Musik, Tematik Och Elektronik Ett Meddelande I Svitform

Kurs: BG 1016 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2020 Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz

Handledare: Gun-Britt Gustafsson

Vilma Ogenblad

Musik, tematik och elektronik Ett meddelande i svitform

Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete

Det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i KMH:s digitala arkiv.

Abstract

In this bachelor thesis I explore the process of writing music for a concert performed as a suite. I investigate how the restrains of a thematically bound concert affect my ways of composing and performing and I reflect on how my role as a singer takes part in the composing as well as performing state of the project.

My ambition was to make a concert where the lack of applause, pause and interaction with the audience would create an isolated atmosphere where the concert format would emphasize the topic and tell a story. In this thesis I look into the details of other musicians’ work, categorizing different methods of linking music together. Later on, I address the writing process, the rehearsals and preparations, and the process of connecting every song to create a seamless concert.

At the end I reflect on the constraints around theme and format, and how that shaped this project. I also discuss the role of my voice in writing as well as performing. Lastly, I summarize some of the insights this process provided and I offer new ideas on how to evolve similar projects in the future.

Innehållsförteckning

Musik, tematik och elektronik- Ett meddelande i svitform ...... 2

Förord ...... 2

1. Inledning ...... 2

1.1 Syfte ...... 2

1.2 Bakgrund ...... 2

1.2.1 Musik med syfte ...... 2

1.2.2 Konsertform ...... 3

1.2.3 Konceptuell musik ...... 3

1.2.4 Referensmaterial ...... 4

2. Process ...... 6

2.1 Urval och tematik ...... 6

2.2 Segue, inspiration och studier ...... 7

2.3 Länka samman musiken ...... 8

2.4 Komposition ...... 8

2.5 Bearbetning och repetitioner ...... 12

3. Konstnärliga resultat ...... 13

3.1 Konsert ...... 13

4. Reflektion ...... 14

4.1 Konsertformat ...... 14

4.2 Ramar i musikskapande och musicerande ...... 15

5. Avslutning (sammanfattning) ...... 16

6. Källförteckningar ...... 17

Litteratur ...... 17

Skivor ...... 17

Internet ...... 17

7. Bilagor ...... 18

Musik, tematik och elektronik - Ett meddelande i svitform

Förord En av de starkaste musikupplevelserna jag har haft var för fem år sedan, när jag låg i min säng och stirrade upp i taket, med mina hörlurar i öronen och med ett helt nytt album att upptäcka. Jag har 18 spår framför mig, långa som korta, hela 69 minuter av oupptäckt musik. Den resan jag sedan förs på är nästan utomkroppslig. Jag upptäcker ljud jag aldrig hört, rytmer jag känner i varenda del av min kropp och en sömlös berättelse från början till slut. Den här upplevelsen som jag hade för fem år sedan ger mig bränsle än idag och är vad som inspirerade mig till det här arbetet.

1. Inledning Som mål för mitt examensprojekt har jag velat skapa en sömlös1 konsert i syfte att skapa en bubbla för åhöraren, likt upplevelsen av att lyssna på ett album, där var låt logiskt för vidare till den andra. Konserten ska berätta en historia och skapa ett vakuum.

1.1 Syfte Att skapa konceptuell musik och en tematisk konsert blev huvudfokus i mitt arbete. Syftet var att undersöka huruvida jag kunde frångå den traditionella konsertformen och istället presentera konserten genom svitform. Jag ville använda mig av ett övergripande tema som löpte genom hela konserten där syftet var att ta fasta på tematiken och betona en historia eller ett ämne. Jag ville ta reda på huruvida jag kunde använda rösten eller andra instrument som verktyg för att skapa ett sammanhängande konsertflöde och undersöka mitt eget instruments roll i komponerande samt musicerande. Slutligen ville jag undersöka hur ramarna, i form av tematik och konsertformat, påverkade mitt musicerande, musikskapande och det slutliga resultatet.

1.2 Bakgrund 1.2.1 Musik med syfte I mina tidigare projekt har jag alltid satt den musik jag skapar i en kontext i efterhand snarare än att använda text eller handling som utgångspunkt för det jag skriver. Som lyssnare går ofta musikens budskap och texttematiska handling förbi mig, jag hör musikens alla komponenter och känslor men jag kan sällan ta in texten, mitt fokus skiftar snabbt åter till musikens övriga moment. Detta har i sin tur ett direkt samband med hur jag skriver musik. Rent konkret kan jag se hur text och handling är det sista som får ta form i mitt skapande, samt att texten också blir fokus i ett senare skede i min övandeprocess. I första hand är det övriga komponenter av mitt utförande som prioriteras. På så vis har jag släppt kontrollen och låtit musiken forma sig själv och aldrig varit bunden till ett tema eller en ursprungshandling. Det var därför intressant för mig att nu placera det tidigt i processen. Istället för att låta musiken bestämma och ge syfte till kompositionerna i efterhand gav jag direkt syfte till musiken jag skapade. Detta gav

1 Konsert vars kompositioner kontinuerligt fortsätter vidare till nästkommande låt utan stora musikaliska skarvar eller paus. 2

mig nya förutsättningar i mitt skapande och musicerande då det utgjorde en ram att befinna mig i.

1.2.2 Konsertform Att genomföra en konsert genom svitform, alltså utan paus, blev en del av att utforska mitt konstnärskap och ett sätt att utmana mig själv. På detta vis tvingades jag tydligt ta fasta på tematiken. Som en del av att binda samman konserten sökte jag inspiration och studerade andra musikers tillvägagångsätt när det gällde att binda samman flera låtar. Under uppsatsens gång använder jag mig av begreppet segue, även kallat attacca, för att beskriva övergångar mellan kompositioner.

