Svenska Namn På Inhemska Bladhorningar

Svenska namn på inhemska bladhorningar

MATTIAS FORSHAGE

Forshage, M.: Svenska namn på inhemska bladhorningar. [Swedish names for Swedish lamellicorn beetles (Coleoptera: Scarabaeoidea).1 -EntomologiskTidskrifl 121 (3): 99- I 18. Lund. Sweden 2000. ISSN 0013-886x.

Trivial names in Swedish are given to the species of lamellicorn beetles (Coleoptera: Sca- rabaeoidea) fbund in Sweden. A briefhistory ofSwedish beetle name giving is given, star- ting with old names, populal in origin, through all the pest species systematically named by applied entomologists. Oniy recently, in connection with the establishing of national red data lists ellbrts have been made to name a larger number of species, in various families. This is in striking contrast to e.g. vascular plants, vertebrates, and butterflies and moths, where all species found in Sweden have had Swedish names for a long time already. Gene- ral questions about Swedish naming are discussed, and it is argumented that striking and short names should be preferred, giving precedence to the viewpoint of everyday language. All previous Swedish names lbund in litterature ale cited, and suitable names a.re suggested fbr all species, chosen atter a discussion among a number of Swedish coleopterologists.

M. Forshage, Pilvägen 3A, SE-111 15 Huddinge, Sweden.

Inledning Människor har lättare att fästna för kryp som har mot bakgrund av en litteraturgenomgång efter namn på deras eget modersmåI. Det är mycket äldre publicerade namn - bladhorningar, som lättare att känna igen, hålla isär eller ställa frågor ofta är stora och uppseendeväckande djur, har en kring varelser som har namn som f'astnar i min- rikare äldre namnhistoria än många andra insekt- net, omedelbart säger en något om krypet eller är grupper. Utöver den handfull entomologer jag ti- tankeväckande. Om man vill att insekterna ska digare diskuterat förslagen med drogs ytterligare uppmärksammas i naturvårdssamrnanhang har ett antal in i diskussionen i samband med gransk- man en tuffuppgift som dock underlättas om dju- ning av manus till föreliggande uppsats. Därige- ren har begripliga svenska namn. Vi redan bitna nom har min egen roll ftirändrats fiån obunden tycker förstås att de vetenskapliga namnen är kreativ uppslagsgivare (min ursprungliga ambi- oerhört användbara, ofta vackra och ganska lätta tion) till presentatör av ett förslag präglat av att komma ihåg. Och håller man sig inom ento- kompromisser mellan vitt skilda viljor, och med mologernas skara har man kanske aldrig behov användbarheten som överordnat kriterium. av annat. Men den som är ute och talar med icke- entomologer, som håller kurser, förhandlar med markägare, politiker och tjänstemän, eller bara är Om trivialnamngivning av skalbaggar ivrig att dela med sig av sina kunskaper och B efintli g a s v ens ka s kaLbag g snnmn väcka intresse i massmedia eller i sällskapslivet, Medan ryggradsdjur och kärlväxter har haft behöver trivialnamn på det egna språket. svenska namn så länge någon kan minnas, och Denna artikel presenterar svenska namnför- storsvampar, mossor och fjärilar ganska länge re- slag på i Sverige påträfiade arter av överfamiljen dan, så släpar skalbaggarna efter i detta avseen- bladhorningar (Scarabaeoidea). De läggs fram de. Bara ett litet fåtal har äldre, folkliga namn,

99 Mattias Forshage Ent.Tidskr. 121 (2000)

och en handfull till har svenska namn som kon- Trivialnamnscittning: principer och allmänna struerats av skogs- och lantbruksentomologer i synpunkter seklets början i pedagogiskt syfte gentemot för- Av grundläggande betydelse i namnsättningen menta skadedjur och nyttodjur. Länge var den är att de svenska namnen ska vara just trivial- enda skalbaggsgrupp där alla svenska arter hade namn. De insekter som har gamla "folkliga" svenska namn barkboffarna, namngivna av Paul namn har vunnit inträde i vardagsspråket för att Spessivtseff 1922, emedan hela gruppen ansågs det har funnits ett behov av att benämna dem som skadedjur. Utöver det lanserades svenska där, det må vara för att de konkurrerat med män- namn bara av enstaka författare som hade en sdr- niskan om föda och andra resurser ("skade- skild ådra för det, som ålänningen Hugo Kranck djur"), att de haft en viss funktion i folktron, att (1928). Med utgångspunkt i Krancks namn de låtit sig utnyttjas materiellt ("nyttodjur"), el- tryckte fjzirilsamlaren Bror Hamfelt, sannolikt i ler i några fall för att de varit tillräckligt påla1- samarbete med andra, upp etiketter med trivial- lande 1ör att inte fä gå obenämnda ur nyfikenhet- namn för ett större antal svenska skalbaggar. ens och skönhetssinnets synvinkel. Entomo- men namnen publicerades aldrig. logers svenska namnsättning hör oundvikligen Det var först med AWE-Gebers insektböcker till stor del till den sista kategorin, även om vi på 1970-talet som svenska namn på skalbaggar själva också har ett pedagogiskt syfte. lanserades i lite större skala. Dessa böcker är Något direkt vetenskapligt syfte med svensk översatta från danskan och de många titlarna, namnsättning kan jag inte se. För vetenskapliga dels ekologiskt uppdelade ("Vadjag finner"- se- ändamål är de vetenskapliga namnen utmärkta, rien) och dels systematiskt ("-i färg"), har varit och vardagsspråkliga hänsyn borde vara över- av avgörande betydelse för insektintresset i min ordnade i de svenska namnen. De vetenskapliga egen generation. De flesta av dem har översatts namnen ändras när nya systematiska bearbet- och bearbetats av Carl-Cedric Coulianos. som ningar visar att arIer ska flyttas mellan släkten, alltså står fadder för en lång rad svenska namn. undersläkten upphöjas till släkten etc, liksom Nästa ansträngning ägde rum på SO-talet, i niir ICZN (internationella kommitt6n för zoolo- samband med att ArtDatabanken inrättades (på gisk nomenklatur) tar beslut om att ge vissa 80-ta1et: "Databanken för hotade arter") och namn företräde framför andra. Trivialnamn dä- rödlistor över hotade arter upprättades. Då visa- remot dr till för att man ska kunna tala om ett de det sig att det fanns en poäng med svenska visst djur utan att hålla sig ajour med vetenska- namn även för ovanliga och oansenliga skalbag- pens senaste rön om dess släktskapsrelationer, gar. I samband med detta lanserade Roger Pet- eller ens behöva vara intresserad av systematik. tersson förslag på svenska namn på alla skal- Ett varnande exempel på hur det går om man baggsfamiljer (Pettersson 1989). Han har också blandar ihop syftena med vetenskapliga namn föreslagit namn på alla arter bland de olikfotade och trivialnamn är de svenska mossorna. ddr baggarna, och tillsammans med Vesa Jussila man vill 1åta de svenska namnen säga lika myck- namnsatt praktbaggar och långhorningar. Nyli- et om släktskap som de vetenskapliga namnen gen har Pettersson tillsammans med Bengt An- gör. Därmed måste man ständigt ändra de sven- dersson namngivit knäpparna. För samtliga ska namnen. Samma mossart återfinns då under dessa familjer gäller att namnlistorna ännu inte en rad olika namn i olika böcker, och ingen an- zir publicerade i sin helhet men mer eller mindre nan än mossforskarna vet det korrekta svenska spridda bland aktiva coleopterologer, och de an- namnet på en mossa. Men de kan redan tala bra vänds t.ex. i ArtDatabankens rödlistor. Rödlis- latin, och hela poängen med svensk namn- torna har numera kommit att bli det huvudsakli- sättning zir raskt försvunnen. ga forum dzir svenska artnamn får officiell sta- I stället finns det en poäng med att de svenska tus. Nyligen publicerades Håkan Ljungbergs namnen gärna får vara udda, fantasifulla, poetis- namnförslag på jordlöparna efter att länge ha ka, kvicka. Det är lättare att skapa intresse med cirkulerat informellt (Ljungberg I 999b). ett namn som är roligt och väcker nyfikenhet och associationer. De äldre svenska namnen har

100 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar i allmänhet sådana kvaliteter, och den moderne ofta utmärkta; pedagogiska, talande och lättme- svenske namngivaren får gärna eftersträva dem morerade. Det kan finnas en poäng med att för- (i den mån namnen inte bara blir putslustiga och söka undvika namn som bara anger fiekvens och krystade). Om man låter vardagsspråkliga hän- utbredningsområde - sådant kan ibland föränd- syn väga tyngre än tekniska synpunkter föredrar ras ganska snabbt varvid namnet blir inaktuellt man t.ex. "stor" och "liten" som epitet framför ("vanlig", "sällsynt", "småländsk" etc). Ibland "större" och "mindre". Ur samma synvinkel har kan man ta till raka översättningar från de veten- man generellt inga problem med att tillåta in- skapliga namnen - nrir de är särskilt vackra och konsekvenser eller brister i symmetri för namn- väcker nyfikenhet. ens del. Det finns ingen anledning att avstå fiån Grundprincipen bör hursomhelst vara att talande namn bara för att de inte är uttömmande namnen ska vara praktiskt användbara. Därför - det gör ingenting att ekoxen inte är monofäg måste de hållas så korta som möjligt, någorlun- på ek, att noshornsbaggarnas honor saknar horn, da lättuttalade, och talande, meningsfulla och att skogstordyveln kan hittas i öppna hagar, att intresseväckande ur icke-entomologens synvin- vårdyngbaggen hittas även på hösten eller att kel i ännu högre grad än ur entomologens. vissa bIåoxar zir gröna. Man kan gärna ha ett grundnamn för en hel grupp, och bilda artnamn genom att sätta be- Namnförslag på svenska bladhorningar stämningar framför det. Grupperna bör motive- En stor del av mitt arbete har ägnats åt att leta ras av morfologiska eller ekologiska likheter, efter svenska namn i äldre litteratur, vilka är på- och det finns ingen anledning att anstränga sig f'allande många för bladhorningarnas del. Dessa för att få dem att sammanfalla med vad man för kan användas som utgångspunkt för att studera å tillfället systematiskt håller för goda släkten. ena sidan de biologiska författarnas ambitioner Mdare talar vardagsspråkliga hänsyn för att genom tiderna, å andra sidan även en del av de den mest typiska eller vanligaste arten inom en både fblkliga och bildade föreställningar som grupp gärna kan fä samma namn som hela grup- knutits till djuren. Som vägvisare för varje så- pen (ollonborren bland ollonbomarna, pingbor- dant studium av äldre id6er om djuren har vi för- ren bland pingborrarna etc) i stället för att man månen att ha tillgång till Björn Dals outtömliga hänger på mer exakta men krångligare epitet arbete Sveriges zoologiska litteratur ( 1996). som "vanlig", "allmän" eller "egentlig". I enskil- Jag har redovisat alla äldre namn jag hittat, da sammanhang kommer man då kanske behöva med undantag för egna namnförslag av min förtydliga att man talar om den vanliga arten och egen hand som hunnit publiceras medan namn- inte vilket djur som helst i gruppen. Det tycker listan varit ute för synpunkter men sedan övergi- jag inte åir tillräckligt bra skäl för att permanent vits (Pettersson & Lundberg 1999, Ljungberg tynga ned namnet med förtydligande och till- 1999a). Jag har också gjort försök till härled- krånglande extraord. Inte ens ornitologer, som ningar av de vetenskapliga namnen som i några ibland är mycket måna om att ersätta vardagliga fall lämnat förslag till godtagbara svenska namn med i en eller annan mening korrektare, namn. Dessa har inte gjorts utifrån några spe- har t.ex. döpt om buskskvättan till "orangehakad cialkunskaper i klassiska språk. Jag har använt buskskvätta" eller "vanlig buskskvätta" bara för en rad lexika, och särskild hjälp harjag haft av att det råkar finnas en svarthakad och ovanlig. Hans G. Hanssons etymologier av marina djurs Namn får gärna baseras på utseende (fåirg, namn (Hansson 1998), av standardverket på storlek, hårighet etc), sådant som är lätt att se området, Browns Composition of scientific och komma ihåg; särskilt där det har starkt sinn- words (1991), och slutligen av Schenklings ety- lig associativ kraft. Diiremot blir namnen ofta mologier av skalbaggsnamn (1922). långa, krångliga och biologiskt intetsägande om Ordning och systematik följer i huvudsak se- de bygger på små artskiljande morfologiska ka- naste svenska skalbaggskatalogen (Lundberg raktärer hos närstående arter. Namn som baseras 1995). Även om jag i vissa fall förordar andra på autekologi (biotop, fenologi, födoval etc) är lösningar har jag av utrymmesskäl avstått fiån

