Utbyggnadsområde Vintrie. Område B Och D

uv syd rapport 2008:12 arkeologisk utredning steg 2 Utbyggnadsområde Vintrie

Område B och D Skåne, Bunkeflo socken, Malmö kommun RAÄ 12, 65 Dnr 421-1698-2007 Bengt Söderberg

Utbyggnadsområde Vintrie 1 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel. 010-480 82 30 Fax 010-480 82 67 www.arkeologiuv.se

Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2008

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 gävle. Dnr L 1999/3 Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 5 Topografi och fornlämningsmiljö 7 Översikt 7 Registrerade fornlämningar inom delområde B och D 9 Markanvändning i ett långtidsperspektiv 10 Sammanfattande slutsatser 12 Målsättning 12 Metod och arbetsbeskrivning 13 Resultat 13 Yngre lämningar 14 Äldre lämningar 16 Sammanfattande utvärdering 19 Förslag till åtgärder 20 Referenser 21 Administrativa uppgifter 21

Bilagor 22 1. Översiktsplan område B med markerade anläggningstyper 22 2. Översiktsplan område D med markerade anläggningstyper 23 3. Fyndlista 23 Häljarp Ö

Saxån l Eslöv

Lundåkrabukten Hofterup Kävlinge

Löddeköpinge Furulund

Kävlingeån

Lödde å Bjärred S Sandby LUND Krankesjön Lommabukten

Lomma Dalby

Staffanstorp

Veberöd

MALMÖ Genarp Bara

Oxie Bunkeflostrand Yddingesjön

Sege å Fjällfotasjön Svedala

Börringesjön Vellinge Skurup

Skanör

Höllviken

Falsterbo Ljunghusen

TRELLEBORG

0 5 10 km

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för förundersökningen markerad med en cirkel. Skala 1:250 000

4 Utbyggnadsområde Vintrie Utbyggnadsområde Vintrie

Bengt Söderberg

Sammanfattning Den arkeologiska utredningen steg 2 inom Vintrie utbyggnadsområde delområde B och D utfördes genom sökschaktsgrävning. Delar av Vintrie bytomt (RAÄ 12) med tillhörande toft- och åkermark väster om byn berördes. Ett stort antal anläggningar registrerades, vilka härrör från flera perioder från bondestenålder och fram till tidigmodern tid. Stolphål, olika typer av gropar och diken dominerade. Anläggningarna kan relateras till bebyggelse men också till kommunikation och skilda aktiviteter, främst agrara näringar men också smide. Utredningen visar hur markanvändningen förändras i ett långt tidsperspektiv. Flera koncentrationer av anläggningar kan urskiljas men avgränsningar är svåra att göra i nuläget eftersom lämningar kunde påvisas inom stora delar av områdena. Inför en eventuell exploatering rekommenderas därför att delom- råde B och D förundersöks i sin helhet, med undantag för toftmarken närmast byn som bör undantas exploatering. Vid förundersökning bör man dels öppna upp ytor och dels gräva kompletterande sökschakt i avgränsande syfte.

Inledning Med anledning av att Malmö stad, Fastighetskontoret planerar att exploatera ett större markområde – Vintrie utbyggnadsområde – i anslutning till Vintrie by (RAÄ 12) har Riksantikvarieämbetet UV Syd under november månad 2007 utfört en arkeologisk utredning steg 2 av delområde B och D (fig. 1 och 2). Fältarbetet utfördes i form av sökschaktsgrävning. Utredningen ägde rum efter beslut av Länsstyrelsen i Skåne län 2007-06-24 (lst dnr 431-20493-07) och bekostades av Malmö stad, Fastighetskontoret. Hela utbyggnadsområdet omfattar totalt cirka 65 hektar. Denna yta har delats in i fyra delområden (A–D). Efter anbudsförfarande beslutade Länsstyrelsen att dela upp området. UV Syd tilldelades del- område B och D, vilka utgör ett sammanhängande område som hu- vudsakligen är beläget väster om Vintrie by. På ömse sidor om detta finns delområde A och C, vilka Malmö Kulturmiljö ansvarar för.

Utbyggnadsområde Vintrie 5 !!! !!!!!!!!! !! !!! !!!!!!!!! !! !!! !!!!!!!!! !! !!! !!!!!!!!! !!! !!!!!!!!! Hyllie!!! !!!!!!!!! !!! !!! !!!!!!!!Malmö! !!! !! !!! !!!!!!!!! !!! !! !!! !!!!!!!!! Pilängen !!! !! !!! !!!!!!!!! !!!! !!!! !!!! !!!! !!!! !!!! !!!!

Hyllie gård !!!! !!!!!!! !!!! !!!!!!! !!!! !!!!!!! ! !!!!!!! ! Lindeborg

Hanehög !! !!! !!!

Bunkeflo !!! !!! !!! Nydala

!!!! Vintrie !!!! !!!! D !!! !!! Vintriegården

A C Svågertorp

B !!!!! !!!!! !!!!! Erlandsro !!!!! !!!!! !!!!!

!!! !!! !!! !!!! !!!Naffentorp! !! !! !!!!! !!!! !! !! !!!!! !!!! !! !! !! Salhög !! ! !!

Trindhög

!!!!! !!!!! Vilhelmsberg

!!! Skumparp !!!

