16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 1
ONSDAGEN DEN 16 JANUARI 2008
ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman
1. Öppnande av sammanträdet
(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)
2. Presentation av programmet för det slovenska ordförandeskapet (debatt)
Talmannen. − Mina damer och herrar! Det här är en mycket speciell dag. Det är en speciell dag eftersom det är första gången i Europeiska unionens historia som företrädaren och premiärministern för detta land, nämligen Slovenien, innehar ordförandeskapet för EU. Slovenien anslöt sig till EU den 1 maj 2004 tillsammans med nio andra länder. Det är också första gången som ett av de forna kommunistländerna, som nu lever efter de grundläggande principerna frihet, demokrati och parlamentarism, nämligen Slovenien, innehar ordförandeskapet för EU. Jag hälsar därför Janez Janša, rådets tjänstgörande ordförande och Sloveniens premiärminister, varmt välkommen hit. Välkommen till Europaparlamentet! (Applåder)
Men det här är också en mycket speciell dag av en annan anledning, och jag hälsar därför Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso särskilt varmt välkommen, eftersom det är exakt 50 år sedan som den första ordföranden för Europeiska kommissionen, Walter Hallstein, sammankallade den första kommissionen. Kommissionens femtioårsdag är ytterligare något för oss att fira. Som ett undantag i detta tämligen högtidliga sammanhang, sänder jag därför också kommissionen våra lyckönskningar på denna särskilda födelsedag. (Applåder) Det är ett nöje för oss att få lyssna till redogörelsen från rådets tjänstgörande ordförande.
Janez Janša, rådets tjänstgörande ordförande. – (SL) Det är en ära och ett nöje för mig att vara här i dag, och något som jag också är stolt över. Jag är stolt i egenskap av sloven, eftersom mitt land är det första av de nya EU-medlemsstaterna som anförtros ordförandeskapet för Europeiska rådet och också som europé, eftersom unionen inleder 2008 med ett undertecknat Lissabonfördrag och ett utvidgat euro- och Schengenområde. Jag försäkrar er om att jag under månaderna fram till i sommar gärna kommer hit oftare, om ni bjuder in mig, och naturligtvis efter varje rådsmöte. Jag ser fram emot att bedriva ett nära och konstruktivt samarbete med Europaparlamentet under hela denna halvårsperiod. Det här är en historisk dag i många avseenden. Slovenien presenterar sina prioriteringar för ordförandeskapet i Europaparlamentet som den första nya medlemsstaten, som den första medlemsstaten från den andra sidan av den före detta järnridån, och också som det första slaviska landet som leder Europeiska unionens råd. Detta skulle inte ha varit möjligt utan de djupgående förändringar som har skett på den europeiska kontinenten under de senaste 25 åren. Dessa förändringar har gjort det möjligt för Europa att enas i stor utsträckning, det vill säga att enas i en union av fred, frihet, solidaritet och framsteg. Alla detta var otänkbart för miljontals européer för bara 20 år sedan. I maj i år kommer det att ha gått exakt 20 år sedan jag genomgick en mycket speciell och personlig upplevelse. Låt mig dela med mig av denna upplevelse till er, eftersom den är mycket symbolisk för de förändringar som jag just nämnde. År 1988 arresterades och fängslades jag och två andra journalister, tillsammans med en underofficer, och ställdes inför rätta och dömdes i en militärdomstol för att ha kritiserat den dåvarande totalitära kommunistiska regimen i Jugoslavien, och i synnerhet de militaristiska tendenserna hos den dåvarande jugoslaviska armén. Vi hade inga grundläggande försvarsrättigheter, ingen rätt till advokat och vi hördes inte offentligt. Vi ställdes inför rätta mitt i Ljubljana, Sloveniens huvudstad, som vid den tiden fortfarande var en av Jugoslaviens republiker, och hördes på ett för oss främmande språk. 2 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Trots att rättegången hölls i hemlighet och trots att den jugoslaviska armén hotade att ingripa, gick tiotusentals människor ut på gator och torg i fredliga protester. De krävde att de mänskliga rättigheterna och demokratin skulle respekteras. De åstadkom början till en förändring. Nästan exakt 20 år senare står jag framför er i dag i denna värderade kammare, i Europaparlamentet, mitt i Strasbourg, dit jag kan ta mig utan att stanna vid gränserna. Som premiärminister för Republiken Slovenien och som ordförande för Europeiska unionen, kan jag tala till er på mitt modersmål. Om någon hade sagt till mig i min cell för 20 år sedan att detta skulle vara möjligt hade jag naturligtvis inte trott på ett ord av det. Men det hände och bara 20 år senare i samma generations liv. Under denna tid har Slovenien infört ett demokratiskt parlamentariskt system och en marknadsekonomi och blivit ett självständigt, internationellt erkänt land som nu är medlem i EU och Nato och är en del av euro- och Schengenområdet. År 1988, för 20 år sedan, hade vi en inkomst på ungefär 4 000 euro per capita i köpkraft, medan denna siffra var 22 000 euro 2007. Vi har nått 91 procent av EU-genomsnittet, förra året överskred vår ekonomiska tillväxt 6 procent och vi har de lägsta arbetslöshetstalen i historien och en av de lägsta nivåerna i EU. Fattigdomsnivån är den andra lägsta i euroområdet, vi är den tredje minst skuldsatta medlemsstaten i euroområdet, och vi är bland de sex främsta medlemsstaterna på EU:s reformbarometer. Efter Berlinmurens fall och de demokratiska förändringarna har också liknande stora framsteg gjorts i de andra före detta kommunistländerna i Central- och Östeuropa som nu är medlemmar i EU. Efter avskaffandet av Schengengränsen mellan Italien, Österrike, Ungern och Slovenien i december förra året firade tiotusentals människor i Slovenien och på andra sidan av den före detta gränsen spontant denna symboliska handling. De av er som var med oss då – kommissionens ordförande var där och glädjen var stor också på andra platser, trots det kalla vädret – kunde se att människor reagerade mycket känslosamt. Situationen var densamma överallt vid de före detta gränserna till den tidigare järnridån från Östersjön till Adriatiska havet. Vid det tillfället träffade jag ett äldre slovenskt par bland de glada skarorna vid den före detta gränsövergången. De hade båda tårar i ögonen. De berättade för mig om de svårigheter som de hade utstått i årtionden under sina liv vid den hårda gränsen och om den förödmjukelse som de senare hade upplevt nästan varje gång de korsade gränsen. Damen sa att hon knappt vågade tro att allt detta hände och att gränsen praktiskt taget inte skulle finnas längre och att något höll på att hända som hon inte ens hade vågat drömma om för 20 eller till och med 15 år sedan. Jag önskar att de Europaparlamentsledamöter som stödde utvidgningen av EU och Schengenområdet hade kunnat vara där den decemberkvällen. De skulle ha funnit det mycket glädjande. Men ni kunde inte alla närvara, och jag vill ta detta tillfälle i akt för att tacka er. Tack från det äldre paret vid den försvinnande gränsen vid den före detta gränsövergången, från tusentals, tiotusentals och miljoner människor, tack från de över 100 miljoner européerna i Central- och Östeuropa som för 20 år sedan fortfarande befann sig på andra sidan av järnridån, vissa i fängelse utan några politiska och mänskliga rättigheter, som nu är tillsammans i ett enat Europa, med verkliga möjligheter till ett bättre liv och med möjligheter som våra föregångare aldrig hade. (Applåder) Ni kanske inte ens är medvetna om hur stora konsekvenserna av ert beslut att stödja vår strävan efter frihet och att visa solidaritet med oss har varit. Beslutet saknar förmodligen motsvarighet i hela mänsklighetens historia, och är ett beslut som kommer att medföra så mycket positivt för så många människor. Jag tackar er från de av oss som är här för att ni stod bakom oss. Ni var inte på något sätt tvingade att fatta ett så osjälviskt beslut – friheten och solidariteten segrade för att ni brydde er. De av oss som tillhör generationer som inte föddes i Europeiska unionen har förmodligen en mer känslomässig syn på allt som skett under de senaste åren och årtiondena. För oss är EU inte något som man kan ta för givet. Vi vet att det finns ett annat, mycket värre alternativ och det är ytterligare ett skäl till varför vi är beredda att göra allt för att se till att EU bevaras, utvecklas och stärks. Vårt främsta mål är att EU ska göra framsteg på så många områden som möjligt under de kommande sex månaderna. Vi fastställde dessa centrala områden för en tid sedan när vi utarbetade det 18 månader långa ordförandeskapsprogrammet tillsammans med Tyskland och Portugal. Det var en unik erfarenhet och att arbeta som en trio var utmärkt, liksom EU-institutionernas bidrag. Parlamentet har informerats om 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 3
programmet och om de stora framsteg som våra partner i trion gjorde förra året vid genomförandet av det gemensamma programmet. Slovenien kommer också att göra allt det kan för att slutföra det som återstår att göra. Därför förblir vår utgångspunkt det ovannämnda programmet, eftersom vi vill bevara kontinuiteten i EU:s politik. Samtidigt vill vi också ägna oss åt eventuella nya utmaningar. Som det sista landet i trion vill vi garantera en smidig övergång till nästa trio. Den viktigaste bedriften i genomförandet av programmet hittills är överenskommelsen om ett nytt EU-fördrag, vilket undertecknades i Lissabon i december förra året. Låt mig framföra min uppskattning av det personliga engagemanget hos förbundskansler Angela Merkel och premiärminister José Sócrates, vilket ledde till detta resultat. Vi måste minnas de ovissa och svåra omständigheter som rådde när det tyska ordförandeskapet tog sig an detta projekt för ett år sedan. Berlinförklaringen och dess principöverenskommelse om att EU borde få en ny fördragsgrund var det första genombrottet på vägen mot Lissabonfördraget. Efter det att man lyckats enas om mandatet för en regeringskonferens vid Europeiska rådets möte i juni, fullföljdes det tyska ordförandeskapets arbete framgångsrikt av våra portugisiska kolleger. Under deras ledning slutfördes regeringskonferensen framgångsrikt och vi fick det nya Lissabonfördraget. Jag skulle här vilja betona Europaparlamentets stora betydelse och bidrag, framför allt era företrädare vid regeringskonferensen vid utarbetandet av det nya fördraget. Jag vill också betona kommissionens viktiga roll när det gällde att enas om det nya fördraget. Jag har följt detta arbete noga. Jag är väl insatt i det och jag kan därför tala av egen erfarenhet. Parlamentets talman Hans-Gert Pöttering och kommissionens ordförande José Manuel Barroso visade stort personligt engagemang genom att ge strategiskt stöd till de båda ordförandeländerna förra året. Synergin mellan samtliga tre centrala EU-institutioners insatser möjliggjorde framgången för och undertecknandet av Lissabonfördraget. Detta fördrag kommer att bidra till att öka effektiviteten och demokratin i det utvidgade EU:s funktionssätt. Det kommer att underlätta beslutsfattandet på många nya områden och stärka Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll. Vår uppgift slutfördes dock inte i och med fördragets undertecknande. Vi har trätt in i ratificeringsperioden, som vi av erfarenheterna från 2005 vet är det känsligaste skedet vid antagandet av ett nytt fördrag. Jag vill betona att ratificeringen är ett exklusivt behörighets- och ansvarsområde för varje medlemsstat. I det avseendet vill jag särskilt gratulera Ungern, som redan har slutfört denna process. Vi hoppas att de flesta medlemsstater ska ha följt Ungerns exempel i slutet av vårt ordförandeskap. Det slovenska parlamentet kommer att besluta om ratificeringen i slutet av den här månaden. Målet är att anta fördraget den 1 januari 2009. Det innebär bland annat att vi kommer att ha en hel del att göra med alla de nödvändiga förberedelserna. Vi bedriver ett nära samarbete med nästa ordförandeland, Frankrike, för att se till att allt är klart i tid för fördragets antagande. I det sammanhanget kommer vi också att bedriva ett nära samarbete med Europaparlamentet. EU:s framsteg när det gäller ekonomiska reformer i medlemsstaterna och inrättandet av den inre marknaden har varit uppmuntrande under senare år. Under denna period har EU:s ekonomi stärkts och produktiviteten har ökat avsevärt. Under nästa treårsperiod för genomförandet av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning måste vi framför allt fortsätta att följa samma principer som tidigare och inrikta oss på investeringar i människor, modernisering av arbetsmarknaderna, bättre möjligheter för näringslivet, på att skapa tillförlitliga energikällor till överkomliga priser och på att skydda miljön. För att inleda den nya treårsperioden effektivt vid Europeiska rådets vårmöte måste vi i god tid anta integrerade riktlinjer som EU-institutionerna ansvarar för. I detta sammanhang vill jag även upprepa vikten av ett konstruktivt interinstitutionellt samarbete. Genomförandet av välplanerade reformer i medlemsstaterna med stöd av EU-institutionerna, där genomförandet av den gemensamma politiken tillför mervärde, är centralt för att bevara den ekonomiska tillväxten. Det finns många problem som skulle kunna hota denna tillväxt och det finns därför ett behov av ständiga reformer och ständig anpassning. Vi står för närvarande inför ett antal svåra utmaningar, varav de främsta är de ökade olje- och livsmedelspriserna och den fortsatta oron på finansmarknaderna till följd av händelserna på bolånemarknaden i Förenta staterna. Det slovenska ordförandeskapet kommer att ägna all nödvändig uppmärksamhet åt att lindra konsekvenserna av detta. I detta syfte kommer ett omfattande program med EU-åtgärder för att stärka finansmarknadernas stabilitet att utarbetas under årets första hälft. 4 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Vi behöver en större öppenhet på marknaden, skärpta övervakningsmekanismer och ett närmare internationellt samarbete. Investeringar i människor, kunskap, forskning och ny teknik förblir en av Lissabonstrategins grundpelare. Ett samhälle som bygger på kreativitet och kunskap blir en allt större nödvändighet för ett modernt Europa. Enbart investeringar i kunskap är dock inte tillräckligt. I år har vi en möjlighet att föra en djupgående debatt om den typ av inre marknad inom EU som vi vill ha. Vi måste se till att det inte finns några hinder för flödet av idéer och kunskap. Vid Europeiska rådets vårmöte vill vi därför lägga till en femte frihet – det fria flödet av kunskap – till EU:s fyra friheter, genom vilka vi hittills har gjort utomordentliga framsteg. Större rörlighet för studenter, forskare och föreläsare kommer att bidra till detta. Fördelarna med EU:s inre marknad måste bli mer tillgängliga för konsumenterna och de små och medelstora företagen. Ytterligare snabba framsteg för att faktiskt inrätta en inre marknad för tjänster och innovation är centralt för att genomföra EU:s reformstrategi. Vi har för avsikt att göra allt vi kan för att göra framsteg med avregleringen av den inre energimarknaden. Vid slutet av vårt ordförandeskap hoppas jag kunna tala om för er att vi har lyckats enas i denna fråga. Vi hoppas att vi kommer att lyckas ta de nödvändiga stegen mot en bättre, billigare och mer tillförlitlig energiförsörjning för våra medborgare och företag. När det gäller EU:s framtid måste vi nämna utvidgningsprocessen, som ännu inte är slutförd. Utvidgningen är ett av EU:s mest framgångsrika politiska områden. Under 2006 visade kommissionen på ett avgörande sätt i sitt meddelande ”Läget två år efter utvidgningen” att den hittills största utvidgningen, nämligen 2004 års utvidgning, har gynnat både de gamla och nya EU-medlemsstaterna. En titt på Europakartan bekräftar vår känsla av att utvidgningen är ett oavslutat kapitel. Det är av avgörande vikt att denna process fortsätter i enlighet med de åtaganden som gjorts och utifrån grundläggande principer, främst principen om att medlemskapskriterierna ska uppfyllas. Det slovenska ordförandeskapet kommer att sträva efter att fortsätta anslutningsförhandlingarna med Kroatien och Turkiet på dessa grunder. Länderna på västra Balkan är ett fall i sig. När EU:s ordförandeskap senast innehades av ett land som gränsar till denna region, nämligen Grekland, fastställdes grunderna för integrationen av länderna på västra Balkan i Thessalonikiagendan. Vi anser att det nu, fem år senare, är dags att bekräfta och befästa möjligheten för dessa länder att ansluta sig till EU. Ordförandeskapet har för avsikt att främja dessa länders framsteg i den riktningen. Jag vill betona att vi inte förespråkar en sänkning av kriterierna eller en genväg. Inte alls. Vi vill att EU ska agera mer aktivt på detta område och delta i större utsträckning för att bistå dessa länder i deras reformprocesser. Vi får inte glömma att en konkret och gripbar möjlighet till EU-medlemskap är en grundläggande drivkraft för att åstadkomma de nödvändiga förändringarna och reformerna i dessa länder. Vi vill därför stärka denna möjlighet, även genom specifika åtgärder på en rad områden. I själva hjärtat av västra Balkan ligger Kosovo. På 1970-talet blev Kosovo autonomt och en del av det federala systemet i före detta Jugoslavien. Kosovo hade i stort sett samma status som de federala republikerna. Femton år senare avskaffade Slobodan Milošević ensidigt denna status och försökte sedan genomföra en etnisk rensning, som endast kunde stoppas av världssamfundet. Efter detta ingripande återupprättades freden, men frågan om Kosovos permanenta status har förblivit olöst. Detta är i dag en av de mest krävande frågor som Europeiska unionen står inför. Det vore naturligtvis önskvärt om frågan om Kosovos status kunde lösas på ett fullständigt godtagbart sätt för båda de direkt berörda parterna. Den utdragna förhandlingsprocessen visar tyvärr att möjligheterna till ett sådant resultat har uttömts. Det verkar dessutom osannolikt att enighet i frågan kommer att kunna nås i FN:s säkerhetsråd inom en överskådlig framtid. Å andra sidan vet vi alla att ytterligare fördröjningar med att lösa frågan drastiskt skulle kunna destabilisera en stor del av området på västra Balkan. Det vore det sämsta möjliga resultatet. Kosovo är framför allt en europeisk fråga. Det slovenska ordförandeskapet kommer att bygga sitt arbete på Europeiska rådets beslut från december. Vi har de grunder som behövs för att skapa enighet, vi har i princip en politisk enighet i EU om att tillsätta ett civilt uppdrag i Kosovo, och vi är eniga om att det är ohållbart att bevara läget oförändrat och om att Kosovofrågan är ett särskilt problem som inte kan jämföras med någon annan situation i världen. Inom dessa ramar kommer ordförandeskapet att samordna lösningar med så stort stöd som möjligt inom EU och samtidigt säkra den långsiktiga stabiliteten i regionen. Men Kosovo är naturligtvis inte en ö i denna region. Alla länder på västra Balkan är viktiga för Europa och för EU. Detta är viktigare för Slovenien än för många andra EU-medlemsstater, eftersom det ligger i vår 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 5
direkta närhet och den nuvarande situationen på Balkan är ett oavslutat kapital i den geopolitiska omvandlingen efter kalla krigets slut. Vi vill att det ska få ett lyckligt slut. Som en europeisk union bär vi ansvaret för och är skyldiga nationerna och kulturerna i denna region att lösa detta. Stabilitet i regionen är oerhört viktigt för EU som helhet, och endast uppnåeligt i ett europeiskt sammanhang. Serbien har traditionellt sett spelat en viktig roll på västra Balkan. Det är avgörande att vi uppmuntrar Serbien på dess väg mot Europa genom en lämplig strategi och trots turbulensen och tvekan på kort sikt. Före detta jugoslaviska republiken Makedonien gavs kandidatstatus 2005, men har ännu inte fått något datum för inledande av förhandlingarna. Landet har genomfört många framgångsrika reformer, men måste fortfarande genomföra andra och vi måste hjälpa dem i detta hänseende. FYROM får inte bli ett offer för den allmänna situationen i regionen. Det är mycket viktigt för Kosovos interna stabilitet att frågan om dess status kan lösas så snart som möjligt. Vi bör även nämna Albaniens roll, vars historia efter andra världskriget har varit speciell, men som vi nu värdesätter för dess bidrag till stabiliteten i regionen och dess konstruktiva inställning när det gäller att lösa frågan om Kosovos framtida status. Vi kan också placera Montenegro i samma kategori, som också har tagit sig an reformen på allvar, med målet att den ska tas med på Thessalonikiagendan. Bosniens och Hercegovinas struktur efter Daytonavtalet, med en internationell närvaro och en intern politisk instabilitet, har under de senaste månaderna visat att detta land kräver särskild uppmärksamhet. Mycket har redan gjorts och stödet för Bosniens och Hercegovinas EU-medlemskap har förstärkts, men mer hjälp behövs. Vi får inte glömma de flyktingar som ännu inte har återvänt till sina hem och de allvarliga brott som ännu inte har straffats. Att bestraffa dessa brott mot mänskligheten, freden och försoningen är av grundläggande betydelse för Bosniens framtid i Europa. Det finns många skäl till varför vi borde stärka vårt samarbete ytterligare med våra grannar, strategiska partner och andra aktörer. Jag har i dag redan nämnt EU:s yttre gräns. Bortom denna gräns har vi viktiga och värdefulla partner som vi måste göra mer delaktiga i våra olika insatser. Den europeiska grannskapspolitiken är ett välkommet instrument för att stärka området med stabilitet och välfärd bortom våra gränser. Den östra dimensionen och Medelhavsdimensionen är lika viktiga. Vi får inte glömma Ukraina, Moldavien, Sydkaukasus och Nordafrika. Vi behöver en intensiv dialog och förändrade omständigheter gör att nya former av särskilt samarbete hela tiden krävs. De är mycket välkomna. Vi vill att institutioner och processer som Barcelonaprocessen och Europa–Medelhavspartnerskapet (Euromed) ska stärkas. Vi behöver inte dubbelarbete eller institutioner som konkurrerar med EU-institutionerna och som täcker en del av EU och en del av grannskapsområdet samtidigt. EU är en helhet och endast som sådan kan unionen vara tillräckligt effektiv för att skapa fred, stabilitet och framsteg inom och bortom grannskapsområdet. Vi kommer också att stärka samarbetet med våra strategiska partner i världen. Under vårt ordförandeskap kommer vi att anordna fyra toppmöten med Förenta staterna, Ryska federationen, Japan och länderna i Latinamerika och Västindien. Vi kommer att inrätta ett samarbete med länderna i Latinamerika och Västindien i syfte att nå en hållbar utveckling och att bekämpa klimatförändringen och fattigdomen. Under det slovenska ordförandeskapet vill vi befästa och om möjligt formalisera vårt partnerskap och vårt samarbete med Ryska federationen. Under det slovenska ordförandeskapet kommer Europeiska unionen att ge ett tillförlitligt stöd till fredsprocessen i Mellanöstern. EU kommer att samarbeta för att uppfylla de åtaganden som gjordes i Annapolis och Paris. Vi vill att både israeler och palestinier ska kunna leva trygga, fria och lyckosamma liv och vi kommer att arbeta för att två fredliga länder ska kunna samexistera. Det är dags att EU får en ny och starkare roll i världen. EU inleder 2008 med ett undertecknat Lissabonfördrag, ett utvidgat euro- och Schengenområde, en stabil ekonomisk tillväxt, en stabil euro och över tre och en halv miljon fler arbetstillfällen än i början av förra året. Därför har vi stor anledning att leda Europeiska rådet med ambitioner, optimism och, jag hoppas att mina franska vänner inte kommer att ta illa upp, med visioner. Sådana visioner är alltid nödvändiga, för om man inte vet hur man ska justera sidorodret blåser alla vindar åt fel håll. Det blåser en hel del och särskilt starkt blåser förändringens vindar. De två senaste decenniernas förändringar har inte bara påverkat Europa, utan hela världen har förändrats. Dessutom har detta under senare år skett snabbare än tidigare. 6 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Vissa förändringar har redan skett, men har inte utvärderats till fullo. Vi har mycket att säga om den ekonomiska uppgången i Indien och Kina. I början av det brittiska ordförandeskapet 2005 lyssnade jag till ett anförande av den brittiska premiärministern Tony Blair här i kammaren. Han betonade dessa förändringar och den ökande styrkan hos två nya ekonomiska supermakter, Indien och Kina. Som av en slump undertecknade dessa två länder i veckan ett antal bilaterala ekonomiska avtal och handelsavtal. Dessa nya aktörer investerar snabbt i kunskap, forskning och utveckling och stärker sin konkurrenskraft. Den korrekta slutsatsen har dragits att EU måste tänka om och vidta åtgärder för att se till att dess konkurrensläge inte försämras. Under senare år har vi konstaterat alla våra brister och diskuterat hur vi ska avhjälpa dem. Många av dessa åtgärder har genomförts och vissa andra tyvärr inte. Men jag vill inte tala mer om målen och åtagandena i Lissabonstrategin. Jag vill slutligen säga att det inte är tillräckligt att ta upp de förändringar som Europeiska unionen står inför i en global värld endast i termer av konkurrenskraft och kampen mot terrorism. Båda dessa svar är korrekta, men otillräckliga. På global nivå står EU inför följande centrala utmaningar, som vi förr eller senare måste bemöta på ett annat sätt än hittills. Den första utmaningen är frågan om FN-reformen och inrättandet av en ny världsordning. EU kan spela en central roll i denna reform. Den andra utmaningen är att bekämpa fattigdomen. Detta är en av de absoluta prioriteringarna. Det internationella utvecklingsstödet från EU är betydande, men det används inte alltid effektivt. Om det ska bli mer effektivt måste vi främst göra två saker: För det första måste vi fokusera på utbildning, det vill säga på att höja utbildningsnivåerna i fattiga samhällen, och för det andra köpa livsmedel och andra varor som kan doneras som utvecklingsstöd till de länder och regioner som stödet riktas till. Det är det enda sättet att effektivt bidra till att stärka dessa länders och regioners jordbruk och ekonomier och utrota orsakerna till fattigdomen på lång sikt. Vad gäller det internationella utvecklingsstödet måste ordet ”konkurrenskraft” ersättas med ordet ”samarbete”. Vi borde uppmuntras av det faktum att de mindre utvecklade länderna utvecklas alltmer och att de fattiga blir rikare. Ju mer utvecklade länder är desto mer kan de göra för att hjälpa till att bekämpa fattigdomen. Den tredje utmaningen är att bekämpa klimatförändringen. Slutsatserna från förra årets Europeiska rådsmöte gjorde EU till en global ledare med ökad trovärdighet och ett mycket större inflytande. Vi måste bevara denna roll. Vi kommer att nå detta också genom att i våra förhandlingar med våra globala partner garantera att samma kriterier som vi tillämpar internt också tillämpas externt, när det gäller att dela ansvaret för kampen mot klimatförändringen. Den fjärde utmaningen är naturligtvis den interkulturella dialogen. Den behövs mer än någonsin tidigare. På lång sikt kan de rätta förhållandena för världsfred och svaret på den moderna världens största säkerhetshot inte skapas utan interkulturell dialog. Därför gläder det oss att 2008 också är det år då EU kommer att fästa stor uppmärksamhet vid den interkulturella dialogen. Det gläder oss också att Europaparlamentets talman kunde närvara vid öppningsceremonin i Ljubljana i början av månaden och att Europaparlamentet kommer att anordna ett stort antal viktiga evenemang i detta sammanhang. Ert bidrag är mycket värdefullt, för det första för att stärka medvetenheten om behovet av en sådan dialog, och för det andra för att vi ska kunna göra verkliga framsteg. Det sägs ibland att dessa frågor egentligen inte är verkliga prioriteringar för Europeiska unionen, och att vi borde syssla med inhemska problem, men jag är övertygad om att det är en alltför snäv synpunkt, eftersom skapandet av fred och säkerhet för våra medborgare, en stabil och säker energiförsörjning inom EU och hanteringen av migrationstrycket på EU till stor del beror på hur vi löser dessa fyra centrala frågor i framtiden, och på hur unionen utövar sin mer betydelsefulla roll och sitt ökade inflytande i en global värld. Ju större EU:s förmåga att agera som global aktör på dessa grunder är, desto fler garantier för fredliga och trygga liv och en stabil ekonomisk och social utveckling kommer EU-medborgarna att ha. Jag vill avslutningsvis försäkra er om att Slovenien kommer att gripa sig an, eller har gripit sig an, denna uppgift som vi har framför oss med ett fullständigt ansvar och efter tre år av intensiva förberedelser. Vårt ordförandeskap kanske inte är så storskaligt som det franska och kanske inte har så hög profil som det tyska, och våra statstjänstemän kanske inte har så långvariga och utmärkta traditioner som de brittiska. Vi kanske gör misstag, säger något på ett alltför direkt eller litet naivt sätt. Men vi lovar att arbeta ansvarsfullt och att på allvar ta itu med de väsentliga frågorna. Vi kommer inte att tävla om uppmärksamheten. Det är inte viktigt 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 7
för oss. Vi vet var vi började för 20 år sedan, när Slovenien underskattades av många. Vi vet vad vi har varit tvungna att göra för att bli framgångsrika och för att vara här i dag. Det är vår största önskan att vårt bidrag varje månad ska skapa nöjdare européer så att man, om man en dag frågar vem som helst på gatan i vilken europeisk stad som helst om han eller hon bryr sig om Europeiska unionens framtid, får svaret ”jag bryr mig om EU:s framtid eftersom jag vet att EU bryr sig om mig”. Vi är kanske inte där ännu, men vi har inte långt kvar och vi är uppenbarligen på rätt väg. Tack. (Applåder)
Talmannen. − Tack så mycket, premiärminister Janša. Det är underbart att Slovenien är ordförandeland. Gruppordförandena kommer snart att framföra sina försäkringar, men jag kan redan nu, på hela parlamentets vägnar, säga att Europaparlamentet står bakom Slovenien i insatserna för att skapa en framgångsrik europeisk union och att vi därför är säkra på att det slovenska ordförandeskapet kommer att bli en stor framgång. Nu vill jag be kommissionens ordförande att tala till oss.
José Manuel Barroso, kommissonens ordförande. − (EN) Herr talman, herr premiärminister, parlamentsledamöter! Jag vill inleda med att säga några ord om Sloveniens ordförandeskap. Det är faktiskt första gången som en medlemsstat som tillkom vid den senaste utvidgningen har åtagit på sig detta viktiga uppdrag. Slovenien är ett utmärkt exempel på utvidgningens framgång; inte minst var landet först av de nya länderna att gå över till euro.
Sloveniens exempel visar på att de stater som blev medlemmar av Europeiska unionen mellan 2004 och 2007 nu är väl integrerade i Europa. Det visar också på Europas stora tilltro till Slovenien. Jag vill till premiärminister Janša uttrycka mitt fulla stöd för de kommande sex månadernas mycket viktiga uppdrag som ordförande för Europeiska unionens råd. Ni och ert land, min käre vän, symboliserar kampen för frihet, som är av grundläggande betydelse för Europa. Och tack för att du påminde oss om Schengen-jubileet. Jag blev mycket rörd över att vara med dig och med andra vid gränsen mellan Slovenien och Italien, och jag kommer inte att glömma dina ord vid det ögonblicket, när du påminde oss om att människor dödades av den jugoslaviska armén vid denna gräns när de för 20 år sedan försökte nå friheten, Italien och Europeiska unionen. Det var verkligen en imponerande resa som jag gjorde med premiärminister Socrates och rådets ordförande. I slutet av december besökte vi Tyskland, Polen och Tjeckien. Vi besökte också gränsen mellan Estland och Finland, och Slovakien, Ungern och Österrike, och såg i människors blickar hur rörda de var. Jag tror att det är viktigt att påminna oss om detta, när vi står här i dag. Att lyssna till er i dag, premiärminister Janša, stärker min fasta övertygelse om att den utvidgning som gjordes 2004-2007, och som enade Europa i fred och demokrati, faktiskt är en av de viktigaste bedrifterna i Europas historia, och det borde vi vara stolta över. Kommissionen kommer att bedriva ett nära samarbete med det slovenska ordförandeskapet angående viktiga frågor i ordförandeskapets program, såsom stabilitet på västra Balkan, Kosovo och Bosnien i synnerhet, men även utvidgningen, den europeiska grannskapspolitiken, frågor om asyl och immigration, samarbete med strategiska partner och en interkulturell dialog. Låt mig fokusera på tre frågor som är tydligt förknippade med vårt ansvar och som bör prioriteras: Lissabonfördraget, energi- och klimatpaketet och den förnyade Lissabonstrategin. Efter år 2007 är Europeiska unionen i gott skick. Framstegen mot antagandet av ett nytt fördrag motsvarade våra förväntningar. Unionen har följt den färdplan som presenterades av kommissionen i maj 2006: först Berlinförklaringen, som högtidlighöll 50-årsjubiléet av Romfördraget och angav huvuddragen i en vision för unionens framtid, sedan Europeiska rådets möte i juni, där vi under tyskt ordförandeskap antog ett utförligt mandat för regeringskonferensen, och slutligen undertecknandet av Lissabonfördraget i december. Processen med att nå en överenskommelse visade på en anmärkningsvärt stor samstämmighet mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna när det gäller hur vi bör gå vidare. Vi har ett trovärdigt och balanserat fördrag som jag tror utgör en god grund för framtiden. Vi har undvikit mycket av den oenighet och de meningsskiljaktigheter som kännetecknat tidigare institutionella debatter. Detta gör att unionen har goda möjligheter att se till att vi genomför vår politiska prioritering för i år. Detta 8 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
års politiska prioritering är en framgångsrik ratificiering av Lissabonfördraget. Jag uppmanar medlemsstaterna att agera raskt och beslutsamt för att säkra en ratificering av detta europeiska fördrag. Nästa vecka kommer kommissionen att anta åtgärdspaketet för att bekämpa klimatförändringen och främja förnybar energi. Våra förslag uppfyller de mål som fastställdes av alla stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets vårmöte förra året, där man krävde exakta och rättsligt bindande mål. Kommissionen agerar nu enligt detta mandat. Jag ser med stor tillfredsställelse att detta också prioriteras, både av det slovenska ordförandeskapet och av parlamentet. Vi kommer att tvingas arbeta hårt för att paketet ska antas före slutet av 2008. Paketet kommer att vara ett komplement till de förslag som lades fram förra året om den inre marknaden för energi. Vi visste från början att omvandlingen av Europa till en utsläppssnål ekonomi inte skulle bli någon enkel uppgift. Men nu är det dags för oss att vara seriösa, ansvarsfulla och uppfylla vårt åtagande. Kommissionen kommer att gripa sig an detta på ett balanserat sätt när det gäller de krav som ställts på medlemsstaterna. De har olika utgångslägen, och är formade av olika omständigheter; vissa har större möjlighet än andra att finansiera investeringar. Vi måste också minimera anpassningskostnaderna för europeisk industri och anta de utmaningar som den energintensiva industrin står inför. Kommissionen är väl medveten om dessa realiteter, vilket våra förslag kommer att visa. Men förvänta er inte att vi ska kompromissa om Europas intressen, vilka är att vi ska bli ledande i de globala ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringarna, att säkerställa en trygg energiförsörjning och att skapa konkurrensfördelar för våra ekonomier. Såväl vår internationella trovärdighet som vår trovärdighet hos EU-medborgarna hänger på vår förmåga att uppfylla de mål som formulerades i mars 2007. Bali innebar en stor framgång när det gällde att utarbeta en färdplan för en överenskommelse, men det paket som presenteras nästa vecka är en tydlig demonstration av vår villighet att sätta in de åtgärder som behövs. Energi- och klimatpaketet bör, ur ett ekonomiskt perspektiv, ses som en möjlighet för Europa. Det kommer att främja innovation och öka konkurrenskraften. Det är ett misstag att ställa kampen mot klimatförändringarna mot de europeiska industriernas konkurrenskraft. Unionen bör vara ledande i de globala ansträngningarna att tackla klimatförändringarna, och europeisk industri ska fortsätta att vara världsledande. Samtidigt kommer vi också att skapa nya marknader och nya jobb och vi kommer att gynnas av att vara först i många av dessa sektorer. Det är sant att paketet är inriktat på ett mer miljövänligt Europa. Men det kommer också att bidra till ett mer industrivänligt, sysselsättningsvänligt och konsumentvänligt Europa. Det kommer att vara ett initiativ som alla parter vinner på. Tre år efter nystarten 2005 fungerar Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Den har bidragit till tillväxten i den europeiska ekonomin, och inte minst till att skapa 6,5 miljoner nya arbetstillfällen under de senaste två åren. Vi förväntar oss att fem miljoner arbetstillfällen ska skapas fram till 2009. Strukturella reformer bidrar också till den ekonomiska tillväxten och förbättrar utsikterna till ett långsiktigt europeiskt välstånd. Detta är ett mycket uppmuntrande resultat. När vi inleder nästa Lissaboncykel måste vi vid rådets vårmöte fatta ambitiösa beslut inom områden som forskning, innovation, arbetsmiljö, yrkeskvalifikationer och anställningsbarhet. Kommissionen lägger fram förslag för att förverkliga den femte friheten: fri rörlighet för kunskap i Europa, för att påskynda innovationer och göra dem tillgängliga för fler EU-medborgare. Vi behöver också en rättsakt om småföretag i Europa för att främja tillväxten av små och medelstora företag. Det är dessa små och medelstora företag som skapar nio av tio sysselsättningstilllfällen. Detta kommer att prioriteras av kommissionen 2008. Sist men inte minst behöver Europa en aktiv sysselsättningspolitik: en politik som ger människor kvalifikationer att förverkliga sin potential, och en politik som gör det möjligt för våra medborgare att trygga sin anställningsbarhet. Att investera i humankapital är det säkraste sättet att garantera våra medborgare att de kommer att förbli anställda, även om de byter arbete. Vi måste erbjuda välstånd, inte bara för vissa och inte heller bara för majoriteten – utan för alla. Det är därför som en investering i humankapital och en modernisering av arbetsmarknaden förblir ett av de fyra prioriterade områdena inom ramen för den nya Lissaboncykeln. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 9
Vi måste främja entreprenörsandan i Europa: skapandet av nya jobb, innovation och konkurrens är nyckeln till Europas framgång. De ekonomiska utsikterna för 2008 och 2009 är redan något mindre optimistiska, och vi bör ta dessa signaler på allvar. Vi vet att orsaken till detta är finansiell oro på andra sidan Atlanten. Vi måste ändå bekämpa negativa diskurser. Vårt ekonomiska fundament är stabilt och sunt. Vi vet också att den ekonomiska nedgången kan minska beredvilligheten att fortsätta med de ekonomiska och sociala reformerna. Det må vara en naturlig reaktion, men det skulle vara fel väg att gå och innebära att man drog fel slutsats av tidigare erfarenheter. Om vi ska nå global konkurrens och välstånd för våra medborgare måste Europa fortsätta med sin reformprocess för att bli en mer konkurrenskraftig ekonomi. Det är det enda sättet att behålla vår europeiska modell med social sammanhållning. En av nycklarna till framgång 2007 var kommissionens förmåga till ett gott samarbete med parlamentet och rådet. Vi skulle aldrig ha enats om Lissabonfördraget eller ha hittat lösningar i svåra frågor som Europeiska tekniska institutet och Galileo utan denna inriktning på partnerskap. Det institutionella trepartssamarbetet mellan parlamentet, Sloveniens ordförandeskap för Europeiska rådet och kommissionen kommer att vara centralt för vår framgång 2008. Med ett ratificerat fördrag, en överenskommelse om ett energi- och klimatpaket och en Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning, kommer vi säkerligen att 2009 ha ett mer självsäkert Europa som är bättre rustat att ta sig an framtiden. Låt mig avslutningsvis tacka talman Pöttering för hans gratulationer på 50-årsdagen av Europeiska kommissionens första möte. Denna institution har verkligen gjort en lång resa sedan 1958. Europeiska kommissionen har stått i centrum för denna europeiska integrationsprocess och har fungerat som en källa till dynamism och framåtanda, och är ett exempel för alla som tror på det europeiska projektet. När vi såhär i början av 2000-talet står inför nya utmaningar och behöver nya lösningar, är jag stolt över att få leda denna institution. Europeiska kommissionen kommer att förbli lojal mot Walter Hallstein och alla EU:s grundare som för 50 år sedan lanserade denna stora institution som en central aktör i vårt gemensamma projekt. I nära samarbete med parlamentet och rådet kommer vi att fortsätta att verka för våra gemensamma mål: ett starkt Europa, ett öppet Europa, ett Europa med frihet, välstånd och solidaritet. Och vi är säkra på att vi, genom att arbeta hand i hand med det slovenska ordförandeskapet och med premiärminister Janša, kommer att nå konkreta resultat för våra medborgare.
Talmannen. − Tack så mycket, herr kommissionsordförande. Walter Hallstein sa den 16 januari 1958 – jag citerar, eftersom det är en kort mening till kommissionens ledamöter: ”Ert arbete kommer att bära frukt, men bara om ni bedriver ett nära samarbete med de andra organen, och framför allt med ministerrådet och parlamentsförsamlingen.” Slut på citat. I dag är vi Europaparlamentet, och vad som gällde 1958 gäller också i dag, år 2008, och jag hyser inga som helst tvivel om att EU:s institutioner kommer att lyckas om de samarbetar.
Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Det är tur att den önskan som Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater hyser om att EU år 2008 ska vara effektivt och kunna bemöta sina medborgares farhågor sammanfaller med EU:s slovenska ordförandeskap. Slovenien, ert älskade land, premiärminister Janša, är verkligen ett fungerande land. De makroekonomiska indikatorerna och den politiska debattens karaktär bevisar det. Slovenerna går i främsta ledet när det gäller att få människor att känna att de tillhör Europa. Slovenerna är bland de mest effektiva när det gäller att nå Lissabonmålen. På Sloveniens väg mot EU-medlemskap och sedan 2004 har landet haft många framgångar. Vad vi har gjort, eller inte riktigt gjort, på femtio år har Slovenien lyckats göra på tio år, samtidigt som landet genomfört den svåra övergången från socialism till marknadsekonomi, utan några samhällsstörningar. Ni har en stark privatiserad ekonomi, en stabil inflation, stigande löner, en relativt låg arbetslöshetsnivå och framför allt en stark valuta, som gjorde att ni kunde ansluta er till euron 2007. Ni har också anslutit er till Schengenområdet och ni är nu den första av de nya medlemsstaterna som tar över ledningen för EU. 10 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Det slovenska ordförandeskapet markerar tveklöst integrationen av de nya medlemsstaterna i Europeiska unionen. Genom att ta ansvar för genomförandet av ratificeringsprocessen för Lissabonfördraget, genom att rikta in de 27 medlemsstaternas ansträngningar på att möta de utmaningar som EU står inför i fråga om energin och klimatförändringen, tillväxten och sysselsättningen, genom att fullfölja integrationsprocessen för västra Balkan, genom att bidra med era initiativ till Europeiska året för interkulturell dialog, som kommer att göra det möjligt att bekräfta de värderingar om öppenhet, tolerans och dialog som ligger till grund för det europeiska projektet, visar det slovenska ordförandeskapet att de länder som har anslutit sig till EU sedan 2004 nu är väl förtrogna inte bara med EU:s institutionella frågor, utan också med dess interna funktionssätt och EU:s sätt att hävda sina intressen på internationell nivå. PPE-DE-gruppen kommer att stå vid er sida och stödja er i arbetet för att nå era prioriterade mål. Frågan om EU:s framtid kommer att kunna lösas i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Effektivitet är därför avgörande om ratificeringen ska genomföras, så att nya instrument finns tillgängliga i tid till valet till Europaparlamentet 2009. Vår grupp kommer också att stödja era insatser för att inleda Lissabonstrategins nya cykel på ett effektivt sätt och för att garantera en välmående, rättvis och miljövänlig framtid för Europa och se till att vår ekonomi har goda förutsättningar att dra nytta av globaliseringens möjligheter. För att det ska vara möjligt att skapa gynnsamma förutsättningar för social tillväxt, för att göra kunskap och innovation till drivkrafter för tillväxt och för att finna lösningar på de demografiska utmaningarna, energiförsörjningen och klimatförändringen, måste EU spela en dominerande roll i förhandlingarna med sina globala partner om ett system efter Kyoto. När det gäller Balkan och möjligheten för västra Balkan att ansluta sig till EU, kommer vi att stödja era insatser för att främja stabilitet och samarbete i regionen, eftersom hela EU:s säkerhet och välfärd beror på detta. EU och ert ordförandeskap måste göra sitt när det gäller att lösa frågan om Kosovos status. Den historiska och geografiska överbryggande funktion mellan öst och väst som Slovenien ofta har haft i Europa är en tillgång för EU och dess medlemsstater. Slovenien, där alla de influenser som har påverkat vår kontinents historia möts, är en ständig genomfartsled för människor, varor och kulturella strömningar av alla slag. Slovenien kommer att vara den idealiska främjaren av en dialog mellan olika kulturer, trosläror och religiösa och spirituella traditioner inom ramen för Europeiska året för interkulturell dialog. Jag vill på PPE-DE-gruppens vägnar säga att jag ser fram emot ett effektivt och framgångsrikt EU år 2008. EU:s ordförandeskap är tveklöst en avsevärd utmaning för ett land som Slovenien, framför allt när det gäller personalresurser och storleken på er regeringsförvaltning, som ni har sagt. Men, herr rådsordförande, andra EU-medlemsstater, som Luxemburg och Österrike, har många gånger om bevisat att europeisk övertygelse, europeiska traditioner och resultat inte avgörs av ett lands storlek. Jag önskar det slovenska ordförandeskapet lycka till! (Applåder)
Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill på min grupps vägnar återigen betona vad jag sa till er, herr premiärminister, vid två tillfällen i Ljubljana: Europaparlamentets socialistgrupp är beredda att stödja ert ordförandeskap på alla sätt. Detta är, som ni med rätta sagt, ett historiskt ordförandeskap. Detta ordförandeskap, som innehas av en stat som har kommit ur en kommunistisk diktatur – och detta bör inte förringas – med en premiärminister som själv varit offer för denna diktatur, är faktiskt ett ordförandeskap som inte bara förtjänar alla demokraters fulla stöd, utan som också har en stor möjlighet att åter fånga människors hjärtan, eftersom det ger oss här i parlamentet såväl som Europas befolkning en möjlighet att återigen visa att förändringar är möjliga och att friheten alltid segrar i slutändan och att demokratin alltid triumferar! Ert land är också ett bevis för detta: ingen diktatur i världen kan överleva i det långa loppet. De kanske kan överleva i 10, 30 eller 100 år, men i slutändan triumferar alltid demokratin, och det är ett positivt tecken. Er inledning, som var uppfriskande i sin objektivitet, bör ange tonen för hela 2008. Jag vet inte vad som väntar oss under årets andra hälft, men vi har åtminstone diskuterat politik i dag, och det är något som vi verkligen uppskattar. Det faktum att vi i dag har diskuterat politik snarare än personliga frågor, är kanske den första skillnaden jämfört med årets andra hälft. Det är dock slående att vi redan har fastställt ett par skillnader. En skillnad som jag skulle vilja tala lite mer om är att ja, EU:s utvidgning fortsätter. Ja, EU-utvidgningen är för närvarande i förhandlingsfasen. Ja, förhandlingar pågår med Makedonien, med Kroatien och med Turkiet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 11
Ni har avslöjat att ni eftersträvar förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap. Rådets ordförandeskap under andra halvåret 2008 eftersträvar inte detta. Vi vill dock att rådet ska vara tydligt. Pågår förhandlingar med Turkiet inför ett EU-medlemskap för närvarande eller inte? Detta är en av de avgörande frågor som ni måste klargöra så gott ni kan inom ramen för trojkan under ert rådsordförandeskap. Den andra skillnaden, och vi har lyssnat mycket uppmärksamt till detta, är att ni anser att EU-institutionerna är starka nog att organisera grannskapspolitiken själva genom sina egna insatser. Bra sagt! Detta är ett tydligt avvisande av de separata institutionerna i den Medelhavsunion som er presumtiva efterträdare som rådsordförande föreslagit. Mycket bra, vi stöder er i detta också! (Applåder) Vi förutser därför ett par hotande konflikter i rådet, men ni kan lita på att åtminstone socialistgruppen är på er sida, herr Janša. Rådets ordförande har talat om att öppna Schengengränserna. Detta är också en viktig punkt, och jag tackar er för detta engagemang för den stora möjlighet som den därmed förknippade fria rörligheten innebär för våra medborgare. Jag vill också tacka er för det tydliga uttalandet – från en stat som Slovenien och från en stat med ert lands historia – om att ni ser ett öppnande som en möjlighet för ert folks frihet, eftersom ni genom detta uttalande också sänder en signal till den europeiska extremhögern, som missbrukar alla dessa friheter genom sin skrämselretorik om Europa och gör människor rädda för all oförutsebar utveckling, i stället för att försäkra dem om att frihet medför möjligheter.
(Applåder) Jag har en begäran till er, herr kommissionsordförande. I Tyskland är flytten av Nokia för närvarande föremål för omfattande debatt. Ni har just sagt att styrkan hos Europas ekonomi ligger i dess små och medelstora företag. Det är korrekt, men vi har också fortfarande många arbetstillfällen inom industrin. I mitt land bekräftar nu ministern för ekonomiska frågor för Nordrhen–Westfalen att denna flytt av Nokia från Bochum i Tyskland till Rumänien kommer att finansieras med EU-medel. Jag tror inte på det, men kan ni vara snäll och kontrollera detta och klargöra att så inte är fallet, för retorik som denna, hur bitter och plågsam den än må vara, blir om den inte är sann också helt enkelt vatten på de människors kvarn som är emot skapandet av ett enat Europa. Det är därför mycket viktigt med ett klargörande i denna fråga. (Applåder) Jag har en sista kommentar till Europaparlamentets talman och kommissionens ordförande. Ja, Walter Hallstein var en stor man. Som en av Europeiska unionens grundare och en av kommissionens ordförande var hans bidrag enormt, men man kan se på er, herr talman, vilka avsteg som de som vill följa i Hallsteins fotspår 50 år senare redan har gjort från hans arbete som grundare. Walter Hallstein var en ivrig förespråkare för Turkiets medlemskap i EU. Ni är något skeptisk till detta, liksom era kolleger. I detta avseende var Walter Hallstein en stor europé! (Applåder)
Talmannen. − Stort tack till min kollega, Martin Schulz. Konventionerna här i kammaren gör det omöjligt – eller åtminstone inte brukligt – för talmannen att besvara ironiska inlägg från gruppordförandena ordentligt. Om min roll hade varit en annan skulle det ha varit ett nöje att svara er, men jag är tacksam för Walter Hallsteins vänliga kommentarer.
Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja rikta mig till premiärminister Janša. Herr rådsordförande! Min grupp har ett mycket enkelt budskap till er: Europa har förväntningar. Vi förväntar oss att 2008 ska bli ett framstegens år. Vi förväntar oss att dessa framsteg ska inledas nu. Och vi förväntar oss att ert ordförandeskap antar utmaningen. Jag betvivlar inte att ni kommer att klara detta. Var det inte en modig sloven som hötte näven mot en mäktig stormakt och deklarerade ”Alla vägar leder inte till Rom!”? Alla väger leder inte heller till Paris, och detta är inte början på det franska ordförandeskapet, utan på ett historiskt sådant – det är första gången som ett av de länder som inträdde i unionen 2004 innehar ordförandeskapet. Herr rådsordförande! Ert land må vara litet till storleken men vi vet att det är mäktigt i anden, och vi vet också att en europeisk David ofta skapar ett bättre ordförandeskap än en Goliat. Liksom man kan förvänta sig kombinerar programmet för ert ordförandeskap lågmäld framåtanda med en samförståndsinriktad stil som 12 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
har potential att ena vår kontinent. Ett sådant enande kommer att vara viktigt för ratificeringen av Lissabonfördraget och för att uppbåda stöd för en internationell överenskommelse om hur Europa ska styras under det nya fördraget. När det gäller interinstitutionellt samarbete vill vi föra en nära dialog med er, och vi skulle välkomna en större närvaro av er regering i denna kammare. Vi beklagar att er stol var tom i går när vi lyssnade på vår första gäst under det europeiska året för interkulturell dialog. I ert program talas det om vikten av intern dynamik – och det, herr Schulz, är det rätta sättet att skapa och upprätthålla sysselsättning på den här kontinenten. Vi litar på att ni, herr rådsordförande, kommer att utveckla den inre marknaden för energi, telekommunikationer och hälso- och sjukvård. Det är tillräckligt svårt att övertyga EU-medborgarna om att EU ger deras dagliga liv ett mervärde, så om det är tydligt att vi kan få snabbare tillgång till sjukvård, lägre avgifter och större valmöjligheter för konsumenterna, skulle vi vara galna om vi drog tillbaka förslag om patienters rättigheter bara för att de är kontroversiella. På andra områden kommer ni att behöva spänna musklerna än mer – särskilt som ordförandeskapets motparter har ett egenintresse i att främja kärnkraftsenergi som en patentlösning på klimatförändringarna. Att agera solidariskt och dela på bördorna är nyckeln till framgång när det gäller minskning av utsläpp och uppfyllelse av målen för förnybar energi. Under 2008 måste vi inom unionen, som kommisskonens ordförande José Manuel Barroso sade, visa att vi kan omvandla vackra ord om att bekämpa klimatförändringen till handling. Framåtskridande på västra Balkan är mycket riktigt en av era prioriteringar, och er erfarenhet och er förståelse för regionen kommer att vara en bonus för unionen. Icke desto mindre misstänker jag att ert vidhållande att situationen i Bosnien-Herzegovina är värre än den i Kosovo, inte speglar majoritetsopinionen i unionen. Inte heller är jag säker på att det är ett bra sätt att motivera Bosnien-Herzegovinas folk, om om det är avsett att blidka Sebien kommer det inte att fungera. Att sockra den medicin som Kosovos självständighet kan sägas utgöra med ett stabiliserings- och associeringsavtal kan vara en väg framåt. Men, medan herr Đelić gör sig redo för att komma till Bryssel upprepar min grupp – med största beslutsamhet – att det inte kan bli något stabiliserings- och associeringsavtal om inte Serbien helt och fullt samarbetar med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. (Applåder) Den nye chefsåklagaren Serge Brammertz väntar fortfarande på färska bevis på samarbete. Ingen av oss, herr rådsordförande, önskar att Serbien blir kvar i utanförskap, och ert ordförandeskaps tillmötesgående och konstruktiva attityd kan mycket väl medverka till att Sebien kommer in från kylan och levererar Ratko Mladić. Men under tiden, som ni säger i Sovenien, ”Be för en god skörd, men fortsätt hacka.” (Applåder)
Brian Crowley, för UEN-gruppen. – (GA) Herr talman! Den slovenska regeringen tar över ansvaret för EU:s ordförandeskap vid en tidpunkt med många utmaningar. EU-länderna måste hantera ratificeringen av fördraget, Balkanregionen är i fokus, en överenskommelse måste nås på EU-nivå om energipaketet och det behövs ny drivkraft för att konflikten mellan Palestina och Israel ska kunna lösas. , för UEN-gruppen. – (EN) Liksom mina kollegor redan har uppmärksammat är listan på vad Europa behöver genomföra ändlös. Variationsvidden på ämnen och beslut och på de intresseområden och konfliktområden som måste hanteras är enorm. I stället för att skriva er på näsan om vad ni har misslyckats att göra, eller vad andra kan komma att misslyckas med i framtiden, ska jag kortfattat koncentrera mig på tre områden: För det första, reformfördraget eller Lissabonfördraget. Att detta fördrag ratificeras är fundamentalt för Europeiska unionens fortsatta utveckling. För det andra måste vi med tanke på framtida utvidgningar försäkra oss om att våra kandidatländer känner att de har möjlighet att bli medlemmar av Europeiska unionen inom en snar framtid. För det tredje, och detta är i min mening den viktigaste punkten: Kosovo och det som händer där. Vi måste få till en fredlig övergång från dess nuvarande status till den status som kan komma att bli aktuell i framtiden. Vi har redan sett enorma framgångar i Kosovo där gemensamma polisstyrkor från båda etniska grupper 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 13
patrullerar tillsammans i varandras områden, där det inte längre finns en tanke på att ha särskilda poliskårer för de båda etniska grupperna, utan en gemensam poliskår för hela Kosovos folk. Premiärminister Janša, ni har erfarenhet av att vara både en rebell på ett sätt och en intellektuell. Men ännu viktigare är att ni är en demokrat och en person som representerar den förnuftets röst som kan leda ert land ut ur kommunismens mörka tid och in i ljuset – som dock ibland dämpas av energikriser – och in i framtiden med Europeiska unionen. Det är sådana föreställningar och sådana liknelser som är viktigast för folket i Bosnien, Serbien, Kosovo och förvisso Turkiet. Jag ser fram emot att arbeta med er och er regering. Ni må vara ett litet land, men ni är inte bara stora i anden utan också ett land med många kvaliteter. Som vi redan har sett i och med er inledning av denna process, räds ni inte att stå upp mot ”de stora pojkarna” när de försöker köra med er. Men viktigast av allt är att ni för med er en moralisk visshet om varifrån ni kommer. Vad Europeiska unionen behöver nu är nya hjältar – hjältar som vet vad det vill innebära att vara ofria, hjältar som vet vad det vill säga att inte ha yttrandefrihet, frihet och demokrati. Det är det bästa ljus vi kan sprida i de mörka hörnen av dagens europeiska kontinent.
Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Vi är ganska så känslosamma när det gäller EU och vad EU har uppnått som en modell för fred och demokrati, och vad unionen kan uppnå för att främja människors frihet och välfärd, utgöra ett centrum för innovation och att vara konsekvent i sin hantering av de globala miljöutmaningarna.
Det är därför ett nöje för oss att kunna välkomna er hit i dag, men vi är lite besvikna över att detta kan bli en engångsföreteelse, eftersom en av reformerna i Lissabonfördraget som ni vet är valet av Europeiska rådets ordförande. Detta är något som rör oss alla, delvis eftersom ingen av de kandidater som föreslagits enligt min åsikt skulle kunna främja Europafrågan särskilt mycket. Nu vill jag dock nämna några specifika saker som är särskilt relevanta för Gruppen de Gröna/Europeiska fria alliansen. Som kommissionens ordförande nämnde ska ”energipaketet” läggas fram under ert ordförandeskap. Detta är resultatet av allas arbete förra året och vi vet att det har varit mycket väsen om detta och att det redan manipuleras och utövas påtryckningar för att minska paketets värde och inverkan. Vi anser att en grundläggande aspekt av ert ordförandeskap kommer att vara att stå emot dessa påtryckningar från både viktiga och mindre viktiga aktörer i syfte att begränsa och försvaga inverkan av dessa bestämmelser. Vi kommer också att fortsätta vår kamp för principer, som jag tror att vi kommer att vara oeniga om. Enligt vår åsikt kan ett utsläppssnålt samhälle – och nu vänder jag mig även till kommissionens ordförande – inte vara en kärnkraftsekonomi. Att finansiera och slösa tid på en framtid med ny kärnkraft som fortfarande inte finns eller på dyr teknik med oviss tillämpning, som exempelvis kolbindning och lagring, konkurrerar faktiskt direkt med den verkligt förnybara energi som vi borde främja och finansiera: sol- och vindenergi och energibesparingar, varav det senare är den mest lovande möjligheten till innovation och sysselsättning. Ytterligare en viktig fråga under ert ordförandeskap kommer att vara att samordna territoriell utveckling och stadsutveckling, vilket kommer att vara oerhört viktigt mot bakgrund av vårens toppmöte och även rör uppföljningen av Leipzig-stadgan: att skydda våra städers kvalitet och stärka den territoriella sammanhållningen är kanske frågor som är mindre populära än andra, men vi anser att de är absolut avgörande i kampen mot klimatförändringen. Arbetet med avfallslagstiftningen kommer också förmodligen att slutföras under ert ordförandeskap. Vi är oerhört bekymrade, inte enbart över vad som händer i Neapel i mitt land, utan också för att vi uppfattar det som om stödet för hierarkin med avfallsstrategier, som prioriterar förebyggande och återanvändning, faktiskt motsägs genom denna lagstiftningstext, där förbränningsugnar återigen prioriteras, vilka enligt vår åsikt definitivt inte är det enda sättet att lösa avfallsproblemet. Det finns två viktiga frågor som rör handel och uppgiftsskydd där vi faktiskt skulle vilja veta om ert ordförandeskap verkligen vill parlamentet väl eller inte. Ni kommer att tvingas till hårda strider med vissa av era kolleger när det gäller parlamentets samtycke till de ekonomiska partnerskapsavtalen med AVS-länderna, vilka vi efter de stora oenigheterna med de afrikanska länderna som uppkom i Lissabon uppfattar som viktigare än någonsin. Sedan har vi frågan om fri tillgång till förhandlingsdokument om partnerskaps- och samarbetsavtalen med länder som Kina. Tänk på det – Europaparlamentet har ännu inte fått veta något om hur dessa förhandlingar framskrider. Allt sker i total hemlighet! Vi anser att det borde föras en öppen debatt om denna fråga och att parlamentet åtminstone borde informeras om vad som sker. 14 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Slutligen, herr rådsordförande, skulle jag vilja nämna frågan om uppgiftsskydd. Vi vet att rådet planerar att fatta ett beslut om detta under ert ordförandeskap, men vi vill be er att vara modiga och begära att tillämpningen av detta rambeslut skjuts upp till efter det att Lissabonfördraget har trätt i kraft, eftersom detta skulle göra det möjligt för parlamentet att spela en direkt roll i reformen – min kollega kommer att tala mer om detta senare – och jag ber er att anordna den första nationella konferensen om romer under ert ordförandeskap. Det skulle vara ett viktigt bidrag till den interkulturella dialogen.
Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Vid detta första ordförandeskap för en ny medlemsstat ärver Slovenien ett antal tämligen otacksamma frågor från sina föregångare. Vad gäller ratificeringen av Lissabonfördraget måste ni alltså se till att ingen medlemsstat förutom Irland föregår med det dåliga exemplet att anordna en folkomröstning, däribland de länder som beslutsamt har förbundit sig att göra det. Detta är i viss mån att gå bakåt vid en tidpunkt då EU-medborgarna och EU-institutionerna borde röra sig närmare varandra. Ni förtjänar uppriktigt sagt bättre ambitioner. På det sociala området kommer ordförandeskapet för det första att ha den svåra uppgiften att se till att arbetet går framåt igen med två symboliska utkast till direktiv, ett om arbetstid och den tråkigt nog ökända undantagsklausulen, och ett annat om tidsbegränsad anställning och lika behandling av anställda. Inte heller kommer ordförandeskapet att undslippa en omfattande diskussion om vilka åtgärder som ska vidtas efter EG-domstolens aktuella domar i målen Laval/Vaxholm och Viking Line, vilka gör social dumpning legitimt. Dessutom har min grupp begärt att en debatt om denna fråga ska föras upp på dagordningen vid ett kommande parlamentssammanträde. Detta för återigen upp hela problemet med Bolkestein-direktivet till ytan och bestämmelserna i det fördrag som detta bygger på. Mitt under ratificeringen av en ny text med alla dessa bestämmelser bäddar detta för en verklig röra. Slutligen, återigen på det sociala planet, ställs EU inför allt fler krav på högre löner. EU:s andel av mervärdet har förvisso minskat under några årtionden. Den har aldrig varit så här låg, vilket till och med finanspressen påpekar. Ändå har Europeiska centralbanken just hotat med att höja räntorna om lönekravet, hur legitimt det än är, tillmötesgås, trots att vinsterna aldrig har varit så höga, vilket experterna medger. Om vi inte för upp denna fråga på dagordningen kommer den snart att hamna där ändå. Jag erinrar mig att det i det gemensamma dokumentet från de tyska, portugisiska och slovenska ordförandeskapen i punkt 68 betonas att, och jag citerar: ”De främsta målen för de tre ordförandeskapen kommer att vara att stärka den europeiska sociala modellen som en integrerad del av Lissabonstrategin.” Man vet inte vad något går för förrän man har prövat det, som ordspråket säger! Jag vill också säga något om en annan känslig fråga: frågan om illegala invandrare. I sin nuvarande utformning förtjänar utkastet till direktiv om illegala invandrares återsändande människorättsorganisationernas benämning av det som ett ”skandalöst direktiv”. Om direktivet antogs i sin nuvarande utformning skulle det få EU:s goda avsikter inom ramen för den interkulturella dialogen att framstå i dålig dager. Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp problemet med Kosovo. Innan några beslut fattas vore det väl ändå motiverat att klargöra en tredelad fråga? Hur förklarar man för det första att två miljarder euro i stöd från världssamfundet under sju års tid har lett till en icke-befintlig ekonomisk utveckling, endemisk fattigdom, en arbetslöshetsnivå på 50 procent och till en spridning av korruption och maffianätverk? Hur förklarar man för det andra att 17 000 Natosoldater har visat sig vara oförmögna att förhindra förstörelsen av dussintals ortodoxa byggnader, kidnappningen av hundratals innevånare i Kosovo från minoritetsgrupper och den påtvingade exilen av tusentals andra? På vilket sätt kommer Kosovos ensidiga självständighetsförklaring och ersättningen av FN:s uppdrag i Kosovo(UNMIK) med EU slutligen att bidra till att lösa dessa oerhört stora problem samtidigt som stabiliteten på Balkan garanteras? Jag är nyfiken på ert svar.
Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka rådets tjänstgörande ordförande för den trevliga vistelsen i Slovenien före jul. Herr ordförande, jag hoppas att ni kommer att leda Europeiska rådet bättre än ni ledde mötet med gruppledarna. Då tog ni det mesta av talartiden själv, och ni kom inte heller med något nytt. Ni lät inte heller era ministrar, som jag antar är kunniga i sina ämnen, svara på flertalet av våra frågor. Ni skickade heller inga skriftliga svar efteråt. Ett parlament består också av en opposition som har vissa rättigheter.