101 Maftias Forshage Ent. Tidskr. l2l (2000)

att här lansera nymodigheter i det avseendet, ut- Trogiclae, knotbaggar. Trogidae efter Trox = över att jag skilt ut underfämiljen Bolbocerati- grek. tuggare, gnagare, skrapare. Flera svenska nae. Jag har dock ändrat några fä namn i enlighet namn finns publicerade. Kranck (1928) föreslog med nya rön: Aegiulia spissipes LeC. tillbaka till "skrapbaggar". Andersson (Brehm 1930) före- A. ,,,lfo (F.), Aphodius putridus (Fourcr.) tillbaka slog "jordbaggar", vilket anammades av Coulia- tlll. A. ctrenctrius (Ol.), A. equestri,s (Panz.) tillba- nos (Lyneborg 1979). Douwes et al. (1997) lan- ka till A. stictictts (Panz.'), A. scybalarius (F.) tin- serade "balbaggar", och Pettersson (1989) före- baka till A. rufus (Moll), A tenellus Say till A. slog inget alls eftersom gruppen inte hade fa- uligino.ttrs (Hardy), Serica brunnea (L.) till S. miljestatus i den katalog han utgick från (Lund- brunna (L.) och Hopliafarinosa (L.) trllH. phi- berg 1986). Skrapbaggar är sannolikt ett försök Lanthus (FueBlin). Dessa ändringar är främst i till direktöversättning av vetenskapliga namnet. enlighet med danska katalogen (Hansen 1996) Jordbaggar syftar på att larverna kläcks, förpup- och med omarbetningen av Die Käfer mitteleu- pas och ofta drar sig tillbaka ner i jorden under ropas (Krell & Fery 1992) samt Krells senare det torra kadavret. Det är dock inte ett speciellt rekommendationer (in litt.). Aphodius quadri- talande namn fijr gruppen. Balbaggar torde syfta macuLatus (L.), Oxythyrea funesta (Poda) och på lägelbobalar; vår vanligaste art återfinns ofta Valgu.s hemipterus (L.) har lagts till svenska lis- i fågelbon, men det är inget utmärkande för hela tan. Onthophagus gibbulu.r (Pallas) och Apho- gruppen. Det tycks mig som det mest utmrirkan- dius serotinus (Panz.) diskuteras under andra ar- de för gruppen i stort är deras förkärlek för torra ter och inte som egna rubriker - båda är tagna i kadaver, benknotor och hudar där de äter kera- Finland och förtjänar svenska namn. tin, varförjag hellre kallar dem knotbaggar, var- Av utrymmesskäl har jag utelämnat synony- vid man på köpet väcker associationer till dju- mer, undersläkten och tribus, och därmed också rens knöliga, knotiga översida. etymologier av deras namn, liksom även en sys- Trox sabulosus (Linnaeus, 1758), sandknotbag- tematisk diskussion, som jag har för avsikt att ge. Sabulum = lat. grus. Arten lever pii as på sand- "sandbagge", återkomma till i en kommande artikel. mark. Bromme (1866) kallade der.r Kranck (1928), "sandskrapbagge" och Andersson (Brehm 1930) bara'Jordbagge", även om den redan Arterna på hans tid inte mer var den vanligaste arten i släktet. S c S c b ae o i de a arab ae o idea, bladhorni ngar. ara T. hispidus (Pontoppidan 1763), måsknotbagge. efter Scarabaeas, pillertrillaren, av skarttbos = Hispidus = lat. strävhårig, luden, skrovlig. Namnför- grek. skarab6, skalbagge. Det svenska namnet slaget hör till kategorin reminiscenser fiån Landins "bladhorningar" används lämpligen både för bladhorningsdel av Svensk insektfauna (1957a) som överfamiljen Scarabaeoideo och för en snävare länge varit det svenska standardverket för familjens famllj Scctrabaeidae, hur man än väljer att av- del. Han återger där sarnmanträllandet att de tvir gränsa denna. Alltsedan detta svenska namn in- t-örsta moderna svenska fynden av denna art båda var troducerades av Holmgren (1867) har det an- i måskadaver på Hoburgen på Gotland (senare har på fler lokaler och i llera sorters kadaver på vänts av de flesta författare. Smärre variationer den tagits Gotland, samt på Oland). erbjuder Kranck (1928) som kallar alla bladhor- T. scaber (Linnaeus, 1767), liten knotbagge. Sca- ningar för "bladhornsbaggar" och bladhorning- ber=lat. sträv. Den minsta och vanligaste arten i släk- arna exklusive ekoxarna för "bladhornade bag- tet, som oftare hittas i lågelbon och andra djurbon än i gar", medan Andersson (Brehm 1930) och Cou- as. Hos Lundblad & Tullgren (1957) är det denna art lianos (Lyneborg I 979) kallar bladhorningarrna i som kallas'Jordbagge". snävare bemärkelse för det tillkrånglade "egent-

liga bladhorningar". I äldre litteratur finns ofta S c arab aeitlae, bladhorningar. (Se diskussion termen "torbaggar" eller "tordbaggar" (av forn- under Scarabaeoidea ovan.) nordiska thor = smutS, träck) som uppenbarligen B o lb o c e rat inae, tryffeldy vlar . B o I b o c e r at ina e främst syftar på spillningslevande arter, men efler B o lb o c eras = lökhorning, av b ol b o s - grek. som av åtminstone Brander (1785) och lser lök, keras - grek. horn, syftar på antennklubban (l 806) använts för en större grupp. som är något löklikt ihopdragen och inte på

t02 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhentska bladhorningar huvudhornet som de flesta i gruppen bär. Majo- riteten av moderna författare håller tordyvlarna för en egen tamllj (Geotrupidae), och Bolboce- ratinae som en underfamilj däri. Men enligt en nyligen gjord fylogenetisk analys (Browne & Scholtz 1995. Scholtz & Browne 1996) är denna grupp inte alls närmare släkt med tordyvlarna, och om man då ska bryta ut dem är det bra att ha ett svenskt namn. "Tryffeldyvlar" är bildat av namnförslaget för vår enda art, och är passande då nästan hela gruppen är svampätare. OdonteLts armiger (Scopoli, 1772), tryffeldyvel. Fig l. TtlJJeklyvel (Odonteus armiger (Scop.)), hane Odonro.r - grek. trnd. ontriger = väprtrre. w (trmLl = med hom på huvud och halssköld. Teckning: förf. lat. vapen, gero = lat. jag bär, åsyftar hornet. Iser ( l 806) kallade arten "beväpnad tordbagge". "Enhor- Odonteus armiger (Scop.), m.ale v,ith horns on ltead nad tordyvel" kallades den av Coulianos (Lyneborg and pronotum 1979), men då en välutvecklad hane av Odonteushar taggar som sticker upp likt horn även på halsskölden der6n (l 89zt) bygger på detta och anknyter ordet ter den sig då snarare trehornad och namnet kan vara "tor" till den fbrnnordiska mytologin i en intres- en smuia missvisande (Fig. l). Det är inte heller helt "Tordy- lyckat att ka1la arten tordyvel då den varken äter sant men sannolikt oriktig etymologi: dynga eller tycks vara så nära släkt med tordyvlarna. flarna voro fordom helgade åt Tor och ansågos "Tryffeldyvel" är att föredra. Artens biologi är fortfa- till följd däraf af munkarna såsom oheliga och rande inte helt klarlagd, men den mest utbtedda id6n fingo af dem sitt namn (dyfvel = djäfvul)." Detta är att den lever på rottryfflar. vore i och för sig en intressant pendang till hur pillertrillarna dyrkades i det garnla Egypten. Geotrupinae, tordyvlar. Geotrupinae efier Hursomhelst har namnet tordyvlar ibland an- Geotrupes = jordsmulare, av geo = grek. jord, vänts för en större grupp än Geotrupinae,kan- trupio = grek. söndersmula, krossa, ev borra. ske alla dyngätande bladhorningar överhuvud- "Tordyvel" är ett mycket garnmalt namn, som taget och då analogt med hur dyngbaggar ibland tycks vara det äldsta och mest allmänt spridda använts. Ett sådant fall zir Reuter (1913) som in- bland skalbaggsnamn på svenska överhuvud- kluderar åtminstone Scorabtte inae. taget. I litteraturen harjag hittat belåigg alltifrån Typhaeus tt,pho eu s (Linnaeus, I 75 8), trehornad 161 I (Forsius I 952), över Comenius ( 1 698) och tordyvel. Bäde typhoeus och den gällande felskriv- Linn6 (1739) till alla moderna böcker. Linnd ningen typhaea.r = egentligen av grek. tlphon - rök, (.1161) anger "torbagge" som småländsk vari- syftar på den romerska mytologiska gestalten Typ- hoöus (Tyfon), en jätte med hundra eldsprutande hu- ant. Förr kallades de ofta "torndyvlar", ända från vuden och hundla armar. som var son till Gaia och Spegel (1685), ofia hos Linn6 och andra 1700- Tartarus, och begravdes under Etnii efter att ha bese- talsförfattare, liksom i vissa satiriska teckningar grats av Jupiter. "Trehornad tordyvel" lanserades av av C.A. Ehrensvärd (Ehrensvärd 1997) (tri1. 2, Andersson (Brehm 1930) och har liamförallt använts nästa sida), fram till Dahlbom (1837), Rosander av Coulianos (Chinery 1976, Lyneborg 1979). Ham- { l86l ) och slutligen Tullgren r 1906). Det måsle felt (opubl.) kallade arten "horntordyvel" och i Hagel- dock betraktas som en tillfällig förvrängning då berg (u.å.) kallas den "tordyfvel". I äldre litteratr-rr kan f'örledets ursprung i fornnordiskans "thor" man hitta synonymen Minotaurus typhoeus, efter det (thord) = SrlutS, träck är otvivelaktig. Däremot fasansfulla tjurmonstret Minotauros i labyrinten på finns det olika teorier om vad "dyvel" betyder. Knossos i den kretensiska mytologin, och med det som bakgrund kan man gärna i informella samman- Sannolikt är det en förvrängning av "vivel" som hang kalla baggen "minotaur". Detta namn har aktua- betyder skalbagge, men enligt många är det från liserats något av att en bagge son'r liinat både drag och lågtyska "Deibel" (högtyska "Teufel") = djävul. namn av denna spelar en viktig roll i Gabriella Hå- SkitdjävLrl är onekligen ett suggestivt namn. Sö- kanssons roman Operation B (1997). Men man kan

103 Mattias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000)

Fig 2. Pa.ykult omfamnttr tomdlfweln och storken (Ehrenst,ärd & Orenstierna). Teckning, av C.A. Ehrensvä.rd från sltiet av 1700-taler (ur Ehrensvdrd 1997).

Paykul.l. embracing tlor beelle antl ,stork.

också piiminna om Geofti'oys gan-rla lianska namn = lat. dynga. "Fälttordyvel", som pekar ut artens pre- "phalangiste" som citerats (på fianska) i Sverige szi t-erens för öppna biotopel i motsats till skogstor- tidigt som av DeGeer (11'74), och nyligen av Landell dyveln, sägs vara det allmänt använda namnet i den (1970) som också glorde den svenska översättningen lundensiska faunistikundervisningen (Sörensson in "falangist". Det n:imnet syftar på att baggens hclrn lik- litt.), men jag har inte sett det i tryck. Det vanligaste nar de pikar som bars av soldatslaget med cletta namn. publicerade namnet är det något mer intetsägande Geotrupes mLftator (Marsham, 1802), stäpptor- "stor tordyvel" (Tullgren & Wahlgren 1921, Brehm dyvel. Mutator = tystare eller förändrare, av mullt.t = J930, Chinery 1976, Lynebolg 1979 m.fl.). Det flnns antingen lat. stum, tyst eller grek. f'örändra, -atur lar. otaliga varianter, särskilt från f'örr när arten v:rr den utförare. Det vetenskapliga narnnet syflar sannolikt vanligaste svenska tordyvelarten: "tordyvel" (Mö1ler inte som vissa trott på artens bästa kännetecken, det 1755, anonynr l8-521, Fliiricke 1912, Lyneborg 1970), utökade antalet täckvingestrirnmor, utan snarare på "torndyvel" (Linnaeus 1146, 1161, lser 1806, Zetter- variabiliteten i färg, eller kanske mer allmänt på hur stedt 1833, Jaeger 1878), "torbagge" (Linnaeus 1761, baggen förändrar landskapet genom att gräva ner Dahlbom 1837), "alhnän torndyvel" (Dahlbom 1837, dyngan. "Stäpptordyvel" bygger på att enda säkra anonym l8zl5), "allmän tordbagge" (Iser 1806), "van- svenska lokalen, Degeberga i Sk:ine. har sandstäpps- lig tordyvel" (Sundevall 1872, Kranck 1928), "vanlig karaktär, och sijderöver återfinns arten i stäppartade torndyvel" (Linnaeus 175 1) och slutligen de lite mer miljöer. Hamfelt (opubl.) kailade den "allmän tordy- udda "gödsel-torndyvel" (Milne-Edwards 1860) och vel", ett namn som aldrig varit rättvisande i Sverige, "vanlig spillningsbagge" (Jaeger 1878). där arten f'örr var mycket srillsynt och nu är utdöd. G. :;tercorosus (Scriba, I79l ), skogstordyvel. G. spiniger (Marsham, 1802), sandtordyvel. S2r- Stercorostrs a\ stercus = lat. dynga. "Skogstordyvel" rn =lat. tagg, 'g,ero = lat. jag bär, syftar antagligen pir är det vanligaste namnet på arten, först använt av hanarnas förstorade lirrtagg. Vanlig i sandiga områden Adlerz (1904). Arten är vår vanligaste toldyvel och i Sydsverige. tolde även av lekmän igenkännas som ett karaktärs- G. stercorctrius (Linnaeus, 1758), fälttordyvel djur f'ör skogsstigarna. Många namnvarianter finns: (hittills oftast stor tordyvel.). Stercorctrius av stercus "skogstordbagge" (Iser 1806), "skogstorndyvel"

