1 1 Protokoll från Socialdemokraternas kongress år 2000 i Folket Hus, Stockholm

---

Del 1 Fredagen den 10 mars Lördagen den 11 mars, förmiddagen Gemensam innehållsförteckning, del 1 och 2

Hälsningsanförande av Lena Nyberg – del 1, sid. 5-6 Inledningsanförande av Göran Persson – del 1, sid. 7-17 Anförande av Lars Stjernkvist – del 2, sid. 10-14 Avslutningsanförande av Göran Persson – del 2, sid. 194-198 Avtackning av avgående partisekreterare Ingela Thalén – del 2, sid. 170-172

Punkt 1 Kongressens öppnande – del 1, sid. 5

Punkt 2-6 (beslut om kongressens offentlighet, fastställande av ombudsförteckning, kongressens arbetsformer, val av kongressfunktionärer, ersättningar och arvoden) – del 1, sid. 18-42

Punkt 7 Val av partiorgan Val av partisekreterare – del 2, sid. 9, kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i verkställande utskottet – del 2, sid. 97, kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i partistyrelsen – del 2, sid. 152 och del 2, sid. 173, kompletteringsval av ledamot i programkommissionen – del 2, sid. 152-153 och del 2, sid. 173

Punkt 8 Politiska riktlinjer, slutligt fastställande – del 2, sid. 193

Punkt 8.1 Ett öppet land i en global värld Föredragning av Anna Lindh – del 1, sid. 42-49 Debatt – del 1, sid. 49-92 och del 1, sid. 93-125 Förslag och beslut – del 1, sid. 125-143 Redaktionsutskottets förslag; debatt, förslag och beslut – del 2, sid. 143-151

Punkt 8.2 Ett grönt folkhem i snabb utveckling Föredragning av Thomas Östros – del 1, sid. 146-152 Debatt – del 1, sid. 174-172, del 2, sid. 5-9, del 2, sid. 15-33, del 2, sid. 59-61 Förslag och beslut – del 2, sid. 61-96 Redaktionsutskottets förslag; debatt, förslag och beslut – del 2, sid. 174-191

Punkt 8.3 Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare Föredragning av Ulrica Messing – del 2, sid. 34-37 Debatt – del 2, sid. 37-59, del 2, sid. 99-119 Förslag och beslut – del 2, sid. 119-142, del 2, sid. 168-170

Fredagen den 10 mars 2000 Eftermiddagens förhandlingar

Ordförande: Göran Persson Sekreterare: Runa Dahlström och Birgitta Litsegård Forsström

Före kongressens öppnande framfördes fem tablåer av Stockholms läns musik- och kulturskolor.

Dagordningens punkt 1 Kongressens öppnande Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress inleddes fredagen den 10 mars klockan 13.00 i Folkets Hus i Stockholm.

Permissioner Följande permissioner beviljades: Susanne Qvarnström, Västmanland, kl. 13.00–17.00.

Hälsningsanförande av Lena Nyberg Lena Nyberg, Stockholms partidistrikt: Kongressdeltagare, gäster och partivänner! Det är en stor ära för Stockholms partidistrikt att få hälsa kongressen välkommen till Stockholm. Denna kongress, den första på 2000-talet, kommer på många sätt att betyda mycket för framtiden. Vi är naturligtvis stolta över att denna historiska händelse sker i vår arbetarekommun. Att detta är en viktig framtidskongress beror inte bara på partikongressens ställningstagande till EMU och därmed Sveriges förhållande till övriga Europa, utan det gäller också många viktiga ställningstaganden för partiets framtidspolitik i Sverige. Kongressen äger rum vid en tidpunkt då vi som parti har många utmaningar. Konjunkturen är mer än bra. Många i vårt land tjänar mer pengar än någonsin. Fler får jobb. Samtidigt kan vi konstatera att alltför många människor står utanför arbetsmarknaden och får inte ta del av de ökade resurserna. Den ojämnt fördelade tillväxten är inte bara ett problem mellan regioner och olika delar av landet utan den skapar också stora orättvisor inom regioner. I Stockholm kan vi se mycket stora skillnader mellan rika och fattiga. Klassklyftorna ökar. Här finns de som skapar sig en förmögenhet genom aktieklipp och IT-arbete. Men det finns också de som år efter år går arbetslösa. Många av de arbetslösa känner ingen gemenskap med det svenska samhället och de känner heller ingen framtidstro. Fördelningspolitiken blir därför viktigare, och förhoppningen att vi socialdemokrater ska kunna fördela tillväxten rättvist är stor. För oss som är aktiva partiarbetare i Stockholms arbetarekommun är det här året, år 2000, ett särskilt viktigt år. Vi firar vårt hundraårsjubileum. Det gör vi genom att dra lärdom av vår historia och med den kunskapen lägga grunden för framtidens utmaningar. Samtidigt försöker vi att ha lite roligt tillsammans och förändra våra arbetsformer. Trots att det finns mycket att förändra i vårt sätt att arbeta känner vi oss som en ganska ovanligt pigg och alert hundraåring. Jag antar att många av er brottas med samma problem som vi i Stockholm – nämligen att förnya vårt sätt att arbeta och ge utrymme för nya personer och nya grupper att komma in och aktivera sig i den lokala verksamheten. Våra medlemmar och beslutsfattare måste i större utsträckning spegla befolkningen i dess helhet. Ett viktigt led i att få fler personer att engagera sig är naturligtvis att medlemskapet har betydelse. Som medlem i partiet vill jag kunna påverka både partiet och samhällsutvecklingen, och för att kunna påverka samhällsutvecklingen krävs att vi lyckas behålla inflytandet i våra parlament. I Stockholms kommun och landsting har den borgerliga politiken lämnat stadiet att vara ett systemskifte på lokal nivå för att bli en borgerlig experimentverkstad för hela landet. I det borgerligt styrda Stockholm säljs allt ut – bostäder, mark, idrottsanläggningar, sjukhus, ja, verksamheter av alla slag. Det man inte säljer ut läggs ut på entreprenad. Av Stockholms äldreomsorg är en stor andel utlagd på entreprenad. Nu är nästa steg att lägga ut socialbidragshanteringen. Allt sker i skenet av att göra det billigare. I verkligheten är det naturligtvis ett första steg i att slå sönder den generella välfärden och minska den demokratiska insynen. Vi i Stockholm kommer att göra vad vi kan för att stoppa den borgerliga experimentverkstaden och i stället bedriva en framtidsinriktad socialdemokratisk politik i kommun och landsting efter nästa val. Men för detta behöver vi er hjälp. För oss i Stockholm är det därför av stor betydelse att partiets kongress 2000 sker i Stockholm. Det skapar extra goda förutsättningar för vårt oppositionsarbete på det lokala planet och det ger även vind i seglen för arbetarrörelsen i Stockholm, till exempel Folkets Hus. Som infödd stockholmare hoppas jag att ni får chansen att se något av Stockholms fina sidor utanför kongressalen och att ni ska känna er trygga på våra gator och torg. Stockholm försöker placera sig på världskartan som en bra kongresstad och vi hoppas att ni ska uppleva Stockholm som en välkomnande stad, så att vi får möjlighet att hälsa er i partiets högsta beslutande organ välkomna till huvudstaden vid fler tillfällen. Med en förhoppning om en mycket lyckad kongress säger jag: Varmt välkomna! Inledningsanförande av partiordförande Göran Persson Göran Persson, partiordförande: Jag ska å partistyrelsens vägnar hälsa er alla varmt välkomna. Det här är århundradets första kongress med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Hjalmar Branting myntade begreppet socialdemokratins århundrade som beskrivning på 1800-talet. Rösträtten och nästan 60 års regeringsinnehav gjorde också 1900-talet till socialdemokratins. Listan är lång över gäster som är här. I stor utsträckning har dessa människor bidragit till det fantastiska välfärdsbygge som vi känner en sådan stolthet över och brinner av iver att förbättra. Jag hälsar först förre partiordföranden Ingvar Carlsson välkommen. Jag säger också varmt välkommen till Lisbeth Palme som finns bland oss här. Sedan har vi alla de andra fina kämparna. Jag är inte säker på att alla vill bli kallade för veteraner men de är ändock det. Här finns också riksdagens talman och tidigare VU-ledamoten – i allra högsta grad på en central position i Sveriges offentliga liv men också mitt i partiet. Välkommen hit, Birgitta Dahl! Sedan har vi tidigare statsråd och partisekreterare här. Vi har Sten Andersson, Eric Holmqvist, Ingemund Bengtsson, Gertrud Sigurdsen, Bo Toresson, Leif Linde och många fler. Jag vänder mig naturligtvis också till LOs ordförande, Bertil Jonsson. Snart kommer också han att sälla sig till seniorernas skara, har vi förstått. Han har tjuvstartat som senior har vi sett, genom att redan författa en bok. Men det kommer att krävas mer, Bertil, än en kokbok för att platsa i gänget av veteraner. Välkommen också Thage G Peterson, en annan av våra författare! Det är glädjande att se en vital svensk fackföreningsrörelse här på kongressen tillsammans med representanter för folkrörelser och folkrörelseföretag. Den styrka som vårt samarbete representerar har inte alls på något sätt mist sin betydelse. Den leder in också i vårt nya århundrade och den leder framåt. Välkomna alla ni som representerar folkrörelser och fackföreningsrörelse! Inte heller det nordiska samarbetet har mist sin betydelse, även om partivännerna i Norge och Danmark nu verkar göra allt för att stjäla uppmärksamheten från vår kongress. Solveig Torsvik och Tonje Westby, lycka till i det svåra och viktiga arbete som ligger framför Arbeiderpartiet i Norge! Ta med er en hjärtlig hälsning och ett varmt känt stöd till partivännerna Thorbjörn Jagland och Jens Stoltenberg ! Till våra vänner Lene Jensen och Erik Boel från Danmark vill jag säga att vi kommer att med spänning följa er process fram till ett beslut om EMU. I Danmark har ni uppenbarligen bestämt er i partiet. Jag har också förstått att ni har beslutat att avgöra frågan redan den 28 september. Såvitt jag förstår ska det ske genom folkomröstning. Hälsa Poul Nyrup Rasmussen och de danska partikamraterna! Hälsa från oss och uttryck vårt stöd! We also welcome the representatives från 21 European social democratic parties, the Party of European Socialists and SAMAK. Not long ago the right declared that social democracy was dead. The strength of our parties and our cooperation has proved them wrong. Once again: All international guests, welcome to Stockholm and to this important party congress! Sedan har jag en mycket speciell välkomsthälsning, på många sätt historisk och utomordentligt väl lämpad för denna kongress. Jag kan som den förste socialdemokratiske partiordföranden hälsa en svensk socialdemokratisk kommissionär välkommen till vår kongress. Välkommen Margot Wallström och välkommen hem! Kongressombud! Den 11 september 1973: Över de centrala delarna i huvudstaden hörs bombplanens motorer. Det är skottsalvor i gränderna, bomber som faller och rädda människor. Det är det egna landets militärer som gör uppror mot den demokratiskt valde presidenten. På presidentpalatsets balkong står Salvador Allende. Genom larmet hörs det budskap som skulle bli hans sista: "Länge leve Chile! Länge leve folket! Länge leve arbetarna!" Inte lång tid därefter är han död, mö rdad på order av den högsta militärledningen. Snart kablas den fruktansvärda bilden av en grymt stirrande juntaledare ut över världen. Men det är inte den chilenska militärjuntans blickar som dödar och torterar, utan deras vapen, makt och förakt för människovärdet. Augusto Pinochets skräckvälde skulle komma att bestå i många år. Tusentals människor skulle torteras. Tusentals människor skulle försvinna. Tusentals människor skulle fly sitt hemland för att undgå förföljelsen och organisera motståndet. Arbetarrörelsen mobiliserade Sverige i sympati och solidaritet. Nästan 30 år senare ser vi fortfarande de anhöriga kräva rättvisa med sina skyltar textade med orden: ”Donde está?” Nästan 30 år senare skulle Pinochet efter 503 dagars husarrest göra sin nesliga återresa till Santiago och det folk som kallar honom mördare. Nästan 30 år senare står svensk socialdemokrati ännu vid sidan och stöder sina chilenska kamrater. Partivänner! I morgon installeras en ny demokratiskt vald president i Chile – socialdemokraten Ricardo Lagos. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, samlat till extrakongress i Stockholms Folkets Hus, sänder sina varmaste lyckönskningar! Det är en seger för demokratin. Det är en seger för människovärdet. Det är en seger för en världsrörelse av socialdemokrater. Partivänner! Om några månader läggs Primus i värmländska Hagfors ned. Tillverkningen av spritkök upphör. Det är slut med scheman, med lunchraster och med arbetsgemenskap och lön för ett hundratal arbetare. De flesta är i 50- årsåldern. Få är välutbildade. Få räknar med att finna nya jobb. Många anser sig för gamla för att flytta, och många har fortfarande lån på villan. Mikael Dahlqvist vet vad jag talar om. Han kommer från Hagfors och är ombud på vår kongress. I en annan del av Sverige, mitt i Karlskrona, har Facits gamla skrivmaskinsaffär fått lämna plats för en webbyrå med väggar av råtegel och minimalistisk inredning. I Konsums kyldisk har pannbiffen ersatts med sushi. Priset för en villa med sjöutsikt har stigit dramatiskt. Här produceras IT-miljonärer, står det att läsa i Sydöstran. Men med IT- boomen växer också klyftorna. Ewa Hansson från Blekinge vet vad jag talar om. Hon sitter här i salen och är också ombud på vår kongress. I förorten Herrgården i Malmö har sju av tio invånare inget jobb, och heller ingen a-kassa. De finns inte ens i arbetsmarknadsstatistiken. Deras barn går i en skola där så gott som alla elever men bara några få ynka procent av lärarna har utländsk bakgrund. Luciano Astudillo vet vad jag talar om. Han är ett av flera kongressombud från den vackra staden Malmö. Mikael, Ewa, Luciano och alla ni andra 347 ombud på denna kongress, ni representerar hela Sverige. Ni kommer från olika landsändar, med olika förutsättningar. Men ni alla har samma grundläggande värderingar: Sverige ska hållas samman. Sverige ska bäras upp av solidaritet och gemenskap. Sverige ska vara till för alla. Det är vägen till detta Sverige som vi tillsammans ska staka ut under tre intensiva dagar. Vi ska tala – och samtala. Vi ska lyssna – och lära. Vi ska agitera – och votera. Kongressdeltagare, välkomna till socialdemokratins första kongress under 2000-talet! Partivänner! Jag är stolt, men inte nöjd. Det går inte bra för Sverige så länge det inte går bra för hela Sverige och för alla svenskar, för såväl infödda som inflyttade svenskar. Det går inte bra för Sverige så länge våra samlade tillgångar ökar men inte fördelas rättvist och så länge stora landsdelar står stilla i tillväxt samtidigt som andra lider av växtvärk. Det går inte bra för Sverige så länge människor fortfarande döms till utanförskap och långtidsarbetslöshet och så länge somliga kan berika sig med hutlösa optionsavtal. Det går inte bra för Sverige så länge miljön förstörs, så länge barn slås ut i tidiga skolår och så länge äldre och sjuka inte får den bästa tänkbara vård. Över detta Sverige kan vi socialdemokrater inte vara nöjda. Men det finns också ett annat Sverige, med svenska företag som skördar ständigt nya internationella framgångar. Det är ett Sverige att känna stolthet över. Svensk design är på väg in i en ny glansperiod. Sverige är världens tredje största musikexportör. Svensk mat och svenska kockar tar hem nya segrar, likaså våra idrottare. Stockholm kallas Europas Internethuvudstad. Svensk forskning i medicin och bioteknik gör nya framsteg i strävan att bota tidigare obotliga sjukdomar. Det är detta Sverige – det unga, dynamiska, nyfikna, kreativa och kunskapsbejakande Sverige – som vi kan läsa om i internationell press. Men bläddra tillbaka till det som skrevs för bara något år sedan. Då var bilden en annan. Då sades det att vi socialdemokrater krampaktigt höll fast vid en förlegad samhällsmodell. Då dömdes vår syn på generell välfärd ut. Då sade förståsigpåarna att det inte skulle gå att förena jämlikhet med utveckling. Till synes vetenskapliga fakta lyftes fram och påstods utgöra bevis. Det skulle inte vara möjligt att ha världens högsta skatter och samtidigt en tillväxt i världsklass. Det skulle inte vara möjligt att slå vakt om en stark arbetsrätt och samtidigt ha kraftigt fallande arbetslöshet. Det skulle inte vara möjligt att ha en så modern utveckling i ett land lett av ett regeringsparti med så gammalmodiga värderingar. Men det är möjligt. Förståsigpåarna har, och hade, fel. Nu snurrar sannerligen kompassnålarna bland tänkarna hos Arbetsgivareföreningen, Timbro, Dagens Nyheters ledarsida och Skattebetalarnas förening – för att inte tala om dem som kallar sig för analytiker på andra sidan Atlanten. När deras ekonomiska analyser har nått vägs ände beger de sig närmast desperat till naturvetenskapen: Tänk er en humla! Med sin alldeles för tunga kropp och sina alltför späda vingar borde den inte kunna flyga – lika fullt gör den det. Varje sommar återvänder den och gör det till synes omöjliga möjligt på sin väg mellan förgätmigej och prästkrage. Det är så som de så kallade analytikerna ser på den svenska ekonomin – vi ”upphäver tyngdlagen”. Vi har höga skatter och vår offentliga sektor. Ändå lyfter Sverige mot nya höjder, och vi flyger på ett sätt som får många att idag avundas oss. Men vi vet att detta inte beror på någon ny tyngdlag. Vi vet att våra framgångar inte har kommit av sig själva. Vi vet att det krävdes mycket smärtsamma beslut och stora uppoffringar av många människor för att nå dithän där Sverige nu befinner sig. Vi vet också att vi gjorde det för att rädda välfärdssamhället. Nu vet alla vad jag talar om. Ni var alla med. Ni sade hela tiden – även under de svåra åren när ni blev hårt ansatta, attackerade – att det är vår modell som är den moderna. Ni gav aldrig upp övertygelsen om att välfärden i sig är produktiv, för ni vet att jämlikhet och utveckling inte bara går att förena utan också är varandras förutsättningar. Vi socialdemokrater väljer både och. Vi gör inte som postkommunisterna som bara väljer jämlikheten. Det har aldrig varit socialdemokratins väg, för vi vet att det krävs utveckling för att skapa välfärd som i sin tur skapar växande resurser som kan fördelas rättvist och jämlikt. Vi gör heller inte som högern som bara väljer tillväxt. Det har heller aldrig varit socialdemokratins väg, för vi vet att utvecklingens frukter aldrig kommer att fördelas rättvist i den fromma förhoppningen att välståndet ska sippra ned även till folkflertalet. Det är här, just här, som skiljelinjen går. Politiken kan inte bara handla om att stimulera tillväxten och utvecklingen. Politiken kan inte bara syfta till fördelning och jämlikhet. Se er om i Sverige! Samtidigt som reallönerna ökar för löntagarna får många pensionärer ingen stärkt köpkraft. Samtidigt som IT-företagen växer som svampar ur jorden runt Stureplan går utvecklingen bakåt i många glesa bygder. Samtidigt som vi kan njuta av högkonjunkturens frukter måste vi förbereda oss för lågkonjunkturens ofrånkomlighet. Det är om detta som politiken måste handla. För detta behövs politik – både för utveckling och för jämlikhet, både i goda och i dåliga tider. För detta behövs socialdemokratin! Partivänner! För fyra år sedan när vi förra gången samlades till extra partikongress satte vi upp fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten. Det var ett oerhört viktigt beslut. Under de gångna åren har det även i våra egna led funnits de som har velat överge detta mål som styråra för den ekonomiska politiken. Men som ordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har jag envist vägrat att vika från fyraprocentsmålet. Jag vet nämligen det som ni vet och som socialdemokratin alltid vetat: Den som inte har ett arbete riskerar att hamna vid sidan av, att lämnas efter. Ett samhälle som börjar tillåta att människor ställs vid sidan av börjar brytas sönder. Nu har vi 296 dagar på oss att nå fyraprocentsmålet. Det kan gå men det kräver allas insatser. Därför vill jag att var och en av oss – vilka funktioner vi än har i SSU eller i kvinnoförbundet eller i Metall, Kommunal och olika fackföreningar, liksom statsråd, kommunalråd – ja, vi alla gemensamt ska göra vårt, för att pressa tillbaka den öppna arbetslösheten till fyra procent under det här året. Därefter tar vi sikte mot nästa mål och det lyder som det alltid har lytt i arbetarrörelsen: Målet är full sysselsättning och dit ska vi, partivänner! Arbetslösheten är Europas stora gissel. När vi ser rädsla och vanmakt gripa omkring sig i massarbetslöshetens spår är uppgiften för politiken att pressa tillbaka den, att bryta hopplösheten och att minska klyftorna. Gör vi inte det kommer människors missnöje och oro att exploateras av andra, mörka, krafter. Vi ser det i ett Europa där högerextrema partier vinner sympatier med grov populism. Vi ser dessa krafter utnyttja människors rädsla i mer eller mindre uttalat rasistiska syften. Vi hör dem säga: ”Sök syndabockarna!” Vi hör dem säga som Fremskrittspartiet gör i Norge: ”Räkna ut styckepriset på invandrarna!” Vi hör dem säga som Jörg Haider i Österrike: "Nu finns det 300arbetslösa österrikare och 300invandrare." Men det finns motkrafter. För några veckor sedan inträffade något unikt i Europas historia. En ny regering tillträdde i Österrike. Kristdemokraterna bildade regering tillsammans med ett parti som i sitt program använder etnisk tillhörighet för att definiera behörighet till fosterlandet, ett parti vars ledare har hyllat Hitlers arbetsmarknadspolitik och förringat Förintelsen. Reaktionen lät inte vänta på sig. Samtliga EUs övriga regeringschefer förenade sig i en omedelbar reaktion. Där fanns Tony Blair från Storbritannien, Kostas Simitis från Grekland och Gerhard Schröder från Tyskland. Där fanns också Jacques Chirac från Frankrike, Guy Verhofstadt från Belgien och María Aznár från Spanien – sida vid sida, vänster och höger. Men vad gjorde den svenska högern? Jo, den sprang, som så många gånger förr, raka vägen till konstitutionsutskottet och anmälde regeringen för formfel. Dit sprang de, i stället för att sluta upp och göra gemensam sak med övriga Europa. Varför? Varför beter de sig så? Svaret kom från en piedestal någonstans i cyberrymden, från en moderat som upphöjde det elektroniska veckobrevet till vad han själv skulle kalla skön statsmannakonst. Med otäck cynism skrev han – hör här: ”Än förefaller riksdagshuset vid Ringstrasse stå kvar. Än syns inga tecken på koncentrationsläger i Wiens utkanter. Än har Polen inte invaderats.” Så talar den svenska högern i början av det nya seklet. Så sprider den sarkasmer över dem som är oroliga över demokratins tillstånd i Europa. Så isolerar sig den svenska högern från sina konservativa systerpartier i Europa. Så isolerar sig den svenska högern än en gång från dem som ser farorna med främlingsfientliga partier i regeringsställning. Men aldrig mer! Jag är stolt över att få representera Sverige i ett EU som är mer än paragrafer och fördrag, som är en värdegemenskap grundad på tolerans, människovärde och allas lika rätt. Let me turn to our Austrian comrades who are visiting our congress. I am very pleased to see you among us today as our guests. I look forward to a very active and close relation with Austrian social democracy as you are now forming a strong and vital opposition. You have great tasks ahead. We will be with you. Kongressombud! ”Så länge minsta orättvisa råder, så länge den faktiska friheten inte är förbehållen alla och så länge gränser dras mellan människor – så länge har arbetarrörelsen en självklar uppgift.” Så skrev vi i riktlinjerna på kongressen i Sundsvall 1997 och så skriver vi i Stockholm i år. De riktlinjer som vi antog 1997 gäller fortfarande. Kampen mot arbetslösheten står främst. Vården, skolan och omsorgen ska förbättras. Rättvisan ska öka. Den färdriktningen ändrar vi inte. Men målen måste ständigt inskärpas, kompassnålen justeras och medlen kompletteras. Den svenska humlan flyger i det som nu brukar kallas den nya ekonomin. Den flyger i en ny miljö där kastvindarna är snabba och opålitliga. En vindpust kan snabbt utvecklas till en orkan. Vi lever i en tid där snabbheten ständigt ökar med den nya tekniken. Nationella gränser får allt mindre betydelse – för människor, för företag och för kapital. Ett styrelsebeslut i USA får direkt betydelse för de anställda på Volvo i Torslanda. Människors flykt undan vattnet, upp i Moçambiques trädtoppar berör – och rör – även oss, många hundratals mil från skyfallens centrum. Valet av ny bil kommer att påverka avrinningen från polernas ismassor i många år. Tekniken, kapitalet, hoten mot människans överlevnad – de känner inte några nationsgränser. Men politiken slutar fortfarande vid nationsgränserna. På denna kongress ska vi göra viktiga vägval inför framtiden. Men ett beslut på en partikongress räcker inte längre. Allt oftare, i allt fler frågor, måste vi göra gemensam sak med partivänner i andra länder. Vad spelar det för roll om vi beslutar om världens mest ambitiösa miljöpolitik för Sverige – om koldioxidutsläppen samtidigt ökar i andra länder, om oljeutsläpp från båtar flaggade i annat land driver in mot våra kuster? Vad spelar det för roll om vi fattar beslut om reformer som ger barnfamiljerna och de sämst ställda pensionärerna bättre villkor – om nästa finansiella kris tvingar oss att riva upp dem? Vad spelar det för roll att vi beslutar att satsa på god infrastruktur i hela landet – om andra länder lockar företagen med löften om att slippa skatter, anställningstrygghet och fack som ställer krav på arbetsmiljön? Det är klart att det spelar roll vad Sverige gör, hur ambitiösa vi är. Men det räcker inte. När vardagens villkor globaliseras blir politikens vardag gränslös. Behovet av gemensamt beslutsfattande – av demokrati och politik – har aldrig varit större än nu. Ändå ifrågasätts demokratin av dem som bäst behöver den, av dem som upplever en sådan maktlöshet att de inte ser någon mening med att delta i det gemensamma beslutsfattandet. Det är en förödande utveckling, men den är inte förvånande. Det är inte konstigt att politiken ifrågasätts när den inte förmår att hantera människors vardagsbekymmer, när massarbetslösheten breder ut sig, när klyftor ökar och vanmakten växer. Det är inte konstigt när människor ser att den nationella politiken inte räcker till för att bryta utvecklingen. Jag sade det i Sundsvall och jag säger det nu: Det europeiska samarbetets ursprungliga syfte var att stärka de nationella demokratiernas kraft och förmåga – inte att försvaga dem. Men när de nationella demokratierna inte förmår att påverka globala problem som når ända in till köksborden i Lesjöfors, Gällivare och norra Botkyrka, då krävs något annat. Då krävs att besluten fattas på den nivå där de ger resultat. Det är detta som socialdemokrater över hela Europa har förstått. Det är detta som den europeiska fackföreningsrörelsen har insett. Och den insikten stärker vårt inflytande bland Europas invånare, vilket i och för sig inte är särskilt förvånande. Vem vill anförtro postkommunisterna att vara en demokratisk motvikt till det internationella kapitalet, de som kallar sig kommunister och säger nej till EU över huvud taget? Vem vill låta den europeiska högern utforma en politik som kan möta de globala utmaningarna, de som vill minimera politikens verkningskrets och överlämna så mycket som möjligt till de fria marknadskrafterna? Det är socialdemokratin som idag står för den politiska kraften på den europeiska arenan. Det är socialdemokratin som formulerar visionerna i Europa. Det är socialdemokratin som överst på dagordningen har satt kampen mot arbetslösheten. Nästa helg möts EUs regeringschefer i Lissabon, 11 av 15 kommer att vara socialdemokrater. De frågor som ska diskuteras är desamma som vi ska diskutera här: det livslånga lärandet, ny teknik, en aktiv arbetsmarknadspolitik – och framför allt hoppas jag, och jag har god anledning att tro, att jag kan komma hem med ett tydligt budskap till svenska folket: Vi har slagit fast ett nytt mål för EU. Det är ett mål som vi svenska socialdemokrater känner igen, men som tidigare aldrig har varit upphöjt till mål för hela unionen. Det är ett mål som lyder ”full sysselsättning”. Det var detta vi skulle använda EU till. Vi gick ju med för att vi ville ha en gemensam europeisk arena för att driva krav som låg i linje med socialdemokratiska värderingar. När vi gick in i EU såg det annorlunda ut. Det var konservativa regeringar som fortfarande rådde i efterdyningarna av den nyliberala vågen. Det var inte många som trodde att vi skulle få genombrott för en sysselsättningspolitik. Hur hånades inte Ingvar Carlsson av den svenska högern när han drev kravet på en sysselsättningsunion? Men vi kom igenom i den frågan. Vi fick ett Amster- damfördrag som satte sysselsättningen i centrum, och nu i Lissabon kommer en socialdemokratisk premiärminister i Portugal att kunna klubba ett beslut om full sysselsättning – en man som dessutom är ordförande i vår egen international. Så har socialdemokratin flyttat fram positionerna i Europa, och vi har varit med. Vi ska också vara med och driva på i fortsättningen. Känn stolthet däröver! Socialdemokratin har alltid velat förändring. Inte förändring för förändringens egen skull, utan därför att i förändringen ligger möjligheten att göra idéerna till verklighet. Vi har aldrig tvekat eller känt rädsla inför stora förändringar. Men idag går förändringen fortare än någonsin. Jag förstår dem som tycker att det går för fort. Jag förstår också dem som är kritiska, som tycker att EU inte ska bry sig om än det ena, än det andra. Jag förstår er som är oroade över den europeiska centralbankens demokratiska legitimitet. Jag inte bara förstår er, jag kan i stora stycken hålla med er. Men min slutsats inför ofullkomligheter och felaktigheter i EU-samarbetet är mycket enkel: Delta. Påverka. Argumentera. Bygg allianser. Jag vet att det inte är lätt. Jag målar inte i rosenrött och idylliserar. Tvärtom, jag är en mycket handfast politisk realist. Men jag vägrar att en gång till ta risken att folkvalda kvinnor och män i kommuner, landsting och riksdagen ska hamna i ett läge där ett anonymt kapital får diktera villkoren för de gamlas pensioner, för de sjukas ersättningsnivåer och för barngruppernas storlek på dagis. Jag är glad över att vi har varit varsamma och tagit oss tid att diskutera frågan om EMU, att vi inte föll till föga för dem som krävde att vi skulle göra våld på vår interna demokratiska process. Ni minns dem säkert, de där som sitter på sina höga stolar på ledarredaktionerna och tycker om än det ena, än det andra u.p.a. – utan personligt ansvar. Eller ta de där kvarvarande folkpartisterna som påstår att vi bara har velat hålla ihop det socialdemokratiska partiet. Det kan ju de säga. Att hålla ihop folkpartiet är väl som att hålla ihop ett av våra partidistrikt – vilket i och för sig kan vara svårt nog! I grund och botten är detta naturligtvis något allvarligt som förtjänar en seriös diskussion, för det handlar om demokrati och om att hålla samman vårt land, vårt Välfärdssverige. Över 20informationsmaterial om EMU har beställts i partiet. Alla – till och med de som inte är medlemmar – har haft möjlighet att skicka in sina synpunkter till partistyrelsen. Ni kan läsa dem i den bok som tryckts upp och skickats till er. Bildningsförbunden har anordnat kurser, cirklar och samtal om valutaunionen. Vi har tagit oss tid att diskutera och samtala. Jag är glad för det, och jag är glad för att vi nu står inför ett stort beslut. Och det är inte första gången så sker på en socialdemokratisk partikongress:

§ På partikongressen 1917 stod vägvalet mellan en reformistisk och en kommu nistisk väg. Kongressen valde väg och socialdemokratin som en demokratisk, reformistisk rörelse befästes. § På partikongressen 1932 avvisades kravet på att förstatligande skulle genomsyra partiets politik och agitation. Kongressen voterade, och med röstsiffrorna 157 mot 149 bekräftade socialdemokratin Per-Albins folkhemspolitik. § På partikongressen 1956 valde socialdemokratin att forma ”Framstegens politik” – en politik för att utnyttja den tekniska och vetenskapliga utvecklingen i framåtskridandets tjänst. Utbildningspolitiken lades fast. § På partikongressen 1972 lyftes två stora nya reformområden för socialdemo kratin fram: arbetslivets reformering och jämställdheten. Kongressen tog nya språng i idéutvecklingen som är nog så aktuella idag. § På den extra partikongressen 1994 samlades socialdemokratin i övertygelsen om att svensk socialdemokrati, med dess historiska internationella roll, måste delta i det europeiska samarbetet genom att bli medlem i EU.

Partivänner! Nu skriver vi år 2000. Nu står vi inför ett nytt vägval. Jag har själv tvekat. Jag har vägt för- och nackdelar mot varandra. Jag har många gånger tyckt att nackdelarna är fler än fördelarna. Men när jag nu väger samman flera års samtal med partivänner, fackliga företrädare och tusentals människor runt om i Sverige, när jag summerar diskussioner jag har haft med kollegor och vänner i de andra europeiska länderna, när jag väger riskerna med ett utanförskap mot riskerna med att vara medlemmar i valutaunionen – då är jag övertygad om att vi bör gå med. Inte därför att jag älskar centralbanken, inte för att Bosse Ringholm ska få sitta med på mötena i Eurorådet, inte därför att EMU till alla delar är perfekt. Nej, mitt ställningstagande bygger på något betydligt större än så. Jag har blivit övertygad om att EMU är det bästa skyddet och den största demokratiska motvikten som Sverige idag kan få tillgång till mot växande globala marknadskrafter. Och den balansen är nödvändig för att vi ska ha utrymme för att kunna föra en aktiv ekonomisk politik när kraven på en sådan politik är som allra störst – när det går sämre för landet. Jag ser fram emot den diskussion som vi ska ha. Jag ser fram emot sakliga och kunniga inlägg. Jag ser fram emot att på den grunden gå till beslut och avgöra en viktig fråga. Det är en historisk kväll vi har framför oss. Strålkastarljuset är riktat mot er, 350 ombud från hela landet. I stor ödmjukhet, men med stor stolthet, kan jag stillsamt konstatera att en socialdemokratisk partikongress på nytt står i centrum för den svenska samhällsutvecklingen. Välkomna! Till sist. Det sägs ibland att Sverige är för litet, att vår röst är för svag för de stora internationella arenorna. Det är fel. Jag vet det därför att jag har stått i Lubesza i sydöstra Polen och sett förödelsen efter översvämningarna, mött dem som blivit hemlösa – och jag har åkt tillbaka och träffat familjer som fått nya hus tack vare svenska hjälpinsatser. Jag vet det därför att jag har lyssnat till överlevande som mer än andra förstår hur viktigt projektet Levande Historia är, och som efter den internationella konferensen om Förintelsen kunde säga att de först då kände att deras döda anhöriga fick en begravning. Jag vet att det därför att jag har hört Ricardo Lagos berätta om sin första valrörelse, och om hur han tog sig runt på turné i det jättelika landet Chile tack vare en buss som skänkts från svenska LO. Jag är socialdemokrat. Jag är det av många skäl, men främst därför att vi är internationalister. Jag är det, som Olof Palme sade, ”med stolthet och med glädje”. Jag är det med stolthet och med glädje därför att vår rörelse är en del av en världsrörelse. Svensk socialdemokrati har genom åren spelat en roll långt utöver vad man kan förvänta sig av arbetarrörelsen i ett litet land i norra Europa. Vi har spelat roll därför att vi inte tvekat att ta ställning. Vi har spelat roll därför att vi har arbetat praktiskt och konkret, och varit där vår solidaritet och våra insatser har behövts. Vi kämpade mot diktatur och förtryck i Spanien. Vi hjälpte politiska flyktingar från Grekland att bygga demokrati efter juntan. Vi stod med bössorna och insamlingslistorna utanför Konsum och biblioteket när bomberna föll över Hanoi. Vi fanns i Sydafrika under alla de år som Nelson Mandela satt fängslad på Robben Island. Vi fanns i Chile och vi är där idag med hela vårt hjärta. Vi finns i vattenmassornas Moçambique, i återuppbyggnadens Kosovo och i kampen för demokratin i Vitryssland. Vi har alla spelat en roll. På protestmötena, i demonstrationerna, med sångerna och slagorden. ”Alla folks frihet – hela Världens fred”. Så har vi ropat och så har vi menat. Sådan är socialdemokratin. Sådan har socialdemokratin alltid varit. Sådan ska socialdemokratin förbli. Detta är socialdemokrati, och däröver är jag glad och stolt. Kongressdeltagare! Härmed förklarar jag 2000-talets första socialdemokratiska partikongress för öppnad. Dagordningens punkt 2 Beslut om kongressens offentlighet

Föredragning och förslag Göran Persson, partistyrelsens föredragande: Partistyrelsen föreslår att kongressens förhandlingar i princip ska vara offentliga. Om vi i någon fråga vill ha en sluten kongress, kan det beslutas i särskild ordning.

Beslut Kongressen beslöt: att kongressen skulle vara offentlig.

Dagordningens punkt 3 Fastställande av ombudsförteckning

Dagordningens punkt 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport

Föredragning Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommittén: Som vanligt är det revisorerna som utgör kommittén, och vi har vid två tillfällen granskat de fullmakter som har kommit in från distrikten. Vi lämnar följande rapport: "Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inom distrikten valts 350 ombud, och samtliga fullmakter har godkänts.

Stockholm den 14 februari och den 7 mars 2000 Anita Modin, Håkan Bystedt, Inga Hagström”

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla fullmaktsgranskningskommitténs rapport.

Dagordningens punkt 3.2 Upprop

Föredragning Håkan Bystedt, fullmaktskommittén: Vi använder oss av kongressboken, med de justeringar som har skett sedan den trycktes. Jag vill påpeka att min revisorskollega Inga Hagström inte ser ut som Inger Lundberg, vilket hon gör på sidan 45. Å andra sidan ser Inger Lundberg inte heller ut som Anders Sundström, som på sidan 43. Vi har tre förändringar bland ombuden: Från Västerbotten ersätts Mona Bergqvist av Olof Nyström. Från Stockholm ersätts Lena Nyberg av Lars Rådh. Från Norra Älvsborg ersätts Kurt Podgorski av Anette Molarin.

Beslut Kongressen beslöt: att godkänna förändringarna och därmed fastställa uppropet.

Följande deltagare bevistade kongressen:

OMBUD

Blekinge partidistrikt Kerstin Andersson, Kenneth Hake, Ewa Hansson, Mats Johansson, Ola Johansson, Ingrid Karlsson, Nils-Olov Olofsson, Christer Skoog, Suzanne Svensson och Birger Vernersson. Bohusläns partidistrikt Solveig Aronsson, Evalisa Birath-Lindvall, Per-Arne Brink, Mattias Jonsson, Bengt Odlöw, Louise Persson, Morgan Simonsson, Cecilia Svenning och Britt Wall.

Dalarnas partidistrikt Laila Borger, Gösta Frost, Ingemar Hellström, Eva Kungsmark, Ulla-Britt Mikaelsson, Gunilla Nygren, Ingalill Persson, Kenneth Persson, Kurt Podgorski, Bengt Ola Ryttar och Kristina Svensson.

Gotlands partidistrikt Christer Engelhardt, Hans-Erik Svensson, Åke Svensson och Lilian Virgin.

Gävleborgs partidistrikt Åke Bengtsson, Marie-Louise Dangardt, Åke Hammarstedt, Leif Hansen, Stefan Hedin, Ann-Margret Knapp, Pia Lundström, Yngve Nilsson, Olle Nilsson-Sträng, Klas Palmér, Yoomi Renström, Mikael Rusthoi, Anna Schönning, Birgitta Tapper, Rolf Wiberg och Anette Wiktorsson.

Göteborgs partidistrikt Kerstin Alnebratt, Margareta Bruhn, Gunilla Carlsson, Marianne Fagberg, Ulla Y Gustafsson, Anna Johansson, Ulf Johansson, Johan Kanmert, Rolf Lindén och Anders Prytz.

Hallands partidistrikt Bill Andersson, Eva Ankar Jägervall, Kaj Berntsson, Tenny Davidsson, Göran Edberg, Jan-Olof Johansson, Jana Nilsson, Marianne Nilsson och Ronny Robertsson.

Jämtlands partidistrikt Tord Andnor, Rune Berglund, Mi Bringsaas, Elsa Danielsson, Stefan Esbjörnsson, Catriné Flodin, Erik Magnusson, Jim Salomonsson och Sven-Erik Sveed.

Jönköpings läns partidistrikt Noah Anagbonu, Inga-Lill Andersson Hjelm, Britt-Marie Glad, Berit Gustavsson, Peter Holkko, Conny Holm, Catarina Kronqvist, Bo Kärreskog, Margareta Lindgren, Peter Persson, Christer Svensson och Karin Widerberg.

Kalmar läns partidistrikt Göran Carlsson, Marianne Dahlberg, Solweeig Ekh, Birgitta Elfström, Ove Engkvist, Zita Hörlind, Ingegerd Karlsson, Magnus Karlsson, Ewa Klase, Laila Naraghi, Marianne Nilsson, Torgny Nilsson, Kenneth Slättman och Mattias Wärnsberg.

Kronobergs partidistrikt Marianne Andersson, Gert-Ove Ekeroth, Per Elgestam, Monica Haider, Janevert Johansson, Roland Johansson, Karin Kongstad, Marie Liljedahl, Ragnar Lindberg och Charlotta Svanberg.

Norra Älvsborgs partidistrikt Aina Andersson, Gert-Inge Andersson, Inga-Lill Andersson, Madeleine Dahlgren, Kate Giaever, Tore Hult, Rune Johansson, Peter Jonsson, S-Anders Larsson, Zaid Långström, Anna Lena Mellquist, Anette Molarin och Lise-Lott Sjöholm.

Norrbottens partidistrikt Birgitta Ahlqvist, Anders Berg, Stig Carlsson, Harald Ericsson, Birgitta Gidblom, Anders Granström, Ulf Kero, Per Lavander, Torbjörn Lidberg, Christian Lindgren, Fredrik Lundh, Tommy Renlund, Björn Rosengren, Folke Spegel, Per-Gustav Törnqvist, Bengt Westman, Karin Åström, Maria Öberg, Kent Ögren och Ulla Ölvebro. Skaraborgs partidistrikt Hans Aronsson, Marita Bengtsson, Christina Bergdahl, Mia Bloom, Åke Fransson, Kjell Hedvall, Åke Jönsson, Kent Strömberg och Linnéa Wall.

Skånes partidistrikt Christer Adelsbo, Anna Lena Andersson, Annika Andersson, Helena Andersson, Ingela Andersson, Luciano Astudillo, Christine Axelsson, Bengt Bergh, Ann Böndergaard, Roland Cronberg, Rolf Delcomyn, Kerstin Engle, Agneta Eriksson, Majvi Härling, Kent Härstedt, Bengt Ingvarsson, Karl-Erik Innala, Tommy Johansson, Gunnar Jönsson, Susanne Jönsson, Annelie Karlsson, Kjell-Arne Landgren, Cecilia Lind, Sven Lindkvist, Lynn Ljungberg, Kent Mårtensson, Birgitta Nilsson, Gun Nilsson, Veronica Nilsson, Mona Ohlin, Roland Palmqvist, Rebecka Phersson, Lennart Prytz, Eva Sjöstedt, Stefan Svalö, Jan Svärd och Roy Wernberg.

Stockholms läns partidistrikt Inger Andersson, Katarina Berggren, Elisabeth Björk, Ingela Carlsson, Annica Dahl, Christina Enocson- Mårtensson, Gun Eriksson, Christer Erlandsson, Lotta Fogde, José Blanco Garcia, Nadia Banno Gomez, Roland Grip, Staffan Holmberg, Ann-Marie Högberg, Jan Johansson, Helene Knutsson, Anders Lago, Ann Charlotte Persson, Paula Sjöstrand, Hans Strandin, Meeri Sundberg, Christina Tallberg och Flora Villalobos Castillo.

Stockholms partidistrikt Annika Billström, Maria Bosdotter, Elisabeth Brandt, Per-Olof Edin, Göran Greider, Ylva Johansson, Ingemar Josefsson, Dag Larsson, Sven-Åke Nygårds, Lars Rådh, Carl Tham, Maj Britt Theorin, Karin Wanngård, Olivia Wigzell och Anders Ygeman.

Sörmlands partidistrikt Laila Bjurling, Inger Carlsson, Hans Ekström, Monica Johansson, Ove Johansson, Leif Lindström, Roland Ohlsson, Fredrik Olovsson, Elin Pettersson, Kenneth Rosén, Ola Sjöberg, Greger Tidlund, Annika Wågenberg och Stefan Zunko.

Uppsala läns partidistrikt Anita Berger, Anneli Djurklou, Bengt-Olov Eriksson, Peter Gustafsson, Solveig Kalliomäki, Björn Karlsson, Hilde Klasson och Bo Wedin.

Värmlands partidistrikt Marianne Andersson, Ulric Andersson, Bo Augustsson, Mikael Dahlqvist, Ann-Marie Eriksson, Sten Fransson, Monica Gundahl, Håkan Holm, Ingvar Johansson, Philip Johnsson, Angelica Krantz, Hans Magnusson, Eva Mikaelsson-Grützelius, Arne Persson, Anders Thörne och Lars-Olov Åsberg.

Västerbottens partidistrikt Kenneth Andersson, Ulla Andersson, Ibrahim Baylan, Bert-Ove Bäckman, Staffan Connysson, Göran Dahl, Elmer Helletun, Ulf Jakobsson, Lars Lilja, Eva Lindberg, Gunilla Lundgren, Annelie Nordström-Eriksson, Olof Nyström, Lena Sandlin Hedman, Sören Wibe, Daniel Ådin och Gunilla Åström.

Västernorrlands partidistrikt Ulrika Appelberg, Sten Berglund, Sten-ove Danielsson, Eliasson Mari, Benny Eriksson, Gunvor Eriksson, Jan Johansson, Elisabet Lassen, Leif Lindholm, Camilla Lundberg, Gunborg Lundkvist, Anders Mikaelsson, Joao Pinheiro, Catrine Rehnström, Eva Sonidsson och Olle Åkerlund.

Västmanlands partidistrikt Denise Bergström, Anders Lindblom, Elisabeth Löf, Berit Oscarsson, Susanne Qvarnström, Kent Ryberg, Per Strengbom, Anders Teljebäck, Anders Tollin och Eleonor Wikman.

Älvsborgs Södra partidistrikt Ann-Christin Ahlberg, Gunnar Andersson, Jan-Åke Andersson, Phia Andersson, Bror-Eric Johansson, Ulf Olsson och Kirsti Steen.

Örebro läns partidistrikt Lennart Axelsson, Arnold Bengtsson, Håkan Bergman, Kerstin Bergström, Lars Bjurström, Per Eriksson, Matilda Ernkrans, Leif Gren, Katarina Hansson, Ewa-Leena Johansson, Eva Marcusdotter och Mats Sjöström.

Östergötlands partidistrikt Stig Andersson, Jakob Björneke, Gun Bredstedt, Lena Burlin, Britt-Louise Elmér-Storm, Ann-Marie Flink, Göran Färm, Gunnel Gennebäck, Jan-Erik Johansson, Viola Johansson, Magnus Juurikivi, Susanne Järnefjord, Peter Kennerfalk, Britt Olausson, Jörgen Oskarsson, Karin Salomonsson, Lena Savoca och Roland Svensson.

Riksdagsgruppens representanter Barbro Andersson-Öhrn, Christina Axelsson, Jan Bergqvist, Sinnika Bohlin, Susanne Eberstein, Tomas Eneroth, Viola Furubjelke, Marie Granlund, Sven Hulterström, Yilmaz Kerimo, Sören Lekberg, Göran Magnusson, Ronny Olander och Kristina Zakrisson.

Europaparlamentets s-grupp Hedkvist-Petersen, Eva

INTERNATIONELLA GÄSTER

Socialistinternationalen, medlemspartier Danmark, Socialdemokraterna: Lene Jensen och Erik Boel. Estland, Möödukad: Lembit Luts. Finland, Socialdemokraterna: Tero Shemeikka, Paula Parmanne och Peter Boldt. Frankrike, Socialistpartiet: Maurice Braud. Grekland, PASOK: George Katiforis. Kroatien, Socialdemokraterna: Zdenko Franic. Lettland, Socialdemokraterna: Juris Bojars och Wilma Teness. Litauen, Socialdemokraterna: Vidmantas Verbickas. Norge, Arbeiderpartiet: Solveig Torsvik och Tonje Westby. Polen, Democratic Left Alliance: Vlodzimierz Cimoszewicz. Rumänien, Socialdemokraterna: Teodora Parvu. Slovakien, Party of the Democratic Left: Lubomir Andrassy. Storbritannien, Labourpartiet: Nick Sigler, John Grogan och Phil Hope. Tjeckiska Republiken, Socialdemokraterna: Petr Lachnit. Turkiet, Republican People’s Party: Haluk Özdalga. Tyskland, Socialdemokraterna: Christian Krönig och Franz Thönnes. Ungern, Socialistpartiet: Vilmos Szabó och Eva Ádám.

Konsultativa partier Albanien, Socialistpartiet: Fatos Nano och Arta Dade.

Observatörspartier Bulgarien, European Left: Alexander Tomov. Vitryssland, Socialdemokraterna: Arestovich Alexandre och Nina Stuzhinskaja.

Övriga/associerade organisationer Europeiska Socialdemokraters Parti: Nick Crook . Socialistgruppen i Europaparlamentet: Pervenche Bérès, Hannes Swoboda, Arlene McCarhy och Valborg Lindén. Socialistiska lärarinternationalen: Östen Lövgren.

Övriga gäster SAMAK: Tom Saxén. European Forum for Democracy and Solidarity: Conny Fredriksson. Åland, Socialdemokraterna: Inger Mattsson.

SVENSKA GÄSTER

ABF: Bosse Bergnéhr och Elsie Bäcklund. A-lotterierna: Anders Jansson och Lars Mellgren. Bilda Förlag: Hans Håkansson och Carin Walldin. Bommersvik: Annelie Karlsson och Maria Söderström. Broderskapsrörelsen: Jenny Alge och Bo Wirmark. Centrala fackliga utskottet: Lars Bergman, Lars Jacobsson, Stig-Evert Johansson, Birgitta Kihlberg, Pauli Kristiansson, Clas Linder, Åke Ljunggren, Pentti Niemi, Eva Nilsson, Lars-Göran Nilsson, Tomas Rudin, Peter Sjöstrand, Mikael Sterbäck, Niclas Svensson, Hans Tilly, Ronny Wenngren och Jan Österlind. Elektrikerförbundet: Jan Johansson Folksam: Tore Andersson och Christer Lindström. FöreningsSparbanken: Kjell Andersson och Anders Gustafzon. Grafiska Fackförbundet: Malte Eriksson. Handelsanställdas Förbund: Ninel Jansson. Hotell- och Restauranganställdas Förbund: John Herrström. HSB: Åke Johansson och Gun-Britt Mårtensson. Hyresgästernas Riksförbund: Elisabeth Lönngren. Industrifacket: Leif Ohlsson. Kommunalarbetareförbundet: Lars-Åke Almquist och Ylva Thörn. Kommunförbundet: Annika Lindh. Landstingsförbundet: Agneta Kyller. Lantarbetareförbundet: Leif Håkansson. Livsmedelsarbetareförbundet: Åke Södergren. LO: Claes-Göran Enman, Hans Karlsson, Erland Olauson och IngaLill L Westh. LO-facken i Blekinge: Sterne Johannesson och Christer Sandström. LO-facken i Dalarna: Sten-Åke Mörk. LO-facken i Gävleborg: Maritha Lulti och Patrik Roselin. LO-facken i Jönköpings län: Marcus Eskdahl. LO-facken i Kalmar län: Jussi Gröhn. LO-facken i Kronoberg: Sara-Lena Karlsson. LO-facken i Mellersta Norrland: Ove Eriksson. LO-facken i Norrbotten: Mauritz Eliasson. LO-facken i Skåne: Anders Magnhagen. LO-facken i Sörmland: Kristina Lantz. LO-facken i Uppsala län: Lennart Sjöberg. LO-facken i Värmland: Björn Samuelsson. LO-facken i Västerbotten: Maria Östberg. LO-facken i Västmanland: Per-Inge Ahlbäck . LO-facken i Västsverige: Hasse Andersson, Krister Andersson och Bernt Sabel. LO-facken i Örebro län: Suzanne Michaelsson. LO-facken i Östergötland: Kjell Gustafsson och Kent Karlsson. LO-facken på Gotland: Tommy Gardell. Musikerförbundet: Roland Almlén. Målareförbundet: Kjell Johansson. Olof Palmes Internationella Center: Carin Jämtin och Ann-Margret Näslund. Olof Palmes Minnesfond: Gunilla Banks. Pappersindustriarbetareförbundet: Sune Ekbåge. PRO: Lage Andréasson och Nils Gustavsson. RFSL: Christine Gilljam och Anders Selin. Riksbyggen: Ulf Karlsson och Jan Nygren. Riksorg. Folkets Hus och Parker: John Brattmyhr och Gunno Sandahl. Rädda Barnen: Ola Andersson och Suzanne Askelöf. SACO: Anders Lönnberg och Anders Milton. SAP-F: Marianne Selberg och Lena Österlund. SEKO: Sven-Olof Arbestål. SIOS: Miodrag Smiljanic och Osman Özkanat. Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström. S-kvinnor: Camila Buzaglo och Christin Nilsson. Socialdemokratiska Studentförbundet: Mårten Levin och Caroline Nyberg . SSU: Lena Hallengren och Andreas Karlsson. Svenska Naturskyddsföreningen: Svante Axelsson och Göran Enander. TCO: Roger Mörtvik och Bengt Nörby. Transportarbetareförbundet: Hans Wahlström. Unga Örnar: Monica Green och Lotta Håkansson Harju. Verdandi: Inge Fäldt och Ann-Marie Wulfstrand.

Sten Andersson, Anders Aspling, Björn Aspling, Ingemund Bengtson, Carl Bladh, Lennart Bodström, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Nils Gösta Damberg, Berndt Ekholm, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Eric Holmqvist, Gunnar A Karlsson, Leif Linde, Maj-Lis Lööw, Stig Malm, Lisbet Palme, Thage G Petersson, Kenth Pettersson, Åke Pettersson, Gertrud Sigurdsen, Anna-Greta Skantz, Bosse Sundling, Evert Svensson, K-P Thorwaldsson, Bo Toresson, Björn Wall och Erik Åsbrink . PARTISTYRELSEN

Verkställande utskottet – ordinarie Göran Persson, Ingela Thalén, Mona Sahlin, Anna Lindh, Lena Hjelm-Wallén, Bertil Jonsson och Anders Sundström.

Verkställande utskottet – suppleanter Elvy Söderström, Erik Åsbrink, Göran Johnsson, Göran Johansson, Maj-Inger Klingvall och Lars Isaksson.

Partistyrelsen – ordinarie ledamöter Jörgen Andersson, Lorentz Andersson, Berit Andnor, Ove Bengtsberg, Åke Gustavsson, Gunnar Hofring, Mats Hulth, Berit Högman, Nina Jarlbäck, Märta Johansson, Ingvar Johnsson, Roger Kaliff, Arne Kjörnsberg, Inger Lundberg, Lars-Erik Lövdén, Ulrica Messing, Lena Micko, Kjell Nordström, Lena Nyberg, Barbro Palmerlund, Bo Pettersson, Christer Wahlbäck, Tommy Waidelich, Margot Wikström och Monica Öhman.

Partistyrelsen – suppleanter Anita Johansson, Jan Lundgren, Sven-Erik Österberg, Anneli Hulthén, Ola Rask, Uno Aldegren, Nalin Pekgul, Jan Björkman, Bengt Silfverstrand, Hans Stenberg, Cinnika Beiming, Frank Andersson, Heléne Svensson, Göran Borg och Lena Ludvigsson-Olafsen.

Revisorer Håkan Bystedt, Anita Modin och Inga Hagström.

Revisorer – suppleanter Per Olof Håkansson.

Adjungerade till partistyrelsen Inger Segelström, Anna Berger Kettner, Mikael Damberg, Jaan Kolk, Christer Pettersson, Inger Mäler, Pär Nuder, Tommy Ohlström, Sven Hulterström, Torgny Larsson, Bosse Ringholm, Ilmar Reepalu, Urban Ahlin, Agneta Gille, Lars Stjernkvist och Thomas Östros.

Programkommissionen Anna Karlsson, Björn von Sydow, Charlotte Svensson, Niklas Nordström, Anne-Marie Lindgren, Magnus Wennerhag, Wanja Lundby-Wedin, Enn Kokk.

Partidistriktens ordförande (som ej är ledamöter i partistyrelsen) Bohuslän: Lennart Nilsson. Gävleborg: Kent Högström. Halland: Björn Ahlkvist. Norra Älvsborg: Britt Bohlin. Värmland: Lisbeth Staaf-Igelström. Västerbotten: Carin Lundberg.

FUNKTIONÄRER

Berith Andersson, Lars Bengtsson, Anna Forsberg, Stefan Gullberg, Rune Holmström, Eva Larsson, Peter Legendi, Mats Lindström, Gun Lundmark, Christa Löwl, Inger Mäler, Ola Nilsson, Niklas Rengen, Oscar Stenström, Stefan Svensson, Kjell Westerlund och Per Wikholm.

OMBUDSMÄN I PARTIDISTRIKT OCH ARBETAREKOMMUNER

Blekinge partidistrikt: Kalle Sandström. Karlskrona arbetarekommun: Patrik Hansson. Bohusläns partidistrikt: Dan Nyberg. Dalarnas partidistrikt: Jan Bohman. Gävleborgs partidistrikt: Voitto Visuri. Gävle arbetarekommun: Helene Åkerlind. Sandvikens arbetarekommun: Håkan Stadin. Göteborgs partidistrikt: Per Svensson, Cecilia Dahlman-Eek, Britt Jaconelli. Göteborg – Centrala/Väster arbetarekommun: Clas Wennberg. Göteborg – Hisingen/Nordost arbetarekommun: Håkan Linnarsson. Hallands partidistrikt: Lise-Lotte Olsson och Hans-Göran Svärd. Halmstads arbetarekommun: Björn Lind. Kungsbacka arbetarekommun: Ingemar Lundin. Jämtlands partidistrikt: Ann-Marie Johansson. Jönköpings läns partidistrikt: Bo Holst. Jönköpings arbetarekommun: Stefan Pettersson. Kalmar läns partidistrikt: Anders Henriksson. Kalmar arbetarekommun: Mona Jeansson. Kronobergs partidistrikt: Anna Fransson. Norra Älvsborgs partidistrikt: Lena Nilsson. Trollhättans arbetarekommun: Carina Lorentzon. Norrbottens partidistrikt: Leif Pettersson. Bodens arbetarekommun: Björn Isaksson. Luleå arbetarekommun: Kristina Niva. Piteå arbetarekommun: Roger Lundström. Skaraborgs partidistrikt: Marianne Wirén. Skånes partidistrikt: Martina Engberg, Lena Larsson, Bernt Nilsson, Tommy Nilsson och Mats Persson. Helsingborgs arbetarekommun: Per-Arne Håkansson. Hässleholms arbetarekommun: Lena Wallentheim. Kristianstads arbetarekommun: Lars Olin. Malmö arbetarekommun: Sylvia Björk och Björn Gudmundsson. Sthlms läns partidistr.: Lars Dahlberg, Anders Bergerus, Kenneth G Forslund. Botkyrka arbetarekommun: Jens Sjöström. Norrtälje arbetarekommun: Anne Schwieler. Sollentuna/Täby arbetarekommun: Lotta Lind-Carlsson. Södertälje arbetarekommun: Boel Buller. Sthlms partidistrikt: Dag Larsson, Kenneth Strömberg, Tina Wedin och Robert Palmetzhofer. Sörmlands partidistrikt: Åke Gustavsson. Eskilstuna arbetarekommun: Benny Karlsson. Katrineholms arbetarekommun: Roger Ljunggren. Nyköpings arbetarekommun: Bo Fagerberg. Uppsala läns partidistrikt: Marlene Svensson. Värmlands partidistrikt: Tomas Riste. Karlstads arbetarekommun: Anita Svensson Nilsson. Västerbottens partidistrikt: Carina Eriksson. Umeå arbetarekommun: Christer Lindvall. Västernorrlands partidistrikt: Ingemar Nilsson. Sundsvalls arbetarekommun: Kenneth Westin. Västmanlands partidistrikt: Lars Eriksson. Borås arbetarekommun: Tord Rantakyrö. Örebro läns partidistrikt: Peter Öhman. Örebro arbetarekommun: Peter Källman. Östergötlands partidistrikt: Nicklas Källebring och Kerstin Widén. Linköpings arbetarekommun: Kenneth Rapp. Norrköpings arbetarekommun: Irma Görtz. EU-REGIONOMBUDSMÄN

Norra skogslänen: Inga-Britt Bergmark Stockholms län: Sanna Hjelm Mittsverige: Claes Särevall Västsverige: Håkan Lundberg Syd: Mats Persson Dagordningens punkt 4 Kongressens arbetsformer

Dagordningens punkt 4.1 Fastställande av dagordning

Föredragning Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande: Innan jag yrkar bifall till förslaget till arbetsordning med en liten justering vill jag bara säga ett par ord om bakgrunden till att dag- och arbetsordningen ser ut som de gör. Ordföranden var inne på att tempot i beslutsfattandet och förändringstakten har ökat, som vi alla känner igen. Det ställer också krav på vårt partis arbetsformer. Därför har vi sedan förra kongressen ett förtroenderåd, ett organ mellan partistyrelse och kongress, som kan samlas för att behandla olika frågor. Det är också orsaken till att vi nu kallar till vår andra extrakongress på relativt kort tid. Det är ett sätt att fatta de beslut som krävs utan att behöva pruta på de demokratiska krav vi ställer, att se till att medlemmar genom er har chansen att verkligen påverka politiken. När partistyrelsen ursprungligen kallade till den här extra kongressen, var det två frågor där man såg ett behov av att se över politiken i förhållande till förra kongressen: dels EMU-frågan, dels förutsättningarna för ekologiskt hållbar tillväxt. På båda områdena hade det skett stora förändringar. Det inleddes rådslag, och som ordföranden nämnde har 20medlemmar och sympatisörer deltagit. Allt detta material finns som underlag till helgens förhandlingar, dessutom en rapport författad av flera under ledning av Kjell Larsson. Under hösten visade det sig att det inte bara var i de här frågorna våra medlemmar kände behov av att se över partiets politik, utan också när det gäller jämlikhetsfrågorna. Ökade klyftor mellan orter, men också mellan människor och grupper, gjorde att det fanns anledning att finslipa våra politiska instrument. Därför har partistyrelsen också gett möjlighet att diskutera de frågorna och lämnat förslag. Det är alltså skälet till att vi har en så diger dag- och arbetsordning för helgen. Men det är min förhoppning att vi med gott humör och en god portion smidighet ändå både ska kunna ordentligt behandla alla de frågor som finns anmälda och göra det på ett sådant sätt att vi verkligen går på djupet. Med detta hoppas jag att ni kan ställa er bakom dag- och arbetsordningen, dock med en liten justering. På sidan 12 under punkt 4 föreslår representanterna för partidistrikten som har ingått i ett preliminärt kongressutskott att de två sista orden stryks så att det står: ”Tjänstgörande ordförande kan vid behov förlänga föredragandens tid.” Det gör det möjligt för föredragandena att gå in något oftare om det är många frågor under debattens gång. Dessutom har jag ytterligare ett förslag om föredragande. Förutom de som finns anmälda i arbetsordningen föreslår jag att ytterligare några får möjlighet att gå in i debatten om huvudföredragandena så vill. Förslaget är att föredragande tillsammans med Anna Lindh under det första avsnittet om EMU med mera blir Lena Hjelm-Wallén, Bosse Ringholm och partiordförande Göran Persson. För avsnittet "Ett grönt folkhem" om tillväxt föreslår jag tillsammans med Thomas Östros även Kjell Larsson och Mona Sahlin. För avsnittet "Ett jämlikt land" föreslår jag tillsammans med Ulrica Messing även Ingela Thalén, Lars Engqvist och mig själv. För sammanfattningskapitlet föreslår jag mig själv tillsammans med Urban Ahlin och Agneta Gille. Med dessa justeringar yrkar jag bifall till dag- och arbetsordning.