A direction, usually found at the end of a movement, signifying that the next movement is to be joined to the preceding without a pause. (Grove, 2001)

Begreppet segue används som hänvisning till en övergång från en låt till en annan där man genom olika tillvägagångssätt flätar ihop musiken och på så vis undviker paus mellan kompositionerna. Att på detta vis binda samman musik och tematik till ett enda långt flöde utgör hela idén för mitt projekt. 1.2.3 Konceptuell musik Genom att smalna ner en konstnärlig idé och specificera den kan ett projekt klassas som konceptuellt. Konceptuell musik, konceptalbum, är en samling musik vars röda tråd och grundidé är framträdande och ger syfte till projektet, likt vad jag själv ämnat för mitt projekt. Helheten och budskapet som kompositionerna tillsammans förmedlar blir i dessa fall tyngre än de individuella låtarna. Martina Elicker diskuterar i Walter Bernhart och Werner Wolf’s essäsamling begreppet konceptalbum och lyfter följande:

The most common type of concept album is a song cycle in which the song sequence contains a thematic and musical thread and in which the last song refers back to the beginning of the album... Other forms of concept albums include the mere presentation of a fictional story or a purely musical connection between the individual songs... I propose the following definition: A concept album in popular music is an album by either one artist or a group which contains unifying thread throughout the songs-be it musical, thematic or both.2

Ett av de mer kända exemplen på konceptalbum är Pink Floyds album The Wall3. Där kan man se en väldigt tydlig användning av tematik, historia, musikaliska referenser och sammanvävningar. Även i Erykah Badu’s album But You Can’t Use My Phone4, vilket jag omskriver närmare senare i uppsatsen, byggs ett helt album runt ett koncept. I Badus album fokuserar temat på kommunikation genom telefoni och ämnet berörs genom text, titlar och ljudreferenser i form av telefonsvarare, utgående telefonsignaler samt andra telefonrelaterade ljud. Något hon också tagit fasta på är återkommande slingor, texter och melodier vilket man kan ana i låtar som till exempel “Cel U Lar Device”, “U Use To Call

2 Bernhart, Walter, Wolf, Werner (2001). Word and Music Studies: Essays on the Song Cycle and on Defining the Fields. Editions Rodopi

3 Pink Floyd. The Wall. Harvest Records; 1979 4 Badu, Erykah. But you can’t use my phone (mixtape). Motown; 2015 3

Me”, “Hi” och “Hello”. Användandet av ordet “Squirrel” är också något man kan höra återkomma på flera låtar i albumet. Genom detta jobbar Badu mycket med en tydlighet som verkligen tar fasta på konceptet vilket blev en stor källa till inspiration under mitt arbete. I både Pink Floyds och Badus album kunde jag se följande parametrar som gjorde det till konceptalbum:

• Sound • Text • Struktur

Genom dessa parametrar och mönster blev albumen sammanhängande och fick en helhet. Liknande metoder ville jag använda mig av i mitt musikskapande och översätta till ett liveframträdande. 1.2.4 Referensmaterial Nedan listar jag musik jag studerade närmare under mitt arbete:

Choose Your Weapon (2015), Hiatus Kaiyote “Choose Your Weapon”- “Shaolin Munk Motherfunk” “Choose your Weapon” fungerar som ett intro till hela albumet. Det är en instrumental låt med mycket synthar och perkussiva samples som bildar ett flytande soundscape som sedan avtar och där rytmen blir till ett hårt beat. När vi närmar oss övergången vidare till nästa låt “Shaolin Munk Motherfunk” försvinner beatet och det återstår bara enstaka samples samt en synth som spelar en ackordföljd som landar på ett Emaj7#11. Ackordet får klinga vidare tills dess yttertoner slutligen rör sig inåt för att mötas och sedan ut igen för att sammanfalla på en sista ton som också utgör topptonen i nästkommande låts första ackord (se figur 1). Denna segue är ett exempel på vad jag valt att benämna som synthmodulation .

Figur 1. Notexempel på övergång mellan “Choose Your Weapon och “Shaolin Munk Motherfunk”

“Creations Part One”- “Borderline With My Atoms” “Ceations Part One” är en kort mellanlåt utan fast tempo; de instrument som används är synthar, samples och en del slagverk, musiken kan nästan snarare beskrivas som ett slags soundscape. Denna segue har jag valt att benämna som beatintroduktion. Under låtens sista sju sekunder introduceras ett luftig men stadigt trumkomp som spelar under tiden att en wurlitzer-pinano ligger på ett Csus-ackord. Ljudbilden har förändrats och både trummor och piano går nu genom ett low-pass filter, det ligger även ett knaster samt fågelljud i