Pilhagen

Enehögsbacken

Dallunda

!!! !!! !!! Registrerad fornlämning, punkt Västra Klagstorp Registrerad fornlämning, yta Delområden

BilagaFig. 2. 2.Utdrag Plan öveur Fastighetskartan,r delområdena A–D som och visar omgivande delområden fornlämningar. och registrerade Utdrag fornlämningar. ur Fastighetskartan 2C. Skala 1:20 000.

6 Utbyggnadsområde Vintrie Delområde B utgör cirka 117 000 m2 och delområde D cirka 163 000 m2. Totalt omfattas således cirka 28 hektar. Delområdena som föreslogs av UV Syd är något större än de som föreslagits av Malmö Kulturmiljö i utredningen etapp 1 (jfr Björhem 2007, s. 35 ff samt kartbilaga). Delområde B vidgades ett stycke i västlig riktning och delområde D i nordvästlig riktning. Avslutningsvis bör det påpekas att den del av Vintriediket som är belägen inom område D och en gångstig (Ekströms väg) i samma om- råde inte ingick i uppdraget.

Topografi och fornlämningsmiljö Utbyggnadsområdets naturgeografiska förutsättningar och fornläm- ningsmiljö presenteras utförligt i rapporten för arkeologisk utredning steg 1 där hela utbyggnadsområdet behandlas (Björhem 2007). Ut- vecklingen under historisk tid har redovisats i en kulturmiljöutred- ning, främst genom analyser av historiskt kartmaterial och tillhöran- de beskrivningar (Persson 2007). I sistnämnda utredning behandlas hela Bunkeflo socken, som Vintrie by utgör en del av. I det följande sammanfattas kulturmiljön översiktligt utifrån dessa båda förstudier. Därefter ligger fokus på företeelser som bedömts vara av särskild relevans för bedömningen av de aktuella delområdena B och D.

Översikt I förstudierna framhålls att Vintrie utbyggnadsområde utgör en av urbanisering närmast orörd enklav. Omfattande markexploateringar i kringliggande områden har under åren bedömts eller undersökts ar- keologiskt av Malmö Kulturmiljö. Det nu aktuella området ses som ännu en betydande bit som kan fogas till det omfattande arkeologiska pussel som lagts under senare år. Vintrie är en av få byar i området kring Malmö vars agrara för- flutna fortfarande är tydligt avläsbar. Den gamla bytomten (RAÄ 12) domineras idag helt av de tre gårdar som bildades vid enskiftet 1806, och därefter har endast mindre ytor exploaterats. Byns gränser och några vägar har ungefär samma sträckningar som under 1700-talet. Det har föreslagits att prefixet i ortnamnet Vintrie går tillbaka på ett gammaldanskt personnamn, Vinter. Den i Skåne vanligt förekom- mande ändelsen –ie anses generellt vara en böjningsform av ordet ”hög” i betydelsen gravhög. Det äldsta skriftliga omnämnandet här- rör från 1200-talets andra hälft. Den äldsta detaljerade kartan över Vintrie by och ägor är daterad år 1701 (fig. 3). Byns ägor uppvisar vid denna tid en för området karakte- ristisk långsträckt utbredning i öst–västlig riktning från kust till inland. En vägled som förenade kust och inland passerade genom byn och utmed bymarken. Det är tänkbart att denna väg utgör en del av ett förhistoriskt vägsystem, och att den slöt an till den så kallade Bronsåldersvägen mellan Fosie och Lockarp (Björhem & Magnusson Staaf 1997, s. 229 ff). De medeltida byarna låg tätt i vad som karakteriserats som en gränszon i landskapet, där den flacka kustzonen (zon I) övergår i det mer kuperade kustnära inlandet (zon II). Byn Vintrie räknas till Bun- keflo socken tillsammans med kyrkbyn i norr samt Naffentorp och den tidigt ödelagda byn Skumparp i söder (fig. 4).

Utbyggnadsområde Vintrie 7 Fig. 3. Karta från år 1701 med delområde B och D markerade.

8 Utbyggnadsområde Vintrie Hindby Hyllie Fosie

Bunkeflo

Vintrie

Naffentorp Lockarp Fjärdingslöv Skumparp

Glostorp V Klagstorp

Tygelsjö Boplats vikingatid Boplats vikingatid/tidig medeltid Bastorp Boplats övriga perioder/bytomt Lösfynd bytomt Bytomt Bytomt + 100 m buffert

Fig. 4. Byarna i det aktuella området, samt by- och sockengränser.

Drygt ett fyrtiotal gårdar skall ha funnits i socknen omkring år 1580. Adeln ägde gårdar i socknens samtliga byar under medeltiden och de- cimantboken (1651) visar att frälset var den dominerade jordägaren vid denna tid. Högst sannolikt har det funnits en huvudgård i kyrkbyn Bunkeflo, men det enda explicita omnämnandet av en huvudgård i socknen rör just Vintrie, där väpnaren Niels Gagge innehade en hu- vudgård under 1430-talet. Det faktum att bybebyggelsen under medeltid och historisk tid var koncentrerad till en gränszon i landskapet stödjer tillsammans med de historiskt kända byarnas långsträckta ägofigurer antagandet att zonindelningen är relevant för analyser av bebyggelsestruktur, mark utnyttjande och rörelsemönster också under äldre skeden. Resultaten av de många arkeologiska undersökningar som utförts i området visar att befolkningstätheten i detta område varit generellt sett hög över tid. Områdets karaktär av förhistorisk kärnbygd un- derstryks av att det är beläget i ett nord–sydligt orienterat stråk av gravhögar.

