Maskulinitet, Ras Och Identitet I J. Coles Studioalbum 4 Your Eyez Only Nutidshistoria, Kollektivt Minne Och Intersektionalitet I Samtida Hiphopmusik

Independent project, 15 credits

Maskulinitet, ras och identitet i J. Coles studioalbum 4 Your Eyez Only Nutidshistoria, kollektivt minne och intersektionalitet i samtida hiphopmusik

Författare: Drilon Behrami Handledare: Cecilia Trenter Examinator: Hans Hägerdal Termin: HT20 Ämne: Historia Nivå: Examensarbete Kurskod: 4HIÄ2E Abstract Masculinity, race and identity in J. Coles studioalbum 4 Your Eyez Only. Contemporary history, collective memory and intersectionality in contemporary hiphopmusic.

This study examines intersectionality and identity in rapper Jermaine Lamarr Cole’s studio album 4 Your Eyez Only. Through discourse analysis, the essay studies the representation of aspects of identity in the album, with a focus on gender, race, class and sexuality. The study also examines prosthetic memory in the album, with the intention of finding correlating narratives that create a general concensus of how society is viewed from marginalised groups in the US.

The findings conclude that gender, race and class are expressed as the main buildingblocks for a characters identity in the album. It is telling that sexuality remains untouched in this regard. The reader is exclusively exposed to the normative heterosexual perspective, completely ignoring any notion of varied sexual orientations. Furthermore the findings conclude that J. Cole showcases a generally negative view on the govornment, as it is percieved as one of many instances keeping marginalised groups at the bottom of a societal foodchain

Nyckelord Intersectionality, discourse analysis, prosthetic memory, collective memory, hiphop, music, gender, race, class, sexuality, history, english, upper secondary school

Tack Tack till Cecilia Trenter för ett trevligt och tacksamt samarbete, din positivitet är smittsam – Lycka till i Malmö! Till mina döttrar: Jag hoppas att ni råkar på detta dokument om ca 30 år och får en spontan påminnelse om att ni gjort mig till den lyckligaste människan i världen. Ord räcker inte till.

Innehåll 1 Introduktion ...... 4 1.1 Syfte ...... 7 1.2 Forskningsläge ...... 7 1.2.1 Intersektionell forskning ...... 7 1.2.2 Kulturstudier och musik ...... 9 1.2.3 Historiebruk och historiemedvetande i populärkultur ...... 11 1.3 Frågeställningar ...... 13 1.4 Avgränsningar ...... 13 1.5 Källmaterial ...... 14 2 Bakgrund ...... 15 2.1 Hiphop som ett medium för de marginaliserade ...... 15 2.2 Artistens bakgrund och albumets syfte ...... 16 2.3 Synopsis/sammanfattningar av texterna ...... 19 3 Teoretisk utgångspunkt ...... 21 3.1 Intersektionalitet ...... 21 3.2 Genusvetenskap ...... 22 3.3 Konstgjort minne ...... 23 3.4 Didaktisk relevans ...... 24 4 Metod ...... 25 4.1 Diskursanalys ...... 25 4.2 Diskursanalys i denna studie ...... 26 4.3 Klargörande av tillvägagångssätt vid analys ...... 27 4.4 Etik i relation till rasistiska och kvinnofientliga uttryck ...... 28 5 Resultat ...... 30 5.1 For Whom The Bell Tolls ...... 30 5.2 Immortal ...... 31 5.3 Deja Vu ...... 33 5.4 Ville Mentality ...... 34 5.5 She’s Mine pt. 1 ...... 35 5.6 Change ...... 36 5.7 Neighbors ...... 38 5.8 Foldin Clothes ...... 39 5.9 She’s Mine pt. 2 ...... 40 5.10 4 Your Eyez Only ...... 41 6 Slutdiskussion ...... 45 6.1 Intersektionella faktorer ...... 45 6.2 Framställning av samhället ...... 46 6.3 Studien i sin helhet...... 47 6.4 Pedagogiska & didaktiska reflektioner ...... 48 7 Referenslista ...... 50

3 (51)

1 Introduktion

”I dedicate these words to you and all the other children affected by the mass incarceration in this nation, that sent your pops to prison when he needed education.” – Jermaine Lamarr Cole, 2016.

När jag först började fundera över vad mitt examensarbete skulle behandla fann jag mig i något av ett vägskäl. Jag funderade på två huvudsakliga alternativ. Ett alternativ var att välja ett traditionellt ämne där jag studerar en specifik händelse på ett typiskt sätt – där en viss källa behandlas för att klargöra hur historia har utspelat sig. Detta mer traditionella sättet att arbeta lät visserligen intressant, men också för distanserat i relation till det yrke jag valt att följa. Tonåringar är inte nödvändigtvis intresserade av, säg, resolution 242 gällande Israel/Palestina- konflikten. Undervisning i grundskolan tillåter inte heller nödvändigtvis för sådana djupdykningar i specifika händelser, eftersom undervisningen skall täcka så många olika delar av historia. Det första alternativet såg alltså mindre och mindre relevant ut i relation till mitt framtida yrke som lärare, om än relevant för ämnet Historia.

Det andra huvudsakliga alternativet som jag tänkte på behandlar istället något som är mer relevant för min roll som mentor och mitt relationella arbete med framtida elever. Det är också något som jag tror engagerar eleverna på ett annat plan. Detta alternativ innebar att studera samtida populärkultur för att erbjuda en insyn i hur vardagen kan se ut för marginaliserade grupper i västerländska samhällen. Hiphop är en fortsatt växande musikgenre som tar plats i diverse topplistor, såväl inhemska som internationella. Denna växande genre råkar också inkludera musik som jag själv uppskattar. Det började kännas lättare och lättare att göra mitt val.

Jag började alltså studera hiphopen som genre, men också musiken i sin helhet som ett medium. Likt all annan litteratur är texterna i högsta grad påverkade av det samtida samhället. Jag började finna intressanta exempel på populärkulturens relevans i de mer traditionella kulturella sammanhangen, och fann exempelvis att Bob Dylan vunnit nobelpris för sin musik. 2010-talens mest omtalade rappare Kendrick Lamar har dessutom belönats med ett pulitzerpris för sitt senaste album DAMN. Kendrick Lamars texter bedöms vara så relevanta för rasrelationer i USA att de dessutom ingått i litteraturkurser på universitetsnivå, till exempel kursen Good Kids Mad

Cities i University of Georgia (2018). Kurserna inkluderar samhällsfrågor gällande exploatering, behandlandet av marginaliserade grupper, rasism och mycket mer, med utgångspunkt i Kendrick Lamars texter. Det är alltså ett växande fält inom akademiska kretsar, och är något som kan tänkas nå Sverige inom en snar framtid. Detta styrks också av Linnéuniversitets gästföreläsning den 5:e december 2019 – där hiphopartisten Napoleon Maddox från USA gästade. Maddox är en artist vars texter ofta innehåller politiskt laddade frågeställningar och argument relaterade till personliga kulturarv från ett afroamerikanskt perspektiv.

Dessa fynd gav mig klarhet i att studien kunde genomföras och att den erbjöd ett potentiellt värde där det annars verkade vara ont om akademiska fynd. Studien började formas i november 2019, men har sedan dess genomgått många förändringar. Black Lives Matter-rörelsen är en som i högsta grad är relevant för studien. I samband med polisskjutningar av individer såsom Breonna Taylor och George Floyd har också omvärlden blivit påmind om det förtryck som marginaliserade grupper upplever i sin vardag, vilket lett till en ökad medvetenhet kring dessa frågor. Studien slutförs alltså i ett skede där verkligheten skildrar många av de ämnen som lyfts i studien. Dock var jag orolig över att mitt källmaterial skulle vara för litet. Ett album på 51 minuter kunde säkerligen inte räcka till för ett examensarbete? Med lite eftertanke lyckades jag hitta två teoretiska utgångspunkter som klargjorde att materialet faktiskt var stort nog eftersom en analys av en berättelse inkluderar så mycket mer än bara orden som sägs. Allt från intonation till bakgrundsmusik blir relevant i en analys av vad som faktiskt framförs. Det gällde helt enkelt att hitta rätt album. En berättelse som på många sätt liknar skönlitteratur. En berättelse som erbjuder tillbakablickar såväl som förebådande element. Något som skildrar en individs resa genom livet, präglat av de omständigheter som gjort honom till den man han är.

4 Your Eyez Only är ett konceptalbum av den amerikanske hiphopartisten J. Cole. Albumet skildrar den bortgångne James McMillans liv – och är konstruerat på så sätt att låtarna är skrivna till McMillans dotter. Låtarna skildrar olika delar av McMillans liv, och erbjuder väl genomtänkta exempel på hur en afroamerikansk man upplever det amerikanska samhället, men också hur han själv upplevs av sin omgivning. Albumet inkluderar historier om romantiska relationer, rasrelationer, socioekonomiska faktorer, kriminellt agerande och mycket mer. En berättelse med många element, helt enkelt.

Studien har intersektionalitet och konstgjort minne som teoretiska utgångspunkter. Intersektionalitet handlar om hur olika delar av ens personlighet och vem man är interagerar

och förstärker ens identitet. Sådant som sexualitet, klass, genus och etnicitet, men även mycket mer, multiplicerar varandras påverkan på våra liv. Våra respektive identiteter påverkar alltså våra liv på både bra och dåliga sätt, och det intersektionella perspektivet kan klargöra hur en individ påverkas negativt eller positivt av sin identitet. Följande är ett bra exempel på hur det intersektionella perspektivet kan klargöra orättvisa i samhället: Vi föreställer oss en bilfirma i USA. En afroamerikansk kvinna söker anställning där, men blir nekad på grund av att hon är en svart kvinna. Kvinnan blir alltså förtryckt på grund av sin identitet, och bestämmer sig för att stämma firman. Rent juridiskt visar det sig att firman inte nödvändigtvis gjort något fel. De anställer nämligen både afroamerikaner och vita arbetare. De anställer såväl kvinnor som män. Problematiken landar i faktumet att de endast anställer afroamerikanska män som arbetar i garagen, och endast vita kvinnor som arbetar i receptionen. Kvinnan blir alltså inte nekad anställning på grund av sin hudfärg. Hon blir inte heller nekad anställning på grund av sitt genus. Sammanslagningen av hennes identitet, att hon är både afroamerikansk och kvinna, är det som stoppar bilfirman från att anställa henne. Intersektionalitet innebär att kvinnan i det här läget kan bli diskriminerad för flera delar av sin identitet, sin hudfärg och genus. Faktumet att hon är afroamerikansk kvinna innebär alltså att hon blir utsatt för diskriminering som annars inte uppmärksammas. Intersektionalitet kan alltså användas för att ge en djupare insyn i ett samhälle som till ytan verkar rättvist, men egentligen döljer orättvisa i liknande sammanhang.

Konstgjort minne behandlar istället ett slags fabricerat minne. Det engelska begreppet prosthetic memory är bättre lämpat, då det kan liknas en protes. Vi har som samhälle och som grupper diverse protesminnen av historiska händelser, även om vi inte faktiskt minns händelsen i sig. Ett exempel är terrorattentaten mot USA, alltså 9/11-attackerna. Jag var själv endast 8 år när det skedde, men har ändå ett starkt minne av sorgen som präglade just den dagen, precis som många andra svenskar har. Detta trots att attackerna skedde i ett annat land i en tid då många av oss var för små för att förstå vad som faktiskt hänt. Dessa proteser skapas eftersom vi som grupper talar om dem på ett visst sätt, och bygger berättelse som sen accepteras som verklighet. Social konstruktion och kulturell konsumtion kan alltså skapa minnen, vilket också exemplifieras att mitt personliga minne av krigstiden i mitt etniska hemland Kosovo, trots att jag aldrig upplevde det. Åratal av berättelser om hur mina släktingar bodde i skogarna i flera månader, hur de gömt sig från serbiska trupper och hur de precis lyckades överleva har skapat ett väldigt tydligt minne av hur det var- något som jag misstänker att de flesta Kosovo-albaner delar.

1.1 Syfte

Studien undersöker därmed det samtida amerikanska samhället med hjälp av intersektionell teori och konstgjort minne. Syftet blir att se hur det amerikanska samhället presenteras i texterna ur albumet 4 Your Eyez Only av hiphopartisten J. Cole, och hur pedagoger kan nyttja dessa texter för att skapa givande undervisning om historiebruk och historiemedvetenhet i ämnet historia, samt litteraturanalys i ämnet Engelska.

Studien utförs med hjälp av diskursteoretisk analysmetod. Diskursanalys behandlar maktrelationer baserat på hur olika individer och grupper interagerar. Inom diskursanalys är alla delar av interaktion viktiga. Inte bara det som sägs eller hur det sägs, men också det som inte blir sagt, och varför det inte sägs. Diskursanalys av musik kan vara passande för undervisning på gymnasienivå. Det tänka didaktiska scenariot innebär att pedagogen kombinerar ämnen Historia och Engelska för att skapa ett tema kring historiebruk och historiemedvetande, samtidigt som eleverna tränar på litteraturanalys och därmed får utveckla sina färdigheter gällande receptiva förmågor såsom läsförståelse. På så vis skapas ett unikt tema, samtidigt som pedagogen tillåts undersöka många förmågor och bocka av flera av skolverkets kunskapskrav inom såväl historia som engelska.

1.2 Forskningsläge

Följande kapitel består av tre delar. Den första presenterar intersektionell forskning inom olika fält för att erbjuda ett bredare perspektiv på teorins relevans inom sociokulturella såväl som juridiska fält. Den andra delen består av kulturstudier och forskning om populärkultur, exemplifierat av musik. Den tredje och slutliga delen innehåller forskning som behandlar historiebruk. Eftersom källmaterialet är av ett relativt unikt slag, består forskningsläget alltså av olika sorters studier, som tillsammans erbjuder läsaren en tillräcklig förförståelse för att bättre kunna förstå resultatet.

1.2.1 Intersektionell forskning

Begreppet intersektionalitet baseras på liknelsen till vägkorsningar, alltså engelska intersections. Liknelsen är som så att de olika vägarna som möts i vägkorsningen representerar olika aspekter av din identitet och att dessa alla möts i mitten och skapar en sammanfattning av vem du är. Individuellt sett är de flesta av dessa aspekter skyddade mot förtryck via juridiska regler och lagar, men problematiken finns just i vägkorsningen, då det i många samhällen saknas regler och lagar som skyddar mot förtryck baserat på din sammansatta identitet. Du får

alltså inte nekas ett jobb för att du är funktionshindrad. Du får inte heller nekas ett jobb för att du är av kvinnligt genus. Däremot kan du i många fall nekas ett jobb som funktionshindrad kvinna, eftersom specifika lagar och regler mot detta saknas. Intersektionell forskning är något som myntades av Kimberlé Crenshaw som en fördjupning på feminismen som ansågs vara för snäv i sitt perspektiv. Feminismen har alltså främst behandlat problem som vita heterosexuella kvinnor upplever. Den har dock inte tacklat frågor som berör homosexuella kvinnor eller transkvinnor. Den har inte heller varit tillräckligt engagerad i frågor som berör minoriteter. Intersektionell forskning försöker istället erbjuda ett bredare och mer fördjupat perspektiv på frågor som behandlar jämställdhet. Detta görs ofta med koppling till juridiska fall. Man använder alltså intersektionella perspektiv för att klargöra vilka marginaliserade grupper som blir diskriminerade på grund av otillräckliga regelverk och riktlinjer. Tidskriften The Politics & Gender Journal presenterar forskning baserad på idén att genus, ras, klass, etnicitet och funktionsduglighet är faktorer som påverkar hur rättsväsendet behandlar individer. Genom att studera dessa faktorer kopplat till juridiska och politiska beslut har man lyckats finna många fall av diskriminering. I den andra utgåvan från 2006 inkluderas en analys från skribenten Laurel S. Weldon. Hon ekar Chrenshaws uttalande om att intersektionalitet är en ’analys under konstruktion’ och att den samhälleliga kontexten blir avgörande för analysens kvalité. Weldons studie utformades som så att hon jämförde aspekter av identitet såsom genus, ras och klass i västerländska välfärdsstater såsom Sverige, för att sedan jämföra med USA. Resultatet visade stora olikheter mellan nationerna, baserat på nationernas lagar gällande diskriminering. I sin sammanfattning klargör Weldon att en intersektionell studie av juridiska fall kräver en fördjupad förståelse för en nations specifika lagar och riktlinjer kring just diskriminering, vilket igen ekar uttalandet om att kontexten är av stor vikt för en lyckad intersektionell studie (Weldon, 2006:246-247).

