Det Arkeologiska Året 1906 : Oscar Almgren, Oscar Montelius Och Fornvännen Baudou, Evert Fornvännen 2006(101):2, S

Det arkeologiska året 1906 : Oscar Almgren, Oscar Montelius och Fornvännen Baudou, Evert Fornvännen 2006(101):2, s. [75]-84 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2006_075 Ingår i: samla.raa.se s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 75

Det arkeologiska året 1906 Oscar Almgren, Oscar Montelius och Fornvännen

Av Evert Baudou

Baudou, E., 2006. Det arkeologiska året 1906. Oscar Almgren, Oscar Montelius och Fornvännen. (The archaeological year 1906. Oscar Alm- gren, Oscar Montelius and Fornvännen.) Fornvännen 101. Stockholm.

The academic discipline of archaeology was established at the university of Uppsala under the leadership of Oscar Almgren at the turn of the cen- tury 1900. Short notes in Almgren’s calendar for 1906, the year of Forn- vännen’s birth, allow us to follow his archaeological plans and intentions. He continued his systematic surveys and excavations of ancient monuments with regional settlement history as his aim. During this year he also developed interdisciplinary research together with geologists and place name scholars. This new direction in archaeology was indicated by the new journal Fornvännen, which replaced two earlier journals. Montelius was still the great name both in the archaeological world and in the news- papers, but in 1906 he represented a traditional archaeology. The birth of Fornvännen can be regarded as a symbol of the changes within Swedish archaeology at the time.

Evert Baudou, Institutionen för arkeologi och samiska studier, Umeå universitet, SE – 901 87 Umeå [email protected]

Oscar Almgrens almanacka 1906 miljön är almanackan trots sin litenhet ett rikt En ovanlig källa till det arkeologiska året 1906 dokument. är Oscar Almgrens plånboksalmanacka som lig- Tisdagen den 2 januari 1906 skriver Alm- ger i Kungl. Biblioteket. Jag fick kännedom om gren: »På museum ifråga öfverläggningar i tid- den av en tillfällighet när jag letade efter andra skriftsfrågan. Mitt förslag att sammanslå Må- papper där 1997. Almanackan är liten och an- nadsbladet o Fornminnesföreningens tidskrift språkslös, bara 14 x 9 cm stor. Varje sida upptar tycks vinna allmän tillslutning. – Stjerna kom en vecka, från söndag till lördag. Almgren får till Sthlm.» Den 4 januari »är museumsmän- plats med upp till fem rader för en dag, ibland nen på middag hos fbr Oscar för Stjerna.» Far- mer då han skriver över på följande dag. Han bror Oscar är Montelius, som var nära vän till skriver mycket tätt och smått men har en rela- Oscar Almgrens far, och familjerna umgicks. tivt lättläst handstil. Anteckningarna rör allt, Den 8 januari antecknas att tidskriftsförslaget från privatlivet, vädret, arkeologin, resorna, in- antogs principiellt av Vitterhetsakademiens rikes och utrikes politik till jordbävningen i San förvaltningsutskott. Den 17 januari återigen en Francisco den 18 april. Meningarna är korta el- viktig händelse: på kvällen hade »fackförening- ler så finns bara några expressiva nyckelord. För en» sammanträde för att diskutera den plane- en läsare med någon förkunskap om tiden och rade museiföreningen. Det var de få museian-