Registrerade fornlämningar inom delområde B och D Två registrerade fornlämningar berörs direkt inom utredningsområ- det. Detta gäller Vintrie bytomt (RAÄ 12), där delar av bygatan och ett historiskt gårdsläge berörs inom område B. Det gäller också en fyndplats för en skära och ett förarbete av flinta (RAÄ 65). Föremå- len tillvaratogs vid ytinventering år 1994 i den sydvästra delen av delområde B. Som inledningsvis nämndes är en del av Vintriediket och en mark- väg (Ekströms väg) belägna i den norra delen av område D. Malmö Kulturmiljö har tidigare utfört arkeologiska undersökningar i anslutning till båda dessa platser (MK 227 och 12525).

Utbyggnadsområde Vintrie 9 Vid den förstnämnda undersökningen (MK227) framkom diken, gropar och stolphål som anses ha ett samband med medeltida eller senare aktiviteter i anslutning till byn (Björhem 2007, s. 26). Denna sträcka har inte fått separat fornlämningsnummer. Slutligen har den arkeologiska undersökningen som utfördes på platsen för Vintrie diket (MK12525) förts till RAÄ 101:1 i Bunkeflo socken, där större undersökningar utmed samma dike gjordes. Vid undersökningen av Vintriediket inom område D dokumenterades boplatslämningar från äldre järnålder, bland annat en del av ett långhus som var byggt i två faser. Delar av detta hus undersöktes inte och antas finnas kvar i det nu aktuella utredningsområdet (a.a., s. 26).

Markanvändning i ett långtidsperspektiv De aktuella delområdena B och D är till större delen belägna väster om Vintrie bytomt. De båda delområdena separeras av den tidigare nämnda Vintrievägens moderna efterföljare och utgörs idag med få undantag av öppen åkermark. Terrängen är som regel flack med störst variationer i söder (delområde B), där lägre terrängpartier omger en platå. Denna är något otydligt separerad från den betydligt större platån i norr, som rymmer delområde D. Eftersom det är Vintrie vägen som är belägen mellan de båda områdena och ängsmarken föl- jer denna så är det tveksamt om detta verkligen utgör ett topografiskt gränsområde. 1701 års lantmäterihandlingar ger en tidsbunden bild av det gamla kulturlandskapet med dess bebyggelse och markanvändning. Byn var belägen centralt i det långsmala ägoområdet och bestod vid denna tid av 19 gårdar varav flera dock var öde. Gårdstomterna var ordnade i två parallella räckor på ömse sidor av en nord–sydligt orienterad bygata som var omkring 600 meter lång. Inne på den hägnade bygatan är en vattning, två gathus och några vägar markerade. Kartan visar att marken inom delområde B och D grovt sätt kan delas in i tre zoner utifrån markanvändningen. Figur 5 visar hur stora arealer som berörs inom respektive zoner och delområden.

• Zon 1. Bygata och bebyggelse. Inom delområde B berörs ett större sammanhängande parti av bygatan. Läget för gathuset i söder tangeras. Platsen för gård nr 1 berörs i sin helhet.

• Zon 2. Toftmark. Betydande delar av gårdarnas toftmark berörs inom både delom- råde B och D. Toften var som regel belägen i direkt anslutning till gården och bru- kades som åkermark. Eftersom medeltidslagarna stadgar att tofter- nas storlek skulle vara proportionella mot varje gårds andel i byn är dessa av betydelse på en mer övergripande nivå. Vid arkeologiska undersökningar på toftmark finner man dessutom ofta lämningar efter vikingatida och tidigmedeltida bebyggelse. I Vintrie har en sådan toftbebyggelse tidigare dokumenterats norr om bytomten och delom- råde D (Björhem 2007, s 26 f). Inom delområde B berörs den stora toft som tillhörde gård nr 17 i sin helhet. Denna toft har tilldragit sig särskilt intresse. Gård nr 17 förfogade nämligen över ytterligare en stor toft som var belägen öster om bygatan och det har föreslagits att den södra delen av byn – un-

10 Utbyggnadsområde Vintrie Fig. 5. Antal hektar av berörda markslag inom område B Område Zon Antal hektar och D B 1. Bygata och bebyggelse 2 2. Tofter 4 3. Vång 5,5 B totalt 11,5 D 1. Bygata och bebyggelse - 2. Tofter 4 3. Vång 12,5 D totalt 16,5 Fig. 6. De olika markslagen och delområde B och D markerade. Observera läget för gård 1 som är belägen utanför B och D totalt 28 den registrerade bytomten (RAÄ 12).

0 200 400600 meter

Utbyggnadsområde Vintrie 11 titel 1 gefär motsvarande enskiftesgården Erlandsro och kringliggande åker- mark – kan ha utgjort platsen för den tidigare nämnda huvudgården och dess ägor. Inom delområde D berörs två sammanhängande områden inom toftmarken. Norr om byn berörs större delen av toftmarken som finns i detta område, förutom remsan längst i norr som hamnade utanför byns marker i och med enskiftet och där toftbebyggelse påvisats vid en tidigare undersökning. I området väster om byn berörs en perifer remsa av i stort sett samtliga tofter.