I går mottog jag en skrivelse från 571 slovenska journalister som kritiserade er för att inte respektera deras pressfrihet. Tillåter ni att en oberoende utredning tillsätts? Det sägs att ni förra veckan bad Portugal att ställa in den eventuella folkomröstning som hade stöd av majoriteten av de portugisiska väljarna. Får jag påminna er om Nicefördraget, enligt vilket alla beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt? Att ställa in en folkomröstning innebär att överträda denna artikel. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 15
Medlemsstaterna kan kritiseras men inte bestraffas, eftersom ratificering fortfarande är en nationell befogenhet. Men ett ordförandeskaps och Europeiska kommissionens uppförande är en gemenskapssak. Ni måste respektera nationella ratificeringsprocedurer. Om ni uttalar er borde ni påminna medlemsstaterna om den gemensamma skyldigheten att fatta alla beslut så nära medborgarna som möjligt. Ni bryter mot fördraget, och detsamma gör Europeiska unionen genom att inte bevaka att denna artikel i fördraget efterlevs. Ni har ingått en politisk överenskommelse med andra premiärministrar om att undvika en folkomröstning. Denna överenskommelse bryter mot fördraget. Kommissionen borde ha protesterat mot detta i stället för att stödja försöket att undvika Europas folk. Läs artikel 1 i fördraget om Europeiska unionen en gång till! ”...besluten skall fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”. Vilken underbar formulering detta skulle vara om den tillämpades. Lissabonfördraget antogs på ett sätt som var så slutet som möjligt och så långt bort från väljarna som möjligt. Nu verkar det bara vara Irland som kan rädda vår europeiska demokrati. Men rådet skulle åtminstone kunna publicera en konsoliderad version av Lissabonfördraget så att ni får möjlighet att läsa vad ni har undertecknat. Den 17 december 2007 undertecknade Ungern en text som landet inte ens hade mottagit! Det är inte så man fattar beslut nära medborgarna eller parlamentsledamöterna.
Talmannen. − Herr Bonde! Vi litar på att ni som ordförande för er grupp ser till att ni och era kolleger gör ett bra arbete som parlamentariker i kammaren. Ta itu med utmaningarna själva i stället för att bara kritisera andra! (Applåder)
Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Som ledamot från Kärnten, som är Sloveniens omedelbara granne, är det respektingivande och glädjande för mig att en nation som för bara tjugo år sedan led under kommunismens ok nu ska leda Europeiska unionen i sex månader. Det bevisar för mig att den europeiska integrationens väg bort från 1900-talets katastrofer i sig är den rätta vägen för att nå frihet och enighet. När jag hör att Sloveniens mål under detta rådsordförandeskap främst är att göra alla de före detta jugoslaviska staterna bekanta för EU, anser jag att detta är korrekt och viktigt för att så att säga territoriellt avrunda denna europeiska integrationsprocess. Jag tycker att detta är avsevärt mycket viktigare än till exempel anslutningsförhandlingarna med ett land som Turkiet, vars främsta territorium ligger i Anatolien i Asien. Jag anser att denna process för att göra staterna i före detta Jugoslavien bekanta för EU främst borde ske på ett sådant sätt att det gör det möjligt för européerna att agera utan påverkan av icke-europeiska makter, som till exempel Förenta staterna och Ryssland. Jag hoppas att Slovenien först och främst kommer att ha Kroatiens önskan om EU-medlemskap i åtanke och att konflikter som de i fiskeområdena mellan Kroatien och Slovenien till exempel inte kommer att utgöra ett hinder för detta, för av länderna i före detta Jugoslavien är Kroatien, tillsammans med Slovenien, tveklöst det land som är mest redo för EU och ett demokratiskt moget centraleuropeiskt land. När det gäller frågan om Kosovo, som tveklöst kommer att vara mest betungande för rådets ordförandeskap, är situationen den att vi å ena sidan måste beakta varje folkgrupps rätt till självbestämmande, majoriteten av kosovoalbanernas rätt, men å andra sidan att vi också måste beakta serbernas historiska rättigheter. Något som liknar en amerikansk satellitstat borde inte få slås samman med Kosovo, och inte heller borde Serbien drivas i armarna på Moskva och Kreml. Kosovos självständighet bör inte vara ett prejudikat för ett turiskt norra Cypern. Syftet bör vara att nå stabilitet på Balkan och att avsluta den europeiska integrationen territoriellt sett. Låt mig i korthet diskutera ett bilateralt problem mellan Slovenien och Österrike: frågan om topografiska skyltar i Kärnten. Jag hoppas att den österrikiska förbundsregeringen snart kommer att finna en rättvis lösning som tillfredsställer den i högsta grad välskyddade slovenska minoriteten i Österrike. På samma sätt hoppas jag att Slovenien också finner en förnuftig lösning i fråga om den tysktalande österrikiska återstående minoriteten i Slovenien och erkänner dessa grupper som en inhemsk minoritet, och att den kulturella konventionen mellan Österrike och Slovenien blir mycket innehållsrik i detta hänseende.
Mihael Brejc (PPE-DE). – (SL) Mina damer och herrar! Det slovenska ordförandeskapets program omfattar vår tids alla viktiga frågor och utgör en bra grund för arbetet under dessa sex månader. Eftersom jag bara har två minuter till mitt förfogande kommer jag att begränsa mig till endast ett område, nämligen medborgares frihet, rättskipning och inrikespolitik. Jag förväntar mig att det slovenska ordförandeskapet ska ägna tillräckligt 16 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
med uppmärksamhet åt uppföljningen av effekterna av informationssystemet SIS 1+ (”SISone4all-projektet”) och påskynda tillämpningen av ”SIS II”. Den gemensamma asyl- och migrationspolitiken måste bygga på ett nära samarbete med transit- och ursprungsländerna. För tillfället finns 27 olika system och strategier för att lösa detta problem, och vi har naturligtvis inga illusioner om att en sådan komplicerad fråga kan lösas på så kort tid. Vi måste dock ta itu med denna svåra uppgift. Det tredje området är samarbetet med Frontex, där det slovenska ordförandeskapet utifrån en analys av kommissionens rapport kommer att utarbeta riktlinjerna för denna byrås framtida verksamhet. Det fjärde området rör en brådskande harmonisering av den europeiska viseringspolitiken och utformningen av den rättsliga grunden för att börja tillämpa det europeiska informationssystemet för viseringar. Den röda tråden genom alla ordförandeskap hittills har varit kampen mot organiserad brottslighet och terrorism. Jag stöder de föreslagna åtgärderna och föreslår att vi äntligen börjar ta itu med orsakerna till terrorismen. Slovenien är en av de mest framgångsrika EU-medlemmarna på området för e-administration och avskaffande av administrativa hinder. Jag förväntar mig därför att Slovenien under sitt ordförandeskap delar med sig av sin goda praxis på alla områden till de övriga medlemsstaterna. Jag hoppas också på ett gott samarbete mellan det slovenska ordförandeskapet och parlamentet och kommissionen, och jag är övertygad om att man efter det slovenska ordförandeskapets slut kommer att kunna säga att EU har gjort ytterligare framsteg.
Borut Pahor (PSE). – (SL) Jag är stolt över att Sloveniens premiärminister talar i Europaparlamentet i dag som ordförande för Europeiska rådet. Precis som premiärministern sa är detta inte bara ett vittnesmål om de dramatiska förändringar som skett i Slovenien under de senaste tjugo åren, utan också om de nästan otänkbara förändringar som vi har sett i själva Europa under denna mycket korta period i historien. Kommissionens vice ordförande sa i Ljubljana att början på det slovenska ordförandeskapet för Europeiska rådet var slutet på uppdelningen mellan de gamla och nya EU-medlemmarna. Jag vill bygga vidare på denna vackra tanke och säga att tills nyligen kunde vi bara lyssna på vad kandidatländerna och därefter de nya EU-medlemmarna förväntade sig av EU. I dag har EU rätt att fråga Sloveniens premiärminister, och Slovenien som ordförandeland, vad EU kan förvänta sig av Slovenien. Jag anser att vi står inför en exceptionell historisk händelse med symboliska och reella konsekvenser. Det är min personliga övertygelse att EU kan förvänta sig att Slovenien ska ge så mycket som det kan. Enligt min åsikt är Slovenien väl förberett för och fullständigt inriktat på sin internationella roll och på sin roll som ordförande för Europeiska rådet. Jag vill tacka min kollega Martin Schulz för vår grupps stöd till det slovenska ordförandeskapet, och som ordförande för det största oppositionspartiet i Slovenien – socialdemokraterna – vill jag också försäkra parlamentet om att jag, mot bakgrund av det parlamentsval som kommer att genomföras efter EU:s slovenska ordförandeskap, inte kommer att använda det slovenska EU-ordförandeskapets EU-politik för att göra EU till en måltavla eller ett offer för vår gemensamma strävan att Slovenien ska lyckas med denna viktiga internationella uppgift. Premiärministerns framgång kommer att vara den slovenska premiärministerns framgång och Sloveniens framgång kommer också att vara min egen framgång. Jag är övertygad om att vi efter det slovenska ordförandeskapet kommer att kunna konstatera, som någon sa, att det inte finns några mer eller mindre viktiga EU-medlemmar, och att det bara finns medlemsstater vars EU-ordförandeskap är lite mer eller lite mindre framgångsrikt. Jag hoppas att premiärministern och den slovenska regeringen med en smula tur kommer att lyckas med att räknas till de mer framgångsrika.
Jelko Kacin (ALDE). – (SL) Herr premiärminister! Er ankomst och ert anförande i dag utgör början på den sista fasen av Sloveniens fullständiga integration i Europeiska unionen. Slovenien är det första av de elva nya länderna som har kunnat ta över ordförandeskapet. Det är ett stort privilegium för Slovenien och för EU, och jag önskar er stor framgång med ordförandeskapet.
Ordförandeskapet är dock ett krävande uppdrag, och därför vill jag också fråga er om de orättvisor som finns i Europeiska unionen. Denna fråga är inte bara riktad till er, utan också till parlamentets talman och kommissionens ordförande. År 2004 anslöt sig tio länder till EU. Det var faktiskt endast nio och ett halvt land, eftersom endast en del av Cypern anslöt sig. Två år senare tillkännagav vi Rumäniens och Bulgariens 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 17
anslutning och vi glömde återigen bort norra delen av Cypern. Och inte heller efter det att Rumänien och Bulgarien hade anslutit sig diskuterade vi Cypern. Herr premiärminister, i dag talade ni om västra Balkan, Ukraina, Moldavien, Kaukasus och Nordafrika utan att säga ett enda ord om frågan om norra Cypern. Det känns som om frågan har glömts bort eller suddats ut och det är inte bra. Det stämmer att ni i Ljubljana inledde en dialog mellan kulturer och religioner, och det område där vi verkligen skulle kunna nå stora framgångar är just Cypern. Cypern måste föra en dialog mellan kulturer och religioner så att dessa 200 000 oskyldiga människor får möjlighet att bli EU-medlemmar. Cypern har också precis accepterat euron som sin nya valuta. På norra delen av ön används fortfarande den turkiska liran. Och slutligen när ni talade om er skuld och om att ni ställdes inför rätta på ett främmande språk, skulle jag ha föredragit att ni hade sagt serbokroatiska eller serbiska. Somliga i kammaren kanske tror att ni förhördes på ryska. Jag önskar er återigen fullständig framgång med ert ordförandeskap.
Adam Bielan (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att gratulera premiärminister Janez Janša till övertagandet av ordförandeskapet för unionen. Detta är ett historiskt tillfälle i den europeiska integrationens historia, eftersom det är första gången som en ny medlemsstat har tagit över ordförandeskapet. Slovenien är ett land som många gånger har påverkats av de gränsförändringar som har ägt rum på vår kontinent. Det är därför ett bra exempel på Europas enande, inte bara i en ekonomisk utan också i en geopolitisk aspekt.
Av detta skäl anser jag att de kommande sex månaderna kommer att bli givande när det gäller att stabilisera situationen i regionen västra Balkan. Jag vill framföra en förhoppning om att unionens grannskaps- och utvidgningspolitik kommer att prioriteras under denna period. Jag räknar också med att önskemålen från vårt grannland i öst, Ukraina, ska hörsammas med större förståelse. Jag är glad över att även energipolitiken kommer att vara en av Sloveniens prioriteringar. Vi är bara alltför väl medvetna om att ett tryggt Europa endast kan existera om vi kan garantera vår energisäkerhet. Ingen får i framtiden utöva utpressning mot EU på energiområdet, och jag är övertygad om att Slovenien, som är ett land som lidit under kommunismen i över 40 år, förstår detta utmärkt.
Elly de Groen-Kouwenhoven (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Slovenien och hälsa premiäminister Janša välkommen. Det är bara fyra år sedan ni blev medlemmar i EU och ni innehar redan ordförandeskapet. Det betyder arbete och ansvar, men det är också ett förtroendebevis för er unga stat, herr rådsordförande. Vad som oroar mig och gör mig – oss, snarare – besvikna är att ett stort antal parlamentsledamöter från många olika länder och grupper ännu inte har fått något tydligt svar på sin upprepade fråga om huruvida Slovenien kommer att vara värd för den första årliga konferensen om romer. Det är en stor sak, men också en stor utmaning, och ni är inte ensamma. Europeiska kommissionen har erbjudit finansiellt stöd. Moraliskt stöd kommer från Europeiska rådet som, i slutsatserna i punkt 50, understryker att EU borde lägga fram förslag på konkreta åtgärder för att förbättra situtionen för romerna. Logistiskt stöd ges av det europeiska romska samfundet, som uttryckt sin villighet att ingå ett nära samarbete varhelst de kan. Politiskt stöd kommer från många parlamentsledamöter från olika grupper i detta parlament, som är medvetna om Europas bortglömda land: romernas land. Många av dessa romer är fortfarande offer för de senaste krigen på Balkan och lever som flyktingar utspridda över Europa. Slovenien klarade sig med nöd och näppe, men fick på djupet uppleva bristen på frihet och säkerhet. Jag hoppas att Slovenien kommer att se det som en ära att få stå värd för den första årliga konferensen om romer. Jag vet att Slovenien har många supporters, eller jag borde kanske säga fans.
Mary Lou McDonald (GUE/NGL). – Herr talman! Också jag vill önska det slovenska ordförandeskapet välgång. Det här är verkligen en historisk dag. Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att Slovenien har kapacitet att bli ett framgångsrikt ordförandeland, trots att det är en liten medlemsstat.
Jag hoppas, herr rådsordförande, att ni verkligen är uppriktig när ni säger att ni vill ha ett Europa som verkligen bryr sig och som sätter medborgaren i centrum. Jag måste säga till er att om vi uppriktigt vill förverkliga detta – om det inte bara är tomma ord – skulle det faktiskt kräva en radikal förändring av vårt förhållningssätt och av innehållet i den politik som förs inom såväl denna institution som inom Europeiska unionens övriga institutioner. 18 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Jag delar den förra talarens oro för det faktum att folkomröstningar om Lissabonfördraget inte kommer att hållas i medlemsstaterna. Jag kommer från en jurisdiktion där en folkomröstning kommer att hållas och där medborgarna kommer att få möjlighet att på ett konkret sätt visa vad de anser om detta projekts framåtskridande och utveckling. Herr rådsordförande! I Irland orsakade ni uppståndelse när det i media rapporterades att ni sagt att det var viktigt att inte inleda diskussioner som skulle kunna orsaka problem i vårt land. Detta är för oss ett tecken på att ni föreslår att man ska skjuta upp kontroversiella och svåra frågor. Vi skulle vilja veta vilka dessa frågor är. Om vi tar demokratin på allvar i unionen, om vi verkligen vill ha en union som bryr sig, måste vi absolut försäkra oss om att all information om politiska initiativ och politisk inriktning förmedlas till medborgarna.
Bernard Wojciechowski (IND/DEM). – (PL) Herr premiärminister! För inte så länge sedan sa ni att Europeiska unionen inte bara är förenat genom en gemensam ekonomi och politik, utan också genom värderingarna med ett gemensamt minne, en gemensam kultur och en gemensam kreativitet. Jag instämmer i det. Polen, Adam Mickiewicz land, hälsar till er, herr premiärminister. Denne profet, som fransmännen kallar honom, frågade en gång: Slaver, vad har ni för något nytt att komma med? Vad bidrar ni med på den globala arenan? Hans budskap var att den kristna andan särskilt hade genomsyrat vissa europeiska folk, och att alla kristna framsteg också medför framsteg för nationerna. Europa – nationernas moder – är förenat genom en kristen kultur i både väst och öst. Här i parlamentet sa den franske presidenten Valéry Giscard D’Estaing nyligen till mig att han alltid hade förespråkat att en hänvisning till den kristna guden skulle införlivas i EU-konstitutionen. Ni har rätt i att Europeiska året för interkulturell dialog är ett tillfälle för Europa att stärka sig självt genom kultur. Jean Monnet, som nu vilar i det sekulära Panthéon i Paris, brukade säga att om han tvingades börja om, skulle han börja med kulturen. Den kristna kulturen och religionen uttrycks genom mänsklig längtan, som professor Tadeusz Zieliński, som ligger begravd i Schöndorf nära München, brukade säga. Så låt Slovenien, detta lilla EU-land, framföra sin längtan genom sina åtgärder till förmån för den kristna kulturen i Europa. Det är däri ert lands storhet i EU ligger, det är däri våra slaviska EU-länders storhet ligger. (Talmannen avbröt talaren.)
Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Det gläder mig att det slovenska ordförandeskapet vill ta itu med frågan om hotet från klimatförändringen och med politiken för en säker och hållbar energi. Jag anser att det är på tiden att vi tar av oss de gröna populistiska glasögonen och befriar oss själva från den obefogade rädslan för kärnreaktorer. Vi har en möjlighet att sluta att ta pengar ur medborgarnas fickor genom en omoralisk handel med utsläppsrätter, som inte är något annat än eftergifter för de största förorenarna. Vi har möjligheten att avskaffa såväl de löjliga skatterna på bränslepartiklar som de tekniska pseudolösningarna, vars kostnader stort överskrider fördelarna. Enligt dokumenterade vetenskapliga slutsatser är kärnenergi en energiform som inte producerar koldioxid och som minimerar förvärrandet av klimatförändringen. Den är också den billigaste utsläppssnåla energin, och är pålitlig och säker. Dessutom minskar kärnenergin ett lands beroende av bränsleförsörjning från instabila territorier. Om vi vill agera i unionsmedborgarnas intresse och hantera klimatförändringen, är jag övertygad om att vi bör investera i forskning, utveckling och utbildning på kärnenergiområdet.
Werner Langen (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill gratulera rådets slovenska ordförandeskap till dess omfattande program, till den avslutande fasen av de tre rådsordförandeskapens program och också till den framgångsrika utvecklingen i ert eget land. Ni är en del av Schengenområdet, ni är en del av euroområdet, och detta är verkligen ett historiskt rådsordförandeskap, och jag ber er därför att inte göra som alla de andra före er har gjort och lägga fram ett program som inte ens ett stort land skulle kunna genomföra på sex månader. Som ett mindre land har ni såväl de stora ländernas som Europaparlamentets solidaritet. Min begäran är dock att ni inte ska överdriva saker och ting. FN-reformen kommer sannerligen inte att vara möjlig att genomföra på sex månader under ett slovenskt rådsordförandeskap. Det finns några mycket brådskande olösta frågor, varav ni har nämnt några. Den svåraste frågan kommer att vara Kosovo. Också när det gäller denna fråga befinner ni er i en särskilt svår situation. En annan fråga är den fortsatta utvecklingen av den inre energimarknaden och överenskommelsen med Ryssland – och detta 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 19
är prioriteringar som ni i praktiken kommer att kunna ta upp. Och om ni lyckas föra ratificeringen av Lissabonfördraget framåt kommer ni att kunna säga efter ert sex månader långa ordförandeskap att ja, som det första landet från det före detta kommunistiska blocket har vi lyckats att forma detta rådsordförandeskap till en positiv förebild för välfärd, frihet och fred. Slutligen vill jag göra ett litet påpekande till vår kollega Martin Schulz, som inte längre är här. Han talade om socialistgruppen i parlamentet – i Tyskland säger han inget om detta – men vi vet att han gjorde det. I slutet varnade han för högerradikalism, som om kommunismen skulle ha kunnat vara ett högerextremistiskt system! Om jag citerar honom korrekt, har han också anförtrott er uppgiften att föra Turkiets medlemskap framåt. Kommissionen har redan bekräftat att den hanterar Kroatien och Turkiet opartiskt. Lägg er inte i detta! Lämna detta till de större staterna, som inte har kunnat lösa frågan hittills. Om ni koncentrerar er på västra Balkan kommer ni att göra mycket gott för Europa och ni kommer att kunna lyckas mycket bättre med det än med att försöka lösa Turkiets problem!
Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman, herr premiärminister! Låt er inte begränsas till er roll på Balkan. Fortsätt att vara ett europeiskt ordförandeskap! Jag börjar dock med mindre frågor, och jag hoppas att mitt land Österrike också verkligen kommer att bidra till ert ordförandeskap genom att lösa de kvarstående problemen med den slovenska minoriteten i Österrike och att den slovenska minoriteten nu slutligen kommer att komma till sin rätt. Som föredragande för Kroatien hoppas jag verkligen att Kroatien kommer att kunna göra stora framsteg under ert ordförandeskap. Ni måste bidra till detta, liksom Kroatien. Jag förväntar mig att ni under ert ordförandeskap kommer att tillämpa det fördrag som ni enats om med premiärminister Ivo Sanader och att en lösning sedan kommer att utformas angående de omtvistade gränserna genom bedömning av en utomstående part. Jag förväntar mig större ansträngningar från Kroatien och när det gäller det ekologiska fiskeområdet förväntar jag mig att löftet om att inte utvidga och tillämpa detta område för Kroatien och Italien ska hållas. Det största problemet är förvisso Kosovo och jag anser att ni har slagit in på rätt väg. Ni agerar med försiktighet och lugn, men med målmedvetenhet. Detta är den lösning som vi hoppas på i Kosovo, för ärligt talat är det varken möjligt eller rimligt för Kosovo att behöva samexistera med Serbien – varken för Kosovo eller för Serbien. Detta innebär dock inte att vi inte delar Serbiens farhågor och inte kan förstå att Serbien har stora problem i detta avseende. En sak borde dock påpekas mycket tydligt för Serbien, och särskilt för premiärminister Vojislav Koštunica: vi anser att Serbiens framtid, framtiden för ett demokratiskt Serbien, ett Serbien som också samarbetar med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien, finns i Europa! Om Koštunica anser att Serbiens framtid finns i Ryssland är det hans problem, men jag tror inte att Serbiens befolkning håller med honom. Ett tydligt budskap måste därför sändas till Serbien under ert ordförandeskap: ni måste välja mellan Ryssland och EU i denna fråga. Vi ger hela regionen, och särskilt Serbien, ett okomplicerat erbjudande om att fortsätta på vägen mot EU under en rimlig tidsperiod. Detta är en enorm uppgift och jag är säker på att ni kommer att utföra den väl! (Applåder)
Lena Ek (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill kombinera två av vårmötets ämnen. Inledningsvis klimatförändringarna och klimat- och energipaketet. Naturligtvis är det svårt att gå från målsättningar till lagstiftningsinstrument. Paketet innebär en belastning för alla våra medlemsstater. Men det är ändå något som måste genomföras. Jag vill peka på två områden där vi måste vara mycket försiktiga när vi inleder förhandlingar om detta ”gröna paket”. Det första är de sociala frågorna. I denna kammare har vi haft en mängd debatter om Lissabonstrategin och om att ekonomisk utveckling måste behandlas tillsammans med hållbar social utveckling och miljöfrågor. Den andra frågan rör teknisk neutralitet. Slovenien är ett skogsrikt land, precis som mitt eget land, Sverige, och jag tycker att det är mycket viktigt att ni lägger fram alla alternativa bränslen, så att ni kan välja och vraka och se till att innovationer kan främjas fullt ut. Glöm inte metanol och cellulosa! Slutligen måste Lissabonstrategin kombinera klimatfrågan med ekonomisk utveckling. Titta på transportsektorn som är ett perfekt exempel på hur tåg och bilar kan medverka till att uppnå inte bara ekonomisk utveckling och en bättre inre marknad, utan också till att uppfylla målen för energipaketet. Det 20 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
är bara genom att sätta igång som det som tycks ouppnåeligt kan bli uppnåeligt. Jag önskar er all lycka i världen, herr rådsordförande.
Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). – (PL) Herr talman! Slovenien är den första av de nya medlemsstaterna som tar över ordförandeskapet för EU. Detta ordförandeskap sammanfaller med år 2008, som har utnämnts till Europeiska året för interkulturell dialog, så detta är en av de centrala grunderna för ordförandeskapets program. Man bör dock komma ihåg att en sådan dialog endast är möjlig om parterna har en stark känsla av kulturell identitet och vill dela denna rikedom med andra. Europas kulturella grund är kristendomen, så de kristna värderingarna bör främjas och stärkas och inte undergrävas. Det är svårt att urskilja någon sådan positiv strategi i de flesta EU-dokument som har antagits, som exempelvis stadgan om de grundläggande rättigheterna och reformfördraget. De innehåller inga referenser till Europas kristna rötter. Denna fråga har inte heller diskuterats på allvar i Europaparlamentet. I detta sammanhang måste man betvivla om Europeiska unionen, samtidigt som den negligerar och därmed undergräver sina egna rötter, är tillräckligt redo att föra en interkulturell dialog med starka partner från andra regioner i världen.
Roberto Musacchio (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som José Manuel Barroso sa är det slovenska ordförandeskapet i sig en historisk bedrift, som ger oss en möjlighet att reflektera över förbindelsen mellan Europa och Balkan. Detta har verkligen kritiserats, delvis på grund av det inslag av sönderdelning som har funnits, och EU bör nu bemöta detta genom att främja fred och närmande med stöd i förbindelserna med EU.
Därför bör vi undvika ensidiga åtgärder beträffande Kosovo, som vi i stället bör ha en gemensam europeisk politik för, vilket hur som helst anges i det nya fördraget. Vi måste hantera problemen med de nya yttre gränser som har uppstått till följd av vissa länders anslutning till EU. Vi behöver en aktiv politik för social, ekonomisk och miljömässig integration som omfattar hela området, och ärligt talat ser jag inte kärnkraft som en lösning på energiproblemen. Slutligen vill jag påminna det slovenska ordförandeskapet om problemet med de ”utplånade”, det vill säga de före detta jugoslaviska medborgare som fortfarande har medborgarskapsproblem i Slovenien, så att detta problem kan lösas en gång för alla.
Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande! När vi var små berättade man för oss med stor detaljrikedom om hur general Tito drog fram genom Belgrads gator och hur människor hoppade åt sidan – det var avstängt och inga trafikregler gällde. Med vårt ungdomligt naiva sätt att tänka var detta symboliskt för detta särskilda systems godtycke och skoningslöshet. Senare uppmärksammade vi att rättegångar godtyckligt inleddes mot dissidenter, mot kritiker i ett land som de kunde fly ifrån. Nu är ni här och er glädje är förståelig, men var på er vakt! Här personifieras Tito genom sin inställning till exempel av vår generalsekreterare Harald Rømer, som drar fram genom Strasbourg och inte räds konsekvenserna, även om det går i 100 kilometer i timmen och människor också måste hoppa åt sidan. Och tyvärr inleds godtyckliga förfaranden mot ovälkomna kritiker också här i Europeiska unionen.
Talmannen. − Jag motsätter mig bestämt dessa angrepp på Europaparlamentets generalsekreterare.
Giles Chichester (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill hälsa premiärministern varmt välkommen till parlamentet och önskar honom en bra tid som rådets ordförande. Jag är säker på att Slovenien på ett mycket kompetent sätt kommer att fullfölja det uppdrag man har framför sig. Jag välkomnar det fokus som lagts på Lissabonstrategins nästa steg. Mycket återstår ännu att göra för att övertala medlemsstaterna att reformera sina ekonomier, och jag hoppas att ordförandeskapet kommer att förespråka avreglering, reformer på arbetsmarknaden och att man kommer att se till att det europeiska näringslivet kan dra fördel av globaliseringen. Europa måste bli mer konkurrenskraftigt, mer fokuserat på att skapa nya jobb, och mindre inriktat på att bevara en social modell som hämmar sysselsättningstillväxten.
Jag vill se åtgärder för att fullfölja arbetet med den inre marknaden och särskilt telekomsektorn. Jag välkomnade kommissionsledamotens tillkännagivande förra året om att ytterligare liberalisera telekommarknaden. Vi har nu möjlighet att göra en översyn av det befintliga ramverket, för att bli av med flaskhalsar och dra upp riktlinjer för en mer konkurrensinriktad framtid för denna viktiga industri. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 21
Jag ser fram emot utfrågningen i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, för vilket jag också är talesman för PPE-DE-gruppen, om hur ordförandeskapet tänker driva frågan vidare. Jag välkomnar också åtagandet att på ett kraftfullt sätt driva agendan för energi och klimatförändringar vidare. EU har fastställt tuffa mål för att minska koldioxidutsläppen, och det åligger nu medlemsstaterna att gå från ord till handling, för att se till att ansvarsfördelningen inte bara blir ett sätt att skjuta ifrån sig ansvaret. Jag läser med oro i veckans press att några medlemsstater försöker underminera förra årets EU-överenskommelse om klimatförändringen. Vi kommer att särskilt uppmärksamma den brittiska regeringens insatser, för att se till att den lever upp till sina åtaganden.
Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) Herr talman! Jag vill återvända till situationen i Serbien. Jag tycker att det är en bra idé att, som det slovenska ordförandeskapet föreslog, tillsätta en arbetsgrupp liknande den för Kroatien för att hjälpa Serbien att samarbeta fullständigt och effektivt med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag. Enligt min mening skulle detta också bana vägen för undertecknandet av ett stabiliserings- och associeringsavtal. Jag vill också vädja till regeringen i mitt eget land, Nederländerna, att samarbeta och stödja det slovenska ordförandeskapets förslag och titta på hur det fungerade tidigare i Kroatien. Jag vill gärna framföra ytterligare en synpunkt på vår grannskapspolitik. Ukraina har nu en ny regering och förhandlingar ska inledas om uppföljaren till partnerskaps- och samarbetsavtalet med landet. Vi vill höra om den slovenska regeringens förslag och idéer, i vilken form förhandlingarna ska ske och det tänkta resultatet. Vi är inte för att erbjuda Ukraina medlemskap just nu – det är definitivt inte planerat – men det är viktigt att erbjuda landet en mer konkret koppling till EU.
Jag vill nu bara säga ett par ord om situationen när det gäller Georgien, ett annat land som ingår i EU:s grannskapspolitik. Personligen anser jag att EU:s reaktion på valresultatet och själva valet kom lite för snabbt och var lite för positiv. Stora demonstrationer genomfördes efteråt och en diskussion pågår fortfarande om de oegentligheter som skedde under valet. Vad jag tycker är viktigt nu är att både Europeiska unionen och ordförandeskapet tar initiativ till att åtminstone stödja kontakterna mellan landets opposition och president Mikheil Saakasjvili. Slutligen vill jag kommentera situationen när det gäller Ryssland. Presidentval kommer att hållas inom kort. Det verkar som om klartecken har getts för att inleda förhandlingar om ett nytt partnerskapsavtal med landet. Vi anser att frågan om öppenhet i energisektorn är av särskilt stor betydelse i de förberedande förhandlingarna för det nya avtalet. Vi vill också inleda en dialog med Ryssland om kvaliteten på demokratin i landet, i synnerhet de problem med valobservation som vi nyligen har mött och vårt synsätt kontra Rysslands synsätt. Jag hoppas att även denna fråga kommer att stå på det slovenska ordförandeskapets dagordning.
Bronisław Geremek (ALDE). – (PL) Herr talman! Våra förväntningar är att det slovenska ordförandeskapet under 2008 ska bidra till att EU kan lösa frågan med konstitutionsfördraget och förbereda för dess ratificering och bidra till en lösning av ett svårt problem som Europa står inför – nämligen problemet med Kosovo. Jag anser dock att det är viktigt att påpeka att det förutom dessa prioriteringar finns det vissa uppgifter som är fördelaktiga för ordförandeskapet. Jag skulle vilja att den interkulturella dialogen ses som en sådan uppgift. Jag anser att den ingår i de värderingar som skapar en europeisk enighet och att den även utgör grunden till vissa geopolitiska värderingar i EU:s politik. Under dessa särskilda omständigheter anser jag att EU kan spela en roll som fredsskapare i en situation där världen verkar befinna sig i ett tillstånd av internationell oreda. När det gäller Kosovo vill jag också tillägga är det är ytterst viktigt att problemet med interkulturell dialog sätts in i sitt rätta sammanhang. Detta kommer att vara ett framtida problem för Kosovo. Herr premiärminister, jag önskar det slovenska ordförandeskapet lycka till.
Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Herr talman, herr rådsordförande! Jag gratulerar Slovenien till EU-ordförandeskapet och önskar Slovenien lycka till, särskilt med ratificeringen av det nya fördraget.
Det lilla Slovenien har hunnit före det stora Polen och det bör vara något att tänka på för oss polacker. Tack vare Sloveniens exempel kanske vi kan minska rädslan för EU och stärka vår tro att EU är meningsfullt. Trots allt är ni den andra slaven efter Johannes Paulus II som kommer att leda hela EU:s kultur, inklusive länderna i väster. Efter utvidgningen 2004 såg unionen fram emot en tillströmning av nytt blod, ny intelligens och 22 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
ett nytt synsätt och med ert förslag om en femte frihet för unionen – den fria rörligheten för kunskap – uppfyller ni den förväntningen. Ert land som en gång var del av det forna Jugoslavien och som känner till problemen i både den kristna och den muslimska världen, kommer med all säkerhet att stimulera insatserna för att nå en rättvis lösning för Kosovo med respekt för serbernas rättigheter.
Alojz Peterle (PPE-DE). – (SL) Det är med glädje och stolthet jag delar era högtidliga känslor som naturligtvis är blandade med en stark ansvarskänsla och stora möjligheter. Jag är övertygad om att Slovenien genom ordförandeskapet också kommer att visa att anslutningen för några år sedan inte bara var ett geopolitiskt beslut, utan också är ett erkännande av att vi är villiga att samarbeta på ett ansvarsfullt sätt i skapandet av ett fritt, demokratiskt och framgångsrikt enat Europa. Jag stöder starkt ambitionen att genomföra Lissabonstrategin, som är mycket viktig för vår framtid. I detta avseende förväntar jag mig att Slovenien gör allt för att främja den gemensamma politiken för telekommunikation och informationsteknik. Detta är viktigt i genomförandet av Lissabonstrategin, inte bara för att det bidrar till en väsentlig ökning av konkurrenskraften, utan också för att komma närmare medborgarna. EU-medborgarna vill känna att den gemensamma politiken är något som står dem nära, och vi lyckades väl med direktivet om roaming, vilket gör att vi kan ringa billigare inom EU. Den gemensamma politiken på detta område kommer säkerligen att bidra till att vi oftare inser fördelarna med sådan politik. Min andra viktiga punkt är sjuk och hälsovårdsområdet. Jag och många andra i parlamentet är mycket glada över att kampen mot cancer ingår i det slovenska ordförandeskapets prioriteringar. Det bör vara en stående punkt på Europeiska rådets dagordning. Cancer är inte bara en fråga för hälso- och sjukvårdsministrarna. Var tredje medborgare i Europa kan räkna med att drabbas av denna sjukdom och utvecklingen är inte lovande. Det är en bred social och politisk fråga som även är viktig för genomförandet av Lissabonstrategin. Om ett ökande antal personer insjuknar kommer vi inte att uppnå högre produktivitet och bättre konkurrenskraft. Hälsa är en vision och en dimension, inte enbart en verksamhetssektor. Det skulle glädja mig om vi kunde uppnå två saker under det slovenska ordförandeskapet. För det första bör förebyggande åtgärder i kampen mot cancer uppmärksammas mer och för det andra bör interinstitutionella arbetsgrupper bildas för kampen mot cancer. Denna kamp kräver ett gott och gemensamt samarbete mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Herr rådsordförande, jag önskar er ett framgångsrikt ordförandeskap.
Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Tack, herr talman! Herr premiärminister, med ert ordförandeskap har de nya medlemsstaterna tagit ett nytt steg på vägen mot att bli myndighetsförklarade. Ert ordförandeskap kan förhoppningsvis bidra till att skingra de reservationer som aldrig har funnits inom EU-institutionerna, men som har funnits i vardagslivet i EU. Ni har det första ordförandeskapet under Europeiska året för interkulturell dialog. I vår region vet vi att bredvid den stora röda klicken på vår jordglob blev östra Centraleuropa en klick som målades rosa, men denna region har aldrig riktigt haft samma färg. Den har alltid bevarat sin historiska variationsrikedom och mångfald. Detta är särskilt välkänt i västra Balkan där Jugoslavien försökte utplåna skiljelinjerna men aldrig kunde överbrygga dem. Det är därför ingen slump att vi är dem som kämpar som hårdast med att tänka om och förstärka vår nationella, språkliga och kulturella identitet, och vi förväntar oss att ni hjälper oss med detta eftersom ert medlemskap kan bidra till att återuppbygga en identitet som nu är fast förankrad i de europeiska medborgarnas medvetande. Det slovenska ordförandeskapets möjlighet, och även skyldighet, är att fortsätta att leda in regionens europeiska uppdrag och utvidgning i en ny fas. Slovenien är porten till västra Balkan och Europas vägar leder genom denna port. Medlemsstaternas utvidgningströtthet får inte leda till reformtrötthet i regionen eftersom detta skulle riskera stabiliteten i vår region.
Slutligen är jag stolt över att Ungern var först med att ratificera reformfördraget. Trots att det endast är möjligt att nå politisk enighet om ett fåtal frågor i Ungern är EU-frågan en av dem. Vår region behöver ett EU som arbetar mer och bättre, och vi är säkra på samarbete och hjälp från det slovenska ordförandeskapet. (SL) Jag önskar er lycka till med ordförandeskapet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 23
Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! I år är Alperna viktiga för Europa. Slovenien innehar rådets ordförandeskap, Schweiz och Österrike är värdländer för EM i fotboll och alla blickar riktas mot bergen. Jag gratulerar ordförandeskapet till att ha tagit över de officiella funktionerna. Det är ett viktigt ordförandeskap. Det är helt rätt att ratificeringen av Lissabonfördraget är er främsta prioritering. Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken sätts på prov i Kosovo. I parlamentet vänder vi oss till er för att få klart för oss – om vi inte kan åstadkomma en resolution i säkerhetsrådet – att resolution 1244 är en vattentät rättslig grund för alla åtgärder inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Ordföranden i min grupp har meddelat att vi är emot ett påskyndat stabiliserings- och associeringsavtal för Serbien utan samverkan med krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien . Vi välkomnar att Slovenien är den första medlemsstaten att ta över ordförandeskapet bland anslutningsländerna. Vi liberaler har alltid kämpat hårt för den här utvidgningen. Vi har också talat för den när vi har stött på motstånd hemma. Vi har dock ingen större lust att fira. Jag kommer från Nordrhein–Westfalen och fick i går beskedet från 2 300 personer i Bochum att Nokia stänger sina produktionsanläggningar och flyttar dem till Rumänien. Man fick sedan intrycket att detta sker med EU-pengar. Jag vill göra det helt klart för FDP att omlokaliseringar av arbetstillfällen inom EU inte får underlättas med hjälp av EU-medel! Vi kommer att göra allt vi kan för att se till att inga EU-medel betalas ut i detta fall. Jag ser att kommissionens ordförande nickar. Jag hoppas att vi får en tydlig respons på detta från kommissionen. Det är en mycket viktig fråga som skrämmer människor och gör dem rädda för EU. Detta får inte ske! Vi måste också vara noga med att kontrollera att nationella medel som eventuellt anslås för Rumänien är bidragsberättigande. Detta är ett problem och vi hoppas att den välutbildade och motiverade personalen på Bochum snabbt kommer att hitta nya arbeten.
Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Herr premiärminister! Ni har mina sympatier och mitt medlidande. Efter Sloveniens inträde i euroområdet har inflationen ökat med 100 procent jämfört med för ett år sedan. Herr kommissionsordförande, som kommissionsledamot Joaquín Almunia sa för två månader sedan, medgav ni trots allt att denna inflationsökning är en av konsekvenserna av att ansluta sig till Euroland. En av de prioriteringar som ni tog upp är frågan om Kosovo. Tänk på att Kosovos självständighet skulle vara den första ensidiga gränsförändringen i Europa sedan andra världskriget. Det är precis vad Abchazien och Sydossetien vill ha i Georgien, men Moskva är också intresserat av att destabilisera situationen i södra Kaukasus. Detta kan faktiskt leda till krig i regionen och den största militärkonflikten i Europa sedan våldsamheterna på Balkan under det tidiga 1990-talet. Självklart måste vi respektera kosovoalbanernas rätt till självbestämmande.
Francisco José Millán Mon (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag önskar det slovenska ordförandeskapet lycka till. Det är en utmärkt symbol för Europeiska unionens omvandling. Några mycket viktiga frågor kommer att tas upp under de kommande sex månaderna och jag ska nämna några. Först är det Europeiska rådets vårmöte som kommer att inriktas på Lissabonstrategin. Sanningen är att vi har en svår ekonomisk situation: Tillväxtprognoserna går nedåt som ett resultat av den finansiella krisen, ökad inflation, eurons styrka, en mycket svag US-dollar och det extremt höga oljepriset. Även matpriserna stiger. Allmänheten förväntar sig effektiva beslut som kan ge dem framtidstron tillbaka i dessa osäkra tider. Externt sett har vi frågan om Kosovo, som påverkar sådana viktiga principer som gränsstabiliteten inom hela Europa. Men var inte för snabb. Jag anser att Europeiska rådet agerade lite för snabbt vid decembermötet. Man fattade beslutet att skicka ett civilt uppdrag, men uppenbarligen utan enighet om den rättsliga grunden. Det är paradoxalt att detta händer i EU, en gemenskap som bygger på rättsstatsprincipen. Kosovofrågan är känslig och kräver varsam behandling. Det krävs insatser för att få fram en ny resolution från säkerhetsrådet. Som ni nämnde genomförs det viktiga toppmötet i Lima i maj med de latinamerikanska länderna som är så lika Europa när det gäller principer och värderingar. Lima bör också utnyttjas som ett påtryckningsmedel för att bryta dödläget i förhandlingarna med Mercosur och driva på förhandlingarna med de andiska länderna och Centralamerika om deras respektive associeringsavtal. I mars kommer utvidgningen av Schengenområdet att bli verklighet på flygplatserna. Detta är en avgörande tidpunkt för EU:s yttre gränser, vilket leder in mig på kampen mot illegal invandring. Ett möte är planerat 24 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
mellan de ministrar som är ansvariga för gränskontroll, vilket jag tycker ligger rätt i tiden. Det finns ett behov av ökat samarbete mellan dessa ministrar, och de tjänstemän som bevakar de yttre gränserna måste vara fullt medvetna om att de inte enbart arbetar på nationell nivå utan även för EU och att de delar ansvaret för vad som händer i hela Schengenområdet. Till sist vill jag be er att arbeta med kampen mot terrorismen. Allmänheten förväntar sig att EU visar resultat inom detta område som är så viktigt för deras liv.
Kristian Vigenin (PSE). – (BG) Herr talman, herr Barroso, herr Janša! Jag kan inte undgå att notera att det slovenska ordförandeskapet är en viktig symbol för EU-medborgarna och i synnerhet för medborgarna i centrala och östra Europa. Slovenien har möjlighet att ge dem självförtroendet av att vara helt likvärdiga aktörer i den europeiska processen. Vi känner Slovenien som ett land som utan mycket väsen och på ett ihärdigt och konsekvent sätt tog itu med de stora frågorna om sin övergång och i dag har all anledning att kunna kalla sig ”Östeuropas bäst presterande land”, vilket var möjligt tack vare den politiska enigheten i landet. Detta är exakt vad vi förväntar oss av det slovenska ordförandeskapet: Att utan pukor och trumpeter eller stora löften skynda på behandlingen av de frågor som är nyckeln till Europeiska unionens framtid som lyfts fram i ordförandeskapets program. Ni har alla möjligheter att lyckas med detta eftersom dagens diskussion visar att det både råder politisk och institutionell enighet om stödet till ert ordförandeskap. Jag anser att det slovenska ordförandeskapet ligger rätt i tiden, särskilt med tanke på utmaningarna på västra Balkan. Sloveniens historiska och politiska erfarenhet kommer att göra EU:s politik gentemot dessa länder effektivare. De behöver förnyad drivkraft för att påskynda sin utveckling och närma sig EU. Detta mål är möjligt att nå, vilket Slovenien, tidigare delrepublik i Jugoslaven, har visat i praktiken. Jag anser att EU tack vare Slovenien kommer att kunna sända ett enhetligt budskap som blir mer lättförståeligt för många av länderna på västra Balkan – både i bokstavlig och i bildlig bemärkelse. Jag måste också nämna att det är första gången som rådet talar ett slaviskt språk. Enligt min mening kan ingen hantera ”Kosovofrågan” bättre än Slovenien. Hela regionen utsätts för stora risker och det är därför som även våra förväntningar på er, herr Janša, är höga. Vi förväntar oss att ni lyckas bevara enigheten inom EU, både när det gäller resolutionen om provinsens status och EU:s skyldigheter under den svåra perioden därefter. Herr Janša, för oss socialister är det viktigt att det slovenska ordförandeskapet blir framgångsrikt. Vi kommer inte bara att sitta bredvid och titta på utan kommer att ge er vårt fulla stöd i era insatser så gott vi kan och så långt våra befogenheter sträcker sig för att ni ska kunna genomföra ert program. Jag önskar er lycka till, så att ni kan bevisa att ett litet land kan ha stort inflytande i Europa.
Marco Pannella (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Premiärminister Janša, jag hälsar er välkommen på det radikala partiets och de kamraters vägnar som tillsammans med kamrater och vänner på tidskriften Mladina drev på för att få er frisläppt i slutet av 1988. Ni satt i fängelse för demokratins och för Europas skull. I dag är ni ordförande i en europeisk union som tar bort och avskaffar hymnen och flaggan och som i och med Eurogruppen till och med förvränger – observera detta, herr premiärminister – de traditionella geopolitiska gränserna på våra europeiska mynt. Ni är för en utvidgning, men detta är samma EU som slog dövörat till för tragedin i Jugoslavien och i dag slår dövörat till för Turkiet och alla utvidgningar som vi hoppades på. Vi – inklusive jag själv – var också i Ljubljana när serbernas flyganfall skedde. På den tiden sammanträffade vi med herr Skolk, tillsammans med de unga från AZMSS, med president Milan Kučan och till och med vår vän Jelko Kacin. På den tiden kämpade ni för ett Europa olikt det Europa som svek er och som ville se ett neutralt Jugoslavien för att det var bekvämast så. Välkommen. Om ni på ert land Sloveniens vägnar ska bli det som ni har varit kommer ni att vara den som står för ett Altiero Spinellis Europa, inte för oss som företräder Europa och inte för oss som ofta representerar dess upplösning. (Talmannen avbröt talaren.)
Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! På natten mellan den 20 och 21 december 2007 utvidgade vi våra Schengengränser. Vi fick återigen lite mer frihet och kom ytterligare ett steg närmare varandra. Taggtråden har till slut tagits bort och Slovenien tog över rådets ordförandeskap i ett återförenat Europa den 1 januari. Som europé, men i synnerhet som österrikare, vän, granne och allierad är jag mycket glad över detta. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 25
Herr rådsordförande, den här debatten kretsar kring sex punkter. För det första har det faktum att ni innehar ordförandeskapet mer än bara ett symboliskt värde. Det gör oss medvetna om den historiska utveckling som för många antingen redan har blivit självklar eller tyvärr ses som ett hot. För det andra inleddes ratificeringsprocessen i Ungern. Ni måste strukturera och påskynda processen och tillhandahålla tillräcklig och samordnad information till EU-medborgarna. För det tredje, använd målen för att bekämpa klimatförändringen och öka det europeiska energioberoendet för att bana vägen för fler incitament till ökad tillväxt, fler arbetstillfällen och ökad social sammanhållning inom ramen för genomförandet av Lissabonstrategin. För det fjärde ger Sloveniens geografiska läge, landets historiska erfarenhet och valet av tidpunkt för ert ordförandeskap er ett speciellt ansvar när det gäller Kroatiens anslutning, Kosovos självständighet och överenskommelsen med Serbien. För det femte inleder vi Europeiska året för interkulturell dialog tillsammans med er. Låt det här ordförandeskapet bli ett ordförandeskap av samarbete, ömsesidig respekt, omtanke om varandra och ömsesidig förståelse. Den sjätte och sista punkten: Blanda inte ihop ert europeiska ansvar med de bilaterala frågor som ska lösas eller Österrikes ansvar gentemot de slovenska minoriteterna i Österrike. Bilaterala fördrag mellan två medlemsstater faller inte inom EU:s ansvarsområde.
Bernard Poignant (PSE). – (FR) Herr rådsordförande! Ni har framträtt inför oss med ödmjukhet. Ni har till och med nämnt eventuella misstag och erkänt möjlig naivitet. Utifrån innehållet i trojkan föreslår jag att ni överför detta ödmjuka sinne till den franske ordföranden som efterträder er. Jag har bara ett budskap till er: Dela med er till Europa vad ni har lärt er från er historia. Ni är kelter och det är jag också! Ni har varit dominerade av Bayern, eftertraktade av venetianska republiken, en del av det österrikisk-ungerska imperiet, ockuperade av Napoleon – jag ber om ursäkt för detta –, uppdelat mellan Tyskland, Italien och Ungern och medlem i den jugoslaviska federationen och har sedan varit oberoende sedan folkomröstningen 1990. Vilken historia! Vem är mer lämplig än ni att tala om interkulturell dialog? Vem kan vara mer trovärdig än ni? Så ge detta en högre prioritet. Ni har lagt det på fjärde plats, jag föreslår att ni flyttar upp det ett pinnhål eller två! Men begränsa inte den interkulturella dialogen till en interreligiös dialog. Tänk också på vad de som anser att religion och politik inte ska blandas ihop kan bidra med till Europa eftersom historien har visat att när någon blandar sig i andras angelägenheter leder det alltid till problem. Om ni tillåter skulle jag vilja avsluta i den anda som jag just talade om och läsa en kort passage ur er nationalhymn för våra kolleger eftersom den är vacker! ”Guds välsignelse till alla nationer, som längtar och arbetar för den ljusa dag, då över jordens bostad inget krig, ingen strid ska härska; som längtar efter när alla fria män inte längre är fiender utan grannar”. Detta är andemeningen i ert ordförandeskap och det är EU:s anda. Jag är fransman och jag tänker inte ge upp marseljäsen, men i sex månader är jag mycket glad över att vara slovensk! (Applåder)
Talmannen. − Herr Poignant, att lyssna till er sjunga marseljäsen eller kanske den europeiska hymnen skulle vara ett stort nöje.
Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Herr premiärminister! De mål som ni har satt upp för ert ordförandeskap innefattar fördraget, strategin, klimatet, energin, västra Balkan och om vi lägger till den interkulturella dialogen blir det mycket för detta lilla land efter den stora framgång som jag gratulerar er och hela det slovenska folket till.
Vid det senaste mötet i utskottet för utrikesfrågor nämnde utrikesminister Luís Amado ingenting om den östra dimensionen och ni har endast tagit upp den i mer generella termer. Jag anser att detta är ett av målen och som företrädare för de slaviska länderna borde särskilt ni ha ett bättre sinne för den östra dimensionen av de slaviska länderna än vad till och med portugiserna har – inte för att jag har några klagomål i detta avseende. Frågan är om utvidgningen, som enligt den prognos som fransmännen har gjort före sitt 26 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
ordförandeskap främst kommer att omfatta västra Balkan, eller om den kanske kommer att handla om något mer. Jag skulle vilja att ni klargör er uppfattning om detta. En andra fråga är att ert lands ordförandeskap sammanfaller med valperioden till Europaparlamentet. Som vi vet är valdeltagandet på lite över 20 procent bland EU-medborgarna inte särskilt högt och tenderar att sjunka ytterligare. Har ni något att erbjuda i detta avseende? Hur kan ni övertyga européerna om att byggandet av EU är bra och att det är givande att vara en del av det? Den sista frågan som jag vill lyfta fram har anknytning till den första. Den slovenska ambassadören har sagt till Ukraina att Ukraina bör inträda eller kommer att inträda i frihandelszonen under detta ordförandeskap. Det skulle naturligtvis vara bra, men det finns emellertid ett par villkor som måste uppfyllas, t.ex. godkännandet av duman och korrekt fungerande gränser. På vilket sätt kommer ordförandeskapet att hjälpa Ukraina i denna process? Herr talman! Jag vill avsluta med att påpeka följande: − Ni har befogenhet och skyldighet att kontrollera talartiderna och jag ber er att göra det i framtiden.
Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr rådsordförande! Under ett ordförandeskap finns det några ämnen som man kan välja själv och andra som smiter in objudna, t.ex. säkerheten i Mellersta Östern eller Iran. I detta fall är Irans kärnkraftsverksamhet en del av en invecklad process som berör säkerheten i Mellanöstern och den muslimska världen. För att återskapa förtroendet måste vi tala om Irak, Palestina, Libanon, extremister, mänskliga rättigheter och fattigdom.
Många av regionens invånare lever på mindre än två dollar om dagen. Är detta godtagbart? Jag talar inte ur ett moraliskt perspektiv utan ur ett säkerhetsmässigt. Dessa personer blir till slut extremister eftersom de inte har något att förlora och för att de känner sig förödmjukade. Ingen är född till självmordsbombare och ingen är född till terrorist. Vi måste skapa en miljö som gör att alla kan leva med värdighet, i fred och frihet. Detta är inte mina ord utan något som Mohamed El Baradei, chef för det Internationella atomenergiorganet och nobelpristagare, har sagt. Orden innebär att början till en relation som bygger på förtroende måste inrättas med arabvärlden, särskilt Iran, att inga provocerande frågor – vare sig landets chockerande revisionism när det gäller förintelsen eller säkerheten i Israel – får uteslutas och att relationen ska bygga på ömsesidig respekt och värdighet. Kommer det slovenska ordförandeskapet att vilja ta upp dessa ord? Framför allt, tror ordförandeskapet verkligen att det en dag skulle vara möjligt att avveckla kärnvapen i regionen genom att undvika att nämna den tabubelagda frågan om Israels kärnvapenprogram?
Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – (RO) Herr premiärminister! Jag vill gratulera er till ert tal i dag som rådsordförande. Slovenien beundras av de andra europeiska nationerna för sin anmärkningsvärda utveckling sedan 1990 och för att ha uppfyllt anslutningskriterierna – vare sig det gäller förhandlingskapitel, införandet av en gemensam valuta eller rådets ordförandeskap. Jag vill också gratulera er till att ha definierat EU:s prioriteringar för de kommande sex månaderna i samarbete med de tyska och portugisiska regeringarna. Det är utan tvekan önskvärt att Lissabonfördraget, som sätter punkt för en långvarig identitetskris i EU, ratificeras så snart som möjligt och erkänns som ett verkligt demokratiskt fördrag av alla EU-medborgare. Samtidigt är det också önskvärt att målen i Lissabonstrategin omsätts i handling så snart som möjligt eftersom vi möter en våg av pessimism bland medborgarna när det gäller denna politik. Kommissionens senaste Eurobarometer från december 2007 visar en relativ minskning av medborgarnas förtroende för två av inslagen i strategin, nämligen ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Arbetslösheten är fortfarande ett stort orosmoment för Europas medborgare, även om det har skett en markant förbättring jämfört med 2006. I samband med Lissabonstrategins nya cykel som inleds 2008 kommer Europaparlamentet att anta en handlingsplan för arbetskraftens rörlighet i syfte att stärka sysselsättningen på europeisk nivå. Problemet med begränsad tillgång till den europeiska arbetsmarknaden som påverkar över 100 miljoner EU-medborgare kvarstår dock fortfarande. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 27
Herr premiärminister, jag uppmanar er därför att stödja Europaparlamentets och kommissionens initiativ när det gäller fri tillgång till arbetsmarknaden. Jag tror fullt och fast att EU på så sätt kan säkra sin ekonomiska framtid genom att trygga de grundläggande friheter som är stadfästa i fördraget.
Claudio Fava (PSE). – (IT) Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Som italienare vill jag särskilt varmt välkomna att Slovenien innehar rådets ordförandeskap, att Slovenien är det första bland de länder som nyligen anslöt sig till EU som innehar ordförandeskapet och att Slovenien nu är med i Schengenområdet tillsammans med andra EU-länder. När Slovenien nu innehar ordförandeskapet är den grundläggande uppgiften att tillföra en stark drivkraft i processen att ratificera Lissabonfördraget. Genom detta fördrag ges parlamentet ökad medbeslutanderätt och det kommer att bli möjligt att fatta beslut genom kvalificerad majoritet om några absolut strategiska frågor och om samtliga frågor inom områden där medborgarnas grundläggande rättigheter kommer att uppmärksammas och skyddas i högre grad. Jag tänker på juridiskt samarbete och laglig invandring. Vårt förslag är inriktat på detta och vi måste under de kommande månaderna försöka att finna utrymme för en interinstitutionell överenskommelse för att reglera övergångsstadiet i olika frågor. Jag tänker till exempel på Europol-paketet som vi ska rösta om i morgon och i morgon kommer parlamentet att be er att göra ett åtagande för att rådet ska höra Europaparlamentet igen inom sex månader efter det att fördraget har trätt i kraft med tanke på de nya rättsliga bestämmelser som dessa fördrag ger oss.
När det gäller den gemensamma invandringspolitiken vill jag be er om ert åtagande att inrätta en trygg ram, eftersom illegal invandring bara kan bekämpas med respekt för de grundläggande rättigheterna och med målmedvetenhet, beslutsamhet och precision. En av anledningarna är att undvika en upprepning av vad som hände för några månader sedan när hundratals människor hängde sig fast i tonfisknät i ett förgäves försök att ta sig över Medelhavet för att nå Europa.
Valdis Dombrovskis (PPE-DE) – (LV) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag gratulera Slovenien till att vara den första av de nya medlemsstaterna som innehar EU:s ordförandeskap. Jag anser att övriga nya medlemsstater kommer att lära sig mycket av Sloveniens erfarenheter när de förbereder sig för sina ordförandeskap. En av de viktigaste uppgifterna för det slovenska ordförandeskapet är att främja en lyckad ratificeringsprocess för Lissabonfördraget. För min del kan jag meddela att Lettland planerar att ratificera Lissabonfördraget i maj under det slovenska ordförandeskapet. Det slovenska ordförandeskapets åtagande att stärka EU:s roll som global ledare i kampen mot klimatförändringarna och användningen av förnybar energi bör välkomnas. Klimatförändringarna och energiproblemen har stått i centrum för allmänhetens och politikernas uppmärksamhet i flera år. Det är dock viktigt att denna prioritet inte bara uttrycker ett nobelt åtagande, utan också ses som en prioritering i EU:s budget. Med tanke på att arbetet med halvtidsutvärderingen av budgetplanen skulle börja i år, är det viktigt att få höra om det slovenska ordförandeskapets åsikter om möjliga prioriteringar i EU-budgeten utifrån det som har angetts i halvtidsutvärderingen. Jag anser att klimatförändringen och energifrågorna bör finnas med bland dessa prioriteringar, bland annat genom att inrikta en större del av EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden på att öka energieffektiviteten och främja användningen av förnybara energikällor. Det slovenska ordförandeskapets löften om att ägna mer uppmärksamhet åt västra Balkan, inklusive Kosovofrågan, är förståeliga. Den uppfattning som den slovenske premiärministern uttryckte – att säkerhetssituationen i Bosnien-Hercegovina kan vara värre än i Kosovo – har mötts av tvetydiga reaktioner. Därför är det viktigt att exakt förstå det slovenska ordförandeskapets ståndpunkt när det gäller läget på Balkan och dess förslag för att stabilisera situationen. Jag tackar för uppmärksamheten och önskar det slovenska ordförandeskapet all framgång i sitt arbete.
Anne Van Lancker (PSE). – (NL) Rådsordföranden har det viktiga ansvaret att inleda en ny cykel i Lissabonprocessen vid det kommande vårmötet. För att vara uppriktig anser min grupp, den socialistiska gruppen i Europaparlamentet, att de förslag som kommissionsordföranden presenterade i december saknar ambition. Det är naturligtvis sant att den förra cykeln av Lissabonstrategin skapade tillväxt och arbetstillfällen, men det är lika sant att EU nu måste fungera inom ramen för en tilltagande globalisering och nya världsaktörer. PSE-gruppen är därför övertygad om att EU bara kan fortsätta att spela sin roll om maximal vikt fästs vid 28 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
hållbar utveckling, forskning och innovation, investering i mänskliga resurser, kort sagt, på kvalitet snarare än låga kostnader eller låga standarder. Det är också uppenbart för oss att det krävs engagemang av alla i Europa för att åstadkomma detta. Lissabon har inte kunnat förhindra en situation där 78 miljoner människor riskerar att drabbas av fattigdom och där en stor del av de arbetstillfällen som skapas är otrygga och inte ger en anständig inkomst. Lissabon kan därför inte lyckas utan en verklig förstärkning av den sociala dimensionen. Detta kräver mer än vackra tal, herr kommissionsordförande, denna fråga måste ges en synlig, framträdande plats i riktlinjerna och i en ambitiös social dagordning. Herr rådsordförande, vi räknar med att det slovenska ordförandeskapet ska klargöra detta på vårmötet.
Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag är också glad över att Slovenien tar över ordförandeskapet för rådet. Jag var parlamentets huvudföredragande för utvidgningen med tolv nya länder och att nu se ett av dessa länder ta över ordförandeskapet för första gången är ett stort nöje för mig personligen. Som medlem i både Schengenområdet och euroområdet är Slovenien också det mest framgångsrika bland de nya medlemsländerna och har bevisat att de nya länderna klarar sig mycket bra i EU. Det ska sägas att små länder ofta är mest framgångsrika som ordförandeländer eftersom de engagerar sig helhjärtat i denna uppgift. Jag önskar därför all framgång med detta. Ni har en mångfacetterad uppsättning arbetsuppgifter framför er. Ni måste lyckas föra ratificeringen av det viktiga Lissabonfördraget i hamn, och ni måste redan nu förbereda för genomförandet av fördraget, vilket är minst lika viktigt. Ni har ett svårt problem framför er med Kosovo och ni har en exceptionell möjlighet att lösa det åt oss eftersom ni känner till regionen mycket väl. Detta visar emellertid även att EU ofta tvingas in i utrikespolitiska frågor, vilket gör att vi spelas ut mot amerikaner och ryssar. När jag ser att vi diskuterar strategier för Centralasien samtidigt som Gazprom sluter avtal med Kazakstan måste jag säga att vi inte riktigt handlar strategiskt i frågor som är viktiga för vår framtid. Jag anser att vi måste göra vissa förbättringar här. Låt mig göra ett sista påpekande. Eftersom även jag kommer från Nordrhein–Westfalen skulle jag vara tacksam om kommissionsledamoten kunde ge klara besked i frågan om Nokia. Omlokaliseringar måste naturligtvis få äga rum. För att tala klartext drar Tyskland mer än nästan alla andra länder stora fördelar av EU:s inre marknad eller en utvidgad inre marknad, men det är väldigt svårt att förklara detta för de berörda om förlusten av deras arbeten skulle ha underlättats med EU-medel eller om olagliga nationella stöd har använts. Vi ber om klara besked om detta, eftersom en upprepning av dessa rykten skulle göra stor skada på det europeiska konceptet.
Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Det slovenska ordförandeskapet har turen att ta över efter två framgångsrika ordförandeskap. Slovenien är dessutom det första av de tolv nya medlemsstaterna att överta ordförandeskapet, vilket gör ansvaret ännu större. Det slovenska ordförandeskapets program har utan tvekan hedervärda inslag. Personligen anser jag dock att större vikt borde ha fästs vid strävan att åstadkomma större förståelse och acceptans hos allmänheten för både ändringsfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det slovenska ordförandeskapet stöder planerna på anslutning av länderna på västra Balkan. Det är också min delegations ståndpunkt, men som erfarenheten har visat bör vi komma ihåg att ett alltför tidigt fastställande av datumet för att inleda anslutningsförhandlingar kan leda till en låsning. Vi bör också ta på yttersta allvar att en övervägande majoritet av den allmänna opinionen i EU tycks vara mycket tveksam till nya utvidgningar. Det kan vi inte bortse från. Framför allt måste vi alla gå försiktigt fram när det gäller Kosovo. Vi måste inse att det pågår ett maktspel i regionen. Den amerikanska politiken syftar å sin sida till att ta full kontroll över hela regionen, medan Ryssland för sin del vill behålla kontakten med en region som man traditionellt sett och i århundraden har haft särskilda förbindelser med. I detta spel är Kosovo som en pingpongboll. Vid toppmötet nyligen fattade inte de europeiska ledarna något beslut om huruvida de skulle erkänna en ensidig självständighetsförklaring från Kosovos sida. Låt oss hoppas att vi alla kan bedöma farorna med ett ensidigt erkännande och gå försiktigt fram, för misslyckade åtgärder kan utlösa kedjereaktioner i det större området, med oförutsedda följder. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 29
John Bowis (PPE-DE). – (EN) Herr talman, jag har fått höra att när Slovenien nyligen öppnade sina gränser, jämförde människor hur mycket de hade smugglat in eller ut under kommunisttiden, så till den grad att man där hade en modell av en biktstol vid vilken vem som helst kunde bekänna sina synder och sedan bli belönad med kaffe och konjak. Jag förstår därför varför ordförande Barroso skyndade sig för att ta del av detta firande! Men, herr premiärminister, ni gav oss inledningsvis en rörande beskrivning av ert land och av er historia. Ni talade med stolthet om Slovenien och ni berättade känslosamt om era erfarenheter i fängelsecellen. Jag hoppas att det är dessa känslor som ni vill ta med er till ordförandeskapet – tron på mänskliga rättigheter och föresatsen att Europa också ska omfattas av den stoltheten. Jag vill ta upp två områden med er under ert arbete. Det första är miljön, eftersom en ren miljö och friska människor går hand i hand med mänskliga rättigheter och med Lissabonstrategin. Miljöfrågan måste utvecklas vidare från Bali, där det var mycket prat och lite handling – nu måste vi gå till handling. Vi måste verkligen agera och vi måste göra det på ett realistiskt sätt. Och vi måste börja nästa vecka med paketet om klimatförändring. På hälso- och sjukvårdsområdet måste vi öka rättssäkerheten för vård över gränserna. Detta innebär en stor möjlighet för EU-medborgarna – för patienterna – om vi lyckas. Vi har väntat och skjutit upp frågan, men nu kan den inte vänta längre. Vi måste se till att vi går framåt på detta område. Om vi inte gör framsteg är det inte ett alternativ att vara passiv, för då kan det bli advokaterna som formar vår politik. För det tredje ber jag er att särskilt uppmärksamma psykisk hälsa. Om jag har någon kritik mot Slovenien är det mot den långsamhet med vilken man har antagit sin psykiatrilagstiftning. Nu har ni tillfälle att vara ledande på området och följa upp grönboken – jag hoppas att ni inleder ett sådant arbete. Ni är ett litet, men stolt land. Europas små länder är vanligtvis de mest framgångsrika ordförandeskapen för Europeiska unionen. Jag önskar er framgång med det. Jag är säker på att Slovenien under ert ledarskap kommer att bevara denna stolthet genom framgång och resultat när ert arbete slutförs om sex månader.
