Natur i Norr, Umeå Årgång 22 (2003), häfte 1:51-54

Älgens nässtyng - på spridning i Sverige?

BERT VIKLUND, SVEN HELLQVIST & HANS BARTSCH

Abstract: Previously published records from obduktion av döda älgar. Steen m fl (1988; Sweden of the , Cephenemyia se även Andersson 1988) rapporterade ulrichii Brauer, 1862, include only larvae totalt 11 nässtyngsangripna älgar från åren found in the northern parts of the country. For the first time imagines of the species are 1979-1986, samtliga från norra Sverige being reported from Sweden. Several (ÅN, VB, NB, LY och ÅS). Vi redovisar records from the Stockholm area indicate that här de första svenska fynden av den the species is spreading southwards in fullbildade flugan, fynd som gjorts både Sweden. inom det tidigare kända utbrednings- området i norr och söder därom i Svealand. En grupp bland flugorna med intressant men samtidigt lite motbjudande biologi är Aktuella fynd: styngen, fam. Oestridae. Gemensamt för SÖ: Tyresta, 30.VII-14.IX.2001 (Bert styngen är att de är parasiter på större Viklund, Lars-Ove Wikars & Hans Ahn- däggdjur. De svenska arterna fördelar sig lund). Ett exemplar i Malaisefälla på ett 450 på tre underfamiljer (tidigare ofta be- hektar stort brandfält. Älgspillning fanns i handlade som separata familjer): Gaster- fällans närhet. Ny för SÖ! ophilinae (häststyng, 4 arter i Sverige) som UP: S Gimo, 12.VIII.1994 (Bengt Ehn- utvecklas i matsmältningsapparaten hos ström). Ett exemplar i liten skogsdunge i hästdjur, Hypodermatinae (hudstyng, 3 ett brandfält. -Frösunda, 22.VIII.1999 arter) vars larver avslutar sin tillväxt i s k (Karl-Johan Hedqvist). Flugan landade på styngbulor under huden på större växtätare samlaren! -Sundet mellan Stora och Lilla samt (nässtyng, 4 arter) vars Änklingen, Simpnäs, 23.VIII.2001 (Hans larver utvecklas i näshålor och svalg hos Bartsch). En hona fångad med håv från större växtätare (Andersson 1988). kanot! Ny för UP! Eftersom flera av de svenska arterna ÅN: Sandviken, Norra Ulvön, 31.VII.2002 angriper tamboskap har de bekämpats (Sven Hellqvist). En hona togs sittande aktivt genom veterinärmedicinska insatser. strax intill vattenlinjen på sandig havs- Tre av dem klassas i den svenska rödlistan strand. som utdöda och situationen för flera av de VB: NV Hörnefors, 20.VI.2002 (Folke övriga arterna är oklar. En art som möjligen Gabrielsson). En hona togs sittande på går mot strömmen, och sprider sig i landet, slammet i ett hyggesdike. är älgens nässtyng, Cephenemyia ulrichii Brauer. Arten angriper älgar och har länge Utseende förmodats förekomma i landet (Bergman Många styng är till sitt yttre ganska lika 1899). De första fynden rapporterades dock humlor, med tät hårpäls och bjärta färger. först nyligen efter påträffande av larver vid C. ulrichii är närmast lik en ljunghumla, 52 Älgens nässtyng i Sverige

Bombus jonellus, och är som denna (och andra styng) finns hos Bergman (1899; gulhårig framtill och baktill på mellan- ger också nyckel till larver) och Andersson kroppen och har ett brett svart band mellan (1988). vingarna (Fig. 1). Bakkroppen är något gul på det första segmentet, vithårig i bak- Biologi spetsen och för övrigt svart. C. ulrichii Nässtyngen lägger inte ägg utan larver, liknar mycket renens nässtyng, C. trompe vilka i en vätskedroppe sprutas på över- (Modeer). De kan skiljas åt på att C. läppen på värddjuret, vilket för C. ulrichii ulrichii har nästan helt svarthåriga lår alltså är älg. Förmodligen slickar värddjuret medan låren hos C. trompe är gulhåriga vid i sig larverna som sedan vandrar, via basen. C. ulrichii är också större (kropps- svalget, ”baklänges” upp i näshålan. Djur längd 16-18 mm) och har en stark för- reagerar ofta häftigt på ljudet av styng- mörkning på vingarna kring främre tvär- flugor, med närmast panikartade språng och ribban. Ytterligare en skillnad mellan kast med huvudet. Detta har också ob- arterna är att behåringen på bakkropps- serverats hos älgar som hör svärmande C. spetsen hos C. trompe är gulaktig medan ulrichii (Kaarlo Nygren, pers. medd.). Som den hos C. ulrichii är vit. antyds av de här rapporterade fynden kan Nycklar på svenska till våra nässtyng flygtiden för adulta ulrichii vara ganska

