Groove 1 • 2005

The Frames sidan 5 Magiska numret 10 Fyra frågor till Ane Brun sidan 5 Galaspektakel kusin vitamin sidan 5 I år firar vi på Groove att vi gett Volta. Men utmärkelsen bästa ut vår musiktidning i 10 år. Hurra, platta hittills i år går ändå till The Omslag Mercury Rev sidan 6 hurra, hurra! Kan man tänka sig att Game. Hans The Documentary är Hamish Brown Svenska skivfynd sidan 6 tiden går så snabbt… Vår åtgärd är den bästa hiphop-platta jag hört att expandera och ge ut 10 num- på länge. Otroligt fet produktion Groove Stereo Total sidan 7 mer under 2005, varav detta är parat med intelligenta och under- Box 112 91 Favvoplattor sidan 7 det första. En förändring och för- hållande texter – det är bara för 404 26 Göteborg bättring som vi hoppas alla gillar, konkurrenterna att vika ner sig. Sage Francis sidan 8 Telefon 031–833 855 nästa år siktar vi mot att släppa Men denna uppräkning inne- Elpost [email protected] Dark Tranquillity sidan 8 11 nummer. Detta gäller även för höll bara män, påpekar vän av ord- http://www.groove.se skivan som alla prenumeranter ning. Det stämmer. Men lyssna då Dogs of Pompei sidan 10 får hemskickad tillsammans med på vår Groove-CD så får du stifta Chefredaktör & ansvarig utgivare Radio LXMBRG sidan 10 tidningen, i år 10 stycken, nästa år bekantskap med Vanessa Liftig, Gary Andersson, [email protected] 11. Just skivan är en otrolig källa Ane Brun, Crucified Barbara, Elin Redaktör Sambassadeur sidan 10 till inspiration, denna gång har vi Sigvardsson och Susie Päivärinta Niklas Simonsson, [email protected] Angels sidan 11 bland annat med Q-Tip. Javisst – bland andra. En otrolig mängd blir man stolt ibland! artister med vilja, kraft och nyfi- Layout John Alexander Ericson sidan 11 2005 ser ut att bli ett riktigt kenhet kring vad man kan göra i Henrik Strömberg, [email protected] Doves sidan 12 intressant svenskt musikår med nya en studio. Detta kommer att bli ett plattor från Håkan H, Kristofer Å bra år. Det känner jag på mig. Redigering Caesars sidan 15 och Moneybrother, internationellt Gary Andersson, Henrik Strömberg The Chemical Brothers sidan 16 väntar jag med spänning på Che- Annonser Per Lundberg G.B., mical Brothers, Queens of the Sto- [email protected], 0706–44 13 79 The Mars Volta sidan 19 neage, New Order och The Mars Bright Eyes sidan 20 Groove-CD Gary Andersson, [email protected] Albumrecensioner sidan 23 Per Lundberg G.B., [email protected] Gary Andersson Egenrecensioner sidan 26 [email protected] Praktikanter Henrik Lantz, Alfred Nerstu DVD-recensioner sidan 28 För icke beställt material ansvaras ej. Groove CD 1 • 2005 sidan 31 Citera oss gärna, men ange då källa. Tryckt på miljömärkt papper. några av r är saker Tryck Adargo Press AB Hä na du kan vinna ISSN 1401-7091 u surfar till om d Groovearbetare w e Mats Almegård Annica Henriksson Groove ww.groove.s Dan Andersson Johan Joelsson topp Gary Andersson Robert Lagerström Daniel Axelsson Per Lundberg G.B. enligt Andreas Eriksson, [email protected] Biljetter till Mikael Barani Kalle Malmstedt Ideal-festivalen Roger Bengtsson Thomas Nilson 1. Logh – A Sunset Panorama (kommande Mattias Elgemark Daniel Severinsson album) Andreas Eriksson Niklas Simonsson Förtrollande vackert av pågarna från Lund. 2. Dipper (konsert) Fredrik Eriksson Magnus Sjöberg Det skånska rockbandet firade tio år på KB i Moa Eriksson Mathias Skeppstedt Malmö. En av de bästa liveupplevelserna efter Mattias Falk Moa Stridde Thomas Öberg & co. Sandra Fogel Henrik Strömberg 3. Soilwork – Stabbing the Drama (kommande album) Johannes Giotas Christian Thunarf Helsingborgarna befäster sin plats som ett av Sveriges bästa Biljetter till Torbjörn Hallgren metalband. Mercury Rev 4. The Kills – No Wow (låt) Groove görs i samarbete med: Duetten mellan VV och Hotel är hetare än en finsk bastu. 5. Mercury Rev – Secret Migration (album) Jonathan Donahue, Grasshopper och Jeff Mercel hyllar natu- rens mystik och förtrollar lyssnarna. 6. Vårens konserter: …And You Will Know Us By the Trail of Dead, The Blood Brothers, Silverbullit och gamla hederliga Scotch är bara några som besöker södra delen av Sverige i vår. Mums! 7. Årets skivsläpp: Skivskörden kommer inte att vara god mot Dark Tranquility- min ekonomi. prylar 8. Svensk Punk 1977–81: Varför tror du vi låter som vi låter… (bok) En genombläddring får mig att önska att jag var tonåring när det begav sig. 9. Radio LXMBRG – L’Indifference (EP) Storslagen och visuell svensk rockpop som har känslor av en sjuttiotalsfilm. 10. Musikbyrån (SVT) Ännu en säsong är i gång med den bästa musikbevakningen Chemical Brothers- på tv. vinyl

2 Groove 1 • 2005 Damien Rice O and B-Sides. CD 179· Innehåller ”The blowers Daughter” från filmen Closer

Pat Metheny The Way up. CD 175·

Elin Sigvardsson Smithereens. CD 149·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 30/3, så länge lagret räcker. www.groove.se 3 4 Groove 1 • 2005 The Frames Utanför ramarna

Ane Brun, aktuell med nya plattan A Temporary Dive och Sverige-spelningar i februari.

Hur känns det? – Det känns bra. Det känns som att det finns mer erfarenhet inbakad i den nya skivan, att man har kunnat ha visioner om hur saker ska låta redan från början. Vi har funderat mer på arrangemang den här gången. Förra var ju låtar från många år, inspelade vid olika

Daragh McDonagh Daragh tillfällen. Du har med en ovanlig cover, Laid in Earth av Henry Purcell. En rödlätt irländare med akustisk gitarr ett band är. När kollektivet är bättre än och Steve Albini. Men det är kanske – Jag lyssnar en del på mer seriös musik. Jag äntrar scenen i utsålda Bush Hall. The den enskilde, menar Glen Hansard. samarbetet med Craig Ward från bel- jobbade på den klassiska avdelningen i en ski- Frames är något så ovanligt som en Det nuvarande The Frames har fun- giska dEUS som påverkat mest. vaffär tidigare, och blev bekant med en del. Att hybrid mellan sangvinisk folkmusik och nits i cirka tre år sedan gitarristen Rob – Tidigare var vi ett band som bara jag gör Laid in Earth var lite av en slump. Jag introvert mangelpop, och mixen av Pix- Bochnik från Chicago gick med. Han spelade låtar och följde ackorden. Men råkade höra den, tyckte den var vacker och ville iesskrik och akustiska låtar uppskattas av jobbade i Steve Albinis studio och stötte Craig fick oss att fundera över vad prova att göra den. Det är inte helt omöjligt Londonpubliken. Men det har inte alltid på The Frames under inspelningen av låtarna handlade om. Han är väldigt att jag gör något liknande igen någon gång. varit så. Bandets irländska härkomst var For the Birds. Han flyttade till Dublin bra på att göra musik för hjärnan och Hur kommer turnén att se ut? – Den turné som startar nu spelar vi som en gång i tiden ett hinder för en karriär i som är bandets bas och där de nästan höfterna. Vi har mer gjort musik för trio; jag, en gitarrist och en på klaviatur. Men England, hävdar sångaren och gitarristen uppnått U2-status. hjärtat. Så det vi alltid gillat med hans ibland spelar bara jag, och ibland har jag Glen Hansard. – Det finns en generell medvetenhet band var allt han var villig att ge till oss spelat med helt band, dock inte på den här – För ett par år sedan beslöt vi oss för kring musik på Irland. Alla spelar eller och vice versa. turnén. Att spela med helt band är i och för sig att inte spela mer i England. Vi blev har spelat något instrument. Musik är Efter femton års harvande i en trög kul, men det finns en risk att det blir lite för ignorerade av publiken för att vi var ett integrerat i det vardagliga livet, säger och många gånger oförstående rock- vanligt, att känslan och nyanserna i låtarna irländskt band som inte blivit omskriv- Rob Bochnik. bransch har The Frames nu landat på försvinner. na i engelsk press. Men nu har vi fått En tydlig linje i The Frames musi- en popularitetsnivå som tilltalar bandet. Känner du att det är någon skillnad att spela en självkänsla som inte är beroende av kaliska utveckling har varit steget från Beroendet av skivbolag och distributions- live nu än tidigare? – En av de första spelningar jag gjorde var när engelsk press. raka poplåtar till mer komplexa struk- kanaler är inte längre några problem. jag gick en kurs om att spela i band i Bergen The Frames har funnits i femton år. turer. Och Burn the Maps skiljer sig – Vi började som stjärnögda ungar som i Norge. Mot slutet av kursen fick vi alla spela Medlemmar har kommit och gått. Bara från The Frames övriga produktion ur gjorde allt för att bli signade. Sen satte på en lokal krog, det var där jag kände att, Glen Hansard och violinisten Colm många aspekter. bullshitradarn in. Men vi har aldrig bli- wow, det här vill jag göra fler gånger. Den Mac Con Lomaire är kvar från den – Det är en mer färgstark skiva. Mer vit cyniska, vilket är tur. För har man stora skillnaden nu är att man märker att folk ursprungliga sättningen. mystisk, och vi låter mer som ett band väl blivit cynisk är själen förstörd, säger har hört skivan och kommer för att faktiskt – Bandet har hela tiden förändrats med än på någon av våra tidigare skivor, för- Glen Hansard. höra på mig. Det är lite skillnad jämfört med dess medlemmar. Jag har inte blivit klarar Glen Hansard. Johan Joelsson att spela på studentpubar, där man undrar bättre som gitarrist men vi har definitivt The Frames har genom åren jobbat om man faktiskt hörs. Magnus Sjöberg blivit bättre som band. Men det är vad med namnstarka typer som Frank Black

Galaspektakel kusin vitamin Jag är glad och tacksam för att det kommit Grammisgalan var tacktalen en höjdpunkt Gonzales breakdancenummer) Marit Berg- Promoe vars kön man bara kan gissa sig till ett tv-sänt alternativ till Grammisgalan så då man hoppades att någon skulle kläcka mans efterlängtade framförande. Hennes under lagren av hår). Slutligen som grädde att vi alla förskonas från Per Gessle. Dess- ur sig något dumt (tänk Popsicle) eller börja nya låt Adios Amigos nummer 3 är både spän- på moset och socker på tårtan framför The värre känns alternativet P3 Guld mer som gråta av glädje. I P3 Guld däremot klipper nande och innovativ. Hon far runt på scenen, Ark en cover av Falcos Rock Me Amadeus. Eller riksfinalen i Musik Direkt än den glamourösa tv-teamet bort de flesta av talen. Istället för gör kullerbyttor och jonglerar (färdigheter har jag bara drömt alltihop? gala den försöker att vara. Publiken består av att flina åt grodor och röras av tårar får man sen den tid då hon gick på cirkusskola) och nyktra gymnasieungdomar i palestinasjalar följa med en fjunig reporter backstage och bevisar för alla att hon är Sveriges ledande som ser sådär lagom uttråkade ut. Kvällens se hur han intervjuar den ena motvilliga popstjärna. Och allt detta trots att hon bara galavärd Petra Markgren Wangler är lika artisten efter den andra utan att någonting är sjutton år! pinsamt obekväm i rampljuset som min egentligen sägs. Vår andra svenska superstar Lars Win- biologilärare under högstadiets sexualkun- Kvällens underhållare består av två tje- nerbäck spelar en vemodig låt om hur det skapstimmar. Hennes käcka utrop i stil med jer som gör en tre timmar lång sketch om var när han och Marit gick på cirkusskola till- ”Har ni kul?” andas ren och skär desperation. Bob Dylans skor. En av dem klär ut sig till sammans. Winnerbäck diskvalificerades som Stackars människa. en skånsk tant som flirtar med alla. Det är skäggiga damen eftersom det visade sig att Ett annat misstag som görs – förutom humor, det är humor, det är humor! Men han var kille – ett trauma han aldrig kommit Moa Eriksson valet av värd och publik – gäller tacktalen. På kvällens höjdpunkt är (bortsett från José över (förmodligen hade det gått bättre för [email protected]

www.groove.se 5 Mercury Rev Förförisk smältdegel

Deras musik är tänkt att skänka en gnista av hopp i en upp och nervänd värld. Och Mercury Rev gör det med omtumlande toner på nya skivan The Secret Migration. En hyllning till natu- rens mystik. Men den tog tid att få färdig, bland annat kom en

svensk artist emellan. Gullick Steve

– Det finns en kultur av rädsla som sprider gitarristen Grasshopper som återstår från des ett apotek om till studio, ett arbete sionerade och slåss för sin sak, annars blir sig på grund av vissa politiker. Människor originaluppsättningen. Efter världsturnén som tog flera månader och efter det satte han överkörd, menar Jeff. gömmer sig i sitt inre. Därför behöver vi som följde släppet av deras andra album sig trion bakom producentspakarna på Från början var tanken att resulta- alla trygghet, fler borde gå ut och titta på Boces lämnade grundaren David Baker Nicolai Dungers senaste skiva Here’s My tet på The Secret Migration skulle bli en stjärnorna och inte vara så misstänksam- gruppen och trummisen Jimy Chambers Song, You Can Have it... I Don’t Want it reflektion över deras tidigare album. Mer- ma mot andra. Det är en vacker värld vi och flöjtisten Suzanne Thorpe följde snart Anymore /Yours 4-Ever Nicolai Dunger cury Rev ville göra en lugn skiva med små, lever i och förhoppningsvis kan vår skiva efter. Jeff Mercel började 1998 som Mer- och på Heather Novas Storm. Samtidigt ”tysta” låtar men vissa visade sig ha egna ge en gnista hopp, säger keyboardisten cury Revs trummis när inspelningarna till hade trion ändå tid att skriva och arbeta liv och växte. Oftast var det Dave som Jeff Mercel. Desert Songs skulle inledas. med egna låtar. Men än så länge var det insisterade på att de skulle använda trum- Han tar en ny tugga av den gigantiska – Under den tiden var det mycket föränd- bara på demostadiet. mor i låtar som från början skulle vara Club Sandwichen och verkar vara nöjd ringar i luften, det var en osäker period. Ett år senare kallades producenten utan. med hur livet utvecklat sig. Bandet är i Jonathan visste inte vad som skulle hända Dave Friedmann in för att påbörja inspel- The Secret Migration tar med dig på en Köpenhamn för att spela förband till Nick så vi blev alla förvånade över framgång- ningarna av The Secret Migration. Dave sagolik resa in i naturen. Låtar som Secret Cave. Utanför SAS Radisson Hotel visar arna med Desert Songs. Men vi har alltid var från början basist i bandet men även for a Song, Black Forest, In the Wilderness sig naturen från sin kalla sida och små stått med båda fötterna på jorden och gör han lämnade skeppet för att koncentrera och avslutande Down Poured the Heavens snöflingor faller över den danska huvud- inte saker så spektakulära. Vi försöker sig på arbetet vid mixerbordet. andas mystik. staden. vara ärliga och låter lyssnarna bestämma. – Dave är en nära vän till oss och vi har – Vår musik växer fram från vår omgiv- Mercury Rev bildades redan i slu- Arbetet med The Secret Migration bör- bra diskussioner. Han låter det naturliga ning, vi har mycket skog där vi bor så tet av åttiotalet och har med The Secret jade under hösten 2002, bara veckor efter i bandet komma fram, andra producenter naturen är en naturlig del, säger Jeff. Jag Migration släppt sex album. En karriär avslutningen på deras senaste världsturné. vill förändra för mycket. Allas åsikter är brukar flugfiska när jag är ledig. Ljudet av på krokiga vägar. I dag är det bara sånga- Men den egna musiken fick till en början viktiga i bandet men alla måste vara pas- naturen är väldigt meditativt. ren/gitarristen Jonathan Donahue och stå tillbaka för andra projekt. Först bygg- Andreas Eriksson

Svenska skivfynd Ibland är det en bra liten värld vi lever i. fanns alltså deras första platta i en affär här i visste han inte riktigt. Så var kommer då mycket att vi tvingar på det nya landet våra Jag gick nyligen omkring i East Village och New York. Jag köpte den direkt. dessa skivor ifrån? vanor och vår musik? Som exempel kan jag letade skivor. Inte efter något speciellt och Grejen är att detta inte var första gången Jag vet att jag som exil-svensk sprider säga att när jag för en tid var DJ på Virgin utan bara bläddrade igenom rad efter rad som en underlig skiva dök upp på ett oväntat mitt hemland runt New York som kolera, Megastore i Times Square så slängde jag för att när jag såg det kanske skulle veta vad ställe. I Minneapolis råkade jag (i en liten men jag fattar inte hur skivaffärer får tag regelbundet på Thåström, Souls, Fireside, jag ville ha. Just då hände nåt konstigt. Jag punkaffär av alla ställen) hitta en CD med på vissa saker. För tre år sedan hittade jag Broder Daniel, Cornelis Vreeswijk och till och bläddrade förbi en CD jag inte sett på typ tio Ronny och Ragge – som dessutom inte var i en källare i Alphabet City tre vinylsinglar med gamla Pojken med grodan i pannan. år, eller rättare sagt som jag aldrig sett på CD, begagnad. med ett kängpunkband från min hemstad Det ger en viss kick när USA:s största skivaf- men vars vinyl jag inte sett på tio år. Första Jag har en kompis från Portland, Oregon Oskarshamn som heter Smalltown. Vad jag fär spelar gammal svensk rock på svenska på Stillborn-plattan Necrospirituals från 1989. som delar min musiksmak, och som aldrig vet har de aldrig varit i New York och vid den maximal volym en lördagseftermiddag. Stillborn var ett doom-band från Göte- varit i Sverige men som trots detta, av någon tiden hade de knappt spelat utanför Oskars- borg som släppte en klassisk skiva som var helt outgrundlig anledning, i sin skivsamling hamn. Men tre av deras vinylsinglar fanns till någon slags korsning mellan Lee Hazelwood, har en Orup-platta samt en remix-platta försäljning i en liten punkaffär i New York. Sisters of Mercy och Cathedral. Jag vet inte med Trance Dance! Jag frågade var han fått Jag vill inte tro att svenskar ligger bakom allt om de nånsin spelade utanför Sverige med dem ifrån, och Orup-plattan var tydligen ett detta, men det är troligtvis sanningen. Mathias den sättningen, men inför nästa platta så skämt från en kompis (och nej, kompisen var Hur kommer det sig att så fort vi flyttar hade sångaren slutat och de lät som alla inte svensk heller) och Trance Dance-skivan utomlands så förstärks vår stolthet över vårt Skeppstedt andra metallband på den tiden. Men nu hemland (som vi självmant lämnat) så pass [email protected]

6 Groove 1 • 2005 Stereo Total Bambi på hal is

Vi har frågat några artister om deras favorit- plattor, så här svarade de: Tom Waits Thelonius Monk Brilliant Corners Riverside (1956)

” Vad som helst av Thelonius Monk, Muddy Waters, Chuck Berry, Ray Charles, Solomon Burke, Bill Hicks, Lenny Bruce eller Frank Sina- tra. Det finns andra också.”

Chips Kiesbye Ramones Electropop-duon Stereo Total från Leave Home Berlin firar tioårsjubileum och Sire (1977) släpper sitt sjätte album Do the Bambi. De sjunger fortfarande på minst tre olika språk och är allt- jämt kitschens okrönta mästare – men visar också på en mörkare sida. Stefanos Notopoulos Stefanos

”Här har verkligen Ramones hittat sitt hem. Förra gången jag intervjuade Stereo – Vi har tänkt på att skapa en egen Att Stereo Total är två inbitna cineas- Dom har hittat soundet och hittat rätt i låtskri- Total var för två år sedan i deras lägen- Bambi-dans så att alla kan dansa den på ter märks albumet igenom. Låten Ciné- vandet.” het i Berlin. Vi drack te och pratade om våra konserter! mania är skriven till en dokumentärfilm Serge Gainsbourg, pinuppor och deras Att det dröjt så länge som tre år med samma namn. Texten räknar upp syn på feminism. Men nu med Françoise sedan förra skivsläppet beror inte på att en mängd filmstjärnor och regissörer: DJ Embee Cactus blir det tjugo minuter i Sverige. Françoise och Brezel legat på sofflocket. ”Marilyn Monroe, Jeanne Moreau, Miles Davis Stereo Total är ute på pressturné för att – Vi har turnerat massor runtom i hela Robert de Niro, Mia Farrow, Woody Kind of Blue göra reklam för sitt nya och efterläng- världen. Vi har spelat i Ryssland, USA, Allen, Sophia Loren, Ingrid Berg- Columbia/Legacy (1959) tade album Do the Bambi och jag anar Mexico och Japan! En annan anledning man…” En annan cineastgrej är deras en viss trötthet i Françoise röst. till att vi väntat med att släppa skivan blinkning till A Clockwork Orange med – Vi ville ha en annan atmosfär än på vår beror på att vi bestämde oss för att ta låten Orange mécanique. De har använt förra skiva. Några låtar är lite ”mörka- det lite lugnare. Tidigare har vi släppt sig av soundtracket och känslan från re”. Det blir en spännande kontrast mel- skivor med bara något års mellanrum filmen men istället för en kille återfinns lan det mörka och det söta kitschiga. och vi behövde sänka takten. Françoise i huvudrollen. Titeln på albumet var till en början Förutom allt turnerande har de dess- – I filmen blir alla kvinnor mördade och ett skämt. En av Françoise och Brezels utom hunnit med att göra musik till en våldtagna men vi har bytt perspektiv vänner har stora bruna ögon och långa teateruppsättning av filmen Christiane så här är det istället jag som är the bad vackra ögonfransar och de brukade all- F. från 1981. Filmen handlar om knar- girl! tid be henne att ”Do the Bambi!”. Men kande, prostituerade tonårsbarn i Berlin Ni firar tioårsjubileum i år. Tror du albumtiteln har också att göra med att och ursprungssoundtracket gjordes av att Stereo Total kommer att finnas i tio Bambi symboliserar kitsch, oskuldsfull- David Bowie. år till? het och söthet. Och så leder det förstås – Flera av våra vänner, inklusive Brezel – Nej, det tror jag inte. Vi vill inte bli ”Det är en skiva som har allt, glädje och sorg. Fast mest eftertänksamhet.” tankarna till sextiotalets fåniga tema- och jag, var med i pjäsen som aktörer. electropopens Rolling Stones!, skrattar danser. Låten Babystrich från föreställningen hon hest. finns med på skivan. Moa Eriksson

www.groove.se 7 Dark Tranquillity Inga lugna stunder Sage Francis Sage Francis från Rhode Island gjorde sig känd i USA genom att vinna poetry slams och freestyletävlingar. Under många år har den politiske undergroundrapparen spridit låtar som Crackpipes och Climb Trees i form av MP3- filer på internet. Där har han främst nått ut till den påläste musikälskaren, så hans namn har inte setts i de stora tidningarna. Förra albumet Personal Journals återfanns dock i välsorterade skivaffärers importavdelningar. Trots det har alla hans spelningar i Sverige varit proppfulla. Nu har han släppt albumet A Healthy Distrust. En skiva som skiljer sig från den förra, främst textmässigt. – Den största skillnaden är innehållet. Mycket av produktionen påminner om Personal Jour- nals, det är fortfarande mörka nedstämda beats. Den handlar om det som händer ute i samhället istället för mina personliga saker. Jag ser utåt istället för inåt, det känns som en ganska logisk utveckling. På Personal Journals dealade jag med en massa personliga problem och nu har jag fått det ur systemet och ser utanför den lilla cirkeln jag lever i. Anthony St James Anthony