101. Ent. Tidskr. l2l (2000) Svenskcr namn på inhemska bLadhorningar

(anonym 1845), "mindre tordyvel (Tullgren & Wahl- målande av en rad möjliga namn. "Fläckig träck- gren 1921), "liten tordyvel" (Brehm 1930, Landin bagge" kallades den av Hamfelt. 1949, Lundblad & Tullgren 1957) och "allmän tordy- Ontop hagus /ar.rrurs (Schreber, 71 59'1, tjurhorn- vel" (Mandal-Barth & Coulianos 1972, Lyneborg dyvel. Onthos = grek. dynga, phago = grek. äta, t919). tauros = grek. tjur. "lurhorndyvel" syftar på de pari- G. vernalis (Linnaeus, 1758), vårtordlvel. Ver = ga hornen och går tillbaka på vetenskapliga namnet. lat. vår. "Vårtordyvel" kommer av det vetenskapliga Hamfelt (opubl.) f'öreslog "svart dyngätare" och namnet och används allmänt efter Kranck (1928), "svart träckbagge". med f'öregångare i Isers (1806) "vårtordbagge", Kin- O. illyricus (Scopoli, 1763), oxhorndyvel. Illyri- bergs "vårrtorndyvel" (Milne-Edwards 1860) och cas = från Illyrien, ett gammalt namn på nordvästra Stuxbergs "vårspillningsbagge" (Jaeger 1878). Dess- Balkan. Arlen är synnerligen lik den f'öregående, och utom har "mindre tordyvel" använts av Sundevall det svenska namnet är mest en variant av dennas. (1872) och "slät tordyvel", det enda namnen som sä- O. ovatus (Linnaeus, 1167), matt dvärgdyvel. ger något om hur arten känns igen, av Coulianos (Ly- Ovatus = oval, av ovum = lat. ägg. Arten är verkligen neborg 1979). Arten uppträder gärna tidigt på våren. liten och matt, så "mait dvärgdyvel" är ett talande namn oberoende av om bristen på glans baktill på su- Scarabaeinae, pillerbaggar (f'ör etymologin se turstrimman visar sig vara ett hållbart skiljetecken (opubl.) Scarabaeoide,l ovan). Namnet "pillerbaggar" är från följande eller ej. Hamfelt översatte vetenskapliga namnet till "oval träckbagge". väl etablerat, jämte "pillertrillare", och används O. joannae Goljan, 1953, Joannas dvärgdyvel. av åtminstone Andersson (Brehm 1930) och Joannae = tillägnad Joanna. Eftersomjag inte vet vil- (1951) på just Lundblad & Tullgren som namn ken Joanna det är auktorn åsyftar harjag själv inspire- denna underfamilj. Pillertrillare är förstås szir- rats att använda ett informellt namn "dyngjohan" med skilt lämpligt for de kulrullande arterna, som så litterär bakgrund; Gunnar Ekelöf ägnade sig ibland i att säga verkligen trillar sina piller, varvid piller- fyllan åt att skriva om sina egna ä1dre dikter, och vid baggar kan vara ett lämpligt namn för hela grup- ett tilllälle gav han sig på en dikt orn en jungfru och pen, vars arter alla tillverkar någon form av döpte om jungfrun till Dyngjohan (Ekelöf 1992) - dyngpiller åt sin avkomma. Hector (1893) kallar sannolikt är namnet en gammal omskrivning för djä- sl,aktet Onthophagus Latr. "spillningsbiller", vulen. Sedan flera entomologer funnit detta både van- vördigt och irrelevant vill jag hellre ta auktorns parti och Hamfelt (opubl.) kallar dem "träckbaggar" och med'Joannas dvärgdyvel" fijrrnedla nyfikenhe- eller "dyngätare". För att inte inbjuda till för- ten på vad det Zir 1'ör en Joanna som den polske veten- jag "horn- växling med Aphodiu,s-arter föreslår skapsmannen ville hedra med ett dyngdjur. dyvlar", syftande på den ibland intrikata hornbe- O. nuchicornis (Linnaeus, 1758), rakhorndyvel. väpning som majoriteten av världens arter har. Nuchicornis = nackhornad. av nukha = arabiska för Copris lunari,i (Linnaeus, 1758), månhorns- nacke. inlånat i medeltidslatinet. och cornu = lat. bagge. Kopros - grek. dynga, luna = lat. rnåne. horn. "Rakhorndyvel" åsyftar plakthanars rakt upp- "Månhornsbagge" fu ett etablerat men inte gammalt stående horn och följer Krancks (1928) "rakhorns- namn, jag har faktiskt inte sett det i tryck tidigare än dyngbagge". Landin (1957a). Innan dess förekom någon gång O. v ac c a (Linnaeus, I 767), kohorn dyv el. Vac c a = (försr hos Adlerz l9l6) varianten utan genitiv-s. lat. ko. Svenska namnet följer det vetenskapliga, som "månhornbagge", som än idag används ibland, sär- denna gång inte syftar på prakthanarnas horn (som skilt i Skåne. Andra varianter är Hamfelts (opubl.) inte alls är kolikt pariga) utan på honans, som sticker "månhorntordyvel", Stuxbergs "månbagge" (Jaeger upp i varsin ände av hjässlisten. Den besläktade arten 1878) och Håkanssons "månsköldbagge" (Fabre O. gibbulus (Pallas) som förekomrner i Finland, har 1964). Det sistnämnda syftade visserligen på den föreslagits skall kallas "svarthalsad horndyvel" spanska arten, men är egentligen ett korrektare namn p(Silfverberg in litt.) på grund av dess helsvarta hals- än månhornsbagge - det är nämligen munskölden sna- sköld utan glans. rare än hornet som är böjt som en månskära. O. .frac ti c o rnis (Preyssler, I 790), krokhorndyvel. CaccobiLrs schreberi (Linnaeus, 1767), fläck- Fractus = lat. avbruten, cornu = lat. horn. Svenska dyvel Kakke = grek. människoträck, 121p5 = grek. liv, namnet syfiar på prakthanarnas framåtböjda horn, .schreberi = tillägnad Johann Christian Daniel von och följer Krancks (1928) "krokhornsdyngbagge". Schreber (1739-1810), Linn6lärjunge från Tyskland, Hamfelt (opubl.) föreslog "vanlig träckbagge". främst botanist. "Fläckdyvel" är det kortaste och rnest

105 Mattias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000) O. similis (Scriba, 1790), mindre horndyvel. märkelse som ungefdr torde motsvara denna Similis = lat. likartad. Komparativformen motiveras grupp, namnet "torbaggar". av att arten relateras till den störe O. fracticornis, Aphodius erraticus (Linnaeus, 1758), slät dyng- som den mycket liknar. bagge. Erraticus =La1. utsuddad, korrigerad. Både det O. coenobita (Herbst, 1787), bronshorndyvel. svenska och det vetenskapliga namnet syftar på artens Coenobita = munk, av koinos - grek. tillsammans och myckel grunda täckvingestrimmor. 6;65 = grek. liv - caenum = lat. träck, tycks inte vara A. subterraneus (Linnaeus, 1758), fårad dyng- inblandat här. Att horndyvlarna liksom munkarna le- bagge. Subterraneus = lat. underjordisk. Det veten- ver tillsammans är ett ovedersägligt faktum, men nog skapliga namnet kommer av att arten lika gärna som i klingar det också lite som ett blasfemiskt skämt att dynga finns i humusrik jord. Numera verkar den dock som auktorn kalta baggen munk. Är munkens liv att ha gått under jorden även i betydelsen försvunnit från vandra i dynga? "Bronshorndyvel" syftar på den rne- landet. "Fårad dyngbagge" kommer av de fördjupade talliska glansen. täckvingestrimmorna, en s1ående karaktiir som också utgör ett skiljemärke från den föregående. Aegialiinae, strandkrypare. Aigalos = grek. A. fossor (Linnaeus, 1758), stor dyngbagge. kust, strand. Samtliga arter lever långsamt kry- Fossor = lat. grävare, bonde. Detta är vår största pande och grävande vid stränder, helst sandiga. Aphodius-art; A. rufipes är förvisso lika lång men plattare och smalare. Flera namn har f'örekommit i Ae gialia arenaria (Fabricius, 1 787), kuststrand- litteraturen, "grävdyngbill" (Brehm 1876, Kranck krypare. Arena = lat. sand. Hamfelt (opubl.) föreslog (Lyneborg kal- namnet "dynbagge", vilket tycks mig vitsigt intill för- 1928) och "dyngbill" 1970). Hamfelt lade den "vanlig svart dyngbagge". växling dä Aegialiinae är närmast släkt med dyngbaggarna, Aphodiinae. Utbredningen är inskränkt till A. ha e mo r r h o idali s (Lrnnaels, 1 75 8 ), rödspetsad södra Sveriges kustdyner. dyngbagge. Haemothoidalls = blodfläckig, efter granat. A. ,uJa (Fabricius, 1192) (spissipes Le Conte, haemo = grek. blod, roidos = grek. Iiten Svenska namnet bygger på Krancks (1928) "rödspet 1878), röd strandkrypare. Ru.fus = lat. röd, splssas = sad dyngbill". lat. långsam, tjock, 1'et, tät, pes = grek. fot, arten hör till dem som har kraftigt utplattade tarser. Namnet A. b rev i s Erichson, I 848, kuldyngbagge. B rev i s = "Kuldyngbagge" kroppsformen rufahar nyligen konserverats av ICZN (1 998) och har lat. kort. antyder att då prioritet över spi.rslpes. är nästan så välvd och rund som en kula. A. sabuleti (Panzer, 1797), älvstrandkrypare. A. arenarius (Olivier, 1789) @utridus (Fourcroy 1785)), köldyngbagge. Arena lat. sand, putridLLs = Sabulum = lat. grus. Arten finns visserligen över hela = putridus landet, men tyngdpunkten i utbredningen ligger otvi- lat. rutten, skämd, härsken. Då namnet A. använts för en rad arter bör det förkastas som vilsele- velaktigt norut och då gärna i älvarnas strandbrinkar. dande, och för denna art är det då lämpligt att konservera det yngre men entydiga namnet A. arenarius, vll- Aphodiinae efter Ap- Aphodiinae, dyngbaggar. ket F.T. Krell förordar (Krell & Fery 1992). Putridtrs hodius, av aphodos - grek. träck. Namnet :ir det första exemplet här på ett vanligt bruk bland "dyngbaggar" är allmänt vedertaget idag for 1700-talsentornologer att ge dyngbaggarna värdelad- släktet Aphodius Ill. Den äldsta författarna som dade namn - att rota i dynga tycks ha väckt känslo- använt det tycks vara Olsson (Brehm 1876) och mässiga konflikter hos dem. "Köldyngbagge" efter Stuxberg (Jaeger I 878). som dock åsyftade alla artens viktigaste kännetecken: den köl sorn bildas där dynglevande bladhorningar. Tullgren & Wahl- sjunde och nionde täckvingestrimmornas mellanrum sammanlöper bakti1l. gren ( I 92 1 ) tycks vara de första att fästa namnet (Linnaeus, just på Aphoditts-arterna. Förr var det dansk- A. ruJipes 1758), aftondyngbagge. pes grek. "Aftondyngbagge" klingande "dyngbiller" vanligare (Thomson Rufus = Iat. röd, = fot. då arten allmänt ses flyga i skymningen; 1järilsamlarna 1862, Brehm 1876, 1931, Kranck 1928). Thom- får den ofta till sina lampor osv. Hamfelt (opubl.) kal- son (loc.cit.) kallade dem också det måttligt för- Iade arten "rödbent dyngbagge" och Kranck (1928) svenskade "aphoder". Dyngbaggar i den vidare "rödbent dyngbill", båda elter det vetenskapliga nam- bemärkelsen har också fortsatt användas. t.ex. net, medan Lampa (1889) kallade den "gödselbagge". av Tullgren & Wahlgren (1921) (parallellt med A. depressus (Kugelann, 1792), plattad dyng- deras snävare anvädning av namnet) och Lago- bagge. Depres.sa.r = Iat. platt. Svenska namnet följer Lengquist (Fabre l9ll). Linn6 (1141) använder Krancks (1928) "plattad dyngbi11", och överensstäm- på samma sätt, i en vid men ospecificerad be- mer med latinet. (Fig. 3.)