bakgrunden. Trumkompet definierar den efterföljande låtens tempo och är samma trumkomp som används i “Borderline with My Atoms”. I låtskiftet förändras ljudbilden; knaster, fågelljud, low-pass filter och ackordet försvinner, endast beatet kvarstår och spelar vidare i nästa låt. “Swamp Thing”- “Fingerprints” Denna övergång benämner jag som tempoförändring och beatintroduktion. Musikerna använder av ett skifte i tempo samt trumkomp för att komma vidare in i nästa låt. Under outrot i “Swamp Thing” spelar pianisten och basisten en bestämd slinga tillsammans med sången som sjunger ordet Forever i samma rytm om och om igen. Till detta bryts trumkompet succesivt ner samtidigt som tempot gradvis blir långsammare; till slut är det bara sångerskan kvar. Övergången sker sedan i form av att nästa låts trumkomp introduceras samtidigt som ordet forever fortfarande sjungs. Beatet är ett långsamt och “yxigt” trumkomp som har gått från 87 ner till 77bpm. Bastrumman spelar på 1 och 3 och virveltrumman spelar på 2 och 4, hi-haten spelar på varje slag. Samma trumkomp går in i och används vidare i nästa låt “Fingerprints”. Mood (2004), Robert Glasper “Lil Tipsy”- “Alone Together” Originalkompositionen “Lil Tipsy” av Robert Glasper är en resa mellan olika tempon och kompmodeller. Kanske är det just detta som gör skiftet från den ena låten till den andra så organiskt. Sättningen på de båda låtarna är pianotrio. Kontrabasisten och trumslagaren drar fram och tillbaka i olika tempon medan pianisten själv håller ett stadigt tempo och en repetitiv hook. När vi rör oss vidare till standarden “Alone Together” är bytet nästan omärkbart. Under tiden att trummor och bas sakta glider in i ett gemensamt tempo med pianisten går dynamiken också ned. Tonarten är densamma och tempot är satt, därefter går dynamiken långsamt tillbaka igen. Sättet Glasper redan tagit fasta på korta repetitiva melodier på gör att när han sedan gör detsamma på Alone Together’s första fraser flyter det samman till en och samma komposition. Då instrumentalisterna ständigt förändras tempo, dynamik och spelsätt vidare från första låten in och vidare genom nästa skulle jag kalla denna segue ett exempel på kompmodulation. The Beyond/ Where The Giants Roam (2015), Thundercat “Lone Wolf And Cub”- “That Moment”- “Where The Giants Roam/Field Of The Nephilim” Detta är ett exempel på hur tre låtar binds samman med hjälp av ett ljudlandskap. I slutet på “Lone Wolf” smyger sig ljudet av syrsor fram vilket sedan håller i sig vidare genom hela “That Moment” och still slut in i “The Giants Roam/ Field Of The Nephilim”. Effekten av att introducera ett ljud som får ligga kvar under flera låtar blir en känsla av en sammanhållen berättelse och i detta fall får låtarna ett samband. Detta är en typ av segue som jag skulle benämna som soundscape. Ett annat exempel på samma företeelse är Taylor McFerrin som använder sig av samma metod i låtarna “Invisible/Visible” och “Pls Dnt Lstn” från albumet Early Riser (2014).

Harmony Of Difference (2017), Kamasi Washington “Desire”- “Humility” I det här exemplet ligger ett delay på Washingtons saxofon som upprepar sista tonen, därav har jag valt att benämna denna segue som effekt feedback. Låten innehåller en stor sättning av instument; piano, orgel, rhodes-piano, trummor, kontrabas, synthar, saxofon och trumpet. När låten kommer till sitt slut spelar saxofon och trumpet temats två sista toner två upprepade gånger under tiden av ett ritardando. En stor del av ljudbilden samt delayet ligger kvar vilket i sin tur ger tempot för nästa låt och fortsätter vidare i dess intro vilket nästan fungerar som en inräkning. På så vis skapas en övergång där effekter som fortsätter klinga vidare in i nästa komposition skapar ett moment för att knyta samman låtar. But You Can’t Use My Phone (mixtape) (2015), Erykah Badu “Hi”- “Cel U Lar Device” Här är ett exempel på en övergång där musikerna använder sig av effekter för att binda samman låtar, effekt feedback. Det är ett väldigt avskalat sound med rhodes-piano, bas, gitarr, sång och ett minimalistiskt trumkomp. I slutet på låten stannar alla instrument vid sångerskans sista fras “hey hello”, på detta använder de sig av ett delay som upprepar slutet av ordet hello, vilket sedan löper vidare in till nästa låt. “Phone Down”- “U Use To Call Me” Dessa två låtar har ett gemensamt tempo samt snarlikt beat. “Phone Down” består av sång, piano, bas, synthar och elektroniska trummor. I övergången bryts “Phone Down” ned, alla instrument och effekter avtar tills dess att endast beatet och en enkel pianoslinga är kvar, i skiftet byter de tonart och en ny sångslinga introduceras, men tempot kvarstår och likaså trumkompet som endast förändrar till nya ljud. Då trumkompet förändras väldigt lite i detta exempel och är det som länkar samman låtarna skulle jag benämna denna segue som beat introduktion.

2. Process

2.1 Urval och tematik För att ta mig framåt i arbetet och kunna börja komponera med ett tydligt syfte delade jag upp målbilden i Tre delar vilket ledde till följande frågeställningar: • Hur ser konsertens röda tråd/ koncept ut? • I vilken form ska den röda tråden ta plats? • Hur ska låtarna bindas ihop? För att komma fram till konsertens röda tråd valde jag mellan två alternativ som skulle konkretisera och komma att bli det som gör konserten sammanhängande. Den röda tråden skulle ta plats antingen rent musikaliskt- med hjälp av återkommande fraser och melodier, med val av instrument och specifika sounds, eller med hjälp av texttematik. Det slutade med att jag valde det sistnämnda då det istället för att begränsa snarare skulle rama in mitt arbete och på samma gång ge mig musikalisk frihet och flexibilitet vilket skulle komma att gynna konserten i slutändan. Att se till en sammanhängande musikalisk bild var dock fortfarande