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 76

76 Evert Baudou Fornforskning och arkeologer i Sverige omkring sekelskiftet 1900 Vad präglar den arkeologiska forskningen i Sverige efter Oscar Montelius och Hans Hilde- brands storhetstid under 1800-talets sista tre decennier? Arvet från Montelius är självklart och tydligt. Nästan alla svenska arkeologer ser sig som lärjungar till Montelius, trots att han aldrig lett någon regelrätt undervisning. Flera väsentliga publikationer ges ut omkring 1900 och viktiga upptäckter görs. Inte alla idéer är nya: oftast kan de härledas från Montelius ty- pologiska resonemang och hans etniska tolkningar av arkeologiska fynd. Det definitivt nya är Almgrens uppbyggnad av den akademiska undervisningen i Uppsala omkring 1900 (fig. 1). Han skapar en forsk- ningsmiljö som inte funnits tidigare. Montelius och Hildebrand arbetade vid Historiska museet i Stockholm och hade god kontakt med andra forskare men ingen samverkande forsknings- miljö växte fram. Till institutionen i Uppsala kommer inte bara arkeologistuderande utan Fig. 1. Oscar Almgren (1869–1945) efter avgången också naturforskare och språkforskare. Där från professuren. Teckning av Olof Sörling 1932. sker ett idéutbyte som förnyar forskningen. Foto ATA, Riksantikvarieämbetet. —Oscar Almgren Men Montelius är inte overksam, tvärtom. Man (1869–1943) after his retirement. kan i hans korrespondens och i dagspressen nära följa hans resor och deltagande i kongres- ser ute i Europa och intensiva verksamhet hem- ställda som sammanträdde, någon fackförening ma i Sverige. Han befäster sin ställning som i en senare tids mening fanns inte. Nordens ledande arkeolog men står inte läng- Almanackor, dagböcker, samtidiga brev, sam- re själv för forskningens förnyelse. manträdesprotokoll och tidningar kan använ- Några publikationer omkring sekelskiftet das för att undersöka en personbunden forsk- fick betydelse under lång tid i den nordeuro- ningssituation vid en tidpunkt då forskningen peiska forskningen. Dit hör Almgrens avhand- är i snabb förändring. Arkivmaterialet från ling 1897 om nordeuropeiska fibulaformer 1906 blixtbelyser förändringarna. Det blir lät- från romersk järnålder och Bernhard Salins ty- tare att förstå vad som händer när den akade- pologiska studie över den forngermanska djur- miska arkeologin etableras som ett autonomt ornamentiken 1904. Stjernas avhandling 1905 forskningsfält i Sverige. Mitt källmaterial för om Bornholms befolkningshistoria under järn- 1906 är almanackan, brev och tidningsurklipp åldern kom att spela stor roll för den nya ge- i Montelius-Reuterskiölds samling i Antikva- nerationen svenska arkeologer. Den är inriktad risk-topografiska arkivet och sammanträdespro- mot etniska tolkningar av spridningen av arkeo- tokoll från Vitterhetsakademien och Svenska logiska typer. Stjerna publicerade också tidigt Fornminnesföreningen i samma arkiv. De vik- historiska och religionshistoriska tolkningar tigaste personerna är Almgren och Montelius. genom att förbinda Beowulfkvädet och de is- Det dröjer ännu ett decennium innan Otto ländska källorna med arkeologiska iakttagel- Rydbeck i Lund och Georg Sarauw i Göteborg ser, ett arbetssätt som inspirerade flera yngre får betydelse. arkeologer. Inom stenåldersforskningen ledde

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 77

Det arkeologiska året 1906 77 geologernas landhöjningsstudier till förnyelse. med Upplands fornminnesförening och Sven- Flera naturvetare och arkeologen Salin insåg ska Fornminnesföreningen. Hösten 1902 var betydelsen och möjligheterna. I september 1901 Almgren den drivande då den kulturhistoriska upptäcktes stenåldersboplatsen vid Åloppe så- föreningen Urd i Uppsala bildades. Förening- som den första i mellersta Sverige (Almgren en stod öppen för både fackmän och icke-fack- 1906a, s. 3 f). Inom bronsåldersforskningen för- män men skulle »i synnerhet hos den stude- ändrade undersökningen av Hågahögen och rande ungdomen söka väcka intresse för kul- Almgrens publicering 1905 synen på perioden turhistoria och särskildt tillvaratagande af det i Sverige. rikhaltiga och mångartade kulturhistoriska ma- En annan del av det arkeologiska fältet är terial, som finnes spridt rundtom i landet», arkeologernas kontaktnät i samhället. Monte- som Almgren skriver till Svenska Fornminnes- lius verksamhet riktade sig i olika former till alla föreningens styrelse den 23/9 1902. Förening- delar av samhället. Hans popularitet som före- ens vetenskapliga ställning var stark. I förening- läsare var enorm, vilket framgår av en mängd ens tidskrift med Montelius som redaktör kom referat i tidningar över hela landet. Han fram- de intressantaste uppsatserna. Almgren före- trädde ofta utanför sin vetenskap. Som talare slog att Urd skulle bli ett slags filial till för- för kvinnors rättigheter och som liberal foster- eningen. Förslaget kunde dock inte förenas landsvän hade han viss betydelse i den politiska med stadgarna (3/11 1902). Istället kallade sty- opinionsbildningen. Det är ingen tillfällighet att relsen 33 medlemmar i Urd till ledamöter i det var han som höll högtidstalet på Skansen Svenska Fornminnesföreningen. I den impo- den 1 november 1905, när den odelat svenska nerande listan finns många som senare blev le- flaggan hissades efter unionsupplösningen. dande inom humanistisk forskning i Sverige. Dagens Nyheter (2/11 1905) ger en målande Ett par månader senare beslöt styrelsen att skildring. Väldiga människoskaror strömmade Urds medlemmar utan särskilt val skulle kunna mot Skansen, ofantliga köer bildades vid in- upptas som ledamöter i Fornminnesförening- gångarna och uppe vid Renberget svartnade en. alla gångar och gräsplaner av folk. Först hälsa- Det är lätt att se att två skilda linjer utveck- de konungen och tog emot hyllningarna. Se- las på det arkeologiska fältet omkring 1900. dan framträdde Prof. Oscar Montelius och bör- Båda är viktiga och nödvändiga. Den ena gäller jade sitt tal »under det djup stillhet lägrade sig den arkeologiska forskningsmiljöns framväxt öfver massorna». Hans högstämda och foster- och leds av Almgren. Den andra handlar om ländska tal om freden, historien och framtiden hur arkeologin når ut till allmänheten och hur mottogs med djup rörelse och den nya flaggan den tas emot. Den linjen företräds främst av hissades sakta, medan Skansens kanoner dåna- Montelius men även av Almgren fastän på ett de till salut »och trummorna rördes sakta». annat sätt. Radikala republikanska Fäderneslandet skriver 4/11 1905 mindre ödesmättat men lika upp- Vårterminen 1906: planering och fältarbete skattande om Skansen-talet att det var »särde- Fornvännens tillkomst kan ses som en symbolisk les angenämt att i professor Montelius’ korta, markering av det nya. När tidskriftens namn dis- flärdfria och rakt på sak gående, men likväl var- kuterades i Vitterhetsakademiens förvalt- ma tal icke finna den minsta fras, som kunde ningsutskott och i plenarsammanträdet ville förefalla som rökelse åt monarken.» Ur vår nu- Akademiens sekreterare Hans Hildebrand att tida akademiska synpunkt är detta en helt osan- tidskriften skulle betona sambandet med Aka- nolik händelse. Den går inte att flytta över till demiens gamla tidskrift Månadsbladet och heta dagens värld. Montelius och tidens fornforsk- »Månadsbladet, Ny följd». (Förvaltningsutskot- ning levde i en annan verklighet än vår. tets prot. 5/2 1906 § 17). Månadsbladet under Ingen arkeolog hade ett kontaktnät som Hildebrands ledning hade dock med åren kom- kunde mäta sig med Montelius förbindelser. mit ut alltmer oregelbundet och låg nu flera år Men Almgren utvecklade tidigt ett samarbete efter. Namnet motsvarade varken läget eller