• Zon 3. Vång. Merparten av delområde B och D är belägen i Västre vång. Denna utgjordes främst av tegindelad åkermark men också av en del lägre liggande partier med ängsmark. Ängsmark fanns bland annat i anslutning till Kyrkovägen nordväst om bytomten, och i ett stråk utmed den tidigare nämnda Vintrievägen vars sträckning i stora drag motsvarar dagens uträtade väg mellan delområde B och D. Kyrko- vägen i norr har också en efterföljare (Ekströms väg) vars sträckning förändrats mer påtagligt, efter enskiftet. Slutligen berörs ytterligare ett parti med gammal ängsmark inom den stora toften i söder. Detta område utgörs idag av distinkt lägre liggande terräng.

Sammanfattande slutsatser Sammantaget ger det historiska kartmaterialet och kulturmiljöutred- ningen en god bild av markanvändningen vid tiden kring år 1700. Det bör dock påpekas att markanvändningen är vansklig att föra bakåt i tid. För äldre skeden är kunskapen naturligtvis begränsad. Flera under- sökningar och observationer har emellertid gjorts inom och i nära anslutning till delområde B och D (se ovan; jfr också Björhem 2007, s. 24 ff). Utifrån det samlade materialet, vilket innefattar analyser av kartmaterial, fosfathalter och topografi, anses det vara troligt att läm- ningar från vikingatid och medeltid i första hand finns inom zon 1 och 2, det vill säga inom kända gårdslägen, på bygatan och på tofterna. Äldre förhistoriska lämningar finns troligtvis i första hand på vången. I utredningsrapporten steg 1 preciseras detta, och man föreslår att bosättningar från senneolitikum och yngre bronsålder – förromersk järnålder finns på vången inom delområde B, och att järnåldersbebyg- gelse dominerar på vången inom delområde D (a.a.).

Målsättning I UV Syds undersökningsplan (RAÄ dnr 421-1698-2007) anges mål- sättningen med den arkeologiska utredningen vara att:

• klargöra om och var under mark dolda fornlämningar finns och om möjligt även ge svar på fornlämningens karaktär, utbredning, datering och bevarandeförhållande. • säkerställa dokumentationen och resultaten samt att trygga an- vändbarheten i den fortsatta arkeologiska processen. • förtydliga områdets antikvariska/ arkeologiska potential i en framåtsyftande arkeologisk process.

12 Utbyggnadsområde Vintrie Metod och arbetsbeskrivning Utredningsgrävningen inleddes i den kilformade nordöstra delen av område D och avslutades i den sydöstra delen av område B. De långa öst–västligt orienterade sökschakten grävdes med ett avstånd som varierade kring 40–50 meter. I några fall bedömdes det vara lämpligt att gräva kortare, nord–sydligt orienterade sökschakt. Sammanlagt grävdes 30 sökschakt med en total längd av 5 297 löpmeter (motsvarande totalt cirka 9 500 m2) inom utredningsom- rådet. Denna kvantitet utgör endast cirka 2/3 i förhållande till de beräkningar som gjordes i undersökningsplanen. De främsta anled- ningarna till denna diskrepans bestod i att matjordslagret generellt sett var tjockare än vad som är vanligt i jämförbara fullåkersmiljöer och att den effektiva arbetstiden är något mindre i november. De kontexter som framkom i schakten mättes in med GPS. Med ett undantag mättes de in som punkter. Ett förmodat vägdike som sannolikt tillhör en äldre föregångare till Vintrievägen fångades upp i två schakt och mättes in som en polygon. Inmätta kontexter typbestämdes okulärt och relaterades till ett antal typer: dike, ränna, grop, stolphål, härd och lager. Med begreppet dike menas gränsdike medan begreppet ränna sätts i samband med bebyggelse eller annan konstruktion vars primära funktion inte är avgränsande. Eftersom en stor mängd diken och gropar framkom, varav många med rimlig säkerhet härrör från tidigmodern tid, så bedömdes det vara ändamålsenligt att grovt sett kunna skilja ut ett förmodat äldre skikt av förhistoriska kontexter från ett yngre skikt av medeltida och tidigmoderna kontexter. Ett särskilt fält (namngivit ”äldre”) skapades i databasen för denna distinktion. Det är viktigt att hålla i minne att de typbestämningar och andra bedömningar som gjordes grundas på en okulär bedömning och såle- des är preliminära. I de flesta fall fördes anteckningar om separata kontexter, exempelvis storlek (i de flesta fall uttryckt som längd eller bredd, som en följd av schaktens begränsning). Dikenas ungefärliga orientering har också noterats i textfältet. Vidare noterades matjordsdjup och mineraljor- dens karaktär i de olika schakten. Ett mindre urval av anläggningar rensades upp och beskrevs mer i detalj. I några fall gjordes planskisser i skala 1:100, och djupet be- stämdes genom sondning. I ytterligare några fall grävdes titthål i diken för att avgöra om de var moderna täckdiken (uppenbart recenta täckdiken mättes inte in). Ett fåtal sektioner ritades i skala 1:20. Ett urval kontexter samt schakt och miljöer dokumenterades med digi- talkamera. Fynd som framkom ytligt inom definierade kontexter togs tillvara i den mån de bedömdes tillföra information. Djurben tillvaratogs dock ej (se bilaga: fyndlista). All information (utom skisser och ritningar) har lagts in i intrasisprojektet (S2007:034).