aktuellt då det inte går att komma ifrån hur de båda komponenterna behöver samspela när det kommer till konsertens helhet. För att komma fram till ett tema för konserten vände jag mig till sociala medier, film, serier och annan musik för inspiration. På Youtube hittade jag videoklippet Sophia the robot tells UN: “I am here to help humanity create the future”5. Detta var ett kort klipp, postat av The Guardian, från oktober, 2017, där en robot kallad Sophia håller tal under en konferens i FN angående artificiell intelligens och hållbar utveckling. Det här videoklippet visar en framtid där vi allt mer kommer kunna använda tekniken till vår fördel, men jag kunde på samma gång inte skaka av mig känslan av att människan är otillräcklig. Det faktum att vi skapar en intelligens som möjligen skulle kunna sträcka sig förbi vår egen, för att lösa problem där vi står handfallna, kändes dystopiskt. Plötsligt står vi i FN och frågar en robot hur vi ska gå tillväga. Där och då hade jag mitt tema “Människa och miljö”. Detta tema rörde mig personligen och hade under längre tid tagit upp mycket tankekraft och utrymme i min omgivning i form av artiklar, nyheter, samtal och demonstrationer. Att jag själv drabbats av en del klimatångest samt tankar om framtiden och miljön var något jag skulle kunna använda mig av i mitt komponerande, framför allt framträdande i texter. Ämnet kan röra upp känslor i form av till exempel sorg, rädsla, uppgivenhet och frustration, likväl som konflikt eller försoning, vilket skulle kunna ge olika vinklar och sound i de olika låtarna. Det medför också ett budskap att förmedla eller belysa vilket gav mig en känsla av ett större syfte med att skriva konserten kring just detta tema.

2.2 Segue, inspiration och studier Som en del av arbetsprocessen ägnade jag mig åt att studera hur musiker jag själv lyssnar på går till väga för att skapa sömlösa övergångar för att ta sig från en låt till en annan. Det jag ville ta reda på och konkretisera var vilka element som används, om det introduceras nya moment i övergången, hur de behandlar tonart, tempo, vilka instrument som spelar och liknande. Med detta hoppades jag på att hitta inspiration till hur jag skulle kunna gå till väga i mitt eget komponerande I mitt studerande har jag hittat eller fått egna idéer till följande metoder för övergångar: • Synthmodulation • Tempoförändring • Beatintroduktion • Effekt feedback • Melodi introduktion • Kompmodulering • Soundscape

Exempel på detta hittade jag i följande album: • Choose your weapon (2015), Hiatus Kaiyote • Mood (2004), Robert Glasper • The Beyond / Where The Giants Roam (2015), Thundercat

5 https://www.youtube.com/watch?v=cV_D2hC50Kk 7

• Harmony Of Difference (2017), Kamasi Washington • But you can’t use my phone (mixtape) (2015), Erykah Badu

2.3 Länka samman musiken Inför hopsättningen av konserten valde jag att lägga alla färdiga låtar som ljudfiler i ett logicprojekt. Som nästa steg klippte jag bort större delen av innehållet i varje låt så bara intro och outro återstod. På så vis skapade jag en tydlig överblick av musiken. Härnäst sökte jag gemensamma nämnare i form av tonart, tempo och stil samt sorterade låtarna efter dessa mönster. Det resulterade i en gruppering mellan akustiska och elektroniska låtar samt en väldigt onaturlig kurva i intensitet och uttryck. Jag behövde istället lyssna efter låtar som kompletterade varandra med moment i intron/outron som fyllde motsatta funktioner. Jag sökte nu kontrast i intensitet, sättning och tempo. Istället för att se till kompositioner som lätt länkas samman sorterade jag upp låtarna och fördelade dem ungefär som jag ville att konsertens dynamiska kurva skulle ta form. Efter ett utkast av låtordningen försökte jag se vilka låtar som kan pusslas ihop och hur. Flera av låtarna innehöll ett framträdande pianointro vilket var svårast att länka samman med låtar med avslutande pianokomp. Jag fick i dessa fall försöka hitta andra sätt att länka samman dem utan att använda en tydlig harmonik. Detta gjorde jag då genom synthar som modelleras under tiden en ny harmonik introduceras (synth modutation). På liknande sätt använde jag mig av ljudeffekter som får länka över till nya låtar (soundscape). Genom sångimprovisation kunde jag också medvetet gå från en harmonik vidare till en annan utan paus.

Figur 2. Visuellt exempel på gemensamma nämnare och sammanlänkning av kompositioner.

Sången användes också som övergång med hjälp av delay (effekt feedback) som sätter tempo och löper vidare in på nästkommande låt. Andra verktyg jag använde mig av var arpeggion (se figur 2), nedgång i tempo (Tempoförändring), samt dova bastoner på MPC:n som introducerades i föregående låt som sätter tempo (beat introduktion) och löpte vidare in i nästa. 2.4 Komposition Utrustning

I kompositionsprocessen använde jag ett elpiano, en mikrofon, vocoder samt en MPC Live standalone Groovebox/ Sampler vilken jag använde för att skapa elektroniska trumkomp, trigga ljudeffekter, synthar och liknande. Allt detta var sedan kopplat till min dator där jag använde musikprogrammet Logic Pro X för att spela in.