Tidsskriften The Politics & Gender Journal fortsätter diskutera intersektionalitet i senare utgåvor. Lisa Garcia Bedolla är professor i samhällsvetenskap och uttalad politisk aktivist för minoriteters rättigheter i USA. Hon argumenterar för det intersektionella perspektivets möjlighet att erbjuda en mer genuin presentation av olika gruppers problematik i samhället. Hon menar att förförståelsen för olika aspekter av identitet, dess samspel med varandra såväl som dess påverkan på individens möjligheter i vardagen, erbjuder forskaren en mer komplett bild av hur marginaliserade grupper i USA upplever sitt förtryck. Denna information kan sedan nyttjas för att skapa lagstiftning som bättre representerar aktuella situationer, och därmed också främjar jämställdhet i samhället (2007:230).

Anna-Lena Almqvist (2005) presenterar en studie av kulturella skillnader mellan länderna Frankrike och Sverige. Studien heter The care of children: A cross-national comparison of parents’ expectations and experiences och ekar på många sätt Weldons kommentarer om att kontext är viktigt för en givande slutsats. Almqvist har alltså studerat i vilken utsträckning heterosexuella män tar ut föräldraledighet. Hon hänvisar till hierarkier inom klass och genus, något som idag ofta benämns som hegemonisk maskulinitet, och framställer detta som en ledande faktor i hur mycket föräldraledighet män begär i dessa länder. Antalet pappadagar som nyttjas av heterosexuella män är alltså betingat av vilken socioekonomisk status mannen ifråga innehar. Män som befinner sig i en lägre socioekonomisk klass med en mindre värd status, tar ut färre dagar, samtidigt som män av högre status tar ut fler dagar. Almqvist förklarar att män med bättre ekonomi vågar ta ut fler dagar, men också att män i sämre socioekonomisk klass riskerar förlora sin sociala status om de engagerar sig för stort i föräldraskapet. Män av högre status innehar istället andra värden som på sätt och vis skyddar manligheten, och riskerar alltså inte sin status. (Almqvist, 2005:193)

Det intersektionella perspektivet fungerar alltså som så att det appliceras på ett existerande samhälle för att klargöra hur marginaliserade grupper upplever förtryck. Detta förtryck kan se annorlunda ut baserat på vilka juridiska riktlinjer och lagar som finns i olika nationer, samt hur väl dessa följs. Till skillnad från den tidiga feminismen är det intersektionella perspektivet användbart framförallt på grund av dess flexibilitet och inkluderande natur. Intersektionell forskning är inte stationär, utan högst anpassat efter det samhälle som studeras, eller ännu mer specifikt, olika grupper i ett samhälle.

1.2.2 Kulturstudier och musik

Kalle Berggren studerar svensk hiphops representation av maskulinitet utifrån ett intersektionellt perspektiv i doktorand-sammanfattningen Reading Rap från 2014. Berggren analyserar hur maskulinitet representeras i svenska hiphoptexter. Han använder diskursanalytisk metod för att få mer kategoriska svar på vad texterna berättar om könsnormer och maskulinitet. I studien skapar han en intersektionell analys av texterna. Han uttrycker själv att metodiken är inspirerad av Foucault, och att man får en klar bild av den maskulina makthierarkin som framställs i hiphopkulturen genom att gå under ytan på texterna som sjungs (Berggren, 2014:21). Berggrens (2014) huvudsakliga kategorier är klass, genus, ras och sexualitet. Via dessa finner han alltså sina slutsatser. Vidare har Berggren (2014) skrivit flertalet

mindre inslag i exempelvis tidskrifter, och har i hög grad bidragit till forskning gällande svensk hiphop.

I antologin That’s the Joint!: The Hip Hop Studies Reader finns forskning om hiphop i relation till dess historia och politiska aspekter. Exempelvis har Greg Dimitriadis (2004) utfört en studie där han analyserar hur ungdomar använder hiphop som en performativ identitetsfaktor såväl som en metod med vilken de kan utveckla sitt lärande utanför skolvärlden. Han hänvisar till kulturens ursprung som ventilering bland de marginaliserade i New York-trakterna och dess kontinuerliga utveckling till en mer kapitalistiskt gynnande kultur. Samtidigt som det först brukades för att uttrycka sitt missnöje verbalt och på så sätt lyckades stoppa fysiska konfrontationer på gatorna, används det idag istället som ett performativt uttryck av ens identitet (2004:422).

Betina Love (2016) har också bidragit med artikeln Good Kids, Mad Cities där hon diskuterar Kendrick Lamars album ’Good kid m.a.a.d. City’ och drar kopplingar till den generation ungdomar som idag växer upp i ett USA där polisbrutalitet och en form av inhemsk terrorism, med rasister som utövare, är en del av vardagen. Frågeställningarna gäller i högsta grad hur dessa ’bra barn’ berövas sin oskyldighet av de ’galna städer’ de växer upp i. Artikeln handlar också om hur albumet inkluderar kränkande språk och aggressiva uttryck, men att lyssnaren bör se förbi de kränkande begrepp som används. När lyssnaren gör så, erbjuds hen möjlighet att se de mobiliserande egenskaper som ligger till grund för albumet, dvs. att stillsamt, fredligt och koordinerat motstånd kan leda till samhällsförbättring (2016:1).

Hiphop må vara ett relativt nytt och främmande fält inom akademisk forskning, men de första inslagen har visat sig vara relevanta såväl internationellt som nationellt. Flertalet studentuppsatser erbjuder också ett brett perspektiv på hur musik kan studeras likt litteratur, med fokus på exempelvis könsroller och samhällskritik av varierande slag. David Bomark (2014) är skribenten bakom kandidatuppsatsen Identitet och Motstånd: Normbrott inom hiphop där han diskuterar musikvideos och de värderingar som presenteras inom undergenren ’queer rap’ (Bomark, 2014). Anna Arutyunyan och Stefan Cankalp (2015) har istället skrivit I Think of crime when I’m in a N.Y state of mind där de behandlar hur hiphopmusik presenterar det amerikanska samhället (Aruynyan & Cankalp, 2015). Det senaste decenniet har alltså visat att området är utvecklats akademiskt.

Lars Berggren, Mats Greiff och Björn Horgby är skribenterna bakom boken Populärmusik uppror och samhälle (2009). De skriver om ungdomars behov av att identifiera sig med musik. Dessa behov har också visat sig vara identitetsformande för ungdomar. Rock’n’roll alltså spelat en stor del i befästandet av genusordningar, och har genom genrens historia karaktäriserats av manlighetsideal som lämnat kvinnorna i bakgrunden. Sedan genren fick sitt stora genombrott har de kvinnliga artisterna snabbt lämnat topplistorna. Dock var kvinnor fortfarande delaktiga, och anmärkningsvärt är att deras texter ofta präglats av feministiska inslag som utmanar de starka genusordningar. De lyckades alltså utmana det grund idealet som präglat rocken. Rockmusiken har genom historien varit en rörelse med stor oförutsägbarhet grundad i ungdomen. Ungdomar har genom alla tider startat rockband tillsammans, med drömmen om att få spela för en publik i samma åldersgrupp som de själva, och på så sätt skapat en gemensam identitet. Genom texter och musiken kunde ungdomarna ge uttryck för drömmar, en ungdomlig syn på samhället och sådant som var utom vuxnas styre (Berggren, Greiff & Horgby, 2009:164- 166).

Ungdomars egna musikproducerande och uttryck grundar sig i deras idoler, förebilder och genrer. Deras klädstil och vad de pratar om är också ett sätt att identifiera sig med den musik man lyssnar på eller spelar själv (Fornäs, 1992:27-30). Fornäs (1992) skriver även om kulturell kommunikation som ett led i människors livsstil. Det handlar om att signalera vem man är, sätta gränser och markera sin position på den sociala spelplanen bland annat med hjälp av den musikstil man identifierar sig med. Det blir alltså intressant att se vilken identitet som kanske speglas genom musiken som ungdomar konsumerar. Det blir väldigt upplysande att klargöra vilka värderingar som skildras i 2010-talens hiphop. På samma sätt som romanen Heart of Darkness skildrar de generella värderingar som präglade 1800-talets imperialism och kolonialism kan också 4 Your Eyez Only skildra 2010-talets syn på ras, sexualitet, genus och mycket mer. Det förblir relevant att förstå dessa värderingar, eftersom ungdomar i sina mer formbara år utsätts för litteratur som riskerar påverka deras värderingar på ett negativt sätt.

1.2.3 Historiebruk och historiemedvetande i populärkultur

Som tidigare nämnt är musikanalys, i synnerhet med hiphop som huvudsakligt källmaterial, ett nyare fält. Det saknas därför i hög grad forskning gällande historiebruk som också inkorporerar hiphop. Dock finns det mycket forskning som behandlar exempelvis rock och den genrens roll i identitetsskapande och politiska rörelser. Detta exemplifieras av tidigare nämnda forskare såsom Mats Greiff och Johan Fornäs. Deras respektive forskning visar också på att musik kan

användas som ett politiskt, idealistiskt eller moraliskt verktyg. Därmed kommer följande delkapitel erbjuda forskning gällande historiebruk relaterat till musik, men även till film med argumentet att mediet film är det kulturella fenomen som står musiken närmast.

Historiebruk i sin enkelhet är när historiska händelser används för på olika sätt. Politiskt historiebruk hänvisar till när historia används för att framföra en politisk åsikt. Kommersiellt historiebruk är istället när historia används för att tjäna pengar. Eftersom texterna som ska analyseras i studien är av olika slag och med många olika narrativ, används också många olika sorters historiebruk. Peter Aronsson (2012) är författare till boken Historiebruk och definierar begreppet som såhär: ”Historiebruk är de processer då delar av historiekulturen aktiveras för att forma bestämda meningsskapande och handlingsorienterade enheter” (2012:17). Historiebruk är alltså när kontexten av en händelse eller aktion delvis eller helt baseras på de kopplingar som lyssnaren eller läsaren gör om just den perioden. Ett exempel är Bob Dylans från 1976 låt ”Hurricane” som berättar hur den kände boxaren Rubin ’The Hurricane’ Carter blev orättvist dömd till fängelse för ett trippelmord år 1966. Dylans låt om händelsen, såväl som filmatiseringen från 1999, har skapat ett narrativ av hur rättsväsendet utförde sitt jobb på den tiden, med en generell pessimism gällande deras tillförlitlighet. En sådan text använder alltså historia ur ett ideologiskt, politiskt och moraliskt perspektiv. J. Cole från 2014 har även framträtt låten ”Be Free” på David Lettermans talkshow. Låten behandlar polisbrutalitet och juridisk orättvisa under 2010-talen, och var en del av den större ”Black Lives Matter”-rörelsen som i senare månader tagit allt mer plats i den amerikanska världen. I samband med att individer såsom Breyonna Taylor, George Floyd och många andra afroamerikaner förlorat sina liv till polisens interventioner, blev det ytterligare social och medial press på den amerikanska regeringen att visa sitt engagemang för alla individers lika värde. Det som Cole sjöng om 2014 är alltså högst aktuellt än idag.

Sådana associationer bestämmer alltså också till viss del hur vi uppfattar resten av materialet, eftersom vi har förutfattade åsikter om vad som väntas av ett samhälle eller en individ. Aronsson (2012) förklarar alltså att historiekulturen inte nödvändigtvis speglar verkligheten och att den istället erbjuder en insikt i hur skaparen av källmaterialet vill att tittaren uppskattar verkligheten (2012: 274–276).

Historiemedvetande handlar i hög grad om att förstå sambandet mellan dåtid, nutid och framtid. Det handlar om förmågan att sätta sin samtid i ett kontext där omständigheter idag kan förklaras av omständigheter tidigare, och eventuellt även förebåda omständigheter i framtiden. Dock

finns det en fara i att framställa historia och olika händelseförlopp i ur ett statiskt perspektiv. Robert Thorp (2020:54) framhäver vikten av att kunna se historia ur olika perspektiv. Detta är något som blivit dominant i den svenska historieundervisningen och kallas för multi- kronologisk förståelse av historiemedvetande. Hur en individ eller grupp upplevt 1990-talen kan alltså vara helt olikt hur en annan grupp upplevt samma period. Därmed kan det vara nyttigt för individen att ta del av flertalet perspektiv på en tidsperiod för att skapa sig en bredare syn på hur ett samhälle har upplevts av dess medlemmar.

1.3 Frågeställningar

Studien behandlar två huvudfrågeställningar, som i sin tur besvaras genom att besvara underfrågorna som breddar perspektivet.

Huvudfrågeställningar:

• Hur uttrycks aspekter av identitet såsom sexualitet, genus, ras och klass i texter av J. Cole inom en samtida historiekontext? • Hur framställs det samtida amerikanska samhällets behandlande av de marginaliserade med fokus på staten, rättsväsendet, polisen och samhälleliga auktoriteter i texter av J. Cole?

Underfrågor:

• Vilka aspekter av identitet uppges hämma individens framgång i de biografiska texterna? • Vilka negativa respektive positiva egenskaper kopplas till sexualitet, genus, ras och klass i de biografiska texterna? • På vilka sätt anses samhället motarbeta de marginaliserade enligt de biografiska texterna? • På vilka sätt kan texterna i 4 Your Eyez Only användas i undervisningssyfte gällande historiebruk och historiemedvetande

1.4 Avgränsningar

Studien avgränsar sig till en artist. Den utvalde artisten går under namnet J. Cole men hans egentliga namn är Jermaine Lamar Cole. Studien avgränsar sig till denna artist eftersom hans

musik i hög grad består av biografiska och självbiografiska berättelser och därmed är passande för en kulturstudie som handlar om det samtida samhället. Den utvalde artisten skiftar också stilistiskt mellan de två huvudsakliga undergenrer inom hiphop, dvs. trap och boom bap, samtidigt som det finns inslag av pop. Han är en uppskattad artist inom genren som dessutom sammanför två olika undergenrer. Detta gör att han når ut till många lyssnare.

Studien avgränsar sig till ett album av J. Cole. Detta beslut eftersom albumet i fråga skildrar en specifik berättelse, och därmed kan likställas med en film eller en bok. Albumet är titulerat ”4 your eyez only” och är ett autobiografiskt konceptalbum, vars huvudsakliga narrativ behandlar karaktären James McMillan och hans diverse perioder i sitt unga liv. Karaktären McMillan är baserad på en vän till artisten. Vännen omkom 2007, och albumet är tänkt att fungera som en kvarleva för att hedra McMillans liv.

