive inifrånperspektiv? Vilka skillnader och likheter syns? • Till vem explicit vänder sig den svenska rapporteringen om AIDS-epidemin? Detta fokuserar inte enbart på vad som sägs om AIDS eller epidemin, utan även den information som ges om gayvärlden och de drabbade.

3. Tidigare forskning Karin Johannisson diskuterar i sin bok Medicinens öga: Sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfarenheter hur sjukdomsepidemier genom alla tider påverkat samhället. Hjälp behövs åt de sjuka drabbade, samtidigt som sjukdomen även behöver ringas in och smittvägarna måste säkerhetsställas. Den farligaste smittspridaren av alla är rädslan för utstötning, som bidrar till att folk håller sin smitta hemlig och därigenom för den vidare och smittar andra. Johannisson anser att epidemier är något som engagerar hela samhället och beskriver detta genom fem olika samhällsgrupper: ”De skapar arbete åt läkarna, uppgifter åt politikerna, nyhetsstoff åt massmedia, näring åt moralisterna, och nya barn åt kyrkan eller själens mera världsliga vårdare.”.11

8 Folkhälsomyndigheten, 2019. 9 Hiv idag, 2019. 10 Kallings, 2005 (s. 115). 11 Johannisson, 1990 (s. 179–180).

George Svéd, en av delförfattarna till Martin Andreassons Homo i Folkhemmet: Homo- och bisexuella i Sverige 1950–2000, berättar om AIDS-epidemins framkomst i Sverige med fokus på politisk motverkan. Denna motverkan lyfter fram ett tydligt ’vi och dem’- perspektiv, varav kända svenska politiker, såsom dåvarande statsminister Ingvar

Carlsson, lyfter fram att den nationella heterosexuella kärnfamiljen är i fara.12 Texten fungerar som en argumenterande berättelse om den svenska AIDS-epidemin med fokus på politiker och medias behandling av de AIDS-drabbade. Texten pekar även på ett bristande samarbete mellan RFSL och staten. Detta främst genom deras olikartade kampanjer för säkrare sex, där budskapen i deras skilda kampanjer menar på olika åtgärder.

Anna Ljung skriver i sin doktorsavhandling Bortom oskuldens tid: En etnologisk studie av moral, trygghet och otrygghet i skuggan av hiv om den massmediala rapporteringen om den svenska AIDS-epidemin och hur denna reflekterar kulturella påståenden gällande: moral, säkerhet och osäkerhet. Detta jämförs sedan med individuella reflektioner av HIV-drabbade. Dessa kulturella påståenden bildar alternativa sanningar för de drabbade om viruset. Det är även genom dessa de drabbade skapar en mening med livet genom sin svåra livssituation. Ljung undersöker även kulturella påståenden gällande hur den mänskliga kroppen ska behandlas och hur dessa kan variera genom olika situationer. Detta baseras bland annat på kroppsbaserade logiker, som exempelvis en rädsla för att viruset sprids via kroppskontakt samt genom att förtrycka eller dölja kroppsliga tecken av sjukdomen för att undvika utanförskap.13

Medicinska professorn och läkaren Lars-Olof Kallings har genom sitt arbete inom Förenta nationerna blivit ett av ansiktena utåt i den internationella kampen mot HIV/AIDS. I sin bok Den yttersta plågan: boken om AIDS beskriver han AIDS- epidemins uppkomst genom ett medicinskt och internationellt perspektiv på denna nya och mycket svåra infektionssjukdom som inte gick att besegra genom antibiotika och vaccinationer. AIDS-hotet gick inte att avvärja och ökade orubbat med globalt fem miljoner nysmittade varje år, och tre miljoner dödsoffer (siffror från 2005). Ung som gammal eller stark som svag förs viruset vidare genom generationer och ger mer allvarliga konsekvenser än någon annan epidemi i mänsklighetens historia. Med

12 Andreasson, 2000 (s. 226–228) 13 Ljung, 2001 (s. iii).

botemedel och vaccin fortfarande utom räckhåll lär vi oss istället att leva med AIDS, för att inte utesluta den drabbade enskilda människan.14 Boken ger såväl internationella som globala perspektiv på sjukdomen och skildrar ett delvis jämförande moment emellan ett västerländskt och afrikanskt perspektiv till hur viruset drabbar. Kallings återkopplar även till WHO:s (World Health Organisation) arbete i den globala AIDS- kampen, samt ger givande medicinska fakta till uppkomsten och hur det är att leva med viruset.

Randy Shilts klassiska verk And the band played on: politics, people and the aids epidemic behandlar den enorma spridningen av AIDS i epidemins tidiga skeden i USA, hur institutioner och regering antingen ignorerade eller förnekade de kommande hotet. Central inom den amerikanska AIDS-epidemin är skådespelaren Rock Hudson, som öppnade sig för media om sin sjukdom. Hudson avled i oktober 1985, hans bortgång anses som den tidpunkt som politiker, media och allmänheten började ta epidemin på allvar och den blev en del av historien. Det var dessutom denna något sena reaktion som resulterade i att sjukdomen spreds så fort och chockartat. Andra orsaker till den sena reaktionen kan hänföras till konflikter mellan politiker, folkhälsomyndigheter, ledare inom HBTQ-rörelsen och nyhetsmedia angående hur epidemin skulle behandlas:

- the federal government viewed AIDS as a budget problem, - local public health officials saw it as a political problem, - gay leaders considered AIDS a public relations problem, - and the news media regarded it as a homosexual problem that wouldn’t interest

anybody else.15

Etnologen Ingeborg Svensson har i sin avhandling Liket i garderoben: en studie av sexualitet, livsstil och begravning undersökt begravningar bland bi- och homosexuella män i Sverige som avlidit i AIDS. Centrala teman är hur sociala och kulturella normer och ideal angående död och begravning hanteras i relation till manlig homosexualitet. Avhandlingen analyserar detta och syftar till att belysa heteronormativa processer gällande död, förlust, sorg och hur dessa kan kopplas till en eftertraktad livsstil. Konceptet begravning sätts i ett större sammanhang och avhandlingens källor består av

14 Kallings, 2005 (s. 240–243). 15 Shilts, 2007 (s. xxi-xxiii)

ett brett spektrum av dokument, bilder och intervjuer. Avhandlingen undersöker specifikt början av 1980-talet, där AIDS-epidemin och HIV skapar en symbolisk koppling mellan homosexualitet, sjukdom och död.16

Gert Hekma, en av delförfattarna till Robert Aldrichs Gay: en världshistoria, behandlar den manliga homosexualitetens historia från 1980-talet fram till vår nutid och berättar om gayvärlden både innanför och utanför AIDS-epidemin. Hekma lyfter fram 1980- talet som en mycket öppen tid för gaykulturen, samtidigt som den blev allt mer sexualiserad upplevdes fasta monogama relationer som mindre övertygande. När väl AIDS-epidemin tog fatt i USA under början av 1980-talet var det upp till regeringen att sätta in åtgärder, framför allt genom en restriktion av de homosexuella mötesplatserna, såsom bastuklubbar och bordeller som ansågs vara källan till epidemins ökade spridning. Politikerna ansåg att stängning av de riskartade sexuella mötesplatserna var en lämpligare metod för att bekämpa AIDS, än att informera de homosexuella männen om ett säkrare sexliv.17

David Thorséns avhandling Den svenska aidsepidemin: ankomst, bemötande, innebörd behandlar hur allmänheten påverkades av den svenska AIDS-epidemin under 1980–90- talet med ett fokus på den statligt finansierade AIDS-delegationens arbete. Thorséns teori bygger på epidemin som ett kulturellt och historiskt koncept, och problematiserar den statliga sjukvårdspolitiken i slutet av 1900-talet. Thorséns resultat visar att regeringens agerande främst ledde till en kampanj för information och uppmuntran av försiktighetsåtgärder inom det privata sexlivet. I samband med denna kampanj isoleras även epidemin och säkerställer kontroll över vilka som är drabbade. Min undersökning behandlar två av fyra perioder i Thorséns indelning av epidemin.18

Svante Norrhem et al. har skrivit boken Undantagsmänniskor: En svensk HBTQ- historia med utblickar i världen. I boken förs ett resonemang om att HBTQ-historien om människors kärlek/begär för det samma könet är sannerligen är en långt oskriven historia, som först upptäcktes för drygt trettio år sedan. Det finns fortfarande flera historier att berätta kopplade till ämnet. Anledningen till utlämnande är inte avsaknad av källmaterial, utan för att historieforskare aldrig ställt dessa frågor till historien. Här

16 Svensson, 2007 (s. 241–242). 17 Aldrich & André, 2007 (s. 333–338) 18 Thorsén, 2013 (s. 4).

följer även en tydlig åtskiljning mellan historia och det förflutna, det vill säga; Historia: det material som plockats fram, efterfrågats och dokumenterats; det Förflutna: alla människors samlade handlingar i historien, där den ovanliga HBTQ-historien finns nedgrävd och outforskad.19 Boken används till beskrivningar och berättelser om ’det homosexuella Sverige’ innanför och utanför AIDS-epidemin för att kontextualisera attityder gentemot homosexualitet utifrån den övriga befolkningen.

Kjell Östberg och Lena Lennerheds undersökning från 2019, AIDS i Sverige: Hivepidemin och rörelserna, baseras på ett dokumenterat vittnesseminarium med deltagare verksamma eller tidigare verksamma inom ett antal olika aktivism- och frivilligorganisationer under AIDS-epidemin. Detta inkluderar vittnesmål från: Kvinnocirkeln, Noaks ark, Psykhälsan, RFHL, RFSL, Smittskyddsinstitutet,

Socialstyrelsen och Venhälsan.20 Tvistade åsikter om epidemins behandling emellan organisationerna framgår tydligt i undersökningen.21

3.1. Sammanfattning av tidigare forskning Karin Johannissons kopplingar till historiska epidemier används här för att tydliggöra likheter, såväl som skillnader, gentemot historiska sjukdomsepidemier. Detta genom kategorisering av samhällsgruppers intressen, samt behandling av de drabbade baserat på föreställningar av sjukdomen. George Svéds text visar på ett tydligt kritiskt förhållningssätt gentemot politiker och medias behandling av AIDS-epidemin ifrån perspektivet av förbundet RFSL. Texten kommer därför användas som berättande forskning om epidemins skeden. Anna Ljungs avhandling används till att påvisa individuella reaktioner hos de drabbade, samt som utgångspunkt för etik och moral gällande hur denna typ av källmaterial bör användas. Lars-Olof Kallings ger huvudsakligen medicinska fakta om sjukdomen HIV/AIDS, samt dess uppkomst och spridning både innanför och utanför det västerländska perspektivet. Randy Shilts ger en berättelse om den tidiga amerikanska AIDS-epidemin varav liknelser och kopplingar till bland annat politiker och medias behandling används som jämförelse med den svenska AIDS-epidemin. Ingeborg Svenssons avhandling behandlar närheten till döden hos de individuellt drabbade och deras närstående. Hon lyfter även fram heterosexuella normer inom död och begravning som också behandlas inom denna undersökning. Gert Hekmas

19 Norrhem et al, 2015 (s. 183). 20 Östberg & Lennerhed, 2019 (s. 5). 21 Östberg & Lennerhed, 2019 (s. 43–47).

kapitel om gayvärlden under 1980-talet fram till vår nutid används till global bakgrundshistoria om hur 1900-talets historia har format gayvärldens kultur innanför och utanför AIDS-epidemin. David Thorséns avhandling behandlar en kategorisering av den svenska AIDS-epidemin vilken även används i denna undersökning. Svante Norrhem et al. ger en historisk bakgrund till den svenska HBTQ-världen under 1900- talet. Detta ger en bakgrund till hur politiker, media och allmänheten har bemött manlig homosexualitet innan AIDS-epidemin och hur detta kan ha påverkat reaktioner på epidemin. Kjell Östberg och Lena Lennerheds vittnesseminarium ger en inblick i hur olika svenska grupper, föreningar och organisationer arbetade under AIDS-epidemin. Seminariet presenterar deras verksamhet och arbete under nämnda tidsperiod, samt belyser likheter och skillnader i dess förhållande och attityder gentemot politiker och media.