Sages texter är ändå personliga och politis- ka. Men det känns inte som han försöker trycka

ner sina värderingar i halsen på folk. Han vill Lindor Tidäng inte utestänga de som tycker annorlunda. Han vill bara erbjuda idéer. – Min avsikt är mer att ge folk saker att tänka Vissa mognar sent. Hela gänget över så att dom själva kan ta ställning. Jag vet i Dark Tranquillity är runt 30 och Stanne och Sundin ska precis lämna det är skönt att plattan togs emot så väl redan var jag står i många frågor, säger han några har barn. Men efter sex ski- replokalen vid Masthuggstorget efter en i alla fall, säger Stanne. och ler stort. Men det blir inte intressant musik vor siktar de nu mot nya höjder. hård telefondag, men hinner ändå byta Character är en komplex skiva, med några ord med Groove medan första många intensiva och rätt korta spår, som om jag bara skulle tala om för folk vad dom ska Och ger sig ut på den längsta tur- tycka. Det som gör min musik intressant enligt lådan färdiga skivor från skivbolaget avslutas med en längre låt där bandet får mig är att jag ger folk tillfälle att ta ställning nén någonsin. packas upp. Och det är efterlängtade blomma ut. Keyboardsen är mer spar- till det jag pratar om. skivor – inte bara för bandet. Character samt använda än på till exempel Haven, Sin inspiration fick han tidigt av den fri- – Man lär sig se tjusningen i att turnera låg färdig redan i mars förra året, som men Mikael Stanne och Niklas Sundin språkiga rapgruppen Public Enemy som aldrig efter ett tag. Man kan ju passa på att vanligt inspelad i Studio Fredman vid betygar att det inte är ett självändamål. dragit sig för att bilda opinion och ägna sig åt lobbying. slappa och göra en massa saker man Gullbergs Kaj. Men den där omförhand- – När vi började visste vi inte vad vi – Dom förändrade mitt liv, deras militanta stil, inte hinner annars. lingen av kontraktet försenade den. gjorde för skiva. Men när två-tre låtar deras idéer och sätt att säga saker var något Orden är Niklas Sundins, gitarrist – Nu hade vi nästan hunnit glömma den var klara såg vi att den här handlade helt nytt för mig. Det var våldsamt. Chuck D var i Göteborgsbandet Dark Tranquillity. och hade inga förväntningar, men det är mer om det tekniska, säger Sundin. som en svart knytnäve i ansiktet, han fick mig Han är nyss hemkommen från promo- roligt att så många verkar tycka att den Som vanlig bytte bandet idéer över att ifrågasätta mitt eget lilla vita samhälle och tionturné i Europa med sångaren Mika- är så bra. Den är ju det mest tekniskt nätet i form av musikfiler och repade varför dom var så arga. Han fick mig att förstå el Stanne. Elva hektiska dagar med 20 avancerade vi har gjort hittills, säger sedan ihop allt, i sann demokratisk orsakerna till det svarta samhällets vrede. intervjuer per dygn. Stanne och visar upp färska pressklipp anda. Texterna är Stannes, men musiken Även om Sages arga inställning och skram- Men de ska snart ut igen. När den från världen med enbart höga betyg som är allas. liga produktion kan jämföras med förebilderna så skiljer sig hans rap mycket från konventio- här tidningen når dina skivvalkiga fing- gemensam nämnare. Och nu ska alltså Dark Tranquillity nell hiphop. Men det är han nog ganska nöjd rar befinner de sig i Europa igen, nu som Jo, melodisk dödsmetall, som Dark ut på vägarna igen – sin längsta turné med själv. fulltalig sextett och tillsammans med Tranquillity något förenklat kan sägas någonsin. Totalt fem-sex månader räk- Moa Stridde legenderna Kreator. Rätt långt från den spela, är stort. Större än någonsin kan- nar de med att vara ute i år, med siktet blygsamma starten i Göteborg för sex- ske, eftersom hårda band i USA nu på Europa, USA, Asien och Sydame- ton år sedan. hakat på riktigt och även den markna- rika. – Det känns att skivbolaget satsar på oss den öppnat sig ordentligt. – Då måste vi försöka ta det lugnt också. nu. Det kanske har något att göra med – Det hade varit så lätt att bara spela in Men visst blir man lite söndrig, avslutar att vi förhandlade om kontraktet efter något kommersiellt gångbart, men det Mikael Stanne. förra plattan, säger Mikael Stanne. hade inte känts sant mot oss själva. Så Kalle Malmstedt

8 Groove 1 • 2005 pre-listening at: merchandise and more: www.groove.se 9 www.NUCLEARBLAST.de www.NB-STORE.com Sambassadeur

– Vi har nog inte riktigt tänkt på det än. Vi Dogs of Pompei fanns ju knappt för ett år sedan – allt har gått väldigt fort. Stockholmsbandet Dogs of Pompei skulle vara Joachim Läckberg en av tre gitarrister i Sam- det perfekta soundtracket till en nedcabbad bassadeur. Han ser konstigt nog väldigt förvir- resa i en öken. Allt enligt gitarristen Anders rad, nästan förvånad, ut när det kommer på tal Klereborg, som tillsammans med Joel Holmer att de skrivit på för tre fullängdsskivor. startade bandet för tre år sedan. – Alltså, vi hade ju inte ens replokal när vi – Vi snackade om att göra något tillsammans gjorde dom två, tre första spelningarna. Att eftersom båda två har samma musiksmak och fundera på att man har en massa framför sig älskar Kyuss. har nog aldrig varit vår grej. Det har gått väl- Just insomnade Kyuss är en av de inspi- digt smidigt allting, vi har ju aldrig behövt jaga rationskällor som tydligast märks på deras spelningar eller någonting, det har liksom gett musik. Distljudet är väldigt släpigt, Anders sig självt. Det gör det nog nu också. Klereborg berättar att de stämde ner gurorna Sambassadeurs musik kan vid första till C för att hitta rätta soundet. anblicken te sig naiv och formalistisk. En enkel Han och Joel Holmer var dessutom i London blandning av välmenande melodier, barbariska nyligen på inspirationsresa. På scenen stod brusgitarrer och Velvet Underground-stomp. Hermano, gamla Kyussångaren John Garcias Radio LXMBRG Men under detta döljer sig en förförisk pop- nya band. Efter spelningen fick de goda råd av musik. Lika delar lakonisk stillsam som taggig trummisen och basisten under loppet av några Alex Svenson-Metés grundade bandet på – Jag tror att vår musik plockar fram en och behagligt obekväm. kalla öl. hösten 2001 och ser sin skapelse som det nostalgisk känsla hos lyssnarna, men vi är – Melodierna beskrev någon som visor, säger – De frågade oss om vårt band, och i brist på perfekta blandbandet, eller som en orkes- inget retroband. Främst är det våra strå- Anna Persson som sjunger och spelar gitarr. bättre förklaring kallade jag oss ett stoner- ter med rockbakgrund. Han skriver i stort karrangemang som väcker minnen. Det Jag tycker att det är en bra beskrivning. Dom är band. sätt allt det musikaliska, spelar klaviatur, är en viktig del för lyssnarna att kunna enkla att sjunga. – Varför säger du så? Varför måla in er i ett gitarr, sköter programmeringen och pro- drömma sig bort och tänka på något annat I Skövde finns Daniel Permbo som delar hörn? Sätt ingen etikett på er själva, citerar ducerar själv allt som spelas in. än sin vardag. sången med Anna. Det är hemma hos honom han Hermanos råd. som det började för lite mer än ett år sedan. Då Radio LXMBRG är ett i många avse- Alex är själv väldigt förtjust i film och Sådant får andra göra, journalister, fans och började de som trio. Ett gäng låtar spelades in musikläggare på P3. ende unikt band, i varje fall i Sverige. Till filmmusik, speciellt från femtiotalet fram på datorn utan någon direkt baktanke. Låten Förra året spelade Dogs of Pompei in sin kärnan räknas förutom Alex även Peter till sjuttiotalet. Mycket för att filmmusi- Ice and Snow dök några månader senare upp första demo, en fyralåtarsplatta vars mest glas- Korsbäck på gitarr, Fredrik Sandberg ken då lyfte scenerna med inslag av bland på musiktidningen Sonics samlingsskiva och siga frihetskänsla finns i introspåret The PA Is på bas, Karl-Alfred Nilsson på trummor annat romantik. sedan rullade det igång. En singel släpptes Down. samt de tre rösterna bakom mikrofonerna; Men intresset för det visuella märks inte senare under på Dolores singelklubb och nu – Vi spelade in CD:n i vår trummis studio. Men Sebastian Castro (som är bosatt i Paris), bara i musiken. Tillsammans med fotogra- hägrar en EP, senare under våren en fulläng- vi ska in i en ny studio så fort det går. Vi har Lisa Holmqvist och John the Baptist. Alex fen Per Kristiansen ska Alex utveckla en dare på Labrador. skitmycket nytt material som bara väntar på passar ihop sångare och låt efter magkäns- mer filmisk del till deras konserter. – Vi spelar in allt hemma hos Daniel i Skövde, att släppas ut i det fria. berättar Joachim. Sedan sitter han och pillar la och texterna skriver Sebastian, Lisa och – Det är viktigt för oss att ha det när vi Kan behövas. Anders Klereborg berättar att med det ganska mycket själv. Det blir inte så han ständigt lyssnar på sin egna musik. John själva. uppträder för att fånga publikens upp- att vi står och repar och sådär en massa. Det är Via musikannonssajten Vendolin och – Jag kallar sångarna för satelliter. De kret- märksamhet. Vi är inget band som röjer ju mer innan vi ska ut och spela. genom andra kontakter fick de hyfsat snabbt sar kring bandet, säger Alex. I framtiden på scenen och då är det utmärkt med ett Förutom Anna, Daniel och Joachim spelar igång bandet. Idag har de dock backat ett steg. vill jag samarbeta med fler sångare och på bildspel. Publiken ska ha ett bildligt minne också basisten Daniel Tolergård. Livetrum- – Vi har en del auditions för att hitta en ny vår fullängdare som kommer till hösten med sig hem från konserten. mor saknas vilket inte hindrar dem att vara sångare. sjunger jag själv på ett par låtar. Radio LXMBRG har annorlunda sam- betydligt mer larmiga live, de tre gitarrerna Dogs of Pompei bestämde sig för att gå I dagsläget finns endast EP:n arbeten med andra än Per Kristiansen. mer påtagliga utan att för den skull tappa sin vidare utan sin frontman Stefan Lundgren som L’Indifference i skivaffärerna, en stark Flera konstnärliga personer i bandets när- vackra romantiska lojhet. sjunger på fyraspårs-CD:n. De hade olika syn – Det märks klart tydligare när vi spelar ute att rockblandning av olika sångröster och het utgör bollplank till Alex och uppmärk- på hur bandet skulle låta. vi är för lite oväsen, säger Joachim. Det är bra – Vi har testat ganska många sångare hittills luftiga toner som omedelbart placerar lyss- sammar saker i musiken som han inte själv med den kontrasten: fina melodier och skrän. och ger oss inte. När vi hittar nån vill vi att det naren i en biograf med en sjuttiotalsfilm märker. Även ett perfekt blandband kan De spänningarna finns bland oss i bandet ska vara perfekt. i projektorn. I mitten av februari släpps behöva justeringar. också. Torbjörn Hallgren singeln It’s Cruel Up North. Andreas Eriksson Fredrik Eriksson

10 Groove 9 • 2004 Emma Sundberg

John Alexander Ericson

Att en artist släpper två album under ett år hör inte till vanligheterna. Kristofer Åström har gjort det, Ryan Adams likaså – men John Alexander Ericson satte förmodligen något slags rekord i höstas. I oktober kom solodebu- ten Songs for Quiet Souls, och efter en välför- tjänt vila på ett par veckor släpptes uppfölja- ren Savannah Songs. Det furiösa releasetempot har emellertid sina förklaringar. – Jag skrev Songs for Quiet Souls redan för tre Angels år sedan, men det tog ett tag att nå ut med musiken. Sedan slumpade det sig så att jag Många oetablerade band söker efter ett men också något som alla verkar nöjda råkade ha en till platta på gång, berättar skivbolag som kan ta hand om dem och med. Alexander. släppa en eller fler skivor med dem. Andra När skivan släpptes var det dels som CD Den 32-årige Uppsala-sonen, som har ett förflutet i syntpopgruppen The Northern Ter- går sin egen väg. Angels från Göteborg har men också via internet, gratis att ladda ner. ritories, flyttade ner till Berlin för tre år sedan släppt sin första skiva på egen hand, på eget Men trots att den finns för gratis nerladd- för att finna inspiration och få miljöombyte. skivbolag. Och upptäckt att det fortfarande ning är den första tryckta upplagan av Time Förra våren turnerade han tillsammans med finns efterfrågan på riktiga CD-skivor. is Ripe redan slut. Nicolai Dunger, och för närvarande består Angels har funnits i några år, men det är – Det är intressant att folk ändå fortfarande vardagen nästan uteslutande av musik. I först det senaste året som bandet tagit en defi- vill ha en riktig CD, även om skivan finns somras spelade han in ett tiotal låtar på en nitiv, slutgiltig form, en form som alla är nöjda att ladda ner gratis, säger Carl Boisen, dag, två–tre plattor till är på gång – och detta med. Och som för att bekräfta detta släpptes basist i bandet. kombineras med ett gäng Sverige-spelningar också debuten Time is Ripe strax före jul. En – Och det är inte något ideologiskt eller i februari och mars. Musiken är lugn, poetisk och stämnings- skiva full av bländande pianopop. politiskt ställningstagande att lägga ut allt full, med influenser som Leonard Cohen och Grunderna till skivan spelades in i på nätet, fyller Erik Schreiber i. Det är ett Sigur Rós, och varierar inte nämnvärt mellan Bohuslän under sommaren 2003 av tre av bra sätt att synas. de två skivorna. Detta trots att inspelnings- medlemmarna. En del färdiga låtar, en del För att kunna höras i dånet från den stän- procedurerna var minst sagt olika. som provades fram i studion. När bandet digt mullrande skivfloden, för att kunna få – Songs for Quiet Souls spelade jag in i en till slut tog slutgiltig form gjordes påläggen. uppmärksamhet för musiken, kontaktades studio i Berlin, och det känns som att det tog – Men skivan kanske är lite välpolerad i också ett promotionbolag som hjälpt till att ett år med stråkvartetter och en massa andra jämförelse med hur vi egentligen låter nu, marknadsföra skivan. Erik Schreiber poäng- pålägg. Produktionen av Savannah Songs var säger Robert Lundgren, som spelar klavia- terar gång på gång att om någonting ska mer ”low key”, den gjorde jag och en polare i Uppsala på ett par dagar. Men resultatet blev tur och gitarr. Vi är lite skitigare. hända, det må vara spelningar eller annan väl ganska likt, även om den första skivan är Men istället för att gå den vanliga sväng- PR, för ett debuterande band så måste man mer genomarbetad. en med att söka efter skivbolag som var både ha och knyta nya kontakter. Ett exem- Över lag är produktionen dock av under- intresserade av att ge ut den, valde Angels pel är att bandet som bäst håller på att jaga ordnad betydelse, istället är det Alexanders att, precis som med inspelningen och pro- spelningar inför våren och sommaren, fram- säregna stämma som står i fokus. Något han duktionen, göra allt själva. för allt sommarens festivaler, och även där själv håller med om. – Det känns bäst att ha kontroll över det vi anlitat någon utom bandet. – Om jag ska strunta i att vara ödmjuk så är gör, säger sångaren Erik Schreiber. Då får vi Men innan dess ska man se till att ytterli- jag väl ganska nöjd med min sångröst. Fast det som vi vill ha det, även om det innebär gare en upplaga av CD:n blir klar. Och pla- det tog lång tid att lära sig sjunga, jag är ingen naturbegåvning utan utvecklade min mycket arbete. nera inför inspelningen av ytterligare skiva, stil genom något slags trial and error-process. Ett exempel på det är själva CD:n, både något som alla verkar längta efter. Den som Men numera är den min styrka – förmodligen originellt och snyggt förpackad i denim- visar upp hur de låter på riktigt. eftersom jag är så värdelös på att spela instru- fodral, som medlemmarna själva tillverkar. Magnus Sjöberg ment, skrattar han. Något som givetvis tar både tid och kraft, Mattias Falk

www.groove.se 11 The Doves Vill hypnotisera mera

Känslosam popmusik värmer i vinterrusket. Brittiska Doves vill att lyssnaren ska förlora sig i deras musik som nu är mer livebetonad och direkt än förut. Henrik Strömberg

Doves förra album The Last Broadcast dernas födelsedag brann gruppens studio Cities utlovar han mer direkta tongångar skriver låtar hela dagarna. Fast med tanke fick inte riktigt de lovsånger i Sverige som ner – och elden passade även på att sluka än på tidigare Dovesalbum. på att jag var arbetslös innan vi satte igång det, åtminstone i mina öron, förtjänade. all utrustning och Sub Subs kommande – Vår nya skiva innehåller låtar som är så kan jag ju inte förneka att livskvaliteten Visserligen är skivan något ojämn, men album. kortare och har mer livekänsla än tidi- har förändrats till det bättre (skratt). Pounding hade med sin malande trumma 1998 gick de bokstavligen ur askan i gare. Det är inte medvetet – om man sät- Är du inte jävligt trött på att arbeta med och starka refräng förutsättningarna att bli elden, och skapade Doves tillsammans med ter upp riktlinjer innan man skriver musik din tvillingbror hela dagarna? en av 2002 års mest självklara hits, och de vokalisten/basisten Jimi Goodwin. Genom- så försvinner all känsla – men det var ett – Jag borde väl vara det. Men vi har all- mjuka harmonierna i M62-song förtjänade brottet kom i och med succéplattan Lost naturligt steg i vår utveckling. Och det tid arbetat tillsammans med musiken och även de ett bättre öde. Souls år 2000, och succén fortsatte alltså låter fortfarande Doves, vi vill fortsätta gillar samma saker, så det känns naturligt I övriga världen gick det dock bättre med The Last Broadcast två år senare. göra hypnotisk, känsloladdad musik som att fortsätta. Självklart småbråkar vi hela – bland annat belönades skivan med för- Musiken har liknats vid såväl Radio- man kan förlora sig själv i. Skvalande bak- tiden, men de medier som har försökt måla staplatsen på englandslistan – och trum- head som The Verve, och på grund av grundsmusik är det värsta jag vet. upp en Liam/Noel-relation emellan oss är misen Andy Williams känner en del press Doves ursprung har de även stämplats som Vilken är den bästa låten på albumet? ute och cyklar. inför släppet av uppföljaren Some Cities. en del av Manchesterscenen. Något som – One of These Days eller Almost Forgot För närvarande repeterar Doves inför – Ja, de sista två plattorna gick ju bra, så Andy Williams inte har någon större för- Myself. Men frågar du mig om en timme en turné i Storbritannien, men Andy Willi- det vore bittert att floppa nu. Vi kunde ståelse för. så avskyr jag förmodligen båda två, det ams hoppas även på en europaturné innan självklart ha upprepat receptet från förr, – Vi har aldrig tagit någon notis om det där, varierar ganska kraftigt just nu när låtarna året är till ända. men vi ville göra något nytt och det tycker även om jag antar att de flesta Manches- knappt hunnit lämna trumhinnorna. – Jag blev just intervjuad av en snubbe i jag att vi har lyckats med. Vi har i alla fall terband säger så. Men vadå, du skriver väl Framgångarna till trots så hävdar Andy Ryssland, dit är jag otroligt sugen på att gjort vår bit – om det funkar kommersi- inte på ett visst sätt bara för att du kommer Williams att livet som Dovesmedlem inte åka. Och så svänger jag gärna förbi Sverige ellt eller inte kan vi inte påverka. Går det från Stockholm? Vi har aldrig känt någon har förändrats nämnvärt under de senaste på hemvägen. Vi bjuder på en bra scen- dåligt så… sånt är livet. Fast vi har stora gemenskap med övriga Manchesterband, fem åren. upplevelse – det har du och läsarna mina förhoppningar. utan hållit oss till det vi tror på. – Det är väl oundvikligt att gå in i perio- garantier för… Doves skapades i Manchester under I stället nämner Andy Williams diversa der av rock’n’roll-liv när man är ute och Mattias Falk kaotiska former i slutet av nittiotalet. influenser som New Order, Queens of the turnerar, men jag har varken slagit sönder Andy och hans tvillingbror Jez (gitarr) bil- Stone Age och Kraftwerk. Och på Some någon tv eller köpt några dyra bilar. Ban- dade då dansakten Sub Sub, men på brö- det tar upp all tid, vi sitter fortfarande och

12 Groove 1 • 2005 www.groove.se 13 14 Groove 1 • 2005 Caesars Offside och alltid fel www.kulturmejeriet.se 046-211 00 23

 R:69 72;@2; A\_ KÚsKR

  7

Fredrik Wennerlund Fredrik 3_R KÚsKR

Det är inte lätt att vara rockstjärna. Fråga bara Caesars-gitarristen Joakim Åhlund. Då berättar han om deppighet, en rutten musik-   A52 1D.?C2@ +ÚsKR bransch och känslan av att alltid vara offside. 9†_

– Folk har alltid uppfattat Caesars som spela i USA. Numera ligger de på stora sätt. Jag har känt så i hela mitt liv. Jag " 7B;6

www.groove.se 15 The Chemical Brothers Det finns bara

Tom Rowlands minns Stockholmsspelningar, pratar magsjuka och politik med Mats Almegård två bröder som försöker styra in samtalet på nya plattan.

regnet hänger i luften som så ofta i påminner mig själv om att jag måste tvätta Jag tycker att nya skivan känns lite öppnare – Det är väl den enda, skrattar Tom. Ja, den London. Vinden är kylig när jag går längs min högra hand efter intervjun fortsätter än Come with Us. är annorlunda. När vi lyssnade tänkte vi den till synes ändlösa Harrow Road. Runt Tom prata Stockholmsminnen. – Mmm, det är en bra beskrivning. Vi har ”kan den här vara med på ett Chemicals- omkring blandas sjabbiga restauranger, – När vi spelade på Lollipop 1996 blev vår experimenterat mer, arbetat med fler nya album” – men varför inte? Vi skriver under billiga affärer, bilreparatörer och allmänt ljudtekniker matförgiftad så vi fick låna en människor och haft en öppnare attityd när på allt han rappar och det är ju faktiskt så slitna människor. Mitt bland allt detta ligger av ett annat band. Ljudet var kasst och när vi vi jobbade med Push the Button än med att världen förändrats under de senaste tio Virgin Records kontor, till synes fullständigt påpekade det för någon en bit in i konserten något annat album. åren. Det vore dumt att förneka att saker malplacerat. Det är stort, praktfullt och fick vi reda på att ljudkillen tagit syra någon hänt, politiska saker, som influerar oss även påminner mest om ett slott mitt i slummen. timme innan soundcheck, skrattar Tom. nu är det ju inte första gången som Che- när vi gör musik. De höga staketen som omgärdar trädgården Han halvligger i soffan och tar sig då mical Brothers anlitar gästsångare. Men har elakt spetsiga galler och innan man går och då för magen, men nu verkar han pig- enligt Tom var det mer spännande den här anwar superstars rap var alltså ett undan- in måste man anmäla sig till den stränga gare och jag utnyttjar hans skrattpaus till gången eftersom de valde vokalister som inte tag. Annars brukar Tom och Ed ha synpunk- vakten i kuren. Han hänger på mig en besö- att styra in samtalet på det jag egentligen nödvändigtvis har en lång karriär bakom ter på vad en text ska handla om och inte karbricka och guidar mig till receptionen, kommit för att prata om, nämligen duons sig. De har inte letat aktivt efter okända rös- sällan är texten baserad på det som Tom där jag ska anmäla mig igen. första album med nyinspelat material på tre ter men när de sett något bra band har de sjunger in i studion. Sångarna har ett visst Efter det får jag slå mig ner och vänta på år. Efter den svaga Come With Us från 2002 sett till att få med sig en demo hem. Eller mått av frihet, men inte helt och hållet. att en skivbolagsrepresentant tar hand om har Chemicals släppt samlingsskivan The så är det som i Anna-Lynne Williams fall. Kan sångarna påverka musiken något? mig. Jag bläddrar förstrött i några tidningar Singles 93–03 och de har sagt i intervjuer Tom köpte en skiva med henne och kände – Ehh, nej. Egentligen inte, vi har en klar och tittar på klockan. En pigg A&R-kille att samlingen hjälpte dem att komma vidare att det var en röst som han gärna skulle vilja idé om vad vi vill göra. Fast på Close Your dyker upp och visar mig genom några kor- musikaliskt. Den blev en sorts avrundning ha med på en Chemicals-låt. Eyes är det faktiskt Magic Numbers som ridorer, uppför en trappa, nedför en annan av vad de gjort, och samtidigt markerade Chemical Brothers har aldrig skrivit en ändrade lite på ackordet i slutet. och uppför en till. Sedan är jag framme. Det den en nystart. låt till någon sångare. Snarare är det så att Tom och Ed vill alltså inte låta sångarna känns som att få audiens hos påven. Men det en låt föder en idé om vilken sångare som bestämma så värst mycket över musiken. är inte Johannes Paulus II jag ska träffa, utan lyssnar man på nya albumet Push the But- skulle kunna komma ifråga. Ofta efter att Till och med när Bernard Sumner sjöng och Ed Simons och Tom Rowlands i The Chemi- ton är det lätt att skriva under på Toms Tom sjungit in någon text till låten i studi- spelade gitarr på Out of Control på Sur- cal Brothers. Det är i alla fall vad jag tror. och Eds teori. Come with Us kändes gan- on. Känner Tom och Ed då att det vore läge render var det Tom och Ed som bestämde. På väg genom korridorerna får jag dock ska introvert och sluten, medan nya ski- att gå vidare med en ”riktig” sångare tar de Detta fast Bernard är en stor idol för de två veta att jag enbart kommer att få träffa van andas ny luft och letar sig ut åt olika kontakt med den som de vill anlita. och de själva först trodde att de skulle låta Tom. Anledningen är att han varit sjuk musikaliska håll. Den börjar med singeln Vokalisterna på Push the Button har Bernard ta mer plats. Men när han föreslog dagen innan och fått ställa in en del inter- Galvanize där A Tribe Called Quests Q-Tip de träffat allihop. Tom och Ed jobbar helst att det skulle vara gitarr rakt igenom kände vjuer. Nu ska de göra alla på en i stället för rappar över marockanska stråksamplingar med människorna i studion, fast de egent- Tom och Ed att det inte spelade någon roll på två dagar. och hårda big beatrytmer. Galvanize är en ligen skulle kunna byta filer via nätet som att han varit medlem i deras favoritband Joy – Hej är det du som är från Sverige? Orden blytung rökare i stil med Chemicals-klassi- många andra elektroniska band gör. Men Division och New Order. De sa blankt nej yttras av Ed Simons, innan han återigen ker som Block Rockin’ Beats. Chemicals gillar att låta den kreativa pro- ändå. lyfter luren och fortsätter den telefonin- De (obligatoriska) indieflirtarna finns cessen innefatta fler än de själva. Ni har aldrig funderat på en permanent tervju han är halvvägs inne i när jag stegar kvar i The Boxer med Tim Burgess och Belie- – Ta Q-Tip exempelvis. Han är en gammal sångare? in. Sen får jag skaka hand med en blek Tom ve med Bloc Partys Kele O’Kereke på sång. favorit och det var fantastiskt att jobba med – Hmm, nej det har vi nog aldrig tänkt på. Rowlands som snabbt plockar upp tråden. Acid house-experimentet i Come Inside och honom. Vi hyrde en studio i New York, han Det finns ju bara två kemiska bröder i värl- – Vi brukade åka mycket till Sverige och The Big Jump blandas med politisk rap av kom dit och började freestyla över våra den och det är vi, haha. Fast det skulle kan- spela på Tranan i Stockholm. Och Lollipop Anwar Superstar i Left Right och dimslöjad beats. Sen klippte vi ut det vi behövde, men ske vara intressant att göra ett helt album måste vara världens bästa festival någonsin. pop i Hold Tight London med utomjordiskt under tiden hade vi ett utbyte om vad som med någon, så långt kan jag sträcka mig. Vilken blandning av artister. Hur är det i vacker sång av Anna-Lynne Williams. Så skulle vara bäst för låten. Stockholm nuförtiden? vad är nytt, undrar du. Visst, elementen har Det var Q-Tip som kom på idén med ett de båda har känt varandra i mer än fem- Innan jag hinner svara är han redan igång funnits där förr, men de får dra iväg mer åt break där han rappar ”push the button” och ton år. De möttes när de pluggade historia och berättar hur sjuk han var dagen innan sina respektive håll den här gången. Hipho- på så vis var inte bara den låten räddad, utan i Manchester och upptäckte ett gemensamt och hur läskigt det var. Han säger att han pen får vara mer hiphop, indiepopen mer hela albumets titel. Det enda vokala inslaget intresse i musik och klubbliv. Efter att ha DJ: fortfarande är lite matt, men det är infor- indiepop och så vidare. Låtarna på Push the på skivan som inte kommit till i studion till- at ihop började de producera musik och i år mation som inte är helt nödvändig. Man ser Button känns öppnare och inte lika ängsliga sammans med Tom och Ed är Anwar Super- är det tio år sedan kritikerhyllade och stor- direkt att den här killen skulle behöva krypa som de som fanns på Come With Us. stars stenhårda rap till Left Right. säljande debuten Exit Planet Dust släpptes. ner i en säng. Stämmer det att ni kände er friare efter The – Vi hade bokat mer tid i den där New York- Då vigde de sina liv till musiken. Idag är de – Det kändes som om jag hade något levan- Singles 93-03? studion, men han dök inte upp. Så vi tänkte familjefäder och producerandet är mer som de i magen, något elakt. Nu känns det mest – Friare kanske inte är rätta ordet, för vi ”va fan” och åkte tillbaka till London. När ett vanligt kontorsarbete. De har turnerat som om jag gått igenom någon avancerad har aldrig känt oss ofria. Men visst, det var vi kom hem låg en CD i posten och ett brev flitigt och kommer under våren att ge sig ut tortyr och överlevt. Fy för maginfluensa! det bästa med att ge ut samlingen – att vi där han bad om ursäkt. Det han presente- på en turné för att göra reklam för albumet. Jag känner mig verkligen inte så söt idag. kunde gå igenom det gamla och känna att rade var så starkt och harmonierade så bra Men trots att de varit verksamma länge och Ett blekt leende letar sig fram på hans vi älskade vad vi gjort, att vi var stolta över med musiken att vi gjorde ett undantag för jobbat tätt ihop har det aldrig funnits stun- läppar och på min fråga om bilder skakar det. Samtidigt som vi kunde välja ut vilka honom. der då de tröttnat och velat sluta. han på huvudet och pekar på sitt ansikte. riktningar vi vill gå vidare i. Left Right är nog den mest politiska låt ni – Det är klart att vi ledsnat och tyckt det Medan jag sätter på bandspelaren och släppt? varit tråkigt, menar Tom. Men så tråkigt,