Förslag Följande förslag till dagordning och föredragande förelåg:

1. Kongressens öppnande

2. Beslut om kongressens offentlighet

3. Fastställande av ombudsförteckning 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 3.2 Upprop

4. Kongressens arbetsformer 4.1 Fastställande av dagordning 4.2 Fastställande av diskussionsordning 4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll) 4.4 Yttrande- och förslagsrätt för revisorer samt suppleanter i VU och partistyrelse

5. Val av kongressfunktionärer 5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 5.2 sex ordförande 5.3 sex sekreterare 5.4 elva rösträknare 5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 5.6 tio protokolljusterare 5.7 15 ledamöter i redaktions- och programutskottet 5.8 nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet 5.9 sex ledamöter i rese- och ersättningskommittén

6. Ersättningar och arvoden 6.1 Ersättningar till ombuden

7. Val av partiorgan 7.1 Val av partisekreterare 7.2 Kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i verkställande utskottet 7.3 Kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i partistyrelsen 7.4 Kompletteringsval av ledamot i programkommissionen

8. Politiska riktlinjer för utveckling och jämlikhet 8.1 Ett öppet land i en global värld, sidorna 7–17 Föredragande: Anna Lindh 8.2 Ett grönt folkhem i snabb utveckling, sidorna 18–32 Föredragande: Thomas Östros 8.3 Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare, sidorna 33–41 Föredragande: Ulrica Messing 8.4 Sverige – ett land vi är stolta över men inte nöjda med, sidorna 2–6 Föredragande: Lars Stjernkvist

9. Protokollsjustering

10. Kongressens avslutning

Följande personer föreslogs fungera som föredragande förutom huvudföredragande:

8.1 – Lena Hjelm-Wallén, Bosse Ringholm och Göran Persson. 8.2 – Kjell Larsson och Mona Sahlin. 8.3 – Ingela Thalén, Lars Engqvist och Lars Stjernkvist. 8.4 – Urban Ahlin och Agneta Gille.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till dagordning med tillägg om föredragande. Dagordningens punkt 4.2 Fastställande av diskussionsordning

Förslag Följande förslag till diskussionsordning förelåg:

1. Ordet begärs skriftligt på särskild "Jag begär ordet"-blankett, som läm nas till tjänstgörande ordförande. För att underlätta presidiets arbete bör ordet begäras i god tid innan debatten påbörjas.

2. För att ett förslag ska kunna behandlas måste det vara skriftligt och avläm nas samtidigt som ordet begärs.

3. Yttrande- och förslagsrätt har kongressens ombud, partistyrelsens och verk ställande utskottets ledamöter och suppleanter, kongressvalda revisorer, ledamöter i partiets programkommission, partidistriktens ordförande, samt av partistyrelsen utsedda föredragande. Yttrande- och förslagsrätt har dessutom vardera en representant för S-kvinnor, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt partigrupperna i Kommunförbundets och Landstingsförbundets styrelser. Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet utser inom sig en representant för varje påbörjat tiotal ledamöter. Dessa representanter har yttrande- och förslagsrätt.

4. Taletiden är begränsad till högst tre minuter, när inte kortare tid har beslu tats. Vid inlägg under debatten disponerar föredraganden sammanlagt högst fem minuter. I genomsnitt disponerar föredraganden högst tio minuter för slutplädering. Tjänstgörande ordförande kan vid behov förlänga föredra gandens tid.

5. För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen, som en ram, som inte ska överskridas. När antalet anmälda talares inlägg tidsmässigt överstiger den fastlagda tidsramen, ska tjänstgörande ordföran de omedelbart meddela detta och fråga, vilka som ytterligare önskar anmä la sig, innan streck sätts i debatten. Efter det att streck satts i debatten, be gränsas taletiden till två minuter.

6. Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna kan fram ställas av ordföranden, kongressutskottets och kongressens ombud.

7. Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon överlåta platsen åt någon av de andra ordförandena.

8. Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska göras i omedelbar anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska därefter lämnas till presidiet.

9. Kongressombud, som av någon orsak önskar ledighet från någon del av kongressens förhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till tjänstgörande ordförande, som kan bevilja ledighet. Samtliga ledigheter meddelas sekre teraren för anteckning i protokollet.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till diskussionsordning.

Dagordningens punkt 4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll)

Förslag Följande förslag till arbetsordning (inkl. regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll förelåg: Fredagen den 10 mars 2000

13.00–13.45 Öppningsprogram Kulturinslag Lena Nyberg: Välkommen till Stockholm Göran Persson talar

13.45–14.05 Formalia 1. Kongressens öppnande

2. Beslut om kongressens offentlighet

3. Fastställande av ombudsförteckning 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 3.2 Upprop

4. Kongressens arbetsformer 4.1 Fastställande av dagordning 4.2 Fastställande av diskussionsordning 4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll) 4.4 Yttrande- och förslagsrätt för revisorer samt suppleanter i VU och partistyrelsen

5. Val av kongressfunktionärer 5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 5.2 sex ordförande 5.3 sex sekreterare 5.4 elva rösträknare 5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 5.6 tio protokolljusterare 5.7 15 ledamöter i program- och redaktions- utskottet 5.8 nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet 5.9 sex ledamöter i rese- och ersättningskommittén

6. Ersättningar och arvoden 6.1 Ersättningar till ombuden

14.05–18.00 8. Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en glo bal värld Huvudföredragande: Anna Lindh Anna Lindh inleder om förslaget till riktlinjer, avsnittet ”Ett öppet land i en global värld” 8.1 Debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 7–17 ”Ett öppet land i en global värld”

18.00–19.30 Middagsuppehåll – kongressen ajourneras

19.30–22.00 8. Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en glo bal värld (fortsatt behandling) 19.30–21:30 8.1 Fortsatt debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 7–17 ”Ett öppet land i en global värld”

21:30–22:00 Tid till förfogande: redaktionsutskottet, över drag samt tid för oförutsedda ärenden

Lördagen den 11 mars 2000 09.00–12.00 8. Politiska riktlinjer: Ett grönt folkhem i snabb utveckling Huvudföredragande: Thomas Östros Thomas Östros inleder om förslaget till riktlin jer, avsnittet "Ett grönt folkhem i snabb uveck ling" 8.2 Debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 18–32 ”Ett grönt folkhem i snabb ut veckling”

12.00–13.00 Lunchuppehåll – kongressen ajourneras

13.00–13.30 Kulturinslag

13.30–18.00 8. Politiska riktlinjer: Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare Huvudföredragande: Ulrica Messing Ulrica Messing inleder om förslaget till riktlin jer, avsnittet "Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare” 8.3 Debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 33–41 ”Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare”

18.00–18.30 7. Val av partiorgan 7.1 Val av partisekreterare Nyvalde partisekreteraren talar Avtackning

18.30 Kongressen ajourneras

19.30 Kongressfest

Söndagen den 12 mars 2000

09.00–10.00 8. Politiska riktlinjer: Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare (fortsatt behandling) 8.3 Fortsatt debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 33–41, ”Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare”

10.00–11.00 8. Politiska riktlinjer: Sverige – ett land vi är stolta över men inte nöjda med Huvudföredragande: Lars Stjernkvist inleder om förslaget till riktlinjer, avsnittet ”Sverige – ett land vi är stolta över men inte nöjda med” 8.4 Debatt om de politiska riktlinjerna, sidorna 2–6, ”Sverige – ett land vi är stolta över men inte nöjda med”

11.00–11.30 7. Val av partiorgan 7.2 Kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i verkställande utskottet 7.3 Kompletteringsval av ledamöter och suppleanter i partistyrelsen 7.4 Kompletteringsval av ledamot i program- kommissionen

11.30–12.30 Lunchuppehåll – kongressen ajourneras

12.30–14.30 Eftermiddagsplenum Bordlagda ärenden Förslag från redaktionsutskottet

8. Politiska riktlinjer, slutligt antagande

14.30–14.35 9. Protokollsjustering

14.35–15.00 Avslutning Göran Persson avslutningstalar Internationalen

15.00 Kongressens avslutning

Förslagsregler Vid behandling av texten i förslaget till riktlinjer eller annan programtext (förslag till uttalanden et cetera) kan tre typer av förslag ställas: a) Tilläggsförslag (ange var det föreslagna tillägget ska placeras i texten) b) Strykningsförslag (ange vad det är som ska strykas) c) Omformulering (ange vad det är som ska ersättas med vad) För att ett förslag ska kunna behandlas måste det inlämnas skriftligt, samtidigt som ordet begärs, till tjänstgörande ordförande.

Omröstningar Val av partistyrelse, verkställande utskott, revisorer och programkommission sker, då någon så begär, med sluten omröstning.

Kongressprotokollen Protokollet ska bestå dels av ett förslags- och beslutsprotokoll, dels av ett diskussionsprotokoll. Under kongressdagarna redovisas protokollet i form av ett förslags- och beslutsprotokoll. Mellan klockan 09.00 och 11.00 dagligen kommer förslag till beslutsprotokoll från föregående dag att vara tillgängligt i kongressbyrån. Ombuden har då möjlighet att granska protokollsförslaget och framföra eventuella erinringar mot detta. Justering av beslutsprotokollet förs därefter av två valda justerare i förening. Protokollet från söndagen den 12 mars 2000 justeras av två justerare i förening samt vid kongressavslutningen tjänstgörande ordförande. Det fullständiga protokollet (diskussionsprotokollet) utarbetas efter kongressen. Detta protokoll justeras av de två justerare och den ordförande, som har tjänstgjort under respektive del av kongressen.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till arbetsordning inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll.

Dagordningens punkt 4.4 Yttrande- och förslagsrätt för revisorer samt suppleanter i VU och partistyrelsen

Beslut Kongressen beslöt: att bevilja revisorer samt suppleanter i VU och partistyrelse yttrande- och förslagsrätt under kongressen.

Dagordningens punkt 5 Val av kongressfunktionärer

Dagordningens punkt 5.1 Val av 26 ledamöter i kongressutskottet

Föredragning och förslag Lars Stjernkvist, partistyrelsens föredragande, föredrog följande förslag till kongressutskott: Mats Johansson, Blekinge, ordförande, Per-Arne Brink, Bohuslän, Gösta Frost, Dalarna, Åke Svensson, Gotland, Stefan Hedin, Gävleborg, Anna Johansson, Göteborg, Kaj Berntsson, Halland, Rune Berglund, Jämtland, Peter Persson, Jönköpings län, Magnus Karlsson, Kalmar län, Monica Haider, Kronoberg, Christian Lindgren, Norrbotten, Christina Bergdahl, Skaraborg, Kjell-Arne Landgren, Skåne, Gun Eriksson, Stockholms län, Dag Larsson, Stockholm, Greger Tidlund, Sörmland, Bengt Olov Eriksson, Uppsala län, Angelica Krantz, Värmland, Staffan Connysson, Västerbotten, Leif Lindholm, Västernorrland, Berit Oscarsson, Västmanland, Peter Jonsson, Norra Älvsborg, Ulf Olsson, Älvsborgs Södra, Mats Sjöström, Örebro län och Gunnel Gennebäck, Östergötland.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.2 Val av sex ordförande

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till kongressordförande: Anita Modin, Wanja Lundby-Wedin, Jörgen Linder, Lena Hallengren, Tomas Eneroth och Daniel Ådin.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla kongressutskottets förslag. Dagordningens punkt 5.3 Val av sex sekreterare

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till kongressekreterare: Runa Dahlström, Birthe Nordengard, Irja Thofvesson, Gun Norgren, Carin Åkerberg och Birgitta Litsegård Forsström.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.4 Val av elva rösträknare

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till rösträknare: Inga-Lill Andersson Hjelm, Jönköpings län, sammankallande, Morgan Simonsson, Bohuslän, Margareta Bruhn, Göteborg, Stefan Esbjörnsson, Jämtland, Torgny Nilsson, Kalmar län, Birgitta Gidblom, Norrbotten, Lars Lilja, Västerbotten, Elisabeth Lassen, Västernorrland, Eleonor Wikman, Västmanland, Matilda Ernkrans, Örebro län och Stig Andersson, Östergötland. Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.5 Val av nio ledamöter i rösträkningskommittén

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till ledamöter i rösträkningskommittén: Anna Lena Mellquist, Norra Älvsborg, sammankallande, Ingrid Karlsson, Blekinge, Louise Persson, Bohuslän, Ingemar Hellström, Dalarna, Jan-Olof Johansson, Halland, Hans Aronsson, Skaraborg, Stefan Zunko, Sörmland, Gunvor Eriksson, Västernorrland och Britt Olausson, Östergötland. Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.6 Val av tio protokolljusterare

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till protokolljusterare: Gert-Ove Ekeroth, Kronoberg, sammankallande, Lena Sandlin Hedman, Västerbotten, Anders Prytz, Göteborg, Susanne Qvarnström, Västmanland, Leif Gren, Örebro län, Inga-Lill Andersson, Norra Älvsborg, Erik Magnusson, Jämtland, Catrin Rehnström, Västernorrland, Kerstin Engle, Skåne och Karin Åström, Norrbotten.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.7 Val av 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till program- och redaktionsutskott: Göran Persson, partistyrelsen, sammankallande, Lena Hjelm-Wallén, partistyrelsen, Bertil Jonsson, partistyrelsen, Ingela Thalén, partistyrelsen, Göran Johansson, partistyrelsen, Bo Ringholm, partistyrelsen, Kjell Larsson, partistyrelsen, Uno Aldegren, Skåne, Kerstin Alnebratt, Göteborg, Bengt Westman, Norrbotten, Laila Bjurling, Sörmland, IngaLill Persson, Dalarna, Annica Dahl, Stockholms län, Christine Axelsson, Skåne och Eva Marcusdotter, Örebro län.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.8 Val av nio ledamöter i stadge- och diverseutskottet

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till ledamöter i stadge- och diverseutskott: Helene Knutsson, Stockholms län, sammankallande, Bengt Odlöw, Bohuslän, Maria Öberg, Norrbotten, Benny Eriksson, Västernorrland, Berit Gustavsson, Jönköpings län, Kenneth Hake, Blekinge, Susanne Järnefjord, Östergötland, Kjell Hedvall, Skaraborg och Catrine Flodin, Jämtland.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Dagordningens punkt 5.9 Val av sex ledamöter i rese- och ersättningskommittén

Föredragning och förslag Mats Johansson, kongressutskottets ordförande, föredrog följande förslag till ledamöter i rese- och ersättningskommittén: Anders Granström, Norrbotten, sammankallande, Inger Carlsson, Sörmland, Kenneth Persson, Dalarna, Gunilla Carlsson, Göteborg, Olle Åkerlund, Västernorrland och Solveig Aronsson, Bohuslän.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget.

Ordförande: Anita Modin

Nomineringstider Tjänstgörande ordförande: För partisekreterare föreslås nomineringstiden börja omedelbart och löpa till fredag kl.15.30. För fyllnadsval av suppleanter i VU föreslås nomineringstiden löpa kl. 09.00–11.00 på lördag.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till nomineringstider. Dagordningens punkt 6 Ersättningar och arvoden

Dagordningens punkt 6.1 Ersättningar till ombuden

Inger Mäler, partikassör: Följande överenskommelse har gjorts med partidistrikten: "En kongressavgift tas ut på 1kronor per ombud. Resorna för ombuden och en ombudsman per distrikt betalas av partistyrelsen. Logiersättning utgår till distrikten om två nätter à 800 kronor för ombuden och en ombudsman per distrikt. Undantagna är Stockholm partidistrikt och Stockholms läns partidistrikt. Partistyrelsen ersätter ej förlorad arbetsförtjänst."

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget om överenskommelse angående ersättningar till ombuden.

Dagordningens punkt 8 Politiska riktlinjer för utveckling och jämlikhet

Dagordningens punkt 8.1 Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en global värld

Ordförande: Jörgen Linder Föredragning Anna Lindh, partistyrelsens föredragande: Partivänner! På morgonen idag satte jag på tv:n och såg de norska kommentarerna till norska regeringens avgång och socialdemokratins återkomst. Grattis och välkommen säger vi till Jens Stoltenberg och Arbeiderpartiet! På ekonomiekot redogjorde de för världens börskurser. Handeln pågår världen runt, dygnet runt. På tåget från Nyköping till Stockholm satt mina tåggrannar, som vanligt, med mobiltelefoner och datorer. Ständig kontakt. Ständig information. På arbetsplatserna – precis som i regeringen – känner vi alla hur tempot drivs upp och kraven ökar. Tempot i nyhetsrapporteringen accelererar hela tiden. Just nu ligger kongressen ute på nätet. Hela världen kan följa det som sker här, hela världen hör om det är surrigt i lokalen – om de vill. Visst är det fascinerande och lite skrämmande. Men ni känner alla igen er i bilden. Teknikutvecklingen i industrin, i sjukvården och i undervisningen går ju i samma rasande takt. Kapitalet driver på för sina syften. En snabb transaktion är snabba pengar. Här väntas inte på fördjupande analyser. Information, kontakter, värdepapper och valuta korsar blixtsnabbt nationsgränserna. Enorma belopp omsätts varje dag i valutahandeln. I går omsattes mer pengar på den svenska penningmarknaden än staten betalar ut i sjukersättning och barnbidrag på ett helt år. På några få år har sammanslagningar och uppköp av företag över nationsgränserna mer än tredubblats. Det är klart att denna utveckling innebär stora risker. Kapitalet har alltid strävat mot en internationell marknad, efter expansion. Arbetarrörelsen har också alltid varit internationell. Men om vi vill fortsätta att vara en internationell motkraft till kapitalet måste vi finna nya vägar. Globaliseringen ger också möjligheter. Den gränsöverskridande snabba informationen kan likaväl handla om mänskliga rättigheter som om börskurser. Det gränsöverskridande samarbetet kan gälla politik och värderingar likaväl som kapital och vinster. När jag var SSU-ordförande spreds flygblad och tidningar i hemlighet i diktaturländer. Vi var ibland med och betalade, men vi visste att det tog tid, att det var svårt, att det var farligt. Nu kan oppositionen i Vitryssland hålla kontakt med SSU via Internet. Nu finns en bombattack mot marknaden i Groznyj inom en timme på världens TV-kanaler och datorskärmar. Nu börjar till och med det slutna Kina få kontakt med omvärlden via Internet. Den fria informationen är diktaturernas värsta fiende. Vi har mer och snabbare information än någonsin förr. Vi har också en mycket starkare ställning för demokratin i världen. Sverige och svensk socialdemokrati har en stolt tradition – och vi kan använda våra nya instrument i kampen för mänskliga rättigheter och våra gemensamma värderingar. Då knyter vi också an till vår historia, och inte minst till arvet efter Olof Palme. Han var något så ovanligt för sin tid som en toppolitiker som tog upp brott mot mänskliga rättigheter oavsett var de begicks. "Diktaturens kreatur" sade han vid Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien. Han stödde Solidaritet i Polen. Men han angrep också Vietnamkriget och USA-stödda diktaturer som Pinochets i Chile. Under kalla kriget var det ofta ensamt att driva krav på mänskliga rättigheter och demokrati. Warszawapakten slog en järnridå kring sina kommunistdiktaturer, och för att få allierade mot Sovjet hände det alltför ofta att USA och andra demokratier stödde högerdiktaturer. Därför var Olof Palmes röst stark och viktig – och alltför ensam. I dag har tiden äntligen hunnit ifatt Olof. Kalla krigets slut och globaliseringen, med sitt intensiva nyhetsflöde och Internet, kan alltså underlätta kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Globaliseringen gör det också viktigare än någonsin förr att socialdemokratin agerar gemensamt för våra intressen och värderingar. Kapitalet agerar mer samlat idag än tidigare; då måste också vi agera tillsammans med andra. En gemensam världsekonomi måste styras av gemensamma värderingar för humanism och människovärde. Det bästa samlade instrumentet idag är EU. Jag säger inte att EU är perfekt. Jag säger inte att EU lyckas bemästra marknaden. Men EU är ändå vår möjlighet – särskilt med socialdemokratiska regeringar i nästan alla EUs medlemsländer. När jag som SSU-ordförande debatterade EU för ett antal år sedan så var den gemensamma marknaden det stora projektet. Handel över gränserna. Företagens villkor. EU kändes länge som kapitalets projekt, eller som ett ekonomisk-tekniskt samarbete. I dag är debatten en helt annan. Nu handlar det om utvidgningen av EU till de nya demokratierna i Östeuropa, ett historiskt steg för fred i Europa. Vi har också exemplet Österrike. Där visas tydligt att EU idag handlar om mycket mer än ekonomi och handel, att EU handlar om gemensamma värden, om mänskliga rättigheter och demokrati. ”Äntligen gör EU något viktigt!” har många gamla EU-motståndare sagt till mig. Och det var intressant att se att två partier var kritiska i riksdagens EU-nämnd. Förutom moderaterna, som vill se EU som det ekonomiska projektet men som backar när det börjar handla om tydlig politik för demokrati, så var också miljöpartiet, som inte vill vara med i EU alls, tveksamt. Moderater och miljöpartister möttes i sin rädsla för EUs politiska kraft. EUs betydelse för demokratin ser vi också i kraven på kandidatländerna, att de ska respektera mänskliga rättigheter – det må gälla romerna i Slovakien eller kurderna i Turkiet. Jag känner det starkt när jag talar med våra partivänner i Portugal, Spanien och Grekland. Greklands utrikesminister Giorgios Papandreou – som jag tror många av er har träffat – tillbringade flera år i Stockholm i skydd för militärdiktaturen i Grekland. Han och många andra kan berätta hur de säkrade sin demokrati genom EU-medlemskapet. Låt oss nu använda EU för att säkra demokratin i hela Europa! EU är inte perfekt. EU har många brister. Men EU ger oss möjligheter som vi aldrig kan få på egen hand. Därför är det också dags att vara med i EU på allvar. Helhjärtat – inte halvhjärtat. Det innebär inte att vi ska sluta att kritisera, sluta försöka förändra och påverka – tvärtom. Men vi ska vara med fullt ut i EU-samarbetet. En del av EU-samarbetet är EMU. Jag tycker vi hittills har haft en bra debatt och diskussion om EMU. Partikongressen 1997 manade till en öppen diskussion om EMU där alla skulle få tillfälle att sätta sig in i frågan. Och över 20000 informationsmaterial har beställts från partistyrelsen. Hundratals studiecirklar har genomförts. I bildningsförbunden, i skolor och på universitet, i media och på arbetsplatserna har samtal och diskussionen förts. Varje människa som velat har kunnat skicka in sina synpunkter till partistyrelsen. Och dem har vi tagit stort intryck av i vårt beslut. Den här processen är en oerhörd demokratisk styrka. Det är bra att vi haft den här tiden för eftertanke och diskussion. Svaren som skickats in visar hur många sidor EMU-frågan har – och hur vi utifrån samma grundvärderingar kan komma till olika slutsatser. Partistyrelsen anser, efter att noga ha vägt argumenten, att Sverige ska ansluta sig till EMUs tredje steg. Sedan partikongressen 1997 har EMUs tredje steg blivit verklighet; 11 länder är med i EMU, nummer 12 och 13 är på väg – Grekland och Danmark. Alla socialdemokratiska partier i Europa är för EMU-medlemskap, liksom den europeiska fackföreningsrörelsen. I den gemenskapen, tycker partistyrelsen, har Sverige och svensk arbetarrörelse en självklar plats. Det viktigaste skälet för partistyrelsen är att vi som litet land är sårbart. En liten valuta är utsatt. Sverige har tidigare fått känna av marknadens reaktioner. Vi mer eller mindre tvingades sänka sjuk- och arbetslöshetsersättningen till 75 procent innan den internationella kapitalmarknaden sänkte räntorna. Jag vet inte hur många procent av BNP eller hur många jobb som spekulationerna om den svenska ekonomin kostade oss 1995. Men jag vet att det kostade på – för arbetslösa och sjuka och för tilltron till välfärden och demokratin, för den facklig- politiska samverkan. Dit ska vi aldrig igen! Kapitalet ska aldrig få övertrumfa riksdag och demokrati. Välfärden är för dyrbar. Demokratin är för viktig. Därför vill vi ha den stabilitet och styrka som samarbetet i EMU ger. I svaren till partistyrelsen på EMU-frågorna inför kongressen tas också många andra aspekter upp. En del pekar på att valutasamarbetet kan ge lägre räntor och därmed fler jobb. Det stärker vår ekonomi. Och för att citera den brittiska utrikesministern Robin Cook när han argumenterade för brittiskt medlemskap: ”Ju starkare ekonomi, desto större blir vårt politiska inflytande. Nuförtiden är Moodys kreditvärdering mycket viktigare än storleken på försvaret när vi mäter länders nationella styrka”. Andra argument: Redan som turist märker man att det kostar att växla pengar från en valuta till en annan. För små och medelstora företag kan det handla om mycket pengar. Och det är en marknad med 300 miljoner konsumenter. Och för konsumenterna är det viktigt att kunna jämföra priser. Det blir lättare med samma valuta. Och när prisskillnaderna blir tydligare ökar pressas priserna nedåt – det må gälla mat, cd-skivor eller barnkläder. En del tar också upp vårt inflytande i EU, och menar att vårt inflytande skulle öka om vi också var med i EMU. Och det är nog så, att hittills har vi klarat vårt inflytande i EU utan att ta ställning till EMU. Men om vi fortsätter att stå utanför även i fortsättningen blir det svårare, betydligt svårare. Inflytande och demokrati är naturligtvis argument som också de tveksamma och motståndarna använder mot EMU. Jag förstår dem som säger att EMU inte är ett demokratiskt projekt, som ifrågasätter centralbankens självständighet, som skulle vilja se större demokratisk legitimitet. Centralbanken är i och för sig utsedd av regeringarna, och måste stå till svars inför Europaparlamentet fyra gånger om året. Men det är klart att öppenhet och den demokratiska legitimiteten bör stärkas i framtiden. Vilken institution påverkas inte under arbetet? Banken har bara funnits i ett år. Men det är lite svårt att delta i diskussionen om hur den borde fungera om vi inte ens är medlemmar. Trots sina brister är EMU vår möjlighet för att kunna agera samlat, inte bara med utan också till skydd mot marknaden. Nu är det dags att ta ställning. Partistyrelsen säger ja, men vi ska vänta tills vår konjunktur är i fas med övriga Europa och tills dess vi är säkra på att lönebildningen fungerar bra. Annars riskerar vi problem med ekonomin. Vi behöver också titta på system för att hantera eventuella kriser i framtiden. Idén om buffertfonder är en viktig del av det arbetet. Frågan om svenskt medlemskap i EMUs tredje steg ska avgöras av svenska folket. Många vill ha besked om folkomröstning nu. Visst är det mest troligt att det blir en folkomröstning. På partikongressen i Sundsvall beslutade vi att bibehålla handlingsfriheten genom att frågan skulle underställas svenska folket för prövning – i allmänt val eller folkomröstning. Ingenting har hänt som föranleder partistyrelsen att vilja ändra det beslut som den ordinarie kongressen fattade. Partistyrelsen menar att vi inte bör låsa oss innan de två villkoren är uppfyllda. Då, när vi tycker det är dags att gå med, ska vi också diskutera formerna för hur folket ska få säga sitt på ett demokratiskt sätt. Sammanfattningsvis säger vi ja till EMU av flera skäl. För välfärden – vi får tryggheten av att dela valuta med 300 miljoner andra européer. Det ger oss möjlighet att föra en aktiv finanspolitik och en trygg välfärdspolitik även när det blir kris utan att spekulanter driver upp den svenska räntan. För jobben – EMU minskar räntorna och underlättar handel och investeringar. För Europasamarbetet – deltar vi helhjärtat kommer vi att kunna påverka mer. Om vi säger ja kommer inte vardagen att förändras dramatiskt men vi blir tryggare. Partivänner! Tänk om någon på partikongressen 1987 sagt att Sovjetunionen skulle upplösas, Berlinmuren rivas och de baltiska länderna söka medlemskap i EU inom tio år? Vi hade alla tyckt att det var mer än lovligt naivt. Idag står vi inför att ena öst och väst i Europa. Utvidgningen av EU, så EU blir hela Europas projekt, är vårt största fredsprojekt sedan FN bildades. Vi vill – tillsammans med de andra 13 socialdemokratiska regeringarna i Europa, se ett Europa som bygger på lika människovärde, solidaritet och humanism. Det handlar om jobben i Europa, om jobb för Europas 16 miljoner arbetslösa, om forskning och IT, om bra skola och livslångt lärande, om kvinnors rätt till bra jobb och lika lön. Vi kommer att diskutera regionalpolitik senare på kongressen. EUs regionala stöd räknar vi med kommer att ge 56nya jobb i de mest utsatta regionerna i Sverige. Kampen i Europa och kampen i Sverige går hand i hand. Det är lättare att bekämpa även den svenska arbetslösheten med ett europeiskt samarbete. Det handlar om miljön i Europa. Jag kunde som miljöminister se hur mycket EU betydde för att få de värsta syndarna att bättra sig och för att få de bästa att tävla om framsteg på miljöområdet. Vi behöver det europeiska samarbetet, för att komma åt svavelutsläpp från Tyskland som försurar skogen i Västsverige, avlopp från baltiska länder som bidrar till Östersjöns övergödning eller farliga kemikalier i spanska datorer. Toppmötet i Göteborg under det svenska ordförandeskapet ska flytta fram EUs miljöarbete. Det handlar om Europas kvinnor. Jämställdheten syns inte riktigt runt bordet under toppmötena men självkritiken finns där i många länder. Kvinnor runt om i Europas gläds åt svenska förslag och initiativ. Vi ska driva på för tuffare regler mot diskriminering. Vi ska skärpa kampen mot kvinnohandel och barnporr. Arbetet i Sverige och Europa går hand i hand. Allt detta blir viktigt under vårt ordförandeskap i EU våren 2001. Då har vi chansen att visa vad medlemskapet verkligen innebär, att även ett litet land kan påverka och företräda hela Europa. Vårt medlemskap ger oss inte bara möjligheter att forma framtidens Europa. Det ger också nya sätt att påverka den globala utvecklingen. Samarbetet i Europa handlar också om säkerheten. När länderna och folken i öst och väst, syd och nord, flätas samman så stärks säkerheten. När vi idag arbetar för fred på Balkan så har den grekiska utrikesministern Giorgious Papandreou vårt nordiska samarbete och Östersjöarbetet som modell. Det känns som vi äntligen är på väg mot den gemensamma säkerhet som Olof Palme argumenterade för. Sverige har spelat en aktiv roll i det internationella arbetet. Vi har drivit frågor om internationell solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har arbetat för kärnvapennedrustning och fred. Det arbetet ska vi fortsätta – och vi ska också utnyttja EU i det globala arbetet. Globaliseringen har lett till ökad tillväxt och att andelen fattiga av världens befolkning minskat under 1990-talet. Men samtidigt har klyftorna mellan rika och fattiga vuxit, både inom och mellan länder. Idag överstiger de 200 rikaste individernas förmögenhet inkomsterna hos uppemot 2,5 miljarder människor. Vi måste få minskade klyftor och rättvisa för tredje världens länder. Både genom bistånd och genom att låta utvecklingsländerna handla på rättvisa villkor. Det är skandal att det fortfarande bara är fyra länder som uppfyller FNs biståndsmål om 0,7 procent av BNI i bistånd. Sverige är ett av dessa fyra länder. I takt med att ekonomin nu förbättras så ökar vi också vårt bistånd – både för att tillväxten ger högre nationalinkomst som automatiskt ger mer pengar till biståndet – och för att vi bestämt att vi successivt ska uppnå enprocentmålet igen. Med biståndet kan vi ge akut hjälp till dem som drabbas av översvämningen i Moçambique, vi förebygger miljöproblem i Vietnam och vi stöder demokratiprojekt i Latinamerika. Men framför allt ska biståndet hjälpa till att få ekonomisk och social utveckling och större rättvisa i världen. Vi ska vara en röst för demokrati och mänskliga rättigheter. Vi måste ställa krav på dess innehåll och låta de mänskliga rättigheterna få genomslag i praktiken. Flickorna i Afghanistan har rätt till utbildning. Kvinnorna i Afrika ska slippa könsstympning. Kurdiska barn i Turkiet ska få lära sig kurdiska. Pakistanska barn ska få gå i skolan – inte arbeta. Kinesiska studenter ska få kräva demokrati utan att hotas av fängelse. Vi ska vara en fristad för människor som behöver skydd. I Sverige har vi idag en invandring som är tre gånger så stor som för 20 år sedan. Det är också en del av internationaliseringen. EU måste garantera en solidarisk flyktingpolitik i hela Europa. Vi ska driva arbetet för nedrustning och fred. Det gör vi bäst med ett militärt alliansfritt Sverige. Vi kan och ska samarbeta i Europa för att förebygga konflikter och krig, för att bistå praktiskt med allt från katastrofhjälp till Moçambique till fredsstyrkor till Balkan i samarbete med FN. Vi har ingen anledning att ändra vår militära alliansfrihet. Vår säkerhet, säkerheten i hela norra Europa, är större och vårt aktiva arbete för kärnvapennedrustning underlättas av att vi är militärt alliansfria. Folkpartiet driver ju krav på Natomedlemskap. Tycker Lars Leijonborg verkligen att vår säkerhet blir större om vi är med under Natos kärnvapenparaply? Vår medlarroll underlättas av alliansfriheten. Carl Bildt vill inte gärna låtsas om att han fått sina FN-uppdrag just på grund av den militära alliansfriheten. Det som har varit viktigt för svensk politik, inrikes såväl som utrikes, ska vi fortsätta att driva. Och vi har fått en möjlighet till, och det är att använda EU. Den möjligheten ska vi ta. Och vi ska ta den med stolthet, för vi har något att bidra med. Man brukar säga om människor att det är lättare att älska en annan människa om man tycker om sig själv. Jag tror det är likadant med länder. Det är lättare att vara internationalist och Europavän om vi är stolta över Sverige och vad Sverige kan bidra med. Sverige ska bidra till Europasamarbetet för jobben, för miljön, för jämställdheten, för freden och säkerheten, och för den internationella solidariteten. En del av samarbetet är EMU. Därför ska vi vara med i EMU, när tiden är den rätta. Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till kapitel 2 i riktlinjerna – ”Ett öppet land i en global värld”. Nu välkomnar jag debatten och de förslag ni har.

Tjänstgörande ordförande: Då ska vi släppa igång diskussionen. Taltiden är tre minuter. Är det tillräckligt många talare anmälda så går talartiden med automatik ner till två minuter. För närvarande är det tre minuter som gäller. Den gula lampan i talarstolen tänds när det är en minut kvar. Vi förutsätter att talarna håller sig till den angivna tiden, och vi vidtar lämpliga åtgärder för att så ska ske.

Debatt Maj Britt Theorin, Stockholm: "EMU är den största frågan i min livstid", sade Göran Persson. Jag håller med. Göran Persson har varnat för att EMU leder till överstatlighet. Han har helt rätt. Därför måste EMU-frågan avgöras i en folkomröstning. EMU är kapitalets och marknadskrafternas projekt, inte folkets. Det är ett nyliberalt, osäkert och odemokratiskt projekt som begränsar politiken men ger kapitalet fri lejd. Att EMU kontrollerar kapitalet är inte bara en dröm, det är direkt falskt. Alla hinder för fria kapitalrörelser är förbjudna i fördragets artikel 56. Kvinnorna blir de stora förlorarna. EMU bygger på åtstramning av allt offentligt. Utbyggd offentlig barnomsorg finns bara i Norden. I Sverige arbetar 67 procent av kvinnorna, i EU 50 procent. ”Vi måste vara med i EMU nu när vi är med i EU”, sägs det. Det är fel. Ingen kan tvinga oss. ”EMU är ett fredsprojekt”, sägs det. Det är fel. Det ger ingen garanti. Av de 25 krigen under våren 1999 ägde 24 rum inom länder med gemensam valuta. ”Sverige får inte fatta beslut utanför EMU”, sägs det. Det är fel. Sverige förlorar inte i inflytande om vi inte går med i EMU, säger kommissionär Kinnoch. Den europeiska centralbanken får varken vi eller någon annan regering påverka. ”I EMU kan vi bättre motverka Europas förenta stater.” Fel igen! EMU är ett av de tre benen i en stat. Domstolen som redan finns, och försvaret som nu snabbt byggs upp, är de två andra. Att gå med i EMU för att motverka en federation vore som att tända på ett hus för att se om vi kan släcka det sedan. ”Vi behåller vår självbestämmanderätt och egna skattepolitik.” Det är fel. Ingen valutaunion har fungerat utan en gemensam finanspolitik. ”Politik är att vilja”, sade en gång Olof Palme. Politik handlar om demokrati, folkstyre och självbestämmande. Vill du att Bryssel med majoritet och Frankfurt enväldigt ska bestämma över vår politik – rösta för EMU. Vill du ha ett överstatligt Europa där Sverige reduceras till en delstat – rösta för EMU. Vill du ha EUs bristande jämställdhetspolitik – rösta för EMU. Vill du överlåta beslutanderätten om ekonomin och vår välfärdspolitik till en oavsättlig bankstyrelse – rösta för EMU. Är du tveksam och vill veta mer om EMU, känner du oro för vårt parti och för Sverige – rösta för ett fortsatt nej tills vidare. Jag har lagt ett skriftligt förslag om ett fortsatt nej, som ni alla kommer att få utdelat. Politik är att vilja, och det är du som ska avgöra.

Mikael Damberg, SSU: Den här kongressens viktigaste politiska vägval handlar utan tvekan om EMU. Frågan är faktiskt större än bara ja eller nej. Den handlar också om hur vi ska ta ställning till denna vår tids största fråga. Jag är övertygad om att utan ett tydligt ställningstagande på den här kongressen om en folkomröstning kommer förtroendet både för socialdemokratin och för den demokratiska processen och Europasamarbetet att skadas. Det finns egentligen inga argument för att vi inte ska ta ställning här idag. Vi hörde det tidigare från partistyrelsens föredragande. Att vänta med att ta ställning kommer bara att skapa större misstro och blir ett frö till de konspirationsteorier som florerar i Sverige. Att fatta beslut i samband med riksdagsvalet skulle splittra socialdemokratin. Det skulle vara förödande för vår rörelse. Det har spritts en känsla av självklarhet om folkomröstningen. Jag har upplevt den känslan förut. Alla på partistyrelsemötet sade att det blir en folkomröstning. Jag lade ett sådant förslag då, men det blev inte antaget. Därför vill jag uppmana er som är ombud här på kongressen: Ni måste göra jobbet! Ni måste rösta för en folkomröstning här idag. Folkomröstningskravet kommer inte från nejsidan. Jag arbetade hårt för att Sverige skulle bli medlem i EU. Under hela detta arbete var jag jättenoga med att poängtera att EMU-frågan inte avgjordes då, att man skulle få ta ställning till den senare, antingen i val eller i folkomröstning. Problemet var bara att människor inte uppfattade det så – det tolkades ständigt som en folkomröstning. Där sitter vi nu. Därför vore det fel att nu vända på klacken. För mig handlar folkomröstningskravet mest om respekt och ärlighet. Vi kan aldrig skapa acceptans för kongressens beslut i EMU-frågan utan ett tydligt ställningstagande i demokratifrågan. Därför yrkar jag på att meningen på sidan 16 i riktlinjerna, som avlutas med ”frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket för prövning” förlängs med orden ”i en folkomröstning”. Svårare än så behöver det inte vara. Stöd SSUs krav på en folkomröstning om EMU.

Ibrahim Baylan, Västernorrland: Jag föreslår att vi stryker all text från tredje raden på sidan 15 fram till 18:e raden på sidan 16. Jag tycker att vi idag ska ta ställning till om vi i princip är för eller emot en anslutning till den monetära unionen. Själva utförandet ska vi sedan överlåta till partistyrelsen och andra beslutande organ. Det viktigaste för oss är att besluta om ett ja eller nej. Vi får inte hamna i någon villkorsdiskussion. Varför tycker då jag att vi ska ansluta oss till den monetära unionen? Jag har två huvudskäl. Det första handlar om solidaritet. För cirka 18 år sedan insåg mina föräldrar att de inte hade någon ljus framtid i Turkiet. Det hade varit militärkupp, och efter år av fattigdom och andra svårigheter hade de inget hopp om ett bättre liv i Turkiet. De var rädda om det liv de hade och som var i fara. De bestämde sig för att lämna den jord som de levt av och som de älskade för att söka ett bättre liv i ett annat land, i detta fall Sverige. Nu, för första gången på flera hundra år, kan man i alla fall hysa ett hopp om att situationen i Turkiet kan förbättras. Detta beror på att Turkiet har en längtan efter och en drivkraft till att bli medlem i EU. Utan detta tror jag inte att den turkiska militären och regimen är beredda att ändra sig. Jag tycker att de ska få bli medlemmar i EU. Jag tycker det, för att jag tror att det förbättrar livet främst för de minoriteter som finns i Turkiet. Det bör dock ske under hårda villkor om demokrati. Är vi för att andra länder ska vara med i EU, i detta fall Turkiet, för att förbättra livet för fattiga människor bland annat i detta land, då kan vi inte själva dra oss undan för att det kostar för mycket. Är solidaritet bara att bry sig om den egna staden eller det egna landet? Om vi är verkliga socialdemokrater som tror på internationell solidaritet, då bör vi också säga ja till EMU.

Anders Teljebäck, Västmanland: Jag och delegationen från Västmanland är för ett deltagande i EMUs tredje fas. Vi yrkar därför bifall till partistyrelsens skrivningar om EMU. Vi vill också yrka bifall till det förslag som lagts av SSU och förlänga meningen på sidan 16, rad 21, med orden ”i en folkomröstning”. Det europeiska samarbetet är bra. Det är en förutsättning för att vi ska kunna skapa utveckling och jämlikhet på vår kontinent. Det tog ganska lång tid för oss socialdemokrater att inse detta. Vi hade alldeles speciella och starka skäl att stå utanför EU. Till slut återstod dock bara neutralitetspolitiken som enda skäl. När det kalla kriget tog slut och Berlinmuren föll försvann även den anledningen till utanförskapet. Vi tog i en folkomröstning ställning till EU-medlemskapet. Nu gäller det att ta ställning till EMUs tredje fas. Vi i Västmanland tycker att partistyrelsen har gjort en bra avvägning. Vi har redan tagit besväret med att stå utanför. Att i det läget hasta fram ett medlemskap vore ogenomtänkt. Vad jag däremot inte förstår är hur partiet ställer sig till om frågan ska avgöras i folkomröstning eller i allmänt val. Vi politiker måste vara hederliga. I den här frågan vet vi att argumenten för en folkomröstning överväger. Det är därför viktigt att vi talar klarspråk och att frågan avgörs här på kongressen. EMU-frågan är en av de största politiska frågor vi har att avgöra inom överskådlig tid. Den skär, precis som frågan om EU-medlemskapet, genom samtliga partier. Därför är det ganska olämpligt att avgöra frågan i allmänna val. Kan någon se framför sig hur vi går till val 2002 på ett ja eller nej till EMUs tredje fas? Det är bra med valutasamarbete i Europa som en motvikt till det internationella kapitalet och för att stärka det europeiska samarbetet. En sådan demokratisk motvikt ger utrymme för små länder som Sverige att driva aktiv ekonomisk politik. Men vi ska inte rosenkindat och med hög puls springa in i samarbetet. Vi ska ta tid på oss, utreda vad som behöver utredas, avvakta konjunkturutvecklingen och hur den svenska lönebildningen fungerar. Vi ska låta det svenska folket vid lämplig tidpunkt avgöra frågan i folkomröstning.

Laila Naraghi, Kalmar län: Det talas mycket om folkomröstning och det vill även jag tala om. Jag står för att vi bör ha en folkomröstning så att svenska folket får säga sitt. Det är min och min delegation från Kalmar läns åsikt. Samtalen och diskussionerna om EMU har inte riktigt kommit igång ännu runt om i Sverige. Detta är mycket synd då det alltid är viktigt att folk talar med varandra, speciellt nu när frågan är så viktig och avgörande för Sveriges framtid. Vi tror att en folkomröstning skulle få igång diskussionen. Detta är av stor vikt. Det är vår uppgift som socialdemokrater att se till att allas åsikter kommer fram. Det är ett av skälen till att vi vill ha en folkomröstning. Vi är också för, på grund av att stora delar av Sveriges befolkning och stora delar av vår partiorganisation vill ha en folkomröstning. Vi tycker att det är viktigt med en folkomröstning så att människor inte känner att beslutet har tagits över deras huvuden. Vi tror att det är viktigt med folkomröstning oavsett vad vi som parti tycker i den frågan. Det är dumt om vi bara tillåter en folkomröstning om vi är för EMU och inte om vi är emot. Vi ska inte avgöra om det svenska folket ska få säga sitt i frågan. Det svenska folket måste få säga sitt oavsett vad vi tycker i frågan. Låt därför hela Sverige vara med och säga sitt i frågan genom en folkomröstning och oavsett vad vi som parti anser. Därför yrkar vi bifall till SSUs förslag om folkomröstning och till tilläggsattsatsen.

Göran Greider, Stockholm: Det socialdemokratiska partiet har idag ett ganska stabilt rykte om att vara ett toppstyrt medelklassparti. Stämmer detta rykte? Inte riktigt och inte ännu, men det är på väg att stämma. Allt färre av dem som har det svårt i Sverige känner att socialdemokratin är deras rörelse, samtidigt som det finns allt för många auktoritetstroende socialdemokrater som oreflekterat lyder partistyrelsens påbud. Många av er är förmodligen här. Frågan är om vi kan göra någonting åt detta. Jag tror faktiskt det. Idag diskuterar vi den kanske viktigaste fråga vi stått inför under efterkrigstiden. Idag ska vi rösta om huruvida vi ska acceptera att få en ny högsta chef över svensk ekonomi och i slutänden över svensk välfärd. Denna chef heter Wim Duisenberg. Han är enligt lag förbjuden att lyssna på sådana som vi som sitter här, det vill säga folkvalda ombud. Men han tar för givet att vi är beredda att ge bort vår makt till honom. Det retar mig att den storeuropeiska maktens representanter inte längre behöver oroa sig för någonting. Han litar på oss, denne Wim Duisenberg. Han litar på oss därför att han i grunden föraktar oss. Bara detta enkla faktum borde få oss att bli litet mer skeptiska till EMU. Vi kan tänka oss situationer där inga andra alternativ finns, i krig eller vid stora katastrofer, men läget är inte sådant för närvarande. Vi är fria att välja. Vi är fria att överraska hela den europeiska eliten med ett tydligt nej. Vi är demokrater. Vi säger inte att detta nej är evigt. En ny generation kan komma med andra idéer och genom ett mirakel kan EMU visa sig vara en succé. Vi är också förnuftiga. Några eviga ja eller nej kan inte finnas i en demokrati. Vi är fria att välja. Vi bör välja med demokratin och underifrånperspektivet som ledstjärnor. – Vad har du gjort för demokratin? – Jo, i mars 2000 röstade jag ja till Wim Duisenberg. Jag tycker inte detta är någonting att säga till barnbarnen. Låt det i stället bli ett ordentligt tumult denna eftermiddag. Låt det bli ett starkt ljudande nej till EMU och därmed ett ja till demokratin. Svensk demokrati behöver en chock underifrån som skakar om självklarheterna och hela den marknadsliberala världsbilden, som i 15 år har fått breda ut sig. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Nomineringstider Tjänstgörande ordförande: Nomineringstiden för val av partisekreterare avslutas nu kl. 15.30. Fortsatt debatt Ylva Johansson, Stockholm: Maj Britt Theorin sade att EMU är ett nyliberalt projekt. Sanningen är att EMU är ett politiskt projekt. Det är ett mäktigt politiskt initiativ, som under stora svårigheter och under lång tid förts fram till verklighet, som tagits av Europas regeringar. Det är de politiskt valda regeringarna som gemensamt satt sig före att sjösätta ett projekt som har till syfte att ge politiken och de demokratiskt valda regeringarna en initiativrätt för de ekonomiska krafterna på marknaden. Det är en truism att ett politiskt projekt är politiskt. Olika politiska krafter kommer att vilja använda detta politiska projekt i olika syften. Det finns självfallet nyliberala partier och det har funnits nyliberala regeringar som velat använda EMU för en nyliberal politik. Det är inget konstigt. Men i sig självt är EMU en möjlighet att låta politiska krafter sätta dagordningen för de starka ekonomiska intressen som verkar internationellt och som påverkar oss så mycket. Det är ett initiativ som tilltalar mig. Jag vill att det är politiken som sätter dagordningen. Jag vill gärna ta debatten om vilken politik vi ska använda i det politiska projektet EMU. EMU verkar ibland vara en ångvält som väller in över oss och som vi knappast kan värja oss emot: ”Det kanske är lika bra att gå med, eftersom vi inte kan skydda eller värja oss mot det.” Jag tror att det nästan är tvärtom. Jag tror att projektet EMU krävt oerhört stora insatser för att bli verklighet. Hela det europeiska samarbetet är långsamt och trögt och kräver oerhört mycket arbete och många kompromisser för att föras framåt. Historien har visat oss att det är oändligt mycket svårare att bygga upp än att riva ner. Jag ser ingen stor risk för att det europeiska samarbetet väller in över oss. Däremot ser jag en stor risk ifall det europeiska samarbetet skulle vittra sönder, om EMU inte är ett politiskt projekt där man lyckas kompromissa sig samman. Att EU inte skulle lyckas med sin utvidgning och fördjupning vore en utveckling som i så fall skulle välla in över oss i Sverige och över Europa. Jag vill yrka bifall till partistyrelsens förslag.

Sven-Erik Sveed, Jämtland: ”Låt oss respektera den representativa demokratin”, sade Pierre Schori i en TV-intervju till pressen inför kongressen, när EMU-frågan kommer på tal. Pierre pekar på en av partidemokratins grundvalar, nämligen att lyssna på rörelsen. Så ska det vara! Vi som samlats här i Folkets Hus känner alla starkt att vi representerar våra partikamrater runt om i landet. Det gäller varje fråga som vi får förmånen att diskutera och avgöra under denna kongress. Vi är också väl medvetna om att en kraftfull och stigande majoritet av våra partikamrater idag säger nej till EMU. Detta budskap till kongressen är väl dokumenterat i tre olika opinionsmätningar som nyligen genomförts, där 56–57 procent av våra partikamrater säger nej till EMU. Inte minst inom LO-leden och bland kvinnorna som den övertygelsen vuxit sig stark. Detta är i och för sig inte förvånande, då det hos dessa grupper finns en stark känsla för den enskilda människans demokratiska inflytande och för välfärdssamhället. Detta är en känsla som vi, deras ombud, naturligtvis delar. Så Pierre, du kan känna dig lugn. Vi kommer inte att svika våra uppdragsgivares förtroende. Hur skulle det se ut om denna kongress medvetet skulle ignorera partikamraternas vilja? Jag kan se kvällstidningarnas löpsedlar. Expressen skriver ”Socialdemokraterna splittras, medlemmarna flyr, Göran Persson avgår”. På Aftonbladets löpsedlar kan vi då läsa ”Ännu en seger för Aftonbladet. Rolf Alsing tar plats i den nya regeringen!” Detta scenario får inte bli verklighet. Låt oss besinna vårt ansvar och ena oss kring ett beslut som inte splittrar partiet. Ett sådant förslag har Maj Britt Theorin lagt. Detta förslag kan både ja- och nejsägare och tveksamma ansluta sig till, och vi kan därefter med gott samvete se våra partikamrater i ögonen när vi kommer hem. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag om bibehållande av nu gällande beslut i EMU-frågan.

Inger Segelström, S-kvinnor: Ni känner alla till att S-kvinnorna har ordnat en medlemsomröstning om EMU. Orsaken var att vi efter valet till EU-parlamentet i våras mötte kvinnor som sade: ”Det spelar ingen roll vad jag tycker. Någon annan där uppe bestämmer i alla fall.” Andra som vi mötte sade: ”Jag har inte fått tillräcklig information, så jag känner mig inte delaktig.” Därför bestämde vi på vår konferens i september 1999, där distriktsordförande, studie- och kampanjansvariga möttes, att vi skulle genomföra en medlemsomröstning. Under hela hösten deltog vi i debatter. Vi hade en livlig diskussion i vår tidning Morgonbris. I januari 2000 röstade vi. Det var klart med en tredjedel som sade ”ja nu”, och två tredjedelar som sade ”nej nu”. Valdeltagandet låg på ungefär 25 procent och detta har debatterats mycket i pressen. Dock har 3S-kvinnor sagt sin mening, och resultatet var tillräckligt för en sida, det vill säga för ”nej nu”. Vi vill fortsättningsvis kunna säga ja eller nej utan bindningar. I samband med omröstningen beslöt vår förbundsstyrelse att också till kongressen föreslå att det ordnas en folkomröstning när frågan är mogen. Skälet är som tidigare att det är nödvändigt med en folklig förankring. Vi vill inte folkomrösta i samband med ett val. Mot bakgrund av vad jag nu framfört yrkar jag att den extra kongressen må besluta att Sverige säger ”nej nu” till EMU och att den extra kongressen också beslutar att det ska anordnas en folkomröstning. Jag vill att man skriver in detta på sidan 15.

Charlotta Svanberg, Kronoberg: Jag börjar mitt inlägg med att yrka bifall till partistyrelsens förslag avseende stycke 2 punkt 3 ”EMU”. Jag vill också inleda med att inför kongressen tala om att jag arbetade mycket aktivt i Socialdemokrater mot EU i Kronobergs län, när den frågan var aktuell. Hade den frågan idag gällt ja eller nej till EU hade jag sagt ett lika rungande nej nu som jag gjorde den gången. Jag känner stor respekt för dem som än idag i olika sammanhang driver sitt EU-motstånd vidare. Men jag måste också betona att jag känner större respekt för det folkomröstningsresultat som gjorde att vi tog steget in i EU. Det är utifrån dessa grunder jag agerar idag. Det handlar om att respektera beslutet och gå vidare och göra det så bra som möjligt utifrån den situationen vi nu befinner oss i. För mig är EMU en naturlig följd, eller kanske naturlig del, av EU-projektet. Tanken på en gemensam valuta är förvisso inte ny om man ser till den historiska aspekten. Grundstenarna i dessa system har alltid varit att underlätta för pengar och människor att röra sig över nationsgränser. Som jag ser det kan EMU spela en betydande roll för stabiliteten i det framtida gemensamma arbetet i EU. I dagens samhälle innebär en ekonomisk plattform med nödvändighet en politisk plattform snarare än tvärtom. Mina högst personliga åsikter är också att vi borde gå med i EMU så fort som möjligt bland annat i och med det gyllene läget som råder idag när en absolut majoritet av EUs medlemsländer, och därmed också dem som redan är med i EU, har socialdemokratiska regeringar. Jag anser också att ett beslut om inträde i EMU skulle kunna fattas av Sveriges riksdag. I mina tolkningar är beslutet i realiteten redan fattat i och med att vi gick med i EU. Men jag vill poängtera att jag föredrar en folkomröstning framför att frågan avgörs i allmänna val. Jag accepterar dock partistyrelsens argumentation såsom den framkommer i riktlinjerna, och litar på partistyrelsens agerande. Jag yrkar alltså bifall till gällande avsnitt om EMU.

Ragnar Lindberg, Kronoberg: En synpunkt som diskuterats mycket i EMU-debatten är att om vi går med i EMUs tredje steg så avhänder vi oss det så kallade devalveringsvapnet. Låt oss komma ihåg att de sista 50 åren, och i synnerhet under 1970- och 1980-talen, gjordes ett antal devalveringar för att få fart på ekonomin, eller pytsa ut kostnadsökningar som vi fått i förhållande till våra konkurrentländer på exportmarknaden. Ur den färska rapport som LO-ekonomerna presenterade i tisdags denna vecka vill jag citera följande: ”Det finns klara fördelar för Sverige i att delta i den gemensamma valutan. Vi bedömer att det viktigaste är ett ökat inflytande över EUs ekonomiska politik. Den näst viktigaste är en marginellt lägre ränte- och vinstnivå. Det finns också nackdelar. Den allvarligaste är att om vi hamnar i en allvarlig kostnads- eller strukturkris har vi sämre möjlighet att ta oss ur den. Inrättande av buffertfonder och strukturråd skulle påtagligt kunna reducera denna nackdel.” Buffertfonder som de tillämpas i den finska modellen syftar delvis till att kunna sänka arbetsgivaravgifterna under sämre tider. Detta är en lösning när vi inte kan använda oss av devalveringsvapnet. Jag tror starkt på detta. Därför yrkar jag på följande ändringar i riktlinjerna sidan 15 rad 13: ”Sverige ska därför utveckla instrument, svenska buffertfonder, för att kunna möta eventuella kostnadskriser utan dramatiska lönesänkningar eller okontrollerad arbetslöshet.”

Laila Bjurling, Sörmland: Jag säger ja till partistyrelsens förslag om de övergripande förutsättningarna för att Sverige ska gå med i EMU. Men jag säger nej till att vi ska bestämma oss för att gå med innan vi vet hur vi ska tackla dessa förutsättningar. Det räcker inte med att vi är i fas med övriga EMU-länder när vi går med. Vi måste också ha klart för oss hur vi ska agera om Sverige är i en annan konjunktur än den som fått den europeiska centralbanken att sätta sina räntor. Visst är förslaget att vi ska utreda buffertfonder eller andra system som vi kan ta till för att slippa sänka lönerna eller öka arbetslösheten. Men jag vill veta hur det ska fungera och vem som betalar detta innan jag bestämmer mig för ett svenskt medlemskap i EMU. Dessutom tror jag inte tiden är mogen för att ta ställning till den här frågan. Svenska folket har ännu inte mentalt accepterat att vi är medlemmar i EU. Då är det alldeles för tidigt att bestämma sig för nästa steg. Det märks tydligt bland annat på hur få – trots allt – av våra medlemmar som engagerar sig i studier och cirklar om EMU. Så låt oss vänta och se. Gör inget förhastat. För att underlätta för presidiet lägger jag inget eget yrkande utan jag yrkar bifall till Inger Segelströms förslag.