Resultat Totalt registrerades 871 anläggningar i de 30 sökschakt som grävdes. Dessa fördelar sig på typ enligt tabell figur 6. I bilagan finns översikts- planer som visar den rumsliga fördelningen av anläggningstyper inom respektive delområde.

Utbyggnadsområde Vintrie 13 Typ av kontext Antal Dike 339 Grop 307 Fig. 7. Antal anläggningar fördelade Stolphål 210 på typ. Ränna 9 Härd 3 Lager 3

Anläggningarna fanns inom i stort sett hela utredningsområdet och koncentrationer av anläggningar fanns i flertalet av de längre schakt som grävdes. Följaktligen avtecknar sig också några partier med gle- sare förekomst av anläggningar, tydligast på vången inom delområde D. På grund av det begränsade antalet schakt måste representativite- ten dock ifrågasättas. I det följande har redovisningen delats in kronologiskt. Inlednings- vis behandlas yngre eller ”historiska” lämningar, det vill säga de medeltida och yngre lämningar som identifierades, och därefter de äldre eller ”förhistoriska” lämningarna. Till varje avsnitt hör en översiktlig tolkningsplan (fig. 7 respektive fig. 8) som baseras på distinktionen ”äldre” respektive ”yngre” anläggningar.

Yngre lämningar De yngre lämningarna var främst belägna i zon 1 och 2, motsvarande bygata, toftmark och gårdsläge (fig. 7). De undantag som observera- des utgjordes främst av diken på åkermark och i anslutning till äldre vägar. En del gropar ute på åkermarken var svåra att bedöma och kan i några fall eventuellt vara yngre. Koncentrationer av yngre anläggningar fanns i första hand på tofterna nordost om byn (delområde D) och på bygatan/toften i sydost (delområde B). I båda dessa områden dominerade diken och gropar. Diken förekom ofta i grupper, och i flera fall fanns indikationer på att de var omgrävda. Inom båda områden fanns också ytor som ut- nyttjats intensivt som lertäkter, såsom den östra delen av tofterna i norr och, framför allt i sydost, i lägre terrängpartier på bygatan och ängsmarken på den stora toften. I det senare området varierade groparna mycket i storlek; från en meter i diameter till full schaktbredd och en längd som kunde uppgå till 20–25 meter. Keramik av typ yngre rödgods var associerad med täkterna inom delområde B (F6, F9 och F10). I några fall noterades också förekomst av djurben. Det samlade intrycket är att flertalet nedgrävningar i dessa båda täktområden här- rör från tidigmodern tid, men en del gropar och andra anläggningar har preliminärt bedömts vara äldre. Flera exempel fanns på en komplex horisontell stratigrafi. Längst ned i det sydöstra hörnet av delområde B, vid platsen för gathuset och dess inhägnade täppa enligt 1701 års karta, fanns en markerad, flack förhöjning i terrängen. Detta område var fritt från täkter och diken vilket kontrasterade skarpt med angränsande ytor i norr och väster. Indikationer på bebyggelse saknades emellertid. På toftmarken väster om byn (delområde D) var anläggningarna jämförelsevis få. I den södra delen av detta område registrerades emel- titel 1 lertid ett öst-västligt orienterat dike (A569), vilket genom fynd av östersjökeramik (F3) kan dateras till perioden cirka 1100–1250. Av dikets orientering att döma kan det röra sig om en äldre toftgräns. Fyndet visar att dikena kan härröra från flera skeden i byns historia.

14 Utbyggnadsområde Vintrie Område med lertäkter

Vintriegården

Dike A569 Östersjökeramik

Dike A1066 Vintrievägen? A773 Gård I Omrört lager med bebyggelselämningar

Område med lertäkter

Fig. 8. Tolkningsplan. Lämningar som preliminärt bedöms vara medeltida och yngre.

Utbyggnadsområde Vintrie 15 Ytor med bebyggelselämningar framkom i första hand på läget för gård nr 1 och på den stora toften i anslutning till denna gård (delom- råde B). På toftmarken norr om byn fanns också bebyggelselämningar i form av stolphål (delområde D). Några intakta lager fanns dock inte. I ett schakt på den flacka höjdrygg som gård nr 1 var belägen på, registrerades omrörda lagerrester utmed en 25 meter lång sträcka. Här fanns partier med sotig jord och sten, bland dessa troligtvis en del omrörda syllstenar, samt nedgrävningar av olika slag. På grund av tidsbrist rensades inte ytan, och separata anläggningar mättes inte in. Tegelflisor och djurben förekom, men inget daterbart material i övrigt. Sannolikt representerar det omrörda lagret flera bebyggelse- skeden under medeltid och tidigmodern tid. I vissa partier skymtade stolphål och gropar som indikerar förekomsten av äldre lämningar. I samma schakt, på den stora toften väster om gårdsläget, fanns nämligen koncentrationer med stophål och gropar utmed en bortemot 100 meter lång sträcka. Lämningarna inom detta område behandlas i likhet med lämningarna på toftmarken norr om bygatan (delområde D) under rubriken ”Äldre lämningar”. Avslutningsvis skall de många diken som registrerades på vången och i anslutning till vägar kommenteras. De förra skiljde sig från dikena på gatu- och toftmark genom att de sällan förekom i grupper. Intrycket är att flertalet kan sättas i samband med tegindelningen på 1701 års karta. En del kan naturligtvis vara äldre medan andra har tillkommit i anslutning till skiftena. Det är mig veterligen inte särskilt vanligt att äldre tegindelningar har bevarats i så hög utsträckning som i Vintrie. Vissa diken sammanfaller rumsligt med vägsträckningar enligt 701 års karta. Det tydligaste exemplet fanns i den nordvästra delen av delområde B, där ett dike (A1066) mättes in som polygon i och med att det följde den äldre vägens karakteristiska krök på denna plats.