106 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar A. luridus (Fabricius, 1775), likgul dyngbagge (e1ler spräcklig dyngbagge). Luridus = lat. gul, gul- grå, likblek, enligt Marklins entomologiska ordbok (Illiger 1818) "dödgul, svartgul, den döda mennis- kans (likets) färg". "Likgul dyngbagge" anknyter allt- så till Marklins lexikon och är ett suggestivt fram- manande av artens orent mässingsgula grundfärg. M har dock inte kunnat enas inom diskussionsgruppen, där några å det starkaste 1-örordat "spräcklig dyngbagge" (fäst i tryck i Ljungberg 1999a), vilket liksom Hami-elts (opub1.) "svartfl äckig dyngbagge" möjligen kan vara mer konekt men något mer ospecifikt och betydligt tråkigare. A. zenkeri Germar, 1813, skuggdyngbagge. Zenkeri = tillägnad C.D. Zenker (1765- 1819), en tysk entomolog som samarbetade med Panzer. Skuggighe- ten är en förenande faktor för artens två skilda habitat i Sverige; den gamla välkända förekomsten i fårspill- ning i tallskog på Fårö består medan arten tycks öka påtagligt i hjortspillning i Sydsveriges bokskogar. Landin visade i sina experiment med Fårödjur (1961) att djuren är mycket känsliga för överhettning, och "skuggdyngbagge" är en ganska vacker kompromiss Fig 3. Plattad dyngbagge (Aphodius depressus ( gl. Te g mellan olika bra namnförslag som kommit upp i Ku ) ). cknin : fö rfataren. namndiskussionsgruppen som bara beskriver en av de The dung beetle Aphodius depressus. båda förekomsttyperna. A. pusillus (Herbst, 1789), smådyngbagge. Pusil- lus =lat. pytteliten. Arten är den vanligaste av de små A. sticticus (Panzer, 1'/98) (equestrls (Panzer, arterna (näst efter A. haemorrhoidalls) i det öppna 1798)), hästdyngbagge. Sticticus av stiktios = grek. j ordbruksl andskapet. punkterad, eqLrestris = 1at. hör till ryttare, av equus = A. coenosus (Panzer, 1798), skoveldyngbagge Iat. häst. Landin (1957b) argumenterade väl 1'ör att Coenosus efter caenum = lat. träck. De kraftigt utplat- föredra namnet sticticus framför equestris. Så görs tade tibierna och tarserna är ganska skovellika. även i Krell & Fery (1992). Visserligen är arten vanlig A. quadrigutttttus (Herbst, 1783), fyrfläckig i llera sorters spillning, men allra vanligast iir den i dyngbagge. Quadrum = lat. fyra, gutta- lat. droppe, hästspillning, där den också är påfallande välkamou- fläck. Det svenska namnet kommer från Hamfelt flerad. Hamfelt (opubl.) föreslog "skogsdyngbagge". (opubl.). A. conspurcatus (Linnaeus, 1758), skogs- A. cluadrimacLrlatas (Linnaeus, 1 76 I ), fyrprickig dyngbagge. Con = med, såirskilt, spLtrcatus = lal. dyngbagge. Quadrum = lat. fyra, macula = lat. 1läck. snuskig, smutsig, ytterligare ett av de känsloladdade Arten har många gånger uppgivits som svensk, först namnen. Huvudsakligen tagen i skog, även om den redan av Linn6 som beskrev den i Fauma svecica uppträder i helt öppna miljöer sent på hösten när ris- (1761). De flesta uppgifterna kommer visserligen ken för överhettning är förbi där. från samlare som inte har ett tläckftitt rykte vad gäller A. paykulli Bedel, 1908, höstdyngbagge. Paykulli bestämning eller etikettering (Hoffstein, Varenius, = tillägnad Gustaf von Paykull (1757-1826), poet, Östrand), men Carl Sahlbergs exemplar i Helsingfbrs samlare och framstående entomologisk författare zoologiska museum fär ses som ett säkrare belägg. utan vetenskaplig utbildning och påstådd kleptoman "Fyrprickig" kommer av att de ljusa fläckarna är be- och fuskare. Hans naturaliesamling kom att bilda tydligt mindre än hos föregående art. grunden til1 Naturhistoriska Riksmuseet. Paykulls A. contaminctta.s (Herbst, 1783), fransdyngbagge. namn A. tessLilatus var länge det gängse för arten men Contaminttus = lat. besudlad, oren, befläckad, ett av belanns sedan ogiltigt. Arten har visat sig vara vanli- de känsloladdade namnen. "Fransdyngbagge" syftar gare än man förr trodde sedan man böriat eftersöka på den påfallande brämet av hår runt halsskölden. den senare på hösten. Adulten övervintrar och kan Kranck (1928) kallade arten "täthårig dyngbil1". f'örstås hittas även på våren, men det sena höstuppträ- dandet är det mest påfallande med arten.

101 Mctttias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000)

A. pictu.: Sturm, 1805, strandängsdyngbagge. A. scrofa (Fabricius, 1787) hårdyngbagge. Scrofa Pictus = lat. måIad, brokig. Nyligen upptäckt i = lat. svin, jfr föregående art. En liten och hårig art. Sverige, mest funnen på strandängar i sydvästligaste A. merdarius (Fabricius, 1775), streckdyng- delen av landet. Dock zlr f'örekomsten ännu inte or- bagge. Merdarius av merda = lat. smuts, orenlighet. dentligt utredd eftersom arten är betydligt svårare att Hamf'elt (opub1.) kallade arten "gul dyngbagge". skilja liån A. conspurcata.s än man får intrycket av i "Streckdyngbagge" anknyter till artens karakteris- Landin (1957a). tiska teckning. A. distincttr,s (Mijller, 1776), fläckig dyngbagge. A. .frater Mrisant & Rey, 1872, munkdyngbagge. Distinctus = 1at. klar, tydlig, men även brokig, vilket Frater = lat. bror, syskon, syftar ofta särskilt på en troligen är det som åsyftas här. En vanlig och variabel munk. Här blir man åter nyfiken på vad som väckt fläckig :rt med ganska brett ekologiskt spektrum. auktorernas associationer til1 klosterlivet Qft Ontho- A. punctatosulcalz.s Sturm, 1805, mörk vår- phagus coenobita ovan). Är det biua sällskapligheten, dyngbagge. Punctatosulcalrs - punktstrimmig, av eller finns det någon blasfemisk udd? Kanske ligger punctatus = lat. punkterad, prickig, sulcatus = lat. fä- någon förbindelse i att den här arten uir särskilt tjock? rad. Mycket lik de båda följande arterna men oftast A. .foetidus (Herbst, 1783), sanddyngbagge. mörkare. Det vetenskapliga namnet på denna art hzLr Foetidus = lat. stinkande, namnet är nog mer v:[rde- diskuterats mycket fram och tillbaka, Landin fann att rande än syftande på att baggen själv skulle ha någon den borde heta punctatosulcatus men många andra såirskild lukt. Värmekrävande sandmarksart, utgång- har föredragit Thomsons namn sabulicola. Nyligen en från Sverige. har föreslagits att den i stäIlet bör heta hirtipes Fi- A. fimerarius (Linnaeus, 1758), rödvingad dyng- scher de Waldheim, 1844 (Ahrens &Zorn 1996) men bagge. Fimetarius av firnus = lat. gödsel, orenlighet. Krell ( 1997) visade att detta är ett misstag och namnet Det svenska namnet måste ses som etablerat. och har bör förbli panc tat o s ul c at u s. publicerats av Andersson (Brehm 1930), Lundblad A. sphac elatus (Panzer, I 798), brämdyngbagge. (Lundblad & Tullgren 1957), Tunblad (Lyneborg Sphakelos = grek. förruttnelse, imflammation. 1970) och Coulianos (Mandal-Barth & Coulianos Kranck (1928) använde namnet "punktstrimmig 1972, Lyneborg 1919). DeI ä1dsta namnet är Stux- dyngbill" efter det vetenskapliga namn som numera bergs "dyngbagge" kort och gott (Jaeger 1878), och tillkommer föregående art. Arten kan ofta skiljas från Kranck (1928) kallade den "vanlig dyngbill", vilket sina närmaste släktingar (föregående och följande art) Hamfelt (opubl.) specificerade ti11 otympliga "vanlig på sina breda ljusa bräm på halsskölden. röd dyngbagge". A. prodromus (Brahm, 1790), vårdyngbagge. A. Jbetens (Fabricius, 1787), rödbukig dyng- Prodromus = lat. förelöpare. "Vårdyngbagge" syftar bagge. Foetens = lat. stinkande. Krancks (1928) på artens fenologi. Visserligen uppträder den under namn "stinkande dyngbill" är en översättning liån det hela säsongen, men dess svärmning under de första lbga talande vetenskapliga namnet, och liksonl hos A. varma vårdagarna hör till det mest uppseendeväckan- foetidus syftar nog detta inte på skalbaggens egen de med arten, och ligger också till grund för det veten- doft. Arten likn ar A. Jimetarius men skiljs lätt från den skapliga namnet. Den är betydligt vanligare än sina på sin röda buk. nära släktingar och kan därför gärna gå utan nedtyng- A uliginosus (Hardy, 184'7) (.tenellus auct. nec Say, ande epitet, särskilt som arten är så variabel att inget 1823), späd skogsdyngbagge. Uliginosus = lat. fuk- talande epitet infinner sig. Kranck (1928) använde ttg, tenellus = lat. späd. A. tenelLu,:, som arten kallas i namnet "gul dyngbill". I Finland har även den besläk- Lundberg (1995). har visat sig vara en rent ameri- tade arten A. ,serolinus (Panzer) tagits, för vilken kansk art, och uliginosus är då det äldsta tillgängliga Silfverberg (in lin.) f'öreslagit det svenska namnet namnet för vår art. Det används av flera författare "stäppdyngbagge", då den framförallt är utbred i syd- idag, t.ex. i danska katalogen (Hansen 1996). Krell (in östra Europa. litt.) har dock för avsikt att anhålla hos ICZN om att A. tomentosus (Miiller, 1776), sidendyngbagge. konservera det för vanliga fasciatLLs (Olivier), och ktmentosus = 1at. ullig, lurvig, enligt Marklin (Illiger använder själv detta i Die Käf'er Mitteleuropas (Krell I 8 I 8) "filtig, luddig, tofvig". Snarare än någon tovig & Fery 1992). DeI svenska namnet anknyter till hårighet utmärks arten av en sidenartat matt lyster. tenelLus och motiveras med att arten är en av de riktigt A. porctts (Fabricius, 1792), snyltdyngbagge. små vanliga skogsarterna. Porctrs = 1at. svin, galt, l1äsk, ett lite fbrbryllande A. ater (DeGeer, 1774), mattsvart dyngbagge. namn som nog får räknas till de känslosamma. Upp- Ater - grek. svart. Kranck ( 1928) kallade arten "svafi träder ofta i anslutning till fälttordyvelns gångar, och dyngbill", men det ut det mattsvarta som gör arten brukar anses vara näringsparasit där. omisskännlig.

108 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bLadhorningar

A. borealis Gyllenhal, 1827, nordlig dyngbagge. är synantropt spridd över hela jorden och påträffad i Borealis = lat. nordlig. Namnet följer Hamfelt Sverige som tillfällig gäst. (opubl.) och vetenskapliga namnet, och motiveras A. granarius (Linnaeus, 1767) jorddyngbagge. med att arten är betydligt vanligare norrut om än Granarius av grana = lat. frö, antagiigen efter kropps- spridd över hela landet. formen. Svenska namnet syftar på polyfagin, arten A. nemttral.is Erichson, 1848, älgdyngbagge. finns lika gärna i humusrikjord och stranddrift som i Nemora = 1at. lund, lövskog. Andersson (Brehm1930) dynga. Hamfelt (opubl.) kallade arten "mörk dyng- och Lundblad (Lundblad & Tullgren 1957) kallade bagge", vilket tycks väl ospecifikt även om arten var denna art "skogsdyngbagge". Då arten är mer rrono- vanligare förr. fag än andra dyngbaggar vore det synd att inte be- Heptaulacus.szs (Herbst, 1783), ribbdyngbagge. nämna den efter älgspillningen, dess huvudsakliga Heptaulacus = sjuffuig, av hepta = grek. sju, aulax = löda och vistelseort. grek. fåra, .sas = lat. sugga, svin. Antalet täckvinge- A. lapponum Gyllenhal, 1806, lappdyngbagge. strimmor varierar inom släktet, men våra arter har sex Lapponum = lat. hör till Lappland. Arten har numera och inte sju strimmor. Att täckvingarnas mellanrum:[r hittats över en stor del av landet, men är alltjämt van- ribbformigt upphöj da är påfallande. ligast i Lappland. H. villosus (Gyllenhal, 1806), ängsjordbagge. A. piceus Gyllenhal, 1808, taigadyngbagge. Villosus = lat. luden. Arten hör till dem som inte upp- Piceus = lat. becksvart. Arten är vanlig i de nordliga träder i dynga och därför helst inte ska behöva kallas skogsområdena. Hamfelt (opubl.) använde namnet dyngbagge. Tas på ängsmark. "bergdyngbagge". H. testudinarias (Fabricius, 1775), sköldpadds- A. sordidu,s (Fabricius, 1775), heddyngbagge. dyngbagge. Testudinarius = sköIdpaddfärgad, av Sordidus = Iat. smutsig, smutsfärgad. Kranck (1928) testudo =lat. sköldpadda. Marklin definierar i sin ord- använde namnet "grågul dyngbill". Arten förekom- bok (Illiger 1818'1 testudinarius som att "rödbruna, mer på öppna, magra marker fiämst i södra Sverige. gulaktiga och svartaktiga måln äro i hvarandra intimt A. immundus Creutzer, 1799, alvardyngbagge. inmängda och gifva åt ytan utseende af sköldpadd", Immundus = acktg, smutsig. Arten är i Sverige exklu- vilket ger en levande beskrivning av artens diffusa siv för de öländska alvaren. brokighet. A. rufus (Moll, 1782) (scybalarius (Fabricius, Oxyomus silvestris (Scopoli, 1763), kompost- 178 1)), rostbrun dyngbagge. Rufus =lat. röd, scyba- krypare. Or1, = grek. skarp, vass, onos - grek. larius ay grek. slcybalon = dynga. ICZN har nyligen skuldra, syftar på skuldertanden, silvestris = LaI. (1998) undertryckt Fabricius' namn och konserverat skogslevande, vilket är missvisade. Förekommer ib- Molls. Svenska namnet efter Krancks (1928) "rost- land i dynga, men har visat sig vara betydligt vanliga- brun dyngbill". Hamfelt (opubl.) kallade arten "röd- re i ruttna gräskomposter. aktig dyngbagge". Psammodius sulcicolLis (Illiger, 1802), sandrot- A. ic t e ric LLs (Laicharting, I 78 I ), glansdyngbagge. krypare. Psammodes = grek. sandig, sulczzs = lat. Ictericus = 1at. gallsprängd, gallfärgad. Arten åir påfal- fära, collis = lat. hals. Arten gräver i sandiga marker, lande glänsande, vilket också låg till grund för det både i kustdyner i syd och längs älvar i norr. namn som 1'örr var gängse för arten, Fabricils' nitidu- Diastictus vulneratus (Sturm, 1805), hedrot- /2.s, numera ersatt av Laichartings äldre namn. krypare. Dictstiktos = tvärpunkterad, av dia = grek. A. niger (Panzer, 1797), svartjordbagge. Niger= tvärs, srlkllos = grek. punkterad, vulneratus = lat. så- lat. svart. Arten uppträder ej i spillning, utan i humus- rad, båda syftar antagligen på halssköldens tvärfåror. rikjord, och borde då inte behöva heta dyngbagge. Sällsyntare än föregående art, förekommer på flacka, A. varians Duftschmid, 1805, kustjordbagge. magra, inte nödvändigtvis sandiga marker. Varians = Iat. f-öränderlig, el1er enligt Marklin (Illiger P I e uro p ho r u s c a e s u s (Cr eulzer, 17 9 6), ljun grot- 1818) mångfärgad, båda tycks dock missvisande. krypare. Pleuron = grek. revben, -phoros = grek. bä- Liksom föregående ej i spillning, de få svenska fyn- rare, antagligen syftande på halssköldens tvärfåror, den är från jord vid kusten. caesus = lat. blågrå, vilket är missvisande. Arten är A. p la giatus (Linnaeus, 1 767), strandjordbagge. utdöd i Sverige men f'anns förr i Halland och Skåne, Plagiatus = tvärställd, snedställd, av plagios = grek. sannoiikt i anslutning till ljunghedarna. sned. Jag begriper dock inte vad det syftar på. Ej i Rhyssemus germanus (Linnaeus, 1767), smal rot- spillning, utan i jord vid stränder. krypare. Rhysemos = grek. skrynklig, veckad, ger- A. liv idus (Olivier, 1789), immigrantdyngbagge. manus = lat. tysk). Tilfällig i Sverige, rner långsmal LividLts = lat. blyfärgad, blå, enligt Marklin (Illiger än andra rotkrypare. 1 8 I 8) "blånadsblå, svartblå", föga rättvisande. Arten