4. Teori och metod

4.1. Teori Genusforskaren Judith Butler bygger vidare på filosofen Michel Foucaults studier gällande sexualiteten och dess identitetsskapande verkan. Butler använder sig av begreppet ”den heterosexuella matrisen” som en dominerande diskurs i förståelse av såväl sexualitet som könstillhörighet. Denna diskurs baseras på att könstillhörigheten är biologiskt bestämd och bestående av två kategorier: man och kvinna. Baserat på vilken biologisk könstillhörighet en individ tillhör formas även människans agerande och begär. En manlig könstillhörighet agerar därav maskulint och känner begär efter det motsatta feminina, och en kvinnlig könstillhörighet agerar därav feminint och känner begär efter det motsatta maskulina. Genom denna kategorisering bildas därav en ’normal’ heterosexuell sexualitet. Kategoriseringen blir därav ’kulturellt anpassad’, genom att den heterosexuella matrisen baseras på förväntningar på könens agerande. Heterosexuella relationer används därmed som normalitetens utgångspunkt och problematiserar beteende och begär inom samkönade relationer.22

Litteraturteoretikern Leo Bersani lyfter fram betydelsen som den heterosexuella världsbilden spelade in i hur AIDS-epidemin spreds inom media, samt genom en social integration av de utsatta riskgrupperna, det vill säga manliga homosexuella och

22 Butler, 2007 (s. 121–122).

narkomaner. Bersani menar att om inte samhällets heterosexuella även hade drabbats av epidemin så skulle vare sig epidemin eller riskgruppernas situation belysas i media. Ett distinkt ’hat’ mot dessa samhällsgrupper skulle därför öka. Detta eftersom ytterligare ett avstånd skulle skildras av epidemin emellan majoriteten och den drabbade minoriteten. Genom denna teoretiska utgångspunkt pekar Bersani ut media som enbart riktad till ’den nationella, vita och heterosexuella kärnfamiljen’ och pekar samtidigt på hur detta ledde/leder till uteslutande av riskgrupperna från ”The general public”. Bersani anser att en opinion inte kan skapas utan att den generella heterosexuella läsaren blir påverkad.23

Karin Johannisson lyfter fram tre kulturella sjukdomsföreställningar som alltid tycks uppstå även när det finns kunskaper om sjukdomens biologiska ursprung: sjukdom som straff, sjukdom som självpåtagen och sjukdom som naturens korrektiv. Den första, sjukdom som straff, återkopplar till bibliska myter om att sjukdomen baseras på ett ’syndfullt liv eller levnadssätt’ och straffet refererar till att det är Guds straff till människan. Den andra, föreställningen om sjukdom som självpåtagen, baseras på 1700- talets filosofi att ”sjukdom och dygd går inte ihop”. Den sjuke är därför ansvarig för sitt eget lidande och sjukdomen har även moralisk laddning i form av förfall, misslyckande och svek. Den tredje föreställningen, sjukdom som naturens korrektiv, bygger på synen att sjukdomar är naturens sätt att kontrollera mänsklighetens utökning. Sjukdomen

’lättar trycket’ i överbefolkade arbetarkvarter, samt håller dygd och sedlighet på plats.24

4.2. Metod Denna uppsats baseras på en kvalitativ textanalys av dagböcker efter konstnären Lars Rading, samt pressklipp från svenska media. Materialet är mycket olika i sitt språk samt utformning. Dagböckerna är personliga anteckningar utan tanke till presentation och struktur, medan pressklippen är utdrag från nyhetsmedia och syftar till att informera om aktuella händelser samt skapa en opinion gällande dessa. Förtydligande av källmaterial samt avgränsningar presenteras i nästkommande kapitel. Textanalysen baseras på en hermeneutisk tolkningslära där jag avläser innehållet och tolkar detta efter anpassad teori och frågeställning.25 Jag har valt ut källmaterial genom en enkel process av intresseväckande och relevans för mitt syfte. Jag läser igenom materialet och antecknar punkter och diskussioner som anses relevanta till min undersökning, efter detta gör jag

23 Bersani, 2010 (s. 203). 24 Johannisson, 1990 (s. 180–181). 25 Gustavsson & Svanström, 2018 (s. 69–70).

ett urval för vilka delar av materialet jag använder till undersökningen. Ett antal av pressklippen har använts i sin helhet, varav jag beskriver hela innehållet, och en del har använts för korta anekdoter, som för en vidare diskussion eller berättar om det historiska skedet. Dagboksmaterialet har transkriberats i sin helhet och jag har därefter gjort ett urval av citat att analysera på grund av relevans till ämnet. Eftersom urvalet baseras på egen bedömning av relevans till ämnet finns det en risk för att en del användbart material fallit bort på grund av min syftesformulering och mina frågeställningar. Undersökningen kan därav utföras genom andra metoder beroende på utformning av syfte och vilka delar av materialet som ska analyseras.

För att få svar på den första frågeställningen använder jag mig av Karin Johannissons teori om kulturella sjukdomsföreställningar. Jag undersöker om och hur dessa återfinns i mitt utvalda källmaterial för att se om det finns likheter eller skillnader i hur epidemin presenteras. För att få svar på den andra frågeställningen använder jag mig av Leo Bersanis och Judith Butlers teorier om heterosexuell majoritet och hur denna uttrycks inom media. De utvalda pressklippen analyseras för att undersöka hur innehållet är utformat för en heterosexuell publik, vilket sätter in epidemin i ’vi och dom’-scenarion.

5. Material Det material jag utgår ifrån till denna uppsats är indelat i två delar: ett medialt källmaterial och ett individuellt källmaterial. Massmediaperspektivet baseras på pressklipp från fyra svenska dagstidningar, samt ett antal nyhetsinslag i såväl TV som radio. Pressklippen är ett urval ifrån åren 1985 och 1989–1992. Ett perspektiv från den enskilda individen syns den andra delen av mitt material som består av dagböcker skrivna av den svenske tecknaren och målaren Lars Rading. En homosexuell man bosatt i Stockholm som var en av de många drabbade AIDS-epidemin. Dagböckerna är skrivna mellan åren 1987–1991.

Urvalet av undersökningsperioder följer Thorséns indelning av den svenska epidemins skeden, vilken i sin tur grundas på den svenska AIDS-politikens formella organisering. Indelningen baseras på teman och frågor som diskuteras under epidemin och behandlar inte exakt vad som förändras utan hur det förändras. Thorsén har gjort följande periodisering: Del 1. ”Ankomsten” (1981–1985), Del 2. ”Reaktionen” (1985–1989), Del

3. ”Konsolideringen” (1989–1992) och Del 4. ”Avklingandet” (1992-).26 I denna undersökning utgår jag huvudsakligen från material som befinner sig i Thorséns tredje del, ”Konsolideringen” (1989–1992), främst på grund av att det är under denna period som merparten av Lars Radings dagböcker är skrivna. Även större delen av mitt material av pressklipp kommer från denna tidsperiod, eftersom jag vill göra en tydlig jämförelse mellan den individuella och den mediala berättelsen om epidemin. Detta svarar då på den första frågeställningen: Hur framställs epidemin genom ett utifrånperspektiv respektive inifrånperspektiv? Vilka likheter och skillnader syns? Den andra halvan av mitt material kommer ifrån de inledande året till Thorséns andra del ”Reaktionen” (1985–1992). Titeln på perioden talar för sig själv, detta var den period när epidemin började få genomslag i mediedebatten. Detta är en period med väldigt mycket pressmaterial. Jag valde därför att begränsa mig till en ett-årsperiod (1985). Denna del av mitt källmaterial kommer huvudsakligen att svara på den andra frågeställningen: Till vem explicit vänder sig den svenska rapporteringen om AIDS- epidemin?

5.1. Pressklipp Pressklippen jag använder mig av är ett urval från RFSL:s pressarkiv i Stockholm. Arkivet består av pressklipp rörande HIV/AIDS i svenska media. Mitt urval består av stockholmsbaserade svenska dagstidningar under år 1985 och mellan åren 1989–1992, samt nedskrivna referat av nyhetsinslag inom tv och radio under samma period. Dagstidningarna jag använder mig av är följande: Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Materialet från tv är utskrifter ifrån programmet Magasinet som sändes i tv-kanalen tv 2. Jag använder mig även av radioprogram, vilket är utskrifter ifrån programmet Luncheko som sändes i radiokanalen P1, samt Stockholm Direkt sänt ifrån Stockholms lokalradio LR/Stockholm. Materialet från RFSL:s pressarkiv är mycket omfattande och innehåller material från ett flertal svenska dagstidningar. Jag valde därför att endast utgå ifrån media baserat i huvudstaden

Stockholm på grund av sjukdomen AIDS vanliga storstadsdominering.27

Innehållet i pressklippen ger en beskrivning av hur det historiska skedet utformades i media, detta jämförs med berättelser från dagböcker. Innehållet i pressklippen

26 Thorsén, 2013 (s. 34–35). 27 Kallings, 2005 (s. 152).

analyseras även med avseende till vem, eller vilka, texterna explicit riktar sig till. Specifikt letar jag efter begrepp som tyder på att den riktade publiken är heterosexuell, men även begrepp som tyder på att denna publik är svensk, vit och har familj. Detta baseras på tidigare nämnda Bersanis teori om att media under epidemin specifikt riktar sig till den nationella, vita, heterosexuella kärnfamiljen. Detta utesluter således riskgrupperna ifrån vad som definieras som ’allmänheten’. 28

5.2. Lars Radings arkiv

Handmålade bilder funna i Lars Radings dagböcker, 1992.

Lars Rading föddes 1954 och växte upp i trakten kring Helsingborg. Efter gymnasiet flyttade han till Stockholm där han arbetade som sjukvårdare och teckningslärare. Under 1970-talet utbildade Rading till teckningslärare på Konstfack och han hade separatutställningar i bland annat London, Krakow och Stockholm. Rading var mycket aktiv med att sprida vidare information om HIV och AIDS inom arbetsplatser, vårdskolor och massmedia, och han medverkade även själv i TV vid flera tillfällen, både i Sverige och utomlands. Rading var mycket engagerad och generös i sitt arbete och donerade ett antal litografier och oljemålningar till Noaks Ark och Posithiva

Gruppen.29 Lars Rading avled 1993, trettioåtta år gammal. Lars Radings arkiv inkom till Nordiska museet i Stockholm mellan åren 1994-1996. Kontakten mellan Rading och den tjänsteman som tog emot depositionen är oklara. Arkivet finns i två volymer och innehåller framför allt dagböcker, men även kalendrar och berättelser skrivna av Rading

28 Bersani, 2010 (s. 203). 29 Ek, 1993.

själv.30 Att notera är att det finns två personarkiv från AIDS-epidemin på Nordiska museets arkiv, det redan nämnda efter Lars Rading men även ett något senare personarkiv. Detta är ett aldrig tidigare använt källmaterial och var mycket intressant att få titta på. Materialet är tillgängligt för forskning år 2054.

5.2.1. Etiska ställningstaganden I inledningen till sin dagbok ursäktar sig Lars Rading för sitt språk och varför mycket av innehållet kan vara osammanhängande:

15 nov. 1990 Att tala fritt utan statistik fångar publiken gör dem intresserade. […] Jag talar ofta fritt ur hjärtat och det gör det hoppigt och ibland utan tråd men kanske fångar de lyssnande.

Anna Ljung har i sin avhandling använt sig av samma dagböcker av Lars Rading som jag själv har till förfogande. När det gäller att använda denna typ av material så kan man stöta på en del etiska problem. När en individ väljer att anteckna en händelse eller en beskrivelse i en dagbok så rör det sig ofta om drastiska händelser, speciella tidpunkter eller ett sätt att uttrycka att man mår psykiskt dåligt. Dessa händelser och tillstånd påverkar dagbokens utformning, och dess innehåll kan beskrivas som fiktionaliserat eller svartmålat. Detta märks i Radings dagböcker som varierar mellan dikter och berättelser, där gränsen mellan fiktion och verklighet blir otydlig. Eftersom författaren till dagboken har avlidit finns det inga möjligheter till att förtydliga oklarheter i texten, istället får analysen baseras på egen tolkning.31

6. Bakgrund Jag har valt att dela in bakgrunden till denna uppsats i fyra delkapitel, baserat på information som upplevs nödvändig för läsaren att vara medveten om innan undersökningen. Bakgrundens fyra delar är följande: Uppkomsten i USA, Spridningen till Sverige, HIV/AIDS: medicinska fakta och Reaktionen och konsolideringen.

30 Steinrud, Marie: Arkivarie Avdelning Kulturhistoria, Nordiska museets arkiv. E-mail. 2019-11-14. 31 Ljung, 2001 (s. 9–10).

6.1. Uppkomsten i USA Sedan 1960-talets sexuella revolution har den globala gayvärlden ’klivit ut ur garderoben’ till en mer offentlig kultur som framför allt växer fram i storstäder. Gert Hekma hävdar att etablerade mötesplatser såsom barer för homosexuella redan existerat före denna revolution och har fungerat som en samlingsplats för såväl öppen som diskret homosexualitet. En av de tydligaste effekterna av den sexuella revolutionen var den kraftiga sexualiseringen av gaykulturen. Omedelbara och anonyma sexupplevelser var en möjlighet som begränsades när gay-kulturen offentliggjordes, varav dessa sexuella upplevelser tog sitt uttryck i offentligheten utanför det egna sovrummet. De nya sexupplevelserna gjorde även uttryck inom homosexuella relationer varav de stora sexuella möjligheterna förde bort tron på monogama förhållanden. Detta var en tid innan AIDS hade upptäckts och de flesta könssjukdomar gick att bota genom penicillin.32

AIDS-epidemin startade i början av 1980-talet och skulle sätta stopp på denna kulturella utveckling. Mest förödande skulle epidemin bli i USA, där regeringen agerade med repressiva åtgärder vilket resulterade i en stängning av gaykulturens sexuella mötesplatser runt om i hela landet. I större delen av Europa (utom i Sverige) bemöttes dock epidemin av andra medel på grund av ett samarbete mellan myndigheter och den politiska gayrörelsen. Istället användes dessa mötesplatser för att informera om AIDS och säkrare sex, för att försöka få de besökande att ändra sitt riskbeteende. Detta visade senare på ett bättre förebyggande för att sjukdomen inte skulle spridas vidare. Attityder ifrån allmänheten, företag och gayrörelsen hade även en avgörande faktor inom dessa situationer. Man förstod även tidigt allvaret bakom sjukdomens spridning.33

6.2. Spridningen till Sverige Svante Norrhem et. al. beskriver den svenska reaktionen på AIDS-epidemin som främst central inom media, där benämningen ”bögpest” signalerade att det handlade om en utländsk sjukdom från USA men som nu även drabbat Sverige. Reaktionen blev en aning panikartad och kvällstidningarnas löpsedlar präglades av skrämmande rubriker, siffror och uppgifter om epidemins spridning. Genom den tidiga betoningen av AIDS som en homosexuell sjukdom fick medias hantering mycket kritik av aktivister inom

32 Aldrich & André, 2007 (s. 333–335). 33 Aldrich & André, 2007 (s. 338).

RFSL. Bastuklubbarna förbjöds i Sverige 1987, samtidigt som smittskyddsläkare gavs rätt att tvångsinternera HIV-positiva vid misstanke att patienterna inte skulle följa deras föreskrifter.34 En tidigare anställd på RFSL, George Svéd, kommenterade medias hantering av epidemin: ”Kommer detta inte bara att stigmatisera homo- och bisexuella ytterligare och tas till intäkt för att det är bögarna som sprider AIDS istället för att det är bögarna som drabbas?”35 Det bristande samarbetet mellan regering och organisationer uppmärksammas och förtydligas väl i Svéds citat. Åtgärder sätts in för att med alla medel möjliga förhindra smittan från att nå allmänheten, utan tanke för hur detta påverkar de drabbade och riskgruppernas värld.