Inför mitt examensarbete bestämde jag mig för att i så stor utsträckning som möjligt komponera klart innan repetitionerna började. Detta för att ge mig en översikt av låtmaterialet och konsertens helhet, men också för att kunna återgå till min grundidé. “Sophia” “Sophia” valde jag att kretsa kring talet som roboten Sophia hade i FN, där hela konsertens tema härrör ifrån (se rubrik “Urval och tematik”), detta genom textreferenser och samples klippta direkt ur talet. Samples jag valde innehöll följande fraser: • “I am here to help humanity create the future.” • “Working together for the benefit of all.” • “The future is here, it’s just not evenly distributed. Jag hade efter en lång tids skrivande tappat visionen och musiken blev rörig och övermäktig. Jag lade därför låten åt sidan och återgick till den först två månader senare. Efter en längre tid paus lyssnade jag tillbaka på låten och valde därefter att dela upp den i bitar, ta ut fragment av den skrivna texten och melodin och använda dem i en improvisation. Jag spelade in en enkel basgång med MPC:n och adderade efter det samples från talet samt ljud som jag associerar till isberg som krackelerar. Jag lade även till white noise6 för att få in ett slags tekniskt trasigt element samt en synth som lägger ett ackord med en effekt som får pitchen att svaja. Med hjälp av dessa ljudeffekter ville jag uppnå en känsla av trasighet och tekniskt fel, som om låten skulle kunna falla samman, jag ville komma åt en känsla av att omgivningen bit för bit går sönder, likt hur isarna smälter, vattennivån höjs eller skogar brinner ner, medan vi bara kan se på. Jag improviserade sedan fram en melodi med hjälp av fragmenten från låtens första utkast. Jag skriver aldrig någon bestämd form utan jag låter kompositionen förbli en improvisation med bestämda element som vid någon tidpunkt under framförandet ska förekomma. “Nr2” Jag började med att skapa ett trumkomp i Logic och valde elektroniska ljud med en tanke att jag ville blanda det med akustiskt piano senare. Som nästa steg letade jag efter ackord på pianot vilka jag spelade in. Det resulterade i en fyra takters sekvens som går runt i hela låten. Jag ville ha ett tungt, hårt anslag och väldigt rakt pianokomp. Basgången bollade jag fram tillsammans med basisten. I refrängen står basen för drivet framåt med en rytm som kompletterar trumkompet och kontrasterar till kören och pianot. Härnäst började jag jobba med melodin. Det är en ganska tung känsla över låten, så jag hade redan sinnesstämningen klar för mig. Jag ville i den här låten jobba med kontraster i sången och med rösten. Jag hittade en mjuk melodi som utgör refrängen. Jag sjöng in den i en luftig huvudklang som jag sedan mixar ner till bröstklang i takt med att melodin letar sig nedåt. Till detta föll det sig naturligt med en kör som backar upp och fyller ut (se figur 3), jag ville att det skulle få ta nästan lika mycket plats som själva melodin.

6 White noise (vitt brus), brusljud, ofta förknippat radioapparater, vinylspelare eller synthar. http://synthesizeracademy.com/noise/ 9

Figur 3. Utdrag, refräng, körarrangemang ur ”Nr.2”

Som vers försökte jag hitta en kontrast till refrängen och satsade på en tyngre, mörkare melodi med mycket tätare klang. Jag övergick sedan till texten. Jag försökte hitta dubbla meningar i texten jag skrev, som verktyg för att hjälpa mig själv att ta mig framåt i skrivandet. Det blir enklare om jag hade fler situationer att sätta mig in i, jag försökte därför porträttera jorden och klimaten som en person, som man har en relation till, och skrev sedan utifrån det. Handlingen blev en slags ensidig konversation och porträttering av ett destruktivt förhållande, och om hur berättarjaget med dessa insikter väjer att lägga sig platt. I texten går det att hitta fraser som refererar till klimatet men som också används som liknelser eller bildliga talessätt. “Afraid to the core, see you melt away.” “Fire breaking up, get us through the pain” “Hurngry and left to the hope while the sun will make you starve” Textlinjen “I’m finding myself as portrayed in your scars” syftar både till emotionella sår hos en person likväl också konkreta konsekvenser av miljöförstörelser som vi kan se i form av förorenade hav, smälta glaciärer och brinnande skogar. “Alaska” I denna låt kom inspirationen till texten från en artikel från världsnaturfonden, “Port Heiden, Alaska- A town forced to move.” Texten kom naturligt och jag skrev tre verser baserade på artikeln som berättar om ett samhälle som tvingas flytta och maktlöst se på medan klimatförändringarna orsakar vattennivån att höjas och havet slukar deras samhälle (se figur

4). Jag försökte måla upp situationen genom att sätta mig in i de drabbades sits och dela med mig av fragment som jag hämtat ur artikeln. MPC:n utgjorde grunden för uppbyggnaden av låten. Jag bestämde på förhand hur jag ville att den skulle byggas upp och vilka element jag ville ha med. Jag var ute efter elektroniskt, rytmiskt hårt och nästan metalliskt sound. Jag lekte med kontrasterna av basiga trumljud och diskanta, nästan vattenliknande ljud på MPC:n och skapade en minimalistisk loop. Den kalla känslan i trummorna mjukade jag upp med hjälp av Rhodes-ljud. Jag ville hålla kompet minimaliskt och hittade två ackord som lämnar mycket utrymme för melodi. Därefter tog jag låten vidare till basisten i bandet. Vi diskuterade materialet och kom tillsammans fram till en basgång. Jag improviserade sedan till inspelningen och hittade snabbt en enkel melodi.

Figur 4. Utdrag, text Alaska

För att sedan tillägga något som nytt, subtilt element till den repetitiva låten improviserade basisten under en inspelning ett soundscape med hjälp av en FM-synth som lades i olika harmonier kring ackorden. Under inspelningens gång guidade jag vad jag tyckte om/inte tyckte om och i samma process skapade vi ett långt soundscape-outro. “Nr3” “Nr.3” skrev jag med referenser till vardagen vi lever i med ett normaliserat konsumtionssamhälle. Jag ville att den skulle handla om hur vi tappar oss själva i en hets som är destruktiv för planeten.