109 Mattias Forshage Ent. Tidskr. i21 (2000) pingborre. S e r i c inae, brunborrar. S e ric inae efter S e ric a = A. fallenii Gyllenhal, 1817, mörk lat. siden. Fallenii = tillägnad Carl Fredrik Fall6n ( 1 764- I 830), Serica brunna (Linnaeus, l'758) (.brunned auct. et entomolog och professor i naturalhistoria i Lund. Linnaeus, 1761), brunborre. Brunna = felstavning Kanske kommer det vetenskapliga namnet att ändras (Knoch, 1801), vilket lanserats av för brunnea = lat. brun. Krell (1996) har uppmärk- till A. ochraceam sammat att Linn6s avsiktliga felstavning i artbeskriv- Jessop (1986), men ännu råder tveksamhet om detta ningen måste följas. "Brunborre" efter Trägårdh är riktigt. Svenska namnet efter Coulianos (Lyneborg "dagpingborre". (1939), Brammanis (1955, 1959) och Coulianos 197 9 ). Lampa ( 1 8 89) kallade arten (MandalBarth & Coulianos 1972, Lyneborg 1919). Meloktntha hippocastani Fabricius, 1 801, kastanjeborre Hippo- Kranck ( I 928) var som vanligt latinet trogen med sitt (eller svartkantad ollonborrc). "brun sidenbagge". Tullgren & Wahlgren (1921) och castani = hästkastanj, av hippo = grek. häst, castani = Hamfelt (opubl.) kallade arten "brun ollonborre". grek. valnöt, vilket antagligen inte alls åsyftar någon Maladera holosericea (Scopoli, 1712), dagg- förkärlek för kastanjeträd utan beskriver djurets bruna "Kastanjeborre" borre. Maladera enligt Schenkling (1922) av mala = färg. är numera allmänt vedertaget, äldsta belägget jag hittat är Lampa (1889). grek. mycket och dere = grek. hals, vilket skulle åsyf- och det ta den kraftiga punkturen på halsskölden, något som Innan dess kallades den vanligen "kastaniebagge" dock inte tycks mig helt övertygande. Holosericea = (anonym 1845, Holmgren 1867, 1879, Sandahl 1887, "svart- lat. sammetssvart, bör här delas upp i komponenterna Adlerz 1904). Sandahl (op.cit.) anförde även kantad ollonborre". som så väl beskriver artens kän- holo = lat. hel. och sericct = lat. siden. Arten är brun och inte svarl, och dess egenartade lyster kan skimra netecken att några i namndiskussionsgruppen blev namnet. som en daggdroppe. mycket förtjusta i M. melolontha (Linnaeus, 1758), ollonborre. Namnet "ollonborre" är gammalt, lblkligt och all- Melolonthinae, ollonborrar. Melolonthinae mänt vedertaget. Den första 1'örfattare jag sett som grek. ollon- efler Melolontha, av melolonthe - tydligt åsyftar just den här arten med namnet är Möl- bore, ett gammalt grekiskt ord som åsyftade en ler (1753); Linn6 använder det bara i allmännare be- insekt som användes som leksak. och som märkelse eller specifikt på pingborren. Många förfat- mycket väl kan ha varit en ollonborre. Aristote- tare har försökt vara tydligare genom att kalla M. les betecknade dock en dynglevande skalbagge melolontha för "vanlig ollonborre", liån Olsson med namnet. Namnet "ollonborrar" är gammalt (Brehm 1876) fram till Lindroth (1967) e1ler "allmän och fblkligt. Vid några tillfällen har gruppen kal- ollonborre" (Dahlbom 1837, Lampa 1889). Ofta har man, sannolikt som översättning från tyskans Maikä- lats annorlunda, "löfbaggar" (Jaeger 1 878) och arten "majbagge" (t.ex. Dahlbom 1837, "majbaggar" (Hagelberg u.å.). Ibland har ollon- l'er, kallat Holmgren 1 867, I 889, Tullgren 1906, 1 9 1'/, Tullgren borrar betecknat en stöffe grupp än bara denna & Wahlgren 1921). Detta Zir lbrstås olämpligt i vårt sensu underfamilj, motsvarande Melolonthinae land där namnet majbagge tillkommer Me loö-arterna, Landrn (1951a) eller vad man idag efter and- och dessutom missvisande då ollonborren hos oss ningshålens placering kallar de "pleurostikta" främst svärmar i juni. Ollonborrens larv kallades förr bladhorningarna. T. ex. tycks så vara fallet hos enligt DeGeer (1774) "bemärkelsemask". Numera är Lrnn6 (1741,1751) och Landin (1949-50). "1'ettpölsa" det vanligaste namnet, men knappast all- Amphimallon,;olstitiale (Linnaeus, 1758), ping- mänt spritt. Det tidigaste belägget jag sett för detta borre. Amphimallon = grek. luden på bägge sidor, danskklingande namn är Söder6n ( I 894). solstitialis = Iat. sommarsolstånd. Namnet "ping- Polyphylla fullo (Linnaeus, 1758), valkare. Poly borre" är gammalt, folkligt och allmänt vedefiaget. = grek. många, phyllon = grek. bl.ad, .fullo = lat. Första beläggetjag sett är Linn6 (l 75 1), men inte för- valkare. Valkare är ett yrke i det gamla Rom som har rän på 1900-ta1et eir det etablerat i litteraturen. Linn6 med klädberedning att göra. Valkarna samlade in (1761) anger pingborre som skånskt namn, medan ar- folks urin för att i den trampa ullen som skulle bli tyg. ten på rikssvenska enligt honom kallas "ållenborre". Just denna skalbagge kallades fullo redan av Plinius, Det namnet anger även DeGeer (.1774). Andra varian- men vad hos skalbaggen som väcker associationer till ter är Coulianos' "allmän pingbone" (Lyneborg yrket framstårr som oklart. Som svenskt namn finns 1979), Olssons "midsommarsållonborre" (Brehm det tidigast i Brehm (1930) och anförs även av 1876) och Stuxbergs "pingstbagge" och 'Junibagge" Coulianos (Lyneborg 1979). Alternativa namn är (Jaeger 1878). Kanske antyder namnet pingstbagge många: "fläckig ollonborre" (Lyneborg 1919'), "vit- var man ska söka det etablerade namnets etymologi. fläckig ollonborre" (Lundblad & Tullgren 1957),

110 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar "marmorerad ollonborre" (Brehm 1876, Fabre l91 1), baggen, dynastes = lat. hzirskare. "Noshorns- "granborre" (Fabre I9I1), "furållonborre" (Fabre baggar" används som namn på underfamiljen i 19 1 8), "dyngräsållonbone" (Hamf'elt opubl.), "juli- Lundblad & Tullgren (1951). Det verkar lämp- bagge" (Jaeger 1878) och "garvare" (Flöricke 1912). ligt då hornbeväpningen är utmärkande för en stor del av gruppens arter. Mer spritt zir dock Rutelinae, glansborrar. Rutelinae efter typ- "jättebaggar" (Brehm 1930, 1931, Möhres & släktet Rutela, en tropisk bagge, av rutilus = lat. Reitter 1965). Visserligen hör många väldiga ar- guldgul) En mycket stor del av underfamiljens ter hit, men överlag är arterna kanske inte större arler dr uppseendeväckande glänsande. än i flera andra bladhorningsgrupper, varför det (Scopoli, Anomala dubia 1763), sandborre. namnet tycks sämre. grek. annorlunda, ojämn, antagligen åsyf- Anomala - Oryctes nasicornis (Linnaeus, 1758), noshorns- tande de oliklånga klorna, dubia = lat. tveksam, san- bagge. Orytktes - grek. grävare, plogbill, nasis =1a1. nolikt p.g.a. den svåröverskådliga färgfbrmsrikedo- näsa, nos, cornu = lat. horn. "Noshornsbagge" är "Sandbor:re" myntades av Coulianos (Lyneborg men. vedertaget men inte urgammalt, äldsta belägget jag 1979). (opubl.) använde 'Julibagge" efter Hamfelt hittat är Brehm (1876). Många varianter finns. Stux- namn A. julii, en yngre synonym. Anders- .l Fabricius' berg (Jaeger 878) och Hagelberg (u.å.) säger "nos- (Brehm 1930) kallade den "grön son ollonborre". hornbagge" utan "s". Thomson (1862) och Holmgren (Linnaeus, 1758), Phyllopertha horticola träd- (1867) kaliade arten "näshorning", Bromme (1866) gårdsborre. grek. pertho grek. jag Phyllon = blad, = "hornbagge", Hector (1893) "noshörning" och An- trädgård, -cola invånare. försIör, hortus = lat. = Iat. dersson (Flöricke 1912) "noshörningsbagge". Längre Namnet är allmänt vedertaget men inte urgammalt: tillbaka, när arten antogs stå dynglevande baggar "liten (1889) trädgårdsborre" kallas arten av Lampa närmare, har den kallats "näshornad torndyfvel" och det förkortas till "trädgårdsbone" av Tullgren (Quensel 1806), "näshörningsdyfvel" (anonym 1841 ) (1906). Namnet anknyter till det vetenskapliga nam- och "näshörningstordyfvel" (anonym 1842). net och beskriver biotopvalet. Tidigare hade afien kallats "liten ollonborre" (Dahlbom 1837, Holmgren 1861,1879, Jaeger 1878), "rosenbagge" och C etoniinae, guldbaggar. C etoniinae efter C eto - "trädgårdsbladbagge" (Jaeger 1878), "trädgårdsol- nia av ketonia - grek. metallskalbagge, antagli- Ionborre" (Flöricke 1912) och "liten rosenbagge" gen ett gammalt namn på just guldbaggar. Nam- (Brehm 1930). net "guldbaggar" har ofta tillämpats på hela gruppen alltsedan Thomson (1862), som skrev H opliinae, ängsborrar. H opliinae elter H oplia, "gullbaggar", och Holmgren (1 867). enligt Schenkling (1922) av ople - grek. odelad Oxlthyrea funesta (Poda, 1761), målarguld- hov, då syftande på att bakklorna är enkla. bagge. Oxy = grek. vass, spetsig, thyreos = grek. döm- Hoplia philantårzs (FueBlin, 1775) (farinosa (arct. sköld, kan syfta på skutellen eller munskölden. Fu- nestus lat. dödsbringande, blodtörstig, sörjande, nec Linnaeus, 1761)), fjällig ängsborre. Philon = = grek. grek. sorglig. Syftar kanske på baggens något dystra färg- vän, anthos = blomma,.farinosa = lat. jfr mjölig, åsyftar fjällbeklädnaden. Krell har i flera ar- ton, Liocola marmorata nedan. Arten har många gånger uppgivits från Sverige, men upgifterna har all- tiklar ( I 99 1 , 1 996, Krell & Fery 1992) hävdat att H. tid ifrågasatts och arten har aldrig riktigt tagit sig in på farinosa, som den brukar kallas hos oss, är ett oklart, mångtydigt och vilseledande namn som inte kan an- listan. Ett svenskt namn förtjänar den hursomhelst, i vändas. Den art som fanns i Sverige på 1800-talet och synnerhet som den numera är bofast i Finland. "Målarguldbagge" nyligen tagits igen bör heta H. philanthus. Arten som kommer av att de oregelbundna Linnd beskrev som Scarabaeus tFauna sve- vita fläckarna för tankarna till en målares klädsel. farinosus (Poda, cica (1761) är en annan, som bör kallas ä. argentea Tropinotct hirta 1761), luden guldbagge. (Poda). Av den kännerjag dock inte till några belägg Tropis = grek. köI, kam, nota = grek. rygg, åsyftande för svenska fynd, men om sådana dyker upp skulle mittkölen på halsskölden . Hirta = lat. luden. Nyligen den kunna kallas "större ängsborre". Det svenska tillfälligt anträffad i Sverige. Utmärks av sin hårighet. namnet "fjällig ängsbone" från Coulianos (Chinery Cetonia aurata (Linnaeus, 1758), gräsgrön guld- eller guldsmed. Aurum lat. guld. "Guld- 1976, Lyneborg 1979) och Ehnström et al. (1993) bagge = smed" torde vara det äldsta, folkliga, namnet på arlen; det finns så tidigt som hos Forsius 161 I (1952), och Dynastinae, noshornsbag gar. Dynastinae eftet sedan hos Lrnn6 (1741, 1761) som anger det som Dynastes, den beryktade tropiska herkules- småländskt, och vidare hos Möller (1753), Törner