1.5 Källmaterial

Studien behandlar låtar från albumet ”4 your eyez only” av J. Cole. Nedan följer en lista på de låtar som finnes i albumet. Observera att låtarna betraktas som skriftliga texter. Albumet innehåller följande låtar:

1. For Whom The Bell Tolls – 172 ord, 02.08 minuter

2. Immortal – 524 ord, 03.22 minuter

3. Deja Vu – 841 ord, 04.25 minuter

4. Ville Mentality – 344 ord, 03.14 minuter

5. She’s Mine pt. 1 – 333 ord, 03.29 minuter

6. Change – 506 ord, 05.31 minuter

7. Neighbors – 584 ord, 03.37 minuter

8. Foldin Clothes – 556 ord, 05.17 minuter

9. She’s Mine Pt. 2 – 569 ord, 04.39 minuter

10. 4 Your Eyez Only - 1490 ord, 08.50 minuter

2 Bakgrund

Följande kapitel är tänkt att ge läsaren en insikt i hiphopens utveckling som subkultur, samt en djupare genomgång av artistens bakgrund såväl som albumets generella narrativ, med utdrag ur låtar och citat från intervjuer. Kapitlet avslutas sedan med kortare synapser av albumets låtar.

2.1 Hiphop som ett medium för de marginaliserade

I antologin That’s The Joint står det att Hiphopen först växte fram bland marginaliserade grupper i New Yorks förorter. Greg Dimitriadis (2001) förklarar att grupper av afroamerikanskt, latinamerikanskt och karibiskt ursprung utvecklade hiphopen för att inkludera dans, musik och konst. Utvecklingen tog fart under 1970-talet, och skapade snart en norm gällande hur framställningarna skulle se ut. Musiken skulle inkludera en ’DJ’, en ’MC’ och ’breakdancers’. Konsten som också utvecklades i samma kultur är idag vidare känt som ’graffiti’. DJ står för discjockey, alltså personen som stod för musiken. Dagens ’MC’ är istället producenterna, exempelvis Travis Scott, som är vida uppmärksammad som den bästa producenten idag. MC betyder istället ’master of ceremonies’ och typifieras idag av rapparen, alltså personen som rappar i takt till musiken. Slutligen var breakdancers dansare som utförde sina nummer i takt till musiken. (Dimitriadis, 2001:421)

I hiphopens början var DJ:n den mest uppskattade aktören i en hiphop-show. Det dröjde dock inte länge förrän MC:n istället blev den som idoliserades. Anledningen bakom detta är att det var helt enkelt billigare att köpa en mikrofon än att stå för ett helt inspelningsprogram. Det var alltså mer åtkomligt att bli MC än att bli DJ.

Eftersom kulturen huvudsakligen inkluderade individer från marginaliserade grupper, var det också dessa som oftast uppskattade musiken. Där fanns det ett stort missnöje med det vardagliga livet. Detta underliggande missnöje ledde också vid flera tillfällen till en missledd antagonism mellan de marginaliserade grupperna. Eftersom fysiska konfrontationer hade inneburit inbördeskonflikter, utvecklades istället möjligheten att uttrycka sig via rappandet. Individer samlades i grupper, varpå de tilläts uttrycka sina missnöjen och åsikter i takt till musik. Detta tillät grupperna finna gemensamma punkter, samtidigt som frustrationen fick uttryckas utan några fysiska konflikter. Vidare utvecklades också en gemensam antagonist, dvs. förtryckaren i form av den amerikanska staten. (Dimitriadis, 2004:423)

Dimitriadis (2004) går sedan vidare med att diskutera kontrasten mellan den afrikanskt inspirerade musiken, i form av såväl jazz som hiphop, och den västerländska musiken,

exemplifierat av klassisk musik. Han menar att den västerländska musikkulturen gör bruk av monolitiska perspektiv i analys av musik, där svaret på musikens innebörd och syfte landar i ett ensamstående svar som alla enas kring. Afrikansk och karibisk musik är istället i högre grad befriat från strikta narrativ, vilket tillåter olika analyser av innebörden i en text eller låt. Rappandet följer denna struktur, där texterna med intention är tvetydiga och tillåter lyssnaren komplettera texten med sina egna slutsatser. Konstformen är också medvetet utformad som så att den uppmuntrar spontanitet. Texterna är sällan fullständiga och är istället menade att tillåta artisten flika in med nya idéer och fraser vid flera tillfällen. En rappare kan alltså, vid många tillfällen, göra mindre ändringar i sin text för att inkludera nya meddelanden eller tilltala en viss grupp. Detta har i sin tur lett till att hiphop i högre grad blivit associerat med samtida samhällsfrågor, eftersom artisterna ofta inkluderat just samhällsfrågor vid sådana tillfällen. Artisten som publicerar musiken äger därför också ett visst ansvar för de problem som anses lyftas i texterna (Dimitriadis, 2004:423–424).

Vidare är det relevant att Dimitriadis (2004) också hänvisar till Aaron Copeland, författaren bakom What to Listen for in Music, som uttrycker en stor likhet mellan böcker och musik, samt hur dessa bör konsumeras. Citatet är som följer:

It is insufficient merely to hear music in terms of the separate moments at which it exists. You must be able to relate what you hear at any given moment to what has just happened before and what is about to come afterward. In other words, music is an art that exists in point of time. In that sense it is like a novel, except that the events of a novel are easier to keep in mind, partly because real happenings are narrated and partly because one can turn back and refresh one’s memory of them. (Copeland, 1988:6)

Copeland menar alltså att musikanalys kan ske i samma ven som klassisk läsning, och att en ständigt bör vara medveten om det som sker i textens samtid, framtid och det som föregår händelserna. Samtida musik lär alltså i hög grad vara influerad av samtida händelser, vilket också är normen för hiphop.

2.2 Artistens bakgrund och albumets syfte

Hiphopen har länge präglats av dualiteter och frågan kring vem som verkligen bär kungakronan. Easy E eller Ice Cube? Tupac eller Biggie Smalls? J. Cole eller Kendrick Lamar? Likt i fotbollens värld spenderar fansen mycket tid på att argumentera för vilka styrkor respektive svagheter de större artisterna har, samt vem som ska bli nästa världsstjärna. J. Coles största

styrka ligger i sin förmåga att återberätta händelser på ett sätt som engagerar läsaren i berättelserna.

Jermaine Lamarr Cole föddes år 1985 och är en uppskattad artist inom genren hiphop. Under artistnamnet J. Cole har han fortsatt utveckla ett inflytande inom genren. Han är delägare för skivbolaget Dreamville Records samt stiftare till välgörenhetsorganisationen The Dreamville Foundation. Coles texter har länge präglats av biografiska intryck, alltså berättelser från sitt eget eller närståendes liv. Huvudsakligen behandlar sådana texter förtryck och/eller förhållanden som är missgynnande för minoriteter i USA. Cole är själv av afrikanskt såväl som europeiskt ursprung, och uppvuxen i problematiska hemförhållanden, vilket framkommer i artikeln ”J. Cole: An upstart Rapper Speaks For Himself” från 2011, alltså samtidigt som artistens karriär verkligen tog fart med albumet Cole World: The Sideline Story. Med en amerikansk soldat till far och tysk mor, spenderade Cole sina första år med konstanta förflyttningar på grund av faderns militära uppgifter.

”I started off on a military base, and I remember moving – I guess this was after my parents got divorced – From there to a trailer park. It was one of the scariest places I’ve been to, because I was always worried about my mother… Around the fifth or sixth grade, I moved from there to a nicer house where i had my own room. So I saw life at all levels. Im half- black, half-white, so I basically put it like this: I can fit in anywhere. That’s why I write so many stories from different perspectives, because I’ve seen so many”

(Cole, 2011:1).

Cole menar alltså att hans varierade barndom, samt faktumet att han anser sig passa in hos såväl vita såsom svarta, erbjudit honom ett bredare perspektiv utefter vilket han kunnat producera låtar som tilltalar fler lyssnare. Vidare är Cole en ytterst privat individ, och gör således sällan intervjuer och liknande. Han är inte heller särskilt aktiv på sociala medier. Det blir alltså svårt för lyssnarna att lära sig om personen bakom musiken. En individ som lyckats få till flertalet intervjuer med Cole är radio-personligheten Angie Martinez. För fansen har hon blivit något av ett medium som erbjuder kompletterande information om artisten. Exempelvis diskuterar Cole sina upplevelser med en aggressiv styvfar via en intervju med Martinez:

”It was unhealthy. For my mom, and for us. I don’t want to bash this dude, ’cause I can understand: whatever happened, was because of what he was going through… I don’t know the traumatic shit that he wen’t through, but I know what it did to me…. No shit is to small. No matter how little, any trauma that happens to you is hurtful… Now you’re in your own

crib, walking on eggshells. Afraid to be yourself. When he came around, i feel like… i just retreated in my room. And there was parts of him that i liked. One on hand, i looked up to him. On the other hand, he was putting his hands on us… And there was nothing i could do, even though i wanted to (Cole, 2018, 30.00-33.00).

Cole skapade karaktären ’Kill Edward’ i albumet KOD, men det var först under intervjun med Martinez i 2018 som fansen fick en insikt i att Kill Edward representerar Coles underliggande agg mot sin styvfar. Cole uttryckte en viss förförståelse för den traumatiska cykel som utspelade sig, alltså att styvfadern i grunden betedde sig på ett visst sätt eftersom styvfaderns egna traumatiska barndom förmodligen format honom till en viss sorts individ. Dock klargör han också sitt agg mot styvfadern. Lyssnaren får ofta ta del av sådana komplexa argument i J. Coles musik.

Hans personliga historia återspeglas ofta i textform. Albumet 2014 Forest Hills Drive är döpt efter Coles barndomshem som han nu äger och erbjuder till ensamstående mammor under två- årsperioder, med intentionen att erbjuda dem möjligheten att stabilisera sina liv utan att behöva oroa sig över ekonomin. Albumet innehåller låtar såsom Wet Dreamz, Love Yourz, och No Role Modelz. Albumet KOD från 2018 behandlar tre huvudsakliga teman, varav samtliga förkortas i titeln. Det första är ’Kids on Drugs’, alltså det ökade bruket av droger bland ungdomar. ’Kings Overdosed’ syftar istället på de fallerande förebilder som de marginaliserade har att se upp till, exemplifierat av rapparen Juice WRLDs överdos tidigt i Januari 2020. Bristen på förebilder för minoriteter i USA är också ett återkommande tema i Coles musik, exemplifierat av detta citat som är en del av studien: ”They tell a nigger: sell dope, rap or go to NBA – in that order. It’s that sort of thinking that been keeping niggers chained at the bottom and hanged, the strangest fruit that you ever seen, ripe with pain” (Immortal – 2016, 2.47). Det tredje temat för albumet KOD är ’Kill our Demons’ som istället fokuserar på behovet av en inre acceptans hos individen för att besegra ens demoner, exemplifierat av låten ”FRIENDS”, där Cole tilltalar sina vänner med drogrelaterade problem:

”I know you so i know you still keep a lot of shit in, you’re running from yourself and you’re buying products again. You say it helps and no, I’m not trying to offend, but i know depression and drug addiction don’t blend. Reality distorts and you get lost in the wind, and i dun’ seen the convoy take niggers of the deep end. One thing about your demons: They bound to catch up one day. Id rather see you stand up and face them, than run away. I realise this message is not the coolest to say, but if you’re down to try it i know of a better way: Meditate – Don’t medicate”

(Cole, 2018, 2.37).

Albumet 4 Your Eyez Only är ett konceptalbum som behandlar en afro amerikansk vardagliga liv. Albumet syftar i hög grad sammanfatta de olika problemen som en amerikansk individ av afrikanskt ursprung lär uppleva. Denna antologi av upplevelser utspelar sig sedan utefter en nära vän till artisten som nu är avliden. Vännen tituleras James McMillan Jr, men Cole insisterar att personens egentliga namn ska förbli okänt för massorna av integritetsskäl. Texterna ger en insikt i olika svårigheter i McMillans liv såsom kärleksrelationer, tid i fängelset, samt hur hans diverse val i livet ledde honom till den verklighet som blev hans slut. Genom albumet får lyssnaren följa texter som ska föreställa McMillans reflektioner såväl som inslag av Coles egna reflektioner gällande omständigheterna kring McMillans liv. Albumet växlar från idoliserande narrativ av kriminalitet till genuina kärleksförklaringar för att sedan även inkorporera längre monologer från artistens perspektiv. Albumet hoppar mellan hur McMillan ansåg att omvärlden upplevde honom och hur han själv upplevde omvärlden.

2.3 Synopsis/sammanfattningar av texterna

”For Whom The Bell Tolls” fungerar som en introduktion till albumet och behandlar huvudsakligen McMillans medvetenhet om att han förmodligen kommer dö inom en snar framtid. Texterna uttrycker en viss uppgivenhet men också en självinsikt, att han orsakat situationen själv via sina val i livet.

”Immortal” behandlar vardagen för de mest utsatta i samhället med McMillan som berättare. Den första versen idoliserar, med en viss ironi, den kriminelles liv och vad hen får uppleva i sin omgivning. Lyssnaren får ta del av likgiltiga berättelser om drogförsäljning, överdoserande individer och kriminell aktivitet. Den andra versen uttrycker istället ett behov av att vara känd eller ökänd, och hur detta behov fostrar negativa normer som förpestar livet i längden.

”Deja Vu” återberättar McMillans förälskelse i sin väns partner. McMillan är beredd att starta en romans med kvinnan trots omständigheterna. Texten behandlar i hög grad hegemonisk maskulinitet

Texten i ”Ville Mentality” handlar om McMillans förvirrade sinnestillstånd. Han upplever det svårare och svårare att stå ut med livet i Fayetteville. Mellan verserna finns inslag av ett barn som som beskriver sin fars död och sitt utåtagerande beteende mot sin mor.

I ”She’s Mine Pt. 1” tilltalar istället McMillan en kvinna som han älskar. Texten uttrycker en vilja att förmedla vilka trauman McMillan upplevt, och bekvämligheten i att äntligen få uppleva villkorslös kärlek. Texten speglar också J. Coles romantiska upplevelser.

”Changes” erbjuder texter från såväl Coles som McMillans perspektiv. Coles verser behandlar en mer filosofisk världsbild där han resonerar kring vikten av en inre fred för att nå sina mål. McMillans perspektiv reflekterar istället återigen en något ironisk idolisering av livet för de marginaliserade i samhället. Den sista versen beskriver hur McMillan dog, från Coles perspektiv.

”Neighbors” handlar om de rasistiska fördomar som upplevs av såväl McMillan som J. Cole. I detta scenario har båda nått rikedom, och flyttat till ett område där de är de enda svarta invånarna. De vita grannarna har aldrig bott bredvid en svart man förut. De har endast fått uppleva afroamerikaner som de framställs på TV och via nyheterna, och är därmed rädda för sin nya granne.

Texten i ”Foldin Clothes” handlar om kärlek, gemensam respekt och behovet för män att stödja kvinnor i hemarbetet. I denna text berättar Cole om nöjet i att hjälpa sin gravida fru när hon har det svårt. Han berättar också om behaget i att samexistera med någon man älskar. Texten tar dock en dramatisk vändning i sista versen, där han istället fokuserar på de normer som en afroamerikansk man tycks behöva följa.

