Sven Benson Cirklar Kring Danmarks Tron
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Vetenskaps societeten i Lund Årsbok 1996 Yearbook oj the New Society oj Letters at Lund Lund U niversity Press Redakti.fr: Anders Gri.invall, Sji.fgatan 6, S-223 63 Lund, tel 046-12 35 79 Formgivning: Lars Tempte Omslagsbilden visar en detalj från aulan i Universitetshuset, efter restaureringen. Det joniska kapitå'let å'r gjutet i Lund under Axel Nymans ledning. Fi.irgyllningen utgi.ires av slagmetall. Foto av Ola Terje, februari 1986 Art nr 20553 ISBN 91-7966-550-0 Wallin & Dalholm 1998 Innehåll Artiklar 5 Sven Benson: Cirklar kring Danmarks tron 66 Bengt Löfitedt: Eine Lobrede iiber den schwedischen König Karl Knutsson 69 Örjan Wikander: An Etruscan inscription at Lund 76 Hugo Yrwing: Alt-Liibeck, en fjärrhandelshamn i Östersjöområdet enligt Kattinger Minnesord 107 AlfLombard av Heinz Hojfmann 135 Jonas Palm av Stig Y. Rudberg Vetenskapssocieteten i Lund 139 Matrikel 151 Verksamhetsberättelse 1995 154 Räkenskaper 158 Stadgar 162 Skriftförteckning Sven Benson Cirklar kring Danmarks tron Inledning Sveriges historia har alltsedan högmedeltiden varit intimt förknippad med Danmarks. Under medeltidens senare del förekom starka unions strävanden i Norden, varvid Danmark var den initiativtagande parten, fast förenat med Norge och den nordatlantiska övärlden. I Sverige kom unionskretsar och nationalistkretsar att stå mot varandra och det var först med Gustav Eriksson Vasa som nationalistkretsarna definitivt segrade. Sverige kom under 1500- och 1600-talen att utvecklas från en motsträvig unionspartner till en rovlysten stormakt. Det politiska skeendet var under dessa århundraden dramatiskt. Det medförde för Danmarks del en nedgång från ledande stat i en aldrig helgjuten union till en mindre nationalstat som var i union med Norge men som hade måst avträda betydande delar av sitt territorium till Sverige. Även Norge hade tvingats att avstå landskap till Sverige. Politiskt kom Sverige och Danmark att betrakta varandra som ärkefiender, även om vissa försök gjordes att genom äktenskapsförbindelser på högsta nivå överbrygga motsättningarna. Danska historieforskare har på ett högst förtjänstfullt sätt utrett sitt lands historia och därjämte på ett föredömligt sätt gjort den tillgänglig för en större allmänhet. I Dansk biografisk leksikon erbjuds som komplement till den politiska historien ett värdefullt personhistoriskt material. För svensk allmänhet är mellanhavandena med Danmark främst skildrade ur ett svenskt perspektiv. Vad som utspelades inom Dan marks gränser under nya tidens början är mycket flyktigt berört i svenskspråkiga populärvetenskapliga arbeten. Undantag bildar två arbeten, John Danstrups Danmarks historia och Alf Henriksons Dansk historia. Det historiska skeendet i Danmark under 1500- och 1600-talen var i hög grad betingar av regenternas person och handlande. Regenterna var emellertid inte ensamma i sitt agerande. De hade att taga hänsyn till 5 Sven Benson sina familjer och övriga närstående och genom riksrådet var de i mycket av sin maktutövning bundna av högadeln och dennas speciella intres sen. Det kan vara motiverat att för svensk läsekrets presentera några av de danska monarker som hade starkt aktiva kontakter med Sverige - i regel föga vänskapliga. Samtidigt behandlas de personer vilkas liv och öden var närmast förknippade med monarkens. De personhistoriska beskrivningarna kan inte frikopplas från det politiska skeendet. Personernas historia blir tidsepokernas. De perioder som kommer att behandlas domineras av Christiern II, Christian IV och Frederik III. Vill man behandla människorna kring Danmarks tron under äldre tid blir kungen ofrånkomligen centralgestalten. Det är hans karaktär och hans handlande som präglar individerna kring tronen. Kungens framgångar blir till lycka för dem som står honom närmast. Motgångar som drabbar kungen drabbar även hans omgivning. Men det kan också föreligga spänningar mellan kungen och hans närmaste. Det går inte att skildra de enskilda personernas öden utan att taga hänsyn till monarken. Han står i centrum men han omges av människor med egen personlig het, egna känslor, egen vilja. Under de perioder som här skall behandlas spelade kungarnas mödrar en förhållandevis liten roll. Annorlunda var det med kvinnor av en yngre generation. Gemåler förenade stater och furstendömen i dynastiska nätverk. Älskarinnor och morganatiska hustrur, d.v.s. hustrur utan acceptabel börd, samt deras anförvanter kom att spela en stor roll genom de starka emotionella bindningarna. Ogifta furstedöttrar var i regel politiska nulliteter men kunde också inta en viktig plats som schackpjäser i det stora spelet. Som gifta kunde furstedöttrar spela en mycket stor roll genom att knyta samman sina män med sina blodsför• vanter. Detta gällde även om deras mödrar icke var deras fäders like i rang. Minst en legitim son var ett oavvisligt krav inom ett kungligt äktenskap, detta för dynastiens skull. Även i ett valrike spelade kung ens äldste son en roll som främste tronpretendent. Tronföljare utsågs stundom genom val långt innan tronen var ledig. Alltför många söner inom en furstefamilj kunde dock vara en belastning. Yngre bröder till tronföljaren kunde göra anspråk på hertigtitlar och lukrativa domäner. Illegitima söner kunde erkännas och tilldelas höga tjänster, likaså gemåler till illegitima döttrar. 