Hans-Erik Svensson, Gotland: Det gläder mig verkligen att jag har lämnat in samma yrkande och samma förslag som SSU. Vi är på samma linje. Det känner jag mig stolt över trots att det är många år sedan jag var SSUare. Jag vill ha ett tillägg på sidan 16 rad 21: ”i en folkomröstning”. Nu står vi vid vägskälet, ja eller nej till EMU. För min del är saken klar utan minsta tvekan. Det blir ett sjurungande nej till EMU. Motiveringen till detta mitt ställningstagande är följande: Jag kan egentligen inte förstå hur man som socialdemokrat kan vara för EMU. Någon mer odemokratisk företeelse får man leta efter. Den europeiska centralbanken styr EMU och sätter upp regler och gränser för den gemensamma penning- och valutapolitiken. Denna självständiga och oantastliga centralbank styr verksamheten utan politisk inblandning. Är det vår framtida demokrati? Våra väljare säger ganska ofta att det är svårt att komma till tals med och nå våra politiker. Man känner ett utanförskap till de politiska besluten. Ett lågt valdeltagande i det senaste EU-valet är ett bevis på vad väljarna tycker om sina möjligheter att nå och påverka sina politiker. Säger vi nej till EMU så får vi fortsättningsvis styra över vår egen penning- och valutapolitik, som är så viktig för landets utformning. EMU är absolut inte en demokratisk motvikt till de globala marknadskrafterna. Euron har det senaste året haft en negativ utveckling gentemot den svenska kronan, vilken har varit positiv. De som är för EMU säger ofta att vi inte klarar oss med vår lilla valuta, kronan. Men här de haft fel. Vi kommer troligtvis också att få svagare fackföreningar. Vi blir hänvisade till spelregler som ECB lägger fast. Påveliknande dekret utgår från Wim Duisenberg i Frankfurt till Urban Bäckström i Stockholm. Läget är så, och då får vi rätta oss därefter. Är det demokrati i en välfärdsstat? Så här kan man hålla på hur länge som helst och stapla argument för att få sin vilja igenom, men jag känner mig trygg i förvissningen om att jag har SSU också på samma sida. Jag yrkar bifall till ändringen på sidan 16 rad 21: ”i en folkomröstning”.

Gunnar Jönsson, Skåne: Att ta ställning till ett svenskt deltagande i EMU är ingen enkel fråga. Konsekvenserna är långsiktiga och svåra att överblicka. Någon har sagt att det är svårt att spå om framtiden. Jag lutar dock mest åt partistyrelsens förslag om att säga ja under vissa övergripande förutsättningar. Grunden för mitt ställningstagande är att vi socialdemokrater måste samverka över nationsgränserna för att forma en politisk kraft mot de globala marknadskrafterna. Vi vet dock att det finns vitt skilda åsikter bland partimedlemmarna i EMU-frågan. Därför är det oerhört viktigt att vi tar beslut steg för steg – dels så att alla partimedlemmar ges ytterligare tid att diskutera denna fråga, dels för att det ska vara möjligt att förankra det definitiva beslutet om ansökan, som partiet tar på ett bättre sätt bland partimedlemmarna. Om partikongressen sluter upp bakom partistyrelsens förslag bör det åtföljas av riktlinjer för nästa steg i beslutsgången. Det är oerhört viktigt att vi värnar om och vårdar beslutsprocessen i partiet så att ingen känner sig överkörd. Demokrati tar tid och måste få ta tid. Det finns heller ingen anledning till brådska med att ansöka om inträde i EMU. Storbritannien, en viktig handelspartner, har till exempel ännu ej tagit några beslut i denna fråga. Eftersom det finns olika uppfattningar idag i partiet om EMU är det sannolikt att det kommer att råda olika uppfattningar om när förutsättningarna är uppfyllda. Därför bör en partikongress pröva om de övergripande förutsättningarna anses uppfyllda. Man kan då även besluta att gå ut till svenska folket och föreslå att vi säger ja till EMU. Jag anser det nämligen också självklart att vi på denna kongress tar beslut om att vi ska ha en folkomröstning i EMU-frågan. Partivänner! Sammanfattningsvis talar de flesta skälen för ett svenskt deltagande i valutasamarbetet EMU. Jag yrkar därmed bifall till partistyrelsens förslag. Men jag yrkar dessutom på följande tillägg på sidan 16, lämpligen mellan raderna 18 och 19: ”För att säkerställa en god förankring i partiet ska partikongress pröva om förutsättningarna är uppfyllda”. Sedan yrkar jag också bifall till Mikael Dambergs förslag om en folkomröstning. Jag kan också informera om att när vi i Skåne vid vår partikongress behandlade en motion om EMU beslutade vi enhälligt om dessa två tilläggsyrkanden.

Birgitta Gidblom, Norrbotten: ”Lyssna på rörelsen!” Det var Tage Erlanders ord till Olof Palme, när denne just tillträtt. Jag skulle önska att dagens partiledning lyssnade på rörelsen litet mer. Vi vet av samstämmiga opinionsundersökningar att det starkaste motståndet mot EMU finns bland socialdemokraternas väljarbaser, bland LOs medlemmar och bland kvinnorna. Varför det? Är de kanske dummare än andra? Jag vill säga tvärtom. De förstår att just arbetare och kvinnor har mest att förlora på ett medlemskap. De vet att EMU ger marknaden och kapitalet stor makt. De vet också att det är moderaterna, Svenska arbetsgivareföreningen, storföretagen och storfinansen som är mest positiva till en EMU-anslutning. De vet därtill att det är de som drabbas av den flexibla arbetsmarknaden, av otryggare anställningar, av ökade löneskillnader och försämrade välfärdssystem, försämrad arbetsrätt och en försvagad demokrati. De vet detta, eftersom de har varit med förr. Allt detta hände sist när vi lekte EMU i början av 1990-talet. Priset de fick betala för en utplånad valuta var en instabil arbetsmarknad och välfärd. Lyssna på rörelsen! Hör oron! Partiet kommer att tappa ännu fler väljare om vi inte lyssnar. Att vi inte lyssnar på folk är en av förklaringarna från partiföreträdare till varför vi tappar så många medlemmar och varför det gick så dåligt i valet senast. Jag kommer från Norrbotten. Där är EMU-motståndet mycket starkt. Jag befarar att vi tappar ännu fler väljare och sympatisörer där om vi idag säger ja till EMU. Jag är mycket orolig för vårt partis fortsatta överlevnad om inte vi börjar lyssna mer på rörelsen och på folk. De senaste opinionsundersökningarna visar också att EMU-motståndet växer bland våra sympatisörer. Lyssna på rörelsen! Ge röst åt den majoritet som inte finns här idag. Säg nej till EMU-inträdet. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Peter Gustafsson, Uppsala län: I Homeros skildring av kung Odysseus färd från Troja och hem till Ithaka passerade Odysseus fartyg förbi sirenerna Skylla och Karybdis. Sirenernas locktoner riskerade att locka fartyget in på otrygga vatten där det kunde förlisa. För att Odysseus inte skulle lockas av sirensången och vrida rodret in mot farliga vatten lät han besättningen fjättra honom vid masten. På samma sätt innebär den europeiska ekonomiska och monetära unionen att politikerna fjättrar sig vid masten. Men i verkligheten, till skillnad från i sagan, finns inga sirener. I verkligheten finns bara folket som ropar på full sysselsättning. EMUs fördrag binder sina undertecknare till en politik som sätter prisstabilitet framför sysselsättning. Genom detta har Europas väljare en möjlighet att rösta, men inte att välja i någon egentlig mening. Oavsett hur man röstar, och oavsett vilka politiker man utnämner nationellt och till Europaparlamentet, har man samma nyliberala ekonomiska politik där massarbetslösheten är en nödvändig del av systemet. Har man väl gått med i EMU kan man inte gå ur eller ändra spelreglerna med mindre än att alla är överens om detta. John F. Kennedy sade en gång att den som gör fredliga revolutioner omöjliga gör våldsamma revolutioner ofrånkomliga. Jag är övertygad om att ett system som gör att medborgarna får rösta men inte välja är ett hot mot hela den reformistiska idé som vår rörelse bygger på. Att beslut kan rivas upp om de inte blev bra, att inga medel är så heliga att de inte kan omprövas ifall verkligheten visar sig skilja sig från bilden av denna verklighet. Olof Palme citerade vid flera tillfällen litteraturpristagaren Günther Grass om den socialdemokratiska snigeln som rör sig ganska långsamt men som har sugkoppen fast förankrad i mullen och sina känselspröt spelande mot framtiden. Bilden av den långsamma socialdemokratin, som tvekar och som noggrant prövar argumenten må vara tacksam för karikatyrtecknarna men den är lika fullt ett viktigt politiskt ideal. På samma sätt som Hjalmar Branting och socialdemokratin 1918 valde att gå vägen över allmän rösträtt i stället för att revolutionärt ta över makten i Sverige tror jag att det är mer ansvarsfullt att gå den fega vägen. Visst kan EMU gå bra. Då finns alla möjligheter att gå med närhelst vi känner oss redo. Men går det illa går det mycket illa, precis som vid en misslyckad revolution. Jag kräver att partikongressen vid beslutet från Sundsvall, att vänta och se i enlighet med Maj Britt Theorins yrkande, som också innehåller ett krav på folkomröstning.

Bengt-Olov Eriksson, Uppsala län: Vi är tre stycken från Uppsala län, men vi har olika uppfattning. ”Ett öppet land i en global värld” är temat som vi ska ta ställning till. Jag tycker det är en välvald rubrik. Ett öppet land, inte ett slutet land. För mig som socialdemokrat är det en självklarhet. Det innebär också att det är en självklarhet för mig att Sverige ska vara en del av ett enat och gemensamt Europa. Det innebär också att jag tycker att vi ska ha fullt medlemskap i EU, alltså även i EMU. EMU innebär, som flera sagt tidigare, naturligtvis inte med nödvändighet guld och gröna skogar. Men det är definitivt bättre än alternativen och vi får en direkt möjlighet att påverka. Det sägs ibland att vi genom att gå med tappar möjligheterna att påverka vår egen valuta, räntor och så vidare. Frågan är då vilka möjligheter vi har att påverka om vi står utanför? Det som händer i Asien, USA och givetvis även i EMU, påverkar oss väldigt starkt. Vilka möjligheter har vi egentligen att påverka vår valuta och våra räntor om vi ställer oss utanför medlemskapet i EMU? Jag vill påstå att vi genom att vara med också får möjlighet att påverka. Det sägs ibland att ett litet land som Sverige inte betyder någonting i detta sammanhang. Det är ett mycket märkligt påstående. I så fall skulle vi inte uppmana människor att rösta i de allmänna valen heller. Då skulle vi inte rösta i riksdagsvalet. Då har vi bara en röst av cirka sex miljoner röster. Men vi tycker att det inte bara är viktigt utan en självklarhet att vi röstar i riksdagsvalen och andra val, därför att vi genom att rösta tillsammans med andra definitivt kan vara med och påverka. Detsamma gäller EMU och EU. Genom att vara med, kan vi tillsammans med andra påverka den politik som förs och påverka vad som händer i vårt eget land. Detta gäller om vi är med, inte om vi ställer oss utanför. Då återstår frågan hur det ska avgöras – folkomröstning eller inte. För mig är det självklart att det ska vara en folkomröstning. Jag säger det inte därför att jag är odelat positiv till folkomröstningar. Folkomröstningar är definitivt inte alltid det effektivaste redskapet för att utröna en folkopinion. Det beror lite grann på hur frågorna formuleras, hur stort valdeltagande vi får och så vidare. Men det är ändå det bästa instrument vi har, och det är absolut nödvändigt. Det vore ohederligt mot väljarna att inte låta en sådan här avgörande fråga, som dessutom skär tvärs igenom partigränserna, avgöras i en folkomröstning. Mot den bakgrunden, fru ordförande, yrkar jag på samma sätt som flera tidigare talare att vi på sidan 16 lägger till att det här ska avgöras genom folkomröstning. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. Hilde Klasson, Uppsala län: Jag börjar med att yrka bifall till Maj Britt Theorins förslag. Det gör jag utifrån bland annat följande punkter. 1. Ett medlemskap i EMU förutsätter en stabil lönebildning. Denna stabilitet har inte vi idag, och för att skapa en sådan stabilitet snabbt tvingas vi att kväsa de svenska löntagarnas fackliga aktivitet och inflytande. De som i första hand kommer att få ta de negativa konsekvenserna av ett EMU-medlemskap är LO-medlemmar och andra löntagare. Klarar vi inte lönebildningen, att solidariskt fördela utrymme och dessutom hålla oss under fastslagna inflationsmål, återstår för oss bara att förlita oss till att de så kallade buffertfonderna ska lindra effekterna. Det kommer då att krävas mycket låga eller till och med negativa löneuppgörelser för att hålla ekonomin i balans. Risken för att Sverige måste ta till kraftiga rationaliseringar både inom offentlig och privat sektor med hög arbetslöshet som följd blir, som jag ser det, mycket stor. 2. Vill vi vårda och utveckla den fackliga och politiska samverkan som kännetecknat 1900-talet tar partiet en mycket stor risk om vi förespråkar ett EMU-inträde som sannolikt kommer att få tidigare nämnda effekter. Kommer löntagarna att ge oss sitt förtroende när de ställs inför konsekvenserna? 3. De visioner om ett ekologiskt uthålligt samhälle som framförts i regeringsdeklarationen har i mycket liten utsträckning fått påverka debatten om EMU-medlemskapet. Kan över huvud taget byggandet av ett ekologiskt hållbart samhälle kopplas till EMU-projektet med dess, som jag ser det, ensidiga fokusering på traditionell ekonomisk tillväxt? Ingen av oss har idag facit på vad som händer vid ett EMU-medlemskap. Därför krävs det en stor lyhördhet och framför allt ödmjukhet inför det som vi har att fatta beslut om idag. Jag menar att vi för demokratins skull, för det facklig-politiska samarbetets skull och för det ekologiskt hållbara samhällets skull ska rösta för alternativet ”Nej nu”. Vi ska framför allt rösta för att avgörandet ska underställas en folkomröstning. Det finns nästan inga beslut som inte går att ändra i efterhand. Jag tror dock att ett ja är ett beslut som vi i efterhand inte kan ändra. Därför bör vi rösta nej nu.

Gösta Frost, Dalarna: "Arbetare i alla länder, förenen eder!" är ett gammalt och välkänt uttryck inom arbetarrörelsen. Det påminner oss om att arbetarrörelsen redan för 100 år sedan insåg det viktiga med samarbete över nationsgränserna. Nu, när det gäller gemenskapen inom EU, är det konstigt nog många inom vår rörelse som är tveksamma till samarbete över nationsgränserna. Likaså är det många som känner tveksamhet då det gäller EMU- samarbetet. Många människor tycks tro att om vi bara säger nej är det inget som berör oss – det påverkar inte oss i vår vardag. Jag har många gånger ställt mig frågan varför det är på det här sättet. Det tycks som om många människor har en inaktuell bild av vårt lands omvärldsberoende. Jag har börjat förstå att vi alla gör våra olika bilder av omvärlden, där omvärlden för egen del är den egna byn eller möjligtvis den egna kommunen. Min egen bild av omvärlden av idag är att vi alla, oavsett var vi bor i Sverige, dagligen påverkas, mer eller mindre, av beslut som är tagna utanför vår nations gränser. Också beslut som är fattade på ett företag någonstans i världen kan i förlängningen få konsekvenser hemma i vår egen kommun. Kapitalet känner idag inga nationsgränser. Utifrån denna min bild av hur beroende vi är av omvärlden vill jag politiskt arbeta för att vi inom socialdemokratin ska kunna vara med att påverka de beslut som formar framtiden, oavsett var de tas. Jag gör det av samma anledning som jag anser det självklart att vi ska engagera oss i kommunalpolitiken, i landstingspolitiken och i rikspolitiken. Jag anser att vi politiskt måste ha ett samarbete såväl inom Europa som med världen i övrigt. Det samarbetet måste också omfatta de ekonomiska frågorna som en balans till det fria kapitalet, som om det får härja fritt lätt utvecklas till en rå kapitalism som måste motverkas. Inom fackföreningsrörelsen har vi länge slagits hårt för att få till stånd kollektivavtal på olika områden, och jag ser på frågan om EMU på liknande sätt. Det är ett kollektivavtal inom hela Europa med vissa minimiregler, bland annat för räntor. Avtalet om EMU påverkar oss i Sverige redan idag, trots att vi inte är med i EMU. EMU är idag ingen fulländad skapelse, utan jag förutsätter att vissa förändringar kommer att göras inom detta projekt allt eftersom tiden och utvecklingen fortskrider. Det vore märkligt om vi i Sverige inte ville vara med om att utforma innehållet i det här kollektivavtalet, som påverkar oss i så stor utsträckning. Precis som ett vanligt kollektivavtal, så har det här avtalet både för- och nackdelar. För min del har jag kommit fram till att fördelarna överväger nackdelarna, och därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag i EMU-frågan.

Carl Tham, Stockholm: Det har sagts att medlemskapet i den gemensamma valutan är ett försvar mot en internationell kapitalism. Jag är ledsen att säga att det är en romantisk skönmålning eller missuppfattning. Valutaunionen är tvärtom byggd på kapitalets och marknadens principer. Dess innersta kärna är en strävan att för evigt cementera 1980-talets nyliberala värderingar med deras förakt för välfärd och framför allt för folkstyre. Ekonomin ska skyddas mot folket, det är den grundläggande idén bakom den gemensamma valutan. Ingen – jag vågar påstå ingen – av dem som har konstruerat den gemensamma valutan eller som idag utövar dess verksamhet har den ringaste tanke på att detta är ett försvar mot internationell kapitalism. De nya furstarna av Europas ekonomi, bankdirektörerna i Europas bank som ständigt uppmanar medlemsländerna till neddragningar av skatter och offentlig välfärd och upphävande av arbetsrätt, är inga frontsoldater mot den internationella kapitalismen. Jag är övertygad om att också partiledningen vet detta. Det har här sagts att medlemskapet gör oss mindre sårbara. Jag vill säga att det är en vilseledande beskrivning, för också stora valutor kan pendla kraftigt. Titta på dollarn och på yenen, och titta på euron under den tid som den har funnits! Räntan i EMU bestäms inte av svensk ekonomi. Därför kan vi få räntor som drabbar oss ofördelaktigt och med stor kraft. Det ger ingen trygghet. Trygghet ger däremot en fast ekonomisk politik, och en sådan måste vi under alla omständigheter föra. Anna Lindh och även statsministern har här påmint om de svåra åren 1994–1995, och det har sagts att det var det internationella kapitalet som gjorde det så svårt för oss. Ja, men varför? Jag har många gånger hört både statsministern och Anna Lindh säga – och även jag själv har sagt det – att det berodde på den borgerliga regeringens fullständigt skandalösa ekonomiska politik och på att vi hade ett jättelikt budgetunderskott. Tacka fasen för att vi då får svårigheter! Detta ska vi under alla omständigheter undvika, och det tror jag att vi alla kan vara överens om. Det sägs att vi får vara med om att påverka. Det är konstigt att säga att vi ska vara med för att påverka en organisation när själva syftet är det motsatta: ingen påverkan. Därför vill jag yrka avslag på partistyrelsens förslag och bifall till Maj Britt Theorins yrkande.

Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: Vi tog ett klokt beslut på Sundsvallskongressen 1997. Vi sade nej tills vidare till EMU för att få tid att utvärdera och analysera valutaunionen. Det har nu gått drygt ett år sedan valutaunionen bildades, och även om det är en kort tid så kan vi konstatera att alla som var rädda för att Sveriges självbestämmande skulle få negativa konsekvenser fick fel. Tvärtom gick det bra för Sverige och betydligt sämre för EMU. Kronan stärktes med 10mot euron. Tillväxten var hög, inflationen var lägre, den svenska sysselsättningen ökade mer och arbetslösheten sjönk betydligt snabbare i Sverige än i valutaunionen. Euron har inte blivit någon succé, tvärtom. Sverige har en starkare ekonomi än EMU-länderna, och om vi fortsätter den nuvarande ekonomiska politiken kan vi skapa vidare tillväxt och starkare välfärd utanför valutaunionen. Det finns idag inga skäl till att säga ja till EMU. Låt oss hålla fast vid gällande beslut att säga nej nu och ta oss tid att utvärdera projektet ordentligt. Vi kongressombud företräder de socialdemokratiska väljarna i Sverige. Motståndet mot EMU är starkt i Norrbotten, och jag för dess talan idag. Det finns inga skäl att ändra gällande beslut från Sundsvall. Jag yrkar därför bifall till Maj Britt Theorins yrkande och säger ja till en folkomröstning.

Göran Färm, Östergötland: När Östgötadelegationen samlades inför kongressen var det inte alls givet att vi skulle driva en distriktslinje i EMU-frågan, men diskussionen visade på en ganska bred enighet; 3 eller 4 av 18 ombud var tveksamma och kände sig inte som EMU-anhängare, men en överväldigande majoritet talade aktivt för medlemskap i EMUs tredje steg. Förvisso fanns det också bland oss oro och osäkerhet, missnöje med demokratiska brister i den europeiska centralbanken, oro för att vi får för lite att säga till om och så vidare, men motiven för ett ja var många fler. Några betonade det ekonomiska. Det finns en risk för misstro mot Sverige, om vårt land går sin egen väg när resten av Europa bestämt sig för att samverka. Det kan leda till att vi får svårare att motivera företagen att investera i landet och till att vi utanför valutaunionen får större turbulens i ekonomin nästa gång vi ska möta lågkonjunkturen. Andra betonade det politiska. Vår framtid är nära kopplad till våra grannländers, och vårt Europaengagemang utanför EMU kan uppfattas som halvhjärtat. Är vi med i EU ska vi vara med fullt ut, sade några, och satsa på en offensiv Europapolitik, också när det gäller den ekonomiska politiken. Några betonade demokratin. När marknadskrafterna internationaliseras måste också arbetarrörelsen och demokratin söka nya vägar. Bara det faktum att en rad länder har samma valuta tar bort en del av spekulanternas utrymme. Många sade också att en gemensam valuta inte behöver betyda att vi blir maktlösa. Vi kan akt ivt utveckla andra instrument, som kan spela samma roll som en ändring av räntan eller valutakursen. Många vill också utveckla vår egen variant av buffertfonder som ett nytt vapen i den ekonomiska politiken. Mot den här bakgrunden har jag Östgötadelegationens uppdrag att yrka bifall till partistyrelsens förslag i sakfrågan om EMU-medlemskapet. Jag hade personligen inte haft någonting emot ett snabbare inträde, men tempot är inte det viktigaste. När man resonerar om det här tycker jag dock att en sak till bör beaktas, och det är att vi får akta oss för att dra ut så mycket på processen att vi riskerar att hamna i en ny lågkonjunktur innan frågan är avgjord. Då löper vi risk för en ny turbulens i ekonomin, motsvarande den 1990–1992. Främst är dock den här frågan för mig ideologisk. Den har mycket att göra med arbetarrörelsens engagemang för internationell samverkan. Olof Palme har åberopats flera gånger här. Han sade också så här: Om vi ska kunna leva upp till vårt europeiska ansvar och spela en roll i Europa, krävs det att vi erkänner vår europeiska identitet. Vi kan inte ställa oss utanför den europeiska utvecklingen. Det är tänkvärt. Bifall till partistyrelsens förslag.

Joao Pinheiro, Västernorrland: För den som ser EMU som en ekonomisk fråga kommer det som jag strax ska säga att låta obegripligt. Min uppfattning är att EMU handlar om den europeiska politiken. Vi ska inte drunkna i alltför många grubblerier om villkorande inför anslutningen. Den text som finns på sidan 15 i riktlinjerna mellan raderna 3 och 11 leder inte framåt. Den känns onödig, och därför vill jag att den stryks. Jag yrkar också på att vi sätter ett tak för den tid som det ska ta att nå enprocentmålet för biståndet. Senast 2005 ska vi ha nått det. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Med detta är mina yrkanden klara. Den dag när partistyrelsen med bred majoritet föreslog att Sverige ska bli medlem i den ekonomiska och monetära unionen var historisk, en vändpunkt. Tillåt mig som europé med rötter i Portugal att göra en tillbakablick på vår närmaste gemensamma historia. När diktaturen föll i Portugal 1974 fanns bara en handfull organiserade socialister. Svensk socialdemokrati hade stött dessa i exilen. Sedan dess har 25 år gått, och mycket har hänt. I början på denna vecka gjorde Antonio Guterres som EU-ordförande ett besök i Stockholm. Såvitt jag vet är han den förste portugisiske socialisten på den posten. Han regerar idag i ett land som har en kraftig ekonomisk utveckling, ett land med en stabil demokrati, som bygger ut sin välfärd. Guterres vågar och vill vara visionär och hoppfull om hela Europas utveckling. På 25 år förvandlades Portugal från ett land av utvandrande analfabeter till ett land som leds av en statsminister som vill bygga och modernisera ett solidariskt Europa, som intresserar hela Europa för sysselsättningsfrågan och som driver de socialdemokratiska idéerna framåt. Detta hade inte varit möjligt utan stöd från de etablerade demokratierna i Europa. Det hade inte varit möjligt utan EG/EU. Min fråga är: Har det varit bra för Europa? Har utvecklingen i Portugal varit bra för Sverige? Svaret kan bara vara ja, utan tvekan ja. Politiskt, ekonomiskt och socialt har vi alla vunnit. Liknande historiebeskrivningar kan vi göra när det gäller Spanien och Grekland, delar av Tyskland och snart stora delar av Öst- och Centraleuropa. Som svensk socialdemokrat gladdes jag oändligt den dag partistyrelsen sade ja till EMU. För mig var det en dag av stolthet – stolthet över att tillhöra ett parti som överger den så förödande och defensiva vänta-och-se-strategin för att åter igen ta täten i det som alltjämt är den demokratiska socialismens grundtes.

Fredrik Lundh, Norrbotten: Vi bor alla i landet Sverige, detta underbara, vackra och trygga land i Norden. Men vi bor också i ett land med politikerförakt, missnöje och en skrämmande stor medlemsflykt från de politiska partierna, ett land där antalet unga som inte tror på demokratin kraftigt har ökat. Jag är som ung socialdemokrat för gemenskap, solidaritet och samarbete. Jag är för ett fredligt Europa, där människor inte behöver leva i ständig skräck för kriget, men jag är inte för EMU. För mig som SSUare är det en självklarhet att denna viktiga fråga avgörs i en folkomröstning. Jag yrkar därför bifall till Maj Britt Theorins förslag och hoppas samtidigt att du som ombud gör som sångerskan Lisa Ekdahl sjunger i en av sina låtar: "Lyssna till ditt hjärta!" Säg ja till Europa och världen, men nej till en monetär union och ett framtida federalt Europa!

Sören Wibe, Västerbotten: När den inre marknaden presenterades sade Jaques Delors att den skulle ge 5 miljoner nya jobb. Då fanns det 14 miljoner arbetslösa i EU. I dag finns det 18 miljoner. Nu återkommer samma löften om jobb och välstånd genom EMU, men jag tror att jag även den här gången kommer att bli besviken. EMU har ju inte konstruerats för att bekämpa arbetslösheten eller öka tillväxten. Kärnfrågan i EMU är något helt annat, nämligen hur vårt land ska styras. Enkelt uttryckt handlar det om hur mycket makt vi ska föra över till Bryssel, hur mycket överstatlighet som vår demokrati tål. Med EMU flyttar penningpolitiken omedelbart till Frankfurt, och med stor sannolikhet kommer finanspolitiken, skattepolitiken och arbetsmarknadspolitiken att följa efter på lite sikt. Det finns inte ett exempel i världen på ett land som har kunnat behålla självbestämmandet över de här politikområdena utan en egen valuta. Det starkaste argumentet hos mina meningsmotståndare på den här kongressen är nog att vi måste gå med för att påverka. Jag har respekt för det argumentet, men överstatligheten är ett tveeggat svärd. Vi ska i morgon behandla regionalpolitiken, men vi får inte längre besluta om att sänka de sociala avgifterna för att hjälpa glesbygden. Vi ska behandla det gröna folkhemmet, men vi har inte rätt att hindra import av monstertjuren Belgian Blue. Överstatligheten kan både hjälpa och stjälpa, och när det gäller ett litet land i den ekonomiska och geografiska periferin som Sverige tror jag faktiskt att den oftare stjälper. Sverige kan stå utanför EMU. Det finns många exempel på små länder som klarar sig med en egen valuta. Låt mig avslutningsvis göra en utflykt till det alltmer populära området teologisk ekonomi och citera några kloka ord ur Ordspråksboken. Där står: ”Gå bort till myran, du late, och se hur hon gör och bli vis! Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman, o Herre. Dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.” Det är så sant som det är sagt. Sverige behöver varken herre eller tillsyningsman. Vi behöver möjligen lite mer tro på oss själva och vår egen förmåga. Då kan vi lösa problemen. Bifall till Maj Britt Theorins förslag! Anders Prytz, Göteborg: Det europeiska samarbetet handlar ytterst om att säkerställa freden. En ökad samsyn kring och integrering av den ekonomiska politiken är ytterligare ett steg på den här vägen. Ett ännu större beroende mellan folken i Europa ger oss möjlighet att fortsätta att bygga en välfärd inte bara för oss svenskar utan för medborgare i andra länder, även utanför EU. Kanske hade situationen på Balkan sett annorlunda ut om detta beroende redan funnits. De socialdemokratiska partierna i Europa har samtliga ställt sig bakom valutasamarbetet. Våra systerpartier är också överens med oss om att föra in en social dimension i EUs arbete. Att betvinga arbetslösheten kommer att vara ett av de ämnen som kommer högst upp på dagordningen, och om vi vill vara med och få in våra uppfattningar i denna och andra frågor, måste vi vara beredda att fördjupa vårt arbete inom EU, inte att minska det. Skulle inte den här kongressen kunna vara ett tillfälle där vi slutar diskutera för och emot EU och i stället diskuterar vad vi vill använda vårt medlemskap i EU till? Tillsammans skulle vi då kunna se till att det europeiska samarbetet blir det demokratiska och politiska projekt som arbetarrörelsen samlas kring för att som en modern folkrörelse ta steget in i det nya millenniet. I Centrala Göteborgs arbetarekommun anordnade vi i november förra året ett möte för att ta ställning till EMU- frågan. En förkrossande majoritet uttalade sig då för en anslutning till EMUs tredje steg. En äldre partimedlem uttryckte väldigt väl hur han såg att det skulle vara i framtiden. Han sade: ”Det är dags att vi blir en del av Internationalen, inte bara sjunger den.” Personligen hade jag gärna sett ett radikalare ja än det som partistyrelsen lämnat, men jag är ändå beredd att yrka bifall till partistyrelsens förslag.

Christer Erlandsson, Stockholms län: Demokratins globalisering är vårt stora uppdrag under 2000-talet. Demokratin har i många fall gjort halt strax innanför fabriksportarna, därför att fabrikerna står tomma och produktionen har flyttat utomlands. Eller så hotar man att flytta produktionen eller huvudkontoret eller forskningen, om inte skatterna sänks, om inte flexibiliteten ökar bland de anställda, om inte beredskapen att sänka lönerna ökar, om inte vi är beredda att arbeta vilka tider som helst på dygnet och så vidare. Därför måste vi nu formulera oss så här: Demokratin kan inte göra halt vid nationsgränsen. Demokratin kan för övrigt aldrig göra halt, för då går den under. Den måste ständigt återerövras, utvecklas, utvidgas, stärkas och fördjupas. De globala företag som idag behärskar vårt lands ekonomi behöver inte EMU. De tömmer demokratin på dess innehåll. För att få grepp om detta måste staterna samarbeta, och detta samarbete är ett första steg inom EU och EMU. Just nu domineras Europa av socialdemokraterna. Det är en stor historisk chans för partiet och fackföreningsrörelsen. Om vi socialdemokrater lyckas i Europa kan det bli ett ovärderligt exempel för resten av världen, ett avgörande steg framåt för demokratin. Den demokratiska högern har redan misslyckats. Om vi socialdemokrater också misslyckas med vår Europapolitik, står fascismen och stampar i farstun. Det finns förvisso ett demokratiskt underskott i EU och i EMU. Det måste vi förstås vara med om att rätta till. Demokratin måste alltid vidareutvecklas, men alternativen till EMU är en total kapitulation för det globala finanskapitalet. Jag tror att vi alla inser att det globala finanskapitalet kännetecknas av ett avsevärt större demokratiskt underskott. Om vi har långt att gå, är det väldigt dumt att börja gå åt fel håll. Då gäller det att starta fortast möjligt och att gå åt rätt håll. Därför yrkar vi bifall till partistyrelsens förslag om ja till EMU och dess förslag om ett öppet mandat, för att detta ska underställas folket. Vi har vidare också två tilläggsförslag. Det första är att EMUs tredje fas inte får hindra möjligheten att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik. Det andra är att EMUs tredje fas inte heller får hindra utvidgningen av unionen. Detta vill vi få in på sidan 16 rad 14. Vi bifogar också en bilaga med redaktionella ändringar.

Åke Svensson, Gotland: Jag har nummer 28 på talarlistan, och jag tror att vi allesammans nu känner ett behov av att höja blicken ännu mer, inte bara till Europa utan över dess gränser. Ryggraden i den socialdemokratiska ideologin är alla människors lika värde och möjligheter. Vår partiordförande sade inledningsvis att vi är internationalister. 1990- talet innebar en kraftig sanering av den svenska ekonomin, mest kännbar och smärtsam för de redan mest utsatta grupperna, nationellt men framför allt internationellt. Det handlade om vår trovärdighet i ett internationellt perspektiv. Äntligen, skulle jag vilja säga, ges det nu möjlighet att återställa biståndet till en procent av BNI. Inriktningen finns i förslaget till riktlinjer, men jag tycker att också tidsramen bör fastställas. Därför har jag följande tilläggsyrkande: att på sidan 10 rad 2 efter orden ”stegvis ska nås” ska införas orden ”och detta senast 2005”. Vi sätter med detta ned foten och visar att vi har ett budskap som bär utöver vårt eget lands och Europas gränser. Vi bär varandras bördor.

Luciano Astudillo, Skåne: Det går bra för den svenska ekonomin. Arbetslösheten minskar, tillväxten är god och räntorna mycket låga. Vi klarar inflationsmålet och vår kontroll över statsfinanserna är i världsklass. Man säger i internationell press till och med att vi upphäver tyngdlagen. Äntligen kan vi säga att Sverige inte längre är utsatt och sårbart. Det var hit vi skulle när vi tog makten 1994. Det handlade om att rädda investeringarna, jobben och välfärden, men det var inte lätt, tvärtom mycket plågsamt. Det förra seklets sista årtionde innebar enorma uppoffringar och nedskärningar som ingen socialdemokrat var stolt över. Som sammanfattning av det kan vi läsa välfärdsbokslutet. Det kommer att behövas många goda år som 1999 för att reparera 1990-talets borgerliga misslyckanden. Men nu vill partistyrelsen äventyra allt genom att upprepa ett av de stora misstag som gjordes i början av 1990- talet: att anknyta valutan till en fast växelkurs. Man kan kalla det att leka EMU. Och dessvärre vill man göra ett sådant beslut oåterkalleligt. Partivänner och Göran Färm! Det var på grund av ett envist försvarande av den svenska kronan och den fasta växelkursen under lågkonjunktur som krisen blev så djup, krispaketen så omfattande och massarbetslösheten ett faktum. Det är inte logiskt att bara i en handvändning göra sig av med den politik som vi har kämpat oss till på 1990-talet: att stå på egna ben, att vara ekonomiskt oberoende. Det är svårt att försvara att vi vill ta den enorma risk som EMU-medlemskapet faktiskt innebär när vi vet hur välfärden tog stryk sist. Det är inte trovärdigt att göra helt om i den politisk retoriken. Sverige kan bibehålla dagens goda ekonomiska utveckling. Sverige kan och bör tillvarata det ekonomiska oberoende och självbestämmande som vi faktiskt skaffat oss. Annars riskerar vi att 1990-talets saneringspolitik har varit förgäves. Sverige kan och bör säga nej till EMU idag. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins med fleras ändringsförslag. Det är ett balanserat förslag. Det är varken ett nej nu, ett nej för evigt eller ett ja nu, utan det tar hänsyn till att vi inte är mogna att fatta ett beslut just nu. Vi vill vänta och se. Vi vill avvakta hur projektet löper. Att socialdemokrater i 14 andra EU-länder har bestämt sig för att detta är en viktig fråga och att de vill gå med är inte ett argument, Anna Lindh, för samma länder är för ett Natomedlemskap.

Christina Tallberg, Stockholms län: Först och främst vill jag yrka bifall till de förslag, ändringar och nya texter som vi från Stockholms läns delegation har lämnat in. Jag skulle här vilja börja med en fri tolkning av Alf Henriksson: Det är en glob jag trampar med min fot. Vad är centralt på ytan av ett klot? Jag väljer Tyresö – det står mig fritt. Ett val av Tyresö, som är min hemort, betyder också att man är del av en global värld. Jag håller till fullo med Göran Persson när han tidigare sade att när vardagen globaliseras blir också politikens villkor gränslösa. Men globaliseringen måste också ha ett mänskligt ansikte, och ett socialt och ekonomiskt ansvar får inte hamna i bakgrunden. Vi ska vara öppna för den globala ekonomin och ta vara på de möjligheter som bjuds, men enskilda människor får inte lämnas att själva bära bördan av förändringen. För att åstadkomma arbete åt alla gäller det bland annat att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Vi föreslår ett nytt kapitel i riktlinjerna om den sociala ekonomin. Den ideella sektorn, föreningslivet, har stor betydelse för att upprätthålla demokratin i Europa. Det är viktigt att stärka de demokratiska strukturerna utanför den parlamentariska sfären för att ge ett konkret innehåll åt och även fördjupa begreppet ”medborgarnas Europa”, och detta är särskilt viktigt också med tanke på utvidgningen. En särskild strategi bör utarbetas gällande den sociala ekonomin. Vi bör även förtydliga avsnittet om konsumenterna. För att konsumenterna ska kunna tillgodogöra sig den inre marknadens fördelar krävs inflytande, kunskap, medvetenhet och konsumentmakt. Konsumentmakt behövs för att marknaden ska fungera och priserna pressas. Arbetet med att garantera säkra varor av hög kvalitet måste fortsätta genom att konsumentintresset stärks. Enligt vår mening krävs ett fullgott konsumentskydd för Internethandel. Allra sist: Vi måste göra allt för att EU/EMU-frågorna ska bli naturliga vardagsfrågor i politiken och för att få de mångas engagemang och delaktighet i arbetet – ett öppet land i en global värld. Jag vill här också vidarebefordra några tankar av Tage Danielsson som vägledning i det fortsatta arbetet: ”För den trötta samhällskroppen vore kanske bästa boten ifall tankarna i toppen kom från roten.” Med de orden tycker jag att vi börjar arbetet med att ta vara på globaliseringen.

Elin Pettersson, Sörmland: Den här eftermiddagen har mest handlat om EMU-frågan, och det är ganska naturligt eftersom det är en principiellt viktig fråga. Jag ska komma tillbaka till den senare, men jag vill börja med att ta upp två andra för mig viktiga frågor. I inledningsanförandet blev vi påminda om att socialdemokratin är internationalistisk, och det viktigt att vi lever upp till detta. Sverige är jämfört med sin omvärld ett relativt välmående land. Vi skulle på många konkreta punkter i våra riktlinjer kunna visa att vi menar allvar när vi talar om internationell solidaritet. Längst ned på sidan 9 och överst på sidan 10 behandlas biståndet. En mening börjar på följande sätt: ”Biståndet ska anpassas till olika länders utvecklingsnivå och för socialdemokratin är det en självklarhet att biståndsmålet på en procent av BNI”. Jag vill att meningen ska fortsätta på följande sätt: ”omedelbart ska nås, för att på sikt närma sig en nivå som närmar sig två procent av BNI”. Jag har vidare ett yrkande på sidan 12 raderna 20–21. En mening lyder: ”En socialklausul bör inarbetas i internationella handelsavtal.” Detta är en mycket angelägen fråga, och jag vill därför att vi skärper skrivningen en aning. Det är viktigt att Sverige driver på den här frågan inom EU och visar att vi står för rättvisa och solidaritet. EU- medlemskapet måste användas på ett sådant sätt att vi ser märkbara framsteg i socialdemokratisk riktning inom EU och i omvärlden. Därför yrkar jag på att vi ersätter den nämnda meningen med följande text: ”Det svenska socialdemokratiska partiet ska inom EU driva på frågan om att socialklausuler ska inarbetas i alla internationella handelsavtal.” Jag återkommer till EMU-frågan, som de flesta andra har varit inne på. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lugnar oss lite, tänker efter lite grann och ser efter om EMU verkligen står för demokrati, solidaritet och jämlikhet, de värden som vi socialdemokrater står för. Jag anser personligen inte att EMU som det är konstruerat i dag, står för det. Däremot skulle det med vissa justeringar och modifieringar kunna bli ett socialdemokratiskt projekt i framtiden. Men eftersom jag i dagsläget inte tycker att det är det yrkar jag bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Åke Hammarstedt, Gävleborg: Av strängt psykologiska skäl är jag för en folkomröstning om EMU. Jag ansluter mig alltså till SSUs förslag. Det har dessutom fördelen att jag vågar komma hem till familjens SSUare efteråt. Däremot har jag både sakliga och ideologiska skäl för att tala för en svensk anslutning till EMU, bland annat med samma argument som partiledningen använder. I och med detta har partiledningen som den sista socialdemokratiska organisationen i Europa ställt sig bakom EMU-tanken. Man borde vända sig till dem som är så väldigt negativa till denna Europatanke och säga: Är då alla partiledningar för socialdemokrater i Europa naiva och korkade, eller vad är det fråga om? Något fel måste det ju vara när de alla talar för ett system som så många människor här fördömer. Jag ska också försöka renodla ett lite annat perspektiv på det här, men jag vill först säga att jag inte tycker att vi ska skjuta upp detta. Jag vill som ett korrektiv till alla som vill göra det säga: Jag vill att vi ska gå in så fort som möjligt. Det är lite tröttsamt med torrsim hur länge som helst. Det är inte ekonomin som är det viktiga för mitt ställningstagande, utan både ja- och nej-sidan måste där erkänna att det är mycket svårt att veta hur utfallet blir. Däremot tycker jag att det är ganska självklart att möjligheterna är större och riskerna mindre om vi är med i EMU. EMU utgör en mycket viktig del av den politiska miljö som vi måste verka i. När motståndarna använder demokratiargument vill jag säga att det finns starkare demokratiargument för att vi fullt och helt ansluter oss till den Europatanke som vi alla på många sätt satsar på. Det som vi offrar är delvis en frihet som vi faktiskt inte har, utan bara tror att vi har. Finns det något mindre demokratiskt än inflation och devalvering? Tänk på de argument som har framförts om att EMU eller EU har slutit in en mängd fascistiska stater i en västeuropeisk demokratisk gemenskap! Mot den bakgrunden måste man inse att det säkerhetspolitiskt och demokratiskt är mer som talar för än mot. Om vi tror att internationella arbetsuppgifter löses bäst i internationell samverkan, ska vi rösta ja. Om vi tror att medlemskap i en organisation ger mer inflytande än ett utanförstående ska vi rösta ja. Om vi tror på våra idéers styrka när vi diskuterar, ska vi också tro på dem när vi framför dem i europeiska sammanhang. Vi som tycker att det är bättre med samma mått och vikter och med juridiska regler för handelsutbyte bör också förstå att det är bättre med en gemensam valuta. Om vi bedömer att Europas många små nationalstater behöver en gemensam samhällsorganisation, ska vi också fullt delta i den gemenskapen.

Tjänstgörande ordförande: Lena Hallengren

Birgitta Tapper, Gävleborg: Jag hade egentligen inte begärt ordet i EMU-frågan, men eftersom också andra internationella frågor behandlas under den här punkt får jag ta ordet nu när jag får det. Jag representerar socialdemokraterna i Söderhamn och Gävleborg. Säkert har flera av er som kommer från Mellannorrland läst, hört och sett att en av våra musikelever för andra gången tvingats gå under jorden sedan utlänningsnämnden underkänt familjens argument för att få uppehållstillstånd. Familjen kom hit första gången sommaren 1996. Mamman har givit orgelkonserter i Sundsvall och på flera andra ställen i Hälsingland. Pappan hade tillsammans med lärarkolleger och vänner startat en stiftelse för att kunna finansiera studier och konserter utomlands för unga ryska musikbegåvningar. Krav kom från kriminella delar att stiftelsens tillgångar skulle betalas till dem i utbyte mot arbetsro. Ett hot uttalades och familjen flydde i tron att ansökan om uppehållstillstånd kunde ordnas i Sverige. Familjens ansökan avslogs 1997. Detta beslut överklagades och nu har den avslagits igen. De har fyra söner. Jag vill komma fram till att våra elever på gymnasiet har för andra gången engagerat sig hårt för en kamrat som ingenting hellre vill än att bli svensk. Man arbetar med demokratiska medel, demonstrationer, konsert, namninsamlingar, lunchmusik på stadsbiblioteket och konserter i kyrkan. Och hur länge ska de behöva kämpa innan vi politiker och våra myndigheter visar att Sverige fortfarande är ett land där det går att påverka? Vilka risker tar vi när vi struntar i ungdomars engagemang? Är det värt att förvägra barnen Jigarov en framtid i Sverige? Utlänningsnämnden formulerar i sitt avslag att ”samhällets intresse är att reglera invandringen”. Är det ett så viktigt intresse att det ska väga upp barnens intresse? Jag vill att man formulerar om reglerna som finns i boken, jag vet inte riktigt på vilken sida. Vi måste återskapa förtroendet för oss politiker. Peter Persson, Jönköpings län: Internationalismen har alltid varit en bärande idé för arbetarrörelsen. Det har varit en grund för oss. Varför skulle krav på jämlikhet och solidaritet stanna vid en nationell gräns eller vid en språkgräns? Varför skulle vi ha det bättre än de andra? Av detta präglades arbetarrörelsen i sin barndom. Detta slets sönder på 1910-talet, när de dåvarande tyska socialdemokraterna hemföll till nationalism och vi fick krig. Sedan har vi i egentlig mening inte klarat att återupprätta de internationalistiska strömningarna inom arbetarrörelsen. Och i vår tid när kapitalet har en starkare ställning jämfört med hur det var i arbetarrörelsens barndom, har vi pressats tillbaka på en rad områden. Då kan inte vårt svar och våra lösningar vara mer nationalism. Vi måste ta det svåra men nödvändiga steget mot internationell samordning av politik för att möta marknad och kapital. Är EMU ett medel som det är möjligt och önskvärt att använda? Socialister i södra Europa tror att EMU kan vara en hävstång för att nå bättre välfärd och rättvisa. Högern i norra Europa tror att EMU kan hjälpa till att tränga ut välfärden. Så olika uppfattas medlet EMU. I den arbetarkommun jag företräder är vi tveksamma. Vi står egentligen någonstans mellan partistyrelsens förslag och ”ja senare”. När jag lyssnat på debatten har jag blivit beredd att ompröva en del av vad jag har med i mitt skriftliga förslag. Det kommer att utkristalliseras två tydliga linjer här på kongressen och det kategoriska nej som Maj Britt Theorin med flera står för, det kan jag inte ställa upp på. Då är partistyrelsens linje väsentligt klokare och tillmötesgår också mycket av vår tvekan. Det besvärliga är dock att partiet, precis som man i norr och söder tolkar medlen olika, har insett att vi måste hålla samman. Jag tror inte att vi klarar det med mindre än att vi visar respekt för varandras åsikter genom en folkomröstning. Jag yrkar därför bifall till förslaget om folkomröstning och i övrigt till partistyrelsens förslag.

Kaj Berntsson, Halland: Jag kan nog tala för många av oss och erkänna att EMU är och har varit en svår fråga. I studiecirklar har vi brottats med frågan. Ingen har kunna idka handpåläggning på pengarna. Vi har inte kunnat ta på frågan i den meningen att det skulle vara en höger- eller vänsterfråga. Vi har inte kunnat säga att de mindre bemedlade får ett sämre utfall om ett ja eller ett nej skulle vinna gehör. Därför tycker jag att det är mycket intressant att studera partistyrelsens förslag. Enligt min uppfattning rymmer det en stor del av den humanistiska syn som många av oss efterlyser. Det resonerar sig fram till en lösning, men det innebär ännu inte ett direkt steg mot beslutsfattande. Det finns fortfarande tid att göra justeringar. Vad vill vi göra med lönebildningen? Är de finska buffertfonderna applicerbara på svenska förhållanden? Detta resonemang hälsar jag med stor tillfredsställelse. Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. Vi som har en ryggsäck av erfarenhet med oss – själv har jag varit sekreterare i arbetarekommunen sedan 1973 – har fått vara med om att diskutera devalveringar som varit som att kissa i byxorna. Vi har gjort många stora devalveringar och detta kulminerade på 1990-talet. Däremot känner jag väldigt starkt för frågan om folkomröstning. Eftersom jag är med i kongressutskottet och känner att det var viktigt att vi kommer fram till enkla lösningar, har jag lämnat in ett förslag om att ordet ”prövning” på sidan 16 ska ersättas med ”folkomröstning”. Om det inte är förmätet vill jag här och nu instämma i vad Mikael Damberg sade när debatten började. Det var ett yrkande om att frågan må underställas en folkomröstning. Men mitt yrkande är alltså att ersätta ordet ”prövning” med ”folkomröstning”. I sak torde detta innebära samma sak. Angelica Krantz, Värmland: Jag vill ha en folkomröstning om medlemskapet i EMU. Jag hoppas verkligen att det blir en majoritet för ja. EU är ett politiskt projekt och innebär därmed en demokratisk möjlighet för oss alla. Själv har jag mina rötter i Tyskland, och jag har förlorat all släkt utom mina föräldrar, dels under det första världskriget och sedan under det andra. Nu, 55 år efter freden, lever jag, min mamma och mina söner fortfarande i skuggan av krigsminnena. Läs ”Vallmobadet” av Ernst Brunner så förstår ni. Jag vet av egen bitter erfarenhet att rädsla, misstro och förutfattade meningar inom en nations gränser gentemot andra är roten till mycket ont. Därför röstade jag för ett samarbete mellan Europas länder och därmed är medlemskapet i EMU helt naturligt för mig. Vi kan inte hålla oss utanför ett fullt medlemskap. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen gör det faktiskt alldeles hopplöst att försöka bygga murar runt Sverige. Vi är beroende av andra länder och andra länder är beroende av oss. Låt oss nyttja detta för ett ökat välstånd och en allomfattande fred i Europa. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag men jag vill att frågan om medlemskap ska underställas en folkomröstning.

Anna Berger Kettner, Broderskapsrörelsen: ”Det skulle kunna vara jag.” Tanken snuddar vid mig när hennes ögon möter mina. Det är den kvinnliga borgmästaren från en av Kapstadens förstäder. Eller skulle detta vara möjligt? Skulle jag ha den styrka som krävs? Åldern stämmer ungefär. Hon försöker också förena livet som småbarnsförälder med politik. Hon är här i ett utbyte gällande utbildning av politiker. Det är en del av vårt bistånd. Jag undrar med jämna mellanrum vad jag kan lära henne. ”Det skulle kunna vara jag”, tänker jag när jag hör om människor som timme efter timme sitter på tak med barnen i famnen och kämpar för att inte somna. Eller skulle det kunna vara så? Skulle jag ha den styrka som krävs? Det skulle lätt kunna vara jag om omständigheterna bara varit något annorlunda. För hundra år sedan var min stad, den här staden, en fruktansvärd livsmiljö med urusla livsvillkor. Rättvisa, kraven på rättvisa, kampen för rättvisa förändrade denna stad och förändrar ständigt världen också just nu. Rättvisa är inte en fråga för enstaka idealister. Den är inte bara viktig för den som vill få känna sig god. Det är inte bara en angelägenhet för små obskyra sidoorganisationer i arbetarrörelsen som för oss bröder i Broderskapsrörelsen eller kvinnorna i kvinnoförbundet eller de unga entusiasterna i SSU. Rättvisa är inte bara viktig för dem som har minst. När klyftorna i världen växer blir hela världen sämre för alla människor som lever. Orättvisor mellan olika delar av ett land sliter sönder landet och växande klyftor mellan olika stadsdelar i en och samma stad gör det sämre för alla som bor där – inte bara för innevånare i enstaka utsatta bostadsområden. När ekonomin var i fritt fall togs beslutet att lämn a det enprocentmål vi så mödosamt och beslutsamt erövrat. Men det skulle återerövras när så blev möjligt. Nu är det möjligt. Nu är det dags! Låt oss ånyo erövra enprocentmålet, inte bara för de andras skull utan också för vår egen. För rättvisans skull, för det som är rätt för alla människor. Därför yrkar jag att på sidan 10 rad 2 förlänga meningen som slutar ”att det är en självklarhet att biståndsmålet på en procent av BNI stegvis ska nås” med orden ”under den närmaste femårsperioden”. Jag vill också informera om att SSU också stöder Broderskapsrörelsens yrkande i denna fråga.

Lena Sandlin Hedman, Västerbotten: Jag vet inte om jag och Peter Persson lyssnat till samma debatt. Att Maj Britt Theorin skulle ha ett kategoriskt nejalternativ, det vet jag ingenting om. Det har jag inte hört från denna talarstol. Däremot har jag läst Maj Britts yrkande, som handlar om en fortsättning på det beslut vi fattade i Sundsvall 1997, en vänta-och-se-linje. Låt oss utvärdera, analysera och ta oss tid att se vad EMU får för konsekvenser. Idag har EMU bara funnits i drygt ett år. Idag kan vi inte dra några slutsatser. Därför uppmanar jag Peter Persson att läsa igenom Maj Britt Theorins förslag. Jag håller inte med vår partiordförande Göran Persson när han säger att EMU skulle vara ett skydd mot valutaspekulationer. Jag menar att det påståendet är helt felaktigt eftersom det utgår från tron att det går att spekulera mot en valuta som flyter på precis samma sätt som mot fasta valutor. Men det gör det inte. Jag tror att många köper argumentet eftersom de minns spekulationen mot kronan 1992. Men då spekulerade de mot en fast valuta som var ordentligt övervärderad. Hade den svenska kronan flutit hade spekulationerna inte kunnat göras. I så fall hade växelkursen av sig själv anpassat sig till sitt verkliga värde. Det går inte att spekulera mot en flytande växelkurs. Dessutom hade vi inte fått den höga arbetslöshet som blev resultatet av att Sverige i och med anslutningen till ECUn lekte EMU, för då använde vi EMU-konceptet. Påståendet utgår från att större valutor är stabilare än små. Men som det påpekats i många sammanhang så har faktiskt storleken ingen betydelse. Euron har varit mer instabil än kronan och generellt så fluktuerar stora valutor lika mycket som små. EMU är inget skydd mot spekulation. På kongressen i Sundsvall 1997 slog vi fast att det inte var aktuellt med ett EMU-medlemskap. I stället skulle vi ta oss tid att analysera och bedöma utvecklingen, både för länder som valde att behålla sin egen valuta och länder som valde att gå med i EMU. Nu har det gått drygt ett år och det är en alldeles för kort tid för att dra några slutsatser. Därför är jag förvånad över att partiledningen idag vill att vi ska fatta ett sådant beslut. Vi kan konstatera att det har gått bättre för Sverige än för övriga EMU-länder under den här tiden. Jag vill yrka bifall till Maj Britts Theorins förslag i dess helhet och avslag på partistyrelsens förslag.

Johan Kanmert, Göteborg: Jag tänkte spinna vidare på vad Lena Sandlin Hedman just sade. Jag tycker att Maj Britt Theorins förslag var betydligt mindre kategoriskt nejsägande än vad mitt ändringsförslag kommer att uppfattas som. Jag vill stryka i den röda boken från sidan 13 rad 14 till sidan 17, allting, till förmån för en ny skrivning där jag i princip säger nej till EMU som det är uppbyggt idag. Skälen till detta är att det är alltför låg nivå på demokratin i EMU. Där sitter oavsättliga bankchefer i ECB, där inget ansvar kan utkrävas. Det är knappast en sådan demokrati som vi i Sverige strävar efter. Huvuduppgiften för EMU är att bekämpa inflation. Det finns inget sysselsättningsmål som är jämställt därmed. Det är låg inflation som gäller även om arbetslösheten skenar för att hålla inflationen nere. Ingenting säger att inte arbetslösheten får skena för att hålla inflationen nere. Det är helt ok enligt principerna i dagens EMU. I sitt inledningstal sade Göran Persson att det viktigaste är sysselsättningen. Framtidens européer, som vi alla här tillhör, nästan 300 miljoner människor, har ingen nytta av låg inflation om de inte har ett arbete, en god bostad och en trygg tillvaro på alla sått. EMU är faktiskt – jag ska inte säga att människor fantiserar – så uppbyggt idag att det krävs väldigt stora insatser för att bryta inriktningen att vara ett skydd mot kapitalet. Det är väl snarare ett skydd för kapitalet att hålla socialdemokrater i hela Europa i schack. Man får inte höja de offentliga utgifterna. Man ska hålla inflationen nere till varje pris. Därför yrkar jag på avslag på partistyrelsens förslag på sidan 13 rad 14 till förmån för min skrivning som innebär nej tills vidare, nej tills vi ser ett demokratiskt EMU. Då kan man som förebild ha den svenska riksbanken som den såg ut innan den blev oberoende, och då den hade uppdraget att främja full sysselsättning. Då skulle jag kunna stödja EMU. Men inte som det ser ut nu. Jag yrkar på att vi fortsätter att säga nej till EMU under överskådlig framtid.

Jakob Björneke, Östergötland: Jag är möjligtvis inte lika kategorisk i mitt resonemang som min företrädare i talarstolen. Jag tänker heller inte fundera på huruvida Maj Britt Theorin är kategorisk i sitt ställningstagande. Jag tänkte mera på att framlägga det resonemang som ligger bakom mitt ställningstagande i denna fråga. I den tidigare debatten och i andra debatter som man hört i massmedia om valutaunionen hör man ofta uttryck som devalveringstryck, optimala valutaområden – även om vi inte hört så mycket om det idag – demokratiunderskott eller demokratiöverskott. Det är naturligtvis viktiga argument som vi måste fundera på här när vi senare i kväll ska ta ställning i den här frågan. Men frågan är om inte det viktigaste argumentet egentligen är om EMU kan och bör vara ett redskap för en socialdemokratisk vision, en vision om arbete och trygghet åt alla människor, inte bara i Sverige utan i hela Europa. När jag ser mig om i Europa kan jag konstatera att de enskilda europeiska länderna inte klarat av att garantera människorna i Europa arbete och trygghet. Vi har tyvärr inte klarat av detta i Sverige och man har inte klarat av det i det övriga EU heller. För mig är då det naturligt att detta är ett problem som vi måste lösa tillsammans, med gemensamma lösningar och ett gemensamt utbyte av idéer och konkreta handlingsplaner. Därför är det också glädjande att se att partiet och regeringen tagit dessa frågor på största allvar och också fått genomslag därför i EU-sammanhang. Detta räcker emellertid inte. Vi behöver en gemensam valuta och en gemensam monetär union, inte för att det innebär lösningen på problemet med arbetslösheten, men det ger oss ett redskap för att bekämpa arbetslösheten. Därför känner jag att partistyrelsens förslag är en bra lösning och att Sverige bör gå med i den europeiska monetära unionen för att senare kunna föra en politik för full sysselsättning. Jag säger ja till EMU, inte för att det är lösningen på våra problem, utan för att det kan ge oss makten att själva lösa våra problem Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag.

Greger Tidlund, Sörmland: Detta avsnitt handlar inte bara om EMU. Jag har några yrkanden som tillhör detta avsnitt. De sista dagarna har vi sett hur neutralitetsdebatten blossat upp igen i bottenspåren av ubåtar på svenskt vatten under 1980-talet. Angreppen på och misstänkliggörandet av vår neutralitetspolitik och socialdemokraternas ställningstagande i denna fråga har pågått under en väldigt lång tid. Jag kan bara spekulera om vilka krafter som driver detta. Därför är det olyckligt att inte neutralitetspolitiken nämns i samband med att den svenska militära alliansfriheten ligger fast. Därför föreslår jag följande ändring på sidan 9 rad 28: ”Den svenska militära alliansfria politiken som syftar till neutralitet i krig ligger fast.” Det är det ena yrkandet. Det andra yrkandet handlar om det svenska EMU-medlemskapet. Några av de viktigaste kriterierna för att bli medlem i EU är att landet har ett demokratiskt styresskick med respekt för mänskliga rättigheter och att dödsstraffet är avskaffat. Detta är de mest centrala frågorna när EU prövar Turkiets medlemsansökan, Cypernkonflikten en annan. Dessa centrala krav för att antas som medlemsland är viktiga för EU och för hela östutvidgningen. Nu ser vi hur partier med rötter i fascistisk, nazistisk och rasistisk ideologi sätter sig vid regeringsborden, framför allt i Österrike. Jag tycker att kongressen ska sända en kraftfull signal till dessa fascistiska och nazistiska partier i Sverige och runt om i Europa, om att vi aldrig kommer att acceptera partier som försöker avskaffa demokratin, de mänskliga rättigheterna och införa dödsstraff. Därför föreslår jag ett tillägg på sidan 10 rad 12 efter ”internationell brottslighet”: ”länder inom unionen som bryter mot brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och dödsstraff ska uteslutas ur EU”. När det gäller det svenska EU-medlemskapet finns det ett stycke som heter ”Vi har en kombination av samhällelig styrning och marknadshushållning”. Jag föreslår en ändring på sidan 12 rad 1 efter ordet ”gränsöverskridande”: ”Dessa mål kan endast uppnås genom en kombination av samhällelig styrning och marknadshushållning för att EU inte ska utvecklas till ett renodlat marknadssamhälle.” Jag återkommer i ett senare inlägg med resten.