Det finns tydliga likheter mellan den svenska och amerikanska regeringens agerande mot AIDS. I efterhand visar det sig att båda deras metoder inte var särskilt effektiva för förbyggande syfte av sjukdomens spridning. Alla åtgärder mot att begränsa sjukdomens spridning tyder på försök att kontrollera det svenska sexlivet, det homosexuella men även heterosexuella. Detta i grundläggande syfte för att skydda såväl den enskilda individen som dess omgivning. Den amerikanska och svenska regeringens åtgärder bygger inte på ett samarbete emellan gayrörelsen och statliga myndigheter, vilket visar på ett avstånd och oförståelse emellan de två. Men som Hekma påpekar behöver inte detta avstånd bero på oförståelse utan kan även påverkas av attityder gentemot homosexualitet inom allmänheten. Gällande den svenska AIDS-epidemin har media en mycket central roll: AIDS som en specifikt homosexuell sjukdom betonas vilket återigen tyder på ett avstånd mellan gayrörelsen och allmänheten. Citatet av Svéd lyfter fram just detta, att medias behandling av AIDS skapar avståndstagande och skuldbeläggande av de drabbade. Trots detta så kommer epidemin senare att behandlas inom media under devisen att ’AIDS angår alla’, då dess spridning även lett till att den heterosexuella allmänheten smittats.

6.3. HIV/AIDS: medicinska fakta Läkaren Lars-Olof Kallings berättar att AIDS upptäcktes i slutet av år 1980 av amerikanska forskare i Kalifornien efter att ett flertal unga män inkommit till kliniker med svåra jästsvampsinfektioner i munhålan. Blodprov från dessa män visade brist på vita blodkroppar och hjälparceller (som har en nyckelbetydelse i kroppens

34 Norrhem et al. 2015 (s. 174–175). 35 Andreasson, 2000 (s. 230).

immunförsvar mot infektioner). Några månader senare hade flera av männen drabbats av lunginflammation. Att männen alla var homosexuella nämndes endast lite i förbigående. Några månader senare i juni 1981 säkerställdes sjukdomen under namnet Kaposis sarkom, en skrämmande sjukdom som drabbade friska unga homosexuella män orsakad av parasitsjukdomen Pneumocystis toxoplasmos. Ett nytt immunbristvirus, vars sjukdomskomplex tillkom senare kallad för GRID (Gay Related Immuno Deficiency) baserad på förvånande infektioner med bakterier, parasiter och svamp. Det var denna sjukdom som senare skulle betecknas som AIDS (Acquired Immuno Deficiency Syndrome) eftersom sjukdomen även började visa liknande komplex hos narkotikamissbrukare, blödarsjuka som fått blodtransfusioner, samt barn vars föräldrar bar på viruset.36 Ett viktigt konstaterande för denna undersökning är att AIDS sedan dess upptäckt kopplats till homosexualitet, och att tidiga definitioner även hade ’gay’ i namnet eftersom det var dessa personer som främst hade drabbats.

Genom denna uppsats kommer jag vid olika tillfällen använda begreppet AIDS och ibland begreppet HIV. HIV är den infektion som förr eller senare utvecklas till AIDS. En genomsnittlig vuxen kan bära på infektionen i 8–10 år, men hos vissa kan perioden dröja till 15–20 år, så kallade ”long-time survivors”.37 HIV överförs vanligen via könsumgänge och analt samlag genom särskilda immunceller i slemhinnorna.38 Eftersom AIDS främst sprids genom könsumgänge blir den vanligen kategoriserad som en könssjukdom, vilket även stigmatiserar sjukdomen och begreppet som smutsigt och skamligt.

AIDS kom som en chock för den medicinska forskningen. Sedan 1950-talet trodde man att alla infektionssjukdomar kunde besegras med antibiotika och vaccinationer, men så var inte fallet med AIDS. Sjukdomen klassades som en postmodern pandemi, och tog sin likhet med förgörande fenomen som naturkatastrofer som stör den mänskliga tryggheten.39 Varför är det då så svårt att utveckla ett vaccin mot HIV-infektion? Tidigare infektionssjukdomar såsom polio, mässling och difteri har besegrats genom tillföring av ett levande, försvagat virus genom vaccination, vilket gör kroppen immun mot detta virus. En försvagat HIV-infektion har dock fortfarande förmåga att förena sig

36 Kallings, 2005 (s. 30–32). 37 Kallings, 2005 (s. 44–45). 38 Kallings, 2005 (s. 36). 39 Kallings, 2005 (s. 16–17).

med individens DNA, samt mutera sig själv.40 Ytterligare problematik syns genom praktiska skäl inom HIV-vaccination då individen själv måste välja om denna, eller deras barn, bör vaccineras. Genom tidigare betoning på att HIV ’endast’ drabbar homosexuella och narkotikamissbrukare, gör de flesta koppling till att de själva inte kan drabbas. Kallings betonar denna princip genom följande citat: ”I många kulturer är ju inte ens sexualundervisning i skolan accepterad, så varför skulle man då gå med på att barnen HIV-vaccineras?”.41 Även detta bygger vidare på den vanliga generaliseringen att AIDS enbart är en sexuell sjukdom, vilket ger ett mentalt avstånd och trygghet för den som anser sig själv ha ett ’normalt’ sexliv och sexualitet.

6.4. Reaktionen och konsolideringen Perioden mellan 1985–1989, som enligt Thorsén fått namnet Reaktionen, är en period av intensiv medierapportering om såväl nationell och internationell AIDS-politik. Formandet av AIDS-delegationen 1985 illustrerade ett direkt allvar inom debatten genom förenande av såväl politiker och myndigheter skapades en officiell svensk förhållning till epidemin och hur denna skulle hanteras. Den starka smittskyddslagen möjliggjorde såväl tvångstestning av de HIV-drabbade, som kvarhållande av dessa inom sjukhusen. Det var dock inte samhällets homosexuella män som främst utsattes för denna behandling, även narkotikaanvändarna upplevdes samhällsfarliga för allmänheten. Den massmediala strömmen tog åter fart igen 1987 efter den så kallade ’bastuklubbslagen’, som skulle stänga igen Sveriges alla bastuklubbar av smittskyddsskäl. Detta hade en stor påverkan på de homo- och bisexuella besökarna och fick tidig stark kritik från RFSL som ansåg att klubbarna stängdes ned baserat på felaktiga analyser. Det var även under detta år som ett mer känslosamt perspektiv på sjukdomen AIDS tog plats i debatten. AIDS fick ett välkänt ansikte när modedesignern Sighsten Herrgård sommaren 1987 öppet gick ut med att han hade drabbats av AIDS. Sighstens uttalande visade att även kärleksfulla relationer kunde drabbas, vilket minskade fördomar och rädsla för sjukdomen och drev på en nationell kampanj för säkrare sex.42 Perioden tyder på att vara väldigt hastig gällande den aktuella problematiken för regeringen och opinionen för media. Ska vi känna sympati för de drabbade, eller är det bäst att vara självisk och skydda sig själv?

40 Kallings, 2005 (s. 67–68). 41 Kallings, 2005 (s. 88–89). 42 Thorsén, 2013 (s. 333–335).

Åren runt 1990, som Thorsén kallar Konsolideringen, väcktes återigen starka känslor och existentiella frågor genom att de som smittats under epidemin nu hade insjuknat i AIDS. Sjukvårdens brister började uppmärksammas som svårhanterlig för denna typ av infektionsförlopp. Trots att antalet smittade och insjuknade ökade så avtog allmänhetens och medias intresse för epidemin, framför allt genom att den alarmistiska reaktionen avtonades. De nya smittade bestod främst av nyanlända flyktingar och invandrare, heterosexuella kvinnor och män, vilket framtvingade ändringar inom AIDS- delegationens arbete. En ny strategi var ett normaliserande av kondom vid samlag, samt att använda sig av andra medier och publika sammanhang vid informella insatser. Delegationens målsättning blev huvudsakligen att behålla allmänhetens intresse för

HIV/AIDS.43 Sedan sjukdomens utbrott i början av 1980-talet har åren givit tid för konsolidering och reflektion över epidemins spridning. ’Stämde de tidiga siffrorna för offer av epidemin som media, politiker och läkare förutspådde? Nej! Jaha, då är väl AIDS ingen fara längre?’. Detta är förmodligen den reaktion majoriteten av svenskar har under denna period, och kallar den tidigare panikartade reaktionen som onödig. Visserligen sant, men det betyder inte att sjukdomen har försvunnit.

7. Undersökning och analys Jag har valt att dela in denna undersökning efter Thorséns tidigare nämnda periodisering av epidemin, med fokus på de två delarna Reaktionen (1985–1989) och Konsolideringen (1989–1992). I den första delen kommer enbart pressklipp att undersökas ifrån år 1985. Detta på grund av dess enorma utbud under denna period samt att det dagboksmaterial jag använder inte är skrivet under samma period. Denna del svarar huvudsakligen på den första frågeställningen: Hur framställs epidemin genom ett utifrånperspektiv respektive inifrånperspektiv? Vilka likheter och skillnader syns? Det individuella perspektivet behandlas även i bland annat intervjuer. Den andra delen är utformad som en jämförande analys mellan Lars Radings dagböcker och senare pressklipp under perioden 1989–1992. Denna del svarar huvudsakligen till den andra frågeställningen: Till vem explicit vänder sig den svenska rapporteringen om AIDS- epidemin? Den första frågeställningen kommer även behandlas utöver hur media presenterar epidemin. Pressklippen behandlas främst i kronologisk ordning, men jag kommer bryta detta mönster vid ett fåtal tillfällen i resonemang där tydliga teman avläses.

43 Thorsén, 2013 (s. 414).

7.1. Reaktionen (1985) År 1985 infaller mitt i den intensiva AIDS-epidemin. Samtidigt som vissa medier försöker behålla en sansad ton i dialog med läkare och de smittade så ’klingar även domedagsklockorna’ inför hur framtiden kommer se ut med den takt sjukdomen sprider sig. Jag har valt att dela upp denna del av undersökningen i tre delar som efterliknar dessa teman: ’AIDS: världsepidemin som hotar alla’, ’Vilka är epidemins offer?’ och ’Internationella inslag’.

7.1.1. AIDS: världsepidemin som hotar alla

Följande vinjett syns under ett flertal av Expressens artiklar om sjukdomen AIDS. 1985-05-21.

1985-01-21 lyder stora rubriker i Expressen AIDS: Åtta svenskar har dött – barn har smittats… Artikeln är en del av Jonas Sima och Roger Turessons artikelserier i Expressen med samlingsnamnet AIDS: världsepidemin som hotar alla. Under de fyra stora bokstäverna möter läsaren en svartvit bild av en läkare med ansiktsmask som håller upp ett blodprov med två etiketter påklistrade. Texten på dessa lyder ’smittfarligt’ och ’hepatitrisk’. Artikeln inleds med följande konstateranden:

• AIDS har hastigt blivit vår tids allvarligaste infektionssjukdom. • Åtta svenska män har dött i AIDS, hittills, två svenska kvinnor har smittats. • Och det mest skrämmande: svenska barn med blödarsjuka har smittats av AIDS- infekterade blodprodukter från USA.

Experter varnar att detta kan bli en världsepidemi som skördar miljontals liv. Samtidigt bemöter Socialstyrelsen detta med kritik, att massmedia överdrivet skrämmer upp världen. Statsepidemiologen Margareta Böttinger anser dock att ”vi måste skrämmas upp lite” och klassa detta som ”vår tids farligaste infektionssjukdom som sprids sexuellt”. Men även betona att den inte enbart drabbar ”bögar”, som enligt Böttinger ”spelar rysk roulette [sic] med sina liv”. Det ’mysterium’ som skrämmer forskarna är att viruset länge kan vila i cellerna innan synliga infektioner tillstöter och sedan kan föras vidare genom generationer. Ingen AIDS-drabbad tycks tillfriskna och siffror behövs för hur många som kan bära viruset. Avslutningsvis betonar Sima att syftet med denna artikelserie inte är att sprida rädsla och fördomar, utan att ge ut information och berätta om åtgärder angående hur epidemin begränsas och hur sjukdomen skall hejdas.