Figur 5. Utdrag, vers 1, Nr.3

Texten handlar om en materiell värld där vi ständigt söker nytt och söker mer. Detta har i sin tur gått ut över vår planet och naturen vi lever i. Över en framtid som hade kunnat se så ljus ut faller en skugga. Texten frågar vad vi ska med kärlek och hopp till när vi ändå inte kommer få njuta av den, vi är för sent ute och vi är vilse i ett mönster. På denna låt började jag med ett trumkomp. Utgångspunkten för trummorna var inspiration från snabba drum’n’bass-komp, som jag ville ta mer åt jazzhållet. Jag experimenterade lite och kom fram till en loop på sex takter som går runt över en period på åtta takter. Målet var att frångå periodkänslan i trumkompet. Jag testade mig sedan fram på pianot vilket

resulterade i ett slags tema. Här hade jag ambitionen att det skulle kännas naturligt för åhöraren samtidigt som prickarna egentligen blev ganska komplicerade att spela, men de lämnar för lyssnaren en spänning likväl en lekfullhet (se figur 6). I temat lyder texten “Lost, get lost, be found, again” vilket refererar både till temat samt till musiken med periodslöshet och spretiga prickar.

Figur 6. Rytmiska markeringar ur Nr.3

Jag avslutade låten genom att skriva ett långt outro där jag ville att kören skulle få ta plats. Jag ville lätta upp den tidigare intensiva känslan med ett mjukare körarrangemang som ett lite lugnare avslut vilket sedan lättare också kunde ledas vidare till en ny låt. “Below Surface” “Below Surface” kom till tidigt i skrivandeprocessen. Känslan som jag ville förmedla i den här låten var stillhet och ro blandat med sorg. På egen hand kan texten kännas otydlig men den målar upp en bild jag fick av en stad under vatten där allt är mörkt och tyst. Tiden har stannat och under ytan sträcker sig människor efter varandra. För mig var det här inte viktigast att skriva en tydlig eller rak text utan istället ta fasta på min egen känsla och bild. Jag letade mig fram till en ackordföljd som pianisten skulle spela. Till trummorna skrev jag ett intro med mestadels cymbaler som ledde in till ett avskalat komp. Över detta improviserade jag fram en melodi vars text kom naturligt. Jag improviserade på ord och vokaler som kändes rätt i melodin och pusslade sedan ihop hela texten. Jag skapade ett landskap av röster som flyter omkring, rösterna och instrumenten tillsammans ville jag skulle efterlikna ett vatten. Jag improviserade och spelade in tre helt individuella stämmor som sällan sammanfaller eller upprepar sig. Stämmorna fungerar mest som svar på varandras insatser och som en ordlös konversation som leder fram genom låten.

2.5 Bearbetning och repetitioner Mitt band bestod av Ima Baeza Bilgin på elpiano, Mikael Wilhelmsson på flygel, Joel Henryson på elbas, synth och effekter och Magnus Jonasson på trummor. Kören bestod av Jenny Hedman, Lisa Holmgren och Paula Wegmann. Inför repetitionerna var musiken så gott som färdigkomponerad; jag hade förberett enklare kompskisser samt skickat ljudfiler till mina bandmedlemmar. Totalt hade vi sju repetitioner plus tre körrep. 1. Introduktion, rytmsektion 2. Introduktion, fullband

3. Genomdrag 4. Genomdrag 5. Detaljrep: Alaska, Nr2, Warrior, Watch, Below Surface 6. Detaljrep: Generation, Nr3, Below Surface 7. Sammanställning, paus, genrep De första två repetitionstillfällena fungerade som introduktion. Vi diskuterade syftet, stuket på musiken, uppbyggnad och form. Vi experimenterade med timing och försökte finna en kommunikation i bandet. Efter nästkommande två repetitioner kunde jag se att “Nr.3” och “Below Surface” skulle behöva mer jobb och tid. Vi behövde gå in djupare på dynamik och uppbyggnad samt att få ihop rytmsektionen och kör så att det smälte samman. Följande repetitioner jobbade vi mer på djupet samt gick igenom elektronisk utrustning i form av effekter, synthar, arpeggion och loopar. På “Nr3” ändrade vi formen samt spelade med en annan utgångspunkt som var mjukare och mer sammanhållen i sin ljudbild. Vi gick igenom formen för “Below Surface” ett flertal gånger för att komma överens i dynamik och uppbyggnad. Vi ägnade en sista repetition åt att endast fokusera på övergångarna. Under samma repetitionstillfälle hade vi genrep. Vi hade tre tillfällen för stämrep med kören. Under dessa repetitioner gick vi igenom stämmor, pratade om ansatser, avslut, uttal, dynamik och rytmik. “Below Surface” var den största utmaningen. Svårigheten låg både i att rent förstå sin stämma, samt i att få ihop flyt och ljudbild. I mina individuella förberedelser arbetade jag med MPC:n med loopar, beats, samples samt med memorering av konserten och text. Jag jobbade också tekniskt och känslomässigt med sången. Jag experimenterade med olika röstlägen och klang och testade mig fram för att hitta variation genom konserten, konstraster i rösten, olika uttryck och dynamik.