Lotta Fogde, Stockholms län: I partistyrelsens förslag till riktlinjer sidan 13 står det att ”samtliga våra broderpartier i EU är positiva till EMU.” Jag undrar varför det står där. Betyder deras ja att vi inte behöver tänka själva? Är det i så fall likadant när det gäller andra politikområden? Ta EUs jordbrukspolitik. 12 av 15 EU-länder tycker att jordbrukspolitiken är bra som den är. Men det gör inte vi. Betyder det att vi automatiskt har fel även i den frågan? Är vi osolidariska? Är vi halvhjärtade européer för att vi inte vill subventionera Europas storbönder? Är vi emot freden? Jag röstade ja till EU-medlemskap för jag tycker att EU är en ganska praktisk uppfinning. Men allting i EU är inte bra. En del är skräp. Och när det gäller EMU är det väldigt svårt att veta vilket. Därför är jag tacksam och glad för att jag inte var tvungen att ta ställning till EMU när jag röstade om EU-medlemskapet, att man inte krävde det av oss då. Och därför är jag stolt över att vi socialdemokrater hittills haft självförtroende nog för att stå emot alla påtryckningar att bestämma oss innan vi egentligen vet om EMU är bra för Sverige, eller om EMU går att ändra så att det blir bra för Sverige. I somras skrev Financial Times om bristerna i öppenheten i den europeiska centralbanken. Man jämförde med två länder som har mycket bättre insyn i sina riksbanker; man jämförde med England och Sverige. Strax efter det beslutade ECB att börja lämna ut sina prognoser till journalister och andra intresserade. Hade Sverige varit med i EMU i somras så hade Financial Times inte haft Sverige att jämföra med. Den sekund vi går med i EMU är vi ointressanta. Sverige blir ett litet betydelselöst medlemsland bland andra. Se bara på frågan om införselreglerna för alkohol som vi kämpar med just nu. Därför tycker jag vi ska ställa krav på EMU innan vi bestämmer om vi ska vara med. Ett ja idag försvagar vår röst. Jag yrkar på att vi bekräftar beslutet från Sundsvallskongressen – att vänta och se. Det är en briljant och ansvarsfull linje som jag tycker att vi ska vara stolta över. Jag tycker att de tilläggsvillkor som lagts fram för ett ja, bland annat från Stockholms län, är bra. Men de är inte tillräckligt bra. Därför måste vi ge den här frågan mer tid. Det är faktiskt ingen brådska. Humlan flyger ju! EMUn är än så länge ett jordbundet djur. Lars Bjurström, Örebro län: En av våra viktigaste politiska uppgifter är att slå vakt om och utveckla en väl fungerande och väl förankrad demokrati. Det är en uppgift som tycks alltmer angelägen med tanke på den försvagning av partiväsendet och minskat deltagande i allmänna val som vi tydligt sett det senaste decenniet. Nu står vi inför frågan om vi ska överlämna grundläggande och viktiga beslut för hela vårt samhälle till ett antal bankdirektörer i den europeiska centralbanken i Frankfurt, ett antal direktörer som är oavsättliga och som ska vara opåverkbara av politiska opinioner. Jag är övertygad om att om vi överlämnar de viktiga besluten om penningpolitiken till oavsättliga bankdirektörer i Frankfurt, så minskar naturligtvis intresset ytterligare för partipolitiskt arbete och deltagande i den demokratiska processen. EMU-frågan handlar i hög grad om hur vi ska ha det med den politiska demokratin. En anslutning till EMU innebär att vi överlämnar beslut till en europeisk centralbank som ska genomföra en ekonomisk politik som vi i realiteten inte ska kunna ifrågasätta. Inflationsmålet kommer att vara mycket viktigare än hög sysselsättning, ekonomisk jämlikhet, bra offentliga resurser och regional balans bara för att nämna några viktiga mål som i bästa fall kommer att sättas i andra eller tredje hand. Man kan ibland få intrycket att EMU-anslutningen är jämförbar med ett medlemskap i en förening som just håller på att anta stadgar och program och där det gäller att gå in och påverka. Men så är inte fallet. EMU är ett färdigt paket som vi måste köpa i dess helhet och till ett högt pris. Jag stöder Maj Britt Theorins med flera yrkande. Detta avsnitt handlar inte enbart om EMU-frågan. Jag vill därför också säga någonting om partiledningens beskrivning av den globala ekonomins effekter som finns framför allt på sidan 8. Det är dessvärre en beskrivning som på många punkter innebär stora överdrifter och som det inte är rimligt att ha kvar i riktlinjerna. Jag hinner bara exemplifiera med formuleringen ”svanmärkning, kravmärkning och aktivt val är konsumenternas makt över de stora företagen”. Jag hoppas att vi kan enas om att detta inte beskriver de verkliga maktförhållandena i den globala ekonomin och att det ska vara möjligt att nyansera detta. I avsnittet skrivs det även om det skärpta politiska uppdraget. Jag hoppas att det ska vara möjligt att även få igenom ett förslag som innebär att vi klargör att det viktigaste politiska uppdraget är att motverka de enorma orättvisor som den globala ekonomin medfört. Jag yrkar därför bifa ll till en omarbetning av detta avsnitt i enlighet med det yrkande jag lämnat in.

Birgitta Elfström, Kalmar län: Socialdemokraterna vill ompröva utgifterna för säkerhetspolitiken i syfte att skapa utrymme för enprocentmålet. Detta beslutade kongressen 1993 i Göteborg. Vid framtidskongressen i Sundsvall 1997 beslutades att enprocentmålet ligger fast och ska uppfyllas så snart de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Vår ambition är nu att stegvis inleda en höjning av biståndsnivån med början 2000 till 0,72 procent. Detta är beslut vi fattat vid kongresserna 1993 och 1997. Nu går det bra för Sverige. Nu finns det utrymme för en politik för att öka rättvisan och solidariteten. Det har jag sagt och jag tror att vi alla har sagt det med glädje, framtidstro och förhoppningar. Det har vi nog sagt ganska många gånger under det senaste året. Nu kan vi förverkliga det också, att gå från ord till handling. Solidariteten och rättvisan måste också nu nå fler människor utanför våra egna kommuner, utanför Sverige och utanför EU. Därför föreslår jag tillsammans med samtliga ombud från Kalmar län att biståndsmålet på en procent av bruttonationalinkomsten ska nås genom en successiv höjning under en femårsperiod.

Evalisa Birath-Lindvall, Bohuslän: Den här debatten har tenderat att mest handla om EMU. Jag är personligen för att vi idag ska rösta ja. Jag stöder därför partistyrelsens förslag. Men det var inte därför jag begärde ordet utan det handlar om en annan liten fråga, som kan verka knepig men som är viktig för oss på Västkusten. Vi som bor på Västkusten vet att vi jobbar mycket med havet. Vi reser på havet, vi fiskar i havet och vi har våra näringar i havet. Detta är en viktig fråga men i partistyrelsens förslag nämns samarbetet runt Östersjön, Barents hav, vilket är mycket viktigt, men det måste vara en lapsus att man glömt Västerhavet. Vi vet att det krävs stora insatser också för Västerhavet. Vi måste forska om varför torsken minskar, så att fiskarna inte kan få sin utkomst, att sillfångsterna minskar och så vidare. Vi har ett samarbete på regional nivå runt Nordsjön med England, Skottland, Holland och Tyskland och givetvis även med Danmark och Norge. Vi ser där att vi kan lösa många av dessa frågor. Vi skulle också vilja att man på det nationella planet kommer ihåg Västerhavet och därför föreslår jag den lilla ändringen att man på sidan 9 rad 15 för in samarbetet runt Västerhavet så att vi inte glömmer bort att vi har en västkust också. Jag vill inte vara grinig, men jag vill ha in den lilla ändringen.

Kerstin Alnebratt, Göteborg: I Europa pågår idag ett helt unikt projekt för att bygga samarbete, samverkan och fred mellan demokratiska stater. Många menar att vi är unika och att vi inte sett resultatet av detta ännu. Vi ska därför i Sverige ställa oss avvaktande och vänta och se vad som händer. Jag menar att just det unika i den här utmaningen borde vara någonting som vi med glädje skulle delta i. Jag ser det nästan som en plikt för en politisk kraft som svensk socialdemokrati att på allvar engagera sig och på ett entusiastiskt sätt bygga detta nya samarbetet i Europa. Jag vill att Sverige och svensk socialdemokrati ska vara en drivande kraft i Europa och i EU. Jag vill att Göran Persson ska kunna åka till toppmötena och att hans röst ska ljuda högt och tydligt så att alla lyssnar i de arbetsmarknadspolitiska frågorna. Jag vill att Anneli Hulthén i EUs miljöutskott och Margot Wallström i kommissionen i kraft av sitt engagemang och sina kunskaper ska vara självklara auktoriteter på miljöområdet. Jag vill fortsätta att med glädje lyssna till Maj Britt Theorins kraftfullhet i jämställdhetsfrågorna. Jag vill att Sverige ska bli en del av EMU. Att stå vid sidan är att förlita sig på andras beslut för EMU och centralbanken kommer ju att påverka oss oavsett om vi är med eller inte. Jag vill hellre vara med där besluten fattas än att stå vid sidan av och demonstrera. Jag skulle vilja ha ett mycket tydligare och mera entusiastiskt ställningstagande för EMU, men jag inser att partiet är splittrat och att vi inte kommer att nå dit. Jag känner mig orolig för att vårt tvekande drar ut på tiden, så att vi åter igen hamnar i en lågkonjunktur innan vi hinner avgöra frågan. Avgörandet måste få ta tid. Jag delar den uppfattning som flera framfört att en så här stor och viktig fråga inte kan avgöras på något annat sätt än genom ett beslut fattat i en folkomröstning. Jag vill yrka bifall till partistyrelsens förslag i alla delar utom i dem som handlar om beslutsfattandet, där jag stöder SSUs förslag om en folkomröstning i frågan.

Sten Berglund, Västernorrland: Som kongressens äldsta ombud vill jag påminna om det drygt hundraåriga fackliga och politiska kamp- och samarbetet, som skapat ett Sverige som gått från fattigdom och okunskap till ett av världens bästa länder, som vi ska vara stolta över men som nu håller på att raseras genom vårt inträde i EU. Vi har fortfarande mycket att kämpa för. Som exempel kan man ange ekonomisk demokrati, som är avgörande för hur vi ska kunna klara jobben i Sverige och bygga vidare på vår välfärdspolitik. De möjligheterna försvinner helt genom ett inträde i EMU. Grundtanken är att bilda en federation, ett Europas förenta stater med borttagande av vetorätten och för majoritetsbeslut. Detta innebär att vi blir utelämnade till de stora ländernas godtycke och därmed är demokratin död. Vi ser dagligen i vårt närområde hur de tidigare överstatliga federationerna Sovjet och Jugoslaviens agerar mot sina delstater. Det tycker vi EU-kritiker borde räcka för att ja-sidan ska besinna sig i EMU-frågan. Det som sker nu i Europa kan benämnas politiskt vansinne. Vårt krav är att Sveriges medborgare i en demokratisk folkomröstning med ärlig information och ärliga spelregler ska få avgöra om vi ska säga ja eller nej i vårt lands viktigaste fråga, och om vi anser att vi i framtiden ska ompröva vårt nuvarande nej till EMU, som beslutades i Sundsvall 1997. Som ni hör har jag använt ord som demokratisk folkomröstning, likvärdiga spelregler och ärlighet. Det har jag gjort eftersom 1994 års EU-val var ett hån mot demokratin. Detta får inte upprepas i Sveriges historia en gång till. Denna viktiga fråga avgörs inte här på kongressen utan av svenska folket. Det är de som med sin röstsedel bestämmer i EMU-frågan. Så, kamrater, lyssna på medborgarna som kräver en folkomröstning i EMU-frågan.

Hans Ekström, Sörmland: Jag gick in i det socialdemokratiska partiet för dess internationella engagemang. Jag delar nog detta med många här i salen. Vi kan inte vara annat än nöjda med överskriften på sidan 9 ”Sverige ska vara en röst för solidaritet och samarbete i världen”. Då är det sorgligt att de första meningarna handlar om att Sveriges ekonomi är bra. Det är vi i och för sig stolta över, men det är knappast det som är den ideologiska utgångspunkten för vårt engagemang. Jag tycker att engagemanget i vår gemensamma världs öde inte utgå från Sveriges ekonomi utan ifrån vår ideologi och vårt samvete. Jag tycker faktiskt att detta förslag till riktlinjer sätter penningen före tanken. Därför föreslår jag att redaktionsutskottet omarbetar inledningen på stycket 2.1 i en riktning, där det ideologiska målet för solidaritet och samarbete i världen understryks. Vad gäller EMU-frågan är min uppfattning klar. Jag är internationalist. Jag tror på det europeiska politiska projektet som är mot krig, för fred och för arbete och för välstånd. Det är primärt inte en ekonomisk utan politisk fråga och ett politiskt projekt. Jag är dessutom principiell motståndare mot folkomröstningar, men trots det tror jag att vi nu, med de uttalanden som är gjorda, skulle hamna i en allvarlig svekdebatt om inte den här frågan lämnas till folket att avgöras i en folkomröstning. Jag tycker däremot att en folkomröstning måste handla om den principiella frågan – ska vi delta i detta projekt eller ej? Det ska inte handla om tidpunkten. Vad tidpunkten beträffar så har vi valda ombud i riksdagen, som kan fatta detta beslut åt oss. Däremot tycker jag att den principiella frågan bör avgöras av folket i en folkomröstning. Därför föreslår jag att texten på sidan 16 rad 19 och vidare ska ändras till ”För att säkra en folklig uppslutning ska den principiella frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket i en folkomröstning. Om utfallet i en folkomröstning skulle resultera i att Sverige ska delta i EMU, ska beslutet om tidpunkten för deltagande bestämmas av riksdagen.”

Anders Berg, Norrbotten: Med ett EMU-medlemskap lämnar vi möjligheterna att stabilisera den svenska ekonomin. Detta är allvarligt eftersom vi riskerar att bli hjälplösa betraktare av en snabbt stigande arbetslöshet. Hur kan vi ställa oss positiva till något sådant? EMU är också ett hot mot kollektivavtalen. Vi ställs inför ett hopplöst val – höj arbetslösheten eller sänk lönerna. Det har också framkommit, inte i debatten här idag men väl i tidningar och debattartiklar, bland annat i en debattartikel, som är undertecknad av min partivän ifrån Piteå, Anders Sundström, att LO ska ha tagit ställning till partistyrelsens förslag. Det är inte sant. LO har ju kongress till hösten och det är då som LO-medlemmarna säger sitt om EMU. Därför tycker jag att det är viktigt att vi idag inte säger ja till EMU. I riktlinjerna nämns buffertfonder som ett alternativ till valutan för att kunna motverka kraftiga stegringar av arbetslösheten. Men detta är inte sant. Buffertfonder kan aldrig vara ett alternativ. En buffertfond innebär att löntagarna av sitt löneutrymme fonderar pengar. I händelse av en kris ska sedan denna fond användas för att sänka arbetsgivaravgifterna och därmed företagens kostnader. Buffertfonderna är alldeles för små. I Finland kan de sänka lönekostnaderna med 2–3 procent i ett år men sedan är pengarna slut. Då kvarstår alla problem och arbetslösheten måste ändå ta smällen. Dessutom måste man börja fondera pengar igen och därmed spara i en lågkonjunktur. Detta leder till ännu större arbetslöshet. Buffertfonder kan aldrig ersätta den politiska frihet som vi har med en rörlig växelkurs. Det är på gränsen till ohederlighet att ge sken av det idag. Inga av de övriga argumenten i riktlinjerna för EMU är hållbara. Vi kan inte låta oss luras att säga ja till EMU utifrån felaktiga argument. Vi bör därför fortsätta att säga nej och visa att det kommer att gå utmärkt för Sverige att behålla sitt självbestämmande. Från facklig synpunkt säger jag nej till EMU och yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Peter Holkko, Jönköpings län: Kamrater och speciellt finansministern! Nu ska vi prata om lönebildning. Det gäller sidan 16. Ni pratar mycket om hur vi ska ta oss in i EMU och om vi ska göra det eller inte. Men vem är det egentligen som ska betala det här? Jo, som vanligt är det lågavlönade LO-medlemmar som ska betala detta genom att ta ansvar för lönebildningen. Så är det alltid och så står det också på sidan 16. När man är ute på fackföreningsmöten och talar om att man har gått igenom en lönerörelse som har gett 2–3 procent kan det vara ganska svårt. Det kan vara några reser sig i bänken och skriker: ”Reallöner, vad är det för något? Det är väl vad man får över i plånboken som räknas.” Det är lite svårt att förklara det här. Varför är det så? Jo, det finns andra i vårt samhälle som har en exceptionellt god lönerörelse, nämligen direktörer, styrelsefolk och samhällets elit. De har under de senaste åren roffat åt sig en stor mängd pengar. På kongressen 1996 stod jag i denna lokal. Vi fick då igenom en skrivelse om att socialdemokratin i alla sammanhang ska motverka fallskärmar och höga vd- och avgångsvederlag, vd-löner med mera. Sedan dess har Arne Kjörnsbergs utredning tillsatts. Men saker och ting har bara blivit värre. LO har gjort två utredningar. Den ena utredningen var i form av en bok – "Eliternas återkomst". Den kan fås från LO. En ännu bättre undersökning gjordes i LO-tidningen i februari. 250 direktörer kan alltså roffa åt sig 250kronor efter skatt varje månad. Det är samma personer som står och pekar finger åt oss löntagare och säger att vi måste ta ansvar för lönebildningen och vi att har levt över våra tillgångar. Jag kommer från Småland så jag undrar hur mycket 250kronor egentligen är. Ja, finansministern och ni andra, jag har tagit med mig lite reklamblad. Det gäller mat och extraerbjudanden. Det är nämligen billigt att handla i Småland. För 250kronor kan man, mina damer och herrar, få 12kilo kyckling, 63”bergisar”, 75folköl eller 62kilo pommes frites. Äsch, vi tar 844koppar kaffe. Ni tycker väl att det är orimligt att man ska behöva ha så mycket pengar, och det är orimligt. När det gäller de här direktörerna som hela tiden hotar med att lämna landet och som hela tiden hotar löntagarna tycker jag att vi nu för en gångs skull ska slå näven i bordet och ge dem en skriftlig varning. Det kan vi göra i våra riktlinjer. På sidan 16 efter rad 8 tycker jag att följande ska tillföras: ”Här ska även samhällets elit räknas in, vars lönebildning alltmer består av kapitalinkomster och vars inkomster ökat mycket mer än övriga löntagares de senaste 20 åren. De måste avkrävas och ta minst lika stort ansvar för lönebildningen som övriga löntagare.”

Olof Nyström, Västerbotten: Jag tänkte prata om EMU som den enda vägens internationella politik. Socialdemokratin är ju en internationell rörelse. Vi ska ta ansvar internationellt och vi ska jobba internationellt men vi begränsar hela tiden vår omvärld mer och mer till EU och till EMU. Riktlinjerna är ett lysande exempel på det. Texten om att det globala miljöhotet ska avvärjas handlar uteslutande om EU. Det är ett exempel. Det blir en enda vägens internationell politik. Men den enda vägens politik har vi ju haft förut och den var inte bra, så vi vill inte ha den igen. Sedan diskuteras möjligheterna att påverka EMU. Vi måste gå med för att påverka. EU-projektet kan jämföras med ett husbygge. I det skede som vi nu kommer in i kan vi möjligtvis påverka brädfodringen. Problemet är att grunden, stommen, är rutten. Jag har svårt att förstå varför vi ska vara med och påverka något som är fel redan från början. Jag ser därför en ännu större anledning att stödja Maj Britt Theorins förslag att avvakta och se hur det här huset, den här byggnaden, pallar för de stormar som en lågkonjunktur medför. Jag yrkar alltså bifall till Maj Britt Theorins förslag. Göran Persson säger att vi ska föra upp besluten på den nivå där vi kan stångas med kapitalet. Ja, vi för upp besluten ytterligare en nivå från gräsrötterna, upp i skyn och bort från väljarna. Detta håller inte. Det är fel håll – enkelriktat, mina vänner! Jag har varit ute på studiecirklar och föreningsmöten och vi har diskuterat EMU-frågan men ständigt har EU- frågan också dykt upp. I vårt parti har vi inte lyckats lämna den bakom oss. Vi har inte haft en riktig efterdebatt. Om vi misslyckas lika kapitalt med EMU-frågan, som är minst lika viktig, kommer partiet att kollapsa, det är jag helt övertygad om. Vi måste se till att få en efterdebatt, vilket beslut vi nu än tar här. Min uppmaning till partistyrelsen är att se till att en efterdebatt kommer till stånd så att vi kan läka såren, för det här skär djupt. Det är otroligt viktigt att vi inte pumpar in partimiljarder i en kampanj som kanske en majoritet av medlemmarna och väljarkåren egentligen är mot. Betänk det när vi ska driva kampanj! För övrigt drar jag tillbaka mitt förslag.

Leif Gren, Örebro län: När EG, sedermera EU, bildades såg Europa annorlunda ut. Våra inhemska förutsättningar att delta i den processen var inte lika klara. Det fanns också andra sammanslutningar, exempelvis Efta, som vi ingick i och drog nytta av. Tanken var naturligtvis, precis som när det gäller EU, att få kontakt, utbyte och inflytande i olika frågor. Europa och världskartan ritas idag om med otrolig hastighet vad gäller ekonomiskt samarbete och maktstrukturer. Sverige måste delta i den processen. Det är endast genom att delta som vi kan påverka vad som händer. Sverige är ett mycket litet land när världsekonomins stormar bryter ut, och vi kommer långsiktigt inte att klara oss utan internationell samverkan. Vårt land besitter ett antal unika egenskaper. Vi har en stark demokratisk tradition, förhållandevis små inkomstklyftor, hög grad av jämställdhet, världens högsta fackliga organisationsgrad och i dagsläget en stark ekonomi. Detta vill våra kamrater ute i Europa och världen ha del av. De vill inte att Sverige ska sitta på läktaren när villkoren för EMU läggs fast, utan de vill ha oss med. Därför bör världens starkaste arbetarrörelse inte längre sitta på åskådarplats utan ge sig ut på planen och spela. Då kan vi också, tillsammans med våra meningsfränder i andra länder, forma det Europa och den värld som vi vill se. Jag yrkar därför att de fyra numrerade styckena på sidan 13 ersätts med följande text: ”Sverige ska efter en väl genomförd demokratisk process snarast inleda förhandlingar om ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska monetära unionen, EMU.”

Håkan Bergman, Örebro län: På sidan 10 i riktlinjerna utvecklar partistyrelsen sin syn på EU-medlemskapet. I en starkt positiv ton beskrivs fördelarna med vårt medlemskap. Det finns i denna beskrivning inga komplikationer, inga risker och ingen oro – bara fördelar. Det förstärks ytterligare genom att texten sedan följs av sju punkter där vi svenska socialdemokrater, allt enligt partistyrelsen, genom EU kan förändra det mesta. Inga moln syns vid horisonten. Genom den retoriska ton som används trissas förväntningar upp på vad som ska kunna åstadkommas. Detta ska vi ta ställning till, samtidigt som den svenska regeringen tvingas till pinsamma offentliga diskussioner med EU-kommissionärer om vår hälso- och alkoholpolitik, för att bara ta ett litet exempel på en komplikation med ett unionsmedlemskap. Redaktionsutskottet får nyansera texten. Jag lägger därför fram ett förslag som kan vara till hjälp på vägen. Inför kongressvalet i Örebro arbetarekommun redovisade jag min uppfattning, nämligen att den här kongressen borde säga nej till en EMU-anslutning nu. Jag tycker inte att det var ett lätt ställningstagande. Jag röstade för ett svenskt EU-medlemskap och jag kan även se fördelar med EMU – men också risker. Min tveksamhet beror på de starka federativa inslagen i projektet, på konsekvenserna för den ekonomiska politiken och det nationella självbestämmandet och på det svaga folkliga stödet. En anslutning till EMU innebär att vi överlåter beslutanderätten över valuta- och penningpolitik till en oberoende centralbank och därmed avhänder oss de kanske sista instrumenten för att föra en självständig ekonomisk politik i en väldigt internationaliserad ekonomi. Därmed minskar vi det demokratiska och folkliga inflytandet över de frågorna. Med en egen rörlig valuta och en möjlighet att använda räntan som ett ekonomiskt styrmedel kan risken med så kallade ekonomiska chocker fortfarande vara möjligt att hantera. I EMU är den möjligheten helt utesluten. Min slutliga invändning mot en svensk anslutning är det svaga folkliga stödet för unionen och för EMU. Det här är ett stort bekymmer för socialdemokratin och för Sverige liksom för många andra länder i Europa. I 11 av EUs 15 medlemsländer sjönk valdeltagandet beträffande EU-parlamentet. I Sverige deltog 38,3 procent, i Finland och Nederländerna knappt 30 procent och i Storbritannien 28 procent. Att då gå in i en process där vi fördjupar integrationen och överför ytterligare beslut från nationella parlament till överstatliga organ, samtidigt som det folkliga stödet sviktar, är en riskabel väg att gå för varje regering och särskilt för en socialdemokratisk regering. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins yrkande.

Catarina Kronqvist, Jönköpings län: Jag vill att ordet "flexibiliteten" på rad 9 på sidan 11 stryks och att en ny mening i stället infogas: "Denna politik ska utgå från att alla regioner ges möjlighet att utvecklas, bland annat genom ökade möjligheter till utbildning och höjd kompetens." Jag och många med mig ser en fara i det som idag händer i Sverige. Jag tänker då på de förslag som kommer och som gäller arbetsmarknadspolitiken och de neddragningar när det gäller arbetsförmedlingen och dess verksamheter ute i landets kommuner samt den regionalpolitik som idag inte alls är en regionalpolitik – den består endast av att man centraliserar det mesta till storstäderna. Vad ska de små kommuner göra som under lång tid kämpat med hög arbetslöshet och befolkningsutflyttning? Ska dessa bara lägga sig ned och dö? Är det så vi ska skapa tillväxt i landet och även i EU, alltså genom att vissa regioner avfolkas på bekostnad av andra? Risken är, som jag ser det, att om allting centraliseras till storstäderna kommer tillväxten i Sverige och Europa att avstanna. I landets alla mindre kommuner finns det redan idag en mycket stor fantasi. Man arbetar mycket aktivt tillsammans med näringsliv, arbetsförmedling och fack i olika projekt för att hitta idéer för ökad tillväxt och även utbildning så att både anställda och arbetslösa kan platsa på morgondagens arbetsmarknad. Låt oss fortsätta med detta! Vad är tacken för att vi jobbar med alla idéer och försök till självhjälp? Jo, mer av statliga nedläggningar och förslag till centraliseringar som drar undan fötterna för dessa tappra människor som försöker skapa tillväxt i sin kommun, samtidigt som de har fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan. Det är därför mycket viktigt att alla regioner får samma möjligheter till utbildning och höjd kompetens. I det här fallet har vi faktiskt inte råd att vara flexibla.

Stig Carlsson, Norrbotten: Tack för senast, skulle jag kunna säga. Jag tänker då på Sundsvallskongressen 1997 som jag tycker på ett utmärkt sätt lade fast färdriktningen för ett ställningstagande i EMU-frågan. EMU och dess centralistiska uppbyggnad och ekonomiska politik kommer att leda till vidgade klyftor i Sverige, det är min bestämda uppfattning. Internationalism – javisst! Men det gäller också perspektivet på det demokratiska som är min och många andras näring när det gäller det politiska arbetet och de ställningstaganden som vi varje dag måste göra, även i sådana här sammanhang. Där jag bor kan skogsindustrin vid störningar inte alls få det stöd som en rörlig valuta kan ge. Eftersom skogsindustrin är lokaliserad till skogslänen kommer de regionala problemen i Sverige alltmer att späs på. Jag tror att det som binder folk samman i Europa är solidaritet och hänsynstagande till varandras olikheter. Det handlar inte om ekonomiska medel. Ett nej nu betyder inte nej för evig tid, utan det betyder en möjlighet att analysera och bedöma vad som för tillfället är bäst för oss alla, precis som vi sade i Sundsvall. Grunden för att hela Sverige ska kunna leva är att vi behåller vårt självbestämmande över vår egen valuta. Därför säger jag nej till EMU nu och yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag i de delarna.

Bengt Westman, Norrbotten: Jag har fått ett tudelat uppdrag av mina partikamrater i Norrbotten och Västerbotten. Först och främst gäller det sidorna 9 och 10. Vi i Norrbotten och Västerbotten känner stor tillfredsställelse över att partistyrelsen jämställt arbetet i Barentsregionen med det övriga nordiska samarbetet och Östersjösamarbetet. Vi skulle dock vilja ha en redigering av skrivningen på rad 16 på sidan 9. Vi vill att ”runt Barents hav” ersätts med: ”i Barentsregionen”. Om vi har kvar ”runt Barents hav” berörs ju vi i Sverige inte så mycket av skrivningen. Som en konsekvens av det skulle vi också vilja ha en ändring på rad 25 på sidan 10, detta till följd av den ändrade skrivningen beträffande Barentsregionen: ”Genom EU kan utvecklingen av Östersjö- och Barentsregionerna till europeiska framtidsregioner påskyndas.” Detta framförs alltså gemensamt av delegationerna från Norrbotten och Västerbotten. Väldigt många från Norrbotten har varit uppe i talarstolen och argumenterat mot EMU, så jag tänkte att någon från Norrbotten bör väl gå upp och prata för EMU. Vi är inte är så många i Norrbotten som är för EMU men jag är inte helt ensam. Jag kommer från Haparanda arbetarekommun och är det ombud här på kongressen som kommer från den plats som ligger närmast ett euroland – i det här fallet Finland. När jag följt utvecklingen i Finland har jag kunnat konstatera att det inte har skett några stora förändringar i deras ekonomi jämfört med vår. Det som förvånar mig när jag träffar representanter för socialdemokraterna och LO i Finland är att de inte alls är lika bekymrade för de negativa konsekvenser som EMU tycks innebära för Sverige. EMU har varit bra för Finland, säger man. Men det är ännu bättre för Sverige. Sverige är ett intressantare medlemsland för euroområdet och vi spelar en större roll i världsekonomin än Finland. Sverige får mer inflytande än Finland fått – och garanterat mer än vi har idag. Det är väl ingen på denna kongress som tror att vi skulle ha uppnått vad vi uppnått i Sverige om vi hade ställt oss utanför den svenska politiken när vi upplevde den som orättvis. Nej, partivänner, striden är inte över. Upp på barrikaderna och ta strid för att omdana Europa så att de socialdemokratiska värderingarna blir starkare och starkare!

Anders Granström, Norrbotten: Vi står inför ett mycket viktigt beslut: EMU eller inte EMU, demokrati eller inte demokrati – ett ödesval. Ett EMU-medlemskap innebär att makten över de avgörande besluten för svensk ekonomi flyttas till Frankfurt. Det kommer allvarligt att skada demokratin och det kommer allvarligt att skada våra möjligheter att ha en egen välfärds- och sysselsättningsambition. Det pris vi får betala för en utplånad valuta är en instabil arbetsmarknad, ett försvagat välfärdssystem och en försvagad demokrati. Vi ska ställa oss frågan om vi är beredda att betala det priset. Svaret borde vara: Inget kan vara värt det priset. Jag ser starka principiella skäl mot ett EMU-medlemskap. Det var ett klokt beslut som Sundsvallskongressen tog 1997: att säga nej tills vidare för att utvärdera, analysera och vänta och se om det kommer att finnas andra demokratiska förutsättningar för att ta ställning. Varför vill någon tvinga oss att ta det här beslutet nu och frångå Sundsvallsbeslutet? Är man rädd att det ska visa sig att Sverige klarar sig bättre utanför EMU? Motståndet mot EMU är mycket starkt bland socialdemokraternas väljarbas och främst bland våra arbetare och våra kvinnor. Det finns ingen anledning att riskera att tappa de här väljarna till andra partier genom att gå emot rörelsen och våra väljare i denna fråga. Som Birgitta Gidblom från Norrbotten och Luciano Astudillo från Skåne sade – det spänner alltså över hela landet Vi har praktiserat EMU 1991. Vad innebar det? Jo, 500 procents ränta och en accelererande, hög arbetslöshet. Nej, EMU är ett högriskprojekt även för våra väljare. Skulle vi ha en regulator för att betvinga arbetslösheten och ska vi kunna nå fyraprocentsmålet, så är den regulatorn arbetslöshet i en ekonomisk monetär union. Det är det pris som vi får betala för en bibehållen välfärd. Nej, säger vi till det. Ett nej nu är inte ett nej för alltid, utan det är ett nej nu. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag och avslag på partistyrelsens förslag.

Majvi Härling, Skåne: Vilket vägval Sverige än gör när det gäller EMU kan det få mycket långtgående konsekvenser både för den ekonomiska utvecklingen och för samhällsutvecklingen i övrigt. Jag delar uppfattningen att en fråga av så stor dignitet inte får avgöras utan en klar folklig förankring. Den beslutsmetod som gett Sveriges invånare största möjligheten att tala om vad de tycker i frågan är en folkomröstning. Inför en folkomröstning och de starka motsättningar som erfarenhetsmässigt brukar utlösas i samband med en sådan är det särskilt viktigt att det socialdemokratiska partiet har ett genomtänkt och förankrat förhållningssätt. Partiets hållning bör utformas bland annat med hänsyn till behovet av att undvika en splittring som skulle skada oss socialdemokrater. Det finns studiematerial och annan litteratur som är sakliga och lättillgängliga och som belyser både fördelar och nackdelar med ett svenskt medlemskap i valutaunionen. Fackföreningsrörelsens, ABFs och det socialdemokratiska partiets folkbildningskampanj om EMU startade i höstas och bör fortsätta tills frågan är avgjord. Det är viktigt att så många medlemmar i partiet och fackföreningsrörelsen som möjligt ges chansen att sätta sig in i EMU-frågan ordentligt och delta i studieverksamheten. På rad 21 på sidan 16 vill jag ha en ändring av skrivning så att det framgår att det krävs en allmän folkomröstning om EMU och den ska helst vara neutral. Samtidigt yrkar jag bifall till Maj Britt Theorins förslag och avslag på partistyrelsens förslag.

Jana Nilsson, Halland: I slutet av förra århundradet bildades det socialdemokratiska partiet. Det gjorde man därför att man trodde på politiken, på att det gick att förändra samhället. Man visade också att det gick. Under 1900-talet har vi byggt ett socialdemokratiskt Sverige som vi ska vara stolta över – ett solidariskt samhälle som har fungerat mycket bra. Men nu, mot slutet av 1900-talet, ser vi att vi börjar tappa det politiska greppet. Vi börjar tappa möjligheterna att bedriva politik i Sverige. Vi ser det genom att det internationella kapitalet flödar över gränserna. Vi har inte längre greppet om detta. Vi ser det också genom att företag köps upp av andra företag i andra länder och blir globala. Vi har inte längre grepp om detta. Vi kan inte styra miljön längre. Också den blir global och jordklotet förstörs. Vi socialdemokrater har alltid trott på internationellt samarbete. Vi socialdemokrater har trott på politikens möjligheter. Det är politiken som gjort att vi har byggt det Sverige som vi har byggt. Låt oss inte tappa greppet om politiken! Låt oss tro på politiken även i framtiden. Det gör vi naturligtvis bäst genom att jobba tillsammans internationellt. Vi jobbar idag i ett EU-samarbete. Flera har sagt i debatten att vi inte behöver gå med i EMU, utan att det räcker med att vi står kvar i EU. Vi kan då bedriva politiken där. För mig är det en självklarhet att vi måste vara med helt och hållet för att på ett trovärdigt sätt kunna bedriva politik i Europa. Europa finns där och EMU finns där. Det är möjligt att det skulle kunna finnas andra medel men det är de här som står till buds och självklart ska vi i Sverige också vara med och driva på utvecklingen i det internationella samarbete som finns. Jag hade önskat att vi gick med så snabbt som möjligt men tycker att partistyrelsens skrivningar i riktlinjerna är väldigt bra. Av det skälet yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag.

Behandlingen av dagordningens punkt 8.1 Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en global värld, fortsätter i del 1, sidan 93.

Ajournering Fredagseftermiddagens förhandlingar ajournerades klockan 18.00. Fredagen den 10 mars Kvällens förhandlingar

Kvällens förhandlingar inleddes klockan 19.30.

Ordförande: Lena Hallengren Sekreterare: Carin Åkerberg och Gun Norgren

Dagordningens punkt 8.1 (fortsatt behandling) Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en global värld

Tidigare behandlad i del 1, sidan 92.

Fortsatt debatt Bosse Ringholm, partistyrelsens föredragande: Om man lyssnar noga till det som har sagts om vårt eventuella medlemskap i valutaunionen kan man se att bakom de flesta inlägg finns en stark insikt om att vi ekonomiskt är oerhört beroende av inte bara Europa utan hela den internationella ekonomin. Frågan är väl på vilket sätt vi kan vara en del av denna internationella ekonomi och på vilket sätt vi kan påverka den. Jag tror att alla, oavsett uppfattning i själva sakfrågan om valutaunionen, har en tanke om hur detta ska kunna utvecklas. Därför är det alltid intressant att se om det finns några alternativa strategier för hur ett ekonomiskt samarbete kan ske, inte minst i Europa. Vad som har varit de viktiga argumenten för partistyrelsen har varit att om vi ska in i ett valutasamarbete måste vi kunna klara jobben och lönerna på ett bra sätt. Det är därför de villkoren har varit utförligt diskuterade i både remissomgången, diskussionerna under höstens studiearbete och partistyrelsens material. Men grunden för hela vårt ekonomiska arbete i ett europeiskt perspektiv är naturligtvis att vi har ordning på vår egen ekonomi. Flera har sagt att oavsett om vi är med eller inte i valutaunionen är det alldeles avgörande att vi kan bibehålla den starka ekonomiska position som vi har skaffat oss under senare år och att den inte äventyras. Vad kan vi då göra för att klara lönebildning och jobb, framför allt i ett läge med ekonomiska påfrestningar? Jag vill gärna understryka att ett valutasamarbete inte är något projekt som går att läsa av på ett år, så att man kan jämföra vad som har hänt det senaste året med nästkommande år, utan det är ett långsiktigt internationellt ekonomiskt samarbete. Därför gäller det, om Sverige ska ingå i ett sådant samarbete, att vi är rustade för att klara stora påfrestningar när det gäller framför allt jobben och lönerna. I dag har vi jämfört med många andra länder i EU en väldig styrka genom att vår budget har ett överskott på 2 procent, och med de regler som gäller i valutaunionen har vi möjlighet att i en sämre konjunktur ta ut ett underskott på upp till 3 procent, det vill säga ett spann på 5 procent. Det motsvarar ungefär 100 miljarder kronor, som vi kan sätta in som resurser för att möta de svängningar som kan komma i internationella konjunkturer. Många har talat om, och det skriver partistyrelsen också, att det är viktigt att utreda vidare just hur vi klarar de stabiliseringspolitiska insatserna, och där är buffertfonderna en av flera idéer som kan vägas in. Detta är naturligtvis värt att utveckla. Ragnar Lindberg från Kronoberg ville skärpa detta till att det ska utredas. När det står att det bör utredas, är det naturligtvis min avsikt att efter ett kongressbeslut se till att det blir en utredning över hela stabiliseringspolitiken, inklusive buffertfonder. På den punkten tycker jag Ragnar Lindbergs yrkande är väl tillgodosett. Vi måste då både vidmakthålla den starka ekonomi som vi har i dagsläget och kunna ha de här resurserna i hundramiljardersklassen i fortsättningen för att kunna hantera nedgångar i sysselsättningen som en följd av förändrad ekonomi. Många har varit inne på bristerna ur demokratisk aspekt som finns i den europeiska centralbanken. Det är riktigt, vi har en hel del synpunkter på hur den borde utvecklas. Svensk offentlighet är mycket mer långtgående än vad som är fallet idag i ECB. Just därför tycker jag det är en styrka att Sverige med ett vidgat engagemang skulle kunna bidra till en större öppenhet och offentlighet i den europeiska penningpolitiken. Därför skulle man kunna summera med att säga att Sverige behöver inte bara föra en diskussion om de villkor som vi ska uppfylla för egen del, utan vi bör också föra en diskussion om vilka dimensioner vi kan tillföra ett valutasamarbetsprojekt. Jag är ganska övertygad om att det inte bara gäller jobben och villkoren för egen del utan att vi faktiskt kan bidra till en demokratisering av det ekonomiska samarbetsprojektet, och det kan vara skäl för oss att vid rätt tillfälle, när förutsättningarna är bra för Sverige, ta ett steg in i detta valutasamarbete. Jag ber att få yrka bifall till partistyrelsens förslag på det här området.

Ingegerd Karlsson, Kalmar län: När jag läser riktlinjerna ser jag på sidan 9 och 10 att man pratar om de mänskliga rättigheterna, men man nämner ingenting om religionen och det elände som den ställer till i världen. Jag vill bara ta några exempel som platsar in på de här sidorna, som handlar om arbete: Irland, där katoliker får sämre arbeten, Israel, där palestinierna har det på samma vis. Därför har jag ett förslag att förtydliga det som står på sidan 9 rad 26 om de mänskliga rättigheterna och lägga till vad som står i FN-deklarationen: ”vilket innebär att alla är berättigade till fri- och rättigheter enligt FN- deklarationen, utan åtskillnad av något slag såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.” Som följdändring på sidan 10 rad 4 efter ”tvångsarbete” läggs ”religiös diskriminering” till. Jag har också ett uppdrag från Kalmardelegationen om att föreslå att man på sidan 10 rad 28, där det står ”infrastrukturen i vägar, järnvägar och i elektronisk kommunikation måste förbättras” lägger till ”samt flyg” – förslagsvis efter ”järnvägar”.

Bengt-Ola Ryttar, Dalarna: Debatten har pågått ganska länge nu. Jag tycker den har varit frisk och bra. Jag tycker att vi som är kritiska mot EMU har vunnit debatten – nu får vi se hur det går med voteringen. Traditionellt har det varit så, att socialdemokratins stora styrka är att vi har levererat full sysselsättning till människorna. Det har gjort vårt parti unikt starkt i Europa och i världen. I Tyskland är människornas stora krav på det politiska systemet fasta priser, låg inflation. Det beror naturligtvis på att tyskarna har en annan historia, andra upplevelser. Skulle man – vilket EMU-medlemskap innebär – tillämpa den tyska principen i Sverige, så kommer den inte att ha folklig legitimitet. På sikt kommer man inte att godta ett förhållningssätt där inflationsbekämpning är viktigare än full sysselsättning. Det är den partipolitiska aspekten av EMU-frågan. Sedan har vi också demokratiaspekten. När vi började EMU- debatten pratade vi alltför mycket ekonomi, och det har nog gjort att vi har skrämt bort människorna ifrån den. Vi måste mer ägna oss åt demokratifrågan. I Calmforsutredningen fanns ett antal underrapporter. Jörgen Hermansson skrev en av dem och konstaterade att EMU är inte acceptabelt ur demokratisk synpunkt. Det är heller inte bra för demokratin. Detta tog Calmfors över huvud taget inte in i huvudbetänkandet! Det är en allvarlig kritik mot Calmforsutredningen, som i övrigt är en mycket kvalificerad produkt. Jörgen Hermansson bygger sin demokratikritik på de sju vedertagna kriterierna på hur ett demokratiskt system ska fungera. Jämför man dem med EMU så kan man konstatera att det är bara i två fall som EMU uppfyller demokratikriterierna, och det handlar om pressfriheten och organisationsfriheten. EMU innebär central politisk maktutövning – men man kan inte utkräva ansvar. Jag tycker det är djupt främmande för demokratin att låta makt utövas utan att man kan utkräva ansvar. Jag vill uppmana er ombud: Tänk er för när ni tar beslut! Går vi på Maj Britt Theorins förslag har vi chans att diskutera lite till. Vi kan komma tillbaka.

Mats Johansson, Blekinge: Bengt-Ola Ryttar konstaterar en bit in i debatten att vissa har vunnit debatten. Jag vill nog hävda att det är lite tidigt att utropa segrare i diskussionen. Jag vill vända mig mot just den sortens resonemang som utropar segrare och förlorare, när vi diskuterar en av partiets viktigare frågor. Det finns faktiskt anledning för oss alla att vara oerhört ödmjuka och fundersamma inför de olika uppfattningar som finns i denna fråga. För mig handlar det om tre viktiga aspekter, som faktiskt har varit grundläggande ända sedan mitt medlemskap i ungdomsförbundet. Vill man påverka någonting så bör man vara medlem! Det handlar om att se till att välfärden långsiktigt får en tillräcklig tillväxt för att klara ett starkt, solidariskt välfärdssamhälle. Demokratin måste skapa politiska arenor som möter det internationella, globala kapitalet med en samverkan genom demokratiska institutioner. För mig från Karlskrona handlar det också om insikten att vi bör knyta samman denna Östersjöregion där vi 30 mil från vår kommun har länder som nu söker in i EU och som sannolikt inom en 10–15-årsperiod också blir medlemmar i den gemensamma valutan. Ställer vi oss utanför är min insikt glasklar: Det leder inte till ökad integration i Östersjöregionen. För mig är EMU ytterligare ett verktyg i vår helhet, i vår politik. Jag vill med kraft påstå att det är farligt att bryta ut denna del av helheten och göra den till en fråga som kan ställas utanför de övriga prövningarna. Med andra ord: Jag är mycket tveksam till att bryta ut just EMU-frågan till en folkomröstning och inte pröva den som en del i en socialdemokratisk tillväxt - och välfärdspolitik. För demokratin, för Östersjösamarbetet och för en långsiktigt tillväxt är det min övertygelse att Sverige ska ansöka om medlemskap, och vi ska göra det med utgångspunkt i de riktlinjer som har presenterats för kongressen. Bifall till partistyrelsens förslag!

Eva Hedqvist-Petersen, Europaparlamentets s-grupp: När man hör på debatten i partiet, både under cirklarna och nu, är det främst två argument som förs fram, två saker som människor är oroliga för. För det första att EU, men också EMU, skulle vara ett för evigt odemokratiskt system. För det andra att vi förlorar vår självständighet om vi går med i EMU. Jag skulle vilja kommentera de här två sakerna i mitt inlägg. Jag håller inte med om de här argumenten. För det första: EU och EMU går att påverka. Det är min erfarenhet under det halvår jag har varit EU- parlamentariker. Göran Persson sade att han vill åka till Lissabon och ta beslut om att en målsättning ska vara full sysselsättning i EU. Det är viktigt, för tas det beslutet har vi socialdemokrater visat att vi har kunnat påverka det europeiska samarbetet. Jag kan försäkra er att det i Europaparlamentet finns en levande debatt om hur vi ska påverka centralbanken också. Det finns förslag som håller på att diskuteras i gruppen om att banken förutom prisstabilitet också ska ha som mål uthållig utveckling, social rättvisa och sysselsättning. Vi känner alla igen de här målsättningarna, det är vad vi vill med den ekonomiska politiken. Det finns också förslag om att Europaparlamentet ska kunna acceptera eller inte acceptera ledamöter av direktionen och ordförande i Europeiska centralbanken. På det här sättet vill vi socialdemokrater i socialistgruppen visa att vi har en politisk målsättning för den ekonomiska politiken i Europa, som har socialdemokratiska förtecken. För det andra vill jag göra en kommentar kring självständigheten. Vi lever i en öppen ekonomi, det har vi alltid gjort i Sverige. Jag kommer från ett län, Norrbotten, som alltid har byggt sin utveckling och sin välfärd på en öppen ekonomi, eftersom vi exporterar och handlar så mycket med våra varor. Det är så vi har det i Sverige, och vi kommer att ha det så även i fortsättningen. Vi kommer alltid att vara påverkade av det som händer i den europeiska ekonomin och i världsekonomin. Därför måste vi också vara med och skapa förutsättningarna för den ekonomi som i sin tur ska ligga till grund för vår välfärd. Det är ju ur vår produktion, som vi exporterar och handlar med, som vi skapar medlen för vår välfärd och våra trygghetssystem. Jag tycker att EMU är ett instrument som är viktigt att använda, tillsammans med andra instrument i det europeiska bygget, för att fortsätta att se till att den svenska ekonomin är stabil och kan ge grunden för välfärd i Sverige. Vi ska inte huka, vi ska vara stolta, och vi ska argumentera för EMU och Europa med självförtroende!

Tommy Johansson, Skåne: Först – dagordningen kunde varit bättre. EMU har inte en särskild, egen punkt. På sidan 9 rad 28 står: ”Den svenska militära allansfriheten ligger fast.” Det vill jag byta ut mot: ”Den svenska militära alliansfriheten syftande till neutralitet i händelse av krig ligger fast, varför frågan om svenskt medlemskap i Nato är ointressant.” Min motivering är att den politiken grundar sig på uppfattningen att våld och krig som medel för konfliktlösning för Sveriges del endast kan komma i fråga om vi själva blir angripna. Vi har också tydligt deklarerat att FN är den enda organisation som ska ha rättighet att besluta om insättande av militära maktmedel. Jag anser det viktigt att vi inte smygande, steg för steg, förändrar denna uppfattning. I övrigt instämmer jag i vad Anna Lindh har sagt i denna fråga och räknar därför med hennes stöd till detta, liksom jag har hela Skånes delegation bakom mig. Någon har talat om att det kalla kriget är slut. Ja, det är det – men det anser jag inte är något argument för att gå ifrån denna vår grunduppfattning. Sedan måste jag tala om EMU. Jag har lagt in ett tilläggsförslag på sidan 16 rad 21: ”för prövning i en folkomröstning.” i likhet med SSU. Men ingen har nämnt något om tidpunkten, och därför vill jag att texten fortsätter: ”För att bland annat ge tid för utvärdering av EMU-projektets effekter på de länder som idag ingår bör denna folkomröstning hållas efter riksdagsvalet 2002.” Vi måste ha minst en konjunkturcykel att utvärdera, och den som vi är inne i verkar bli lång. Samtidigt vill jag passa på att yrka bifall till Maj Britt Theorins förslag samt Gunnar Jönssons förslag om att en kongress ska ta ställning till när villkoren är uppfyllda. Jag har ytterligare några motiv. Jag anser att svenska folket är lovat en folkomröstning. Det skånska partidistriktets ställningstagande är balanserat – det är väl därför som Maj Britt Theorin stöder det. Grundinställningen och tron på att frågetecknen kommer att rätas ut är positiv, men det ger också utrymme för ett nej om utvärderingen skulle visa sig motivera detta. Det finns en stor risk för att vi inte vet vilka konsekvenser EMU kommer att få, eftersom skillnaderna mellan de olika ländernas ekonomier och sociala system är stora. Om det gällde Norden tror jag det vore lätt för folket, men vi är inte där ännu vad det gäller hela EMU-projektet. Vi bör avvakta och utvärdera innan vi tar definitiv ställning. Tanken är god, men det får inte förleda oss att bortse från riskerna. Det är inget bra valutaområde. Och vi blir inte medlemmar av någon klubb som vi kan påverka. Vi påverkar förutsättningarna bättre genom EU-arbetet.

Christer Wahlbäck , partistyrelsen: Som ledamot i partistyrelsen reserverade jag mig mot det föreslagna beslutet att Sverige skulle anslutas till EMU. Det ställningstagandet grundar sig på att EMU mycket kraftigt inskränker våra möjligheter att självständigt bedriva en aktiv välfärdspolitik. Vi som verkar i de naturresursrika regionerna i de norra delarna av landet i kommuner och landsting – själv kommer jag från Dalarna och är landstingspolitiker – ser med ganska stor oro på hur de regionala skillnaderna ökar just nu. Det kommer vi att hantera ytterligare under kongressen. Men jag menar att ett medlemskap i EMU inte kommer att förbättra våra möjligheter att komma till rätta med det här problemet. Snarare är det tvärtom, enligt min uppfattning. Den svenska ekonomin kommer att tvingas att anpassas på ett sådant sätt, inte minst skattemässigt, att vårt utrymme för att utveckla vården och omsorgen i våra kommuner och landsting riskerar att kraftigt minskas, enligt min uppfattning. Det minskar också enligt min uppfattning våra möjligheter att kraftfullt arbeta med att komma till rätta med de regionala obalanserna, eftersom den offentliga sektorn har en alldeles särskilt stor betydelse just i de naturresursrika regionerna i norra Sverige. Med detta som bakgrund blir det alldeles självklart för mig att yrka avslag på partistyrelsens förslag och ställa mig bakom Maj Britt Theorins förslag. Jag ser det dessutom som alldeles självklart att den här frågan underställs svenska folket för ställningstagande i form av en folkomröstning.

Christer Pettersson, Socialdemokratiska studentförbundet: Socialdemokratiska studentförbundet har varit för ett svenskt deltagande i EMU sedan tidigt 1990-tal. Det är snart tio år sedan EUs dåvarande tolv medlemmar beslöt att gå samman i en gemensam valuta. Det gjorde man eftersom man ville fördjupa det europeiska samarbetet ytterligare. Samarbetet var då, och är fortfarande, en framgångssaga. Fred och välstånd har säkrats genom allt tätare politiska och ekonomiska kopplingar. Det är också drygt fem år sedan Sverige blev medlem i EU. Inträdet var inte smärtfritt. Landet och partiet var delade mitt itu. Medlemskapet rev öppna sår, som fortfarande inte läkt helt och hållet – det visar inte minst debatten här idag. Nu är det dags för nästa stora fråga, EMU. Studentförbundet tillhör dem som ville se ett svenskt deltagande från start, 1999. Tyvärr blev det inte så, men vi kan respektera att socialdemokratin behöver ta tid på sig i frågan. Det har vi fått, ingen kan säga annat. Men nu är det dags att ta ställning. Partistyrelsen föreslår ett principiellt ja, med vissa förbehåll. Vi kan tycka det är synd att man inte velat vara än tydligare, men det är ändock ett ja, och det är vi glada för. I debatten här idag hörs många argument för och emot. För mig har alltid de demokratiska frågorna avgjort mitt stöd för EMU och för andra former av fördjupat internationellt samarbete. När ekonomin är global, när människors möjligheter till arbete alltmer avgörs av marknadskrafternas nycker, då måste också politiken bli internationell. EMU är då ett av flera sätt att stärka politiken på marknadskrafternas bekostnad. Snart ska frågan få sitt avgörande, åtminstone för vårt partis del. Studentförbundet hoppas att vi i morgon, när vi vaknar till en ny kongressdag, har en svensk socialdemokrati som fullt ut och sida vid sida har förenat sig med Europas övriga arbetar- och fackföreningsrörelse i strävan att fördjupa och vidareutveckla det europeiska samarbetet. Bifall till partistyrelsens förslag!

Ordförande: Jörgen Linder

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande föreslog streck i debatten samt en minskning av talartiden från tre till två minuter.