111 Mattias Forshag,e Ent. Tidskr. 121 (2000)

(1758), DeGeer (1174), Brander (1785), anonym syftande på de förkortade täckvingarna. Arten är nyli- (1842) och Berlin (1852) - märk väl att Lago- gen tagen som subfossil i Sverige (Lemdahl 1990). Lengquist (Fabre I 9 l I ) och möjiigen andra kallar en Den är skäckig av fjäll, går på lovtrad och är något helt annan bagge, jordlöparen Carabus aurata.r L., 1'ör ollonborrelik. Hamf'elt (opubl.) gav den namnet guldsmed. Även "guldkalv" (Holmgren 1867) skulle "fruktträdsbladhorni n g". kunna vara ett folkligt namn, med biblisk hänsyft- ning. "Guldbagge" används som artnamn av många, Trichiinae. Trichiinae elter Trichius av thrix = från Sundevall (1835) och Bromme (1866) ti1l Bram- grek. hår. Arterna som förs till den här under- manis (1955), medan många författare kallar arten familjen iir habituellt och ekologiskt så lika "vanlig guldbagge" från Holmgren ( I 867) till Coulia- guldbaggarna att man inte behöver ett särskilt nos (Chinery 1976), vilket liksom "allmän guldbag- svenskt namn för gruppen (av allt att döma är ge" (anonym I 845) är missvisande när den olivgröna guldbaggen är lika vanlig, norrut rentav vanligare. underfami ljen dessutom inte monofyletisk). Ett "Gräsgrön guldbagge" lanserades av Coulianos svenskt namn finns dock i litteraturen, "pensel- (Mandal-Barth & Coulianos 1972, Lyneborg 19'79); baggar" (Lundblad & Tullgren 1957), som an- det låter bra och är praktiskt eftersom arterna vanligen tagligen syftar på humlebaggens hårighet. låter sig åtskiljas med färgen. Osmoderma eremita (Scopoli, 1763), läderbagge. Liocola marmorata (Fabricius, 1792), brun guld- Osmo = grek. kraft men också som här dofl, dermn = bagge. Liocola av leios = grek. slät, glatt, glänsande, grek. hud, låder, eremita = iat. eremit. "Läderbagge" kolos = grek. stympad, en lite klumpig sammanställ- zir ett allmänt vedertaget namn, som jag tidigast funnit ning av att hela djuret glänser och att den bär en tvär- hos Adlerz (1904) och som nu fått stor uppmärksam- skuren kroppsdel - troligen apofysen mellan mellan- het nzir baggen utnämnts till prioriterad art 1'ör skydds- höfterna men enligt Schenkling (1922) skutellen. åtgåirder enligt EU-direktiv. Jag vill dock även upp- Mar"morata = marmorerad. Arten kallades "brun märksamma det vackra "eremit" (Jaeger 1878, guldbagge" i föna rödlistan (Ehnström et al. 1993), Kranck 1928, Brehm 1930, Landin 1949, Lundblad & och det namnet har hunnit bli etablerat inom naturvår- Tullgren 1957), vilket bara torde vara en översättning den. Det namn som förr oftast använts på arten, "mar- från latinet - att arten skulle vara mindre sällskaplig morerad guldbagge" (Jaeger 1878, Hamfelt opub1., än många andra harjag inte funnit belägg för. Läder- Landin 1949, Lyneborg 1979) bygger på latinska art- bagge är möjligen något oklart då andra baggar också namnet och säger 1'örvånande lite om artens särdrag. kallats så, fråmst Broscus cephalotes (L.) men någon Potosia cuprea (Fabricius, 1775) ssp. metall.ictt gång även Carabus coriaceus L. Sedan Håkan Ljung- (Herbst, 1786), olivgrön guldbagge e1ler metall- berg rett ut de svenskajordlöparnamnen (1999b) ska bagge. Potos = grek. dryckeslag, sörplande, supande, detta förhoppningsvis inte behöva leda till några sam- cuprum = lat. koppar; metallica = lat. metallisk. manblandningar. "Metallbagge" är ett vackert namn som var vanligt Gnorimus nohilis (Linnaeus, 1758), ädelguld- och kan ha varit vedertaget förr, det finns både hos bagge. Gnorimos - grek. bekant, vän, välkänd, för- Holmgren ( 1867) och Kranck ( 1928). "Olivgrön n6,m, nobilis = lat. äde1, nobel. Båda namnen syftar guldbagge", som använts av Landin (1949), Coulia- antagligen främst på skalbaggens vackra glans. Epi- nos (Lyneborg 1979) och Douwes et al. (1997), är tetet "ädel" har också fördelen att alludera på att aften också talande (dock med viss reservation för att P 1'öredrar ädla lövträd, och på dess relativa sällsynthet cupreakan vara ganska variabel i färgen), och därtill som i en viss mening gör den till ett ädlare djur. Ham- symmetriskt med gräsgrön guldbagge. Hamfeit f'elt (opubl.) föreslog "fläderbladhorning". (opubl.) föreslog "metallglänsande guldbagge", och G. variabilis (Linnaeus, 1758), svart guldbagge. även "kopparfärgad guldbagge" har använts (anonym Variabilis = lat. omväxlande eller kapabel till brokig- 1845). Enligt Landell (1970) har arten fordom kallats het; ingetdera stämmer väl med arten. "Svart guld- "myrkonung" efter larvens vistelseort i myrstackar, bagge" tycks inte publicerat men verkar ändå an- och det borde också främst vara denna art som åsyftas vändas av många entomologer oberoende av varan- med namnet "guldtordyvel", som Landell (op.cit.) dra. Namnet är lämpligt då de lika svarta Oxythyrea citerar som ett gammalt namn fiån Dal:Lrna. funesta och Tropinota hirta, som båda är mer "äkta" guldbaggar än släktet Gnorim.us, inte hör till vår botasta fauna. VttI g i na e, lövborrar. Val g ina e efter Va I g u s = lat. böjd, kobent. Tr ic hi us Ja s ciarzs (Linnaeus, 1 758), humlebagge. hemiptenrs (Linnaeus, 1758), skäckig Iöv- Fasciatus = bandad. Namnet är allmänt vedertaget Valgus jag borre. Hemi = grek. halv, pteron = grek. vinge, men inte urgammalt, det äldsta be1ägg sett är

t12 Ent. Tidskr. l2l (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar

Adlerz (1904). Andersson (Brehm 1930) anfbrde som P. caraboides (Linnaeus, 1758), lundblåoxe. alternativ "bandad penselbagge", och Olsson (Brehm Carabus = lat. krabba, här snarare skalbaggen Cara- 1 876) kallade arten "bände1-trichius". 645 = jordlöparen, -oides lat. liknande. Coulianos (1912, 1919) kallade arten bltrore kort och gott. Den Lucanidae, ekoxar. Lucanidae efter Lucanus, föredrar ädellövträd. Kranck (1928) kallade arten troligen av lucus lat. lund, men ordet kan ' Jordlöp:rlik hj ortbagge". = Ceruchus chrytsomelinus (Hochenwarth, 1785), också betyda lukanisk, dvs från det italienska svartoxe. CeruchLts = behornad, av keras = grek. landskapet Lukanien, eller köttkorv, som möjli- horn, och uchus = lat. bärare. Arten har visserligen gen kunde åsyfta artens feta larv. På svenska har kortare mandibler än flera av sina släktingar, men jag man liksom i det vetenskapliga namnet utgått tror ändå Schenkling (1922) tar miste när han antar att från ekoxen som typart och kallat familjen namnet åsyftar svartoxens långa antenner. Chrysome- "ekoxar" (Retzius 1112, Mllne-Edwards I860, linus = lat. l1k Chrltsomela, elt bladbaggesläkte, av Jaeger 1878, Lundblad & Tullberg 1957, Chi- krysos= grek. guld, och melinus = lat. blekgul. Det är nery 1976, Lyneborg 1979) eller "ekoxbaggar" dock svårt att se likheten mellan svartoxen och de (Pettersson 1989, Ehnström et al. 1993, Douwes klumpigt byggda bladbaggarna. "Svartoxe" från Cou- Iianos (Lyneborg 1979) och Ehnström et al. (1993). et al. 1991'). Några författare har dock i stället Kranck (l928) föres1og "svafi hjortbagge". tagit fasta på skillnaden i antennklubbans bygg- Sinodendron cylindricum (Linnaeus, I 758), nos- gentemot använt nad scarabaeiderna och då hornsoxe (hittills oftast liten noshornsbagge). Slnos "kamhorningar " (Kranck 1928, Hagelberg u.å.) = grek. skada, sär, dendron = grek. träd, kanske syf- eller "kamhornade baggar" (Fabre 1911) som tande på att arten kan återfinnas vid savflöden, cylln- familjenamn. dricum = lat. cylindrisk. "Noshornsoxe" relaterar ar- Lucanus cervus (Linnaeus, 1758), ekoxe. Cervas ten ti1l sina släktingar och är avsett att ersätta det min- = lat. hjort, syftar på de hjorthornlika mandiblerna. dre lämpliga "litelr noshornsbagge" (Landin 1949, Namnet är allmänt vedertaget, gammalt och folkligt; Coulianos I 972). Aven Coulianos har velat ersätta det det finns i tryck från Linn6 (1739) och framåt. Linn6 sistnämnda, med det klumpiga "stubbnoshornsbag- (1141, 1746, 1761) använder också ett annat namn, ge" (Mandal-Barth & Coulianos 1972, Chinery 1976, "hornoxe", som verkar vara fblkligt det också, men Lyneborg 1979). Aven andra namn har förekommit: såvitt jag vet inte senare lastnat i tryck. Han anger "liten noshörningsbagge" (Kranck 1928) och "cylin- också ett namn från Blekinge, "horntroll", som också derbagge" (Holmgren 1867, Heqvist et al. 1954). anförs av Rosander (1861). Stuxberg anför "hjort- Aesalus scarabaeoides (Panzer, 1794), brunoxe. bagge" (Jaeger 1878). Quensel (l 806) ville införa det Aesalus = enligt Schenkling (1922) a:t 6ir6l6n = grek. tillkrånglade och måttligt försvenskade "hjorthornig liten falk, då åsyftande de spetsiga uppåtsträckta man- lukan", men han citerar också ett äldre namn som jag diblerna. Skarabos = grek. skarab6, tordyvel, skal- inte sett annorstädes, "hornko". bagge, -oides = lat. liknande, syftar antagligen på att Dorcus parallelopipedus (Linnaeus, 1758), den liknar de dynglevande bladhorningarna mer än bokoxe (hittills oftast liten ekoxe). Dorkas = grek. ekoxarna). (Fig. 4, nästa sida.) rådjur, gasell, torde syfta på de något hornlika mandiblerna, och innebära en dimunitiv motsvarighet till att ekoxen kallas hjort, parallelopipedus = lat. para1lell- Alfabetiskt register över svenska namn "Bokoxe" (1979). sidig. kommer från Coulianos Det (Namn på arler som inte tagits i Sverige står på "liten ollast använda namnet arten är dock ekoxe" inom parentes. >indikerar att detta namn är att (Lindroth 1945, 1961 Mandahl-Barth & Coulianos , föredra) 1972, Chinery I 976, Lyneborg 1979), vilket jag finner direkt opassande: arten är inte speciellt liten och aftondyngbagge Aphodius rufipes föredrar bok framför ek. Den senare men inte den f'ör- alvardyngbagge Apltodius immundus ra invändningen drabbar också f'örslaget Ehnström i biörkblåoxe Platycerus caprea (1993): "mindre et al. ekoxe". bokoxe Dorc us parallelopipedus P I aty c e r u s c ap re a (D eG eer, l7 7 4), bj örkblåoxe. bronshorndyvel Onthophagus coenobita Platy = grek. platt, keras = grek. hom, caprea = lat. brun guldbagge Liocola marmorata stenbock, get, torde sytla på de något hornlika mandi- brunborre Serica brunna blerna. Arten är visserligen inte bunden till björk men brunoxe A e s aht,s,s c a rab ae o ide s typisk för t. ex. lövsumpskogar. brämdyngbagge Aphodius sphacelatus