Talmannen. − Vi har ytterligare tio minuter på oss för enminutsanförandena, och varje talare får högst en minut.
Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) De många lyckönskningarna till Slovenien som den första av de nya medlemsstaterna att ta över ordförandeskapet för rådet visar att Sloveniens åtgärder kommer att tilldra sig särskild uppmärksamhet. Förväntningarna är stora, liksom ansvaret. Människor utanför de politiska institutionerna i de nya medlemsstaterna tror ofta att EU leds av endast några av de stora länderna. Slovenien har därför ett utomordentligt tillfälle att visa att EU består av 27 stater, som tillsammans ansvarar för utformningen av den gemensamma politiken. Jag förväntar mig att Slovenien, vid genomförandet av prioriteringarna och den dagordning som man tar över, ägnar stor uppmärksamhet åt sammanhållning och minskning av olikheterna i EU. Under denna korta minut vill jag nämna klimatförändringen och energipolitiken, för EU har satt upp ytterst ambitiösa mål för att kunna utvecklas till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp. Och det är det viktiga: ett samhälle med låga koldioxidutsläpp. Jag hoppas att Slovenien lägger fram en del konkreta förslag och projekt och åstadkommer resultat på det området.
Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman, herr premiärminister! Sloveniens ordförandeskap står inför många stora uppgifter. En av de allra främsta är ratificeringen av fördraget. Ni kommer att vara väktaren, hela förfarandet kommer att ligga i era händer. Jag vill därför be er om något, nämligen att ägna en tanke åt de länder som inte har antagit stadgan om de grundläggande rättigheterna, utan har valt att stå utanför. Polen och Storbritannien har valt att stå utanför, men jag är säker på att de två länderna kommer att inse sitt misstag och kommer att vilja anta stadgan. De kommer att vilja ge sina medborgare stadgan. De måste få hjälp med att göra det, och jag uppmanar er därför att arbeta för att bestämmelser om ett förenklat anslutningsförfarande ska införas, så att de enkelt och snabbt kan delta utan ytterligare ratificeringar.
Framgången för ett ordförandeskap står i allmänhet i omvänd proportion till landets storlek. Jag är övertygad om att denna princip kommer att gälla er.
Mojca Drčar Murko (ALDE). – (SL) Herr premiärminister! Jag välkomnar era kommentarer om mänskliga rättigheter i dag. Som liberal parlamentsledamot från Slovenien och före detta journalist anser jag att yttrandefrihet och pressfrihet är de två viktigaste mänskliga rättigheterna. Av det skälet vill jag ta detta 30 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
högtidliga tillfälle i akt för att framhålla det stora allvaret i den framställning där en fjärdedel av de slovenska journalisterna protesterar mot det öppna och förtäckta tryck de är utsatta för. Den offentliga misskreditering som undertecknarna utsätts för, när deras uttalanden utnyttjas utanför sitt sammanhang för att de ska framstå som opålitliga, är ett olämpligt agerande. Jag anser att EU:s ordförandeskap måste se till att dess företrädare gör något åt de påståenden och bevis som förs fram i framställningen.
Adamos Adamou (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Det som vi finner mest bekymrande med förslagen till lösning för Kosovo är försöket att ge en ensidig självständighetsförklaring juridisk karaktär, vilket skulle få ödesdigra följder för den internationella rätten. Ett erkännande av Kosovos självständighet utanför FN:s ramar, genom en ensidig förklaring, skulle vara en farlig utveckling. Det skulle kunna leda till ytterligare blodsutgjutelse och nya gränser. Vi anser att det utgör en mycket tydlig överträdelse av den internationella rätten, som också skulle komma att utnyttjas i andra konfliktsituationer som ett sätt att lösa tvister. Det skulle kanske också kunna hända i en EU-medlemsstat som Cypern. Situationen i Kosovo är en fortsättning och ett resultat av en interventionistisk politik och ett problem som bara kan lösas inom ramen för FN och gällande internationell rätt, utan ingripanden utifrån och överträdelser av principerna i FN-stadgan. I Irak kan vi just nu se konsekvenserna av ensidiga åtgärder. Det är bara med hjälp av lagliga, överenskomna politiska lösningar som fred kan åstadkommas.
Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag ansluter mig till mina kolleger genom att i dag välkomna premiärminister Janša, rådets tjänstgörande ordförande, hit. Vilken resa ni har gjort på 20 år! Från en borttynande tillvaro i fängelse till att bli premiärminister för Republiken Slovenien, för att sedan bli ordförande för Europeiska rådet, och nu även, som ni själv säger, medlem av EU, NATO, euro- och Schengenområdet. Det är sant att den nuvarande situationen i Balkan omfattar oavslutade ärenden, och det är mycket viktigt för oss alla att det blir fred i regionen. Jag vill tacka er särskilt för er varsamma hantering av den förestående irländska folkomröstningen som krävs för ratificeringen av Lissabonfördraget. Jag kanske kan lägga till orden i er avslutande kommentar till vår folkomröstningsslogan: ”Jag bryr mig om Europa därför att Europa bryr sig om mig.” Kan man tänka sig en bättre slogan för den irländska folkomröstningen! Vi kan inte ta något för givet – det kommer inte att bli lätt – men Fine Gael-partiet, som jag är medlem i, vår ledare och alla Europaparlamentsledamöter kommer inte att lämna något åt slumpen för att se till att resultatet av den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget blir ett ’ja’. Tack! Vi ser fram emot att tillkännage detta under ert ordförandeskap.
Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman, som finländare är jag mycket förtjust i backhoppning, och för att använda en liknelse vill jag säga till premiärministern att Sloveniens uppdrag som ordförandeland kan beskrivas som en slalombacke, att de redskap som ni har att använda kan liknas vid Elan-skidor och att jag hoppas att ni har Primož Peterkas viljestyrka! Jag tror att detta kommer att bli ett framgångsrikt ordförandeskap av tre skäl. För det första har ni förberett er utomordentligt väl, för det andra – och det har vi hört i ert tal i dag – är ni mycket ödmjuka, och för det tredje är ni mycket affärsmässiga. Det är ett recept på framgång. Ni har tre stora uppgifter framför er. Om ni har klarat av dem vid ordförandeskapets slut anser jag att ni har lyckats. Om ni för det första lyckas få många medlemsstater att ratificera fördraget utan problem har ni gjort ett bra arbete. Om ni för det andra har drivit energipaketet vidare har ni gjort ett bra arbete, och om ni för det tredje lyckas med Kosovo, har ni lyckats. Jag tror att det slovenska ordförandeskapet kommer att bli ett av de bästa som vi har haft på länge. Lycka till!
Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Slovenien är det första medlemslandet som efter att ha utstått totalitär kommunism nu får leda hela Europa. Detta är en historisk utmaning för er herr premiärminister, och en möjlighet att ta ledningen också när det gäller att verka för en integration av olika historiska erfarenheter, och skapa en enad och balanserad bild av vår historia som Europas gemensamma historia. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 31
Jag tror att ni, liksom vi alla, måste kunna lita på att massmorden som skedde under kommunismen aldrig kommer att upprepas. Det kan bara ske om vi i hela Europa använder samma moraliska och politiska bedömningskriterier för den totalitära kommunismen som vi använde för nazismen.
Talmannen. − Ytterligare två talare har begärt ordet, båda från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, som var den grupp som starkast motsatte sig systemet med enminutsanföranden. I det avseendet är det intressant att konstatera vem som utnyttjar det mest.
Anna Ibrisagic (PPE-DE). – Herr talman! Först vill jag framföra mina innersta gratulationer till Slovenien och önska allt gott inför ordförandeskapet. Janez Janša, en kollega till mig har redan ställt frågan angående ert uttalande om att säkerhetssituationen i Bosnien är värre än den i Kosovo. Jag vill vara säker på att ni verkligen svarar på denna fråga. Därför ställer jag den en gång till: Vad grundar ni detta påstående på? Det stämmer nämligen helt enkelt inte. Genom detta uttalande visade ni inte bara brist på information utan även brist på diplomati. Om situationen hade varit så komplicerad i Bosnien och värre än i Kosovo, så hade ert uttalande nämligen varit direkt farligt. Jag förväntar mig därför ett svar.
Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr premiärminister! Vi har olika projekt som är mycket viktiga för oss, bland annat projektet för forskning om små och medelstora företag. Jag skulle vilja be rådet att i sina slutsatser kräva att vi kan slutföra detta vid första behandlingen, för jag menar att det är oerhört angeläget för våra små och medelstora företag.
Den andra punkten är att vi i vår debatt bör inrikta oss på energieffektivitet i samband med produktion och konsumtion. Här kan många arbetstillfällen skapas. Lissabondagordningen för arbete och sysselsättning är av stor betydelse för oss alla.
Janez Janša, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Mina damer och herrar! Tack för debatten, frågorna och förslagen med ett sådant livfullt och intressant innehåll. Mycket av det som sagts kommer lyckligtvis att tas upp under de kommande sex månaderna. Det gladde mig att höra att ni stöder våra prioriteringar, och jag blev särskilt rörd av att höra den slovenska nationalsången citeras, inte av en av mina slovenska kolleger utan av en kollega från Frankrike, och även av att höra slovenska produkter som Elan-skidorna nämnas. Kort sagt har det varit trevligt att lyssna till debatten, och jag ska gärna besvara en del frågor. Tyvärr räcker inte tiden till för att besvara alla. Ratificeringen av Lissabonfördraget är definitivt en av de främsta politiska prioriteringarna för EU under 2008. Under perioden före undertecknandet var vi särskilt medvetna om fördragets betydelse. Då talade alla om en kris. Nu när fördraget har undertecknats är det fortfarande lika viktigt, men det har ännu inte ratificerats och det är här vi har vårt ansvar. Det är närmare bestämt varje medlemsstats konkreta ansvar att se till att fördraget ratificeras i enlighet med förfarandena i den nationella författningen eller lagstiftningen. Om möjligt bör detta ske inom en överenskommen tid. Vi vill inte lägga oss i något lands inre angelägenheter, varken som medlemsstat eller som det land som innehar ordförandeskapet under dessa sex månader. Vissa länder misstolkade en del av uttalandena. Vi har aldrig hävdat något annat och vi har alltid vädjat om solidaritet i diskussioner om känsliga frågor som kan påverka ratificeringsprocessen i de medlemsstater där ämnet ibland kanske till och med är kontroversiellt. EU börjar inte sin utveckling i och med det slovenska ordförandeskapet, och vi är övertygade om att den kommer att fortsätta på alla områden. De prioriteringar som vi har redogjort för togs inte upp i någon särskild ordning i bemärkelsen att vi skulle avverka dem en i taget efter varandra. Vi kommer att försöka åstadkomma så mycket som möjligt på alla de områden som angetts som prioriteringar, och även på de övriga. Det gläder mig att kommissionens ordförande gick lite närmare in på de punkter som jag inte fick tid för. Miljö- och energipaketet kommer definitivt att vara en av de främsta utmaningarna under de kommande sex månaderna och fram till årsskiftet. Vi måste i praktiken visa att vi menade allvar med de mål som vi satte upp i mars förra året. Jag vill ännu en gång betona att jag inte på något sätt betvivlar att sund ekonomisk tillväxt är den enda grunden för välstånd. Tillväxten måste absolut prioriteras. Lissabonstrategin är tydlig på den punkten, och jag vill understryka att det inte tar slut där. Det är här kapitlet om social rättvisa börjar, och båda kapitlen är lika viktiga. Men vi måste inse att vi måste skapa välstånd innan vi kan börja dela det rättvist. När det gäller de vanligaste frågorna om situationen på västra Balkan vill jag besvara några mycket specifika frågor och först dem som gäller de rättsliga grunderna för lösningen på detta problem. Vi vill inte att EU ska 32 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
inleda en lång diskussion om de rättsliga grunderna, vilka som är starkare och vilka som är svagare, när vi väl avslutat det långvariga sökandet efter samstämmiga lösningar. EU behöver absolut inte vara splittrat i denna fråga bara för att andra organ är det. Att EU står enat bakom lösningen på problemet kommer att vara en av våra prioriteringar. Jag vill påminna er om att en liknade fråga och diskussioner om rättsliga grunder i mitten av 1990-talet resulterade i fler än 100 000 döda i Bosnien och Hercegovina, och en miljon fördrivna människor. Det är svårt att hämta in den förlorade tiden, men vi kan lära oss något av den. Bosnien och Hercegovina framställdes aldrig som ett större säkerhetsproblem än Kosovo. Det sades dock att det i vissa avseenden var ett mycket allvarligt problem, t.ex. när det gällde flyktingarnas återvändande. Det finns fortfarande många flyktingar i Bosnien och Hercegovina som inte har kunnat återvända till sina hem. Det finns planer för mycket som behöver göras i det landet, men det kan inte genomföras förrän flyktingarna har återvänt hem. Det är en av de utmaningar som väntar oss, och en del av det som sagts om saken har tyvärr misstolkats. De prioriteringar som presenterats här är därför vår gemensamma utmaning. Jag är glad över ert stöd för att vi ska kunna genomföra dem tillsammans. Jag vill än en gång framhålla betydelsen av det samarbete och de synergieffekter som vi kan åstadkomma om EU:s tre nyckelinstitutioner deltar – Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och rådet, naturligtvis. Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att maximera synergieffekterna. Jag ser fram emot att få komma hit många gånger under det slovenska ordförandeskapet och föra givande och, som vi redan sett, mycket livliga diskussioner med er. (Applåder)
Talmannen. − Herr rådsordförande! Jag vill uppriktigt tacka er för er övertygande presentation av det slovenska ordförandeskapets program. Alla inlägg i debatten från de ansvariga gruppordförandena och övriga ledamöter har visat att ni kan räkna med Europaparlamentets mycket starka och förbehållslösa stöd. På allas våra vägnar vill jag därför önska er all framgång i ert arbete.
José Manuel Barroso, kommissonens ordförande. − (EN) Herr talman! Tack för denna mycket intressanta debatt, som jag anser har präglats av stor enighet till stöd för de prioriteringar som det slovenska ordförandeskapet presenterat. I mitt första uttalande lyfte jag fram några av våra prioriteringar under de närmaste sex månaderna, eftersom jag inte kunde gå in på alla aspekter i detalj: ratificeringen av Lissabonfördraget, Lissabonstrategins nya fas och även klimat- och energipaketet. Särskilt på denna punkt var det mycket glädjande att många av er gav oss ert stöd. Det är nu viktigt att vi håller vad vi har lovat. Stats- och regeringscheferna har enats om långtgående mål – att utsläppen av växthusgaser ska minskas med 20 procent och att förnybar energi ska utgöra 20 procent av energikonsumtionen. Vi kan inte ha dessa mål utan att också uppnå dem. Det är en fråga om koherens och trovärdighet, och jag blev mycket stärkt av det stöd som gavs för detta under dagens debatt. Jag skulle bara vilja besvara den fråga som ställdes av Martin Schulz, Alexander Graf Lambsdorff och Elmar Brok angående ett särskilt problem som nu diskuteras i Tyskland – frågan om det är möjligt att finansiera utlokalisering av företag i Europa. Jag kan meddela er att det operativa programmet för ett konkurrenskraftigt Rumänien omfattar en särskild klausul, enligt vilken användning av strukturmedel för medfinansiering av utlokalisering förbjuds. Europeiska kommissionen har inte fått in någon projektansökan som är relevant för denna fråga. Kommissionen kan således bekräfta att ingen europeisk finansiering av regional utveckling är involverad i denna utlokalisering. Vi betraktar det givetvis som oacceptabelt att utlokalisering inom Europeiska unionen finansieras med EU-medel. (Applåder) Samtidigt är det sant att Europeiska unionen genom Phareprogrammet har finansierat en industripark i Rumänien där flera företag nu investerar. Detta är viktigt och jag vill att alla mina kolleger, och särskilt våra tyska vänner uppmärksammar denna debatt och hur viktigt viktigt det är att ta ansvar i denna debatt. Vi måste göra en distinktion mellan utlokalisering utanför Europeiska unionen och utlokalisering inom Europa. Om investeringar går från Finland till Tyskland kan de också gå från Tyskland till Rumänien. Låt oss vara ärliga på den punkten. Vi måste klargöra att detta inte är någon utlokalisering utanför Europeiska 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 33
unionen. Som ni minns har kommissionen och jag föreslagit en fond för justering av globaliseringseffekter som redan fungerar i just sådana fall där vissa jobb skulle kunna påverkas av utlokalisering utanför EU. Det är mycket viktigt att Europas ledare på alla EU-nivåer - kommissionen, parlamentet - men också på nationell nivå, också har modet att förklara fördelarna med utvidgningen. (Applåder) Tyskland är ett land som nu exporterar mer till de nya medlemsstaterna. Utvidgningen av EU skapar sysselsättning även i Tyskland och tyska företag investerar mycket i de nya medlemsstaterna. Det är ur ett europeiskt perspektiv av stor vikt att vi förklarar att utvidgningen av EU inte bara är bra för de nya medlemmarna, utan också är en möjlighet för EU som helhet. (Applåder) Samtidigt håller jag med om att vi måste kontrollera att pengar från strukturfonderna inte används för att finansiera en särskild företagsutlokalisering. Det skulle innebära otillbörlig konkurrens. Men jag uppmanar alla som är för Europa att stå upp och försvara detta förenade utvidgade Europa, och att också dra nytta av de fördelar som vi alla, i alla nya medlemsstater, har av detta mer dynamiska Europa som vi i dag kan skapa. (Applåder)
Talmannen. − Herr kommissionsordförande! Tack så mycket för detta uttalande. Vi önskar det slovenska ordförandeskapet all framgång. Nu går vi till presskonferensen tillsammans. Omröstningen kommer sedan att äga rum här. Tack för den mycket intensiva och bra debatten.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Premiärminister Janša! Jag vill gratulera er till ert anförande inför Europaparlamentet. Ni är den förste ledaren för en av de nationer som befriats från kommunismens ok och som anslöt sig till EU 2004 som är ordförande för Europeiska rådet. Detta är en utmaning för er, ert folk och er regering. Det finns inga stora eller små länder, men det finns bra och dåliga länder. Era ekonomiska resultat, er anslutning till euroområdet nyligen och ert folks välstånd gör er till en förebild för många länder som försöker ge andra en läxa. Ni är den sista delen av den ”trojka” som inleddes med Tyskland och fortsatte med Portugal, och ni kommer att bana väg för framgångsrika ordförandeskap i nästa ”trojka”: Frankrike, Tjeckien och Sverige. När jag skriver detta tänker jag på Kosovo, era bröder på västra Balkan, och deras framtid i Europa.
Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Herr talman! Tack. Det slovenska ordförandeskapet inleds vid en tidpunkt då en viss optimism om EU:s framtid på nytt börjar kännas i Europa. Efter några års förvirring och osäkerhet är tiden nu verkligen inne för att få EU-27-projektet att lyfta. Jag vill återigen be ordförandeskapet att överväga en särskild fråga, nämligen Europaparlamentets två mötesplatser. I dag, när vi ständigt ber medborgarna i våra olika länder att göra uppoffringar, sänder vi ett mycket starkt budskap om vi beslutar oss för att koncentrera allt vårt arbete till Bryssel. EU:s kostnad för detta månatliga byte av arbetsort, både i ekonomiska termer och i form av organisatoriska olägenheter, börjar bli fullständigt oacceptabel för medborgarna, som inte kan förstå skälen till ett så absurt arrangemang. Lokalerna i Strasbourg, som givetvis är en magnifik stad, skulle kunna användas för andra prestigefyllda ändamål inom ramen för EU:s verksamhet. Låt oss föregå med gott exempel och omvandla ord till handling.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det framgår av debatten och sägs uttryckligen i det slovenska ordförandeskapets program att man även fortsättningsvis nära kommer att följa det tyska ordförandeskapets dagordning och prioritera ratificeringen av Lissabonfördraget. Vi vet att EU:s politiska elit vill att fördraget ska ratificeras av alla medlemsstater före valet 2009. Man pressar därför på hårt för att undvika folkomröstningar, utom på Irland där författningen kräver detta, och visar därmed tydligt vilken inställning man har till demokrati och ett närmande till medborgarna: endast när det inte finns någon risk för att medborgarna röstar mot de egna åsikterna och intressena.
Nästa viktiga prioritering tycks vara vad man kallar ”Lissabonstrategins andra cykel”, där det handlar om att öka liberaliseringen och angreppen mot offentliga tjänster, sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter. Vi är också rädda för att den situation som utvecklar sig i Kosovo utgör ett större hot mot freden och utvecklingen i Europa om vi får en ensidig självständighetsförklaring. 34 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Samtidigt förblir de allvarliga problemen med arbetslöshet, osäker anställning, fattigdom och tilltagande sociala och territoriella orättvisor olösta. Vi kommer att fortsätta kämpa för att denna nyliberala politik ska överges så att vi kan få ett annat Europa, med social rättvisa, fred och framsteg på det sociala området.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I och med det slovenska ordförandeskapet för rådet inleds tredje akten i en fars iscensatt av krafter som vill se en federalistisk, nyliberal och militaristisk integration i Europa, där EU – med Tyskland i spetsen – inför ett fördrag som tidigare avvisats och undviker nationella folkomröstningar. Man säger att det inte behövs några folkomröstningar, av följande skäl: - Det råder ett ”brett samförstånd” i alla länder om det som föreslås i fördraget, särskilt i de nationella parlamenten. Men en av de främsta lärdomarna av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna var väl ändå att de avslöjade en djup klyfta mellan folkets vilja och de ”parlamentariska majoriteterna”. - Parlamentens ratificering är lika legitim och demokratisk som ratificering genom folkomröstning. Hur ska vi då förstå argumentet att en folkomröstning i Portugal skulle öka risken för att fördraget inte kan träda i kraft? Vad man är rädd för är ett folkomröstningsresultat som avviker från det man vill, och därför håller man inga folkomröstningar. - Det föreslagna fördraget skiljer sig från det som tidigare avvisats och innebär en ”betydande förändring”. Men man säger inte vilken. Och hävdar inte initiativtagarna själva att innehållet är detsamma? Läs Giscard d’Estaings uttalanden. Det är rädsla som driver dem …
Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Det slovenska ordförandeskapets program uppfyller alla krav om man är intresserad av ekonomi och övertygad om att en av nycklarna till framgång för EU är en bra ekonomi. I ordförandeskapets program har jag hittat många viktiga hänvisningar till Lissabonstrategin och till den inre marknadens roll i processen för att stärka EU på den internationella arenan. Under 2000-talet bör vi inrikta oss på utbildning. Ett samhälle med hög utbildningsnivå har en enorm potential som i sin tur måste finna sin tillämpning i ekonomin, som till största delen grundas på livskraftiga små och medelstora företag som är lätta att starta, utan onödiga formaliteter och kostnader. Dessa företag måste ha tillgång till välutbildad personal och till forskningsresurser, ny teknik osv. Ordförandeskapet ägnar mycket uppmärksamhet åt detta. Ordförandeskapets förklaring om att man kommer att arbeta för att undanröja hinder och inrikta sig på bättre lagstiftning sänder en viktig signal till företagen. En sak vi vet är att det inte finns något värre än dålig lagstiftning. Som jag ser det är det särskilt viktigt att koppla initiativet för att undanröja administrativa hinder för företagen till öppnandet av nya vägar till ny teknik. Ordförandeskapet kommer också att tänka på konsumenterna. Konsumenternas intressen är lika viktiga som företagens och bör få samma representation och skydd. Ordförandeskapets program är mycket ambitiöst men innehåller också tydliga prioriteringar, som jag instämmer i. Nu vill jag bara framföra mina gratulationer och önska er all framgång.
Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (HU) Allra först vill jag välkomna det slovenska ordförandeskapets ambitiösa program, där den viktiga sammanhållningen på västra Balkan behandlas som en nyckelfråga för hela EU.
Enligt kommissionens årsrapport 2006 var anslutningen 2004 en stor landvinning för de gamla och nya medlemsstaterna, men en flexibel hantering av processen var den främsta faktorn bakom framgången. EU ställs i dag inför nya utmaningar som kräver större insatser. Största möjliga stöd från det slovenska ordförandeskapet i arbetet med att uppfylla alla prioriteringar i dess program är av grundläggande betydelse 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 35
för att dessa frågor ska kunna hanteras på rätt sätt. Detta gäller även skapandet av förutsättningar för Kroatiens och Turkiets anslutning. Det ligger i EU:s grundläggande intresse att stödja reformprocesserna på västra Balkan och att reda ut Kosovos situation inom ramen för det europeiska framtidsperspektivet på ett sätt som kan godtas av alla. Utvidgningen är ett strategiskt och säkerhetspolitiskt intresse för EU och kräver en effektiv utvecklingspolitik och samarbete i partnerskap. Tonvikten måste även fortsättningsvis läggas på program för västra Balkan som bidrar till att minska olikheterna i fråga om utvecklingsgrad och till att stärka den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen. Att främja investeringar i mänskliga resurser och stödja utvecklingen av ett kunskapsbaserat, kreativt samhälle är dock avgörande för att säkra balansen mellan ökad konkurrenskraft och sammanhållning, och för att stödja utvecklingen på västra Balkan. Enligt principen om europeisk solidaritet krävs dessutom insatser för att undanröja fattigdom och garantera ”direkt stöd” till länderna på västra Balkan. Det är vårt gemensamma ansvar att stödja det slovenska ordförandeskapets program så att EU:s huvudmål kan nås.
Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Alla länder som anslutit sig till EU sedan 2004 är stolta över att ett av dem, Slovenien, nu övertar ordförandeskapet. Vi välkomnar det nya ordförandeskapets tillkännagivanden och de första steg som tagits. Prioriteringarna för första halvåret 2008 bevisar i hög grad att det arbete som utförts av Sloveniens föregångare fortsätter, främst när det gäller att återuppliva Lissabondagordningen, ratificera det nya fördraget och vidta åtgärder mot den globala uppvärmningen. Kontinuitet i arbetet är ett önskvärt inslag i EU, med tanke på att ordförandeskapet innehas halvårsvis.
Oberoende av de prioriteringar man tillkännagett ses Slovenien, på grund av sin geografi och historia, som ett land med kopplingar till Balkan. Detta medför både möjligheter i fråga om EU:s ytterligare utvidgning och, vilket är viktigast, allvarliga problem när det gäller frågan om Kosovos självständighet. Det nya ordförandeskapets förståelse för detta problematiska område är ett tydligt trumfkort. Vi hoppas också att ett land som genomgått mödan att övergå och anpassa sig till EU:s normer kommer att ha förståelse för de svårigheter som nya medlemsstater ställs inför i form av orimliga krav när det gäller förnybar energi och utsläpp av växthusgaser. Vi måste finna en balans mellan omsorgen om den naturliga miljön och behovet av att säkra EU-ekonomins konkurrenskraft på global nivå. Jag önskar er framgång och tackar för uppmärksamheten.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Inledningen av 2008 och av ”Tillsammans i mångfald: Europeiska året för interkulturell dialog”, är av stor betydelse för EU, inte minst för att EU:s ordförandeskap under det första halvåret för första gången kommer att innehas av en ny medlemsstat, Slovenien. Fyra prioriterade områden – genomförande av den nya Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, energi, klimatförändring och förbindelser med västra Balkan – kan bidra till samverkan i Europa. Slovenien har chansen att bli arkitekten bakom EU:s världsomfattande ledarskap i kampen mot den globala uppvärmningen. Införandet av euron är en het fråga i Slovakien i dag. Beslutet om Slovakiens anslutning till euroområdet kommer att fattas under Sloveniens EU-ordförandeskap. Slovenien är en förebild för Slovakien som det första av EU-10-länderna och det trettonde av alla EU-länder som införde euron, vilket skedde 2007. Slovakien kan dra lärdom av många av Sloveniens erfarenheter och använda dem i sina egna förberedelser för införandet av euron. Jag förväntar mig att Slovenien kommer att göra allt man kan för att se till att beslutet om införandet av euron i Slovakien till det planerade datumet den 1 januari 2009 blir positivt. Jag hoppas att det slovenska ordförandeskapet genom sina insatser kan övertyga 500 miljoner EU-medborgare om att även ett litet land med 2 miljoner invånare har förmågan att framgångsrikt leda EU under sitt halvårslånga ordförandeskap. Jag tror definitivt att Slovenien kommer att lyckas.
Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag vill framföra mina varmaste lyckönskningar till det slovenska ordförandeskapet, som kan ses som ett slags symbol för återföreningen av det Europa som delades av det kalla kriget. Slovenien, som tillsammans med Tyskland och Portugal utarbetat ett program som sträcker sig över 18 månader, är det sista ordförandeskapet under en period som präglas av en framgångsrik nystart för institutionerna och det tunga ansvaret att slutföra processen med ratificering av Lissabonfördraget. 36 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Det är en stor utmaning, som vi alla i våra respektive medlemsstater måste bidra till, att se till att det kommande franska ordförandeskapet slutgiltigt kan lägga fast denna gemensamma grundval före valet till Europaparlamentet 2009. Det slovenska ordförandeskapet måste också arbeta vidare med och komplettera Lissabonstrategin för att möta de utmaningar som EU står inför när det gäller energin och klimatförändringen, tillväxten och sysselsättningen. Jag hoppas uppriktigt att det slovenska ordförandeskapet kommer att lyckas garantera fred och stabilitet på västra Balkan och få till stånd en enhetlig syn från EU:s sida på frågan om Kosovos slutliga status, så att Europeiska året för interkulturell dialog 2008 verkligen blir en möjlighet för alla européer att på nytt bekräfta att de står för tolerans och ömsesidig förståelse.
Csaba Sándor Tabajdi (PSE), skriftlig. – (HU) Det är av historisk betydelse att en ny medlemsstat som anslöt sig till EU 2004 leder unionen under första halvåret 2008. Det är ett stort steg framåt för de nya medlemsstaterna att få ta de platser de förtjänar vid EU:s bord. Oerhört mycket står på spel för det första ordförandeskapet från en av de nya medlemsstaterna, och Slovenien leder unionen under en period av avgörande betydelse. De viktigaste uppgifterna för det slovenska ordförandeskapet är att bidra till ratificeringen av Lissabonfördraget, inleda den nya treårscykeln för Lissabonstrategin och fortsätta att utveckla den integrerade politiken för energi och klimatskydd. Det slovenska ordförandeskapet prioriterar integrationen av västra Balkan, särskilt frågan om Kosovos framtida status. Sloveniens lyhördhet för och kunskap om regionen kanske kan göra den komplicerade organisatoriska processen lite enklare och bidra till att den enighet som nåddes i Europeiska rådet i december 2008 i frågan om uppdragen i Kosovo kan bevaras. I mars, medan det slovenska ordförandeskapet pågår, kommer kommissionen att föreslå lagstiftning om en hälsokontroll av den gemensamma jordbrukspolitiken, som kommer att utgöra inledningen av övergripande begreppsmässiga och finansieringsrelaterade reformer av den politiken. Ordförandeskapet kommer också att lägga tonvikten på program med anknytning till Europeiska året för interkulturell dialog 2008. Vi hejar på våra slovenska vänner och önskar dem ett framgångsrikt ordförandeskap. Jag är övertygad om att de svåra uppgifterna kommer att kunna lösas med slovensk politik och diplomati och att vi, som ny medlemsstat, kan vara stolta över vårt grannland.
ORDFÖRANDESKAP: WALLIS Vice talman
3. Föredragningslista
Talmannen. − Innan vi inleder eftermiddagens debatt har vi ett tillkännagivande. Jag skulle vilja föreslå att debatten om betänkandet om Europol av Augustín Díaz de Mera García Consuegra flyttas fram och behandlas som andra punkt före rådets och kommissionens uttalande om situationen i Pakistan. Arbetsplanen i eftermiddag blir därför den följande: Mellan kl. 15.00 och kl. 18.00: först rådets och kommissionens uttalande om situationen i Kenya, sedan betänkandet om Europol av Augustín Díaz de Mera García Consuegra, sedan rådets och kommissionens uttalande om situationen i Pakistan och sedan går vi kl. 18.00 som vanligt vidare med frågestunden med frågor till rådet. Några synpunkter?
Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! För en gångs skull är vi överens, men jag vill be kommissionen notera att det är parlamentet som fastställer dagordningen och att vi bara i undantagsfall kan ta hänsyn till enskilda kommissionsledamöters önskemål. Vi kan dock i dag, undantagsvis, säga ja.
Talmannen. − Tack för den synpunkten, herr Swoboda! Det är uppenbart att det är ett undantag. Men tack till parlamentet för dess samtycke. (Parlamentet biföll begäran) 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 37
4. Omröstning
Talmannen. − Nästa punkt är omröstningen. (För resultat och andra detaljer angående omröstningen: se protokollet.)
4.1. (A6-0508/2007, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf) Åtgärder att vidta genom fjärranalystillämpningar som inrättats inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (omröstning)
4.2. (A6-0504/2007, Kurt Lechner) Konsumentkrediter (omröstning)
- Före omröstningen:
Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt att tydliggöra en punkt som togs upp under gårdagens debatt om förslaget till ett konsumentkreditdirektiv. Denna punkt rörde den nya versionen av artikel 8 angående obligatorisk bedömning av konsumenters kreditvärdighet. I såväl ändringsförslag 46 som 45 förutses att medlemsstater, vars lagstiftning fastställer att kreditgivare ska utvärdera konsumenters kreditvärdighet genom att konsultera den relevanta databasen, kan bibehålla detta krav. Såvitt jag förstår betyder detta också att de sanktioner som förutses i den nationella lagstiftningen då kreditgivare underlåter att uppfylla dessa krav, också kan bibehållas.
Kurt Lechner, föredragande. − (DE) Fru talman! När vi nu i sex års tid har debatterat denna riktlinje i institutionerna skulle jag vilja göra några kommentarer. För det första vill jag säga att detta inte ska tas som kritik, utan att den långa tiden är ett bevis för att EU:s lagstiftare har tagit denna komplicerade fråga på största allvar och för att konsumentskydd är en hjärtesak för oss i EU. Jag är övertygad om att lagstiftningsförfarandet kommer att slutföras i och med dagens omröstning. Det är min avsikt, trots alla meningsskiljaktigheter på olika punkter. Jag vill uttryckligen klargöra att jag anser att alla gemensamma ändringsförslag som nu lagts fram, utan undantag, bidrar till att förbättra rådets text, den gemensamma ståndpunkten. De utgör också definitivt i de flesta fall en återkoppling till mina egna förslag. För att förtydliga vill jag säga att vi har velat nå en överenskommelse, och för att kunna göra det, även om artikel 16.2 som fram till nyligen faktiskt varit omtvistad enbart på grund av formuleringen, har vi beslutat att godkänna förslaget från socialisterna och liberalerna för att kunna lösa problemet i godo. Vi har också på samma sätt dragit tillbaka en del andra ändringsförslag för harmonins skull. Jag vill också uttryckligen tacka kommissionen, rådet och ledamöterna (vi har haft intensiva eller rentav hetsiga diskussioner) för deras samarbetsvilja och det trevliga lagarbetet. Vad beträffar de återstående förslagen vill jag framhålla att de, som jag ser det, endast innebär en ytterligare förbättring av den gemensamma ståndpunkten och inte på något sätt skulle äventyra konsumentskyddet eller vinsterna i det avseendet tack vare direktivet, för det är också något som vi prioriterar högt. Avslutningsvis vill jag uttrycka förhoppningen att de positiva förväntningar som är förknippade med direktivet också ska infrias. (Applåder)
Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Fru talman! I går begärde IND/DEM-gruppen att alla omröstningar skulle göras med namnupprop. I dagens omröstning noterar jag att alla omröstningar återigen görs med namnupprop. I går sade talmannen att han skulle undersöka om det faktiskt var möjligt för IND/DEM-gruppen att begära omröstningar med namnupprop. Ska jag förstå det som att det är möjligt, och att alla omröstningar från och med nu kommer att ske med namnupprop?
Talmannen. − Herr Matsakis! Detta kommer att diskuteras vid talmanskonferensen i morgon, men jag skulle säga att detta är en viktig omröstning och att det därför antagligen ligger i allas intresse att den görs med namnupprop. Jens-Peter Bonde har begärt ordet.
Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag hade begärt ordet tidigare. 38 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Vår omröstning i går gick mycket bra. Den gick fortare än normalt – lugnt och smidigt och det förekom inte en enda begäran om en tidsödande och irriterande kontroll. Därför föreslår min grupp att vi ska fortsätta med elektronisk omröstning. För ungefär sex månader sedan fick jag löfte om ett förfarande där numren på betänkandena och ändringsförslagen skulle visas tillsammans med vår omröstning. Den nya skärmen, som är mycket större, kan visa hela omröstningslistan och bespara oss mycket mer tid, eftersom vi kan se siffrorna i olika färger på skärmen. Vi behöver inte vänta på tolkningen. Vi undviker en situation där de som väntar på en tolkning via reläspråk röstar om en fråga medan de som röstar utan reläspråk röstar om nästa fråga. Vi skulle spara mycket tid. (Applåder)
Talmannen. − Tack, herr Bonde. Vi har noterat detta. Arbete pågår med detta projekt, men nu tror jag att kammaren vill fortsätta med förmiddagens omröstning.
4.3. (A6-0520/2007, Roberta Angelilli) Mot en EU-strategi för barnets rättigheter (omröstning)
(EN) - Före omröstningen:
Francesco Enrico Speroni (UEN). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Utan att vilja störa förfarandet skulle jag vilja veta om det finns någon regel som säger att det är obligatoriskt att varje gång meddela både resultatet, antalet röstande, antalet nedlagda röster osv., eller om ni själv väljer att göra det.
Talmannen. − Om ni inte vill att jag ska läsa upp detta för er ska jag inte göra det, men det är onekligen bra att vara säker. – Efter omröstningen om punkt 60:
Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Skulle ni åtminstone kunna visa resultaten på skärmarna framför oss om ni inte tänker läsa upp dem?
Talmannen. − Ni behöver bara höja blicken om ni vill se resultatet. - Efter omröstningen:
Robert Evans (PSE). – (EN) Fru talman! Jag har fått veta av tjänsteenheterna att varje extra omröstning med namnupprop kostar 400 euro, vilket gör att gårdagens utsvävningar uppgick till 25 000 euro. Därför vill jag fråga dem som hela tiden begär omröstning med namnupprop om de tror att det är ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar på.
Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Om kostnaden för varje omröstning med namnupprop verkligen är 400 euro anser jag att kammaren bedriver sin verksamhet med all den effektivitet som den också tillämpar för den gemensamma jordbrukspolitiken, strukturstödet, den internationella utvecklingen och EU:s övriga budget. Billigare än så måste vi kunna göra det!
Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag har ett praktiskt förslag. En av kostnaderna uppstår när vi översätter omröstningsresultaten, men detta är bara siffror, så vi behöver bara en version av dem. Vi behöver inte återge dem på alla språk, eftersom det rör sig om siffror, och namnen är samma på alla språk. Så där kan vi skära ned på kostnaderna. Jag tänker på allt papper som vi producerar i parlamentet. Det viktigaste för medborgarna är att veta hur vi röstar. (Applåder)
4.4. (A6-0502/2007, Doris Pack) Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära (omröstning)
- Efter omröstningen: 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 39
Arlene McCarthy, ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (EN) Fru talman! Jag ville komma in efter omröstningen om Lechnerbetänkandet. Jag ville inte avbryta omröstningen, utan jag ville bara tacka PPE-DE-gruppen för att den stödde den gemensamma ståndpunkten, så att vi nu har en mycket klar majoritet, vilket är en bra signal både till konsumenterna och till företagen om att vi har för avsikt att öppna marknaden och skydda konsumenterna. Fru talman! Jag vet att ni har deltagit mycket aktivt i arbetet med detta dokument och jag anser att det hedrar alla partier att vi just har fått en överväldigande majoritet till slut efter många tveksamheter och reservationer.
5. Röstförklaringar
Muntliga röstförklaringar
- Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0508/2007)
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag, som i budgetkontrollutskottet har följt ett antal av revisionsrättens rapporter om förskingring och bedräglig användning av pengar från jordbruksbudgeten, måste tala om hur nöjd jag är över att se att parlamentet välkomnar ny teknik på många olika sätt, särskilt på jordbruksområdet. Jag hoppas att dessa upplysningar – såsom det föreslogs i ett av ändringsförslagen – under kommande år kan spridas via Internet till alla de människor i Europeiska unionen som skulle vilja se dem, särskilt till de olika nationella granskningsmyndigheterna i varje medlemsstat, så att de exempelvis ser om man i Grekland hävdar att man har större areal för olivproduktion än man faktiskt har. Jag har också begärt ordet för att jag vill tala om konstitutionsfördraget. Jag vill försäkra mig om att parlamentet får göra sin röst hörd och att folken får en folkomröstning i framtiden, och det är därför jag lämnar röstförklaringar till alla betänkanden.
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det kanske inte är uppenbart varför jag som företrädare för London lämnar en röstförklaring i en fråga som rör jordbruk och den gemensamma jordbrukspolitiken. Men vi måste inse att den gemensamma jordbrukspolitiken också berör konsumenterna över hela EU i form av högre priser. Därför åligger det oss alla att försäkra oss om att vi övervakar hur skattebetalarnas pengar används på ett antal områden, inklusive den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag förstår att det med tanke på vad som krävs för att sköta den gemensamma jordbrukspolitiken finns ett avsevärt behov av upplysningar om markanvändning och jag tror att det är därför vi alla välkomnar användningen av bättre teknik. Jag hoppas att många i min valmanskår kommer att gynnas genom att denna teknik görs tillgänglig. Jag måste också hålla med min kollega om att en av orsakerna till att jag lämnar en röstförklaring är att Europas och Storbritanniens folk bör få göra sin röst hörd genom en folkomröstning när det gäller konstitutionsfördraget.
Talmannen. − Jag vill påminna kollegerna om att vi lämnar röstförklaringar till de betänkanden som behandlas. Om någon försöker tala om något annat måste jag tyvärr avbryta ert inlägg i enlighet med bestämmelserna i arbetsordningen.
Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ska med glädje tala om själva betänkandet. Graefe zu Baringdorfbetänkandet, där de nya metoderna för att hantera bedrägeri och jordbrukspolitik inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) förklaras, handlar om ett av de mest ineffektiva, kostsamma, slösaktiga, byråkratiska och morallösa system för jordbruksstöd som någonsin funnits, och inga som helst agrometereologiska påhitt kan rädda det. Titta på erfarenheterna av GJP och dra era slutsatser av detta. Innan vi lämnar över nya befogenheter till någon organisation bör vi först titta på hur denna kontrollerar de områden som den redan har makt över. Jordbruket har sedan 1960 varit det område där Europeiska unionen har haft sitt största inflytande. Titta på den röra som har skapats – den ekologiska förödelsen, förstörelsen av överskotten, den fattigdom som åsamkats Afrika. Är det denna institution som vi nu vill ge ansvaret för vår utrikespolitik, vår straffrätt och vårt försvar, och om så är fallet, bör vi inte vända oss till folket i de folkomröstningar som vi har blivit lovade? 40 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Cato den äldre sägs ha avslutat alla tal, oberoende av vad talet handlade om, med ett krav på att Karthago skulle förstöras. Jag avslutar mitt tal med ett krav på att Lissabonfördraget ska hänskjutas till folket: Pactio Olisipio censenda est!
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Jag tycker inte att någon av oss ska vara överdrivet oroliga för ny teknik, men det är viktigt att den används rätt och att den inte missbrukas. Men det förekommer mycket missbruk av den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt i södra Europa, och jag är övertygad om att denna teknik kan vara ett steg i riktning mot att undanröja detta. Om detta sker skulle vi kunna spara mycket mer än de 400 euro som någon beklagade sig över när det gäller att göra våra omröstningar insynsvänliga. Jag noterar att fjärranalys tas upp i detta betänkande. Jag skulle även vilja säga följande: Om EU kunde få en känsla för demokratisk analys skulle man över hela Europa märka en stor förbittring över att medborgare utestängs och förnekas rätten att uttrycka sin uppfattning i den viktigaste frågan, nämligen frågan om hur de ska styras.
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken är en kvarleva från 1900-talet. Efterfrågan på jordbruksprodukter blir allt större på grund av befolkningsstatistiken och biobränslen. Tanken att vi som Europeiska unionen ska använda en stor del av vår budget för att subventionera jordbruksprodukter är helt enkelt otidsenlig, och därför finns det ingen anledning till att vi behöver bättre teknik för att göra något som är fel. Vi bör sluta att göra det som är fel.
Jag måste säga att jag röstade för detta förslag till beslut som en lojal konservativ ledamot som lyder partipiskan, men jag gjorde det med stor tveksamhet. Dessutom måste jag ifrågasätta parlamentets rätt – parlamentets demokratiska legitimitet – att godkänna detta förslag till beslut och varje annat förslag till beslut om vi avvisar folkets mening om Lissabonfördraget.
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag förstår att detta med fjärranalys i själva verket skulle vara mycket effektivt när det gäller att avskaffa den byråkrati som en del av mina bönder i sydöstra England för närvarande måste stå ut med i fråga om identitetsmärkning. Om den här mekanismen fungerar på rätt sätt står det klart för mig att den kommer att vara ett effektivare sätt att tillämpa det synnerligen ineffektiva byråkratiska system på som vi känner under beteckningen GJP. Så med tanke på detta lydde jag som lojal konservativ ledamot partipiskan och stödde detta förslag. Jag inser emellertid att en översyn av hela systemet för GJP borde ha vidtagits för länge sedan, och jag uppmanar de kolleger i parlamentet som inser detta att påskynda processen. Det är emellertid min uppfattning – och min känsla – att om vi kan fjärranalysera kor, varför kan vi då inte fjärranalysera folkets uppfattning om folkomröstningen?
Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag är mycket glad över att få möjlighet att lämna en röstförklaring om Graefe zu Baringdorfbetänkandet, som jag röstade emot. Jag gjorde det, eftersom varje fjärranalysanordning med nödvändighet leder till övervakning på längre avstånd. Var ska det sluta? Vi vill inte att Europas folk ska övervakas genom någon slags fjärrkontroll – kameror i skyn – för detta är exakt vad Graefe zu Baringdorfbetänkandet kommer att leda till i förlängningen. Vi måste fråga oss om detta är en ursäkt för att skapa arbete för Galileoprojektet, som är ett projekt vars enorma kostnader om de inte hade använts där hade kunnat betala alla omröstningar med namnupprop i parlamentet under de närmaste tio åren. Om EU vill övervaka något, låt det då övervaka de önskemål som Europas folk har och utan dröjsmål anordna en folkomröstning om den nya konstitution som undertecknats i Lissabon.
Godfrey Bloom (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag vet att ni i själva verket delar vår uppfattning om denna folkomröstning, för jag vet att ni själv vill ha en, eftersom det skulle ge legitimitet åt detta forum. Men låt oss bortse från denna politiska skiljaktighet, jag är – turligt nog – inte konservativ, och därför behöver jag inte rösta i blindo på något fullständigt meningslöst. Jag kan rösta med sunt förnuft och jag röstade emot Graefe zu Baringdorfbetänkandet, eftersom jag finner hela tanken på en spion i skyn och satelliter djupt osmaklig och ytterst skrämmande. Jag anser att det bara kan leda till långsiktigt missbruk. Detta kommer med säkerhet att hända – och jag vet att vår kvinnliga vän här nere med all sin moderliga välvillighet tycker att det är helt underbart – men vi måste naturligtvis se på nästa generation. Jag hyser tyvärr en djup misstro mot politiker. Om de kan missbruka sin makt gör de alltid det, och den här frågan skiljer sig inte från andra på något sätt, så jag röstade emot betänkandet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 41
Graham Booth (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja förklara varför jag röstade emot Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorfs betänkande. GJP har i gott och väl 30 år bara varit till fördärv för jordbruksindustrin i Storbritannien - vi vill inte ha någon inblandning från EU, och detta kommer än en gång att utöka dess inflytande. Anledningen till att jag röstade emot betänkandet är alltså att vi vill att Storbritannien ska få tillbaka möjligheten att sköta sitt eget jordbruk. Det finns emellertid mycket små chanser till detta så länge som vi nonchalerar rösterna från folken i Frankrike och Nederländerna i den folkomröstning som vi bör få om konstitutionen.
- Betänkande: Lechner (A6-0504/2007)
Jan Březina (PPE-DE). – (CS) Jag vill betona att jag röstade för betänkandet om konsumentkrediter, eftersom jag anser att det är ett steg i rätt riktning. Det gläder mig att vi har lyckats tygla kommissionens och rådets entusiasm inför en mer detaljerad lagstiftning, något som inte är önskvärt i mitt tycke. Det finns olikheter mellan medlemsstaterna på grund av deras olika rättstraditioner och finansieringskulturer, och inga försök att eliminera dessa olikheter med tvång kommer enligt min mening att lyckas. Därför är det bra att Europaparlamentet har inriktat sig på de grundläggande inslagen, nämligen principerna om harmonisering av konsumentkrediter (här vill jag betona rätten att häva ett avtal och alternativet med förtidsbetalning utan straffavgift för konsumenten). Jag anser att en tidsfrist på två veckor för hävande av ett avtal från någondera partens sida är nödvändig för alla berörda parters rättssäkerhet. Samtidigt är det viktigt att se till att tidsfristen vid kombinerade kreditavtal kan kortas ned till tre dagar på konsumentens begäran. På så sätt kan konsumenten snabbare få tillgång till den produkt som köpts. I mitt tycke är det mer än tillräckligt med en bestämmelse som garanterar att förtidsbetalning av krediten inte skadar konsumenten. Medlemsstaterna blir skyldiga att införliva denna bestämmelse i sin nationella lagstiftning, och därmed kommer konsumenternas intresse att skyddas.
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Det gläder mig att vi i dag, efter sex års diskussioner, har gett EU harmoniserade kreditregler. Konsumentskyddet kommer att stärkas, även över gränserna. Kanske kommer det också i viss mån att bidra till att minska oönskade skulder för hushållen. Tidsfristen på fjorton dagar för att häva ett avtal utan straffavgift bör bidra till detta, liksom skyldigheten att i förväg ge köparen standardiserad information om alla låneavgifter. Det nya inslaget är rätten att betala tillbaka lånet i förtid. Den punkt som vi var mest oeniga om gällde hur vi ska se till att bankerna inte tar ut orimliga avgifter för förtidsbetalning. Straffavgiftens nivå bör nu endast motsvara själva kostnaden. Jag anser dock att det vore lämpligt att även begränsa avgiftsnivån med hänsyn till det återstående kreditvärdet, vilket är vad vi har röstat för i dag.
Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Fru talman! Jag röstade för rådets gemensamma ståndpunkt, som ändrats genom Kurt Lechners betänkande. Efter mer än sex års lagstiftningsarbete utgör direktivet om konsumentkreditavtal ett stort steg framåt för att skydda avtalsfriheten och främja ett ansvarsfullt beslutsfattande från konsumenternas sida. Man måste komma ihåg att många föreskrifter inte automatiskt ger ett bättre konsumentskydd. En störtflod av information kan orsaka större förvirring just för oerfarna konsumenter, och då når man inte målet att skapa enkelhet och öppenhet. Dessutom medför det högre kostnader, som i slutändan drabbar konsumenten. Trots det ständiga intresset för kreditköp och trots utnyttjandet av konsumentkreditprodukter är det mycket få konsumenter som är medvetna om riskerna i samband med konsumentkrediter, t.ex. att inte kunna betala vid sjukdom eller arbetslöshet. Jag anser att det här direktivet kommer att hjälpa konsumenterna att fatta rätt beslut på grundval av en snabb och enkel process där fler erbjudanden från både inhemska och utländska kreditgivare kan jämföras.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! I utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, där detta betänkande har bearbetats under lång tid i både första och andra behandlingen, är det välkänt att jag har framfört en del allvarlig kritik mot det redan på ett tidigt stadium, då det rörde sig om förvirrande nya produkter som är tillgängliga på en marknad – såsom den brittiska marknaden, såsom inteckningar där man kan räkna av sitt tillgodohavande i samma bank mot sin inteckning – som enligt de första förslagen skulle ha förbjudits i detta betänkande, fram till nu, då vi har nya bekymmer efter sex år – trots att vi har talat om detta betänkande i sex år – om tidig återbetalning av kreditkostnader. Denna lagstiftning är oerhört viktig. Den kommer att påverka ett stort antal människor, inklusive alla som äger sitt hem i min valkrets. Jag talade om det på ett möte med de konservativa i byn Harpole hemma hos 42 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
en man vid namn Michael Orton-Jones, som tog upp frågan med mig personligen om det konsumentkreditdirektiv och de penningtvättdirektiv som godkänns i parlamentet. Vi måste vara mycket försiktigare med hur vi handskas med detta slags mycket viktiga lagstiftning.
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag företräder London, den mest fantastiska staden i världen, som råkar vara hemvist för de två största finansdistrikten i Europa: för det första City of London, som, liksom vi alla vet, är den främsta finansiella kraften i världen, och för det andra Docklands – Canary Wharf – som förr handlade med alla slags varor över hela världen och som nu handlar med finansiella tjänster över hela världen. Jag tror att det var den fantastiska gruppen med svenska filosofer som sa: ”Pengar, pengar, pengar, jag arbetar dag och natt för att betala mina räkningar, är det inte sorgligt. Men i mina drömmar har jag en plan. Jag ska få tag på en rik man.” I mitt fall kommer detta inte att slå in, för det råkar vara så att just detta inte är min smak. Men vad jag vill säga är att det är viktigt för konsumenterna över hela Europa att vi fortsätter att undersöka hur vi kan göra det lättare att få tillgång till konsumentkrediter, inte bara för mina väljare i London utan även för den finansiella tjänsteindustrin.
Talmannnen − Herr Kamall, jag försöker ta detta på största allvar, men jag hoppas att det inte urartar till att bli som i radioprogrammet Just a Minute som vi känner till så väl i Storbritannien.
(Skratt)
Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! En minut utan upprepningar och avvikelser eller – vad var det tredje? Tvekan! Just det. Låt oss då börja med de grundläggande principerna. Varför måste Europeiska unionen ha en politik för harmonisering av kreditlagar för konsumenter? För mig tycks det som om ett missförstånd i fråga om sammanhangen ligger bakom detta betänkande. Frihandel och öppna marknader kräver inte gemensamma lagar på alla områden för kommersiell verksamhet. I själva verket är sanningen snarast den motsatta. Fria marknader är beroende av mångfald, variation, pluralism, och även om ett visst mått av reglering på nationell nivå ibland kan vara på sin plats är detta inte likvärdigt med harmonisering på EU-nivå på marknadens alla verksamhetsområden. Detta är viktigt, eftersom det tycks mig som om samma begreppsmässiga misstag ligger bakom utvidgningen av EU:s befogenheter inom de olika områden som föreslås i Lissabonfördraget. Detsamma gäller området för konsumentskydd även områdena för rättskipning, inrikes frågor, utrikespolitik, försvar och alla övriga områden. Om dessa områden i stor utsträckning eller helt och hållet ska överföras till Bryssel bör vi åtminstone vara tillmötesgående nog att rådfråga våra väljare först. Lissabonfördraget bör hänskjutas till folket: Pactio Olisipio censenda est!
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Som vi alla vet har harmonisering varit ett huvudredskap för EU från första början. Det är något som har nått varje aspekt av våra liv och det är helt klart att det är en strategi – naturligtvis en strategi för att minska betydelsen och vikten av nationella beslut och möjligheten att fatta nationella beslut och därigenom försvaga de nationella institutionerna. Det har således varit den metod som man har använt för att intensifiera integrationen inom EU och det är därför något som jag verkligen är avogt inställd till. I grunden tror jag nämligen på medlemsstaternas rätt att inom sina gränser bestämma över det som påverkar landets medborgare. Det finns en aspekt av harmonisering som vi skulle kunna uppmuntra. Vi skulle kunna harmonisera rätten för EU:s medborgare att göra sin röst hörd om Lissabonfördraget.
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Jag anser att det är viktigt när vi lämnar en röstförklaring att faktiskt säga hur vi har röstat. I mitt fall röstade jag för detta förslag till beslut, återigen som en lojal konservativ ledamot som lyder partipiskan, och, än en gång, hade jag fått fatta mitt eget beslut skulle jag ha röstat emot betänkandet av de skäl som några av mina kolleger, särskilt Daniel Hannan, har lagt fram med motiveringen att fria marknader kräver mångfald. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 43
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag kan fråga den ärade ledamoten om han kan lämna plats åt mig. Jag undrade bara om han kanske kunde ompröva sina synpunkter, eftersom det, med tanke på att detta är ett andrabehandlingsbetänkande, fanns en ... (Talmannen avbröt talaren)
Talmannen. − Jag är ledsen, men vi ska höra Roger Helmers röstförklaring. Varje talare har en minut på sig att lämna sin röstförklaring. Var så god och fortsätt, herr Helmer.
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Jag håller med om att krediter bör vara en fråga som nationella regeringar bestämmer över, en fråga som är föremål för lokala sedvänjor och praxis. Den kreditmängd som förs över gränserna är inte tillräcklig för att motivera en harmonisering, men jag skulle vilja påstå att Europeiska unionen själv håller på att förlora medborgarnas förtroende, eftersom den vägrar att vidta nödvändiga åtgärder i form av folkomröstningar för att vinna legitimitet.
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Detta påminner mig om min tid i underhuset. Om detta betänkande på minsta sätt kunde ha hjälpt Gordon Brown och hans odugliga Labourregering där hemma att undvika krisen med Northern Rock, om detta betänkande på något sätt hade bidragit till att lära Labourregeringen där hemma hur man sköter ekonomin, då kunde jag ha sagt att det är ett bra betänkande. Men eftersom jag är en lojal konservativ ledamot var jag tvungen att stödja det; jag följde partipiskan. Men på tal om kredit, kredit innebär tillit, och om Europeiska unionen inte kan lita på sina medborgare och medborgarna i Europa inte kan lita på EU:s institutioner, är detta då orsaken till att vi inte anordnar en folkomröstning? Eftersom vi inte litar på att våra medborgare fattar rätt beslut?
Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Fru talman! När det gäller detta betänkande röstade jag för att hjälpa medlemsstaterna och därför väljer jag följande delar: ändringsförslag 46, delad omröstning – medlemsstaternas egna lagar får inte åsidosättas. Jag röstade för detta och det gläder mig att se att jag fick stöd. Jag röstade för ändringsförslag 9, del 1 – en utökning av områden där en förpliktelse inte ska gälla. Det var tråkigt att det avslogs. Jag röstade för ändringsförslag 29, där det sägs att kompensation måste ges enligt nationell lag. Detta avslogs tråkigt nog också. Jag röstade därför för att hjälpa medlemsstaternas regeringar, men detta ska inte uppfattas som att jag vill att en medlemsstats regering ska ingripa i finanshusens och bankernas angelägenheter. Som min kollega Nirj Deva påpekade är de mycket illa rustade att göra det. I fallet med Northern Rock har man spenderat halva statskassan i försöken att rädda banken, och vem vet om vi har sett slutet på detta. Något som vi vet att vi har sett slutet på är folkomröstningar om Lissabonfördraget, och så borde det inte få vara.
Graham Booth (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag måste erkänna något. Jag har inga som helst kvalifikationer för detta arbete och ändå sitter jag här i kammaren och hjälper till att lagstifta för ca 400 miljoner människor. När jag ser mig omkring i denna fulla kammare är jag rädd att många andra ledamöter inte heller har några kvalifikationer, åtminstone med tanke på den debattnivå som verkar råda här. Folket, medborgarna i medlemsstaterna, besitter en oerhörd kollektiv intelligens. Ändå förvägrar vi dem rätten att fatta sina egna beslut. Jag anser att detta är ett område som politikerna bör hålla sig borta från och i stället låta människorna fatta sina egna beslut. Låt dem framför allt få möjligheten att folkomrösta om EU-konstitutionen.
- Betänkande: Angelilli (A6-0520/2007)
John Attard-Montalto (PSE). – (MT) Jag vill helt kort förklara hur jag röstade för att väcka de maltesiska myndigheternas uppmärksamhet. Det är framför allt två fall jag vill framhålla. För det första gäller det den pojke från Gozo, Attards son, som uppmärksammats i medierna de senaste två åren för sin fars lidande i samband med att denne nekats sina föräldrarättigheter som far och tagit med sig barnet till Gozo, där han bor. För det andra vill jag uppmärksamma det brottsliga fallet med en 13-årig flicka som myndigheterna inte visste vart de skulle sända. Hon sattes först i fängelse och sedan på en psykiatrisk institution. Detta är en allvarlig försummelse. Tack.
Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Jag talar för ÖVP-Europa-Club [Österrikiska folkpartiets Europaklubb]. Vi har röstat mot alla punkter som gäller rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, för tolkningen av denna text kan givetvis även utnyttjas för att avsluta graviditeter vid vilken tidpunkt som helst, och det tar vi avstånd från. Vi röstade för punkt 127 om förbudet mot huvudduk, för ungdomar bör inte uppmuntras att bära politiska symboler och vi vill se till att frihet att rösta och valfrihet för unga skyddas även i fortsättningen. 44 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Vi röstade också för punkt 116, men det bör inte leda till några tvingande rättsliga konsekvenser.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag var faktiskt lite nervös inför detta betänkande, eftersom jag vet att man i många av dessa betänkanden efterlyser utökade befogenheter på detta område som faktiskt inte existerar än. I min valkrets representerar jag en stad som heter Rothley i Leicestershire. Det är där familjen McCann bor. De har varit mycket aktiva i sina krav på att Europaparlamentet ska göra mer för att föra register över försvunna barn och diverse andra frågor. I staden Northampton representerar jag även en ny välgörenhetsorganisation som heter ”KidsAid”, som har grundats av David Mackintosh. Även han tyckte att detta faktiskt var ett mycket, mycket bra betänkande. Men som alltid här i parlamentet tog politisk korrekthet över och ni behöver bara titta på ändringsförslagen 162, 163 och 164 för att se hur parlamentet försöker öka sina befogenheter. Det finns ett motto som används här i parlamentet. Om du inte når framgång, definiera om framgång. Det är vad ni har gjort med Lissabonfördraget, och jag hoppas verkligen att människorna i min valkrets får något att säga till om detta.
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja avge en röstförklaring om Angelillis betänkande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”. Jag konstaterar att föredraganden i motiveringen anger att hon vill ”understryka att betänkandet inte är avsett att utgöra en förteckning över problem som bör lösas eller rättigheter som bör prioriteras”. Jag representerar en valkrets, London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen, och det finns många barn i min valkrets. Jag har själv två barn och som den store filosofen en gång sa tror jag att barnen är vår framtid. Därför är det viktigt att vi tar hänsyn till barnens rättigheter. Men jag ifrågasätter verkligen om detta bör ske på EU-nivå. Låt oss exempelvis fundera över om vi vill att våra ungdomar ska ges information och utbildning om det fula ordet ”sexuella och reproduktiva rättigheter”. Jag tror att vi måste vara väldigt försiktiga och försöka hitta lokala lösningar – och ge människorna i Storbritannien något att säga till om genom en folkomröstning om konstitutionen.
Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Benjamin Disraeli svarade en gång en delegation med orden ”framför den liberalism som de bekänner sig till föredrar jag de friheter som vi åtnjuter, framför mänskliga rättigheter, engelsmäns rättigheter”. Vår nationella tradition av rättigheter skiljer sig inte bara från den europeiska uppfattningen om universella rättigheter, den är oförenlig med denna uppfattning. Vi pekar på specifika friheter, friheter som vid ett specifikt tillfälle garanterades i specifika dokument som Magna Carta, Bill of Rights eller vanliga lagar. Vi sätter inte vår tilltro till universella människorättsdokument som tolkas av domare som vi inte kan rösta på. Jag måste säga att vi har rönt större framgång med vår tradition än vissa av de stater på kontinenten som har använt sig av den universalistiska vägen. Till skillnad från andra länder har vi varken drabbats av revolution eller diktatur. Vi anser att alla rättigheter kan kopplas till individen. Aldous Huxley skrev en gång att friheter inte ges, de tas. Därför är jag i grunden emot att EU-stadgan ska införlivas i Lissabonfördraget utan en folkomröstning. Folket måste rådfrågas: Pactio Olisipio censenda est!