Tjänstgörande ordförande: Följande talare har anmält sig på talarlistan: Jan Svärd, Skåne, Leif Hansen, Gävleborg, Torgny Nilsson, Kalmar län, Ulla Y Gustavsson, Göteborg, Matilda Ernkrans, Örebro län, Sten Fransson, Värmland, Kjell-Arne Landgren, Skåne, Olle Åkerlund, Västernorrland, Per-Olof Edin, Stockholm, Elmer Helletun, Västerbotten, Carl Tham, Stockholm, Ragnar Lindberg, Kronoberg, Ronny Robertson, Halland, Nalin Pekgul, partistyrelsen, Folke Spegel, Norrbotten, Maj Britt Theorin, Stockholm, Greger Tidlund, Sörmland, Britt Olausson, Östergötland, Karl-Erik Innala, Skåne, Karin Wanngård, Stockholm, Ibrahim Baylan, Västerbotten och Mi Bringsaas, Jämtland. Följande yrkanden föreligger: Lars Bjurström, Örebro län, föreslår en ändring på sidan 8 raderna 12–16: "Händelser långt borta påverkar oss direkt i vår vardag. Ett centralbanksbeslut i Frankfurt eller en spekulationsbubbla i USA får direkt effekt på svenska och europeiska räntor, som i sin tur påverkar människors boendekostnader och företagens investeringsbeslut." Lars Bjurström, Örebro län, föreslår en ändring på sidan 8 raderna 20–26: "Men även beslut och handlingar av människor i Sverige kan påverka händelser långt utanför vårt lands gränser. Ett vetenskapligt genombrott på ett svenskt universitet sprids snabbt ut över världen och kan utvecklas och användas i andra länder." Lars Bjurström, Örebro län, föreslår en ändring på sidan 8 raderna 27–32: "Samtidigt som den globala ekonomin skärper det politiska uppdraget, kan globaliseringen medföra fördelar. Det viktigaste politiska uppdraget är att motverka de enorma orättvisor som den globala ekonomin medfört. Vikten av detta understryks av att den resursanvändning som vi i den rika världen står för ligger långt över vad som är möjligt att hela jordens befolkning skulle kunna använda. För att uppnå en rättvis fördelning som är långsiktigt ekologiskt hållbar skulle vi behöva minska vår resursanvändning till cirka en tiondel. Genom att verka för ökade fackliga rättigheter och ökad levnadsstandard i Sydostasien medverkar vi till en rättvisare global fördelning, men det är också ett sätt att göra det möjligt att behålla starka fackliga rättigheter här i Sverige. De globala företagens makt kan delvis motverkas genom starka konsumentintressen. Svanmärkning och kravmärkning är system som kan användas för att stärka konsumenternas möjligheter. Internet öppnar också möjligheter för konsumenterna att skaffa information och att jämföra priser. Den globala ekonomin kan också medverka till att konkurrensen mellan företagen ökar och därigenom försvåras höga priser på varor och tjänster som företag i monopolställning kan använda.” Hans Ekström, Sörmland, föreslår att redaktionsutskottet omarbetar inledningen av stycke 2.1 i en riktning så att det ideologiska målet för solidaritet och samarbete i världen understryks. Evalisa Birath-Lindvall, Bohuslän, vill ha ett tillägg på sidan 9 rad 16 om samarbetet runt Västerhavet. Bengt Westman, Norrbotten, vill att "Barents hav" ändras till "Barentsregionen" på sidan 9 rad 16. Ingegerd Karlsson, Kalmar län, vill ha ett tillägg på sidan 9 rad 26: "utveckling, vilket innebär att alla är berättigade till fri- och rättigheter enligt FN-deklarationen, utan åtskillnad av något slag såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.” Birgitta Tapper, Gävleborg, vill att hennes resonemang om den inhumana flyktingpolitik som idag förs inarbetas i riktlinjerna. Greger Tidlund, Sörmland, föreslår en ändring på sidan 9 rad 28: "Den svenska militära alliansfriheten syftande till neutralitet i händelse av krig ligger fast." Tommy Johansson, Skåne, föreslår en ändring på sidan 9 rad 28: "Den svenska militära alliansfriheten ligger fast" byts ut mot: "Den svenska militära alliansfriheten syftande till neutralitet i händelse av krig ligger fast, varför frågan om svenskt medlemskap i Nato är ointressant." Elin Pettersson, Sörmland, föreslår en ändring på sidan 9 rad 33 och sidan 10 rad 1–2: "Biståndet ska anpassas till olika länders utvecklingsnivå och för socialdemokratin är det en självklarhet att biståndsmålet på en procent av BNI omedelbart ska nås, för att på sikt närma sig en nivå som motsvarar två procent av BNI." Birgitta Elfström, Kalmar län, Anna Berger Kettner, Broderskapsrörelsen, och Ragnar Lindberg, Kronoberg, föreslår följande ändring på sidan 10 rad 1–2: "biståndsmålet på en procent av BNI ska nås inom en femårsperiod." Åke Svensson, Gotland, och Joao Pinheiro, Västernorrland, föreslår följande ändring på sidan 10 rad 1–2: "biståndsmålet på en procent av BNI ska nås senast 2005." Ingegerd Karlsson, Kalmar län, föreslår ett tillägg på sidan 10 rad 4: Efter "tvångsarbete" tilläggs "religiös diskriminering". Greger Tidlund, Sörmland, föreslår en ändring på sidan 10 rad 13: "internationell brottslighet, brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och dödsstraff. Länder inom unionen som bryter mot demokrati och mänskliga rättigheter och har dödsstraff ska uteslutas ur EU." Håkan Bergman, Örebro län, föreslår tillägg av följande nya stycke före sidan 10 rad 16: ”Unionsmedlemskapet innebär nya utmaningar men innebär också flera komplikationer. Fortfarande är det folkliga stödet för projektet svagt i flertalet av EUs medlemsländer. Sverige som unionsmedlem får ibland acceptera beslut och restriktioner som vi som icke-medlemmar inte skulle ha godtagit. Det svenska parlamentets kontroll och beredning av EU-frågor behöver förstärkas och utvecklas. Den positiva och förestående utvidgningen av EU kan innebära att EUs byråkrati ökar och att Sveriges inflytande minskar men också till att de federativa inslagen stärks. Dessa risker måste undvikas. Medlemskapet i den europeiska unionen ställer nu stora krav på att Sverige, riksdagen och det socialdemokratiska partiet verkligen förmår att utnyttja denna nya politiska arena för en politik som prioriterar arbete, trygghet och en uthållig tillväxt. Vi socialdemokrater vill därför se följande prioriteringar i den svenska Europapolitiken.” Håkan Bergman, Örebro län, föreslår att man i de rubriker som därefter följer i fet kursiv stil på sidorna 10–12 tar bort orden ”Genom EU kan” och gör erforderliga språkliga konsekvensändringar. Exempelvis kommer den första rubriken då att lyda: ”Fred, demokrati och välstånd ska säkras på hela vår kontinent.” Bengt Westman, Norrbotten, vill i rubriken på sidan 10 rad 25, som börjar med ”Genom EU kan utvecklingen av Östersjöregionen”, tillägga ”och Barentsregionen”. Det är i konsekvens med det förslag som han ville föra fram lite tidigare i texten. Ingegerd Karlsson, Kalmar län, vill i stycket som börjar på sidan 10 rad 28 efter orden ”Infrastrukturen – i vägar, sjöförbindelser, järnvägar” lägga till orden ”samt flyg”. Catarina Kronqvist, Jönköpings län, föreslår att meningen på sidan 11 rad 9 som börjar med ordet ”flexibilitet” ska strykas. I stället ska det stå: ”Denna politik ska utgå från att alla regioner ges möjlighet att utvecklas, bland annat genom ökade möjligheter till utbildning och höjd kompetens.” Christina Tallberg, Stockholms län, har på sidan 11 rad 14 följande tilläggsförslag: ”För att ge verkligt innehåll i ’arbete åt alla’ måste också åtgärder vidtas för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.” Jag tror att det också här är på gång en kompromiss med partistyrelsens föredragande, som i praktiken innebär en lite annorlunda förändring. Peter Persson, Jönköpings län, föreslår att meningen som börjar överst på sidan 12 ska ersätts med: ”EU ska vara en ekonomisk och social gemenskap som sätter mänskliga behov främst.” Greger Tidlund, Sörmland, vill ersätta samma mening med följande: ”Dessa mål kan endast uppnås genom en kombination av samhällelig styrning och marknadshushållning för att EU inte ska utvecklas till ett renodlat marknadssamhälle.” Christina Tallberg, Stockholms län, föreslår följande nya text efter rubriken på rad 3: ”För att konsumenterna ska kunna tillgodogöra sig den inre marknadens positiva fördelar med en ökad tillgång till varor och tjänster krävs inflytande, kunskap och medvetenhet om konsumentmakten. Konsumentmakt behövs för att marknaden ska fungera och priserna pressas. Arbetet med att garantera säkra varor av hög kvalitet måste fortsätta genom att konsumentintresset stärks. Vi kan aldrig acceptera att livsmedel som är farliga för människors hälsa säljs på den europeiska marknaden. Ett fullgott konsumentskydd krävs för Internethandel.” Jag vill påpeka att jag inte nämner namnen på alla talare som för fram identiska förslag. Christina Tallberg, Stockholms län, föreslår också följande nya stycke: ”Genom EU kan den sociala ekonomin utvecklas. Den sociala ekonomins betydelse har vuxit inom EU. Det handlar om metoden, sättet att organisera samarbete mellan människor för gemensamma syften. Den ideella sektorn och föreningslivet har en mycket stor betydelse för att upprätthålla demokratin i Europa. Att stärka de demokratiska strukturerna utanför den parlamentariska sfären är ett sätt att ge konkret innehåll åt och att fördjupa innebörden av begreppet 'medborgarnas Europa'. Det är viktigt att utveckla och stärka den sociala ekonomin när det gäller utvidgningen av EU. En strategi bör utarbetas när det gäller den sociala ekonomin/det civila samhället." Torgny Nilsson, Kalmar län, har på sidan 12 ett tilläggsförslag efter ordet "konflikter" på rad 16: "samt föra en samlad, generös och solidarisk flyktingpolitik." Elin Pettersson, Sörmland, vill att den mening som på sidan 12 rad 20 börjar med orden ”En socialklausul” ska ersättas med följande: ”Det svenska socialdemokratiska partiet ska inom EU driva frågan om att socialklausuler ska inarbetas i alla internationella handelsavtal.” Leif Gren, Örebro län, föreslår att de fyra punkter på den övre delen av sidan 13 ska ersättas med följande text: ”Sverige ska efter en väl genomförd demokratisk process snarast inleda förhandlingar om ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska monetära unionen (EMU).” Maj Britt Theorin, Stockholm, och Johan Kanmert, Göteborg, föreslår att all återstående text från och med mitten av sidan 13 och fram till och med sidan 17 ska utgå och ersättas med texter som de har lagt fram. Maj Britt Theorins text, som många har instämt i, lyder: ”Det finns för tillfället ingen anledning för det socialdemokratiska partiet att ändra beslutet från Sundsvall 1997. Det är fortfarande inte aktuellt med ett svenskt deltagande i EMUs tredje fas. EMU har endast funnits under drygt ett år. Det är för kort tid för att kunna bedöma och analysera konsekvenserna av EMU, både för länderna som deltar och för länderna som valt att behålla den egna valutan. Det vi för tillfället kan konstatera är att Sverige klarat sig bra med en egen valuta under det första året som EMU funnits. Sverige har skaffat sig stor handlingsfrihet. I jämförelse med genomsnittet i EMU-området har tillväxten varit högre i Sverige. Sysselsättningen har ökat mer, arbetslösheten har sjunkit snabbare och inflationen har varit lägre. Den svenska kronan har stärkts mot euron, vilket också dämpat risken för skadlig överhettning och framtida kostnadskriser. Vi kan dock inte veta hur konsekvenserna blir på längre sikt. Det framförs i diskussionen många argument för och emot ett svenskt EMU-deltagande, såväl ekonomiska som politiska och demokratiska. Valutaområdets för- och nackdelar visar sig först efter några år. Det är därför fel att i dagsläget binda sig för något framtida beslut. För att få möjlighet att göra en riktig bedömning av situationen ska vi fortsätta att vårda vår ekonomiska styrkeposition. När en konjunkturcykel har passerat har vi ett betydligt bättre underlag för att göra ett svenskt ställningstagande om svenskt medlemskap i EMU. För att garantera en folklig uppslutning ska frågan om ett svenskt medlemskap underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning.” Johan Kanmert, Göteborg, har själv föredragit sin text, som omfattar två A4-sidor. Kan vi anse den föredragen? Svaret är ja. Peter Persson, Jönköpings län, har föreslagit att ordet "utgör" på sidan 14 rad 29 ska ändras till "kan utgöra", men han meddelar att han drar tillbaka detta förslag. Lotta Fogde, Stockholms län, föreslår tillägg av följande text på sidan 14: "Kongressen bekräftar beslutet på Sundsvallskongressen att vänta och se. Vi säger nej till EMU nu men håller dörren öppen för att eventuellt gå med senare." Resten av texten i det här avsnittet föreslås bli struken. Peter Persson, Jönköpings län, har framfört ett annat förslag på sidan 14 som han meddelar att han också vill stryka. Joao Pinheiro, Västernorrland, har föreslagit strykning av texten som på sidan 15 börjar med orden ”Inträdet ska ske” från och med rad 3 till och med rad 11. Ibrahim Baylan, Västerbotten, föreslår strykning av texten som på sidan 15 börjar med orden ”Inträdet ska ske” till och med rad 18 på sidan 16. Ragnar Lindberg, Kronoberg, föreslår tillägg av orden "svenska buffertfonder" på sidan 15 rad 13 efter orden "utveckla instrument". Peter Holkko, Jönköpings län, föreslår på sidan 16 efter rad 8 följande tillägg beträffande lönebildningen: ”Här ska även samhällets elit räknas in, vars lönebildning alltmer består av kapitalinkomster och vars inkomster ökat mycket mer än övriga löntagares de senaste 20 åren. De måste avkrävas och få minst lika stort ansvar för lönebildningen som övriga löntagare.” Greger Tidlund, Sörmland, föreslår på sidan 16 rad 11 efter orden ”så kallade buffertfonder” tillägg av ”eller andra system”. Christer Erlandsson, Stockholms län, föreslår följande tillägg efter rad 14 på sidan 16: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra möjligheterna att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik. Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra utvidgningen av unionen.” Kjell-Arne Landgren, Skåne, föreslår att raderna 15–18 på sidan 16 ska ersättas med följande text: ”Sveriges riksdag och regering avgör när det är lämpligt att ansluta landet till valutaunionen.” Jag vill säga att vi tolkar det så att om det förslaget går igenom när vi så småningom kommer fram till beslut, faller alla förslag som har med folkomröstning att göra. Vi tolkar detta så att Kjell-Arne Landgren menar att det är riksdagen och regeringen och icke en folkomröstning som ska avgöra när det lämpligt. Det är en senare fråga, men det är bra om Kjell-Arne funderar igenom om vi har tolkat detta rätt. Åke Hammarstedt, Gävleborg, föreslår att på sidan 16 rad 18 ordet ”snarast” tilläggs: ”innebärande att Sverige snarast ska ansluta sig till valutaunionen.” Peter Persson, Jönköping län, har lagt fram ett förslag på sidan 16, som han meddelar att han drar tillbaka. Det föreligger en rad förslag i folkomröstningsfrågan i anslutning till fjärde stycket på sidan 16 med många instämmanden, framför allt till Mikael Dambergs förslag. Det finns vissa nyansskillnader mellan förslagen, mer eller mindre betydelsefulla. Om någon förslagsställare tycker att skillnaden mot någon annans förslag är obetydlig, har han eller hon möjlighet att dra tillbaka sitt förslag. Inger Segelström, S-kvinnor, föreslår att Sverige nu säger nej till EMU samt anordnar en folkomröstning om EMU. Mikael Damberg, SSU, föreslår att på sidan 16 rad 21 efter ordet ”prövning” tilläggs orden ”i en folkomröstning”. Gunnar Jönsson, Skåne, föreslår följande tillägg: ”För att säkerställa en god förankring i partiet ska en partikongress pröva om förutsättningarna anses uppfyllda.” Sten Berglund, Västernorrland, har föreslagit följande ändring: ”För att säkra en folklig uppslutning ska frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning, om vi anser att vi i framtiden ska ompröva vårt nuvarande nej till EMU, som beslutades på Sundsvallskongressen 1997.” Hans Ekström, Sörmland, har föreslagit följande tillägg: ”För att säkra en folklig uppslutning ska den principiella frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket i en folkomröstning. Om utfallet i en folkomröstning skulle resultera i att Sverige ska delta i EMU, ska beslutet om tidpunkten för deltagandet bestämmas av riksdagen.” Tommy Johansson, Skåne, föreslår följande tillägg: ”För att bland annat ge tid för utvärdering av EMU-projektets effekter på de länder som idag ingår bör denna folkomröstning hållas efter riksdagsvalet 2002.” Ibrahim Baylan, Västerbotten, föreslår en folkomröstning senast vid utgången av 2001. Åke Hammarstedt, Gävleborg, föreslår följande formulering: ”Frågan om svenskt medlemskap i EMUs tredje fas ska genom en folkomröstning underställas svenska folket.” Christer Wahlbäck, partistyrelsen, formulerar sitt förslag beträffande slutet av stycket så här: ”för prövning i form av en folkomröstning.” Sten Fransson, Värmland, föreslår följande avslutning av stycket: "genom en folkomröstning." Majvi Härling, Skåne, föreslår följande formulering av stycket: "Vilket vägval Sverige än gör när det gäller EMU kan det få mycket långtgående konsekvenser både för den ekonomiska utvecklingen och för samhällsutvecklingen i övrigt. En fråga av så stor dignitet får inte avgöras utan klar folklig förankring. Den beslutsmetod som ger Sveriges invånare största möjligheten att tala om vad man tycker i frågan är en folkomröstning. Inför en folkomröstning och de starka motsättningar som erfarenhetsmässigt brukar utlösas i samband med en sådan är det särskilt viktigt att det socialdemokratiska partiet har ett genomtänkt och förankrat förhållningssätt. Partiets hållning bör utformas bland annat med hänsyn till behovet att undvika splittring som skulle skada socialdemokraterna. Det finns studiematerial och annan litteratur som på ett sakligt och lättillgängligt sätt belyser fördelar och nackdelar med ett svenskt medlemskap i valutaunionen. Fackföreningsrörelsens, ABFs och det socialdemokratiska partiets folkbildningskampanj om EMU startade i höstas och bör fortsätta till frågan är avgjord. Det är viktigt att så många medlemmar i partiet och fackföreningsrörelsen som möjligt får chansen att sätta sig in i EMU-frågan ordentligt genom att delta i studieverksamheten.” Elsa Danielsson, Jämtland, tillstyrker Maj Britt Theorins förslag, med tillägget "senast 2001". Bengt-Ola Ryttar, Dalarna, yrkar att folkomröstningen inte ska genomföras förrän regeringen har lagt fram en propositionen med förslag om Sveriges anslutning till EMU. Alternativen i folkomröstningen ska överensstämma med huvudvoteringen i riksdagen. Peter Gustafsson, Uppsala län, föreslår följande tillägg på sidan 16 rad 15: ”EMU måste bli mer demokratiskt. Europeiska centralbanken ska demokratiseras i så måtto att dess direktionsmedlemmar kan avsättas genom majoritetsbeslut i ministerrådet.” Peter Gustafsson, Uppsala län, föreslår följande tillägg: "Kampen mot arbetslösheten måste jämställas med kampen mot inflationen. Europeiska centralbanken ska i sina regler ha gjort kampen mot arbetslösheten till ett minst lika viktigt mål som kampen mot inflationen." Det finns också några redaktionella förslag från Christer Erlandsson och Christina Tallberg, båda Stockholms län, till ändringar som de vill att redaktionsutskottet ska behandla.

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten efter de ombud som anmält sig på talarlis tan.

Ordförande: Lena Hallengren

Fortsatt debatt Jan Svärd, Skåne: Jag var som ombud vid Sundsvallskongressen med om att fatta beslutet om att vi skulle avvakta och analysera frågan om EMU-medlemskapet. Jag tycker att vi kan stå fast vid den principen. Detta skedde i ett läge när vi hade haft en omröstning om EU. Vi hade ett sargat parti med olika meningar om hur beslutet skulle uppfattas. En del av partiets medlemmar kände sig besvikna. Vi sade vid kongressen att vi inte då kunde ta ett definitivt beslut utan måste ta det lugnt och se framåt. Jag ska efter den här kongressen för partimedlemmarna förklara kongressens beslut. Det blir bekymmersamt för mig. Medlemmarna och medborgarna vet att det har gått bra för Sverige trots att vi inte har varit med i EMU. Vi har fått en bra ekonomisk utveckling, och vi har kontroll över finanserna osv. Trots det kommer kongressen kanske att fatta beslut om att vårt land ska gå in i en organisation som saknar demokratiska förutsättningar. Det känns uppriktigt sagt inte bra. Det blir också en påfrestning på partiets förtroende hos väljarna. Vi får ett minskat förtroende. Medborgarna har talat om att de just nu inte har stort förtroende för EMU. Någon har sagt att vi ska ut på planen och hjälpa till. Låt mig avslutningsvis bara säga att den plan som vi ska gå ut på består av endast en planhalva med ett mål. Reglerna är uppgjorda av motståndarna, och domaren är tillsatt av dem. Fotbollen har formen av en fyrkantig tärning och har låsts in. Det är det EMU som vi ska gå in i. Leif Hansen, Gävleborg: Jag vill allra först säga att jag har varit ideellt politiskt arbetande i över 30 år, till skillnad från de många i den här församlingen som är heltidsanställda kommunalråd, riksdagsmän, Europaparlamentariker och så vidare. Det är svårt att tampas med dem. Jag tror att jag träffar andra människor än dem som ni träffar. Det har jag förstått av statsministern, Gunnar Färm och flera andra. Det är faktiskt inte så väldigt stor positivitet till EU ute i landet, framför allt inte bland våra väljare. Tvärtom är man mycket ledsen över att vi i vårt land vår mindre och mindre att säga till om. Om det är något som man är stolt över är det 1974 års grundlagsändring, som gav oss folkstyre i Sverige. Folkstyret är väldigt diffust i EU, inte alls på samma sätt som hos oss. Jag kan inte förstå att man utan att ge sig tid, när man inte riktigt vet hur det blir med en anslutning till EMU, rusar i väg på detta sätt. Det är inte så som en del talare har sagt, att man kan ändra sig. Det är fråga om fördrag som sluts. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag om nej nu och folkomröstning.

Torgny Nilsson, Kalmar län: Tjetjenien, Bosnien, Kosovo, Somalia, Kongo, Algeriet – listan över antalet krig i världen och över oroshärdar där människor lever under ständig oro och förföljelse. I Sverige har vi levt i fred i snart 200 år. Kanske har vi svårt att leva oss in i förhållanden där det är förenat med livsfara att hävda en åsikt och där man förföljs för sin tro eller politiska övertygelse. I många länder växer det fram grupper och partier som vill stänga gränserna till sina länder för andra. Vi kan vara stolta över att ingen sådan grupp har lyckats få stöd eller inflytande i vårt land. Runtom i vårt land möts vårt folk med tända facklor och bloss i manifestationer mot rasism och främlingsfientlighet och i kamp för en fortsatt generös flykting- och asylpolitik. Att vår regering nyligen tvingats dra tillbaka förslag på detta politiska område understryker nödvändigheten av att vi idag i våra riktlinjer ökar den solidariska inriktningen. Ordförande! Jag föreslår med stöd av Kalmardelegationen att kongressen beslutar om ett tillägg på sidan 12 rad 15 av följande lydelse: ”samt att föra en samlad, generös och solidarisk asyl- och flyktingpolitik”. Jag vill också yrka bifall till Åke Svenssons förslag om att biståndsmålet ska uppnås före 2005.

Ulla Y Gustafsson, Göteborg: Jag tycker att det är dags att höja biståndet. Nu när vi har fått en bättre ekonomi ligger solidariteten med andra länder högst på min lista. Många har här argumenterat för att vi ska höja biståndet till en procent av BNI och att det ska ske inom den närmaste femårsperioden. Jag sällar mig till dem yrkar på detta. Jag instämmer alltså i Anna Berger Kettner med fleras förslag.

Matilda Ernkrans, Örebro län: Jag vill helt kort säga några ord i EMU-frågan. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Jag gör det med en viss tveksamhet, inte alls med den säkerhet som många andra talare har visat under eftermiddagen och kvällen. Tveksamheten beror på att EMU-frågan är svår. Det finns fördelar och nackdelar, farhågor och förhoppningar, men jag tycker att en sak är viktig, nämligen att oavsett om vi säger ja eller nej till EMU är vi alla som sitter här socialdemokrater. Jag tycker att vissa av mina tveksamheter har bilagts av partistyrelsens riktlinjer, men framför allt handlar mitt bifall om att jag tycker att förslaget är i socialdemokratisk anda och tradition. Vi ska ha tilltro till vår egen kraft och kliva in, ta ansvar och vilja vara med om att förändra. Vi ska inte stå vid sidan om och låta andra göra jobbet medan vi funderar.

Sten Fransson, Värmland: Jag vill först dra tillbaka mitt förslag till skrivning angående folkomröstning, till förmån för Mikael Dambergs förslag. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. Jag vill redogöra för lite av historiken i frågan. Europa har varit en fantastisk vagga för uppfinningar under 200 år. I Europa föddes demokratin, industrialismen, kapitalismen, imperialismen och även såväl fackföreningar som diktaturer. Det har varit en väldig blandning. Denna blandning har lett fram till att Europa under den första halvan av 1900-talet var en av de största krigshärdar som vi någonsin har upplevt. När man började diskutera frågan om EU och det som småningom ledde fram till EMU var bakgrunden den att samtliga länder som skulle gå in i det nya EU hade varit diktaturer några år tidigare. De hade varit ockuperade av en diktatur eller hade själva varit diktaturer. De hade också den erfarenheten att en järnridå hade dragits för halva Europa av kommunistiska diktaturer. Det var alltså med stort berättigande som man ställde sig frågan: Hur ska vi undvika att framöver hamna i den här knipan i Europa? Man sade: För att undvika fortsatta segrar för diktaturer måste vi se till att folk har det bra, att de börjar prata med varandra och lär sig att umgås över nationsgränserna. Vi bekämpar nationalism och imperialism och ser till att välfärden höjs. Man ställde sig frågan hur man gör detta. Det bästa sättet att snabbt höja välfärden är att genom frihandel se till att konsumentpriserna är låga. Det bästa sättet att hindra nationalismen från att göra sig gällande är att bryta ned gränserna och låta folk fritt träffas och umgås. Därav kom EU och som en logisk konsekvens EMU. Kjell-Arne Landgren, Skåne: Ja till EMU är absolut en följd av det ja till EU som vi för ett antal år sedan sade. Ja eller nej till en folkomröstning är inte en demokratifråga utan en fråga om vilken metod vi ska tillämpa för att nå målet. Jag har som många andra medverkat i allmänna val som har utsett en riksdag, som i sin tur har utsett en socialdemokratisk regering för att hantera dessa för mig och många av landets medborgare i övrigt väsentliga frågor. Jag anser att man också i det här fallet kan klara uppgiften på den vägen. Jag har därför några förslag. Det första är att sidan 16 rad 18 ska avslutas med: ”att Sveriges riksdag beslutar i frågan”. Det andra förslaget är att raderna 19, 20 och 21 utgår ur riktlinjerna. Skulle dessa mina blygsamma små yrkanden inte vinna kongressens gehör, kommer jag att yrka bifall till partistyrelsens förslag.

Olle Åkerlund, Västernorrland: I november 1992 föll den svenska kronan. Det hade föregåtts av ett stålbad, där den internationella finansmarknaden beslutade att vi skulle försämra vår svenska välfärd. Kronans värde försvarades, vill jag påstå, intill dumhet av den dåvarande borgerliga regeringen, men kronan föll ändå. Då kom jag fram till den insikten att vårt land och vår ekonomi är för små för att stå emot det internationella kapitalet. Jag ser EMU som en politisk möjlighet för vår välfärdspolitik att stå emot marknaden. Jag tillhör dem som ville att vi skulle gå med redan 1999, men det gjorde vi inte. När vi nu ska gå med måste det därför ske med en viss försiktighet. Därför yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag. Det innebär att jag yrkar avslag på Maj Britt Theorins med fleras förslag om folkomröstning. Den första fråga jag ställer mig efter ett sådant beslut är: När ska den genomföras? När vi kommer fram till den dagen kan det visa sig att det politiskt inte är bra att göra det då. Jag yrkar därför alltså bifall till partistyrelsens förslag.

Per-Olof Edin, Stockholm: Göran Greider, om han nu är här, och alla andra kamrater! EMU är förvisso ett nyliberalt och delvis odemokratiskt projekt. Men kom ihåg att EMU är ett projekt i tre etapper. Det odemokratiska och det nyliberala ligger i de två första etapperna. Den första etappen, konvergenskraven, tvingar alla stater att sätta kampen mot inflation före kampen mot arbetslösheten. Den andra etappen förhindrar politikerna att besluta över Riksbankens politik. Kom ihåg att vi redan är med i de två första etapperna. Vi är redan med i de delar av EMU som är odemokratiska och nyliberala. Det är inte detta vi nu ska ta ställning till. Vi ska ta ställning till om vi ska gå med i den tredje etappen, den gemensamma valutan. En gemensam valuta är varken odemokratisk eller nyliberal. Vem i den här salen tycker att det är odemokratiskt och nyliberalt att vi handlar med samma krona i Stockholm, Göteborg och Älvsbyn? Ingen, antar jag. EMU är mer en praktisk fråga. Det är ekonomiska för- och nackdelar som ska vägas mot varandra. De väger ganska lika. Det är därför som vi inte kommer överens. Göran Greider frågar om vi nu ska rösta för ett system där Wim Duisenberg sitter i Frankfurt och föraktar oss. Det kan vara sant att uttrycka det så, på något sätt, och det låter väldigt bestickande. Men vi måste fråga oss vad är det alternativ som Göran och andra så tappert kämpar för? Jo, det alternativet är att Urban Bäckström sitter i Stockholm och föraktar oss. Är det så mycket bättre? Det är nämligen så att Wim och Urban har i stort sett samma uppdrag. Det kan till och med kännas litet bättre om Wim sitter i Frankfurt och smetar ut sitt förakt över hela Europa i jämförelse med att Urban sitter och koncentrerar allt sitt förakt på Sverige. Vi kommer inte att komma överens i den här frågan. Plus och minus är alltför lika. Men låt oss komma överens om hur vi ska fatta beslut. Låt oss komma överens om att vi ska ha en folkomröstning, där vi fattar det slutgiltiga beslutet.

Elmer Helletun, Västerbotten: Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag. Jag skulle kunna sluta detta anförande redan här, men det tänker jag inte göra. Jag tänker prata en stund till om mina erfarenheter av demokrati. Jag har under många år jobbat med demokratifrågor, inte bara i Sverige. Jag har upplevt den sydafrikanska demokratins uppbyggnad. Jag har svårt att avhända mig möjligheten att vara med och bestämma över den svenska politiken och den svenska valutan. Om vi nu släpper vår rätt att bestämma till ECB så kanske det går bra, men jag vill gärna vara med och bestämma. Därför är det för mig viktigt att vi behåller möjligheten att vara med och påverka.

Carl Tham, Stockholm: Jag är ledsen att ta tiden i anspråk igen, denna gång i en helt annan fråga. De rika länderna är rikare än någonsin. De har större budgetöverskott än någonsin tidigare. Detta gäller även Sverige. De fattigare i världen är fler än någonsin tidigare. Samtidigt är den rika världens bistånd lägre än det någonsin varit. Det har aldrig varit särskilt imponerande, men nu är det nere på en absolut miniminivå. Också Sverige har tvingats delta i denna nedpressning av biståndet. Vi känner alla till skälen. Nu är det dags att vända den utvecklingen. Det står i partistyrelsens förslag att vi stegvis ska återgå till enprocentmålet. Med den takt man nu gått in för skulle det ta 28 år. Det är för långsamt. Det är visserligen sant att anslaget höjs kraftigt i år, men det beror på att gamla reserverade anslag, som inte fick utbetalas förra året på grund av budgettaket, nu läggs ihop. När de är slut måste anslaget höjas för att målet ska nås. Anslag, vill jag påminna er om, är till för att utbetalas till fattiga människor, inte för att lagras i Bosse Ringholms budgettakslada. Därför ska vi ha en höjning av anslaget. Den höjningen av anslaget kan det rika Sverige göra inom fem år. Jag yrkar bifall till förslagen om att uppnå biståndsmålet inom fem år.

Ragnar Lindberg, Kronoberg: För något årtionde sedan nämndes Sverige och socialdemokraternas politik vad gällde internationella solidaritets- och biståndsfrågor med respekt i världen, särskilt i den del av den tredje världen som hungrar, kunskapsmässigt och fysiskt. Sverige var en föregångare som lyssnade och tog till sig och förstod att allting hängde ihop. Vi var föregångare. Bland annat var biståndsmålet på en procent uppnått. Men så hände något. Vi fick kris i ekonomin. Vi måste sanera. Då var vi tvungna att sänka biståndsmålet till 0,7 procent av BNI. Vi hänvisade till att detta var nödvändigt. Kanske litet skamset, för detta innebar ju att de som inte hade något fick vara med och betala. Sundsvallskongressen slog fast att enprocentmålet ligger fast och ska uppfyllas så snart de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Ambitionen skulle vara att inleda en stegvis höjning med början 2000 till 0,72 procent. Vad har hänt där ute medan vi har haft kris i Sverige? Jag vill citera Mats Karlsson, Världsbanken. Han säger: "Vi har underskattat fattigdomen i världen. Trots att fler fått det bättre de senaste åren fortsätter antalet riktiga fattiga att öka. Om inget görs kommer fattigdomen att öka till två miljarder människor. Nu är de 1,2 miljarder." Världspolitiken innebar tidigare att om man ökade tillväxten så skulle det sippra ned även till de fattiga. Då skulle de få det bättre. Det har visat sig att det inte sipprar ner någonting. Fattigdomen har ökat. Världsbanken har fått ändra sin politik. Det måste också vi göra. Socialdemokratin måste gå i spetsen för den internationella solidariteten. Som socialdemokrater måste vi säga att vi inte accepterar orättvisorna i vår värld. Vi måste sätta upp klara mål för hur fattigdomen ska bekämpas. Jag yrkar bifall till att biståndsmålet uppnås inom de närmaste fem åren.

Ronny Robertsson, Halland: Idag är det vi som ska avgöra om vårt parti ska ta ställning för att behålla vår egen svenska valuta eller om vi ska överge den till förmån för en annan. Detta är svensk världshistoria. För första gången diskuterar vi om vi ska överge vår egen valuta utan att vi är ockuperade eller något annat. Det kan inte vara vanligt i historien och det är det inte heller, efter vad jag kunnat läsa. Men vad betyder det för vår ekonomi? Med all säkerhet är det fördelaktigt att ha en egen valuta, för då lägger sig valutan efter nivån på hur vi har det. Den anpassar sig inte till andras ekonomier. Rimligtvis bör det vara lättare att föra en generell välfärdspolitik om vi har en egen valuta. Rimligtvis borde det vara lättare att föra en politik mot hög arbetslöshet. Rimligtvis borde det vara lättare att föra en politik mot överhettning. Säger vi ja till EMU måste vi vara medvetna om att vi säger nej till att vara med och påverka vår valutaekonomi och att vi överlämnar det till någon annan, till vad vi brukar kalla marknaden. Ur demokratisk synpunkt är detta inte bra. Jag tycker demokrati är viktigt. Jag sätter det högst på dagordningen. Jag tror att de flesta här gör likadant. Om vi är ett gäng som står runt en brunn och de andra hoppar i så betyder det inte att även jag måste hoppa ner i brunnen. Därför yrkar jag bifall till Inger Segelströms förslag.

Nalin Pekgul, partistyrelsen: Ett av skälen till att jag i partistyrelsen reserverade mig mot det verkställande utskottets förslag att gå med i EMU när vår ekonomi är redo, är att målet för EMU-samarbetet inte är att sänka arbetslösheten utan inflationen. En låg inflation är i många lägen ett bra medel för att få en hög arbetslöshet. I EMU riskerar vi därmed att drabbas av bestående arbetslöshet. Ett annat skäl för Sverige att stå utanför EMU är att samarbetet inte är konstruerat som någon politisk motvikt mot kapitalets makt. Tanken är att låta experter obehindrat sköta det experter är bra på. Politikernas roll blir bara att sätta upp mål för experterna. Penningpolitiken anses dessutom vara så känslig att kapitalplacerarna, som är viktiga aktörer på arenan, måste garanteras oföränderliga spelregler. Man bortser emellertid i EMU-konstruktionen från att behovet av politik uppstår i målkonflikter och intressekonflikter. Sådana kan inte lösas med hjälp av expertis utan behöver diskuteras och avgöras politiskt. I stället har man satt målet för evigt låg inflation före alla andra mål och därmed fråntagit väljarna makten över den ekonomiska politiken och dess konsekvenser. Det finns många åsikter om oss politiker och om de beslut vi fattar. Men det finns alltid möjligheter för medborgarna att påverka oss och ställa oss till svars för den politik vi för. Tycker medborgarna att vi har fattat tokiga beslut kan de avsätta oss i nästa val. Men om vi ansluter oss till EMU så kommer missnöjda medborgare varken att kunna påverka de viktiga politiska prioriteringarna eller avsätta centralbankens ledning. Därför yrkar jag bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Folke Spegel, Norrbotten: Alla argument är vid det här laget framförda och därför kan det kännas onödigt att ta upp tiden med fler. Men jag uppmärksammades av en av våra stora tidningar på att jag är en av de två företagarna bland kongressombuden. Därför kände jag mig manad att framföra ett par argument från en minoritetsgrupp. Jag påstår att EMU-motståndet delvis bygger på en myt. Myten om att vi har full frihet att fatta beslut utan hänsyn till jämförelser och behov av harmonisering med förhållanden i våra konkurrentländer. Vi kan inte i vårt land ha ett regelsystem och ett skattesystem som ger oss stora nackdelar i jämförelse med förhållandena i våra viktigaste konkurrentländer. Vårt stora exportberoende sätter stopp för detta oberoende av om vi är medlemmar i EMU eller inte. Många talar dröjande, utan att nämna ordet, om devalvering som ett medel att tackla problem som beror på att vi låtit vår kostnadsutveckling straffa ut oss ifrån exportmarknaden och låta vår konkurrenskraft gå förlorad. Det är sant att EMU-medlemskapet omöjliggör en devalvering i enskilda länder men sanningen är att devalvering idag finns som ett instrument i teorin. Nej, låt oss med samma beslutsamhet som när vi tog oss an saneringen av den svenska ekonomin föra en ansvarsfull ekonomisk politik och underlätta en fortsatt stabil lönebildning med en reallöneutveckling inte genom höga nominella löneökningar utan genom låg inflation och låg ränta. Förutsättningarna för tillväxt i Sverige är större om vi finns med fullt ut och påverkar den inre marknaden. Vårt välfärdssystem bygger på tillväxt och utan den raseras vårt välfärdssystem. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och SSUs tilläggsyrkande.

Maj Britt Theorin, Stockholm: Jag är internationalist. Jag ägnar mitt liv åt internationellt samarbete, åt fredsarbete och nedrustning. Jag tror på mellanstatligt samarbete men jag tror inte på en överstatlig modell av typen EMU. Jag tror inte på modellen att frånta oss vår egen rätt att oss själv beskatta, vår egen möjlighet att bestämma över vår välfärdspolitik i det här landet. Gärna samarbete på allt sätt men inte överstatligt samarbete, inte ett odemokratiskt överstatligt samarbete. P-O Edin, så enkelt är det inte att det var nyliberalt i början. Det är nyliberalt nu också och fortsätter att vara nyliberalt, men framför allt är det ett steg in i det överstatliga, federala Europa. Det finns tre delar för ett överstatligt Europa, det är domstolen, som redan finns, det är det militära försvaret som vi nu med allt större steg går in i, och det är den gemensamma valutan. Och med dessa tre instrument har man skapat en överstat i Europa och fråntagit Sverige självbestämmanderätten. Detta är mitt huvudsakliga skäl. Gärna samarbete, gärna påverkan! Jag har använt fem år av mitt liv nere i EU för att försöka efter svensk socialdemokratisk politik och jag fortsätter att göra det med jämställdhetspolitik, med freds- och nedrustningspolitik, men inte med en överstatlig politik, som tar ifrån oss vår egen självbestämmanderätt. För Guds skull, vi har ingen brådska! Ingen kan tvinga oss. Låt oss ta oss tid och bedöma vad detta leder till och därefter fatta beslut. Inget beslut kan vara för evigt men tvinga oss inte in i någonting som skadar både vårt parti och Sverige.

Greger Tidlund, Sörmland: När vi gick med i EU efter folkomröstningen så fanns det domedagsprofeter på båda sidorna. Vi har just hört en. Ingen av dem fick rätt. Vi fick inget Sverige, vare sig svart eller rosa. Däremot kan jag konstatera att vi idag har en lägre arbetslöshet och fler människor i arbete. Vi har 21 procent lägre priser, vi har lägre inflation, vi har bättre statsfinanser och tillväxten är god om än ojämlikt fördelad. Men ingen vet hur Sverige skulle ha sett ut om vi stått utanför EU. Domedagsprofeternas budskap kom på skam. Ett nej till EMU kommer att bryta den här positiva spiralen. Det finns självfallet saker som jag önskar skulle gått snabbare, ett öppnare EU, offentlighetsprincip, ett grönare EU. Här har ju till och med både miljöpartiet och vänsterpartiet sagt att vi behöver ett visst mått av överstaglighet för att lösa miljöfrågorna. Hur ska man lösa dem genom att gå ur EU? Nu står vi inför ett ja eller ett nej till EMU. Jag är i grunden positiv till ett svenskt EMU-medlemskap, vilket de flesta av remissvaren också är. I princip har de som deltagit i vårt studiearbete sagt ja till EMU. Men jag och många andra som svarat på remissen anser att det finns en del saker som vi måste diskutera vidare. Hur ska beslutet tas? I partistyrelsens förslag står att EMUs tredje fas ska underställas svenska folket för prövning. Jag tycker att den prövningen ska underställas svenska folket i en folkomröstning. Jag röstar därför för SSUs förslag. Sen pratar vi om tidpunkten. Partistyrelsen säger att konjunkturfaserna i euroområdet måste vara i rimlig samstämmighet. Jag stöder det förslaget. Vi måste avvakta tidpunkten. Till det penningpolitiska redskapet – vi pratar om buffertfonder – skulle jag vilja lägga till den raden att ”buffertfonder eller andra system utreds” så att vi får en större valfrihet. I övrigt yrkar jag bifall till partistyrelsens förslag och avslag på Maj Britt Theorins förslag. Britt Olausson, Östergötland: I min hemkommun Valdemarsvik är många människor mycket skeptiska mot EU och EMU. Många tror till och med att våra svårigheter med ekonomi, avfolkning och arbetslöshet beror på medlemskapet i EU. Själv har jag nu tagit ställning för EMU. Under 1990-talet har vi lärt oss vad marknaden är. Vi vet hur nakna vi har stått inför marknadens reaktioner och spekulationer mot den svenska kronan. Politiker i hela världen står där med mössan i handen medan det alltmer globaliserade kapitalet förstärker sina maktpositioner. Men precis som i arbetarrörelsens barndom måste vi gå samman och organisera oss för att stå emot marknadens enorma kraft och låta människors behov komma till tals. Skillnaden är att nu handlar det inte om samarbete mellan individer. Nu handlar det om samarbete mellan länder. För mig är EU och EMU ett första steg i ett sådant demokratiskt samarbete, ett första stapplande steg mot en global demokrati, som vi måste få svenska folkets stöd för i en folkomröstning. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag och bifall t ill Mikael Dambergs tilläggsförslag angående folkomröstning.

Karl-Erik Innala, Skåne: Jag är positivt inställd till Europasamarbetet. Jag är också positivt inställd till det framtida valutasamarbetet. Men det hindrar inte mig från att vara kritisk till dagens Europasamarbete. Den senaste tiden har det varit stor turbulens kring Volvo–Scaniaaffären och EU-kommissionens sätt att hantera konkurrensfrågor med eftergifter och annat. Detta har skapat stor oro hos oss som är sysselsatta inom bilindustrin, men det har också minskat tilltron till Europasamarbetet hos befolkningen, speciellt som vi är ett litet land. Jag tror att med fler medlemsländer i samarbetet kan vi förändra det som är fel idag. Förändringsarbetet utförs bäst inifrån. Vi måste kunna ha stora företag också i små länder. Vad EMU-anslutningen beträffar är jag övertygad om att socialdemokratisk fördelningspolitik lättare kan bedrivas inom samarbetet än utanför. En liten ekonomi måste alltid betala en högre riskpremie för ett utanförskap och högre ränta. Detta tror jag har påverkat fackföreningsrörelsen att inta en positiv hållning till EMU-samarbetet. Sören Wibe med flera vill inte släppa penningpolitiken till Frankfurt. För en tid sedan var det en spekulationsbubbla som brast i USA. Den amerikanska centralbanken höjde räntan med 0,25 procent, ECB höjde räntan med 0,25. Den svenska riksbanken höjde räntan med 0,5 procent. Jag tror faktiskt att vi redan har släppt penningpolitiken. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag.

Karin Wanngård, Stockholm: I debatten har vi hört att en gemensam valuta skulle innebära ytterligare fördjupningar av det europeiska fredsprojekten. Man tillägger att folk med gemensam valuta skulle vara mer benägna att lösa konflikter på fredlig väg än genom krig. Det finns ingen som helst garanti för att en gemensam valuta skapar fred. Det är utvecklingen av demokratier som skapar fred och som är den del av fredsskapandet, inte en gemensam valuta. Däremot finns det åtskilliga historiska och nutida exempel på motsatsen. Ett exempel är krigen i det forna Jugoslavien. Uppenbarligen hade inte Jugoslaviens gemensamma valuta någon fredsbevarande effekt. I denna stund pågår det 25 krig och väpnade konflikter. Av dessa sker 24 inom länder med gemensam valuta. EMU kan inte vara en garant för freden. Jag vill också ha fred i hela världen, inte bara inom EU och inom EMUs ramar. Jag vill ha fred frihet och broderskap, men tyvärr är inte EMU rätt väg att gå. Med hänvisning till vad jag nu sagt yrkar jag bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Ibrahim Baylan, Västerbotten: Vad vill vi egentligen? Någonstans verkar det finnas en ödestro på att utvecklingen bara kan gå åt ett håll – åt skogen. Utveckling styrs alltid av något. I Sverige har den politiska utvecklingen lett till att vi har ett välfärdssamhälle som vi kanske inte är helt och hållet nöjda med men ganska stolta över, som vår partiordförande sade. Utvecklingen idag på det globala planet styrs inte av de folkvalda politikerna. Det styrs av den så kallade marknaden, av kapitalfonder. Det finns till och med privatpersoner som har en förmögenhet som är större än den svenska statsbudgeten för ett helt år. Det har sagts att vi inte ska avhända oss inflytandet över vår penningpolitik. Vilket inflytande talar vi om? Det inflytande som innebär att kronan går upp och ner som en jojo beroende på om amerikanska fonder köper eller säljer Ericssonaktier? Eller det inflytande som gör att de svenska räntorna följer efter så snart som de amerikanska räntorna rör sig? De rör sig ju till och med mer. Är det detta inflytande vi är rädda för att släppa? Det är inte jag, för det är inte mycket värt. Jag tror på samarbete. Jag tror också på att den politiska viljan kan utföra stordåd. EMU kan gå åt skogen och bli ett nyliberalt projekt om den viljan finns. Lika mycket som Sverige kan gå i nyliberal riktning om det blir just den politiska viljan som segrar i Sverige. Den politiska viljan är det avgörande. Trodde vi inte det, vad gör vi då här? Avslutningsvis vill jag säga att jag drar tillbaka mitt förslag om folkomröstning till förmån för Mikael Dambergs och SSUs förslag om folkomröstning.

Mi Bringsaas, Jämtland: Mycket klokt har sagts här idag, såväl för som emot EMU. Vi har alla farhågor runt vad ett EMU-medlemskap kommer att innebära. Av dessa farhågor drar vi olika slutsatser. Jag undrar var logikens i partistyrelsens förslag finns. Ett ja sedan – vad innebär det? För mig är det åter igen ett bedrägeri först och främst mot det EMU som existerar idag. De ser säkert vårt ”ja sedan” som ett löfte. Hur tar våra väljare och sympatisörer emot ett sådant svar? Vad är det egentligen för svar – ”ja sedan”? Har vi inte lärt oss någonting av debatten efter EU-omröstningen? Vi kommer nog alla ihåg hur Ingvar Carlsson och Mona Sahlin med flera gick ut och talade om för oss att vi var mindre vetande som inte fattade vilken guldgruva skulle bli för oss. Vi vet alla vad resultatet blev. Vi gick med i EU och vi förlorade väljare såväl i riksdagsvalet som i Europavalet. Ska vi nu göra samma kullerbytta igen? Ska vi låta partistyrelsen gå ut och tala om för oss och för svenska folket vad vi ska tycka? Tror ni att vi för den socialdemokratiska politiken och partiet framåt på det här sättet? Jag tror inte det. Jag tror att våra väljare, våra sympatisörer är alldeles för kloka för det. De ställer inte upp på detta en gång till. För mig handlar det om ett ja nu eller ett nej nu. Vi måste ha ett klart besked idag. Antingen ett ja eller ett nej. Därför yrkar jag bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Sekreterare: Runa Dahlström och Birgitta Litsegård Forsström

Elsa Danielsson, Jämtland: Jag är själv positivt inställd till ett EU-samarbete. Jag tycker att det är viktigt att vi är med i EU. Vi kan inte stå utanför EU. Men jag är kritisk till att gå in i EMU. Vidare tycker jag att en folkomröstning ska genomföras, men den ska genomföras senast 2001. Jag tror att det vore förödande för vårt parti att avvakta och ha folkomröstningen tillsammans med det ordinarie riksdagsvalet eller efter detta. Frågan om Sveriges deltagande i EMUs tredje fas ska vara avgjord före nästa ordinarie riksdagsval. Jag yrkar bifall till Maj Britt Theorins förslag med det tillägget att folkomröstningen ska ske senast 2001.

Göran Greider, Stockholm: Som en gåva till en alltmer marknadsanpassad LO-ekonom har jag skrivit en liten reklamvers.

Använd Wim. Wim är bra för rengöring. Med Wim kan man få bort allt, all välfärd och all social trygghet. Använd Wim – Duisenberg.

Jag hade egentligen tänkt läsa en lång dikt, som har den fantastiska titeln ”Dagen då Göran Persson uttalade sitt nej till EMU”. Men jag drar tillbaka den.

Anders Ygeman, Stockholm: För ett år, tre månader och tio dagar sedan bildades EMU. Då smälldes det i champagnekorkar och ledarsidorna fylldes av glädjebesked om det nya fina EMU. Samtidigt beskrev man utanförskapets pris, den katastrof som skulle drabba Sverige på grund av att vi stod utanför EMU. Nu ett år, tre månader och tio dagar senare visar sig dessa profeter ha fel. Sverige har utvecklats bättre med lägre ränta, lägre arbetslöshet och inte minst med en starkare krona. Hur kan då slutsatsen bli att vi ska överge vårt kongressbeslut från Sundsvall, att vänta och se? Jag är internationalist. Jag vill sitta med vid bordet och jag vill påverka. Som vice ordförande i Socialistinternationalens ungdomsorganisation IUSY har jag i många år kämpat för internationell solidaritet och europeisk integration. Men denna vilja till politisk samverkan är mitt huvudargument för att säga nej. För EMU är det politiska samarbetets motsats. Där styr bankdirektörer. Där är låg inflation grundlagsfäst framför full sysselsättning. Direktörerna är förbjudna att ta emot råd från politikerna. Hur kan vi påverka politiskt genom att förbjuda politisk påverkan? Hur kan det vara ett redskap för att få större inflytande att avhända oss det inflytande vi har? Kongressombud – ja till fortsatt inflytande och nej till svenskt EMU-medlemskap.

Kent Härstedt, Skåne: Av samma skäl som Anders Ygeman är mot EMU är jag för EMU. Men jag skulle vilja ägna några sekunder åt att tala om den internationella solidariteten. Under många år har jag haft möjligheten och förmånen att få vara internationellt engagerad. Jag har besökt krigszoner och mött flyktingströmmar som de tiotusentals människor som i förtvivlan flydde bombningarna i Kosovo. Jag har varit i förtryckets Nordkorea och jag har besökt hiv- och aidssjuka i Zambia strax före jul. Sverige har under lång tid – långt innan Sverige blev känt för vare sig musik, IT eller designexport – faktiskt varit än mer känt för att vara exportör av solidaritet. Inte för att det på något sätt är en motsättning. Tvärtom. Sverige har haft ett globalt engagemang. Jag har på de platser jag besökt sett hur svenska skattepengar givit hungrande människor mat, sjuka och skadade har fått bot och jag har sett hur förtryckta människor blivit stödda och uppmuntrade i sin befrielsekamp. Många gånger har biståndet haft en helt avgörande betydelse för barns förutsättningar att få rimliga uppväxtvillkor. På i stort sett alla platser jag besökt har jag mötts av en oerhört stor respekt för Sverige och för våra insatser. Det svenska bIståndet är respekterat för att vara väl genomtänkt, ärligt och folkligt förankrat. Sedan början av 1990-talet har biståndet i förhållande till BNI minskat i olika steg. De senaste åren har det nått en bottennivå. Vi lyckades dessutom att balansera på det som Pierre Schori döpt till ”skammens gräns” – FNs miniminivå på 0,7 procent. Därför är det med stolthet som hela den skånska delegationen ikväll vill uttrycka vårt stöd för att höja biståndet under de kommande fem åren.

Lena Hjelm-Wallén, partistyrelsens föredragande: Kent Härstedt var den siste som talade om bistånd. Jag tänker också göra det. Men först en annan fråga, en flyktingfråga. Det var Birgitta Tapper, som tog upp ett enskilt ärende. Jag uppskattar hennes engagemang mycket, men hon hade inte något direkt yrkande annat än att vi skulle ta till oss hennes engagemang. Det gör vi förvisso utan att vi för hennes resonemang till redaktionsutskottet. Vad gäller biståndet vill jag säga att Sverige naturligtvis ska ha en ambitiös biståndspolitik. Det är mycket välkommet att så många här talar om biståndet även när vi vet att det är EMU som är själva kärnfrågan för denna diskussion. Sverige ska ha ett omfattande bistånd av hög kvalitet. Det ska vara fattigdomsinriktat, skuldsaneringsinriktat och gälla miljö, kvinnor och barn, katastrofhjälp, uppbyggnad och så vidare, allt detta ska vara hjälp till självhjälp. Sverige är ett av de fyra länder som uppnår FNs mål för biståndet. Sverige är ett föregångsland, Ragnar Lindberg, fortfarande. Det är ynkligt att så många länder når så låg nivå på biståndsvolymen. Vi ska också höja biståndsvolymen. Vi gör det redan. Vi är inne i den fasen nu. Det är alldeles rätt som många talare säger att just den ekonomiska utvecklingen möjliggör att i allt snabbare takt höja biståndet. Anslaget för 2000 är drygt 14 miljarder kronor. År 2002 kommer det att vara 16,5 miljarder. Den största delen av detta är BNIs ökning, men vi ökar faktiskt procentsatsen också. De drygt 14 miljarder som vi i år har att röra oss med är samma summa som vi hade det år då vi faktiskt uppnådde enprocentmålet, 1992–1993. Det säger lite grann BNI-utvecklingen påverkar biståndet. Partistyrelsens delar ambitionen att vi så snart som möjligt ska återgå till enprocentsnivån. Hur snabbt är alltid svårt att avgöra men förslagsställarna här idag har rätt i att det nu går snabbare än det gjorde för några år sedan eftersom vi har ordning på ekonomin. De som har sagt att vi borde skärpa skrivningarna tycker uppenbarligen att vår ambition tillräckligt väl framgår i riktlinjerna. Vi har tagit till oss det engagemang som framförts här. Anna Lindh och jag anser därför att yrkandena om biståndsmålet bör föras till redaktionsutskottet. Vi ska då göra det i akt och mening att där tydliggöra en högre ambitionsnivå vad gäller biståndet. För den svenska socialdemokratin är internationell solidaritet en hjärtefråga.

Gunnar Jönsson, Skåne: Det har varit en intensiv och stimulerande debatt. Det handlar om ett betydelsefullt beslut, så det finns ingen anledning att hasta fram, i synnerhet som detta är den viktigaste frågan. Enligt Göran Persson är det den största fråga som vi under vår livstid har att ta ställning till. Under förutsättning att partistyrelsens förslag vinner bifall innebär mitt tilläggsyrkande att en partikongress ska pröva om de övergripande förutsättningarna är uppfyllda. Det innebär bland annat att det ges ytterligare tid att förankra beslutet bättre bland våra medlemmar och sympatisörer. Om partiet är lite mer enigt är det självklart också lättare att gå ut till svenska folket och föreslå att vi säger ja till EMU. Vi måste nämligen vara uppmärksamma så att vi inte tar ett beslut som riskerar stor splittring och missämja i partiet. Detta är viktigt. En förutsättning för att vi ska göra ett bra val år 2002 är att alla partimedlemmar känner ett engagemang för vårt parti och vår politik. Vi har inte råd att göra ett lika dåligt val som vi gjorde 1998. Jag tycker att vi bör komma ihåg Tage Erlanders råd till Olof Palme vid partiledarskiftet 1969: "Lyssna på rörelsen!" Göran Persson och andra i partiledningen: Rörelsen är inte riktigt med! Därför måste vi ta tid på oss. Det är av omtanke om partiet och dess medlemmar som jag har lagt mitt förslag. Jag vidhåller därför mitt tilläggsyrkande till partistyrelsens förslag: För att säkerställa en god förankring i partiet ska en partikongress pröva om förutsättningarna är uppfyllda. Detta är det beslut som vi fattade på distriktskongressen i Skåne.

Bengt-Ola Ryttar, Dalarna: Jag blev lite orolig när jag hörde ordföranden sammanfatta alla krav kring en folkomröstning. Det är nog väsentligt att det när vi går härifrån står klart att det blir en folkomröstning först i det läget att regeringen är beredd att lägga en proposition i ärendet. Det tror jag att Anna Lindh kommer att klargöra i sin slutplädering här. Jag skulle vilja tacka P-O Edin för hans klarläggande. Vi är redan med. Odemokratin är redan etablerad. Detta är sant. Han sade också att EMU är ett nyliberalt projekt. Det är ett viktigt konstaterande, speciellt som det kommer från en man som P-O Edin. Är det då så mycket bättre om Urban Bäckström sitter i Stockholm och föraktar oss? Ja, det är faktiskt bättre därför att Urban Bäckström kan vi avsätta. Den delegation som vi har gjort till Riksbanken kan vi ta tillbaka. Men den delegation som vi lämnar till EMU är det omöjligt för oss att kontrollera. Penningpolitiken grundas också på svenska förhållanden. Det är inte en termostat i Frankfurt som är utslagsgivande för penningpolitiken i EMU. Det har sagts många gånger här att vi ska akta oss för att hamna i samma situation som 1992. Men kom ihåg att förutsättningen för spekulationen då var att vi hade en fast valutakurs i en situation med en avreglerad kapitalmarknad. När kapitalet rör sig fritt och vi har en ekonomi i fritt fall är situationen ohållbar. Det var EMU- konceptet som vi tillämpade 1992. Rösta på Maj Britt Theorin!

Peter Gustafsson, Uppsala län: Är det verkligen så att man påverkar mer om man är innanför än om man är utanför? Det har nämligen ja-sägarna här i kväll menat. Och är det verkligen så att man påverkar mer om man kastar sig handlöst in i något än om man står utanför och kikar lite grann och reser tuffa krav? Jag är inte helt säker. Jag tror nämligen att det finns en form av tröskeleffekt. Vi kan utgå från att det är en sorts häftig fest som just nu pågår nere i Frankfurt – jag tror inte att det är så men vi kan utgå från det. Tänk er någon som står på tröskeln till en fest och som folk vill ha in på festen. Hur kan man lättast påverka kvaliteten på dippen, på bålen och på musiken? Påverkar man mest om man rusar in eller påverkar man mest om man står på tröskeln och säger vad man kräver? Då får man in mig. Jag är inte helt övertygad om hur man bäst påverkas, speciellt som EMU bygger på enhällighet. Det krävs ju enhällighet för att ändra besluten. Det handlar inte om devalveringar. Jag pratade i förrgår med vice riksbankschefen Villy Bergström, socialdemokrat. Han berättade lite grann om hur det var på 1970- och 1980-talen då vi hade fast växelkurs. Då behövde vi devalvera. Det var genom att vi 1992 avskaffade vår fasta växelkurs mot ERM, nuvarande EMU, som vi över huvud taget räddade oss från den oerhört svåra ekonomiska situation som vi då befann oss i. Jag föredrar den flexibilitet som vi nu har på valutamarknaden framför en flexibilitet på arbetsmarknaden. Den kom ju 1992 och vi har sett att den kan komma igen. Jag vill inte gå med i EMU förrän vi ser hur EMU hanterar en lågkonjunktur av nämnda slag. Jag har två yrkanden ifall Maj Britt Theorins förslag går igenom.

Anna Lindh, partistyrelsens föredragande: När det gäller de mer rena nej-texterna från Maj Britt Theorin, Inger Segelström med flera, yrkar jag avslag, som ni säkert har förstått. Men det är viktigt att vi tar ställning nu. Vi har ju haft en förberedelse inför denna kongress och vi har haft en lång och bra diskussion här idag. Det vore verkligen en antiklimax om vi inte också tog ställning. Därför tycker jag inte att det finns anledning att skjuta på ställningstagandet till en kongress senare. Jag uppfattar Gunnar Jönssons förslag om att kalla till en ny partikongress som ett sätt att skjuta frågan till en senare partikongress. Det tycker jag inte att vi ska göra. Jag tycker att vi ska ta ställning till principen nu. Sedan får partikongressen ha förtroende för förtroenderådet och partistyrelsen när det gäller att diskutera när villkoren är uppfyllda. Den som vill återkomma till en partikongress kan ju alltid göra det i och med motionsrätten. Gunnar Jönssons förslag om en ny partikongress yrkar jag alltså avslag på. Det finns en fråga som löpt som en röd tråd genom kongressen. Många som varit för EMU, som varit mo t EMU eller som varit tveksamma till EMU har ju lyft fram frågan om en folkomröstning. Jag och övriga i partiledningen har förstått både känslorna och argumenten för en folkomröstning. Partistyrelsen sade tidigare att vi ville hålla detta öppet, även om vi sade att den troligaste utgången var en folkomröstning så småningom. Väldigt många av er som varit uppe i talarstolen vill redan idag göra klart att det blir folkomröstning. Partiledningen har förstått budskapet från kongressen väldigt tydligt. Det är frestande att som gammal SSU-ordförande yrka bifall till ett SSU-förslag, så jag yrkar bifall till Mikael Dambergs förslag. När det gäller tidpunkten menar vi däremot att det är mycket viktigt att gå på partistyrelsens linje. Det är viktigt att vi ansluter oss vid en tidpunkt som är bra för Sverige och för svensk ekonomi. Därför ska vi vänta tills de två villkoren är uppfyllda, varken mer eller mindre. Jag vill därför yrka avslag. Det säger jag till alla dem som har föreslagit att vi ska ansluta oss snarast, eller som vill ta bort de två villkoren eller som vill redan nu avgöra när en folkomröstning ska hållas. Det innebär alltså avslag för Ibrahim Baylan, Joao Pinheiro och Åke Hammarstedt i den delen samt Leif Gren och Elsa Danielsson. Bengt-Ola Ryttar, när det gäller folkomröstningen och tidpunkten för en sådan vill jag betona att först ska vi se om kriterierna är uppfyllda. När villkoren är uppfyllda, när konjunkturen går i fas med Europa och när lönebildningen är i fas med Europa är det dags för en folkomröstning. Annars vet vi inte vad vi tar ställning till och vilket tidsperspektiv det är fråga om. Sedan till de frågor som kom upp på slutet. Peter Gustafsson tog upp kraven på den europeiska centralbanken – tilläggskrav som vi bör ställa på denna. Ja, det är i och för sig rätt, vilket också sades inledningsvis, att centralbanken bör bli bättre och att även andra delar av EMU kan behöva förändras. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Vi ska ha en folkomröstning om EMU när vi har beslutat oss för att gå med i EMU. Om vi beslutar det ska vi också driva kraven på centralbanken. Det kommer naturligtvis att bli en viktig fråga för oss att inne i systemet också vara med och förändra centralbanken. Utanför kan vi inte göra det, Peter! Sedan finns det många förslag till textändringar. De stora frågorna tar vi nu. Det som jag ser som mindre ändringar och som sådant som kan hänskjutas till redaktionsutskottet för språkliga förbättringar hänskjuts också till redaktionsutskottet. Men det finns också många småändringar som kanske inte skulle förändra texten särskilt mycket men som skulle innebära att vi lämnade hela avsnittet öppet ända till söndag. Det tycker jag inte är riktigt demokratiskt för en kongress. Jag skulle därför vilja föreslå ett slags kompromiss, att vi tar ett par av sidorna. Nu har jag alltså lämnat EMU och tar de andra sidorna. Det gäller sidan 8 och sidan 12. Beträffande sidan 8 har det kommit väldigt många ändringsförslag. Beträffande sidan 12 till och med rad 23, alltså till och med EMU-avsnittet, har det också kommit många ändringsförslag. Förslagen kommer från Greger Tidlund, Elin Pettersson, Peter Persson, Lars Bjurström, Hans Ekström, Torgny Nilsson, Christer Erlandsson och Christina Tallberg. Förslagen vad gäller sidorna 8 och 12 föreslår jag går till redaktionsutskottet. I övrigt yrkar jag avslag på alla övriga förslag från Christer Erlandsson och Christina Tallberg. Jag tycker att de är tillgodosedda. Det innebär att jag också yrkar avslag på de förslag ni hade på sidan 16 om EMU-tillägg. Också de önskemålen tycker jag är tillgodosedda i texten. Beträffande sidan 10 har Greger Tidlund ett tilläggsförslag: Genom medlemskapet har vi en reell möjlighet att tillsammans med andra länder skapa en demokratisk motkraft till ohämmad spekulation mot enskilda länder, global miljöförstörelse, internationell brottslighet, (här kommer tillägget) ”brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och dödsstraff. Länder inom unionen som bryter mot demokrati och mänskliga rättigheter och har dödsstraff ska uteslutas ur EU.” Jag föreslår att vi lägger till brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och dödsstraff och att vi stryker detta med uteslutningen ur EU, för det är enligt Amsterdamtraktaten så att begår man grova brott mot EUs stadgar kan man också uteslutas ur EU. Beträffande sidan 11 har Christina Tallberg ett förslag om att all diskriminering i arbetslivet ska undvikas. Detta förslag yrkar jag bifall till. Catarina Kronqvist har ett tilläggsförslag – det gäller också sidan 11 – om att vi ska ha utbildning i alla regioner. Också detta förslag yrkar jag bifall till. Håkan Bergmans förslag yrkar jag avslag på. Även om det inte är menat så tycker jag att förslagen kan upplevas som någonting negativt gentemot utvidgningen, som vi faktiskt ser som det viktigaste projektet för EU. När det gäller övriga textförslag har Evalisa Birath-Lindvall yrkat att vi lägger in ”Västerhavet” men det passar inte riktigt på föreslaget ställe. Tyvärr yrkar vi avslag på det. Bengt Westmans förslag om att skriva in ”Barentsregionen” på sidan 9 yrkar jag bifall till. Däremot yrkar jag avslag beträffande förslaget om att ändra rubriken på sidan 10, där han också vill ha in ”Barentsområdet”. Ingegerd Karlsson vill i texterna ha in definitioner av detta med mänskliga rättigheter. Jag yrkar avslag på Ingegerds förslag därför att texten blir så lång. Dessutom finns det redan tydliga definitioner på vad mänskliga rättigheter är. Vidare har det yrkats på att vi ska införa buffertfonder. Som ni hörde när Bosse Ringholm var uppe i debatten tidigare idag startar man nu en utredning om buffertfonder. Det kan ju vara bra att veta exakt vad det är man ska införa. Mot den bakgrunden tycker jag att det önskemålet är tillgodosett. När det gäller biståndet har Lena Hjelm-Wallén redan dragit partistyrelsens förslag. Vi tycker att det finns skäl att vara stolta över det vi har gjort i fråga om biståndet. Dessutom gäller det att vara tydligare om att vi har en ordentlig ambition för de närmaste åren att höja biståndet i takt med att det nu går ekonomiskt bra för Sverige. Vi vill skicka detta till redaktionsutskottet för att se om vi kan få en starkare och bättre skrivning i biståndsfrågan. Slutligen har det kommit förslag om alliansfriheten. Jag är övertygad om att förslagsställarna och partistyrelsen har precis samma uppfattning. Det är också därför som vi väldigt tydligt, även i inledningen, markerat att vi är, ska vara och förblir militärt alliansfria. Därmed ska vi inte heller gå in i Nato. Det finns egentligen idag inga skäl som talar för en Natoanslutning. Vi har valt att ha kvar den skrivning som vi tagit på den ordinarie partikongressen, för vi tycker inte att det finns några skäl att förändra den skrivning som vi då tog. Det är den skrivningen som jag yrkar bifall till.