Fig. 1. Älgens nässtyng, Cephenemyia ulrichii. Foto: Bert Viklund. Bert Viklund m fl 53 lång, från slutet av juni till början av augusti. har larver påträffats i ögongloben med Flertalet av fynden är dock från sen- ögonskador som följd (s k oftalmomyiasis). sommaren, vilket även stämmer med Detta har även rapporterats för C. ulrichii flertalet av de fynd som gjorts i Finland (Mikkola m fl 1982). Styngflugor kan vara (Kaarlo Nygren, Gunilla Ståhls, Antti närgångna. Vid två av fynden ovan var det Haarto och Jere Kahanpää, pers. medd.). flugan som uppsökte samlaren och liknande Larvutvecklingen sker i näshålan och observationer har gjorts i Finland (Jere svalget och många larver kan förekomma Kahanpää, pers. medd.). I HB:s fall cirklade tillsammans. Man har vid ett tillfälle hittat djuret runt samlaren och förmodades initialt upp till 240 larver hos en älg (Zumpt 1965). vara en broms. På liknande sätt har BV vid Det förekommer tre larvstadier där det hjortronplockning drabbats av en när- första anges vara så långt som 8 månader. gången Oedemagena tarandi (kormfluga; De fullvuxna larverna (ca 4 cm långa) nyses renens hudstyng). Med tanke på risken för ut av värddjuret under våren och försom- kommande besvär kan det vara klokt att maren och larverna förpuppar sig i marken. vifta undan påflugna besökare – eller snabbt Under normal jakttid är larverna fort- ta fram håven. farande i första larvstadiet, bara någon millimeter långa och lätta att förbise. De Utbredning larver som tidigare hittats i Sverige har alla Enligt den palearktiska flugkatalogen från varit i tredje larvstadiet och påträffats i älgar 1986 anges artens utbredningsområde som som genom olyckshändelser dött under Centraleuropa. Dessutom finns underarten våren (Steen m fl 1988). ulrichii kaplanovi (Grunin, 1947) be- Angrepp av nässtynglarver leder sällan skriven från Ussurien i östligaste Ryssland. till döden för fullvuxna älgar även om Frey (1914) anger dessutom att den kraftiga angrepp torde medföra en försäm- rapporterats från norra Ryssland 1876, en rad kondition (Zumpt 1965). I litteraturen uppgift som inte medtagits i flugkatalogen. omnämnes en älgko med 115 tredje- Den finns förmodligen över större delen av stadielarver som hade blivit mycket det palearktiska område där älgen finns. I försvagad, med minskat födointag och Finland påträffades älgens nässtyng första försenat pälsbyte som följd. För älgkalvar gångerna 1910 och 1913 (Frey 1914) och uppges dock kraftiga angrepp kunna arten är nu vanlig över hela landet, möjligen medföra hög dödlighet (Zumpt 1965). En med reservation för norra Lappland och allvarlig komplikation som kan leda till Åland (Kaarlo Nygren, pers. medd.). I dödsfall och som observerats hos renar Norge gjordes de första fynden av arten (Bergman 1917), är då nässtynglarver av 1987, då larver påträffades i en älgkalv från misstag tar sig ner i lungorna. Styngen är Pasvik i den nordöstligaste delen av landet som regel värdspecifika men det före- (Nilssen & Haugerud 1994). Fyndet kommer att ”äggläggning” även sker på gjordes vid ett riktat eftersök efter arten i andra arter. På dessa kan de unga larverna älgkalvar från olika delar av landet. Larver orsaka visst besvär men de kan inte fullfölja