113 Mattias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000) daggborre Maladera holosericea ekoxe Lucanus cervus fjällig ängsbone Hoplia philanthus fläckdyvel Caccobius schreberi fläckig dyngbagge Aphodius distinctus fransdyngbagge A p ho d i us c o nt aminat u s fyrfläckig dyngbagge A phodius quadrig uttatus fyrprickig dyngbagge Aphodius q uadrimaculatus fårad dyngbagge Aphodius subterraneus tälttordyvel Geot rupe s stercorarius glansdyngbagge Aphodius ictericus gräsgrön guldbagge Cetonia aurata guldsmed >gräsgrön guldbagge heddyngbagge Aphodius sordidus hedrotkrypare Diastictus vulneratus humlebagge Trichius fasciatus hårdyngbagge Aphodius scrofa hästdyngbagge Aphodius sticticus höstdyngbagge Aphodius paykulli immigrantdyngbagge Aphodius lividus Joannas dvärgdyvel Onthophagus joannae jorddyngbagge Aphodius granarius kastanjeborre M elolontha hippocastani kohorndyvel Onthophagus vacca Fig 1. Brunore (Aesalus scarabaeoi.des 1Panz.)). kompostkrypare Oxyomus silvestris Teckning: förf. krokhorndyvel O nt ho p ha g u s .fr ac t i c o rni s kuldyngbagge Aphodius brevis The stag beetle Aesalus scarabaeoides. kustjordbagge Aphodius varians kuststrandkrypare Aegitilia arenaria köldyngbagge Aphodius arenarius röd strandkrypare Aegialia rufa lappdyngbagge Aphodius lapponum rödbukig dyngbagge Aphodius foetens likgul dyngbagge Aphodius luridus rödspetsad dyngbagge Ap hodius haemorrhoidalis liten ekoxe >bokoxe rödvingad dyngbagge Aphodius fimetarius liten knotbagge Trox scaber sandbore AnomaLa dubia liten noshornsbagge >noshornsoxe sanddyngbagge Aphodius Joetidus ljungrotkrypare Pleurophorus caesus sandknotbagge Trox sabtLLosus

luden guldbagge Tropinota hirta sandrotkrypare P s ammo diu.c .s ulr : ir: oILi,t lundblåoxe Platycerus caraboides sandtordyvel Geotrupes spiniger 1äderbagge Osmoderma eremita sidendyngbagge Aphodius tomentosus matt dvärgdyvel Onthophagus ovatus skogsdyngbagge Aphodius conspurcatus mattsvart dyngbagge Aphodius ater skogstordyvel G e o t rup e s s te rc o ro s LLS metallbagge >olivgrön guldbagge skoveldyngbagge Aphodius coenosus mindre horndyvel Onthophagus similis skuggdyngbagge Aphodius zenkeri munkdyngbagge Aphodius.frater skäckig lövborre Valgus hemipterus månhornsbagge Copris lunaris sköldpaddsdyngbagge Aphodius te studinarius målarguldbagge Oxythyrea funesta slät dyngbagge Aphodius erraticus måsknotbagge Trox hispidus smal rotkrypare Rhyssemus germanus mörk pingborre Amphimallon Jallenii smådyngbagge Aphodius pusillus mörk vårdyngbagge Ap lrc di us p unc tat o s ulc atus snyltdyngbagge Aphodius porcus nordlig dyngbagge Aphodius borealis spräcklig dyngbagge >likgul dyngbagge noshornsbagge Oryctes nasicornis späd skogsdyngbagge Aphodius uliginosus noshornsoxe Sinodendron cylindric um stor dyngbagge Aphodius fossor olivgrön guldbagge Potosia cuprea stor tordyvel >fälttordyvel ollonborre Melolontha melolontha strandjordbagge Aphodius plagiattrs oxhorndyvel Onthophagus illyricus strandängsdyngbagge Aphodius pictus pingbone Amphimalbn solst itiaLe streckdyngbagge Aphodius merdarius plattad dyngbagge Aphodius depressus (stäppdyngbagge Aphodius serotinus) rakhorndyvel Onthophagus nuc hicorni s stäpptordyvel Geotrupes mutator ribbdyngbagge Heptaulacus sus (störe ängsborre Hoplia argentea) rostbrun dyngbagge Aphodius rufus svart guldbagge Gnorimus variabilis

114 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar

svart jordbagge Aphodius niger Aphodius prodromus vårdyngbagge (svarthalsad horndyvel Onthophagus gibbulus) Aphodius punctatosulcatus mörk vårdyngbagge svartkantad ollonborre >kastanjeborre Aphodius pusillus smådyngbagge svartoxe Ce ruchus chrys omelinus Aphoditrsquadriguttatus fyrfläckigdyngbagge taigadyngbagge Aphodius piceus Aphodius quadrimaculatus fyrprickigdyngbagge trädgårdsborre Phyllopertha ho rtico La Aphodius rufipes aftondyngbagge tjurhorndyvel Onthophagus taurus Aphodius rufus rostbrun dyngbagge trehornad tordyvel Typhaeus typhoeus Aphodius scrofa hårdyngbagge tryffeldyvel Odonteus armiger (Aphodius serotinus stäppdyngbagge) valkare Polyphylla fullo Aphodius sordidus heddyngbagge vårdyngbagge Aphodius prodrr.tmLLs Aphodius sphacelatus brämdyngbagge vårtordyvel Geotrupes vernalis Aphodius sticticus hästdyngbagge ädelguldbagge Gnorimus nobilis Aphodiussubterraneus fåraddyngbagge älgdyngbagge Aphodius nemoralis Aphodius tomentosus sidendyngbagge älvstrandkrypare Aegialia sabuleti Aphodius uliginosus späd skogsdyngbagge ängsjordbagge Heptaulacus villosus Aphodius varians kustjordbagge Aphodius zenkeri skuggdyngbagge Caccobius schreberi fläckdyvel Alfabetiskt register över vetenskapliga namn Ceruchus chrysomelinus svartoxe aurata gräsgrön guldbagge (Namn på arter som inte tagits i Sverige står Cetonitt Copris lunaris månhornsbagge inom parentes.) Diastictus vulneratus hedrotkrypare Dorcus paralle Lopipedus bokoxe Aegialia arenaria kuststrandkrypare Geotrupes mutator stäpptordyvel AegiaLia rufa röd strandkrypare Geotrupes spiniger sandtordyvel Aegialia sabuLeti älvstrandkrypare Geotrupes stercorarius fälttordyvel Ae,salus s carabae oide s brunoxe Geotrupes stercorosus skogstordyvel Amphimallon fallenii mörk pingbone Geotrupes vernalis vårtordyvel Amphimallon solstitiale pingborre Gnorimus nobilis ädelguldbagge Anomala dubia sandbotre Gnorimus variabilis svart guldbagge Aphodius arenarius köldyngbagge Heptaulacus sus ribbdyngbagge Aphodius ater mattsvafi dyngbagge HeptauLac us te studinarius sköldpaddsdyngbagge Aphoditrs borealis nordlig dyngbagge Heptaulacus villo,gus ängsjordbagge Aphodius brevis kuldyngbagge (Hoplia 0rgentea större ängsborre) Aphodius coenosus skoveldyngbagge Hoplia philanthus fjällig ängsbone Aphodius conspurcatus skogsdyngbagge Liocola marmorata brun guldbagge Aphodius contaminatus fransdyngbagge Lucanus cervus ekoxe Aphodius depressus plattad dyngbagge Maladera holosericea daggbore Aphodius distinctus fläckig dyngbagge M e lolontha hippocastani kastanjeborre Aphodius erraticus slät dyngbagge Melolontha melolontha ollonborre Aphodius fimetarius rödvingad dyngbagge Odonteus armiger tryffeldyvel A.phodius .foetens rödbukig dyngbagge Onthophagus coenobita bronshorndyvel Aphodius foetidus sanddyngbagge Ontho p ha g us frac tic 0 rni s krokhorndyvel Aphodius fossor stor dyngbagge (Onthophagus gibbulus svarthalsad horndyvel) AphodiLLs JVater munkdyngbagge Onthophagus illyricus oxhorndyvel Aphodius granarius iorddyngbagge Onthophagus joannae Joannas dvärgdyvel Ap hodius haemorrhoidaLis rödspetsad dyngbagge Onthophagus nuchicornis rakhorndyvel Aphodius ictericus glansdyngbagge Onthophagus ovatus matt dvzirgdyvel Aphodius immundtrs alvardyngbagge Onthophagus similis mindre horndyvel Aphodius lapponum lappdyngbagge Onthophagus taurus tjurhorndyvel Aphodius lividus immigrantdyngbagge Onthophagus vacca kohorndyvel Aphodius luridus likgul dyngbagge Oryctes nasicornis noshornsbagge Aphodius merdarius streckdyngbagge Osmoderma eremita 1äderbagge Aphodius nemoralis älgdyngbagge Oxyomus silvestris kompostkrypare Aphodius niger svart jordbagge Oxythyrett funesta målarguldbagge Aphodius paykulli höstdyngbagge P hy llo p e rt ha ho rtic o ltt trädgårdsborre Aphodius piceus taigadyngbagge Platycerus caprea björkblåoxe Aphodius pictus strandängsdyngbagge Platycerus caraboides lundblåoxe Aphodius plagiatus strandjordbagge Pleurophorus caesus ljungrotkrypare Aphodius porcus snyltdyngbagge Polyphylla fullo valkare

115 Mattias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000)

Potosia cuprea olivgrön guldbagge Adlerz, G. 1916. Svenska skalbaggar i urvai. Stock- Psammodius sulcicollis sandrotkrypare holm (Norstedts). Rhyssemus germanus smal rotkrypare Ahrens, D. & Zorn, C. 1996. Interessante Scarabaeoi- Serica brunna brunbone dea-Funde (Col.) Sinodendron cyLindrictLm noshornsoxe aus Marokko, mit Bemerkung- Trichiu,s fasciatus humlebagge en zur Taxonomie der Aphodius sphacelatus Trcpinottt hirta luden guldbagge Panz.-Gruppe. - Entomologische Nachrichten Trox hispidus måsknotbagge und Berichte 40: I l-17 . Trox sabulosus sandknotbagge (anonym) 1841. Bilder ur naturen. En gåfva lill goda Trox scaber liten knotbagge barn. Stockholm (Bagges). Typhaeus typhoeus trehornad tordyvel (anonym) 1842. Bilder ur naturen. En gåfva till goda Valgus hemipterus skäckig lövborre barn. Andra upplagan. Stockholm (Bagges). (anonym) I 845 . B alder. Kalender för svenska ungdo- men 1846. Göteborg (D.F. Bonniels). Tack (anonym) 1854. Nya bilder ur naturen. Tiil nytta och Åtskilliga personer har deltagit i diskussionen kring nöje f'ör barn och undgdom. Göteborg (C.F. Ar- bladhorningsnamn och svensk namnsättning gene- widson). rellt i samband med mitt arbete. Som kontinuerlig Berlin, N.J. 1852. Läsebok i naturlära för Sveriges samtalspartner i arbetet har Håkan Ljungberg funge- allmoge. Lund (Gleerups). rat. och han har även liksom Mikael Sörensson och Brammanis. L. 1955. Rotskadeinsekter och deras be- Sven-Åke Berglind nagelfarit mitt manus efter inkon- kämpning. Skogen 42 (11'1: 206-208. sekvenser, småfel och löjligheter. Vad som ändå kan Brammanis, L. 1959. Bidrag till kännedomen om för finnas kvar av slikt torde finnas där i strid med dessa skogen skadliga bladhorningar i Sverige III. noggranna iektörers välmenande och förnuftiga råd. I Brunborren. - Meddelanden från Statens Skogs- den digitala diskussionsgrupp som nyligen diskuterat försöksAnstalt 48. namnen och därvid lämnat åtskilliga bra förslag, som Brander, F.R. 1785. Kort begrep af natural-histoden, det ibland varit hart niir omöjligt att välja bland, och hwaruti. efter herr arch. och riddaren Carl von häftiga åsikter, som det ibland tett sig omöjligt att Linn6s samt herr prof'ess. och riddaren Joh. Gor kompromissa mellan, har utöver dessa tre ingått sch. Wallerii lärogrunder, de hufwudsakeligaste Bengt Andersson, Bengt Ehnström, Ulf Gärdenfors, kännemärken upptagas, til naturaliernas stadgade Nicklas Jansson, Mats Jonsell, Willy Kronblad, Ro- åtskilnad i allmänhet. Västerås (Horrn). ger Pettersson, Tomas Roslin, Hans Silfverberg, Fred- Brehm, A.E. 1876. Djurens lif. Bd 3: 2 Ryggradslösa rik Sjöberg, Karolina Vessby och Bert Viklund. Flera djur (Översättning av aktuella delar: P. Olsson) av dessa har även tidigare kornmit med namnförslag Stockholm (Giron). och värdefulla synpunkter och upplysningar. Vidare Brehm. A.E. 1q30. Djurenr liv. Bd 13. 4 uppl. tÖver- :ir jag skyldig ett stort tack till Frank-Theodor Krell, sättning av aktuella delar: L.G. Andersson). som med lätthet löste mina svåra taxonomiska och Stockholm (Familjeboken). nomenklatoriska huvudbryn. Carl-Cedric Coulianos Brehm,4.E... 1931. Djurens liv. Bd 20, Insekter. 3 har läst en tidigare version av manuskriptet, och gav uppl. (Oversättning: H. Rendahl). Malmö mig dessutom det värdefllla tipset om Schenklings (Världslitteraturen). bok. Roger Pettersson meddelade mig Hamfelts Bromme, T. 1866. Atlas till djurrikets naturalhistoria namnförslag. För enskilda uppgifter och synpunkter för skolan och hemmet. {erde häftet. Sthlm (Gi- eller andra former av hjälp i samband med arbetet ron). tackar jag även Staffan Wiktelius, Hans-Erik Wann- Brown, R.W. 1991. Composition of scientific words. tolp, Tord Hägg, Roy Danielsson, Ragnar Hall, Tho- Washington (Smithsonian institution). mas Pape, Gunnar Gustavsson, Anders Mortensen, Browne, D.J. & Scholtz, C.H. 1995. Phylogeny of the Lars Hjalmarsson, Maja Lundgren, Gabriella Hå- families of Scarabaeoidea based on characters of kansson och Carl-Michael Edenborg. the hindwing articulation, hindwing base and wing venation. * Systematic Entomology 20: 145-t73. Litteratur Chinerl. M. 1S76. Nordeuropar insekter. tÖversätt- ning C.C. Coulianos.) Stockholm (Bonniers). Adlerz, G. 1904. Bilder ur Sveriges insektlif. - In: Jä- gerskiöld, L.4., Lönnberg, E. & Adlerz, G. 1903- Comenius, J.A. 1698. Orbi sensualium pictus. Åbo 04. Sveriges djurvärld. Stockholm (Ljus). (Johannes Winter). Dahlbom. A.G. 1837. Korl underrättelse om skandi-