Ordförande: Jörgen Linder

Förslag Följande förslag förelåg: Bifall till partistyrelsens förslag till Politiska riktlinjer: Ett öppet land i en global värld, med tillägg av föredragandes yrkanden under debatten.

Under debatten framfördes följande förslag: Maj Britt Theorin, Stockholm: Ändring på sidan 13 efter rad 14: Efter paragraf 4 stryks resten och ersätts med: ”Det finns för tillfället ingen anledning för det socialdemokratiska paritet att ändra beslutet från Sundsvall 1997. Det är fortfarande inte aktuellt med ett svenskt deltagande i EMUs tredje fas. EMU har endast funnits under drygt ett år. Det är för kort tid för att kunna bedöma och analysera konsekvenserna av EMU både för länderna som deltar och för länderna som valt att behålla den egna valutan. Det vi för tillfället kan konstatera är att Sverige klarat sig bra med en egen valuta under det första året som EMU funnits. Sverige har skaffat sig stor handlingsfrihet. I jämförelse med genomsnittet i EMU-området har tillväxten varit högre i Sverige. Sysselsättningen har ökat mer, arbetslösheten har sjunkit snabbare och inflationen har varit lägre. Den svenska kronan har stärkts mot euron vilket också dämpat risken för skadlig överhettning och framtida kostnadskriser. Vi kan dock inte veta hur konsekvenserna blir på lite längre sikt. Det framförs i diskussionen många argument för och emot ett svenskt EMU-deltagan-de – såväl ekonomiska, som politiska och demokratiska. Valutaområdets för- och nackdelar visar sig först efter några år. Det är därför fel att i dagsläget binda sig för något framtida beslut. För att få möjlighet att göra en riktig bedömning av situationen ska vi fortsätta att vårda vår ekonomiska styrkeposition. När en konjunkturcykel har passerat har vi betydligt bättre underlag för att göra ett svenskt ställningstagande om svenskt medlemskap i EMU. För att garantera en folklig uppslutning ska frågan om ett svenskt medlemskap underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning.” Mikael Damberg, SSU: Tillägg på sidan 16 rad 19–21, efter meningen "underställas svenska folket för prövning": "i en folkomröstning". Ibrahim Baylan, Västerbotten: Tillägg på sidan 16 rad 21, efter ordet "prövning": "i en folkomröstning senast vid utgången av år 2001". Strykning av text från sidan 15 rad 3 till sidan 16 rad 18. Anders Teljebäck, Västmanland: Tillägg på sidan 16 rad 21: "i en folkomröstning". Laila Naraghi, Kalmar län: Ändring på sidan 16 rad 20: orden: "för prövning" ersätts med "i en folkomröstning". Göran Greider, Stockholm: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Sven-Erik Sveed, Jämtland: Bifall till Maj Britt Theorins förslag om ny text från sidan 13 rad 14. Inger Segelström, S-kvinnor: Strykning på sidan14 rad 32 till sidan 15 rad 1–2. Tillägg på sidan 15 rad 1–2: ”Sverige säger nej nu till EMU och anordnar en folkomröstning om EMU.” Charlotta Svanberg, Kronoberg: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer, sidan 12. Ragnar Lindberg, Kronoberg: Tillägg på sidan 10 rad 2: "Biståndsmålet på en procent ska nås inom en 5- årsperiod." Ändring på sidan 15 rad 13: ”Sverige behöver därför” ersätts med ”Sverige ska därför”. Tillägg på sidan 15 rad 13, efter meningen ”Sverige behöver därför utveckla instrument”: ”svenska buffertfonder. För att kunna möta…” Laila Bjurling, Sörmland: Bifall till Inger Segelströms förslag. Hans-Erik Svensson, Gotland: Tillägg på sidan16 rad 21, efter ordet "prövning": "i en folkomröstning." Gunnar Jönsson, Skåne: Tillägg på sidan 16, mellan rad 18–19 tillföres stycke: "För att säkerställa en god förankring i partiet ska en partikongress pröva om förutsättningarna anses uppfyllda." Tillägg på sidan 16 rad 21 efter ordet ”prövning”: ”i en folkomröstning.” Birgitta Gidblom, Norrbotten: Ändring på sidan 13–17 rad 15: bifall till Maj Britt Theorins förslag. Peter Gustafsson, Uppsala län: Bifall till Maj Britt Theorins förslag.

Sekreterare: Birthe Nordengard och Irja Thofvesson Bengt-Olov Eriksson, Uppsala län: Tillägg på sidan 16 rad 21, efter ordet "prövning": "genom en folkomröstning." I övrigt bifall till partistyrelsens förslag. Hilde Klasson, Uppsala län: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Gösta Frost, Dalarna: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Birgitta Ahlqvist, Norrbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Göran Färm, Östergötland: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Joao Pinheiro, Västernorrland: Strykning på sidan 15 från rad 3 "Inträdet ska ske" till rad 11 "och vidgade klyftor". Tillägg på sidan 10 rad 2, efter meningen ”biståndsmålet på en procent av BNI”: ”ska nås senast år 2005.” Fredrik Lundh, Norrbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Sören Wibe, Västerbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Anders Prytz, Göteborg: Bifall till partistyrelsens förslag. Christer Erlandsson, Stockholms län: Bifall till partistyrelsens förslag angående ja till EMU och dess förslag om ett öppet mandat hur detta ska underställas folket med följande tillägg: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra möjlighet att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik. Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra utvidgningen av unionen.” Förslag till redaktionella ändringar till redaktionsutskottet enligt nedan: Ändring och strykning på sidan 7 rad 14: ”Ökade språkkunskaper gör att allt fler människor kan flytta, arbeta och studera utomlands. Stordriftsfördelar." Ändring på sidan 7 rad 18–19: ”Å ena sidan har en del länder i Asien och Latinamerika tagit små steg på väg ut ur fattigdom." Ändring på sidan 8 rad 5–7: ”…kontinent till en annan. Demokratin står inför utmaningen att styra utvecklingen genom internationellt politiskt samarbete. Globaliseringen måste ha ett mänskligt ansikte. Socialt och ekologiskt ansvar får inte hamna i bakgrunden. Det internationella samarbetet är…” Ändring på sidan 8 rad 12–16: ”…företagens investeringsbeslut. Fackliga fri- och rättigheter innebär att företag inte kan använda sig av social dumpning, dvs. spela ut löntagare i ett land mot löntagare i ett annat land som saknar dessa rättigheter”. Tillägg av ny text på sidan 8 rad 33: ”Sverige ska vara öppet för den globala ekonomin och ta vara på de möjligheter som bjuds. Men enskilda människor får aldrig lämnas att själva bära bördan av förändringen. Stabila trygghetssystem och utbildningsmöjligheter för alla, inte bara ungdomar, är nödvändiga förutsättningar för att alla i vårt land ska kunna bidra till välståndsutvecklingen.” Ändring på sidan 9 rad 13: ”.. goda möjligheter att främja svensk handel. Sverige, som tidigt." Tillägg på sidan 9 rad 23: ”…internationell fred och säkerhet. Samordningen mellan internationella institutioner som WTO, Världsbanken, Valutafonden, UNCTAD och ILO måste förbättras. Vi ska använda samtliga dessa organ för att främja miljö-, hälso- och arbetstagarintressen. Hela världssamfundet." Ändring på sidan 10 rad 5: ”…på arbetsplatserna eller förtryck av de fackliga fri- och rättigheterna kan aldrig." Tillägg på sidan 10 rad 15: ”…nationsgränser. Vi ska söka överenskommelser inom EU för att motverka det internationella kapitalets makt. Vi bör bestämma gemensamt att inte låta företag spela ut medlemsländer mot varandra genom tävlan om skatterabatter, sänkta miljökrav eller svagare arbetsrätt." Tillägg på sidan 11 rad 14: ”…förbättras. För att ge verkligt innehåll i ’arbete åt alla’ måste också åtgärder vidtagas för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Europas konkurrenskraft." Tillägg på sidan 12 rad 1: ”...gränsöverskridande för att förhindra social dumpning. EU ska vara ..." Tillägg av ny text på sidan 12 rad 3 under punkten ”Genom EU kan den sociala ekonomin utvecklas”: ”Den sociala ekonomins betydelse har vuxit inom EU. Det handlar om metoden, sättet att organisera samarbete mellan människor för gemensamma syften. Den ideella sektorn/föreningslivet har en mycket stor betydelse för att upprätthålla demokratin i Europa. Att stärka de demokratiska strukturerna utanför den parlamentariska sfären är ett sätt att ge konkret innehåll och fördjupa innebörden av begreppet ’medborgarnas Europa’. Det är viktigt att utveckla och stärka den sociala ekonomin när det gäller utvidgningen av EU. En strategi bör utarbetas när det gäller den sociala ekonomin/civila samhället.” Tillägg av ny text samt ändring på sidan 12 under punkten ”Genom EU kan konsumenternas intressen bättre tas till vara": "För att konsumenterna ska kunna tillgodogöra sig den inre marknadens positiva fördelar med en ökad tillgång till varor och tjänster krävs inflytande, kunskap och medvetenhet om konsumentmakten. Konsumentmakt behövs för att marknaden ska fungera och priserna pressas. Arbetet med att garantera säkra varor av hög kvalitet måste fortsätta, genom att konsumentintresset stärks. Vi kan aldrig acceptera att livsmedel som är farliga för människors hälsa säljs på den europeiska marknaden. Ett fullgott konsumentskydd krävs för Internethandel." Strykning sidan på 14 rad 1–2: ”men också…utanför EMU”. Ändring på sidan 15 rad 4: ”Tidpunkten för ett svenskt medlemskap bör avgöras av när det anses vara bäst för Sverige.” Tillägg av nytt stycke på sidan 16 efter rad 14: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra möjlighet att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik. Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra utvidgningen av unionen.” Åke Svensson, Gotland: Tillägg på sidan 10 rad 2, efter ”ska nås”: ”och detta senast 2005.” Luciano Astudillo, Skåne: Bifall till Maj Britt Theorins ändringsförslag. Christina Tallberg, Stockholms län: Bifall till partistyrelsens förslag angående ja till EMU och dess förslag om ett öppet mandat hur detta ska underställas folket. Tillägg på sidan 16 rad 14: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra möjlighet att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik.” Tillägg på sidan 16 rad 14: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra utvidgningen av unionen.” Ändring och strykning på sidan 7 rad 14: ”Ökade språkkunskaper gör att allt fler människor kan flytta arbeta och studera utomlands. Stordriftsfördelar." Ändring på sidan 7 rad 18–19: ”Å ena sidan har en del länder i Asien och Latinamerika tagit små steg på väg ut ur fattigdom." Ändring på sidan 8 rad 5–7: ”...kontinent till en annan. Demokratin står inför utmaningen att styra utvecklingen genom internationellt politiskt samarbete. Globaliseringen måste ha ett mänskligt ansikte. Socialt och ekologiskt ansvar får inte hamna i bakgrunden. Det internationella samarbetet är." Ändring på sidan 8 rad 12–16: ”…företagens investeringsbeslut. Fackliga fri- och rättigheter innebär att företag inte kan använda sig av social dumpning, dvs. spela ut löntagare i ett land mot löntagarna i ett annat land som saknar dessa rättigheter." Tillägg av ny text på sidan 8 rad 33: ”Sverige ska vara öppet för den globala ekonomin och ta vara på de möjligheter som bjuds. Men enskilda människor får aldrig lämnas att själva bära bördan av förändringen. Stabila trygghetssystem och utbildningsmöjligheter för alla, inte bara ungdomar, är nödvändiga förutsättningar för att alla i vårt land ska kunna bidra till välståndsutvecklingen.” Ändring på sidan 9 rad 13: ”goda möjligheter att främja svensk handel. Sverige, som tidigt." Tillägg på sidan 9 rad 23: ”...internationell fred och säkerhet. Samordningen mellan internationella institutioner som WTO, Världsbanken, Valutafonden, UNCTAD och ILO måste förbättras. Vi ska använda samtliga dessa organ för att främja miljö-, hälso- och arbetstagarintressen. Hela världssamfundet." Ändring på sidan 10 rad 5: ”…på arbetsplatserna eller förtryck av de fackliga fri- och rättigheterna kan aldrig." Tillägg på sidan 10 rad 15: ”…nationsgränser. Vi ska söka överenskommelser inom EU för att motverka det internationella kapitalets makt. Vi bör bestämma gemensamt att inte låta företag spela ut medlemsländer mot varandra genom tävlan om skatterabatter, sänkta miljökrav eller svagare arbetsrätt." Tillägg på sidan 11 rad 14: ”…förbättras. För att ge verkligt innehåll i ’arbete åt alla’ måste också åtgärder vidtagas för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Europas konkurrenskraft." Tillägg på sidan 12 rad 1: ”…gränsöverskridande för att förhindra social dumpning. EU ska vara." Tillägg av ny text på sidan 12 rad 3 under punkten ”Genom EU kan den sociala ekonomin utvecklas”: ”Den sociala ekonomins betydelse har vuxit inom EU. Det handlar om metoden, sättet att organisera samarbete mellan människor för gemensamma syften. Den ideella sektorn/föreningslivet har en mycket stor betydelse för att upprätthålla demokratin i Europa. Att stärka de demokratiska strukturerna utanför den parlamentariska sfären är ett sätt att ge konkret innehåll och fördjupa innebörden av begreppet ’medborgarnas Europa.’ Det är viktigt att utveckla och stärka den sociala ekonomin när det gäller utvidgningen av EU. En strategi bör utarbetas när det gäller den sociala ekonomin/civila samhället.” Tillägg av ny text samt ändring på sidan 12 under punkten ”Genom EU kan konsumenternas intressen bättre tas till vara”: ”För att konsumenterna ska kunna tillgodogöra sig den inre marknadens positiva fördelar med en ökad tillgång till varor och tjänster krävs inflytande, kunskap och medvetenhet om konsumentmakten. Konsumentmakt behövs för att marknaden ska fungera och priserna pressas. Arbetet med att garantera säkra varor av hög kvalitet måste fortsätta, genom att konsumentintresset stärks. Vi kan aldrig acceptera att livsmedel som är farliga för människors hälsa säljs på den europeiska marknaden. Ett fullgott konsumentskydd krävs för Internethandel.” Strykning på sidan 14 rad 1–2: ”men också…utanför EMU” Ändring på sidan 15 rad 4: ”Tidpunkten för ett svenskt medlemskap bör avgöras när det anses vara bäst för Sverige." Tillägg av nytt stycke på sidan 16 efter rad 14: ”Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra möjlighet att bedriva nationell skatte- och välfärdspolitik. Ett medlemskap i EMUs tredje fas får inte hindra utvidgningen av unionen.” Elin Pettersson, Sörmland: Ändring på sidorna 9–10 rad 33: ”Biståndet ska anpassas till olika länders utvecklingsnivå och för socialdemokratin är det en självklarhet att biståndsmålet på en procent av BNI omedelbart ska nås, för att på sikt närma sig en nivå som motsvarar två procent av BNI.” Ändring på sidan 12 raderna 20–21: ”Det svenska socialdemokratiska partiet ska inom EU driva på frågan om att socialklausuler ska inarbetas i alla internationella handelsavtal.” Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Åke Hammarstedt, Gävleborg: Tillägg på sidan 16 rad 20 mellan ”fas” och ”underställas”: ”genom en folkomröstning”. Tillägg på sidan 16 rad 18: Mellan ”Sverige” och ”ansluta sig”: ”snarast”.

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande uppmanade till ordning i salen och att mobiltelefoner ska stängas av.

Fortsatt behandling Birgitta Tapper, Gävleborg: Att redaktionsutskottet inarbetar följande tankar i handlingarna vad gäller sidan 9 raderna 10–20: ”Se över den inhumana flyktingpolitiken som idag förs. På Staffanskolan i Söderhamn har vi en elev som går där för andra året. Familjen som består av sex personer har varit här i 3,5 år. De arbetar och försörjer sig själva. De ska utvisas ur landet enligt beslut. Eleverna på Staffanskolan har reagerat våldsamt på hur man kan behandlas i ett land som vårt, som säger sig stå för så mycket gott. Förtroendet för oss politiker ligger just nu på noll bland Söderhamns ungdomar. Låt oss återskapa deras tro på oss politiker. Jag yrkar att nuvarande system ändras så att vi verkligen står för det vi skriver på sidan 9, avsnitt 2.1.” Peter Persson, Jönköpings län: Ändring på sidan 12 raderna 1–2: ”EU ska vara en ekonomisk och social gemenskap, som sätter mänskliga behov främst.” Ändring på sidan 14 rad 29: ”...valutasamarbete kan utgöra en demokratisk motvikt till." Ändring på sidan 15 rad 1: ”överväga svenskt medlemskap i den …” Ändring på sidan 16 rad 18: Bör utgå och ersättas med: ”…är det möjligt för Sverige att ansluta sig”. Ändring på sidan 16 raderna 20– 21: ”för prövning” ersätts med ”i folkomröstning”. Ändring på sidan 16 rad 24: ”en god” ersättes med ”en bättre”. Kaj Berntsson, Halland: Ändring på sidan 16 rad 21: ”folkomröstning”(”prövning” tas bort). Anna Berger Kettner, Broderskapsrörelsen: Tillägg på sidan 10 rad 2, efter "ska nås": "inom den närmaste femårsperioden." Lena Sandlin Hedman, Västerbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag i sin helhet. Johan Kanmert, Göteborg: Ändring på sidan 13 rad 14: Stryk all text från sidan 13 rad 14 till och med sidan 17. Ersätt med följande text: ”Angående svensk anslutning till EMU. Angående en svensk anslutning till tredje steget av Europeiska Monetära Unionen (EMU) föreslås ett nej till en anslutning inom överskådlig framtid. Skälet till detta är framför allt demokratiproblemet som finns i dagens EMU. Dagens EMU har för stora demokratiska brister. Med detta menas att demokratin åsidosätts när en sex man stark direktion för Europeiska Centralbanken (ECB) i praktiken står bortom all kontroll av folkvalda representanter. Visserligen ska direktionen svara inför Europaparlamentet (EP), men det är i realiteten endast rapporteringsskyldighet. Hela idén med EMU som det är uppbyggt idag är att så kallade ’experter’ ska sköta valuta- och penningpolitik, vilket är mycket tvivelaktigt ur demokratisk synvinkel. Direktionen för ECB samt riksbankscheferna i de EMU-anslutna länderna, som ska verkställa besluten just i de respektive länderna, är i mycket klar text förbjudna att ta in instruktioner från folkvalda politiker i sitt ämbete. Det ter sig mycket underligt ur ett demokratiskt perspektiv att folkvalda representanter, utsedda i demokratiska val, inte får vara med och utforma den viktiga valuta- och penningpolitiken. Lika mycket som ECB-direktionen och riksbankscheferna är förbjudna att ta instruktioner från folkvalda politiker är alla politiker förbjudna att ens försöka påverka. Vad är det för demokrati egentligen? Knappast en sådan vi i Sverige strävar efter. Det är snarare ett osmakligt expertvälde. Vad gäller huvuduppgiften för EMU i dagsläget är den att bekämpa inflation. Det är det absolut överordnade målet, egentligen det enda. Det är i och för sig viktigt att se till så att man undviker en situation där inflationen skenar. Men endast en låg inflation är ingenting som formar ett framtidens Europa där invånarna får möjligheter till ett fritt och konstruktivt liv. För att en svensk EMU-anslutning ska kunna diskuteras på ett seriöst sätt ska det överordnade målet vara full sysselsättning och utjämnande av konjunktursvängningar i de olika europeiska länderna. För om inflation ska bekämpas med alla medel och till varje pris så leder det ofrånkomligen till att en hög arbetslöshet i dagens Europa blir ännu högre i framtiden. Tyvärr finns alltför tydliga tecken på att EMU idag anammat den modellen att hålla inflationen på en låg nivå som stora delar av Europa praktiserat efter kriget, just att ha en hög arbetslöshet. Ur svensk synvinkel är all arbetslöshet oacceptabel, undantaget är så kallad friktionsarbetslöshet, det vill säga när människor håller på att byta arbete. Den arbetslösheten kommer alltid att finnas eftersom det är en realitet och en intention att människor ska kunna byta arbete, men den ska utgöra mellan en halv och en procent av arbetskraften. Som medlemmar i EMU har vi liten möjlighet att påverka inriktningen, det vill säga att det absolut i dagens EMU viktigaste och överordnade målet, att bekämpa inflation, måste vara underordnat målet om full sysselsättning. De ekonomiska för- eller nackdelarna med EMU är det idag ingen människa som säkert kan säga om de är rätt eller fel. Skulle man vara helt ärlig så är det ingen som vet om EMU kommer att bli en framgång i framtiden. Det är faktiskt så. Ingen vet. Alla tror. Helt klart är att vi inte kan kasta oss in i någonting som vi inte riktigt vet hur det kommer att utveckla sig. Vi behöver tid till att se hur saker och ting kommer att utveckla sig. Den tiden bör sträcka sig till minst en konjunkturcykel, alltså en period av ett tiotal år. Kanske det rent av vore ännu mer önskvärt att uppleva två lågkonjunkturer och två högkonjunkturer innan vi tar ställning i frågan. Den tiden kan verka lång, men i ett historiskt perspektiv kommer den att vara mycket kort, den kan knappast ens benämnas som en parentes i Sveriges historia. Detta att under en eller två konjunkturcykler analysera EMU-projektet måste vara det allra bästa alternativet idag när igen egentligen vet utan tror och i många fall styrs av känslomässiga argument antingen för eller emot EMU. Dessutom finns under denna tid möjligheten att försöka ändra på inriktningen för EMU enligt redan nämnda beskrivning om vi väljer att avvakta. Den möjligheten kommer Sverige inte att ha om vi väljer att ansluta oss till EMU nu. Med anledning av ovanstående säger socialdemokraterna nej till att Sverige ansluter sig till EMU som det är uppbyggt idag.” Jakob Björneke, Östergötland: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Greger Tidlund, Sörmland: Ändring på sidan 9 rad 28: ”Den svenska militära alliansfria politiken, som syftar till neutralitet i krig ligger fast.” Bifall till partistyrelsens förslag med denna ändring. Ändring på sidan 10 rad 12: ”Genom medlemskapet har vi en reell möjlighet att tillsammans med andra länder skapa en demokratisk motkraft till ohämmad spekulation mot enskilda länder, global miljöförstörelse, internationell brottslighet, brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och dödsstraff. Länder inom unionen som bryter mot demokrati och mänsklig rättigheter och har dödsstraff, ska uteslutas ur EU.” Bifall till partistyrelsens förslag med denna ändring. Tillägg på sidan 16 rad 21 efter ordet ”prövning”: ”i en folkomröstning.” Ändring på sidan 12 rad 1 efter ordet ”gränsöverskridande”: ”Dessa mål kan endast uppnås genom en kombination av samhällelig styrning och marknadshushållning för att EU inte ska utvecklas till ett renodlat marknadssamhälle.” Ändring på sidan 16 rad 12: ”Buffertfonder eller andra system utreds.” Lotta Fogde, Stockholms län: Hemställer att kongressen bekräftar beslutet från Sundsvallskongressen: att vänta och se, där vi säger nej till EMU nu, men håller dörren öppen för att eventuellt kunna gå med senare. Lars Bjurström, Örebro län: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Strykning på sidan 8 raderna 12–16, 21–25 och 27–32 av meningar som börjar ”Ökade fackliga…” t.o.m. ”… i Sverige.” Strykning på sidan 8 raderna 21–25 av meningar som börjar: "Svanmärkning." t.o.m. ".produktion." Strykning på sidan 8 rad 27 av ordet "tydliga". Strykning på sidan 8 rad 27–32 av mening som börjar ”Global konkurrens…” t.o.m. ”...välstånd ökar”. Ny text på sidan 8 rad 33: (ersätter strykningar enligt särskilt förslag): ”Det viktigaste politiska uppdraget är att motverka de enorma orättvisor som den globala ekonomin medfört. Vikten av detta understryks av att den resursanvändning som vi i den rika världen står för ligger långt över vad som är möjligt att hela jordens befolkning skulle kunna använda. För att uppnå en rättvis fördelning som är långsiktigt ekologiskt hållbar skulle vi behöva minska vår resursanvändning till cirka en tiondel. Genom att verka för ökade fackliga rättigheter och ökad levnadsstandard i Sydostasien medverkar vi till en rättvisare global fördelning, men det är också ett sätt att göra det möjligt att behålla starka fackliga rättigheter här i Sverige. De globala företagens makt kan delvis motverkas genom starka konsumentintressen. Svanmärkning och kravmärkning är system som kan användas för att stärka konsumenternas möjligheter. Internet öppnar också nya möjligheter för konsumenterna att skaffa information och att jämföra priser. Den globala ekonomin kan också medverka till att konkurrensen mellan företagen ökar och därigenom försvåras höga priser på varor och tjänster som företag i monopolställning kan använda.” Birgitta Elfström, Kalmar län: Ändring på sidan 10 rad 2: "Biståndsmålet på en procent av BNI ska nås genom en successiv höjning under en femårsperiod.” Evalisa Birath-Lindvall, Bohuslän: Tillägg på sidan 9 rad 2: "tillföra samarbetet runt Västerhavet." Kerstin Alnebratt, Göteborg: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Sten Berglund, Västernorrland: Tillägg på sidan 16 rad 20: ".för prövning i en folkomröstning om vi anser att vi i framtiden ska ompröva vårt nuvarande nej till EMU, som beslutades på Sundsvallskongressen 1997.” Hans Ekström, Sörmland: Ändring på sidan 16 rad 19: "För att säkra en folklig uppslutning ska den principiella frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket i en folkomröstning. Om utfallet i en folkomröstning skulle resultera i att Sverige ska delta i EMU ska beslutet om tidpunkten för deltagandet bestämmas av riksdagen.” Ändring på sidan 9: Att redaktionsutskottet omarbetar inledningen på stycke 2.1 i en riktning så det ideologiska målet för solidaritet och samarbete i världen understryks. Anders Berg, Norrbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Peter Holkko, Jönköpings län: Tillägg sidan 16 efter rad 8: ".undergräver vår konkurrenskraft. Här ska även samhällets elit räknas in vars lönebildning allt mer består av kapitalinkomster och vars inkomster ökat mycket mer än övriga löntagares de senaste 20 åren. De måste avkrävas och få minst lika stort ansvar för lönebildningen som övriga löntagare." Olof Nyström, Västerbotten: Ändring och ny text på sidan 16 raderna 15–18: "Sverige bör avvakta med eventuell anslutning till dess att EMU kunnat studerats under en konjunkturcykel." Leif Gren, Örebro län: Ändring på sidan 13 punkterna 1–4: ”Sverige ska efter en väl genomförd demokratisk process snarast inleda förhandlingar om ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska Monetära Unionen (EMU).” Håkan Bergman, Örebro län: Tillägg på sidan 10 rad 16, nytt stycke: "Unionsmedlemskapet innebär nya utmaningar men inrymmer också flera komplikationer. Fortfarande är det folkliga stödet för projektet svagt i flertalet av EUs medlemsländer. Sverige som unionsmedlem får ibland acceptera beslut och restriktioner som vi som icke- medlemmar inte skulle ha godtagit. Det svenska parlamentets kontroll och beredning av EU-frågor behöver förstärkas och utvecklas. Den positiva och förestående utvidgningen av EU kan innebära att EUs byråkrati ökar, att Sveriges inflytande minskar men också till att de federativa inslagen stärks. Dessa risker måste undvikas. Medlemskapet i den europeiska unionen ställer nu stora krav på att Sverige, riksdagen och det socialdemokratiska partiet verkligen förmår att utnyttja denna nya politiska arena för en politik som prioriterar arbete, trygghet och en uthållig tillväxt. Vi socialdemokrater vill därför se följande prioriteringar i den svenska Europapolitiken:” Ändring av rubrikformulering på sidorna 10–12: Orden ”Genom EU kan” stryks och rubrikerna i följande avsnitt ändras enligt följande: ”Fred, demokrati och välstånd ska säkras på hela vår kontinent”, ”Utveckla Östersjöregionen till en europeisk framtidsregion”, ”Arbetslösheten i Europa ska bekämpas”, ”En ekologiskt hållbar utveckling i hela Europa”, ”Löntagarnas rättigheter ska förbättras”, ”Konsumenternas intressen ska stärkas”, ”EU ska aktivt främja global säkerhet och solidaritet”. Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Catarina Kronqvist, Jönköpings län: Strykning på sidan 11 rad 9 av ordet "flexibilitet". Tillägg av ny mening: ”Denna politik ska utgå från att alla regioner ges möjlighet att utvecklas bland annat genom ökade möjligheter till utbildning och höjd kompetens.” Stig Carlsson, Norrbotten: Strykning på sidan 13 raderna 15–30 samt sidan 14 raderna 1–27. Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Bengt Westman, Norrbotten: Ändring på sidan 9 rad 16 och sidan 10 rad 25: "Barents hav" ersätts med "Barentsregionen" samt "Östersjöregionen till en europeisk framtidsregion" ersätts med "Östersjö- och Barentsregionen till europeiska framtidsregioner." Majvi Härling, Skåne: Tillägg på sidan 16 rad 19: "Vilket vägval Sverige än gör när det gäller EMU så kan det få mycket långtgående konsekvenser både för den ekonomiska utvecklingen och för samhällsutvecklingen i övrigt. En fråga av så stor dignitet får inte avgöras utan klar folklig förankring. Den beslutsmetod som ger Sveriges invånare störst möjligheter att tala om vad man tycker i frågan är i en folkomröstning." Jana Nilsson, Halland: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer, sidorna 12–17. Ingegerd Karlsson, Kalmar län: Tillägg på sidan 9 rad 26: "vilket innebär att alla är berättigade till fri- och rättigheter, enligt FN-deklarationen, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.” Tillägg på sidan 10 rad 4 efter ordet ”tvångsarbete”: ”religiös diskriminering” Tillägg på sidan 10 rad 28 efter ordet ”vägar”: ”flyg”. Bengt-Ola Ryttar, Dalarna: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Mats Johansson, Blekinge: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Ewa Hedkvist-Petersen, Europaparlamentets s-grupp: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Tommy Johansson, Skåne: Ändring sidan på 9 rad 28: Meningen ”Den svenska militära alliansfriheten ligger fast” ersätts med ”Den svenska militära alliansfriheten syftande till neutralitet i händelse av krig ligger fast, varför frågan om svenskt medlemskap i Nato är ointressant." Ändring och tillägg på sidan 16 rad 21: Stycket som börjar med ”För att säkra…” fortsätter efter ”prövning” med: ”i en folkomröstning. För att bland annat ge tid för utvärdering av EMU-projektets effekter på de länder som idag ingår bör denna folkomröstning hållas efter riksdagsvalet 2002.” Christer Wahlbäck, partistyrelsen: Avslag på partistyrelsens förslag om Sveriges medlemskap i EMU, sidan 14. Tillägg på sidan 16 rad 21 efter ”… svenska folket för prövning”: ”i form av en folkomröstning”. Jan Svärd, Skåne: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Leif Hansen, Gävleborg: Sidan 13 rad 14: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Torgny Nilsson, Kalmar län: Tillägg på sidan 12 rad 15 efter "konflikter": "samt föra en samlad, generös och solidarisk asyl- och flyktingpolitik." Ulla Y Gustafsson, Göteborg: Tillägg på sidan 10 rad 2: "En procent av BNI stegvis ska nås inom den närmaste 5–årsperioden." (= bifall till Anna Berger Kettners m.fl. förslag) Matilda Ernkrans, Örebro län: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer, sidorna 12–17. Sten Fransson, Värmland: Tillägg på sidan 16 rad 21: "genom en folkomröstning". Kjell-Arne Landgren Skåne: Tillägg på sidan 16 rad 18: ”Sveriges folkvalda riksdag har att besluta i frågan.” Strykning på sidan 16 raderna 19–21: ”För att säkra en folklig uppslutning ska frågan om ett svenskt medlemskap i EMUs tredje fas underställas svenska folket för prövning.” Olle Åkerlund, Västernorrland: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Elmer Helletun, Västerbotten: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Carl Tham, Stockholm: Tillägg på sidan 10 rad 1–2 efter mening " av BNI stegvis ska nås": "inom fem år." Ragnar Lindberg, Kronoberg: Ändring på sidan 10 rad 2 av mening ".att biståndsmålet på en procent..": " biståndsmålet på en procent ska nås inom en 5-årsperiod." Ronny Robertsson, Halland: Bifall till Inger Segelströms förslag. Nalin Pekgul, partistyrelsen: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Folke Spegel, Norrbotten: Bifall till SSUs tillägg om folkomröstning. I övrigt bifall till partistyrelsens förslag. Greger Tidlund, Sörmland: Ändring på sidan 16 rad 12: ”buffertfonder och andra system utredas.” Tillägg på sidan 16 rad 21: ”prövning i en folkomröstning”. Britt Olausson, Östergötland: Tillägg på sidan 16 rad 21 efter ordet ”prövning”: ”i en folkomröstning”. Bifall till Mikael Dambergs tilläggsförslag. Karl-Erik Innala, Skåne: Bifall till partistyrelsens förslag till riktlinjer. Karin Wanngård, Stockholm: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Mi Bringsaas, Jämtland: Bifall till Maj Britt Theorins förslag. Elsa Danielsson, Jämtland: Bifall till Maj Britt Theorins förslag samt tillägg: ”senast 2001.” Kent Härstedt, Skåne: Tillägg på sidan 10 rad 2: ”…ska nås inom 5 år.” Bengt-Ola Ryttar, Dalarna: Folkomröstningen ska inte genomföras förrän regeringen lagt en proposition med förslag om Sveriges anslutning till EMU. Alternativen i folkomröstningen ska överensstämma med huvudvoteringen i riksdagen. Peter Gustafsson, Uppsala län: Tillägg på sidan 16 rad 15: "3) EMU måste bli mer demokratiskt. Europeiska centralbanken ska demokratiseras i så motto att dess direktionsmedlemmar kan avsättas genom majoritetsbeslut i ministerrådet." Tillägg på sidan 16 rad 15: ”3) Kampen mot arbetslösheten måste jämställas med kamp en mot inflationen. Europeiska centralbanken ska i sina regler ha gjort kampen mot arbetslösheten till ett minst lika viktigt mål som kampen mot inflationen. ”

Beslut Tjänstgörande ordförande: Vi ska nu gå till beslut. Vi följer samma procedur som när jag redogjorde för yrkandena. Möjligen repeteras några av dem i något förkortad form för att undvika missförstånd i några av de mer avgörande frågorna. Vi tar sida för sida och stycke för stycke. Sedan tar vi de olika förslagen. I en del fall får flera förslag ställas mot varandra men det är i stort sett sedvanlig procedur.

Kongressen beslöt:

Sidan 7 att fastställa partistyrelsens förslag i ursprungligt skick,

Sidan 8 att på förslag av partistyrelsens föredragande remittera sidan 8 i dess helhet tillsammans med inkomna förslag till redaktionsutskottet,

Sidan 9 att tillsammans med sidan 8 remittera Hans Ekströms ändringsförslag till redaktionsutskottet, att efter försöksvotering avslå Evalisa Birath-Lindvalls förslag om att föra in ”Västerhavet”, att bifalla Bengt Westmans ändringsförslag om att i stället för ”Barents hav” skriva ”Barentsregionen”, att avslå Ingegerd Karlssons förslag om tillägget ”fri- och rättigheter”, att avslå Birgitta Tappers förslag om att redaktionsutskottet inarbetar en text om flyktingmottagning med mera i handlingarna, att i en förberedande omröstning efter försöksvotering tillstyrka Tommy Johanssons förslag och avslå Greger Tidlunds förslag om den militära alliansfria politiken, för att därefter i en slutlig votering bifalla partistyrelsens förslag och avslå Tommy Johanssons förslag,

Sidan 10 att remittera samtliga yrkanden om biståndsfrågor till redaktionsutskottet med en uppmaning från partistyrelsens föredragande om en högre ambition jämfört med ursprungligt förslag, att efter försöksvotering avslå Ingegerd Karlssons förslag om att på rad 4 lägga till ”religiös diskriminering”, att bifalla Greger Tidlunds tilläggsförslag avseende rad 13, i enlighet med en justering från partistyrelsens föredragande, beträffande möjligheten att skapa en demokratisk motkraft till ohämmad spekulation med mera, att avslå Håkan Bergmans förslag om tillägg av ett stycke, att avslå Håkan Bergmans förslag om att i rubrikerna stryka ”Genom EU”, att avslå Bengt Westmans förslag om att ändra rubriken på rad 25 och lägga till "Barentsregionen", att efter försöksvotering bifalla Ingegerd Karlssons förslag om att bland kommunikationsmedlen lägga till ”flyg” på rad 28,

Sidan 11 att med viss justering bifalla Catarina Kronqvists förslag om att lägga till ”alla regioner” på rad 9, att med viss justering bifalla Christina Tallbergs förslag om tillägg på rad 14 om att all slags diskriminering ska bekämpas,

Sidan 12 att bifalla förslag från partistyrelsens föredragande om att texten till och med rad 23 jämte samtliga yrkanden remitteras till redaktionsutskottet (Peter Perssons tidigare förslag hade dragits tillbaka),

Sidan 13 att avslå Leif Grens förslag om att ersätta de fyra styckena överst på sidan enligt inlämnat förslag (Johan Kanmerts förslag till ny text för resten av avsnittet hade dragits tillbaka), att med 234 röster mot 113 bifalla partistyrelsens förslag som ställdes mot Maj Britt Theorins förslag om att ersätta resten av avsnittet, från och med rad 19 enligt av Maj Britt Theorin inlämnat förslag, vilket några talare yrkat bifall till. Två ombud avstod från att rösta. Ett ombud var frånvarande.

Sidan 14 att avslå Lotta Fogdes förslag på rad 28,

Sidan 15 att avslå Joao Pinheiros och Ibrahim Baylans strykningsförslag på rad 3 och framåt, att avslå Ragnar Lindbergs förslag om svenska buffertfonder på rad 13,

Sidan 16 att efter försöksvotering avslå Peter Holkkos tilläggsförslag på rad 8, att bifalla Greger Tidlunds tilläggsförslag på rad 11, att avslå Christer Erlandssons tilläggsförslag på rad 14, att avslå Åke Hammarstedts tilläggsförslag på rad 15–18, att avslå Kjell-Arne Landgrens tilläggsförslag om att Sveriges riksdag och regering har att besluta i frågan, att efter försöksvotering avslå Gunnar Jönssons tilläggsförslag om en ny partikongress.

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande förklarade att formuleringen i tilläggsförslaget av Peter Gustafsson, Uppsala län – "EMU måste bli mer demokratiskt. Europeiska centralbanken ska demokratiseras i så måtto att dess direktionsmedlemmar kan avsättas genom majoritetsbeslut i ministerrådet." – innebar nya krav som skulle göra att det inte blir möjligt för Sverige att inträda i EMU. Ingemar Josefsson, Stockholm: Det har varit jobbigt att följa med under den proposition som Jörgen gjorde, men vi som har försökt har uppfattat det så, att det fanns möjlighet att ta upp detta förslag. Det presenterades så för kongressen, och vi har fastställt propositionsordningen. Därmed anser jag att det är tvunget att pröva frågan. Då har ni möjlighet att ta ställning till om ni vill ha det på det här sättet, men de facto är propositionsordningen fastställd. Anna Lindh, partistyrelsens föredragande: Jag tyckte det var säkrast att tillägga vad det gällde. Vi menar att det är självklart att vi ska jobba för en mer demokratisk centralbank, men i praktiken kan vi ju inte göra det förrän vi är med i centralbanken. Vi har större möjligheter när vi är med. Det är viktigt att ha klart för sig att detta är två helt nya villkor, som förändrar hela den debatt som vi har haft hittills. Tjänstgörande ordförande: Det är det som är bekymret när man får streck i debatten och det kommer in alldeles nya yrkanden. Självklart ska vi som sagt behandla dem, men de har alltså inte blivit lika grundligt diskuterade som de yrkanden som kom in i början av diskussionen. Peter Gustafsson, Uppsala län: För tydlighets skull – de här två kraven behöver inte innebära att vi säger nej till EMU, utan de är ett tydliggörande av de krav som vi ställer på ett medlemskap. Tjänstgörande ordförande: Om detta kan göras olika tolkningar. Vi ska alltså ta upp förslagen, ett efter ett. "EMU måste bli mer demokratiskt. Europeiska centralbanken ska demokratiseras i så måtto att dess direktionsmedlemmar kan avsättas genom majoritetsbeslut i ministerrådet." är alltså ett nytt villkor. Nästa förslag är: "Kampen mot arbetslösheten måste jämställas med kampen mot inflationen. Europeiska centralbanken ska i sina regler ha gjort kampen mot arbetslösheten till ett minst lika viktigt mål som kampen mot inflationen." Det är också ett villkor för inträdet, såvitt jag förstår. Göran Persson, partistyrelsen: Min uppfattning är att om vi bifaller dessa två yrkanden, har vi i praktiken sagt att vi inte går med i EMU. De är av den karaktären. Vi kan regelverket och vet hur det ligger till, och vi ska arbeta i EMU för att utveckla och förbättra den. Vi vet vad vi går in i. Vi vet hur det ser ut. Jag tycker att kongressen har tagit ett klokt beslut så här långt. Låt oss nu inte riva upp det!

Fortsatta beslut Kongressen beslöt: att med 246 röster mot 84 avslå Peter Gustafssons tilläggsförslag ”EMU måste bli mer demokratiskt. Europeiska centralbanken ska demokratiseras i så måtto att dess direktionsmedlemmar kan avsättas genom majoritetsbeslut i ministerrådet.” att efter försöksvotering avslå Peter Gustafssons tilläggsförslag ”Kampen mot arbetslösheten måste jämställas med kampen mot inflationen. Europeiska centralbanken ska i sina regler ha gjort kampen mot arbetslösheten till ett minst lika viktigt mål som kampen mot inflationen.”

Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande: Nu kommer vi till raderna 19–21 på sidan 16. Det blir oöverskådligt med ett tiotal förslag i en omröstning. Jag skulle vilja föreslå att vi först tar ställning mellan förslaget av Kjell-Arne Landgren, att lyfta ut stycket, partistyrelsens förslag i sin ursprungliga version, förslaget av Mikael Damberg om ett enkelt tillägg om folkomröstningskrav, som partistyrelsen har anslutit sig till, eller att ta något av de andra förslagen om folkomröstning vid olika tidpunkter. Skulle det sistnämnda alternativet vinna, får vi välja mellan Inger Segelströms, Åke Hammarstedts, Christer Wahlbäcks, Sten Berglunds, Hans Ekströms och Majvi Härlings förslag om tidpunkt för en eventuell folkomröstning. Hans Ekström, Sörmland: En sådan propositionsordning gör att mina förslag inte ens blir behandlade. De handlar faktiskt om att den principiella frågan ska avgöras i en folkomröstning, och om det blir ett principja så ska tidpunkten överlämnas till riksdagen. Det här gör att jag vill dra tillbaka mitt yrkandes första mening och ställa mig bakom Mikael Dambergs förslag. Däremot står jag kvar vid mitt tilläggsyrkande om ytterligare en mening. Tjänstgörande ordförande: Kan vi flytta tilläggsyrkandet "Om utfallet i en folkomröstning skulle resultera i att Sverige ska delta i EMU, ska beslutet om tidpunkten för deltagandet fattas av riksdagen" till de andra besluten om tidpunkten? Då blir det mer logiskt. Kan vi i övrigt hantera beslutet på det här sättet? Beslut Kongressen beslöt: att hantera beslutet enligt ordförandes förslag.

Fortsatta beslut Kongressen beslöt: att bifalla Mikael Dambergs och partistyrelsens gemensamma förslag.

Kongressen beslöt: att i en första förberedande försöksvotering beträffande tidpunkten biträda Tommy Johanssons förslag, som ställdes mot Elsa Danielssons förslag, att i en andra förberedande försöksvotering biträda Hans Ekströms förslag, att i en tredje förberedande votering med 104 röster mot 96 biträda Bengt-Ola Ryttars förslag, varvid 137 avstod från att rösta, att i huvudvoteringen efter försöksvotering bifalla Mikael Dambergs förslag att inte fastställa någon tidpunkt.

Kongressen beslöt att i övrigt godkänna texten som den föreslagits av partistyrelsen.

Ordningsfråga Maj Britt Theorin, Stockholm: För all ordnings skull står det i kongressboken att reservationer ska avges skriftligt och att anmälan ska ske i omedelbar anslutning till beslutet. För att inget missförstånd ska ske och så att den verkligen behandlas formellt vill jag här anmäla min reservation.

Reservationer ”Härmed reserverar jag mig mot beslutet att principiellt säga ja till EMU till förmån för beslutet – att säga nej tills vidare – som fattades på kongressen i Sundsvall 1997”: Jan Svärd, Skåne, Luciano Astudillo, Skåne, Stefan Svalö, Skåne, Johan Kanmert, Göteborg, Maj Britt Theorin, Stockholm, Agneta Eriksson, Malmö, Leif Hansen, Gävleborg, Ingrid Karlsson, Blekinge, Majvi Härling, Skåne, Annelie Karlsson, Skåne, Anders Ygeman, Stockholm, Göran Greider, Stockholm, Anna Andersson, Skåne, Mattias Wärnsberg, Kalmar län, Helena Andersson, Skåne, Kenneth Persson, Dalarna, Kurt Podgorski, Dalarna, Bengt-Ola Ryttar, Dalarna, Ulla-Britt Mikaelsson, Dalarna, Ingalill Persson, Dalarna, Ingemar Josefsson, Stockholm, Maria Bosdotter, Stockholm, Elin Pettersson, Sörmland, Ulla Ölvebro, Norrbotten, Per-Gustav Törnqvist, Norrbotten, Anders Granström, Norrbotten, Birgitta Ahlqvist, Norrbotten, Anders Berg, Norrbotten, Elsa Danielsson, Jämtland, Lars Lilja, Västerbotten, Catriné Flodin, Jämtland, Jim Salomonsson, Jämtland, Sven-Erik Sveed, Jämtland, Marianne Fagberg, Göteborg, Marianne Nilsson, Kalmar län, Zita Hörlind, Kalmar län, Kenneth Slättman, Kalmar län, Karin Wanngård, Stockholm, Stefan Esbjörnsson, Jämtland, Lennart Prytz, Skåne, Lynn Ljungberg, Skåne, Laila Borger, Dalarna, Gunilla Nygren, Dalarna, Eva Kungsmark, Dalarna, Carl Tham, Stockholm, Elisabeth Brandt, Stockholm, Dag Larsson, Stockholm, Mi Bringsaas, Jämtland, Sören Wibe, Västerbotten, Lena Sandlin Hedman, Västerbotten, Daniel Ådin, Västerbotten, Fredrik Lundh, Norrbotten, Karin Åström, Norrbotten, Olof Nyström, Västerbotten, Ulf Jakobsson, Västerbotten, Göran Dahl, Västerbotten, Elmer Helletun, Västerbotten, Hans- Erik Svensson, Gotland, Tommy Renlund, Norrbotten, Stig Carlsson, Norrbotten, Birgitta Gidblom, Norrbotten, Marita Björkman, Norrbotten, Tommy Johansson, Skåne.

”Jag reserverar mig mot avslagen mot mina förslag om krav på att ministerrådet ska kunna avsätta ECB-ledamöter med majoritetsbeslut och att kampen mot inflationen för att ett medlemskap i EMU ska bli av. När ska vi kunna påverka detta – om inte vid inträdet”: Peter Gustafsson, Uppsala län, Sven-Erik Sveed, Jämtland, Stefan Esbjörnsson, Jämtland, Leif Hansen, Gävleborg.

”Reservation mot beslut om ansl. Till EMU”: Anna Lena Mellquist, Norra Älvsborg. ”Vi reserverar oss mot kongressens beslut angående svensk EMU-anslutning”: Lars Bjurström, Örebro län, Håkan Bergman, Örebro län.

”Jag reserverar mig till förmån för Maj Britt Theorins förslag ang. EMU”: Hilde Klasson, Uppsala län, Peter Gustafsson, Uppsala län. ”Reserverar mig till förmån för Maj Britt Theorins yrkande sidan 13–14”: Arne Persson, Värmland.

”Reservation – beslut sidan 13–17. Till förmån för Maj Britt Theorins förslag: Ingalill Andersson Hjelm, Jönköpings län, Britt-Marie Glad, Jönköpings län, Ann-Charlotte Persson, Stockholms län.

Behandlingen av dagordningens punkt 8.1 Politiska riktlinjer: ”Ett öppet land i en global värld”, fortsätter i del 2, sidan 143.

Ordförande: Anita Modin Ordningsfråga Tjänstgörande ordförande: Vi vill informera er om hur läget ser ut för fortsättningen. Dagordningens punkt 8.2 har 90 talare anmälda, vilket innebär att vi börjar debatten med streck och två minuters taletid. Dagordningens punkt 8.3 har 54 talare, och punkt 8.4 har 14 talare, så det blir även där streck i debatten från början.

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten efter de ombud som anmält sig på talarlistan, att minska talartiden från tre till två minuter.

Ajournering Kongressen ajournerades kl. 22.40. Lördagen den 11 mars 2000 Förmiddagens förhandlingar

Förmiddagens förhandlingar inleddes kl. 09.00.

Ordförande: Wanja Lundby-Wedin Sekreterare: Carin Åkerberg och Gun Norgren

Nomineringstider Tjänstgörande ordförande meddelade att nomineringstiden för fyllnadsval för suppleanter i VU startade klockan 9.00 och skulle avslutas klockan 11.00.

Ordningsfråga Mats Johansson, kongressutskottets ordförande: Tidsplaneringen för kongressens fortsatta arbete idag visar att det under det avsnitt som strax ska påbörjas, 8.2, finns bortåt ett hundratal anmälda talare. Presidiet har gjort en genomgång av de yrkanden som har framlagts och konstaterat att enbart justeringen av förslagen lär ta bortåt en timme i anspråk. Vi har under dagen också att förrätta val av partisekreterare och att behandla dagordningens punkt 8.3. När detta är genomgånget lär det vara tid för kongressfesten. Detta betyder att kongressen är allvarligt försenad och att vi måste vidta en del åtgärder. Kongressutskottet har diskuterat frågan nu på morgonen och har också samrått med presidiet. Vi vill först rikta en kraftig uppmaning till delegationerna till samordning både internt och inbördes. När det finns gemensamma eller näst intill gemensamma förslag är det synnerligen önskvärt att man samordnar dessa. Vi vill vidare uppmana talarna att hålla den begränsade talartiden. Det har varit tekniska problem med den ena talarstolen, som nu är åtgärdade. Alla måste vara inriktade på att den fortsatta talartiden under kongressen enligt arbetsordningen är maximalt två minuter. Presidiet kommer att vara tydligare med att avbryta talare, och vi överväger att lösa begränsningen av talartiden på teknisk väg, det vill säga stänga av mikrofonen efter tre minuter. Då löser sig problemet av sig självt och man kan släppa upp nästa talare medan den föregående pratar färdigt. Kongressutskottet har också diskuterat och kommer under dagen att diskutera att vidta åtgärder i programmet för att ge ytterligare tid för plenidebatter. Det tidsutrymme som står till kongressens förfogande är en ljuvlig söndagsmorgon. Kongressen ska enligt tidsplaneringen inte inledas förrän klockan 9 i morgon, och det finns ett antal timmar dessförinnan som är möjliga för kongressen att utnyttja. Det kan också finnas utrymme för aktiviteter under den kommande natten. Där är vi inte ännu, utan kongressutskottet uppmanar kongressen att ta till sig de gjorda påpekandena och att delegationerna under den pågående debatten diskuterar vilka åtgärder som de kan vidta. Såvitt jag förstår kommer det nu direkt att bli streck i debatten under punkten 8.2. Vi föreslår att kongressen med omedelbar verkan nu sätter streck också under punkten 8.3 men att förslagen inte justeras förrän vi kommer till den punkten på dagordningen.

Förslag Följande förslag förelåg från kongressutskottet: att delegationerna ska försöka samordna sina förslag i möjligaste mån, att sätta streck i debatten under dagordningens punkt 8.3 Politiska riktlinjer: Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare, och att yrkandena justeras när punkten kommer upp på dagordningen.

Beslut Kongressen beslöt: att sätta streck i debatten under dagordningens punkt 8.3 Politiska riktlinjer: Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare, och att yrkandena justeras när den punkten kommer upp på dagordningen.

Dagordningens punkt 8.2 Politiska riktlinjer: Ett grönt folkhem i snabb utveckling Föredragning Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Fru ordförande, partivänner, kongressdeltagare! I går hade vi en lång och bra debatt om internationella frågor och om EMU. I dag ska vi diskutera ett grönt folkhem i snabb utveckling. Då måste vi samtidigt hålla kvar det perspektivet. Diskussionen om uthållig tillväxt måste föras i ljuset av att vi lever i en globaliseringens tid, med kraftigt ökad handel länder emellan och fler länder som tar del i handelsutbytet. Enskilda länders aktiebörser och kapitalmarknader är sammantvinnade till en stor global kapitalmarknad. Det är klart att detta förändrar verkligheten för oss alla. Många är de skeptiska bedömare som har sagt, inte minst den svenska högern, att det är slut med den svenska välfärdsstaten – vi kan inte längre förena ambitioner om jämlikhet och tillväxt med den nya tid som vi nu lever i. Partiordföranden beskrev det i går som humlan som flyger trots att den inte borde kunna det. Vårt land beskrivs som om det bryter mot tyngdlagen nu i ett läge när sysselsättningen ökar – inte tillräckligt över hela landet men kraftigt som ett genomsnitt. Tillväxten är hög, inflationen låg och de offentliga finanserna är i god ordning. Men det är fortfarande många som menar att den nya tidens utmaningar måste mötas med en krympande offentlig sektor, djupare klyftor i samhället, urholkad miljöpolitik och en hård inställning till alla som inte flexibelt anpassar sig till marknadens krav. Här går den avgörande politiska skiljelinjen i framtidsdebatten. För mig är kombinationen av jämlikhet, ekologisk uthållighet och tillväxt kärnan i det socialdemokratiska budskapet och även i den socialdemokratiska praktiken. I den meningen ska vi naturligtvis ha en ambition att trotsa den tyngdlag som andra har definierat. Socialdemokratin är intimt förknippad med moderniseringen av Sverige. Vi insåg tidigt behovet av att kombinera ett dynamiskt näringsliv med en stark gemensam sektor. Jag menar att det idag är socialdemokratin som allra tydligast av alla politiska krafter i Sverige driver förnyelsen av Sverige genom att bryta vägen för kunskapssamhället. Vi har haft 100 år av modernisering, men grunden har varit densamma – att bejaka teknisk utveckling, att inse vikten av öppna gränser och fri handel men aldrig någonsin acceptera utvecklingen som ödesbunden och bortom demokratiskt inflytande. En sådan grundsyn gav oss 100 år av stark tillväxt. I dag är utmaningarna annorlunda. Efter ett århundrade av rovdrift på naturresurser ser vi idag möjligheter till att bygga ett ekologiskt uthålligt samhälle. Efter ett århundrade där storföretagen har byggt ut det mesta för svensk ekonomisk utveckling ser vi idag entreprenörskap och småföretagande som viktiga drivkrafter i förnyelsen av Sverige. Efter industrisamhällets århundrade bryter idag kunskapssamhället igenom. Det som vi diskuterar idag är en socialdemokratisk tillväxtstrategi. Tillväxtpolitik är naturligtvis ingenting nytt. Vi har alltid insett vikten av tillväxt och utveckling. För att citera Olof Palme : "Socialdemokratin har aldrig ensidigt dyrkat ekonomisk tillväxt. Men vi har lärt oss av jordnära erfarenhet att produktionsökning är viktig för den som vill skapa rättvisa." Riktlinjerna som vi diskuterar idag är ett program för modernisering, utveckling och jämlikhet. Här finns flera stora utmaningar för vårt parti. Jag är efter att ha tittat igenom ett hundratal intressanta yrkanden ganska säker på att de riktlinjerna kommer att förädlas under dagens lopp genom diskussion och antagligen en del konkreta förändringar. Den första utmaningen gäller miljön. Vi har alla sett tragedin i Moçambique på TV, hur de senaste veckornas cykloner och översvämningar har vridit klockan tillbaka i ett av världens fattigaste länder. Efter sju år av fred och löftesrik social utveckling måste människorna i Moçambique börja om från början igen. Det är ingen tvekan om att Moçambique behöver hela världens solidaritet. Samtidigt måste vi ställa oss frågan: Beror de senaste årens våldsamma naturkatastrofer på att mänskligheten i snabb takt rubbar planetens klimat? Hänger de ihop med den rika världens livsstil? Hänger de ihop med vårt sätt att konsumera och producera? Många forskare är övertygade om att det är så. De ringer i larmklockan och säger: Det håller inte att 20 procent av mänskligheten – vi, de redan rika – fortsätter att förbruka 80 procent av resurserna. Vi ska naturligtvis ta den globala utmaningen på största allvar. Vår vision är att Sverige ska gå i spetsen och bli ett internationellt föredöme i omställningen till ekologisk hållbarhet. Det handlar inte bara om att bli bättre på att ta rätt på eller rena sopor. Det handlar om att göra rätt från början. Att bygga 2000-talets välfärdssamhälle på en smalare och smartare resursbas. Med ny teknik och en mer varsam livsstil kan vi steg för steg förverkliga ”det gröna folkhemmet”. Då blir miljökraven inte en broms på utvecklingen utan snarare en grund för en fortsatt sund, hållbar och rejäl tillväxt. Detta är en vidareutveckling och fördjupning av arbetarrörelsens klassiska uppdrag, för det tjugoförsta århundradets människor, för våra behov och önskningar och med nya, spännande möjligheter. Partivänner! Den andra utmaningen skulle jag vilja formulera som att det handlar om att bryta vägen för kunskapssamhället. Det kommer inte av sig självt. Det kräver politiska insatser och gemensam politik. Den nya ekonomin baseras på kunskap, utbildning och forskning. Läkemedel, mobiltelefoner, design och popmusik är några exempel på nya svenska produkter på grundval av hög teknologi, med högt kunskapsinnehåll och med låg miljöbelastning. De traditionella industrijobben har genomgått dramatiska förändringar under 1990-talet. Jobben på dagens fabriksgolv påminner inte mycket om jobben för bara ett decennium sedan. Basindustrierna har under 1990- talet tagit steg mot att bli kunskapsindustrier. Den gemensamma sektorn blir alltmer beroende av kunskap. Konsekvenserna av denna förändring är stora. Den som inte har utbildning har redan idag mycket tuffare att få jobb, sämre möjligheter att få information och mindre inflytande över sitt eget liv och över politikens inriktning. Därför blir kunskapspolitiken helt avgörande för samhällsutvecklingen. Men är det någon som skulle motsätta sig det? Är det någon som skulle motsätta sig att bryta vägen för kunskapssamhället? Partivänner! Flera av de viktiga reformer som vi har genomfört under senare år har skett under mycket starka politiska motsättningar:

§ Kunskapslyftet. Hundratusentals människor har fått chansen till gymnasieutbildning. Högern sade nej. § Utbyggnad av högskolan i hela landet. Nya starka högskolor i varje län. Högern var bestämt emot. § Nya universitet i Karlstad, Örebro och Växjö och möjligheter för mitthögskolorna att bli universitet. Högern är emot. § Fasta forskningsresurser på alla våra högskolor för att se till att få en bra utbildningskvalitet och att bidra till dynamiken i länen. Högern har varit emot.