av ulrichii påträffades dock bara i en kalv. sin utveckling. Flera fall av angrepp på I Sverige förefaller arten vara vitt spridd människor av olika styng har noterats, bl a i norr och förekommer söderut åtminstone 54 Älgens nässtyng i Sverige till Mälardalen. Det kan misstänkas att Tack åtminstone de nya fynden i Södermanland Vi tackar Jan Chirico vid Statens Veterinär- och Uppland, som gjorts inom områden där medicinska Anstalt för upplysningar om de flugfaunan är förhållandevis väl känd, beror veterinärmedicinska undersökningarna, på en sentida utvidgning av utbrednings- Kaarlo Nygren, Gunilla Ståhls, Antti Haarto området, från norr eller direkt från Finland. och Jere Kahanpää för information om De tidigare rapporterade fynden av larver situationen i Finland samt Thomas Pape, (Steen m fl 1988) rörde till stor del bifynd Naturhistoriska riksmuséet, för diverse som gjordes i samband med en studie av kommentarer. Dokumentationen av brand- hjärnhinnemask på älg (Jan Chirico, pers. fältet i Tyresta har initierats och bekostats medd.). I den undersökningen ingick älgar av Naturvårdsverket. från hela landet men stynglarver påträffades då bara i älgar från norra delen. Under Citerad litteratur senare år har dock larver påträffats även Andersson, H., 1988: De svenska styngen. Ent. från Mälardalen (Jan Chirico, pers. medd.). Tidskr. 109: 31-41. Någon riktad studie efter just C. ulrichii i Bergman, A. 1899: Om oestriderna och deras Sverige har dock inte rapporterats. Kanske ekonomiska betydelse. Ent. Tidskr. 29: 133- 155. är även de tidigare larvfynden i norr resultat Bergman, A. 1917: Om renens oestrider. Ent. av en sentida invandring till Sverige. De Tidskr. 38: 1-32, 113-146. under senare decennier så kraftiga älg- Frey, R. 1914: Cephenomyia ulrichi Brauer, en stammarna i Sverige bör åtminstone ha på älg lefvande för landet ny oestrid. Medd. underlättat för C. ulrichii att etablera Soc. Fauna et Flora Fenn. H 40: 117-119. livskraftiga populationer. Mikkola, K., Silvennoinen, J. & Hackman, W. 1982: Hirven nenäsaivartajan aiheuttama ihmisen oftalmomyiaasi. Duodecim 98: 1022- Lite kuriosa 1025. C. ulrichii beskrevs 1862 som resultat av Nilssen, A.C. & Haugerud, R.E. 1994: The en kunglig älgjakt, hållen av prins Friedrich moose nose bot Cephenemyia ulrichii Karl av Preussen i dåvarande Ibenhorst i Brauer (Diptera: Oestridae) reported in nuvarande sydöstra Litauen. Överjäg- Norway for the first time. Rangifer 14: 89- 92. mästare Ulrich vid hovet kunde då kon- Steen, M., Chirico, J. & Christensson, D. 1988: statera både larver i näshålan hos älgar (då Cephenemyia ulrichii Brauer 1862, in Swedish observerades endast en larv per älg), och moose. Acta vet. Scand. 29: 265-266. även den vuxna flugan som slagit sig ner Zumpt, F. 1965: Myiasis in man and in på de nyss dödade älgarna. the old world. Butterworth & Co, London. Särskilt många nässtyngsangripna älgar Författarnas adresser: har humoristiskt nog påträffats i Näsåker i Bert Viklund, Naturhistoriska riksmuséet, Ångermanland (Steen m fl 1988) Älgarna Sektionen för entomologi, torde rynka på näsan och fnysa åt lusti- Box 50007, 10405 Stockholm fikationen. Sven Hellqvist, Älvtået 2, 903 60 Umeå Hans Bartsch, Snövägen 24, 177 70 Järfälla