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 78

78 Evert Baudou den planerade kvartalsutgivningen. Utskottets wulf» i tredje häftet. I fjärde finns liksom tidi- eget namnförslag var lika fantasilöst, »Kvar- gare i Månadsbladet samlingarnas tillväxt och talsskrift, utgifven av Kungl. Vitterhets Historie rubriken »Från Akademien och Förvaltnings- och Antikvitets Akademien» I stället antog ple- utskottets sammanträden». Innehållsförteck- narsammanträdet den 6 mars 1906 namnet ningen i första årgången återgavs på franska, Fornvännen, och Hildebrand reserverade sig. sammanfattningar på främmande språk fanns Som inledning till första häftet 1906 finns inte. Andra året gick man över till tyska i inne- en text på omslagets insida skriven av redaktö- hållsförteckningen och i sammanfattningar ren Emil Ekhoff. Där står att Fornvännen utgör som samlades i slutet av årgången. en fortsättning av Akademiens Månadsblad som Museimannamötet i Göteborg den 12–13 upphör. Riktigt så har förändringen inte upp- februari är ett tecken på att museivärlden hade fattats av eftervärlden. Torgny Säve-Söder- vuxit och började professionaliseras. Man be- bergh (1980, s. 1) skriver till Fornvännens 75-års- hövde diskussioner och en tidsenlig organisa- jubileum att »Fornvännen blev en värdig efter- tion. Ett 40-tal museimän och museikvinnor trädare till Svenska Fornminnesföreningens Tid- hade samlats för att bilda en förening och dis- skrift, som under Oscar Montelius’ ledning ha- kutera stadgar, publikationer och konserve- de intagit en dominerande ställning.» För- ring. Mötets ordförande var Montelius. Salin, eningen lade ner sin tidskrift och medlemmar- som 1905 hade blivit styresman för Nordiska na fick Fornvännen till halva priset. Styrelsens museet, höll ett uppskattat föredrag om »upp- protokoll den 7 mars avslöjar en försiktig tve- ställandet av Nordiska museet». Almgren skri- kan. Där står att »Föreningens tidskrift för när- ver att »sammanslutningen kan nog bli en god varande ej skulle fortsättas» (§ 3). utgångspunkt för lösningen af förhållandet Av Almgrens anteckning den 2 januari mellan central- o provinsmuseer». Mötet refe- framgår att det var han som föreslagit föränd- rerades i Göteborgstidningarna. ringen, som han kallar sammanslagning. Alm- En viktig del av de vetenskapliga kommuni- gren blev inte ledamot av Akademien förrän kationerna var de många föreläsningar som 1908. Jag gissar att han lade fram förslaget för hölls i olika sammanslutningar under vinter- Montelius som förde det vidare. Det är osäkert halvåret och som Almgren flitigt besökte. En varifrån namnet kom. Från 1820 till 1906 finns märkesdag är tisdagen den 6 februari. Alm- ordet »fornvän» med böjningsformer belagt i gren var på »de Geers utomordentliga föreläs- tio fall (SAOB:s arkiv). Intressantast är beläg- ning på Sthlms högskolas årsfest om hans nyas- gen från Gotlandsforskaren P.A. Säve (1864, s. te epokgörande istidsforskningar med årsräk- 162; »resande fornvänner») och från lektor ning». Almgren syftar på Gerard De Geers ler- C.J. Bergman i Visby som nämner sällskapet varvskronologi som gav ett nytt perspektiv på Gotlands Fornvänner år 1882. Gotlands Forn- Sveriges forntid. Ett annat viktigt föredrag höll vänner bildades på Säves initiativ 1875. Alm- statsgeologen N.O. Holst i Antropologiska säll- gren måste ha varit väl medveten om sällskapet, skapet den 16 mars om flintgruvorna han fun- sedan han efter Salin började arbetet med pro- nit i Skåne (Almgren 1906b, s. 51 f). jektet Gotlands järnålder på 1890-talet (Ner- Den tidiga akademiska undervisningen i man 1945, s. 28). Namnet Fornvännen kan ha Uppsala byggde dels på den redan stora mäng- kommit från Almgren som lanserat det under den publicerade och bearbetade fynd i de nor- februari 1906. diska länderna och Tyskland, dels på utgräv- Den 26 april skriver Almgren: »Fornvän- ningar av gravar på uppländska gravfält och nen färdig! blef riktigt stilig!» Upplagan var fornminnesinventering. Almgrens fältunder- 1500 exemplar. Första häftet tar upp ämnen sökningar var något nytt. De var inte bara ett från yngre stenålder till medeltid. De nya ten- led i undervisningen, de ingick också i en plan- denserna i forskningen finner man i Almgrens mässig undersökning av mellersta Upplands uppsats (1906a) om uppländska stenåldersbo- gravtyper som började publiceras redan 1902 platser och i Stjernas om »Drakskatten i Beo- (Almgren 1902, s. 437, not 1). Det blev inled-