”She’s Mine Pt. 2”, som är del två av en text, behandlar istället McMillans kärlek till sin nyfödda dotter. I texten förs en monolog för barnet där fadern förklarar sin kärlek för sitt barn och hur hans liv fått mening sedan hennes födsel.

”4 Your Eyez Only” är den sista texten i albumet. Den ger en starkare helhetsbild av McMillans liv och hans värderingar. I större delar av texten tilltalar han sin dotter och beklagar sina val i livet. Han resonerar kring sin tid i fängelset, sitt agerande som kriminell och sina felsteg som ungdom. Det sista stycket i texten innehåller en monolog från Cole med McMillans dotter som lyssnare. Cole har fått instruktioner av McMillan om att prata med dottern när tillräcklig tid har passerat. Samtalet erbjuder diverse helhetsintryck av hur McMillan blivit vilseledd av såväl populärkultur som media, samt hur samhället svikit honom från tidig ålder.

3 Teoretisk utgångspunkt

Följande kapitel av studien redovisar relevanta teoretiska utgångspunkter för studien. Eftersom studien ämnar analysera texterna ur ett intersektionellt perspektiv blir genusrelaterade teorier relevanta. Kapitlet inkluderar också en genomgång av konstruktion av- såväl som bidragande till konstgjort minne.

Eftersom studien syftar relatera texterna till pedagogiska aktiviteter på gymnasial nivå, inkluderas också relevanta resonemang kring skolverkets riktlinjer för att säkerställa studiens validitet i didaktisk praktik. Med didaktisk praktik i åtanke blir det även relevant att diskutera medias påverkan på värderingar bland ungdomar, i synnerhet med det explicita innehåll som ofta utspelar sig i hiphop.

3.1 Intersektionalitet

Ens identitet påverkar ens liv på många sätt. Ens identitet är dessutom baserad på flera variabler som individen i högsta grad inte kan påverka. Några exempel på sådana variabler är ens etnicitet, sexualitet och funktionsduglighet. Vidare är det också svårt, i ungdomars fall att påverka familjesituationen, kulturella normer och liknande. Dessa och fler aspekter av ens identitet påverkar dels hur individen upplever samhället, men också hur samhället upplever individen. Vidare förstärker samtliga faktorer varandra, och är därför relevanta för diverse samhällsrelaterade och kulturellt betingade studier.

Professorn Kimberlé Williams Crenshaw, från UCLA School of Law, var den första att introducera intersektionalitet relaterat till feminism. Hon erbjuder en metafor med intentionen att förtydliga hur intersektionella studier klargör samhällsrelaterade problem, inom juridik såväl som kulturella studier. Se till vägkorsningar. Varsin väg som möts i korsningen representerar varsin faktor av ens identitet, exempelvis ens etnicitet, sexualitet, funktionsduglighet och ålder. Vi har samhälleliga institutioner vars funktion är att säkra att individer inte diskrimineras på grund av sådana faktorer. Dock saknar vi i vissa fall institutioner som bemöter en individ som befinner sig mitt i korsningen. En homosexuell kvinna med invandrarbakgrund i Sverige riskerar bemöta simultan eller multiplicerad diskriminering från flera olika håll, och saknar dessutom juridiskt stöd i många av dessa fall. Intersektionalitet ämnar bemöta individer i just den sortens situation. Ett tydligt exempel är en bilfirma, som anställer såväl kvinnor som män. Firman diskriminerar inte heller gällande etnicitet, eftersom den anställer både inhemska invånare och invånare med invandrarbakgrund. Ändå nekas en kvinna, med invandrarbakgrund,

anställning. Juridiskt sett har inte bilfirman diskriminerade mot kvinnan, eftersom de anställer både kvinnor och invandrare. Problematiken ligger istället i faktumet att samtliga invandrare som anställs är av manligt kön, medan samtliga kvinnor som anställs är inhemska. Kvinnan i fråga diskrimineras, men det synliggörs inte förrän intersektionella perspektiv tillsätts fallet. (Crenshaw, 2003:174)

Intersektionalitet växte först fram som kritik på vad man ansåg vara ett ensidigt och icke- inkluderande perspektiv på feminism, eftersom feminismen dittills huvudsakligen syftat förbättra vita heterosexuella kvinnors liv. Crenshaws (2003) resonemang var som så att ens identitet inte bör uppmärksammas utefter ens egenskaper i ett vakuum, utan att dessa egenskaper måste inkorporeras in i samma bild. Det räcker alltså inte att se en afroamerikansk kvinna som afroamerikan respektive kvinna, utan att dessa faktorer påverkar varandra och på så vis multiplicerar varandras påverkan på individen (Crenshaw, 1989:303–304). Crenshaw (1989) lyfte detta i vad som idag anses vara startpunkten för intersektionalitet i feministiskt perspektiv, nämligen texten ”Demarginalizing the Intersection of Race and Sex: a Black Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist Politics” från 1989. Intersektionalitet användes för att bemöta utelämnandet av svarta kvinnor i diskrimineringslagar såväl som feministisk och antirasistisk politik. Crenshaw själv hänvisar dels till 6 huvudsakliga teman vid intersektionell analys, men huvudsakligen till behovet av att klargöra kontext i relation till teorins bruk. Den första av dessa teman är exempelvis förståelsen för att intersektionalitet är en permanent ofullständig teori som alltid är i rörelse. Man bör alltså ta hänsyn till att intersektionalitet är i ständig rörelse, och därmed beroende av kontext i hög grad. Det kommer alltså alltid att finnas maktstrukturer att analysera. Att förstå vad intersektionalitet är innebär alltså att förstå vad intersektionalitet gör med olika samhällen och dess individer (Crenshaw, 1989:304).

3.2 Genusvetenskap

Harry Benshoff och Sean Griffin definierar genusvetenskap på följande vis: ”We get ideas about what it means to be a boy or a girl from ideological institutions such as the family, the schools, other children and the media” (Benshoff & Griffin, 2009:21). Det är alltså vår omgivning som erbjuder individen dess första samhällsnormer. Familjer, skolor och diverse andra institutioner/gemenskaper skildrar ett visst perspektiv på hur en pojke respektive flicka ska bete sig. Utefter dessa intryck indoktrineras individer under sina mer formbara år utefter vad samhället förväntar sig av dem. Genom att uppmärksamma sådana underliggande

förväntningar, kan individen istället börja utmana dem och utveckla en större medvetenhet kring vilka delar av ens identitet som inte faller under samhällsnormer i exempelvis Sverige. (Benshoff & Griffin, 2009:21)

Skribenterna Linda Fagerström och Maria Nilson (2008) visar i sin bok ”Genus, medier och masskultur” på liknande resonemang som Benshoff och Griffins (2009). De hävdar att begreppet genus har djupt fokus i sociala och kulturella idéer kring femininitet respektive maskulinitet samt vad begreppen bör representera. Dock tillsätter de även resonemanget att genusvetenskap bör inkludera maktrelationer och hierarkier, och att genusstudier utan sådan inkludering riskerar bli intetsägande (Fagerström & Nilson, 2008:12).

Eftersom texterna huvudsakligen presenterar en mans upplevelser blir det också viktigt att resonera kring maskulinitet, med specifikt fokus på hegemonisk maskulinitet. R.W Connell (2006), skribenten bakom Masculinities, menar på att genus-relationer är prominenta i dagens patriarkala samhälle. En man som följer normer gällande maskulinitet riskerar alltså bidra till de patriarkala strukturer som råder, vilket i sin tur innebär att han omedvetet riskerar underkasta sig kvinnorna i sin omgivning (Connell, 2006:110). Connell (2006:112) utvecklar sina resonemang med inkluderingen av begreppet hegemonisk maskulinitet. Med detta syftar hon på den hierarki som också existerar bland män. I denna hierarki har heterosexuella- och homosexuella män mest respektive minst makt. En avgörande faktor i ens position inom sådana hierarkiska strukturer är femininitet. Connell (2006:114) argumenterar för att hegemonisk maskulinitet diskrediterar feminina män och att maskulina normer påverkar män positivt, även om männen i fråga inte nödvändigtvis visar på sådana maskulina egenskaper. Argumentet är att till och med den minst maskuline av män erhåller makt, eftersom kvinnan fortfarande är mindre värd med anledning av hennes femininitet (Connell, 2006:116).

3.3 Konstgjort minne

Konstgjort minne behandlar den sociala och kulturella konstruktion av ett minne som en individ eller grupp personligen inte innehar. Det konstgjorda minnet är istället en sammansättning av ett kollektivt minne, ofta påverkat av mediala skildringar, såväl som en historisk händelse. Detta enligt Alison Landsberg, från boken titulerad efter det ursprungliga begreppet Prosthetic memory från 2004. Det konstgjorda minnet är ofta påverkat av kommersiellt historiebruk i att en bok, film eller annan sorts litteratur representerar en historisk händelse. Minnet av den historiska händelsen förvrids av denna representation. En individs-, eller grupps konstgjorda minne skapas alltså i relation till den litterära eller mediala upplevelsen av händelsen, varpå

individen eller gruppen vidare befäster sig själv till minnet. Det konstruerade minnet är alltså inte representativt för verkligheten, dels eftersom minnet i sin grund inte baseras på en riktig upplevelse och dels eftersom minnet baseras på en sammansättning av händelsen såväl som den litterära eller mediala representationen. Skaparen av det konstgjorda minnet riskerar alltså forma subjektiva värderingar och åsikter baserat på dessa konstgjorda minnen. (Landsberg, 2004:24–27)

Konstgjorda minnen riskerar såklart påverka ens åsikter och världsåskådning såväl positivt som negativt. Ens möjlighet till korrekt historiebruk riskerar hämmas av icke-representativa minnen av händelser som utspelat sig. Landsberg menar alltså att mediala och litterära framställningar riskerar påverka och bidra till konstgjort minne. En bör kontinuerligt vara observant för de narrativ som en får ta del av som konsument, vilket är i enighet med studiens syfte, nämligen att analysera de värderingar samt erfarenheter som skildras i kontemporära hiphoptexter. Landsberg, 2004:24-27)

3.4 Didaktisk relevans

Musik är och lär förbli en relevant aspekt av ungdomskultur. Styrdokumenten må vara relativt styrande gällande undervisning i ämnet historia, men erbjuder samtidigt en viss frihet i relation till vissa kunskapskrav. Ämnets syfte inkluderar exempelvis förståelse för begrepp såsom kontinuitet och förändring, samt olika varianter av historiebruk. Dessa är två sådana områden där pedagogen erbjuds en bredd av material med vilken hen kan föra sin undervisning. Vidare instruerar det centrala innehållet för kursen historia 1b att undervisningen ska innehålla ”hur individer och grupper använt historia i vardagsliv, samhällsliv och politik. Betydelsen av historia i formandet av identiteter…gemensamma kulturarv…” (Skolverket, 2011:2). Skolverket klargör också att elever ska erbjudas möjligheten att ”…utveckla sina förmågor att undersöka, förklara och värdera användningen av historia i olika sammanhang och under olika tidsperioder (Skolverket, 2011:3).

Argumentet kan föras att mindre motiverade elever erbjuds en möjlighet att studera ett mer inbjudande källmaterial. Elever som saknar självförtroende eller simpelt nog missgynnas av den mer klassiska undervisningen inom de samhällsorienterade ämnena tillåts istället studera ett material som kan vara mer tilltalande via den populärkulturella vinkeln. Motargumentet kan såklart också föras att kunskapskrav såsom historiebruk eller kontinuitet och förändring är mindre delar av bedömningsmaterialet för ett slutbetyg. Sådana argument är inte fruktlösa, men missar det tänkta syftet med undervisning via musik, vilket istället är att vidare fostra ett

engagemang hos elever som inte finner nöje i historieundervisning. Att tillåta en annars ’svag’ elev att briljera tillåter i tur också eleverna segra emotionellt och socialt. Detta kan i längden också fostra ett större engagemang i studierna.

Slutligen är det enligt skolverket viktigt att elever får studera samhällsfrågor och problematik relaterat till rasism, sexism och liknande. Eftersom texterna i högre grad behandlar sådana faktorer är den passande för undervisning. Texterna behandlar också ett upplevt systematiskt förtryck hos minoriteter i USA:s förorter, vilket igen faller i led med vad skolverket vill att studenter ska få studera. (Skolverket, 2011:3)

4 Metod

Studien använder sig av diskursanalys. Detta kapitel innehåller därför en generell genomgång av vad diskursanalys är och hur det genomförs, för att sedan inkludera med specifika förklaringar kring hur diskusanalysen kommer ske i just denna studie. Slutligen innnehåller kapitlet också en etisk reflektion gällande bruk av kränkande begrepp, något som är ytterst vanligt i hiphop-texter.

4.1 Diskursanalys

John Tosh, skribenten bakom Historisk teori och metod nämner att Michel Foucault ses som grundaren bakom diskursanalys. Foucault uttrycker diskursens möjlighet att klargöra maktstrukturer via språkbruk (2011:208). Denna första definition av diskurs ses idag som något förlegad, eftersom ett bredare perspektiv på metoden blivit vanligt. I relation till denna studie används istället de nyare perspektiven på diskurs, som beskrivs nedan.

Diskursanalys möjliggör mer övergripande studier av maktfördelningar i berättelser. Maktstrukturer kan se olika ut i diverse scenarion, och därför måste också analysmetoden vara anpassningsbar. Med detta menar jag att skribenten tillåts bestämma vilka delar av litteraturen som tyder på maktrelationer, och vilka delar som är irrelevanta. Metoden är bred i sin definition, med en tvetydig fastställning av vad ’diskurs’ innebär. Detta enligt Simon Lindgren, skribenten bakom Populärkultur (2009:127). Han uttrycker att diskursanalytiska studier kan utföras med klassisk litteratur i form av böcker, såväl som film och musik. Diskursanalysen tillåter alltså att fler aspekter av interaktion uppmärksammas. Det som direkt uttalas är såklart mycket viktigt, men andra faktorer blir också relevanta att analysera. Kroppsspråk samt socialt beteende är också relevant och kan därmed ingå i analysen. Genom att undersöka texter, och analysera

karaktärers agerande såväl som uttryck, tillåts forskaren fastställa en mer komplett bild av maktrelationerna som skildras (2009:112–113).

Språk är i kontinuerlig förändring. Nya uttryck skapas samtidigt som tidigare uttryck får ny mening. Ett klassiskt exempel på gamla uttryck med nyare mening är ordet ’grym’. Ursprungligen är ordet av negativ belastning. Dock har det i samtida sammanhang utvecklat en positiv prägling. ’Grymt jobbat’ uttrycks till den som gjort ett bra jobb trots svåra omständigheter. Följande stycke är ett förtydligande exempel på hur diskurs bör ses som en helhet med många variabler för att den underliggande meningen bakom diskursen ska synliggöras.

En nyligen levererad IKEA-möbel ska byggas ihop av ett par. Möbeln representerar diskurs. De samarbetar genom att dela med sig av instruktioner såväl som att skruva in rätt bitar på rätt plats. Frasen ’den skruven ska in där’ är en språklig variabel i diskursen, medans den fysiska rörelsen, alltså skruvandet, är en ickespråklig variabel. Samtliga är självständiga delar i vad som tillsammans med annat agerande representerar hela diskursen, dvs. byggandet av IKEA- möbeln. Genom att endast inkludera den språkliga variabeln får vi inte nödvändigtvis veta om byggandet lyckades eller inte, vilket leder till en otillräcklig diskursiv analys. Följande kapitel fördjupar vidare hur diskursanalysen ämnar utföras i denna studie.