Äldre lämningar Som nämndes under föregående rubrik finns det sannolikt äldre skeden representerade på tofterna norr om byn, och möjligen också på de andra tofterna (fig. 8). De äldre boplatslämningarna var naturligtvis lättare att identifiera ute på vången, men det bör försiktigtvis inflikas att en del av de större gropar och gropsystem som framkom där också kan vara av yngre datum. Mer omfattande gropsystem av den karak- tär som fanns i zon 1 och 2 fanns emellertid inte på vången, och de flesta gropar i denna miljö torde vara förhistoriska. I föregående avsnitt nämndes de äldre lämningar som förekom på toftmark, vilka inte kunde dateras med säkerhet. Dessa förekom främst i två områden, på platsen för den stora toften nära gård 1 (delområde B) och i det kilformade området norr om byn (delområde D). I förstnämnda område fanns främst gropar och stolphål. I flera fall innehöll groparna en tydligt sotig fyllning som också observe- rades i andra partier av den stora toften, bland annat i det södra lertäktsområdet. Dessa lämningar kunde inte dateras närmare, men kan eventuellt representera vikingatida eller möjligen tidigmedeltida bebyggelse eller aktiviteter. Anläggningarna har i flera fall kategorise- rats som ”äldre”. Sannolikt är detta äldre skede också representerat på tofterna norr om bygatan (delområde D). I det långa schaktet som var orienterat i

16 Utbyggnadsområde Vintrie Ev. vikingatida/tidigmedeltida Grop A357 lämningar. Grop A223, förhistorisk keramik Östersjökeramik av typ AIV

Vintriegården

Lager A601

A700 grop med flintavslag Ev. vikingatida/tidigmedeltida lämningar?

Svacka

A1004 grop med senneolitisk keramik

Fig. 9. Tolkningsplan. Lämningar som preliminärt bedöms vara förhistoriska.

Utbyggnadsområde Vintrie 17 öst–västlig riktning framkom gropar, stolphål och enstaka härdar på lermarken utmed en 200 meter lång sträcka. Anläggningskoncentra- tionen upphörde mot väster där ett stråk med finkornig sand vidtog, och som sannolikt utgjort fuktig terräng. I de nord–sydligt orienterade sökschakt som grävdes vinkelrätt mot det långa schaktet dominerade dock yngre anläggningar i form av gropar och framförallt diken Det långa schaktet var beläget några tiotals meter söder om en yta som tidigare undersökts av Malmö Kulturmiljö, där lämningar från i första hand förromersk järnålder och sen vikingatid/tidig medeltid dokumenterades. En skärva ”äldre” östersjökeramik av typ AIV (F1) tillvaratogs ytligt i en grop (A223). Några mer omfattande äldre bebyggelselämningar fångades däremot inte upp på toftmarken väster om byn (delområde B). Ett fåtal spridda stolphål, rännor och gropar med oviss datering registrerades. Anläggningar som med större sannolikhet kunde kategoriseras som förhistoriska fanns i samtliga de långa öst–västligt orienterade schakt som grävdes på vången inom delområdena B och D. Ser vi först till delområde D i norr, så fanns koncentrationer med gropar och/eller stolphål som kan antas representera gårdsbebyggelse eller gårdsnära aktiviteter, exempelvis gropsystem, i fem av de 6 långa öst–västligt orienterade schakten. I ett tidigare avsnitt nämndas att Malmö kulturmiljö tidigare un- dersökt boplatslämningarna inklusive en del av ett långhus från äldre järnålder på den del av Vintriediket som är beläget i den norra delen av delområde D I anslutning till denna plats registrerades koncentrationer av gropar och stolphål i två schakt, utmed 75–100 meter långa sträckor. Ytligt på en grop i anslutning till en förmodad vägg i ett långhus framkom en förhistorisk keramikskärva (F2 i A357). Det är troligt att de båda koncentrationerna sammanhänger med bosätt- ningen som dokumenterades i samband med Vintriediket. I de tre långa schakten i den södra delen av delområde D fanns ock- så ett antal koncentrationer vars utsträckning i schakten varierade. Väster om den nu aktuella ytan har Malmö Kulturmiljö tidigare un- dersökt neolitiska lämningar och en boplats med bland annat hus och en brunn med fynd av slagg som daterats till förromersk järnålder. Det är värt att notera att ett lager med järnslagg, småsten och sotiga partier (A601) framkom i ett av de nord–sydligt orienterade schakten vid Vintrievägen. Detta lager fanns i hela schaktets bredd utmed en drygt 4 meter lång sträcka. Några slaggstycken togs tillvara (F4) och bedöms vara smidesslagg. Lagret var beläget direkt på steril botten och dess tjocklek uppgick till cirka 0,1 meter. Matjorden som täckte lagret var drygt 0,5 meter tjockt och tydligt skiktat i en övre ploggång och ett undre homogent matjordslager. Av iakttagelserna att döma finns det inget som tyder på att lagret med slagg är av yngre datum. En koppling till den tidigare undersökta järnåldersboplatsen väster om delområde D där slagg också framkom kan således inte uteslutas. I den nordvästra delen av delområde B söder om Vintrievägen fanns också koncentrationer av anläggningar, och det är troligt att en del av dessa hör samman med boplatskomplexet i den södra delen av delområde D. Några anläggningar i detta område avvek emellertid genom att fyllningen var mer urlakad, och i en av dessa (A700) framkom ett flintavslag (F5). Tydligare indikationer på äldre boplatser fanns i de båda schakt som grävdes vid sluttningen mot våtmarkerna i den sydvästra delen av delområde B. Dessa grävdes på ömse sidor av en markerad sänka.