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 79

Det arkeologiska året 1906 79 ningen till Almgrens systematiska arbete för att kartlägga landets fornlämningstyper. Till sommarkurserna i Uppsala 1901 lät han trycka grundlinjer till sina föreläsningar i ett häfte kal- lat Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden (fig. 2). Under samma namn publicerade han sedan sin klassiska översikt i tre upplagor 1904, 1923 och 1934. Steg för steg kan man följa hur kunskapen om det antikvariska landskapet väx- te. Anvisningarna för beskrivning och kart- läggning av fornlämningar hade utarbetats hösten 1902 av Föreningen Urds utskott för förhistorisk arkeologi (Almgren 1904, s. 2). I almanackan (17/3) nämner Almgren under våren flera överläggningar i Urd om nästa steg, försök med sockenbeskrivningar. Han hade fö- reslagit Vaksala socken, som dock ansågs för tråkig. Det blev i stället Funbo (30/3). I maj ge- nomfördes »vandringar», d.v.s. fornminnesin- venteringar, avvägningar av fynd och en liten utgrävning. Studenter och hembygdsintresse- rade i trakten medverkade. Fig. 2. Almgren arbetade målmedvetet för en ny Sommaren 1906: det antikvariska landskapet forskning där det antikvariska landskapet och be- För Almgren räckte det inte med en översikt byggelsehistorien stod i centrum. Här hans studie- över de fasta fornlämningarnas spridning i lan- häfte från 1901, Sveriges fasta fornlämningar från det och bebyggelsens framväxt. Han ville i sam- hednatiden. —Almgren’s aim was to bring the antiquarian landscape and regional settlement history arbete med andra vetenskaper utforska den spe- into the focus of research. Here is his brochure ciella bebyggelsehistorien som ännu var oskriven from 1901 on the study of ancient monuments in (Almgren 1906c, s. 32). Varje landskap hade Sweden. sin karaktär. Almgren företog långa sommar- resor för att fördjupa kunskapen om olika de- nordisten och ortnamnsforskaren Jöran Sahl- lar av landet. Fältundersökningarna i Uppland gren hos Gunnar Andersson. Det var en ena- och Närke är de bästa exemplen på hans prak- stående samling unga forskare som alla blev le- tik. Men det tvärvetenskapliga samarbetet, dande inom sin vetenskap. De tre yngsta var i med ett modernt ordval, var inte nog. Han in- tjugoårsåldern. Värden själv, Gunnar Anders- såg att han och arkeologin också var beroende son, blev professor och chef för Sveriges Geo- av hembygdsforskarnas insatser och hjälp. Det logiska Undersökning i slutet av året. Han var hade han lärt i Upplands fornminnesförening. redan känd genom sin arktiska forskning, se- Almgren ville utveckla de lokala och regionala nare blev han ryktbar för sina arkeologiska och ansatserna från insamling till vetenskap. geologiska undersökningar i Kina. von Post lade Sommarens första resa 1906 började den 4 fram sin pollenanalytiska metod tio år senare, juni och gick till Närke. Almgren hade förbe- Sahlgren blev en av våra främsta ortnamnsfors- rett resan genom diskussioner med andra forskare och Lindqvist efterträdde Almgren som kare (31/3), särskilt med geologen Gunnar An- professor i Uppsala. dersson som var född i Närke och redan hade Gruppen höll föredrag på kyrkvallen i tre planerat undersökningar där. I Vintrosa i När- socknar. De vädjade till sockenborna om sam- ke samlades Almgren, arkeologen Sune Lind- arbete för att klargöra Närkes natur- och be- qvist, kvartärgeologen Lennart von Post och byggelsehistoria. De fick genast intressanta upp-