16 Groove 1 • 2005 jade? Har nifortfarandelikakulsomnärbör- vänner. för högtellerlågtså.Annarsärvimest som omtrumljudetpåensnaretrummaär tjafsar. Omriktigtteknisktnördigagrejor Mest ärdetnärvijobbaristudionsom dra, menvilkabröderskulleintegöradet? nej. Vi bråkarochblirfrustreradepåvaran- upp ochnerpåenellerannanfestdet jaghonom. tror än –tromig. gnistan attgöradansgolvsrökarefinnsdär vi iblandkanbliliteblasépådetgör. Men har varitmedommycket,sådetärklartatt på osssjälvasomduoochdetärroligare.Vi – Detärannorlundasåklart.Vi ärsäkrare Galvanize kommer tippa upptagen medsinatelefonintervjuer. vägen utnickarjagåtEdsomfortfarandeär borg iChampionsLeaguekvälleninnan.På nalfan ochärnöjdöverattdeslagitRosen- frågar omjagsågmatchen.HanärArse- Vi skakaråterhand och Tom lernärhan det ärtidenslut. Push theButton finns flerpotentielladansgolvsbomberpå . Meninnanjaghinnersäga verkligen interoligt. Rowlands ocksårätti:maginfluensaär min viavårahandslag.FördetharTom som levtiToms mageskaförasövertill mina händer. Jagvillnämligeninteattdet jag styrrättinpåtoalettenföratttvätta A&R-killenlämnaravmigilobbynoch Mats Almegård www.groove.se 17 Hamish Brown 18 Groove 1 • 2005 The Mars Volta Färdigt omedelbart

Mörker och en morbid dagbok upp- hittad av en död före detta band- medlem är grundläggande delar i The Mars Voltas kommande skiva Frances the Mute. Bandets sångare Cedric Bixler Zavala håller i bitarna till skivan som han vill ska vara ett olösbart pussel.

– Vi ville göra något som vi alla älskade, som var lite mörkare än vår förra skiva. Den var inte så mörk som vi ville att den skulle vara, menar Cedric. Denna gång har gitarristen Omar Rod- riguez Lopez producerat. Bandet har där- för haft full kontroll över processen och kunnat styra skivan exakt dit de velat. Cedric Bixler Zavala röst är blyg och ung – det är nästan som att prata med en tonåring som bara råkat bli rockstar och till följd av detta fått ett nästan ursäktande tonfall. Men någon orutinerad snorunge är han inte, alla spelningar han och bandet haft är ett exempel på motsatsen. När jag undrar om han har hunnit vila något under bandets hektiska spelschema svarar han kort och gott: – Ja, jag har åkt skateboard. Mer talför blir han när Frances the Mute kommer på tal. Vi pratar om inspiration, viktigast för texterna är ett fynd som gjor- des av den numer bortgångne medlemmen Jeremy Ward. Han jobbade tidigare som repo man, en amerikansk motsvarighet till vår kronofogde, där det vanligaste inom jobbet är att beslagta skuldbesattas bilar. – Han brukade hitta en massa grejer på bil- säten, som vapen, droger och bilder… vi hade en massa konstiga bilder. En gång hit- tade han en dagbok som var skriven av en kille som hade upptäckt att han var adop- terad. Han hade gett sig ut för att hitta sina biologiska föräldrar. Vissa saker i dagbo- ken är väldigt mörka och morbida. Sebastian Artz Tidigare skrevs texterna tillsammans med nämnde Ward, men denna gång har än letar efter sitt hem, är ens hem där man Men den passar perfekt att kombinera med chans till dem som ligger i startgroparna Cedric Bixler Zavala av logiska skäl skrivit själv skapar det. musik. till en musikalisk karriär. lyriken själv. Han säger att på förra skivan, Vinylutgåvan av Frances the Mute Omar Rodriguez Lopez lägger grun- Frances the Mute gästas däremot av De-Loused in the Comatorium, hade texter- kommer att släppas efter CD-versionen, derna för alla instrument och har en hel mer rutinerade rävar. Bland annat lirar na legat färdiga i ett år. Denna gång skrevs och Cedric Bixler Zavala säger att LP:n katalog med låtar – fler än som får plats John Frusciante och Flea från Red Hot de just innan det lades på sång i studion. kanske kommer att ha ett extra spår. på skivan. Kanske kan vi hoppas att dessa Chili Peppers, och den legendariske salsa- – Det var bra för att det var omedelbart. – Hela skivan är som ett pussel. Man kan kommer att dyka upp som B-sidor. gurun Larry Harlow medverkar på piano. Det var det som först kom ut och jag kunde säga att det handlar om bitar som fattas. – Nej, men det kanske kommer en remix- Just salsa är essentiellt i The Mars Vol- inte ändra på något. Det var mer av en Jag har läst någonstans att extralåten ska skiva, säger Cedric Bixler Zavala och låter tas musik. Cedric Bixler Zavalas röst glöder utmaning denna gång. dechiffrera albumet? undvikande. när han säger att bandet försöker sprida så Budskapen är lika inlindade som de – Ungefär så, kanske. Men den kanske för- Den kommer även att innehålla remixer mycket salsa som möjligt i världen. Han vill brukar vara när det gäller The Mars Volta. virrar lyssnaren ännu mer. av gamla låtar. Aktuella remixare är bland få folk att dansa till annorlunda beats. – Historien innehåller många metaforer. Vill ni att skivan ska vara ett olösbart pus- annat Wayne Coyne från The Flaming Lips – Vi uppskattar dansmusik, men vi vill inte Det är en historia om att bli övergiven, sel? och rapparen LP. Dessutom ska en del vara ett postpunkdiskoband som försöker om att vara en missbrukare. Det handlar – Oh ja, vi förstår inte själva allting. Jag oprövade förmågor få testa sina vingar. få kvinnor att dansa. om att upptäcka att hur långt bort man förstår inte dagboken när jag läser den. Bandet tycker att det är viktigt att ge en Mikael Barani

www.groove.se 19 Bright Eyes

Conor Oberst skriver låtar som kan göra vilken sund människa som helst illa till mods. Så pass att en varningstext på konvolu- ten vore på sin plats.

Södra Teatern. Conor Oberst är ensam på scen. Den här gången sansad och till synes nykter. Publiken sitter i andakt medan Conor med sammanbitet ansikte spottar ur sig ångestladdade låtar om låtsaskompisar, självdestruktion och politik. Hans röst dar- rar och kroppen skakar. När han skriker ut orden får jag svårt att andas. Inlevelsen hos Conor är så till den grad att man inte kan vara helt säker på om han klarar av att genomföra hela spelningen. När som helst kan han kliva av. Det gör han inte, men han sparkar till ett dricksglas på scengolvet som går i tusen bitar och flyger mot publiken. Låten hinner knappt ta slut innan han ber om ursäkt, frågar om alla är okej och säger att han inte visste att det där skulle hända. Några timmar innan spelningen träf- Klarsynt Conor far jag Conor i ett litet rum utan fönster och syre på Söder i Stockholm. I’m Wide Awake, It’s Morning är en traditionsenlig Bright Eyes-platta. På den andra, Digital Ash in a Digital Urn, har Conor och de andra i det löst sammansatta bandet expe- rimenterat med datorer. – Wide Awake spelades in redan i februari, men jag hade flera låtidéer och skisser av sånger som jag pratade med Mike Mogis om och vi tyckte att den andra plattan, den mer elektroniska, kändes mer spännande att göra. Vi var rädda att vi skulle fastna i turné- och intervjucykeln och aldrig blivit klara med Digital-skivan. På vilket sätt har ditt låtskrivande föränd- rats genom åren? – Jag tror inte det har förändrats så myck- et. Det bara kommer. Tidigare skrev jag kanske mest bara för mig själv. Jag brydde Mattias Elgemark mig inte om andra kunde förstå mina låtar. Medan jag nu vill att folk ska förstå. Och – Men det är inget man kan hålla fast vid samma sak om vår regering. Jag tror att om Conor Oberst bär hela världens sam- jag värderar finkänslighet mer. När man är hur mycket man än skulle vilja, nästan vis- det är en väldigt mörk tid just nu. Men det vete på sina axlar. Inte konstigt att han är tonåring är världen väldigt svart och vit. kar han. har funnits flera sådana i USA:s historia. Vi deprimerad. Nu har jag insett att den är grå eller olika Nuförtiden bor Conor mestadels i New måste fortsätta propagera för sunt förnuft I låten Road to Joy sjunger han till mar- nyanser av grått. Om man vill skriva en låt York. Bakom sig lämnade han det konser- och humanitet. Att krypa under sängen scherande trumkomp: ”So when you’re eller måla en tavla och kan ge uttryck åt de vativa Nebraska där 66 procent av rös- eller flytta till Sverige är inget alternativ. asked to fight a war that’s over nothing/It’s finare detaljerna och känslorna däremellan terna i presidentvalet gick till Bush. I mars Jag älskar mitt land för mycket och jag best to join the side that’s gonna win/And så får verket ett större djup. 2003 gjorde Bright Eyes ett gig i Omaha bryr mig om vad som händer. Mike Mogis no-one’s sure how all of this got started/ Conor Oberst har tidigare sagt att han till förmån för en antikrigsorganisation. har precis fått en liten flicka och min bror But we’re gonna make them goddamn cer- endast är lycklig när han skrivit en låt. När I höst deltog de i Vote for Change-turnén Matt har två små barn som jag älskar. Jag tain how it’s gonna end”. jag påpekar detta ler han halvt generat och med Bruce Springsteen och R.E.M. i täten. oroar mig för den värld dom lever i. – Det enda man kan göra är att utbilda sig säger att han mår bra i en sekund eller två. Hur känns det efter presidentvalet? När Conor talar om den politiska situa- och jobba så aktivt man kan för fred och – Lycka eller glädje är något konstigt. Den – Jag är ledsen. Rädd. Arg. Jag vet inte rik- tionen i USA och Mellanöstern får han logik, menar Conor. kommer och den går, fortsätter han och ler tigt vad jag ska göra. Men jag vet att vi inte tårar i ögonen. Han pratar om rättighe- Och det är precis det han gör. Bless his igen för att sedan få ett allvarligt uttryck i kan sluta för att halva landet känner lika ter, om Yassir Arafat som är döende (och soul. ansiktet och tom blick. starkt för det här som jag. Du tycker säkert numera redan avliden) och det verkar som Annica Henriksson

20 Groove 1 • 2005 www.groove.se 21

NIC ARMSTRONG han utrymmet med Andrew Kenny från American röst. Men då blir det Bjurman av alltihop. Hej allt jag har kärt, däribland Digital Ash in a ”The Greatest White Liar” Analog Set. Skivans fyrakanalssound passar och tack Bloc Party, sommaren var fin, hösten Digital Urn. One Little Indian/Border herrarnas akustiska låtar som kommer väldigt okej och nu är det över. Mikael Barani Den 24-årige Newcastle-sonen Nic Armstrong nära. Andrew Kennys bitar påminner en del om Fredrik Eriksson ANE BRUN har fått sitt hemland att göra i byxorna ett par Erics Trip musikaliskt och soundmässigt. Men BRIGHT EYES ”A Temporary Dive” gånger de senaste månaderna. Britter brukar ju framförallt i sin förmåga att skriva melodier ”Digital Ash in a Digital Urn” DetErMine/BonnierAmigo inte jobba småskaligt när det gäller hypandet som naglar sig fast. ”I’m Wide Awake it’s Morning” Livets växlingar mellan skit och fint är någon av artister.Och med jämna mellanrum finns det Det enda negativa här är egentligen att skivan Saddle Creek/Border slags tema på den norsksvenska skönsångerskan lite bas i fundamentet – i Nic Armstrongs fall tar slut efter 23 minuter. Jag har länge stått emot Bright Eyes, eller Conor Ane Bruns uppföljare till debutplattan Spending är det klart befogat. Johan Joelsson Oberst som han egentligen heter.Jag har inte Time with Morgan. Innehållet i texterna är ett Soundmässigt är det som att kliva rakt ner i BLOC PARTY velat lyssna på hans musik eller hört på hans slags balanserande över en svart avgrund och Nuggets-boxen, ett Dorothy-språng in i en annan ”Silent Alarm” känslomässiga klagande om svåra tider i tonåren behandlar både det vackra i att hålla sig uppe, värld. Röst, produktion – allt är porlande fyllt Wichita/BonnierAmigo och tjejer som slet sönder hans själ. Men från men också de mörkare fallen ned. Ane Brun lyckas av det bästa sextiotalet hade att erbjuda. Inledan- Efter kanske tionde försöket lyckas jag ta mig och med nu kapitulerar jag. Jag drar min mot- även fånga gitarrens många nyansmöjligheter de I Can’t Stand it sätter riktmärket direkt, ett igenom Silent Alarm. Det har att göra med ett vilja ur hölstret, lämnar in min bricka, blickar väl. Gillar det hårda slidespelet i The Fight Song tempo som håller plattans alla 14 spår.Problem- bristande intresse och ett humör som är upptaget upp och svävar i ljuset från hans klara ögon. där hon tar i som tusan. fri pop, charmigt direkthäftande, med många med helt andra saker än en massa meningslöst Digital Ash in a Digital Urn är precis som Brun är medveten om sin förmåga i röst och höjdpunkter – fjolårssingeln Natural Flair kan gapande. För Bloc Party måste ha en väldans namnet antyder en skiva som innehåller digitala gitarrspel och känns bekväm med sitt musikalis- mycket väl komma högt på bästa-listor. massa att säga eftersom de är så fullkomligt ljud – electro och beats. Inledande Time Code ka uttryck vilket gör att skivan blir både enhetlig Retro utan ironi. Definitiv då den är som uppe i varv hela tiden. Hela tiden. Ständigt. Jag andas Nine Inch Nails, och följande Gold Mine och stabil. En del av låtarna på A Temporary bäst. förstår inte vad de hetsar om. Andfådd har jag i Gutted har blivit min personliga jullåt. Dive fastnar omedelbart, andra kräver mer tid. Niklas Simonsson panik stängt av skivan någonstans strax efter Down in a Rabbit Hole gnistrar av stråkar Många av låtarna är spartanskt ackompan- THE BELLRAYS Banquet (spår fyra), känt mig gammal och och smärtsamt gnisslande gitarrer som tränger jerade. Oftast trevar sig Bruns sång fram hand i ”The Red,White & Black” nästa gång är det samma sak igen. Just Banquet djupt in bakom den vänstra delen av min bröst- hand med enbart en gitarr.Men den stråkspäckade Alternative Tentacles/Sound Pollution har gått ifrån poänglös via en period av ett visst korg. Den vrider ur mitt hjärta som om det vore covern Laid in Earth från Henry Purcells opera Vanliga dödliga har hört henne sjunga i Basement uppskattande (ganska mycket) till att nu bli en disktrasa. Mina känslor kläs av totalt och Dido and Aeneas sticker ut och visar att Bruns Jaxx-låten Good Luck, en låt som gick varm fullkomligt outhärdlig. Jag blir bara trött och efteråt känner jag mig tvungen att höra av mig musik också fungerar fint i andra instrument- under 2003. Ni som vet lite mer känner till att på dåligt humör.Tänker mer på Placebo eller till min flickvän för att bekräfta att hon verkligen konstellationer. Lisa Kekula tillsammans med sin make Bob något annat idiotiskt lightdepp än på Manchesters existerar. Rubber & Soul hugger sina inåtvända hul- Venuum startade The Bellrays 1990. Då vet ni finaste, trasselsudd i tennisskor och Fast. Nej, Samtidigt som skivan är hjärtskärande bjuder lingar i hjärttrakten och vägrar släppa taget. också att de rör sig väldigt långt från vad Base- jag gick inte på Franz Ferdinand, jag gick inte den på en lekfull sida. Inte för att det på något Och gungiga duetten Song No. 6 med Ron Sex- ment Jaxx gör. ens på Oasis och jag kommer inte att låta mig sätt blir alldeles för kompakt med sorg och en smith känns helt rätt. The Bellrays är ett punkrockband med en luras av synkroniserad massmedial toppjuck den lättare motvikt behövs, men Obersts finurliga Johan Joelsson sångerska som har soul i rösten, riktigt stor soul. här gången heller. tragikomik lägger till ytterligare nyanser i THE CHEMICAL BROTHERS På bandets fjärde album fyller man återigen Så varför blir det så här? Varför kan jag låta paletten. ”Push the Button” varje sekund och andetag med svett, hjärna och mig förledas att i ett ögonblick hittat hem till I’m Wide Awake it’s Morning släpps samma Capitol hjärta. Det här är klassisk soulrock av ädlaste extas, till ungdomlighet i en plastask? För ett dag som föregående album och får ses som en Genom hela karriären har The Chemical Brothers märke. Det svårt att motstå en sångerska som ögonblick glimtar Bloc Party till, Chameleons motpol med sina akustiska gitarrer och singer/ sett till att göra riktigt bra låtar,låtar som funkar Lisa Kekula. Svårt att inte headbanga till låtar utropar jag men blir strax översköljd av en massa songwriter-stuk. Den får även ses som en motsats lika bra på dansgolvet som i hemmastereon, som svänger kopiöst och heter Sister Disaster, onödigt hamrande, mer gapande och jobbigheter. ur ett annat perspektiv – den är inte alls lika någonstans på gränsen mellan pop och techno. Revolution Get Down och Black is the Color. Den goda smaken visar sig vara skämd. Jag tror rolig och rörande. De flesta låtarna saknar det När det sedan blivit dags att sätta ihop ett Det är lätt att älska The Bellrays. Ett självklart inte på Kele Okereke när han sjunger i desperat där riktiga djupet, den där speciella udden. Jag album har det tyvärr gärna slunkit med en hel skivköp. hög röst, jag tror inte alls på resten heller.Jag finner mig ofta rastlös och med fingret på next- del utfyllnad. Så även denna gång. Per Lundberg GB dansar inte heller till deras så välmenande vita knappen på stereon. Låtarna med behållning är Push the Button inleder starkt med under- BENJAMIN GIBBARD & ANDREW KENNY funkförsök, helt stel och med lätt panik sitter de som är duetter med gästartisten Emmylou bara Q-Tip-samarbetet Galvanize, senare hittar ”Home EP” jag kvar på stolen och svettas. Jag fångas inte Harris. vi Hold Tight London med Anna-Lynne Williams, Morr Music heller av min vanliga känsla ”de gillar samma Detta har gjorts förr,men hade antagligen hypnotiska technorytmer mixade med vacker sång Ojojoj. Home EP är en splitskiva signerad två saker som jag gör,de måste vara bra”. Det fun- klarat sig om den hade släppts på ett eget datum. och snygga gitarrslingor.I övrigt är det svårt att melodimästare som gör fyra låtar var.Benjamin kar inte så. Bloc Party är bara en hög av vackra Nu får den finna sig kuvad i skuggan av sitt sys- hitta några riktiga favoriter.Krigskritiska hiphop- Gibbard från The Postal Service och Death Cab referenser som de med största slarvighet slaktar kon. För Conor Oberst är som bäst när han läg- spåret Left Right med Anwar Superstar sticker For Cutie kan man alltid lita på. Gitarr,röst och sig igenom på ett nästan skrämmande könlöst ger undan gitarren och tar fram datorn. Det är ut lite men det är allt. Sjuttiotalspsykedeliska ibland ett taskigt uppmickat trumset fungerar sätt. Jag kämpar mot min reaktionära attityd, då han avslöjar alla förklädnader jag bär på Close Your Eyes med The Magic Numbers har här som hjälpmedel för att föra fram Gibbards slår ner rockgubbar och vill verkligen ta alla och håller upp mig likt en nyfödd baby. en snygg euforisk uppgång i andra halvan av genialiska låtformel. Londons stiligt uppklädda popgunstlingar i mina Fast denna gång skriker jag inte. Istället låten, men någon The Private Psychedelic Reel På den här lilla skivan inspelad 2002 delar armar och utbrista ”Jag älskar er!” med hög sträcker jag ut mina armar och håller hårt om är det inte. Resten av skivan faller snabbt i