18 Utbyggnadsområde Vintrie I båda schakten fanns mindre koncentrationer av distinkta stolphål och gropar, och i en av groparna (A1004) framkom delar av ett senneolitiskt förrådskärl i ytskiktet (F8). I direkt anslutning till gropen fanns rejäla stolphål och gropen tolkas preliminärt som källare eller förrådsgrop i ett senneolitiskt hus (jfr Lindahl m fl. 2002, s. 78 och anförd litt.).

Sammanfattande utvärdering Den arkeologiska utredningen visar att det finns under mark dolda fornlämningar inom stora delar av delområdena B och D. Det är dock inte möjligt att med rimlig säkerhet avgränsa fornlämningsområden utifrån de resultat som uppnåddes. Detta beror på flera faktorer:

• Markanvändning Sett över tid framstår denna som komplex och varierad. Någon form av bebyggelse- eller aktivitetslämningar finns inom hela om- rådet

• Topografi Områdets karaktär av flack åkerslätt med relativt små variationer gör det svårt att urskilja ”bra lägen”

• Bevarandeförhållanden. Matjordslagrets tjocklek har bidragit till att exempelvis äldre gränsdiken på vångamark har bevarats (det bör dock inflikas att kulturlager i anslutning till byn som regel var dåligt bevarade)

Resultaten överensstämmer i huvudsak med de förväntningar som skisserades i den arkeologiska utredningen steg 1 (Björhem 2007) och utifrån den markanvändning som det äldsta kartmaterialet återger (Persson 2007). Yngre, medeltida och tidigmoderna lämningar finns primärt på platsen för gård 17 samt på toft- och gatumark. Ute på vången finns i första hand diken som hypotetiskt relateras till den äldre tegindelningen och vägarna i området. Vid arkeologiska undersökningar i Malmöområdet har man primärt fokuserat på bebyggelse. Undersök- ningar av åkermarken inom delområde B och D kan nyansera och fördjupa bilden av det medeltida bylandskapet. Äldre, förhistoriska lämningar identifierades i byn och på dess tofter, men finns i första hand på vången. Utifrån figur 8 kan man ana en tendens till att koncentrationer av anläggningar är belägna med en dragning åt platåernas randområden och tidigare kända bosättningar utanför utredningsområdet. Om denna bild är riktig är den i huvudsak förväntad. Våtmarksområden och möjligen också det förmodade kommunikationsstråket mellan kust och inland (Vintrievägen) har in- verkat – eller återverkat – på bebyggelsestrukturen över tid (jfr Björ- hem & Magnusson Staaf 2006, s. 230 ff samt fig. 103 s. 249). Dateringsmässigt finns det inget som motsäger att tyngdpunkten ligger i yngre brons- och äldre järnålder (delområde B och D). Inga daterande fynd framkom, men kombinationen av stolphålskoncen- trationer och gropar eller gropsystem som förekom på många platser visar i denna riktning. Troligtvis representerar dessa i flera fall gårds- anläggningar med långhus och lertäkter. Slagglagret i den södra delen

Utbyggnadsområde Vintrie 19 av område B kan hypotetiskt sättas i samband med tidigare slaggfynd i området från förromersk järnålder och framstår som ett särskilt in- tressant objekt. Av äldre perioder kan endast senneolitikum påvisas med säkerhet. Boplatsen – med åtminstone ett hus – intar ett karakteristiskt läge i småkuperad terräng invid våtmarksområdet i sydväst (delområde B). Här är inte minst svackan av intresse. Möjligen finns här rester av en fukthåla som kan ge paleobotanisk information om bosättningen. Den yngre järnålderns och vikingatidens lämningar är svårare att identifiera men kan i förekommande fall finnas på tofterna. Starkast indikationer fanns på tofterna norr om byn (delområde D) samt på den stora toften i söder (delområde B). Det finns dock inget som tyder på att lämningarna på den stora toften mer specifikt kan sättas i samband med den yngre, skriftligt belagda huvudgården. Sammantaget visar resultaten att området som helhet har potential att belysa också mer övergripande frågor som rör bebyggelseutveck- ling och markanvändning i ett långt tidsperspektiv. För att kunna till- varata denna potential och prioritera bland undersökningsobjekten är det viktigt att utveckla övergripande frågeställningar som involverar samtliga delområden inom utbyggnadsområdet.