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 80

80 Evert Baudou

Fig. 3. Bronsåldershyddan vid Boda i Bred socken i Uppland utgrävd på hösten 1906, den först undersökta boplatsen från bronsåldern i Sverige. Efter Almgren i Fornvännen 1912. —The Bronze Age hut at Boda in Bred parish, Uppland, au- tumn 1906. This was the first excavation of a Bronze Age settlement site in Swe- den.

lysningar som bland annat ledde till att von Post utgrävningar som han fortsatte senare och och Almgren fann en anläggning i en mosse som publicerade 1911. arkeologiskt daterades till omkring 600 e.Kr. Almgren for vidare till Östergötland som 1910 publicerade Lindqvist en uppsats i Forn- han kände väl från tidigare resor. Han upp- vännen om det märkliga fyndet av ett »Frös-Vi». täckte och började undersöka tjocka kulturla- Almgren fortsatte till Svenska Fornminnes- ger från yngre järnåldern i fornborgen Bo- föreningens sommarmöte i Jönköping den berget på Vikbolandet (Almgren 1906d). Ock- 11–13 juni, där han inledde en livlig diskussion så här fullföljde Schnittger arbetet senare. Vid om hembygdsforskningen (Almgren 1906c, s. Säter vid Bråviken hade Ture Nerman hittat en 179). Den nya hembygdsforskningen, sade stor stenåldersboplats 1905. Almgren och Ture Almgren, skulle användas i folkbildningens Nerman hade påbörjat en utgrävning som nu tjänst, och man skulle söka få med folket i ut- fortsattes. Studenten Birger Nerman, som långt vecklingsarbetet, särskilt vid samlandet av ma- senare blev chef för Historiska museet, med- terial. Sommarmötet fortsatte med exkursio- verkade 1906 och grävde vidare de kommande ner, medan Almgren och arkeologen Bror åren (Almgren 1906e; 1906f; Nerman 1911). Schnittger reste vidare till Malmö. Vid Kvarnby Den 30 juni återvände Almgren hem, mycket mötte de statsgeologen Holst som visade dem nöjd med resultaten. den forntida flintgruvan. Schnittger började Under två veckor i slutet av juli till början av