www.groove.se 23 glömska – samarbetena med Kele Okeroke sakta neråt ju längre det lider mot spår elva på des och frustade adrenalin ut i den mörka Mis- ERASURE (från Bloc Party) och Tim Burgess känns mer sluttampen. Med det sagt borde alla förstå att sissippinatten. ”Nightbird” pliktskyldiga än intressanta. Men som sagt, de två första spåren, The New Build och Through Det var hit de riktigt stora artisterna fick Mute/Capitol Hold Tight London är seriöst bra. Smudged Lenses, är två nummer som definitivt komma om de ville se honom spela live. Rolling THE BEEP KID Henrik Strömberg kommer med på den kommande turnén. Stones, U2 och Sonic Youth var alla hemma hos ”Please Enter” CRUCIFIED BARBARA Character är en omständlig platta som är svår Junior på nittiotalet. Frosti/BonnierAmigo ”In Distortion We Trust” att ropa bu eller bä åt. Den är inte på långa vägar De artister som här tolkar Juniors låtar går BOOKHOUSE BOYS Black Egg/Border färdiglyssnad efter tio omgångar i CD-spelaren. verkligen inte av för hackor heller.Här hittar man ”Dealy Plaza” Med en krutig förstasingel och ett otroligt bra Torbjörn Hallgren Iggy & the Stooges, Mark Lanegan, Pete Yorn, Envis Produktion namn har Crucified Barbara letat sig in på både ANI DIFRANCO Cat Power och ett Blues Explosion som inte låtit Efter electroclashens härjningar på tidningssidor- P3 och ZTV.Det svenska bandet har en stenhård ”Knuckle Down” så här taggat på flera år,tillsammans med Elliott na märks en långsam återgång till hur det var attityd och lämnar ingen oberörd. Men ett försök Righteous Babe/Border Smith på gitarr.Att höra Spiritualized tolka innan. Då syntpopen var syntpop kort och gott. att skapa något eget har de inte gett sig in på. Jag har sagt det förr.Ani DiFranco balanserar Junior Kimbroughs Sad Days Lonely Nights blir I Erasures fall är det väl inget att häpna över. Efter Mötley Crües bok The Dirt har plöts- alltför ofta på det smala repet som skiljer det på något sätt helt självklart. Kimbrough och De har stått stadigt på sin plats under alla dessa ligt 1980-talets hårdrock stigit i graderna. Den geniala och det fullständigt absurda. Hennes Spiritulalized är lika suggestiva och drömmande. år.Så och med nya Nightbird. Möjligtvis kan man dog visserligen aldrig ut, men band som The skivor har ofta varit en brokig samling av fan- Annars är det svårt att plocka ut en favorit märka lite mer upptempobeats än vad som Darkness, Lordi, Crashdïet och nu Crucified tastiska låtar och närmast aviga ljudlandskap bland alla dessa guldkorn. Inte ett svagt spår. präglat deras senaste skivor,samtidigt som det Barbara visar att skivbolagen har tentaklerna med hennes gitarr som guide. Och det har också Några som imponerar är The Fiery Furnaces, låter lite mer moget. Andy Bell sjunger bättre ute för den här trenden. känts som att hon skulle kunna göra en tidlös Heartless Bastards och Black Keys. och Vince Clarke styr inte iväg till de mest Med enkla, klyschiga refränger som ”Come klassiker som slog ut allt i genren om allt bara En sak är säker – det här är en av 2005 års struttiga omgivningarna. Men annars är det sig on, come on, come on” och lika klyschig LA-image styrdes upp till en sammanhängande helhet bästa plattor. ganska likt. Söta fluffiga melodier och schlager kan Crucified Barbara gå hem hos unga skivkö- istället för att spreta så. Sunday Nights avslutas som den börjar. möter elektronik och Bells kvidande röst. Föru- pare.Tyvärr nördar de till sig själva på vägen. Därför känns Knuckle Down välkommen. Iggy mässar.”Let’s get out of here. A-1-2-3”. tom låten Breathe är det inget som får mig att Att kalla sig Nicki Wicked och Ida Evileye känns För den känns mycket mer sammanhållen än Per Lundberg GB ropa alltför högt. Den är söt och god som en ill- alldeles för pubertalt för ett band som har funnits många av de senaste skivorna hon gjort.Visser- THE DOITS grön Princesstårta. sedan 1995. Ett roligt internt skämt kanske, men ligen inte så renodlad och så fantastisk att man ”This is Rocket Science” The Beep Kid gör lite mörkare syntpop än utåt sett är det lika fjantigt som Crashdïets fej- aldrig vill lyssna till något annat någonsin igen, Wild Kingdom/Sound Pollution vad herrar Bell och Clarke presterar.Det är väl kade namn Dave Lepard och Martin Sweet.Ta men ändå ett tecken på den där känslan man För många månader sedan befann jag mig, som orättvist att jämföra med Erasure, de har ju er själva på allvar istället, musiken håller för det. haft, att det skulle kunna vara så bra. För vanligt, på Debaser i Stockholm. Jag minns inte trots allt varit med lite längre. Men om man är Losing the Game, som kaxigt nog inleds med Knuckle Down är bra. Både spåren med rytmis- vilket huvudbandet var den kvällen. Men jag orättvis och ändå jämför,kan man snabbt kon- ett gitarrsolo, förtjänar all uppmärksamhet. ka och drivande komp och de mer tillbakaluta- minns supportakten. Det härligt boogiewoogiga statera att produktionen är något sämre och Metallhymnen In Distortion We Trust är också de.Visst finns det en del avigheter,men de fär- Heartbreakers-soundet, sångaren i kråsskjorta sången lite svajigare hos The Beep Kid. Men en bra låt rent musikaliskt, liksom coola Hide gar inte helheten, och de tar inte över i sin och de självklara melodierna som gjorde det annars är det faktiskt bättre. Särskilt när The ’em All och Play Me Hard. Med tungan rätt i avoga antites till publikfrieri.Till skillnad från svårt för ölen att stanna i glaset. Det var givetvis Beep Kid smaskar på lite i Ze Groove som är en mun kommer Crucified Barbara få slå sönder många andra DiFranco-plattor återkommer The Doits som stod på scenen den kvällen. Nästa dansant pärla. Men det är inte bara den. Det precis så många hotellrum som de vill, spotta öl man gärna till Knuckle Down. dag letade jag förgäves på nätet efter nedladd- finns en hel del att upptäcka här; starka melodi- mot kameramän och knulla groupies. Magnus Sjöberg ningsbara låtar.Men nu är skivan här,mixad av er,intressant programmering och sköna idéer. Torbjörn Hallgren DIVERSE ARTISTER Nicke Andersson och Thomas Hedblom, och det Detsamma gäller för svenska duon Bookhouse DARK TRANQUILITY ”Sunday Nights – The Songs of Junior Kimb- låter precis så bra som jag minns det. Boys. De tar syntpopen med sig ut på dansgolvet ”Character” rough” Även om Johnny Thunders-influenserna är och sneglar försiktigt mot housen. Inte alls dumt. Century Media/Border Fat Possum/Bonnier Amigo tydliga låter ändå Doits mer som Mooney Suzuki Produktionsmässigt snäppet bättre än The Beep Dark Tranquility släpper sin sjunde fullängdare. ”You better run don’t let them get you”. Så möter Hellacopters med sin melodiösa bulldozer- Kid och ett bra driv och en känsla för maskiner- Jämfört med Metallica skulle det bli samma inleder Iggy Pop Junior Kimbroughs låt You punk. Altay Sagesen sjunger också uppkäftigare nas puls. Ett album som också växer. platta som Reload. Character är å andra sidan Better Run. Startskottet för en fantastisk skiva än Thunders som stundvis kunde låta som en Mats Almegård en mer spännande platta än så. Ändå lyfter ald- med fantastiska artister som tolkar en fantas- skolpojke från Sista natten med gänget (inget FEEDER rig taket riktigt ordentligt. tisk blueslegend som gick ur tiden 1998. fel med det dock). Some Kind of Motion, Movin’ ”Pushing the Senses” Det låter mycket Göteborg men det låter Om söndagskvällarna i Holly Springs, Mis- On och Got My Aim On You är toppenlåtar men Echo/Playground också elektroniskt.Till skillnad mot In Flames sissippi, ett litet samhälle utanför Chulamho- framförallt lovar de oerhört gott inför framtiden. Feeders tredje album Echo Park, med oförskämt senaste platta finns det dock inga klara hits. Där ma, brukade Junior spela sina låtar på sin juke Thunders hade varit stolt över sina efterföl- hyllade singeldängan Buck Rogers i spetsen, blev In Flames hade särskilt starka låtar har Dark joint. Hans eget hem som han gjorde om till jare. walesarnas genombrott efter tio års harvande. Tranquility en jämn, ljummen linje på plattan spelställe varje veckoslut. Ett ställe som svetta- Annica Henriksson Men precis när champagnen korkats upp för- som varken går upp eller ner.Eller,jo, den går DURAN DURAN DURAN byttes glädjen i tragedi, då trummisen Jon Lee ”Very Pleasure” begick självmord och bandets fjärde album blev Cock Rock Disco/Dotshop.se av förklarliga skäl mindre inspirerat. Den här skivan måste man nästan bara äga bara Nu är dock Feeder,med gamle Skunk Anansie- THE GAME på grund av chockvärdet. Med ett explicit homo- batteristen Mark Richardson bakom cymbalerna, ”The Documentary” erotiskt omslag (även om det är taffligt tecknat) tillbaka i gammal god form. Sångaren Grant Aftermath/Universal och helt förbjudna samplingar (Ace of Base?!!) Nicholas röst passar tongångarna som hand i i brutala breakcore-attacker får Duran Duran handske, och musiken är vacker,harmonisk och Comptons (och därmed västkustens) nye kung Duran även den mest världsvane musikaficionadon avsevärt mer melankolisk än Echo Park. Cold- heter Chuck Taylor,aka The Game. Kanske att höja på ögonbrynen. Gärna med ett glatt play-doftande Tender är exempelvis lysande. inte överraskande om man som The Game är leende på läpparna. Bara I Hate the 80s Yazoo- Feeders problem är att låtmaterialet tenderar uppbackad av Dr Dre, 50 Cent, Faith Evans, stölder eller Purple Passions pudelrockspastisch att bli enformigt, och hela plattan är kanske lite Havoc, Busta, Hi-Tek, Nate Dogg, Eminem, torde få vem som helst som var med för 20 år mycket att svälja i en munsbit. Timbaland, Just Blaze, Mary J och Kanye sedan att smälta. Mattias Falk West – men trots detta stjärnfyllda posse är underbart drivande Higher eller old school- Bandet har Kid606:s förkärlek för ögon- SAGE FRANCIS faktiskt The Game klarast lysande på sin funken i No More Fun and Games fattar man blickligen igenkännbara hit-samplingar,parat ”A Healthy Distrust” debutplatta. Och The Documentary är en rakt att The Game är här för att stanna. med Venetian Snares känsla för galet hårda Epitaph/BonnierAmigo igenom knäckande platta med mycket street Utöver att vara nyfiken på vad han kan göra trumexperiment som fortfarande är dansbara Den vita intellektuella och ångestladdade medel- cred, humor och ett känslospektra många med språket över superproducenternas inspi- på något skumt sätt. Även om Very Pleasure klassens främsta emcee är tillbaka med sitt gangsters inte vågar (?) närma sig. Dessutom rerade beats känns hans rap allt ifrån benhårt bara är 34 minuter lång (ingenting tillåts tjatas andra officiella album under eget namn. Efter är produktionen livsfarligt tajt medan texterna raspig till sårbar och genuin. Det låter fantas- ut) är det nästan för mycket. Det är helt över- stundtals navelskådande, stundtals briljanta både sneglar bakåt över hiphopens historia tiskt bra, dessutom finns det innehåll utöver väldigande och definitivt kul. Funkar bäst i små Personal Journals höjer Sage Francis blicken och samtidigt stakar ut framtiden för denne skryt och snuskiga tillmälen – killen har hela doser på grannarna-klagar-volym. en aning på A Healthy Distrust. Utan att sänka arvinge till 2-Pacs fallna mantel. Känns fak- kitet helt enkelt. Årets säkraste tips är att Henrik Strömberg sig till slagordsnivå målar han på till exempel tiskt inte fel att jämföra The Game med en 2005 är The Games år. singeln Slow Down Gandhi en nyanserad bild av sådan ikon. När man lyssnar på hans Dreams, Gary Andersson dagens politiska situation i Amerika. Sage drar sig alltså inte för allvarliga ämnen men han blir

24 Groove 1 • 2005 SOME CITIES

Innehåller singeln ”Black & White Town”. Nytt album ute 23:e februari. Årets första nummer av Groove inleds med en aldrig tråkig, inte ens när han samarbetar med HONCHO snudd på tjatigt.Välj hellre att spela en låt då speciell demospalt för metal, eftersom en hel Will Oldham. På ett av plattans mer traditionella ”Burning in Water, Drowning in Fire” och då, som ett alternativ till lyckopiller. del hård musik svävat in genom brevinkastet på hiphopspår, Gunz Yo av Dangermouse, driver Longfellow Deed/Sound Pollution Sandra Fogel sistone. Först och främst dock en uppmaning han med homofobiska machorappare som inte Nedstämd och groovig ökenrock, med oerhört THE KILLS till alla musiker med nitarmband där ute: fattar fallossymboliken hos vapen. mycket bootcut. Det är lika smutsigt som ”No Wow” 1) Satsa på många spelningar,inte på skiv- Sage senaste platta släpptes under namnet svänget är stabilt, rakt igenom plattans alla nio Domino/Playground kontrakt med första, bästa bolag. Non-Prophets tillsammans med Joe Beats. Hope spår.Och ytterligare ett bevis på att nork rock När The Kills skulle inleda arbetet med uppföl- 2) Fortsätt göra det ni älskar så får ni lön var en referenshagelsvärm som visade alla som fortfarande är stabil. jaren till den kritikerhyllade debuten Keep On för mödan allt eftersom. tycker han är fejk att han har minst lika bra Some Say, Messenger Messiah, Silly och Your Mean Side lämnade den engelsk-amerikans- Då så! koll på hiphopens historia som The Game. På Through – Honcho radar som sagt upp ett pärl- ka duon London för hålan Benton Harbour i Från Örebro kommer T-maze. Black Sab- A Healthy Distrust väljer Sage däremot att band av suveräna låtar.Ett stort plus för att de staten Michigan. En spökstad full med igenbom- bath-stänket över ljudbild, riff och tempo är referera till Tina Turner och Pantera hellre än inte försvinner iväg i ändlösa utsvävningar,som made fönster och övergivna hus. Här skrev Hotel omöjligt att motstå. Skivan innehåller två låtar, Black Sheep och Das EFX. Och i stället för tri- annars snarare är regel än undantag i stoner- och VV, eller Jamie Hince och Alison Mosshart varav Black Rhino är starkast. Musiken drar ut buter till döda rappare hyllar han ”The man in kretsar.Klart tilltalande, som det mesta på som de egentligen heter,hela nya skivan No Wow dig i en mörk skog med svarta, suckande skug- black” med countrylåten Jah Didn’t Kill Johnny. Burning in Water, Drowning in Fire. under två och en halv veckors tid. gor.Överhuvudtaget är det skickligt framfört, Med dubbla collegediplom, höga pretentioner Niklas Simonsson Ödsligheten i Benton Harbour inspirerade om än inte så nyskapande. och snärjiga beats av bland andra Reanimator THE IMPOSSIBLE SHAPES till elva låtar som tillsammans utgör en cool Från Black Sabbath tar vi oss vidare till och Sixtoo skulle Sage Francis lätt kunna bli för ”Hours” och värdig vidareutveckling av den rårockande Slipknot-inspirerade toner. Grindnecks kör på svår för sitt eget bästa. Men tack vare pricksäker EARLY DAY MINERS förstaplattan. Huvudingredienserna känns igen. full gas genom Terror Rising. Det är brutalt, humor,fantasifulla ämnesval och klanderfritt ”All Harm Ends Here” Det avskalade, det monotona och Alisons hyp- vackert och underhållande. Ibland nästan för levererande blir A Healthy Distrust rakt igenom Secretly Canadian/Border notiska mässande finns förstås kvar. Samtidigt fort för att fingrarna ska hänga med på gitarr- njutbar. The Impossible Shapes vill förtvivlat gärna vara är receptet förändrat. Ljudet är inte lika uppen- halsen, men det fixar de till nästa gång. Daniel Severinsson den amerikanska indierockens The Band. Dess- bart ”tillbaka-till-rötterna”-bluesigt som på Pluspoäng även för den grymt bra sången. JOHN FRUSCIANTE värre balanserar de farligt nära att bli dess The debuten, utan mer trevande och söndertrasat. Rutinerade Hatework är skolade i samma ”Curtains” Grateful Dead. För emedan båda dessa klassiska Dessutom tränger en gammal trummaskin ut stil. Bandet har funnits sedan 1997 och har Record Collection/Warner sextiotalsgrupper var tätt sammansvetsade och det traditionella trumsetet på flera av låtarna. precis återhämtat sig från dåliga tider.Kul, för Produktivitetens låga var fruktansvärt stark onekligen mycket dugliga musiker så var The Band Vid ett par tillfällen går duons monotona Hatework är alldeles för bra för att slänga in under fjolåret i John Frusciantes värld. Jag hann även en samling begåvade låtsnickrare.The maskin dock på tomgång. Dead Road 7 känns handduken. Släppet Come Down Cold innehål- räkna till åtminstone fyra album – och han verkar Grateful Dead, däremot, gick till rockhistorien oengagerad och I Hate the Way You Love har ler fyra spår med aggressiv musik som möts i inte slutat elda på med bränsle, eftersom hans snarare för sina gitarrsolon än sina refränger. inte mycket mer att erbjuda än en ovanligt häftig vägskälet mellan Slipknot och hardcore. Bästa första för år 2005 kommer redan nu. Lyckligtvis I samma fack hamnar The Impossible Shapes. låttitel. I övriga spår lyckas The Kills mycket spår är utan tvekan End All Hope, en låt som skadar inte vansinnestempot resultaten, för även Som inofficiellt husband åt Secretly Canadian – bättre. Som i At the Back of the Shell där de fastnar smack vid första lyssningen. när han är ojämn håller musiken en hög nivå, bland annat i nya Songs:Ohia-projektet Magnolia snyggt blandar en sprakande gitarr med hand- The Citadel är en mix av engelsmän och och Curtains är inget undantag. Electric Co – råder inga tvivel om deras skick- klapp och fängslande sång. Eller i Rodeo Town svenskar som spelar medelåldershårdrock. Att Plattan är hans hittills mest akustiska lighet. Men i fråga om egna låtar är sångaren/ som är cool, klassisk pop. Eller i fuzziga singeln killarna i The Citadel har Queensrÿche i sin historia, utan att därför bli liten i sitt uttryck. låtskrivaren Chris Barth ett av etikettens svagaste The Good Ones. skivsamling torde inte vara en alltför vild giss- Det blir oavsett resultatet färgat av en stor por- kort. Uddlöst malande folkrock även på femte The Kills tycker i öppningsspåret att ”there ning. Musiken är skickligt framförd, tung och tion personlighet. De succéartat vackra Anne och senaste Hours vittnar på nytt om det uppen- ain’t no wow no more”. Kanske är det så. Men, händelserik, men kommer inte att tilltala en och Hope är två exempel. Och Curtains ger ett bara. För,nej, någon Robbie Robertson är han deras egna nya skiva gör i alla fall en del för att bredare massa. Med tanke på den retroanda mer solitt helhetsintryck än fjolårets alster,som inte än. ändra på den saken. som Darkness och Crashdïet lever på borde trots att de var bra kunde spreta en aning (Sha- Liknande problem har Daniel Burton och Daniel Axelsson dock även progressive metal få nytt liv. dows Collide with People hade lika många Early Day Miners. Men för dem handlar det om KREATOR Några ord om gitarristen Kriztian Sten- stora stunder som förvirrade). Frågan är bara ljud. För om The Impossible Shapes är bolagets ”Enemy of God” ström också. Hans instrumentala Cohesive hur länge han kan vaska stor musik ur sig, eller husband så är Burton dess husproducent. Skill- Steamhammer/Playground Incoherence är en enda lång tungkyss med om inspirationen är totalt bottenlös? Begräns- naden är att Early Day Miners rör sig i rätt Krig och hårdrock går hand i hand, det visar inte elguran, full av vilda solon. Alla instrument ningar ser han bevisligen inga – och så länge riktning. Atmosfärsstyckena och postrocken minst konstnären George Gittoes dokumentär står Kriztian Stenström själv för.Bara för den resultaten är suveräna har i alla fall jag inga från debuten Placer Found får alltmer struktur Soundtrack to War från 2004. Europas största inbitne gitarraficionadon. invändningar. när kvintetten på fjärde plattan All Harm Ends thrashband Kreator spinner vidare på traditionen Men största svenska hoppet för framtiden Niklas Simonsson Here grävt ner sig i ljuva melodier och – faktiskt på nya albumet. denna gång är utan tvekan Avatar från Möln- LAURENT GARNIER – postgoth. Lite väl mycket av det ljuva, tyvärr. Enemy of God är dessutom en fantastisk dal.Trots titeln 4 Reasons to Die finns det gott ”The Cloud Making Machine” Det krävs mer kanter för att allt inte bara ska platta. När man trodde att Kreator hade gjort hopp om liv. Musiken är en blandning av stora F Communication/Playground flyta ihop. Men de har i alla fall betydligt närma- sitt kommer de tillbaka som en headbangande band som Cradle of Filth och At the Gates. Alla A GUY CALLED GERALD re till en fullträff än sina fyra stallkamrater i John Travolta i Pulp Fiction. Kreator har gjort fyra låtarna håller högsta klass – både i riff ”To All Things What They Need” gemensamma hemstaden Bloomington, Indiana. sitt bästa album hittills, vilket innebär att och uppbyggnad. Med tanke på att bandets äld- !K7/Playground Dan Andersson Extreme Aggression från 1989 får bita i silver- sta kille är 18 år är det nästan för bra för att Jag vet inte om det är åldern eller vad, men både KRISTOFFER JONZON medaljen. vara sant. Avatar är som en spännande verklig- Laurent Garnier och Gerald Simpson har valt ”Stora saker” Suicide Terrorist, snortajta Dying Race hetsflykt. Förutbestämda att ta över. att lägga fokus på introspektiv electronica sna- Parade/Border Apocalypse och hitten Impossible Brutality gör Torbjörn Hallgren rare än dansbar techno. Utan tvekan är båda Kristoffer Jonzon, sångare, pianist och kompo- den här plattan värd en våldgästning i närmsta kompetenta musikskapare, men det är svårt att sitör i Pendletones, fick en idé om att börja skivbutik. Kreator spelar thrash metal som den För kontakt: bli upphetsad över deras nya album. Jag väntar skriva på svenska. Bra tänkt! EP:n Du är gud en gång lät när den var som bäst. Det här är för T-maze: [email protected] mig ingen ny Voodoo Ray eller Flashback, men fick fin kritik i våras och nu kommer fullängda- rockers med bitch i sig. Grindnecks: www.grindnecks.com det hade ju inte varit fel med någonting lika ren Stora saker. Torbjörn Hallgren Hatework: [email protected] intensivt. Gerald har faktiskt med några spår Det är charmigt naivt med stämsång, klockor KRISTOFER ÅSTRÖM & HIDDEN TRUCK The Citadel: [email protected] som låter som nånting som hans gamla band och fina melodier på piano. Sjuttiotalsdoftande ”So Much for Staying Alive” Kriztian Stenström: KriztianAhome.se 808 State kunde gjort i en oinspirerad stund. ljudslingor,bilder av pedagogiska barnprogram V2/BonnierAmigo Avatar: [email protected] Visst glimrar det till ibland, Geralds samarbete flimrar förbi på näthinnan och jag vill plötsligt 2001 släppte Kristofer Åström & Hidden Truck med Ursula Rucker, Millenium Sanhedrin,till måtta med pepparkaksformar,klippa juldekora- två plattor inom loppet av 68 dagar.Tanken var exempel, men det är undantag snarare än regel. tioner eller bli himlastormande kär.Texterna är att bedriften skulle ha upprepats i fjol, men av Och när Laurent börjar snacka om hur han är enkla om kluriga saker,lika ärligt raka som ett oklara anledningar blev So Much for Staying ”controlling the house”, då känns det mest pin- barns frågeställningar – inget pretentiöst ord- Alive försenad och Loupita fick klara sig på egen Intervju med samt. Det är ju roligt att de försöker göra något vrängeri! Svårt att vara man är riktigt rar. hand (något som förvisso gick alldeles utmärkt, nytt, men tyvärr har de tagit sig vatten över Känner ni som jag och singeln Ja har likheter vilket en grammisnominering vittnar om). huvudet. med Ted Gärdestad. Cecilia är en sorgligt vacker Men nu är det alltså dags för Åströms femte Johan Skugge Henrik Strömberg visa, känns lite som någon gammal dänga med icke-Fireside-alster. So Much for Staying Alive Hootenanny Singers. Vacker är favoriten där visar tydligt den musikaliska bredd som Kristofer www.groove.se alla bör känna igen sig i texten... Åström & Hidden Truck besitter – medan Loupita Tyvärr kan det bli lite för mycket av det goda, utgjordes av Åström och en akustisk gitarr är

26 Groove 1 • 2005 ella pop-/rocklinje för kvinnor ella är en 1-årig musikutbildning med genusperspektiv och vänder sig till dig WHITEHOUSE UK som vill utvecklas inom pop-/rockgenren. UJNF
JT
SJQF KHONNOR US Vill du veta mer – kontakta Gotlands folkhögskola FENNESZ & KEITH tfn 0498-20 36 50, 20 38 80 ROWE A/UK [email protected] RHYTHM & SOUND www.gotland.fhsk.se 45 SESSION D CARSTEN NICOLAI D MICROPHONES US MOKIRA S KAFFE MATTHEWS UK and MORE 10 / 11 / 12 MARS på NEFERTITI, REX & Annonsera här! ATALANTE i GÖTEBORG Kontakta [email protected] HELA PROGRAMMET: www.idealrecordings.com BILJETTER: www.nefertiti.se