6 Cirklar kring Danmarks tron Christiern Il:s tid Bakgrund Vid 1400-talets slut härskade kung Hans, son till Christiern I och hans gemål Dorothea av Brandenburg, över ett väldigt rike i Norden. Danmark var liksom Sverige av ålder ett valrike. Hans hade emellertid redan 1458 erkänts som tronarvinge i Norge och tronföljare i Sverige. År 1467 lyckades Christiern I genomdriva att sonen Hans valdes till tronföljare i Danmark. Christiern I avled 1481. Tronföljaren Hans kunde tillträda regent skapet i Danmark och Norge efter att år 1483 i Halmstad ha godkänt en handfästning, en sorts kungaförsäkran. Svenska ombud deltog inte i halmstadsmötet. Sten Sture d.ä. skyllde sin frånvaro på ögonbesvär och övertog själv makten i Sverige. Först sedan Sten Stures bondehär besegrats av danska legotrupper vid Rotebro kunde Hans 1497 krönas till konung i Sverige. Den svenska nationalistfalangen med Sten Sture som starkaste ledare skulle dock utgöra ett fortsatt hot mot hans maktställning i Sverige. År 15 00 vände sig lyckan for kung Hans. Han blev tvungen att de facto avstå från makten i Sverige till Sten Sture och förklarades 1501 avsatt som Sveriges konung. Efter Sten Stures död 1503 övergick makten i Sverige till Svante Nilsson Sture. Kung Hans sörjde i god för successionen. I hans äktenskap med Christine av Sachsen föddes år 1481 sonen Christiern, i Sverige så småningom kallad Kristian Tyrann. Christiern hyllades som tronföljare i Danmark 1487, i Norge 1489 och i Sverige 1497-99. Kung Hans lät tidigt sonen förbereda sig för sitt kommande värv. Under de krigiska förvecklingarna på den skandinaviska halvön upp drog Hans 1502 åt Christiern att bekämpa oroligheter i väster, medan han själv drog mot Stockholm för att undsätta den där inneslutna drottning Christine. Christiern gick raskt till verket. Han tvang svenskarna att häva belägringen av Bohus fästning, intog och brände Älvs borg samt härjade i Västergötland. Någon större fältherrebegåvning skulle han dock aldrig komma att visa. Han utsågs 1506 till vicekonung i Norge, en befattning som han kom att inneha ända tills kung Hans hastigt avled 1513. Som vicekonung i Norge utvecklade han en målmedveten verk samhet och satte in danska befälhavare och förtroendemän i stället för norrmän på alla viktigare poster. Typiskt är att han lyckades genom- 7 Sven Benson driva att hans kansler Erik Walkendorff - mot domkapitlets önskan - år 1510 utnämndes till ärkebiskop i Nidaros. Walkendorff hade tidi gare varit domprost i Lund och i Roskilde men som kansler medföljt Christiern till Norge år 1506. Betecknande för vicekonungens verk samhet var även att han på blotta misstankar om förrädiska planer lät gripa och fängsla biskop Karl Jenssen i Hamar. Denne hölls utan rättegång i fängsligt förvar till sin död fyra år senare. Christiern har beskrivits som en man med tilltalande anletsdrag och stark kroppsbyggnad. Till lynnet var han hetsig och uppbrusande och efter hand skulle hans opålitlighet och fallenhet för grymhet bliva allmera framträdande. Han följde fadern i fotspåren genom att söka gynna borgerskapet, och han fick som ung tillbringa en kortare tid i uppfostran i ett borgerligt hem, hos storköpmannen Hans Meissenheim Bogbinder i Köpenhamn. Vistelsen hos denne fick visserligen avbrytas på grund av gossens oregerlighet men kontakten med borgerligheten bibehölls. Redan som ung fick Christiern motvilja mot adel och prästerskap och det är icke fövånande att han i Norge kom i förbindelse med borgerliga kretsar. Dyveke Bergen var vid 1500-talets början en sjudande handelsstad. Tyska och nederländska köpmän och agenter trängdes med danska och norska handelsmän. Bryggen i Bergen var ett av Nordens största handels centra. I vimlet av människor fanns även en holländsk näringsidkerska, Sigbrit Willoms. I litteraturen kallas hon stundom Willomsdatter, stundom Willemsson. Det är icke känt om hon hade varit gift och var änka eller om hon som ogift etablerat sig i Bergen. Uppenbarligen bar hon namn efter sin fader, då en av hennes bröder hette Herman Willemsson. Sigbrit hade en mycket vacker dotter, Dyveke. Namnet betyder "den lilla duvan" och i latinska 1500-talstexter kallas hon Columba eller Columbula. Ovisst är om hon hade döpts till Dyveke eller fått detta namn som binamn. Om dottern var vacker