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 81

Det arkeologiska året 1906 81 augusti gjorde Almgren sin andra sommarresa. re stenåldern och bronsåldern genom att för- Den gick till fornminnesplatser och intressera- binda den med säkrare kronologi i Medelhavs- de hembygdsmän i Närke, Västmanland och området. Han deltog också i det utåtriktade ar- Uppland. Han upptäckte en sensationell forn- betet i Sverige med en mängd arkeologiska el- minnesplats, Boda i Bred socken i Uppland, ler kulturhistoriska föredrag. Han var en så of- där ett märkligt spänne från bronsåldern hade fentlig person att det är lätt att följa hans väg med påträffats ett år tidigare. Almgren konstaterade hjälp av nyhetsförmedlingen i pressen. I breven att spännet hade legat i en lerklinad hydda: det hem till hustrun Agda får man också ibland hans var den första kända bronsåldersboplatsen i egen inofficiella mening. Montelius egentliga landet (fig. 3; se även T.B. Larssons fig. 4). I uppgift var dock att sköta tjänsten som förste början av hösten grävde han ut hyddan som amanuens i Historiska Museum under riksan- publicerades i Fornvännen 1912. Under hösten tikvarien Hans Hildebrands ledning. Det vålla- genomförde han tillsammans med studenter- de bekymmer för båda. Det personliga förhål- na rekognosceringar och mindre utgrävningar landet dem emellan hade aldrig varit gott, och i Alunda och Funbo socknar i Uppland. Den 17 det blev allt mera spänt med åren. oktober slutade årets »många intressanta och I april deltog Montelius i den 13:e interna- uppfriskande forskningsresor». tionella kongressen för antropologi och arkeo- I september kom Stjerna tillbaka från sin logi i Monaco och höll ett föredrag om brons- studievistelse i Frankrike (14/9). Han deltog i åldern i Sverige. I augusti talade han på den fältarbetet och delade undervisningen med förhistoriska kongressen i Vannes i det mega- Almgren. I slutet av månaden lämnade Alm- litrika Bretagne om stenålderns dösar i Frank- gren sin bostad i Uppsala och flyttade till för- rike och Sverige. Knut Stjerna talade om bur- äldrahemmet i Stockholm. Almanackan fort- gundernas skandinaviska ursprung. Montelius sätter att vittna om de täta kontakterna med föredrag innehöll inga nyheter och det gjorde nordisterna och hembygdsforskningen. I de- inte heller hans olika föredrag i Sverige. Det cember höll Almgren ett intressant föredrag intressanta är hur föredragen om forntiden tas om uppgifter för fornforskningen i Östergöt- emot av allmänheten, och att han betraktades land på årsmötet i Östergötlands fornminnes- som en så betydande gestalt i samhällslivet. På- förening. Föredraget sammanfattade erfaren- fallande är också skillnaden mellan Montelius heterna av det nödvändiga tvärvetenskapliga och Almgren som förmedlare av forskning till samarbetet och av hembygdsforskningens ka- allmänheten (fig. 4). Montelius föreläser po- raktär. Den djupgående hembygdsforskning, pulärt om den märkliga forntiden, Almgren som Almgren talade för, skulle få »en snart sagt frågar och får de intresserade att medverka i social uppgift, en samlande uppgift i annan forskningen. Det är skillnaden mellan det gam- mening än den vanliga». Det var en gemensam la och det nya. Pressen uppmärksammar Mon- uppgift att få en klar uppfattning om hur vårt telius. land och vårt folk blivit vad det var (Almgren I januari höll Montelius två föreläsningar i 1906g, s. 36 f). I januari 1907 återgick Alm- Vadstena föreläsningsförening. I Östgöta Bladet gren till Historiska Museet som andre amanu- (13/1) får man läsa om föredraget »Kung Mi- ens och Stjerna övertog hela undervisningen i nos palats»: Uppsala. »En högtidsstund, som sent glömmes, be- reddes oss i lördags afton genom den föreläs- Montelius i Europa och hemma ning, som då hölls af professor O. Montelius. Medan Almgren fördjupade den arkeologiska Ett utomordentligt intresse erbjödo de mång- forskningen i Sverige genom tvärvetenskap och faldiga bevisen för en högt stående kultur re- antikvarisk topografi, så arbetade Montelius vi- dan för öfver 3 000 år sedan. Att de kraftigaste dare med sina kronologiska studier över Eu- applåder följde, då den ovanligt sympatiske ropa. Hans mål var att stärka den relativa och professorn trädde ned från katedern, behöfva absoluta kronologin i Norden under den yng- vi väl knappast meddela.»

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 82

82 Evert Baudou

Fig. 4. Oscar Montelius (1843–1921) visar stenåldersfynd i gamla Historiska museet vid en sommarkurs för allmänheten i juli 1907. Foto ATA, Riksantikvarieämbetet. —Oscar Montelius (1843–1921) demonstrating Stone Age finds at the Museum of National Antiquities during a public study course, July 1907. The premi- ses on the photograph are now part of the National Museum of Art.

Något över 300 åhörare hade kommit. Till före föredragets början voro alla sittplatser så- den andra föreläsningen »Solens hjul och det väl i salen som å läktaren upptagna.» (Elfsborgs grekiska korset» kom närmare 400. I mars höll Läns Annonsblad 20/11). Några dagar senare Montelius talet för pressen vid Publicistklub- höll han samma föredrag inför mer än 600 per- bens årsfest. Talet skulle ha hållits av statsmi- soner i Enighetens lokal i Alingsås. Salen var nistern Karl Staaff i den liberala regeringen, fylld till trängsel (Alingsås Tidning 21/11). men han var förhindrad att komma och Mon- Montelius vilja och förmåga att alltid ställa telius trädde in istället. Dagens Nyheter (4/3) upp i alla sammanhang är förbluffande. Jag vet skriver att professor Montelius tal, »i hvilket all- inte hur många populära arkeologiska föredrag var och humor möttes, senterades lifligt». Mid- han höll under 1906. I tidningarna nämns ett tio- sommarafton höll Montelius ett fosterländskt tal. Men han var ändå mänsklig. Efter ett föredrag högtidstal vid ungdomsrörelsens sommarmöte i Malung skrev han hem till fru Agda (28/9): i Borås där över 20 000 deltagare samlats (Borås Tidning 25/6 1906). Hur många åhöra- »Sådana här resor gör man hvarken för för- re han egentligen hade framgår inte. I novem- tjänsten eller nöjets skuld. Ty på 25 kr blir ber talade han i Vänersborgs arbetareinstitut man inte rik. Och inte är det något synner- över ämnet »Lifvet i Sverige på Moses’ tid». ligt nöje att sitta ensam på en gästgivare- Den stora salen räckte inte för att rymma ska- gård. Men man gör det därför, att det bör rorna som strömmade till. »Redan en god stund göras.»