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Detta är svåra frågor, och det är svåra moraliska frågor. Min röst beror i hög grad på övervägandet av vissa av dessa frågor. Jag anser att delar av detta betänkande är kränkande. Jag anser att det är kränkande att ha uppfattningen att man måste påtvinga barn något som någon, enligt deras uppfattning, anser är ungdomars reproduktiva rättigheter, vilka vi hittar i skäl L och i punkterna 162, 163 och 164 med flera. Jag anser att det är fel och olämpligt att pracka på ett samhälle ideologiskt och moraliskt fördomsfulla värderingar som kan skilja sig från de etablerade etiska uppfattningarna i en viss region. Det är framför allt det jag vänder mig emot. Som Daniel Hannan har påpekat är det detta och mer därtill som stadgan kommer att medföra. Det är därför som jag vill att mina medborgare ska ges möjlighet att rösta för eller emot detta. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 45
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Jag röstade emot denna åtgärd. För första gången kommer vi till en fråga där det inte fanns någon konservativ partipiska utan där medlemmarna var fria att rösta efter sitt eget samvete. Jag utnyttjade denna frihet. Jag instämmer verkligen i vad mina kolleger redan har sagt. Denna åtgärd innehåller mycket som jag håller med om. Den innehåller mycket moderskap och äpplepaj, och alla tycker om moderskap och äpplepaj. Men å andra sidan föreslås det att vi ska ge barn sexualundervisning för att minska tonårsgraviditeter och spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar. Det är min erfarenhet att om man berättar något för barn och lär dem hur man gör, är det första de vill att gå i väg och göra det. Och vi bör inte vara överraskade om de gör det! Det är alldeles för mycket tal om reproduktiva rättigheter i stället för reproduktiva skyldigheter. Vi bör vara mer ansvarsfulla i vår strategi gentemot barn och detta bör hanteras av föräldrar och på lokalnivå. Sammanfattningsvis anser jag att vi innan vi säger ja till detta bör hålla en folkomröstning om Lissabonfördraget.
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag är väldigt besviken på detta betänkande och jag måste säga att jag utnyttjade den fria omröstningen till att rösta emot en stor del av betänkandet. Detta betänkande handlar inte om barns rättigheter. Det handlar om barns rättigheter att ha sex och barns rättigheter att göra abort, vilket jag har mycket svårt att acceptera. Men vad blev det av barnens och deras föräldrars rättigheter att avgöra EU:s framtid, Lissabonfördragets framtid och vad vi ska ha för framtid? När allt kommer omkring inrättas ju institutionerna inte för oss – utan för våra barn. Kommer vi att fråga dem vad de och deras föräldrar tycker och vill säga om hur EU ska utvecklas? Nej. Vi kommer att besluta, utan att ge dem någon rätt att berätta för sig själva eller oss vilket deras öde bör bli. Detta är helt fel. (Applåder)
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Fru talman! För att undvika missförstånd vill jag säga att jag röstade mot Roberta Angelillis betänkande. Det beror naturligtvis inte på att jag motsätter mig barns rättigheter – tvärtom. I stället välkomnar jag att man i betänkandet bryter mot några av parlamentets tabun, t.ex. det som gäller strukturellt våld mot flickor i den muslimska världen. I betänkandet sägs till och med – helt riktigt, tycker jag – att tvånget för flickor i den muslimska världen att bära huvudduk är skadligt för deras personlighetsutveckling. Jag håller med om allt detta men röstade ändå mot betänkandet, eftersom det är ytterligare ett exempel på en oerhörd europeisk inblandning. Jag menar att alla dessa frågor kan lösas bättre på nationell nivå och att EU inte har med saken att göra. Låt mig ge ett enda exempel. I betänkandet argumenterar man kraftigt mot fängelsestraff för minderåriga, medan det i mitt land råder ett brett folkligt samförstånd om att även de tunga brottslingar som är minderåriga bör dömas till fängelse för att uppmuntras till bättring.
- Betänkande: Pack (A6-0502/2007)
Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Fru talman! Vi måste uppdatera våra kunskaper genom hela arbetslivet, inte bara under de år vi går i skolan. Utbildning är viktigt för den personliga utvecklingen och för att förbättra anställningsmöjligheterna. När företagen bedömer behovet av nya kvalifikationer och arbetsmarknadens krav kommer vuxenutbildningen att anpassas till dessa krav, så att diskrepansen på arbetsmarknaden kan åtgärdas. Allt detta beaktas i kommissionens förslag till handlingsplan för vuxenutbildning, och jag röstade därför för det. Jag håller med om att EU:s medlemsstater bör bidra till vuxenutbildningen genom att vidta aktiva åtgärder för att motivera medborgarna att utbilda sig och arbetsgivarna att erbjuda lämpliga villkor för utbildning. Det bör finnas ekonomiska incitament i form av bidrag, skattelättnader eller samfinansiering. I detta sammanhang är det också nödvändigt med ett mer aktivt utnyttjande av strukturfonderna, framför allt Europeiska socialfonden. Jag anser att det är oerhört viktigt att äldre människor deltar i livslångt lärande och därigenom finner en plats på arbetsmarknaden.
Toomas Savi (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag röstade för Doris Packs betänkande eftersom ett av syftena med livslångt lärande är att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. För dem som är äldre än 50 år, liksom 46 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
jag själv, skapar en sådan politik mycket större möjligheter att reagera på förändringar på arbetsmarknaden och anpassa sig till situationen utan större återverkningar. I betänkandet betonas den positiva effekt som livslångt lärande har på social integration och anställbarhet, vilket inte bör ignoreras i ett åldrande samhälle, exempelvis mitt eget hemland Estland.
Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! Doris Packs betänkande ”Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära” är enligt min mening ett av EU:s viktigaste handlingsprogram. Det handlar om motivation att delta i vuxenutbildningsprogram, lärande av främmande språk, motivation att slutföra yrkesutbildning och därmed ha chans till bättre anställningsmöjligheter och en bättre inkomst samt om möjligheter att förbättra integrationen av invandrare. Det är emellertid av särskild betydelse för kvinnor att lämpliga ramprogram för barnomsorg finns tillgängliga i det här sammanhanget. Framför allt måste vi också ägna stor uppmärksamhet åt möjligheten att utbyta kunskap mellan generationerna. Av detta skäl kunde ÖVP-Europa-Club med glädje godkänna betänkandet.
Nina Škottová (PPE-DE). – (CS) (Anförandets inledning ej hörbar) … i inledningen till detta betänkande om vuxenutbildning understryks tydligt den vikt som alla EU-institutioner fäster vid livslångt lärande. Det räcker emellertid inte med dokumentation, vänliga ord, vädjanden och stödjande röster, däribland min egen. Låt oss uppmana utbildningsinstitutionerna att på allvar bli begreppsmässigt delaktiga i det livslånga lärandet. Den processen får inte betraktas som något slags tillägg till den traditionella utbildningen utan bör bli en fullödig del av utbildningssystemet. Detta kräver stora förändringar. Processen kan därför innebära en avsevärd ekonomisk börda för varje land, vilket kan verka hämmande på utbildningens utveckling. Vid överväganden om var medel behövs när finansieringen anpassas till individuell EU-politik får inte detta område – och framför allt inte universiteten som naturliga lärosäten – glömmas bort.
Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Detta betänkande har titeln ”Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära”. Jag önskar att Europeiska kommissionen och de som vill driva igenom Lissabonfördraget själva kunde lära något av detta. Vuxenutbildning är en av utbildningssystemets viktigaste delar. Jag tror att de flesta här i parlamentet håller med om att livslångt lärande är något bra. Vi hade alla fantastiska lärare när vi gick i skolan och vi kommer alla ihåg dem. Jag hade en lysande matematiklärare som lärde mig att det finns tre typer av människor: de som kan räkna och de som inte kan räkna. Jag hade en lysande naturkunskapslärare som lärde mig att radioaktiva katter har 18 halva liv. Men jag gissar att det viktigaste är en fras som jag tror att ni känner igen, en fras som dagens ungdom använder mer och mer ”We don’t need no education, we don’t need no thought control”. För att låna ytterligare en fras av Pink Floyd innebär Lissabonfördraget att vi lägger ”another brick in the wall” mellan de väljare som har röstat hit oss och den europeiska elit som missbrukar väljarnas förtroende.
Syed Kamall (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag skulle bara vilja tacka er för det tålamod ni har visat under dessa röstförklaringar. Tack för att ni även skrattade åt några av skämten. Ni vet kanske att jag representerar London, den främsta staden i världen, huvudstad i det främsta landet i världen. I London finns det ett antal utbildningsanstalter. Jag gick själv i skola i London. Jag tog min magisterexamen vid London School of Economics. Vad jag skulle vilja säga när det gäller just denna röstförklaring är att vi inte bör underskatta den roll som vidareutbildningssektorn spelar i fråga om livslångt lärande. Framför allt finns det några riktigt fina institutioner: Bromley College, med dess utmärkte rektor, Peter Jones – jag vill att det förs till protokollet – och Westminster College. Vi förtjänar alla att få något att säga till om när det gäller folkomröstningen om konstitutionen.
Talmannen. − Jag skulle kunna återgälda smickret och säga att jag tycker att vi har klarat oss ganska bra så här långt, men nu börjar det bli lite tjatigt.
Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag skulle också vilja tacka er, och dessutom era medarbetare och tolkarna för deras tålamod och goda humör. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 47
Låt mig fråga vad allt detta har med Bryssel att göra? Enligt vilken artikel i fördraget, ja enligt vilken aspekt av sunt förnuft är vuxenutbildning en EU-behörighet? De flesta av oss accepterar att det finns ett behov av flerstatliga initiativ för att hantera rena gränsöverskridande frågor. Jag kan godta detta argument – eller åtminstone ett argument för en samordnad EU-strategi om till exempel föroreningar, minskade tullavgifter eller kanske vissa delar av flygtrafiken och så vidare. Men inte heller här är EU-samordning detsamma som EU-jurisdiktion. Men vuxenutbildning? Detta av alla områden är väl något som bör avgöras av de nationella väljarna genom deras egna korrekta demokratiska institutioner och förfaranden. Varför antar vi alltid att gentlemannen i Bryssel vet bättre än den vanlige väljaren? Samma obehagliga antagande ligger bakom EU-konstitutionen, som nu kallas Lissabonfördraget, och därför bör folket få rösta om detta fördrag: Pactio Olisipio censenda est!
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Detta betänkande är mycket idealistiskt. Men det verkligt viktigt är detta: Det betecknar och exemplifierar en tro på att Bryssel har rätt att sätta dagordningen och diktera för medlemsstaterna hur de bör prioritera frågor och utgifter som helt uppenbart ligger inom medlemsstaternas eget behörighetsområde, och som bör vara medlemsstaternas exklusiva behörighetsområde, för varje region har rätt att inom ramen för sin begränsade budget själv besluta vad den ska prioritera. Om vuxenutbildning och ökade utgifter ska prioriteras bör detta beslutas av denna region eller denna nation, inte av Bryssel och inte på grund av Bryssel utan på grund av att regionen eller medlemsstaten själv anser att detta under rådande omständigheter är rätt väg att gå.
Alla lär vi oss – jag har lärt mig mycket sedan jag kom hit 2004. Det jag har lärt mig mest är den europeiska elitens djupa förakt gentemot sina medborgare, som är skälet till att de förvägrar medborgarna deras grundläggande rätt att rösta.
Roger Helmer (NI). – (EN) Fru talman! Jag kan berätta för er att vid detta tillfälle röstade jag emot åtgärden, men jag röstade också i enlighet med den konservativa gruppens partipiska. Denna gång gjorde jag det med glädje eftersom jag ändå hade tänkt rösta emot denna åtgärd av de skäl som så tydligt har angetts av mina vänner och kolleger, särskilt Daniel Hannan och Jim Allister. Detta har ingenting med EU att göra. Jag är för utbildning. Jag är för vuxenutbildning. Men jag är definitivt emot att Bryssel ska bestämma hur den ska genomföras. I likhet med Daniel Hannan kan jag inte hitta någon rättslig grund i fördraget i enlighet med vilken detta bör ske. Fördraget ger oss inte någon rätt att anta en åtgärd som denna. Mot bakgrund av att konstitutionen har förkastats i Frankrike och Nederländerna har vi inte heller någon rätt att anta samma åtgärd. Folkomröstningar bör nu hållas i hela EU.
Thomas Wise (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag har en ordningsfråga: skulle jag, eftersom jag är vuxen och har genomgått viss utbildning, kunna få fråga Daniel Hannan, som uppenbarligen har en bättre utbildning än jag, vad hans latinska sentens betyder?
Talmannen. − Jag är säker på att han kommer att berätta det efter att sammanträdet har avslutats!
Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Detta har varit en av de livligaste debatterna i Europaparlamentet sedan det inrättades. Hade vi haft sådana debatter tidigare hade vi kanske haft tv-kameror här och då skulle våra valkretsar kanske ha fått reda på vad vi gör, i stället för dessa tråkiga, bombastiska uttalanden som vi gör dag ut och dag in. För att övergå till vuxenutbildningen. Det är aldrig för sent att lära, sägs det. Detta är helt klart en fråga som omfattas av subsidiaritetsprincipen. Det är upp till varje nation att besluta om vad de ska prioritera. Det är absolut inte Europeiska kommissionens eller Europaparlamentets uppgift att besluta om vuxenutbildning är nödvändigt eller inte! Men det sägs också – gör det inte? – att det aldrig är för sent att lära. En av de saker som vi snabbt måste lära oss är att vi inte kan separera EU:s medborgare från beslutsfattarna. Vi måste föreskriva för dem hur vi vill leda EU och därför måste vi ha en folkomröstning.
Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag röstade emot denna åtgärd och det gjorde jag i första hand för att jag är rektor. Denna åtgärd kommer utan tvekan att leda direkt vidare till den europeiska 48 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
kvalifikationsramen, vilket kan jämställas med kapning. Den kommer att få människor att studera vid sina traditionella universitet, få sina kvalifikationer där och sedan kommer detta att stämplas över med ett nytt dokument med EU:s logotyp, EU:s vapen och EU:s motto, utan någon hänvisning till det utmärkta universitet eller högskola där de fick sin utbildning. Detta är ett distinkt och fruktansvärt förnekande av ett lärosäte. Och detta gäller alla universitet i Europa, inte bara de berömda universiteten i Storbritannien. För att gå tillbaka till frågan om vuxenutbildning har jag ett förslag till er. Låt oss verkligen uppmuntra vuxenutbildning. Ge varje vuxen i EU en kopia av Lissabonfördraget och be dem sedan rösta om det.
Graham Booth (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Ja, jag röstade för detta betänkande. Min förklaring är att mitt parti, UK Independence Party, stöder återinförandet av studiemedelssystemet i Storbritannien. Jag ber att få påpeka att det var vårt EU-medlemskap som gjorde att det avskaffades i England och Wales till att börja med. Men det är upp till medlemsstaterna, och inte EU, att besluta om skattelättnader och rabatter för arbetsgivare som samarbetar inom vuxenutbildningen. Som när det gäller det mesta behöver vi mindre EU-inblandning, inte mer. Eftersom jag ser att jag har gott om tid skulle jag vilja tillägga att den kommande ratificeringen av EU:s konstitution, trots att denna har förkastats i två folkomröstningar, är odemokratisk, feg och olaglig.
Talmannen. − Ni har tillräckligt med tid men det är inte ert ämne.
Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Jag röstade mot Packbetänkandet. Det beror naturligtvis inte på att jag är motståndare till livslångt lärande. Tvärtom, ingen förnuftig människa tvivlar på den stora betydelsen av vuxenutbildning i vår ständigt föränderliga värld. Däremot anser jag att EU, och framför allt kommissionen, inte ska lägga sig i för mycket i områden som tillhör medlemsstaternas behörighet. Det här gäller inte bara sunt förnuft utan hänger också samman med subsidiaritetsprincipen, som alltid prisas här men i praktiken visar sig få allt mindre betydelse.
- Betänkande: Angelilli (A6-0520/2007)
Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag vill göra ett muntligt uttalande om det utmärkta Angelillibetänkandet om EU-strategin för barnets rättigheter. En radikal behandling av frågor som barnprostitution och sexturism är särskilt betydelsefull. Offren för dessa brott finns också på vår egen bakgård. I gränsområdet mellan Tyskland, Tjeckien och Österrike, exempelvis, har prostitutionen med kvinnor och, i allt större utsträckning, barn ökat enormt sedan gränserna öppnades. Under lång tid uppmärksammades detta emellertid inte alls på EU-nivå. Problem av avgörande betydelse för barnprostitutionen, t.ex. förövarnas nätverk på Internet och avsaknaden av samarbete när det gäller gränsöverskridande övervakning och brottsbekämpning, kan bara bekämpas på EU-nivå. I betänkandet behandlas dessa områden och de införlivas i en övergripande strategi. Det är ett uppmuntrande tecken, även om mycket fortfarande måste göras för att bekämpa övergrepp mot barn. Skriftliga röstförklaringar
- Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0508/2007)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om betänkandet av min tyske kollega Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf om förslaget till förordning om de åtgärder som kommissionen avseende perioden 2008–2013 ska vidta med hjälp av det system för fjärranalys som inrättats inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag stöder förslaget att åtgärderna avseende fjärranalys ska finansieras genom en egen budget och inte via Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ). Även om mina kolleger anser att fokus bör ligga mer på att förbättra den befintliga webbplatsen för jordbruksenheten inom Gemensamma forskningscentret (GFC) så att alla viktiga forskningsuppgifter står till allmänhetens förfogande, är jag mycket positiv till skapandet av en infrastruktur för geografiska data och en webbplats, som Europeiska kommissionen föreslår.
Jag stöder förslagen om att upprätta en inventarieförteckning över projekt som berör geografi, fjärranalyser och agrometeorologiska system och att konsolidera befintlig infrastruktur för geografiska data och webbplatser. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 49
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Europeiska kommissionen anser att den gemensamma jordbrukspolitikens förvaltningsbehov skapar ett stort behov av information om markanvändning, markförhållanden och grödor. Fjärranalys har därför presenterats som en forskningsmetod för att lättare få tillgång till information inom traditionell jordbruksstatistik och prognossystem. I förslaget togs hänsyn till ett pilotprojekt om fjärranalysteknik i enlighet med rådets beslut nr 1445/2000/EG, som inletts sedan dess. Enligt kommissionen har projektet lett till att det agrometeorologiska systemet för avkastningsprognoser och övervakningen av grödor (Mars) nått en avancerad nivå. Kommissionen föreslår nu att systemet med fjärranalys ska fortsätta att användas inom jordbruket under perioden 2008–2013 för att övervaka jordbruksmarknaderna. Projektet ska drivas från och med den 1 januari 2008 och sex år framåt. Systemet för fjärranalys skulle sålunda vara ett redskap för kommissionen vid genomförandet och övervakningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, även om informationen skulle kunna användas av medlemsstaterna. Frågan är hur den kommer att användas och av vem, och det är skälet till att vi har lagt ned våra röster.
Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag samtycker i stort sett till kommissionens förslag men röstar ändå för betänkandet av Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf eftersom det har en del viktiga inslag. Jag har exempelvis förståelse för föredragandens oro över att uppgifterna inte kommer att kunna jämföras mellan olika medlemsstater eftersom analyserna görs med olika frekvens. Jag stöder fortfarande upprättandet av en inventarieförteckning och konsolidering av infrastruktur för geografiska data och relevanta webbplatser, liksom förbättringen av jordbruksenhetens webbplats för att offentliggöra uppgifterna.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi röstar nej till detta betänkande, då Europaparlamentets jordbruksutskott i vanlig ordning lagt fram ändringsförslag som syftar till att mer pengar ska tillföras jordbrukspolitiken ur EU:s budget. I ändringsförslag 4 från jordbruksutskottet föreslås att 9,2 miljoner euro ska upprättas i en egen budget i stället för via Europeiska garantifonden. Vi kan inte tolka det som något annat än att man är ute efter budgetökningar.
David Martin (PSE), skriftlig − (EN) Jag röstade för detta betänkande. Jag anser att varje förslag som bidrar till en mer precis fördelning inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör bevaras och ses som ett positivt steg för att se till att skotska jordbrukare behandlas rättvist. Genom att på ett mer tillförlitligt sätt uppskatta avkastningen och göra informationen om detta mer lättillgänglig kan man förbättra en politik som så här långt har brustit i rättvisa, öppenhet och miljöhänsyn.
- Betänkande: Lechner (A6-0504/2007)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Med utgångspunkt i det utmärkta betänkandet av min tyske kollega Kurt Lechner stöder jag Europaparlamentets antagande vid andra behandlingen inom ramen för medbeslutandeförfarandet av en lagstiftningsresolution om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av ett direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter, som ersätter gemenskapsramarna från 1987, ändrat vid två tillfällen. Jag välkomnar Europeiska kommissionens önskan att skapa förutsättningar för en verklig inre marknad för konsumentkrediter, att garantera en hög konsumentskyddsnivå och att förtydliga EU:s bestämmelser genom en omarbetning av de tre gällande direktiven från 1987, 1990 och 1998 om kredit av detta slag. Jag välkomnar det viktiga arbete som gjorts av min franske kollega Jean-Paul Gauzès, som med sin visdom och starka övertygelse i hög grad har bidragit till denna betydelsefulla kompromiss, som är så värdefull för den ekonomiska tillväxten, konsumentskyddet och kreditinstituten.
Gérard Deprez (ALDE), skriftlig. – (FR) Efter fem års diskussioner kommer EU:s konsumenter snart att ha identisk konsumentkreditinformation så att de kan göra bättre jämförelser med utländska erbjudanden när de köper en bil, en diskmaskin eller en bäddsoffa.
Européerna har visserligen redan möjlighet att ta banklån utomlands för att köpa konsumentvaror, men det är få som utnyttjar den. Mindre än 1 procent av det totala beloppet för krediter av detta slag lånas i dag utomlands. Siffrorna varierar dock för närvarande med upp till 100 procent (Portugal 12 procent, Finland 6 procent)! De viktigaste hinder som identifierats är språkbarriären, avståndet och konsumenternas bristande förtroende. 50 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Direktivet, som jag stöder, bör bidra till att öka konsumenternas förtroende, ge dem bättre information och underlätta deras val, samtidigt som skyddsbestämmelserna blir enhetliga (förtidsbetalning, ångerrätt osv.). Avslutningsvis vill jag ställa två frågor: Riskerar vi inte att uppmuntra folk att skuldsätta sig alltför mycket om vi inte ytterligare stärker kreditgivarnas möjligheter att kontrollera konsumenters kreditvärdighet? Måste vi inte snarast öppna vägen för gränsöverskridande konkurrens i fråga om hypotekslån?
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Denna omröstning gäller andra behandlingen av det förslag som kommissionen ursprungligen lade fram 2002. Syftet med kompromisserna är att nå en överenskommelse med rådet om en text som skulle innebära att det gällande direktiv 87/102/EEG upphävdes och gemensamma rättsliga ramar för konsumentkreditavtal infördes. Tanken är att underlätta öppnandet av de nationella marknaderna och främja gränsöverskridande konsumentkredittransaktioner, för att öka konkurrensen och ”förbättra” den inre marknaden. Bland annat fastställs en formel för beräkningen av den effektiva räntan, villkoren för förtidsbetalning och vilken information konsumenterna ska få om kreditavtal. Vi röstade för de förslag som syftar till att förbättra konsumentskyddet. Detta är särskilt viktigt i Portugal, där hushållens skuldsättning ständigt ökar och uppgår till mer än 124 procent av den disponibla inkomsten, samtidigt som de stora finansiella koncernerna gör skandalöst stora vinster.
Vi röstade mot alla förslag om att underlätta öppnandet av finansmarknaderna och gränsöverskridande krediter, som syftar till att undanröja hinder för de stora finansiella koncernernas marknadstillträde snarare än att skydda konsumenterna.
Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om en föreslagen harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om konsumentkrediter. De europeiska hushållen har visserligen redan möjlighet att ta banklån utomlands för att köpa konsumentvaror, men det är få som utnyttjar den. Svårigheter med språk, avstånd och bristande förtroende är de största hindren. Det nya direktivet kommer att bidra till ökad öppenhet på marknaden till fördel för konsumenterna i samband med krediter på mellan 200 och 75 000 euro. Konsumenterna kommer att få den information de behöver för att kunna välja med full kunskap om alla fakta, om de väljer att göra inköp över gränserna. När det gäller krediterbjudanden kommer informationen till konsumenterna att ges på en ny europeisk blankett för konsumentkreditinformation. Konsumenterna kommer slutligen också att få en enda effektiv ränta som kan jämföras i hela EU. Direktivet kommer att innebära att konsumenterna får högkvalitativ grundläggande information som är lätt att jämföra. Ångerrätten och rätten till förtidsbetalning utan orimliga kostnader, liksom en öppen redogörelse för konsumenternas rättigheter och skyldigheter, kommer att ge dem det förtroende som krävs för att jämföra priser.
Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Den kompromiss som parlamentet ska yttra sig över är definitivt en förbättring av rådets ståndpunkt, men den brister fortfarande på många viktiga punkter som gäller konsumentkreditavtal. Den undre gränsen på 200 euro, det kreditbelopp som direktivet gäller för, är enligt min mening alldeles för låg med tanke på levnadsstandarden i de flesta medlemsstaterna. Inte heller är det nödvändigt att harmonisera bestämmelserna om kompensation vid förtidsbetalning. Olikheterna mellan medlemsstaterna är för stora. Den ”kompromiss” som rådet har förhandlat fram innebär bara att olika nationella bestämmelser tillkommer och att situationen blir mer komplicerad snarare än harmoniserad. Jag anser att direktivet är alldeles för byråkratiskt, för både företag, kreditinstitut och konsumenter. Den minimimängd information som föreskrivs är alltför stor och svårsmält. Det riskerar att sprida förvirring bland välunderrättade konsumenter. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 51
Toine Manders (ALDE), skriftlig. − (NL) Resultatet av dagens omröstning i Europaparlamentet innebär att en överenskommelse nåtts om konsumentkreditdirektivet, efter åtminstone fem års tid. Dialogen mellan kommissionen, rådet och parlamentet var resultatlös så sent som i slutet av förra veckan, eftersom fördraganden hade oöverkomliga invändningar mot ett kompromissförslag om förtidsbetalning som alla övriga parter var beredda att godta. Den kompromiss som därefter nåddes mellan förhandlarna från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, och som också kunde godtas av kommissionen och rådet, har i dag fått brett stöd i parlamentet. Det gläder mig att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater nu har beslutat att stödja kompromissen, eftersom jag är övertygad om att den är det bästa som kunde ha åstadkommits för konsumenterna och näringslivet. Jag vill tacka alla inblandade, särskilt föredraganden, för deras engagemang genom hela processen.
Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Konsument- och bolånen i Grekland är uppe i 95 miljarder euro. Konsumentkrediterna ökar snabbare än i något annat land i euroområdet och närmar sig siffran för EU:s sammanlagda budget. Det är ett tecken på tilltagande fattigdom. Två miljoner hushåll har lån och 3–4 procent av dem har svårigheter med avbetalningarna. I de flesta fall överstiger skulden 40 procent av inkomsten, vilket leder till ständiga betalningsförelägganden. Detsamma gäller små och medelstora företag, som tvingas ta lån. Bankerna stoppar hänsynslöst enorma vinster i fickan tack vare höga utlåningsräntor och låga inlåningsräntor, olagliga och oegentliga avdrag och avgifter, vilseledande reklam osv. Samtidigt blir arbetstagarna alltmer skuldsatta.
EU stöder finansinstituten genom att garantera deras vinster och lindra konsekvenserna av deras impopulära policy, som innebär att arbetstagarnas köpkraft begränsas och deras livskvalitet minskar. Genom det föreslagna direktivet skyddas principen om avtalsfrihet, trots olika förhandlingsförmåga. Finanssektorns kapital ökar genom att ansvaret läggs på konsumenten. Direktivet skyddar mot kompensation vid förtidsbetalning, främjar harmonisering av rättsliga bestämmelser och öppnandet av nationella marknader inom konsumentkreditsektorn och är avsiktligt komplext och obegripligt för låntagare. Ledamöterna från ΚΚΕ (Greklands kommunistiska parti) röstar mot ett stärkande av de finansiella krediterna och stöder en verklig folkekonomi till fördel för arbetstagarna.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag ställer mig bakom kravet på att EU-ländernas konsumentkreditlagstiftning bör harmoniseras. Genom detta betänkande skapas inte bara en inre marknad för konsumentkrediter utan även ett antal villkor för att se till att både konsumenter och kreditgivare får rättvisa förutsättningar. Bestämmelserna på området måste vara konsumentvänliga, särskilt när det gäller tidig återbetalning och kompensation, frågor som jag tycker behandlas på ett bra sätt i betänkandet. Harmoniseringen av reklam kommer också att bidra till att alla EU:s konsumenter har tillgång till lika bra information när de fattar sina konsumentkreditbeslut.
Béatrice Patrie (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den kompromiss som PSE-gruppen enats med rådet om (ändringsförslag 46), eftersom den gör det möjligt att bibehålla den jämvikt som åstadkoms under det tyska ordförandeskapet förra våren. Det gläder mig att konsumentkrediterna enligt definitionen i förslaget till direktiv har en lägre gräns på 200 euro och en övre på 75 000 euro. Jag hade dock velat att den övre gränsen fastställts till 50 000 euro. Särskilt glad är jag över den kvalificerade majoritet som uppnåddes i plenum i frågan om att se till att konsumentintresset skyddas ordentligt vid förtidsbetalning av krediten. Den kompensation som bankerna kan kräva kommer att kontrolleras noga och kan förbjudas för krediter under 10 000 euro. I vilket fall som helst bör arbetet med att förhindra att människor skuldsätter sig för mycket prioriteras även i fortsättningen, och krediter bör utnyttjas med förnuft. Det är ett misstag att tro att man kan få fart på konsumtionen genom krediter till hushållen. Det leder bara till fattigdom för de mest utsatta konsumenterna.
Om vi vill få fart på tillväxten genom konsumtion är lösningen att höja lönerna, inte att ge tillgång till större krediter!
Pierre Pribetich (PSE), skriftlig. – (FR) Kurt Lechners betänkande om att öppna den europeiska konsumentlånemarknaden antogs i dag. 52 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Omvandlingen av en marknad som hittills varit utpräglat nationell till en europeisk marknad, samtidigt som konsumentskyddet bibehålls på en hög nivå, är som jag ser det första steget mot en harmonisering av bestämmelserna om konsumentkrediter. Risken för att konsumenterna ska skuldsätta sig är fortfarande alldeles för stor. Kontroll och insyn genom inrättande av databaser för varje konsuments kreditvärdighet framstår som helt nödvändigt. I likhet med de flesta av mina kolleger röstade jag emellertid mot ändringsförslag 29 om artikel 16, och jag är glad att det förkastades. Denna punkt skulle enligt min mening innebära att konsumenter som beslutar sig för att betala tillbaka sitt lån i förtid verkligen bestraffas. Att ge konsumenterna möjlighet att betala av ett lån innan det löper ut är ett bra initiativ. Det bör inte förstöras genom att kreditgivaren ges möjlighet att kräva kompensation för kostnader om det inte är rimligt eller motiverat. Därför var det nödvändigt att sätta gränser. Kreditgivaren kommer följaktligen inte att kunna kräva kompensation med mer än 1 procent av kreditvärdet.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) En gemensam rättslig ram för konsumentkrediter måste innehålla tydliga, enkla och kortfattade regler, så att vi får ett europeiskt mervärde i syfte att främja den inre marknaden. Jag vill därför i dag gratulera parlamentet till den positiva överenskommelse som nåtts om denna lagstiftning. Jag ser öppnandet av de nationella marknaderna för konsumentkrediter som mycket betydelsefullt, eftersom det kommer att medföra ökad konkurrens med mycket gynnsamma effekter för konsumenterna.
Det nya förslaget innebär ett tydligt stöd från EU:s sida för konkurrens mellan finansinstitut, och man inför den öppenhet som krävs för tillhandahållande av förhandsinformation och avtalsrelaterad information om kreditgivning, uppgifter som jag anser vara grundläggande för konsumentskyddet. Dessutom kan räntorna komma att sjunka till följd av det större utbudet, särskilt på mindre marknader. De kredittak som fastställs genom överenskommelsen är också ett mycket positivt inslag för den portugisiska marknaden. Jag är övertygad om att de nya ramarna kommer att underlätta kreditmöjligheterna, eftersom det i dag finns ett behov av att säkra skyddet för konsumenterna och deras kreditvärdighet och förhindra en överdriven skuldsättning inom ramen för en sund socialpolitik. Fördelarna bör utnyttjas, och man bör inte lösa problem genom att skapa nya.
Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det är ett mycket kontroversiellt direktiv, som legat på is i nästan sex år, som Europaparlamentet godkänt i dag. Ändå är det en text som ligger européerna varmt om hjärtat eftersom den gäller harmonisering av konsumentkreditmarknaden. Denna marknad är värd 800 miljarder euro (två av tre européer köper möbler, tv-apparater eller bilar på kredit), och räntorna varierar i dag från 6 procent (i Finland) till över 12 procent (i Portugal). Ändå har transaktionerna hittills främst skett på nationell nivå; mindre än 1 procent av krediterna är i dag gränsöverskridande. Genom direktivet öppnas EU:s gränser för konsumenter på jakt efter de bästa kreditvillkoren. De kan välja det bästa erbjudandet och garanteras samma rättigheter och samma informationsstandard, jämförelse och, framför allt, skydd mot en alltför stor skuldsättning. Bedömning av låntagarens kreditvärdighet, kostnadsfri och snabb information vid avslag och 14 dagars principiell ångerrätt är något av det som främst eftersträvas med direktivet. Bristen på klarhet i fråga om villkoren för förtidsbetalning är emellertid djupt beklagansvärd. En hård bestraffning av konsumenter som betalar tillbaka i förtid skulle göra de övriga fördelarna med harmoniseringen fullständigt meningslösa!
Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Lechnerbetänkandet om konsumentkrediter. Jag anser att det är av avgörande betydelse för EU att inrätta en allmän referensram för att skydda medborgarna i en sektor som vuxit kraftigt de senaste åren.
Framför allt i Italien har omsättningen för konsumentkreditavtal ökat exponentiellt. Mycket ofta har konsumenter, ibland efter lockande reklamkampanjer, ingått sådana avtal utan full kännedom om sina rättigheter och avtalsvillkoren, för att sedan upptäcka att de är bundna av en lång rad villkor och skyldigheter. I detta sammanhang vill jag därför betona vikten av ett ökat konsumentskydd, bl.a. genom detta direktiv. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 53
Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag röstar för Kurt Lechners betänkande om andrabehandlingsrekommendationen om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG. Jag anser att den kompromiss som nåtts under förhandlingarnas gång är tillfredsställande. Den föreslagna lösningen syftar till att förenkla förfarandet för beviljande av kredit och underlätta konsumenternas tillgång till kredit inom hela EU. Harmonisering och enhetliga normer kommer att leda till ökad konkurrens mellan kreditinstituten, minska kostnaderna och dessutom ge en verklig inre marknad för konsumentkrediter.
Jacques Toubon (PPE-DE), skriftlig. – (FR) De franska parlamentsledamöterna från UMP [Union pour un Mouvement Populaire/Folkrörelseunionen] ser omröstningen om förslaget till direktiv om konsumentkrediter som ett tecken på avsevärda framsteg. Tack vare Europaparlamentets, och framför allt föredraganden Kurt Lechners, bidrag innebär den slutliga texten att öppnande av gränserna uppmuntras på ett viktigt område av det dagliga livet, samtidigt som konsumenternas, bl.a. de franska konsumenternas, befintliga rättigheter bevaras. När direktivet införlivats kommer det därför att bli möjligt att erbjuda bättre kreditvillkor i framtiden och att begränsa risken för att människor skuldsätter sig alltför mycket.
Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Sex år efter införandet av euron har EU fortfarande inte någon inre bankmarknad som gynnar konsumenterna och ger dem mer påtagliga bevis för den gemensamma valutans fördelar. Informationen om räntesatser och kreditvillkor kommer att standardiseras för att underlätta jämförelser mellan erbjudanden. Konsumenterna kommer därmed att kunna göra sina val med full kännedom om alla fakta och få bästa möjliga kreditvillkor. Kreditgivarna måste också ge konsumenterna tydlig information om fördelarna och nackdelarna med sina krediterbjudanden. Frågorna om ångerrätt vid kombinerade kreditavtal (omedelbar leverans av varorna) och storleken på den straffavgift som tas ut om krediten betalas tillbaka i förtid ges tydliga ramar. Straffavgiften måste vara ”rimlig och objektivt motiverad”. Den får inte överstiga 1 procent av det kreditbelopp som förtidsbetalas och är inte tillåten för lån med rörlig ränta. Det gläder mig särskilt att medlemsstaterna kan säga, precis som i Frankrike i dag, att ingen kompensation kan krävas för krediter under 10 000 euro, och därför röstade jag för.
- Betänkande: Angelilli (A6-0520/2007)
Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. − Moderaterna har röstat för förslaget om en EU-strategi för barnets rättigheter. Vi anser att barns rättigheter ska respekteras på samma sätt som mänskliga rättigheter och vi stöder naturligtvis kampen mot t.ex. barnpornografi, och sexuellt utnyttjande av barn. Vi vill dock understryka att många av punkterna i betänkandet berör områden som ska regleras på medlemsstatsnivå, t.ex. hanteringen av adoptioner. Dessutom behandlas ämnen som redan regleras i existerande EG-lagstiftning, såsom t.ex. TV-reklam och märkning av varor.
Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det utgör ett bra bidrag i kampen mot alla former av våld och övergrepp mot barn, inklusive fattigdom, diskriminering och tillgång till utbildning. Jag välkomnar särskilt att Europaparlamentet förespråkar en mekanism som gör att leverantörer av produkter som har tillverkats med hjälp av barnarbete kan åtalas i Europa. Jag uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt införa en mekanism som gör huvudentreprenören i en leverantörskedja ansvarig för brott mot FN:s konventioner om barnarbete. Jag beklagar emellertid försöken att i betänkandet avlägsna hänvisningarna till ungdomars rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och familjeplaneringsutbildning och -tjänster.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Roberta Angelillis betänkande ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”, eftersom det är viktigt att uppmärksamma att många rättsakter som antas på EU-nivå direkt eller indirekt påverkar barns rättigheter. Jag anser därför att vi behöver rättsliga ramar som innebär ett erkännande av barnets rättigheter, så att de kan ges juridisk form. 54 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
I detta avseende bidrar betänkandet på ett värdefullt sätt till respekten för barnets rättigheter, i och med att man förordar EU-lagstiftning som förbjuder alla former av våld mot barn och betonar vikten av områden som utbildning, hälsa, adoption och kamp mot fattigdom och diskriminering. Jag vill också påpeka att det nya Lissabonfördraget ger en rättslig grund för barnets rättigheter, som nu ingår bland EU:s målsättningar.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Barnens rättigheter är utan tvekan en universell och okränkbar rättighet, och det är med glädje som Junilistan konstaterar att samtliga EU-medlemsstater har ratificerat FN:s barnkonvention. Detta innebär att det redan idag finns bindande rättslig internationell lagstiftning som skyddar barn mot barnarbete, trafficking, våld och en rad andra ingrepp i barnens liv. Barnrätten är dessutom ett område inom svensk rätt som kompromisslöst ställer barnets bästa i främsta rummet. Vi har valt att lägga ner vår röst i omröstningen om betänkandet av den enkla anledningen att föredraganden helt verkar ha tappat fokus på barnens bästa i sitt betänkande. Betänkandet fokuserar nästan uteslutande på vilken specifik social modell som medlemsstaterna bör införa i sina respektive länder för att uppnå vad just Europaparlamentet anser vara den bästa lösningen. Allt från förbud mot våld i TV och försäljning av våldsamma dataspel till tvångsäktenskap, olagliga adoptioner och olaglig verksamhet behandlas i detta betänkande. Vi har självklart röstat för de ändringsförslag som poängterar vikten av att följa FN:s barnkonvention fullt ut som garant för barnens rättsäkerhet och deras mänskliga universella rättigheter.
Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller nästan 200 punkter och har en del inslag som vi stöder och andra som vi inte stöder. Vår röst ska ses mot den bakgrunden. Vi vill dock framhålla att orsakerna till de situationer som ibland diagnostiseras inte behandlas i betänkandet. I betänkandet smiter man från ansvar genom att underlåta att kritisera EU:s nyliberala politik, som ligger bakom miljontals människors, särskilt barns, fattigdom. Denna politik resulterar i djupa och oacceptabla sociala orättvisor till följd av kapitalistisk exploatering och koncentration. Den främjar social splittring och leder till ett sjunkande värde för arbetstagarnas löner, enkla avskedanden och allt osäkrare avtalsförhållanden, längre och mer flexibel arbetstid och liberalisering och privatisering av offentliga tjänster. Den får allvarliga negativa konsekvenser för arbetstagarnas effektivitet och levnadsförhållandena för dem och deras familjer, dvs. även deras barn. Respekt för och en fullödig tillämpning av barnets rättigheter kräver bl.a. en rättvis fördelning av välståndet, arbete med rättigheter, anständiga löner, kortare arbetstid, utveckling av starka offentliga system för social trygghet, hälsa och allmän och kostnadsfri utbildning.
Marian Harkin (ALDE), skriftlig − (EN) Även om jag röstade för detta betänkande skulle jag vilja förtydliga min inställning när det gäller punkt 2 i betänkandet. I denna punkt anges att regeringskonferensen den 19 oktober 2007 beslutade att ta med barns rättigheter i Lissabonfördraget som ett av EU:s mål och därmed skapa en ny rättslig grund för barns rättigheter. Enligt kommissionsledamot Franco Frattinis svar på min fråga om detta under plenardebatten införs ingen specifik rättslig grund genom Lissabonfördraget och det är viktigt att förtydliga detta. När det gäller punkt 127 stöder jag inte denna eftersom jag inte stöder ett förbud mot huvuddukar och slöjor av typen hijab.
Milan Horáček (Verts/ALE), skriftlig. − (DE) Jag vill kommentera Angelillibetänkandet om EU-strategin för barnets rättigheter. Det är ett utmärkt betänkande. Den radikala behandlingen av frågor som rör barnprostitution och sexturism är särskilt betydelsefull. Offren för dessa brott finns också på vår egen bakgård. I gränsområdet mellan Tyskland, Tjeckien och Österrike, exempelvis, har prostitutionen med kvinnor och, i allt större utsträckning, barn ökat enormt sedan gränserna öppnades. Under lång tid prioriterades emellertid inte denna fråga på EU-nivå. Problem av avgörande betydelse för barnprostitutionen kan bara bekämpas på EU-nivå (förövarnas nätverk på Internet och avsaknaden av samarbete när det gäller gränsöverskridande övervakning och brottsbekämpning). I betänkandet behandlas dessa områden, och de införlivas i en övergripande strategi. Det är ett uppmuntrande tecken, även om mycket fortfarande måste göras för att bekämpa övergrepp mot barn. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 55
Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att det är ett heltäckande dokument, fullt med bra förslag. Jag välkomnar särskilt erkännandet av barns rätt att vara delaktiga i beslut som direkt berör dem och att de ska företrädas korrekt i rättsliga eller administrativa förhandlingar. I betänkandet betonas behovet av en hälsosam miljö och rätten till lek. I betänkandet uppmärksammas dessutom att de barn som har laglig rätt att arbeta bör betalas enligt principen lika lön för lika arbete: allt för många ungdomar används som ett billigt alternativ till andra arbetstagare när de på många områden arbetar lika bra och lika hårt. Jag röstade för att stryka punkten om att uppmuntra medlemsstaterna att förbjuda användningen av slöjor av typen hijab för unga flickor. Jag anser att detta är ett missriktat förslag från kvinnoutskottet där man förutsätter att användningen av hijab automatiskt innebär att unga flickor är förtryckta, vilket inte är fallet. Personligen upprörs jag av att se flickor som inte ens har nått puberteten gå omkring i kläder med sexuella budskap. Men jag skulle inte komma på tanken att använda mig av ett parlamentsbetänkande för att försöka förbjuda detta. Jag är glad att betänkandet antogs utan denna punkt.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är en varm anhängare av tanken på en heltäckande och konsekvent EU-strategi om barns rättigheter. Kampen mot alla former av våld, fattigdom och diskriminering som drabbar barn är något som inte bara bör behandlas på nationell nivå. Skyddet av ett barns rätt till utbildning, hälsa och adoption är rättigheter som hela EU bör fortsätta att erkänna och skydda.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Våldet frodas i parallella samhällen med gammal islamsk tradition. På skolgårdar och på gatan ger barn utlopp för det hat mot den dekadenta västerländska kulturen som de ingjutits; de kan till och med utvecklas till potentiella terrorister. En missriktad tolerans har fått oss att bortse från de första varningssignalerna och vägra inse sprängkraften.
Ökningen av barnhandel och barnpornografi är också alarmerande. Det är allmänt känt att sexförbrytare ofta återfaller i brott. I detta sammanhang har det också kommit avslöjanden om tvivelaktiga adoptionsförfaranden för barn från utvecklingsländer, förfaranden där man inte dragit sig för barnhandel, handel med mänskliga organ eller prostitution. Med tanke på de många föräldralösa barn som väntar på adoption, framför allt i öst, och miljontals ofödda barn i Europa, skulle ett strikt förbud mot adoption av utomeuropeiska barn vara ett hårt slag för barnhandeln. Detsamma gäller upprättande av ett Europaomfattande register över sexförbrytare samt hårdare straff för sexuellt umgänge med barn och för innehav av barnpornografi. Sist men inte minst måste våld i hemmet bekämpas även i invandrarfamiljer och mängden utlänningar i skolorna begränsas för att avvärja en ökning av våldet.
Baronessan Nicholson of Winterbourne (ALDE), skriftlig. − (EN) Samtidigt som främjandet av barnets rättigheter fastställs som ett av de övergripande EU-målen i Lissabonfördraget införs inga nya lagstiftningsbefogenheter för detta ändamål. Jag anser att allt arbete på området bör ske inom ramen för det befintliga regelverket. På många områden går betänkandet utanför dessa gränser. I betänkandet presenteras inte heller några genomförbara lösningar på barns problem. Ett exempel är institutionsvård. Vi har röstat för att begränsa detta till en tillfällig åtgärd. Ändå föds hundratusentals barn i hela Europa med sådana fysiska eller psykiska funktionshinder, eller utvecklar sådana funktionshinder, att det är medicinskt eller socialt nödvändigt för dem att under lång tid vårdas på institutioner. Ett barn som lider av förlamning i både armar och ben, ryggmärgsbråck eller vattenskalle kan få ett värdigt och glädjerikt liv med expertvård och familjebesök. Systemet bör stärkas, inte avskaffas. Inom EU är vi skyldiga att följa FN:s konvention om barnets rättigheter. I detta betänkande förvrängs flera viktiga budskap i konventionen. Jag beklagar därför att jag inte kan ställa mig bakom detta betänkande, även om jag delar den oro för barns välfärd som uttrycks av dem som stöder betänkandet.
Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Detta långrandiga betänkande, fullt av litterär retorik, är ett försök att dölja EU:s och EU-medlemsstaternas ansvar för sin barbariska politik, som leder till omänskliga förhållanden för barn och föräldrar i vanliga familjer. Vilket hyckleri det är att EU intresserar sig för barnens rättigheter, samtidigt som dess politik krossar arbetarna genom att orsaka arbetslöshet, deltidsarbetslöshet, sjunkande levnadsstandard, privatisering av sjukvård och utbildning och kommersialisering av idrott och kultur. De uppbyggliga hänvisningarna till bekämpning av våld mot barn, barnpornografi osv. kan inte dölja att systemet, vars överskuggande mål är profit, behandlar barnen själva som en källa till profit. Adoption kommersialiseras och människor drivs till barnarbete, prostitution och organhandel. Hur vågar EU-förespråkarna tala om barns rättigheter när flygplan från EU/Nato faktiskt bombade en förlossningsklinik i Belgrad! Låt oss komma ihåg att väpnade styrkor från EU/Nato dödar tusentals barn i Afghanistan, Irak och 56 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
på andra håll. Låt oss komma ihåg att de dömer hundratusentals barn i Afrika, Asien och hela världen att dö av svält och sjukdomar – brott som det inte sägs ett enda ord om i betänkandet.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Barn är människor med egna rättigheter, från befruktningsögonblicket. Varje barn har rätt till en familj, som utgör grunden för barnets uppfostran. Vi får inte glömma gatubarnen och invandrarbarnen, som också utsätts för våld. Barnets rättigheter måste vara EU:s främsta prioritering. Jag välkomnar initiativet att inrätta en konfidentiell telefonlinje. Med min röst har jag uttryckt mitt stöd för EU-strategin för barnets rättigheter. Strategin behandlas i ett utmärkt betänkande av min kollega Roberta Angelilli, som innehåller en stor mängd värdefull information. Vi måste inse att vi fortfarande saknar den rättsliga grunden. Som ett led i en långsiktig strategi är det därför nödvändigt att vidta konkreta åtgärder när det gäller barnets rättigheter och genomföra dem snarast möjligt. Ratificeringen av Lissabonfördraget kommer att göra EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande. Barnets rättigheter behandlas uttryckligen i artikel 24 i stadgan. Vi står inför en rad utmaningar den närmaste tiden: att så snabbt som möjligt begränsa den IT-relaterade brottsligheten, att få slut på pedofili och sexuella övergrepp mot barn och minderåriga och att införa regler för internationella adoptioner, som måste utgå från barnets och inte de vuxnas intresse. Alla former av våld måste förbjudas. Nu är det dags att omvandla ord till handling. EU måste lyssna till barnen; det är de som är grunden för morgondagens samhälle. Det europeiska huset måste vara en säker plats för barnen. Om vi har lyckliga barn kommer vi att få ett lyckligt samhälle.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I samband med debatten om att utforma en EU-strategi för barnets rättigheter anser jag att vi bör prioritera begreppet ”barnets intresse”, inte i strid mot tanken på rättigheter utan som ett komplement till rättigheterna och en vägledande princip för strategin. Hoten mot barnets rättigheter i Europa och världen varierar till sin karaktär och omfattning. På vissa håll prioriterar man att bekämpa fattigdom och dess orsaker eller att vidta åtgärder mot utnyttjande av barn som soldater och för sexuella ändamål, medan vi i andra fall måste värna om rätten till sjukvård, skydd mot sexuella övergrepp eller barnhandel, eller rätten till adoption inom lämpliga tidsramar och enligt tydliga regler. Vi måste också stärka familjens roll. I samtliga fall bör dock kriteriet vara ”barnets bästa intresse”. Det är den norm, det kriterium, som bör användas för att bedöma nyttan, nödvändigheten och värdet av varje beslut, rättsakt eller åtgärd. Jag anser därför att det viktigaste i samband med strategins utformning är att införa detta begrepp, som måste vara överordnat rättighetskatalogen, eftersom rättigheterna inte alltid är rimliga, uppnåeliga eller lämpliga.
Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Den stora förtjänsten med detta betänkande är att barnets rättigheter tydligt definieras men framför allt att i princip alla faror som barn utsätts för fördöms: från att vid en tidig ålder utsättas för skräckskildringar, pornografi och våld i medierna till hedersbrott, tvångsäktenskap och könsstympning på kulturella eller religiös grund. Utan att faktiskt nämna orden ”islam” eller ”islamism”, termer som är helt tabu eftersom politisk korrekthet och rädsla för vedergällning totalförbjuder alla slags kommentarer om denna religion – och givetvis all kritik – lyckas föredraganden ändå, i skydd av mer allmänna synpunkter och inom reglernas ramar, fördöma all diskriminering som utövandet av islam för med sig. Bland annat fördöms förbudet mot flickors deltagande i skolundervisning och idrott, såsom simning, och alla traditionella sedvänjor som är barbariska och skadliga för unga muslimska flickor. Detta gläder oss oerhört. Betänkandet är ett första steg mot en begynnande yttrandefrihet och klarsynthet. Vi kommer att rösta för.
Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − En punkt ställde till bekymmer för samtliga grupper. I punkt 127 i det ursprungliga betänkandet fanns ett förslag som uppmanade samtliga EU:s medlemsstater att förbjuda barn att bära slöja i skolan. Som privatpersoner känner vi sympati för grundidén, dvs. att skydda barns rättigheter att leka fritt, delta i skolgymnastiken och att även som omyndiga åtnjuta ett visst skydd gentemot föräldrars tvångsmakt. En så komplicerad och känslig fråga kan emellertid knappast lösas på EU-nivå. Europas stater viktar barnens, föräldrarnas och statens rättigheter och skyldigheter utifrån sin egen historik och politiska situation. Vi är helt överens om vikten av att EU skapar ett gott ramverk. Punkt 127 ligger rimligtvis utanför ett sådant. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 57
Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag är glad över att utskottet och dess betänkande är starkt inriktat på familjen och erkänner familjens ställning i förhållande till barn. Dessutom välkomnar jag det starka försvaret för barn i samband med människohandel, institutionalisering, pornografi och funktionshinder. Genom betänkandet kopplas emellertid EU:s politik till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket gör att befogenheterna på barnområdet skiftar från föräldrarna till staten. Även om detta inte uttryckligen anges är detta en enorm förändring som är djupt oroande. Trots de positiva inslagen i detta betänkande, som de som jag nämnde tidigare, användes detta betänkande tyvärr till att främja dagordningen för sexuella och reproduktiva rättigheter (vilket i FN:s konvention inkluderar abort), vilket var extra olämpligt eftersom det handlar om barn och om att skydda barn. Även om jag är mycket positiv till att barn skyddas på alla sätt kan jag inte ställa mig bakom detta betänkande.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. − (NL) Trots FN:s konvention om barnets rättigheter, som undertecknats av många medlemsstater, förekommer fortfarande alltför många överträdelser av ungdomars och barns grundläggande rättigheter. Kommissionens initiativ att lägga fram en EU-strategi är därför mycket välkommet. Barns rättigheter tillhör visserligen fortfarande nationalstaternas behörighet, men både kommissionen och Europaparlamentets föredragande Roberta Angelilli har belyst en rad angelägna frågor, t.ex. kampen mot alla former av våld och mot den fattigdom och diskriminering som drabbar barn, och även respekten för invandrarbarns rättigheter. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har lyckats lägga till följande punkter i betänkandet: ökad uppmärksamhet på barns rätt till delaktighet i beslut som berör dem, erkännande av en barnombudsman, förbud mot barnarbete, lika lön för lika arbete för dem som är under 18 år, erkännande av flyktingbarns rättigheter och rätten till en ren och skyddad miljö. Det gläder mig mycket att parlamentet har avsatt debattid för detta ämne, och jag stöder betänkandet till fullo.
Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Jag kunde inte stödja betänkandet om strategin för barnets rättigheter, eftersom vänstern har lyckats få med så många som fem hänvisningar till dessa så kallade rättigheter och till reproduktiv hälsa, vilket bl.a. innefattar rätten till abort.
Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Jag är för att EU främjar barns rättigheter. Ett aktuellt exempel som jag skulle vilja uppmärksamma kommissionen på igen är diskriminering av barns rätt att resa, där flygbolag slopar möjligheten för minderåriga att flyga ensamma. Om de gjorde samma sak med personer med funktionshinder eller någon annan liknande grupp skulle det (med rätta) bli ramaskri. Men uppenbarligen tycker EU att det är helt i sin ordning att ta bort barns rätt att resa på detta godtyckliga sätt. Samtidigt har det uppstått viss kontrovers angående punkt 127, i vilken medlemsstaterna uppmanas att ”förbjuda huvuddukar och slöjor av typ hijab, åtminstone i grundskolan”. Jag röstade mot denna punkt både på grund av den tvetydiga lydelsen och på grund av att jag anser att detta är en allt för viktig fråga för att behandlas i en perifer del av ett sådant betänkande. Trots detta skulle jag bli besviken om en sådan praxis skulle bli vanlig i grundskolor i EU.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag är en varm anhängare av behovet av att ge barn en god uppfostran i en stark, kärleksfull och trygg familjemiljö, att skydda barn från våld och övergrepp, att ge dem moralisk vägledning och en förstklassig utbildning, och de bästa möjligheterna i sina liv. Jag anser att staten bör spela en begränsad roll i detta. Den bör inte försöka att ersätta föräldrars, kyrkors och skolors rättigheter och skyldigheter. Därför ser jag verkligen ingen anledning till varför EU ska blanda sig i detta. Jag beklagar strykningen av kravet på ett förbud av huvuddukar och slöjor av typen hijab, åtminstone i grundskolan. Hur ska dessa barn kunna integreras ordentligt i vårt normala västerländska samhälle om en sådan klädsel tillåts? Jag beklagar dessutom språkbruket när det gäller sexuella ”rättigheter” – ytterligare en urholkning av själva konceptet av att vara barn. Av dessa och många andra skäl röstade jag emot betänkandet.
- Betänkande: Pack (A6-0502/2007)
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Med utgångspunkt i det utmärkta betänkandet av min tyska kollega Doris Pack röstade jag för Europaparlamentets resolution om vuxenutbildning som svar på kommissionens meddelande ”Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära”. Utbildning, särskilt livslångt lärande, är en kritisk faktor för att uppnå målen i Lissabonstrategin om att öka den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och de sociala framstegen. Oavsett om det handlar om 58 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
konkurrenskraft, social integration av vuxna eller utmaningarna i samband med demografiska förändringar, är detta initiativ, som inleddes 2001, av godo för EU och dess medborgare. När det gäller lärande och företagsfrågor mer generellt föreslår jag att ärendet överlämnas till arbetsmarknadens parter, som – låt oss inte glömma det – har de rättsliga instrumenten för att utforma EU:s sociallagstiftning enligt de gällande fördragen. Det handlar om artikel 137 och följande artiklar i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som också finns med i Lissabonfördraget som nu håller på att ratificeras.
Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande på grund av att den senaste tidens ekonomiska och social förändringar, den snabba omvandlingen till ett kunskapsbaserat samhälle och de demografiska förändringar som beror på en åldrande befolkning i EU samtliga är utmaningar som kräver en ny syn på utbildning och yrkesutbildning, inom ramen för livslångt lärande.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Doris Packs betänkande ”Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära”, eftersom jag anser att vuxenutbildning, genom att nödvändiga färdigheter förvärvas, är avgörande för att vi ska kunna nå Lissabonstrategins mål i fråga om ökad ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och social integration. Å andra sidan, och som ett komplement till detta, håller jag också med om att livslångt lärande är grundläggande för att kunna hantera dagens utmaningar i form av ekonomiska och sociala förändringar, den snabba övergången till ett kunskapsbaserat samhälle och demografiska förändringar till följd av en åldrande befolkning.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är viktigt att ägna mer uppmärksamhet åt vuxenutbildning. Det måste börja hända saker på vuxenutbildningens område. Deltagandet i vuxenutbildning är inte tillräckligt för att EU ska kunna nå målet med ett deltagande på 12,5 procent till 2010. Det är dock nödvändigt att garantera vuxenutbildningens kvalitet och särskilt uppmärksamma de olika dimensionerna av kvalitet i utbildningen, framför allt lärarutbildning, kvalitetssäkringsmekanismer, undervisningsmetoder och läromedel. Som det påpekas i betänkandet är vuxenutbildning en nödvändig del av det livslånga lärandet och en mycket komplex sektor. Vuxna måste sätta lärandet i samband med sina kunskaper och erfarenheter och sin kulturella bakgrund. Slutligen är det viktigt att betona tillämpningen av jämställdhetsprincipen i program för livslångt lärande, så att män och kvinnor i samma utsträckning kan dra nytta av de möjligheter som livslångt lärande ger, och att i samarbete med det europeiska jämställdhetsinstitutet utnyttja alla tillgängliga instrument för att garantera jämställdhet mellan män och kvinnor vid utformningen av vuxenutbildningspolitiken.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Vi hyser ett stort förtroende för medlemsstaternas kompetens att handlägga frågor runt den mycket viktiga vuxenutbildningen. Det är viktigt att utbildningsdepartementen i medlemsstaterna har tillräckliga ekonomiska resurser för att utveckla vuxenutbildningen. Ett sätt att tillföra ekonomiska resurser till dem är att minska medlemsstaternas avgifter till EU:s budget, så att de får ökat utrymme för satsningar inom vård, skola och omsorg. Vi påpekar än en gång att den federalistiska majoriteten i Europaparlamentet inte respekterar medlemsstaternas exklusiva ansvar för undervisningens organisation och utbildningssystemens innehåll. Detta ”tyckandebetänkande” från Europaparlamentet hade aldrig behövt utarbetas och kan inte ses som annat än ett sysselsättningsprojekt för Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning.
Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Det betänkande vi röstar om handlar om vuxenutbildning, dvs. en fråga som håller på att få en enorm betydelse i hela EU men som blivit mer än så i mitt land – det är en positiv trend och en passion för tusentals människor. Det är inte alltid rent kommersiella överväganden som styr detta. Låt mig fästa er uppmärksamhet på en aspekt av kontinuerlig vuxenutbildning som har kopplingar till både dagens demografiska och civilisationsmässiga utmaningar och arvet från det gamla systemet. Inom det socialistiska systemet tillämpades en särskild utbildningsmodell, som inom humaniora genomsyrades av propaganda och ideologi och på andra områden avspeglade en likgiltighet för globala tendenser. Av dessa skäl utgör vuxenutbildningen i de nya medlemsstaterna både en möjlighet att gottgöra bristerna i den socialistiska utbildningsmodell som beskrivs ovan och samtidigt ett verkligt öppnande mot världen. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 59
Kunskaper i främmande språk, en vilja att ta risken att skola om sig och byta arbete och främjandet av europeiska utbildningsstandarder är uppenbara förutsättningar för rörlighet och möjligheter att finna arbete. Detta förklarar det stora intresset för fortbildning bland mina medmänniskor i Central- och Östeuropa.
Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) I sitt betänkande framhåller Doris Pack att utbildningen bör fortgå under hela yrkeslivet och att studierna inte bara bör begränsas till skolåren. Jag håller med om att den rådande takten i de ekonomiska och sociala förändringarna medför ett behov av ständig, långsiktig personlig utveckling. Det står också klart att vuxenutbildning har en gynnsam inverkan på den vuxna människans självkänsla, bidrar till att främja en ökad social integration och underlättar interkulturell dialog.
David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag anser att målet i betänkandet om att se till att medlemsstaterna når sitt mål på ett 12,5-procentigt deltagande i vuxenutbildning till 2010 inte bara kommer att öka EU:s konkurrenskraft utan även öka den sociala integrationen och den interkulturella medvetenheten, vilket är precis vad som behövs för Europaåret för interkulturell dialog. Ökad användning av teknik och förslag om att öka tillgången till barnomsorg kommer att ge alla bättre möjligheter att verkligen dra nytta av utbildningen. Därför röstade jag för detta betänkande.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är kontraproduktivt att å ena sidan hindra den egna befolkningen från att utbilda sig och å andra sidan komma med planer på ett ”blå kort”. Till följd av att de atypiska anställningsförhållandena ökar och konkurrensen blir allt större är en bra grundutbildning och fortbildning nämligen inte längre något skydd mot arbetslöshet. Tillräckligt många välutbildade människor har avvisats av företagen bara för att dessa vill ha de billigaste lågstatusarbetarna eller helt enkelt vill erbjuda anställningsavtal av ett ovanligare slag. I princip bör den brist på kvalificerade arbetstagare som används som förevändning för detta åtgärdas. Om detta inte är möjligt bör en säsongsmodell hellre tillämpas. Då kan vi förhindra ytterligare massinvandring. Trots motsägelserna i EU:s målsättningar förtjänar insatserna och programmen på området för livslångt lärande ändå vårt stöd.
6. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet
Talmannen. − Omröstningen är därmed avslutad. Jag skulle vilja tacka alla tjänsteenheter, och särskilt tolkarna, för deras tålamod så här i lunchtid. (Sammanträdet avbröts kl. 13.30 och återupptogs kl. 15.00)
ORDFÖRANDESKAP: BIELAN Vice talman
7. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet
8. Situationen i Kenya (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Kenya.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Det gläder mig mycket att Europaparlamentet i dag ska diskutera situationen i Kenya och även debattera resolutionsförslaget om den rådande situationen där. Bara det faktum att Europaparlamentet sände ett valobservatörsuppdrag under ledning av Alexander Lambsdorff och en delegation ledd av Jan Mulder gav en mycket viktig signal om att Europaparlamentet intresserar sig för situationen i Kenya. Valet i Kenya ägde som vi vet rum den 27 december. Det stora valdeltagandet är ett bevis för det kenyanska folkets engagemang för den demokratiska processen, och för deras förtroende för den processen. EU:s observatörsuppdrag var på plats och leddes av Alexander Lambsdorff. Man uppmärksammade ett stort antal oegentligheter i samband med räkningen och registreringen av rösterna under valet. Oegentligheterna 60 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
gav upphov till allvarliga tvivel om valresultatet. Som vi vet ledde offentliggörandet av resultatet till våldsutbrott i huvudstaden Nairobi och i andra delar av Kenya. Anhängare till oppositionsledaren Raila Odinga drabbade flera gånger samman med säkerhetsstyrkorna och gick även till angrepp mot president Mwai Kibakis sympatisörer. Säkerhetsstyrkorna avlossade skott in i folkmassorna. Enligt Louise Arbour, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, reagerade säkerhetsstyrkorna med onödigt våld. Minst 600 människor dödades och nästan en kvarts miljon fördrevs. Allt detta hände alltså i Kenya, ett land dit flyktingar från grannländerna, Somalia och södra Sudan, brukar ta sin tillflykt. Händelserna har inte bara påverkat ekonomin i Kenya utan även i grannländerna, särskilt de som inte har egen havskust. Det är en tragedi. Samtidigt är det ett hårt slag mot demokratiseringsprocessen och ett slag mot hela den afrikanska kontinenten, där Kenya setts som en förebild. EU har fördömt våldet i Kenya. Vi har vädjat till de kenyanska ledarna om att de ska besvara frågorna om valets regelmässighet, men först och främst upprätta en dialog och finna en politisk lösning. Vi har naturligtvis försökt tillgodose det kenyanska folkets behov av humanitär hjälp. EU välkomnade medlingen av Ghanas president John Kufuor, som är ordförande för Afrikanska unionen. Vi har också uttryckt vårt stöd för en grupp framstående afrikanska personligheter, med FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan i spetsen, som bör komma till Nairobi inom kort. Under tiden har president Kibaki utsett sin regering utan att samråda med oppositionsledaren Odinga. Denne har uppmanat till massdemonstrationer i Kenya under tre dagars tid. Mer positivt är att det kenyanska parlamentet sammanträdde för första gången i går. Oppositionens kandidat valdes till parlamentets talman. Detta var hoppingivande såtillvida att vissa demokratiska regler fortfarande gäller i landet och att oppositionen fortfarande har medbestämmanderätt. För EU:s del står det fullständigt klart att normala förbindelser med Kenya inte är möjliga förrän en politisk kompromiss kan nås. Kompromissen måste leda till en permanent lösning som innebär att det kenyanska folkets vilja respekteras, att man vinner folkets förtroende och att Kenya återgår till stabilitet. På EU:s vägnar kan jag säga att allt som hänt efter valet i Kenya har varit en stor missräkning och att situationen fortfarande är oroande. Vår besvikelse kan dock inte jämföras med den som det kenyanska folket själva känner, det folk som i stort antal deltog i valet i hopp om en bättre framtid.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionen är självfallet djupt oroad över den allvarliga kris som pågår i Kenya. Dagen efter valet, när vi såg varningstecknen på det kaos som följde på händelserna särskilt i samband med rösträkningen, började vi också agera och tog kontakt med myndigheterna på båda sidor – den avgående majoriteten och oppositionen. I det avseendet vill jag även påpeka att jag inte hade några svårigheter att komma i direkt kontakt med Raila Odinga personligen. Däremot har jag inte sedan dess, trots upprepade försök, lyckats komma i direkt kontakt med Mwai Kibaki personligen, vilket är förvånande med tanke på hur lätt det varit att kontakta honom tidigare. Detta ger en god antydan om den oro som rådde. Våldet efter valet, som lett till att över 600 personer dödats och drygt 250 000 fördrivits, är givetvis ett uttryck för den frustration och ilska som det kenyanska folket känner inför de allvarliga problemen med socioekonomiska orättvisor och korruption som undergräver det kenyanska samhället och riskerar att leda till etniska sammandrabbningar. Valet har emellertid också tydliggjort det kenyanska folkets demokratiska ambitioner. Dessa ambitioner har kommit på skam på grund av oegentligheterna på valdagen, som väcker allvarliga tvivel om det officiella resultatets giltighet. Vi ställer oss till fullo bakom slutsatserna och förklaringarna från EU:s valobservatörsuppdrag under ledning av er kollega Alexander Lambsdorff, som jag verkligen vill gratulera till det utmärkta arbetet. De internationella myndigheterna utanför EU, som inledningsvis intog en något mindre kategorisk och på vissa sätt en något mindre objektiv hållning, ställde sig faktiskt till sist bakom Alexander Lambsdorffs iakttagelser och slutsatser och gav dem sitt stöd.