Denna artikel tydliggör begreppet sjukdomsepidemi genom framför allt orden av statsepidemiologen Böttinger som vill betona allvaret i situationen. Böttingers resonemang om ’rysk roulett’ lyfter fram en princip av att ’bögarna’ själva är skyldiga till sin sjukdom på grund av sin sexuella livsstil. Sjukdomen blir självpåtagen, efter Johannissons teori om kulturella sjukdomsföreställningar. De drabbade står ansvariga för sitt eget lidande som en ”konsekvens av att handla eller vara” och sjukdomen blir ett svek för den drabbades omgivning.44

Ingeborg Svensson hänvisar till författaren Göran Palms dikt ”I afton aids” där han uttrycker orden ”för oss är AIDS och cancer fiender, men för naturen är det chockmetoder att få ner oss på knä som djur igen”. Citatet ger såväl bibliska kopplingar till att ”skulden är dess egen” och ”mycket sex ger konsekvenser”. ’Felaktigt sex’ straffas därav med naturliga följder i form av sjukdom och död.45 Homosexualitet, som filosofen Michel Foucault skildrar i antikens Grekland, ”är det gifta barnalstrande parets motsats”.46 Trots det vanligt använda epitetet ’bögpesten’ så har sjukdomen och epidemin av AIDS mer liknelse till tidigare sjukdomsepidemierna kolera och syfilis. Johannisson anser att den främmande sjukdomen AIDS och den massmediala paniken vid dess hastiga förlopp efterliknar reaktionen när koleran härjade i Europa under 1830- talet. Kolera var en ny, aldrig tidigare skådad, sjukdom och väckte starka reaktioner inom samhällets alla klasser och grupper, även om den nästan bara drabbade de allra

44 Johannisson, 1990 (s. 180). 45 Svensson, 2007 (s. 70). 46 Svensson, 2007 (s. 105).

fattigaste. Paniken märktes i officiella deklarationer och upphetsade tidningsrubriker där språket innehöll metaforer från krig.47

1985-01-24 publicerar Expressen en artikel ’från insidan av epidemin’, där intervjuas ”AIDS-doktorn” Anders Karlsson, som själv är homosexuell och arbetar på Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm. Denna intervju tillhör tidigare nämnda artikelserie om AIDS-epidemin av Jonas Sima. Karlsson är mycket kritisk till att det inom samhällsdebatten framstår som att det endast är samhällets homosexuella som behöver ändra sitt sexualliv, vilket har lett till att kondomer under denna tid lätt förknippas med homosexualitet. Karlsson lyfter fram att det är ett individuellt ansvar att de drabbade ska söka sig till vårdcentraler. Socialstyrelsens förslag till tvångsundersökningar efterliknas med Adolf Hitlers tredje rike. Detta sätter även en betoning på frågan om vem som faktiskt är hotad? Vilket kan vara mycket beroende på samhällets okunskap om homosexualitet, då homosexualitet tidigare enbart omnämnts inom psykiatrin. Karlsson förklarar detta genom att ”Många anonyma partners är en följd av förtrycket mot de homosexuella”.

Venhälsan är en psykosocial specialimmunologisk mottagning på Södersjukhuset i Stockholm som är en HIV-mottagning för homo- och bisexuella män. Venhälsan har inte sin grund i HIV, utan även andra veneriska sjukdomar sedan 1980-talet.

Mottagningen startades av en grupp aktivister och ett antal homosexuella läkare.48 Att som läkare arbeta med AIDS under epidemin var en utsatt position. Sjukdomen var så pass ny och outforskad att alla världens läkare inte visste hur den skulle hanteras. Svenska läkaren Pehr-Olov Pehrson beskriver i dokumentären Smittad – När HIV kom till Sverige sina första intryck om HIV/AIDS. Han beskriver sjukdomen som: ”Det där du knappt hade hört talas om” och situationen upplevdes som att: ”Det här är inget vi ska syssla med. Vi ska inte syssla med bögar och så småningom inte missbrukare heller”.49 Pehrsons första reaktion till sjukdomen liknas sig med amerikanska läkare i Shilts, som även ansåg sjukdomen som skamlig att arbeta med på grund av sin koppling

47 Johannisson, 1990 (s. 188–191). 48 Östberg & Lennerhed, 2019 (s. 25–26). 49 Pauser, 2012.

som en ’homosexuell sjukdom’.50 Vissa drabbade av AIDS förnekades även behandling.51

1985-05-21 i Expressen möts läsaren av en artikel med titeln Bögar, knarkare, horor… snart hotas du också. Artikeln belyser att AIDS-epidemin växer sig starkare, men att ännu är inte heterosexualiteten, kärnfamiljen och ”Svensson” (normalsvensken) hotade. Men så småningom kommer AIDS att ”påverka hela vår kultur och livsföring, som en gång syfilisen gjorde”. Betoning ligger på begreppet ’ännu’ varav förebyggelser bör ske så att inte dessa grupper drabbas: ”När de kända riskgrupperna blir ’mättade’ kan överspridning ske”. En central personlighet för den svenska AIDS-utredningen är statsepidemiologen Böttinger, som ledare över den dåvarande svenska AIDS- bekämpningen. Internationella siffror visar att smittade heterosexuella i USA är möjligen över fem procent. Det är en långsam utveckling, men som vi ändå bör vara vaksamma då detta endast är ”toppen på isberget”, vilket illustreras i följande uppslag av Magnus Bärtås. Siffror är därför nödvändiga för att förstå allvaret med situationen, varav RFSL anses som skyldiga att ta fram dessa. Tvångsregistrering tvingar dock homosexualiteten under jorden, så metod för att ta fram siffror bör anpassas. Ändring av sexualvanor är nödvändiga inför framtiden, trots att det påverkar den relativt nyetablerade sexliberalismen: ”Det öppna samhället i västvärlden kan bli en historisk parentes.”. En officiell lagstiftning angående det individuella sexuallivet anses även vara ett tappert misslyckande genom betoning på att exempelvis onani aldrig kan förbjudas. Samhället kan dock uppmana folk att se över sina sexuella vanor, exempelvis så uppmanas läsaren att inte åka på sexresor utomlands. RFSL:s kampanj för ’sexuellt uppvaknande’ anses dock inte tillräckligt strikt, genom bland annat användning av begreppet ”kärleksbaciller” för att beskriva könssjukdomar.

Ljung väljer att efterlikna den kommande spridningen till den heterosexuella majoriteten för en ”heterosexualisering” av HIV/AIDS. Budskapet förändras till att det inte längre enbart drabbar riskgrupperna och begreppet AIDS får en ny mening. Detsamma gäller att det inte endast är de smittade som behöver se över sitt sexuella beteende utan samhällets heterosexuella majoritet måste överväga ’säkrare sex’ för

50 Shilts, 2007 (s. 103–104). 51 Shilts, 2007 (s. 321–322).

mänsklighetens överlevnad.52 Sima och Turessons artikelserie stärker därmed Bersanis teori om att media uttryckligen riktar sig till den heterosexuella majoriteten.53 Artikelserien har även tydliga kopplingar till Butlers teori om den heterosexuella matrisen, där heterosexualitet ses som en förgivettagen majoritet när det gäller bilden av vem som hotas.54 Detta uttrycks i seriens textliga utformning, genom exempelvis begreppet ’Svensson’ för att beskriva den genomsnittlige svenske medborgaren, samt genom den logotyp som används för att beskriva resonemanget ’AIDS: världsepidemin som hotar alla’. Denna bild visar en heterosexuell kärnfamilj55 i svart kontur med två föräldrar av olika kön som håller sina två barn i hand. Att personerna i bilden är en familj är ett förgivettagande.

7.1.2. Vilka är epidemins offer? 1985-02-14, och dagarna däromkring inkommer en nyhet som berör alla de dagstidningar jag undersöker. Alla utformar sina rubriker och artiklar likartat. Jag väljer att endast utgå ifrån Expressens artikel, men förminskar absolut inte nyhetens innebörd för massmedia. Artikeln har rubriken 11-åringen fick aids av importerat blod och är skriven av Anita Sjöblom. Den sjuke pojken är en av flera blödarsjuka med AIDS i Sverige som fått sjukdomen av infekterat blod. Särskild betoning på detta fall beror förmodligen på pojkens unga ålder, vilket skapar en tydlig bild av oskyldighet. En annan intressant aspekt av denna artikel är den tackar RFSL:s för att de arbetar med att avråda HIV-smittade från att donera blod, dock kallas RFSL ”de homosexuellas organisation”, vilket kan ge tolkningar till att organisationen endast engagerar sig för manlig homosexualitet hos ovetande läsare.

1985-04-17 publicerar Dagens Nyheter en artikel om AIDS av medarbetaren Marianne Hjertstrand. Rubriken lyder: Även foster kan få aids, och den inledande meningen lyder: ”Kvinnor som är infekterade med aids bör inte föda barn”. I denna, och ovanstående artikel, utmålas HIV som ett hot mot kärnfamiljen som kommer utifrån och hotar familjen i generationer. Detta perspektiv, anser Ljung, är i princip raka motsatsen till ett u-landsperspektiv, där HIV istället är utformat som ett internt hot gentemot

52 Ljung, 2001 (s. 23). 53 Bersani, 2010 (s. 203). 54 Butler, 2007 (s. 121–122). 55 Nationalencyklopedin: ”kärnfamilj” avläst: 2019-12-21.

familjestrukturer: ”afrikanerna smittas därmed inte av andra utan av sina egna”.56 Jag anser att inom samhällets homosexuella kretsar kommer AIDS-hotet både utifrån och inifrån. Det vill säga kunskapen är känd att flera homosexuella är drabbade i USA och Västeuropa, samtidigt som det verkliga hotet vilar bland dess egna.

I samma DN-artikel framställs homosexuella män som den största riskgruppen, samt att desto fler sexpartners männen har desto större är risken att smittas. Av de homosexuella drabbade belyses även att den mottagande parten i analt samlag sjudubblar risken att drabbas av AIDS. Andra mycket riskfulla sexakter som pekas ut är grovpetting och poppers (”niter som inandas för en snabb-ruseffekt [sic]”). Den passive homosexuella i analt samlag har sedan länge uppfattats som problematisk gällande traditionella manliga sexvanor och maktstrukturer. Bersani beskriver den penetrerande mannen som ”den riktiga mannen” som innefattar makten. Detta förstärks genom heteronormativa kopplingar gällande maskulinitet, makt och penetration. Den penetrerade kvinnan blir ’horan’ och den penetrerade mannen blir ’stjärtgossen’, och de välkomnar därmed sin egen underställning. Detta kopplar Bersani till sitt resonemang om att ”rektum är graven”, som gör den homosexuelle mannen skyldig till att sprida AIDS.57 Bersanis teori anknyter väl till Butlers teori om könsstrukturer och den heterosexuella matrisen. Det vill säga att ’den penetrerande mannen’ ska agera maskulint och begära en feminin underställning, medan kvinnan ska agera feminint och begära en maskulin penetrering. Ingeborg Svensson anser att det är denna matris som skjuter ifrån perversa attityder gentemot homosexualitet, genom att anse homosexuella individer som inverterade kvinnor. Detta anknyter till begreppet fjolla/fjolligt, vilket anspelar på ett överdrivet kvinnligt beteende och karaktärer. Begreppet anspelar även till en kvinnlig natur att ”göra sig vacker” inför det maskulina, vilket även anknyter till definitionen av homosexualitet som inverterad kvinnlighet.58 Även detta resonemang anknyter till Butlers teori om sexualitetens utformning. Bi- och homosexuella relationer, manliga som kvinnliga, blir problematiserade utöver dess begär efter det egna agerandet.59

1985-04-24 är det stora rubriker i Dagens Nyheter över en artikel av Anders Öhman angående det Första offret bland blödarsjuka svenskar: Nioåring död i aids. Pojken

56 Ljung, 2001 (s. 133–134). 57 Bersani, 2010 (s. 221–222). 58 Svensson, 2007 (s. 180–181). 59 Butler, 2007 (s. 121–122).

hade fått blodtransfusion av amerikanskt blod från 1979, en tid innan sjukdomen AIDS var bekant. Denna artikel intar ett offerperspektiv över de blödarsjuka som drabbats av AIDS, varav siffror säger att av cirka 100 blödarsjuka svenskar har fått viruset. Artikeln tar även tillfället i akt att informera angående bloddonation. ”De som visar positivt resultat skall förbjudas att lämna blod.” är uppmaningen av Lennart Lundkvist, ordförande i Stockholmsföreningen för blödarsjuka. Han betonar att ansvaret vilar hos landets blodcentraler. Trots de kända riskgrupperna anser Lundkvist att det vore diskriminerade att förbjuda homosexuella män från att donera blod, samt att: ”Många heterosexuella blodgivare skulle uppfatta en sådan fråga som stötande”. Sedan 1983 har RFSL avrått bi- och homosexuella män ifrån att ge blod och i efterhand är det troligt att detta räddade ett flertal liv.60

1985-03-22 publiceras två kortare artiklar i Dagens Nyheter angående prostitutionen i Stockholm, samt RFSL:s krav till riksdagen. Prostituerade undersökta: Två misstänka aidsfall är skriven av Claes Löfgren och Anders Öhman. RFSL hos riksdagen: 1 000 offer om inget görs är skriven av Kaa Eneberg. Vad som framgår i den första artikeln är att AIDS-smittan bland prostituerade i Stockholm är okontrollerbar, varav raka motsatsen påstås om Stockholms homosexuella eftersom dessa anses som kontrollerbara. Av den andra artikeln framgår att RFSL:s ordförande Stig-Åke Petersson och Hasse Ytterberg är mycket kritiska till riksdagens arbete. Den information som läsaren ges om deras förening är att den försöker stärka identiteten hos homosexuella män och motivera dem till att leva ett sundare ”normalt liv med färre sexpartners”.