Förslag till åtgärder På grund av det komplexa markutnyttjandet över tid kan den arkeologiska utredningsgrävningen inte ligga till grund för meningsfulla av- gränsningar av fornlämningsområden. Inför en eventuell exploatering rekommenderas därför att en förundersökning utförs som omfattar delområdena B och D i sin helhet. Vid en förundersökning bör man öppna upp ytor i anslutning till ett urval av de anläggningskoncentrationer och andra företeelser som nu har kartlagts för att närmare kunna bedöma frågeställningar kring vetenskaplig potential. Parallellt med detta arbete bör man gräva kompletterande sökschakt i syfte att avgränsa fornlämningsområden. Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att kulturmiljöutredningen som utfördes förordar att Vintrie bytomt med anslutande toftmark undantas från exploatering i så stor omfattning som möjligt. Till skill- nad från flertalet byar i Malmöområdet har Vintrie inte påverkats i särskilt hög grad av förändringar eller exploatering sedan enskiftet (Persson 2007, s 26 och fig. 33). Bevarandevärdet och förmedlings- värdet bedöms således vara mycket stort. Denna bedömning delas också av UV Syd.

20 Utbyggnadsområde Vintrie Referenser Björhem, N. & Magnusson Staaf, B. 2006. Långhuslandskapet. En studie av bebyggelse och samhälle från stenålder till järnålder. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr 8. Malmö kuklturmiljö. Malmö.

Björhem, N. 2007. Arkeologisk utredning steg 1, 2007. Utbygg- nadsområdet Vintrie, Bunkeflo socken i Malmö stad, Skåne län. Malmö Kulturmiljö, Enheten för Arkeologi rapport 2007:020.

Persson, L. 2007. Bunkeflo och Vintriepark. En landskapshisto- risk studie av Bunkeflo socken och utbyggnadsområdet Vintri- epark. Malmö Kulturmiljö, Enheten för Kulturmiljövård rapport 2007:019.

Stilborg, O. Senneolitikum 2300 – 1800 f. Kr. I: Lindahl, A., Olaus- son, D. & Carlie, A. (red.). Keramik i Sydsverige – en handbok för arkeologer. Keramiska forskningslaboratoriet, Monographs om Ceramics 1 / Arkeologiska institutionen vid Lunds universitet, Report Series no 81 / Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:6. Lund.

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-1698-2007 Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-20493-07, 2007-06-04 Projektnummer: (1420675) 10311. Undersökningstid: 14–30 november 2007. Projektgrupp: Mats Anglert (projektledare), Bengt Söderberg (ansvarig arkeolog). I projektgruppen ingår också Håkan Aspe- borg (arkeolog) och Björn Nilsson (arkeolog). Underkonsulter: Sydschakt AB för grävmaskin och Byggnadsmaski- ner AB för arbetsbod. Exploateringsyta: Cirka 280 000 m2. Undersökt yta: 5 297 löpmeter schakt eller cirka 9 535 m2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 2e Fosie. Koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 1321037, 35 y 6161318,25. Intrasisprojekt: S2007:034 med digitalfoto U3406:1-36. Fynd: Fnr 1–9, förvaras på UV Syd tills fyndfördelning sker.

Utbyggnadsområde Vintrie 21 Bilagor

Bilaga 1. Översiktsplan område B med markerade anläggningstyper Dike Grop/ränna Härd Lager Stolphål

22 Utbyggnadsområde Vintrie 2. Översiktsplan område D med markerade anläggningstyper

Dike Grop/ränna Härd Lager Stolphål

3. Fyndlista

Fyndnr Material Sakord Antal Vikt Anmärkning Kontext

1 Keramik Kärl 1 14 Östersjöform (typ AIV), bukfragm med 223 vertikala fåror 2 Keramik Kärl 1 6 Tunnväggigt gods, oxiderat. 357 3 Keramik Kärl 2 30 Sen Östersjötyp. Mynning + buk 569 4 Slagg Smidesslagg 2 79 Järnslagg. Prov: två bitar valdes 601 5 Flinta Avslag/avfall 1 3 700 6 Keramik Kärl 1 92 Rörskaft 797 7 Keramik Kärl 12 370 Senneolitisk förrådskruka 1004 8 Keramik Kärl 1 25 Yngre rödgods. Hål efter lagning 1074 9 Keramik Fat 1 88 Yngre rödgods, piplerdekor 1078

Utbyggnadsområde Vintrie 23

titel 1 UV Syds rapportserie 2008

1. Västervång 2:25 m. fl. Trelleborg och Västra Tommarps snr. AU Bengt Jacobsson 2. Ett härdområde i Påarp, Välluvs sn. AU Sven Hellerström 3. Kyrkheddinge, Nordanå och Grevie–Beden. Kyrkheddenge, Burlöv, Görslöv och Nevishögs snr. AU steg 1 Tyra Ericson 4. I utkanten av S:t Jörgens Hospital. Landskrona. FU Bengt Jacobsson 5. Förhistoriska boplatslämningar vid Dalabadet. Dalköpinge sn. FU och SU Håkan Aspeborg 6. Vattenledning från Norje till Pukavik. Ysane sn. AU och FU Håkan Aspeborg 7. Hunnerup. Lund. FU Håkan Aspeborg 8. Strövelstorp 9:3 m. fl. Strövelstorps sn. AU Thomas Andersson 9. Köpingebro 8. St. Köpinge sn. AU Tyra Ericson 10. Östra Ramlösa, framtidautbyggnadsområde. Helsingborgs stad och Välluv sn. AU Thomas Andersson 11. Maglarp 24:2 Maglarps sn. AU Bengt Jacobsson 12. Utbyggnadsområde Vintrie. Bunkeflo sn. AU steg 2 Bengt Söderberg