"ĝēĦĞ
ĦĥĖ
ğĦå

-ĒĕĕĒ
ğĖģ
ĘģĒĥĚĤ
ėģşğ ĨĨĨĥĚĞĖĚĤģĚġĖĔĠĞ

&ĝĝĖģ
ĜŰġ
ĤĜĚħĒğ ġş
#ĖğĘĒğĤ ĨĨĨēĖğĘĒğĤĤĖ

www.groove.se 27 BACKYARD BABIES det här snarare popmusik utan ett uns av akus- Tellings from Solitaria för en tid sedan. Men på ut som i ett snöfall. Med andra ord blir det ”Jetlag – The Movie” tiska strängar.Och även det låter bra. sin egen skiva When Will is Silent är musiken vackert även när de ersätter änglasången med BMG Slingan på Midnight Sun är hypnotisk, medan nästan uteslutande en finstämd klangbotten till ångesttjut. Sagan om Backyard Babies. Från Nässjö till pianoackompanjerade Empty Hands och The Vanessas skira och skinande röst. Detta är i En av de sista låtarna på skivan innehåller New York på 15 år,ungefär. En fråga som väcks Burn smyger förbi men likväl lämnar spår.Mest längden frustrerande eftersom plattan känns en sampling med en mor och hennes barn som under tittandet är hur stor nytta bandet hade anmärkningsvärd är kanske Until Tomorrow, begränsande snarare än utvidgande av en blir jagade av någon läskig karaktär.Jag lyssnar av att Dregen slog igenom med Hellacopters. som inleds med något slags Sommaren i city- befintlig begåvning.Visst, hon ville väl göra en i hörlurar på skräcken som accelererar i en För det var där hans ansikte blev välkänt. inspirerad åttiotalsslinga men tack vare Åströms så här mysig björnfällsplatta och det är ju hennes fenomenal syntorgie. Jag upptäcker strax att Jetlag – The Movie är hur som helst en textmässiga briljans ändå mynnar ut i nedstämd- val. Men jag kan inte undgå att spekulera hur jag ryser där jag vandrar på bakgator mellan rolig och upplevelserik djupdykning. Ren historik het: ”I don’t feel like going out tonight/don’t spännande det kunnat låta. Nu blev When Will Hötorget och Odenplan samtidigt som jag hör i form av gamla klipp varvat med nya intervjuer feel like getting high tonight/I feel like it don’t is Silent bara en habil akustisk övning med Stina hur mor och dotter skräckslaget försöker starta om karriärens toppar och dalar.Dregens sveng- matter when you’re not in sight/It’s been too long Nordenstam-vibbar.Jag är övertygad om att sin bil efter att ha fått syn på sin stalker. elska är minst sagt charmig, och det är även since I’ve had a night/with someone that just Vanessa kan mycket mer än så. Jag stannar till, håller andan och väntar på kul med bilder från 1990. Plus för det inslag might/hold me in that way that I remember you/ Gary Andersson kollisionen med den vackra paniken. från Headbangers Ball på MTV 1994, då ban- So until tomorrow I will walk these streets alone.” LOGH Mikael Barani det fortfarande inte släppt någon fulländare. Mattias Falk ”A Sunset Panorama” MERCURY REV Klippningen är snygg, likaså det återhåll- LAMBENT Bad Taste/BonnierAmigo ”The Secret Migration” samma användandet av jobbigt skakiga MTV- ”These Days” Det här är inget annat än en lång bön. En bön V2/BonnierAmigo filmningar – även avsnitten som bandet själva Expanding/Dotshop.se om förlåtelse. En bön om livet. En bön om döden. Det är ungefär som man befarade. Att Mercury dokumenterar.Men längden på en timme är Akira Inagawa började göra musik när han En bön om kärleken. En bön för mig och för Rev redan satt sitt avtryck i pophistorien genom aningen knapp för att rymma allt. Det är som studerade skulptur vid en konstskola i London. dig. Så innerligt vackert att det i vissa stunder den fortfarande mästerliga Deserter’s Songs. sagt ändå 15 år som ska avhandlas. Av ett band Det kan man faktiskt höra. Inagawa mejslar gör ont. Avskalat och naket in på bara skinnet. Och att det fortsättningsvis bara kommer att vara som besökt alla världsdelar.Som har en ryder försiktigt fram harmonier och strukturer ur de Storslaget och pompöst som att stå i kyrkan. genom den man definierar bandet. Förra plattan längre än sluttermins-tentor.Och för att vara elektroniska kretsarna. Långsamt och med var- Gitarrslingor som kryper efter väggarna och All is Dream var en blek, men ändå bra, uppföl- rockband är det alldeles för få skrönor och sam hand frilägger han ytor som man som lyss- exploderar i himlen. Logh från Lund släpper sitt jare. Men nu, när inte längre arrangemangen historier om det vilda rocklivet. Lite sådant nare får bekanta sig med innan det är dags att tredje fullängdsalbum och övertygar mer än lämnar den för Mercury Rev alltför nödvändiga smaskens vill man trots allt åt, och det lilla som gå vidare till nästa steg. Det är tålmodigt arbete någonsin. Mattias Fribergs röst går inte att ödmjukheten, när inte melodierna kan ge den avhandlas betas av på två andetag ungefär. och det kanske kommer att tråka ut någon. Men motstå, A Sunset Panorama för tankarna till där tidlösa känslan, så känns det mest... trist. Filmen är ändå klart roande, och kan inte mig. Jag fascineras istället av försiktigheten. universums mitt och Guds existens. Hade den För även om man försökt behålla mycket av rekommenderas. För hur många äkta rockers Av det skimrande vackra som uppstår i Inagawas här skivan gjorts för 250 år sedan hade den andan från de tidigare skivorna blir det lite för finns det i Sverige egentligen? ljudvärld. Det påminner en del om vad Andreas fått namnet Messias och varit gjord av Händel. svulstigt, lite för mycket, lite för symfoniskt. Niklas Simonsson Tilliander gjort under sitt Mokira-alias: en slags Per Lundberg GB Och där man försöker bygga vidare på den lite MXPX dimmigt vacker värld där ljud skaver mot LOW drömska skörheten som ändå i sin storvulenhet ”B-Movie” varandra utan att orsaka fult gnissel. ”The Great Destroyer” funnits där blir det så vanligt, så vanligt. Ett par Side One Dummy/Sound Pollution These Days lär vara ett projekt baserat på Rough Trade/Border helt okej låtar,ofta i det lite sextiotalsinspirerade Att följa med ett band bakom strålkastarljusen låtar Inagawa gjort som dagboksskisser.Det Detta var precis vad Low behövde. En ny produ- skimmer som på de senaste plattorna ändå byggt är oftast intressant och givande. Så är också kanske är det som gör att det även finns en cent och en vilja att uttrycka sig på ett nytt sätt. upp allt, men alltför ofta driver allt iväg vind fallet i MXPX:s B-Movie. Det finns en hel del ständig förändring i låtarna sinsemellan. Den Under de senaste tio åren har den amerikanska för våg.Visst kan man ana en liten återgång till roliga inslag, som när gitarristen Tom Wisniewskis ena dagen verkar inte vara den andra lik, vilket trion visserligen skapat många vemodiga pärlor det som var innan Deserter’s Songs, det lite mer mamma sjunger med grabbarna backstage (ett genererar variation och dynamik i den här men låtit melankolisk, eterisk och återhållsam indiebetonade, och ibland märkliga, Mercury Rev. riktigt gulligt familjeinslag som tar udden av de fascinerande skivans låtar. på gränsen till tråkig och såsig. Men inte på den Men inte tillräckligt för att parallellerna ska tuffa, tatuerade punkarna), eller när bandet får Mats Almegård här skivan. Inledande Monkey är rent knäckande vara relevanta. Utan lite som att bandet hamnat ett mail från en orolig förälder som menar att LCD SOUNDSYSTEM bra där Alan Sparhawks och Mimi Parkers rena i ett mellanläge, undrande vart man ska ta vägen. deras musik förstör dottern. ”LCD Soundsystem” stämsång möter vassa gitarrer och en brutal synt Och det är synd när de en gång faktiskt visade B-Movie är en resa i bandets liv som punk- Capitol som dovt och distat hjälper till att förtäta den var de var. stjärnor.Bilder från konserter,backstage, hemma James Murphy har gjort sig ett namn som ena mystiska stämningen. Lätt en av årets bästa Magnus Sjöberg hos-reportage och cykelturer i Europa avlöser halvan av DFA. På egen hand kallar han sig låtar.Andra höjdpunkter är poprökaren Step, MICAH P.HINSON AND THE GOSPEL OF varandra i högt tempo. Minus på kontot är när LCD Soundsystem och gör musik som fans för- den tungt mässande Everybody’s Song och den PROGRESS sångaren Mike Herrera låtsas gråta framför modligen kallar smart. Och visst, det finns några sju minuter långa Broadway (So Many People). ”Micah P.Hinson and the Gospel of Progress” spegeln, då blir det lite väl amatörmässigt för låtar som är riktigt bra på denna dubbel, där Men plattan håller hög klass rakt igenom. Den Sketchbook/Border min mage. Eller småpojksupptågen i turnébussen ena skivan är ett nytt album och den andra höjda energinivån och det elektrifierade uttrycket Micah Paul Hinsons liv är rena rama filmmanu- där en stackars bandmedlem råkar somna med samlar singelspår. On Repeat är en sådan låt. skapar en helt annan nerv och det märks att set. Som tonåring flyttar han med sina funda- handen utanför draperiet och resten av sällskapet Det lätt discodoftande kompet med små synt- trion haft kul i studion. Nu är det dock inte så mentalistiskt kristna föräldrar från Memphis är snabbt framme och stoppar den sovandes svischar och digitalmattor får en annars mono- att Low på något sätt förlorat sin identitet. till en stad i Texas. Blir störtförälskad i en foto- fingrar i varmt vatten. Om han pissade på sig tont uppbyggd låt att lyfta bra. Daft Punk is Gruppen har bara blivit bättre. modell som knarkar,blir snart fast i drogsvängen förtäljer inte historien. Playing at My House är en annan låt som lever Robert Lagerström och åker dit. Hamnar i fängelse och förlorar Till DVD:n medföljer även den akustiska ett eget liv under discokulan. Losing My Edge M83 allt – från bilen och flickvännen till hemmet, EP:n A/C. En ovanligt lugn sida som passar har en schysst text som beskriver hur James ”Before the Dawn Heals Us” familjen och alla sina instrument. Som frisläppt bättre än deras traditionella Blink 182-punk. tappar greppet om coolheten. Men det har han Capitol 19-åring driver Hinson omkring men tar sig till Andreas Eriksson såklart inte gjort. Han är bara tillräckligt cool Solen klättrar sakta upp för horisonten på andra sist i kragen och börjar jobba. Skriver också WYCLEF JEAN för att kunna skoja om att inte vara cool längre. sidan av ett kargt landskap. En kvinna börjar mängder av låtar och får hjälp av några polare ”All Star Jam at Carnegie Hall” Men så värst smart är det inte. Efter en stund tala och helt plötsligt är det som om ett enormt att spela in dem. Nu är han 22 år och har precis Eagle Rock blir den übercoola attityden nämligen trist och sken dränker vyn. Änglar sjunger och det karga kommit med sitt debutalbum. Något mer politiskt korrekt än en trevlig rygg- förutsägbar.Det hade krävts mer av Murphy, landet fylls av grönska och liv. Hur det låter? Vansinnigt bra. Micah P Hin- dunkargala på en klassisk lokal finns väl knappt. eftersom den postpunkhybrid han serverar inte Så börjar franska duon M83:s skiva. Det låter son har inte bara en personlig och stark röst Med en blandning av okända ungdomar som är är så värst spännande och nytänkande. Lite funk, som om någon givit landsmännen i Air Rohypnol utan är också en mästerlig melodisnickare som amerikanskt klämkäcka och målmedvetna i sina lite syntar och lite new wave. Färdigt.Var det inte till lördagsgodis och sen låst in dem i en kyrka skickligt arbetar med små nyanser.Om man nu framträdanden samt en massa gamla artister precis vad !!! gjorde förra året? LCD Sound- fullproppad med 100w lampor.Det är så bländan- ska jämföra med någonting så låter det hela som och världsstjärnor som gör covers på sig själva system har ett par bra låtar,men håller helt de att det skulle funka som ljusterapi för depri- en slags korsning av The Black Heart Procession, vaggar Wyclef Jean mig till sömns. Framför en enkelt inte under längre stunder.Jag ser framåt merade mullvadar. Will Oldham, Leonard Cohen och Robert Wyatt. homogen Upper East Side-publik släpper Wyclef och hoppas på Daft Punks album istället. Redan i andra låten drar de dock ner på Att kalla debuten mogen är bara förnamnet. taget om sin artistiska vision. Men det är väl Mats Almegård tempot i versen. De lutar sig mot det minimala Robert Lagerström kul att vara allsångsledare ibland… Utöver VANESSA LIFTIG och låter enbart sång, bas och klaviatur pulsera ROOTS MANUVA Destiny’s Childs två låtar är höjdpunkten på ”When Will is Silent” lätt. Men sen kommer refrängen, och hela värl- ”Awfully Deep” spektaklet när Mary J Blige kommer in och sliter Eld Records den står i lågor igen. Dynamiskt. Minst sagt. Big Dada/Playground sönder 911 med sin rassliga soulstämma. Visst är Vanessa Liftig en stjärna i vardande, det M83 låter aldrig ljudbilden bli för gosig och Awfully Deep är inte lika dub eller experimentell Världsklass! fattade man ju redan när hon gästade Embee mjuk. Oroliga larmanden skär sakta igenom den som jag väntat mig, istället puttrar den på med Gary Andersson på grymma Not Tonite från hans soloplatta fluffiga kudden av behaglighet, och dunen sprids murriga beats och besvärjande vokala insatser.

28 Groove 1 • 2005 BASERADBASERAD PÅPÅ SARASARA KADEFORSKADEFORS SUCCÉBOKSUCCÉBOK

ALIETTE OPHEIM / ANDREJ LUNUSJKIN NU PÅ BIO! #--'2/50

Londonbon Rodney Smith har dock gjort ett You Love Us and That’s Why We Do This.Vi vet pianist som har spelat med i stort sätt alla. Ja, i starkt undergroundalbum. Det är lätt att snärjas att ni älskar oss och därför ska vi stryka regel- princip alla på Moserobie i alla fall och framför av hans dunkla ljudbild. Speciellt denna mörka boken mothårs. allt med Jonas Kullhammar själv. Spelat med årstid passar dessa 14 spår som hand i handske. Bagarna i TSOFB kan närmast beskrivas många har även för basisten Mattias Welin och Tempot är neddraget, sången/rappen är mässande som någon sorts anti-hitpredikanter.Att rabbla trumslagaren Jonas Holgersson så någon djupare men en musikalisk nyfikenhet lämnar tydliga spår upp alla influenser skulle ta en evighet, så jag presentation behöver knappast någon av dessa efter sig. För det är ingen dyster platta. Den är får fatta mig kort:TSOFB är Atari Teenage Riot herrar.De som bryr sig vet redan. inspirerande. Och rolig att lyssna på.Vore roligt i popformat. Bör sorteras under ”Digital industri- Det är onödigt och dumt att på min lekman- om folk utanför de brittiska öarna testar pop” hos din lokala skivhandlare. nanivå komma med några som helst större ana- Awfully Deep också. Det är den definitivt värd. Inledande Andy är The Mopeds första platta lyser.Det behövs inte heller.För både Gulz egna Gary Andersson hänsynslöst intryckt i ett 8bits-nintendo. To Loot kompositioner och de standardlåtar de gör är #$DUPLICERING JOSH ROUSE a Town är Primal Scream i ljudkrig med Che- behagligt lena, framförda i en skenbar perfekt ”Nashville” mical Brothers. Det finns stunder du vill dansa, nästan symmetrisk enkelhet. Gulz flygel domine- RykoDisc/Showtime det finns stunder du vill kräkas. Det finns stunder rar förstås, han rör sig glatt mellan fjäderlätta Jag har haft ett lite märkligt förhållande till Josh du förvandlas till en hänförd fågelholk, det finns toner och ett slipat lagomsväng. Finkänsligt och Rouse. Å ena sidan kan jag tycka att han gör stunder du vill slå stereon i bitar.Som med alla inbjuder klart till vuxna sysslor mer än extatiskt 4RYCKSAKER alldeles utmärkt popmusik med utsökt avvägda spretiga plattor är det svårt att bestämma sig. utlevelse, på gott och ont, utan att egentligen kontakter till både rock och den halv-country- Är det lysande eller uselt? Exalterande eller röra sig ut på några marginaler.Givetvis är tradition man kan kalla singer/songwriter.Å andra urbota trist? Bra för magen eller dåligt för både Welin och Holgersson exemplariska i sam- sidan har jag aldrig känt att det kommit hela hjärtat? manhanget. De förstår sig på den subtila nivå vägen fram, att det tagit tag i mig som lyssnare Jag vet inte hur många fler ronder jag tål. som Gulz rör sig i och utan att ta i eller gå till på det där sättet musik måste göra för att bli Men vägen till knock-out är i alla fall grymt överdrifter lägger de upp röda inbjudande mattor &ÚRPACKNINGAR magisk, för att bli oundgänglig, för att hela. underhållande. för hans självsäkra små söndagsutflykter.Till- Samtidig beundran och axelryckning, liksom. Christian Thunarf sammans gör de gör skimrande popmusik av Men på något sätt känns Nashville som att STEREO TOTAL Ornette Colemans Peace (en låt som i sitt original de där tveksamheterna sopats bort, som att det ”Do the Bambi” är så fantastisk!), de gör en magkänslig version äntligen blivit så renodlat och självklart att det Disko B/Border av den minst sagt sönderspelade Some Day My 'RAlSKDESIGN inte längre går att hysa dubier.Ännu mer utstu- Do the Bambi innebär ingen kursändring för Prince Will Come såsom den aldrig spelats förut. derat tidlöst brittiskt i sitt poputtryck. Singeln fransk-tyska paret Françoise Cactus och Brezel Det hela är vintervackert, lite ofarligt, men mes- Winter in the Hamptons är nästan Smithsk i sin Göring i Stereo Total. Deras djupa fascination tadels väldigt väldigt snyggt. mollbeklädda sorglöshet. Och mer.Och vacker, för fransk chansontradition, Brigitte Bardot, Fredrik Eriksson mjuk, taggig och skör.Och äntligen kan jag känna Serge Gainsbourg, Neue Deutsche Welle har VIVA L’AMERICAN DEATH RAY MUSIC och förstå varför Josh Rouses namn ligger så inte vikt en tum. Musikaliskt blandar de sina ”A New Commotion,A Different Tension” vördnadsfullt i andras munnar.Och det känns bra. förebilder med lagom stora portioner elektronik Trans Solar Records Magnus Sjöberg och indiepop. Vad händer om man låser in tre ekorrar i en THE SACRED SAILORS Stereo Total har ett riktigt tjockt lager fer- studio med trummor,bas, gitarr och mikrofon? ”We Gave it All to You” nissa av coolhet över allt de gör.Problemet är Jo, de döper sig till Viva L’American Death Ray Lonestar/Sound Pollution att det inte finns någonting under det där feta Music, börjar spela stökig rock från förr som Ta ett gäng 18-åriga killar från Göteborgstrakten lagret. Stereo Total är bara yta, yta, yta. Kanske dessutom är minimal och intetsägande. och stäng in dem i en inspelningsstudio med en var det spännande och lite revolutionerande när Någonstans tröttnar studiokillen på sin till 6I GER SAMMA PROFES back folköl och ett par vinylskivor med själfull Serge Gainsbourg gjorde sina sexfixerade låtar synes briljanta idé. På låt nummer tio slänger sjuttiotalsrock. Resultatet? Inte direkt nyskapande en gång i tiden. Men idag? När kvällstidningarna han nämligen in heroin-doppade nötter och ett SIONELLA OCH SNABBA kanske, men vad gör det när allt på debutalbumet frontar med sex varenda jävla söndag (och en par syntar in i studion. Detta visar sig vara ett svänger värre än en flaggstång i en orkan. Blir hel del andra dagar också) och det finns fler smart drag. SERVICE OAVSETT OM imponerad av tonåringarnas förmåga att skriva avklädda än påklädda modebilder runt omkring, Helt plötsligt gör de tre små, och nu väldigt DINORDERËRPÍELLER låtar som tryggar framtiden för svensk rockmu- för att ta två exempel av många – att i det läget låga, ekorrarna en elektronisk tryckare som sik.Till våren är det dags för bandets första göra små ”intervjulåtar” som Ich bin nackt, där kommer att spelas på Piff och Puffs bröllop. CD SKIVOR europaturné och det är bara att hoppas att kon- Brezel frågar ut Françoise om hur det var första Nästa låt innehåller ett spartanskt beat och ett tinentens åskledare fungerar.Det är ett oväder gången och om vad hon har på sig? Ja, just det, munspel, sen tar det slut. som kommer att dra fram. Håll i hatten! det är inget mindre än helt ointressant. Det är Just när det började bli intressant. 6IHJËLPERDIGATTSPARA Andreas Eriksson som att träffa två trettonåringar som just legat Mikael Barani SEVEN ARK med varandra för första gången och som vill WILLIAM ELLIOTT WHITMORE TID PENGAROCHENERGI ”Noise of the New” tala om för alla de känner hur coolt det är att ”Ashes to Dust” Neo Ouija/Dotshop.se göra DET. Har man redan gjort DET – då får Southern/Border Neo Ouija förnekar sig inte, Seven Ark från man inte ut någonting alls av Stereo Total. Jag Ödslig musik full av värme. Sparsmakat komp. Sydafrika passar perfekt in bland den andra är förvånad över att någon kan få det faktiskt. Banjo, gitarr och tamburin. Ovanpå detta ligger electronican/mjuktechnon på bolaget. Musiken Mats Almegård William Elliott Whitmores röst. Sårig av billiga på Noise of the New har sina rötter i Autechres TIMBALAND & MAGOO cigarrer,whiskey och damm. Han sjunger sånger tidiga släpp, via folk som Phonem och Arovane. ”Present” om hur han gräver sin egen grav. Och att marken Det är ”crunchy beats” och svepande melodier Simply Music/Border är torr och hård.Whitmore visar bilden av ett med melankoliska drag. Det känns inte innova- Det är lätt glömt men demonproducenten Tim- Amerika du sällan ser.Det här är en bra uppfölja- tivt på något sätt, men det är en musikalisk stil baland och hans sidekick Magoo har släppt fyra re till Hymns for the Hopeless som kom 2003. som är mycket attraktiv och Seven Ark gör den album till dags dato. Som bekant kan ingen av Gillar du Tom Waits, Charley Patton och väldigt bra. Snygga rytmer med precis så mycket dem rappa men de har alltid haft vett att bjuda John Steinbeck så gillar du Whitmore. bett att det blir intressant. in gäster som kan. Present samlar de 17 bästa Per Lundberg GB Henrik Strömberg spåren från deras plattor vilket blir ungefär lika DENISON WITMER THE STATE OF FLORAL BEINGS spännande som det låter.Det är i alla fall ett plus ”The River Bends and Flows into the Sea” ”We Know You Love Us and That’s Why We Do att låtarna ligger i kronologisk ordning så att Bad Taste/BonnierAmigo This” man kan höra hur Timbo har utvecklats som Det är egentligen inget nytt att rapportera från Trewetha/Sound Pollution beatmakare. Om någon skulle få för sig att köpa singer/songwriter-fronten på den Philadelphia- En bärsärkargående R2D2, elak monsterdist, albumet så ingår en DVD med videor till olika födde Denison Witmers album The River Bends joddlande falsettstämmor,tonkonst från familjen låtar som inte nödvändigtvis finns med på plattan. and Flows into the Sea. Men vad gör det när varje Kling och Klang, motorsågsmassakern-psykedelia Daniel Severinsson liten ton, varje litet ackord, varje liten stämma i och diverse stundens ingivelse-effekter.Alla är TORBJÖRN GULZ TRIO hans röst är gudomligt vacker.Elva låtar som de ingredienser i The State of Floral Beings kaka. ”Torbjörn Gulz Trio” pressats fram direkt från hjärtat, direkt från 4EL  Antingen är det en kaka bakad med kärlek till Moserobie själens djupaste hål och som har skapats enbart INFO CMMGROUPSE oss lyssnare, eller också är det en rebellisk kaka, En trio som bland annat känns igen som rytm- för att höja den trista vardagen ett par snäpp. en sådan som säger ”hits är for kids”. We Know sektionen i Magnus Broo Quartet driven av en Andreas Eriksson "OX +ISTA

30 Groove 1 • 2005 CD 1 • 2005 Det nya året är här, och med det en hel massa underbar musik! Är det inte fantastiskt att då kunna se fram emot uppemot 80 minuter av pop, rock, electronica, heavy metal och dans på Groove-CD:n där jag misstänker att du åtminstone hittar två eller tre helt nya favoriter. Det hände i alla fall mig. Kom ihåg var du hörde dem först… Lycka till! Gå in på www.groove.se och prenumerera så får du en ny CD med varje nummer av Groove, sammanlagt 10 stycken under 2005.