Prostituerade, kvinnor som män, lyfter fram problematik gällande vem som ska anses som skyldig till att föra vidare smittan. Ljung väljer att ta som exempel från en liknande artikel ifrån Aftonbladet 4 november 1985. De prostituerade bär själva på skulden eftersom de är medvetna om sin sjukdom, samtidigt som deras kunder är lika skyldiga eftersom de vänder sig till prostituerade, trots att de har läst tidningarna och hört på nyheterna om den stora smittrisken. En prostituerad blir därav både offer och förövare.61

1985-04-14 publicerar Dagens Nyheter ett reportage med en av de många drabbade homosexuella som beskriver att Han lever i ångest och hoppas överleva. Reportaget är

60 Kallings, 2005 (s. 115). 61 Ljung, 2001 (s. 54–55).

skrivet av Karen Söder. Tydliga skildringar av AIDS som ’en homosexuell sjukdom’ återfinns i detta reportage. Den intervjuade, vars namn ej anges, talar ut om hur det är att leva som en homosexuell både före och under epidemin: ”Förut skrek tonårsgrabbarna bögjävel. Nu skriker dom aidsbög”. Personligen säger han att han undviker sex med sin sjukdom, trots att ett antal läkare nämner att samlag möjligtvis kan vara riskfritt med andra smittade. ”Sex är trots allt en bagatell när det handlar om överlevnad” säger den drabbade själv. På samma sida finns även en tabell som visar att antalet AIDS-drabbade fördubblas var sjätte månad i Sverige. Artikeln visar både på den tydliga kopplingen som finns mellan homosexualitet och AIDS, och på en kroppslig medvetenhet hos den drabbade. Ljung talar om ett kroppsligt medvetande som uppstår i de kulturella föreställningar som finns om HIV/AIDS. Medvetandet om den egna smittsamma kroppen påverkar således kroppsliga praktiker och agerande och undviker dikotomiseringen mellan subjekt och objekt. Detta innebär ”en ökad betoning av den handlingskraft som finns inbäddad i individuellt och socialt agerande, på gott och ont”. Agerande och reaktioner blir en naturlig reaktion till fara gällande kroppsliga uttrycken sjukdomen visar.62

1985-05-14 tas Immunbristsjukdomen AIDS upp i Tv-tablån i programmet Magasinet i TV2. Ämnet har behandlats tidigare i programmet i januari (ett kortfattat informellt inslag om sjukdomen), men anses aktuellt att ta upp åter igen efter en ökning av kända AIDS-fall från 16 till 22. Redaktörer är Annika Hagström, Birgitta Karlström, Peter Ekstrand och Ulf Karlsson. Den öppna fråga som ställs är: Kan vi fortfarande hindra spridningen av AIDS? Svaret till frågan ställs till samhällets homosexuella män, tillsammans med ett ’krav’ på att de måste ändra sina vanor, i liknelse med en uppoffring för ”Svensson på gatan”. ’Kravet’ innebär således att homosexuella har två alternativ: 1. Leva i fasta monogama förhållanden för att förhindra spridningen. 2. Rent avstå ifrån sex tills man vet mer om sjukdomen. Krav om färre sexpartners angår även den heterosexuella publiken. Historiska erfarenheter av epidemier tas även upp i programmet, men till skillnad från annan media jämförs sjukdomen tydligare med lepra och spetälska, än kolera och pest.

Återigen definieras ’genomsnittssvensken’ under benämningen ”Svensson” vilket uttryckligen är riktat till Bersanis nationella, vita, heterosexuella kärnfamilj som utgör

62 Ljung, 2001 (s. 6).

programmets tittarkrets.63 Min tolkning är att Magasinet väljer att avstå ifrån att koppla epidemin till begreppet pest beror förmodligen på pestens historiska kopplingar till religiösa förklaringar, såsom att sjukdomen uppkommer i form av Guds straff.64 Johannisson finner likheter mellan AIDS-epidemin och historiens flertalaliga fall av syfilis; en skammens sjukdom som ansågs ”reserverad för hatade personer”. Även bland syfilis var samlag den vanligaste smittspridaren. Sjukdomen var även en klassfråga, medan samhällets privilegierade tidigt uppsökte medicinsk vård vid enskilda fall så hade sjukdomen blivit en större del av vardagen bland majoriteten fattiga.65 Pest- anknytningen återkommer även till Johannissons teori om kulturella sjukdomsföreställningar. Den medeltida pesten, och efterföljande pestepidemier, har till synes kopplingar till både definitionen av sjukdom som straff och som naturens korrektiv på grund av dess religiösa kopplingar till en andlig överordnande kraft.66 Denna situation anser jag även syns inom AIDS-epidemin, där de heterosexuella ’skräms upp’ när deras egna drabbas, trots att sjukdomen sedan början av 1980-talet har varit bekant inom samhällets homosexuella.

7.1.3. Internationella inslag 1985-02-10 visar Expressen på internationella reaktioner till AIDS-epidemin i artikeln: Aids-skräck stängde fängelset av Jussi Anthal, där bland annat brittiska läkare och pubägare intervjuas. Läkaren Donald Acheson säger i ett citat att: ”homosexuella som inte håller sig till en partner riskerar både sin egen och andras hälsa.”. Artikeln beskriver den ’panikartade reaktionen’ i England där ett flertal pubar i centrala London bannlyser homosexuella män på grund av rädsla för smittorisken. Detta rör främst rädsla för att saliv från smittade ska hamna på ölglas. Sedan att en präst avled i AIDS på ett fängelse utanför staden har fångvakter gått ut i protest för behandlingen av fängelset som en ”spetälskekoloni”.

Att smittan skulle spridas genom saliv eller vara luftburen var en vanlig orosförklaring både utomlands och i Sverige. Detta var dock ett falskt faktum som baserades på okunskap om hur HIV sprider sig. Lars-Gunnar Persson, en HIV-drabbad man som intervjuas i dokumentären Smittad – När HIV kom till Sverige, beskriver på

63 Bersani, 2010 (s. 203). 64 Kallings, 2005 (s. 19–20). 65 Johannisson, 1990 (s. 191–194). 66 Johannisson, 1990 (s. 180–181).

sjukhussängen att han inte fått besök av familj och vänner på sjukhuset på grund av okunskap om smittorisken: ”Vänner och bekanta tar avstånd. Jag har inte fått besök hit för folk tror att bacillerna hänger i luften”.67 Det främmande skrämmer, inte nödvändigtvis för att människan är självisk om sin egna kropp utan även för att själva inte sprida vidare sjukdomen när läkarna tyvärr inte vet mer om smittorisken.

1985-05-16 diskuteras framtiden för AIDS-epidemin i Aftonbladet med medicinska professorn Hans Wigzell i centrum: 10 000 svenskar sjuka före år 1990. Artikeln är skriven av Carl-Olof Rydén. Vad forskare vet om virusets ursprung är att det ursprungligen kommer ifrån Afrika. Troligen har det förts över genom biståndsarbetare som åkt från Zaire (idag det hårdaste drabbade landet) till Haiti. Haiti var ett vanligt semesterresemål för homosexuella män i USA. Väldigt tydligt framgår även att smittan inte förs över via luften eller saliv. Uträknat finns även att Sverige och Västeuropa befinner sig tre år efter den amerikanska AIDS-epidemin, vilket tyder på att det finns möjligheter att förebygga spridningen genom att dra nytta av erfarenheter från USA.

AIDS var något annorlunda och obekant, men det tog tid innan man valde att kalla den för en epidemi. Detta berodde främst på att man för tillfället inte kunde stoppa sjukdomen med direkta akuta metoder, i likhet med tidigare sjukdomsepidemier. Kallings menar dock att man tidigt insåg att sociala och kulturella faktorer skulle få betydelse för spridningen av AIDS, då sjukdomen kan kopplas till såväl livsstil som traditioner. Dessa sammanfaller även med ekonomiska faktorer, fattigdom och migration. Kallings tar upp följande faktorer:

o mannens promiskuitet, o kvinnans underordnande status, o prostitution, o tabubeläggning av sexualitet, o drogberoende, o syndabockstänkande och

o utstötningsreflex gentemot dem som är annorlunda.68

67 Pauser, 2012. 68 Kallings, 2005 (s. 26–27).

1985-05-31 möter läsaren en insändare i Dagens Nyheter med rubriken Stor aidsskräck av Gun Leander. Artikeln har ett sympatiskt perspektiv för de drabbade, där den moralpanik som försiggår anses som: ”gammal, nedgrävd pestskräck” som endast skapar nya frågor angående sjukdomen och homosexualitet. Exempel på segregation av de sjuka tas upp, som exempelvis att svenska tandläkare bör ha gummihandskar när de undersöker en infekterad patient, samt att arbetslivet påverkas genom att HIV-positiva tilldelas separat toalett och egenmärkt porslin till fikapausen. Även om ”Alla åtgärder är bra som minskar spridningshastigheten” så hävdar Leander att en tvångslagstiftning endast skulle åstadkomma att 10 000-tals bisexuella män går under jorden.

Johannison talar om ett mänskligt behov av att skapa grupper och åtskilja ’vi och dem’. Kategorisering sker emellan de ’goda’ friska och de ’onda’ smittade, vilket baseras på en patriarkal myndighetsutövning som utgår från att skydda samhällets medlemmar från att förskjutas ifrån den sociala gemenskapen. Detta förklaras genom att ’smittan’ betecknas som något främmande och kommer utifrån. Detta anser Johannison bekräftas i tidningsrubrikerna gällande de sjuka och döda i AIDS: homosexuella, prostituerade och sprutnarkomaner, till skillnad från de ’oskyldigt’ smittade såsom blödarsjuka.69 Sjukdomen är därför självpåtagen, enligt Johannissons teori om kulturella sjukdomsföreställningar, ’de är förtjänta av sjukdomen på grund av sitt syndfulla levnadssätt’.70 Även Ljung diskuterar artiklarnas perspektiv på epidemin, hon antyder att mediebilden skildrar de drabbade som problemet, inte själva sjukdomen.71

7.2. Konsolideringen (1989–1992) Konsolideringen tar plats efter flera intensiva år av ’AIDS-skräck’, som media vanligen återkopplar till under denna period. Denna medierapportering delas in i två punkter: 1. Fortsatt arbete för att informera allmänheten att hotet ännu inte är över. 2. Kritisk förhållning gentemot politisk verkan rörande AIDS. Aktuell rapportering om epidemin utmärks tre centrala teman:

- Den nytillkomna bastuklubbslagen, - Kritik mot tidigare kampanjer att ’AIDS angår alla’ och - Kritik mot Gertrud Sigurdsen och AIDS-delegationens arbete.

69 Johannisson, 1990 (s. 182). 70 Johannisson, 1990 (s. 180–181). 71 Ljung, 2001 (s. 140–141).

Dessa ämnen ska jag analysera i samband med Lars Radings dagböcker som skrevs under konsolideringsperioden. Denna del är indelad i fyra rubriker. Dessa baseras på en analys av källmaterialet som lett till en indelning i fyra huvudteman: ’Mediebilden av HIV/AIDS’, ’Vad visste man?’, ’En vardag med HIV’ och ’AIDS-delegationen’.

7.2.1. Mediebilden av HIV/AIDS 1990-08-01 intervjuar Li Hellström och Cecilia Wanger George Svéd ifrån RFSL angående den nya bastuklubbslagen. Titeln är RFSL-kritik mot bastuklubbslagen och sändes kl. 12:30 i programmet Luncheko i P1. Ämnet anses aktuellt eftersom det fortfarande inkommer rapporter om nya fall av HIV-smitta, vars uppkomst sker i särskilda lokaler där män har sexuella kontakter. ”Det var just det som bastuklubbslagen skulle förhindra” säger Hellström, samt att den innan sin tillämpning fått mycket kritik av åklagare, polis, smittskyddsläkare och även RFSL. Svéd anser att lagen är ett hinder för RFSL att komma i kontakt med dessa människor. Han säger även att HIV smittar i hemmet och att bastuklubbarna nödvändigtvis inte behöver förkastas som ensamma smittspridare. Den ’sexuella verksamheten’ har istället flyttats till Stockholms porrvideoklubbar vilket gör att Svéd kallar lagen för ”helt verkningslös” och hävdar att lagen har ”ingen positiv effekt på att hindra den smittspridningen”. I ett längre citat säger han detta:

Man slutar inte att ha sex. Man slutar inte att älska bara för att politiker stiftar en sådan lag. Det som händer är att man flyttar problemen till andra ställen där det är svårare att nå människor med information. […] Det är ju precis så det har blivit. Prostitutionen har ökat. Det är mer osäker sex i parker. Folk dricker mer för att våga träffas på andra ställen, […]

1990-08-02, dagen efter intervjun med Svéd, väljer Dagens Nyheter att publicera en artikel med liknande diskussion angående den nytillkomna bastuklubbslagen. Artikeln har den djärva titeln Lag ökade prostitution: ”Bastuklubbarna var bra” och är skriven av Sabine Römer. Artikeln bygger vidare på de brister Svéd förde fram angående lagens ’oönskade’ effekter i gårdagens Luncheko. De sexuella kontakterna som pågick i bastuklubbarna har nu övergått till videoklubbarna och på Stockholms gator syns en ökning av manlig prostitution som sägs vara en konsekvens av lagstiftningen.

Debatten om bastuklubbar mellan politiker och samhällets homosexuella kretsar syntes även i den amerikanska AIDS-epidemin. Denna debatt gällande också om bastuklubbarna skulle användas som förmedlare av information om säkrare sex, eller om de skulle stängas ned för att skydda den allmänna folkhälsan.72

1991-02-20 uppmärksammar Svenska Dagbladet RFSL:s affischkampanj mot HIV genom en mycket kritisk artikel. Rubriken lyder Djärva bilder mot HIV och är författad av Björn Hygstedt. Inledande beskrivs kampanjen som ’ett slöseri på pengar’, och kritiken kopplas till att medel som samlats in via Radio-hjälpen och Riksinsamlingen mot AIDS använts för att finansiera denna provocerande kampanj. Affischerna beskrivs innehålla mängder av ”snoppkavalkader”, varav de humoristiska inslagen anses som utmanande. Utbildningschef på RFSL George Svéd hävdar att det djärva budskapet är nödvändigt för att dra till uppmärksamhet till ämnet: ”Det viktiga är dock att de berör”. Per Stenbeck, en av ledarna bakom Riksinsamlingen mot aids, säger att de har ett stort förtroende för RFSL att de kommer använda pengarna korrekt. Frågan ställs till den egna läsaren, om denne tycker pengarna används korrekt av RFSL? Vad är budskapet som förs fram i dessa ’snuskiga penisbilder’?