4.2 Diskursanalys i denna studie

Nyare tolkningar av diskursanalys menar att man analysen kan inkludera mer än just vad som sägs. Dock blir det svårt att inkludera beteende i ett källmaterial som endast erbjuder dialog och musik, då bild och video saknas. Något som istället kommer att tillämpas i studien är undertoner och mer underliggande meningar i språkbruket. Ironi och liknelser kommer alltså att inkluderas i analysen. Detta kan också visa sig i form av begrepp för olika individer/grupper, exempelvis via nedsättande begrepp på kvinnor som framställs bete sig på ett sätt som inte är önskvärt. Ett exempel på underliggande meningar i språkbruket finns i texten Immortal där frasen ”Nowadays crime pays like a part time job in the drought” syftar på att brottslighet inte heller erbjuder tillräckligt med belöning.. I texten Ville Mentality benämns både kvinnor och afroamerikanska män med nedsättande begrepp i form av orden bitches och niggers. Trots att orden är direkt negativt belastade blir inte nödvändigtvis meningen bakom fraserna negativ, eftersom kontexten och undertonen blir avgörande.

Göran Bergström och Kristina Boréus har skrivit boken Textens mening och makt (2012). I boken benämns bland annat hur diskurs kan utmärka makt och relationella faktorer i vardagen. I denna studies fall blir de icke-språkliga aspekterna av diskurs huvudsakligen beskrivna i språklig form av J. Cole. Kroppsspråk, reaktioner och aktioner kommer alltså utmärkas i skrift i texterna.

Eftersom källmaterialet bygger på två karaktärers upplevelser, samt med den teoretiska inriktningen i åtanke, blir analysen huvudsakligen baserad på de olika aspekter av identitet som påverkar karaktärernas upplevelser. Genom att analysera narrativen ska studien framställa ett intersektionellt perspektiv på de berörda karaktärerna, med fokus på McMillan, och hans erfarenheter i olika skeden av livet.

4.3 Klargörande av tillvägagångssätt vid analys

I följande kapitel redogörs för analysens metod. Intentionen är att leta efter fyra huvudsakliga identitetsaspekter, samt analysera hur dessa presenteras. De fyra huvudsakliga aspekterna är genus, ras, sexualitet och funktionsduglighet. Studien ämnar alltså klargöra hur en individs liv kan se olika ut baserat på hur individens identitet skildrar sig, alltså om det framställs som relevant att en individ är just man eller kvinna, svart eller vit, rik eller fattig. Hur dessa faktorer framställs, samt vilken vikt som tillskrivs dem, blir högst relevant för studiens slutresultat.

Studien letar också efter begrepp och formuleringar som klargör hur det samtida samhället presenteras i albumet. hänvisningar till negativt eller positivt agerande från myndigheter, poliser och andra fakultet av auktoritet blir alltså viktiga att inkludera.

Begreppen som brukas blir relevanta, men också så den underliggande meningen som vilar under begreppen och formuleringarna. Exempelvis används ordet ’nigger’ vid vissa tillfällen som ett nedsättande begrepp, medan det i andra tillfällen används som en synonym för ordet ’man’. Vita män benämns med ’white folks’ såväl som ’crackers’, med varierad betydelse. Likaså kan begreppet ’bitch’ ibland vara negativt betonat, för att vid andra tillfällen brukas som en synonym för ’kvinna’.

Symboler, narrativ och slagord är också relevanta. Exempelvis hänvisar texten i Immortal till begreppet ’real nigger’ flertalet gånger, med en antydan att en riktig man är beredd att offra sitt liv för att bli ihågkommen. I 4 your eyez only används begreppet igen, dock nu med ett nytt narrativ vars fokus istället belyser föräldrarskap, ansvarstagande och förmågan att vara en

förebild för sitt barn. Sådana slagord är relevanta eftersom de erbjuder ett fördjupat perspektiv på hur en viss individ förväntas bete sig i ett visst läge. Det intersektionella perspektivet tillåter läsaren bryta ner sådana förväntningar till de förutnämnda identitetsaspekter.

Det bör även uppmärksammas att texterna är skrivna med mycket slang och begrepp som inte nödvändigtvis är vanliga i akademiska situationer. De citat som hämtas ur texterna är alltså potentiellt svåra att förstå utan vidare genomgång. Därför består analysen i hög grad av längre blockcitat som sedan dekonstrueras och förklaras.

Att be elever läsa och analysera texter vars språkbruk är kränkande innebär ett visst etiskt dilemma. De värderingar som skildras i texten riskerar också stå i kontrast mot de demokratiska värderingar som välfärdssamhället Sverige står för, vilket också skolvärlden förväntas förmedla. Nedanstående delkapitel erbjuder därför en problematiserande reflektion gällande bruk av sådana kränkande begrepp, samt varför studien menar att även sådant som kan anses vara stötande bör inkluderas i gymnasiala studier.

4.4 Etik i relation till rasistiska och kvinnofientliga uttryck

Som tidigare nämnt analyseras texter ur ett hiphop-album. Sådana texter riskerar vara kränkande i sitt bruk av begrepp. Exempel på begrepp som kan upplevas kränkande är ’nigger’, ’bitch’, ’hoe’ med flera. Dessutom används svordomar i hög utsträckning. Huvudsakligen bör läsaren vara beredd på att sådana kränkande begrepp uttrycks utan vidare hämning, speciellt gällande begreppet ’nigger’. Trots historiken kring ordet som ett rasistiskt och förtryckande begrepp för afrikaner under slaveriet, brukas det idag i också inom hiphop i ett ägande syfte. Begreppet kan alltså användas i upplyftande syfte, i neutralt läge och med negativ bemärkelse. Kvinnor benämns alltså också med kränkande begrepp. Huvudsakligen bör läsaren vara beredd på att kvinnor, i positiv bemärkelse, benämns med vardagliga begrepp. I negativ bemärkelse tituleras de ofta istället begrepp såsom ’bitch’ eller ’hoe’.

Vidare är texterna också i regel känsliga i sin rättframma natur, med ytterst detaljerade redovisningar av våldsamma händelser såväl som brottsligheter. Som läsare skall man alltså vara medveten om hiphopens unika stil i att den syftar provocera lyssnaren, och att lyssnaren skall försöka se förbi bruket av kränkande begrepp för att förstå syftet och meddelandet bakom texterna. Eftersom genren också har sin bakgrund i USA, med slaveri och förtryck som en del av historiken, finns det ett underliggande element av antagonism mot förtryckaren, dvs. staten eller den vite mannen. Läsaren bör alltså vara uppmärksam på att den amerikanska staten, och

aktörer som representerar staten beskylls för mycket av problematiken som upplevs, och därmed också i regel benämns med negativ underton såväl som kränkande begrepp.

The American Historian: trauma and trigger warnings in the history classroom är en artikel som behandlar ett runda-bordet samtal mellan gymnasielärare och universitetslektorer i USA. Artikeln är från 2015 och diskuterar behovet av att inkludera trauman och mer grotesk historia i undervisningen. Diskussionen mellan pedagogerna behandlar huvudsakligen undervisning av USA:s historik gällande slaveriet, där en av lärarna bland annat förklarar att hon upplevt elever som blivit upprörda av undervisningen när slaveriet behandlats. Dock förklarar hon också att hon ansåg det vara henne skyldighet att undervisa om ämnet i fråga, eftersom det är en fundamental del av nationens historia (2015:34–36). Pedagogerna var något oense om frågan, samtidigt som slutsatsen landade i att behovet av en korrekt historisk referensram överväger elevernas eventuella obehag, men att elever också bör förberedas inför undervisningssituationer där mänsklighetens mörkare sidor behandlas. Elevgrupper med individer som är etniskt eller kulturellt relaterade till det tänkte ämnesområdet bör med fördel förberedas särskilt, eftersom undervisningen och efterföljande diskussioner riskerar skapa en obehag och antagonism mellan eleverna (2015:36–37).

Diskussionen i ovanstående artikel ledde mig till slutsatsen att undervisning av historiebruk och kollektivt minne i relation till dessa potentiellt kränkande texter fyller en relevant funktion i elevernas inlärning. Genom att använda populärkultur skapas en distans till ämnet i fråga, dvs. hur minoriteter i USA upplever sitt samhälle. Med detta i åtanke skapas möjligheten att, på ett friare vis, diskutera varför det än idag finns en viss antagonism mellan ljus- och mörkhyade i USA. De kränkande begreppen fyller också en funktion i att de klargör antagonismen mellan förövaren och offret. Genom att använda sig av intersektionella perspektiv, kan elevgrupper dekonstruera vilka värderingar och idéer som presenteras i texterna baserat på språkbruket såväl som den underliggande intentionen i språket. Eleverna klargör helt enkelt för sig själva hur en individ påverkas av sin identitet, men också hur en individ riskerar påverka andra.Resultatet blir alltså att det annars kränkande språket istället bearbetas på ett mekaniskt vis, med ett tydligt syfte och slutmål.

Oavsett intention eller underliggande betydelse bör det klargöras att studien kategoriskt tar avstånd från bruk av kränkande begrepp mellan medmänniskor. De kränkningar som förekommer i texterna representerar inte heller skribentens- eller studiens värderingar. Studien ämnar dock citera texterna i sin helhet med argumentet att en ärlig akademiker inte bör göra

ändringar i källmaterialet, samt att konst i sin grund är subjektiv och förbehåller rätten att provocera.

5 Resultat

Detta kapitel bearbetar texterna i albumets ordning för att erbjuda en korrekt representation av berättelserna. Resultatet delas därmed in i 10 delar, där varsin del behandlar varsin text från albumet.

Resultatet framställs på följande vis: Först presenteras större utdrag ur texterna/låtarna. Dessa analyseras och förklarar på så vis ett generellt narrativ för just den texten. Detta följs upp av flera mindre citat och utdrag, som konkretiseras och analyseras, för att klargöra hur olika individer och grupper karaktäriseras i texterna. Resultatet inkluderar många längre blockcitat för att skapa en helhetsbild av vilket underliggande syfte de diverse låtarna försöker uppnå. Dessa citat är också något redigerade, eftersom de annars riskerar vara svårtolkade. Detta med tanke på texterna annars kan vara svårtolkade, eftersom de egentligen är menade att lyssnas på snarare än att läsas.

5.1 For Whom The Bell Tolls

Denna låt fungerar som en introduktion till albumet och titeln är baserad på en dikt om mänsklighetens samexisterande öde. Idén om att vi alla berörs av det som händer våra medmänniskor. Det är även ett engelskt idiomatiskt uttryck som hänvisar till de kyrkklockor som ringer när en person i en församling dör. Låten börjar med att ett kassettband förs in i en kassettspelare. Musiken som spelas upp är av nedstämd karaktär, och följs av en inre monolog:

I see the rain pouring down before my very eyes, should come as no surprise… I’m searching and praying and hoping for something. I know i’m gon’ see it, I know that it’s coming lord… But what do you do when there’s no place to turn, I have no one, I’m lonely my bridges have burnt down lord

(For Whom The Bell Tolls, 0.30-1.00)

Det generella narrativet i texten verkar följa titelns tema, med en individs sista tankar, precis innan kyrkklockorna ska ringa. Eftersom albumet i högsta grad baseras på karaktären James McMillan kan vi utgå ifrån att det är just McMillans inre monolog vi får följa. McMillan är alltså ivrig efter ett tecken på att han kommer få överleva, men också med en uppgiven

självinsikt om att han bränt sina broar och att döden är nära, speciellt med följande citat i åtanke: ”The bells getting loud, ain’t nowhere to hide. Got nowhere to go, put away my pride. Tired of feeling low even when im high, ain’t no way to live, do i wanna die? I don’t know” (1.20-1.27).

Låten fungerar alltså som en förebådande del. Redan i början av albumet får man se hur slutet kommer bli och albumet ska alltså visa hur McMillans liv ledde honom till den punkten. Låten erbjuder inga direkt relevanta framställningar av identitet, men är viktig på grund av dess förberedande element gällande resten av låtarna i albumet.

5.2 Immortal

Immortal är den första riktiga låten i albumet och behandlar bekännelser från McMillan gällande sin kriminella aktivitet som ungdom. Texten kan ses som en tvådelad låt. De första två verserna behandlar McMillans kriminella agerande, med en tydlig romantisering av vad detta innebar. Den sista versen är istället ett reflekterande stycke kring den mentalitet som frodas bland de marginaliserade samt hur denna giftiga cykel fortsätter hålla de marginaliserade på botten av en slags social näringskedja. Refrängen består av olika varianter av samma meddelande, nämligen ’real niggas don’t die’. Detta kommer att visa sig vara ett ytterst relevant uttryck senare i resultats-kapitlet. Följande stycke är från första versen i texten:

…i was barely seventeen with a pocket full of hope screaming ’dollar and a dream’ with my closet lookin’ broke and my niggas lookin’ clean, gettin’ caught up with that dope. Have you ever served a fiend with a pocket full of soap? Nigga i could tell you things that you probably shouldn’t know have you ever heard the screams when the body hit the floor…

(Immortal, 2016:00.09-00.25).

Texten börjar alltså på ett rättfärdigande vis, där McMillan berättar om sin unga ålder, sin fattigdom och sitt idoliserande av materiella ting, exemplifierat av sina vänner som bär på finare plagg än han själv. McMillan använder dessa upplevelser och omständigheter som argument för sitt kriminella beteende. Upplevelser såsom att behöva sälja knark till redan utsatta människor, att behöva bära vittne till mord och misshandel är alltså något som McMillan anser en del av vardagen för en afroamerikansk man i slummen.

Have you ever seen a fiend cook crack on the spoon? Have you ever seen a nigga that was black on the moon? have you ever seen your brother go to prison as you cry? have you ever seen the motherfuckin’ ribbon in the sky? Nope, all i see is that cream nigga, that green…

(Immortal, 2016: 01.12-01.43)

Det andra stycket följer huvudsakligen samma spår, men lyfter också frågan kring förebilder. I texten ställer McMillan flera frågor, varav de flesta innehåller traumatiserande upplevelser såsom att se sin familjemedlem hamna i fängelse eller att uppleva när en narkotikaberoende person förbereder sitt knarkande. En fråga som skiljer sig från resten är den som reflekterar över om man någonsin fått se en astronaut med afrikanskt ursprung. Detta kan ses som en övergripande symbol gällande vilka förebilder afroamerikanska individer erbjuds under sin uppväxt. Detta är återkommande tema, och ingår exempelvis i den tredje versen, där lyssnaren får höra en reflektion gällande vilka förväntningar som sätts på afroamerikanska män. Citatet är som följande: ”…they tell a nigger: sell dope, rap or go to NBA. In that order. It’s that sort of thinkin’ that be keeping niggas chained at the bottom and hanged, the strangest fruit that you ever seen, ripe with pain…” (Immortal, 2016:02.46-02.57).

De tre mest sannolika vägarna till ekonomisk framgång, i sjunkande ordning, är alltså att sälja knark, rappa eller spela basket på professionell nivå. Artisten försöker alltså lyfta hur afroamerikaner i USA saknar förebilder, och istället leds till att idolisera det som de får uppleva i verkligheten, exemplifierat av knarklangarna på gatorna, rapparna på radion och basketspelare på sportkanalen. Denna destruktiva cykel av bristfälliga förebilder håller alltså de marginaliserade minoritetsgrupperna på botten av en samhällelig näringskedja. Detta meddelande, tillsammans med de återkommande slagorden i refrängen, skapar en ironisk romantisering av vad en riktig man är. En riktig man förväntas uppleva traumatiserande händelser och utstå orättvisa förhållanden. Han förväntas, redan i sin ungdom aktivt besluta sig för att delta i olagligt agerande eftersom det saknas andra legitima alternativ till framgång.