Kommissionens ståndpunkt om den politiska situationen i Kenya kunde inte vara tydligare. Kenyas politiska ledare måste snarast göra en bedömning av sitt ansvar och omedelbart göra ett allvarligt åtagande om att finna en politisk lösning. Utan ett sådant åtagande kommer EU med största sannolikhet inte att ha något annat alternativ än att se över sina förbindelser med Kenya, som hittills varit utmärkta, det ska påpekas. Kenya ansågs vara på rätt väg när det gäller styrelseformer, mänskliga rättigheter och demokrati, och landet spelade också en viktig roll för stabiliteten i regionen. Det måste vi komma ihåg. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 61
Strävan efter en politisk lösning är därför främst de kenyanska ledarnas ansvar. Detta kräver ett omedelbart upphörande av provokationerna och våldet på gatorna, men även i medierna och i offentliga ståndpunkter. Det är av avgörande betydelse att president Mwai Kibaki och oppositionsledaren Raila Odinga kan enas om en kompromiss genom att erkänna att valresultatet inte återspeglas på ett riktigt sätt i utövandet av makt och ansvar, och att maktdelning är en nödvändighet för att undvika att den politiska krisen fortsätter. En sådan maktdelning skulle kunna vara en tillfällig lösning, exempelvis till dess att nyval kan hållas. Till sist är det viktigt att den politiska klassen i Kenya inser det tvingande behovet av att lösa de grundläggande problem som ligger bakom våldsutbrottet, oavsett om det gäller den författningsmässiga maktorganisationen, landets politiska styre eller den allvarliga diskrimineringen och de socioekonomiska orättvisorna. Kommissionen och EU som helhet stöder helhjärtat den afrikanska medling som inletts av president Kufuor och fortsatts av Kofi Annan, tack vare Graça Machel och Benjamin Mkapa. De uppmanar president Kibaki och Raila Odinga att samarbeta fullt ut för att nå en politisk lösning. Jag talade länge med Desmond Tutu i början av krisen, under hans medlingsuppdrag. Dessutom hade jag en lång diskussion med Kofi Annan, som menade att det lämpligaste vore om den afrikanska medlingen åtföljdes av en process för förnyat närmande. Jag har lovat att kommissionen ska stödja denna medling, med politiska eller ekonomiska medel. Oavsett vad som händer bör vi vara glada över att det kenyanska parlamentets talman valdes under korrekta former i går kväll. Det bör vi se som ett tecken på respekt för de författningsmässiga ramarna, åtminstone i det avseendet. De närmaste dagarna blir dock avgörande. Vi kommer att följa situationen noga och stå i ständig kontakt med de afrikanska medlarna. Vi kommer att anpassa våra förbindelser med Kenya, även med avseende på samarbete, för att spegla förändringar av situationen och båda sidors åtgärder.
Alla alternativ ligger nu på bordet. Både europeisk och internationell dialog behövs så att det vi gör får största möjliga effekt. Världssamfundet tycks för närvarande vara på samma våglängd och det finns inte längre några skillnader i synsätt, politisk tendens eller ens strategi. Detta är viktigt. Så var det inte nödvändigtvis i början, direkt efter valet. Jag menar att det är något som vi nu har åstadkommit, och det är bra. När det gäller den humanitära situationen har kommissionen reagerat mycket snabbt. Efter bedömningar av experter från generaldirektoratet för humanitärt bistånd (Echo) och våra partner på fältet har kommissionen frigjort ett första katastrofbistånd på 5,5 miljoner euro för att tillgodose de fördrivna människornas behov av vatten, mat, skydd och sjukvård.
Maria Martens, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Som redan sagts har Kenya varit ett viktigt exempel på demokrati och stabilitet i regionen sedan 2002. På senare år har landet gjort stora politiska och ekonomiska framsteg. Det kenyanska valet visade att en stor majoritet av kenyanerna vill ha demokrati i stället för diktatur. De har visat att de har större förtroende för valda företrädare än för militären. Ändå har alarmerande våldsutbrott ägt rum, och nu råder en humanitär kris som redan har lett till hundratals döda och mer än 250 000 flyktingar. Detta kommer att få följder för landets ekonomiska situation. Vad ska vi då göra? Det är viktigt att EU ger sitt fulla stöd till den grupp av ”framstående afrikanska personligheter” som Afrikanska unionen tillsatt och som leds av Kofi Annan. Om vi kan lära något av historien är det att vi inte får tro att vi i Europa kan lösa Afrikas problem. Afrikanska problem kräver afrikanska lösningar, och jag välkomnar kommissionens stöd för detta. Vår grupp stöder resolutionen till fullo. Det är dock en sak till jag vill säga, något som vår grupp ser som oerhört beklagligt. Det är att Europeiska kommissionen dagen efter valet överförde mer än 40 miljoner euro i budgetstöd till regeringen. Detta skedde alltså vid en tidpunkt då resultatet var klart och, som kommissionsledamoten sa, en mängd oegentligheter redan hade konstaterats. Man väntade inte ens på slutsatserna från vår egen observatörsgrupp, som händelsevis offentliggjordes bara tre dagar senare. Detta politiska beslut kan inte motiveras med formaliteten att utbetalningen redan hade skjutits upp en gång, till efter valet, och att det bara var den tredje i en serie utbetalningar. Utbetalningen kunde ha skjutits upp och det borde också ha skett. Beslutet var oerhört olyckligt, inte minst därför att medlemsstaterna själva redan hade dragit in sitt stöd. Det får inte hända igen.
Emilio Menéndez del Valle, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Ytterligare ett bevis för att majoriteten av det kenyanska folket inte stödde president Mwai Kibaki är att Raila Odingas oppositionsparti fick dubbelt så många röster som president Kibakis parti i parlamentsvalet, som hölls samtidigt som presidentvalet. Som vi vet innebar detta att Odingas parti fick talmansposten när parlamentet öppnade i går i Nairobi. Vid valet besegrades samtidigt 22 av Kibakis ministrar, som hade hoppats på platser i parlamentet. 62 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
President Kibaki bär enligt min mening ansvaret för en hel del, inte bara för valfusket. Hans fem år vid makten har resulterat i frustration, besvikelser och bedrägerier. Ekonomin har visserligen vuxit med 6 procent, men mer än hälften av befolkningen lever fortfarande under fattigdomsgränsen. Dessutom har flera statsråd, utsedda av Kibaki som en uppenbar provokation, kopplats till fall av korruption. Presidenten, som orättmätigt försöker behålla makten, bär också ansvaret för en annan allvarlig fråga: hans agerande har fått den etniska konflikten att blossa upp på nytt, en spiral som kan bli svår att tygla. Som om inte detta var tillräckligt uppgav faktiskt ordföranden för den kenyanska valkommissionen för två veckor sedan att han inte visste vem som vunnit presidentvalet. Mot denna bakgrund är det enligt min mening helt rimligt att, som sägs i punkt 11 i parlamentets gemensamma resolutionsförslag, kräva nyval om det är omöjligt att organisera en korrekt, öppen och trovärdig omräkning av rösterna vid valet den 27 december från ett oberoende organs sida.
Alexander Lambsdorff, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill först och främst tacka rådet, kommissionen och även mina kolleger här i Europaparlamentet. Det råder stor enighet mellan institutionerna. Det gläder mig personligen väldigt mycket, och jag talar också för min grupp av mer än 150 valobservatörer, varav minst 50 har varit stationerade i Kenya i över en månad. Vår enighet i frågan är ett gott tecken. Jag vill i det här sammanhanget nämna att en del av observatörerna nu är på väg till Pakistan eller har redan kommit dit, där nästa besvärliga val förestår. Valövervakning är ibland ett svårt och farligt arbete. Jag vill uppriktigt tacka dessa människor för deras engagemang.
Vad vi än står för så är Europa vårt gemensamma värde. Vi kan vara stolta – som kommissionsledamoten just sa – över att andra övervakningsuppdrag har anslutit sig till vår bedömning, t.ex. Brittiska samväldets delegation och Internationella republikanska institutet från Förenta staterna. Jag anser att arbetet inom övervakningsuppdraget därför har lagt grunden för en gemensam insats där EU, Afrika och Förenta staterna samarbetar för att nå en lösning på krisen i Kenya. I sin resolution kommer Europaparlamentet att belysa de vägar det anser som lämpliga. Som chefsobservatör har jag inte själv deltagit i samrådet. Jag anser att uppdragets neutralitet otvetydigt måste bibehållas tills det är över. Och det betyder till dess att vår slutrapport, som vi nu håller på att sammanställa, lagts fram. Tillsammans med våra observatörers professionella arbete på fältet har neutraliteten varit vår främsta tillgång. Neutralitet och professionalism innebär också att vi bara grundar vårt arbete på fakta. Vi har dragit slutsatsen att det råder skepsis mot resultatet av presidentvalet. Som observatörsuppdrag har vi aldrig påstått att en viss kandidat vann valet. Däremot har vi sagt att det inte går att avgöra vem som vann. Jag skulle vilja citera de kenyanska valobservatörerna, som skriver så här på engelska: Vi anser att hela valprocessen i samband med det allmänna valet 2007 var trovärdig när det gäller röstning och rösträkning. Valprocessen förlorade i trovärdighet mot slutet vid hopräkningen och tillkännagivandet av presidentresultatet. Uttalandet kommer från de nationella kenyanska observatörerna, som hade mellan 16 000 och 20 000 personer på plats. Det överensstämmer helt och hållet med våra slutsatser. Jag vill nu säga något som gäller mig, hela gruppen och alla andra: vi hoppas att krisen snabbt kan lösas, att våldet upphör och att flyktingarna så snart som möjligt kan återvända till sitt hemland.
Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman, herr premiärminister, herr kommissionsledamot! Det kenyanska problemet gäller mer än bara president Kibakis valfusk. Det handlar om en humanitär kris för civilbefolkningen. Mest dramatisk verkar situationen vara i Eldoret, i katolska kyrkan i Langas. Där har ett antal mord med politiska och etniska förtecken begåtts. Många kenyaner har drivits från sina hem, som sedan bränts ned. Den 1 januari 2008 tog över 3 000 personer sin tillflykt till Langas församling. Flyktingarna har inte tillgång till vare sig mat, rent vatten eller sanitära anläggningar. Den 2 januari i år rapporterade den katolska nyhetsbyrån MISNA att mellan 7 000 och 10 000 personer tagit sin tillflykt till katedralen i Langas. Det är inte bara politisk medling som behövs utan också åtgärder för att garantera att inget utbrott av etniskt och religiöst hat tillåts. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 63
Marie-Hélène Aubert, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag anser att EU, mot bakgrund av den rådande situationen, bör göra en insats för att säkra sin trovärdighet när det gäller de observatörsuppdrag som sänds till dessa länder. För om det alldeles tydligt framgår, som i det här fallet, att resultatet är uppenbart felaktigt och att presidenten inte kan anses legitimt vald, då bör EU vara konsekvent i sin politik och åtminstone inledningsvis låta bli att erkänna presidenten, i det här fallet Mwai Kibaki. För det andra bör EU föreslå och så snabbt som möjligt se till att ett nytt presidentval hålls, så att presidenten kan väljas på ett korrekt och ärligt sätt den här gången. Tyvärr har vi tidigare exempel, särskilt i Etiopien, där presidenten också brukade våld för att komma till makten, trots att det fanns bevis för fusk vilket ledde till ett omfattande repressivt våld. EU:s godtagande av detta fullbordade faktum bidrar till att underminera värdet i att sända observatörsuppdrag. Vad är det för mening med att sända europeiska observatörsuppdrag med det allvar och engagemang som finns hos alla våra kolleger på detta område, som drar slutsatser som enhälligt erkänns av alla, om det ändå slutar med att vi ligger lågt och några månader senare godtar en kupp av en president som inte ens lyssnar på oss? Skulle vi acceptera en sådan situation i våra egna länder? Naturligtvis inte. I demokratins namn och med tanke på de valprocesser som vi stöder kan vi därför inte tillämpa två olika standarder, en som gäller i EU och en annan som varierar beroende på olika aktörers intressen i dessa regioner. Jag tror att det kenyanska folket vill komma till klarhet om situationen och kräver nyval för att undanröja alla tveksamheter.
Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är alla definitivt eniga om att händelserna i Kenya är tragiska och att det våld som fortfarande pågår måste upphöra helt. Krisen i Kenya är djupgående och, enligt min åsikt, inte bara politisk till sin natur. Den kan faktiskt också påverka situationen i de afrikanska grannländerna. Det stämmer att det finns uppviglare som försöker väcka hat mellan etniska grupper för att vinna makt. Men om man exempelvis läser den fria kenyanska pressen i dag är det mycket uppmuntrande att se hur många journalister som ständigt strävar efter att försvara landets enighet och enigheten bland det kenyanska folket, och som vänder sig mot samhällsplittringen. Problemet är främst att det inte har varit möjligt att låta de breda lagren av den kenyanska befolkningen ta del av Kenyas ekonomiska uppsving, vilket ger grogrund för ett tilltagande våld. I samband med vårt utvecklingssamarbete bör vi snarare betona att ett verkligt försök till förändring pågår, framför allt för att genomföra en konkret kampanj mot fattigdomen i Kenya. Jag anser även att det är problematiskt att diskutera ett indragande av budgetstödet till Kenya, eftersom detta underblåser framtidsoron i landet. Jag välkomnar särskilt, herr kommissionsledamot, att EU tydligt ställt sig på samma sida som Kofi Annan och andra medlare från Afrikanska unionen och vill bidra till att lösa problemen i Kenya tillsammans med afrikanska politiker.
Valdis Dombrovskis (PPE-DE). – (LV) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag berömma den intensiva aktiviteten bland Kenyas medborgare på valdagen. Valet kännetecknades av högt deltagande och tålamod från medborgarnas sida, trots långa köer och tekniska problem i vissa distrikt. När det gällde att få fram resultatet av presidentvalet var situationen tyvärr en helt annan. Den nödvändiga öppenheten kunde inte åstadkommas. De många luckorna och avvikelserna i informationen gör att det tillkännagivna valresultatet kan ifrågasättas. Tyvärr har vi getts intrycket att resultatet tagits fram enligt principen att det inte är hur man röstar som är det viktiga, utan hur rösterna räknas. Om det inte går att genomföra en tillförlitlig och öppen omräkning av rösterna bör ett nytt presidentval hållas i Kenya. När valresultatet tillkännagetts övergick det redan spända läget tyvärr i våld. Den mest tvingande prioriteringen nu är att stoppa våldet och avvärja en humanitär kris. EU måste stödja uppdraget under ledning av Afrikanska unionen och Kofi Annan för att medla mellan presidenten och oppositionen för att stoppa våldet och finna en lösning på den politiska krisen. Vid behov bör EU vara berett att fortsätta medlingen. EU måste definitivt ge Kenya den humanitära hjälp som behövs för att lindra situationen för de tusentals fördrivna som på grund av våldet tvingats lämna sina hem. Humanitär hjälp bör dock ges på så sätt att den verkligen kommer fram till de fördrivna människorna och utnyttjandet av medlen kan kontrolleras ordentligt. I det avseendet kan man ifrågasätta Europeiska kommissionens beslut dagen efter valet att föra över 40 miljoner euro i budgetstöd till den kenyanska regeringen utan att ta hänsyn till EU-observatörernas kritik mot valets genomförande. Budgetstöd garanterar tyvärr inte någon strikt kontroll av hur medlen används, och beviljande av sådant bistånd till en president och en regering som kommit till makten efter ett tvivelaktigt val bör övervägas noga. Jag uppmanar kommissionen att granska ärendet och underrätta Europaparlamentet om de åtgärder som vidtagits för att förhindra att en sådan situation uppstår på nytt. 64 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Glenys Kinnock (PSE). – (EN) Herr talman! Vi måste verkligen klargöra att Kenya är ett land där de flesta människor faktiskt lever på ett par dollar om dagen. Det finns utbrett missnöje och fattigdom, en hel armé av missnöjda människor som har skapats av det aktuella läget eftersom de inser att klyftan mellan dem med tillgångar och dem utan har blivit större i Kenya, detta trots att den årliga tillväxten av BNP ligger på 6 procent, liksom andra redan har påpekat. Kenya är en låginkomst- och lågresursekonomi. Det är tyvärr även ett land som är nedsmutsat av beskyddarverksamhet och korruption. I detta nu kan vi se hur människor hamstrar mat, och hur människor åter är ute på gatorna i Nairobi och på andra platser i Kenya. Jag stöder därför dem som har sagt att EU tillfälligt måste bryta sitt budgetstöd till Kenya till dess att man finner en politisk lösning av den aktuella krisen. Det är givetvis oacceptabelt att 40,6 miljoner euro sändes iväg dagen efter att kritiken mot valet framfördes. Det gläder mig att kommissionsledamot Louis Michel vid utskottssammanträdet i måndags meddelade att budgetstödet genast skulle omprövas. Jag skulle vilja höra mer detaljer om detta. I stället för att slussa pengar via ministerierna i Kenya måste vi fundera över hur vi kan göra detta genom att stödja projekt, vilket även garanterar att Kenyas fattiga inte skadas av sådana åtgärder. Jag anser att vi måste vara mycket tydligare med att det är nödvändigt att biståndet villkoras av goda styrelseformer. Detta är något som anges i Cotonoupartnerskapsavtalen men som vi inte har följt. Tyvärr har vi vänt bort blicken och struntat i de allvarliga anklagelserna om korruption i landet.
Avslutningsvis måste de som har gjort sig skyldiga till de felaktiga valresultat som observatörerna har rapporterat om ställas till svars och får inte tillåtas att komma undan. Jag anser dessutom att EU måste spela sin roll i övervakningen av medlingsprocessen. Vi har gått i främsta ledet för denna process och jag skulle vilja att rådet och EU är kraftfullare och mer konsekvent i sin syn, och ser till att Kofi Annan får allt stöd han behöver från EU, och att den nya valkommissionen kan inrättas så snart som möjligt
Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Jag vill gärna ställa några frågor och framföra några synpunkter. Vad hände med de EU-medel som funnits vid delegationen i Nairobi sedan november? Varför sköts överföringen upp till valet och varför betalades pengarna ut dagen efter valet? Vid den tidpunkten fanns det bara preliminära resultat, och redan då hade de första tvivlen om valets tillförlitlighet uppstått. Vem kontrollerar utnyttjandet av de medel från EU:s skattebetalare som avsatts för utvecklingsbistånd? Om det rådde tvivel kring valets förlopp borde det på förhand ha fastställts tydliga regler om att medlen inte skulle ställas till förfogande förrän det officiella valresultatet hade tillkännagetts. När jag var i Kenya en månad före valet var det många som i likhet med kommissionsledamoten påpekade för mig att situationen skulle kunna bli våldsam. Eftersom det ekonomiska biståndet är avsett för folket får inte stödet vara beroende av huruvida situationen har stabiliserats. Detta skulle innebära att vi tvingades dra in det ekonomiska stödet till fler länder, inte bara i Afrika. Jag motsätter mig att utvecklingsbistånd används i manipulativa syften. Att dra in medel är en form av politisk påtryckning, och det blir de som skulle ha fått stödet som blir lidande. EU:s skattebetalare delar på kostnaden, och de människor vi hjälper får inte bli de politiska ledarnas gisslan. Överenskommelser får inte vara avhängiga av utvecklingsbistånd – ofta är de inte avhängiga av respekten för de mänskliga rättigheterna. Folket i Kenya behöver vår hjälp, oavsett om de stöder Kibaki eller Odinga. De bor bredvid varandra i slum och extrem fattigdom. Vi vet att det hållits val i Afrika. Även om rösträkningen kanske inte gick rätt till överallt menar människor i Kenya att resultatet inte skulle ha förändrat någonting. Därför får vi inte straffa det folk som är beroende av vår hjälp, och mina tankar går till européer och slovaker som trots den allvarliga situationen har stannat kvar och fortsätter att genomföra de bilaterala projekten. Jag kan garantera att medlen för dessa projekt används effektivt och utan korruption.
Josep Borrell Fontelles (PSE). – (ES) Herr talman! Vi européer kan inte bara säga att vi är mycket bekymrade men verkligen hoppas att allt ska återgå till det normala, för en återgång till normalitet till priset av att Mwai Kibakis falska seger godtas är inte en lösning vi kan acceptera. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 65
I alltför många afrikanska länder har valfusk lett till att medborgarna berövats all tro och alla förhoppningar på det demokratiska systemet. Ytterligare ett sådant fall, den här gången i Kenya, skulle vara ödesdigert för Afrikas demokratiska förhoppningar. Endast med hjälp av starka påtryckningar utifrån kan en lösning nås. Utan ett starkt tryck utifrån kommer de två ledarna inte att komma fram till någon överenskommelse, och vi måste tydligt tala om för Mwai Kibaki att hans regering är olaglig och agera därefter. I annat fall skulle våra valövervakningsuppdrag vara meningslösa. Vi har talat om det afrikanska folkets ansvar, men vi måste också komma ihåg vårt eget ansvar. Vi har alltför länge blundat för det som pågått i Kenya. Vi har alltför länge lovsjungit landet som en demokratisk förebild och glömt de sociala orättvisorna och den utbredda korruptionen i landet. Sedan självständigheten har Kenya tagit emot 16 miljarder US-dollar i bistånd, och man har bara haft fyra presidenter. Kenya betalar ett mycket högt pris för det skydd och stöd som vi har gett dess fattiga regeringar, utan att kritisera dem. Den här gången får vi inte blunda.
Thijs Berman (PSE). – (NL) Herr talman! I dag har nytt allvarligt polisvåld mot demonstranter ägt rum. Ännu fler har dött i Kenya. Kan vi få ett slut på oroligheterna utan ett nytt presidentval? Det tvivlar jag på. Under alla omständigheter krävs en oberoende utredning av valfusket, vars slutsatser måste respekteras av alla parter även om detta innebär nyval. Kenya tar oerhörda risker. Det ligger i kenyanernas, regionens och även EU:s intresse att oron upphör. Att tillbakavisa dialog nu vore oansvarigt. Dessutom är en sak säker: ytterligare budgetstöd till en odemokratisk regering som denna är uteslutet. Kofi Annan har blivit sjuk, och en släng av influensan har sällan kommit så olägligt. Men EU måste ändå snarast ge sitt fulla stöd till hans uppdrag och vid behov erbjuda tekniskt och ekonomiskt bistånd. Det är naturligtvis de afrikanska ledarna som måste medla i första hand, men om situationen riskerar att trappas upp ytterligare innan Kofi Annan anländer måste EU vara redo att tillsammans med Afrikanska unionen sända en högnivådelegation till Nairobi utan dröjsmål. Kenya får inte bli ett nytt Somalia. Ännu är det inte för sent.
David Martin (PSE). – (EN) Herr talman! Jag håller med Josep Borrell Fontelles om att om situationen efter valet i Kenya har fört något gott med sig är det att vi har sett att den så kallade kenyanska framgångssagan är byggd på lös grund. Även om det är sant att vanliga kenyaner har en stark längtan efter demokrati och att Kenya har haft en stark ekonomisk tillväxt är det också tydligt att den regering som har haft ansvaret för detta ekonomiska uppsving har misslyckats med att se till att det ekonomiska uppsvinget har kommit hela befolkningen till godo. Vi vet nu att det finns ett djupt socialt och ekonomiskt kaos i landet och att regeringens arbete i åratal har byggt på korruption och bristfällig ekonomisk förvaltning. Glenys Kinnock påpekar mycket riktigt att konceptet goda styrelseformer och respekten för demokrati är villkor för EU-stöd. Det innebör att vi i stället bör slussa vårt bistånd via organ och organisationer som kan se till att pengarna kommer fram till de fattiga, de mest behövande och de mest utsatta i Kenya. Om valresultatet inte övervakas och respekteras kan vi givetvis inte fortsätta att slussa pengar via den kenyanska regeringen. Vi måste skicka ett tydligt budskap. Goda styrelseformer är ett villkor för EU-stöd.
Anders Wijkman (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Denna situation är som alla andra har påtalat mycket tragisk. Den påminner mycket om vad som hände i Addis Abeba för några år sedan. Jag tvivlar på att det går att hitta en lösning utan nyval. Det bästa vore om det gick att nå en lösning genom dialog i Kenya, helst med stöd från Afrikanska unionen. Men än så länge har vi sett mycket få framsteg. Och tiden är knapp: medan vi talar håller landet på att falla samman. Vi kan inte stå vid sidan och titta på om situationen inte får en lösning. Men under de rådande omständigheterna måste vi tillfälligt avbryta stödet. Om försoningsprocessen misslyckas måste EU dessutom träda in och erbjuda sina medlingstjänster. Är kommissionen eller rådet redo att göra detta? I ett långsiktigt perspektiv anser jag att vi på allvar måste ompröva inte bara vår utvecklingspolitik i allmänhet utan vår politik om goda styrelseformer i synnerhet. Framför allt måste vi hjälpa de politiska partierna att bli riktiga partier och dessutom stärka det kenyanska parlamentet som institution. Detta är nämligen ett av de största problemen just nu. 66 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Eftersom jag tidigare har besökt Kenya och särskilt slumområdena i Nairobi känner jag till den korruption som fanns även före valet. Jag fördömer att så många som upp till 600 människor har förlorat livet, och den kritiska människorättssituation som råder i Kenya efter valet den 27 december. Jag uppmanare de relevanta myndigheterna och de berörda parterna att göra allt de kan för att åter skapa fred i Kenya och se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras. Det är djupt olyckligt att Kenya, som är ett av de mest stabila och ekonomiskt mest välutvecklade länderna i Östafrika, nu har stigit ned i ett sådant kaos, eftersom detta förmodligen kommer att ha en negativ inverkan på grannländerna. EU:s valobservatörer rapporterade i sina slutsatser att bristen på öppenhet och lämpliga säkerhetsarrangemang på ett allvarligt sätt gjorde presidentvalsresultatet mindre trovärdigt. I dag har Raila Odingas oppositionsparti än en gång uppmanat till generalstrejk mot förra månadens presidentval. Dessa oppositionsmöten kommer att pågå i tre dagar, trots att regeringen har förbjudit dem. Protesterna kan leda till ytterligare blodsutgjutelse. Mycket av dödandet verkar ha skett på grundval av etniska motsättningar. Det värsta var den brutala attacken på en kyrka nära staden Eldoret där fler än 30 kikuyo tros ha dött. Jag uppmanar Mwai Kibaki att respektera sitt lands demokratiska åtaganden i enlighet med Kenyas nationella konstitution och riktlinjerna i den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folks rättigheter. Jag uppmanar EU:s ordförandeland och kommissionen att noga övervaka det medlingsuppdrag under ledning av Kofi Annan som kommer att inledas senare i veckan och, vid behov, se till att man fortsätter dessa medlingsansträngningar genom en EU-delegation på hög nivå, eventuellt ett gemensamt EU–AVS-initiativ.
Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja följa upp frågan från min kollega Glenys Kinnock till kommissionsledamot Louis Michel. Vilka är huvudpunkterna? Hur kan vi åskådliggöra detta? På vilket sätt ska budgetstödet ändras? Ytterligare en fråga: Jag antar att det gällande systemet för budgetstöd redan innehåller bestämmelser om att stödet ska dras in i en sådan situation som rådde i Kenya efter valet?
Jan Mulder (ALDE). – (NL) Herr talman! Vi är alla eniga om att det står klart att presidentvalet gått snett i Kenya. Något som emellertid avlöpt relativt väl är parlamentsvalet, valet av ledamöter till det nationella parlamentet. Jag håller med kommissionsledamot Louis Michel om att gårdagens händelser i det kenyanska parlamentet är uppmuntrande. Talmannen har valts – partierna och oppositionen har visat sig vara starka nog att genomföra valet av ny talman. Jag anser därför att Europaparlamentet måste göra allt det kan för att stödja den parlamentariska demokratin i Kenya och om möjligt stärka den. Det budgetstöd som beviljades dagen efter valet har väckt kritik från många håll i parlamentet. Jag skulle vilja ställa följande fråga till kommissionsledamoten – även om det antagligen formellt sett inte är tillåtet. Skulle han kunna tänka sig att göra framtida beslut om beviljande av budgetstöd till föremål för ett yttrande från Europaparlamentet? Enligt min mening bör inte en liten grupp tjänstemän i kommittén för Europeiska utvecklingsfonden fatta ett sådant beslut. I stället bör kommissionsledamoten först inhämta Europaparlamentets yttrande. Jag skulle vilja ha ett tydligt svar på denna fråga.
Filip Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Kenyas exempel visar vad ett sammanbrott för de demokratiska normerna kan leda till, och hur viktigt det är att val är fria, öppna, ärliga och rättvisa. Personer som förlorat val, oavsett om de förlorat i ärlig tävlan eller till följd av fusk från valorganisatörernas sida, får ändå inte ägna sig åt våld och förstörelse. Att slumpmässigt skada människor, även kvinnor och barn, är inte förenligt med godtagbara former för kampen för de egna rättigheterna. Problem av det här slaget kan endast lösas på ett effektivt sätt om man kan övertyga makthavarna och oppositionen om att politikens överskuggande mål inte är att skaffa sig eller behålla makt utan att se till folkets bästa. En återgång till normala förhållanden i Kenya måste därför börja med att våldet och förstörelsen upphör. Jag inser att det är målet för medlarna från Afrikanska unionen, och EU bör stödja den processen. Jag vill tacka kommissionsledamot Louis Michel för hans uttalande i den riktningen.
Michael Gahler (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Korruptionens omfattning i Kenya har varit uppenbar en längre tid, och det har lett till att många medlemsstater – allihop, faktiskt – de senaste åren har stoppat budgetstödet och till och med övergått till projektstöd. Det är också en av de punkter där jag vill kritisera kommissionen, eftersom man tydligen inte har uppmärksammat medlemsstaterna på dessa problem och 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 67
har fortsatt med budgetstödet. Även jag stöder nu fortsatt stöd i lämplig form, men inte i en form som innebär att pengarna fördelas som budgetstöd genom de tidigare strukturerna. Jag stöder också starkt framtida stöd till den institution som nu stadfästs, dvs. det kenyanska parlamentet. Vi kan inte automatiskt utgå från att alla parlamentsledamöter uppför sig korrekt och att det inte finns någon korruption. Här gör jag mig inga illusioner. Men vi bör ändå styra en stor del av stödet till Kenyas politiska institutioner, till att främja parlamentet och våra kollegers arbetskapacitet. Då kan vi ge dessa nyvalda kolleger möjligheten att leda Kenya mer effektivt i framtiden än den nuvarande regeringen lyckats göra.
Eoin Ryan (UEN). – (EN) Herr talman! Jag tror att det är allmänt accepterat att det val som nyligen genomfördes i Kenya inte var rättvist. Det är oerhört synd eftersom Kenya är ett land som har varit politiskt stabilt i flera decennier. Tyvärr har detta ändrats de senaste två veckorna och vi har blivit vittnen till hur fler än 600 människor har dödats och fler än 250 000 har fördrivits. Tyvärr handlar det än en gång om etniskt våld. Frågan är nu vad det internationella samfundet och vi själva kan göra för att återge Kenya politisk stabilitet innan situationen förvärras ytterligare? Vi måste prioritera en konstruktiv dialog mellan båda sidor och jag håller med övriga talare om att gårdagen var en positiv dag i Kenyas parlament. Utan politiskt engagemang kommer det emellertid inte att bli någon överenskommelse och EU uppmanar till politiska samtal. Jag är mycket glad att Kofi Annan och presidenterna i Tanzania och Uganda snart kommer dit för att försöka att medla om något slags överenskommelse. Många av de fördrivna personerna har flytt till Uganda, vilket innebär att de regioner som omger Kenya redan har påverkats. När det gäller bistånd och EU:s ökade finansiella stöd till humanitära program i Kenya skulle jag vilja höra kommissionsledamot Louis Michels svar på exakt hur dessa pengar kommer att spenderas och hur man ska se till att de har spenderats på ett korrekt sätt, något som även föregående talare tog upp. Vi bör alla komma ihåg – framför allt bör det kenyanska folket och politikerna komma ihåg – att historien om och om igen visar att där det finns ett politiskt vakuum fylls detta vakuum ofta av extremister. Men Kenyas befolkning förtjänar ett bättre öde.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Josep Borrell Fontelles påpekade att vi inte får begränsa oss till att bara uttrycka vår oro. Det håller jag med om, och det är så jag vill besvara frågan från Anders Wijkman: Är EU berett att bidra till att finna en lösning? Ordförandeskapets ståndpunkt är att vi måste vara redo att aktivt hjälpa till med att finna en lösning. Men vilken lösning? Maria Martens betonade vikten av att afrikanska problem får en afrikansk lösning. Även det håller jag med om. Med andra ord är det inte EU som ska tvinga fram sina egna lösningar på problem av det här slaget – tvärtom. Vi måste dock aktivt stödja arbetet med att finna en lämpning lösning tillsammans med andra parter i världssamfundet, särskilt de vars värden vi delar och som Alexander Lambsdorff nämnde. I det avseendet kommer ordförandeskapet att försöka ge starkt stöd till den framstående grupp av afrikanska personligheter som leds av FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan. Vi gör också bedömningen att det humanitära biståndet måste fortsätta, givetvis på lämpligt sätt. Herr talman! Jag vill tacka alla parlamentsledamöter för deras bidrag. Vi kommer att ge våra kolleger i rådet en noggrann redogörelse för dem. Det gläder oss mycket att institutionerna i stort sett har samma generella ståndpunkt. Vi kommer att följa utvecklingen i Kenya mycket noga.
Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Herr talman! Jag vill först helt kort nämna de 40,6 miljoner euro – inte 30 miljoner – som för flera månader sedan utgjorde den andra delutbetalningen inom det program på 120 miljoner euro som benämns ”budgetstöd för att minska fattigdom”. Utbetalningsbeslutet hade skjutits upp i avvaktan på resultatet och rekommendationerna från Internationella valutafondens (IMF) tredje översyn av programmet. Resultatet har varit känt sedan början av november, och i november gav kommissionen, mot bakgrund av IMF:s positiva yttrande, i en skrivelse till Kenyas finansminister sitt principiella godkännande av utbetalningen på 40,6 miljoner euro. Med hänsyn till valet och risken för att regeringen skulle använda pengarna till valkampanjen beslutade kommissionen dock, i samråd med medlemsstaterna, att inte göra utbetalningen förrän efter valet, före brytdatumet för finansiella åtaganden den 31 december enligt gällande förfaranden. Det är den formella orsaken till att utbetalningen gjordes den 28 december. 68 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Jag förstår den upprördhet som detta orsakar, men jag vill bara påminna er om att det var först fredagen den 28 december på kvällen och lördagen den 29 december som oegentligheterna började framkomma, när överföringen av resultaten från de sista 49 valkretsarna av sammanlagt 210 försenades på ett avvikande sätt, och som ni vet var det först på måndagen den 1 januari, efter helgens händelser, som EU:s valövervakningsuppdrag lämnade sin preliminära analys som visade att valen inte motsvarat internationella standarder. Därför var det i tekniskt avseende för sent att förhindra eller blockera utbetalningen av beloppet på 40,6 miljoner euro. För det andra vill jag – för att det är viktigt för debattens skull – påpeka att jag håller med om mycket av det som sagts, men att det också finns sådant som jag inte alls håller med om. När någon antyder att budgetstöd är en metod eller en teknik utan några villkor eller någon kontroll är det uppenbart fel. Jag vill bara framhålla att vi, innan vi plötsligt drar in budgetstöd, först bör kontrollera att det förslag om att omvandla budgetstödet till projektstöd, som lagts fram av bl.a. Glenys Kinnock, kan genomföras snabbt, eller i alla fall lika snabbt som budgetstöd. Annars riskerar vi att försätta folket i en ännu mer katastrofal bristsituation. Det är ju lätt att hävda principer, men vi måste fortfarande se till att resultatet och följderna av att tillämpa dessa principer inte bidrar till att förvärra situationen. Det leder mig till två tankar om budgetstöd. Budgetstöd kontrolleras. Det finns underlag, och systemet är inte mindre öppet än vad som gäller för projektstöd. Jag vill säga till Glenys Kinnock och andra att det är självklart att budgetstödet, som i viss mån är en garanti för att landet i fråga uppfyller vissa standarder, definitivt inte längre kommer att kunna utnyttjas om inte en snabb lösning nås mellan parterna för att återställa lugnet och förhoppningsvis enas om att eventuellt hålla nyval, som herr Wittmann önskar. Då måste vi finna andra sätt att ge stöd. Men jag håller inte med om att vi utan vidare bör dra in utvecklingsbiståndet till Kenya. Vi måste alltid komma ihåg att stödet går till människor. Jag tycker det är viktigt att klargöra det. Jag vill slutligen ge min respons på ytterligare två punkter. Måste det hållas val omedelbart? Jag anser att det är önskvärt att parterna kommer överens. Vi kan uttrycka vilka önskemål vi vill, men att tro att valet kommer att hållas omedelbart om inte parterna enas är orealistiskt. Vi måste också akta oss för att uppmuntra en utveckling som förvärrar folkets svårigheter och motgångar. Det här får vi inte förlora ur sikte, och vi måste gå mycket försiktigt fram. Jag är positiv till ett val om det har en överenskommelse som grund. Vi kommer att stödja den afrikanska medlingen till fullo, och kommissionen står givetvis, som rådet sa, till förfogande för ett medlingsuppdrag. Jag har kontaktat Kofi Annan och haft en lång diskussion med honom. Jag sa att vi, även den höge representanten, stod till förfogande för medlingsarbete. Givetvis hoppas man nu att medlingen främst blir afrikansk. Det är något som jag menar att vi inte får förlora ur sikte. Avslutningsvis vill jag säga, som svar på Jan Mulders fråga, att om Europeiska utvecklingsfonden integrerades i den allmänna budgeten, som parlamentet och jag vill, skulle förfarandet för budgetstöd – t.ex. i fråga om belopp, teknik, kontroll, verifiering och övervakning – ske automatiskt, vilket skulle förenkla det avsevärt. Ni kan inte föreställa er hur mycket enklare och effektivare mitt liv skulle bli om parlamentets val, alternativ och kontroll i mycket större utsträckning var direkt avgörande för utnyttjandet av min budget. I dagsläget är det tyvärr inte möjligt, men det är helt klart en fråga som jag skulle vilja diskutera. Den fråga ni ställer visar återigen att en integrering av Europeiska utvecklingsfonden i den allmänna budgeten i hög grad skulle bidra till att göra vårt stöd effektivare.
Talmannen. − Jag har mottagit sju resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen. Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 17 januari 2008. Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Glyn Ford (PSE). – (EN) Det är med viss sorg som jag bidrar till denna debatt. För fem år sedan, i december 2002, deltog jag i Europaparlamentets valobservationsstyrka i Kenya under ledning av baronessan Nicholson. Detta val genomfördes i enlighet med internationella riktlinjer, vilket gav resultatet stor integritet, och
(1) Se protokollet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 69
resultatet bekräftade att oppositionen segrade. Vi fick tillfälle att möta den tillträdande presidenten, Mwai Kibaki, och vi kände alla, förutom att vi var övertygade om att valet av honom att skett på ett rättvist sätt, att Kenyas framtid såg ljusare ut med en ny era av större effektivitet och mindre korruption i sikte. Precis som i George Orwells bok ”Djurfarmen” har grisarna nu blivit människor och människorna grisar. Den regim som gav oss så stora förhoppningar har blivit lika korrupt och oduglig som sina föregångare och samtidigt förstört miljontals kenyaners hopp och framtid. Jag välkomnar det kraftfulla uttalandet från chefen för EU:s valobservatörer. Jag hoppas att kommissionen kommer att uppmuntra till försoning mellan de stridande fraktionerna och hota med kraftfulla åtgärder om dessa inte lyckas komma överens.
James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Som en av Europaparlamentets före detta valobservatörer i Kenya är jag mycket oroad över händelseutvecklingen efter valet i december. Att Kenya under många år har setts som det mest stabila landet i denna del av Afrika gör utvecklingen dubbelt oroande. Kenya är i likhet med mitt eget land medlemmar av samväldet. Jag stöder förslaget från samväldets observatörsstyrka att oberoende samväldesdomare ska sättas in för att granska valresultatet. EU:s egen valobservationsstyrka föreslog att det borde göras en oberoende granskning av resultaten. Vår första prioritet är att Kenya återgår till ett normaltillstånd, dvs. ett fredligt samhälle där det inte råder några tvivel om den demokratiska processen. Dagens nyheter om att säkerhetsstyrkorna hindrade oppositionspolitiker från att anordna ett protestmöte är olycksbådande. Jag uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att arbeta tillsammans med andra internationella organisationer för att se till att Kenya kan återgå till både normala förhållanden och demokrati.
9. Inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Agustín Díaz de Mera García Consuegra, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (KOM(2006)0817 – C6-0055/2007 – 2006/0310(CNS)) (A6-0447/2007).
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Först och främst vill jag tacka Agustín Díaz de Mera García Consuegra för hans betänkande om rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån, Europol, på grundval av förslaget från kommissionen. Rådet debatterar för närvarande ännu förslaget till beslut, och ordförandeskapet kommer under debatterna att hänvisa till eller beakta parlamentsledamotens betänkande. Särskilt när det gäller skydd för personuppgifter och demokratisk kontroll kommer ordförandeskapet att beakta eller sträva efter att beakta de tvivel som föredraganden ger uttryck för. Den slutliga utformningen av rådets beslut till juni 2008 är en av de främsta uppgifterna för vårt ordförandeskap. Syftet med beslutet, som kommer att ersätta Europolkonventionen, är i första hand att förbättra Europols operativa och administrativa verksamhet, så att byrån snabbare och mer effektivt kan reagera på nya utmaningar. Jag måste betona att de tyska och portugisiska ordförandeskapen redan gjort stora framsteg i denna fråga, vilket lett till att avsnitten 1, 2, 3, 6, 7 och 9 har kunnat ges sin slutliga utformning. Dessa avsnitt gäller grundande och uppgifter, system för databehandling, gemensamma bestämmelser om bearbetning av information, organisation, sekretessfrågor och andra bestämmelser. Ordförandeskapet kommer därför hädanefter främst att koncentrera sig på de återstående avsnitten, som rör förbindelser med partner, säkerhet och datasäkerhet, budgetbestämmelser, övervakning och utvärdering samt övergångs- och slutbestämmelser. I överläggningarna om de oavslutade avsnitten kommer ordförandeskapet, i enlighet med rådets beslut i juni förra året, att ägna särskild uppmärksamhet åt att finna lämpliga lösningar på följande frågor: för det första, frågorna om att avskaffa immuniteten för Europoltjänstemän som arbetar för gemensamma utredningsgrupper, för det andra, rotationsprincipen och möjligheten för anställda vid Europol som deltar i gemensamma utredningsgrupper att ta emot anvisningar från gruppchefen och för det tredje, frågan om budgetneutralitet. Expertgrupperna har redan inlett överläggningarna om dessa frågor, och arbetsgruppen för Europol och kommittén fortsätter också sina överläggningar enligt artikel 36. De två viktigaste inslagen i alla överläggningar 70 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
kommer att vara förbättring av Europols operativa kapacitet och tillämpning av principen om budgetneutralitet. Ordförandeskapets mål är att nå en överenskommelse om dessa frågor redan under första kvartalet 2008. Man kommer också att noggrant följa utvecklingen när det gäller genomförandeplanen. I denna plan anges vilka nyckelfrågor som bör lösas för att beslutet om Europol ska kunna tillämpas från och med den 1 januari 2010. De första diskussionerna om alla genomförandeåtgärder planeras till första halvåret i år.
ORDFÖRANDESKAP: ROURE Vice talman
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Den slovenske rådsordföranden, som jag vill tacka, sa just att kommissionens förslag från december 2006, som syftar till att ersätta Europolkonventionen med ett rådsbeslut, är en av ordförandeskapets prioriteringar och att man hoppas kunna få till stånd en politisk överenskommelse så snart som möjligt. Jag stöder dem givetvis till fullo, eftersom jag anser att det kommer att leda till en klar förbättring av Europols operativa och administrativa verksamhet. Som rådet (rättsliga och inrikes frågor) påpekade i juni är förmågan till operativ effektivitet ett huvudsyfte med reformen av Europol. Jag vill också varmt tacka föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra för ett utmärkt betänkande, och jag vill framhålla de förtjänstfulla ändringar som föreslagits mot bakgrund av hans förslag, som dock sedan dess, som rådsordföranden nämnde, har genomgått många förändringar till följd av diskussionerna under det tyska och det portugisiska ordförandeskapet. Kommissionen kommer att undersöka hur dessa ändringsförslag kan beaktas. Bland ändringsförslagen noterar kommissionen förslaget från Agustín Díaz de Mera García Consuegra om att parlamentets demokratiska kontroll av Europol skulle kunna ske genom att Europol finansieras genom EU:s allmänna budget. Jag stöder också den tanke på EU-finansiering som framförs i ändringsförslag 6, som avser skäl 5. Jag håller även med om att Europol bör bli ett gemenskapsorgan, som föreslås i ändringsförslag 5. Generellt sett är jag mycket intresserad av de ändringsförslag som lagts fram om uppgiftsskyddsombudet, t.ex. ändringsförslag 9, och de som rör dataskydd. Det finns många, men jag vill framför allt nämna ändringsförslagen 13, 16, 17, 18, 23, 24 och 25 och kan ställa mig bakom målsättningen. När det gäller rollen för tjänstemän vid Europol i samordningen av gemensamma utredningsgrupper vill jag påpeka att denna samordning inte stöddes av rådet. Frågan diskuterades länge, och mot bakgrund av den nu gällande lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper kan medlemsstaterna fortfarande, inom ramen för sina överenskommelser mellan deltagande medlemsstater, inrätta en gemensam utredningsgrupp och precisera och begränsa rollen för tjänstemän vid Europol. Vi måste därför fortsätta diskussionerna om denna fråga för att nå en lämplig kompromiss. Att i det här skedet införa en bestämmelse av det slaget i förslaget till beslut om Europol vore följaktligen inte tillräckligt för att ge tjänstemännen vid Europol en mer omfattande samordningsroll i rättsligt och systematiskt hänseende – en roll som jag givetvis personligen skulle vilja att de hade. Jag stöder ändringsförslag 15, som går ut på att särskilda förbindelser upprättas mellan den nationella enheten och de behöriga nationella myndigheterna. Det var de synpunkter jag hade på betänkandet, och jag vill än en gång tacka föredraganden. Jag hoppas att parlamentets omröstning kan hållas den här veckan, så att vi alla kan ge Europol goda utsikter för den närmaste framtiden och möjlighet till en ny status mycket snart, vilket kommer att innebära att Europol kan fungera bättre.
Agustín Díaz de Mera García Consuegra, föredragande. − (ES) Fru talman, herr rådsordförande, herr vice kommissionsordförande! Jag vill också tacka er för era ord och ert stöd. Till att börja med vill jag be rådet om en utfästelse till parlamentet om att det beslut vi debatterar ska ses över av Europaparlamentet senast sex månader efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Som parlamentsledamot är jag mycket mån om att parlamentets befogenheter ska utökas, särskilt de som innebär att parlamentet inom överskådlig framtid kommer att få den nödvändiga behörigheten som medlagstiftare i så viktiga frågor som dem som gäller frihet, säkerhet och rättvisa. Jag anser emellertid också att parlamentet inte får låta sitt arbete vara avhängigt av Lissabonfördragets förväntade ikraftträdande, eller skjuta upp det av den anledningen. Vårt arbete måste fortsätta. Vi måste gå 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 71
vidare med den process som inletts och utnyttja den på två sätt: dels för att öka effektiviteten i kampen mot brottsligheten, dels för att beslutsamt hävda Europaparlamentets befogenheter. Brottsligheten är dynamisk och ständigt föränderlig, och därför måste Europol och EU:s övriga instrument för att skydda medborgarnas säkerhet snabbare kunna anpassas till nya förhållanden. Konventionen från juli 1995 är föråldrad, så det är mycket viktigt att beslutet om Europol, med sina många förbättringar, snabbt kan träda i kraft så att EU-medborgarna får ett bättre skydd. Att behålla systemet med protokoll för att ändra konventionen är fullständigt otidsenligt. Det nya förslag som jag lägger fram för debatt innebär stora förändringar. För det första föreslås en mycket mer flexibel rättsakt i form av ett rådsbeslut grundat på artikel 34.2 i EU-fördraget. För det andra innehåller förslaget stora och genomgripande förändringar, t.ex. omvandling av byrån till ett EU-organ, vilket kommer att innebära att personalen får status som EU-tjänstemän och att Europol finansieras genom gemenskapsbudgeten, vilket är önskvärt. En annan stor förändring är utvidgningen av Europols befogenheter till att även omfatta annan brottslighet än organiserad. Det oberoende uppgiftsskyddsombudet utgör ett annat viktigt framsteg när det gäller övervakning och garantier. Tack vare arbetet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har två syften fullgjorts. För det första, att ändra rådets förslag för att ge Europol särskilda ramar för skyddet av personuppgifter. I detta sammanhang vill jag framhålla behovet av att rådet så snart som möjligt antar förslaget till rambeslut om detta. För det andra, att ge parlamentet ökad kontroll över Europols verksamhet. För att möjliggöra detta har vi föreslagit att en ad hoc-kommitté inrättas som består av ledamöter av Europaparlamentet och de nationella parlamenten. På så sätt kan Europaparlamentet bli delaktigt i tillsättning och entledigande av direktören, och i andra åtgärder för att säkra budgetkontroll över det nya organet och dess arbetsprogram. Jag anser verkligen att de förslag som antagits i vårt parlamentsutskott utgör förbättringar av rådets ursprungliga text, som i övrigt medför en hel del förändringar. Jag vill därför be om rådsordförandens stöd för vårt betänkande. Avslutningsvis vill jag rikta ett varmt tack till mina kolleger från alla politiska grupper för deras värdefulla bidrag, och jag vill framför allt nämna de förhandlingsinsatser som gjorts av Claude Moraes, Alexander Alvaro och Claudio Fava, liksom bidragen från Kathalijne Maria Buitenweg och Giusto Catania.
Jutta Haug, föredragande för yttrandet från budgetutskottet. − (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Budgetutskottet är positivt till kommissionens förslag om att föra Europol från sin mellanstatliga ställning till en ställning som gemenskapsorgan. Om Europol därmed inom kort ska finansieras helt genom EU:s budget måste också parlamentets rättigheter i budgethänseende skyddas av strukturerna. Det ansvariga utskottet har haft vänligheten att godta alla våra ändringsförslag. Jag hoppas också att kommissionsledamot Franco Frattinis uppräkning nyss inte var fullständig, för jag lade märke till att ett antal ändringsförslag inte var med. Vi har dock alla fått klart för oss att en del av administrationen återigen skulle finansieras med operativa resurser. Vi uppmanar nu rådet att omedelbart sätta sig ned tillsammans med oss och komma fram till en gemensam överenskommelse om Europols finansiering, för en sak är säker: allt vi beslutar i morgon gäller endast med reservation för resultatet av rådets förhandlingar enligt artikel 47 i det interinstitutionella avtalet från maj 2006.
Hubert Pirker, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater uttrycka mitt stöd för rådets förslag om att integrera Europol i EU:s institutionella system, och det av flera skäl. För det första därför att vi kommer att få en ny rättslig grund, som kommer att innebära att vi slipper långdragna ratificeringsförfaranden och därmed kan ge Europol möjlighet att snabbt och flexibelt anpassa sig till nya situationer. För det andra därför att vi inte bara får en anpassning av protokollen utan också en utvidgning av behörigheten till att även omfatta preliminära uppgifter och uppgifter om anskaffning av medel, eftersom de operativa anslagen ökar och finansieringen kommer från EU:s budget. Detta ger också Europol större självständighet och parlamentet bättre övervakningsmöjligheter. Sist men inte minst därför att dataskyddet även i framtiden kommer att garanteras på en mycket hög nivå. 72 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Jag vill tacka föredraganden för hans mycket realistiska ändringsförslag, särskilt när det gäller uppgifterna för den gemensamma kommittén, immuniteten för Europols anställda i deras operativa uppgifter, parlamentets roll vid tillsättningen av direktören och även när det gäller dataskydd. Han har gjort ett utmärkt arbete för parlamentets räkning. Om alla dessa förslag godtas kommer Europol att bli effektivare, flexiblare och mer lätthanterligt. Jag kan inte stödja liberalernas förslag om att skjuta upp alla dessa åtgärder för att stärka Europol i syfte att öka tryggheten i medborgarnas intresse till dess att fördraget träder i kraft. Vi behöver trygghet nu, och det betyder att vi behöver Europol nu. Vi måste göra arbetet nu, och sedan ska vi definitivt ta itu med frågan igen – om det behövs – när fördraget har trätt i kraft. Jag vill därför be liberalerna att ompröva och om möjligt dra tillbaka ändringsförslaget.
Claudio Fava, för PSE-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Den socialdemokratiska gruppen välkomnar antagandet av betänkandet om Europol och förslaget om att omvandla Europol till ett EU-organ. Efter en oerhört lång tids väntan är vi slutligen i stånd att göra Europol till ett konkret och effektivt verktyg i kampen mot den organiserade brottsligheten och många andra farliga brottstyper som nu gör sig gällande i Europa. Jag tänker exempelvis på de åtgärder som Europol kommer att kunna vidta mot penningtvätt. Vår grupp ville stärka de tillsynsbefogenheter som anges i förslaget och införa bestämmelser om verklig parlamentarisk tillsyn, som givetvis inte bara begränsas till budgetbefogenheter, och vi ville stärka bestämmelserna om skydd av personuppgifter och datasäkerhet, särskilt eftersom ett bra rambeslut om dataskydd inom tredje pelaren fortfarande saknas och ser ut att dröja. Vi kan dock inte bortse från att förutsättningarna under tiden har förändrats, som Agustín Díaz de Mera García Consuegra påpekar. Undertecknandet av Lissabonfördraget innebär att polissamarbetet inom en nära framtid kommer att vara föremål för medbeslutande av Europaparlamentet och därmed omfattas av vårt fulla ansvar, omröstning med kvalificerad majoritet i rådet och EG-domstolens behörighet. Vi vill därför be det slovenska ordförandeskapet att göra ett formellt åtagande om att lägga fram resultaten av en översyn av denna fråga för Europaparlamentet inom sex månader efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft. Den socialdemokratiska gruppen anser slutligen att det hade varit lämpligare, i en så känslig fråga som denna, om föredraganden dragit sig tillbaka i viss mån, med tanke på hans inblandning i politiken i sitt eget land. Vår grupp har dock beslutat att inte bortse från hans bidrag till ett ärende som vi anser är av strategisk betydelse för den europeiska integrationsprocessen.
Alexander Alvaro, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr vice ordförande, herr minister! Innan jag börjar vill jag tacka Agustín Díaz de Mera García Consuegra för hans konstruktiva och utomordentliga samarbete. Vårt lagarbete, även med kolleger från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, har varit mycket gott, trots, i förbigående sagt, det enda fall där socialdemokraterna kritiserat föredraganden. Vi har inga som helst betänkligheter när det gäller Europols expansion. Europol grundades 1994 som Europeiska narkotikaenheten och omvandlades 1999 till det Europol vi känner i dag. Europol behövs för att skydda befolkningen i kampen mot den organiserade brottsligheten, som inte hejdas av gränser, vare sig till havs, på land eller i luften. De europeiska tjänstemännen måste kunna vidta åtgärder och hantera brottsligheten på motsvarande sätt. Det måste dock klargöras att det finns vissa grundregler för polisarbete. Immuniteten för tjänstemännen vid Europol, som regleras i tillägget, är inte rimlig. Det måste sägas. Det är inte rimligt att Europas poliser har större befogenheter som tjänstemän vid Europol än vad andra har. Inte heller är det rimligt att detta polissamarbete inte är föremål för någon parlamentarisk kontroll. Vi vill ju faktiskt skapa en effektiv myndighet, som också kan hållas ansvarig för sina eventuella misstag. Det är inte sheriffen av Nottingham vi vill ha! Detsamma gäller domstolskontrollen av Europol. Det är otänkbart att det inte skulle förekomma någon domstolsprövning av de åtgärder som vidtas av en europeisk polismyndighet. Därför har vi liberaler, som Claudio Fava redan nämnt (vår kollega Hubert Pirker har kanske missförstått detta), lagt fram ett ändringsförslag med en översynsklausul, så att Europaparlamentet kan behandla frågan igen sex månader efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft. I övrigt förväntar sig åtminstone gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa dessutom ett tydligt uttalande från rådet om att denna översynsklausul övervägs och kommer att tas upp i förhandlingarna. Om vi ställs inför en strukturell majoritet vill vi inte använda oss av artikel 53 eller artikel 168 i arbetsordningen, 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 73
dvs. återförvisning till utskottet, för vi anser också att vi behöver Europol nu och att dess utvidgning inte får försenas. Vi måste dock göra det om vi tvingas till det.
Seán Ó Neachtain, för UEN-gruppen. – (GA) Fru talman! Till att börja med vill jag uppriktigt gratulera föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra till hans betänkande. Som vi vet lever vi i en union där medborgarna kan röra sig fritt, men samordning på EU-nivå när det gäller rättsliga och inrikes frågor måste ändå få en mer central betydelse. Den organiserade brottsligheten blir alltmer internationaliserad, och EU måste därför ge Europol möjlighet att spela en aktiv roll för att stoppa det olagliga inflödet av narkotika från länder utanför EU. Europol måste sträva efter att utrota den olagliga handel där många människor smugglas in till EU – oftast mot sin vilja – för att arbeta i t.ex. sexindustrin. Irland kommer snart att hålla en folkomröstning om EU-fördraget, och jag vill slå fast att vi även i framtiden kommer att till fullo spela vår roll på området för rättsliga och inrikes frågor i EU – precis som vi gjort hittills. Och att vi inte kommer att utnyttja möjligheten att säga nej om det inte uppstår svårigheter med anknytning till den nationella lagstiftningen.
Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag vill uppriktigt tacka föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra för hans arbete. Han hade redan gjort ett utmärkt arbete och var sedan mycket konstruktiv i sitt sätt att hantera ledamöternas ändringsförslag. Min grupp kan därför stödja betänkandet.
Jag vill dock klargöra för rådet att vårt stöd för Agustín Díaz de Mera García Consuegras betänkande inte betyder att vi stöder rådets beslut, för det finns fortfarande en del olikheter mellan dessa två, särskilt i fråga om dataskydd. I betänkandet utesluts ett otyglat utnyttjande av databaser eftersom data endast får användas för särskilda syften och under medlemsstaternas rättsliga kontroll och databehandling endast får medges från fall till fall. Jag undrar om rådet skulle vilja ge sina synpunkter på dessa ändringsförslag. Kommissionsledamot Franco Frattini har just föregått med gott exempel genom att gå igenom betänkandet i detalj så att vi fick se exakt var kommissionen står. Jag vill uppriktigt tacka honom för det. Nu hoppas jag att rådets tjänstgörande ordförande kan klargöra vad rådet anser om Europaparlamentets tillägg. Det är inte alla i min grupp som är sådana trogna anhängare av en stark polisstyrka, men alla förbättringar av den rättsliga och demokratiska kontrollen kan räkna med vårt starka stöd. Vi stöder därför omvandlingen av Europol till ett EU-organ, med den ökade budgetkontroll det medför. Vi är också positiva till ökad rättslig kontroll, och jag anser därför att förslaget från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är mycket förnuftigt. Jag kommer att ge det mitt stöd. Som Alexander Alvaro nyss sa – onekligen rätt försiktigt – kan vi titta på frågan igen om sex månader. Enligt min mening bör vi inte bara titta på förslaget utan också ändra det. Jag vill fråga rådet följande: Planerar ni att anta detta förslag? I så fall, vad tror ni att det kommer att göra för skillnad när det gäller EG-domstolens kontroll, även över Europol?
Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser också att vi behöver en transnationell polisstyrka som särskilt kan bekämpa den internationella brottsligheten, som i dag inte längre håller sig inom de nationella gränserna. För bara några dagar sedan reste det italienska parlamentets ”antimaffiakommission” till Tyskland, där man konstaterade att en oerhört stor del av de finansiella resurser som investeras i Tyskland härrör från en mekanism med direkta kopplingar till brottslingar på Sicilien och i Kalabrien. Detta ser jag som betecknande för det stora behovet av att bekämpa brottslighet på internationell nivå, och ett sätt att göra detta är att sätta in europeiska polisresurser. Jag menar att detta arbete kan göras av Europol, men jag är tveksam till att en omvandling av Europol till ett EU-organ är den omedelbara lösningen. Vi är skyldiga att utvärdera Europols verksamhet från 1994 fram till i dag, och jag anser att vi antagligen också måste se över dess specifika uppdrag eftersom Europol bör prioritera bekämpning av narkotikahandel, penningtvätt och gränsöverskridande maffiaorganisationer. Enligt min mening finns det också fortfarande en del svårigheter när det gäller behovet av ett fullständigt erkännande av parlamentets befogenheter. I likhet med alla nationella parlament, som har tillsynsbefogenheter över den nationella polisen, bör Europaparlamentet ha tillsynsbefogenheter över ett EU-organ vars främsta 74 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
uppgifter är polisarbete och bekämpning av internationell brottslighet. Jag anser också att vi behöver en del klargöranden när det gäller dataskydd. Det oroar mig oerhört att förslaget, såsom det nu ser ut och antagligen längre fram kommer att antas av rådet, har allvarliga brister som innebär stora risker när det gäller skyddet av EU-medborgarnas personuppgifter.
Roger Knapman, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Om jag förstod saken rätt var föredraganden generaldirektör för den spanska polisen mellan 2002 och 2004. Det innebär att en av hans sista uppgifter innan han lämnade sin tjänst var att hantera följderna av de fruktansvärda bombningarna i Madrid. Jag accepterar därför den uppriktighet med vilken han nu argumenterar för att ge Europol ökade befogenheter för att kunna möta nya terroristattacker. Jag behöver emellertid inte påminna honom om att även mitt land har en lång historia av terrorism och i likhet med hans land i många år har utsatts för hot från separatister: De senaste åren har dessutom det nya hotet från islamistisk extremism tillkommit. Vad jag försöker säga är att mitt land är mycket tacksamt för hjälp från våra grannar när det behövs. Men i slutändan måste vi även kunna agera enligt våra egna metoder och förfaranden och på eget initiativ. Vad som föreslås här är emellertid inte bara ytterligare en utvidgning av Europols befogenheter till områden som bör vara kvar under medlemsstaternas kontroll. Ännu värre är att kommissionen vill ändra det regelverk som styr Europol så att en utvidgning av Europols befogenheter inte behöver ratificeras av medlemsstaterna. Fördraganden avslutar sitt anförande med att säga vi måste se till att Europol får maximal demokratisk legitimitet. Återigen ser vi hur EU, i sin strävan ett ta makt från medlemsstaterna – till och med på polisområdet – har en mycket märklig syn på demokratisk legitimitet.
Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Oavsett hur önskvärt det är att vi bekämpar terrorism och organiserad brottslighet – och det är önskvärt – står det klart för mig att denna utökning av Europols roll och ändringen av dess rättsliga grund och titel är något helt annorlunda. Detta handlar faktiskt om att ge EU ställning som stat. Stater har naturligen och med rätta polisstyrkor. Nu ska EU ha sin egen rätt att ha europeiska poliser, finansierade med medel ur EU:s budget och med EU-tjänstemän som personal. I praktiken kommer de att bli EU-poliser som ger order och som kommer att färdas kors och tvärs i EU och lägga sig i de nationella polisstyrkornas arbete, framför allt eftersom deras befogenhet att ta initiativ till och leda utredningar kommer att utvidgas bortom organiserad brottslighet och gälla allt fler straffrättsliga områden. Som kronan på detta, enligt mig, absurda verk kommer dessa EU-poliser att ha immunitet när det gäller nationella restriktioner och deras verksamhet kommer inte att kunna granskas i domstol. Därför förkastar jag dessa förslag. Det är inte annat än det senaste uttrycket för EU som en superstat – allt inom ramen för konstitutionen och allt utan EU-medborgarnas samtycke på grund av EU-ledarnas konspiration för att upplösa demokratin och vägra folkomröstningar.
Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Vice ordförande Frattini, mina damer och herrar! När Europaparlamentet 1998 tillfrågades i detaljfrågor gällande Europol avvisade man alla initiativ som lades fram. Det gjorde man konsekvent så länge Europol fortsatte att verka på mellanstatlig nivå utan att omfattas av demokratisk och rättslig kontroll. Nu har detta initiativ lagts fram som svar på det vi hela tiden efterfrågat här i parlamentet, nämligen att Europol omvandlas till ett EU-organ som finansieras genom gemenskapsbudgeten och att vår roll när det gäller den demokratiska kontrollen stärks. Trots att det råder djup oenighet om förslaget i rådet anser jag inte att vi bör godta någon ytterligare bordläggning. Europaparlamentet är skyldigt att visa sitt stöd för kommissionens initiativ att göra Europol till ett EU-organ. Den gällande rättsliga ramen för Europol, en internationell konvention, förhindrar dessutom en uppdatering eller ändring av befogenheterna, med fördröjningar på flera år. De allt fler nya säkerhetshoten, t.ex. terrorismen, medför nya utmaningar för Europol, vilket kräver ett nytt förhållningssätt. Därför är detta beslut så betydelsefullt. Det innebär inte bara att Europol likställs med Eurojust och Europeiska polisakademin utan också en effektivare verksamhet, ett utökat mandat som även omfattar annan brottslighet än den organiserade och ökad flexibilitet. Samtidigt måste större öppenhet, demokratisk kontroll och domstolskontroll garanteras. Jag stöder därför Agustín Díaz de Mera García Consuegras utmärkta betänkande och de viktiga ändringsförslag han lagt fram, framför allt om dataskydd. Jag vill ge Agustín Díaz de Mera García Consuegra ett erkännande 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 75
och uttrycka min solidaritet för hans utomordentliga betänkande och för honom som person, särskilt som en del ledamöter med orätt försökt förringa hans arbete med hänvisning till nationella stridigheter som dessutom redan färdigbehandlats av den spanska högsta domstolen.
Marek Aleksander Czarnecki (UEN). – (PL) Den viktigaste uppgiften för Europeiska polisbyrån är att förbättra effektiviteten i åtgärderna och samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter för att förebygga och bekämpa internationell organiserad brottslighet. Byråns uppdrag är att bidra till bekämpningen av denna form av brottslighet inom EU. Detta blir allt viktigare när vi ställs inför de nya slags brott som ständigt uppträder och hotet från terrorister. Livet tvingar oss att utöka Europols befogenheter och även att anpassa de principer som styr dess verksamhet genom att införa mer flexibilitet. Med ett sådant organ som föredraganden föreslår måste vi dock snarast införa tydliga principer för den demokratiska övervakningen av Europol och för dataskyddet.
Athanasios Pafilis (GUE/NGL). – (EL) Fru talman! Med sitt förslag om inrättande av en europeisk polisstyrka försöker kommissionen omvandla Europol från ett organ grundat på en mellanstatlig överenskommelse till ett organ som ingår i EU:s institutionella system. Det visar enligt min mening hur omfattande Europols kontrollåtgärder är och är ett tecken på den generella förstärkningen av EU:s ramar och mekanismer på området. Två saker ökar snabbt i EU: företagens och kapitalets vinster och aggressiva kontrollmekanismer. Vi har fyllt våra länder med polisstyrkor och kontrollmekanismer, och nu händer detsamma även på EU-nivå.
Denna utveckling sprider sig också till Europols verksamhetsområde och innefattar alla straffbara handlingar inom dess behörighetssfär. Europol får rätt att ingripa även i medlemsstaterna i samband med större internationella händelser med konsekvenser för den allmänna ordningen, t.ex. internationella demonstrationer. Vid sidan av övervakningssystemen SIS II och VIS m.fl. kommer Europols informationssystem att användas för att arkivera personuppgifter om arbetstagare i hela EU liksom uppgifter om politisk, facklig och social verksamhet och personliga övertygelser. Uppgifterna kommer inte bara att utbytas mellan säkerhets- och underrättelsetjänsterna i EU:s medlemsstater utan även med privatpersoner, t.ex. mördare som verkar på egen hand i Irak. Att påstå att omvandlingen av Europol skulle vara en demokratisk utveckling är självbedrägeri, eller i bästa fall naivt. Varför? Jo, för att det inte finns någon verklig möjlighet att kontrollera den otillgängliga fästning som Europol utgör eller att begränsa dess kontrollverksamhet. Dessutom har många kommenterat immuniteten för poliserna vid Europol och den otillräckliga nationella kontrollen. Av dessa skäl motsätter vi oss bestämt betänkandet.
Nils Lundgren (IND/DEM). – Fru talman! Vi har skapat en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Nästan alla har gått med i Schengen. I praktiken har all gränskontroll inom EU avskaffats. Detta är från liberal synpunkt ett gigantiskt framsteg. Vi behöver inte längre stå med mössan i hand inför byråkrater när vi vill studera, arbeta, turista eller söka sjukvård i ett annat EU-land. Friheten har emellertid en baksida. När gränskontrollerna försvann, ökades spelrummet för den organiserade brottsligheten enormt. Detta har underlättat narkotikahandel, häleri och trafficking. Ibland används denna expansion av den organiserade brottsligheten som ett bevis för att EU behövs. Detta är groteskt. Expansionen beror på EU, ett pris vi tvingas betala för ökad frihet och välstånd. Hur högt är det priset? Ja, de polisiära resurserna måste kanske öka med 1-2 procent av BNP på nationell nivå för att rulla tillbaka denna organiserade brottslighet. En sådan nationell resursförstärkning är det viktigaste och kanske det enda medlet för att återställa ett hederligt Europa. Föredraganden vill flytta makten över polisen till Bryssel. Europol ska bli ett EU-organ som finansieras genom EU-budgeten. Han tar lätt på integritetsfrågorna och den demokratiska legitimiteten. Vi bör därför säga nej till detta betänkande, satsa på utbyggnad av nationella polisiära resurser och låta Europol förbli ett samarbetsorgan mellan stater.
Fernand Le Rachinel (NI). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Det som föreslås i detta betänkande är att Europeiska polisbyrån, Europol, ges ny status genom en ändring av den gällande rättsliga grunden, varken mer eller mindre. Avsikten är att ersätta Europolkonventionen, som medlemsstaterna ingick 1995, med ett rådsbeslut som innebär att Europol omvandlas från ett mellanstatligt organ till ett EU-organ som finansieras genom gemenskapsbudgeten och att tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna ska tillämpas. 76 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
De skäl som anges för denna radikala förändring av Europols ställning är utvidgningen av Europols mandat till annan brottslighet än den organiserade och medlemsstaternas oförmåga att hantera dessa nya och mycket omfattande målsättningar på ett tillfredsställande sätt. Målsättningarna kommer givetvis att uppfyllas bättre på EU-nivå, försäkrar rådet oss. Men det här är bara rökridåer. I själva verket är vi redan bundna av kraven i Lissabonfördraget och dess tillämpning, som innebär att nästan alla beslut i rättsliga och inrikes frågor kommer att fattas av ministerrådet med kvalificerad majoritet. Hittills har frågor om straffrättsligt samarbete och polissamarbete krävt enhällighet. Nu håller våra nationella och europeiska ledare på att införa institutionella reformer som alla syftar till en mer långtgående överstatlig och byråkratisk modell. Just dessa reformer i Lissabonfördraget avvisades av fransmän och nederländare i folkomröstningarna i maj och juni 2005. Folket har blivit lurat och vilselett och behandlats med förakt. Europa kan inte byggas i strid med folkviljan och verkligheten i medlemsländerna, och det är hög tid att vår EU-vänliga politiska klass inser det och till sist låter Europa bygga sig självt med utgångspunkt i nationernas och folkens rätt till identitet, suveränitet, frihet och säkerhet.
Margaritis Schinas (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Som ledamot av budgetutskottet och dessutom parlamentsledamot från en region vid EU:s yttre gräns har jag tre kommentarer: För det första, omvandlingen av Europol till ett EU-organ kräver att dess insatser ger oss mer valuta för pengarna. Vi vill att ett Europol som ingår i EU-systemet ska vara mer närvarande där vi behöver det – på Balkan och i kampen mot den organiserade maffian – och inte i personalrum eller kontor.
För det andra, när Europol ingår i EU-systemet måste de nationella polisstyrkorna gradvis komma över sin misstro mot varandra. Medlemsstaternas polismyndigheter måste lära sig att samarbeta över och bortom gränser och nationella prioriteringar. Omvandlingen av Europol till ett EU-organ ger möjlighet till detta. För det tredje, och det är viktigast, har vi ägnat mycket tid åt den här frågans institutionella dimension. Jag vill ge mitt fulla stöd till föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra, som valt en praktisk och realistisk lösning. Vi får inte lamslå hela förfarandet fram till 2009 i väntan på den perfekta institutionella lösningen, och vi kan inte heller hålla teologiska debatter när det handlar om brådskande frågor. Det är nu vi måste agera. Jag vill därför mot den bakgrunden uttrycka mitt fulla stöd för den strategi som föredraganden skisserar, och jag hoppas att denna debatt blir första steget i bildandet av en verklig polismyndighet för EU, en polismyndighet som har förmåga att ta itu med problemen.
Georgios Georgiou (IND/DEM). – (EL) Fru talman! Än en gång måste vi välkomna utvecklingen av detta stora polisorgan som är känt som Europol. Det har vi gjort sedan 1992. De resultat som uppvisats är inte dåliga. Jag misstänker att den nya form vi försöker ge Europol kommer att leda till problem, med tanke på att den brittiska polisen kommer att arbeta i Paris och grekiska poliser i Berlin. Vi får se hur vi kan lösa det, men problemet med misstro mellan polismyndigheter finns alltid. Jag välkomnar Agustín Díaz de Mera García Consuegras mycket omsorgsfulla arbete. Om Europols verksamhet måste begränsas till frågor som rör terrorism så måste man försöka finna den verkliga terrorismen bland andra brott och inte utveckla en mekanism som, i stället för att bekämpa terrorism, blir som en snara runt halsen och kväver EU-medborgarnas mänskliga och politiska rättigheter.
Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Jag är övertygad om att förändringen av Europols rättsliga ställning, som vi nu diskuterar, inte är ett steg i rätt riktning. Europol fungerar väl i dag och någon ändring av dess status behövs inte. Polisarbete är medlemsstaternas område, och huvudansvaret för arbetet ligger därför, helt logiskt och riktigt, hos de nationella regeringarna, som kontrolleras av de nationella parlamenten. Även Schengensamarbetet präglas av en underförstådd respekt för detta synsätt. Tjeckien har deltagit till fullo i det samarbetet sedan slutet av förra året. För polissamarbetet på EU-nivå gäller därför, helt logiskt, ett mellanstatligt förhållningssätt. Kommissionen vill nu överge detta korrekta och logiska förhållningssätt och, faktiskt, göra om Europol till ett nytt organ som är underordnat EU-institutionerna. En sådan omvandling av Europol är emellertid inte lämplig och kommer inte att medföra några fördelar. De nationella inrikesministrarna kommer att ha mindre och mindre kontroll över Europol och det medför inga fördelar när det gäller kampen mot brottsligheten. Enligt min mening bör vi börja med en korrekt och demokratisk ratificering av Lissabonfördraget, som också har betydelse för Europols rättsliga grund. Först därefter kan förhandlingar inledas om en eventuell ändring av den rättsliga grunden. Av det skälet kommer jag att rösta mot betänkandet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 77
Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Bara för att visa på PPE-DE-gruppens stora mångfald håller jag inte alls med föregående talare och skulle vilja inleda med att tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande. Jag anser att betänkandet är mycket bra och det av tre skäl. För det första ger det Europol utökade befogenheter. Det för in Europol under EU:s budget, det inrättar ett organ och det utvidgar dess mandat bortom organiserad brottslighet. Detta är ett mycket viktigt steg framåt. För det andra tycker jag att betänkandet är bra eftersom det efterlyser mer flexibilitet. Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att räkna ut att om en organisation som inrättades 1995 och dess konventioner ändras tre gånger mellan 2000 och 2003 och dess ändringar träder i kraft först 2007, fungerar inte denna organisation. Den är inte tillräckligt flexibel. Vi behöver mer flexibilitet och jag anser att det är just vad som föreslås i detta betänkande. Det finns inget mer konservativt än ett inrikesministerium eller en polismyndighet och jag tror att vi har sett detta i samband med Europol. För det tredje anser jag att detta är ett bra betänkande eftersom det ökar de överstatliga elementen och gemenskapselementen och minskar de mellanstatliga elementen. Det stärker domstolsgranskning och demokrati – och om det finns ett område där vi måste arbeta tillsammans så är det detta. Ju mer fri rörlighet man har, ju mer Schengen man har, desto mer internationell brottslighet får man och desto mer behöver vi samarbeta på EU-nivå, och jag anser att detta betänkande är ett stort steg i denna riktning.
Javier Moreno Sánchez (PSE). – (ES) Fru talman! Jag vill komma med ett litet klargörande. Som vår socialdemokratiske samordnare sa anser vi socialdemokrater fortfarande att föredraganden inte är den person som är bäst lämpad för att utarbeta betänkanden om straffrättsligt samarbete och polissamarbete. Det stämmer visserligen, som Carlos Coelho sa, att högsta domstolen har avslutat ärendet, men det handlar om etik och politisk värdighet. Låt mig förklara: Jag bör klargöra att föredraganden vägrade att samarbeta med det spanska rättsväsendet och bötfälldes för detta. Det handlade inte om någon obetydlig fråga utan gällde rättegången mot de terrorister som stod anklagade för den värsta attack som begåtts i EU. Vi anser därför att det i konsekvensens namn inte är möjligt för en person att vägra samarbeta med det spanska rättsväsendet och sedan tala om för EU hur medlemsstaterna bör samarbeta med varandra i polisiära och straffrättsliga frågor.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Vad vi har lyssnat till i denna debatt är den vanliga sammanblandningen mellan samarbete och integration. Jag står helt bakom dem som har uttryckt oro över EU:s ansträngningar att ge Europol utökade befogenheter och utökad behörighet. Givetvis behöver vi ett bra samarbete mellan polis och säkerhetsstyrkor. Jag råkar anse att vi alltid har haft ett gott samarbete på operativ nivå, men att detta alltid kan förbättras. Min erfarenhet av Europol – och jag är förmodligen en av ytterst få ledamöter i detta parlament som har besökt Europol vid flera tillfällen – är att det mesta av dess verksamhet är bilateral, vilket gör tanken på att det borde spela en större roll till en lögn. Behovet av samarbete är något helt annat än EU-institutionernas inblandning, vilket bara är en del av EU:s mer övergripande dagordning för att skapa politisk integration.
Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ställer mig bakom det som min kollega Geoffrey Van Orden, och min före detta kollega från Tjeckien, från partiet ODS, har sagt. Jag håller inte med Alexander Stubb. Jag blir också nervös – och jag tror inte att denna tanke skulle få stöd av särskilt många i min valkrets i Storbritannien – av tanken på att göra Europol till ett slags överstatlig FBI-liknande EU-organisation. I likhet med alla kolleger är jag givetvis för mellanstatligt samarbete i polis-, underrättelse- och säkerhetsfrågor, särskilt när vi står inför ökande problem med internationell organiserad brottslighet, internationell terrorism etc. Europol har redan ganska omfattande behörigheter på områden som människohandel men vi behöver inte utöka Europols befogenheter. Det bör vara ett organ som fungerar som portvakt, och som hjälper till att utbyta information och skapa ett bättre förtroende mellan våra nationella polisstyrkor och underrättelse- och säkerhetstjänster. Det råder stor misstro mellan vissa medlemsstaters traditionella brottsbekämpningsorgan. Europol bör vara ett slags samordnare och inte tilldelas särskilda rättigheter. Jag vänder mig särskilt mot varje idé om att EU-poliser ska kunna gå in i våra egna medlemsstater med rätt att gripa människor. 78 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag kan inte motstå frestelsen att svara mina två kolleger Geoffrey Van Orden och Charles Tannock. Vi försöker inte skapa någon amerikansk organisation av FBI-typ. Vi försöker bara få ett polissamarbete som fungerar bättre, är mer effektivt, har större insyn, är mer flexibelt och helt enkelt fungerar. Det är detta som vi saknar i dag och det är det som vi försöker att göra. Jag tänker inte inlåta mig i någon intern brittisk debatt och skrämselpropaganda om att vi skapar ett slags FBI med superbefogenheter där EU-poliser kan tränga in i ditt hem och gripa dig. Detta är inte vad vi försöker att göra. Vi försöker att få den tredje pelarens polissamarbete att fungera bättre. Det är allt.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag har bara ett par kommentarer till denna oerhört intressanta debatt som jag har äran att delta i. Min första kommentar gäller rådets inställning till de många ändringsförslagen, även om jag inte kan redogöra för rådets ståndpunkt riktigt än. Som jag sa i mitt inledande anförande överlägger rådet fortfarande om detta beslut, och överläggningarna kommer att återupptas efter ändringsförslagen. Jag kan dock stå fast vid att ordförandeskapet kommer att eftersträva en ingående och uppmärksam debatt om alla ändringsförslag som ska godkännas. Vi kommer också att sträva efter att ta med så många som möjligt av dem i beslutets text. Mer än så kan jag inte garantera. Som vi vet krävs i det här läget fortfarande alla medlemsstaters samtycke för att ett beslut ska godkännas. Detta för mig till följande kommentar när det gäller översynsklausulen. Rådet har inte intagit någon ståndpunkt i den här frågan heller, men jag tror att jag på rådets vägnar kan uttrycka en viss tvekan till att låta en sådan här rättsakt innefatta mekanismer som ska aktiveras automatiskt under perioden efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Lissabonfördraget har ännu inte trätt i kraft. Genomförandet ligger i de nationella parlamentens händer och, i åtminstone ett fall, i väljarnas händer. Jag anser att införandet av en sådan mekanism i rättsakter av det här slaget inte kommer att underlätta godkännandet av dem. Inte heller kommer det att underlätta de ratificeringsförfaranden som nu pågår. Dessutom tycker jag att frågan lösts på ett tillfredsställande sätt genom förklaring nr 50 som fogats till Lissabonfördraget.
Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Fru talman! Eftersom jag misstänker att ministern missuppfattat detta ville jag bara ta mig friheten att helt kort påpeka att översynsklausulen inte på något sätt äventyrar eller påverkar ratificeringen av fördraget. Den garanterar bara att parlamentet kommer att behandla betänkandet om Europol på nytt efter ratificeringen. Efter att ha talat med andra ständiga representanter tycker jag inte att detta verkar upplevas som en generell risk.
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Tack för alla era bidrag. Jag ska fatta mig mycket kort. För det första vill jag ge ett generellt svar till alla som uttryckt tvivel när det gäller behovet av att stärka Europol, de som talat om folkviljan och medborgarnas intressen. Jag skulle vilja säga att om det finns en fråga där den stora majoriteten av EU-medborgarna uttrycker farhågor för brottslingars fria rörlighet och efterlyser större säkerhet, så är det just i frågan om polissamarbete. Ju mer som sägs, som Alexander Stubb konstaterade, ju mer rörligheten för personer liberaliseras, desto större är behovet av europeisk samordning och åtgärder mot gränsöverskridande brottslighet. Tanken är därför definitivt inte att ett EU-organ ska vara byråkratiskt, utan att det ska vara ett snabbt och effektivt operativt redskap. Jag är därför övertygad om att detta beslut måste antas snabbt, som det slovenska ordförandeskapet vill, och det säger jag inte bara för att jag lagt fram förslaget. När det gäller ändringsförslagen har jag redan nämnt det som lagts fram av Alexander Alvaro. Jag vill påminna er om att en regelbunden översyn av att pågående initiativ inom tredje pelaren fungerar som de ska är tillåten enligt förklaring nr 50, som nyss nämndes. Vad innebär det? Jo, att kommissionen, från fall till fall och i ett lämpligt skede efter fördragets ikraftträdande, ska föreslå en översyn av de rättsakter som för närvarande omfattas av tredje pelaren, för att omvandla dem till rättsakter för vilka parlamentet har fullständiga medbeslutandebefogenheter och för vilka de förfaranden som parlamentet med rätta efterfrågar också gäller. Vi har alltså redan det instrument som krävs för detta ändamål. Det är kanske den begränsade tidsramen för det här instrumentet som är problematisk för mig personligen, men jag undrar också – och här har jag inga förutfattade meningar – om det är lämpligt att planera en översyn av en rättsakt som beslutet om Europol, som ännu inte trätt i kraft. Jag undrar eftersom ni vet att beslutet 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 79
kommer att träda i kraft i januari 2010 om vi antar det före utgången av det slovenska ordförandeskapets mandat i juni 2008. Kan vi redan planera en översyn av en rättsakt som ska börja tillämpas i januari 2010? Om det, när beslutet väl börjat tillämpas, skulle uppstå problem som rör otillräcklig demokratisk övervakning skulle jag inte dra mig för att hävda att det skulle vara en utmärkt anledning för kommissionen att tillämpa förklaring nr 50 och överföra rättsakten från tredje pelaren till det nya systemet. Ett av skälen till att jag nämner detta exempel är att jag vill påpeka att vi inte får stänga dörren för parlamentets behov av demokratisk övervakning, men att det kanske är metoden och tidsramarna för detta strängt obligatoriska översynsförfarande som vi anser vara problematiska.
Agustín Díaz de Mera García Consuegra, föredragande. − (ES) Fru talman! Innan ni börjar ta tid vill jag be er att ta hänsyn till följande: var snäll och ge mig de två minuter jag har rätt till så att jag för hövlighetens skull kan svara alla mina kolleger, rådet och kommissionen, men jag vill också innerligt be er om lite extra tid för att besvara de mycket allvarliga, obefogade antydningar som gjorts om mig. Kan jag räkna med er förståelse? Tack så mycket. Jag vill tacka nästan alla mina kolleger – och jag betonar ordet ”nästan” – för deras bidrag, och jag kommer definitivt att beakta dem. Jag vill påpeka att de frågor som tagits upp här är angelägna, inte bara för föredraganden utan för hela parlamentet. Det har varit mycket glädjande för mig att höra hur gynnsamt inställt rådet är och de kloka orden om kompromissande från vice ordförande Franco Frattini, liksom hans klargöranden. Jag vill därför tacka alla mina kolleger, både de som hedrat mig med sitt stöd och de som hedrat mig med sin kritik. Ni får inte glömma att jag varit ledamot av parlamentet i sjutton år och fortfarande är det, och att jag var generaldirektör för den spanska polisen i två år. Det var jag, och det är därför jag har förmåga att se båda sidorna av myntet. Herr rådsordförande, jag vill därför än en gång uppmärksamma de frågor som bekymrar oss: vi kan inte bekämpa brott på egen hand. Brottsligheten är gränsöverskridande. Den passerar gränser, och Europol måste vara ett redskap som kan stödja och förstärka våra nationella polisstyrkor. Inte ett som lägger sig i eller gör samma arbete som dem, utan ett redskap som ger dem stöd och styrka. Garantier har stor betydelse för oss. Det är mycket viktigt att vi stöder och stärker Europol, men med tre förbehåll: förtroende, kontroll och garantier. Detta har givetvis klargjorts i vårt betänkande och i kollegernas anföranden. Att snarast möjligt införa dataskydd i rambeslutet inom tredje pelaren är viktigt för oss. Det är oerhört väsentligt att parlamentet har kontroll och att vi kraftfullt och beslutsamt kan bekämpa den organiserade brottsligheten tillsammans. Nu vill jag, med tanke på antydningarna, besvara den andra, mycket otrevligare, frågan. Javier Moreno Sánchez respekterar inte rättsliga avgöranden. Spaniens högsta domstol och allmänna åklagaren vid Spaniens högsta domstol sa exakt så här med hänvisning till mitt ärende. Jag vet inte om det går särskilt bra att översätta, men han sa ordagrant ”inget brott överhuvudtaget”. Vissa personer, som Javier Moreno Sánchez, har dock inte haft och har inte den intellektuella och moraliska integritet som krävs för att be om ursäkt för att de har spridit ut något som de inte borde ha spridit ut. Vad Javier Moreno Sánchez har gjort är att i vanlig ordning vilseleda parlamentet med frågor som inte har något med betänkandet eller sakfrågan att göra. Han talar om moral och bristande värdighet. Det är omoraliskt och ovärdigt att inte respektera rättsliga avgöranden och att dessutom kasta dem i ansiktet på en kollega som har värdighet och moral. Jag tänker inte påstå att Javier Moreno Sánchez är ovärdig och omoralisk, men jag måste säga att hans uppträdande är det. Till hans försvar kan jag säga att jag gärna vill tro att det här inte är hans egna idéer utan att han, trots att han inte är någon springpojke, den här gången haft fräckheten att agera som en sådan. Varför? För att utan fog misskreditera mig och kanske i ett fåfängt försök att få några spaltcentimeter i den spanska pressen.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 17 januari 2008. 80 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
10. Situationen i Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto (debatt)
Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Mordet på den tidigare premiärministern och främsta oppositionsledaren Benazir Bhutto förvärrade den redan komplicerade situationen inför valet i Pakistan. Det fick dessutom negativa konsekvenser för processen för en gradvis övergång till ett mer demokratiskt system i Pakistan. Benazir Bhutto var definitivt en av dem som kunde ha bidragit till processen när det gäller ekonomisk utveckling, minskad korruption och mer frihet för medierna. Ända sedan undantagstillstånd infördes den 3 november förra året har EU och Europaparlamentet betonat behovet av stabilitet och vädjat om försoning och återinförande av demokrati. Stabilitet i Pakistan ligger verkligen i vårt strategiska intresse. Detta betyder att vi stöder den moderata pakistanska majoritetens kamp mot den våldsamma extremistiska minoriteten. EU:s intressen i Pakistan hänger också nära samman med våra prioriterade uppgifter i Afghanistan och den större regionen. De hänger samman med vår kamp mot terrorismen och mot spridningen av massförstörelsevapen, liksom med vår kamp för respekt för de mänskliga rättigheterna. Allt detta har framhållits upprepade gånger i våra kontakter med de pakistanska myndigheterna. President Pervez Musharraf kommer antagligen till Bryssel nästa vecka. Det blir ett unikt tillfälle för oss att framföra vårt budskap. Tillsammans med våra internationella partner har vi också upprättat kontakter med andra viktiga parter i Pakistan. Europeiska rådets huvudbudskap är att det är av avgörande betydelse att fria och ärliga val som står öppna för alla hålls i Pakistan i nästa månad. Den pakistanska regeringen måste sträva efter att få till stånd de politiska och säkerhetsmässiga villkor som krävs för att valet ska kunna hållas. Dessutom måste alla parter godta valkommissionens beslut om att valet den 18 februari ska genomföras med värdighet och återhållsamhet. Vi uppmanar också de pakistanska myndigheterna att utnyttja den förlängda perioden fram till valet för att förbättra förutsättningarna för valet i enlighet med internationella normer. Först och främst måste myndigheterna garantera att de kommer att göra allt som står i deras makt för att förhindra valfusk och hot och garantera den öppenhet som krävs för att medierna ska kunna verka fritt. Man måste också garantera att de politiska fångarna ska friges. Allt detta skulle bidra till en demokratisk och öppen valprocess under tillfredsställande säkerhetsmässiga förhållanden. Som vi vet kommer EU att sända ett fullständigt valövervakningsuppdrag. Vi hoppas att valet i sin helhet kommer att följas av världssamfundet. Vid det första mötet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i slutet av den här månaden kommer utrikesministrarna att närmare diskutera situationen i Pakistan och EU:s alternativ när det gäller att bidra till en framgångsrik fortsättning och förstärkning av de demokratiska processerna i landet.
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen . − (EN) Fru talman! Mordet på Benazir Bhutto är inget mindre än en nationell tragedi som kom som en chock för oss alla. Jag tror att vi alla betraktade Benazir Bhutto som en symbol för ett moderat och liberalt Pakistan. Hon åtnjöt folkligt stöd och hon hade dessutom mod att utmana extremism och terrorism. Tyvärr var det kanske för just detta mod som hon till slut betalade med sitt liv. Hennes död är en förlust för de miljontals pakistanier som hade hoppats på henne för demokrati och en bättre framtid. Hennes död är också en förlust för Europa och för världen. Tyvärr kommer det allt för ofta oroande nyheter från Pakistan, nästan varje dag. Det går nästan inte en vecka utan en större terroristattack, och under de senaste sex månaderna har omkring 600 pakistanier dödats av självmordsbombare. Jag anser att vi kan dra lärdom av Benazir Bhuttos död, på så vis att Pakistan behöver en fungerande demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och ett starkt civilsamhälle för att kunna hantera de allt större utmaningar som landet står inför. Ni kommer säkert ihåg att Pakistan införde undantagstillstånd den 3 november. Detta undergrävde givetvis i hög grad förtroendet för den demokratiska processen inför parlamentsvalet. Undantagstillståndet hävdes sedan den 25 december, men först sedan det hade införts medierestriktioner och de flesta högre domarna hade ersatts. Än i dag sitter flera domare och advokater fängslade. De bör friges så snabbt som möjligt. Ilskan till följd av mordet på Benazir Bhutto ledde till oroligheter och till sist till beslutet att skjuta upp valet från den 8 januari till den 18 februari. Detta val bör nu hållas som planerat, utan ytterligare förseningar. Jag 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 81
anser att Pakistan måste gå vidare och vägen framåt går via anordnandet av demokratiska och öppna val som resulterar i ett brett och trovärdigt folkligt mandat för nya regeringar, både på federal nivå och på provinsnivå. Vi bör tillsammans sända detta budskap till president Pervez Musharraf när han besöker Europa nästa vecka. Vissa aktörer försöker använda mordet på Benazir Bhutto för sina egna syften. Låt oss inte glömma att detta i slutändan är extremistiska krafter som har intresse av att destabilisera Pakistan och som är ansvariga för denna avskyvärda handling. Vi får inte låta dem lyckas. En trovärdig utredning av mordet kan gjuta olja på vågorna men bara om alla håller huvudet kallt. Låt mig tillägga att Scotland Yard gör ett berömvärt arbete i sitt försök att bistå utredningen. President Pervez Musharraf talade om behovet av nationell försoning när han talade till nationen den 2 januari. Jag tror att detta verkligen är vad som behövs. Oppositionen måste göras delaktig när det gäller att klara av den rådande situationen. Det är viktigt att påpeka att alla större oppositionspartier kommer att delta i det kommande valet. Men tyvärr har Pakistan en historia av bristande tilltro till valresultat, vilket skulle kunna leda till ytterligare politisk polarisering. Naturligtvis kommer chansen till nationell försoning att öka betydligt om president Musharraf och de berörda myndigheterna gör vad som krävs för att se till att valet blir rättvist och öppet. Eftersom detta val är så viktigt, inte bara för Pakistan utan även för regionen, beslutade jag mig för att skicka iväg en valobservationsstyrka i syfte att bidra till demokratin och stabiliteten i landet. Om valet verkligen hade hållits den 8 januari som ursprungligen var planerat skulle vi endast ha kunnat skicka en begränsad mängd valobservatörer. Mot bakgrund av den tid som nu är kvar till valet beslutade jag i samråd med chefsobservatören, Michel Gahler, som är ledamot av detta parlament, att uppgradera uppdraget till en fullständig valobservationsstyrka. Vi är alla mycket medvetna om hur viktig denna styrkas arbete kommer att bli de kommande veckorna. Jag är fortsatt mycket bekymrad över de förhållanden under vilka detta val hålls och om det inte genast vidtas åtgärder för att lösa problemen är det möjligt att detta kommer att leda till kritiska kommentarer från valobservatörerna. Bristen på förtroende för valadministrationen, bristande insyn i resultatprocessen och avsaknad av ett effektivt förfarande för klagomål och överklagande som de berörda parterna har förtroende för, är några av de allvarliga problem som finns i Pakistan. Staten och valmyndigheterna måste vidta konkreta åtgärder för att förbättra valförhållandena. Vad jag förstår har redan båda EU-delegationscheferna i Islamabad och valobservatörsstyrkan på fältet redogjort för de viktigaste förbättringar som krävs. Jag anser att vi måste göra allt vi kan för att betona dessa punkter i våra samtal med de pakistanska myndigheterna, inklusive med presidenten när han inom kort besöker Bryssel. Jag är dessutom fortsatt bekymrad över hur säkerhetssituationen ser ut i Pakistan, särskilt mot bakgrund av mordet på Benazir Bhutto, men även mot bakgrund av de senaste bombattackerna i Lahore, Karachi och den nordvästra gränsprovinsen. Vi uppmanar de pakistanska myndigheterna att göra allt de kan för att garantera att valet kan hållas under trygga förhållanden. Och vi kommer sedan att göra en noggrann bedömning av säkerhetssituationen mot bakgrund av utstationeringen av EU-observatörer. President Musharraf har lagt av sin uniform precis som han lovade. Jag hoppas att detta kommer att leda till starkare civila institutioner och en varaktig demokrati i Pakistan. Men det är också viktigt att Pakistan fortsätter att göra framsteg i kampen mot fattigdomen. Kommissionen har därför kraftigt ökat sitt utvecklingsbistånd till Pakistan under de kommande åren, inklusive på utbildningsområdet. Jag är fortfarande starkt engagerad för denna strategi, som jag ser som ett bidrag till kampen mot extremism.
José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Fru talman! Ännu en gång, efter debatten och resolutionen i december, diskuterar vi situationen i Pakistan här i parlamentet. Sedan dess har en rad händelser ägt rum, som kommissionen och rådet påmint oss om. Först hävdes undantagstillståndet. Sedan frigavs en rad advokater, domare, journalister och företrädare för det civila samhället. Många är dock fortfarande fängslade, vilket kommissionsledamoten påminde oss om. Detta följdes av mordet på den tidigare premiärministern Benazir Bhutto, som gjorde att den allvarliga upplösningsprocess som det pakistanska samhället genomgår blev ännu mer oberäknelig. Det resulterade också i att valet sköts upp till februari. Sedan har vi förstås också den pakistanske presidentens kommande besök och hans framträdande inför parlamentets utskott för utrikesfrågor på måndag. Först och främst vill jag för min politiska grupp, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, uttrycka vårt starka fördömande av denna hänsynslösa terrorattack, som egentligen bara 82 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
bekräftar det som den föregående föredraganden Agustín Díaz de Mera García Consuegra sa till oss, nämligen att terrorism är en företeelse som drabbar oss alla lika. Innan jag slutar vill jag ställa två frågor till kommissionen och rådet. Jag erkänner de insatser som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner gjort för att ge ett positivt gensvar på parlamentets begäran om ett valobservatörsuppdrag mot bakgrund av den rådande situationen. Hon nämnde dock sin oro för de förhållanden under vilka valet hålls. Tror ni, fru kommissionsledamot, med tanke på graden av våld, rädsla och instabilitet i Pakistan, ett land av avgörande betydelse för stabiliteten i Centralasien bland annat därför att det är det enda muslimska land som har kärnvapen, att de bästa möjliga förhållandena råder för genomförandet av denna process? Slutligen talade kommissionsledamoten om en trovärdig utredning. Benazir Bhuttos familj, både änklingen och hennes son och även Pakistanska folkpartiet och Benazir Bhutto själv i ett meddelande till den brittiske utrikesministern innan hon dog, uttryckt en önskan om att utredningen ska genomföras av FN. Håller kommissionen och rådet med om att en oberoende utredning är nödvändig för att en gång för alla kasta ljus över detta förfärliga mord?
Robert Evans, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Som ordförande för delegationen för förbindelserna med länderna i Sydostasien ansluter jag mig till rådets och kommissionens fördömanden av mordet på Benazir Bhutto. Europaparlamentet har alltid fördömt terrorism, oavsett var denna äger rum, och vi kommer att fortsätta kämpa för politikers rätt att uttrycka sina åsikter och tryggt bedriva kampanjer.
För att återgå till Pakistan så kände Benazir Bhutto till riskerna och oavsett om man anser att hon var modig eller dumdristig måste man respektera hennes engagemang för sitt parti och sitt land. Till hennes minne och till minnet av andra som har dött under denna valperiod anser jag att vi alla – européer och pakistanier från president Pervez Musharraf och nedåt– måste göra allt vi kan för att stödja Pakistan. Precis som Janez Lenarčič påpekade är nyckeln till detta att fortsätta kampen mot terrorism. Vi har sett att terrorism är ett lika stort hot i Pakistan som i Europa eller Förenta staterna. Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har påmint oss om att hundratals oskyldiga civila har skjutits till döds eller dödats av självmordsbomber i Pakistan. Europa måste fortsätta att till fullo bistå och stödja terroristbekämpningsoperationer i Pakistan. Vissa kolleger kanske tycker att vi borde lämna Pakistan och inte ha något att göra med det. Men jag är övertygad om motsatsen. Som 27 starka demokratiska nationer måste vi arbeta kollektivt för att stödja den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Pakistan. Återigen håller jag med rådet. Frigivningen av alla politiska fångar som fortfarande sitter fängslade är nödvändig för denna process. Detta kommer inte bara att garantera ett fritt, rättvist, öppet och säkert val den 18 februari 2008 utan valförberedelserna kommer dessutom att kunna ske på ett tryggt och tillfredsställande sätt. Utöver vad kommissionsledamoten sade anser jag att valet kommer att betyda att vi behöver 90 miljoner väljare som måste ha ordentlig tillgång till en allsidig nyhetsrapportering. Detta innebör att det måste skapas en tryggare miljö för medierna. Pakistan har blivit det farligaste landet i Asien för media. Minst 6 journalister dödades 2007, ett trettiotal skadades allvarligt, över 100 greps och ett otal har trakasserats. Vi måste få ett slut på censuren av den skrivande pressen och etermedierna och på restriktionerna för vad de kan säga och göra utan att de militära eller civila myndigheterna ingriper. Förbudet mot nyhets-tv-stationen GEO News måste hävas och den statliga tv-kanalen PTV måste vara mer balanserad i sin nyhetsrapportering och sin information till tittarna. Alla arrangemang som rör den faktiska röstningen och rapporteringen av röstresultaten måste vara öppna för insyn och tydliga för alla, men framför allt för väljarna i Pakistan. Ett tecken på demokrati är också om de sittande makthavarna kan acceptera en valförlust och om ett regeringsskifte från ett parti till ett annat, om detta är aktuellt, går smidigt. Alla dessa faktorer kommer att vara viktiga för att avgöra huruvida valet verkligen kan anses spegla folkviljan och huruvida Pakistan kan börja resa sig ur den långa skuggan från mördarens kula den 27 december 2007.
Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen. – (NL) Fru talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Till att börja med skulle även jag vilja uttrycka min djupa sorg över Benazir Bhuttos tragiska död. Första gången Benazir Bhutto var premiärminister tilldelade vi henne liberala internationalens frihetspris. Hon är – hon var – förvisso inte mer än människa, och därför inte perfekt. Längre fram undrade vi faktiskt om vi hade gjort rätt som tilldelade henne detta pris. Jag ställde frågan till Asma Jahangir, en pakistansk 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 83
människorättsaktivist som FN:s generalsekreterare nu har gett ett särskilt uppdrag. Hon svarade mig att vi absolut hade gjort rätt eftersom Benazir Bhutto på en rad sätt hade föregått med gott exempel i Pakistan, särskilt när det gäller kvinnor rättigheter i det pakistanska samhället. Det är välkänt att Benazir Bhutto dödades av våldsamma terrorister. Men det är fortfarande en öppen fråga vem som stod bakom dessa. Jag tror inte att det går att nå försoning i Pakistan om denna fråga inte besvaras av en opartisk utredning. Jag vet inte om detta betyder att man ska hörsamma familjens begäran om en FN-utredning. Men i vilket fall som helst måste opartiskheten garanteras. President Pervez Musharraf har inte direkt visat sig ha så mycket respekt för de rättsliga myndigheterna, inte ens landets högsta. Dessutom har jag mottagit rapporter från Pakistan om att tusentals militanta PPP-anhängare har samlats ihop, gripits och åtalats.
Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! I likhet med mina kolleger vill även jag tacka både rådet, och i synnerhet kommissionen, för deras praktiska åtgärder till stöd för valadministrationen och för att försöka förbättra kvaliteten på och förhoppningsvis även utgången av detta val, om det äger rum. Dessutom välkomnar vi åtagandet om ytterligare utvecklingsfinansiering, inte minst utbildning, eftersom det är många av oss här i parlamentet som anser att investeringar på detta område kommer att visa sig minst lika kraftfulla som investeringar i vapen, vilket verkar vara vad vissa externa organ har prioriterat i sitt stöd till Pakistan under de senaste åren. Vi hoppas att det internationella samfundet i stort kommer att stödja EU:s insatser på dessa områden.
Även vi vill uttrycka vårt deltagande med Benazir Bhuttos familj, men även med familjerna till alla dem som har dött i Pakistan, i avskyvärda attacker och även i militära operationer. Vi håller med om att det behövs stabilitet. Detta gäller både Pakistans befolkning och – med tanke på att Pakistan är en kärnvapenmakt – det internationella samfundet Precis som andra har påpekat räcker det emellertid inte att försöka öka folks tilltro till valsystemet och dess resultat. Domstolsväsendet är en annan viktig demokratisk institution. Det måste fungera och vara oberoende. Människor måste känna att de får en rättvis rättegång, att fängsling utan anklagelser och hemliga fängelser kommer att avskaffas och att den regering som tillträder efter valet – oavsett vilken denna blir – åtar sig att fortsätta utreda de försvinnanden som också har ägt rum i detta land. Vi håller dessutom med om att pressfriheten är viktig. Men vi vill också be vissa av våra medlemsstater att sluta överväga att lämna ut personer till Pakistan till dess vi kan vara säkra på att det finns ett rättvist och fungerande rättsväsende.
Philip Claeys (NI). – (NL) Fru talman! Mordet på Benazir Bhutto är en tragedi för Pakistan och visar på de stora problem som detta land står inför. Vi talar om ett land med 165 miljoner invånare, en kärnvapenmakt och en stat som är aktiv i kampen mot terroristorganisationer som al-Qaida och talibanerna. Naturligtvis är det av yttersta vikt att det så snart som möjligt skapas politisk stabilitet i Pakistan och att President Musharraf denna gång spelar en avgörande roll i detta arbete. Trots detta får vi emellertid inte bortse från de många brister som präglar president Musharrafs politik. Till exempel har hans regering haft en alltför lättvindig syn på problemet med terrorism. I stora delar av de områden som gränsar till Afghanistan har exempelvis talibanerna och al-Qaida haft fria tyglar, och allt för lite görs åt detta. Genom att utlysa undantagstillstånd den 3 november avslöjade president Musharraf dessutom sin närmast nonchalanta attityd till demokrati. Dessutom är det oroande att det redan efter den första attacken mot Benazir Bhutto den 18 oktober riktades anklagelser mot honom. Samma sak hände efter själva mordet. Hans eventuella roll i detta måste klaras ut så snabbt som möjligt, annars kommer allmänheten att tappa förtroendet för hans regering. Och detta skulle bara gynna de islamistiska extremisterna.
Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Fru talman! I The Economist angavs nyligen att Pakistan är världens farligaste kärnvapenmakt. Tyvärr har president Pervez Musharrafs engagemang för att fullständigt utplåna den islamistiska terrorn som bäst varit ljummet, och hans kontroll över ISE eller underrättelsetjänsterna – som enligt uppgift har samröre med islamister – kan också ifrågasättas. Lägg dessutom till de explosiva frågorna Kashmir, Baluchi-separatism, al Qa’ida och talibanaktiviteten i de nordvästra gränsområdena och klanområdena som skapar problem för Nato i Afghanistan, och ni har ett land som håller på att implodera. 84 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Precis som Benazir Bhuttos återkomst till Pakistan gav landet en strimma hopp har det avskyvärda mordet på henne, där förövarna måste identifieras och straffas, tagit landet tillbaka till randen av katastrof. En återgång till demokrati är svårare än någonsin. EU och Förenta staterna tar för givet att president Musharraf, trots hans auktoritära tendenser, utgör det säkraste kortet i kampen mot terrorism. Pakistans erfarenhet av demokrati de senaste 60 åren har varit kantad av problem. Nu är det kanske dags att överge hoppet om att det går att införa en flerpartidemokrati av västerländskt snitt i Pakistan, som alltid har dominerats av en liten elit. Pakistan liknar mer en feodal arvsmonarki. Detta understryks av utnämningen av Benazir Bhuttos 19-åriga son till partiledare för partiet PPP, som utan tvekan kommer att göra bra ifrån sig vid det kommande valet den 18 februari. Västs skenbara val mellan Pakistan och Indien är också en falsk dikotomi. Det är en kvarleva från kalla kriget. Indien, som en strategisk allierad, är det bästa hoppet för framsteg, välstånd, fred och stabilitet i Sydostasien. Indien delar EU:s värderingar – sekulär demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Låt oss börja stödja dem som delar våra värderingar innan vi försöker övertyga dem som inte delar dem.
Marianne Mikko (PSE). – (ET) Mina damer och herrar! Europaparlamentets delegation för förbindelserna med länderna i Sydasien uppmärksammade redan i november den pakistanska regeringen på att det fanns brister i Benazir Bhuttos säkerhetsarrangemang. Tyvärr besannades våra farhågor om en terroristattack. Benazir Bhutto kommer att fortsätta att vara en hjälte såväl för den pakistanska befolkningen som för världssamfundet. Att hon saknas bland kandidaterna gör att man måste ifrågasätta det kommande valets legitimitet.
Krisen i Pakistan är också en möjlighet att leda in detta land på vägen mot demokrati. Den pakistanska befolkningen har inte valt general Pervez Musharraf till president. Nu har han emellertid möjlighet att välja om han vill gå till historien som en militärdiktator eller som en demokratisk president. Som statsman förstår general Musharraf säkert att demokratin måste segra i valet, även om detta innebär att hans egen makt kommer att minska. Vid utrikesutskottets sammanträde i Bryssel nästa vecka skulle vi vilja fråga general Musharraf om detta. EU måste fortsätta sin dialog med Pakistan. Just därför måste vi precis som utskottet har påpekat skicka våra egna observatörer till valet den 18 februari. Vad som sker i Pakistan får inte enbart vara en fråga för Förenta staterna. En internationell utredning med full insyn om mordet på Benazir Bhutto, fullständigt återupprättad pressfrihet och fria och rättvisa val i Pakistan är också en viktig fråga för EU. Vi kommer inte att uppnå våra mål genom att stå vid sidlinjen. Vårt enda alternativ är att föra en aktiv politik gentemot Pakistan.
Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag delar helt mina kollegers uttalanden. Men jag skulle vilja säga något mer om personen snarare än om situationen. Det finns ett talesätt på finska som säger att krig inte beror på en man. Det må vara sant men kriget mellan demokrati och extremism kan mycket väl vara beroende av en kvinna. Jag tänker på Pakistans före detta, och nu mördade, premiärminister Benazir Bhutto. Jag hade nöjet att möta henne och arbeta med henne och var mycket imponerad av hur varm, intelligent och modig hon var. Jag är så stolt över att kunna säga att för mig var hon en vän och en politisk allierad. Så mycket har nu sagts och skrivits om henne att man kan fråga sig vad man mer kan säga. Jag tror att jag kan dela med mig av något som ni kanske inte visste. Hennes sista stora projekt för demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter var en organisation med namnet Muslimska kvinnor för demokrati och mänskliga rättigheter. Tillsammans med modiga kvinnor som Asma Jehangir från Pakistan och Shrin Ebadi från Iran skapade hon en organisation för att uppmuntra muslimska kvinnor världen över att hävda de rättigheter som koranen enligt Benazir Bhutto ger kvinnor, men som i århundraden har nekats dem. Hon valdes av världens ledande muslimska kvinnliga demokratiaktivister i maj 2007 till att bli den första ordföranden för denna nya organisation. Benazir Bhutto ville att denna organisation skulle stödja muslimska kvinnor, ge dem juridisk rådgivning och praktisk hjälp samt framför allt hjälpa dem att bilda ett nätverk av muslimska kvinnor världen över för att skapa en fredlig värld, där olika religioner kan leva i fred och med respekt för varandra. Hon sade att hon ville bygga ett Pakistan där judarna kan gå till synagogan, de kristna till kyrkan och muslimerna till moskén, alla utan att vara rädda. Hennes dröm var att den nya organisationen skulle kunna bidra till att se till att göra denna dröm sann över hela världen, både i västvärlden och i den 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 85
muslimska världen. Jag tror att det bästa sättet att hedra minnet av denna modiga syster i kampen för demokrati är att även efter det att hon är borta stödja denna organisation som hon skapade som ett tecken på hopp.
ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS Vice talman
Jo Leinen (PSE). – (DE) Herr talman! Det påstås att Benazir Bhutto har sagt till sin son att genomförandet av demokrati i Pakistan var deras hämnd på militärstyret. Vi måste se till att Benazir Bhuttos arv inte bara är ett mandat som förs vidare till hennes son, utan till oss alla och till världssamfundet, så att det skapas förutsättningar för demokrati i Pakistan och att vi bidrar till att skapa dessa. Många talare har redan påpekat att situationen i landet inte är bra. Och det sätt som attacken mot Benazir Bhutto hanterades är verkligen skrämmande. Jag skulle dessutom vilja att vi ser till att det genomförs en internationell utredning om detta mord. Scotland Yard bedriver kanske redan förberedande arbete på området men jag tror att det vore bra om utredningen sker på order av FN. Herr kommissionsledamot, herr rådsordförande! Ni har sagt att stabilitet i Pakistan ligger i allas intresse. Det må vara sant, men precis som alltid koncentrerar vi oss på den minoritet som terroristerna utgör. När man är i Pakistan hör man att militärstyret skapar instabilitet och president Pervez Musharraf bidrar på ett betydande sätt till att förvärra situationen. Förra året var han här i parlamentet. Vi framförde vår kritik till honom. Inget har förbättrats och mycket har förvärrats och därför kan jag verkligen inte förstå hur han kan komma hit till parlamentet igen nästa vecka. Civilsamhället i Pakistan ser detta som att vi i väst ger vårt tysta medgivande eftersom vi i slutändan accepterar både militärstyret och president Musharraf själv. Jag anser att vi bör göra detta mycket klart nästa vecka.
Giulietto Chiesa (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Pakistan är nu verkligen en extremt farlig plats, den samlingspunkt där alla terrorismens förgreningar strålar samman. Samtidigt är landet västs huvudallierade i kampen mot terrorismen. Det går inte att komma ifrån detta motsägelsefulla förhållande. Samtidigt går det inte att få ett slut på kriget i Afghanistan utan att lösa detta problem. Med sin nuvarande politik klarar EU inte av att lösa särskilt mycket, åtminstone inte så länge som EU stöder Förenta staternas politik. Vi kan och måste be president Pervez Musharraf att återupprätta författningen och hålla ordentliga val. Det budskap som det märkliga, tragiska mordet på Benazir Bhutto sänder ut är emellertid att vi står maktlösa. Detta beror på att terrorismen i Pakistan är inbyggd i statsstrukturen. Den har faktiskt sitt ursprung i säkerhetstjänsterna som – låt oss inte glömma det – byggde upp talibanerna och än i dag stöder och hjälper dem. Men nu bör vi be president Musharraf att göra en ordentlig utrensning. Och vi bör be Förenta staterna, som har mycket nära förbindelser med säkerhetstjänsterna, att klargöra dessa förbindelser för oss. Om Usama bin Ladin fortfarande lever är det tack vara dessa tjänster, om han inte redan har dödats. Dessutom skulle jag vilja påminna er om att Benazir Bhutto talade om detta i en intervju för al-Jazira den 2 november 2007. I intervjun namngav hon även Usama bin Ladins mördare, Omar Sheikh, som president Pervez Musharraf i sin senaste bok hävdar var en f.d. agent för brittiska MI6. Mot bakgrund av allt detta anser jag att EU gör rätt i att kräva en internationell utredning om mordet på Benazir Bhutto.
Neena Gill (PSE). – (EN) Herr talman! Först och främst skulle jag vilja framföra mina kondoleanser till Benazir Bhuttos familj och vänner. Hennes död är inte bara en förlust för Pakistan utan även en förlust för världen. Jag är mycket stolt över att ha känt henne personligen. Hon bjöd in mig att följa med när hon återvände till Pakistan och det var ett mycket hjärtskärande ögonblick när jag dagen efter mordet fick hennes nyårshälsning. Jag minns Benazir som en mycket stark karismatisk kvinna som vid 35 års ålder hävdade sin rätt att som den första kvinnligt valda ledaren regera ett muslimskt land. Jag tror att hon kommer att bli ihågkommen som en vårt århundrades stora personer – en ledare som inspirerade både kvinnor och män långt bortom Sydasien och som framför allt representerade ett hopp om en bättre framtid för Pakistan. Benazirs död har lett till oroligheter i hennes land, och jag tror att den enda vägen till stabilitet är att de frågor som ställs om mordet på henne besvaras. Många människor, inte bara i Pakistan utan även de personer i min 86 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
valkrets West Midlands som jag representerar, vill veta vilka de verkliga förövarna är. Jag ber därför rådet att kraftfullt stödja kraven på en internationell FN-utredning om mordet och jag ber rådet och kommissionen att meddela parlamentet vad de har för uppfattning i denna fråga. Benazir Bhutto kämpade för ett demokratiskt Pakistan och en fredlig övergång till civilt styre. Hennes kamp kostade henne livet. Låt henne inte ha dött förgäves. Vi måste fortsätta hennes kamp och jag välkomnar att kommissionsledamoten skickar en stor valobservatörsstyrka. Om denna valobservationsstyrka ska vara trovärdig måste den emellertid redan nu för de pakistanska myndigheterna ange de riktmärken som valobservatörsstyrkan kommer att använda sig av för att avgöra om det kommande valet är fritt och rättvist. Däribland ingår alla partiers deltagande i översynen av valbestämmelser och valförfaranden och ett opartiskt och fullständigt öppet system för att hålla val och bekräfta valresultat. Men framför allt skulle jag verkligen vilja betona att alla pressrestriktioner måste hävas och att den frihet att samlas för politiska möten och kampanjer som inte har funnits de senaste veckorna måste garanteras.
Nickolay Mladenov (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Benazir Bhuttos tragiska död har lämnat ett arv efter sig och det är ett viktigt arv: att tro på det som hon trodde på, och det var det pakistanska folkets kraft att styras demokratiskt. I en aktuell opinionsundersökning så tidigt som i november förra året bekräftade 70 procent av Pakistans befolkning att de ville att alla restriktioner för politiska möten skulle hävas, att de var emot förbud mot politiska evenemang och att de motsatte sig fängslandet av högsta domstolens chefsdomare. Detta är Pakistans tysta majoritet som vill leva i fred och demokrati. Och om vi vill ha stabilitet i ett så labilt land kan detta endast ske genom en politisk process som bygger på försoning och demokrati. Jag välkomnar kommissionens uppmaning att skicka en observatörsstyrka till detta val, men jag har två frågor till kommissionsledamoten. För det första har vi hört rapporter om att röstlängder har förstörts runt omkring i landet och hur kan ett val genomföras under sådana omständigheter? För det andra har president Pervez Musharraf dessutom förbjudit oberoende vallokalsundersökningar vid detta val. Jag uppmanar kommissionen att försöka förmå de pakistanska myndigheterna att tillåta en oberoende bekräftelse av valresultatet.
Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Målet för lönnmördarna var inte bara Benazir Bhutto utan alla som engagerat arbetar för demokrati. Vi bör stödja den moderata majoriteten i Pakistan som försöker upprätthålla demokratin. Charles Tannock har fel när han säger att alla pakistanier förkastar europeiska värderingar, vilket 800 000 brittiska personer av pakistanskt ursprung skulle kunna tala om för honom. Jag välkomnar att kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har beslutat att utöka EU:s valobservatörsstyrka och uppmärksammar den viktiga roll som vi spelar när det gäller att bygga upp en tilltro till valprocessen. Via henne och dagens debatt uppmanar jag Pakistan att häva alla restriktioner för politiska kampanjer, att frige de politiska fångar som fortfarande sitter fängslade, att i förväg publicera var vallokalerna finns och se till att alla resultat genast offentliggörs. Vi bör välkomna att undantagstillståndet har hävts, att president Pervez Musharraf har avgått som överbefälhavare och att mitt eget land, Förenade kungariket, har inbjudits att hjälpa till med utredningen av mordet på Benazir Bhutto. Militanta extremister är inte bara ett hot i Pakistan. De är ett hot mot oss alla.
Sajjad Karim (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Den 14 november sade jag här i kammaren att det största interna hotet mot Pakistan är terroristhotet. Det avskyvärda mordet på Benazir Bhutto är ett bevis på detta, om detta nu var nödvändigt. Den dagen slog extremister till, men de får inte vinna i slutändan. Den dagen uppmanade vi president Pervez Musharraf att häva undantagstillståndet, att återinföra konstitutionen, att återupprätta högsta domstolen och gå vidare emot ett fritt och rättvist val. Han har gjort allt detta, om än inte helt perfekt, och han har dessutom avsagt sig sin roll i armén. Vi måste uppmana Pakistans politiker att enas och investera i denna process. Pakistan står inför turbulenta tider och de behöver vårt stöd. Bara en sak till. Jag är verkligen orolig över hur det som faktiskt händer här i parlamentet förvrids av vissa delar av de pakistanska medierna, särskilt nyhetskanalen GEO. Parlamentet har alltid argumenterat för fria och rättvisa medier. Vi står fast vid detta och ber dem att inte missbruka de friheter som vi håller så högt. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 87
Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag förstår mycket väl den oro som delas av många, inklusive er och Bernard Kouchner, när det gäller att skicka en valobservatörsstyrka till Pakistan. Det är faktiskt ett av de få sätt vi har kvar för att sätta press på president Musharraf. Men vi bör inse att detta observatörsuppdrag kommer att äga rum under mycket speciella förhållanden. Vanligtvis undersöker och observerar vi före, under och efter ett val. Med tanke på vad som har hänt tidigare vet vi redan nu att det förekommer mycket fusk. Tillsammans med Latif Khosa har Benazir Bhutto skrivit en 160 sidor lång rapport om möjligt valfusk, särskilt med hjälp av datorer. Denna rapport skulle överlämnas till två amerikanska kongressledamöter samma kväll som hon dog. Klarar valobservatörerna i dagsläget av att kontrollera datoriserat valfusk? Om inte, skulle vi då kunna besluta att även om ”före” var mer än lovligt tveksamt har ”under” skett på ett kontrollerat sätt, även om det har förekommit fusk. Jag efterlyser en mycket speciell valobservatörsstyrka och begär att vi inte förklarar detta val för demokratiskt om vi inte kan kontrollera att så verkligen är fallet.
Sorin Frunzăverde (PPE-DE). – (RO) Benazir Bhutto upprepar sin familjs tragiska öde, vilket inleddes av hennes far, Zulfikar Ali Bhutto. Syftet med mordet på Benazir Bhutto var att avbryta demokratiseringen av Pakistan och undergräva stabiliteten i landet. Och vi får inte glömma att detta är vår huvudallierade i kampen mot terrorism i Afghanistan. Låt mig påminna er om att 25 EU-medlemsstater för närvarande har civil eller militär personal i Afghanistan. Den pakistanska armén är inblandad i viktiga operationer för att bibehålla en militär balans vid gränsen mot Afghanistan, särskilt i provinserna Zabol och Helmand, där vi huvudsakligen representeras av brittiska, litauiska och rumänska trupper. Därför är det mycket viktigt att diskutera vem som bär ansvaret för mordet på Benazir Bhutto. Det är mycket viktigt att diskutera demokratiseringsprocessen och fortsättningen på denna. Men det är minst lika viktigt att diskutera frågan om att bibehålla en militär balans vid gränsen mot Afghanistan och vem som skulle kunna fungera som en garant för denna balans Varje misslyckande i Afghanistan som beror på att det råder instabilitet i Pakistan skulle nämligen vara förnedrande för den fria demokratiska värld som vi står för.
Charles Tannock (PPE-DE). – (EN ) Herr talman! Jag har en ordningsfråga. Jag skulle vilja svara Rickard Howitt enligt förfarandet med att fånga talmannens blick, eftersom han hade fel i det han sa. Jag talade om staten Indien och staten Pakistan och de båda ländernas regeringar – inte befolkningarna i dessa båda länder eller personer med ursprung i dessa länder som bor i EU:s medlemsstater. Jag syftade på politikerna, inte på folket. Därför skulle jag vilja att Richard Hewitt drog tillbaka sina kommentarer.
Talmannen − Jag kan ge er 30 sekunder för att sammanfatta.
Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Det är mycket vänligt men jag tror att jag redan har sagt allt jag vill säga. Jag angav bara att jag i mitt anförande syftade på att Indien är en sekulariserad demokrati som respekterar mänskliga rättigheter, inte stänger ned media, faktiskt inte förföljer kristna eller Ahmadi-muslimer, och tillåter människor att uttrycka sina åsikter och utöva sin religion. Under de senaste ca 50 åren har Pakistan tyvärr haft tunga perioder av militärdiktaturer och förtryck av religiösa och etniska minoriteter. Det handlar om stat och regering, inte befolkningen i respektive land. På samma sätt hyser jag inga som helst tvivel om att de personer med pakistanskt och indiskt ursprung i London som jag företräder delar EU:s värderingar.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag ska fatta mig kort. Det ställdes några frågor om utredningen, flera uppmaningar om en oberoende eller internationell utredning och några frågor om vad rådet har för ståndpunkt i dessa frågor. Jag skulle vilja understryka att rådet inte har diskuterat denna fråga, så vi kan inte yttra oss om rådets ståndpunkt. Jag kan emellertid meddela att ordförandeskapet är fast övertygat om att utredningen kommer att genomföras i enlighet med internationella normer. Därför är vi glada över att åtminstone en medlemsstat, Storbritannien, redan samarbetar genom att bistå de relevanta pakistanska myndigheterna med lämplig expertis. När det gäller valet skulle jag vilja påminna er om det uttalande som ordförandeskapet offentliggjorde den 3 januari i år. I detta lades särskild vikt vid behovet av att denna gång göra allt som går för att bibehålla, stärka och fortsätta demokratiseringen, demokratin och den demokratiska processen i Pakistan. Därför välkomnar jag än en gång Europeiska kommissionens beslut att utöka valobservatörsstyrkan i Pakistan, och jag uppmanar återigen de pakistanska myndigheterna att utnyttja den tid som återstår före valet till att förbättra läget och det sätt som valet hålls på. 88 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig inleda med några allmänna kommentarer till denna mycket intressanta debatt. Jag vet att vissa alltid hävdar att stabilitet och demokrati på något sätt är oförenligt i Pakistan. Låt mig säga att jag tror att utan en återgång till demokratiskt styre och konsolideringen av fullständigt ansvariga civila institutioner kommer vi inte att få någon varaktig stabilitet i landet och att extremisterna är de som kommer att gynnas mest av detta. Därför är det mycket viktigt att vi finns där, att vi hjälper detta land mot större framsteg. Trots Benazir Bhuttos tragiska död och många andra offers död fortsätter jag att tro att Pakistan har en chans att göra verkliga framsteg mot stabilitet och en mer inkluderande form av demokrati genom att välja en ny regering med större folklig legitimitet. För att så ska ske måste valet vara demokratiskt och öppet. Detta är en avgörande tidpunkt för Pakistan när president Musharraf bör visa sitt land och världen att han verkligen vill se till att detta val ska hållas på ett demokratiskt och öppet sätt, i enlighet med internationella standarder. Vilka är de bästa förhållandena för att hålla val? Utöver politiska förhållanden och säkerhetsförhållanden redogjorde jag redan i mina inledande kommentarer för att följande centrala faktorer måste finnas för att det ska finnas verkliga förutsättningar för att hålla val. För det första måste valadministrationen arbeta på ett öppet och rådgivande sätt för att främja förtroendet bland väljarna. För det andra måste alla vallokalsresultat och alla nivåer av resultatsammanräkningar anslås offentligt. För det tredje måste rösträkningen och processen för att sammanställa resultatet vara helt öppen för granskning. För det fjärde måste det finnas mediefrihet och för det femte ett oberoende system med olika förfaranden för att klaga och överklaga. När det gäller offentliggörandet av vallokaler är det allmänt känt att man kommer att använda samma vallokaler som vid det senaste valet. Så då är det är klart. När det gäller problemet med att vissa röstlängder har förstörts vet vi att det fanns vissa enskilda fall där så skedde. Men som tur var fanns de alla lagrade på cd-skivor hos valkommissionen och de röstlängder som har förstörts kommer att repareras. De kommer därför att finnas tillgängliga. När det gäller oberoende vallokalsundersökningar är detta inte ett grundläggande villkor för valet. Men det blir allt vanligare i många länder att man även utför en sådan. Detta är några av de frågor som har behandlats mer i detalj. Låt mig nu övergå till utredningarna. Som jag nämnde i mina inledande kommentarer pågår en utredning i landet, en utredning som Scotland Yard hjälper till med. Vi bör invänta resultatet av denna utredning och vi bör också lita på att Scotland Yard, med sin erfarenhet, kan hjälpa de pakistanska myndigheterna. Givetvis måste de få fullt tillträde överallt och fullt stöd för att fullgöra sitt arbete. Efter valet kan det sedan tänkas att det finns utrymme för en internationell grupp av eminenta personer. Men först måste vi invänta resultatet av utredningen. Jag tror att det är för tidigt att fatta ett beslut redan nu. Rådets arbetsgrupp hade bara en kort diskussion och denna var inte slutlig. Låt mig dessutom bara säga att det är mycket viktigt att hjälpa Pakistan i dess kamp mot terrorism, och att alla övriga krav som nämndes i debatten, exempelvis frigivning av alla fångar, kommer att vara extremt viktiga. Jag angav dessutom mycket tydligt att för ett land som Pakistan är det viktigt med större fokus på utbildning. Vi har haft det under en tid och det kommer att ta tid – vi har ett långvarigt arbete framför oss. Men om vi vill se demokrati är detta ett område där vi verkligen måste göra skillnad och därför skulle jag vilja behålla mina samarbetsprojekt, särskilt i de mest problematiska områdena, dvs. den nordvästra gränsprovinsen, Baluchistan, Waziristan etc. Jag upprepar att i er kollega, chefen för valobservatörerna Michel Gahler, anser jag att vi har en person som under dessa verkligt svåra dagar i Pakistan redan har visat hur ansvarsfullt han har hanterat dessa frågor, med 52 långvariga observatörer och en kärntrupp på 11 personer som i detalj undersöker alla frågor från valobservatörsstyrkan. Det kommer att vara en väldigt speciell styrka och ni kommer att få ett bra tillfälle att själva berätta för president Pervez Musharraf vad ni tycker. Därför är det bra att ni tar emot honom i utskottet för utrikesfrågor. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 89
Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Kan ni berätta för mig hur en anständig kvinna ska dra blickarna till sig för att tilldelas ordet i enlighet med förfarandet med att försöka fånga talmannens blick, dvs. för att utnyttja förfarandet för enminutsanföranden, när hon sitter längst bort i kammaren? Jag skulle vilja veta om jag har förts upp på talarlistan, eller hur kvinnor ska bete sig här i kammaren.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har en ordningsfråga. Jag var förmodligen den första personen denna eftermiddag som använde mig av förfarandet med att försöka fånga talmannens blick. Jag vet inte varför ni inte ville ge mig ordet. I stället gav ni en av mina kolleger som redan hade yttrat sig i debatten ytterligare ett tillfälle att tala! Ni gav honom mer tid! Jag motsätter mig inte det som han sa. Bara det förfarande som ni använde er av. Och jag anser att det var fel av er att inte ge mig ordet. Jag ville säga att vi behöver en stabil och pålitlig regering i Pakistan.