1 Angels 7 The Beep Kid 13 Doves ryggrad som borde smyga sig in på radiorota- Time Is Ripe Get Out of My Head Black and White Town tion (om den inte redan gjort det). Med en längtande och klagande röst i samma Thomas Jackson som är The Beep Kid har suttit Doves pianodrivna popstänkare Black and www.corruptionrecords.com fåra som Thom Yorke och Chris Martin leder hemma och gjort popmusik som är mäkta White Town verkar falla britterna på läppen, sångaren Erik Schreiber sitt Angels genom den elektronisk och extremt charmig. Den varma media i UK ger bandet mycket uppmärksamhet 20 Elin Sigvardsson småsorgliga titellåten från förra årets egenpro- hemma hos-känslan gör singeln Get Out of My just nu. Och när man hör låten förstår man vad Song for Anna ducerade fullängdare. Klassiska rockharmonier Head från fullängdaren Please Enter till en väl- som är på gång – popmelodierna stänker och Unga stjärnskottet och Mönsterås-dottern Elin sköljer över lyssnaren, perfekt bilåkarmusik när kommen ljusstråle i tillvaron. Enkelt, skönt med skvätter ner allt i sin väg. Inget nydanande men Sigvardsson är tillbaka med nya och efterlängta- mörkret faller. diLeva-associationer. ack så effektivt. Och snyggt. de plattan Smithereens, producerad av henne www.timeisripe.com www.thebeepkid.com www.doves.net själv. Och det hörs att hon är bekväm i sin roll som artist, det låter självklart och hittigt utan 2 The Chemical Brothers 8 Matadors 14 Leif Karate att bli ljummet. Och även om hon spelar akus- Galvanize Down the Fair Kids Alright tisk gitarr och skriver alla låtar själv så påminner Tillsammans med världens coolaste rappare Med rykande stonergitarrer drar malmöiterna i Knepigt, blipp-bloppigt, DIY-avspänt och allde- hon inte alltför mycket om idolen, Bob Dylan. Q-Tip har denna dansanta och dynamiska duo trion Matadors igång sin boogieindränkta rock- les genommysigt. Så skulle man kunna sam- www.elinsigvardsson.com skapat en suggestiv orientalisk dansgolvsfavo- ’n’roll på Down the Fair. Själva kallar de sin musik manfatta Kids Alright. Det är bara att luta sig rit som förstasingel. Inte så aggressiv eller in- tangopunkrock. Bandet har funnits i drygt tre år tillbaka. Leif Karate består av sju pojkar med 21 Dipper your-face men väldigt njutbar och lekfull – ”it’s nu när fullängdaren The Muse of Señor Ray lan- slackerattityd. På hemsidan säljer de dessutom David Banner time to galvanize”. dar och de hoppas få spela på Hultsfredsfestiva- jättefina tygpåsar. Skånska bandet Dipper leds av sångaren www.thechemicalbrothers.com len i sommar. Hoppas vi ses där! www.leifkarate.com Joachim Leksell som på David Banner mer foku- www.matadormusic.tk serar på in- och utlevelse än på att artikulera 3 Radio LXMBRG 15 Daniel Karbelius sina texter. Resultatet blir grymt underhållan- It’s Cruel Up North 9 Streetwaves Lyssna nu noga de. Känns som bandet haft rejält kul när de Skönaste Beppe-stämningen och vackraste och Death of Excitement Denna Mölndals/Kungälvs-pojk tar sig med en slamrade ihop denna låten… Slafsig porta-rock klistrigaste refrängen hittills står Radio Streetwaves angstfyllda postpunk lämnar ingen självbetitlad EP ut på en egotrippad soloutflykt har aldrig låtit så spännande. LXMBRG för på pärlan It’s Cruel Up North. oberörd. De fem låtarna på This is the Midningt från bandet Slakt, men fortfarande är punkin- home.tiscali.se/dipper Drömsk pop när den är som allra bäst från EP som släpptes 2003 var första fingervisningen ställningen intakt. Med politiskt explicita texter detta konstnärliga kollektiv. I videon ses bland om att detta band med rötterna i norra Sverige visar han var skåpet ska stå, utan att därför för- 10 andra Amanda Ooms. Oemotståndligt! älskar att spela episk rock med nerverna utanpå. lora glimten i ögat. www.radiolxmbrg.com Låtarna är ”dystra till sin skepnad”och även lite www.buzzboxrecords.com kantiga, men resultatet av en lyssning blir ett 4 The Frames nöjt grin och längtan efter mer. 16 Crucified Barbara Underglass www.streetwaves.net Losing the Game Pixiesinspirerad rock får mig på fall varje gång. Dessa brudar tar i Losing the Game den glam- Och attacken som The Frames laddar Under- 10 Annika Stigmark miga rocken rejält i kragen och skakar liv i liket. glass med är dessutom imponerande. Gitarrer- Vårflod i oktober I studion i Karlskrona spelades tunga debut- na hotar att hacka och skära sönder basgång- Från debutalbumet När magikern anlänt hämtas plattan In Distortion We Trust in och spelningar ens frenetiska porlande och diverse knastrande denna spröda föraning om den annalkande börjar nu trilla in för kvartetten, som på sin 3 utbrott från förstärkarna och en galen violin våren. Annika Stigmarks varsamma sång över hemsida även listar sina sponsorer (exempelvis gör sitt bästa för att sprida kaos i ljudbilden. smekande komp är som frisk luft i en bilkö, som en tillverkare av tjejgitarrer!). Dessa irländare är självklart nya favoriter. strilande vatten i ett kargt landskap. Efter ett www.crucifiedbarbara.com www.theframes.ie uppehåll från musiken på tio år kan hon numera inte låta bli att skriva låtar,men tydligen kan man 17 Shooting John 5 Ane Brun bli avskräckt av att gå på musikgymnasium… Bright Day My Lover Will Go www.annikastigmark.se Urban country kallar bandet själva det de gör. Många av oss på Groove gillar Ane Brun, speci- Över deras släpiga driv smyger Peder Gravlunds ellt sedan hon 2003 besökte oss i vårt festival- 11 James Blunt bedjande stämma och när Helena Arlock-Wahl- tält i både Hultsfred och Arvika – spelningen i High berg fyller på med vän körsång lyfter Bright Day 7 Arvika var dessutom speciell eftersom hon då En poplåt med självhäftande refräng och skönt flera snäpp. En vacker fiolslinga gör sitt till också. inte ens spelade på festivalen utan endast i gung. James Blunt bygger med hjälp av akustisk Den 20 januari spelar de på Mejeriet i Lund. Groove-tältet! Nåväl, här på Groove-skivan del- gitarr och känsligt komp upp ett musikaliskt www.marilynrecords.se tar hon också. Med ännu en finstämd sång att universum där allt ligger på rätt plats. Han ta till sitt hjärta. gjorde definitivt rätt när han lämnade militä- 18 Sambassadeur www.anebrun.com ren för att bli musiker på heltid! Between the Lines www.jamesblunt.com Viskande vacker popmusik. 2.37 minuter popkara- 6 Simon Jensen Band mell med extra socker.Funkar bra om man blun- That Blues 12 Vanessa Liftig dar.Enkla visor åt folket! Blir ändå spännande i sin Oskar Bergenheim, Per Fenger-Krog, Peter Nils- A Stone to Take Home söthet. Melodier som man inte kan sluta nynna är 9 son och tvärflöjtisten Simon Jensen fusionerar Besjälad och stolt står detta Göteborgs-fynd och dock ett otyg,och sån är Between the Lines. progressiv rock och experimentjazz med bebop framför denna chanson som om det var det mest www.sambassadeur.com och blues. Och ur denna gryta sprids en fantasi- naturliga i hela världen – och det är det också! eggande doft av djungelrytmer och förföriska Musikhögskolestudenten Vanessa verkar gilla att 19 Susie Päivärinta kryddor. Klurigt iscensatt med snarlika delar berätta historier, A Stone to Take Home har skön What Goes Around inspiration och perspiration. Precis som i That rörelse och drivande tempo. Utöver kommande Ena halvan av Päivärinta-logotypen tar ut ny Blues. Smaka och njut! When Will is Silent så kickstartade hon även kurs, och lite oväntat låter det moget och www.simonjensen.com Embees platta med sång på låten Not Tonite. genomarbetat. What Goes Around är en bräck- www.eldrecords.se lig liten poetisk visa med popsensibilitet och

Text och musik: 1 Erik Schreiber/Linus Lindahl/Tobias Stiernstedt/Robert Lundgren/Carl Boysen 2 Tom Rowlands/Ed Simmons/Kamal Fareed Universal/MCA Music/U Betta Like My Music (ASCAP) 3 Alex Svenson-Metés/Johan Rönnkvist 4 Hansard/ Colm Mac Con Iomaire/Joe Doyle/Robert Bochnik Toby Darling Music Limited (UK) 5 Ane Brun Ane Brun Publ. 6 Simon K. Jensen, Peter Nilsson, Per Fenger-Krog, Oskar Bergenheim 7 Thomas Jackson Bonnier Amigo Music Group 8 Andreas Bergström/Jonas Jönsson/Johan Anderberg 9 Jonny Bergström 10 Annika Stigmark Vildhallon/Rubus Records 11 James Blunt EMI Publishing 12 Vanessa Liftig Fire at Work Factory 13 Jez Williams/Jimi Goodwin/Andy Williams EMI Music 14 Daniel Woxlin/Mikael Häggkvist/Petter Södrin/Markus Persson/Rasmus Berglund/Per Andersson/Mattias Johansson Publishment 15 Daniel Karbelius 16 Mia Karlsson/Ida Stenbacka/Klara Rönnqvist Fors/Jannike Lindström Warner Chapell Scandinavia 17 Tobias Ydestrand/Peder Gravlund 18 Joachim. Läckberg/Anna. Persson 19 Susie Päivärinta/Nestor Geli Publishment 20 Elin Sigvardsson Chalkstripe Songs AB 21 Joachim Leksell/Patrik Malmros/Hari Kolari/Magnus Karlsson Bob hunds förlag

www.groove.se 31 THE NEW ALBUM THE MASSACRE BEGINS MARCH Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 1

DVD filmen äntligen till. Då blir Gå loss riktigt man känner sig sjukt välkommen vid lyss- bra. När den porträtterar lidande så hud- ning på debutplattan Funeral.The Arcade DIVERSE ARTISTER löst får man en klump i halsen. Då vill jag Fire har bullat upp och bjuder på uppfin- ”Eye for an Eye – The New Breed of se filmen igen. ningsrikedom och hög fuck-you-attityd gen- Hardcore & Metal” Gary Andersson temot mallar och trams. Med stråkar, Century Media/Border klockspel och desperata gitarrer skapar En DVD som enbart innehåller videor av en ALBUM kanadickerna sagolik popkonst. Skrik och mängd olika band inom hardcore- och pip vävs samman med strama låtstrukturer metalscenen i USA kräver intressanta och 3 DOORS DOWN och sylvassa popmelodier. givande videor för att beskådningen ska ”Seventeen Days” David Bowie ligger och lurar någon- kunna bli någorlunda human. Så är inte fal- Universal stans i periferin. Men hans närvaro blir ald- let på Eye for an Eye – The New Brand of Jag har inga exakta siffror,men det är rig för påtaglig.Tyvärr tappar låtarna i slu- Hardcore & Metal. Varje video är den ingen vild gissning att Here Without You tet av skivan lite av den glöd och intensitet andra lik och jag är snart spyfärdig på bris- var en av fjolårets överlägset mest spelade som är The Arcade Fires adelsmärke. ten av bra historier som driver någon form låtar.Den fick ju till och med vara gal- Johan Joelsson av handling vidare. Alla videor är konserter, jonsfigur för en samlingsplatta med samma ARTANKER CONVOY i vissa fall riktiga med publik och i andra namn, där många Universal-artister kom ”Mature Fantasy” fall mer regisserade i studiolokaler.Och så med ballad-bidrag. Så nya plattan Sevente- The Social Registry är fallet i de flesta rockvideor.Några av en Days kommer ju i ett strategiskt oklan- Låtarna på Mature Fantasy är skrivna till grupperna lyckas faktiskt pressa in en form derligt läge för 3 Doors Down. Vilket de dansföreställningen Submerge som fram- av sidohistoria i videorna men de faller utnyttjar – någon annan anledning kan inte fördes på The Mercosur Theater Festival i tyvärr bort i bakgrunden. finnas till att de inkluderar Here Without Cordoba, Argentina. Och trots att det näs- Sen är det så kallade extramaterialet ett You även på denna platta. Om än i akustisk tan enbart handlar om instrumentala låtar skämt, eller mer en reklam för olika pro- version. är deras sväng så oemotståndligt att de dukter som kan konsumeras. Någon större skillnad gör det dock inte, fungerar lika bra på skiva. Sextetten från Andreas Eriksson eftersom bandet är sin tradiga skvalrock Brooklyn har på sin andra EP skapat PENNYWISE trogen uti minsta takt och ton. Hits för musik som passar lika bra till förfesten ”Home Movies” NRJ-törstande lyssnare finns det gott om som till efterfesten. Och det lär ha höjt Epitaph/BonnierAmigo (Be Somebody, Let Me Go), men det är dansföreställningen till oanade höjder. Det verkade som en bra idé. Att göra en inte ofta en kvalitetens förlängda arm. Andreas Eriksson DVD-utgåva av skatepunkarna Pennywises Något Seventeen Days bevisar med all BACKYARD BABIES gamla videofilm Home Movies från 1995. tänkbar kraft… ”Live Live in Paris” Särskilt som den varit slutsåld och svåråt- Niklas Simonsson Sony/BMG komlig i många år.Men, när eftertexterna AMBULANCE LTD Denna liveplatta från den franska huvuds- rullar i rutan kan man snopet konstatera ”Ambulance Ltd” taden innehåller allt du väntar dig av Back- att idén inte var något vidare. Det här är TVT/Playground yard Babies; attityd, svettiga riff och ett nämligen en rätt fattig historia. Hela Det finns band som det är jättesvårt att jävla ös! Det handlar självklart om öl- och DVD:n är bara 40 minuter lång, vilket skriva något om. Ambulance LTD från New adrenalinstinn rock’n’roll att headbanga till känns minst sagt futtigt, och inget som York är ett utmärkt exempel. De spelar lite – och förmodligen gick ingen hem besviken helst bonusmaterial är tillagt. Som titeln småanonym indie och deras låtar är okej från La Maroquinerie natten mot den 7 skvallrar om är det skakig handkamera med en del schyssta melodier.Men ändå är maj 2004. Rock’n’roll!!! som gäller,och varken bild eller ljud är det något som gör att det där inte går Gary Andersson särskilt mycket att hurra för. fram. Det är alltid lika svårt att sätta fing- LOU BARLOW Vad får då tittaren rent innehållsmäs- ret på vad det är som fattas. ”Emoh” sigt? Jo, några liveframträdanden, inter- Förstalåten Yoga Means Union är Domino/Playground vjusnuttar och turnébilder.Och så en del instrumentalt småsvävande. Lite Spacemen Jag skulle så gärna hata eller älska Emoh, busande förstås. Sovande bandmedlemmar 3, fast på konsert arrangerad av IOGT- Lou Barlows första riktiga soloskiva. Bara sprutas ner med raklödder.Eller varför inte NTO. Det vill säga stramare och mer något av de ytterligheterna. Det skulle kän- lägga en skitig strumpa över någon inslum- uttänkt. Anecdote klingar akustisk sextio- nas så skönt att glömma nittiotalet och rad stackares ansikte? Bufflige gitarristen talspop. Låten är fullpepprad av begåvade slänga bort indierocken för evigt i ett hörn Fletcher bjuder dessutom vid ett flertal till- mollharmonier och ett slött skönt trum- med gamla taskiga minnen och smutsiga fällen på sitt mest uppskattade partytrick: komp. Primitive (The Way I Treat You) är kläder.Eller så kapitulera inför en stor låt- att dra en tunn kedja in genom näsan och musikaliskt en urvattnad B-sida signerad skrivare, äntligen, stoltsera med att i fem- ut genom munnen. Därefter kräks han. Det något förlegat grungegäng. Men över det ton år insett hans genialitet. Inget av detta kanske ska vara roligt. Jag vet inte. ligger sångarens popstämma. Heavy Lifting kommer att hända. Kanske en dragning åt Behållningen med Home Movies får är helt okej.Till och med ganska bra. Det det förstnämnda, men det är en humörsak. ändå sägas vara liveupptagningarna. Men finns inget direkt som stör,men heller inget Visst är Emoh långt bort ifrån det jag inte så mycket för musiken. Deras snabba som får en att vilja lyssna på mer. lärde mig älska med Sebadoh, Sentridoh skatepunk saknar nyanser,och lät betydligt Johan Joelsson och Folk Implosion. Långt ifrån bandbrus bättre 1992 än vad den gör idag. Dessutom JASON ANDERSON och välljudande gnissel och distade basar är de faktiskt ganska stela på scen. Nä, det ”The Wreath” och in i en värld befolkad av män med är publiken som är lite kul att titta på. Allt K/Border skägg, tillyxad romantik och lite folkrock i som oftast är den helt jävla wild, och det Jason Anderson inspirerades till en musik- största allmänhet. Inte så att den jublande blir en kavalkad av slamdance, stagedives karriär på en Elliott Smith-konsert 1996 bubblar över mig med myssockor och och sceninvasioner.Jag har vanligtvis väl- och bildade indiepopbandet Wolf Colonel. verandor i behagligt mellanvästernljus men digt lätt för att bli skatepunknostalgisk, och Solodebuten New England kom 2004, men inte heller en tillräcklig gubbvändning för de här scenerna får mig nästan på det dessvärre når varken den eller uppföljaren att jag skall beordra först rollator och humöret. Något som filmen som helhet inte The Wreath samma höjder som förebilden. sedan dödshjälp. Istället bara en samling lyckas med. Det handlar helt enkelt om singer/songwri- lagom loja visor,prydliga, småkluriga texter Daniel Axelsson ter-musik i en ganska tråkig förpackning. väldigt vänliga i all sin enkelhet. Den där ERIK BÄFVING & MAGNUS GERTTEN Någonstans längtar man dock efter brännande kantigheten, desperationen, ”Gå loss” nästa skiva, för det finns ett par spår som sorgsenheten, över huvudtaget det som Auto Images/Playground är värda en genomlyssning. Framför allt gjorde Bubbel and Scrape, Bakesale och Denna tv-visade dokumentär om skånerap- öppningsspåret O, Jac! sticker ut med sin Harmacy till någonting mer är än en gen- parna i Advance Patrol i kölvattnet av med- känslofyllda refräng, där Anderson och reövning är bortslipat till en välmenande lemmen Chafics självmord berör,deras upp- gästvokalisten Rachael Jensen skriker ut massa, stänk av svårmod men indränkt i gång och fall (?). Man kan känna deras ”I’m not giving up/well are you?”. hemtrevlighet. Höjden av mys är The Bal- förtvivlan blandas med glädjen av att fått Om samtliga spår på Jason Andersons lad of Daykitten, men den är kanske iro- skivkontrakt, och scenerna med bolagsfol- tredje album når samma nivå blir det en nisk. Och egentligen är det bara bortkastad ket är riktigt intressanta. Vi följer även hyllning nästa gång. Gör om, gör rätt! tid att sitta och försöka analysera sig till Chafis änka Carla som mitt i allt detta bär Mattias Falk hat eller kärlek till en skiva som säkert inte på deras andra barn, men inte förrän i slu- THE ARCADE FIRE betyder ett dugg egentligen. Jag glömmer tet av filmen visar hon sina känslor över sin ”Funeral” bort Lou och hans bekymmer.Tycker bara situation öppet. Ända fram till detta tillfäl- Rough Trade/Border att saker och ting har sin tid och plats. Jag le har filmens inblandade varit förvånans- Kanadensiska The Arcade Fire hälsar lyss- hämtar hem väldigt lite på Emoh. I en för- värt samlade, men när Carla till slut släp- naren välkommen att komma in till deras tjusande tillvaro med bubblande syntar och per ut sin ilska över Chafis svek bränner ljuduniversum av dramatik och panik. Och ringlande lägereldsgitarrer känns den inte Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 2

lika socialt missanpassade romantiken inte tur är fin popmusik. För övrigt är albumet i man inte det kanske man ska skaffa tolvor- särskilt tilltalande, bara lätt unken och stort sett identiskt med plattan V.O.T.E. na och ge sig ut i natten. småtråkig. som gavs ut före det amerikanska presi- Mats Almegård Fredrik Eriksson dentvalet i höstas. Men då hette gruppen DIVERSE ARTISTER BLUE MAGIC inte The Chris Stamey Experience utan bar ”San Francisco Sessions: JT Donaldson & ”Magic Fantasy” det mer explicita namnet Chris Stamey Lance Desardi” Last Buzz/Border with Yo La Tengo. Om Records Säger det igen och igen om det behövs. Robert Lagerström ”Ministry Of Sound. The Annual 2005. Skandinaver ska INTE spela blues. Blue THE DEARS Scandinavian Edition” Magic kommer från Danmark. Och ger sig ”No Cities Left” Ministry Of Sound/Universal på bluesen från bakgatorna runt Beale Bella Union/BonnierAmigo Två dubbel-CD-samlingar att skaka rumpa Street i Memphis. Aldrig upphetsande. Ald- Det är inte första gången någon skriver att till. JT Donaldson & Lance Desardi tar det rig riktigt upprörande. Bara ointressant. Murray Lightburn i Montrealkollektivet The funksugna housefolket i handen och leder En fråga. Bara för att man kan spela Dears låter som Morrissey och garanterat det genom basgångar djupare än Kar Wai munspel måste man då spela hela tiden? inte heller den sista. Likheten är ett filter Wongs filmer och piskande rytmer vildare Per Lundberg GB man måste ta sig igenom om man ska än de sista vargarna i Sverige. Med undan- CEX kunna ta till sig The Dears pretentiösa tag för Röyksopp i remixad version, Naked ”Starship Galactica” domedagspop. Första låten We Can Have it Music och Solid Groove är det inga övere- Temporary Residence/Border har i och för sig ett mer Interpol-liknande tablerade namn som återfinns i deras Frågan är om man vågar borda den farkost driv och frustration – trots trumpet och oklanderliga mix. Djup, skön och dansant som styrs av Rjyan Kidwell. Att hamna i ett mer organisk känsla – så man kan lura sig. house för den redan invigde alltså. rymdskepp där en fullkomlig galning och Men rätt snart dyker brösttonerna upp och Annat är det så klart med den mix som vrickad skämtare sitter bakom spakarna det är bara att kapitulera eller stänga av. DallasSuperstars presenterar på Ministry kan ju vara allt annat än tryggt. Men det är Nästan Pink Floyd-flörtande Who Are of Sounds årliga partybomb. Här finns vis- faktiskt läge att kliva ombord. Den musika- You, Defenders of the Universe går faktiskt serligen mindre kända namn representera- liska rymd Cex tar passagerarna till är att smälta om man är lagd åt det hållet. de, men det är även en hel del listfavoriter både omväxlande och bra. Rymdskeppet Men sedan blir Mozvibbarna åtminstone såsom Eric Prydz, Junior Jack och Scissor bärs upp av kraftiga electronica-motorer mig övermäktiga.Till exempel låter Lost in Scisters som trängs bland de fyrtio spåren. som har lärt en del av IDM-vågen. Sen för- the Plot verkligen som att östra Los Ange- Men de flesta kommer i nya eller alternati- gylls dess passagerarutrymmen av glitchigt les nye hjälte tagit klivet in i The Dears stu- va versioner till de man hört på radion. Och knaster och sprak. Vid kaffeautomaterna dio på riktigt. när Mylos Drop the Pressure pumpar igång plinkar en akustisk gitarr och får en för en Och problemen slutar inte där.Även om med sina filtereffekter är det en ren njut- stund att tänka på Four Tet. Men så var det The Dears är bra, riktigt bra till och med, ning. Inget nytt, men ändå så bra. humorn. Den känns ibland lite väl sexfixe- och blandar in så många instrument i sin Mats Almegård rad och hurtigt studentikos, men som tur är tydligt anglofilistiska musik som de bara DIVERSE ARTISTER väljer kaptenen Cex att inte basunera ut sin kan ibland, så tycker man sig känna igen ”Trojan Reggae Rarities Box Set” röst alltför ofta. Och då funkar det. Så alldeles för många element från andra Trojan/Border spänn fast bältena och häng med på en tur artister för att det ska vara riktigt lyss- Trojan har massor av inbitna fans. På eti- ut i rymden. ningsvärt. kettens nätforum ansåg många att den fem- Mats Almegård Vissa musikälskare fullkomligt dyrkar tionde boxutgåvan skulle bestå av svåråt- CURTIS CHIP band som bär sina idolers porträtt som komliga låtar som de själva skulle få välja. ”Eating Paste” knappar över hjärtat. De kommer med Och så fick det bli. Omkring 150 spår kom Ad Noiseam/import största sannolikhet att placera The Dears upp på förslag och efter mycket möda och Robag Wruhmes fantastiska album Wuz- på favorithyllan bredvid Blur,Suede, stort besvär valdes 50 stycken ut för att zelbud ”KK” från förra året inleddes av en Auteurs, Bowie och Moz. Vi som tillhör en hamna här. datagenererad röst som sa: ”Welcome to 8- annan kategori gör bäst i att ignorera No Den första skivan rymmer material från bit style”. Och Curtis Chip skulle definitivt Cities Left helt. den senare hälften av sextiotalet som inte kunnat inleda på samma sätt. För det är Kalle Malmstedt sällan andas skön doo wop i charmig nämligen 8-bitars electro med lekfulla ryt- DEATH IN VEGAS baktakt. Lyssna bara på Johnny Melodys mer,upptrasade samplingar,gnisslande har- ”Milk it” Govern Your Mouth, Austin Faithfuls Ain’t monier och en otroligt digital känsla som Concrete/Sony That Peculiar och Carlton Alphonsos I återfinns på Eating Paste. Av de femton Lagom till deras senaste skiva kom ut i Have Changed. Platta nummer två tar vid låtarna på skivan har sex redan givits ut höstas så bytte Death in Vegas skivbolag. 1969 och sträcker sig några år fram i tiden som tolva på Zod Records. Ad Noiseam ger Givetvis vill det gamla skivbolaget mjölka med fina låtar som Last Lick med Tommy ut dem och en rad remixer på samma spår. ut så många kronor ur bandet som möjligt, McCook & The Supersonics, Feel a Little Det är en skön blandning som hela tiden så här kommer en Best of-samling. Milk it Better av Lloyd Parks & The Techniques behåller glimten i ögat och håller experi- visar snyggt upp Death in Vegas speciella och Going in Circles med Bobby Davis & mentlustan vid liv. Dessutom medverkar mix av rock och dansmusik, och är en bra The Sensations. Slutligen kretsar den tredje svenska hårdingen Tarmvred och hans mix sammanfattning av de tre Concrete-albumen. skivan kring låtar som var populära i Eng- på That’s Not it At All får mig att längta Första CD:n innehåller albumspår (det är land under sjuttiotalet. Den är ärligt talat efter ett nytt album med honom. faktiskt inte bara singlarna som är med), så där och bjuder på en hel del tidstypisk Mats Almegård medan CD2 består av en mängd remixer kitsch – som Teddy Browns version av SEAN COSTELLO och någon enstaka raritet. Personligen spe- countryklassikern Rose Garden, Winston ”Sean Costello” lar jag mest remix-CD:n – fast jag hoppar Francis smäktande A Little Today, A Little Artemis/Showtime över Polyphonic Spree-mixen av Scorpio Tomorrow och Gene Rondos Ramblin’ Ta en stor dos Memphisblues och en gnutta Rising med Liam Gallagher,den passar inte Man. Och det dolda bonusspåret med Kai- Staxsoul och du får Sean Costello. Sean alls in – då Death in Vegas låtar funkar rik- ser Bill kunde omvärlden också ha klara sig tolkar Al Green och Bob Dylan! Trots sin tigt bra i lite mer technofierad klädedräkt. utan. Men i övrigt innehåller den här boxen unga ålder så sjunger Sean med förvånads Snygga versioner av Hands Around My ganska mycket godis. värt vuxen röst. I längden blir hans tredje Throat, Dirge och Twist and Crawl. Och så Robert Lagerström album väldigt tunt och förutsägbart. den underbara Dave Clarke-remixen av DIVERSE ARTISTER Per Lundberg GB Rocco, som bara den berättigar ett inköp. ”Varano Music” THE CHRIS STAMEY EXPERIENCE Henrik Strömberg Klub Gaffa/Playground ”A Question of Temperature” DIVERSE ARTISTER Danska duon Puddu Varano gick skilda Yep Roc/Border ”Ferrispark Records Sounds Vol. 1” vägar för ungefär ett år sedan. Morten Genom åren har The dB’s gamla frontfigur Ferrispark/import Varano kör sedan dess vidare på egen hand, Chris Stamey varit involverad i oräkneliga Tolv tolvtummare under tre år är vad Fer- vilket dock inte innebär att han behöver projekt. Han har spelat med Alex Chilton rispark gett oss. Nu kompileras dessa på en känna sig ensam. På den här samlingen har och The Golden Palominos och producerat CD så att de som blivit trollbundna av den han dragit in en hel hop med människor för låtar för bland andra Helium,Tift Merritt djupa Detroithousen på dansgolvet också diverse samarbeten. Diane Charlemagne och Alejandro Escovedo. Sedan dess har kan få lyssna hemma. Vi får musik av som hörts ihop med Moby,Wunmi som job- han slagit sig ihop med Yo La Tengo och (bland andra) Keith Kemp, Scott Ferguson bat för Masters At Work och Trüby Trio och spelat in ett album med egna låtar och och Silvio Manuel. Och visst, det kanske svenske rapparen Chords är några av dem några covers. Klassiker som The Yardbirds funkar i hemmastereon också. Men det är som ser till att Varano får sällskap i studi- Shape of Things,Televisions Venus och Cre- ändå musik som kommer bäst till sin rätt on. Musikaliskt skiljer sig de olika projek- ams Politician avverkas lite väl troget ori- ute på ett dansgolv. Den djupa monotonin i ten åt en del, men grunden är funksoulig ginalen men spåren som bär Stameys signa- låtarna kräver en rejäl baslåda och har dansmusik. Carla Alexandars Volume och Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 3