Oavsett om det är avsiktligt eller inte ger artikeln en ’negativ bild’ av samhällets homosexuella, bisexuella och övriga män som har sex med män. Tydliga kopplingar görs mellan homosexualitet och sex. Ingeborg Svensson väljer att visa detta med Per- Arne Håkanssons avhandling från 1987 där han använder begreppen ’god’ respektive ’ond homosexualitet’. Den goda homosexualiteten syftar till en frihet att älska vem du vill, ett centralt tema inom RFSL och världens HBTQ-rörelser. Den onda homosexualiteten är en genomgående associering med homosexualitet och sexuella aktiviteter, vilket vanligen skapar attityder att tycka illa om homosexuella.73 Kopplingar till den ’onda homosexualiteten’ är återkommande i den tidigare nämnda bastuklubbsdebatten, men syns även i andra artiklar kopplade till AIDS-epidemin.

1992-10-04 aktualiseras bastuklubbslagen igen i den Första razzian mot videoklubb: Lag skall förhindra spridning av hiv. Artikeln är från Svenska Dagbladet skriven av Eva Bäckstedt. Videoklubben som stängdes har tidigare väckt misstankar om att underlätta

72 Shilts, 2007 (s. 305–307). 73 Svensson, 2007 (s. 62).

för besökare att där ha sexuellt umgänge med varandra. Per-Uno Hågestam på Norrmalmspolisensspaningsavdelning anser att: ”belysningen var dålig, det fanns omotiverade bås och väggar uppsatta, och vi hittade åtminstone ett så kallat ’lyckohål’ i en vägg”. Stängningen var ett myndighetsbeslut i samarbete med smittskyddsläkare. Stängningar av videoklubbar uppmärksammas även i andra dagstidningar under samma period.

Manlig homosexualitet har bemötts tidigare inom svenska media som skandalöst och skamligt. Svante Norrhem et al. väljer ut två exempel på hur homosexualitet har behandlats i media sedan 1944-års avkriminalisering av homosexuella handlingar. Den första är den så kallade Kejneaffären 1949, där pastorn Karl-Erik Kejne hamnade under flera anklagelser för att ha våldtagit unga pojkar, i vad som kallades för ett ”homosexuellt frimureri”. Något år senare inkom även information om att den avlidne kungen Gustaf V ska ha haft sexuella relationer med direktören Kurt Haijby under 1930-talet. Haijby skulle ha mutats av det svenska hovet att inte avslöja sanningen bakom ryktena, men i samband med Kejneaffären avgav Haijby vittnesmål om hur illa han behandlats av myndigheterna.74 Dessa två svenska ’affärer’ kan därför ha bidragit till ett allmänt illatyckande opinion om homosexualitet som kan ha kvarstått hos många svenskar under 1900-talet innan epidemins utlopp.

1992-12-05 uppmärksammas en enskilt AIDS-sjuk i Aftonbladet, efter en längre period utan uppmärksammade AIDS-fall. Det rör sig om Leif Svensson: 50 år, gift och en av flera blödarsjuka som drabbats av sjukdomen. ”Varför får vi ingen hjälp?” utbrister Leif och hans fru som står utan ekonomisk hjälp, stöd eller ”mänsklig hjälp från samhället”. Leifs tragiska situation beskrivs i artikelns rubrik Leif fick hiv – av medicinen och reportaget är skrivet av Kerstin Nilsson. Känslorna är mycket tydliga och Leifs sörjande hustru omnämns vid flera tillfällen när han själv talar om sin ”kamp mot klockan – och fördomarna”. Beskedet om sin sjukdom blev oväntat efter att en sjuksköterska frågat honom om han var testad, fyra år efter han tog medicin för blödarsjuka. I fyra år hade Leif alltså ovetande sjukdomen HIV, hans fru är chockad att hon själv inte smittades då de inte skyddade sig under de fyra åren. Ledsamt och bittert uttalar Leifs hustru om att sjukvården och staten inte tagit ansvar för Leif och de andra blödarsjuka HIV-smittade, trots de 400 000 SEK de fått i ersättning och skadestånd för kost, sjukvård, tandvård

74 Norrhem et al. 2015 (s. 169–172).

med mera. Familjen har varit till stor hjälp för Leif, även om det är jobbigt att avstå ifrån samlag sedan han fick ”det där giftet insprutat”. På samma siduppslag informeras läsaren även om de 100 blödarsjuka svenskar som smittats på sjukhus som nu, likt Leif, också söker skadestånd. Sjukvårdsminister Bo Könberg säger dock att ”de har fått mer än vad man brukar”.

Svensson lyfter fram att de homosexuella ansågs som ’skyldigt’ drabbade, i och med deras avvikande och perversa sexliv. Denna livsstil hade oundvikligt drabbats av HIV på grund av det avvikande sexuella beteenden, till skillnad från de drabbade blödarsjuka som ansågs inte rå för sin smitta.75 Randy Shilts har i sin undersökning analyserat amerikansk medias rapportering om HIV/AIDS, och finner att de sjuka, efter en lång period av ignorerande, endast har uppmärksammats när heterosexuella har drabbats.76 Det framgår tydligt i artikeln att Leif är ’oskyldigt’ drabbad eftersom han under en flerårsperiod även var ovetande om sin sjukdom. Övriga homosexuella smittade omnämns dock inte och Leifs situation betonas som väldigt tragisk utan medmänsklig hjälp.

Lars Rading uttrycker i sina dagböcker att han skulle önska att få vittnesmål att andra drabbade grupper. Han lyfter särskilt fram kvinnor, på grund av deras redan förtryckta ställning i samtiden, samt att AIDS-kampanjen redan har gett ett ansikte utåt för de drabbade homosexuella männen:

15 nov. 1990 Att någon kvinna med Hiv kan berätta om sitt liv hade varit bättre. Kvinnor är ju redan en förtryckt grupp och kvinnor med Hiv är givetvis också förtryckta det är inte en tillfällighet att bara män som Sighsten och Ebbe har vågat gå ut och gett AIDS ett ansikte i Sverige. Det finns många transfusionssmittade kvinnor nära oss i Sverige som inte ens för sin arbetsgivare vågat gå ut och berättat om sin sjukdom.

I samband med att HIV/AIDS spreds i Kalifornien fick sjukdomen även en utbredning i afrikanska länder, framför allt Tanzania och Uganda. Utbrottet i Afrika bevisade för

75 Svensson, 2007 (s. 223–224). 76 Shilts, 2007 (s. 137).

amerikanska forskare att HIV kunde spridas även inom heterosexuella relationer vilket bröt mot tidigare uppfattningar om sjukdomens riskgrupper.77 Riskgrupperna homosexuella män och sprutnarkomaner är ett västerländskt riskgruppstänkande eftersom de oftast är kvinnor som drabbas i de afrikanska länderna.78 Personen ’Ebbe’ som Rading refererar till är, troligen, journalisten Ebbe Carlsson. Ebbe var själv homosexuell och uttalade sig i en tv-intervju 1991 att han var svårt sjuk i AIDS. Efter intervjun blev Ebbe ett framstående svenskt ansikte för AIDS-kampanjen, vid sidan av

Sighsten Herrgård. Ebbe Carlsson avled den 3 augusti 1992.79 Sighsten Herrgårds AIDS-besked betraktas som en svensk motsvarighet till amerikanske Rock Hudson: ett välkänt ansikte för kampanjen mot AIDS som även bidrog till ett ökat intresse från allmänheten.80 Vi vet inte om Rading var bekant till Ebbe och kände till hans sjukdom innan intervjun 1991, vilket kan tyda på att ovanstående citat är tillagt i efterhand.

7.2.2. Vad visste man?

15 nov. 1990 Ta ansvar för livet, bådo [sic] ditt eget och dina medmänniskors.

I sina dagböcker uttrycker Rading kortfattat vad han vet om sin egen sjukdom. Radings kommentarer om HIV/AIDS handlar mer om dess spridning och uttrycker inte förtydligande om sjukdomens innebörd. På den sociala nivån beskriver Rading HIV/AIDS som en skamlig och smutsig sjukdom, samtidigt som han även lyfter fram sjukdomen som allmängiltig eftersom alla riskeras att drabbas:

15 nov. 1990 Sjukdom HIV/Aids avslöjar så mycket om den smittade. Prostitution, Homosexualitet, Drogmissbruk, promuskikiöst [sic] levande, […]. Glöm riskgrupptänkandet, Hiv kan tyvärr drabba alla idag.

77 Kallings, 2005 (s. 24–25). 78 Kallings, 2005 (s. 134–135). 79 Helmerson, 2009. 80 Kallings, 2005 (s. 127).

Citatet ger en god bild över sjukdomens och epidemins innebörd. AIDS är en skammens sjukdom eftersom den vanligen associeras med ’syndigt’ beteende funnet i samhällets mörka gränd. Samtidigt får vi inte glömma bort att AIDS drabbar människor, men att sjukdomen oftast associeras med det vanliga riskgrupptänkandet. Rading är kritisk till denna vanliga associering eftersom det påvisar att det endast är dessa grupper som drabbas. Kallings diskuterar konceptet av en dubbel sorg när en nära familjemedlem avslöjas med att vara sjuk i AIDS. Den första sorgen gäller det vanliga riskgrupptänkandet, det vill säga att homosexualitet eller drogmissbruk avslöjas. Den andra sorgen gäller närheten till döden som sjukdomen för med sig.81 Även gällande de som har fått smittan sexuellt anser Rading att det är viktigt att inte tänka att det enbart är den passiva partnern som smittas: ”Aktiv smittar passiv i homosexuella relationer […]. Passiva homosexuella män och kvinnor är mer lättsmittade men risken finns för båda könen förstås”. En månad senare skriver även Rading:

1 dec. 1990 Hiv-smittan drabbar alla den tar ingen hänsyn till vilket kön, ras, sexuell läggning, eller vilken socialgrupp man tillhör. Det drabbar alla, hela mänskligheten även de som inte har fått in viruset i kroppen. Det spelar ingen roll hur du har blivit smittad bakifrån, framifrån, uppifrån, nerifrån. Vi måste trösta, hjälpa och lindra ångest och sorg. För att förhindra fortsatt spridning är kunskap vägen dit.

Kerttu Sturesson, även kallad för ”Ängeln på Roslagstull”, var en sjuksköterska som arbetade med AIDS-sjuka patienter på Roslagstulls sjukhus åren för epidemin. I dokumentären Smittad – När HIV kom till Sverige berättar hon om hur hon frivilligt valde att arbeta med sjukdomen trots den dåvarande okunskapen om smittorisken. Sturesson beskriver att sjukdomen tär psykiskt på såväl patienter som personal på sjukhuset och behandlingen av: ”människorna som fick ta all skam redan innan sjukdomen”, det vill säga bögarna och missbrukarna.82 En tolkning är att när Rading skriver att HIV ”drabbar hela mänskligheten” så syftar han på utifrån- och inifrånperspektivet. Det vill säga att sjukdomen inte går att ignorera inom politik och media på grund av sin utbredning. Samt att sjukdomen känslomässigt drabbar

81 Kallings, 2005 (s. 158). 82 Pauser, 2012.

närstående till insjuknande eller avlidna i AIDS. Ökad kunskap och fortsatta studier om sjukdomen kan i framtiden förhindra spridningen, men genom alla tider behövs emotionellt stöd till de drabbade och dess närstående.

1991-10-15 intervjuar Lotta Johansson på Stockholm Direkt läkaren Lars Moberg om att: Informationen om HIV är otillräcklig. Programmet sänds i Stockholms lokalradio kl. 15:00. Moberg anser att flertal homosexuella uppfattar AIDS-hotet som avvärjt, men information om sjukdomen är fortfarande nödvändig. Moberg betonar även att AIDS- kampanjen strävar efter ’säkrare sex’, inte säker sex. Exempelvis är färre sexpartners en rekommendation för säkrare sex, men detta behöver inte nödvändigtvis påverka risken. Moberg är inte kritisk till vare sig RFSL eller AIDS-delegationens kampanjer och broschyrer, men vill uppmärksamma budskapet i dessa för att undvika lätta missförstånd om vad som är säkert och ’säkrare’.

Omtvistade definitioner om ’säkert sex’ och olikartade åsikter om smittskyddslagen syntes även inom de svenska aktivism- och frivilligorganisationerna under Östberg och Lennerheds vittnesseminarium. Detsamma gäller organisationernas förhållande till den svenska statens åtgärder, mer definierbart om staten var en vän eller fiende i kampen mot AIDS. 83 Språkanvändningen är även central när det gäller den informerade spridningen av definitioner på ’säker sex’. Kallings anser att det är viktigt att använda begreppet ”säkrare sex”, framför allt när det gäller HIV/AIDS på grund av att åtgärderna inte är fullkomligt säkra. Diskussion och definition om ’säkrare sex’ professionaliserar AIDS-epidemin och för även bort ”offerperspektivet” av de drabbade, till det positiva och negativa. Detta gör även användning av förkortningen MSM (män som har sex med män).84 Ljung diskuterar media och RFSL:s olika skildringar av ’säker sex’. Hon väljer att fokusera på ett antal ord och begrepp som omskrivs i media för att ge ett tydligt statligt direktiv med kunskap om HIV. Av dessa ingår tidigare nämnda MSM som begrepp för bi- och homosexuella män. Statens bakteriologiska laboratorium väljer 1986 att gå ut med en annons för säkrare sex. Denna föreställer två män som håller om varandra med text under som lyder ”Säkrare sex!” i stora bokstäver. Annonsen ska framförallt belysa att närhet inte smittar, men anses av både media och RFSL som ”luddig”. RFSL svarar därför med annonsen med sin egen kampanj som

83 Östberg & Lennerhed, 2019 (s. 43, 47). 84 Kallings, 2005 (s. 123).

lyder ”Sug kuk med omtanke och slicka inte i röven” med motiveringen att informationen behöver spridas på ett språk bögarna förstår av egna sexuella erfarenheter. Kampanjen tolkas som revolutionär men även upprörande.85

Rading visar även kännedom om den globala AIDS-epidemin, framför allt om spridningen i de afrikanska länderna:

15 nov. 1990 I Afrika är det cirka 6 miljoner HIV-smittade flest hetrosexuella [sic], många kvinnor och barn.