3. Konstnärliga resultat

3.1 Konsert Den 14:e September framförde vi min examenskonsert i Kungasalen på Kungl. Musikhögskolan inför en publik på 50 personer samt via livestream på KMHs hemsida. Konsertprogrammet tog 46 minuter att genomföra från start till slut, med avtackning och kort extranummer blev konserten totalt ca 50 minuter lång. Konsertprogrammet var: • Sophia • Övergång: Sångimprovisation • Nr.2 • Övergång: Arpeggio • Warrior, Watch • Övergång: Delay feedback

• Nr.3 • Övergång: Pulserande baston (MPC) • Alaska • Övergång: Synth modellering • Generation • Övergång: Tick/Soundscape • Signs • Övergång: Tick/ Soundscape • Below Surface Tematiken tog främst plats i form av text samt ljudeffekter som jag spelade på MPC:n. Genom att starta med Sophia, där temat och känslan är huvudfokus, sattes tonen och tematiken tydligt för resten av konserten. Vi spelade hela programmet i ett svep, utan paus.

4. Reflektion 4.1 Konsertformat Konsertformatet var avgörande för hur resultatet blev. Jag upplevde att stämningen i rummet fick lov att vara kvar genom hela konserten, tack vare avsaknaden av applåder och mellanprat. Jag ser applåderna som ett sätt att komma tillbaka från musiken till rummet igen vilket absolut kan ge mer kommunikation och kontakt till publiken, men i detta fall var det inte vad jag var ute efter. Att inte ha paus gynnade också konsertens tema och budskap då det framhävde berättelsen. Som medverkande i konserten upplevde jag en känsla av att vara inne i musiken på ett annat sätt. Jag upplevde ett större fokus och en skjuts av att gå från en låt rakt in i en annan på så vis att stämningen, inlevelsen och känslan redan vuxit fram och man kunde använda det som bränsle in i nästa låt. I efterhand kan jag se ett tydligt tillvägagångssätt och mönster i övergångarna mellan låtarna. Var enskild övergång är väldigt avskalad och innefattade aldrig fler än två instrument. Detta medförde också ett dynamiskt mönster mellan låtarna som bestod av uppbyggnad och avskalning om vartannat. Det är intressant för framtida projekt att experimentera mer med detta och hitta variationer. Hur hade det till exempel gått att skapa en övergång mitt i ett musikaliskt klimax? En parameter jag hade i åtanke under projektets gång var behovet eller icke-behovet av paus. Ett orosmoment var att det skulle kännas övermäktigt för publiken att inte få paus mellan låtarna. Hur skapar jag andrum i musiken? Jag försökte därför på annat sätt uppnå detta utan att göra undantag från projektidén. Konkreta exempel på det är bland annat den dova bastonen i övergången till Alaska eller det tickande “isljudet” före och efter Signs. Jag var nyfiken på huruvida detta skulle kunna upplevas som en tystnad eller paus då det går från en dynamiskt mycket starkare del. När jag lyssnar tillbaka på konserten upplever jag framförallt att det tickande ljudet fyller funktionen av tystnad utan att det behövde vara helt tyst och på bekostnad av konceptet. Jag insåg under arbetets gång att det hade betydelse för mig hur jag lade upp mitt arbete gällande de musikaliska övergångarna. Till en början var det tänkt att jag skulle komponera låtarna i kronologisk ordning med utgångspunkt från varandra, men i praktiken blev detta ett

hinder. Det resulterade i att jag fann mig själv fastna i samma idéer som sedan var svåra att frångå. För att då kunna ta mig framåt i arbetet började jag skriva låtarna individuellt istället, vilket gav mig ett bättre flöde, fler idéer och gav låtarna egna identiteter.

4.2 Ramar i musikskapande och musicerande Att ge mig själv så tydliga ramar är inget jag tidigare har gjort. Det är intressant att se hur det har förändrat min process för skrivande samt också det slutliga resultatet och utförandet av det. I det här projektet var det tematiken som utgjorde ramarna, vilket i sin tur påverkade både text och musik. I skrivandet har ramarna både hjälpt mig och hämmat mig. Till stor del fick jag mer inspiration av att veta ämnet redan vid startskedet, främst när det kom till att skriva text. Tack vare temat kunde jag hitta ett flöde och använde det som hjälpmedel. Möjligheten att tänka sig in i situationer och skapa bilder gav inspiration. Men samtidigt kunde jag uppleva att jag kände mig ganska tömd på infallsvinklar, formuleringar och ord. Ibland var det svårt att ta fasta på samma känsla och budskap i flera låtar och samtidigt hålla det varierat. Den största svårigheten låg i att inte upprepa sig i text eller innebörd. För att då ta mig framåt och för att hålla texterna intressanta försökte jag att inte gå för bokstavligt på temat, utan istället hålla texten relativt öppen för tolkning med hjälp av bilder och liknelser. I boken Singing the body electric7 skriver Anna Einarsson om att förstå musik. Var ligger värdet i att förstå musik om grundtanken ändå är att musiken bara ska upplevas? Detta är något jag ofta tänker på som sångare då texten ofta är väldigt central i mitt musicerande samt kanske det mest lättillgängliga och begripliga för åhöraren. Jag applicerar detta på mitt skrivande då jag funderar en hel del på att vara bokstavlig i texter, då jag också föredrar att behandla text och handling lite mer kryptiskt där det gärna får vara öppet för tolkning och infallsvinklar. Jag vill inte göra en text som är endimensionell. Jag vill kunna vrida den, sjunga den på olika vis och i olika sammanhang. Att texten inte alltid är rak eller helt förståelig behöver inte betyda att kärnan i musiken saknas. I det här arbetet blev miljötemat min ram och utgångspunkt för skrivandet av framför allt texten, men också ständigt närvarande i komponerandet av resten av det musikaliska innehållet. Det var nytt för mig att söka inspiration till text på det vis som jag gjort inför det här arbetet, jag har aldrig tidigare vänt mig till artiklar eller tal i FN som jag gjorde till exempel i låten “Sophia” eller “Alaska”. Det var särskilt påtagligt i “Alaska” hur texten kom väldigt lätt till hands. Efter att ha läst artikeln jag baserade låten på hade jag en så tydlig historia att berätta att det kändes som att jag var en del av samhället jag läste om. Att sedan tolka en text i en artikel och göra om den till en konstnärlig text utgjorde också en stor och för mig ny del av skrivandet. I artikeln kunde man läsa om vattennivåer som höjdes, gravar som flyttas och en matkultur som tvingas till förändring. “And our culture is really tied to this land and to our food and so that’s going to be really hard to hold onto, and we’re doing everything that we can to keep that alive”8 Detta översattes i min text till följande: “Saw the ocean take the land, with gentle strokes. Under water swept in sand, our culture soaks.”