Talmannen. – Herr Van Orden! Jag har fått veta att ni redan talat i dag i samband med ”catch the eye”-förfarandet, och med hänsyn till de regler som fastställts för att se till att ledamöternas anföranden täcker ett så brett spektrum som möjligt fattade jag mitt beslut, vilket alltså ledde till att ni inte fick tala den här gången. Jag vill dock påminna er om att ni kommer att få fler tillfällen att tala. Ni har under alla omständigheter satts upp på listan, och det kommer naturligtvis att respekteras. Nu måste vi fortsätta om vi ska hinna med några frågor. Jag är ledsen, men vi kan inte fortsätta den här dialogen. Nästa punkt är därför frågor till rådet.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Vad ni just har sagt är fel. Den förra möjligheten att fånga talmannens blick uppkom därför att ingen annan ville fånga hans blick, så det verkade finnas en möjlighet. Jag hade särskilt bett att få tala i debatten om Pakistan. Jag lämnade in en skriftlig begäran och jag visade genom hela debatten att jag ville ha ordet. Därför finns det ingen ursäkt för att inte ge mig ordet, och jag hade viktiga kommentarer som jag ville framföra. Tyvärr är jag mycket besviken på hur ni har genomfört detta sammanträde.
Talmannen. – Herr Van Orden! Jag har noterat er protest.
11. Frågestund (frågor till rådet)
Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0001/2008). Följande frågor har ställts till rådet. Fråga nr 1 från Marian Harkin (H-0961/07) Angående: Arbetsgrupp för ungdomsfrågor Hur avser rådet att genomföra de prioriterade ungdomsfrågor som diskuterades i rådets arbetsgrupp för ungdomsfrågor i december 2007 och framför allt frivilliga insatser på detta område?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Med er hjälp kommer det säkert att bli mycket enklare för oss att lyckas. Som svar på Marian Harkins fråga skulle jag först och främst vilja framhålla rådets senaste initiativ som rör hennes fråga. Det handlar om den resolution om ungdomars volontärarbete som rådet antog den 16 november 2007. Syftet med detta senaste initiativ är att bekräfta och befästa ändamålsenligheten i de gemensamma mål som rör ungdomars volontärarbete som definierades redan 2004. I initiativet betonas dessutom att volontärarbete spänner över flera sektorer och har en övergripande karaktär samt hur viktigt det är uppmuntra företag att stödja denna typ av ungdomsverksamhet. I princip innebar resultatet en bekräftelse av de handlingsriktlinjer som medlemsstaterna ska följa för att göra det lättare att förverkliga gemensamma mål för ungdomars volontärarbete. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna att senast i september i år välja ut de riktlinjer som de tänker koncentrera sig på, och att definiera nationella strategier och konkreta åtgärder för att genomföra dessa. Ordförandeskapet är följaktligen övertygat om att frågan om ungdomars volontärarbete även i fortsättningen kommer att vara en av rådets 90 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
och parlamentets prioriterade politiska uppgifter. Vi förväntar oss dessutom att medlemsstaterna ska slutföra de inplanerade verksamheterna enligt denna resolution inom den angivna tidsfristen, dvs. senast i september i år.
Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag tackar det slovenska ordförandeskapet för dess svar. Herr rådsordförande! Även jag önskar er all lycka vid inledningen av ert ordförandeskap. Det gläder mig att ni fortsätter det arbete som påbörjades av det portugisiska ordförandeskapet – ja faktiskt in i det franska ordförandeskapet – med er betoning på volontärverksamhet, och särskilt på ungdomsvolontärer. Jag har hört vad ni har sagt om att medlemsstaterna ska svara innan september. Men under tiden, under de kommande sex månaderna av ert ordförandeskap, har jag fått uppfattningen att ni tittar på frågor som integration av ungdomar och utbildning för att förbättra unga människors anställbarhet genom volontärverksamhet, och att ni tittar på interkulturellt utbyte. Jag skulle bara specifikt vilja fråga er om ni överhuvudtaget har några planer på att främja volontärarbete över generationsgränserna. Äldre människor har gott om tid – vi lever längre – och själva konceptet med volontärarbete över generationsgränserna erbjuder många positiva möjligheter. Planerar ni några initiativ på detta område?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Fru Harkin! För tillfället kan jag inte erbjuda er mer konkreta eller mer specifika initiativ. Vi har koncentrerat oss på att genomföra den antagna resolutionen. Det vore kanske på sin plats att vid en lämplig tidpunkt påminna medlemsstaterna om den tidsfrist som gäller. Ni har rätt, en rad verksamheter på andra områden kommer hur som helst att innebära en möjlighet till ytterligare ämnen och införlivandet av fler frågor som rör volontärarbete, inklusive mellan generationerna. En av dessa kanaler är utan tvekan en interkulturell dialog. Hur som helst kommer vi att beakta er kommentar, dvs. vi kommer att överväga den när vi planerar våra åtgärder under de kommande sex månaderna.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag skulle vilja fråga om andra åtgärder för att skydda ungdomar från missbruk. I parlamentet diskuterade vi en strategi från kommissionen för att bekämpa alkoholrelaterade skador. Detta drabbar ungdomar extra hårt. Vilka andra åtgärder utöver volontärarbete skulle kunna bidra till att minska dessa skador och skydda ungdomar från missbruk? Har Slovenien någon erfarenhet av detta?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Omsorgen om ungdomar kommer utan tvekan att vara ett av de viktiga ämnena för det slovenska ordförandeskapet, framför allt inom ramen för Lissabonstrategin, som är en strategi för att öka tillväxten och skapa arbetstillfällen. Det slovenska ordförandeskapet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt ungdomsfrågor, framför allt i samband med utbildning och kvalifikationer för att göra det lättare att komma in på arbetsmarknaden. Detta är alla detaljer som jag personligen känner till när det gäller de mer specifika initiativ som det slovenska ordförandeskapet planerar under sin mandatperiod. Det finns även en rad olika åtgärder på hälsoområdet och för kampen mot alkoholism. Jag är övertygad om att det inom dessa ramar kommer att ges lämplig uppmärksamhet åt behovet av att skydda ungdomar från alkoholmissbruk.
Talmannen. − Fråga nr 2 från Manuel Medina Ortega (H-0963/07) Angående: Multilateralism och bilaterala avtal Anser rådet att mångfaldigandet av bilaterala handelsavtal från Förenta staternas, Europeiska unionens och andra internationella aktörers sida är förenligt med de principer om multilateralism som Världshandelsorganisationen står för?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) EU arbetar starkt för multilateralism i många former, inklusive Världshandelsorganisationen (WTO), som enligt oss är ett utmärkt exempel på en multilateral organisation. Flera decennier innan WTO bildades krävde Europa att det skulle inrättas en sådan handelsorganisation. Senare hade EU en viktig roll vid bildandet av WTO inom ramen för Uruguayrundan. EU hade faktiskt en nyckelroll vid denna senaste förhandlingsrunda. EU:s stöd för multilateralism på handelsområdet kan därför inte ifrågasättas. På liknande sätt hade EU en nyckelroll när utvecklingsagendan antog vid WTO:s fjärde ministerkonferens i Doha 2001. Under de efterföljande förhandlingarna fattade EU ett avsiktligt beslut om att rikta alla resurser och all sin politiska vilja mot att slutföra denna förhandlingsrunda. Innan denna förhandlingsrunda, eller 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 91
vid tidpunkten för de faktiska förhandlingarna, fördes det inga parallella förhandlingar om bilaterala handelsavtal. I oktober 2006 lade kommissionen fram ett meddelande för Europaparlamentet och rådet med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen”. I meddelandet diskuteras de senaste förändringar som globaliseringsprocessen har gett upphov till. Det innehåller även förslag om vilka åtgärder EU, med stöd av den uppdaterade Lissabonstrategin, kan vidta för att reagera på denna process, särskilt på det handelspolitiska området. På grundval av meddelandet antog Europaparlamentet en resolution och rådet fattade ett antal beslut. Av rådets beslut framgår det tydligt att alla framtida multilaterala förhandlingar kommer att baseras på framtida bilaterala frihandelsavtal och att, vilket kanske är ännu viktigare, dessa kommer att utgöra ett komplement till WTO-plattformen. Enligt villkoren i de förhandlingsdirektiv som rådet antog våren 2007 inleddes förhandlingar om frihandelsavtal med Aseans medlemsstater och med Indien och Korea. Dessa förhandlingar pågår och varje enskilt beslut kommer att fattas i vid lämpligt tillfälle.
Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Jag anser att det slovenska ordförandeskapet besvarade min fråga på ett korrekt och, som alltid, tydligt sätt. Jag är tacksam för den visade uppmärksamheten. Jag har ytterligare en fråga om det relativa misslyckande som Lissabontoppmötet med de afrikanska länderna utgjorde. Det verkar som om vissa afrikanska länder ställde sig bakom EU:s förslag och andra inte. Med tanke på de meningsskiljaktigheter som vi såg i Lissabon, tror rådets ordförandeskap att det kommer att bli nödvändigt att fortsätta med differentieringspolitiken? Med andra ord, kommer vi att insistera på multilateralism, eller anser ni snarare att Lissabontoppmötet kommer att tvinga oss att fortsätta ännu längre på vår väg med bilaterala avtal med olika länder, exempelvis på den afrikanska kontinenten?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Vårt engagemang för multilateralism fortsätter. Jag skulle vilja betona två punkter, om det skulle ingås några bilaterala avtal. För det första kompletterar avtalen i fråga den multilaterala plattformen. För det andra är avtalen av övergångskaraktär tills vi lyckas lösa dessa frågor inom en multilateral ram, WTO, som är den ram inom vilken EU föredrar att lösa sådana frågor.
Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Harr talman! Jag har följande fråga: Hur kommer de stigande livsmedels- och energipriserna att påverka WTO-förhandlingarna? Vi vet att det största hindret hittills har varit subventioner och Förenta staternas nya jordbrukslag och att EU givetvis har lidit av de stigande världsmarknadspriserna. Finns det några nya möjligheter för att anpassa kvoter och tullar i motsvarande grad? Planerar det slovenska ordförandeskapet något initiativ för att slutföra WTO-förhandlingarna?
Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag håller med ordförandeskapet om att vi bör prioritera eller fästa större vikt vid multilaterala avtal än vid bilaterala avtal, men samtidigt har det nu gått många år sedan Uruguayrundan inleddes, och Doharunden innan dess, och WTO kommer inte fram till några konkreta slutsatser, eller de skjuter åtminstone upp dem för mycket. Under tiden har exempelvis Förenta staterna ingått frihandelsavtal med olika sydamerikanska länder. Jag har följande fråga: Vad anser rådet om avtalet mellan EU och Mercosur, som vi har väntat så länge på?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) De stigande kostnaderna för energi, särskilt bränsle, och livsmedel är ett globalt problem och därför även ett problem för EU. Detta kommer säkerligen att påverka relationerna bland parterna i WTO-förhandlingarna. På det sättet skulle det kunna påverka anpassningen, dvs. justeringen av vissa positioner. Ur det slovenska ordförandeskapets perspektiv är det just nu svårt att spekulera om hur denna påverkan kommer att yttra sig. Men det är troligt att det kommer att ske en påverkan och denna kommer troligen att öka. Det slovenska ordförandeskapet planerar inte några egna initiativ. Men vi kommer att undersöka och stödja lämpliga initiativ från kommissionen, som naturligtvis ansvarar för den operativa ledningen av denna process. När det gäller de multilaterala förhandlingar som hittills har bedrivits hör det slovenska ordförandeskapet till dem som beklagar att det fortfarande saknas ett multilateralt avtal inom WTO. Vi kommer att fortsätta vår strävan för att få till stånd detta avtal. Därför kommer vi även att debattera handelsavtalet med Mercosurländerna, vilket vi också får möjlighet att diskutera i samband med toppmötet mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien. Vi planerar att hålla ett särskilt möte mellan EU:s trojka och 92 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Mercosurländerna. Detta kommer att äga rum i maj i samband med det möte mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien som kommer att hållas i Lima i Peru.
Talmannen. − Fråga nr 3 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0967/07) Angående: Främjande av en familjevänlig politik Jag vill fråga rådet vilka åtgärder det ämnar vidta för att främja en familjevänlig politik och på vilket sätt det ämnar stärka den europeiska allians för familjefrågor som Europeiska rådet beslutade om i mars 2007?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) EU bör dra fördel av det viktiga bidrag som det europeiska utbytet av bästa praxis erbjuder, med tanke på att det är medlemsstaterna som är ansvariga för att utforma lämplig och hållbar familjepolitik. Detta utbyte kan stärka den sociala sammanhållningen och på så sätt bland annat bidra till att förverkliga målen i Lissabonstrategin. Ordförandeskapet anser därför att den europeiska alliansen för familjefrågor är ett mycket användbart forum för att utbyta åsikter och bästa praxis i enlighet med vad som tidigare påpekades. Ordförandeskapet är också övertygat om att den europeiska alliansen för familjefrågor speglar EU:s och dess medlemsstaters skyldighet att i ljuset av de demografiska förändringarna diskutera frågor som rör familjevänlig politik. Alliansen gör det möjligt för medlemsstaterna att utbyta information och erfarenheter och på så sätt hjälpa varandra i utformandet av ett lämpligt politiskt gensvar. Samtidigt anser ordförandeskapet att det inte behövs några nya strukturer på EU-nivå utan vi kommer att försöka utnyttja befintliga instrument och strukturer.
I maj förra året antog rådet omfattande beslut om hur det praktiska arbetet i den europeiska alliansen för familjefrågor skulle gå till. Rådet förberedde dessa beslut tillsammans med medlemsstaterna och respekterade därigenom den viktiga roll som medlemsstaterna spelar på detta område. Rådet underströk ännu en gång sitt engagemang för den europeiska alliansen för familjefrågor genom de beslut om ett balanserat deltagande av män och kvinnor som antogs den 5 december 2007.
Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja tacka det slovenska ordförandeskapet för dess svar samt fråga vilket specifikt utbyte av teknisk erfarenhet som det har sett så här långt och vem som är ansvarig för att hantera tillhandahållandet av tekniskt stöd.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Dessa ändringar genomförs inte av ordförandeskapet utan genom den europeiska alliansen för familjefrågor. Därför har jag inte tillgång till de detaljer som ni efterfrågar. Jag kan emellertid undersöka frågan och informera er vid ett senare tillfälle.
Brian Crowley (UEN). – (EN) Herr talman! Jag önskar det slovenska ordförandeskapet lycka till vid inledningen av dess ordförandeskap och deras första frågestund. När det gäller min kollegas fråga kommer jag genast att tänka på tre saker i samband med familjvänlig politik. För det första att barn och barns rättigheter allt för ofta ses som skilt från vad som borde vara familjepolitik. För det andra hela frågan om hur vi faktiskt uppmuntrar – vi har alla en idé om en balans mellan arbete och familjeliv – större deltagande i familjelivet. För det tredje, och detta är det viktigaste av allt, de personer som tvingas bort från sina hem på grund av migration eller som är flyktingar och även frågan om familjeåterförening. Kommer det slovenska ordförandeskapet att lägga fram några förslag om detta?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag skulle vilja upprepa att det slovenska ordförandeskapet lägger extra stor vikt vid arbetstillfällen för ungdomar, särskilt unga föräldrar. Detta är en del av svaret på frågan. Ordförandeskapet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa nya möjligheter för att förena arbete och familjeliv: kortare arbetstider, flexibla arbetsformer, fäders utnyttjande av föräldraledighet etc.
Ett annat viktigt område handlar om att stimulera solidariteten mellan generationerna. Detta är ett särskilt aktuellt ämne i de regioner där den äldre generationen redan är i majoritet, vilket är fallet i större delen av Europa. Sådana stimulansåtgärder kan givetvis endast bli effektiva om de stöds av politik som täcker in olika verksamhetsområden som stimulerar samhällslivets positiva aspekter. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 93
Sammanfattningsvis planeras det en hel rad åtgärder inom EU:s olika verksamhetsområden som är betydelsefulla för att stimulera familjevänlig politik. Det är svårt för mig att ange alla dessa verksamheter men de återfinns bland de många verksamhetsområden som det slovenska ordförandeskapet planerar. Jag har precis nämnt några av de områden som det rör sig om.
Marian Harkin (ALDE). – (EN) Tack för ert svar. Det gläder mig verkligen att höra att det slovenska ordförandeskapet är särskilt intresserat av att lägga fram familjevänlig politik. Ni nämnde själv demografiska förändringar. Eftersom vi lever längre kommer vi givetvis att få ett större behov av vårdnadsgivare. De flesta vårdnadsgivare tenderar ofta att ta hand om familjen. Ni talade om utbyte av bästa praxis. Vi har exempelvis behörighet på sysselsättningsområdet. Planerar det slovenska ordförandeskapet – med tanke på att de flesta vårdnadsgivare på just detta område inte arbetar mot betalning – att lägga fram några initiativ om vårdnadsgivare och, i samband med detta, familjevänlig politik?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Nej, Jag tror inte att vi just nu planerar något konkret förslag för att skydda den kategori av personer som ni tar upp. Er fråga ger emellertid anledning att fundera över om detta borde vara ett av områdena. Vi som ordförandeland är naturligtvis villiga att tänka över frågan.
Talmannen. − Fråga nr 4 från Georgios Papastamkos (H-0969/07) Angående: Det slovenska ordförandeskapets initiativ i samband med den nya grannskapspolitiken och energifrågor
Det slovenska ordförandeskapets initiativ omfattar bland annat en ny infallsvinkel när det gäller grannskapspolitik och energifrågor. Eftersom dessa två ämnesområden hör nära samman, särskilt vad gäller EU:s strategi för självförsörjning och strävan efter att bli oberoende i energifrågor i förhållande till sina grannländer, undrar jag om rådet kan upplysa oss om på vilket sätt man tänkt lägga upp sitt tillvägagångssätt för det här ämnesområdet och hur initiativen kommer att struktureras? Hur ser rådet på framtiden för energikonstellationerna på Balkan med omkrets?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) I mitt svar på denna fråga kommer jag att koncentrera mig på energiaspekterna, för det är så vi förstod frågan. I mars 2006 antog Europeiska rådet en energipolitik för Europa. De tre främsta politiska målen för denna politik är följande: För det första att öka leveranssäkerheten, för det andra att garantera EU-ekonomiernas konkurrenskraft och tillgången på energi till rimliga priser och för det tredje att uppmuntra hållbar utveckling för miljön och sträva efter att lösa klimatförändringsproblematiken. I enlighet med dessa tre politiska mål har rådet, inom ramen för en yttre energipolitik, ett nära samarbete med tredjeländer för att genomföra och ytterligare utveckla sitt energiprogram. Den internationella energipolitiken är också ett av de prioriterade politikområden som angavs i Europeiska rådets beslut i mars 2007. Europeiska rådet framhöll vid detta tillfälle att befintliga instrument skulle utnyttjas så mycket som möjligt för att stärka EU:s bilaterala samarbete med alla leverantörer. När det gäller västra Balkan är det viktigaste befintliga instrumentet på energisamarbetsområdet fördraget om energigemenskapen. Syftet med detta fördrag är att vidga den energimarknad som redan finns i Europeiska gemenskapen så att den även inkluderar länderna i denna region, dvs. länderna på västra Balkan. I varje stabiliserings- och associeringsavtal som ingås mellan EU och länderna på västra Balkan finns det dessutom föreskrifter om nära samarbete på energiområdet. Rådet planerar dessutom att till fullo utnyttja den europeiska grannskapspolitikens befintliga instrument. När vi utarbetar nya initiativ på energiområdet, inom ramen för förbindelserna mellan EU och tredjeländer, strävar vi sammanfattningsvis efter att till fullo utnyttja befintliga mekanismer när det gäller länderna på västra Balkan. Jag har redan nämnt fördraget om energigemenskapen, och vi kommer också att använda oss av den befintliga mekanismen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.
Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Herr rådsordförande! Utöver de många lyckönskningarna om en framgångsrik programplaneringsperiod för det slovenska ordförandeskapet vill jag även framföra mina egna lyckönskningar. I dag ska vi debattera Sydkaukasien och Svarta havet. Jag skulle vilja fråga ordförandeskapet om det har för avsikt att prioritera institutionaliseringen av ett tvärregionalt samarbete mellan EU och organisationen för 94 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet. Framför allt vill jag veta om det finns planer på nära samarbete inom energisektorn, som är av avgörande betydelse för Sydeuropa.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack för er följdfråga och för era lyckönskningar. För det första håller vi helt med om att Svartahavsområdet är en mycket viktig region för EU:s energipolitik, och framför allt när det gäller denna politiks externa dimension. För att besvara er fråga om huruvida det är möjligt att i framtiden institutionalisera förbindelserna med denna region är svaret ”ja, det är möjligt”. Kanske kan det göras på samma sätt som med länderna på västra Balkan, dvs. med fördraget om energigemenskapen, eller kanske på något annat sätt. I vilket fall som helst betraktar det slovenska ordförandeskapet Svartahavsområdet, Svartahavsregionen och Svartahavssynergin som en av de viktiga prioriteringarna inom den europeiska grannskapspolitiken.
Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja berömma rådets tjänstgörande ordförande för inledningen av det slovenska ordförandeskapet – och givetvis det slovenska ordförandeskapets slips, som faktiskt är riktigt trendig. Mina gratulationer till detta. Min fråga är mer allmän och rör energi. För det första, vad är den slovenska ståndpunkten när det gäller fler kärnkraftverk i EU? För det andra, vad är den slovenska ståndpunkten om fler kärnkraftverk i grannländerna?
Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Herr talman! Jag skulle också vilja gratulera Slovenien denna dag och ställa en fråga om den så kallade Nord Stream-gasledningen. Som ni känner till kommer denna gasledning att sammanbinda Ryssland med Tyskland och några andra EU-stater. Som ni vet finns det bland annat vissa miljöproblem.
Vilken är ordförandeskapets bedömning av detta projekt?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack för dessa följdfrågor. När det gäller användningen av kärnenergi är ordförandeskapets helt övertygat om att det helt och hållet är upp till medlemsstaterna att fatta beslut om att införa, fortsätta använda eller eventuellt öka användningen av kärnenergi. Ordförandeskapet kommer att hålla fast vid denna uppfattning. Herr Stubb! Den andra delen av er fråga handlade om Slovenien. Slovenien är känt för att vara ett av de länder som använder kärnenergi. Det finns en möjlighet – men det har inte fattats något beslut i frågan – att användningen av kärnenergi kan komma att öka, dvs. att Slovenien även i fortsättningen kommer att använda denna energikälla. När det gäller Nord Stream-projektet är detta inte ett EU-projekt utan ett projekt som drivs av de länder som är direkt berörda. EU, rådet och ordförandeskapet har ingen uppfattning i denna specifika fråga. EU har emellertid en allmän inställning till projekt som vi i EU skulle vilja se förverkligade. Här skulle jag framför allt vilja nämna Nabucco-gasledningen. Detta är ett EU-projekt och därför har vi en ståndpunkt i frågan. Vi är positiva till projektet. Vår ståndpunkt är att EU, om det önskar utveckla sin energipolitik på EU-nivå, måste fortsätta med sådana projekt och att vi, i egenskap av ordförandeland, kommer att stödja dessa projekt.
Talmannen. – Eftersom följande frågor rör samma ämne kommer de att tas upp tillsammans: Fråga nr 5 från Colm Burke (H-0971/07) Angående: EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad och Centralafrikanska republiken – brist på helikoptrar och vårdinrättningar Kan rådet tala om huruvida EU:s medlemsstater har ställt ytterligare utrustning till förfogande för EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad och Centralafrikanska republiken, t.ex. helikoptrar och medicinska förnödenheter för att undvika onödiga förseningar när det gäller att skicka irländska styrkor och andra EU-styrkor till denna region? Enligt general Henri Bentegeat, ordförande för EU:s militära kommitté, behöver man i samband med det nuvarande uppdraget fortfarande transporter till sjukhus, t.ex. helikoptrar, medicinska förnödenheter och logistiska resurser. Har medlemsländerna eller andra erbjudit extra utrustning och styrkor efter den konferens om styrkebidrag som hölls i Bryssel i november? Kan rådet öka viljan bland medlemsstaterna att på EU-nivå säkerställa humanitärt bistånd till denna region? Vad gör rådet för att hantera den instabilitet som råder i Tchad – den 26 november påstods Tchads armé ha dödat flera hundra rebeller i vapenstrider i östra Tchad? Hur kommer rådet att se till att vapenstilleståndet 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 95
återigen respekteras och fredsavtalet mellan rebellgrupperna i Tchad och president Idriss Debys regering följs? Fråga nr 6 från Liam Aylward (H-1016/07) Angående: EU:s fredsbevarande uppdrag i Tchad Kan rådet redogöra för exakt när EU:s fredsbevarande styrkor kommer att stationeras ut i Tchad och hur denna styrka kommer att vara sammansatt?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Det har redan hållits fem konferenser i Bryssel om dessa styrkors sammansättning: den 3 november förra året, den 1 december förra året och nu senast för några dagar sedan, den 11 januari i år. Precis som vid varje operation av denna typ har det än en gång visat sig vara svårt att fatta beslut om styrkornas sammansättning. Det gläder mig emellertid att kunna meddela att den femte, dvs. den senaste, konferensen om styrkornas sammansättning var framgångsrik och att EU nu har all tillgänglig kapacitet till sitt förfogande. Beslutet om startdatum för uppdraget kommer troligen att fattas vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte i slutet av denna månad, den 28 januari 2008. Man beräknar att man kommer att nå den inledande operativa kapaciteten i slutet av januari eller början av februari. I den första styrkan kommer det att ingå specialenheter, vissa infanterienheter och en avdelning teknisk, logistisk och medicinsk personal som ska förbereda den stora utstationeringen.
Hela styrkan beräknas vara på plats i maj, innan regnperioden börjar. I denna fas kommer Eufor-styrkan i Tchad att uppgå till 4 000 man. När det gäller den aktuella militära konflikten mellan rebeller och Tchads regeringsstyrkor i västra Tchad beklagar rådet djupt de rebellattacker som ledde fram till de pågående striderna. I beslutet av den 10 december uttryckte rådet sin djupa oro och uppmanade Tchads regering att samarbeta med Sudan och Libyen för att skapa nödvändiga förutsättningar för att nå en varaktig politisk lösning baserat på det fredsavtal som undertecknades i Sirta. Rådet uppmanade regeringarna i Tchad och Sudan att uppfylla de skyldigheter som de åtog sig enligt Tripoliavtalet, och framför allt att upphöra med sitt stöd till de väpnade grupper som ligger bakom instabiliteten i denna region. Med tanke på att rebellstyrkorna även utför sina operationer från Darfur påminner rådet den sudanesiska regeringen om dess ansvar för att förhindra väpnade grupper från att korsa gränsen till Tchad. Rådet är medvetet om att det endast är en politisk lösning som kan ge ett varaktigt resultat och betonar därför betydelsen av den politiska överenskommelse om konsolidering av den demokratiska processen i Tchad som undertecknades den 13 augusti förra året.
Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Jag vill bara önska slovenerna lycka till under deras ordförandeskap under de kommande sex månaderna och tacka dem för deras svar. Mot bakgrund av det beslut som rådet fattade i mitten av september om att göra en EU-styrka tillgänglig är jag en smula oroad över att man har låtit tiden skena iväg. Jag undrar bara om vi på grund av det som har skett sedan dess bör lära oss en läxa av detta, att vi innan vi gör ett åtagande måste ha en styrka som är redo att ge sig av. Den andra delen av min fråga rör humanitärt bistånd. Vi gav humanitärt bistånd till Tchad 2007. Ska vi öka biståndet 2008 nu när vi är direkt inblandade i detta land under de närmaste 12 månaderna?
Liam Aylward (UEN). – (EN) Herr talman! Jag önskar det slovenska ordförandeskapet lycka till under dess period som ordförandeland under de kommande sex månaderna, och önskar också ett säkert och framgångsrikt fredsbevarandeuppdrag för den EU-styrka som kommer att åka till Tchad. Jag är mycket stolt över att kunna säga att denna styrka leds av en landsman till mig, irländaren och generallöjtnanten Patrick Nash, och jag önskar även honom lycka till. Håller rådet med om att EU:s fredsbevarande styrkor måste fortsätta att fullt ut samarbeta med FN och att utstationering av EU:s fredsbevarande styrkor endast bör äga rum när detta stöds av en FN-resolution?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Först skulle jag vilja besvara Colm Burkes fråga. Detta är helt klart ännu en läxa vi som måste lära oss, att läggas till den rad av läxor som kanske framför allt har lärt oss en sak: det är enklare att anta ett principbeslut än att omsätta det i praktiken. Trots detta lyckades vi 96 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
med denna process. Det tog ett tag men jag anser att inte bara överenskommelsen, utan även överenskommelsen om själva genomförandet, nåddes i rättan tid. När det gäller den andra frågan skulle jag vilja säga att detta är en av de principer som självklart måste lösas i enlighet med internationell rätt och FN-stadgan. Naturligtvis är det rätt att fredsbevarande och fredsframtvingande uppdrag handlar om samarbete under FN:s beskydd. Detta betyder emellertid inte att EU inte samtidigt kan fatta oberoende beslut om sina egna uppdrag av en annan karaktär.
Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Detta är mer min egen uppfattning än en fråga tror jag. Polen bidrar med 10 procent av de väpnade styrkorna i Tchad, vilket innebär ungefär 400 soldater. Därför skulle jag vilja be det slovenska ordförandeskapet att göra allt det kan för att se till att detta uppdrag får ett lyckligt slut. Det måste vara ett välförberett uppdrag, mycket välutrustat, och vi vet att det var Frankrike som tog initiativ till denna styrka. Därför skulle jag vilja be Slovenien, i dess egenskap av ordförandeland, att vara väldigt tydlig gentemot Frankrike, som leder detta uppdrag. Logistiskt måste detta vara … eller snarare skulle jag än en gång vilja betona att EU inte får kompromettera sig själv.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag vill bara tacka Polen, och givetvis andra länder som bidrar med trupper till detta viktiga uppdrag.
Talmannen. − Fråga nr 7 från Gay Mitchell (H-0973/07) Angående: Skydd av EU-medborgare i muslimska länder I november förra året anklagades en brittisk lärare för att ha förolämpat islam då hon undervisade i Sudan. Hon lät nämligen sina 7-åriga elever döpa en nallebjörn till Muhammed. Om hon döms kan det innebära 40 piskrapp, höga böter eller fängelse. Vad kan EU göra för att bättre skydda sina oskyldiga EU-medborgare i muslimska länder som kan hamna i fruktansvärda situationer likt denna?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Det fall som Gay Mitchell hänvisar till i sin fråga handlar om en kvinnlig brittisk medborgare som befann sig i ett tredjeland och omfattades av jurisdiktionen i detta lands nationella lagstiftning. På grund av sitt medborgarskap åtnjöt denna medborgare konsulärt skydd av det land som hon är medborgare i. Som vi vet släpptes den brittiska medborgaren senare och återvände till Storbritannien. Av detta följer att fall som detta ska lösas genom bilaterala förbindelser mellan den berörda medlemsstaten och tredjelandet. Naturligtvis kan det förekomma fall där det är lämpligt att utöva extra politiska påtryckningar och där EU-företrädare ombes att agera och lösa sådana bilaterala frågor. I särskilda fall kan detta leda att EU kommer med officiella uttalanden eller initiativ. Jag skulle vilja upprepa att i princip – vilket gäller i detta särskilda fall – är detta frågor som brukar lösas genom förbindelserna mellan tredjelandet och den EU-medlemsstat som den berörda personen är medborgare i.
Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Jag tackar rådets tjänstgörande ordförande för hans svar och önskar honom lycka till. Rådets tjänstgörande ordförande är utan tvekan medveten om att varje medborgare i en av EU:s medlemsstater även är EU-medborgare. Jag skulle förvänta mig att om en EU-medborgare besöker en stat där han eller hon skulle kunna få sina armar eller ben amputerade skulle EU betrakta detta som något fruktansvärt. Inser inte EU även det hemska i att någon behandlas på detta sätt, och eventuellt döms till 40 piskrapp och kanske dessutom ett fängelsestraff? Kommer rådets tjänstgörande ordförande att vidta åtgärder för att se till att EU-medborgare som besöker dessa regioner är medvetna om vilken typ av annorlunda kultur de träder in i? Kommer ordförandeskapet dessutom att se till att de stater som vi handlar med förväntar sig av oss att vi förväntar oss att de behandlar våra medborgare bättre och att de inte får behandlas på detta sätt?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Herr Mitchell! Tack för er följdfråga. Det handlar om konsulärt skydd för medborgare. Denna typ av skydd faller fortfarande inom medlemsstaternas behörighetsområde och det är upp till medlemsstaterna att varna sina medborgare som reser till tredjeländer för de faror och risker som de måste vara medvetna om. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 97
Å andra sidan innebär solidaritetsprincipen att vi garanteras hjälp från andra medlemsstater som har diplomatiska, dvs. konsulära beskickningar i ett tredjeland och som garanterar konsulärt skydd för medborgare i andra EU-medlemsstater som saknar eget konsulat i det berörda landet. Detta är en av fördelarna med unionen. Jag har redan sagt att om det krävs är det förvisso mycket troligt, eller snarare sannolikt, att unionen även ingriper för att lösa sådana fall som det som vi diskuterar här. I det aktuella fallet var detta som tur var inte nödvändigt utan de båda länderna löste fallet sinsemellan, vilket vi är glada för.
Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr rådsordförande! Ni har med rätta påpekat att bilaterala kontakter kan bidra till att lösa fall som detta. Rådet har emellertid tillsammans med parlamentets talman och kommissionens ordförande undertecknat EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. I denna hänvisas det till mänsklig värdighet och förbud mot förnedrande och grym bestraffning. Har rådet därför inte också en skyldighet att på EU:s vägnar hävda dessa anspråk i hela världen?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag upprepar att det fortfarande är medlemsstaternas skyldighet eftersom de har möjlighet att använda sig av konsulärt skydd. Men det är klart att EU ger en ram inom vilken medlemsstaterna – och här kommer solidaritetsprincipen igen – på grundval av solidaritetsprincipen hjälper varandra på detta område. Under alla omständigheter skulle rådet – och det gäller säkert övriga institutioner också – inte tveka att göra allt det kan på sin nivå om behovet uppstod. Detta utesluter med andra ord inte att det för närvarande är medlemsstaterna som står för detta skydd och det utesluter inte att en enskild EU-institution kan vidta ytterligare åtgärder. Av det fall som Gay Mitchell tog upp i sin fråga följer bara att fallet löstes mellan de två länderna. Men detta betyder inte att det inte skulle kunna ha hanterats på en högre nivå, kanske till och med EU-nivå, om det hade funnits behov av detta.
Talmannen. − Fråga nr 8 från Avril Doyle (H-0975/07) Angående: Biologisk mångfald och klimatförändring Enligt fjärde bedömningsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPPC) kommer sannolikt resiliensen hos många ekosystem under detta århundrade att överträffas av en aldrig tidigare skådad kombination av klimatförändringar och andra globala utmaningar (t.ex. spridning av infektionssjukdomar). IPPC menar att omkring 60 procent av de ekosystem som utvärderats för närvarande inte används på ett hållbart sätt och att de visar tilltagande tecken på nedbrytning. Detta i sig kommer sannolikt att leda till förlorad biologisk mångfald. På EU-nivå blir vi genom kommissionens grönbok om anpassningen till klimatförändringar påminda om att utrotningshotet för närmare 20–30 procent av växt- och djurarterna i Europa (enligt hittills gjorda bedömningar) kommer att öka om den globala genomsnittstemperaturen stiger med mer är 1,5–2,5° C. Vilka konkreta åtgärder kommer det slovenska ordförandeskapet att vidta för att prioritera Göteborgsmålet om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 och för att motverka en förlorad biologisk mångfald på grund av klimatförändringar och andra globala utmaningar?
Lenarčič Janez, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag är säker på att Avril Doyle känner till att EU har för avsikt att åstadkomma ambitiösa resultat vid den nionde konferens mellan undertecknarna av konventionen om biologisk mångfald som kommer att hållas i Bonn i Tyskland i maj 2008, dvs. under det slovenska ordförandeskapet. Bevarandet av den biologiska mångfalden ligger högt på vår prioriteringslista. Rådet har redan betonat att vi snabbt måste göra kontinuerliga och engagerade insatser på alla nivåer för att nå målet om att stoppa upp förlusten av den biologiska mångfalden till 2010, och på samma gång nå de mål som Avril Doyle tar upp i sin fråga och som EU fastställde vid Europeiska rådets möte i Göteborg.
Dessutom håller medlemsstaterna på att införa konkreta åtgärder för att genomföra handlingsplanen för att minska förlusten av biologisk mångfald till 2010 och därefter. I handlingsplanen anges åtgärder som rör biologisk mångfald och klimatförändring på EU-nivå och på global nivå. I sina insatser för att nå målet om att till 2010 sänka den takt som den biologiska mångfalden minskar med framhåller rådet behovet av synergieffekter mellan politik och verksamheter som rör klimatförändring och 98 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
biologisk mångfald, särskilt när det gäller biologisk mångfald i färskvattenmiljöer och havsmiljöer, liksom biologisk mångfald i skogar. Dessa mål, tillsammans med andra mål för att bevara den biologiska mångfalden har fastställts i förklaringen ”Nedräkning till 2010”. Under det slovenska ordförandeskapet kommer det att anordnas möten i rådets arbetsgrupper. Ett av dessa kommer att samla experter inom skogsbruk, klimatförändring och biologisk mångfald, ett annat experter på internationell havspolitik, fiske och biologisk mångfald. Dessutom kommer biologisk mångfald i skogar att tas upp på det informella mötet med miljöministrarna i Slovenien i april och läggas fram som en utmaning och möjlighet för att förbereda åtgärder för att mildra klimatförändringens effekter och att anpassa sig till dessa på EU-nivå. Det slovenska ordförandeskapet kommer också att arbeta för att förbättra samarbetet och genomföra lämpliga beslut i olika nationella och regionala miljöavtal. Kommissionen ändrade sitt meddelande ”Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 – och därefter” genom att lägga till ett åtagande om att inkludera partnerskap med den privata sektorn för att bevara den biologiska mångfalden. I Lissabon höll man nyligen, i november 2007, en expertkonferens där man debatterade ekonomin och den biologiska mångfalden inom denna ram. Resultatet från denna konferens, bland annat ”Lissabonrapporten om ekonomi och biologisk mångfald”, kommer att debatteras vid den nionde konferens med undertecknarna av konventionen om biologisk mångfald som jag nämnde tidigare och som ska hållas i Tyskland under det slovenska ordförandeskapet. Den kommer också att diskuteras vid Internationella naturvårdsunionens femte världskongress, som kommer att äga rum i Barcelona under det franska ordförandeskapet.
Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Tack herr rådsordförande! Lycka till och hoppas att ni får ett framgångsrikt ordförandeskap. Det är nedräkningen till 2010 som oroar mig. Det är mycket snack men lite verkstad på detta område, och det är ett av våra självbedrägerier att vi faktiskt kommer att kunna påvisa någon förändring eller inverkan på fältet till 2010. Jag håller med om synergieffekterna mellan olika politikområden, men skyddet av den biologiska mångfalden kan bidra till att begränsa andelen växthusgaser i atmosfären eftersom skogar, torvmarker och andra ekosystem och livsmiljöer som människan har skapat binder kol. Anser ni att bästa tillgängliga data behövs för att övervaka förändringen? Vi behöver bättre information om hela den effekt som klimatförändringen har på Europas biologiska mångfald. Om vi gör några framsteg till 2010 måste vi förbättra de indikatorer och mätmetoder som vi använder oss av för att ta reda på exakt hur allvarlig situationen är.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Fru Doyle! Tack för era kommentarer. Jag håller helt och hållet med om att vi måste ha bästa möjliga indikatorer för att fastställa tillståndet för den biologiska mångfalden. Ordförandeskapet kommer att ta hänsyn till er kommentar om att vi måste fundera över om vi behöver förbättra dessa indikatorer och vi kommer att tänka över denna fråga. År 2010 ligger inte alls långt bort. Vi har mindre än två år på oss. Ni har rätt i att det på ett område som biologisk mångfald är svårt att föreställa sig – särskilt efter en period som inte verkar ha utnyttjats på bästa sätt – att den korta tid som återstår kommer att räcka för att nå de fastställda målen, nämligen att minska den takt med vilken den biologiska mångfalden försvinner. Men det betyder inte att det är omöjligt. Vi kommer att göra vårt bästa. Slovenien är ett av de länder där den biologiska mångfalden är enormt viktig eftersom vi fortfarande har en stor biologisk mångfald i vårt land. Detta är allmänt känt, om inte annat på grund av våra björnar som vi exporterar till stora delar av Europa. För att sammanfatta kan ni lita på att det slovenska ordförandeskapet kommer att göra allt det kan för att nå målet, trots att det är så lite tid kvar.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Skulle jag bara kunna få be rådet att kommentera att kommissionen nu ser över målen för biobränslen, eftersom det som vi trodde var bra för klimatförändringen nu får oavsedda konsekvenser för den globala livsmedelsförsörjningen och till och med den biologiska mångfalden. Är inte detta en av svårigheterna för oss människor när vi ska ta itu med klimatförändringen: att vi kan göra fel? 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 99
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Det är ett bevis på att vissa frågor tidigare kanske inte fick den uppmärksamhet som de förtjänade. Det är klart att en helt oreglerad, obegränsad produktion av biobränslen kan få negativa följder för miljön, den biologiska mångfalden, livsmedelspriser etc. Jag anser att vi måste ägna särskild uppmärksamhet även åt denna aspekt. Med andra ord bör vi uppmuntra produktionen och konsumtionen av biobränslen i syfte att minska snarare än att öka påfrestningarna på miljön. Jag anser att detta bör vara en grundläggande riktlinje i EU:s politik för att uppmuntra användningen av biobränslen.
Talmannen. − Fråga nr 9 från Jim Higgins (H-0977/07) Angående: Lägga ribban över BNP Kan rådet redogöra för hur det avser att gripa sig an kommissionens förslag om att lägga ribban högre än BNP som riktmärke för regional sammanhållning. Har rådet beslutat om några slutliga framtida åtgärder för att kunna mäta en regions prestationsnivå på ett mer korrekt sätt? Frågeställaren ersätts av Mairead McGuinness.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag skulle vilja be Jim Higgins och Mairead McGuinness om ursäkt för mitt svar som måste bli mycket kort, eftersom rådet endast kan diskutera dessa frågor på grundval av ett förslag från kommissionen. Något sådant förslag har inte lagts fram, och det har inte heller lagts fram något förslag om några andra ändringar av riktmärkena för regional sammanhållning. Innan ett sådant förslag har lagts fram kan rådet inte diskutera det eller ta ställning till några andra riktmärken för social sammanhållning.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! På Jim Higgins vägnar ber jag om ursäkt för att han inte kan närvara i kväll. Han känner sig lite dålig. Jag tackar er för ert korta svar. Jag antar att detta även kommer att kopplas till planer på att omdefiniera de missgynnade områdena i medlemsstaterna. Skulle jag bara kunna få föreslå att ni så fort ni har någon information om någon av indikatorerna vidarebefordrar denna till Jim Higgins.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack, jag ska försöka. Jag upprepar att det främst beror på kommissionen och kanske, kanske – men bara kanske – kommer vi att få möjlighet – men det är inte säkert – att diskutera både riktmärkena och den översyn av sammanhållningspolitiken som det slovenska ordförandeskapet för närvarande planerar. Det beror på kommissionen och inte på rådet. Givetvis skulle vi vilja veta vad kommissionens bidrag till debatten om översynen av sammanhållningspolitiken kommer att bli, vilken är en av de viktiga uppgifterna för vårt ordförandeskap.
Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Till och med Europaparlamentet respekterar kommissionens initiativrätt, som rådet precis har förklarat. Men vi bör därför alltid låta kommissionen få veta vad vi anser är särskilt betydelsefullt. Kriterier som arbetslöshet eller större migration skulle utan tvekan vara ämnen som skulle kunna ingå i denna diskussion. Eftersom ni talade om de slovenska brunbjörnarna i samband med förra frågan skulle jag, eftersom jag kommer från Steiermark, vilja tacka er för denna export och jag hoppas att den öppna Schengengränsen kommer att leda till ännu mer invandring.
Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) För att mer exakt kunna mäta en regions resultat måste man verkligen fråga sig om BNP är ett bra mått. Har ni övervägt, eller kommer ni att överväga (eftersom ni bara har innehaft ordförandeskapet i en vecka) att byta ut BNP mot BNI? Den stora svårigheten just nu är att vi inte mäter samma sak, vilket gör det väldigt svårt att mäta resultat mellan olika regioner – och mellan olika länder, det gäller inte bara mellan regioner – eftersom det för närvarande saknas standardiserade grunder eller indikatorer.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag har svårt att uttala mig för kommissionens räkning och jag har inga ambitioner att göra det eftersom jag inte skulle klara av det. För tillfället verkar det emellertid som om kommissionen inte har hittat något bättre riktmärke än BNP. Om kommissionen hade hittat ett bättre riktmärke skulle den säkerligen ha föreslagit ett sådant. Jag upprepar att översynen av sammanhållningspolitiken även innebär en möjlighet att ta upp denna fråga. Det kommer ännu fler möjligheter när vi diskuterar den fullständiga reformen av EU:s budget. Redan nu vet vi att kommissionens samlade analys för 2008 och 2009 kommer att ligga till grund för denna diskussion. 100 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Talmannen. − Fråga nr 10 från Mairead McGuinness (H-0979/07) Angående: Undersökningar om vårdhem i Bulgarien BBC sände nyligen en dokumentär om Bulgariens övergivna barn (”Bulgaria’s Abandoned Children”) där man beskrev de fruktansvärda förhållandena för barn som bor på ett vårdhem i Mogilino, Bulgarien. Producenten av programmet har offentligt sagt att detta hem inte är det värsta fallet i Bulgarien. Intrycket ges att även om ett problem med vårdinrättningar för barn och unga vuxna med funktionshinder uppenbarligen existerar så verkar man inte ha tagit itu med detta. Skulle rådet, med tanke på att EU antagit stadgan om de grundläggande rättigheterna och att vi just haft Europeiska året för lika möjligheter för alla, kunna uttala sig i denna mycket känsliga fråga?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Rådet har inte antagit någon ståndpunkt om det särskilda fall som Mairead McGuinness tar upp. Trots det gläder det mig att kunna säga att rådet den 5 december 2007 antog en resolution om att fortsätta med Europeiska året för lika möjligheter för alla. Det var 2007, dvs. förra året, vilket enligt detta beslut, dvs. denna resolution, inte kommer att vara ett årligt evenemang utan kommer att fortsätta. I den aktuella resolutionen uppmanas medlemsstaterna och kommissionen att öka sina insatser för att förhindra diskriminering på grund av funktionshinder eller av andra skäl, att stärka kampen mot denna typ av diskriminering, att inkludera frågan om funktionshinder i all relevant politik och att fortsätta processen med att ingå, underteckna och ratificera FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter. I och med denna resolution uppmanar rådet dessutom medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans med de gemensamma utmaningarna och försöka hitta en lösning inom ramen för genomförandet av denna konvention, dvs. FN-konventionen. Låt mig understryka att rådet och Europaparlamentet nyligen mottog en kommissionsrapport om statusen för personer med funktionshinder i EU. Rapporten innehöll även den europeiska handlingsplanen för 2008 och 2009. Det slovenska ordförandeskapet anser att detta dokument bör ge värdefull vägledning för ytterligare insatser för att stärka funktionshindrades rättigheter, särskilt barn med funktionshinder. Rådet håller fortfarande på att analysera detta kommissionsförslag.
Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr rådsordförande! Tack för er diplomati. Jag hoppas att ni förstår om jag inte är diplomatisk för jag tror inte att ni inser omfattningen av den ilska och upprördhet som väcktes, särskilt i Storbritannien och Irland, när denna dokumentär visades. Jag tror – och jag beklagar att jag måste säga detta – att om detta var en djurskyddsfråga skulle rådet ha en ståndpunkt om den. Vi talar om barn som inte kan göra sin röst hörd. Att vi är sena att agera i fall som detta skadar verkligen bilden av EU i medlemsstaternas och EU-medborgarnas ögon. Jag tycker att det skulle vara underbart, och vi skulle få fantastiska reaktioner från våra medborgare, om vi agerade snabbare, för detta är en oförlåtlig historia. Bilderna talar för sig själva.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag kan inte och vill inte gå in på några detaljer i denna fråga, som ni – förmodligen med rätta – har starka åsikter i. Jag skulle emellertid vilja betona att enligt rådet är det viktigt att respektera och ta hänsyn till befogenhetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna. I detta sammanhang kan jag bara uttala mig i egenskap av företrädare för rådet – och jag är inte diplomatisk här utan talar bara inom gränserna för mina befogenheter och rådets behörighet, och givetvis med respekt för rörelserna inom dessa ramar.
Jim Allister (NI). – (EN) Herr rådsordförande! Jag måste också uttrycka besvikelse över hur bristfälligt ert svar var. När vi diskuterade Bulgariens anslutning var behandlingen av människor på institutioner en levande fråga. Men misstaget som gjordes var att när vi i december 2006 skulle fastställa riktmärken – och tittade tillbaka på hur Bulgarien hade uppfyllt sina åtaganden – hade denna punkt mystiskt nog strukits från riktmärkena.
Varför? Och går det nu att återinföra denna punkt? Om inte, vilka andra åtgärder kan ni realistiskt vidta så att rådet och kommissionen kan få se de flagranta brott som sker inom denna sektor?
Elizabeth Lynne (ALDE). – (EN) Talaren har helt rätt. Jag tycker inte heller att rådets svar var tillräckligt. Före anslutningen uppmanade vi de länder som ville bli EU-medlemmar att följa EU:s regelverk: Jag vet att Bulgarien har undertecknat FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter, men det har inte ratificerat 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 101
den. Kan ni sätta press på de länder som inte har ratificerat denna konvention att göra detta? Jag vet att de bulgariska myndigheterna försöker ta itu med frågan, men vi måste hålla uppe trycket.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag måste verkligen upprepa att det inte hör till rådets behörighet, eller ens till vanligheterna, att rådet antar en ståndpunkt om ett enskilt tv-program eller kommentarer i detta. Även om detta givetvis inte gör det problem som ni tar upp mindre allvarligt. Personligen anser jag att lösningen ligger i just det som ni sa i er fråga, dvs. ratificeringen av FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter. Det var just därför jag i mitt ursprungliga svar nämnde den resolution som rådet antog i december 2007, i vilken medlemsstaterna uppmanas att ratificera konventionen i fråga.
Talmannen. − Fråga nr 11 från Bernd Posselt (H-0982/07) Angående: Datum för förhandlingsstart med Makedonien Ser rådet några chanser att redan i år, alltså under det slovenska eller det franska ordförandeskapet, fastställa ett datum för när anslutningsförhandlingar med Makedonien kan inledas?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag vet fortfarande inte. Ibland skjuts det upp och ibland inte. Jag ber om ursäkt för detta. Naturligtvis bortser rådet inte från, och kan inte bortse från, den möjlighet som Bernd Posselt anger i sin fråga.
Som alla känner till beslutade Europeiska rådet vid sitt möte i december 2005 att tilldela f.d. jugoslaviska republiken Makedonien kandidatstatus. I enlighet med rådets beslut av den 12 december 2005, dvs. ett par dagar före Europeiska rådets möte, var detta land skyldigt att till fullo ha genomfört stabiliserings- och associeringsavtalet. Kommissionen har på grundval av detta utarbetat framstegsrapporter, och i rapporterna för 2006 och 2007 saknas rekommendationer om att inleda anslutningsförhandlingar. Skälet till detta är att lämpliga åtgärder fortfarande inte har genomförts. Under 2008 förväntar sig ordförandeskapet att ledarna för alla politiska fraktioner i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien ska samarbeta för att öka insatserna för att nå resultat på de olika områden där det krävs framsteg. Med tanke på vad som har hänt i landet, framför allt de framsteg som har gjorts den senaste månaden, anser jag att det skulle vara möjligt att redan i år komma ett steg närmare ett beslut om att inleda anslutningsförhandlingar. Det slovenska ordförandeskapet vill väldigt gärna inleda förhandlingar, vi vill väldigt gärna se framsteg. Men detta beror på Makedonien och hur framgångsrikt det är med att genomföra åtgärderna och vilka framsteg som görs i reformarbetet.
Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Tack så mycket för detta utomordentliga svar. Låt mig som ett undantag göra en personlig kommentar. När Slovenien blev självständigt 1991 deltog jag i självständighetsfirandet i Ljubljana – som den ende EU-medborgaren tror jag. Under kriget i Ljubljana, som tacksamt nog var kort, och senare som Europaparlamentets föredragande stödde jag dessutom associeringsavtalet. Allt jag vill säga är att i dag är det en historisk dag för mig. Jag är väldigt glad. Förlåt mig för denna inledande personliga kommentar. Nu över till en ännu kortare fråga: Anser ni att namnfrågan mellan Makedonien och Grekland är en bilateral fråga, och kan en bilateral fråga ha någon inverkan på anslutningsförhandlingarna?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Jag tackar Bernd Posselt för att han har stött oss ända sedan vår självständighet. Precis som Europeiska rådets ordförande påpekade i morse har Slovenien verkligen kommit långt. För att övergå till er fråga är namnet i huvudsak en bilateral fråga. Men vi vet alla att för att lösa denna i grunden bilaterala fråga finns det en FN-mekanism med en särskild representant, Metju Nimec, som har åtagit sig att medla mellan de två sidorna för att nå en lösning. Slovenien, dvs. det slovenska ordförandeskapet, ställer sig bakom dessa ansträngningar och förväntar sig att båda sidor ska samarbeta på ett konstruktivt sätt i denna process tills man finner en ordentlig lösning. Under tiden anser vi att denna fråga inte bör påverka, än mindre hindra, f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens integration i internationella organisationer. 102 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Jag har en fråga till det slovenska ordförandeskapet. Jag vet att det stöder uppfattningen att vi måste prioritera varaktig fred och stabilitet i Sydosteuropa och på Balkan, och ekonomisk utveckling går hand i hand med detta. När det gäller Makedoniens möjligheter att inleda anslutningsförhandlingar – om vi bortser från namnfrågan (hur viktig den än är) – hur anser ordförandeskapet att Makedonien står sig jämfört med andra länder i den omedelbara omgivningen när det gäller att nå fram still startlinjen för att få inleda anslutningsförhandlingar? Vi vill att ni alla ska bli medlemmar, men vissa kommer att vara mer förberedda än andra. Hur stora chans anser ni det är att Makedoniens anslutning kommer att prioriteras?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Fru Doyle! Tack så mycket för er följdfråga. Det slovenska ordförandeskapet klassificerar länderna på västra Balkan utifrån den nivå som de har uppnått. I detta hänseende är f.d. jugoslaviska republiken Makedonien det mest avancerade landet i regionen eftersom det är det enda land som har tilldelats kandidatstatus. Kroatien undantas på grund av att det ändå borde vara i en annan kategori – nämligen i utvidgningskategorin – eftersom man redan förhandlar om medlemskap. Jag upprepar att vi under vårt ordförandeskap önskar att alla länder, inklusive det aktuella landet, ska göra framsteg på sin väg mot EU-medlemskap. Detta kommer inte att ske snart, dvs. om ett år eller två, utan det krävs mer tid och mer ansträngningar. Det slovenska ordförandeskapet ser detta som en av sina främsta prioriteringar. Det är emellertid viktigt att dessa länder behåller ett europeiskt perspektiv och gör framsteg mot detta mål. Jag upprepar att det skulle glädja ordförandeskapet om framstegen fortsatte under vårt ordförandeskap. Jag upprepar dessutom att dessa framsteg till stor del är beroende av länderna i regionen.
Nikolaos Vakalis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja gratulera rådets tjänstgörande ordförande till hans mycket detaljerade svar. Som grekisk Europaparlamentsledamot skulle jag vilja säga att vi har ett särskilt intresse av att samliga stater på västra Balkan blir EU-medlemmar så snabbt som möjligt. Problemet måste emellertid lösas. Jag tycker dessutom att Grekland tydligt har visat sina goda avsikter och fortsätter att göra detta varje dag i diskussionerna om ett kompromissnamn. Därför anser jag att man bör ta hänsyn till det stora mått av god vilja som en medlemsstat visar i denna fråga.
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Tack för er kommentar. I morse nämnde rådets ordförande den betydelsefulla insatsen under det grekiska ordförandeskapet 2003, när Thessalonikiagendan för västra Balkan antogs. Det slovenska ordförandeskapet använder fortfarande Thessalonikiagendan som bas för sina ansträngningar att integrera västra Balkan. Därför räknar vi särskilt med Greklands stöd i våra insatser för länderna på västra Balkan.
Talmannen. – Fråga nr 12 har dragits tillbaka. Fråga nr 13 från Nikolaos Vakalis (H-0990/07) Angående: Momssänkning för energisnål teknik och produktion Håller rådet med om att gemenskapens momslagstiftning behöver anpassas så att det blir möjligt att införa lägre momssatser även för teknik och tillämpningar som bygger på förnybara energikällor och energieffektivitet, förutom det som redan i dag föreskrivs om el- och naturgasförbrukning? Finns det någon tidsplan för att fatta några sådana beslut? Vilka initiativ kan vi förvänta oss av rådet i denna fråga, och när kommer de att tas?
Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Vid sitt möte den 4 december 2007 antog rådet ett beslut om att anordna en diskussion om de ekonomiska effekterna av sänkta skattesatser och huruvida sänkta momsskattesatser är ett passande redskap för att nå de sektorspolitiska målen. Man enades om att denna fråga skulle debatteras igen någon gång under 2008, inte nödvändigtvis under första hälften av året. För närvarande arbetar det slovenska ordförandeskapet hårt för att hitta den effektivaste strategin för att fortsätta diskussionen om momsskattesatser, vilka inte är enhetliga. Tack vare kommissionens rapport vet vi att denna diskussion inleddes under det portugisiska ordförandeskapet. Under denna reflektionsperiod, som jag hoppas ska bli så kort som möjligt, kan vi inte ge Nikolas Vakalis ett närmare svar. Men jag skulle vilja understryka att detta är en viktig fråga som ordförandeskapet kommer att hantera med den uppmärksamhet som den förtjänar.
Nikolaos Vakalis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag tycker att jag fick ett tillfredsställande svar och jag skulle bara vilja ta tillfället i akt och gratulera det slovenska ordförandeskapet till en lyckosam start. Jag önskar det all lycka med resten av ordförandeskapet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 103
Talmannen. – Den tid som avsatts för frågestunden är nu slut. De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan). Frågestunden är härmed avslutad. (Sammanträdet avbröts kl. 19.30 och återupptogs kl. 21.00.)
ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO Vice talman
12. Valprövning: se protokollet
13. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
14. En europeisk strategi för romer (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om – en muntlig fråga till kommissionen från Jan Marinus Wiersma, Hannes Swoboda, Katalin Lévai, Adrian Severin och Jan Andersson för PSE-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0081/2007/ändr. 1 – B6-0389/2007), – en muntlig fråga till kommissionen från Viktória Mohácsi för ALDE-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0002/2008 – B6-0003/2008), – en muntlig fråga till kommissionen från Lívia Járóka för PPE-DE-gruppen, om en gemensam handlingsplan för romer (O-0003/2008 – B6-0004/2008), och – en muntlig fråga till kommissionen från Roberta Angelilli för UEN-gruppen, om en europeisk strategi för romer (O-0004/2008 – B6-0005/2008).
Lívia Járóka, frågeställare. − (HU) Tack herr talman. Mina damer och herrar, herr rådsordförande! Många dokument, inklusive Europaparlamentets beslut om romer från 2005, kommissionens studie från 2004, betänkandet om romer från Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och Eurostats handlingsplan från 2003 utarbetades med det tydliga syftet att lösa den ohållbara situationen för Europas romer. Trots detta har varken medlemsstaterna eller EU-institutionerna gjort några verkliga framsteg för att främja integreringen av romerna, även om det ligger i både den europeiska arbetsmarknadens och de europeiska samhällenas intresse att lyckas med integreringen av Europas folkrikaste och snabbast växande minoritet. Rekommendationen i den rapport som lades fram i december förra året av den rådgivande expertgrupp som inrättades av kommissionsledamot Vladimír Špidla var att ta fram en handlingsplan på gemenskapsnivå. Denna handlingsplan måste upprättas, även om det krävs ett mycket starkare och mer genuint engagemang från kommissionens sida för att kunna vidta effektiva åtgärder omedelbart. Detta gäller även för Europaparlamentet och det civila samhället på många områden som påverkar romerna. Kommissionen och medlemsstaterna måste ta initiativ till, finansiera och genomföra direkt stöd till de mest missgynnade grupperna med hjälp av EU-medel. Om EU:s finansiella instrument används måste man visa den berörda investeringens effekter för lika möjligheter som ett verkligt och jämförbart kriterium. Om utvecklingen finansieras med EU-medel bör det därför vara obligatoriskt för dem som lämnar in anbud att göra en analys av lika möjligheter samt ange en handlingsplan. Om handlingsplanen blir en obligatorisk del av konkurrensen inom olika utvecklingssektorer och i vissa regioner skulle detta på ett avsevärt sätt bidra till att garantera och gynna lika möjligheter för missgynnade grupper och dem som har hamnat på efterkälken. Dessutom är det nödvändigt att utforma en kriskarta på EU-nivå. På grundval av denna kan man sedan göra en bedömning av vilka områden i EU där det är mest troligt att romer och icke-romer lider av stor fattigdom och social utslagning. Med hjälp av detta skulle kommissionen, som stöd till medlemsstaterna, sedan kunna inleda arbetet med att minska segregeringen. Detta är något som regeringarna har skjutit upp i decennier på grund av olika politiska åtaganden. 104 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Det är viktigt att de kommissionsledamöter som är direkt eller indirekt ansvariga för integreringen av minoriteter via sina ansvarsområden för utbildning, sysselsättning, lika möjligheter, regionalfrågor och utveckling samordnar sina verksamheter och i form av en teknisk grupp, i samarbete med Europaparlamentet och det civila samhället, förbereder handlingsplanen om romer för 2008. Och de måste börja genomföra denna plan så snabbt som möjligt. Bortsett från att vi antog en resolution 2005, som vi nu ser inte har haft någon större inverkan, anser jag också att det är viktigt att tillsammans med kommissionen och det civila samhället inleda en dialog mellan parterna så snart som möjligt. I vilket fall som helst anser jag att vi under 2008 borde se handling och samtal om romerna från alla parters sida. Jag tycker detta är viktigt och på PPE-gruppens vägnar åtar jag mig att sätta i gång med detta arbete under 2008. Tack.
Roberta Angelilli, frågeställare. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I morse antogs EU:s strategi om barnets rättigheter. En av prioriteringarna i denna strategi är att bekämpa fattigdom och diskriminering. På detta område beslutade vi att ägna en särskild punkt åt romska barn. Dessa står ofta utanför hälsovård och sociala tjänster och går ofta inte i skolan. Det är välkänt att en stor procentandel av de romska barnen inte går i skolan, eller endast går i skolan i bland. Många romska barn tvingas faktiskt att gå i specialskolor, eller institutioner för funktionshindrade. Av de tillgängliga uppgifterna framgår det att i vissa medlemsstater hoppar mer än 60 procent av de romska barnen av skolan i förtid. Det är tydligt att barn som inte går i skolan, som inte är läs- och skrivkunniga eller i varje fall har en bristfällig utbildning eller yrkesutbildning inte har några framtidsutsikter utan tvingas tigga eller arbeta svart. Hur som helst är deras öde beseglat. I bästa fall kommer de att leva i fattigdom och bli socialt utslagna, i värsta fall kommer de att falla offer för organiserad brottslighet. Det är förresten värt att tänka på att den romska befolkningen är väldigt ung. Uppskattningsvis 45 procent av denna befolkning är under 16 år. Därför skulle det vara till mycket stor hjälp och viktigt för kommissionen att fastställa specifika, konkreta åtgärder för romska barn, särskilt för att förhindra att de hoppar av skolan och för att främja passande utbildning av hög kvalitet. Utan rätten till utbildning finns inga garantier för lika behandling och framför allt ingen rätt till en framtid.