Texten erbjuder alltså, i sin helhet, ett resonerande kring hur unga marginaliserade individer hänvisas till dåliga val i livet på grund av otillräcklig eller felaktig representation. Texten erbjuder också ett perspektiv på hegemonisk maskulinitet, i att afroamerikanska män endast kan ses som riktiga män om de går med på att agera på ett visst vis. Texten klargör också att makten i USA:s stereotypa förort ligger i den som, ur ett hegemoniskt perspektiv, är beredd att vara manligast. Ur ett intersektionellt perspektiv berättar texten också att ens genus och ras spelar stor roll för hur individen förväntas bete sig, och att det finns skillnader mellan vad en svart man och en vit man får uppleva i sin vardag, samt vad han uppmanas försöka uppnå.

5.3 Deja Vu

McMillan berättar om sin attraktion till en kvinna som han möter på en nattklubb. Texten innehåller flertalet reflektioner kring kvinnor och hur de beter sig, samt hur männen agerar för att fånga deras uppmärksamhet. Texten erbjuder en insikt i McMillans osäkerheter, men också en tydligt förminskande och sexistisk syn på kvinnor och deras roll i ett partnerskap.

Den första versen innehåller två huvudsakliga utdrag som beskriver kvinnans roll och värde. Texten börjar med att McMillan ifrågasätter kvinnans dåvarande partner och dennes möjlighet att ge henne ett bra liv, samtidigt som han uppmärksammar att partnern i fråga har goda intentioner och verkar bry sig om kvinnan. Kort därefter försöker McMillan prata med kvinnan i fråga men blir snabbt avbruten av partnern, varpå McMillan klargör sin frustration (Deja Vu, 2016:00.20-00.00.44).

Det framstår alltså att två män tävlar om samma kvinna. Den mest relevanta faktorn gällande första versen är just hur oviktig kvinnan är. McMillan beskriver hur vacker kvinnan är, berättar för lyssnaren om sin attraktion till henne, men säger inte mer än så. Resten av versen fokuserar istället på hur två män tävlar om samma kvinna, och hur McMillan anser sig vara mer värd än konkurrenten.

Den andra versen går rakt på sak. Texten följer återigen samma tema, med ytterst lite rum för kvinnan, och istället fokus på hur hon agerar som komplement till mannen. Följande citat klargör McMillans kvinnosyn:

Who in their right mind letting you out the house alone? Tell me is your house a home? Why you in the club looking like you out your zone? Now be discreet and pull out your phone and put my number in it. Text a nigga when your man leave you unattended. On a scale from one to ten that girls a hundred and i want it…

(Deja Vu, 2016:02.02-02.20).

När McMillan återigen ser kvinnan på en nattklubb, konfronterar han henne snabbt med frågor om hur hennes man kan tillåta henne lämna huset själv. Han antyder alltså att partnern tar en risk som tillåter sin vackra kvinna lämna huset själv, eftersom fler män lär vara intresserade av henne. Återigen saknar stycket antydan till handlingskraft eller självständighet hos kvinnan – allt ses istället från mannens perspektiv. Kvinnan beskrivs som en ägodel snarare än en suverän individ, med ett resonemang som påminner om hur ett barn inte vill dela med sig av sin

favoritleksak. Direkt efter att ha förminskat kvinnans partner, ber McMillan om kvinnans nummer, välmedveten om att hon har en partner där hemma, som dessutom verkar vara McMillans vän. Han ber kvinnan höra av sig när partnern inte är hemma, och lovar att ta hand om henne när hon väl behöver det. Anmärkningsvärt är också att McMillan benämner kvinnan med begreppet it snarare än her. Hon betraktas alltså som en vara, ägodel eller liknande, snarare än en medmänniska.

Låten, som vid första intryck kan tänkas behandla en romans mellan en man och kvinna, handlar vid närmare analys istället om den hegemoniska maskulinitet som utspelar sig mellan två män när de tävlar om en kvinnas sällskap. McMillan är beredd att vara oärlig mot sin vän för att få en sexuell relation med kvinnan. Han baktalar partnern och nedvärderar honom, i hopp om att få sig själv att se ut som den mer manliga och lyckade personen. Han vill vara på topp, vilket innebär att man också måste inneha den vackraste partnern. Låten behandlar alltså inte alls någon romans, utan snarare en tävling om vem som får vara mest lyckad bland männen. Detta är också något som återspeglas i refrängen, där McMillan direkt jämför sig själv med andra män: ”She fucks with small town niggas, I got bigger dreams” (Deja Vu, 2016:02:35-02.55).

5.4 Ville Mentality

Låten Ville Mentality är istället en reflektion från McMillan i takt med att han blivit rik som artist. I låten speglas en alternativ utveckling i McMillans liv, där han lämnat kriminaliteten bakom sig och skapat sig en karriär som rappare. Han beklagar sig över den ensamhet han upplever, och ger exempel på hur människorna i hans närhet utnyttjar honom för sina rikedomar. I refrängen ifrågasätter McMillan sin mentala hälsa, och ifrågasätter hur länge han kan låta sig själv utnyttjas

I övrigt är texten ytterst repetitiv och innehåller således inte mycket som är värt att analysera. Dock innehåller texten två utdrag från en ospecificerad flicka från J. Coles hemstad Fayetteville. Flickan berättar om sin döde far som blev skjuten efter att hans vänner svikit honom. Hon berättar kort om sin livssituation i hemmet, samt hur hon kan sakna sin pappa ibland. Flickan i fråga kan eventuellt visa sig vara McMillans dotter, men detta är inte uttryckligen bekräftat. Utdragen lyfter dock samma spår som låten ’Immortal’, alltså bristen på förebilder och att behöva växa upp med traumatiserande händelser, exemplifierat då av faderns bortgång. Flickan verkar berättar att hennes far blivit skjuten som om det vore en vardaglig händelse, vilket det också verkar vara för detta barn.

5.5 She’s Mine pt. 1

Till skillnad från Deja Vu är denna låt en genuin kärleksförklaring. Låten är dedikerad till J. Coles fru och speglar samma scenario i såväl artistens såsom McMillans liv. Både Cole och McMillan har funnit kärleken för första gången och låten fungerar som en monolog till partnern, där kvinnan får uppskattning, men också en förklaring till varför mannen är som han är. Dock följer texten i regel samma spår som resten av albumet. Även om texten huvudsakligen vill uppmärksamma en partner som haft en positiv påverkan på individens liv, blir framställningen som så att kvinnan återigen tar andra plats och förblir en del av mannens liv snarare än en fristående individ.

You read me like a book like I’m the Bible, you the Reverend… …I wanna tell my truths to you. I wanna talk about my days as a youth to you. Exposing you to all my demons, and the reasons I’m this way. I would like to paint a picture, but it’ll take more than a day. It would take more than some years to get over all my fears, preventing me from letting you see all of me perfectly clear. The same wall that’s stopping me from letting go and shedding tears. From the lack of having father and the passing of my peers. While I’m to scared to expose myself, it turns out you know me better than i know myself…

(She’s Mine pt.1,2016:01:33-02.10)

McMillan uttrycker alltså sin uppskattning för något som kan ses som en stereotypiskt feminin egenskap, nämligen emotionell intelligens. Förmågan att se, förstå och acceptera en individ oavsett eventuella brister. Han erkänner sig också skyldig till att vara emotionellt trasig på grund utav sina tidigare trauman, vilket i sig också kan ses som ett stereotypiskt manligt attribut, dvs. oförmågan att bearbeta emotionella trauman, vilket i tur lett till att mannen blivit kallare.

Anmärkningsvärt är att McMillan för första gången går i djupet på sin misär, i att han erkänner sina problem. Han växte upp utan sin far, vilket i tur ledde till att han saknade emotionellt stöd under sin barndom. Hans ungdom och entré till vuxenlivet förpestas av kriminalitet, våld och andra traumatiserande händelser som sedan kom att påverka hans syn på hur en riktig man ska bete sig och hur kvinnor bör behandlas. Med detta visar han alltså en skörhet som är ovanlig för en svart man i förorten. Faktumet att han nu har tillgång till villkorslös kärlek blir nyckeln till McMillans emotionella utveckling. Dock är det återigen så att McMillan framställer problemet ur sitt egna perspektiv, utan någon förståelse för hur hans trauman riskerar påverka partnern. Indirekt påstås det att McMillan orsakat henne sorg, eftersom texten är av ett

ursäktande slag, där han försöker förklara sig. Förklaringarna är förståeliga, men återigen hamnar kvinnan i skymundan, och mannen står i centrum.

5.6 Change

Change är en låt som behandlar två huvudsakliga teman, varav båda baseras på titeln. Dels handlar låten om att ändra på sitt beteende, dels också om en förändring i synsätt på livet. Låten är den enda i albumet som utspelar sig från J. Coles perspektiv, snarare än McMillans. Istället är det en slags uppmuntran eller vädjan till lyssnarna att våga ifrågasätta sig själva och utvecklas. Låtens första 3 verser uppmuntrar till meditation och självrannsakan, för att sedan dramatiskt skifta till minnet av dagen då McMillan blev skjuten.

Cole talar om guds förlåtande natur, och vad han anser vara en felaktig syn på gud: att han är bestraffande. Cole drar paralleller mellan hur de marginaliserade ser på gud och rättsväsendet:

Asking the Father for forgiveness, got ’em overwhelmed… As if he’s spiteful, like them white folks who control the jail. See I believe if god is real, he’d never judge a man, because he knows us all and therefore he would understand the bitterness that make a nigga take his brothers life, the bitterness and pain that got him beating on his whife

(Change, 2016:00.42-00.59)

Detta kan tolkas som att de som tidigare begått brott, betett sig illa eller generellt sett gjort misstag måste se förbi det, eftersom gud gör det. Cole menar att individen måste lära sig förstå och förlåta sig själv om hen ska kunna lämna den destruktiva cykel som annars fortsätter utspela sig. Denna tolkning styrks också av andra halvan av citatet, där Cole uttrycker att gud känner oss alla, och därför vet vilka tidigare trauman som lett till att individen beter sig på ett visst sätt. Han har förståelse för varför en man tagit någon annans liv, eller varför han slagit sin fru.

Detta perspektiv följer återigen samma narrativ som verkar vara typiskt för albumet, där kvinnan har en kompletterande roll. Cole talar om guds förmåga att förlåta mannen, men ignorerar i stort sett kvinnans roll i det hela, trots att hon fått utstå fysisk misshandel. Genus fortsätter alltså vara en stor indikator för hur viktig en aktör blir i Coles texter.

De två efterföljande styckena förmedlar istället den stereotypa kriminelles perspektiv på det hela. Lyssnaren får ta del av bakomliggande orsaker till att individen valde det kriminella livet, romantiserande av livsstilen och jämförandet mellan en kriminell verksamhet och ett legitimt företag. Texterna erbjuder ytterst lite omtanke för konsekvenserna av agerandet, exempifierat

av citat ”Fiends wanna get higher than a bird’s eye view. And who am i to tell ’em what to do? I just supply, it’s economics, my business ain’t got the suit and tie” (Change, 2016:01.43-01.51). Individen drar alltså paralleller till marknadsekonomiska faktorer såsom efterfrågan, utbud och konkurrens och att den enda skillnaden mellan en knarklangare och kapitalistiska marknader ligger i faktumet att ’säljare’ på gatan inte har på sig kostym.

Efter den tredje versen återgår Cole till att reflektera över traumatiska händelser som sker bland de marginaliserade på förorts gatorna, denna gång genom att tänka tillbaks till dagen då McMillan sköts ner.:

I reminisce back to a time where niggas threw they hands. All of a sudden niggas pop a trunk and then we scram. Finger on trigger make a little nigga understand. What it's like to finally be the motherfuckin' man. Eyes wide that's from the power that the coward feels. Niggas die over bitches, disrespect, and dollar bills. Bloodshed that turned the city to a battlefield. I call it poison, you call it real, That's how you feel? Pistols be poppin' and niggas drop in a heartbeat. Scattered like roaches, a body laid on the concrete… …No time for that, ain't no lookin' back, cause I'm running too. I made it home, I woke up and turned on the morning news. Overcame with a feeling I can't explain. Cause that was my nigga James that was slain, he was 22…

(Change, 2016:03.18-03.37)

Cole blickar alltså tillbaka till en konfrontation på gatan. En tonåring tar fram ett vapen och skjuter, varpå panik utbryter. Cole springer, ovetandes om vem som blivit skjuten eller varför, och får inte veta mer förrän morgonen efter när han ser på nyheterna. Det visar sig vara James McMillan som förlorade sitt liv. De två sista verserna innehåller därmed många analytiskt relevanta moment.

Verserna behandlar återigen ett intersektionellt perspektiv på de relevanta karaktärerna. En afroamerikansk tonårspojke i en amerikansk förort har dragits in i en konflikt, får tillgång till ett vapen och får uppleva en sorts makt baserat på hans förmåga ta en vuxen mans liv – vilket han också gör. Exemplet erbjuder alltså en insikt i vilken sorts individ som i högre grad riskerar påverkas av negativa stereotyper i sin omvärld. Ålder, genus, ras och socioekonomisk klass visar sig vara ytterst relevant för hur mottaglig individen är för den hegemoniska bilden av maskulinitet, dvs stereotypen för en ’riktig man’.

Vidare erbjuds lyssnaren ännu ett perspektiv på hur kvinnor uppfattas bland de marginaliserade i USA, då de återigen framställs som en vara eller ett komplement, snarare än en aktiv karaktär. I texten uttrycker Cole, med pessimistisk ton, att män förlorar sina liv över kvinnor, respekt och dollarsedlar. Kvinnor landar alltså i samma kategori såsom kvantitativa faktorer såsom uppskattning och ekonomiskt kapital.

5.7 Neighbors

Neighbors är en låt som behandlar skadliga stereotyper av den svarte mannen. Anmärkningsvärt är att titeln också är baserad på verkliga händelser, då albumet 4 your eyez only spelades in i ett hus i ett huvudsakligen vit-befolkat område. Under tiden då albumet producerades och spelades in var det många individer av afroamerikanskt och latinamerikanskt ursprung som kom och gick, varpå grannarna i området blev misstänksamma att det producerades narkotika i huset. Flertalet samtal till polisen ledde till att en aggressiv razzia utfördes, vilket också inspirerade denna låt.

I denna låt speglas en alternativ utveckling i McMillans liv där han lämnat kriminaliteten bakom sig och istället skapat sig en karriär som rappare. Han har blivit rik och bosatt sig i ett huvudsakligen vitt kvarter. I texten får vi följa hur McMillan resonerar kring hur hans vita medmänniskor är rädda för honom, baserat på vad de förväntar sig av den vardagliga afroamerikansk mannen. Låten behandlar indoktrinerad rasism och hur svarta män tvingas leva i ständig paranoia, oavsett klass, ekonomisk framgång eller andra omständigheter. Ras blir alltså en avgörande faktor för hur säkert vardagslivet kan vara för en individ..