7 Einarsson, Anna (2017). Singing the body electric, Pg. 23 8 https://arcticwwf.org/newsroom/stories/port-heiden-alaska/ 15

Förutom faktamässig inspiration kunde jag själv hämta mycket inspiration rent känslomässigt från egen klimatångest, frustration och skam över hur jag själv lever av jordens ändliga resurser. Dessa typer av texter fick ta mer plats i låtar som “Nr.2”, “Nr.3” och “Generation”. Miljö och klimatförändringar är ett väldigt aktuellt ämne som det forskas på och debatteras om just nu. Det finns många känslor som ryms inom temat miljö, känslor som sorg, frustration, hopp, ilska, uppgivenhet och stress och som annars behandlas i musik som inte är relaterat till samma ämne. Jag valde att ha Människa och Miljö som tema för att kunna behandla dynamiken där emellan och ge mig själv utrymme också för den känslomässiga delen av frågan och inte bara fokusera på faktafrågor. Förutom de musikaliska sammanflätningarna utgjorde tematiken en stor del av sambandet mellan låtarna och knöt ihop konserten ytterligare. Att framföra musik med sammanhängande texttematik hjälpte mig att betona den musikaliska berättelsen och konsertens råda tråd, det tillät mig och mina medmusiker att gå in i en stämning från start till slut, vilket jag upplevde gynnade konserten.

5. Avslutning (sammanfattning) Det har varit intressant och lärorikt att behöva kliva ur sin komfortzon och hitta nya sätt att skriva, lyssna och framföra musik på. Att arbeta med ett tema, som är personligt engagerande, gav också en ny källa till inspiration och konsertformen gav en nya förutsättningar för att befinna sig i musiken som framförs. Det är sällan man iakttar sitt arbete på samma sätt som jag har gjort med det här arbetet och det har i slutändan fått mig att känna att jag har kommit mig själv närmre. Jag har lärt mig så mycket om vad det innebär att skriva en konsert i det här formatet. Jag har lärt mig om att söka inspiration, om att definiera sitt arbete och mål, om uthållighet och beslutsamhet. Men jag tar också med mig mycket jag vill göra om, utveckla och jobba mer på. Det finns så mycket man kan göra för att binda samman en konsert och det känns som att jag bara snuddat vid ämnet hittills. Jag vill i framtiden hitta fler verktyg för att skapa övergångar som innefattar fler moment och involverar fler i bandet och skapa mer invecklade musikaliska sammanflätningar. Jag kan också se hur man kan utveckla temat vidare genom att till exempel skapa en berättelse med kronologisk struktur, jobba med tydligare texter och använda sig av fler återkopplande moment. Jag hoppas också i framtiden kunna genomföra liknande projekt tillsammans med någon form av visuellt moment för att förstärka tematiken. Som med den mesta musiken man skriver har jag fått ett känslomässigt band till varje låt i det här projektet, något jag kommer bära med mig i mitt framtida konstnärskap och som gör mig rikare. Jag inser hur mån jag är om att kunna äga resultatet och hur viktigt det är att stå för sin musik. Ämnet för mig var väldigt viktigt och det var mäktigt att kunna kombinera det med musiken jag skapar och göra det till en enhet. Det har varit insiktsfullt att skapa med ett syfte, snarare än att ge ett syfte till det jag skapar. Jag har fått med mig ett nytt sätt att jobba på och i den riktningen kommer jag fortsätta.

6. Källförteckningar

Litteratur Bok Einarsson, Anna (2017). Singing the body electric. Media-tryck

Bernhart, Walter, Wolf, Werner (2001). Word and Music Studies: Essays on the Song Cycle and on Defining the Fields. Editions Rodopi

Skivor Hiatus Kaiyote. Choose Your Weapon. Flying Buddha/Sony Masterworks; 2015

Glasper, Robert. Mood. Fresh SOund New Talent; 2004

Thundercat. The Beyond/ Where The Giants Roam. Brainfeeder; 2015

Washington, Kamasi. Harmony Of Difference. Young Turks; 2017

Badu, Erykah. But you can’t use my phone (mixtape). Motown; 2015

Pink Floyd. The Wall. Harvest Records; 1979

Internet “Port Heiden, Alaska - A town forced to move.” https://arcticwwf.org/newsroom/stories/port-heiden-alaska/ (Besökt 2020-03-03)

“'Sophia' the robot tells UN: 'I am here to help humanity create the future'” https://www.youtube.com/watch?v=cV_D2hC50Kk (Besökt 2019-11-15)

“Attacca (It.: ‘attack’, ‘begin’; imperative of attaccare)” https://www.oxfordmusiconline.com/grovemusic/view/10.1093/gmo/9781561592630.001.00 01/omo-9781561592630-e-0000001477#omo-9781561592630-e-0000001477 (Besökt 2020-05-22) http://synthesizeracademy.com/noise/ (Besökt 2020-12-06)

7. Bilagor