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 83

Det arkeologiska året 1906 83 Det nya och det gamla demiska forskningsmiljön i Uppsala blev snabbt År 1906 ligger i ett förnyelseskede i svensk ar- dominerande. Det är logiskt att dess ledare, keologi. Almgren inför den akademiska arkeo- Almgren, kom med förslaget till den nya tid- login och skapar en inspirerande tvärveten- skriften och att de två äldre tidskrifterna upp- skaplig forskningsmiljö. Det intensiva fältarbe- hörde. På så sätt är 1906 med den nya Forn- tet är en nyhet liksom begreppet den speciella vännen ett märkesår. bebyggelsehistorien. I tvärvetenskapligt samarbete och genom samverkan med en hembygds- Jag tackar prof. Bertil Almgren för hans vänliga forskning med sociala förtecken pekar Alm- medgivande att få publicera utdrag ur Oscar Almgrens almanacka 1906. gren på förståelsen av det antikvariska landska- Evert Baudou pet och den forntida bebyggelseutvecklingen som forskningens mål. Närkesundersökningen kan ses som en mycket tidig föregångare till 1980-talets stora forskningsprojekt med kul- Referenser turlandskap och tvärvetenskap i centrum som Arkivmaterial fått namn efter undersökningsområdena Ystad, Almgren, O. Plånboksalmanack 1906. Kungl. Biblio- teket, Handskriftsavd. Acc. 1995/87. Stockholm. Barknåre och Lule älv (Helmfrid 1994). Kungl. Vitterhetsakademiens protokoll 1906. ATA. Flera platser från 1906 har blivit klassiska i Stockholm. svensk arkeologi. Dit hör stenåldersboplatser- Montelius–Reuterskiölds samling: I b:4 Brev från na vid Säter, flintgruvorna vid Kvarnby, brons- Oscar Montelius till Agda Montelius 1904–1907. åldershyddan i Boda, fornborgen Boberget – III e:2 Tidningsurklipp 1900–1908. ATA. från den yngre järnåldern, den heliga platsen Stockholm. Svenska Akademiens Ordboks arkiv: fornvän. Lund. (?) vid Frösvi och även Alunda sockens forn- Svenska Fornminnesföreningens arkiv. Styrelsens minnen. Den som läser almanackan får ett in- protokoll 1902–1906. ATA. Stockholm. tryck av den entusiasm och företagsamhet som präglade den nya tvärvetenskapliga forskarmil- Litteratur jön i Uppsala under Almgrens ledning. Han Almgren, O., 1897. Studien über nordeuropäische Fibel- skrev flitigt i Fornvännens första årgång och formen der ersten nachchristlichen Jahrhunderte mit Berücksichtigung der provinzialrömischen und süd- sammanfattar årets undersökningar i hela lan- russischen Formen. Stockholm. det i sista häftet (Almgren 1906h). – 1901. Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden. Montelius är fortfarande det stora namnet Sommarkurserna i Uppsala 1901. Grundlinjer i Sverige och internationellt. Han fortsätter till föreläsningar. Uppsala. också målmedvetet sin forskning mot det mål – 1902. Från uppländska graffält. I. Ekeby i Lena han satte upp redan omkring 1870, att ge en socken, Norunda härad. Upplands fornminnesför- enings tidskrift 22:4. Uppsala. sammanhängande och daterad framställning – 1904. Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden. av Sveriges forntid. Han skriver ännu väsentli- Stockholm. (2:a uppl. 1923. 3:e uppl. med bi- ga verk och värderas högt av sina kollegor; de träde av K.A. Gustawsson 1934.) yngre ser honom som sin lärare. Han är positiv – 1905. »Kung Björns hög» och andra fornlämningar till det nya som kommer men driver inte själv vid Håga. KVHAA. Monografier 1. Stockholm. någon ny linje. Hans uppburna ställning i det – 1906a. Uppländska stenåldersboplatser. Fornvän- nen 1. offentliga livet är märklig och svår att förklara. – 1906b. Förhistoriska flintgruvor i Skåne. Fornvän- De ur forskningens synpunkt viktiga föränd- nen 1. ringarna i Uppsala väckte däremot ingen upp- – 1906c. Svenska Fornminnesföreningens som- märksamhet. Inte heller skrev någon tidning marmöte i Jönköping den 11–13 juni 1906. att den arkeologiska forskningen hade funnit Fornvännen 1. ett nytt sätt att gå ut och samverka med befolk- – 1906d. Undersökningar på Vikbolandet. Medde- landen från Östergötlands fornminnesförening 1906. ningen utan att föreläsa. Linköping. Förändringarna från det gamla till det nya – 1906e. Stenåldersboplatsen vid Säter i Kvarsebo. i forskningen skedde glidande. Men den aka- Fornvännen 1.