Nej, nej och åter nej. Det har varit högerns svar på socialdemokratiska konkreta förslag för att bryta vägen för kunskapssamhället. När vi nu i riktlinjerna föreslår nya steg in i kunskapssamhället kommer det åter igen att möta politiskt motstånd:

§ Vi vill ha en allmän förskola och maxtaxa på dagis som grund för det livslånga lärandet. § Vi vill ge ökade resurser till kommunerna, eftersom vi behöver satsningar i skolan för att kunna ge bättre stöd till de barn som behöver det och för att öka antalet lärare. § Vi vill permanenta den kvalificerade yrkesutbildningen, för det är en utbildning som ger ett djup men som också har lyckats att attrahera grupper som tidigare inte har sökt sig till eftergymnasial utbildning, pojkar från arbetarhemmen som tidigare inte har tagit steget till fortsatt utbildning. § Vi vill fortsätta att bygga ut högskolan över hela landet. Vi är mitt inne i ett program som skapar nästan 90nya platser. Med den här kongressen höjer vi målet ytterligare. Vi sätter upp målet att hälften av en åldersgrupp ska kunna gå vidare till högskolan före 25 års ålder.

På Tage Erlanders tid för 35 år sedan kämpade man för att 50 procent av en ungdomskull skulle kunna gå vidare till gymnasiet. Nu, 35 år senare, är det dags att lyfta Tage Erlanders ribba från gymnasiet till högskolan. För att lyckas med det måste vi riva dagens klassbarriärer och rasera spärrarna till den högre utbildningen.

§ Vi vill stärka grundforskningen och fördubbla examinationen av forskarutbildade inom tio år. Särskilda satsningar bör göras på de unga begåvade forskarna, som ofta är de stora förnyelsebärarna inom forskningen. Vi ser idag en rasande snabb utveckling inom livsvetenskaperna, med möjligheter att bota sjukdomar som tidigare har varit omöjliga att bota, inom informationsteknologin, inom områden som ofta ligger mitt emellan de traditionella vetenskapsområdena. Här ska Sverige finnas med, tillsammans med andra världsledande forskningsnationer. § Alla högskolor har idag fasta forskningsresurser. Det är klart att vi ska fortsätta utvecklingen mot att stärka de forskningsresurserna. Flera högskolor har fått rätt att ge forskarutbildning. Vi inrättar nya universitet. För att de här satsningarna ska få full kraft krävs det en uthållighet och en koncentration från sida. § Vi vill stärka vars och ens möjligheter till kompetensutveckling under arbetslivet, för vi vet hur viktig kunskap är för arbetet men också för att kunskap i dagens samhälle i grunden är en fråga om makt över sig själv och sitt liv.

Partivänner! Så formar vi ett program för att röja vägen för kunskapssamhället. Kunskap, kunskap, kunskap för alla. Så och endast så kan vi skapa ett uthålligt växande Sverige där alla har en plats. Så kan vi bygga ett lärande samhälle. Den tredje utmaningen är de stora regionala obalanserna. När vi formulerar ett program för förnyelsen av Sverige måste det programmet naturligtvis tydligt förhålla sig till att utvecklingen går i olika takt i skilda delar av Sverige. När delar av Sverige nu växer starkare än vad de har gjort på flera decennier, när delar av Sverige tar täten i världen när det gäller utveckling av Internet eller bioteknik är det naturligtvis viktigt för hela landet. Den starka utvecklingen måste ju fortsätta. Men utvecklingen är inte gemensam för hela landet. Hela Sverige går inte bra. Hela Sverige mår inte bra. Ett program för utveckling och förnyelse av hela Sverige måste ta sin utgångspunkt i kunskapens fundamentala roll för ekonomisk tillväxt. Titta på högskolorna! Vi har under 1990-talets hårda arbete kommit fram till ett läge där högskolorna börjar få den styrka i alla delar av Sverige där de blir verkliga kraftcentrum för utveckling av hela Sverige. I varje län har vi idag en stark högskola. I varje län ser vi hur den högskolan för med sin en händelseutveckling som är oerhört positiv för hela bygden. Högskolorna fungerar ofta som en kulturbrytare i regionen, lockar till sig unga människor, öppnar för oväntade möten och bidrar till moderniseringen. Ska hela Sverige utvecklas är tillgången på kvalificerad arbetskraft ett nödvändigt villkor. En annan fundamental förutsättning för att få en stark utveckling i hela Sverige är det nya entreprenörskapet. Det har hänt någonting väsentligt i Sverige i synen på företagandet. Allt fler ser eget företagande som en möjlighet för framtiden. Inte minst unga människor talar på ett helt annat sätt om möjligheten till eget företagande. Vi ska naturligtvis erbjuda goda villkor för företagande i hela landet. Samarbetet mellan utbildning och företagsamhet ska stärkas. Förenklingsarbetet ska drivas vidare. Ett starkt företagande i hela Sverige kräver också goda kommunikationer i hela Sverige. Därför måste en tillväxtstrategi för hela landet förkorta avstånden, både i cyberrymden och mellan människor. Vi behöver en infrastruktur som vidgar arbetsmarknaderna, som ökar företagens möjligheter till avsättning av varor och tjänster och som förkortar avstånden. Det blir en grundbult i en tillväxtstrategi för hela landet. I dag handlar infrastrukturfrågorna också om tillgång till kunskap och information, om vitalisering av demokrati och delaktighet, om att från hemmets dator få tillgång till en hel värld. Förslaget om ett öppet rikstäckande bredbandsnät är centralt. Genom att knyta samman samtliga kommuner i ett väl förgrenat stomnät hävdas hela Sveriges konkurrenskraft. Staten har ett ansvar för att se till att bredbandig IT- infrastruktur byggs ut i de delar av landet dit marknaden inte kommer. Ett öppet nät ger stort utbud och låga priser genom att en mångfald av operatörer och IT-företag kan nyttja nätet. Men det räcker inte med en infrastruktur för IT. Människor och varor kan inte transporteras genom en fiber. Goda möjligheter till utveckling kräver modern infrastruktur för tåg och bilar. Vi känner alla till och vet väldigt väl att delar av vårt vägnät inte är vad det borde vara. Det krävs utan tvivel en rejäl upprustning. För att ha en stark utveckling i hela Sverige måste vi också inse betydelsen av välfärden som en närande kraft i vårt samhälle. Vård och omsorg, skola och förskola är grunden för ett värdigt samhälle. Här finns också en arbetsmarknad och en kunskapsutveckling som skänker hela Sverige tillväxtkraft. Visst är det så att tillväxt gynnas av trygghet i förändringen. Visst är det så att vård, omsorg och skola måste hålla en hög kvalitet över hela landet. Då blir våra kommunala skatte- och inkomstutjämningssystem oerhört viktiga. De blir en grundbult i att se till att den ökning av skattekraften som vi har fördelas så att hela landet får tillgång till att bygga en stark välfärd. Partivänner! En stark utveckling i hela landet kräver till syvende och sist naturligtvis också engagemang och kreativitet på det lokala planet. Det har vi sett väldigt spännande och goda exempel på under arbetet med de tillväxtavtal som nu har hållit på under en tid. Nu finns möjligheter att skapa nya gemensamma lösningar för att släppa loss den regionala kreativiteten. Nu finns möjligheter att skapa lokalt förankrade lösningar, som svarar mot den verklighet som ser så olika ut mellan de olika regionerna. Tillsammans med EUs strukturfonder, mycket stora pengar som vi nu har tillgång till under en sjuårsperiod för att stärka regionalpolitiken, får vi via tillväxtavtalen en möjlighet till en ny och vitaliserad regionalpolitik. Partivänner! Många tog krisåren på 1990-talet till intäkt för att socialdemokratins samhällsera var slut. Globaliseringen skulle göra att det inte längre var möjligt att förena utveckling och rättvisa. Jag är helt övertygad om att det för en modern socialdemokrati, med de klassiska målen om jämlikhet och solidaritet för ögonen, finns oerhört goda möjligheter att åter igen formulera en berättelse, en strategi, som lockar människor. En berättelse som tar sin sats i insikten om de krav på ständig förnyelse som globaliseringen ställer men som ser som sin självklara uppgift att låta alla njuta frukterna av ökad internationell öppenhet och möjligheterna till ökad tillväxt. En strategi där Sverige tar sitt moraliska ansvar att vara en föregångare i byggandet av ett ekologiskt uthålligt samhälle, det gröna folkhemmet. Så blir en socialdemokratisk tillväxtpolitik fast förankrad i vår tradition att driva på moderniseringen av Sverige. Partivänner! Vi har en spännande diskussion framför oss, en diskussion om socialdemokratiska riktlinjer för att förnya Sverige och för att bryta vägen för kunskapssamhället. Jag yrkar bifall till partistyrelsens förslag.

Justering av talarlista och yrkanden Tjänstgörande ordförande redovisade de inkomna anmälningarna av talare och justerade talarlistan till och med talare nummer 140.

Tjänstgörande ordförande: Jag har sorterat de yrkanden som har kommit in under gårdagen och de första som lämnats in nu på morgonen i den ordning som de berör texten i riktlinjerna. På slutet redovisar jag några yrkanden som inte har hunnit sorteras in i ordning. Eva Marcusdotter, Örebro län, yrkar att följande nya text insätts på sidan 19 rad 14: "Sverige har en tradition av brett folkligt deltagande i samhällsarbetet. Modern forskning visar att stabiliteten och tilliten i samhället har stor betydelse också för den ekonomiska växtkraften. Tillit till samhället förutsätter tillit mellan människor, och denna skapas i kontaktpunkter, mötesplatser och arenor där människor möts kring gemensamma intressen och gemensamt ansvar. Demokrati och delaktighet kan på så vis driva på utveckling och tillväxt. Sveriges tradition av brett folkrörelsearbete ger en god grund för att förstärka det kitt av förtroende som samhälle och ekonomi ytterst förutsätter." Till det förslaget har också Kerstin Bergström, Örebro län, yrkat bifall. Kenneth Slättman, Kalmar län, har lämnat in följande tilläggsförslag på sidan 19 rad 20: ”att medlem i facket får dra av fackföreningsavgiften på skatten. Detta är ett viktigt rättvisekrav, eftersom arbetsgivaren får göra detta.” Karin Åström, Norrbotten, vill efter orden "framgångsrik basindustri" på sidan 19 rad 22 göra följande tillägg: "Vår stora tillgång till vatten av hög kvalitet ger oss möjligheter till utveckling av denna framtida viktiga naturresurs." Eva Marcusdotter, Örebro län, föreslår följande tillägg på sidan 19 rad 27: "Sverige äger en stor rikedom i ett levande och brett kulturliv. Kulturen har ett egenvärde och är grundläggande för demokratin. Den folkliga kulturen ökar också människors engagemang och delaktighet. I tider av snabb omvandling av samhället är kulturen ett viktigt redskap för förståelse. Samtidigt är kulturen en drivkraft för tillväxt. Sverige är internationellt framstående inom musik, design, teater, film, litteratur och bildkonst. Kulturturism och ett aktivt kulturliv är viktiga faktorer för enskilda orters och regioners växtkraft. Kulturens värld av skapande och upplevelser bidrar till självtillit och kreativitet. Kulturen ska ges en än viktigare roll i barns och ungdomars vardag. Kultur ger mänsklig tillväxt. Det är därför av yttersta vikt att kulturen stimuleras." Till detta har också Kerstin Bergström, Örebro län, yrkat bifall. Berit Oscarsson, Västmanland, yrkar på följande tillägg på sidan 19 rad 31: ”Den folkliga kulturen ökar också människors engagemang och delaktighet.” Lars-Olov Åsberg, Värmland, yrkar på följande tillägg på sidan 19 rad 31: ”Kulturen ska stimuleras och vara tillgänglig för alla.” Luciano Astudillo, Skåne, föreslår följande tillägg på sidan 20 rad 6: "En översyn av utgiftstaket ska göras med syfte att harmonisera budgetprocessen med den faktiska ekonomiska utvecklingen samt att öka den politiska handlingskraften." Peter Gustafsson, Uppsala län, yrkar på följande tillägg på sidan 20 rad 8: "På Sundsvallskongressen 1997 beslutades att målet om 2 procents budgetöverskott över en konjunkturcykel inte fick strida mot målet om full sysselsättning utan skulle underordnas detta mål. Full sysselsättning är socialdemokratins viktigaste målsättning. Överskottet ska därför mer noggrant avvägas gentemot målet om full sysselsättning." Arnold Bengtsson, Örebro län, föreslår följande tillägg på sidan 20 rad 20: "Utvecklingen av lokala lärocentrum kommer att vara viktig för att ta till vara det lokala näringslivets behov av kompetensutveckling och som en kontaktlänk mot högskolorna." Angelica Krantz, Värmland, vill ha följande nya skrivning i stycket på sidorna 20–21 om att alla människor måste få en bra grund i det livslånga lärandet: ”Vi vill ha en allmän förskola och skola där alla blir sedda, där alla elever får utrymme och där alla elever får en lärosituation som tillgodoser deras behov, krav och sätt att lära. Vi vill ha en rättvis skola, där alla ska ha möjlighet att uppnå de kunskapsmål som gemensamt lagts fast i grundskolan, särskolan och specialskolan. Barn behöver tidigt förvärva grundläggande färdigheter i att tala, läsa, skriva och räkna. Basfärdigheter är viktiga oavsett vad man senare i livet vill ägna sig åt. Under gymnasietiden utvecklas och förfinas basfärdigheterna. De unga måste stödjas att ta ansvar för sitt eget lärande. De ska med information se helheter och sammanhang kombinerat med företagsamhet och samarbetsförmåga och ständigt vara öppna för att lära nytt. En förutsättning för att kunna erbjuda en allmän förskola och skola med hög kvalitet och med likvärdiga förutsättningar för barnen i en alltmer föränderlig värld, är att kunna erbjuda återkommande fortbildning och kompetensutveckling för skolans personal, framför allt lärarna och skolledarna." Arnold Bengtsson, Örebro län, har följande förslag till nytt avsnitt på sidan 20 rad 28 till och med sidan 21 rad 13: ”Alla människor måste få en bra grund i det livslånga lärandet. En allmän förskola och skola där barns nyfikenhet står i centrum lägger grunden för ett livslångt lärande. En flexibel och modern pedagogik som utgår från den enskilde elevens förutsättningar och behov ska känneteckna skolan. Varje barn måste få en bra språkutveckling. Rätten till ett rikt och utvecklat språk får inte vara en klassfråga. Varje elev som lämnar grundskolan ska ha nått godkända kunskaper i kärnämnena. Gymnasieskolan måste utvecklas så att alla, även de som har sämre förutsättningar, får stöd och uppmuntran som behövs för att de ska klara att nå en treårig gymnasiekompetens. För att detta ska lyckas bör vi förändra lärarutbildningen så att alla nyutexaminerade lärare har kunskaper om individuella insatser för elever i behov av särskilt stöd. Dessutom ska de få kunskaper om arbetssätt som gynnar eleven, till exempel att arbeta i arbetslag. Förutom en utvecklad pedagogik krävs ökat inflytande för elever och föräldrar i skolan för att alla barn och ungdomar ska få likvärdiga möjligheter. För att alla föräldrar ska ha de ekonomiska möjligheterna att följa sina barns skolgång och få inflytande i skolan vill vi att de så kallade kontaktdagarna återinförs. De ökade resurserna i kommunerna måste de kommande åren innebära att antalet elever per lärare minskar och det individuella stödet för elever med problem förbättras. För att leva upp till en likvärdig skola i hela landet måste då uppmärksamhet och stöd riktas till de kommuner som har det svårt eller inte klarar det ekonomiska balanskravet.” Annika Wågenberg, Sörmland, vill ändra följande tre meningar i den ursprungliga texten till samma stycke: Mening nummer två: ”Grundskolan ska utveckla sin pedagogik genom att möta varje barn efter deras behov och möjligheter.” Mening nummer fyra: ”Varje elev som lämnas grundskolan ska ha nått godkända kunskaper i kärnämnena samt ha ett gott självförtroende, god samarbetsförmåga och en god kommunikationsförmåga.” Sista meningen: ”De ökade resurserna i kommunerna måste de kommande åren innebära att det blir fler lärare och andra vuxna per elev och att det individuella stödet för elever med problem förbättras.” Ingalill Persson, Dalarna, vill att följande nya stycke på sidan 20 rad 31 ska passas in i texten efter den mening som slutar med orden ”ett livslångt lärande”: ”Den gemensamma skolan, där barn från olika sociala och ekonomiska miljöer möts, är viktig för att hålla samman ett samhälle som präglas av solidaritet och rättvisa. Barn ska ges samma förutsättningar oavsett vilken skola de går i, och alla tendenser till segregation ska motverkas. Den förändrade struktur på friskoleverksamheten som uppstått under senare år förstärker farhågorna för en ökad segregation. Mot den bakgrunden behöver lagstiftningen för friskolor ses över och kommunernas inflytande stärkas.” Noah Anagbonu, Jönköpings län, vill ha en ändring på sidan 20 rad 31: "Den gemensamma skolan där barn från olika sociala och ekonomiska miljöer möts är viktig för att hålla samman ett samhälle som präglas av solidaritet och rättvisa.” Anders Thörne, Värmland, föreslår att meningen "Varje elev som." på sidan 21 rad 3 tas bort och ersätts med "Det är alla elevers rätt att få lämna grundskolan med stärkt självkänsla och få bära med sig godkända betyg till vidare studier eller vuxenliv. Det ska vara alla elevers rättighet att få den hjälp som fordras för att kunna nå godkänd nivå i den obligatoriska skolan." Eva Hansson, Blekinge, vill ha en ändring på sidan 21 rad 5: "Gymnasieskolan måste utvecklas med nya utbildningsformer typ lärlingsutbildning så att alla, även de som har sämre förutsättningar, får stöd och uppmuntran och de tydliga krav som behövs för att de ska klara av att nå en treårig gymnasiekompetens." Anna Lena Mellqvist, Norra Älvsborg, föreslår att följande text tas bort på sidan 21 rad 5–6: ”Även de som har sämre förutsättningar” samt att även texten ” för elever med problem” på rad 13 tas bort. Katarina Hansson, Örebro län, vill ha ett tillägg på sidan 21 rad 8: ”För att detta ska lyckas bör vi förändra lärarutbildningarna så att alla nyutexaminerade lärare har kunskap om individuella insatser för elever med behov av särskilt stöd. Dessutom att de får kunskap om olika arbetssätt som gynnar elever, t.ex. att arbeta i arbetslag.” Per Strengbom, Västmanland, föreslår en ändring på sidan 21 rad 10–13: ” I den mån kommunernas resurser ökar bör antalet elever per vuxen minskas. Det individuella stödet ska kunna förbättras genom att en mångfald av vuxenkompetens och erfarenhet knyts till skolan. På detta sätt kan skolan på ett bättre sätt återspegla samhällets värderingar. Som samhället i övrigt måste skolan vara beredd på omställningar och flexibla lösningar.” Lena Sandlin Hedman, Västerbotten, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 10, efter ”att alla barn ska få likvärdiga möjligheter” enligt följande: ”Idrotts- och hälsoundervisning i skolan ska öka för att ge barn och ungdomar ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet samt att grundlägga goda vanor som kan leda till hälsa och välbefinnande.” Catriné Flodin, Jämtland, yrkar på följande ändringar: på sidan 21 rad 11 ska ”måste” bytas ut mot ”ska”, ”kan” bytas ut mot ” kommer att” och ”förbättras” bytas ut mot ”förstärkas”. Katarina Berggren, Stockholms län, föreslår ett tillägg efter sidan 21 rad 13: ”Inriktningen inom gymnasieskolan måste i bättre utsträckning än idag ta hänsyn till de förändringar som sker vad gäller arbetsmarknadens efterfrågan av arbetskraft. Så säkerställs goda förutsättningar för framtida tillväxt. I de områden där en stor andel av eleverna inte klarar de nationella målen i skolan måste särskilda insatser göras för att öka möjligheterna för eleverna att nå målen.” Kent Ryberg, Västmanland, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 17: ”Den tillkommande satsningen på nya högskoleplatser, cirka 80helårsplatser under kommande 10-årsperiod, bör i huvudsak tillfalla de högskoleregioner som idag är underförsörjda på högre utbildning.” Hans Ekström, Sörmland, yrkar bifall till Kent Rybergs tilläggsförslag. Ulla-Britt Mikaelsson, Dalarna, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 18: "De regionala högskolorna tillförs fler platser och ökade forskningsresurser. Tillgängligheten till högskolans utbildningsutbud måste öka genom ökad decentralisering av studierna och förbättring av möjligheterna till distansutbildning." Karin Kongstad, Kronoberg, vill ha ett tillägg på sidan 21 rad 24: ”Viktigt är att studenterna får rimliga boendevillkor.” Ulrika Appelberg, Västernorrland, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 24: ”Målet är även att förbättra studiestödet för vuxna med försörjningsbörda eftersom det efter Kunskapslyftet är naturligt att fler vuxna ges möjlighet till en högre utbildning.” Kerstin Engle, Skåne, föreslår en ändring sidan 21 rad 28: ”ska främja samhällets tillgång på kvalificerad arbetskraft.” Britt-Marie Glad, Jönköpings län, vill ha in en ny text på sidan 21 raderna 26–31: "Den framgångsrika satsningen på kvalificerad yrkesutbildning ska permanentas i en form som kan främja arbetsmarknadens tillgång till kvalificerad arbetskraft och ge ungdomar chansen att efter gymnasiet nå ökad kompetens inom sitt yrkesområde. Inom näringslivet kan det vara den nya tekniken. Inom människovårdande yrken handlar det både om ny teknik och om fördjupade kunskaper och insikter om mänskliga behov, tillämpning av beprövad vetenskap samt empatiskt och etiskt förhållningssätt.” Ragnar Lindberg, Kronoberg, föreslår en ny text på sidan 21 raderna 26–31: ”Den framgångsrika satsningen på kvalificerad yrkesutbildning ska permanentas i en form som kan främja tillgången på kvalificerad arbetskraft såväl i näringsliv som i den gemensamma sektorn och ge ungdomar chansen att efter gymnasiet nå hög kompetens i de speciella behov som tillämpas av näringslivet och den gemensamma sektorn.” Berit Oscarsson, Västmanland, vill ha ett tillägg på sidan 21 rad 31: ”Folkbildningen ska spela en viktig roll för det fria kunskapssökandet.” Gösta Frost, Dalarna, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 3: ”samt att högskolan stimuleras att öka och bredda utbudet av distansutbildning.” Maria Öberg, Norrbotten, yrkar bifall till Gösta Frosts tilläggsyrkande. Nils-Olov Olofsson, Blekinge, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 9: ”forskning inklusive svensk grundforskning.” Anna Lena Mellquist, Norra Älvsborg, vill ha följande ändring på sidan 22 rad 14: ”talangfulla” ersätts med ”unga forskare av båda könen”. Nils-Olov Olofsson, Blekinge, yrkar på en ändring på sidan 22 rad 14: Ta bort ”talangfulla” och ersätt med ”unga forskare på landets högskolor och universitet”. Hans Ekström, Sörmland, vill ha en ändring sidan 22 rad 16: ”och satsningen på en fördubbling av antalet forskarstuderande ska i huvudsak tillfalla de regioner som idag är underförsörjda på statligt finansierad forskning”. Vidare ska det stå: ”Den tillämpade forskningens ställning måste säkerställas.” Hans Ryberg, Västmanland, yrkar bifall till Hans Ekströms ändringsförslag. Katarina Hansson, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 22: ”De goda erfarenheterna av kunskapslyftet visar att en fortsättning måste säkras eftersom behovet av gymnasiekompetens bland arbetssökande även i fortsättningen kommer att vara stort. För att alla, oberoende av ekonomi, ska ha möjlighet att studera i vuxen ålder måste individen kunna erbjudas studiemedel liknande dagens särskilda utbildningsbidrag även efter år 2002.” Gösta Frost, Dalarna, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 22: ”Yrkesutbildningen förnyas och ges en ökad prioritet inom utbildningssektorn.” Elisabeth Brandt, Stockholm, vill ta bort sidan 22 raderna 24–28, som handlar om den gröna skatteväxlingen. I stället vill hon ha ett tillägg på raderna 24–28: ”Kompetensutvecklingen är mycket ojämnt fördelad mellan både klass och kön. Kvinnor inom LO-kollektivets privata branscher får minst kompetensutveckling. Det är därför viktigt att de statliga pengarna främst används för att satsa på de grupper som idag har låg utbildning och liten möjlighet till kompetensutveckling i sitt arbete.” Anna Lena Mellquist, Norra Älvsborg, vill ta bort orden ”främst de som idag får minst möjligheter till ökad och vidgad kunskap” på sidan 22 rad 26–27. Ola Johansson, Blekinge, föreslår ett tillägg till sidan 22 rad 28: ”Den nya politiken bör underlätta för den enskilde löntagaren att kunna ta aktivare del i sin kompetensutveckling i arbetslivet. Dock ska huvudansvaret för kompetensutvecklingen fortsatt ligga kvar hos arbetsgivaren. Staten kommer att avsätta över en miljard kronor årligen som varje människa i arbetslivet själv ska kunna ta del av för utveckling och ökad kompetens. Denna ska främst satsas på dem som tidigare fått minst, det vill säga de med lägst utbildning. Utöver detta förutsätts att arbetsmarknadens parter tar ett aktivt ansvar i kollektivavtal när det gäller ytterligare finansiering, planering, åtkomlighet och uppföljning av kompetensutveckling i arbetslivet.” Olle Nilsson-Sträng, Gävleborg, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 30:”Staten kommer att avsätta över en miljard kronor årligen som varje människa i arbetslivet själv ska ta del av för utveckling och ökad kompetens, detta för att alla arbetstagare ska kunna vara garanterade minst 40 timmars kompetensutveckling per år.” Johan Kanmert, Göteborg, föreslår en ändring på sidan 22 rad 30: ”För att inga kompetensklyftor mellan människor ska uppstå är det viktigt att alla människor på den framtida arbetsmarknaden har en tillsvidareanställning. Då blir människor mer trygga och får därmed en större frihet. Därför är det angeläget att tillsvidareanställning blir den anställningsform som används av alla arbetsgivare.” Bo Kärreskog, Jönköpings län, vill ha in ett tillägg på sidan 23 rad 3: ”Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar. I arbetskraftsbristens dagar måste man inse att sättet att attrahera arbetskraft är att erbjuda återkommande vidareutbildning, att ge alla en chans att lära sig mer, att låta människan få ett större ansvar och därmed också kunna höja sin lön.” Jana Nilsson, Halland, vill ha ett tillägg på sidan 23 rad 5: ”Lagar och avtal som ger anställda rätt till ledighet för studier måste uppfylla kraven på dagens och morgondagens utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet. I samband med att ett regelverk om finansiering av den framtida kompetensutvecklingen byggs upp ska stor hänsyn tas till dem som är anställda i små företag så att dessa får del av satsningen i lika hög grad som övriga i samhället.” Eleonor Wikman, Västerbotten, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 5: ”Det bör finnas en större flexibilitet i utbildningssystemet. Med ett system för validering av reell kompetens skulle många gymnasie- och högskoleutbildningar och yrkesutbildningar kunna erbjudas på kortare tid enär eleven endast behöver lära det som saknas. Det vore ekonomiskt rationellt såväl för samhället som för individen. Vidare måste all vuxenutbildning för dem som har en funktionsstörning, till exempel läs- och skrivsvårigheter, ges både ekonomiska och individuella resurser för att ta del av kompetensutbildning. Studiestöds- och studiemedelssystem måste förbättras så att alla får en generell möjlighet att gå vidare i sitt lärande och högre studier.” Eva Kungsmark, Dalarna, föreslår ett tillägg till rubriken på sidan 23 rad 6: "att arbetsmarknadspolitiken ska bli mer kunskapsinriktad och långsiktigt hållbar". Catarina Kronqvist, Jönköpings län, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 14: ”vilket förutsätter en väl utbyggd offentlig och nationell arbetsförmedlingsverksamhet med förankring i varje kommun.” Anders Thörne, Värmland, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 15: ”System för validering bör inrättas så att invandrare lättare kan komplettera sina kunskaper till att överensstämma med den svenska arbetsmarknaden.” Kerstin Alnebratt, Göteborg, föreslår ett tillägg efter punkten på sidan 23 rad 20: ”Därför måste ytterligare ett uppdrag föras till arbetsmarknadspolitiken, nämligen att öka sysselsättningen och förhindra marginalisering av dem som idag står vid sidan av arbetsmarknaden. Det handlar om människor som drabbas av glesbygdens strukturrationaliseringar men också om de arbetslösa socialbidragstagarna i storstäderna. Att ta tillvara alla människors vilja till arbete är nödvändigt om vi ska klara en långsiktigt hög ekonomisk tillväxt.” Anna Johansson, Göteborg, yrkar bifall till Kerstin Alnebratts tilläggsförslag. Katarina Berggren, Stockholms län, yrkar bifall till Kerstin Alnebratts tilläggsförslag. Eva Hansson, Blekinge, vill ha en ändring på sidan 23 rad 23: ”Arbetsmarknadsutbildningen ska i takt med att förändringen i arbetslivet snabbare inriktas tydligare på att ge de arbetssökande kompetenshöjning som passar arbetsmarknaden och individen.” Ingalill Persson, Dalarna, vill infoga ett nytt stycke efter sidan 23 rad 27: ”Det lokala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken behöver stärkas. Arbetsförmedlingsnämndernas roll ska utvecklas genom utökade beslutsbefogenheter. Regelverket runt arbetsmarknadsmedlen behöver ses över för att utöka möjligheten till friare användning, detta för att man på bästa sätt ska kunna tillgodose arbetsmarknadens behov. Länsarbetsnämnderna får en viktig övergripande roll i framtiden för att motverka regionala obalanser.” Eva Hansson, Blekinge, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 28: ”Arbetslösa och arbetshandikappade måste få ökade möjligheter till kompetensutbildning och deras anställning bör underlättas genom förstärkta åtgärder.” Ulla Y Gustafsson, Göteborg, vill att ordet ”ska” byts ut mot ”bör” på sidan 24 rad 26. Karin Kongstad, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 24 rad 27: ”Landets kommuner bör i sin verksamhet sträva efter att bli fossilbränslefria.” Lars Bjurström, Örebro län, föreslår att ordet ”naturvårdspolitik” byts ut mot ”miljöpolitik” på sidan 24 rad 27. Ulla Y Gustafsson, Göteborg, föreslår att ordet ”bör” ändras till ”ska” på sidan 25 rad 3. Lars Åsberg, Värmland, föreslår en ändring på sidan 25 rad 4: ”Ett nationellt program för energieffektivisering ska upprättas. Som en del i programmet upprättas en handlingsplan för uppgradering och utveckling av vattenkraften.” Meningen därefter ska avslutas med: ”till förnyelsebara energisystem”. Vidare vill han ha en ändring på rad 10 efter ”biobränslen och solenergi”, där han vill lägga till ”och jordvärme”. Ulla Y Gustafsson, Göteborg, föreslår att ordet ”bör” ändras till ”ska” på sidan 25 rad 5. Lars Bjurström, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 25 rad 5: "Programmet måste omfatta hela energianvändningen, lokaler, bostäder, transport och industri." Han föreslår dessutom ett tillägg på rad 15: ”Förutom effektiviseringar och nya tekniska lösningar kommer det att behövas en hushållning med energi som förutsätter förändringar av vår livsstil.” Ulla Y Gustafsson, Göteborg, föreslår att ordet ”bör” ändras till ”ska” på sidan 25 rad 11. Roland Johansson, Kronoberg, föreslår ett tillägg till sidan 25 rad 12: ”Kärnkraftsavvecklingen får inte ske på sådant sätt att koldioxidutsläppen i Europa ökar.” Lena Burlin, Östergötland, föreslår ett tillägg på sidan 25 rad 12: "uppmuntra och utveckla befintlig teknik att i kraftvärmeverk förbränna och förvandla avfall till energi." Gert-Ove Ekeroth, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 25 rad 26: ”bland annat genom att fossilfria och andra miljövänliga bränslen skattemässigt gynnas.” Gunnel Gennebäck, Östergötland, föreslår följande ändring av sidan 25 raderna 16–31: ”Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta men formerna måste anpassas till internationella konkurrensbetingelser. Innan nya steg måste hittillsvarande erfarenhet av skatteväxling utvärderas och kommande effekter på främst den energiintensiva industrins konkurrensförmåga noga analyseras.” Rolf Lindén, Göteborg, och Olle Åkerlund, Västernorrland, yrkar bifall till Gunnel Gennebäcks ändringsförslag. Roland Palmqvist, Skåne, vill ändra ordet ”biobränslen” till ”alternativa bränslen” på sidan 25 rad 29. Ulla Y Gustafsson, Göteborg, vill ändra ordet ”bör” till ”ska” på sidan 25 rad 29. Rolf Lindén, Göteborg vill att meningen ”I övrigt ska vi avvakta med miljöstyrande avgifter.” som börjar på sidan 25 rad 30 stryks ur riktlinjerna. Jan-Åke Andersson, Älvsborgs Södra, föreslår att texten på sidan 25 rad 30–31 stryks. Denise Bergström, Västmanland, föreslår följande tillägg på sidan 26 rad 10: ”Fordonsskatten förändras från fordonsvikt till beskattning av motorvolym för att stimulera till en miljövänligare privatbilism.” Kjell Lindholm, Västernorrland, föreslår en ny mening på sidan 26 rad 10: ”Sveriges världsledande roll inom bioalkoholer som drivmedel ska bibehållas och utvecklas.” Mikael Rusthoi, Gävleborg, föreslår följande tillägg på sidan 26 rad 13 efter ”transporter”: ”satsning på omlastningsterminaler mellan olika transportslag, incitament för företagen att välja det miljövänligaste transportmedlet skapas. Detta kan ske genom miljöstyrande vägavgifter eller miljöstyrda transportbidrag.” Lilian Virgin, Gotland, vill ha in ett tillägg på sidan 26 rad 16: ”Insatserna mot oljeutsläpp måste intensifieras. Möjligheterna att åtala de skyldiga måste förbättras. Anläggningar i hamnarna och särskilda tankfartyg ska underlätta för fartygen att bli av med oljerester.” Karin Kongstad, Kronoberg, föreslår följande tillägg på sidan 26 rad 30 mellan ”stat och näringsliv”: ”dialog mellan stat och kommun”. Ingemar Hellström, Dalarna, vill ha ett tillägg på sidan 27 rad 4: ”Åtgärder som stimulerar kvalitet och tillväxt i skogen påskyndas.” Margareta Bruhn, Göteborg, föreslår ett tillägg på sidan 27 rad 5: ”Till partikongressen år 2001 ska ett livsmedelspolitiskt program utarbetas, som tar hänsyn till hälsa, miljö och konkurrenskraft.” Karin Åström, Norrbotten, föreslår följande tillägg på sidan 27 rad 5: ”Vatten ska kunna nyttjas till produktion, rekreation och som färskvattensresurs långsiktigt uthålligt i en grön miljöprofil.” Karin Wanngård, Stockholm, föreslår att texten under 3.3 byts ut mot följande: ”IT ska utveckla delaktighet och stärka demokratin. Kontakt med och mellan medborgare och förtroendevalda måste utvecklas. IT erbjuder nya möjligheter för denna kommunikation och måste därför göras tillgänglig över hela landet. Rätt använt kan IT bidra till att skapa en plattform för utveckling av vår traditionella representativa demokrati såväl inom det parlamentariska systemet på olika nivåer som inom folkrörelserna och partiväsendet. Beslutsprocessen kan göras mera genomskinlig och medborgare och medlemmar kan ges helt nya möjligheter att aktivt delta i sådana processer. Genom att komplicerade frågor kan åskådliggöras kan ett ökat engagemang och deltagande erhållas. Alla måste därför ges tillgång både till teknik och kunskap att använda dem. En väl utvecklad IT-infrastruktur är den idag enskilt viktigaste investeringen för att stimulera tillväxt genom den utveckling av produkter och tjänster som möjliggörs. Det är ett internationellt fenomen och det är viktigt att vara tidigt ute. Tillväxt behöver vi för att säkra vård, skola och omsorg – inte bara för oss som är verksamma nu utan kanske ännu mera för nästa generation. En väl utformad IT-infrastruktur är inte ett alternativ till en positiv utveckling av vård, skola och omsorg, det är snarare en förutsättning för en sådan utveckling. Det är dessutom svårt att se någon annan samhällsinvestering som skulle kunna få en större effekt på den regionala ekonomiska tillväxten. En väl utvecklad infrastruktur för med sig ett kraftigt ökat oberoende av var man arbetar eller var man bor när det finns tillgång till goda förbindelser. En utveckling mot lägre priser genom likvärdiga konkurrensförutsättningar mellan operatörer inom IT och högre produktivitet kan bidra till bättre förutsättningar och kombinera hög tillväxt och låg inflation. Med högre kompetens, öppna attityder och ett vitalt näringsliv kan Sverige befästa sin plats som en världsledande IT-nation." När det gäller underrubriken ”IT ska vara tillgängligt för alla” föreslås två mindre tillägg efter den första meningen: ”Målet är att detta ska vara genomfört inom tre år”. Efter andra meningen ska tilläggas: ”det ska vara på lika villkor över hela landet inom fem år”. I övrigt inga ändringar. Under rubriken ”Den nya tekniken ska kunna användas av alla” föreslås ett tillägg efter ordet ”utvecklingsarbete”: ”Universitetsnätets kapacitet bör kunna fördubblas var nionde månad så att det inom tre år ligger i den yttersta framkanten bland de främsta universiteten i världen. Kunskapslyftet har på många sätt blivit framgångsrikt. En långsiktig politik för ett livslångt lärande förutsätter också en breddad tillgång till IT.” Under rubriken ”IT ska utveckla den gemensamma sektorn” föreslås följande text: ”Kontakten mellan medborgare och myndigheter kan på flera sätt underlättas och förbättras genom ny teknik. De offentliga myndigheterna ska vara föregångare i användningen av den nya tekniken. De statliga myndigheterna har här ett särskilt ansvar. För att påskynda och underlätta utflyttningen av nya myndigheter samt vidareutveckla befintliga företag och produkter ska det ges möjligheter till telebildkonferenser med hög kvalitet. Detta gäller framför allt orter där förband har blivit nedlagda. Administrationen kan förenklas och effektiviseras. Interaktiva medier ökar möjligheterna för distansutbildning med god pedagogik. Med IT blir sjukvården effektivare och kontakten mellan specialister och allmänsjukvården förbättras. Även äldreomsorg och vård i hemmet kommer att ha stor nytta av IT. Ökad säkerhet på nätet. Tydliga spelregler och hög säkerhet i elektroniska transaktioner är en förutsättning och skapar en sådan tillit till tekniken att den kan utnyttjas i hela sin kraft. Elektronisk handel ska stimuleras. För att säkert kunna skriva avtal, betala räkningar och göra transaktioner över nätet behövs säkra system för digitala signaturer. Sverige ska inom EU verka för ett gemensamt regelverk för telekommunikationstjänster, som skyddar den enskildes integritet och garanterar alla medborgare tillgång till offentliga uppgifter i hela EU. Ett försvarspolitiskt perspektiv måste också läggas på infrastrukturutbyggnaden för att skydda vitala samhällsfunktioner i krissituationer.” Ulf Kero, Norrbotten, yrkar bifall till Karin Wanngårds förslag. Gunnar Andersson, Älvsborgs Södra, yrkar bifall till stycket under rubriken ”IT ska vara tillgängligt för alla”. Harald Eriksson, Norrbotten, vill ersätta sidan 27 rad 22 med följande text: ”IT ska vara tillgängligt för alla. Att knyta samman samtliga kommuner i ett öppet operatörsoberoende och väl förgrenat fiberstomnät är ett viktigt steg för att hävda hela Sveriges konkurrenskraft. En väl fungerande IT-infrastruktur måste finnas tillgänglig och kunna användas av alla på lika villkor över hela landet. Människor och företag måste ha tillgång till snabb dataöverföring till en låg och likvärdig kostnad i storstäder såväl som i glesbygden. Enhetstaxor ska tillämpas när det gäller anslutningsavgifter och taxorna ska göras avståndsoberoende. Staten har ett särskilt ansvar för att se till att bredband och IT-infrastruktur med förtur byggs ut på de platser i landet där bredbandskapaciteten är bristfällig. En satsning som säkrar att hushåll och företag i hela Sverige kan få tillgång till bredbandskapaciteten brådskar. Statens övergripande ansvar måste avse både stom-, transport- och accessnät. Konkurrensneutralitet, kvalitet och mångfald på nätet ska garanteras genom statliga insatser och beslut. För att främja konkurrens och därmed låga priser och snabb utveckling ska en mångfald av operatörer och IT-företag kunna nyttja operatörsoberoende nät." Per-Ove Bäckman, Västerbotten, yrkar bifall till Harald Erikssons ändringsförslag. Stefan Hedin, Gävleborg, och Susanne Svensson, Blekinge, har lagt samma ändringsförslag. Mikael Dahlqvist, Värmland, yrkar på ett tillägg till sidan 27 rad 3: ”Alla medborgare i landet ska snarast ha tillgång till en väl fungerande IT-infrastruktur.” Han vill vidare ha ett tillägg sidan 27 rad 27: ”Staten har ett stort ansvar för att se till att bredbandig IT- infrastruktur byggs ut främst på de platser i landet…”. Fredrik Olovsson, Sörmland, vill ersätta stycket som börjar på sidan 27–28 rad 27: ” Staten har ett ansvar för att se till att bredbandig IT-infrastruktur byggs ut i hela landet. En satsning som säkrar att hushåll och företag i hela Sverige kan få tillgång till bredbandskapacitet brådskar och kräver ekonomiska insatser. Statens övergripande ansvar måste avse både stom- och accessnäten. Konkurrensneutralitet och mångfald på nätet ska garanteras genom statliga insatser och beslut. För att främja låga priser och stimulera en snabb utveckling ska en mångfald av operatörer och IT-företag ha möjlighet att utnyttja nätet.” Anders Prytz, Göteborg, föreslår ett tillägg av en ny mening på sidan 28 rad 13: ”Detta kräver förstärkta resurser.” Elisabet Lassen, Västernorrland, föreslår en ändring på sidan 29 rad 10: Orden ”inte tas tillvara” ska ändras till ”de mänskliga resurserna utarmas”. På sidan 29 rad 17 vill Elisabet Lassen ändra nuvarande text till: ”Därför behövs en kraftfull nationell satsning för att uppnå en jämnare fördelning av människor i hela landet. Tillgång till arbetskraft med rätt kompetens är den mest grundläggande och väsentliga förutsättningen för tillväxt och för att upprätthålla välfärden. Hela Sverige ska fortfarande leva.” Anna Johansson, Göteborg, föreslår ett tillägg på sidan 29 rad 17: ”Även i tillväxtregionerna är bilden splittrad. Trots att antalet nya arbetstillfällen ökar finns stora områden med befolkningsgrupper främst i storstädernas ytterområden som inte nås av den positiva utvecklingen.” Philip Johnsson, Värmland, föreslår ett tillägg på sidan 29 rad 19: ”Den regionala tillväxtpolitiken måste bygga på lokal kraft och lokala initiativ. Detta förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet. De politiska organen i landets olika delar måste ha det avgörande inflytandet över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. De regionala utvecklingsfrågorna måste gå hand i hand, detta för att skapa en regionpolitik som tar till vara regionernas unika möjligheter.” Evalisa Birath-Lindvall, Bohuslän, och Christine Axelsson, Skåne, yrkar bifall till Philip Johnssons ändringsförslag. Janevert Johansson, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 29 rad 19: ”Då måste staten medverka till att styra statliga verk eller myndigheter till svaga regioner. Man måste också med olika åtgärder stimulera andra företagsetableringar i glesbygd.” Olle Åkerlund, Västernorrland, vill ha en ändring på sidan 29 rad 22: ”För att få fler och växande företag behövs väl fungerande regionala finansmarknader.” Erik Magnusson, Jämtland, föreslår ett tillägg på sidan 29 rad 23: ”För att säkerställa lokalförsörjning för näringslivet i glesbygdsregioner, där problematiken är att investerat kapital inte står i rimlig proportion till marknadsvärdet, bör en statlig låne- eller finansieringsgaranti tillföras det regionalpolitiska regelsystemet.” Tommy Johansson, Skåne, föreslår att ordet ”premieras” byts ut mot ”uppmuntras” på sidan 29 rad 24. Lynn Ljungberg, Skåne, yrkar bifall till Tommy Johanssons förslag. Tommy Johansson, Skåne, föreslår att orden ”enkla och tydliga” på sidan 29 rad 25 byts mot ”ännu enklare och tydligare”. Lynn Ljungberg, Skåne, föreslår ett tillägg på sidan 29 rad 29: ”För att starta företag måste man genomgå en grundläggande utbildning för att få grönt kort till företagande. Samverkan ska ske mellan olika branschorganisationer, länsstyrelse och kommun, allt för att underlätta både för företagaren själv, för de anställda och för samhället.” Rolf Lindén, Göteborg, har lagt förslag om att redaktionsutskottet ska behandla frågan med anledning av Volvo– Scaniaaffären. Där finns ett underlag på en sida som handlar om vilken betydelse EUs konkurrensregler kan få för svenska företags möjligheter och för möjligheterna för jobbtillväxt. Mats Sjöström, Örebro län, föreslår att redaktionsutskottet på sidan 30 rad 4 skriver in ett tillägg med innebörden att tredje uppdraget ska ges separata anslag och regleringsbrev. Ibrahim Baylan, Västerbotten, föreslår att texten ”Därför ska högskolorna kompenseras för de merkostnader som uppkommer vid utlokalisering av högskoleutbildningar och vid distansutbildning” infogas på sidan 30 rad 15 efter ”balans”. Ulla-Britt Mikaelsson, Dalarna, föreslår ett tillägg på sidan 30 rad 18 efter ” de närmaste fem åren”: ”Högskolorna måste stimuleras att öka och bredda utbudet av distansutbildning.” Nils-Olov Olofsson, Blekinge, föreslår att orden ”regionala” respektive ”lokala” stryks på sidan 30 rad 18. Meningen lyder sedan: ”Samarbete mellan högskolan och näringslivet ska främjas.” Anders Teljebäck, Västmanland, föreslår en ny punkt på sidan 30 rad 26: ”Statlig verksamhet ska garantera utveckling i hela landet. En ny socialdemokratisk politik för de statliga företagen ska utformas. De företag och institutioner som staten äger ska ha ett uppdrag som inte har marknadens villkor som utgångspunkt. Det kan bland annat vara att garantera likvärdig service i hela landet eller att stärka folkhälsan. Den nya politiken bör klargöra vilka företag som har sådant uppdrag och som därför inte ska agera på marknadens villkor. Staten har ett ansvar för utveckling i hela landet och ska ta det bland annat genom de egna företagen.” Eva Kungsmark, Dalarna, föreslår ett tillägg på rad 23: ”För att säkerställa nödvändig lokalförsörjning i glesbygdsregioner, där problemet är att investerat kapital i fastigheter inte står i rimlig proportion till marknadsvärdet, bör ett statligt riktat stöd skapas inom ramen för det regionalpolitiska regelsystemet." Vidare föreslår hon ett tillägg på rad 30: ”För att stimulera till lokaliseringar utanför de stora tillväxtregionerna måste de hinder som geografiska avstånd utgör elimineras genom att kommunikationerna, såväl person- som godstransporter som tele- och datakommunikationer, förbättras både vad gäller prisbild och tillgänglighet.” Annika Andersson, Skåne, föreslår ett tillägg sidan 30 rad 31: ”Dessa förändringar ska ske utan en försämrad arbetsrätt.” Ewa-Leena Johansson, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 5: ”Satsningar på marknad och industridesign kan ge viktiga bidrag till utvecklingen i svensk industri och för den regionala balansen i Sverige.” Per Eriksson, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 17 före texten ”stärkt vägunderhåll”: ”i hela landet. En översyn av reseavdragen mot bakgrund av ett ökat behov av pendling.” Jan-Olof Johansson, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 18: ”Till exempel är en snabb utbyggnad av våra mest trafikerade Europavägar till motorvägsstandard nödvändig. Vi måste också påbörja en utbyggnad av järnvägsnätet av höghastighetståg till kontinenten.” Anders Mikaelsson, Västernorrland, föreslår ett tillägg på rad 18: ”En särskild satsning på tjälsäkerhet och bärighet måste göras så att vägarna kan hållas öppna även för tung trafik året om. Näringslivets behov av snabba och effektiva transporter över hela landet måste tillgodoses.” Kenneth Persson, Dalarna, föreslår ett tillägg på rad 18: ”En särskild satsning på tjälsäkerhet och bärighet måste göras så att vägarna kan hållas öppna även för tung trafik året om. Näringslivets behov av snabba och effektiva transporter över hela landet måste tillgodoses. Ytterligare investeringar i järnvägen blir nödvändiga för att klara den tunga industrins behov i inlandet och i Bergslagen.” Han föreslår också följande tillägg på rad 25: ”Människor på orter som saknar kollektivtrafik måste kompenseras för dryga drivmedelskostnader vid nödvändiga arbets- och serviceresor.” Anders Mikaelsson, Västernorrland, har samma yrkande. Kenneth Persson, Dalarna, föreslår att texten på rad 26 ska lyda: ”De generella system som vår politik är uppbyggd på måste i vissa fall kompletteras med selektiva system för att nå bästa resultat. I ett land som vårt, som inom vissa regioner är extremt glest befolkat, behövs också riktade åtgärder för att garantera välfärd för alla.” Benny Eriksson, Västernorrland, har samma yrkande. Elisabeth Lööw, Västmanland, föreslår att man efter ordet ”kommuner” på två ställen lägger till ”och landsting” på sidan 31 rad 28. Ragnar Lindberg, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 31: ”Den sociala bostadspolitiken är en av socialdemokratins viktigaste uppgifter. Till nästa ordinarie partikongress ska partistyrelsen utarbeta riktlinjer och förslag till bostadspolitiskt program.” I detta yrkande instämmer Inger Segelström, S-kvinnor, Ronny Olander, riksdagsgruppen, Ove Bengtsberg, partistyrelsen, Kaj Berndtson, Halland, Jan-Olof Johansson, Halland och Peter Kennerfalk, Östergötland. Karin Kongstad, Kronoberg, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 31: "I tillväxtkommunerna måste produktion av hyresrätter stimuleras." Staffan Holmberg, Stockholms län, föreslår ett tillägg på sidan 31, sista stycket: "Rätten till en god bostad till en rimlig hyra är en självklar del av välfärden men bostadsbyggandet är också avgörande för tillväxten. Inte minst i starka tillväxtområden – där bristen på bostad idag är betydande – är det angeläget att bostadsbyggandet ökar, särskilt vad gäller hyresrätter och studentbostäder. Samhällets alla aktörer måste samverka för en god bostads- och markplanering. En bostadsfinansiering som stimulerar byggandet är angelägen. En översyn i syfte att stärka samhällets styrmedel inom bostadsområdet är viktig. Vid partiets kongress 2001 ska ett nytt modernt bostadspolitiskt program behandlas där Sundsvallskongressens beslut ska vara vägledande och bostadsfrågornas betydelse ur tillväxtperspektiv ska belysas.” Annika Billström, Stockholm, yrkar bifall till Staffan Holmbergs yrkande. Ulla Y Gustafsson, Göteborg, föreslår att man på sidan 32 rad 1 efter "kooperativ" lägger till: "och samverkan mellan myndighet". Ulla Y Gustafsson, Göteborg, föreslår att man på sidan 32 efter "samhällsservice" skriver: "såväl i glesbygd som i storstad". Kerstin Andersson, Blekinge, har ett tilläggsförslag efter texten överst på sidan 32: "Kooperativa lösningar och andra former av föreningsdrift som tillvaratar människors engagemang skapar en tillit och ett socialt och demokratiskt kapital som behövs för den ekonomiska tillväxten. Lösningar där brukare av tjänster eller en personalgrupp arbetar på uppdrag av den offentliga finansiären ska därför särskilt uppmärksammas. Upphandlingsreglerna ska anpassas så att det finns en större möjlighet att välja vilken utförare av tjänster som kommunen eller landstinget önskar.” Ingegerd Karlsson, Kalmar län, har ett tilläggsförslag på sidan 32: "Vi tar vårt samhällsansvar och anser att alla människor ska ha tillgång till god kassaservice på Posten i hela landet genom lantbrevbäring och entreprenadpostkontor men även ett postkontorsnät i Postens egen regi, där staten tar ansvar för en god betalnings- och kassaservice i hela landet för alla Sveriges invånare." Meeri Sundberg, Stockholms län, föreslår följande ändring på sidan 21 raderna 17–18: "Utbyggnaden av högskolan ska även efter år 2002 fortsätta i hela landet. Särskild uppmärksamhet måste riktas till regioner och delregioner med förhållandevis få högskoleplatser i jämförelse med riksgenomsnittet." Meeri Sundberg, Stockholms län, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 20: "Därför måste ytterligare ett uppdrag föras till arbetsmarknadspolitiken." Förslaget är redan lagt av Kerstin Alnebratt, Göteborg. Catriné Flodin, Jämtland, föreslår ett tillägg på sidan 25 rad 29: "Forskning inom produktion av biobränslen ska stimuleras." Catriné Flodin, Jämtland, föreslår ett tillägg på sidan 25 rad 27 efter "Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta": "men formerna måste anpassas till internationella konkurrensbetingelser. Innan nya steg tas måste hittillsvarande erfarenheter av skatteväxling utvärderas och kommande effekter på främst den energiintensiva industrins konkurrensförmåga noga analyseras." Solweeig Ekh, Kalmar län, lägger förslag om regional tillväxtpolitik som ska bygga på lokal kraft och lokala initiativ på sidan 29 rad 19 efter "utvecklas och växa." Åke Bengtsson, Gävleborg, yrkar bifall till detta. Rune Berglund, Jämtland, föreslår ett tillägg på sidan 30 rad 32 efter "stimuleras": "Direkta företags- och sysselsättningsstöd är en viktig förutsättning för att utveckla näringslivet i de mest utsatta och glest befolkade delarna av vårt land." Mats Sjöström, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 27 rad 25, efter "över hela landet": "En satsning som säkrar att både hushåll och företag i hela Sverige kan få tillgång till bredbandskapacitet brådskar och kräver ekonomiska insatser. Statens övergripande ansvar måste avse stom-, transport- och accessnät." Björn Karlsson, Uppsala län, yrkar bifall till förslag från Harald Ericsson med flera angående IT. Björn Karlsson, Uppsala län, föreslår ett tillägg sidan 31 rad 22 efter "monopolsituationer": "för till exempel elens nätkostnad." Gunilla Nygren, Dalarna, föreslår ett tillägg på sidan 19 rad 31 efter "speciella": "Kultur- och fritidsverksamhet betyder mycket för människans välbefinnande. I svåra tider och i ett allt hårdare samhällsklimat är kulturen viktigare än någonsin för att människor inte ska känna kontaktlöshet och social isolering. Genom kulturen har alla människor möjlighet att växa och utvecklas. Den skapande människan i dialog med andra är en del av socialdemokratins vision av ett gott och demokratiskt samhälle för människor att leva i. Kulturen ger naturliga mötesplatser för människor med olika livserfarenheter och olika kulturer och över generationsgränserna. Tillgång till kultur är en rättighet för alla människor. Ingen ska stå utanför och inte kunna delta. Vi socialdemokrater vill bekämpa klasskillnader också inom detta område. För oss är kulturen av största betydelse och ska stimuleras.” Ewa-Leena Johansson, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 30 rad 30 efter "tillväxtavtalen": "Statens stöd till regional utveckling är en viktig del av regionalpolitiken. Det ger möjlighet för kommuner och län att medverka till en positiv strukturomvandling och stimulera företag att etablera sig och utvidga sin verksamhet i områden som Bergslagen och Norrlands inland." Lena Sandlin Hedman, Västerbotten, föreslår ett tillägg på sidan 29 efter rad 31: "Socialdemokratin vill också underlätta företagens situation genom förändringar i vissa välfärdssystem. Arbetsgivarna har idag ett lagstadgat rehabiliteringsansvar. Det fungerar dåligt. En förklaring är att små företag inte ha råd med kostsam rehabilitering trots att de enligt lagen är skyldiga till det. De har inte heller som storföretagen tillgång till en företagshälsovård som snabbt kan hantera ärenden så att rehabilitering blir mer lyckad och mindre kostsam – för individen, företaget och samhället. För att stödja småföretag och få en fungerande rehabilitering och på sikt en bättre arbetsmiljö ska en solidariskt finansierad rehabiliteringsförsäkring införas och Företagshälsovården ska bli obligatorisk. För att ytterligare förbättra småföretagens situation ska arbetsgivarens 14 dagars sjuklöneperiod skiftas över till staten på ett statsfinansiellt neutralt sätt. Dagens system är mycket kostsamt för småföretag och har försvårat anställning av ensamstående kvinnor med barn och av andra personer som befaras kunna bli sjukfrånvarande.” Lars Rådh, Stockholm, föreslår ett tillägg på sidan 20 rad 28 före "en allmän förskola": "Den svenska skolan måste för att stå sig väl vid en internationell jämförelse ständigt utvecklas och förändras." Lars Rådh, Stockholm, föreslår en ändring på sidan 21 rad 14, där meningen som börjar "Varannan elev" ändras till: "Många fler ungdomar ska gå vidare till studier vid högskola och universitet." Lars Rådh, Stockholm, föreslår även att texten på sidan 21 raderna 3–10, "Varje elev som lämnar .ska få likvärdiga möjligheter" ersätts med: "En flexibel och modern pedagogik liksom ett ökat inflytande för elever och föräldrar krävs för att utveckla skolan. Grundskolans kvalitet ska förbättras. Varje elev ska utifrån sina unika förutsättningar och sin lust att lära ges likvärdiga möjligheter och stimuleras att erövra nya kunskaper och färdigheter. Vi kan inte acceptera att en enda elev lämnas utan tillräckligt stöd för att lyckas i skolan. Gymnasieskolan måste utvecklas så att alla elever, utifrån sina behov, får stöd och uppmuntran och de tydliga krav som behövs för att de ska utvecklas maximalt och nå en fullvärdig gymnasial kompetens. Vi är inte nöjda förrän alla ungdomar ges goda förutsättningar för framtida valmöjligheter på arbetsmarknaden, vidare studier och ett aktivt deltagande i demokratin." Sten-ove Danielsson, Västernorrland, lägger förslag om grön skatteväxling och om att man måste ta till vara erfarenheter av den innan fler steg tas. Detta gäller sidan 25 rad 27. Staffan Holmberg, Stockholms län, föreslår ett tillägg sidan 26 rad 11: "Angelägna satsningar på trafiksystem och kollektivtrafik handlar i grunden om att utveckla och förstärka möjligheterna för tillväxt. Det är viktigt för hela nationen att sådana investeringar styrs till alla delar av landet i sådan omfattning som krävs för bibehållen tillväxt." Björn Rosengren, Norrbotten, yrkar bifall till partistyrelsens förslag. Camilla Lundberg, Västernorrland, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 8 efter "En flexibel och modern pedagogik": "som arbetar för jämställdhet och jämlikhet." Camilla Lundberg, Västernorrland, föreslår ett tillägg på sidan 21 rad 20 efter "ökat studentinflytande": "och aktivt jämställdhetsarbete." Camilla Lundberg, Västernorrland, föreslår en strykning på sidan 22 rad 9 av "grundforskning" så att det i stället står "forskning". Camilla Lundberg, Västernorrland, föreslår ett tillägg på sidan 22 rad 11 efter ”tioårsperioden”: ”och att möjliggöra att fler högskolor får universitetsstatus.” Peter Gustafsson, Uppsala län, föreslår en strykning på sidan 29 rad 23 av meningen "Risktagande och entreprenörskap ska premieras." Peter Gustafsson, Uppsala län, föreslår en strykning på sidan 29 rad 29 av meningen "En översyn ska göras av bolagsskatten för att underlätta investeringar och förenkla reglerna för fåmansbolag och familjeföretag." Ewa Klase, Kalmar län, föreslår ett tillägg rörande statens ansvar för bredbandig IT-infrastruktur. Göran Carlsson, Kalmar län, lägger ett yrkande om att redaktionsutskottet arbetar in i texten på sidan 22 att lärlingssystem bör byggas ut som tar vara på dem som har goda praktiska kunskaper. Conny Holm, Jönköpings län, föreslår en ändring på sidan 22 rad 9 av "grundforskning" till "forskning". Kent Mårtensson, Skåne, föreslår ett tillägg på sidan 26 rad 14: "så att mängden gods på järnvägen prioriteras i förhållande till landsvägstransporter." Stefan Zunko, Sörmland, föreslår ett tillägg på sidan 31 rad 18: "Dessa investeringar måste till för att utnyttja de positiva utvecklingsmöjligheter som den positiva ekonomiska utvecklingen ger. Med det transporthandikapp som Sverige har mot våra konkurrentländer måste Sverige ha en förstklassig infrastruktur. Den hotande trafikinfarkten i storstadsregionerna är ett nationellt problem. Kraftfulla insatser krävs för att tillväxten där ska komma större regioner till del." Mats Johansson, Blekinge, yrkar bifall till förslag från Suzanne Svensson, Blekinge, med flera om att IT ska vara tillgängligt för alla. Jan Emanuel Johansson, Stockholm, föreslår ett tillägg på sidan 24 rad 8 efter "den ekologiska": "och den djuretiska". Jan Emanuel Johansson, Stockholm, föreslår ett tillägg på sidan 24 rad 11 efter "synonymt med": "miljö- och djurvänligt". Jan Emanuel Johansson, Stockholm, föreslår en ändring på sidan 27 rad 5 av "etiskt godtagbart" till "etiskt godtagbart även ur ett djuretiskt perspektiv." Leif Hansen, Gävleborg, föreslår ett tillägg på sidan 23 rad 15: "Arbetslöshetsförsäkringen bör utvecklas för att ge ett ekonomiskt skydd där 90 procents ersättning eftersträvas som en rimlig och rättvis nivå. Detta kopplas till tydliga och rimliga regler som ger den arbetslöse möjlighet att söka och ta ett arbete utifrån sina förutsättningar och sitt kunnande och vid behov få stöd för ökad kunskap och utveckling." Dessutom tillkommer följande förslag till ändringar med anledning av tidigare yrkanden: Annika Andersson, Skåne: Det gäller sidan 29, inte sidan 30. Britt-Marie Glad, Jönköpings län: Yrkande utgår. Lars Bjurström, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 26 rad 10 efter "påskyndas": "En effektivisering av hela transportsystemet genom användning av ny teknik och återkommande logistikanalyser och utbildning i så kallad ekodriving bör stimuleras." Lars Bjurström, Örebro län, föreslår ett tillägg på sidan 26 rad 5 efter "klimateffekter": "Drygt 40 procent av de svenska koldioxidutsläppen kommer från vägtrafiken. Dessa utsläpp har dessutom ökat under 1990-talet. Övriga utsläpp har minskat som en följd av en bättre avgasrening men just koldioxiden kan inte renas bort. För att minska det som är det stora globala miljöhotet från transportsektorn, nämligen utsläppet av växthusgasen koldioxid som påverkar jordens klimat, behövs därför ett stort antal samverkande åtgärder." Lars Bjurström, Örebro län, föreslår en ändring på sidan 26 rad 10: "En nationell plan i kombination med regionala handlingsplaner." Elisabeth Björk, Stockholms län, föreslår en strykning av "Genom den gröna skatteväxlingen vill". Förslag till ny text: "Vi vill ta första steget mot en helt ny politik för varje löntagare ." Detta ska kopplas till tidigare inlägget avseende sidan 25. Conny Holm, Jönköpings län, föreslår en ändring av "reglerna" sidan 29 rad 25 till "De administrativa reglerna". Roland Grip, Stockholms län, föreslår en strykning på sidan 31 rad 31 med fortsättning på sidan 32 av meningen "Alternativa driftsformer – som kooperativ – ska utvecklas.". Förslag till ny text: "att som komplement till den kommunala verksamheten utveckla alternativa driftsformer kan vara ett sätt att tillgodose samhällsservicen i glesbygd och storstad." Gunilla Nygren, Dalarna, föreslår en ny rubrik på sidan 31 efter rad 25: "Ett aktivt kulturliv gynnar den regionala tillväxten." Gunilla Nygren, Dalarna, föreslår ett par tre rent redaktionella ändringar av sin långa skrivning om kulturlivet. Ewa-Leena Johansson, Örebro län, vill byta sitt yrkande beträffande sidan 30 och tillväxtavtalen. Efter "tillväxtavtalen" ska det stå: "Statens stöd till regional utveckling är en viktig del av regionalpolitiken. Det ger möjlighet för kommuner och län att medverka till en positiv strukturomvandling och stimulera företag att etablera sig och utvidga sin verksamhet i områden under strukturomvandling." Tidigare stod det "utveckla" i stället för "utvidga". Ragnar Lindberg, Kronoberg, vill stryka ett av sina tidigare yrkanden beträffande sidan 31 rad 31 om den sociala bostadspolitiken, ett yrkande som flera andra tidigare lagt. Anders Larsson, Norra Älvsborg, vill ersätta tidigare förslag på sidan 25 raderna 27–29 beträffande den gröna skatteväxlingen. Instämmer i förslaget från Catriné Flodin, Jämtland: "att ta vara på erfarenheterna innan nya steg tas". Ingalill Persson, Dalarna, vill ersätta tidigare förslag beträffande sidan 23 med nytt stycke efter nuvarande skrivnings slut: "Det är viktigt med en resursstark offentlig arbetsförmedling som snabbt kan sätta in åtgärder för att förhindra långtidsarbetslöshet, diskriminering och utslagning från arbetsmarknaden. Det lokala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken behöver stärkas. Regelverket runt arbetsmarknadsmedlen behöver ses över för att utöka möjligheterna till större användning." Det nya förslaget lyder: ”Tyngdpunkten måste ligga på kvalitativa insatser som sätts in snabbt och ger långsiktiga positiva effekter…” Berit Oscarsson, Västmanland, vill stryka det egna förslaget om den folkliga kulturen för att i stället yrka bifall till förslag från Eva Marcusdotter, Örebro, beträffande sidan 19 rad 14. Solweeig Ekh, Kalmar län, föreslår beträffande sidan 23 rad 25: "De lokala och regionala aktörernas roll i arbetsmarknadspolitiken ska utökas och förstärkas." Lars Bjurström, Örebro län, föreslår beträffande sidan 25 under rubriken "Resursförbrukningen ska minska och ekonomiska styrmedel påskynda omställningen" att meningen "Genom att utveckla." ersätts med: Genom att ställa högre krav kan producenternas ansvar för sina varor utvecklas och en ökad återanvändning och materialåtervinning stimuleras."