Los Chicharrons Love Magic är segdragna, göra bolagskollegorna The Raveonettes vara intresserade av att göra präktig och men i övrigt är det dansant och småtrevligt småavis. Elektroniskt ibland, dock utan att pretentiös indierock. Som oftast är lugn och hela tiden. Bäst är det i Dynamoes Clowns tappa poptrådarna, som verkar vara spröd, men som då och då mynnar ut i sam- and Prophets, Bitches and Backers och utgångspunkten. Dexter Fox är ett album manbitna crescendon.Tyvärr känns båda Money Your Loves For Kristoffer. Där bevi- av ett band med självförtroende, som vågar känslolägena såväl kristna som trista. Gäsp. sar Varano att det inte bara är pölse som ta ut svängar och verkar kunna leka fram Daniel Axelsson går hem i Danmark, utan en och annan när linjerna blir för raka och smalspåriga. FRENCH KICKS funkburgare också. Ambitiöst och engagerande… ”The Trial of the Century” Mats Almegård Inte speciellt förvånande i och för sig, Eat Sleep/Border DOVES med tanke på Crunchy Frogs artiststall. Nick Stumpfs röst låter förkyld, och det ”Some Cities” Förutom Raveonettes återfinns där även passar så bra ihop med den mjuka instru- Heavenly/Capitol bland annat The Tremolo Beer Gut. Värt att menteringen French Kicks håller sig med. Om drömsk och brittisk popmusik är din upptäcka. Bandet ligger på gränsen till vad jag tål när påse bör du ge Doves din uppmärksamhet. Niklas Simonsson det kommer till yta. Ändå kan jag inte låta Some Cities är bilåkarmusik som harmoni- EXTOL bli att gilla deras smöriga och lätt pumpan- erar med ett landskap i skymning. Stråkar, ”Blueprint” de åka-bil-i-regnet-musik korsat med The rika refränger samt nyfikenhet på reverb Century Media/Border Strokes. Det är lite coolt, lite mysigt, sorg- och andra medel till att skapa rymd i ljud- Norrmännen i Extol lyckas på samma sätt ligt samt lagom glattigt. bilden finns i överflöd. Och det är vackert som svenska Soilwork kombinera hårda och Det är just det där lättsamma som jag som en sommarvarm oljemålning. Man för- knivskarpa gitarriff med en blandning av gillar.Det bekymmerslösa över de smekan- nimmer ljuskällor i bildens utkant. Plattan traditionell metalsång och mer emotionell de syntmattorna och sångstämmorna som är omfamnande och trygg i all sin naivitet. rockstämma. Och de lyckas nästan lika bra är lika behagliga som vattenporlande en Färden genom de elva spåren känns mjuk som sina svenska kollegor.Problemet på sommardag. och kuddig, som att sticka in ansiktet i Blueprint är att det blir för klistrigt i de The Trial of the Century är alldeles per- sockervadd. Och även om låtarna inte skil- känsliga sångpartierna. På något sätt blir fekt att ha som schmooze-musik till däm- jer sig så mycket från varandra är helheten kontrasterna för stora. pad belysning och två glas rödvin. Eller när ändå inte fattig på idéer eller nyanser. Andreas Eriksson du ligger i sängen på söndagen efter två Resan är definitivt målet. FINESSE & RUNWAY flaskor rödvin. Gary Andersson ”Finesse & Runway” Mikael Barani EDGUY DINO FELIPE GENERAL PATTON VS.THE X-ECUTIO- ”Hall of Flames” ”I’m You” NERS AFM/Sound Pollution Schematic/Border ”General Patton vs The X-Ecutioners” När skivbolag märker att deras gamla När Dino Felipe var sex år gammal bruka- Ipecac/Border artister gör succé hänger de snabbt på. I de han spela in fågelkvitter och spela upp När det gäller musikaliska experiment och det här fallet är det tyska AFM som vill det för fåglarna på hög volym. Var det en projekt är Mike Patton (Faith No More, Mr tjäna en hacka på Edguys populäritet. varm dag blev de tokiga. Lite samma käns- Bungle) lika månghövdad som en produktiv Hall of Flames, från 2004, innehåller la är det över Felipes soloalbum och det hydra-familj. Och på pappret ser detta två skivor.Den första en Best Of, den andra han gjort under namnet Finesse & Runway samarbete mycket intressant ut. Resultatet en bonusdisk med bland annat tidigare out- tillsammans med Melba Payes. En varm blir tyvärr inte därefter,inte på långa givna låtar.Edguy från Tyskland spelade dag kan det här få vem som helst att bli vägar… under sin AFM-tid långtråkig, europeisk, tokig – jag är säker.Fast jag har inte tes- Det spretar för mycket om plattan, den melodiös power metal. För den som inte tat. Det är januari och båda skivorna känns borde ha bantats ner rejält från sina 23 upptäckte bandet förrän efter skivbolagsby- lagom långfinger i luften och damp-elektro- spår.Hälften hade varit tillräckligt, efter- tet är det här ändå bra musikhistoria. En nik. Där Finesse & Runway satsar mer på som det är för myckets skits, filmcitat- del av låtarna ingick i senaste turnéuppsätt- melodier och låtbyggen gör Felipe själv samplingar och korta transportsträckor.De ningen, så som Tears of a Mandrake, Out of knepig electronica som är skyldig Sheffield verkar ha inriktat sig på att göra en cool Control och Vain Glory Opera med sitt en hel del. På olika sätt är dessa båda ski- helhet – mycket samplingar från filmer, sorgliga syntljud. vor en spark i magen och ett läskigt iro- scratch och liknande – istället för att göra Torbjörn Hallgren niskt leende. Och en hel del kärlek bakom starka låtar.Mer tunga beats och mer Pat- ELECTRIC COMPANY ytan. ton-sång hade definitivt varit att föredra. ”Creative Playthings” Mats Almegård Verkligen synd, för med näsan inriktad Tigerbeat 6/Dotshop.se FOZZY mot det väsentliga kunde det ha blivit rik- På sin blog berättar Brad Laner om när ”All That Remains” tigt intressant och inte, som nu, stannat vid han var hemma med sin tjugo veckor gamla Steamhammer/Playground ett hastverk. son Julian. På TV visades Sex Pistols Anar- Ni som slaviskt följer wrestlingen från Niklas Simonsson chy in the UK och lille Julian vände sig amerikanske WWE på ZTV känner förmod- GUANO APES direkt mot TV:n och följde intresserat vad ligen till Chris Jericho. Att han är sångare i ”Best of Guano Apes” som hände under hela låten. ”Yes I’m Fozzy kanske dock inte var lika bekant. BMG proud” avslutar Brad Laner sitt lilla inlägg. Men visst, kunde The Rock slå sig in i Ungefär samtidigt som MTV började säcka Och visst, klart att killen ska vara stolt. finsmakareliten (nåja) i Hollywood så kan ihop upptäckte jag den tyska musikkanalen Creative Playthings är en hyllning till sonen väl andra lyckas utanför ringrepen. Viva 2. Där spelades de bra banden. De som och gjordes när Brad väntade med spän- Men folk som ger sig in i andra bran- spelade tuff och bra musik. Eftersom kana- ning. Men här finns inga mysiga barnkam- scher lyckas med minst sagt olika resultat. len var tysk dök det upp en massa inhemska marhits eller urvattnade hits for kids-låtar. Mats Wilander,Frank Andersson och David band. Många av banden var inte särskilt Och det behövs ju förvisso inte, eftersom Hasselhoff är några ur listan där resultatet bra, men än idag har jag en oväntat kun- sonen verkar gå igång på helt andra grejor. minst sagt varit varierande. Men Fozzy gör skap om tysk rockmusik. Dock känns skivan som ett grävtag åtti- lyckligtvis inte dem sällskap. All That Ett av dessa tyska band som spelades otalsnostalgi. Electric Companys electroni- Remains ger prov på bra hårdrock där flitigt var Guano Apes. De dök upp när ca bär nämligen många spår av sisådär gitarrerna ibland nästan når nu metal- keps-metallen hade tagit fart och med tjugo år gammal elektronik och indie. Early tyngd (The Test). Klassisk hårdrock, utan sångerskan Sandra Nasic i spetsen påminde Teeth (någon som anar en stolt blivande alltför uppenbara tillbakablickar. de om ett tråkigt Tura Satana. fader?) ekar av New Order, Is There Anot- Även om den inte skakar om rocken in i Nu har tyskarna samlat ihop sina hits, her Door to Door? av Killing Joke och dess grundpelare är All That Remains defi- som antagligen inte är särskilt hittiga här Recalcitrant Remote Comptroller av nitivt något för den som törstar efter bra hos oss i Sverige. Det enda undantaget Buggles kombinerat med Devo. Allt med hård metal. torde vara snowboard-låten Lords of the glimten i ögat och rätt fingrar på rätt kon- Niklas Simonsson Boards som jag hört nämnas av några av troller.Hoppas att Brad Laner får fler barn THE FRAMES mina snö-älskande vänner. så att inspirationen till skivor som denna ”Burn the Maps” Balladen Rain är i och för sig fin, och jag infinner sig igen. Anti/BonnierAmigo gillar det paranoida riffet i Don’t You Turn Mats Almegård I låt nummer åtta händer det äntligen. Your Back On Me. EPO-555 Irländska The Frames vaknar upp ur sin I övrigt är detta en könlös skiva. ”Dexter Fox” sävlighet och larmar loss i Underglass.En Mikael Barani Crunchy Frog/BonnierAmigo dänga som påminner en del om gamla fina HANSON Köpenhamnsband, ett av de största i de Hüsker Dü. ”Underneath” inhemska indie-kretsarna. Som bjuder på Annars verkar The Frames, som tydligen 3CG/BonnierAmigo en underhållande resa mellan genrer. brukar sälja platina i hemlandet, på sitt Den fräschör brödratrion Hanson ägde när Småriffande ibland, på ett sätt som borde femte studioalbum Burn the Maps främst de var unga (!?) har helt försvunnit och Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 4

bandet har åldrats/mognat rekordsnabbt – någon explicit politisk skiva, men faktum är tilltalande. Låtarna sätter sig fort samtidigt på Underneath låter de som Bryan Adams! att den skulle fungera uppbyggligt på som de förhoppningsvis kommer att räcka Bredbent poprock utan charm inriktad på många. Och det är väl något politiker kunde länge. Och eftersom detta är bandets debut den amerikanska, mindre nogräknade, mas- gå loss på. finns förhoppningar om storslagen musik san som förmodligen nickar i takt till Kirichenkos musik har något lugnande framöver också… ”rockiga” och ”catchy” spår som Hey och över sig. Det må vara blandningen av akus- Niklas Simonsson Xx. Visst låter jag extremt elitistisk nu, det tiska instrument och elektronik, eller bland- THE MINUS 5 inser jag, men detta är otroligt stelnad och ningen av clicks och glitch-ljud i kombina- ”At the Organ” genomtrist musik för folk som inte bryr sig tion med fältinspelningar och spröda Yep Roc/Border om vad de lyssnar på. Och som ljudkuliss stråkar.I nio spår letar han sig försiktigt The Minus 5 är en slags supergrupp med funkar Underneath lysande. Men jag blir fram till ett uttryck som är kraftfullt och bland andra Scott McCaughey och Peter ändå irriterad varje gång jag sätter på plat- samtidigt väldigt bräckligt. En skiva som Buck. Den sistnämnde är medlem i R.E.M. tan. Det misstaget gör jag inte om. utmanar och helar på samma gång. Jag När bandet för ett par år sedan spelade in Gary Andersson tror på dess helande kraft, inte bara för skivan Down with Wilco med killarna i just IMPALED Ukraina, utan även för alla som vill ha en Wilco blev en handfull låtar över.De och ”Death After Life” dos ny inspirerande musik. två till utgör det här minialbumet som bju- Century Media/Border Mats Almegård der på trevlig seextiotalsinspirerad pop. Sjuk humor,en läkarmottagning för de JOHN LEGEND Ingenting att skriva hem om. döda och ett tempo som känns skadligt för ”Get Lifted” Robert Lagerström hälsan. Impaled från Oakland blandar och Columbia/Sony TEEDRA MOSES ger från sin värld av lik och förruttnelse Kanye West-protegén John Legend har ”Complex Simplicity” men gör det med glimten i ögat. Det är det redan fallit många på läppen – och i avsak- TVT/Playground som höjer Death After Life till något mer nad av ny musik från D’Angelo är detta Har man hört det förut så har man hört än en massiv, kompakt mur. förståeligt. Get Lifted är en supernice plat- det förut. Och denna radio-r’n’b är av det Andreas Eriksson ta med ett överflöd av sköna soulharmonier könlösare slaget, Complex Simplicity får JUMP4JOY som smittar av sig som ett välklingande mig knappt att höja på ögonbrynet. ”The Greatest Boogie & Swing Collection” skratt. Johns klassiska sångröst funkar Allt följer ju planen,Teedra sjunger och Last Buzz/Border också utmärkt rakt igenom, men jag saknar kvider Beyoncé-aktigt över perfekta cock- På jazzpuben Stampen i Stockholm huserar de där riktigt självklara låtarna som får tailbeats – och jag försöker kväva mina en orkester som lyckats uppfinna en tidsma- tiden att stanna. Snyftiga Stay with You är gäspningar.Denna debutplatta är alldeles skin. Den heter Jump4Joy, och tar dig med nära att nå fram. Och självklart gospelfyll- för klinisk, oengagerad och planerad för att ända till femtiotalet. Närmare bestämt på da It Don’t Have to Change och avslutande locka mig. Den har ingen riktig karaktär. en tripp till New Orleans, ner till swingpjat- funkiga Live it Up. Dessutom når flera Vilket innebär att jag inte återkommer.Det tarna på någon rökig källarklubb, hem till andra upp till MVG utan att jag bryr mig finns ju så mycket annan modern soulmusik Fats Domino och tillbaka igen. så mycket. För plattan riskerar ibland att som griper tag. Ger man sig in på sådan hal is gäller tappa tempo och bara plana ut. D’Angelo Gary Andersson det att vässa kontrabasen och sim-salabima hade aldrig släppt taget om lyssnaren så… MOTORMARK med trumstockarna för att få det rätta Gary Andersson ”Chrome Tape” svänget. Det där vansinniga Baloo-öset som ERIK LEVANDER Digital Hardcore/Sound Pollution får vem som helst att skaka rumpa. ”Tonad” Jane Motoro och Marko PoloRoid utgör Och Jump4Joy svänger,även om musi- www.neongallery.nu duon Motormark och är en elektronisk vari- ken gör sig störst rättvisa på en kokhet Erik Levander är en ung svensk som flyttat ant av The Kills med ytterligare tyngd på scen. De får inte mig att hoppa av glädje, till Köpenhamn för att plugga till arkitekt. trummaskinen. Chrome Tape stångar,stö- men de ska verkligen ha en eloge för att de Han har lite tid över för att göra elektro- nar och tjuter sig fram och trots att de håller liv i femtiotalets kulturarv på ett så nisk musik också, vilket man ska vara glad beträder electroclash-land några gånger för barnsligt, lekfullt sätt. för.En och annan Oval-influens lyser ige- mycket är det något med drivet och attity- Jag vänder hellre skivor med Fats och nom, liksom en hel del blinkningar åt Fen- den som känns fräsch. Jerry Lee Lewis och hävdar att det mest nesz, men det Erik presterar står bra på Andreas Eriksson spännande med Jump4Joy är att de har en egna ben. Han har ett förflutet som MPG egen gospelkör.Vad den heter? Joy Divi- postrockare och det kan man ana i hans ”Martie Peters Group” sion, så klart! smått episka kaskader av elektronik. Det är MTM/Showtime Christian Thunarf väl även det som får tankarna att vandra åt Efter tio år i Push hoppade Martie Peters KINGS OF TOMORROW Fennesz håll. Extra tydligt blir likheten i av och bestämde sig för att göra en solop- ”Trouble” Strimlar alla spår, där det låter som om latta. Idag är den här.Melodiös hård rock Defected/Border dronesljuden just strimlar ner den finstilta med ett kryddmått sleaze i sig. Danske SLOPE elektroniken i små små beståndsdelar.Sam- Martie Peters bär dessutom Michael Bol- “Komputa Groove” tidigt som de tillsammans bildar en ljud- ton-frilla, för att stryka under vilken sorts Sonarkollektiv/Border vägg, stark och aggressiv för att välta rock han ägnar sig åt. Hans lätt bronkita Sandy Rivera följer upp sitt succéalbum byggnader. sångröst har ofta liknats vid Mike Tramp i Finally med Trouble. Han har velat spela in För att fortsätta jämförelsen: där Fen- White Lion, och inte helt överraskande tur- ett album helt utan samplingar,för att visa nesz kändes lite väl opersonlig och distan- nerade de två tillsammans i Danmark förra att modern dansmusik inte behöver förlita serad på Venice från förra året, lyckas Erik året. sig helt och hållet på teknik. Goda intentio- Levander.Han ingjuter nämligen liv, kött De bästa låtarna är inledande The ner och det är inget att säga om dem. och blod, i sina elektroniska klangskisser. Beast Inside och partydängan Riot on the Trouble är faktiskt inte så mycket att säga Drömmen om köpmaskinernas gemenskap 5th Floor. Men det blir aldrig särskilt bra om alls. London Fog är djup skön house är ett tydligt exempel på ett stycke som och skivan lär samla mycket damm. För och några spår till håller relativt hög klass. andas, vrider sig och lugnar likt en modern den som vill köpa musik som verkligen är Men totalt innehåller albumet alldeles för vaggvisa, utan att för den skull tappa den party och sleaze rekommenderas Bang seg och oengagerad smethouse. nödvändiga distansen. Tango Ready to Go från 2004. MPG blir Detsamma gäller tyvärr Slopes andra Mats Almegård aldrig så bra att det är värt 170 spänn. album Komputa Groove. Mer digitalt än MIDNIGHT MOVIES Torbjörn Hallgren Kings of Tomorrow. Men lika trist och stä- ”Midnight Movies” MR JONES MACHINE dad house som inte sticker ut åt något håll. Emperornorton/Showtime ”New Wave” Duons π Funk är i och för sig matematiskt Ibland blir det väldigt tjatigt med sångers- Progress Productions/Border exakt funk och en rolig blinkning åt G-Fun- kor som omnämns ha en så ”personlig” och Förr influerades Jouni Ollila av hårdsyntare ken. Men lite humor räddar inte en trist ”speciell” röst. Men ibland stämmer det, som D.A.F.och Nitzer Ebb. Det var under skiva. vilket är fallet med Midnight Movies sång- hans tid i Pouppée Fabrikk. Idag är det Mats Almegård erska Gena Oliver.Hon är skönt befriad andra gamla syntare som står som musika- ANDREY KIRITCHENKO från wailande och liknande utsvävningar. lisk förebild för vad Jouni och brorsan ”Interplays, in Between” När hon sjunger strålar det personlig touch Jarmo gör tillsammans med Magnus Lind- Ad Noiseam/import och obunden variation. En bra komplement ström. Nu är det ju ingen direkt hemlighet, När nu äntligen Jusjtjenko svurit presiden- till musiken, som också rör sig över okom- redan i albumtiteln är kartan ritad och vi teden kanske det kan bli lite lugn och ro i mersiella marker (om uttrycket tillåts). Den vet att vi befinner oss i new wave-land. Ukraina. Och varför inte använda sig av lysande Oh Twilight är en skimrande bland- Till skillnad från många andra svenska ukrainaren Andrey Kiritchenkos musik som ning av klassisk filmmusik mald genom ett new wave/syntpopsband verkar dock inte en rogivande faktor i uppbyggnaden av sta- psykedeliskt filter.Soundet är tjockt och den största influensen komma från Depeche bila strukturer? Nu är det här långt ifrån sparsmakat om vartannat, och sannerligen Mode. Det är skönt, för sångare som vill Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 5