l16 Ent. Tidskr. 121 (2000) Svenska namn på inhemska bladhorningar

naviska insekters allmännare skada och nytta i Illiger, J.C.W. 1818. Försök till en fullständig syste- hushållningen. En handbok 1'ör landtbrukare och matisk terminologi iör djur- och r ärtriket. (Över- naturfbrskare. Lund (Berling). sättning: G. Marklin). Uppsala (Zeipel & Palm- Dal, B. 1996. Sveriges zoologiska litteratur. Kjuge blad). (Orbis pictus). Iser, C. 1806. Svensk entomologi. Bd I, h 1. Linkö- DeGeer, C. l7'74. Memoires pour servir a 1'histoire ping (Groth & Petr6). des insectes. Bd 4. Stockholm (Hesselberg). Iser, C. 1809. Naturalhistoria, hämtad ur Funkes och Douwes, P., Hall, R., Hansson, C. & Sandhatl, Å. Lippolds skrifter. Örebro (eget förlag). 1997. Insekter, en fälthandbok. Stockholm (Inter- Jaeger. C. 1878. Djunikel. (Översättning: A. Stur- publishing). berg m.fl.) In: Rebau's naturhistoria för skolan Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. tgg:. och hemmet. Nionde och tionde häftena. Stock- Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala holm (Oscar L. Lamm). (Databanken för hotade arter). Jessop, L. 1986. Dung beetles and Chafers. Coleopte- Ehrensvzlrd, C.A. 1991 . Lustens förvandlingar (red. ra: Scarabaeoidea. New edition. Handbook for C.M. Edenborg). Stockhoim/Malmö (Vertigo). the identification ofbritish insects 5 (11). Ekelöf, G.1992. Skrifter (red. R. Ekner) bd IV. Stock- Kranck, H. 1928. Ålands skaibaggar i urval. Faunis- holm (Bonniers). tisk handbok. Abo (Abo tryckeri och tidning). Fabre. J.H. l9l L Ur insektemas värld. {Örersättning Krell, F.T. 1991. Vorschlag zur Stabilisierung der N. Lago-Lengquist). Stockholm (Carlson). Hoplia-Nomenklatur (Coleoptera: Scårabaeoi- Fabre. J. H. I I I 8. Instinktens myslerier. t Översätrning dea: Hopliinae). Entomologische Blätter 87: H. Hultenberg). Uppsala (Lindblad). 186-192. Fabre. J.H. 1964. lnsekternas liv. rÖversätrning: L. Krell, F.T. 1996. Type catalogue of some Scarabaeoi- Håkansson). Stockholm (Natur och kultur). dea species described by Linnaeus (Insecta: Cole- Flöricke, C. 1912. Våra vanligaste fjiirilar och skal- optera). The Linnean 12: 13-20. baggar. (Översättning: L.G. Andersson). Stock- Krel1, F.T. 199'7. ZurTaxonomie, Chorologie und Ei- holm (Chelius). donomie einiger westpaläarktischer Lamellicor- Forsius, S.A. 1952. Physica 161i (red. J. Nordström). nia (Coleoptera). - Enton'rologische Nachrichten Uppsala universitets årsskrift 1952l2. und Berichte 40: 211 -229. Hagelberg, W. u å (1883-85?). W. Hagelbergs Zoolo- Krell, F.T. & Fery, H. 1992: Familienreihe Lanlelli- giska handatlas. En naturtrogen liamställning af cornia. In: Freude, H., Harde, K.W & Lohse, Djuniket i dess hutvudformer. E: Leddjuren. Ber- G.A. Die Käfer Mitteleuropas. Bd 13.200-252. lin (eget förlag). Lampa, S. 1889: Ollonborarne - deras lefnadssätt Hansen, M. 1996. Katalog over Danmarks biller. och utrotande. Stockholm (Fritzes). Entomologiske Meddelelser 64 (1 -2). Landell, N.E. 1970. Horntroll och humlebagge. Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina fler- Stockholm (Bonniers). celliga evertebrater. Göteborg (Länsstyrelsen väs- Landin, B.-O. 1949. Dyngbaggar, osnygga men "klo- tra Götaland). ka" djur. Ollonborrar och guldbaggar. Ekoxen Hector, D.S. 1893. Samlingarnas bok. Praktiska an- och noshornsbaggen, jättarna i vår insektvärld. visningar och råd vid anläggandet, ordnandet och 1n: Lindroth, C.H. & Notini, G. Svenska Djur. In- lörkofrandet af alla slags samlingar. Stockholm sekterna. 422-441. Stockholm (Norstedts). (Bonniers). Landin, B.-O. 1957a. Bladhorningar, Lamellicornia, Heqvist, K.J., Lekander, B. & Palm, T. 1954. Skogs- fam. Scarabaeidae. Svensk Insektfauna 46. insekter. Lärokurs för statens skogsskolor. Häl- Stockholm (Entomologiska fbreningen i Stock- singborg (Kgl. Domänstyrelsen). holm). Holmgren, A.E. 1867. De lbr träd och buskar nyttiga Landin, B.-O. 1957b. Critical comments upon some och skadliga insekterna. Stockholm (Bonniers). nomenclatorial and synonymical questions, with Holmgren, A.E. 1879. Vägledning i naturalhistoria, a practical application to some coleoptera Lamel- närmast afsedd för skogs- och landtbruksskolor licomia. - Ent. Tidskr. 78: 101-114. samt för kronojägare, skogvaktare m.11. Stock- Landin, B.-O. 1961. Ecological studies on dung-beet- holm (Bonniers). les. Entomologica Scandinavica Supplementum Håkansson, G. 1991 . Operation B. Stockholm (Bon- XIX. Lund. niers). Lemdahl, G. 1990. Ett subfossillynd av bladhorning- ICZN 1998. Opinion 1890. Bulletin of zoological en Valgus hemiptents från Skåne. - Ent. Tidskr. nomenclature 55: 54-51 . I 1 1: 99f.

t11 Mattias Forshage Ent. Tidskr. 121 (2000)

Lindroth, C.H. 1945. Våra skalbaggar och hur man Reuter, O.M. 1913. Insekternas levnadsvanor och in- känner igen dem. del III. Stockholm (Bonniers). stinkter. Stockhol m t Beijers t. Lindroth, C.H. 1967. Våra skalbaggar och hur man Rosander, C. 1861. Den kunskapsrike skolmästaren, kännerigen dem. del III. 3 uppl. Stockholm (Bon- eller Hufvudgrundetne uti de för ett borgerligt niers). samfundslif nödigaste vetenskaper. Femte häftet: Linnaeus. C. 1141. Carl Linnaei Öländska och Got- Naturhistoria. Stockholm (Bonniers). ländska resa... Stockholm & Uppsala (Gottfried Sandahl, O.T. 1887. Några ord om den svaftkantade Kiesewetter). ollonboren eller kastanjebaggen (Melolontha Linnaeus, C. 1'746. Fauna svecica. Stockholm (Salvi- hippocastani). - Ent. Tidskr. 8: 187-190. us). Schenkling, S. 1922. Nomenclatur coleopterologicus. Linnaeus. C. 1751. Carl Linnaei Skånska resa... Eine etymologische Erklzirung sämtlicher Gatt- Stockholm (Salvius). ungs- und Artnamen der Käfer der deutschen Fau- Linneaus, C.1752. Tal om märkvärdigheter uti insec- na sowie der angrenzender Gebiete. 2 uppl. Jena. terna 1739. Stockholm (Salvius). Scholtz, C.H. & Browne, D.J. 1996. Polyphyly in the Linn6, C. von 1761. Fauna svecica. 2 uppl. Stock- Geotrupidae - a case for a new family. Joumal of holm (Salvius). Natural History 30: 591-614. Ljungberg, H. 1999a. Skalbaggar och andra insekter Spegel, H. 1685. Gudz werk och hwila. Stockholm på sandstäppslokaler i östra Skåne. Malmö (Läns- (Niclaus Wankijt). styrelsen i Skåne län). Spessivtseff, P. 1922. Bestämningstabell över svens- Ljungberg, H. 1999b. Svenska namn på våra jordlö- ka barkbonar. - Meddelanden från Statens pararter. - Ent. Tidskr. 120: 185-195. SkogsförsöksAnstalt 6 (19). Lundberg, S. 1986. Catalogus coleopterorum Sueci- Stuxberg, A. 1889. Djurriket. Bilder ur djurens verld, ae. Stockholm (Entomologiska föreningen i för hem och skola samlade ur vår tids bästa kä11- Stockholm och Naturhistoriska riksmuseet). skrifter. Senare delen. Stockholm (Hjalmar Kin- Lundberg, S. 1995. Catalogus coleopterorum Sueci- berg). ae. Stockholm (Naturhistoriska riksmuseet och Sundevall, C.H. 1835. Lärobok i zoologien för be- Entomologiska föreningen i Stockholm). gynnare. Lund (Gleerups). Lundblad, O. & Tullgren, A.. 1957 .Insekter. Bd 6. In: Sundevall, C.H. 1872. Lärobok i zoologien för e1e- Brehm, A.E. Djurens liv. & uppl. Stockholm. mentarläroverken. 8 uppl. Lund (Gleerups). Lyneborg, L. 19'70. Vad jag finner på åker och äng. Söder6n, O.V. 1894. Naturhistoria. Bibliotek för all- (Översättning: B. Tunblad) Stockholm (AWE- mänbildning 3. Stockholm (Fritzes). Gebers). Thomson, C.G. 1862. Skandinaviens Insecter, en L1 neborg. L. 1979. Skalbaggar i f:irg. (Översätlning: handbok i entomologi, till elementar-läroverkens C.C. Coulianos) Stockholm (AWE-Gebers). tjenst. Lund (Berling). Mandal-Barth, G. & Coulianos, C.C. 1912. Vad jag Trägårdh, l. 1939. Sveriges skogsinsekter. 2 uppl. finner i skogen. Stockholm (AWE-Gebers). Stockholm (Geber). Milne-Edwards, H. 1860. Lärobok i zoologien. 2a Tullgren, A. 1906. Skadeinsekter i trädgården och på uppl. (Översättning: J.C.H. Kinberg) Stockholm fältet - en kortfattad handbok för trädgårdsodlare (Bon n iers) och landtmän. Stockholm (Ljus). Möhres, F.P & Reitter, E. 1965. Skalbaggar. (Over- Tullgren, A. l9l'1. Lantbruksväxternas flender och sättning: F. Ossiannilsson) Stockholm (LI). vänner bland de lägre djuren. Stockholm (Nor- Möller, H. 1755. Delineatio regni animalis seculum stedts). Caroli Linnaei systema naturae, accedunt voca- Tullgren, A. 1939. Trädgårdens skadedjur. 2 uppl. bula suecica. Skara (H.4. Möllers änka). Stockholm. Pettersson, R. 1989. Svenska namn på de inhemska Tullgren, A. & Wahlgren, E. 1921. Svenska insekter. skalbaggsfamiljerna. Ent. Tidskr. I 10: 1 13- I 15. Stockhol m (Norstedts). Pettersson, R. & Lundberg, S. 1 999. Skalbaggar i ä1g- Törner, J.J. 1758. Utkast til foerelaesningarna oefver spillning. Natur i norr 1'7: 96-102. naturkunnigheten, hållne i Linkoepings gymna- Quensel, C. 1806. Svensk Zoologi. bd 1. Stockholm sio. Linköping (Biörckegrens enka). (De16en). Zetterstedt, J.W. I 833. Resa genom Umeå lapmarker i Retzius, A.J. lll2.Inledning til Djur-riket, efter herr Vesterbottens Län. förrättad år 1832. Orebro (N. archiatern och riddaren Carl von Linn6s 1ärogrun- M. Lindh). der. Stockholm.

118