1 dec. 1990 1.2 miljoner människor har insjuknat i Aids. 8 miljoner människor i världen bär på HIV-viruset enligt WHO av dem är 3 miljoner kvinnor (kanske 6 miljoner). 80% av dessa kvinnor bor idag afrikanska högländerna, söder om Sahara. I vissa områden kan upp till 40 procent av kvinnorna i åldern 30–35 år vara smittade.

Siffror från WHO 2004 anger att det vid den tiden fanns 39 400 000 barn och vuxna som lever med HIV, varav 25 miljoner av dessa lever söder om Sahara och 17 miljoner

är kvinnor.86

85 Ljung, 2001 (s. 38–40). 86 Kallings, 2005 (s. 128–129).

7.2.3. En vardag med HIV

’Livets träd’ tillhörande en litografi Rading donerade till Posithiva Gruppens stödfond, 1990. Bilden är ifrån Radings dagböcker.

Utifrån Lars Radings dagböcker går det att utläsa att han var medlem i två föreningar för människor med HIV-diagnos: Posithiva gruppen och Noaks ark. Noaks ark är en stiftelse och grundades 1987. Stiftelsen arbetar med att begränsa AIDS-epidemins effekter i samhället samt att informera och hejda spridningen av HIV.87 Posithiva gruppen grundades 1985 och är Sveriges första patientorganisation för personer som lever med HIV. Gruppen grundades för att stödja HIV-positiva och erbjuda umgänge, men även för att stärka deras rättigheter då HIV under den dåvarande situationen var en dödsdom utan effektiva mediciner.88 De två utdragen nedanför är skrivna under samma dag, 1 december 1990, då Rading befann sig i Trondheim, Norge på väg till Stockholm.

1 dec. 1990 (Trondheim) ’Det finns inga gränser’ är namnet på vår utställning i Stockholm Noaks Ark. Gränser mellan livet och döden mellan länder mellan könen, raser.

87 Nationalencyklopedin: ”Noaks ark-Röda korset” avläst: 2019-12-10. 88 Roger L., u.å.

Thats Whats friends are fore [sic] spelas i flygplanet i Röros Flygplats. Tårarna börjar trilla jag sjunger med i sången. […] Jag är glad och ledsen samtidigt. Visst måste vi ställa upp för varandra.

Två begrepp som är centrala inom dessa utdrag är närhet och känslor. Etnologen Ingeborg Svensson väljer att använda konceptet av en ’familj’ som ett begrepp för gemenskap både för släkt och för vänner. Den ”alternativa gemenskapen” är vad Svensson definierar som en avgörande betydelse i framväxten av en homosexuell identitet. På grund av vanligt hemlighållande av den sexuella läggningen väljer Svensson att använda begreppet ”komma in” istället för ”komma ut” när en individ öppnar upp sig om sin homosexualitet. ”Komma in” ska representera att komma in i en gemenskap av likasinnade och bort ifrån ensamheten.89 Svensson väljer att undersöka begreppet ’kärlek’ och dess flertal variationer. I sin renaste definition syftar ’kärleken’ till starka känslor till något eller någon och ett högt värderande. ’Kärlek’ är även ett begrepp som flitigt används av HBTQ-rörelser för att påvisa hur denna uttrycker sig i olika former som en relation mellan människor, men även som meningsskapande.90 Inom Radings dagböcker utfinns ’kärleken’ som ett centralt tema och som nödvändigt i kampen mot AIDS. Både ’kärlek’ mellan människor av olika ursprung, klass, sexuell läggning etcetera, men även stöd gällande sjukdomens försvagande karaktär och kampen mot klockan.

I ett längre utdrag från Radings dagböcker beskriver han sin relation med sin syster och hur det är att leva med HIV. Han beskriver en diskriminerande behandling när han besöker blodcentralen där han mött fördomar och rädsla för kroppslig smittning.

13 sep. 1991 Att bli så förnedrad av sin egen syster. Hon tycker, genom andra, att vi är självförvållat smittade. 1981 visste jag inte om att Hiv-viruset fanns. Hon låter andra människor ha den åsikten. Hon säger det till mej, men jag genomskådar henne. Det är hennes egen åsikt, egentligen. […] Hon är så känslokall. Mina prover kommer till labbet där hon arbetar. Hon berättar att ingen vill ta hand om proverna som kommer från avdelning 53, Aids-

89 Svensson, 2007 (s. 210–211). 90 Svensson, 2007 (s. 196, 206–209).

avdelningen. Och det berättar hon för mej. Hon nästan försvarar alla rädda människor.

I somras koagulerade mina prover i provrören. Därför var jag tvungen att gå till blodcentralen och ta prover fysiskt, i labb. De var mycket rädda, och de tyckte att jag eventuellt kunde skrämma upp de övriga patienterna, så jag fick inte komma dit fler gånger. Dessa rädda människor försvarar min syster. […] vi ska bli behandlade lika. Inget stöd, ingen tröst hon bara berättar hur äcklig jag är ingen vill ta hand om mina blodprover. Jag kan skylla mig själv som blev smittad i början av 80-talet.

Ljung diskuterar en kroppslig medvetenhet om sjukdomen, en känsla av att kroppen signalerar något till omvärlden som förhöjer medvetandet av sjukdomen genom förväntade reaktioner från andra människor.91 I detta fall vet vi inte exakt vad som skrämmer sjukvårdspersonalen, kanske svåra hudfläckar eller en blek spinkig kropp. Citatet ger även en bild av det psykiska lidande som Ljung kategoriserar i tre delar: att dö ung, utsättas för diskriminering och tvingas ge upp kontrollen av sitt eget liv och överlämna det i sjukvårdens händer. Sjukdomen blir en del av personligheten varav livet kretsar kring denna.92

Ingeborg Svensson diskuterar den logik som finns i att skylla på offer i en sjukdomsepidemi, det vill säga uppfattningen om sjukdom som straff. När det rör sig om enskilda offer rymmer det ”en förhoppning om att livet är rättvist och kontrollerbart” som bygger på äldre föreställningar med biblisk koppling.93 Svenssons teori kan även liknas med Johannissons definition av sjukdom som straff, som syftar till ett ’syndfullt liv eller levnadssätt’, i detta fall homosexualitet eller droganvändning som bemöts av dömande blickar och diskriminering när Rading besöker blodcentralen. Hans sjukdom blir då hans egen bestraffning.

91 Ljung, 2001 (s. 115). 92 Ljung, 2001 (s. 136, 163). 93 Svensson, 2007 (s. 69).

Två tecknade bilder funna i Lars Radings dagböcker, 1992.

Under sin resa till Trondheim skriver Rading ett flertal dikter med kopplingar till döden.

3 dec. 1990 (Trondheim) Du mörka långa tunnel. När kommer vi ut ur dej igen? Fram till ljuset.

Jag lever med rädda och svaga, men de kan inte hindra mej från att öppna mej för er andra och visa att det går att leva även så här nära döden. Dödsångesten vilar och har lagt sig till ro, om blott för en stund. Bakom denna upprymda uppspelta mask, ligger allvaret och dödsångesten och lurar. För visst blir jag rädd, igen. När döden kommer och hämtar mej. Men jag är övertygad om att jag vandrar in efter en mycket grå vandring i ett paradiskt [sic] upplyst landskap. Du också min vän.

”Det är en smärtsam, ensam, långdragen, ond död, ful död”, så säger AIDS- och homoaktivisten Paul i en intervju med Ingeborg Svensson. De olika begreppen speglar inte bara självaste sjukdomen, utan även den mentala processen hos den drabbade och hur denna bemöts av andra. Döden är en naturlig del av livet, men det finns inget ’rätt

sätt’ att tala om den.94 ’Sex hör inte hemma på en begravning’, men när den avlidne är en homosexuell man som avlidit i ’bögpest’ kan den sexuella läggningen anses som nödvändig som tema för begravningen. Svensson diskuterar konceptet ’bögbegravningar’ som är mycket vanliga när öppet homosexuella avlider i AIDS. Konceptet med en ’bögbegravning’ är att individen efter döden ska visa att denna inte skäms för sin sexualitet, och att identiteten skapas av förolämpningarna.95 ’Bögbegravningar’ fungerar även som en ’protest’ mot att AIDS och homosexualitet vanligen tystas ned när begravningen anordnas av den avlidnes familj. Ett känt exempel finns ifrån Jonas Gardells pjäs Ömheten, där föräldrarna till den avlidne Rasmus förklarar att ”det skulle inte se bra ut” om AIDS eller Rasmus pojkvän omnämndes på begravningen. Enligt Gardell är dialogen baserad på en verklig händelse:

PAPPAN: Karlskoga är en liten stad, och du måste förstå att hela släkten kommer vara där. Alla skulle ju få reda på det. Du måste ändå förstå att det inte skulle bli någon värdig begravning utan ett bögspektakel? […] vem som helst får ju naturligtvis komma till begravningen om de vill…

POJKVÄNNEN: Vem som helst? Jag levde ihop med Rasmus i hela hans vuxna liv. Vi älskade varandra. Jag är inte vem som helst.

PAPPAN: Vi vet det också, Benjamin. Just därför undrar vi, Sara och jag, om du kunde förstå och respektera också vår sorg, vårt sätt att leva. Det

förändrar ju inte på något sätt det Rasmus och du hade tillsammans…96

Det blir en konflikt emellan barndomen och vuxenlivet. Den biologiska familjen och gemenskapen med vännerna. ’Komma ut’ eller ’komma in’? Det handlar inte bara om ansvar för begravningen utan ansvar för hur den döde ska minnas. Var han en son eller var han en bög?

94 Svensson, 2007 (s. 124–125). 95 Svensson, 2007 (s. 169–170). 96 Svensson, 2007 (s. 81–83).

7.2.4. AIDS-delegationen 1990-04-17 publicerar Dagens Nyheter en artikel om RFSL och Posithiva gruppens förhållande till den svenska AIDS-delegationen, framför allt till dåvarande hälsominister Gertrud Sigurdsen. Rubriken lyder Sigurdsen förargar hiv-smittade och är ett pressmeddelande ifrån TT. Att RFSL kräver att Sigurdsen ska avgå som ordförande för delegationen är inget nytt då denna nyhet syns inom flera dagstidningar och andra medier. Den starka kritiken kommer från ett uttalande Sigurdsen gjorde angående inreserestriktioner till USA för personer med HIV/AIDS. Lennart Johansson, vice ordförande i Posithiva gruppen, anser att Sigurdsen har en ”brist på solidaritet”, och RFSL anser att de amerikanska myndigheterna efterliknas med Nazi-Tyskland genom särskilda ”specialvisum” för HIV-smittade. Båda organisationerna har beslutat om en bojkott av den kommande AIDS-konferensen i San Francisco.

1992-05-21 ges även en återkoppling över AIDS-epidemin i Expressen, varav den inledande rubriken är en tydlig ursäkt ifrån AIDS-delegationen gällande dess ’felaktiga och uppskrämmande’ AIDS-kampanj. Artikeln har rubriken ”Vi hade fel”: Aidsdelegationen backar, med en stor bild över vad som nu anses som felaktig propaganda. Författaren till artikeln är Jonas Sima. Den felaktiga informationen beskrivs som ’sagoberättelser’ och Johan Wallin, läkare och sekreterare för AIDS- delegationen, uttalar sig:

Det var omöjligt att gå ut och beskriva det här som en bögsjukdom av det skälet att då skulle bögorganisationerna ha satt sig till motvärn. Det var viktigt att ha dem med oss. […] de som starkast spred domedagsstämningen själva var intressenter, inklusive de homosexuella organisationerna. I själva verket är det så att inget västland drabbats av heterosexuell hivepidemi.

Efter en långvarig kritik från flera olika håll läggs regeringens självständiga organ AIDS-delegationen ned den 1 juni 1992. Folkhälsoinstitutet tar över ansvaret för frågor om HIV/AIDS. Detta anger Börje Karlsson i Expressen 1992-05-06, Aidsdelegationen slopas. Nedläggningen av AIDS-delegationen fungerar ungefärligt som ett slut på den svenska AIDS-epidemin, framför allt inom tidningarna då debatten tydligt tystas ned efter detta.

8. Avslutande diskussion Sjukdomsepidemier har en unik plats i människans historia. Sjukdomen är främmande och kommer utifrån till vårt trygga samhälle och tränger in genom våra svaga kroppar. Med åren blir dock sjukdomen en del av vardagen, och så småningom lär vi oss att leva med den, antingen som insjuknande i själva sjukdomen, känslomässigt drabbade på grund av sjukdomens påverkan på våra närmaste, eller som oskyldiga åskådare som lever i oro för att deras vardag en dag ska drabbas. Sjukdom är oändlig och återkommer alltid i olika former. Genom erfarenhet kan vi dock finna medicin och läkemedel som lindrar och ibland botar, men inte i alla fall.

Jag har undersökt relationen mellan sjukdomsepidemin AIDS, media och de individuella drabbade. Media tar i detta fall positionen som den oskyldiga åskådaren till sjukdomen och dess påverkan i samhället, som en informerande aktör till medborgarna om dess spridning, men även som opinionskapare som bildar en relation mellan läsaren och de smittade. Hur farlig är smittan? Hur skyddar jag mig själv och dem jag bryr mig om? Är de smittade vänner eller fiender? Alternativa studier skulle möjligen kunna undersöka material utanför den tidsperiod och geografiska region jag undersökt.