låta Dave Gahan har det inte rådit någon kigt. Var är melodierna som sätter sig i utveckling. Små förändringar,där spåren av direkt brist på i svenska syntpopshistorien. huvudet? Var är refrängerna som man techno- och eurodisc-flirtarna minskats, I stället blickar Mr Jones Machine mot senare nynnar i duschen? Inte på The Light medan grunden i metal blivit tydligare. Ultravox, Gary Numan och Visage. Och de Album i alla fall. Känslan för direkthet och hitbetoning har gör det ganska eget, vilket också är skönt. Raka motsatsen till OJM är Small dock inte försakats. Inte heller den tjocka Visst, My Time påminner lite väl mycket Jackets som verkar haft en school of rock- ljudbilden i produktionen – men så är han om Rage in Eden och Shadow of a Doubt lektion med Jack Black. Flera spår på plat- ju en studiopedant av stora mått. Inte för- om Visions in Blue med Ultravox. Men det tan känns som en slags tribut till klassiska gäves, visar det sig. är ändå en helt okej syntpopskiva. rockband. Jag får känslan av att ha hört För sin genre har de tidigare plattorna Mats Almegård låtarna tidigare, som om de vore covers, vil- rönt stor framgång. Dancing with the Dead MY SIXTH SHADOW ket de inte är.Men de sätter sig med en lär inte göra sämre ifrån sig, eller alienera ”Love-Fading Innocence” gång, så pass att efter en genomlyssning tidigare fans. En vinn-vinn situation helt Watch Me Fall/Masterpiece känns det som om jag lyssnat på Small enkelt… Som ett HIM i lightformat, utan vare sig Jackets sedan barnsben. Eller också har de Niklas Simonsson tyngd, kraft eller utstrålning. För mycket gjort så snygga, subtila rip offs på andra LE PEUPLE DE L’HERBE uppiffad pop som grundstomme. Nästan låtar att jag inte kan säga varifrån de är ”Cube” alla spår på Love-Fading Innocence verkar snodda. Det låter oerhört negativt kanske, PIAS/Playground ha haft just HIM:s Poison Girl som mall. men det är snarare tvärtom. Det bästa är Tredje skivan för örtfolket från Frankrike. Dessutom är sångarens röst alldeles för nog att den ena sångaren lyckas låta som Mest kända är de väl tidigare för att ha ynglig och vek. My Sixth Shadow får egent- Scott Weiland á la Stone Temple Pilots medverkat på soundtracket till kalkonfil- ligen bara till det en gång – As You Hurt (han sjöng bättre i det bandet) eller Layne men Baise Moi. Idag består bandet av Dj Me har både driv och aggressivitet. En Staley från Alice In Chains. Både Weiland Pee, Dj Stani, samplingsgalningen beslutsamhet, som i övrigt är saknad. Då och Staley sjunger ju på ett bokstavligt Psychostick och trumpetaren N’Zeng. Det räcker det aldrig speciellt långt. sammanbitet sätt. Det, tillsammans med hörs att de kommer från lite olika håll rent Om detta är gothens framtid är jag fylld klassiska gitarriff och bra refränger gör musikaliskt: de båda DJ:erna med sina röt- av oro… Small Jackets skiva värdig en plats i bilste- ter i hiphopen, Psychostick i rocken och Niklas Simonsson reon om livet vore en roadmovie. Jag tror N’Zeng i jazzen. Cube har alla förutsätt- NIGHTRAGE Jack Black gav dem bra avgångsbetyg. ningar att slå stort. Det är ett snyggt pro- ”Descent Into Chaos” Annica Henriksson ducerat album med tajta låtbyggen som Century Media/Border OPEN HAND fullkomligen kokar av energi och tyngd. Det Med snygga riff och en härlig variation ”You and Me” finns en kraft i soundet som sopar banan återvänder Göteborgsbandet Nightrage Trustkill/BonnierAmigo med mycket annat. Dessutom bjuds vi fin med sitt andra album, uppföljaren till Post-grunge är enormt stort i Nordameri- human beatboxing och rap av JC 001 i tre Sweet Vengeance. Och det sparas inte på ka. Kolla på ett band som Matchbox 20. låtar och rap av Puppetmastaz i en. krafterna när sångaren Tomas Lindberg Gigantiska där.Inga alls här.Vet ej vad det Visserligen kroknar de lite av sin egen attackerar mikrofonen, när gitarristerna kan bero på. Kanske bara så enkelt att det energi och de sista spåren är tråkiga samp- Marios Iliopoulos och Gus G driver fram bor så många fler där borta och att det tar lingstransportsträckor till slutet. Men med låtarna (även om det stundtals blir lite för längre tid för en genre att bli ”ute”. Open inledande jazzhiphopen i Main Title Theme mycket åttiotalshårdrock över strängarna) Hand är ett relativt nytt band. Debutplattan from Le Cube och Mission (med JC 001), och trummisen Fotis Benardo och basisten kom 2003. Visst låter det kompetent men partystänkaren Adventures bigbeatiga Henric Carlsson skapar en tung death som de flesta band i den här genren så lider rockattityd och absolut bästa spåret El metal-grund som är säker att stå på långt man av stora Tool-komplex. Låtbyggnad, Paso tillsammans med Puppetmastaz når in i framtiden. produktion och sättet att sjunga. Och Open det långt. Andreas Eriksson Hand kommer aldrig i närheten. Mats Almegård JOHN NORUM Per Lundberg GB PHANTOM BUFFALO ”Optimus” OSCAR DANIELSSON & EMMA NOR- ”Shishimumu” Mascot/Border DENSTAM Rough Trade/Border Det senaste halvåret har varit händelserikt ”Sårskorpor” Det är inte lätt att få grepp om poporkes- för John Norum. Och intensivt bevisligen. I Vesper/BonnierAmigo tern från Portland. Hela tiden dyker det höstas släpptes Start from the Dark – åter- Maria Bloms filmdebut har gått ganska upp toner som härstammar från mer kända föreningsplattan med Europe. Men bara för skapligt får man säga. Masjävlar belönades namn men det är nästan omöjligt att sätta det har solokarriären inte lagts på gitarr- nyligen med Guldbaggen för Bästa Film – fingret på exakt vilka. Och det är en kom- hyllan. Flera av låtarna på Optimus skrevs samt att hon själv kammade hem Bästa plimang. Sångaren Jonathan Balzano- simultant med materialet för Europe-plat- Manus för samma film. Inte illa, och en Brookes och hans medresenärer åker tan (John hade tydligen besvär med på vil- aning hårdraget kanske Sårskorpor kan genom de senaste 40 åren av popmusik och ken skiva vissa låtar skulle hamna). kanske rida lite på denna framgångsvåg. plockar upp små fragment på vägen. Resul- Han sjunger själv på plattan, och det Det är musiken till hennes pjäs som spela- tatet är medryckande på ett sätt som inte låter inte alls pjåkigt. Inledande Chase des på Stockholms Stadsteater där musi- släpper sitt grepp om dig. Down the Moon är riktigt tung – dessutom ken skrivits och framförs av Oscar Daniels- Andreas Eriksson är det skönt att slippa de värsta utsväv- son och Emma Nordenstam. THE PRESIDENTS OF THE UNITED ningarna i solona, som annars är en vanlig Flertalet låtar påminner lite om Bo STATES OF AMERICA åkomma när gitarristen är i fokus. Soundet Kaspers Orkester i deras mer sparsmakade ”Love Everybody” är mer tungt sjuttiotal än glammigt åttio- ögonblick. Små betraktelser av vår vardag, Helan tal. Livet verkar leka för John, för så här med inte mer komp än nödvändigt. Att få Enligt devisen ”Var försiktig med vad du bra har han inte låtit sedan den snart 20 år vara två och En ganska lyckad kväll är önskar dig – det kan gå i uppfyllelse” splitt- gamla solodebuten Total Control. exempel på det. Och även om musiken så rades The Presidents of the United States Niklas Simonsson att säga är ryckt ur sitt sammanhang håller of America när brottarhiten Peaches rote- OJM den bra som ett rent album – som mer än rade som flitigast på musikkanalerna. All- ”The Light Album” väl förtjänar lite nyfikna blickar av ting blev helt enkelt lite överväldigande, SMALL JACKETS Masjävlar-fans… enligt gitarristen Dave Dederer. ”Play at High Level” Niklas Simonsson Men efter sju års vila är humorrockarna Go Down Records PAIN utvilade och tillbaka med Love Everybody. Jag kan inte säga att jag har bra koll på ”Dancing with the Dead” Resultatet är rätt likt föregångarna; högt den italienska musikscenen. Förutom Gian- Stockholm Records tempo och absurda texter,med singeln na Nannini och garagebandet Rollercoaster, Borlänge. Krogmiljö. Arbetsnarkomanen Some Postman (som alltså handlar om vad finns det? Ingen aning. De ”italian Peter Tägtgren har efter avslutat maraton- brevbärare…) som främsta exempel. En crooners” som finns i min skivhylla räknas pass i studion precis sänkt två rom & cola. habil, halvskojig förfest-platta men inte ju inte eftersom de alla föddes i USA. Hur Varpå han handlöst faller till golvet, utan mycket mer. som helst, skivbolaget Go Down Records puls. Mattias Falk har svensk distribution och där ligger OJM Han var dock snart på benen igen, till ARCHER PREWITT och Small Jackets. Det förstnämnda ser på synes helt utan men. Och även om levernet ”Wilderness” omslaget ut som Interpol i svarta kostymer, inte förändrats av hjärtstilleståndet syns Thrill Jockey/Border röd skjorta och svart slips. Men de är i bio- spåren på nya plattan.Tre av spåren har tit- Det här skulle lika gärna kunna vara The grafin betitlade psychrockers. The Light lar med ordet dead – i titelspåret talar väl Posies, fast om man tar bort power-delen Album är en enda lång ljudmatta av skram- raden ”I already died once before” sitt tyd- från deras powerpop och lägger till mel där de nio spåren växer ihop till oiden- liga språk. På samma sätt har hans projekt singer/songwriter.Archer Prewitts sångröst tifierbara låtar.Det blir fruktansvärt trå- Pain genomgått en liten process och låter faktiskt till och med aningen lik Ken Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 6

Stringfellows. KIMMIE RHODES STEREO TOTAL Det är en intressant balans han skapar. ”Windblown” ”Do the Bambi” Först gillar jag inte riktigt hur han leker Sunbird/Border Disco B/Border med allvarliga sorgstunder och upptempo- En ung kvinna har isolerat sig någonstans i Att de inte tröttnar på sig själva. Va? Att popmoment. Men jag tar ett steg tillbaka Texas ökenlandskap. Hon försöker fly. Göra de orkar hålla på och göra leksaksmusik och helt plötsligt förstår jag arkitekturen i sig kvitt uppväxten i en liten småstad, rena med gladporrinslag, om och om igen. Do melodierna. sig och glömma de dåliga val hon gjort i the Bambi är19 söndertrasade slafsiga Genom att låta det vackert lugna svalka livet. Stämningen är karg och vindpinad dagispopdängor som osar Berlinskt nittio- ner hjärtat ligger känslorna helt blottade. och det är med svepande penseldrag som tal, och starkt färgade strumpbyxor.Det Just när jag tror att jag ska få nådastöten Kimmie Rhodes målar fram sitt drama. går mig lite på nerverna men samtidigt är dyker en muntrare, men fortfarande inte Musiken är lika skör och ödslig som det ju ändå Stereo Total. Vad begär jag? munter,popdel upp och skjuter in en strim- vanligt men den här gången finns bubblande Klart att de inte flyttar från sina kramdjur ma hopp i det melankoliska. Det som skulle texmex i botten vilket ger en extra nyans. och sexleksaker i Berlin och ger sig av på kunna vara en turbulent resa blir istället en Bandet är hur tajt som helst och Kimmie finna sig självkurser eller går ner sig i färd över varierat kuperade landskap. sjunger med sin personliga men sårbart något träsk och odlar skägg. De är arty på Mikael Barani veka röst, en stämma som dock kräver lättsammast tänkbara sätt, kitschpop och MASHA QRELLA tillvänjning. Skivan är för övrigt lite av ett brioestetik. Samtidigt är de så förbannat ”Unsolved Remained” familjeprojekt med maken Joe Gracey på tråkiga, förutsägbara och ännu en gång ska Morr Music/Border gitarr och sonen Gabe Rhodes som både man kanske kunna le med hartänder åt alla Unsolved Remained är Masha Qrellas musiker och producent. Och det är ingen dessa collegedängor,lika vansinniga som en andra soloplatta. Kvinnan är en tysk indiei- slump att den är indelad i två akter.Musi- utlevande konsthögskolefest – krystat var kon som lirat i ett gäng av Berlins under- ken fungerar nämligen också som sound- ordet sa Bull. För visst lyckas de bitvis groundorkestrar.Hon har även turnerat track till en nyuppsatt scenföreställning. göra det skojigt ännu en gång någon gång med Sonic Youth och Calexico. Och skivan Robert Lagerström ibland, men det blir allt glesare mellan känns som en elektrisk mur.Bakom muren ROGER MIRET AND THE DISASTERS lyckoträffarna nu för tiden. hörs ibland akustiska instrument och en len ”1984” Jag kan i princip tycka det är befriande röst filtrerad. Hell Cat/BonnierAmigo att det finns fullvuxna människor som kan Variationen mellan det lättlyssnade och Att han bara orkar,hardcoreräven Roger med att bejaka sin mest naiva sida med all- det navelskådarsvåra känns väl avvägd – Miret. Alldeles nyligen släppte hans klassis- varliga undertoner när känslan att spela Masha Qrella är inte typen som skriker sig ka hardcoregäng Agnostic Front sin nya apa allt mer börjar överskugga. Jag har in i ens öra. Man får helt enkelt lystra och skiva Another Voice. På det följer en rad ingen som helst lust att de ska växa upp, rikta koncentrationen åt hennes håll. Och turnéer som tar de tuffa New York-borna börja göra riktig musik, lapsteel och tighta det gör man. Hennes musik har ett intres- över hela USA och Europa. Mitt i allt detta körer eller något sådant. Det skulle bara bli sant tonfall. De intrikata melodislingorna släpps alltså också ett nytt album med konstigt. Det är bara det att Stereo Total vet vart de ska ta sig. Men de färdas utan frontmannens streetpunkiga sidosyssla tycks ha lämnat mycket av det finstilta kompass, vilket gör deras vägar både sneda, Roger Miret And The Disasters. Bråda bakom sig för att istället bli som klumpiga spännande och irrationella. dagar med andra ord. barn med bokstavsdiagnos. Klart att även Men någonting fattas. Det där kittet Nutida streetpunkplattor brukar inte Do the Bambi har sina stunder. Hunger är som måste till för att knyta samman lyss- direkt rubba på några konventioner,och på till exempel en skränig liten skriksak med narens alla nervtrådar till en fin rosett. 1984 följer Roger Miret och hans katastro- hysteriskt sönderklippta och pitchade körer. Men ibland kommer Qrella hela vägen fer standardmallen till punkt och pricka. Rätt kul. Och visst, en fem-sex stycken till fram, som i Sister, Welcome. Även i de Det snålas således inte med vare sig slirigt kan också inbjuda till ett visst hopp för andra låtarna på skivan finns det passager trallvänliga gitarrslingor eller bastanta fot- vårt par i den balla staden. Mycket känns som känns 100 procent. Men det är tyvärr bollskörer.Kvartetten sjunger om ”hooli- ändå trashigt bara för trashighetens skull inte genomgående. gans” och det hårda livet på gatan och och det blir bara ett genrespel för låtsatsra- Johan Joelsson kommer också med ett, till synes, ganska biata konstdesigners. Berlins storhetsdagar RADIOINACTIVE AND ANTI MC tomt hot om att ”riot, riot, riot”. är för alltid förbi och Stereo Totals Do the ”Free Kamal” Ja ja, nu är det här ingen dålig skiva. Bambi känns som ett eko från en svunnen CIRCUS VS ANDRE AFRAM ASMAR Tvärtom är merparten av låtarna medryck- tid, lätt desperat och utan någon som helst ”Gawd Bless the Faceless Cowards” ande. Roger Miret sjunger så gott han kan, angelägenhetsgrad. Mush/Dotshop.se och vi slipper oftast hans karaktäristiskt Fredrik Eriksson Någon som minns gamla powerballaden grötiga gruffskrik som ju passar bättre i THE STUFF More than Words med Extreme? Ingen mer hårdföra Agnostic Front. Som en halv- ”Pick it Up, Pig Boy” vidare låt och inget vidare band. Men titeln timmes trygg punkrockunderhållning funge- Ill Wind/Playground ramlar in i skallen på mig när jag sitter och rar alltså Roger Miret And The Disasters The Stuff från Stockholm har ett skönt lyssnar på dessa båda hiphopalbum från helt okej. Provocerar eller utmanar gör de ganska eget sound. Jag skulle slå knutar på Mush. Låt mig börja med att konstatera att dock inte. tungan om jag skulle försöka bunta in dem orden är det inget fel på hos dessa båda Daniel Axelsson i någon genre eller än värre hitta på ett indie-hiphop-akter.De gör politiskt relevan- SHY namn till ett nytt fack. Däremot kan jag ta och lekfulla texter om vår värld. Fram- ”Sunset and Vine” säga att jag tänkte på Guns version av förallt den värld amerikanerna lever i. I MTM/Showtime Cameos Word Up om någon minns den. Jag Circus vs Andre Afram Asmars fall handlar Shy spelar lätt och lagom rock. De tillhör tänker då på den burkiga pratsången och det mycket om Bush och Saddam Hussein, samma klick som Bon Jovi en gång gjorde den styltiga rytmen. Vidare skulle jag kunna men även om aliens och serietidningsestetik med sin första platta, det vill säga kommer- dra paralleller till Teddybears genrehoppan- (Homer Simpson-samplingen är väl på sin siell, melodisk rock, så kallad AOR (Album- de rock. plats). Radioinactive and Anti MC är kritis- Oriented Rock). Den stora mjölkkossan The Stuff är fyra råttor.Ja de kallar sig ka mot systemet. Så långt är allt bra. inom den här genren är Magnum. En råtta, En annan råtta och så vidare. På Mycket bra till och med eftersom hiphop Sunset and Vine är Shys tionde släpp omslaget har de jeansklädda grabbarna med texter som verkligen betyder något all- sedan 1983, och åttiotalet är just något råtthuvuden. Hmmm, inga kommentarer. tid är värt att återvända till. som ligger över varje låt som smält fett Om det inte redan funnits flera band som Men så var det den där Extreme-låten. över popcorn. Att bandet har levt sida vid hetat något med rats så hade det väl varit Mer än ord. Det är så. Det krävs mer än sida med Slayer och Metallica genom åren det självklara namnet. ord. Just där går båda albumen bort sig. utan att kasta in handsken är ofattbart. The Stuff låter som ett band som skulle För det svänger inte. Rappen är monotont Och lika beundransvärt. kunna vara husband på klubben Fritz Cor- förutsägbar och musiken känns stel och AOR är som snusklitteratur för damer. ner i Stockholm. Lagom skruvade. Jag gil- tafatt. Det verkar som om de fokuserat så Inget man skryter om när man snackar kul- lar att de är så originella man nu kan vara mycket på vad de vill säga att de har glömt tur.Ändå finns det folk som gillar det här nuförtiden. Men Teddybears gör inget för bort att jobba på beats och musik. Och i det skräpet, och till dem är det bara att gratu- mig. Inte heller The Stuff. Men jag kan inte läget är det bara en sak att göra: skriv en lera. Andra lyssnare, som föredrar Slipknot, förneka att jag nynnar på deras Pl-pl-plea- bok, en debattartikel eller en pamflett. Mastodon och Hammerfall, ska undvika se emellanåt. Glömmer man musiken bör man nämligen Shy som anorektikern skyr smör på mack- Annica Henriksson inte göra skivor.Eller så gör man det i alla an. Särskilt eftersom sångaren ger huvud- HUBERT SUMLIN fall, men då blir det skivor som dessa. Ski- värk efter två, tre låtar. ”About them Shoes” vor utan sväng. Torbjörn Hallgren Artemis/Showtime Mats Almegård Blueslegenden Hubert Sumlin är gammal i gården. Det vet man därför att tidningen Rolling Stone listar honom som en av de Groove 1 • 2005 / övriga recensioner / sida 7

100 bästa gitarristerna genom tiderna och här är det mest Emiliana och en gitarr.Och White Hole kommenterar nog inte Jackos att Keith Richards och en farbror som givetvis starka låtar,lika starka som på liv. De är fullt upptagna med att processa heter Eric Clapton hjälper till med två låtar förra plattan. Men det som känns så synd fram electronica med hiphoprytmer. på About them Shoes.Trots detta så finns är att det så lätt kommer bort, att det De två herrarna bakom White Hole är det inget EKG-utslag i Hubert Sumlins krävs så mycket för att verkligen hitta fram Nicholas Bussmann och Hanno Leichtmann trötta Chicagoblues. En viktig sak dessa med det uttrycket. För hon är ju inte direkt och tillsammans har de gjort en skiva som äldre män inte känner till är när man ska ensam om det. Och några direkta hitlåtar liknar en berg-och-dalbane-tur.Ibland är lägga av med hedern i behåll. Där är finns väl inte heller.Utan det är helheten, det topp och allt känns helrätt – Charter- Hubert nästan i klass med B.B. King. Fast den starka helheten, där varje liten låt, ton, flugs sugande hiphopbeats och de krispigt bara nästan. partikel bidrar till att hålla kvar en som vackra syntljuden får mig att spetsa öronen Per Lundberg GB lyssnare, som är poängen här. rejält. Men som i alla färder med berg-och- S.U.M.O. Visst, man känner igen uttrycket, och dalbana finns det ju också ett annat läge, ”Rebounces” nästan till och med melodierna. Det blir dalgången. Eller svackan. Ingru med sitt Heya Hifi inte tråkigt, men det krävs också att man malande saxofonbröl av Boris Hauf är Combo och Alf Tumble har tagit fram golv- ger det en chans och verkligen försöker verkligen en sådan. Riktigt jobbig faktiskt. moppen och städat upp i låtar av A Bossa lyssna. Då kan det bli en stor upplevelse. Se Och så fortsätter det: upp och ner. Elétrica, Rainer Trüby, Blaze och Rasmus det avskalade för vad det är,och inte sakna Mats Almegård Faber.För att nämna några. Rebounces beklädnad av det. WILMER X kallar S.U.M.O. sitt remixande och det är Magnus Sjöberg ”13 våningar upp!” nog viktigt att skilja på begreppen lite. För UNTIL THE END BonnierAmigo det handlar mer om att strukturera om och ”The Blind Leading the Lost” Jag borde inte alls gilla det Wilmer X gör. spela låtar på nytt än att göra små fin- Alveran/Border Men om man varit med så länge som Nisse justeringar som remixer ju kan vara. Den Kvintetten från södra Florida skjuter & kompani så är det svårt att värja sig. 13 som kan S.U.M.O. bör inte bli besviken. Det kulsprutesalvor av primitiv hardcore på våningar upp är mycket ojämn. Här finns är lika sprakande, färgstarkt och karneva- bandets fjärde skiva The Blind Leading the riktiga bottennapp som inte ens är värda listiskt som vanligt. Och den som ännu inte Lost med tunga, melodiösa riff och mörkt att nämna vid namn. Men när Nisse är bra gjort bekantskap med stockholmshousedu- frustrerande sång. En förvånansvärd hög så är han riktigt bra.Tillsammans med on bör nog göra det så snart som möjligt. I variation gör att helheten fungerar alldeles Chips Kiesbye har Wilmer X gjort en platta alla fall om man är sugen på något som utmärkt. med låtar som verkligen svänger.De har lättar vintermörkret och får leendet att Andreas Eriksson tagit ett ordentligt kliv tillbaka, inget kons- automatbrisera i ansiktet. S.U.M.O:s THE WARRIORS tigt med det. Det anmärkningsvärda är att musik, liksom deras rebounces, har den ”War is Hell” de bara tagit med dig det mest väsentliga. effekten. Alveran/Border Inga gamla ryggsäckar.Inga teknikens Mats Almegård En ganska traditionell hardcore utan varken under.Bara ren och skär spelglädje. Det FREDRIK SWAHN toppar eller dalar. War is Hell är amerika- kommer man långt med om man vill ”Om vi släpper allt en dag” narnas debut och jag är rädd för att den komma framåt igen. Satellite/Border snart glöms bort. Det krävs lite mer spän- Per Lundberg GB Bollibompa, bollibompompa… Låt mig för nande detaljer för låtarnas fortsatta liv. ZOLAR X er presentera den sjungande programleda- Andreas Eriksson ”Timeless” ren Fredrik Swahn! THE WEDDING PRESENT Alternative Tentacles/Sound Pollution Vem? ”Take Fountain” Ett omöjligt namn för det första. Jello Bia- Fredrik har varit programledare i Bolli- Stickman/Border fras favoritband. Klädda som Ziggy Star- bompa en gång i tiden. Men allt på merit- Snacka om gubbindie. Första låten, On dust. Låter som ett hopkok av Sparks och listan är inte lika roligt. Han ligger bakom Ramp, är ett under av pompös popdynga The Darkness. Episk progg. Jävligt kul i notböckerna Sånger i livets skeden och har med ett outhärdligt långt intro som sedan små doser.Är Ola Salo underrättad om att haft huvudrollen i musikalerna Rent och mynnar ut i en segdragen historia med någon snott hans scenkläder? West Side Story. lätta high-hat-lyft, kanske ett försök att Per Lundberg GB Så låt er inte luras av hans färdigheter fånga samtiden. som underhållande programledare. Om vi Fast vad kunde jag tänka mig.The Wed- släpper allt en dag är så mycket uppknäppt ding Present idag? Redan när jag såg dem i vitskjorta, chinos och Pripps Blå att Hultsfred för sådär hundra år sedan kändes avståndet till Bollibompa inte kunde vara deras överstyrda jangelpop som en fossil längre. från en era jag var för ung för att egentli- Ifrån och Från en far skulle kunna kon- gen förstå. Anorakpop och C86, gud vet kurrera med Elton Johns trötta ballader i allt. Nu i efterhand har jag förstått att The någon modern Disneyproduktion. Men de Wedding Present var ett underbart band i skulle förmodligen röstas ut vid första mitten och slutet av åttiotalet med Davids genomlyssningen och stämplas med ”var- lite i sammanhanget för skrovliga röst som ning: dussinprodukt”. en melodifinnare mitt i all frenesi och ring- Titelspåret är en omtolkning till svens- ande gitarrmattor.Sedan gjorde de tolv ka från Things Can Only Get Better av den singlar på ett år,en i månaden, ungefär fyra gamle syntpoparen Howard Jones. Ett över- av dem är några riktiga pärlor.Någon B- raskande coverval. Mindre förvånande är sida är förtjusande, sedan försvann de i en att just den låten håller högst klass. rök av yngre kollegor som var snyggare och Den röda tråden genom albumet är dränkte vackra poplåtar i oväsen. De blev Fredriks tankar kring livet som småbarns- marginaliserade och glömdes bort. Att de far och ung vuxen. Inbjudna gäster som nu återkommer är för mig en gåta. Jojje Wadenius och Sara Isaksson gör bra Efter första chocken återgår de till en ifrån sig. Det är kompetent och snyggt, men mer ordinär lagom stel indierock som i ack så tråkigt och förutsägbart. vissa fall tangerar något som kunde vara Man kanske själv måste vara förälder vackert men som nu känns som gubbsvett i för att förstå. Då ska jag ge Om vi släpper en gammal parkas. Dessutom mer än rätt- allt en dag till mamma. vist undermåligt producerat. Visst, jag är Christian Thunarf kanske onödigt hård men jag ser ingen EMILIANA TORRINI anledning att se positivt på Take Fountain “Fisherman’s Woman” på så veka grundvalar som ett vackert för- Rough Trade/Border flutet. Istället är alltihop lätt patetiskt och Det var ett tag sedan debuten nu. Love in faktiskt lite sorgligt. the Times of Science kom för snart sex år Fredrik Eriksson sedan, och var full av magisk pop i electro- WHITE HOLE nicainspirerad ljudbild. Inte helt opåverkat ”Pink Album” av det isländska kynne man antar skapar Kyo Records den här elektroniskt präglade ödsligheten – När Pink Album öppnar med He’s in Jail den här vacklande stigen mellan det banala tror jag för någon sekund att det är och det geniala. Som en mer konkret Björk. Michael Jacksons Billie Jean och ler åt låt- Men det var då. Fisherman’s Woman har titeln. Men det är nog ett sammanträffande ett helt annat uttryck. På gott och ont. För som blir en rolig anekdot i mitt huvud.