Some things you can't escape: Death, taxes, and a racist society that make. Every nigga feel like a candidate. For a Trayvon kinda fate. Even when your crib sit on a lake. Even when your plaques hang on a wall. Even when the president jam your tape. Took a little break just to annotate. How I feel, damn, it's late. I can't sleep cause I'm paranoid. Black in a white man territory. Cops bust in with the army guns. No evidence of the harm we done. Just a couple neighbors that assume we slang. Only time they see us we be on the news, in chains, damn…

(Neighbors, 2016:01.49-02.18).

McMillan likställer alltså rasism med döden och skatt. Han menar att den är lika ofrånkomlig och att samtliga afroamerikaner upplever en rädsla för att sluta upp som Trayvon Martin, ett uppmärksammat fall i USA där Trayvon, en 17-årig afroamerikansk pojke var på besök hos

sina släktingar i ett huvudsakligen vit-befolkat område, och sköts ner av en 28-årig man som antog honom vara en inbrottstjuv. Fallet i sig är högst uppmärksammat, framförallt eftersom förövaren blev frikänd. McMillan menar alltså att samtliga afroamerikanska män får leva med den konstanta rädslan att sluta upp i samma situation, vilket också är vad som hände J. Cole. Det noteras att texten lyfter medias roll i den institutionaliserade rasismen, eftersom många vita amerikaner endast får uppleva afroamerikaner och andra minoriteter i nyheter och liknande, allra oftast i relation till ett lagbrott. Media riskerar alltså förstärka vita amerikaners konstruerade och kollektiva minne av den afroamerikanska mannen som farlig, något Cole utmanar i texten.

5.8 Foldin Clothes

Foldin Clothes är återigen en låt som vill uppmärksamma uppskattning för sin partner och ett jämlikt förhållande gällande hushållsarbete. Problematiken landar, återigen, i faktumet att manligt engagemang i hushållsarbetet lyfts som något utöver det vanliga – alltså att mannen gör mer än han behöver av välvilja. Dessutom uttrycks denna välvilja återigen ur ett perspektiv där mannen är mer relevant än kvinnan – alltså att mannen visar uppskattning för sin hjälpreda, snarare än att två likvärdiga individer ställer upp för varandra. De första två verserna uttrycker ett vardagligt samliv mellan ett kärlekspar som väntar barn, och blir därmed inte vidare relevant för analys. Den tredje versen i texten byter dock snabbt tema och istället ställs den kärleksfulle partnern i kontrast mot vad samhället förväntar sig av den vardaglige afroamerikanska mannen.

Niggas from the hood is the best actors. We the ones that got to wear our face backwards. Put your frown on before they think you soft. Never smile long or take your defense off. Acting tough so much, we start to feel hard… …Gotta learn to speak in ways that's unnatural. Just to make it through the job interviews. If my niggas heard me, they'd say. "Damn, what's gotten into you?"…

(Foldin Clothes, 2016:04.20-04.55)

Svarta män från förorten tvingas bära en viss social fasad. Det är mer vanligt att individer inom den samhällsgruppen tvingas följa en viss macho-stereotyp än andra. Man tillåts inte vara avslappnad eller glad på gatan eftersom detta skulle uppfattas som en svaghet. Andra halvan av citatet kan också tolkas som så att individer ur denna samhällsgrupp också måste skapa sig två offentliga identiteter. Den stereotypa afroamerikanen som sköter vardagslivet på och pratar på ett visst sätt, och sedan den anställningsbara identiteten som istället framhävs i arbetslivet, som måste bete sig på ett annat sätt..

5.9 She’s Mine pt. 2

Låten behandlar McMillans kärlek till sin nyfödda dotter. I en monolog till henne uttrycker han en nyfunnen optimism om livet, samt en förståelse för livets mening. McMillan diskuterar framförallt hur kärleken från sitt barn kompenserar för det hat han upplever från omvärlden. Eftersom låten också är en av två låtar med samma titel, kan paralleller dras till del ett, där McMillans kärlek till partnern uppmärksammas. Här handlar det alltså istället om barnet.

Låten består till stor del av repetitiva inslag om kärlek och lycka – en slags uppskattning för möjligheten att få ha sin egen dotter. Fraser såsom ”catch me, I’ve fallen in love”, ”Damn it feels good to have you” och ”I’ve never felt so alive” upprepas över 10 gånger genom låtens gång. Utöver dessa mer repetitiva inslag innehåller låten två verser, varav den första är mest relevant för analysen:

Needin' me, wantin' me, givin' me a chance to feel special to somebody in a world where they not lovin' me. Handcuffs keep huggin' the wrists of my niggas and I wish stuff was different here but if I had a magic wand to make the evil disappear, that means that there would be no Santa Claus no more to bring you Christmas cheer… …Lay on your back, don't pee right now or else I'll have to get you back. One day when you gon' want to get your way yeah I'll have fun with that. Reminisce when you came out the womb. Tears of joy I think filled up the room. You are now the reason that I fight. I ain't never did nothing this right in my whole life

(She’s Mine pt.2, 2016:01.09-02.15)

McMillan reflekterar över sitt liv medan han byter blöja på sin dotter. McMillans känner sig alltså för första gången uppskattad i världen. Han upplever att livet äntligen har ett syfte, när han tidigare endast känt sig plågad av omvärlden och livets omständigheter. Han jämför sig med sina medmänniskor och förklarar att andra afroamerikanska män får gå omkring med handklovar på sina händer, men att han istället får turen att bära på sitt barn.

Något som är anmärkningsvärt är att McMillan för första gången i albumet visar på långsiktiga planer. Faktumet att han nu har ett barn att älska har gjort att han också börjat tänka långsiktigt, och redan nu planerar hur han ska ha roligt med sin dotter när hon senare i livet ska be om något. I slutet av versen nämner han även att barnet nu är hans anledning att kämpa vidare i livet. Han har dittills alltså saknat drivkraft eller långsiktigt tänk, men bytt inställning på grund av kärleken till sitt barn.

Låten erbjuder inte nödvändigtvis några direkta tillskott till analysen av identitetsfaktorer, men kan erbjuda fler exempel på maskulina normer. Den man som presenterats i tidigare låtar har varit något av en stereotyp – alltså en ung afroamerikansk macho-man som uppnått de flesta kvalifikationer för att ses som en ’riktig man’. Hans kamp har tidigare varit av själviska skäl, men är nu istället baserade på sitt barns behov. Att bli far har alltså ändrat hans perspektiv på manlighet. Att vara en riktig man, eller som Cole ofta uttrycker det i albumet ’real nigga’ är centralt för nästa låttext, alltså albumets sista låt.

5.10 4 Your Eyez Only

Albumet börjar med låten ’For Whom the Bell Tolls’. Den låten börjar med ett klickande ljud, där en person trycker in ett kassettband i spelaren, varpå albumet startas. 4 Your Eyez Only, alltså albumets sista låt, delar titel med albumet, och avslutas med att kassettbandet tas ut igen.

Låten är nästan 9 minuter lång och sammanfattar hela albumet i ett sista meddelande från fadern McMillan till sin dotter Nina. Låten innehåller dels en sista monolog från McMillan, dels en diskurs mellan McMillan och J. Cole, och slutligen även en monolog från J. Cole till McMillans dotter.

Hey, niggas be dying on the daily. It seems my dreams faded for far too long, the consequences deadly. Can't visualize myself as nothing but a criminal, control the block, serving up rocks and stay subliminal. 'Cause young niggas is hardheaded, they letting off. Full of adrenaline, ignorant to what death can cause. Ain't no coming back, family dressed in black. Plus it's hot now, the cops outside, it's hard to flip a pack and my daughter gotta eat, her mama be stressing me like I ain't the one who put them jays on her feet. Like I ain't out in the field like that. I might be low for the moment but I will bounce back. Despite the charges, back to the wall, I fight regardless screaming "Fuck the law," my life is lawless… …I try to find employment even if it's wiping toilets, but these felonies be making life the hardest. Resisting the temptation to run up and swipe a wallet or run up on your yard, snatch your daughter bike and pawn it. That's why I write this sonnet if the pressure get too much for me to take and I break play this tape for my daughter and let her know my life is on it…

(4 Your Eyez Only, 2016:00.25-01.34)

I sin monolog sammanfattar alltså McMillan igen hur vardagslivet ser ut. Hans framtidsdrömmar är sedan länge bortglömda, och han har återigen förlorat sin ambition och entusiasm. McMillan är fast i ett läge där han får hålla sig på gatan, sälja narkotika och riskera sitt liv. Med en viss självkritik resonerar han kring den onda cykel av vilseledda

afroamerikanska män som deltar i kriminella handlingar, vilket leder till fler skjutningar och därmed fler begravningar. Med några fler år på nacken ser han nu på unga afroamerikanska män som arroganta - då de inte vet vad döden orsakar. Något som uttrycks vara argumentet bakom agerandet är just de förväntningar som sätts på män, nämligen att försörja familjen. McMillan förklarar också att hans brottsregister gör det svårt att få anställning, även bland de minst åtråvärda yrken. Bristen på legitima arbetsmöjligheter håller honom alltså fast i den situation han befinner sig. Detta i takt med att McMillan i andra versen diskuterar den ’fälla’ som samhället satt framför honom, visar återigen på en negativ syn på regeringen och vad McMillan anser vara ett systematiskt rasistiskt samhälle.

But Daddy had dreams once, my eyes had a gleam once. Innocence disappeared by the age of eight years. My Pops shot up, drug-related, mama addicted so granny raised me in projects where thugs was hanging. Blood was staining the concrete, older niggas I loved talked like they was above maintaining a timesheet. that's slow money. Picked up the family business by the age of 13. Six years later was handed sentence… …Took me two felonies to see the trap this crooked-ass system set for me. And now I fear it's too late for me to ever be the one that set examples that was never set for me. I'm living fast, but not fast enough 'cause karma keeps on catching up to me and if my past becomes the death of me I hope you understand…

(4 Your Eyez Only, 2016:02.46-03-49)

I den andra versen blir det ytterst klart att just klass, framförallt socioekonomisk klass, blivit en avgörande faktor bakom varför McMillans liv utvecklades som det gjorde. Att vid 9 års ålder förlora sin far till en skjutning, samtidigt som modern kämpade med sitt missbruk, innebar att McMillan fick växa upp hos sin fattiga mormor istället, som bodde i ett marginaliserat område där kriminella gäng styrde. De manliga förebilderna för McMillan blev alltså just dessa kriminella gäng som ansåg sig vara för bra för vardagliga och legitima yrken, varpå McMillan snart började se sig själv ur samma perspektiv. Han talar också om en slags fälla som systemet lagt upp för individer såsom honom. Alltså att sådana här underfinansierade områden, där huvudsakligen minoriteter bor, rätt så snabbt fallerar ur ett rättsligt perspektiv. Att generation efter generation växer upp med otillräckliga ekonomiska medel och tveksamma förebilder skapar en ond cirkel av individer vars livskvalité dramatiskt påverkas av deras socioekonomiska klass. McMillan nämner just detta, att han är så långt gången i detta problematiska system. Han kan inte längre vara den som sätter standarden för sina barn, eftersom han själv är en del av

problemet. Detta är också något som förstärks i den tredje versen, där McMillan resonerar kring de många olika sätt som han kan förlora sitt liv på.

It's several ways I could've went out, too many to count. Was it the trigger happy crackers that the badges give clout? Was it the young niggas, blasting frustrated 'cause the cash running out?... …See, baby girl, I realized my definition of a real nigga was skewed. My views misshaped by new mixtapes that confirmed the shit I learned in the streets was true. That real niggas don't speak when they beef with you, they just pull up on your street, let the heat achoo, and if a real nigga hungry, he gon' eat your food. I was a fool, spent all my time ducking school, ducking cops, ducking rules, hugging blocks that don't love you… …I pray you find a nigga with goals and point of views much broader than the corner, if not it's gon' corner you into a box, where your son don't even know his pops and the cyclical nature of doing time continues…

(4 Your Eyez Only, 2016:04.06-04.55)

Han nämner polis och unga kriminella som de mest sannolika, och resonerar kring en viss hybris hos de skjutglada ’vitingarna’ med polisbricka, alltså vad han anser vara ett problematiskt rättväsende i USA där polisens auktoritet är överdriven. Återigen presenteras alltså ett generellt negativt perspektiv på rättsväsendet och personer av auktoritet i USA.

Maskulinitet, klass och ras presenteras som högst relevanta delar av hans identitet. Att han är en fattig svart man med ett brottsregister innebär att han måste delta i brottslighet för att förse familjen med vad de behöver. Detta i tur leder till att han riskerar dö på många olika sätt.. I denna vers reflekterar McMillan kring sin definition av vad en riktig man är. Hans perspektiv på en ’real nigga’ har påverkats av dels vardagliga aktiviteter i närheten av kriminella macho- stereotyper, men också av den negativa framställning som är vanlig i hiphopen, alltså de ’mixtapes’ som släpps av nya ambitiösa artister som också försöker framhäva just en sådan stereotyp persona. I detta skede av livet vet han alltså bättre, och perspektivet på en riktig man står i direkt kontrast med det lyssnaren får höra i exempelvis låten Immortal, tidigare i albumet.

Den sista versen är skriven ur J. Coles perspektiv, där han istället tilltalar McMillans dotter några år senare. Versen återberättar ett samtal mellan Cole och McMillan, men också ett resonemang om vilka bakomliggande faktorer som ledde McMillan till det liv han valde, med ett samhällskritiskt perspektiv:

I know your momma, nigga, send my love. In case I never get a chance to speak again, I won't forget the weekends spent sleeping at your crib. That's the way I wished my family lived, but my granny crib was in the projects"… …This perspective is a real one, another lost 'Ville son. I dedicate these words to you and all the other children affected by the mass incarceration in this nation, that sent your pops to prison when he needed education…

(4 Your Eyez Only, 2016:06.36-07.39)

McMillan sätter Coles liv i kontrast med sitt eget. Genom att jämföra deras morföräldrars hushåll och livsstandard klargör McMillan att han vuxit upp med sämre förutsättningar och att detta direkt hämmat hans liv. Det socioekonomiska perspektivet, alltså klass, visar sig igen relevant för albumets framställning av karaktärernas identitet och roll i det samtida amerikanska samhället.

Resten av låten framställer istället en monolog från J. Cole till McMillans dotter. Monologen behandlar faderns kärlek till henne, hur detta gjorde honom till en riktig man, men också hur rättssystemet i USA har en benägenhet att straffa snarare än att rehabilitera. Monologen riktas mot samtliga barn vars föräldrar sitter fängslade, och uttrycker att föräldrarna i fråga fallit offer för en felaktig policy där marginaliserade grupper, exempelvis afroamerikaner, bestraffas i högre grad än andra. Vuxna människor som varit i behov av stöd har istället straffats.

…Girl, your daddy was a real nigga, not 'cause he was cold, not because he was the first to get some bitches 12 years old, not because he used to come through in the caddy on some vogues, not because he went from bagging up them grams to serving O's. Nah, your daddy was a real nigga, not 'cause he was hard, not because he lived a life of crime and sat behind some bars, not because he screamed, "Fuck the law", although that was true. Your daddy was a real nigga 'cause he loved you.

(4 Your eyez only, 2016:07.46-08.10)

Cole uttrycker att sexuella bedrifter, illegalt agerande, att ha sålt narkotika och att ha varit fängslad inte erbjuder några som helst bevis på ens manlighet, och klargör sin respekt för den bortgångne McMillan med just uppskattning för hur han skötte sitt uppdrag som far. Med detta resonemang kring manlighet, ras och destruktiva normer avslutas albumet, varpå kassettbandet klickas ut igen.