Sekreterare: Runa Dahlström och Birgitta Litsegård Forsström

Tjänstgörande ordförande: Fyra ytterligare talare har tillkommit utöver de 140: Jan Emanuel Johansson, Leif Hansen, Roland Grip och Christer Pettersson.

Beslut Kongressen beslöt: att justera talarlistan fram till talare 144 (= totala antalet) under dagordningens punkt 8.2 Politiska riktlinjer: Ett grönt folkhem i snabb utveckling, att justera yrkandena under dagordningens punkt 8.2 Politiska riktlinjer: Ett grönt folkhem i snabb utveckling.

Tjänstgörande ordförande: Det är verkligen inte presidiets sak att på något sätt strypa debatten. Möjligen kan den anses strypt när man har två minuter till förfogande för sitt inlägg. Kongressutskottets ordförande vädjade om samordning. Vi ska göra så gott vi kan men vi ligger ganska illa till tidsmässigt. Om ni under dagen kommer på att det finns ytterligare möjligheter att se till att komma samman om förslag och liknande är ni naturligtvis välkomna att komma fram med de ändringarna.

Ordningsfråga Mats Johansson, Blekinge: Wanja Lundby-Wedin höll nyss kongressens längsta inlägg. Det visar med all önskvärd tydlighet – jag vill understryka det hon sade – att vi behöver hantera frågorna något annorlunda än vi tänkt oss. Det finns två förslag att presentera som är lite av genvägar vad gäller arbetsordning, mötesteknik och annat. Det ena förslaget gäller justerandet av förslagen. Vi föreslår att vi inför nästa omgång, inför det avsnitt för vilket Ulrica Messing är huvudföredragande, arbetar på följande sätt: Presidiet ser till att samtliga yrkanden kopieras och delas i ett exemplar till varje distriktsdelegation. De inlämnade yrkandena justeras med hänvisning till att de finns utdelade i salen. Därmed kan vi ta bort hela uppläsningsproceduren. Detta innebär att vi kongressombud ännu tidigare måste lämna in våra yrkanden. De yrkanden som inte är inlämnade och som inte kopierats måste ju hur som helst läsas upp av presidiet. Detta är den ena genvägen. Den andra genvägen är, och det är en uppmaning, att kongressombuden tar plats i sina bänkar. Vi har uppmanat partistyrelsens föredragande att ganska tidigt gå in i debatten och i de fall där partistyrelsen kommer att yrka bifall eller yrka på remiss till redaktionsutskottet göra det innan yrkandena är lagda i talarstolen. Den genvägen innebär att ett antal ombud sannolikt inte behöver gå upp i talarstolen eftersom de redan är besvarade från partistyrelsens sida. Detta förutsätter alltså att vi finns här och lyssnar på debatten, framför allt på Thomas Östros inlägg strax där han kommer att bemöta en hel del av det som framförts. Partistyrelsens föredragande är oerhört generösa med bifallsyrkanden för att på det viset underlätta debatten. För detta tycker jag att de ska ha en varm applåd. Med dessa förslag vill vi underlätta den fortsatta hanteringen. Dels anser vi således förslagen föredragna i och med att de delats i delegationerna, vilket är en kraftfull uppmaning till er ombud att se till att ni omgående kommer in med era yrkanden när det gäller nästa avsnitt. Dels gäller det att vi ger utrymme för partistyrelsen att redan inledningsvis gå igenom positiva bemötanden och därmed också förenkla den fortsatta debatten.

Förslag Följande förslag från kongressutskottets ordförande förelåg: att förslagen inför dagordningens punkt 8.3 Politiska riktlinjer: Ett jämlikt land med trygga och delaktiga medborgare, kopieras till varje delegation och att de därmed anses direkt justerade, att partistyrelsen får möjlighet att löpande behandla bifall och hänvisning till redaktionsutskottet innan förslagen läggs i talarstolen.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget från kongressutskottets ordförande.

Tjänstgörande ordförande: Jag vill ta upp en fråga som jag tidigare glömt. I går hade vi inga yrkanden vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Men sedan har det kommit in ett yrkande från Leif Hansen, Gävleborg. Arbetslöshetsförsäkringen behandlas både under dagordningens punkt 8.2 och under dagordningens punkt 8.3. Leif, du får naturligtvis lägga ditt yrkande och du får också gärna gå upp och plädera för ditt yrkande men vi skulle vilja föreslå att beslut kring detta tas under dagordningspunkten 8.3. Jag säger detta för att vi inte ska fatta motstridiga förslag. Ditt yrkande kommer alltså att överlämnas till dagordningspunkten 8.3 för att där ställas under proposition. Nu rör det sig ju bara om ett enda förslag, så jag hoppas att kongressen kan bifalla detta förfaringssätt.

Beslut Kongressen beslöt: att bifalla tjänstgörande ordförandes förslag till hantering.

Ordförande: Tomas Eneroth

Meddelande Tjänstgörande ordförande: De protokolljusterare som ansvarar för fredagens förhandlingar samlas klockan 11.00 vid kongressbyrån. Protokolljusterare är Leif Gren, Anders Prytz, Gert-Ove Ekeroth och Kerstin Engle.

Debatt (Som konsekvens av tidigare fattat kongressbeslut bemöter föredragande nedan förslag från ombud som ännu inte lagt förslagen från talarstolen.)

Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Det blir nu ett ganska tekniskt anförande med ganska kort argumentation. Det kan bli lite svårt att hänga med men det viktiga är nu att ni som lämnat in yrkandelappar lystrar så att ni hör om ni nämns redan nu; detta i hopp om att därmed förenkla proceduren. Jag börjar med frågor som gäller det område som handlar mycket om regionalpolitik, arbetsmarknadspolitik och tillväxtpolitik i lite snävare mening. Det finns ett yrkande från Olle Åkerlund, Västernorrland, beträffande sidan 29 rad 22. Det står där: ”speciellt under det inledande skedet i företagets etablering”. Olle Åkerlund vill ändra texten till följande: "För att få fler och växande företag behövs väl fungerande regionala finansmarknader." Till detta yrkar jag bifall. Sedan har vi ett antal frågor som vi vill skicka till redaktionsutskottet för behandling. Jag tar dem i ett svep. Anders Teljebäck, Västmanland, har ett yrkande om att den statliga verksamheten ska garantera utveckling i hela landet. Anders har en text som går ut på att en ny socialdemokratisk politik för de statliga företagen ska utformas. De företag och institutioner som staten äger ska ha ett uppdrag som inte har marknadens villkor som utgångspunkt. Det kan bland annat vara att garantera en likvärdig service i hela landet eller stärka folkhälsan. Den nya politiken bör klargöra vilka företag som har ett sådant uppdrag och som därför inte ska agera på marknadens villkor. Staten har ett ansvar för utveckling i hela landet och ska ta det genom bland annat genom de egna företagen. Vi vill föra detta till redaktionsutskottet för behandling. Sedan har vi yrkanden från Evalisa Birath-Lindvall, Christina Axelsson och Philip Johnsson som yrkar att regionerna måste ha ett avgörande inflytande över tillväxtpolitiken. Den text som finns där och som har denna huvudsakliga inriktning vill vi skicka till redaktionsutskottet för behandling. Sedan återkommer vi. Det finns fler yrkanden av samma typ. Ingalill Persson har ett yrkande om arbetsmarknadspolitiken och ett antal formuleringar där. De formuleringar som vi tycker att det ligger mycket i vill vi skicka till redaktionsutskottet för behandling. Detsamma gäller Catarina Kronqvists yrkande om arbetsförmedlingsnämnder i varje kommun. Vi delar inriktningen i yrkandet och skickar det till redaktionsutskottet för behandling. Eva Kungsmark har ett yrkande om arbetsmarknadspolitiken. Också det skickas till redaktionsutskottet för motsvarande behandling. Anna Johansson och Katarina Berggren har yrkanden om olika arbetsmarknadsfrågor. Också dessa skickas till redaktionsutskottet. Kerstin Alnebratt har ett yrkande om nya krav på arbetsmarknadspolitiken. Även detta yrkande vill vi skicka till redaktionsutskottet. Sedan finns det ett yrkande av Anna Johansson om tillväxten och om situationen i storstädernas ytterområden. Detta påminner om en del av de yrkanden som jag nyss nämnt. Också Annas yrkande skickas till redaktionsutskottet. Det är alltså där vi behöver skrivningar som passar ihop med den text som nu finns, men där vi använder de här som ett underlag. Ewa Hansson har ett yrkande om att arbetsmarknadsutbildningen måste bli bättre: "Arbetsmarknadsutbildningen ska, i takt med att förändringarna i arbetslivet blir snabbare, inriktas tydligare på att ge de arbetssökande kompetenshöjning som passar arbetsmarknaden och individen". Här yrkar vi bifall. Ewa Hansson har också ett förslag om att arbetslösa och arbetshandikappade måste få ökade möjligheter till kompetensutbildning, och deras anställning bör underlättas genom förstärkta åtgärder. Också här yrkar vi bifall, bortsett från att vi inte tar ordet "kompetensutbildning"; i stället vill vi ha ordet "kompetensutveckling". I övrigt yrkar vi bifall till förslaget. Tommy Johansson har ett yrkande om "enkla och tydliga regler" för företagare ska bytas ut mot "ännu enklare och tydligare regler". Detta yrkande yrkar vi bifall till. Ewa-Leena Johansson har ett yrkande om satsningar på industridesign med mera som kan ge viktiga bidrag till utvecklingen i svensk industri och för den regionala balansen i Sverige. Till detta förslag yrkar vi bifall. Ulla Y Gustafsson har ett yrkande där hon vill att vi ändrar i texten på sidan 25 rad 11. I stället för "bör" vill hon att vi skriver "ska". Vi yrkar bifall till detta förslag. Yoomi Renström yrkar på en förändring under 1.1. Yrkandet går ut på en önskan om att alla människor i Sverige ska ha en meningsfull sysselsättning. Sedan kommer en skrivning som vi tycker att det finns anledning för redaktionsutskottet att försöka arbeta in. Vi lämnar förslaget till redaktionsutskottet som får ta hänsyn till det som står i förslaget. Så långt avsnittet om arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik där vi redan nu yrkar bifall. Naturligtvis kan ytterligare bifallsyrkanden komma in men det här är så långt vi hittills kommit. Sedan har vi miljöområdet. Där finns det ett antal frågor där vi direkt yrkar bifall. Karin Kongstad har ett yrkande. På sidan 26, rad 30 står det: "Dialogen mellan stat och näringsliv". Karin vill att det ska stå: ”Dialogen mellan stat, kommuner och näringsliv.” Vi yrkar bifall också här. Jag ber att få återkomma till Lars Bjurström, som har inlämnat ett yrkande om producentansvaret. Lars föreslår förändringar på sidan 25, rad 21. Lars Bjurström har ytterligare ett yrkande som gäller sidan 25, rad 15. Det är lysande förslag men jag får återkomma senare. Ulla Y Gustafsson har ett yrkande beträffande sidan 25, rad 3. Det handlar om att byggmaterial ska miljödeklareras. Där yrkar vi bifall. Nu kommer vi in på utbildningsfrågorna. Jag vänder mig först till Anders Prytz som i texten om informationsteknik och den typen av frågeställningar beträffande sidan 28, rad 13 vill att det stycket avslutas med: "Detta kräver förstärkta resurser". Jag yrkar bifall till det förslaget. Gösta Frost har ett förslag till förändring beträffande sidan 22, rad 22. Gösta vill ha följande tillägg: ”yrkesutbildningen förnyas och ges en ökad prioritet inom utbildningssektorn.” Här yrkar vi bifall. Nils-Olov Olofsson vill ha en förändring på sidan 30 rad 18. Nils-Olov vill stryka orden ”lokala” och ”regionala”, så att meningen lyder: ”Samarbetet mellan högskolan och näringslivet ska främjas.” Det blir alltså en mer generell skrivning som inkluderar det förra. Här yrkar vi bifall. Hans Ekström har ett förslag på sidan 22 rad 16. Hans vill lägga till en mening: ”Den tillämpade forskningens ställning måste säkerställas.” Till detta yrkar jag bifall. Katarina Hansson har ett förslag om en text kring innehållet i lärarutbildningen. Det gäller sidan 21, rad 8: "För att detta ska lyckas bör vi förändra lärarutbildningarna så att alla nyutexaminerade lärare har kunskap om individuella insatser för elever i behov av särskilt stöd och dessutom att de får kunskap om olika arbetssätt som gynnar eleverna, till exempel att arbeta i arbetslag." Till detta yrkar jag bifall. Med detta har jag gått igenom ett antal yrkanden där signalen har varit att vi yrkar bifall eller skickar dem till redaktionsutskottet redan i det här skedet.

Anders Teljebäck, Västmanland: Jag vill tacka för den välvilliga behandlingen från partistyrelsens föredragande – därför behöver jag inte bli så långrandig. Det har ju lämnats till redaktionsutskottet. Jag tänkte ändå säga lite om bakgrunden. För någon månad sedan åt jag lunch med min far. Vi pratade om det mesta, om mina barn och om hur jag hade det på jobbet. Då ställde han en fråga till mig: ”Du, varför ska det vara flera som kör tåg på rälsen? Räcker det inte med SJ?” Jag reagerade blixtsnabbt och sade tvärsäkert:

- Det blir billigare så! - Hur vet du det? - Det blir ju mer konkurrens, och då blir det billigare. - Det är väl ingen konkurrens, om det ändå bara är ett tåg på varje sträck

Jag blev svarslös. Jag har inte funderat så mycket på det där. Problemet är, tror jag, att det är mycket som händer med den statliga verksamheten utan att det har förts en djup debatt kring det och utan att det har diskuterats i partiet. Postgirot säljs. Postkontor läggs ned. Arbetsförmedlingar tar ned skylten. Statlig företag har avkastningskrav. SJ tar sin hand från de olönsamma linjerna och överlåter dem till andra. Det här skapar förvirring bland människor. I Västmanland har vi elva kommuner. Tio av dem är utflyttningskommuner. En del av dem har stora ekonomiska problem. Man behöver inte åka till något så kallat skogslän för att förstå den regionala obalansen. I vårt län har vi den inpå bara skinnet. Det är två mil mellan Hallstahammar, Surahammar och Västerås, men i det här avseendet är det två helt skilda världar. Mitt yrkande handlade om att statlig verksamhet ska garanteras i hela landet. Eftersom partistyrelsens föredragande har skickat det till redaktionsutskottet nöjer jag mig med det.

Kent Ryberg, Västmanland: En viktig faktor i regionalpolitiken är tillgången till högskoleutbildning och forskning. Det finns ett generellt behov att öka kapaciteten för högre utbildning i Sverige, sett i ett internationellt perspektiv. Det är bra att det finns en skrivning om detta. För att klara partiets ambition om 50 procent av en årskull i den högre utbildningen måste det till cirka 80högskoleplatser. Jag anser att dessa nya platser i huvudsak ska tillfalla de regioner som idag har en låg andel högskoleplatser i förhållande till sin befolkning – ofta regioner med en svag tillväxt och många gånger också en föråldrad industristruktur. Vår egen region, Västmanland och Sörmlands län, är underförsörjda vad gäller högre utbildning och statligt finansierad forskning. I vår region har vi flera multinationella företag. De saknar inte alternativa lokaliseringsorter på andra håll i världen. Ska de finnas kvar, måste högskolan i vår region få mer resurser till utbildning och forskning. De regionala högskolorna har betytt mycket och har kommit för att stanna, trots högerns motstånd. Det är en viktig politisk fråga. Men om högskolorna ska bli en del av en tillväxtmotor i regionerna, måste de få medel att utvecklas och inte stagnera. Socialdemokraterna måste mycket mera medvetet använda utbildningspolitiken som ett kraftfullt medel i regionalpolitiken. Det är oerhört viktigt för att få hela landet att leva. Jag anser att vi måste satsa ytterligare på de regionala högskolorna, om vi ska få tillväxt i hela landet.

Janevert Johansson, Kronoberg: När jag hörde Göran Perssons tal i går om bland annat regionalpolitik, trodde jag ett tag att vi hade samma manus. Det var tillfredsställande att höra, och jag blev lika glad när jag hörde Thomas Östros säga samma sak i dag, att man ska satsa på regionalpolitik. Men vi har hört det förut. Jag har varit ute i många valrörelser genom åren och talat över ämnet ”Hela Sverige ska leva”. Som det är idag håller det på att ske en gigantisk folkomflyttning. Att folk flyttar från glesbygd och in till centralorterna skapar en väldig obalans. Då kan man fundera på hur vi på landsbygden ska göra för att överleva. Det finns många sätt. Som någon sade har man bland annat satsat på högskoleutbildning i de mindre orterna, och det är en bra satsning – men vi får inte sluta därmed. Vad som behövs är också arbetstillfällen. Jag har pekat på vad som hände i början av 1970-talet, då man tog ett stort grepp och flyttade ut en del statliga myndigheter till landsorten, med mycket bra resultat. Karlskrona är ett av mina lysande exempel, som fick Boverket. Det har fungerat som en sockerbit som har dragit till sig andra företag. Karlskrona är nu en region där det går väldigt bra. Jag tycker man ska pröva det receptet över hela landet. Vi har ju ett antal myndigheter som har goda möjligheter att etablera sig ute i landet. Som det är idag är det bara tillfälliga åtgärder ute i landsbygden. Det är omöjligt för oss att leva på frisk luft och ALU-arbeten! Det är dags att gå från ord till handling. Jag har tidigare presenterat mitt yrkande. Är det så att man har den avsikt som både Göran Persson och Thomas Östros har uttryckt, då är jag nöjd.

Gert-Ove Ekeroth, Kronoberg: Jag tycker egentligen att partistyrelsens förslag under "Ett grönt folkhem i snabb utveckling" är ganska bra, framför allt när det gäller miljödelen. Kan vi leva upp till de riktlinjerna så inger det hopp för kommande generationer. "Vi äger inte jorden, vi lånar den av våra barn", säger ett indianskt ordspråk. Det är någonting som vi verkligen bör göra allt för att leva upp till. En viktig uppgift för att bygga det gröna folkhemmet till ett långsiktigt hållbart samhälle är att ta energifrågorna på allvar. Det är viktigt, tycker jag, att fossilfria och andra miljövänliga bränslen gynnas skattemässigt. Så är inte alltid fallet. Exempelvis pekade en av våra s-föreningar i Växjö på att miljövänlig eldningsolja med betydligt lägre svavelhalt är dyrare än vanlig eldningsolja. Det är ett exempel bland många där skattepolitiken inte riktigt hänger med de åsikter vi har. Därför har jag ett tilläggsförslag på sidan 25 rad 26: ”omvandlingstryck, bland annat genom att fossilfria och andra miljövänliga bränslen skattemässigt gynnas.” Hela meningen blir således: ”Ekonomiska styrmedel ska användas och skattesystemet ska medverka till ett ökat omvandlingstryck, bland annat genom att fossilfria och andra miljövänliga bränslen skattemässigt gynnas.” Det är viktigt för trovärdigheten i miljöpolitiken. Låt skatterna styra mot ett hållbart samhälle!

S-Anders Larsson, Norra Älvsborg: Jag är oroad över hur vi hanterar frågan om skatteväxling. På sidan 25 rad 27 står: "Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta", och det är ju bra. Men sedan skriver partistyrelsen följande: "och ge- nomföras i en sådan takt att svenskt näringsliv kan bibehålla en god konkurrenskraft". För den oinvigde låter det kanske som en bra och ansvarsfull skrivning, men för oss som kommer från orter med starkt beroende av energiintensiv industri – och vi är många här och runt om i landet med de förutsättningarna – inger den anledning till oro. Det är ingen tillräcklig garanti att allmänt tala om att näringslivets konkurrensförmåga ska bibehållas. Näringslivet är inte ett begrepp som beskriver företagens konkurrensförmåga. För en skrivbyrå i Stockholm innebär höjda skatter och avgifter på energi knappast att verksamheten störs ekonomiskt, medan det för det energiintensiva företaget kan innebära enorma ekonomiska påfrestningar. Ett öre högre elpris kan medföra ända upp till 35kronor om året i ökade kostnader för en anställd. Jag vägrar att tro att det är socialdemokratisk politik att motverka produktion i Sverige. Jag är övertygad om att det inte heller är partistyrelsens mening. I alla skrivningar under senare tid har partiet understrukit vikten av att basindustrins konkurrensförmåga inte äventyras. Jag utgår från att den tydligheten har bortfallit av misstag i de här riktlinjerna. Mot den bakgrunden föreslår jag ett förtydligande av texten på sidan 25 rad 27: ”Den gröna skatteväxlingen ska fortsätta, men formerna måste anpassas till internationella konkurrensbetingelser…”.

Gösta Frost, Dalarna: Jag tänker tala om högskoleutbildning på distans. De satsningar som har gjorts på de regionala högskolorna är bra, men de är inte tillräckliga. Jag menar att vi inför framtiden måste inse att det inte är universitets- och högskolebyggnaderna som har betydelse för att höja befolkningens utbildningsstandard, utan det är utbildningens innehåll och framför allt tillgången till utbildning som är betydelsefull. De som bor på andra orter än högskoleorter har också rätt till utbildningsmöjligheter. Det är idag möjligt, med ny teknik via distansutbildning. Man behöver också ha möjlighet till kontinuerlig fortbildning för att inte slås ut från arbetsmarknaden utan vara med och skapa ökad tillväxt i landet. En hämmande faktor på området är den inställning och den tröghet som finns inom högskolevärlden. Den är väldigt konservativ och behöver förändras. Är det så att det inte blir några förändringar i högskolevärlden skulle man nästan kunna tänka sig att flytta pengar till kommunerna, så att de själva fick handla upp den utbildning man vill ha från de högskolor som är villiga att utveckla sig på det här området. Med anledning av det sagda vill jag yrka ett tillägg på sidan 22 rad 3: ”samt att högskolorna stimuleras att öka och bredda utbudet av distansutbildning.” Jag vill passa på att tacka för bifallet till förslaget om yrkesutbildning.

Lars-Olov Åsberg, Värmland: I energidebatten har fokus varit och är riktat på i huvudsak tre områden: avveckling av kärnkraften, minskad förbränning av fossila bränslen och utveckling av nya kretsloppsenergikällor. Detta är mycket bra – men det har gjort att vattenkraften, som står för nära hälften av vår totala elförsörjning och som är en ren och förnybar energikälla, enligt min mening hamnat i debattskuggan. En uppgradering – alltså inte utbyggnad – av en befintlig anläggning höjer verkningsgraden med cirka 3 procent. Skulle man uppgradera 30 anläggningar, skulle det ge en vinst i verkningsgrad motsvarande ett helt nytt vattenkraftverk eller närmare 500 vindkraftverk, eller som ytterligare jämförelse den el som tio medelstora kommuner konsumerar – detta utan att göra några ingrepp i naturen! Alltför ofta går vi över ån efter vatten. Det är helt rätt och ett absolut måste att utveckla vind- och solenergi och forska efter nya energikällor. Men jag anser att vi inte tillräckligt använder den kunskap vi redan har. I stället för att importera el från luftförorenande energikällor som drabbar alla och gynnar få, ska vi bland flera åtgärder uppgradera och utveckla vattenkraften. Det är därför jag vill göra mitt ändringsyrkande på sidan 25 om att upprätta en handlingsplan för uppgradering och utveckling av vattenkraften.

Christine Axelsson, Skåne: Thomas Östros har lämnat över mitt yrkande till redaktionsutskottet, men jag har en smärre justering i det, som jag gärna vill läsa upp och kanske få Thomas på andra tankar, så att ärendet kan avgöras med en gång: ”Den regionala tillväxtpolitiken måste bygga på lokal kraft och lokala initiativ. Detta förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet. De politiska organen i landets olika delar måste ha betydande inflytande över hur tillväxtpolitiken ska utformas och genomföras. De regionala utvecklingsfrågorna måste gå hand i hand, detta för att skapa en regionpolitik som tar till vara regionernas unika möjligheter.” Det är många ombud som ställer sig bakom detta. Jag hoppas att Thomas kan biträda förslaget.

Denise Bergström, Västmanland: Vi från Västmanland vill ha en förändring i fordonsskattesystemet. Som alla vet har vi idag ett beskattningssystem som utgår från fordonets vikt. Det är inte ett trafiksäkert system. Det leder till att vi som konsumenter i större utsträckning väljer mindre och lättare bilar, för att de är billigare – men absolut inte säkrare. Om vi i stället hade ett system som beskattade motorvolym, kunde vi få ett incitament att välja en mindre motor som dessutom är miljövänligare, och ändå behålla trafiksäkerheten. Systemet skulle vara uppmuntrande för miljötänkare. Tyvärr skriver motorjournalisterna mycket om vilken motorvolym de nya bilarna har, och om topphastighet och hur fort bilarna går. De motorer vi i idag har i Sveriges bilar skulle för att vara som miljövänligast behöva köras i cirka 150 kilometer i timmen. Det tycker jag inte är nödvändigt. Därför yrkar jag att på sidan 26 rad 10 läggs in ett tilläggsförslag: ”Fordonsskatten förändras från fordonsvikt till beskattning av motorvolym för att stimulera till en miljövänligare privatbilism.”

Nomineringstider Tjänstgörande ordförande meddelade att nomineringstiden för vu-suppleanter var avslutad.

Fortsatt debatt Thomas Östros, partistyrelsens föredragande: Jag tycker Christine Axelssons förslag är bra och yrkar bifall till det. Därmed drar jag tillbaka förslaget om att skicka texten till redaktionsutskottet.

Anders Thörne, Värmland: Jag vill tala om våra vänner barnen. Jag har ett ändringsförslag på sidan 21 rad 3: "Det är alla elevers rätt att få lämna grundskolan med stärkt självkänsla och att få bära med sig godkända betyg till vidare studier eller vuxenliv. Det ska vara alla elevers rättighet att få den hjälp som fordras för att kunna nå godkänd nivå i den obligatoriska skolan." Min motivering till detta är att idag lever många barn under hotet att inte få godkända betyg i skolan. Så var inte meningen med det nya betygssystemet. Det var inte meningen att barn i grundskolan skulle komma hem med ont i magen. Men så är fallet idag. Det finns skolenheter som snart når 40-procentiga nivåer på elever som kommer hem med icke godkänt eller streck i betyg! Det är skolans skyldighet att skapa möjligheter för våra barn. Barnen ska inte behöva slåss för sin framtid under så starkt tryck som idag. Rösta på mitt förslag!

Lena Burlin, Östergötland: Thomas Östros betonar i sin inledning kunskapssamhället och teknikutvecklingen. När det gäller energi och miljö har partiets hålln ing lika ofta varit praktisk-pragmatisk. Det har lett till en politik som både har kunnat tillgodose industrins och hushållens energibehov och ta stora miljöhänsyn. Förutsättningarna för en sådan politik är i vårt land goda med tanke på den goda tillgången på vattenkraft och på den utbyggnad av kärnkraft som skedde under många år. Men incitamenten för att spara och hushålla med energin har inte varit många, med tanke på den goda tillgång på energi som har funnits och de låga elpriser som råder i landet. Det finns undersökningar som visar på ett betydande slöseri. Björn Carlssons jämförande undersökning är ett exempel, mellan Volvo Torslandaverken och den exakt motsvarande enhet Volvo har i Gent, där det visade sig att den svenska fabriken förbrukar dubbelt så mycket energi. Det är alltså ett tecken på att våra energipriser är mycket låga. Det finns jämförbara undersökningar som gäller Electrolux enheter i Sverige och i Italien. Med avvecklingen av kärnkraften och förväntat stigande energipriser krävs det en effektivare energihushållning och en satsning på nya energikällor. Riktlinjerna nämner på sidan 24–25 flera exempel på det, och jag tycker allesammans är bra. Man kan inte avvisa någon form i det här läget. Men jag tycker att man har missat en väsentlig källa, som man sällan talar om: det avfall som vi idag förbränner i våra kraftvärmeverk med hög energiåtervinning och med hög reningsgrad. Jag yrkar bifall till det yrkande som jag redan har lagt.

Noah Anagbonu, Jönköpings län: Jag är en av de nya svenskarna, och jag är väldigt tacksam över de förutsättningar och möjligheter folkhemmet har gett mig här i Sverige. Därför vill jag, i närvaro av fru talmannen och herr statsministern, till hela svenska folket från denna talarstol uttrycka min djupaste tacksamhet. Samtidigt noterar jag med oro alla de privatiserings- och bolagiseringsvågor som pågår här i Stockholm och andra delar av landet. Det har tagit Sverige drygt 50 år att nå hit. Det är olyckligt om man förstör allt som Sverige har uppnått. Partivänner! Sverige är ett bra land att bo och verka i. Låt oss alla vara rädda om det fina folkhemmet. Mot denna bakgrund yrkar jag ett tillägg på sidan 20 rad 31: ”Den gemensamma skolan, där barn från olika sociala och ekonomiska miljöer möts, är viktig för att hålla samman ett samhälle som präglas av solidaritet och rättvisa.” Det är min övertygelse att skolan är en viktig mötesplats för både gamla och nya svenskar.

Mikael Dahlqvist, Värmland: IT är en del av vår framtid. Det är inom den sektorn det kommer att skapas flest arbetstillfällen. Det är viktigt att se till att alla får tillgång till den nya tekniken. Det är också en rättvisefråga för oss socialdemokrater. Vi vet att kapitalet endast kommer att tillgodose marknader där det finns utrymme för ekonomisk lönsamhet, medan vissa delar av landet, ofta glesbygder, inte kommer att få tillgång till bredband, eller kanske sent. Som vår partiordförande sade i sitt inledningstal i går, finns det stora regionala skillnader i landet. Där vi kommer från, Värmland, kämpar vi med hög arbetslöshet och stor utflyttning. Låt oss solidariskt hjälpas åt, så att hela landet får en bra IT-infrastruktur inom en snar framtid, vilket ger oss samma möjligheter att etablera nya företag och utveckla befintliga. Eftersom marknaden inte tar några regionalpolitiska hänsyn, har staten ett stort ansvar för att se till att utbyggnaden sker. Jag har ett tilläggsförslag på sidan 27 rad 23: ”Alla medborgare i landet ska snarast ha tillgång till en väl fungerande IT-infrastruktur.” Ett annat tilläggsförslag har jag på sidan 27 rad 27: ”Staten har ett stort ansvar att se till att bredbandig IT- infrastruktur byggs ut främst på de platser i landet där investeringarna inte är lönsamma för privata företag.” Jag vill dessutom yrka bifall till skogslänens förslag om en utbyggnad av IT-infrastrukturen.

Bo Kärreskog, Jönköpings län: I programmet finns en skrivning om att ungefär en miljard kronor ska avsättas varje år för att löntagarna ska få utbildning och ökad kompetens. Räknar man ut det här, blir det ungefär 3–4kronor per år och individ. Det är inte särskilt mycket pengar för att öka sin kompetens, när man ser det på årsbasis. Jag håller därför fast vid mitt yrkande att vi i programmet ska skriva in att arbetsgivarna fortsättningsvis måste ta ett större ansvar för utbildningsfrågorna. Jana Nilsson, Halland: Jag tycker att vi socialdemokrater i Sverige har lyckats otroligt väl under den delen av 1990- talet när vi har haft regeringsmakten när det gäller att utveckla kunskapssamhället och kompetensutvecklingsfrågorna. Vi har infört nya system i form av Kunskapslyftet och KY-utbildning, som fungerar mycket bra. Kunskapslyftet ger möjligheter till många kortutbildade människor i Sverige. KY ger många orter möjlighet att få högskoleutbildningar som är väldigt flexibla. Det är viktigt att de här formerna får fortsätta att verka framåt i tiden. Vi har också lyckats bygga ut högskolor och annan utbildning på många sätt. Det är också bra. Vi är på väga att via EU-medel och på annat sätt utveckla möjligheterna för de personer som finns på arbetsmarknaden att få en kompetensutveckling som gör att de kan hänga med i framtiden för att slippa arbetslöshet och som ger frihet att lämna sin arbetsplats och söka nya jobb. Men det finns grupper på arbetsmarknaden som inte får del av detta. Det är framför allt personer som jobbar på små företag, där företagen inte har råd att släppa de här personerna. Man har inte kunnat ta in vikarier i samband med Kunskapslyftet, så de har inte fått delta. Därför har Kunskapslyftet till stora delar varit tillägnat personer i offentlig sektor och högutbildade. Det är viktigt att göra förändringar i det här. Därför vill jag lägga till på sidan 23, under rubriken ”Varje människa måste ha chans att utveckla sin kompetens”: ”Lagar och avtal som ger anställda rätt till ledighet för studier måste uppfylla kraven på dagens och morgondagens utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet” och så vidare – ni har ju hört mina förslag, så jag ska inte ta mera tid.

Tjänstgörande ordförande: Tack för det, Jana. Jag kan upplysa kongressen om att nu är det enbart 99 anmälda talare kvar. Vi motser med tacksamhet fler strykningar! Gunnel Gennebäck , Östergötland: Sverige har ett moraliskt ansvar när det gäller framgångar och framsteg i miljöpolitiken, inledde Thomas Östros med i morse. I går sade Göran Persson: Nu lyfter vi fram positionerna, nu ska vi jobba för full sysselsättning. Det är höga ambitioner! Vi socialdemokrater är vana vid att ha höga ambitioner, och det ska vi ha. Men vi ska inte med de ambitionerna försämra för oss. Risken finns att den taktik som miljöpartiet använde sig av i budgetuppgörelsen senast, att höja energiskatterna, slår ut elintensiv produktion i Sverige. Då flyttas verksamheten till länder som inte alls har så höga ambitioner i miljöfrågor som vi har. Då får vi svårigheter att nå den fulla sysselsättningen. Därför menar jag att det är viktigt att ta det här steg för steg, så att vi i god ordning använder den tekniska utvecklingen, klarar vår egen industris konkurrenssituation och därmed ser till att vi kan fortsätta att ha höga ambitioner, både vad gäller miljöpolitik och full sysselsättning. Jag yrkar bifall det förslag om förstärkning av texten på sidan 25 som ordföranden redan har läst upp.

Lilian Virgin, Gotland: I riktlinjerna sägs det att energin ska vara hållbar. Stora satsningar ska de närmaste åren göras på forskning och utveckling av en effektivare energianvändning och förnybara energikällor. Jag har inget yrkande, men jag vill verkligen understryka vikten av att alternativa bränslen liksom satsningar på bioenergi stimuleras. Vi kan inte år efter år upprepa hur viktigt det är att satsa på alternativa energikällor och sedan tvingas konstatera att alltför lite har genomförts. Det är förödande för vår trovärdighet på energiområdet. Ett exempel är etanol. Introduktionen av detta intressanta alternativ försvåras av den beskattning vi har. Vi upprörs alla när tv visar bilder på oljeskadade fåglar. För det mesta händer det i Östersjön. Varje dag ser vi utsläpp genom olyckshändelser eller, vilket tyvärr är vanligare, av krasst ekonomiska skäl. Det enklaste sättet att bli av med oljespillet är att dumpa det i havet. Vi måste öka ansträngningarna att åtala de här miljöbovarna, men det är också viktigt att fartygen har goda möjligheter att bli av med oljespillet. En möjlighet är mottagningsanläggningar i hamnarna, en annan möjlighet är att ett antal mindre tankfartyg stationeras förslagsvis på Gotland, och deras uppgift skulle vara att gå ut till fartygen och pumpa ut oljan. Det skulle kunna ske under gång. Oljeresterna köps till marknadsmässiga priser. Vi måste anstränga oss ännu mer för att komma till rätta med oljeutsläppen i framför allt Östersjön. Därför har jag föreslagit ett tillägg på sidan 26 rad 16, som redan är uppläst, och jag yrkar bifall till det.

Ewa-Leena Johansson, Örebro län: Jag kommer från Ljusnarsbergs kommun, som ligger i norra Örebro län. Om man får tro de regional- och utvecklingsstöd som vi kommer att få i länet under det här året, ska vi tydligen inte känna av någon större tillväxt. I förhållande till problematiken i Bergslagen har Örebro län hela tiden fått anmärkningsvärt små medel för att bedriva en stimulerande regionalpolitik. Till råga på allt minskar de dessutom. Utrymmet för beslut 1997 var 79 miljoner kronor. I år, 2000, är vi nere på bottennoteringen 47,5 miljoner kronor trots att ytterligare en länskommun tillförts stödområdet och trots att länsstyrelsen också fått i uppdrag genom regleringsbrev att särskilt stödja Karlskoga, som är en av försvarskommunerna. Regional- och utvecklingsmedel används till två ting: företagsstöd och projekt. I år bedömer man med hänsyn till konjunkturen att det blir minst 544 ansökningar, men man har inte utrymme för att bevilja mer än kanske 200. Vi vet att Länsstyrelsen, om inga mer pengar tillförs, kommer att bli tvungen att stoppa alla utbetalningar av regionalpolitiskt stöd från och med hösten. Den regionala utvecklingen måste utgå från förutsättningarna i varje enskild region. Man kan inte kopiera näringslivsstrukturer från storstäder till glesbygd. Den regionala tillväxtpolitiken måste bygga på lokal kraft och lokala initiativ – men detta förutsätter större regional och lokal handlingsfrihet. Vi socialdemokrater talar ofta om solidaritet, rättvis utveckling och rättvis fördelning. Det gjorde också Göran Persson i sitt inledningstal i går: ”Vi socialdemokrater är inte nöjda förrän vi har en rättvis fördelning över hela Sverige.” Jag yrkar bifa ll till partistyrelsens förslag till skrivning i stycket ”Det regionala företagandet ska stärkas”, men yrkar på följande tillägg på sidan 30 rad 30: ”Statens stöd till regional utveckling är en viktig del av regionalpolitiken. Det ger möjlighet för kommuner och län att medverka till en positiv strukturomvandling och stimulera företag att etablera sig och utvidga sin verksamhet i områden under strukturomvandling.”

Olle Nilsson-Sträng, Gävleborg: Att se till att varje arbetstagare får vara med i kompetensutvecklingen och kunskapsutvecklingen är en fråga om jämlikhet och rättvisa. Även de som arbetar, framför allt i småföretag, måste garanteras del i framtidens kunskapsutveckling. Därför vill jag ta upp avsnittet på sidan 22 – ”Varje människa måste ha chans att utveckla sin kompetens”. Jag delar innebörden i avsnittets skrivning. Jag tycker det är bra, och inriktningen är helt rätt. Vad jag ser som en svaghet är att det är för allmänt hållet. Jag skulle önska att det blev tydligare, så att den goda texten i ett i övrigt bra program också får en praktisk innebörd framför allt för anställda i småföretag. Jag föreslår ett tilläggsförslag på sidan 22 rad 30: ”för att alla arbetstagare ska vara garanterade minst 40 timmars kompetensutveckling per år.” Min önskan är att kongressen vågar vara lite konkretare på den här punkten.

Kenneth Slättman, Kalmar län: Jag ska prata lite om att medlemmar i facket ska få dra av sin fackavgift på skatten. Jag tycker det är en viktig rättvisefråga, eftersom arbetsgivarna redan får göra motsvarande avdrag, så jag har ett tilläggsförslag på sidan 19 efter rad 20 om avdragsrätt för fackavgifter. Det är också viktigt för den facklig-politiska samverkan att vi kan få människor att jobba facklig-politiskt. Inför nästa val bör vi prioritera att lösa den frågan, så att de här människorna känner att de är med i partiet och får vara med och påverka. Därför bör detta genomföras så snart som möjligt, så att vi kan gå vidare till en ny valseger 2002.

Ragnar Lindberg, Kronoberg: Varför är skrivningen så defensiv vad det gäller den kvalificerade yrkesutbildningen? Riktlinjerna beskriver att det har varit en framgångsrik satsning, men bara inom det så kallade näringslivet. Detta är helt riktigt, men vad som då glöms bort är att det också inom den offentliga sektorn har varit en framgångsrik satsning på KY. Till exempel har landstingen i Blekinge och Kronoberg satsat på utbildning (80 poäng) inom inriktning mot vård och omsorg. Tänk er själva hur viktigt det är att också inom den offentliga sektorn ha kvalificerad yrkesutbildning, med tanke på att vi står inför stora pensionsavgångar i framtiden och på att omvårdnadsprogrammet i sin nuvarande form är högskoleförberedande, inte yrkesförberedande. Vi måste också inom sjukvården till exempel kunna lotsa även personal som inte har omvårdnadsprogrammet i botten in i vården. Här kommer den kvalificerade yrkesutbildningen att vara ett nyckelverktyg! Därför yrkar jag tillsammans med en enig Kronobergsdelegation på följande ändring i riktlinjerna på sidan 21 rad 28: ”Den framgångsrika satsningen på kvalificerad yrkesutbildning ska permanentas i en form som kan främja tillgången på kvalificerad arbetskraft såväl i näringslivet som i den gemensamma sektorn och ge ungdomar chansen att efter gymnasiet nå hög kompetens i de speciella krav som tillämpas av näringslivet och den gemensamma sektorn.”

Karin Kongstad, Kronoberg: Under punkt 8.2 "Ett grönt folkhem i snabb utveckling" har jag inte mindre än fyra yrkanden. Ett är redan biträtt. Två av dem tar upp kommunernas roll i miljöarbetet. Mitt tilläggsförslag på sidan 24 rad 27 lyder: ”Landets kommuner bör inom sin egen verksamhet sträva efter att bli fossilbränslefria.” Partistyrelsen och Kjell Larsson vill hävda att klimatfrågorna är centrala för oss. Ta då hjälp av kommunerna mot ett motsträvigt näringsliv! Ju fler kommuner som antagit mål om att bli fossilbränslefria, desto större trovärdighet får Sverige internationellt i klimatfrågorna. Yrkandena 3 och 4 handlar om byggandet. Yrkande 3 på sidan 31 gäller en ny rad 31: ”I tillväxtkommuner måste produktionen av hyresrätter stimuleras. I dag är bristen på bostäder en flaskhals för tillväxten på många orter. Världens IT-huvudstad saknar bostäder. Privata och kommunala bostadsbolag finner det inte ekonomiskt att bygga hyresrätter längre. Befintliga hyresrätter ombildas. Stimulera hyresrätten!” Yrkande 4 sidan 21 gäller ny rad 24: ”Viktigt är att studenterna får rimliga boendevillkor. För att få fler ungdomar att studera räcker det inte enbart med fler studieplatser. Bostäder till rimliga priser måste få ett stöd.” Jag hoppas och tror att båda dessa yrkanden har förankring hos regering och partistyrelse. Åtminstone kan man lockas att tro det efter att ha läst Lars-Erik Lövdéns artiklar i Dagens Nyheter.

Anna Lena Mellquist, Norra Älvsborg: Det går inte att på en så här kort stund utveckla vårt förslag, men andemeningen i förslaget, som finns på sidan 21 och 22, är att vi menar att vissa barn inte har sämre förutsättningar men att barn har olika förutsättningar. Alla barn är olika men lika mycket värda. Vi tycker att de formuleringar som pekar ut grupper på ett negativt sätt ska bort ur riktlinjerna. Det beror naturligtvis på att vi läser saker och ting på olika sätt, men står det att det gäller alla, så gäller det alla. Beträffande uttrycket ”talangfulla” tycker vi att talang ofta definieras på ett könsbestämt sätt och att det ordet därför ska bort och det ska in att det ska gälla kvinnor och män. Jag vill också kort säga något om arbetsmarknadspolitiken. I den gula boken handlar det mycket om godtagbara skäl och om vilka regler som är rimliga. Jag menar att det är viktigt att arbetslöshetsförsäkringen är rättvis och att den innehåller höjda tak och ersättningsnivåer och att alla idéer om nedtrappning i ersättningen ska avvisas. När man läser det här kan man tycka att det bygger på en borgerlig ideologi om att arbetslöshet beror på ersättningsnivåer och lathet. Jag menar att det är ett tankefel att tro att man kan minska arbetslösheten med sanktioner och hot. Människor är arbetslösa därför att de inte får något jobb. Inger Segelström, S-kvinnor: Vi socialdemokrater har misslyckats med bostadspolitiken, och därför gick s-kvinnorna till val 1998 på programmet Kvarteret Framtiden. Till EUs parlament tog vi fram ett program som vi kallade S- kvinnors Europa. Vi vill se förändringar nu, och syftet med våra program är att vi vill bygga om Sverige till ett jämställt ekologiskt hållbart samhälle för att vi åter igen ska kunna göra bostaden till en social rättighet. Det är också viktigt att ha en bra bostad för att kunna arbeta. Vi brukar säga att man arbetar halva livet men att man bor hela livet. Därför fortsätter nu S-kvinnor sin serie om Kvarteret Framtiden med del 3 som handlar om det integrerade samhället. Det programmet kommer vi att presentera på Bomässan under hela nästa sommar tillsammans med Byggnads. Bostadssituationen är inte likadan i hela landet. På vissa platser behöver man bygga nytt och på andra behöver man bygga om för att kunna få det nya samhället med jobb, bostad och livskvalitet. Vi S-kvinnor ser naturligtvis framtidssamhället som ett socialt och etniskt integrerat samhälle för alla. Därför är det dags för en ny social bostadspolitik anpassad för 2000-talets utgångsläge, behov och önskemål för alla grupper i samhället. Självklart ska allting med kommunikationer oavsett om det är väg, kollektivtrafik eller bredband finnas med. Självklart ska man kunna betala sin hyra och sina lån. Mot bakgrund av det här föreslår S-kvinnorna tillsammans med Byggnads att kongressen idag med följande ord tar ställning för ett bostadspolitiskt program. Den sociala bostadspolitiken är en del av socialdemokratins viktigaste uppgifter, och till nästa partikongress ska partistyrelsen utarbeta riktlinjer och förslag till ett bostadspolitiskt program.

Johan Kanmert, Göteborg: Jag ska först rätta mig själv. Wanja Lundby-Wedin påpekade som tjänstgörande ordförande att jag hade yrkat på fel ställe. Jag har ett yrkande på sidan 31 rad 31 att vi ska rätta till den sociala bostadspolitiken, för den har havererat. I t.ex. Göteborg får man inte tag i en lägenhet om man inte har mycket pengar. Det enda som byggs är något slags kategoribostäder för dem som har ett fett bankkonto eller en villa att sälja. Det byggs inte några hyreslägenheter alls. I Stockholm är situationen ännu värre. Jag yrkar bifall till detta. Jag yrkar också bifall till mitt eget förslag på sidan 22 rad 32. Där finns en underlig skrivning om att det inte ska bli nya kompetensklyftor mellan dem som har och dem som inte har en fast anställning. Jag tycker att alla ska ha tillsvidareanställning. Då får vi trygga människor som känner sig säkra, och deras tillvaro kommer att bli en uppåtgående spiral. Jag yrkar också bifall till alla förslag om borttagande av karensdag i sjukförsäkringen. Karensdagen gör att det blir ett slags sjuknärvaro i stället för en sjukfrånvaro, och det är inte sunt.

Ronny Olander, riksdagsgruppen: Jag börjar med att yrka bifall till Inger Segelströms förslag om att det ska tas fram ett bostadspolitiskt program till nästa kongress. Framför allt: Bostaden är inte en konsumtionsvara vilken som helst. Hur vi bor, var vi bor och hur mycket det kostar att bo påverkar i hög grad vår livssituation och våra möjligheter i livet – barnens uppväxt, ungdomens studieresultat, människors välbefinnande och tillvaron på ålderns höst. I Sverige har vi under en lång rad av år lyckats undvika en uppdelning av människor i olika grupper efter inkomster och andra sociala och ekonomiska förhållanden. Detta är glädjande. Den sociala bostadspolitiken är en central och viktig del av den svenska välfärdspolitiken. Människors hopp i vårt land vad gäller begreppen vård, omsorg, skola och boende står till de socialdemokratiska initiativen och till vår politik. I de tre regionerna Stockholm, Västsverige och Skåne driver borgerligheten privatiseringens och marknadens idéer mycket klart och tydligt, så även inom boendet. I dag växer frågeställningar om vad som händer inom bostadspolitikens område. Samtidigt finns det många heltäckande utredningar som är viktiga och betydelsefulla inför framtiden. Därför behöver vi ett bostadspolitiskt program till nästa kongress.

Ove Bengtsberg, partistyrelsen: Först yrkar jag bifall till Inger Segelströms och Ronny Olanders förslag. Den sociala bostadspolitiken har varit en hörnpelare i den socialdemokratiska välfärdspolitiken. Den har lyft befolkningen från torftiga miljöer med kalla, dragiga och trånga lägenheter. Vi har inte alltid nått våra mål om ett gott boende, men nästan alla kan trots allt säga att man bor ganska modernt. Men den sociala bostadspolitiken knakar redan i fogarna. För många har hyran tagit en allt större del av inkomsten. Barnfamiljer har tvingats tränga ihop sig. Ungdomar har inte möjlighet att flytta hemifrån, och studenter vänder om från högskoleorterna därför att det saknas studentrum och lägenheter. Samtidigt byggs lyxlägenheter med goda utrymmen i eftertraktade lägen. Där kan de som har råd förverkliga sina drömmar alltmedan de sämre lottade får en allt torftigare omgivning. Socialdemokratin behöver en rejäl diskussion om hur en modern bostadspolitik bör utformas. Vi måste skapa Kvarteret Framtiden, som s-kvinnorna så fyndigt har döpt sitt program till. En modern bostadspolitik måste utgå från dagens problem, och det går att sammanfatta i fyra punkter: För det första ska bostaden ses i tillväxtperspektiv. Att bygga bostäder ökar i sig produktionen, men genom att det finns bostäder i tillväxtområden blir det också lättare för företag och verksamhet att expandera. Det stimulerar tillväxten. För det andra är bostaden en viktig del i det hållbara Sverige. Vi måste göra sjuka hus till sunda hus och bli kvitt radon. Vi ska effektivisera ventilation i bostäder, minska bullerstörningar och energianvändning. För det tredje måste vi se till att den tekniska utvecklingen kommer alla till del. IT och utbyggnad av bredbandstekniken kan ge bostaden en helt ny funktion. För det fjärde behöver vi en politik för att bryta segregationen.

Mats Sjöström, Örebro län: Jag ska tala om två av mina yrkanden. Jag har för det första yrkat att redaktionsutskottet ska få i uppdrag att inarbeta en text med innebörden att tredje uppdraget ska ges separata anslag och regleringsbrev. Skälet till det är att tredje uppdraget är bra och har lyckats väl på de flesta universitet och högskolor men är oerhört beroende av bidragsansökningar från Kunskapsstiftelsen och Teknikbrostiftelsen. De ger sällan anslag för mer än tre år, vilket ger en stor ryckighet. Skulle det bli ett anslag får regeringen möjlighet att lägga ut regleringsbrev och ge samlade politiska uppgifter till våra universitet och högskolor, varigenom man får ut en bättre effekt. Mitt andra yrkande handlar om IT, som det finns ett stort intresse för. Vårt förslag, som har ett ganska brett stöd bland ombuden, innebär att vi inte pratar mer än nödvändigt om teknik, inte förutsätter att Telia försäljs och inte är så precisa i vara beloppsangivelser. Texten är: ”Staten har ett ansvar att se till att bredband i befintlig infrastruktur byggs ut i hela landet. En satsning som säkrar att både hushåll och företag i hela Sverige kan få tillgång till bredbandskapacitet brådskar och kräver ekonomiska insatser. Statens övergripande ansvar måste avse såväl stom- och transportnät som accessnät. Konkurrensneutralitet och mångfald på nätet ska garanteras genom statliga insatser och beslut. För att främja låga priser och stimulera en snabb utveckling ska en mångfald av operatörer och IT-företag har möjlighet att utnyttja nätet.”

Rolf Lindén, Göteborg: Jag yrkar först bifall till mitt förslag att vi ska avvakta med en grön skatteväxling och miljöstyrande vägavgifter. Jag ska ägna resten av min talartid åt Volvo–Scaniaaffären, där jag föreslår att redaktionsutskottet ska få i uppdrag att bearbeta ett uttalande av följande lydelse: ”Sveriges metallarbetare är för ett samgående mellan Volvo och Scania. Det kommer att gynna svensk industri. Men det som händer är nu mycket oroväckande. Kommissionens avvisning försvagar basen för hela Volvos och Scanias verksamhet. Dess huvudargument mot affären är att Sverige och Norden ska ses som begränsade marknader och att Volvo–Scania här blir alltför dominerande. Detta trots att det gäller ett område som faktiskt bara utgör några procent av Europas totala marknad. Detta trots att övriga europeiska lastbilstillverkare inte har haft några som helst invändningar till Volvos förvärv av Scania. Detta trots att själv huvudpoängen med EU var att skapa en enda gränslös gemensam marknad för varor och tjänster. Inom EU har Volvo och Scania inte mer än cirka 30 procent av de tunga lastbilarna.” Jag kan, uppriktigt sagt, inte förstå vilkas intressen som kommissionen egentligen försvarar. Man har tidigare till exempel godkänt köpet där Mercedes fick över 70 procent av den tyska marknaden för stadsbussar. Då sade man att det handlade om 3jobb i Tyskland. I Sverige riskerar betydligt fler att på sikt förlora sina jobb om Volvo– Scaniaaffären stoppas. Dessutom öppnas vägen för utländska uppköp av våra två lastbilstillverkare. Det betyder en ny oro för de anställda i Volvo och Scania, som går en tid till mötes då man inte vet vad som kommer att gälla. Nu handlar det om svenska jobb och svensk fordonsindustris framtid. Jag yrkar bifall till yrkandet om remiss till redaktionsutskottet.

Per Eriksson, Örebro län: Jag ska prata om arbetsresor. Den senaste tidens bensinskattehöjningar är bara toppen på ett isberg. Resekostnaderna och de låga avdragen för arbetsresor har blivit allt större problem i glesbygden. Vi möter idag kamrater som varje dag tvingas pendla mellan 10 och 20 mil till jobbet. De har inget val. Det här gör man inte frivilligt. Många jobbar skift, och andra bor på orter där det inte finns någon kollektivtrafik utbyggd. Till att börja med får de betala 7kronor utan någon skattereduktion. Sedan får de ett avdrag som bara är 5 kronor per mil för en låginkomsttagare. Det är orimligt och gör det svårt för den som är arbetslös i till exempel Hammar att ta ett jobb i Örebro eller på Ericsson i Kumla. Många tvingas flytta från orter som Askersund eller Hällefors i vår norra länsdel bara för resekostnadens skull. Det blir också svårt för glesbygden att rekrytera nyckelpersoner som är bosatta på annat håll. Ska familjer där bara den ena kan få jobb på en utflyttningsort ha råd att bo kvar, behövs det en rejäl översyn av reseavdragen. Det gäller inte bara oss som bor i de mindre samhällena och i de mindre städerna. Det gäller också nyckelpersoner som vi vårt näringsliv är beroende av. Om det inte finns rimliga reseavdrag eller bra kollektivtrafik får företagen i glesbygden inte tag på den kompetens som de så väl behöver. Arbetsresorna är en fråga som handlar både om tillväxt och om rättvisa. Därför yrkar jag bifall till det tidigare upplästa tillägget på sidan 31 om att få in en text om reseavdragen för arbetspendling.

Behandlingen av dagordningens punkt 8.2 Politiska riktlinjer: Ett grönt folkhem i snabb utveckling, fortsätter i del 2, sidan 5.

Ajournering Tjänstgörande ordförande: Vi gör nu uppehåll för lunch mellan klockan 12.00 och 13.00. Det aviserade kulturinslaget är ordentligt nedkortat, till mellan klockan 13.00 och 13.10. Det är viktigt att ni är tillbaka i kongressalen klockan 13.00. Vi beräknar att genomföra val av partisekreterare klockan 13.30 och val av VU- suppleanter klockan 18.00.

Lördagsförmiddagens förhandlingar ajournerades klockan 12.01. Punkt 8.4 Sverige – ett land vi är stolta över men inte nöjda med Föredragning av Lars Stjernkvist – del 2, sid. 157 Debatt – del 2, sid. 158-163 Förslag och beslut – del 2, sid. 163-167, del 2, sid. 193

Punkt 9 Protokolljustering – del 2, sid. 193

Punkt 10 Kongressens avslutning – del 2, sid. 194

Uttalande från kongressen om rasism och främlingsfientlighet – del 2, sid. 191 Uttalande om EUs konkurrenspolitik – del 2, sid. 191-192