I denna uppsats har jag undersökt den svenska AIDS-epidemin under 1980–90-talet, med specifika nedslag i åren 1985 och 1989–1992. Jag har undersökt hur epidemin presenteras utifrån kontra inifrån, det vill säga som åskådare och som drabbad, om vilken kunskap som finns om epidemin och hur denna presenteras inom media och dagböcker. I min medieanalys har jag även undersökt om media under epidemin specifikt riktar sig till en heterosexuell publik, mer specifikt den nationella, vita, heterosexuella kärnfamiljen. Detta tydliggör ett utifrånperspektiv när epidemin krockar mellan att vara allmängiltig och att endast vara riskabel för en eller flera grupper; manliga homosexuella och sprutnarkomaner. Mina frågeställningar är följande:

• Hur framställs epidemin genom ett utifrånperspektiv respektive inifrånperspektiv? Vilka skillnader och likheter syns? • Till vem explicit vänder sig den svenska rapporteringen om AIDS-epidemin? Detta fokuserar inte enbart på vad som sägs om AIDS eller epidemin, utan även den information som ges om gayvärlden och de drabbade.

Sexuellt överförbara sjukdomar har under senare delen av 1900-talet varit kontrollerbara för homosexuella och heterosexuella relationer, men sjukdomen AIDS skulle visa sig vara ett större och allvarligare hot än väntat. Epidemin märktes tydligast av i de amerikanska storstädernas ’gaykvarter’ ett fåtal år innan den även upptäcktes i Europa och Sverige. Sjukdomsepidemier var ett unikt hot för tiden då alla infektionssjukdomar ansågs som hanterbara med modern medicin och antibiotika. Åren mellan att sjukdomen först upptäcktes i Sverige och spreds vidare gav därför utrymme till reflektion över hur den kommande epidemin bör hanteras. Såväl medicinskt, politiskt och i media för att inte leda till en allmän moralpanik eller stigmatisera allmänhetens förhållande till de drabbade. Likt situationen i USA var det svårt att hitta ett samarbete mellan regering och HBTQ-organisationer, vilket i efterhand skulle visat sig leda till att epidemin fick en betydligt större inverkan i det svenska samhället jämfört med andra europeiska länder där epidemin hanterades på andra sätt.

Åren runt 1985 präglades svenska media av reportage, artiklar och rubriker med stora bokstäver om ’AIDS-hotet’. Hotet var osynligt och vem som helst kunde drabbas, trots att de kända riskgrupperna var homosexuella män och sprutnarkomaner. Artiklar om att ’AIDS drabbar alla’ varnar allmänheten för det kommande hotet, samtidigt som de ställer krav på de redan drabbade riskgrupperna att ändra sin livsstil. Vilka källor var tillförlitliga? RFSL och ’bögorganisationerna’, eller den trogna socialdemokratiska regeringen och den nytillkomna AIDS-delegationen? Några år senare kvarstår debatten, men utbudet och dramatiken har minskat även om HIV-viruset nu hade övergått till AIDS. I samband med den minskade dramatiken och den ökade kunskapen om sjukdomen, ökar även kritiken mot den tidigare epoken. Artiklarna handlar nu om att ’AIDS drabbade inte alla’ och intresset för debatten tvekar. Många var kritiska mot informationen och moralpaniken som denna skapade hos den heterosexuella majoriteten, trots att sjukdomen än idag drabbar riskgrupperna.

8.1. Vilken epidemi? Karin Johannissons tre kulturella sjukdomsföreställningar: sjukdom som straff, sjukdom som självpåtagen och sjukdom som naturens korrektiv märks i såväl media som i Radings dagböcker och kan kopplas till äldre tiders sjukdomsepidemier och erfarenheter ifrån dessa. Judith Butler och Leo Bersanis teorier anknyter väl till varandra gällande

hur innehållet i den offentliga debatten och i media riktas till en heterosexuell majoritet och hur detta är ett förgivettagande av dess författare.

Jag anser att alla tre av Johannissons föreställningar om sjukdom i någon mån kan vara applicerbara på AIDS-epidemin. De syns såväl i media som i Radings dagböcker. Efterliknelser av sjukdomen som ett straff går främst att koppla till de tillfällen där AIDS jämförs med historiska sjukdomsepidemier, framför allt genom epitetet ’bögpesten’. Detta märks även vid tillfällen där drabbade av sjukdomen diskrimineras eller, som i fallet i Radings dagböcker, skrämmer sin omgivning på grund av sitt utseende. Detta exempel anknyter även till den andra sjukdomsföreställningen, att sjukdomen är självpåtagen. Eftersom AIDS är en sexuellt överförbar sjukdom är det upp till den egna individen att skydda sig. Detta gör även att ’den drabbade bögen’ blir självförvållat smittad och skyldig till att sjukdomen sprids. Den tredje sjukdomsföreställningen, sjukdom som naturens korrektiv, kopplas även till den första föreställning genom historiska erfarenheter av sjukdomsepidemier. Denna är dock svåranpassad till specifikt AIDS-epidemin och den moderna tidsepoken. Detta eftersom föreställningen främst är kopplad till minskning av klassförhållanden mellan människor och lyfter även fram moraliska frågor om överbefolkning som inte diskuteras i mitt källmaterial. Föreställningen kan dock tyda på att sjukdomsepidemier alltid kommer uppstå genom mänsklighetens historia av naturlig princip. Dessa kommer oundvikligen att skörda sina offer tills kunskapen och medicinen vinner.

8.2. ’Den hotade kärnfamiljen’ Sima och Turessons artikelserie ’AIDS: världsepidemin som hotar alla’ om epidemin publiceras i Expressen i början av året 1985. De tre artiklar ur serien jag valt att undersöka, samt tillhörande vinjett, visar tydligt hur moralpaniken tagit över media. Familjen i vinjetten är en illustration av en ’klassisk Svensson’-familj, eller genomsnittssvensken, som i detta fall stärker Bersanis teori om hur media under epidemin specifikt riktar sig till den nationella, vita, heterosexuella läsaren. Begreppet ’Svensson’ används även i Tv-programmet Magasinet och liknande tema syns i ett flertal artiklar under samma år. Riskgrupperna omnämns som det aktuella problemet och förvarnar för de konsekvenser som kan ske om sjukdomens fortsätter spridas. När media talar om riskgrupperna nämns även vad som troligen orsakar spridningen, men riskgrupperna och orsakerna är aldrig separata. Detta ställer en fråga om vad som är det

egentliga problemet: sjukdomen eller riskgruppernas livsstil? Ansvaret för hur vi ska skydda oss eller förhindra sjukdomens spridning flyttas över till riskgrupperna. De måste börja använda kondom. De måste minska antalet sexpartners. De måste ändra sin livsstil för att skydda barnen från att drabbas.

I viss mån stämmer det att någonting måste göras. Sjukdomen kommer inte att försvinna. Men kraven lyfter fram ett tydligt ’vi och dem’-scenario som tyder på en oförståelse för de andra och deras livsstil. Enligt Butler blir ’vi’ en normaliserad heterosexuell majoritet baserad på kulturell anpassning, vilken problematiserar samkönade relationer inom en matris för hur könen bör agera.

8.3. ’Den drabbade bögen’ Under epidemin blir ’bög’ och ’AIDS’ två oskiljbara begrepp. Är du bög så har du eller så sprider du troligen AIDS. Har du AIDS så är du troligen bög. Rading anser dock i sina dagböcker att kopplingen är falsk, då även han betonar det som media uttrycker, att vem som helst kan drabbas av AIDS. Detta är dock inte det primära budskap som Rading vill föra vidare. På grund av sin egen sjukdom väljer han vid flera tillfällen att betona att oavsett vem du är med sjukdomen så behöver du stöd och närhet. ’Vi måste ställa upp för varandra’ eftersom hela mänskligheten redan har drabbats, inte bara de individuellt drabbade, utan även de sörjande med familj, vänner och bekanta som insjuknat. För även om de är självförvållat smittade så lönar det inte att skuldbelägga dem för det.

Källförteckning Otryckt källmaterial

Arkivmaterial STOCKHOLM Nordiska museet (NM) Lars Radings arkiv (LRA) Dagböcker 1987–1991 B1:2

Tryckt källmaterial

Pressklipp Aftonbladet. 10 000 svenskar sjuka före år 1990. 1985-05-16.

Aftonbladet. Leif fick hiv – av medicinen. 1992-12-05.

Aftonbladet. 100 svenskar har smittats på sjukhus. 1992-12-05.

Dagens Nyheter. 11-åringen fick aids av importerat blod. 1985-02-15.

Dagens Nyheter. Prostituerade undersökta: Två misstänkta aidsfall. 1985-03-22.

Dagens Nyheter. RFSL hos riksdagen: 1 000 offer om inget görs. 1985-03-22.

Dagens Nyheter. Han lever i ångest och hoppas överleva. 1985-04-14.

Dagens Nyheter. Även foster kan få aids. 1985-04-17.

Dagens Nyheter. Första offret bland blödarsjuka svenskar: Nioåring död i aids. 1985- 04-24.

Dagens Nyheter. Stor aidsskräck. 1985-05-31.

Dagens Nyheter. Sigurdsen förargar hiv-smittade. 1990-04-17.

Dagens Nyheter. Lag ökade prostitution: ”Bastuklubbarna var bra”. 1990-08-02.

Dagens Nyheter. Aidsdelegationen slopas. 1992-05-06.

Expressen. AIDS: Åtta svenskar har dött – barn har smittats… 1985-01-21.

Expressen. Besök hos AIDS-doktorn. 1985-01-24.

Expressen. Aids-skräck stängde fängelset. 1985-02-10.

Expressen. Bögar, knarkare, horor… snart hotas du också. 1985-05-21.

Expressen. ”Vi hade fel”: Aidsdelegationen backar. 1992-05-21.

Luncheko (P1). RFSL-kritik mot bastuklubbslagen. 1990-08-01 (kl. 12:30).

Magasinet (TV 2). Virussjukdomen AIDS. 1985-01-29 (kl. 19:30).

Magasinet (TV 2). Immunbristsjukdomen Aids. 1985-05-14 (kl. 19:30).

Stockholm Direkt (LR/Stockholm). Informationen om HIV är otillräcklig. 1991-10-15 (kl. 15:00).

Svenska Dagbladet. Djärva bilder mot HIV. 1991-02-20.

Svenska Dagbladet. Första razzian mot videoklubb: Lag skall förhindra spridning av hiv. 1992-10-04.

Litteratur Aldrich, Robert & André, Emeli (red.) Gay: en världshistoria. Stockholm: Natur och kultur, 2007.

Andreasson, Martin (red.). Homo i folkhemmet: homo- och bisexuella i Sverige 1950– 2000. Göteborg: Anamma, 2000.

Bersani, Leo. Is the Rectum a Grave?: And Others Essays. Chicago: University of Chicago Press, 2010. E-bok.

Butler, Judith. Genustrubbel: feminism och identitetens subversion. Göteborg: Daidalos, 2007.

Gustavsson, Martin & Svanström, Yvonne (red.). Metod: guide för historiska studier. Lund: Studentlitteratur, 2018.

Johannisson, Karin. Medicinens öga: sjukdom, medicin och samhälle – historiska erfarenheter. Stockholm: Norstedts, 1990.

Kallings, Lars O. Den yttersta plågan: boken om AIDS. Stockholm: Norstedts, 2005.

Ljung, Anna. Bortom oskuldens tid: en etnologisk studie av moral, trygghet och otrygghet i skuggan av hiv. Uppsala: Uppsala univ., etnologiska avd, 2001.

Norrhem, Svante., Rydström, Jens och Markusson Winkvist, Hanna. Undantagsmänniskor: en svensk HBTQ-historia med utblickar i världen. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur, 2015.

Shilts, Randy. And the band played on: politics, people and the aids epidemic. 20th anniversary ed. New York: St Martin’s Griffin, 2007.

Svensson, Ingeborg. Liket i garderoben: en studie av sexualitet, livsstil och begravning. Stockholm: Normal Förlag, 2007.

Thorsén, David. Den svenska aidsepidemin: Ankomst, bemötande, innebörd. Uppsala: Uppsala universitet, 2013. E-bok.

Östberg, Kjell & Lennerhed, Lena (red.). AIDS i Sverige: Hivepidemin och rörelserna. Huddinge: Södertörns högskola, 2019. E-bok.

Digitala källor Ek, Tommy. Lars Rading till minne. Dagens Nyheter. 1993-05-11. https://www.dn.se/arkiv/familj/lars-rading-till-minne/ (Hämtad: 2019-12-07).

Folkhälsomyndigheten. Hiv idag. 2019-11-20. https://www.folkhalsomyndigheten.se/hividag/smittsamhet (Hämtad: 2019-11-25).

Hamilton, Rolf. 1987 (fotografi). I Karin Johannisons. Efter paniken kom tystnaden. Dagens Nyheter. 2012-04-24. https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/efter-paniken- kom-tystnaden (Hämtad: 2019-11-25).

Helmerson, Erik. Ebbe Carlssons tragikomiska historia. Svenska Dagbladet. 2009-01- 27. https://www.svd.se/ebbe-carlssons-tragikomiska-historia (Hämtad: 2019-12-04).

Hiv idag. Hiv i världen. 2019-11-19. http://www.hividag.se/om-hiv/hiv-i-varlden (Hämtad: 2019-12-23)

Roger L. Organisation och historia. Posithiva gruppen. U.å. https://posithivagruppen.se/om-oss/organisation-och-historia (Hämtad: 2019-12-10)

Pauser, Erik. AMP Filmproduktion – Smittad: när HIV kom till Sverige (Dokumentär). Sverige: Sveriges Television AB. 2012.