6 Slutdiskussion

Följande kapitel innehåller en diskussion som analyserar såväl resultatet såsom studien i sin helhet. Den innehåller även pedagogiska och didaktiska reflektioner gällande praktiskt bruk av den utvalda litteraturen i undervisning på gymnasial nivå.

6.1 Intersektionella faktorer

Studien fastställer rätt så tydligt att ras och genus är av ytterst stor vikt för hur McMillan beter sig, men också hur omvärldens behandlar honom. Likaså blir socioekonomisk klass av oerhört stor vikt då majoriteten av texterna utspelar sig i amerikanska förorter med tydligt framställda hinder. Detta styrks också av jämförelsen mellan Coles barndom och McMillans. Cole, som fick växa upp i ett finare område med en mormor som kunde ta hand om honom, lyckades bättre i livet. McMillan, med en missbrukare till mor och ett hem i slummen fick aldrig samma möjlighet att frodas.

Albumet framställer flertalet destruktiva samhällsnormer gällande hur en individ ska bete sig, samt vad som förväntas av olika individer i olika situationer. Gällande genus framställs tydliga könsnormer. Immortal och Ville Mentality ger oss en insikt i hur våld och kriminalitet romantiseras i de marginaliserade förorterna, med slagordet ”real niggas don’t die”. Antydan här är alltså att en riktig man i förorten måste leva utan rädsla för sin död, och att man annars är feg och otillräcklig.

Deja Vu erbjuder en tydligt sexistisk syn på kvinnor såväl som en tydligt hegemoniskt maskulin hierarki, där flertalet män är beredda att göra vad som krävs för att få vara på toppen. She’s Mine Pt. 1 visar också på en uppskattning för kärleken mellan två individer, dock med kvinnan som komplement till mannen där kvinnan framställs i kompletterande kapacitet snarare än som en jämlik individ. Likaså framställs mannen som hygglig för att han gör vardagliga sysslor i Foldin Clothes, där McMillan blivit kär och resonerar kring hushållssysslor. Problematiken landar i hur det uttrycks, nämligen att mannen i förhållandet gör kvinnan en tjänst genom att göra vad som anses vara hennes sysslor. Återigen blir alltså kvinnan ett komplement som ska se till att mannens liv blir så smärtfritt och smidigt som möjligt, snarare än en jämlik individ.

Framställningen av hur ras påverkar individen blir också tydlig. Neighbors fokuserar på den underliggande rasismen och de fördomar som finns gällande afroamerikanska män, men även andra minoriteter i USA. Att en svart ung man bor bland rika vita resulterar i att polisen rings dit. Allt detta, menar artisten, i hög grad på grund av hur svarta framställs i populärkultur såväl

som media. Change resonerar också kring orättvis representation av afroamerikaner, men även kring det destruktiva beteendet som tar plats i förorterna, vilket också behandlar klass.

I relation till klass inkluderas socioekonomiska faktorer i de flesta resonemang i albumet. Eftersom alla utom en låt utspelar sig i förorterna i USA blir klass väldigt viktigt. Flertalet exempel, inte minst 4 Your Eyez Only, klargör att just omständigheterna kring ens liv lett till att man tagit drastiska beslut, McMillan hade svårt att få anställning på grund av sitt brottsregister. Detta i sin tur ledde till att han var mer benägen att engagera sig i kriminalitet, vilket innebar att han riskerade sitt liv. Det ena ledde till det andra i den destruktiva cykel av negativa omständigheter som präglade McMillans liv sedan barndomen.

Anmärkningsvärt är dock att sexualitet inte alls uppmärksammas. Detta är något som till viss del var väntat, eftersom albumet i hög grad fokuserar på McMillan, dvs. en heterosexuell individ. Dock är det intressant att albumet undviker att ens insinuera kring varierade sexuella läggningar. Att albumet undviker att beröra ämnet kan, i min mening, bero på två huvudsakliga anledningar. Dels är det sannolikt att Cole som producent enkelt nog följer de normer som finns gällande sexualitet, nämligen att det heterosexuella perspektivet fortsätter presenteras som det huvudsakliga. Avsaknaden av normkritik i relation till just sexualitet är dock anmärkningsvärt, då albumet annars tar sig friheten att diskutera alla möjliga likheter och olikheter. Det kan tolkas som att Cole medvetet undviker att inkludera sexuellt varierade läggningar eftersom det riskerar påverka försäljningen i en genre som domineras av macho-normer och hegemonisk maskulinitet. Faktumet att det exkluderas från albumet innebär inte att ens sexualitet inte påverkar ens liv. Tvärtom visar exkluderingen på att det är en högst kritisk del av hur samhället påverkar en, när artisten är rädd för att inkludera ens en antydan av variation gällande sexualitet.

6.2 Framställning av samhället

Texten framställer i regel rättsväsendet, polisen och staten negativt. Flertalet citat och händelser i texterna presenterar myndigheterna som ett motstånd som håller de marginaliserade grupperna i ett underläge, exemplifierat av 4 Your Eyez Only, där McMillan förklarar att han gärna tagit ett enkelt jobb såsom att städa toaletter, men att han inte lyckas få anställning på grund utav sitt brottsregister. Dock präglas också albumet av en slags självinsikt och medvetenhet kring individens fria vilja. McMillan kan ofta resonera kring hur olyckliga hans livsförhållanden var, men nämner också vid många tillfällen att individen gör sina egna val och att hen får stå för dessa. Inte minst är detta synligt i låten 4 Your Eyez Only, Immortal och Ville Mentality, där McMillans mentalitet hamnar i fokus. i Immortal nämner han att han är beredd att dö för sin

sak, eftersom han inte anser sig ha något att förlora. I Ville Mentality ifrågasätts just denna mentalitet i förorterna. McMillan uttrycker där att han gärna hade lämnat Fayetteville och levt ett lugnare liv någon annanstans, men att han vägrar få sitt namn smutskastat.

Albumet framställer således ett komplext samband mellan individens ansvar för sitt agerande, och de hämmande omständigheterna som förstärks av ett rättsväsende som är bestraffande på lång sikt. Huvudsakligen presenterar samhället och rättsväsendet som ytterligare ett av många hinder.

Med McMillan som exempel klargör alltså albumet att individen bär det ultimata ansvaret för sitt agerande, även om poliser, rättsväsendet och samhället i stort beskrivs som giriga aktörer med en intention att försvåra livet för marginaliserade individer. Det samtida samhället framställs alltså i sin helhet som negativt, vilket också stämmer med det intersektionella perspektivet, då klass, ras och genus påverkar individens möjlighet att leva ett värdigt liv på många sätt.

Något som bör poängteras är dock medias roll i framställningen av den afroamerikanska mannen, exemplifierat av låten Neighbors där McMillans hus blivit rannsakat av polisen baserat på att grannarna varit rädda för honom. McMillan har i själva verket inte gjort något olagligt, men som det står i låten Neighbors spelar det ingen roll. Den afroamerikanska mannen kommer alltid behöva utstå tre saker: döden, skatt och ett rasistiskt samhälle. Det bör också klargöras att McMillans syn på sig själv och sina afroamerikanska medmänniskor också påverkats av den mediala framställningen av afroamerikanska män. Sättet som McMillan talar om sig själv och förorterna i USA visar på en starkt negativ syn på sina medmänniskor. Han är, i allra högsta grad, en produkt av sin omgivning. Som en ung afroamerikansk pojke blev hans första förebild i livet, dvs. fadern, skjuten. Eftersom han växte upp i ett fattigt hushåll övervärderade han även materiella ting. De negativa förebilderna i samband med den fattiga uppväxten innebar att han snabbt fann en lösning: kriminalitet. Den onda cirkeln var nu i rullning, och med tanke på det oförlåtande samhället och hur det behandlade honom, blev hans liv förpestat från en tidig ålder.

6.3 Studien i sin helhet

Studien är, för mig som skribent, av helt ny sort. Det är ett privilegium att få bearbeta och analysera sin hobby i sina studier och det finns få saker som jag hade gjort annorlunda om jag börjat om idag. Huvudsakligen hade jag breddat mitt material, med låtar från diverse artister. Detta hade eventuellt kunnat erbjuda en kompletterande bild av hur hiphopvärlden framställer

intersektionella perspektiv på individen, varpå jag kanske kunnat få fram ett annorlunda resultat. Dock var den ursprungliga tanken att analysera konceptalbumet såsom skönlitteratur, vilket inte varit lika genomförbart med flertalet artister i åtanke.

Gällande de teoretiska utgångspunkterna anser jag mig ha gjort bra val. Den sociala och kulturella konstruktionen av konstgjorda minnen passar väl med ett så pass subjektivt källmaterial som ett album – speciellt med tanke på Coles sätt att arbeta, där han själv står för allt från produktion till textskrivandet. Det blir alltså enkelt att argumentera för vilken syn det fiktiva albumet försöker förmedla, eftersom Cole står för hela produktionen av albumet.

Det blir också relativt tydligt att framställa ett intersektionellt perspektiv på albumet, med de rasistiska tendenserna, framställningen av kvinnor som ett attribut, och karaktäriseringen av hur en man ska bete sig som huvudsakliga slutsatser. Det blir någorlunda problematiskt att resonera kring sexualitet som en faktor för hur en behandlas när albumet i högsta grad fokuserar på en heterosexuell karaktär. Dock kan argumentet såklart göras att det absoluta uteslutandet av varierade sexuella läggningar tyder på en rädsla att behandla det samtalsämnet, vilket är ett givande resultat i sig.

6.4 Pedagogiska & didaktiska reflektioner

Eftersom texterna visat sig vara relativt tydliga i sitt framställande av samtida historia, blir det ytterst viktigt att först förse eventuella elevgrupper med tillräcklig förkunskap innan de ska tackla ämnen som, för dem, kan vara väldigt obskyra. Med ras, klass och könsroller som huvudsakliga faktorer bakom skapandet av kollektiva minnen av samtida amerikansk historia, blir det viktigt att först förtydliga samtliga relevanta begrepp, men också erbjuda en referensram gällande subjektiva skildringar av kritiska händelser. Därför vore det rimligt att inkorporera musik-analysen i ett större tema där också film och annan alternativ litteratur inkluderas.

Exempvis kan Bob Dylans låt The Hurricane, Steven Spielbergs Saving Private Ryan eller liknande litteratur ta plats i en sådan planering. Dessa är två typer av litteratur som behandlar samma problematik, men med mindre kränkande element. Detta innebär såklart att temat i sig blir väldigt tidskrävande, men också att eleverna får ökad möjlighet att greppa svårdefinierade begrepp såsom intersektionalitet och hegemonisk maskulinitet samtidigt som de får ett bredare perspektiv på historiemedvetande och hur livet kan se annorlunda ut baserat på många faktorer. Genom att skapa ett ämnesöverskridande tema kring musik och representation, tillåts pedagoger testa flertalet viktiga kunskapskrav och förmågor, exempelvis läsförståelse och skriftliga

färdigheter inom ämnet Engelska, men också historiebruk, källkritik och historiemedvetande inom ämnet Historia.

Det kan också vara gynnsamt att tydligt redogöra för att temat kommer innehålla många ord och fraser som riskerar upplevas som kränkande av eleverna. Rasistiska och sexistiska begrepp måste alltså bearbetas innan litteraturen presenteras. Genomgången kan med fördel också inkludera en exempeltext, där pedagogen visar hur analysen kan gå till.

Eftersom den svenska skolan i regel är väldigt heterogen, lär elevgrupper innehålla elever från många olika bakgrunder, inklusive bakgrunder som speglas i texterna. Temat riskerar alltså ha både positiva och negativa konsekvenser, baserat på elevgruppen konstruktion och mognad. En potentiell risk är att de kränkande begreppen i texten utnyttjas av oseriösa elever som ser sin chans att uttrycka sig provokativt. Möjligheten är dock också att elever från minoritetsgrupper finner en plattform på vilken de kan utforska sin personliga historia eller finna ro i att fler individer upplevt det liv som de själva lever. Elever av kvinnligt genus får också möjligheten att uppmärksamma hur litteratur av många slag förminskar kvinnliga karaktärer, varpå de får förbättrad förståelse för de samhällsstrukturer som råder i världen.

Därför är min åsikt att temat med fördel bör användas i tredje året på gymnasiala studier, då elever är mer mogna och benägna att kunna hantera stötande innehåll. Pedagogens relation till eleverna är också något som kan påverka elevernas bekvämlighet med att hantera stötande material på ett passande sätt. Mina tidigare erfarenheter inom pedagogisk verksamhet tyder på att det relationella arbetssättet är något som blir ytterst viktigt för dagens ungdomar. Elever som litar på sina lärare vågar i högre grad vara genuina i sina analyser, vilket också främjar det fria tänkandet i längden.

7 Referenslista

Almqvist, Anna-Lena (2005). The care of children: a cross-national comparison of parents' expectations and experiences. Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2005

Benshoff, Harry M. & Griffin, Sean. (2009). America on film: representing race, class, gender, and sexuality at the movies. 2nd ed. Chichester, UK: Wiley-Blackwell

Berggren, Kalle (2014). Reading rap [Elektronisk resurs] : feminist interventions in men and masculinity research. Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2014

Berggren, Lars, Horgby, Björn & Greiff, Mats (red.) (2009). Populärmusik, uppror och samhälle. Malmö: [Malmö University Press], Malmö högskola

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, 3., [utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2012

Connell, Robert William (2006). Masculinities. Enskede: TPB

Crenshaw, Kimberlé (2003). Mapping the margins: intersecionality, identity politics, and violence against women of color. Identities : race, class, gender, and nationality. S. 175-200

Crenshaw, Kimberle (1989) "Demarginalizing the Intersection of Race and Sex: A Black Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine, Feminist Theory and Antiracist Politics," University of Chicago Legal Forum: Vol. 1989: Iss. 1, Article 8.

Dimitriadis, Greg (2001). Performing identity/performing culture: hip hop as text, pedagogy, and lived practice. New York: Peter Lang

Fagerström, Linda & Nilson, Maria. Genus, Medier Och Masskultur. Gleerup, 2008

Fornäs, Johan (red.) (1992). Unga stilar och uttrycksformer. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion

Love, Bettina L. (2016) Good Kids, Mad Cities: Kendrick Lamar and Finding Inner Resistance in Response to FergusonUSA. Cultural Studies 2016, Vol. 16(3) 320–323

Thorp, R. (2020). How to develop historical consciousness through uses of history – A Swedish perspective. Historical Encounters: A journal of historical consciousness, historical cultures, and history education

Weldon, S. Laurel. “The Structure of Intersectionality: A Comparative Politics of Gender.” Politics Gender, vol. 2, no. 2, 2006, pp. 235–24

Internetkällor:

Augusta University artikel om Kendrick Lamar kurser: https://jagwire.augusta.edu/with- lamars-vision-black-panthers-soundtrack-outclasses-typical-marvel-movie-fare/

Angie Martinez intervju, 2018: https://www.youtube.com/watch?v=gsKjJRSmYio&t=290s

Angie Martinez intervju, 2017: https://www.youtube.com/watch?v=50aH0Tu-xfM&t=2290s

Trauma and trigger warnings in the history classroom, The American Historian, organization of American historians. 05-2015: https://www.oah.org/tah/issues/2015/may/trauma-and- trigger-warnings-in-the-history-classroom/