Fornvännen 101 (2006) s. 75-84 Art Baudou LG 06-04-07 08.06 Sida 84

84 Evert Baudou

– 1906f. Stenåldersboplatsen vid Bråviken. Medde- – 1945. Den gotländska fornforskningens historia. En landen från Östergötlands fornminnesförening 1906. översikt. KVHAA:s Handlingar 19:1. Stockholm. Linköping. Salin, B., 1904. Die altgermanische Thierornamentik. – 1906g. Uppgifter för fornforskningen i Öster- Typologische Studie über germanische Metallgegen- götland. Ur ett föredrag vid Östergötlands Forn- stände aus dem 4. bis 9. Jahrhundert nebst einer Studie minnesförenings årsmöte i Linköping den 8 de- über irische Ornamentik. Stockholm. (Ny, oför- cember 1906. Meddelanden från Östergötlands ändrad uppl. 1935, Stockholm. Nytryck 1981, fornminnesförening 1906. Linköping. Leipzig.) – 1906h. Undersökning och beskrivning af förhis- Schnittger, B., 1911. Förhistoriska flintgrufvor och kul- toriska fornlämningar i Sverige under år 1906. turlager vid Kvarnby och S. Sallerup i Skåne. Anti- Fornvännen 1. kvarisk Tidskrift 19:1. KVHAA. Stockholm. – 1912. En uppländsk bronsåldershydda. Fornvännen Stjerna, K., 1905. Bidrag till Bornholms befolknings- 7. historia under järnåldern. Antikvarisk Tidskrift Helmfrid, S. (red.), 1994. Kulturlandskapet och bebyg- 18:1. KVHAA. Stockholm. gelsen. Sveriges Nationalatlas. Stockholm. – 1906. Drakskatten i Beowulf. Fornvännen 1. Lindqvist, S., 1910. Ett »Frös-Vi» i Nerike. Fornvän- Säve-Söderbergh, T., Fornvännen 75 år. Fornvännen nen 5. 75. Nerman, B., 1911. Östergötlands stenålder. Medde- landen från Östergötlands Fornminnesförening 1911. Linköping.

Summary Archaeology was established as an autonomous ted by a group of young scholars in 1906 under academic discipline in Sweden at the universi- the leadership of Almgren, can be regarded as ty of Uppsala about 1900. A small calendar for an early forerunner to the great interdiscipli- 1906 used by Oscar Almgren, the leader of the nary projects of the 1980s in Sweden. Several department, is an important source of know- investigations of ancient sites from the Stone ledge on the new situation. With the help of Age to the Iron Age started by Almgren during the calendar it is possible to follow the process 1906 have become classic names in the archaeo- when two established archaeological journals, logy of Sweden. All are mentioned in the ca- Månadsbladet and Svenska Fornminnesföreningens lendar. tidskrift, were replaced by Fornvännen. This Oscar Montelius carried on building up a change carries a touch of symbolism, as old ar- continuous and well dated account of Swe- chaeologists were replaced by a new genera- den’s prehistory, but no longer as a renewer of tion. Almgren’s calendar notes also provide archaeology. He did, however, have an extre- evidence of the importance that he placed mely high status in public life, a position which upon the non-professionals of the local history is reflected in numerous newspaper articles. movement. Both Almgren and Montelius realized the im- Almgren created an inspiring interdiscipli- portance of mediation of scientific results to nary research environment in Uppsala. The in- the general public. tense systematic surveys and excavations of an- The academic and interdisciplinary archaeo- cient monuments are a new trait of archaeolo- logy in Uppsala very soon became the domi- gical research, as is as the concept of regional nant archaeological thought collective in Swe- settlement history. Almgren points out the un- den. Fittingly, the leader of this institute, Alm- derstanding of the antiquarian landscape and gren, was the one who submitted the proposal ancient settlement history as the aim of research. for the new journal. 1906, with the birth of Archaeological, topographical and place name Fornvännen, was a remarkable year for archaeo- investigations in the landscape of Närke, star- logy.

Fornvännen 101 (2006)