Jan Marinus Wiersma (PSE), frågeställare. − (NL) Herr talman! Även vi har ställt frågor till kommissionen och jag förväntar mig att kommissionsledamoten ska besvara dem. I kväll diskuterar vi främst EU:s – Europeiska kommissionens – insatser för att hantera de problem som romerna har, varav en stor grupp blev EU-medborgare för några år sedan och andra förra året. Dessa medborgare lever i de flesta fall under oacceptabla förhållanden. Det gläder oss att vi kommer att få en reaktion från kommissionen här i parlamentet i dag. Vi är också glada över att Europeiska rådet uppmärksammade situationen för romerna vid toppmötet i Bryssel och bad kommissionen att lägga fram mer uttryckliga förslag om vad EU kan göra för att komplettera politiken i de medlemsstater som har stor romsk befolkning, vad vi kan göra när det gäller samordning och utbyte av bästa praxis och hur de tillgängliga EU-medlen kan användas på ett bättre sätt i dessa länder via de olika fonderna, så att något verkligen görs åt romernas situation. Detta säger jag framför allt eftersom vi efter anslutningen av ett antal länder – i fjol, men även 2004 – sa ”OK, välkommen in, en av de saker vi måste göra tillsammans är att ta itu med problemet med romerna”. Jag var själv föredragande för Slovakien och jag kommer ihåg att den slovakiska regeringen gav alla möjliga löften. Men jag är tveksam till om dessa löften verkligen har infriats. Detta utgör fortfarande en viktig punkt. Vi anser också att romerna inte kan betraktas som en typisk nationell minoritet, som exempelvis ungrarna i Slovakien eller ryssarna i de baltiska staterna. De är en typisk europeisk minoritet och tillsammans med medlemsstaterna bör vi utarbeta en särskild europeisk politik där EU ges ett särskilt ansvar – vilket faktiskt erkändes i uttalandena vid Europeiska rådets möte i Bryssel. Vi vill framför allt be kommissionen att garantera större samordning inom själva kommissionen. Hur kan vi förbättra samarbetet? Hur kan vi ge en person, eventuellt någon på kommissionsledamotsnivå, huvudansvar för en politik för romer? Kanske borde vi undersöka möjligheten att erkänna romerna som ett slags europeisk minoritet för att i viss mån kunna kringgå subsidiaritetsprincipen, som för närvarande tillämpas på medlemsstaterna minoritetspolitik. Avslutningsvis anser jag att alla har goda avsikter, men att det krävs bättre samordning och mer handling. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 105
Viktória Mohácsi, frågeställare. − (HU) Tack så mycket. Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja påminna om att parlamentet uppmärksammade den bristande integreringen av romerna redan 1983. I en resolution från 1994 uppmanade parlamentet dessutom kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar att göra allt de kunde för att integrera romerna socialt, ekonomiskt och politiskt. Ni minns säkert att vi i den resolution som parlamentet antog i april 2005 uppmanade kommissionen att anta en handlingsplan med tydliga rekommendationer för medlemsstaterna och kandidatländerna om att integrera romerna socialt, ekonomiskt och politiskt. I november 2007 fördes, på min rekommendation, frågan om romernas sociala integration på nytt in i texten till parlamentets resolution om fri rörlighet i form av en strategi för romer på EU-nivå. Vi uppmanade än en gång kommissionen att omedelbart ta fram en strategi på EU-nivå för att integrera romerna i samhället med hjälp av integrationsfonden och strukturfonderna. Samtidigt vet vi med säkerhet att romska barn, i åtminstone tio av unionens medlemsstater, fortfarande tvingas studera i separata klasser och i segregerade institutioner och att vi, romerna, omotiverat klassificeras som funktionshindrade, sägs vara förutbestämda för ett visst yrke och stämplas för all framtid. I alla medlemsstater känner vi tyvärr till den slum och under de fruktansvärda förhållanden som romer bor i. Det smärtar mig att säga att vi också vet att den genomsnittliga medellivslängden i alla medlemsstater är 15 år lägre för romer än för EU-medborgare. Det bör upprepas att romerna är överrepresenterade bland arbetslösa i samtliga medlemsstater.
Samtidigt går det inte en månad utan att någon rasistattack mot romer sker i någon medlemsstat. Vi vet från nyheterna – eller vi kanske inte har hört just detta – att natten den 4 januari 2008 sattes ett slumområde i Roms Marconidistrikt, där det bodde uppskattningsvis 250 romer, i brand. Tre dagar senare slängdes molotovcocktails in i den lokala romska bosättningen i Aprilia, även det i Italien, vilket utgjorde ett direkt hot mot hundratals människor. I båda fallen låg rasistiska motiv bakom attackerna. Det finns inget utrymme för tvekan. Ansvar måste utkrävas. Vi behöver ett resolutionsförslag, vi behöver en strategi på EU-nivå och varje medlemsstat måste ta fram en handlingsplan för att integrera romerna. Det finns inga undantag, ingen kan agera som om det inte fanns några romer i deras land – oavsett om de erkänner dem eller inte – och det som har sagts gäller samtliga EU:s medlemsstater, utan undantag. Tack.
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst skulle jag vilja tacka Lívia Járóka, Roberta Angelilli, Jan Marinus Wiersma och Viktória Mohácsi för att de har tagit upp dessa frågor. Eftersom min kollega Vladimír Špidla för närvarande befinner sig i Kina besvarar jag frågorna på hans vägnar och det ger oss en möjlighet att diskutera detta mycket viktiga ämne. Förra året intensifierade både EU-institutionerna och medlemsstaterna sina insatser för att permanent förbättra situationen för romerna i EU. Vi har hört att detta var nödvändigt och jag håller med. Vissa viktiga åtgärder har redan vidtagits på detta område. Det handlar om allt från Europaparlamentets beslut 2005 om att införa ett europeiskt år för lika möjligheter för alla till arbetet i expertgruppen om integrering av etniska minoriteter och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, samt de slutsatser som nyligen antogs vid Europeiska rådets möte i december och som redan har nämnts. Vi kan inte bara strunta i den svåra frågan om diskriminering, som den romska befolkningen upplever det, och det faktum att de inte är integrerade i samhället och står utanför arbetsmarknaden. För att förbättra situationen har vi beslutat att använda oss av alla tillgängliga instrument, exempelvis lagstiftning, strukturfonder och informationskampanjer. Det är uppenbart att sysselsättningsprogram och socialpolitiska program och åtgärder inte används på rätt sätt för att främja integreringen av romer i samhället. Därför måste vi framför allt koncentrera alla våra insatser på att med hjälp av en tydlig plan öka tillgängligheten till dessa åtgärder. En sådan plan måste självklart bygga på kraftfulla och långsiktiga åtaganden från medlemsstaternas sida och effektiv användning av gemenskapsinstrument och gemenskapspolitik. Låt mig därför kort besvara era frågor och redogöra för våra förslag för 2008. I sommar kommer kommissionen att anta riktlinjer om den reviderade strategin för att bekämpa diskriminering – en uppföljning till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Enligt Europeiska rådets slutsatser i december 2007 kommer dessa riktlinjer till största delen att handla om de problem som romer har och expertgruppens rekommendationer om integrering av etniska minoriteter. Dessa riktlinjer kommer att kompletteras av ett arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar med en analys av hur framgångsrika och effektiva dessa åtgärder till förmån för romerna är, såväl på politisk nivå som på lagstiftningsnivå, och även vid planeringen av program för strukturfonderna. 106 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Samtidigt erbjuder vi oss att anordna ett högnivåforum för romer, i syfte att sammanföra företrädare för de nationella regeringarna och parlamenten, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, samt ledande personer från det romska civilsamhället och andra viktiga aktörer. Vi är övertygade om att romernas rättigheter kan stärkas av en öppen diskussion på hög nivå och att resurserna skulle kunna användas på ett mycket mer målinriktat sätt och på så sätt gynna dem. Min kollega Vladimír Špidlas medarbetare kommer att förbereda initiativen i fråga och sedan koncentrera sig på romernas problem inom områdena diskriminering, Europeiska socialfonden, sysselsättning och social integration. Eftersom romernas situation rör flera av kommissionens verksamhetsområden, till exempel regionalpolitik, utbildning, folkhälsa och rättsväsendet kommer det särskilda interinstitutionella organet för romerfrågor, som inrättades 2004, att stå för utbytet av information. Slutligen ingick kommissionen för några veckor sedan ett partnerskapsramavtal med det europeiska informationskontoret för romer, ERIO. Genom detta partnerskap upprättas permanent, direkt kontakt mellan EU:s organ och det romska civilsamhället. För övrigt påminner jag om att flera initiativ nu genomförs både på nationell nivå och på EU-nivå som ett led i Europeiska året för interkulturell dialog som precis har inletts. Syftet med dessa initiativ är att lyfta fram, och på så sätt göra människor ännu mer medvetna om, vikten av dialog mellan kulturer och framför allt alla de fördelar som den kulturella mångfalden medför för våra samhällen. Under våren 2008 kommer kommissionen att offentliggöra en grönbok om utbildningsfrågor i samband med elever som har invandrarbakgrund eller tillhör en missgynnad minoritet. I grönboken kommer man också att ta upp de viktigaste aspekterna som påverkar romerna, exempelvis segregerad utbildning. Denna grönbok bör bidra till att en omfattande debatt om ämnet kan inledas och kanske leda till en handlingsplan på EU-nivå. Dessutom skulle jag vilja tillägga – för att direkt besvara en fråga från Viktória Mohácsi – att kommissionen, precis som vi angav i vårt arbetsprogram, har för avsikt att under 2008 lägga fram förslaget till direktiv om tillämpningen av principen om lika behandling utanför arbetsplatsen, dvs. ett horisontellt direktiv. Detta är de grundläggande frågor som vi arbetar med för närvarande och jag ser nu med intresse fram emot debatten. Det blir kanske nödvändigt för mig att lägga till några kommentarer i slutet av debatten.
Roberta Alma Anastase, för PPE-DE-gruppen. – (RO) Jag anser att det är ytterst viktigt att vi anordnar en debatt om denna fråga under en sammanträdesperiod och att det är nödvändigt att utarbeta en förteckning över EU:s åtgärder för den romska befolkningen samt analysera metoderna så att dessa blir effektivare. Flera händelser den senaste tiden har visat att det fortfarande finns stora luckor i EU:s politik på området och för att möta de nuvarande utmaningarna måste politiken uppdateras och justeras. Ömsesidig tolerans och mångetnisk integration är grundläggande EU-principer och romerna är en viktig grupp på EU-nivå. De har betydande inverkan på både det sociala, politiska och ekonomiska livet i flera av EU:s medlemsstater. Därför måste vi utarbeta en konsekvent vision på EU-nivå när det gäller romerna. Arbetet måste inriktas på romernas integration och på att se till att det finns en gemensam grund av rättigheter och skyldigheter. Även om jag ställde en fråga till kommissionen om detta ämne i november, och svaret var att det skulle lanseras nya förslag för att integrera romerna, ber jag härmed kommissionen att förtydliga dessa avsikter. För det första skulle jag vara intresserad av att höra hur kommissionen kommer att hantera denna fråga rent institutionellt, så att man ser till att EU-åtgärderna för att skydda och integrera romer samordnas och övervakas på ett effektivt sätt. Utbildningens roll, och jag skulle vilja säga utbildningen i tolerans, är precis som många kolleger har påpekat minst lika viktig. Alla EU-medborgare skulle gynnas av en sådan utbildning. Det skulle vara en utbildning i tolerans för att stimulera romernas integration, interaktion och sociala relation inom EU. En sådan utbildning skulle underlätta integrationen av romer och samtidigt bidra till att minska stigmatiseringen och diskrimineringen av dem. Jag ber därför kommissionen att informera oss om huruvida sådana program finns och om deras genomförande, men framför allt om den har för avsikt att beakta denna fråga när den utarbetar framtida politik för romer. Tack. Jag hoppas att denna debatt kommer att leda till tydliga och konkreta beslut om att förbättra EU:s politik för romer. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 107
Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Tack så mycket för ert svar. Det gick oss åtminstone halvvägs till mötes på några punkter. Ni måste förstå vår otålighet när det gäller dessa frågor eftersom de senaste händelserna återigen har visat hur akut problemet är. Först skulle jag vilja ta upp forumet för romer. Det är något vi ställer oss bakom. Jag anser att det är en bra idé, särskilt eftersom romerna själva är delaktiga. Det är emellertid viktigt att agera snabbt för jag är rädd att nu när förslaget har lagts fram kommer det att diskuteras ihjäl och det kommer att råda för stor tvekan. Jag anser att forumet för romer bör inrättas så snabbt som möjligt under året. Parlamentet kommer utan tvekan att ge sitt stöd. För det andra är det också viktigt att engagera lokala myndigheter. Regeringarna har ofta goda avsikter och ger löften, men sedan hamnar problemet hos borgmästaren eller någon annanstans i regionen och inget händer. För det tredje tackar jag er för ert åtagande när det gäller förslaget om lika behandling utanför arbetsplatsen. Detta är rent generellt ett viktigt ämne som min grupp i allra högsta grad ställer sig bakom. Trots detta skulle jag emellertid på min grupps vägnar vilja säga att alla dessa tvärfackliga grupper – vi känner alla till dem från vår egen administration – är tungrodda och hjälpsamma. Vi tycker att det skulle vara bra om det fanns en kommissionsledamot som ansvarade för att samordna ämnesområdet, eller att det åtminstone skulle finnas en auktoriserad företrädare bland kommissionsledamöterna som skulle ansvara för att förslagen genomförs.
Jag vet fortfarande inte varför den rumänske kommissionsledamoten har det arbete han har. Om han åtminstone kunde ägna sig åt detta arbete skulle det hjälpa. Jag vet inte. Men vi vill att dessa frågor ska ges hög prioritet. Utvecklingen går i rätt riktning. Tack för er redogörelse, fru kommissionsledamot, men romerna skulle värdesätta lite mer kraft och lite mer fart.
Alfonso Andria, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även om denna debatt har föranletts av muntliga frågor till kommissionen är den i grunden en naturlig följd av ett initiativ som parlamentet tog för en tid sedan och som det nyligen har framhållit. Med tanke på att romerna är dåligt integrerade i EU-ländernas sociala och civila ramar behöver vi helt klart en handlingsplan för att förbättra denna minoritets situation. Det romska folkets nationsöverskridande karaktär, som är ett av dess särdrag, gör att vi måste utarbeta en EU-strategi så att de kan fly från sina förnedrande, i många fall på gränsen till omänskliga, boendeförhållanden. Detta är något som jag stöder. Dessa förhållanden beror utan tvekan på att de står utanför samhället och leder till olika negativa konsekvenser: allt från utanförskap i värdlandet till urartat våld, antingen som förövare eller offer. Utöver riktlinjer som kan hjälpa de lokala och nationella myndigheterna att minska antalet personer från minoriteter i medlemsstaterna som får sociala problem behövs tillräckliga medel för att backa upp de åtgärder som ska vidtas. Men det är inte bara ett finansieringsproblem. Det verkliga målet är att ge lika tillgång till utbildning, bostäder, hälsovård, sociala tjänster och de förutsättningar som krävs för att de ska kunna hävda sina medborgerliga fri- och rättigheter, till att börja med beslutsprocessen. För allt detta krävs ett integrerat synsätt som kombinerar åtgärder för att nå dessa mål. Därför är jag rent personligen emot att ge en enda kommissionsledamot ansvar för frågor som rör romer. Två år efter lanseringen av decenniet för integration av romer (2005–2015) är det fortfarande ganska många åtaganden som de regeringar som stödde dem ännu inte har börjat uppfylla. Vilka initiativ planerar kommissionen att ta i denna fråga? Jag hoppas att de kommer att inledas så snart som möjligt, direkt efter Europeiska året för lika möjligheter för alla, under detta europeiska år för interkulturell dialog.
Elly de Groen-Kouwenhoven, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Den nuvarande situationen för romerna gör att jag måste börja med att kritisera kommissionen för att den har varit långsam och slö när det gäller att hantera dessa frågor i EU
Titta bara på Europarådet och OSSE som under de senaste två decennierna har haft kontor som enbart har ägnat sig åt romerfrågor. Europarådet har utfärdat många specifika rekommendationer om romer, och OSSE har utarbetat sin handlingsplan för att förbättra situationen för romerna inom OSSE:s område. Jag undrar hur mycket uppmärksamhet kommissionen och EU:s medlemsstater har ägnat dessa dokument och om de 108 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
tog Europaparlamentets resolution om romerna på allvar, eller handlingsplanerna om decenniet för integration av romerna. Att enbart ge kritik ligger emellertid inte för mig och Benito Ferrero-Waldner har gett mig viss anledning att vara optimistisk. Jag skulle därför vilja be kommissionsledamoten att dela med sig av detta budskap till ordförande José Manuel Barroso och resten av kommissionen när ni träffas. För det första bör det så snart som möjligt inrättas en strategi för romer och denna bör främst inriktas på att förbättra levnadsförhållanden för romerna i Europa, skapa sysselsättningstillfällen för de nästan 90 procent av de romer som är arbetslösa, bekämpa antiziganism, stödja utbildning av romer, förbättra hälsan i de romska hemmen och främja romernas politiska integration. För det andra, för att underlätta en sådan strategi behöver kommissionen en permanent enhet för romer, och kommissionen måste anställa romer som personal på denna enhet. Jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att anställa romsk personal på grundval av deras färdigheter snarare än deras hudfärg, vilket vissa medlemsstater tidigare har gjort. För det tredje bör kommissionen prioritera en särskild europeisk fond för romerprojekt. Europaparlamentet bör givetvis också bidra till en gemensam europeisk ”union av arbete” för att förbättra romernas situation. Vid detta tillfälle skulle jag än en gång vilja ta upp förslaget om en permanent EU-föredragande i frågor om romer. Denne skulle kunna ge en bra översikt och komma med rekommendationer till Europaparlamentet, andra EU-institutioner och medlemsstaterna.
Dessutom skulle jag vilja höra romernas röst tydligare här i parlamentet. Deras intressen bör företrädas av deras Europaparlamentsledamöter . Avslutningsvis skulle jag vilja betona att EU:s strategi för romer bör ge uttryck för gemensamma politiska värderingar när det kommer till framtida utvidgningar och kampen mot ultranationalism och extremhögern i Europa.
Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hennes kommentarer och för de åtaganden hon har gjort, som även verkar ligga i linje med vad Europaparlamentet ofta har uttryckt i sina resolutioner. Men dessa löften om att agera är inte tillräckliga. Jag skulle vilja veta vilka redskap kommissionen använder och vad den kan berätta för oss om utnyttjandet av de medel som under olika utgiftsrubriker så här långt har ställts till medlemsstaternas förfogande för att integrera romer. För det andra, vilka kontroller görs av det konkreta genomförandet på nationell nivå av de direktiv som antas? För det tredje sällar jag mig till dem som vill att en enda kommissionsledamot ska hantera alla frågor som rör romerna. För att ta mitt land som exempel måste jag säga att vi står inför en kraftig våg av rasism och stigmatisering som framför allt drabbar romer, främst på grund av att Italien ännu inte till fullo har införlivat direktiv 43/2000/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung. Vilka åtgärder har kommissionen för avsikt att vidta i samband med detta? I den italienska lagstiftningen har man inte införlivat konceptet rasistiska trakasserier, frågan om delad bevisbörda eller skydd för misshandel till följd av rasdiskriminering. Dessutom frågar jag kommissionen om den känner till att i en större italiensk stad – nämligen Milano – får migrerande barn, som i detta fall huvudsakligen är romer och vars föräldrar saknar rättslig status och uppehållstillstånd, inte gå i statliga skolor. För mig verkar detta strida mot alla EU-dokument, mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och även mot en resolution om barnets rättigheter som vi antog i morse. Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att den italienska regeringen diskuterar det femtioelfte lagdekretet om en fråga som faktiskt har att göra med romerna, nämligen om det är möjligt att inkludera en hänvisning till ekonomiska medel bland de skäl som kan ges för att motivera utvisning av en medborgare från en annan medlemsstat från landet, i detta fall Italien. Bakom den allmänna frågan om invandring riktas detta dekret faktiskt särskilt mot romer. Jag skulle vilja höra era synpunkter.
Desislav Chukolov (NI). – (BG) Ärade kolleger! Jag vill också säga några ord så att parlamentet äntligen får höra hur det egentligen står till och de hycklande uttalandena upphör, åtminstone för ett tag. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 109
Vad kan vi dra för slutsatser av diskussionen så här långt? Det verkar som om ni oroar er för zigenarbefolkningen i Europa, vilket även innefattar mitt hemland Bulgarien. Jag kan verkligen inte tänka mig att ni just nu är bekymrade över de oerhört låga ålderspensionerna i Bulgarien eller för de ärliga, hårt arbetande bulgarer som dagligen drabbas av zigenarnas brottslighet. Visa att ni är bekymrade över att det bulgariska socialistpartiet köper zigenarröster i samband med valen i Bulgarien. Betänk att de bulgariska socialisternas koalitionspartner, Movement for Rights and Freedoms, som företräds i ALDE-gruppen, köper alla återstående röster. Dessa röster läggs också av zigenare. Betänk att Ahmed Doghan, ordförande för Movement for Rights and Freedoms, kallar detta köp av röster, av zigenarröster, för ”en normal europeisk praxis”. Betänk att zigenarna i Bulgarien uppgår till 3–4 procent av befolkningen, samtidigt som 30–40 procent av alla brott begås av zigenare. Och dessa är inte bara fattigdomsbrott, dvs. brott som begås på grund av fattigdom. Det handlar om oerhört fräcka och brutala brott. Våldtäkt och mord på en 79-årig kvinna är inte ett fattigdomsbrott. Det håller ni väl med om? Det är uppenbart att det inte fungerar med de enorma belopp som fördelas. Denna finansiering fungerar inte eftersom pengarna försvinner i tveksamma stiftelser och icke-statliga organisationer. Enligt vår mening, patrioterna från Atakas mening, är lösningen på problemet att följa lagstiftningen i respektive land. Genom att följa lagstiftningen, utan att särbehandla någon specifik minoritet, kommer vi att nå framgång. I Bulgarien utreds nämligen inte brott som begås av zigenare ingående. Detta är ett faktum. Ett faktum som ni själva kan se.
Mordet på de tonåriga systrarna Belnejski utreddes inte. Det tystades ned. Händelser som denna bör göra oss bekymrade. Särbehandling av en specifik minoritet på bekostnad av majoriteten kommer inte att föra med sig några framgångar, tvärtom. Tack för er uppmärksamhet.
Katalin Lévai (PSE). – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Det gladde mig att lyssna till kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner och jag gladde mig över de initiativ som man kan förvänta sig framöver. Jag anser att detta verkligen kommer att förbättra romernas situation, men jag måste hålla med min nederländska kollega som har uttryckt sin otålighet. Jag är också otålig, precis som många andra, eftersom situationen sannerligen förändras mycket långsamt. Det bor 7–9 miljoner romer i Europa, de flesta av dem har dåliga sociala förhållanden och de kämpar med samma problem som de har gjort i åratal: problem i samband med utslagning och bristande integration i samhället, arbetslösheten, segregeringen i skolorna och diskrimineringen mot romska kvinnor. De flesta medlemsstaterna betraktar inte romerna som en minoritet i sina länder, de vill inte göra några betydande förändringar när det gäller deras situation och erfarenheterna under de senaste åren har i stället visat på en ökning av radikalismen och zigenarfientliga stämningar i både de nya och gamla medlemsstaterna. Jag menar att det därför inte finns någon mer tid att förlora och att vi behöver verkliga förändringar och en harmoniserad europeisk politik för romer. Utan en europeisk politik för romer finns det ingen nationell politik för romer. Vi måste förstå och ta itu med detta. Det skulle vara bra om vi vidtog åtgärder för att erkänna romernas transnationella minoritetsställning, eftersom den egentligen är en särskild ställning. Europaparlamentet och den socialdemokratiska gruppen har redan inlett en åtgärdsplan och i mars kommer vi att resa runt i EU och anordna konferenser, seminarier och möten med lokala romer, icke-statliga organisationer och regeringar i syfte att avslöja diskrimineringsfall, och vi kommer att göra EU-medborgarna medvetna om romernas olyckliga situation och försöka att komma till rätta med den. Tack så mycket.
Adrian Severin (PSE). – (EN) Herr talman! Romerna är varken efterträdarna till det antika Rom eller de nuvarande invånarna i Rom. De är varken en nation utan en stat eller en nationell minoritet. De utgör en etnokulturell grupp, som fortfarande håller fast vid sina släkttraditioner, och en paneuropeisk gemenskap som hölls som slavar i det prehistoriska och tidiga Europa, som skickades till utrotningsläger av fascistregimerna och inhägnades i de länder som blev till fängelser under kommunistdiktaturerna. De blev fria europeiska medborgare efter det kalla krigets slut och den första postbipolära EU-utvidgningen.
I århundraden var romerna marginaliserade och utstötta och utestängda från det europeiska välståndet och de försökte skydda sig själva genom att utmana den europeiska samhällsordningen. Nu när Europa har försonats med sig själv bör det även försonas med den romska befolkningen. Eller ska den förklara och behandla romerna som andra klassens medborgare som återigen ska koncentreras till vissa medlemsstater som omvandlats till romska getton? Dessa frågor har ett enkelt svar: Romerfrågan är en EU-fråga. Det är 110 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
ingen enkel fråga utan en stor utmaning – en gemensam utmaning som vi måste klara av tillsammans. Annars kommer vi inte att klara av att integrera romerna i det europeiska samhället och den europeiska samhällsordningen. Detta är en kulturell och social fråga. EU bör mobilisera medel, utarbeta program och organisera specifika institutionella strukturer för att bistå de nationella myndigheterna i de länder där romerna väljer att bosätta sig så att denna grupp kan erbjudas en godtagbar materiell levnadsstandard, ordentlig utbildning, en rättvis möjlighet att konkurrera med andra, helt utan diskriminering, och en sammanhållen känsla av att existera inom den europeiska civilisationen. Vi förväntar oss att Europeiska kommissionen ska ta rätt steg i denna riktning och hålla Europaparlamentet fullständigt underrättat om de framsteg som uppnås.
Jan Andersson (PSE). – Herr talman, fru kommissionär! När vi i sysselsättningsutskottet brukar diskutera Lissabonstrategin, pratar vi om hög tillväxt, en hög nivå på sysselsättningen, goda sociala villkor, en god hälso- och sjukvård, och vi säger också att bl.a. utbildningssystemet och kompetensutveckling ska vara en drivande kraft för att vi ska kunna behålla detta. Om vi överför detta, alla dessa målsättningar, på den romska minoriteten i Europa, ser vi en oerhört hög arbetslöshet. Vi ser inte särskilt bra sociala villkor, inte särskilt bra hälsovård, inget bra boende, ett segregerat samhälle för dem, och att även utbildningssystemet är segregerat. Det finns speciella utbildningsinsatser för romer som inte ger dem rätten till en adekvat utbildning. Ändå är Lissabonstrategin till för alla. Ni hade en del goda förslag. Vi ställer oss bakom dem, men det är viktigt att strategin följs upp av en handlingsplan. Det är viktigt att vi har mainstreaming, men det måste samtidigt finnas en samordning inom kommissionen. Det är viktigt att vi ser över våra fonder, så att de riktar sig till den romska minoriteten. Det är viktigt när vi gör strategier på sysselsättningsområdet, på utbildningsområdet och andra områden att vi alltid beaktar romernas situation så att de blir integrerade i olika strategier.
Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Herr talman! EU har ingen minoritetspolitik för romer och inte heller för traditionella minoriteter eller migrerande minoriteter. Jag anser att romerna tillhör de traditionella nationella minoriteterna, men samtidigt, på grund av deras särskilt missgynnade sociala situation, måste de behandlas som en separat kategori. Det gläder mig att, som Europaparlamentets levande samvete, de två ungerska ledamöterna av romskt ursprung, Lívia Járóka och Viktória Mohácsi, bland andra, har tagit upp denna fråga eftersom vi med all rätt fördömde händelserna i Italien i november. Det är rätt att vi ständigt bör återkomma till denna fråga. Vilken skyldighet har Europeiska unionen i sammanhanget? Jag gläder mig över det som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har sagt. EU har också en skyldighet, men unionen måste göra en åtskillnad mellan sin egen och medlemsstaternas behörighet. Jag håller dessutom fullständigt med Hannes Swoboda, som inte längre är närvarande, inte på grund av den österrikisk-ungerska monarkin, utan för att han har rätt i att det är på lokal nivå som det avgörs om något kommer att lyckas. Medlemsstaterna måste särskilt få nationella åtgärdsprogram. Jag är stolt över att vi utarbetade Europas första medelfristiga program för romer i mitt regeringsdepartement. Medlemsstaterna måste få pengar, men allt måste beslutas på lokal nivå. Vad kan EU göra? EU bör övervaka medlemsstaternas åtgärder och tillhandahålla uppgifter om bästa metoder för att lösa saken på bästa sätt. Det handlar inte bara om pengar, utan även om huruvida det finns kvalificerade experter från majoritets- och romsamhället som vill arbeta vidare med dessa frågor. Europas framtid är beroende av minoriteterna.
Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först och främst avfärda kritiken att kommissionsledamot Vladimír Špidla skulle vara för lat för att ta itu med detta problem. Jag anser inte att detta är rätt sätt att genomföra diskussioner i kammaren. Det är viktigt att vi koncentrerar oss på att förbättra tillgången till utbildning för de unga romerna. Vi känner alla till systemet med obligatorisk utbildning och jag anser att språk och läskunnighet, och räkneförmåga – helt enkelt saker som är nödvändiga för att få ett bra liv – ska bli obligatoriska. Å andra sidan kan jag naturligtvis förstå att alla inte vill bli integrerade. Vi måste naturligtvis erbjuda alternativ till alla dem som inte vill integreras i vårt samhälle. Jag menar att den framtida lösningen främst handlar om att ha ett öppet förhållningssätt till dessa problem.
Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Denna debatt har blottlagt en rad problem som det ämne som vi debatterar ger upphov till. Herr kommissionsledamot! Jag anser att vi i stället för att utarbeta en strategi och tala om för andra vad de ska göra kanske borde fråga företrädare för romerna. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 111
För närvarande har vi två Europaparlamentsledamöter som är romer. Jag kommer också ihåg en mycket berömd spansk ledamot som var medlem av den socialistiska gruppen här i parlamentet. Han valdes in 1989 och var extra engagerad och informativ när det gällde den romska kulturen. Denna kultur är en del av vår kultur och en del av den europeiska civilisationen och speglar vilken typ av människor vi är. Det vore kanske klokt att titta på romernas historia, att tala med företrädare för den romska kulturen och fråga dem hur vi bäst kan gynna deras framtidsutsikter, i stället för att tala om för dem hur de ska göra för att integreras i vårt samhälle och hur vi bäst kan ta till vara deras sociala behov.
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (DE) Herr talman! Låt mig återigen sammanfatta: det var en oerhört intressant debatt och vi kan alla mycket tydligt se behovet av att ta itu med detta. Jag förstår naturligtvis att ni alla vill ha ett så snabbt gensvar som möjligt. Jag bör tala om för er att det också finns ett direktiv, direktiv 2000/43/EG, genom vilket man redan garanterar tillämpningen av principen om lika behandling utan åtskillnad mellan ras eller etniskt ursprung inom områdena för sysselsättning, sociala frågor och utbildning samt när det gäller tillgång till och utbudet av varor och tjänster, vilket också gäller romerna. Jag anser att detta även är grundläggande här. Detta direktiv möjliggör också praktiska åtgärder i medlemsstaterna. Det är emellertid så att medlemsstaterna inte är tvungna att införliva dessa åtgärder i sin nationella lagstiftning. EU:s förordningar och direktiv måste emellertid genomföras och jag måste säga att vi i kommissionen är fast beslutna att se till att de genomförs. Kommissionen har faktiskt inlett överträdelseförfaranden under det gångna året mot 22 medlemsstater som inte har genomfört EU-lagstiftningen på ett korrekt sätt, däribland Italien, herr Agnoletto. När det gäller integrationen av människor på arbetsmarknaden är Europeiska socialfonden vårt viktigaste instrument i sammanhanget. En betydande del av åtgärderna för att förbättra romernas möjligheter till anställning kan samfinansieras genom Europeiska socialfonden. Mellan 2000 och 2006 öronmärktes ungefär 275 miljoner euro för projekt som inriktades särskilt på att integrera romer. Högnivågruppen med experter på integration av etniska minoriteter har påpekat att vissa projekt som stöds genom Europeiska socialfonden, t.ex. Accederprogrammet i Spanien, är utmärkta modeller för en aktiv integration av romerna. Jag vill därför återigen uttrycka en brådskande vädjan till de enskilda staterna att ta detta tillfälle i akt. Jag håller med Hannes Swoboda om att det naturligtvis inte bara är nationalstaternas organ som spelar en viktig roll här, utan ofta även de lokala organisationerna. Som vi alla känner till är den sociala utestängningen av romerna ett komplext fenomen och det behövs därför en konsekvent metod som omfattar alla viktiga aspekter av deras liv för att ta itu med den. Detta omfattar utbildning, sysselsättning, hälsa, boende och infrastruktur. Denna metod kräver en effektiv samordning mellan EU-institutionerna. Jag är övertygad om att man kommer att nå verkliga framgångar under det kommande året med hjälp av dessa åtgärder. Jag har naturligtvis hört att många av er – inte alla – vill att en särskild kommissionsledamot ska arbeta med denna fråga, och jag ska naturligtvis vidarebefordra detta till min kollega Vladimír Špidla. Det handlar emellertid om många olika frågor och det viktigaste är därför att det sker en effektiv samordning. Ni kan naturligtvis tala med Vladimír Špidla återigen om den andra frågan. Jag skulle mycket kortfattat vilja diskutera några punkter som togs upp särskilt under debatten. Det handlar bland annat om hur dialogen med det civila samhället och även med romerna själva fortskrider. Jag anser att en dialog som denna – särskilt om hur åtgärderna utvecklas för romerna och deras barn – är mycket viktig för att garantera principen om icke-diskriminering å ena sidan och kampen mot arbetslösheten och främjandet av den sociala utvecklingen i de regioner där romerna bor å den andra, samt att avlägsna de hinder som främst sitter i mentaliteten hos majoriteten, så att romerna erkänns som en verklig del av den europeiska kulturen. Jag instämmer med alla som har tagit upp denna fråga.
Jag själv – och alla som känner mig vet att detta kan betraktas som en slags hobby för mig vid sidan om politiken – har alltid förespråkat en utbildning i mänskliga rättigheter. Det är en utbildning i tolerans. Jag kan bara säga att jag därför förvisso ska ta med frågan om utbildning i mänskliga rättigheter, som jag anser vara enormt viktig, i dessa riktlinjer. 112 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Fru Groen-Kouwenhoven! Jag måste säga i sammanhanget att kommissionen kanske är långsam, men verkligen inte lat. När ni ser att Europeiska rådet och i synnerhet OSSE har inrättat flera program, oftast med stöd från kommissionen, förstår ni att det i allt väsentligt finns en del mycket positiva förhållningssätt till detta. Min slutkommentar handlar om frågan om transnationella minoriteter. Här vill jag helt enkelt bara säga att man bör beakta att EU inte har behörighet att definiera minoriteter i medlemsstaterna. I detta sammanhang bör man också tänka på att socialpolitiska åtgärder inte är riktade mot etniskt ursprung, utan alltid mot individuella behov. Men som ni vet har särskilt medlemsstaterna en mycket annorlunda uppfattning om vad en minoritet är och hur man definierar en minoritet. Denna fråga går därför inte att lösa snabbt. I övrigt är jag glad över att kunna vidarebefordra era kommentarer. Ni kommer naturligtvis snart att få riktlinjerna om detta.
Talmannen. − Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 31 januari 2008. Skriftliga förklaringar (artikel 142)
David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Romerna är helt klart en försummad minoritet i EU. Vi får inte låta detta fortsätta. Jag ställer mig helt bakom mina kolleger i deras uppmaning till kommissionen om att vidta fler åtgärder i denna fråga. Vi har en situation där det finns en grupp som räknas som den största etniska minoritetsgruppen i EU och vars levnadsförhållanden underskrider normen, som vi har svårt att skydda och ge stöd. Vi är i desperat behov av konkreta och snabba åtgärder från kommissionen för att hjälpa till att integrera romerna i alla aspekter av samhället, såväl de ekonomiska, sociala som politiska aspekterna. EU måste gå i bräschen för denna utveckling.
15. En effektivare EU-politik för södra Kaukasien: från löften till handling - En ny strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet (debatt)
Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om – betänkandet av Lydie Polfer, för utskottet för utrikesfrågor, om en effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling (2007/2076(INI)) (A6-0516/2007), och – betänkandet av Roberta Alma Anastase, för utskottet för utrikesfrågor, om en ny strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet (2007/2101(INI)) (A6-0510/2007)
Lydie Polfer, föredragande. − (FR) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för internationell handel, och framför allt mina kolleger i utskottet för utrikesfrågor, för att de har bidragit aktivt till utformningen av detta betänkande som vi ville skulle vara väl avvägt och som i slutändan antogs enhälligt. Det stämmer att det finns ett stort intresse för de tre länderna i Kaukasien. Armenien, Azerbajdzjan och Georgien ingick tidigare i det numera kollapsade Sovjetunionen och de tre länderna lider fortfarande av arvet från den tiden, särskilt genom de olösta konflikterna i Nagorno-Karabach, Abchazien och Ossetien som förgiftar atmosfären mellan dem och deras grannstater och som har lett till en skadlig upprustning. Dessa tre länder valde emellertid att anta europeiska värderingar under 1980-talet genom att bli medlemmar i Europarådet, och senare genom att underteckna partnerskaps- och samarbetsavtal med EU. Deras geografiska närhet och läge som transitområde mellan Iran, Turkiet, Ryssland, Kaspiska havet och Svarta havet innebär att vi har ett intresse av att hjälpa dessa länder att stärka demokratin och rättsstatsprincipen i denna region och upprätta en livskraftig ram för regionalt samarbete och utveckling som möjliggör politisk stabilitet. Detta är särskilt viktigt eftersom dessa länder, även om de har haft en stark tillväxt, fortfarande har höga fattigdoms- och arbetslöshetsnivåer. Vi har analyserat möjligheterna att vidta åtgärder på olika områden som jag nu ska sammanfatta i korthet. För det första har vi inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken insisterat på en differentierad metod som grundas på enskilda förtjänster, samtidigt som vi gör det regionala samarbetet till ett av de främsta målen. Vi uppmanar kommissionen att utöka kontakterna med det civila samhället och vi stöder särskilt initiativet med en genomförbarhetsstudie avseende ett frihandelsavtal med Georgien och Armenien och när det gäller att stödja Azerbajdzjan i processen mot medlemskap i WTO. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 113
Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen är naturligtvis en grundläggande del av detta och vi gläder oss över de insatser som Armenien har gjort efter den konstitutionella reformen, men vi uppmuntrar landet att fortsätta med upprättandet av ett oberoende rättsväsende och statsförvaltning. När det gäller Azerbajdzjan måste vi, även om vi oroas av det försämrade läget för de mänskliga rättigheterna och mediefriheten, ändå glädja oss över presidentens benådning som har gjort det möjligt att släppa åtskilliga journalister, och vi vill se en undersökning av det påstådda polisvåldet. När det gäller Georgien, som har genomfört långtgående reformer sedan 2003 och gått igenom den turbulens vi känner till, är vi glada över att presidentvalet ägde rum på ett fredligt sätt, men den väldigt spända atmosfären och påståendena om brott mot de mänskliga rättigheterna får oss att uppmana myndigheterna att utan dröjsmål genomföra en utredning av de framlagda klagomålen. Vi uppmanar också oppositionen att agera på ett ansvarsfullt sätt och respektera valet. Sammanfattningsvis uppmanar vi dessa tre länder att garantera åsikts-, församlings- och mediefriheten samt en rättvis och ärlig tillgång till medierna för oppositionen, och vi uppmanar dem att stärka kampen mot korruptionen och skapa ett gynnsamt investeringsklimat. När det gäller förhandlingarna om förfarandena för beviljande av viseringar till Georgien kan vi bara rekommendera kommissionen och rådet att inleda dem mot bakgrund av det som sker i Abchasien och Ossetien. En fredlig lösning av konflikterna är uppenbarligen en nödvändig förutsättning för en hållbar stabilitet i regionen. Jag anser att vi har hanterat detta på ett balanserat sätt. Jag kommer inte att gå igenom det igen i detalj. Jag nämner bara – som vi påpekade – att motsättningen mellan principen om självbestämmande och territoriell integritet hittills har bidragit till att konflikterna fortsätter i regionen, och att detta problem bara kan lösas genom förhandlingar på grundval av FN-stadgan och Helsingforsavtalets slutakt. Låt oss hoppas att de senaste förslagen från Minskgruppen kan hjälpa oss att överbrygga dessa klyftor. Detta skulle vara den bästa presenten för de hundratusentals flyktingar och fördrivna personer som drabbas hårt av denna situation. När det till sist gäller samarbetet om energi och transporter blir det, även om det är uppenbart att de nya initiativen ökar möjligheterna för öppenhet, allt tydligare att Armeniens isolering blir allt djupare. Jag vill sammanfattningsvis påminna om att det enda syftet med detta betänkande är att visa vårt uppriktiga intresse för Sydkaukasien, dess invånare, deras historia, deras mål och deras förhoppningar, och att vi skulle vilja lära känna dem bättre så att vi kan hjälpa dem att uppfylla dem.
ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU Vice talman
Roberta Alma Anastase, föredragande. − (RO) För ett år sedan, i januari 2007, i just denna sal, firade vi Rumäniens och Bulgariens anslutning. Vi diskuterade då de nya möjligheterna för både de två nya medlemsstaterna och EU som helhet. En aktiv och konsekvent närvaro i Svartahavsregionen tillsammans med utvecklingen av en verklig regional samarbetspolitik, jämförbar med den som tillämpas inom Medelhavsdimensionen och den nordliga dimensionen, var nödvändiga och uppenbara krav. Nu, i januari 2008, som föredragande för Svartahavssamarbetet, har jag privilegiet att inleda denna plenardebatt för att diskutera parlamentets rekommendationer när det gäller att utveckla synergin i Svartahavsområdet, som föreslogs i april av kommissionen. Dessa rekommendationer är resultatet av en bred process med eftertanke och samråd med alla intresserade kolleger och med oberoende experter och statstjänstemän. I betänkandet betonas Svarta havets strategiska betydelse för EU samtidigt som målet för samarbetspolitiken i detta område anges tydligt: att skapa ett gemensamt område med säkerhet, demokrati och välstånd. I betänkandet betonas betydelsen av regionalt samarbete genom att engagera tio grannstater i dialog och gemensamma åtgärder genom att sammanföra deras mångfald och deras väldiga potential, som vi inte kan nonchalera. EU:s ansvar är följaktligen att inledningsvis ta initiativ till att främja ett aktivt regionalt samarbete i Svartahavsregionen. Den centrala fråga som vi försöker att besvara i detta betänkande är följande: hur kan vi stärka och effektivt genomföra EU:s politik för regionalt samarbete i Svartahavsregionen i syfte att uppnå målet att skapa ett gemensamt område med säkerhet, demokrati och välstånd? För det första behöver vi beslutsamma, sammanhängande och resultatinriktade åtgärder från EU:s sida. I detta avseende fastställs tre grundläggande frågor i betänkandet: Användning av alla relevanta finansiella instrument, ökat samarbete med andra institutioner och organ i området och, inte minst, övervakning av åtgärder för att säkra deras kontinuitet och verkningsfullhet samt utarbetande av en åtgärdsplan. 114 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
I betänkandet rekommenderas också att EU bör koncentrera sig på fem prioriterade områden. Svartahavsregionen har en strategisk betydelse för säkerheten och diversifieringen av energiförsörjningen i EU och kräver ett heltäckande förhållningssätt med detta i åtanke. Det är emellertid av största vikt att EU inte begränsar sig till ekonomiskt samarbete, utan i stället inriktar sig på att skapa en region där stabilitet, demokrati och sund förvaltning sätts i främsta rummet. EU:s svartahavspolitik kommer att bli verkningsfull först när EU ställer in sig på att lösa befintliga konflikter. I detta avseende är det nödvändigt med en utveckling av det civila samhället, personliga kontakter och goda förbindelser mellan grannstaterna. Eftersom vi också diskuterar Lydie Polfers betänkande om Sydkaukasien, och länderna i denna region utgör en del av ett större Svartahavsområde, välkomnar jag utarbetandet av detta betänkande. Det är viktigt att de två betänkandena förenas i en liknande huvudidé och att man betonar vikten av samarbete och dialog mellan alla stater som en förutsättning för utveckling och välstånd samt betonar behovet av ett konsekvent engagemang från EU:s sida. Sammanfattningsvis vill jag tacka alla som har bidragit till betänkandet om en ny strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet. Jag uppskattar samarbetet och det enhälliga stödet från mina kolleger från alla grupper. Jag hoppas att samma anda kommer att vägleda EU och länderna vid Svarta havet under deras gemensamma insatser för att utveckla ett regionalt samarbete i detta område.
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag kommer att ta lite längre tid på mig eftersom jag svarar på två betänkanden. Det är två utmärkta betänkanden som på dagordningen i dag för dels den invecklade frågan om grannskapspolitik, dels frågan om Svartahavsområdet. När jag läste betänkandena förstärktes verkligen min övertygelse om att även om varierande bilaterala förbindelser förblir hörnstenen i den europeiska grannskapspolitiken tror jag att många av de utmaningar och möjligheter som vi står inför kräver en insats på subregional eller regional nivå, som vi redan har sagt. Men jag vill först tala om Sydkaukasien. Vi instämmer i de flesta av ståndpunkterna i det utmärkta betänkandet om Sydkaukasien. Att den europeiska grannskapspolitiken utvidgas till Armenien, Azerbajdzjan och Georgien kommer gradvis att föra alla tre närmare EU på grundval av delade europeiska värderingar. I vår offentliggör kommissionen sina lägesrapporter om genomförandet av de tre handlingsplanerna inom den europeiska grannskapspolitiken och ger en uppdatering av det aktuella läget för våra gemensamma åtaganden. Vi vet att det finns mycket kvar att göra. Respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen är fortfarande dålig och måste förbättras. I dag diskuterade jag till exempel dessa länder med Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna. Vi är fortfarande bekymrade över de mänskliga rättigheterna och mediefriheten i Azerbajdzjan. Aktuella politiska händelser i Georgien har visat att yttrandefriheten när det gäller politiska åsikter i medierna är avgörande för stabiliteten, och trots framsteg i till exempel Armenien krävs ytterligare insatser för att bekämpa korruptionen och uppfylla kraven på mänskliga rättigheter fullt ut. Trots en snabb ekonomisk tillväxt är fattigdomen fortfarande utbredd i detta område, och vi fortsätter att främja ekonomiska reformer och insatser för att förbättra företagsklimatet men också för att stärka rättsstatsprincipen. Jag håller även med om behovet av fler regionala samarbetsinitiativ, vilket Lydie Polfer lyfter fram i sitt betänkande, särskilt på områdena energi, transport och miljö. Vi hoppas att EU kommer att kunna inta en djärvare och mer proaktiv ställning för att stödja konfliktlösningen i detta område. Som nämndes i meddelandet om den europeiska grannskapspolitiken nyligen skulle EU kunna bistå med ännu mer hjälp genom att arbeta kring konfliktfrågorna och ta itu med de bakomliggande orsakerna och i synnerhet genom att skapa förtroende på båda sidor av gränsen. Som betonas i betänkandet kan kommissionens konkreta åtgärder för att ge bistånd och sprida information åtminstone uppfylla dessa syften. Att ta itu med de utmaningar som jag kortfattat har beskrivit förblir därför en av kommissionens huvudprioriteringar för Sydkaukasien de kommande månaderna. För att göra detta kommer vi att fortsätta att utnyttja alla lämpliga EU-program för ekonomiskt stöd. Förstärkningen av vår delegation i Armenien och inrättandet av en delegation i Azerbajdzjan i början av 2008 gör också att vi kan öka insynen och verka på ett effektivare sätt. Jag har en särskild anmärkning på det aktuella presidentvalet i Georgien. Som ni vet har den internationella valobservatörsgruppen, som Europaparlamentet har bidragit till, bekräftat att valet på det hela taget uppfyllde kraven från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Europarådet. Den internationella valobservatörsgruppen fann dock flera avvikelser och brister. Och den mest brådskande uppgiften nu är att 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 115
lösa dessa problem – att utreda alla klagomål kring valet och skapa rätt förutsättningar för det kommande valet till den lagstiftande församlingen. Vi är redo att fortsätta stödja Georgien med att utföra dessa uppgifter på ett snabbt och noggrant sätt. När det gäller Svartahavsområdet instämmer jag också i en stor del av betänkandet om regionalpolitiken i Svartahavsområdet. Det ger värdefull politisk drivkraft till vårt meddelande om en Svartahavssynergi i april, och jag tror att det är viktigt att alla EU:s nyckelinstitutioner, efter rådets slutsatser i maj förra året och den aktuella diskussionen i Europaparlamentet, på nytt kommer att ha bekräftat behovet av ett regionalt och omfattande tillvägagångssätt när det gäller vår politik i Svartahavsområdet. Parlamentets betänkande kommer mycket lämpligt. Tack vare vårt initiativ ska EU:s utrikesministrar samlas i Kiev om mindre än en månad för ett möte om Svartahavssynergin med sina motparter från Svartahavsområdet. Jag kommer förstås att närvara vid detta möte personligen. Internationella organisationer och regionala organisationer från Svartahavsområdet kommer också att delta, och vi ser fram emot diskussioner där man välkomnar och främjar ett ökat EU-stöd till regionalt samarbete i Svartahavsområdet och fastställer prioriteringar för samordnade åtgärder. Jag vill bara nämna några av dessa. Kommissionen främjar en dialog i Svartahavsområdet om energisäkerhet med hjälp av Inogate-programmet. Vi fortsätter att uppmuntra rättslig och lagstiftningsmässig harmonisering genom Bakuinitiativet. Vi planerar ett fortsatt nära samarbete med våra partner inom uppbyggnad av ny energiinfrastruktur genom utvecklingen av en energikorridor genom Svarta havet. Och samarbetet i Svartahavsområdet kommer att förbättra samordningen av Traceca-projektet, det transeuropeiska transportprogrammet och våra partners transportprogram. Vi kommer också att inleda en regional dialog om sjöfartspolitiken i Svartahavsområdet och en samordning av det regionala fisket. Kommissionen arbetar för att stärka förbindelsen mellan Svarta havet och Donau, och vi planerar att ansluta oss till Svartahavskommissionen, som ägnar sig åt miljöfrågor. Kommissionen har alltså tagit fram en del förslag till regionala program för att bekämpa klimatförändringen, och vi har även börjat genomföra vårt program för gränsöverskridande samarbete i Svartahavsområdet, som inriktar sig på det civila samhället och lokala myndigheter. Det finns ett antal förslag som vi diskuterar med våra partner i Svartahavsområdet när det gäller kampen mot organiserad brottslighet, handel och kultur, och vi har knutit kontakter med regionala organisationer i Svartahavsområdet, framför allt Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet. När det gäller finansieringen av Svartahavssynergin kommer samfinansiering huvudsakligen att tillämpas. Det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer givetvis att vara ett centralt inslag i EU:s ekonomiska stöd, men även andra EU-instrument, bland annat temainriktade instrument och i Turkiets fall kommer instrumentet för stöd inför anslutningen att användas. Ministermötet i Kiev kommer att fungera som ett forum där man kan diskutera, lägga fram och samordna EU-initiativ med idéer från våra partner. Och vi förväntar oss att Svartahavsområdets regionala sammanhang kommer att skapa ett nytt utrymme för samarbete som bygger på jämställt partnerskap med alla östländer inom den europeiska grannskapspolitiken samt viktiga partner som Ryssland och Turkiet. Vårt engagemang i Svartahavsområdet kan utvecklas till en långvarig insats som har en tydlig potential att främja stabilitet, framsteg och välstånd i hela regionen. Parlamentets stöd är oerhört viktigt för att detta ska lyckas.
Marusya Ivanova Lyubcheva, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. − (BG) Fru talman, fru kommissionsledamot, kolleger! Utskottet för internationell handel gratulerar kommissionen och föredraganden till deras val av tidpunkt och till deras välavvägda förhållningssätt till Svarta havet och regionen. Svarta havet utgör en gräns i EU, ett geostrategiskt vägskäl och en transitregion, ett område för samarbete, handel, fiske, turism, sjöfart, ett strategiskt område för den europeiska energipolitiken.
Utskottet för internationell handel efterlyser en bättre samordning av samarbetet genom en separat Svartahavsstrategi och uppmärksammar EU:s deltagande i infrastrukturprojekt som rör överföring av energiresurser. 116 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Det är viktigt att främja investeringar som inriktas på miljöskydd, riskförebyggande, återhämtning efter katastrofer och räddningsinsatser vid olyckor som t.ex. de vid Kerchsundet och det bulgariska fartyget Vanessas förlisning. För att garantera öppna förfaranden och höga standarder i regionen måste Europaparlamentet uppmärksamma oljeledningen mellan Burgas och Alexandroupolis, tillsammans med resten av näten för överföring av gas och olja, eftersom den är av betydelse för EU:s medlemsstater. Jag vill gratulera EU till ansvarstagandet i samband med ”Svartahavsutmaningen” och ansvarstagandet för de som bor i denna region.
Eugenijus Maldeikis, föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (LT) För det första skulle jag vilja tacka föredraganden Lydie Polfer för en mycket precis analys av problemen i en så pass känslig region som Sydkaukasien och för de förslag och åtgärder som har lagts fram, som vi diskuterar i dag. Traditionellt utvärderar man inom EU:s politik för Sydkaukasien främst transport- och energiaspekterna i ekonomiskt hänseende. Jag vill göra er mer uppmärksamma på betydelsen av en effektivare handelspolitik från EU:s sida i denna region, eftersom en sådan politik gör det möjligt att omstrukturera ekonomin snabbare, att utveckla företag och att minska fattigdomen, medan länderna inte alltid anser att energiprojekt är till någon nytta. När jag nu tar upp effektiv EU-politik, som är mycket viktig i regionen, vill jag betona två punkter. För det första väntar vi fortfarande på kommissionens genomförbarhetsstudie för utvärdering av frihandelsavtal med både Armenien och Georgien som är så omfattande som möjligt, och vi uppmuntrar också kommissionen och rådet att genomföra åtgärder som kan hjälpa länderna i regionen att dra maximal nytta av det allmänna preferenssystemet.
Silvia-Adriana Ţicău, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (RO) Genom Rumäniens och Bulgariens anslutning har EU blivit en stor aktör i Svartahavsområdet. Regionen har geostrategisk betydelse för EU:s säkerhet och diversifiering av energiförsörjningen på grund av dess närhet till Kaspiska havet, Mellanöstern och Centralasien. EU:s principer kan inte bara främjas på grundval av politiska värderingar. Det är nödvändigt att gynna öppna, genomsynliga marknader i regionen. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi betonar betydelsen av Nabuccoprojektet för diversifieringen av energiförsörjningen och uppmanar medlemsstaterna att säkra dess genomförande tillsammans med sina partner. Vi välkomnar utnämningen av en samordnare för detta prioriterade projekt av intresse för EU. I syfte att säkra den internationella handeln och transporten av olja och gas i området är det nödvändigt att utveckla infrastrukturen för gemenskapshamnarna på Svartahavskusten och utmed Donau. Industriutskottet beklagar bristen på samordning av investeringarna i energi-, transport- och turistprojekt i området och uppmärksammar risken för förorening av Svarta havet. Samtidigt som utskottet erkänner betydelsen av Svartahavsforumet och Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet, rekommenderar det att man upprättar en europeisk dimension för Svarta havet som grundas på modellen för den nordliga dimensionen.
Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi kan inte diskutera Sydkaukasien utan att tänka på vår före detta kollega Ursula Schleicher som brydde sig om denna region på ett särskilt sätt och som vi kan tacka för att kolonialuttrycket ”Transkaukasien” har ersatts med benämningen ”Sydkaukasien”. Regionen består av tre inbördes mycket olika länder med uråldriga kulturer som i modern tid har lidit under kolonialismen och nykolonialismen. Vi måste därför närma oss denna region med stor försiktighet. Armenierna i västra Armenien var offer för folkmord vilket innebär att Turkiet t.o.m. i dag betraktar dagens Armenien – dvs. östra Armenien – som en oacceptabel blockad. Georgien var en speciell slags rysk och sovjetisk koloni, vilket innebär att dagens separatistkrafter i Georgien fortfarande brukas och missbrukas av Ryssland för att destabilisera detta land. Azerbajdzjan befinner sig i en liknande situation. Av dessa skäl måste vi i EU ha en stark roll i denna region, eftersom detta en gång var en region där det för en gångs skull inte var vi européer utan andra som ledde en omdömeslös utveckling. Vi har därför ett unikt tillfälle att medla, demokratisera och stabilisera här, och vi måste jämka mellan motstridiga principer och intressen. Dessa omfattar naturligtvis stabila gränser, men även folkens rätt till medbestämmande. Vi måste i så hög grad som möjligt stödja minoriteternas rättigheter, men samtidigt förhindra destruktiv separatism. Vi måste beakta råvaruintressena och de geopolitiska intressena, men samtidigt måste vi förstå att länderna inte är kolonier utan partner med sina egna intressen och sin egen värdighet och att de äntligen förtjänar att man erkänner deras värdighet. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 117
Polferbetänkandet gör denna svåra utmaning rättvisa på ett utmärkt sätt och jag tackar även kommissionsledamoten för de stora insatser hon gör för denna region.
Adrian Severin, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Sydkaukasien är en mycket viktig region, inte bara för EU, utan för de flesta globala aktörer. Jag anser att EU bör definiera sina intressen i denna region. Dessa intressen består framför allt av att se till att Sydkaukasien är en fredlig och stabil plats, att det finns en tillräckligt stor fri och integrerad marknad, ett öppet område för säker transport av strategiska varor samt institutioner och lagstiftning som är kompatibla med EU:s. För att kunna främja våra intressen bör EU skapa lämpliga nyanserade och särskilda bilaterala förbindelser med staterna i regionen. Kärnan i de bilaterala förbindelserna bör vara ett resultat av vårt regionala strategiska tillvägagångssätt och inte tvärtom. Eftersom vi inte kan erbjuda länderna i Sydkaukasien något medlemskap i EU måste vi erbjuda dem Europeiska unionens modell och verkligen hjälpa dem att förstärka den. EU bör inte tveka att använda alla medel för att uppnå sina regionala mål i Sydkaukasien. Samtidigt måste vi inse att de andra globala aktörerna har ett intresse i regionen, och vi har insett att EU inte skulle kunna få igenom sina prioriteringar utan att samarbeta med de övriga globala aktörerna. Vissa av de olösta konflikterna i området är faktiskt en del av ett större sammanhängande problem som har att göra med Rysslands status efter Sovjettiden. Därför bör EU djärvt ta sig an detta problem och försöka förhandla fram en lösning på hur Ryssland, EU och övriga globala aktörer ska dela ansvaret för att garantera en hållbar regional och global stabilitet och säkerhet.
Å andra sidan måste vi erkänna att principerna om territoriell integritet och självbestämmande krockar i Sydkaukasien. Jag tror att man kan kringgå denna principkrock genom att kombinera regional integration enligt EU:s gemenskapsmodell med en lämplig användning av internt självbestämmande, självstyre och självständighet. Detta skulle kräva helhjärtade förhandlingar, politisk vilja, en pragmatisk anda och respekt för internationella lagar. Det är dags för EU att gå från löften till handling i Sydkaukasien. Jag hoppas att det verkligen blir så.
Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag vill hänvisa till den förra talarens slutord. Vad detta handlar om är att genomföra transportvägar för gas och olja genom Svarta havet. Vi i EU säger att detta är strategiska projekt, och Nabuccoprojektet är ett strategiskt projekt. Vi har sagt detta i åratal, men inget görs någonsin åt saken. Frågan är denna: om det finns sådana svårigheter, varför kan vi inte använda en fond eller liknande, på samma sätt som under Galileoprojektet, för att genomföra detta projekt? Om vi inte vidtar några praktiska och synliga åtgärder här kommer ryssarna snart att bygga sina egna gasledningar genom Svarta havet, och resultatet blir att vårt omfattande program för diversifiering av transportvägarna inte blir verklighet. Det handlar även om en annan sak. Denna andra sak är att EU får leveranser från hela regionen kring Kaspiska havet. Azerbajdzjan ensamt kan försörja EU i fem år med en tredjedel av den gas som EU för närvarande får från Ryssland, men vi har även Kazakstan och Turkmenistan. För att kunna driva gasledningar från dessa territorier, utan att ledningarna passerar genom ryskt territorium måste vi lösa problemet med Kaspiska havets ställning. Vi måste med andra ord fatta ett slutligt beslut om huruvida det ska betraktas som en sjö eller ett hav. En mycket förnuftigare och mer användbar väg framåt torde vara att satsa på det allmänna erkännandet att Kaspiska havet är ett hav, eftersom detta skulle göra det mycket enklare att bygga gasledningar eller andra ledningar genom dess vatten, antingen från Turkmenistan eller från Kazakstan. Jag vill i detta sammanhang uppmana EU:s myndigheter att sluta att ständigt upprepa att Nabuccoproblemet och problemet med Odessa–Brody–Gdańsk-ledningen är viktiga problem för EU. Vi måste börja agera, annars kommer andra dit före oss.
Adam Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag vill också gratulera Lydie Polfer till detta utmärkta betänkande.
Dagens diskussion handlar om en region som är särskilt viktig för EU som helhet, en region som är ovanligt betydelsefull för energitryggheten i EU. Betänkandets titel – En effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling – visar tydligt att EU har varit ovanligt passivt i fråga om denna region de senaste åren. Men denna region är föremål för konkurrens mellan de största internationella aktörerna – inte bara EU, utan även Ryssland, Förenta staterna och Kina. Det är en region med osedvanligt snabb ekonomisk tillväxt. Under 2006 var den ekonomiska tillväxten i Azerbajdzjan över 35 procent. 118 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Detta år kan emellertid bli en vattendelare, 2008 kan bli ett krisår. Vi får inte lura oss själva: Georgiens grannar i norr kan använda exemplet med Kosovo som förevändning för att kränka Georgiens territorium. Jag hoppas att EU inte kommer att tillåta Ryssland att stödja separatistiska rörelser i Abchazien och Sydossetien.
Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Först vill jag gratulera våra två föredragande. Polferbetänkandet kommer vid exakt rätt tidpunkt eftersom vi genom händelserna i Georgien själva kan bevittna svårigheterna med att skapa demokrati. Detta betänkande är balanserat och man beskriver de viktigaste geostrategiska utmaningarna i Sydkaukasien. Det är viktigt att hålla i minnet att vi enligt grannskapspolitiken är skyldiga att stödja och följa dessa länder. Vi har ett politiskt och moraliskt ansvar gentemot dem, men de har också ett ansvar gentemot oss, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, vilket kommissionsledamoten påpekade. För de här tre länderna skulle vårt stöd i högre grad kunna handla om konfliktlösning. Just nu hanterar EU dem bara. Utan en politisk kompromiss mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach, utan en fredsplan mellan Georgien å ena sidan och Sydossetien och Abchazien å andra sidan, kommer dessa länder inte att kunna återupprätta förtroendefulla förbindelser och varaktig stabilitet sinsemellan och gentemot sina större grannländer. När det gäller att stödja demokratin gör vi detta varje dag. Tyvärr utlöste de händelser som skakade Georgien en politisk kris som landet ännu inte har hittat ut ur, där oppositionen går ut på gatorna för att ifrågasätta resultaten av den första omgången i presidentvalet.
Genom att svara på uppmaningen att avgå tog förstås president Mikheil Saakasjvili oppositionen med överraskning och gav den mycket lite tid för att organisera valet. Valkampanjen var så klart inte rättvis eftersom två kandidater kunde sätta in betydligt större resurser än de övriga. Kampanjen stördes av anklagelser och avslöjanden om att en av kandidaterna planerade en statskupp efter valet, men det bör ändå påpekas att det inte rapporterades om några incidenter på valdagen – och vi var där som observatörer – och det har aldrig varit så många valobservatörer närvarande vid ett val i ett så litet land. Tillsammans med världssamfundet och nationella och internationella icke-statliga organisationer fick vi bevittna hur medborgarna allmänt utnyttjade sin yttrandefrihet, och även om det noterades flera oegentligheter och många påtryckningar, var det inget som skedde systematiskt. I vår rapport betonade vi skyldigheten att fortsätta de rättsliga förfarandena, ta hänsyn till samtliga klagomål och inte betrakta resultaten som slutgiltiga förrän samtliga tvister hade undersökts och dussintals röstlokaler stängdes följaktligen. Men i dag finns det ingen lösning alls och vi måste fortsätta att vädja till Georgiens ledare på alla politiska sidor att återuppta och fortsätta dialogen. Vi måste vädja till myndigheterna att de ska lyssna på oppositionen och vi måste vädja till oppositionen, som vann trovärdighet under detta val, att ta sin del av ansvaret för att föreslå kompromisser, för Georgien behöver verkligen komma tillbaka till sin ursprungliga position, där det befann sig efter rosornas revolution, som ett land som har lämnat våld och instabilitet bakom sig. Det är vad Georgiens folk kräver och det är också vad de vill ha av EU i dag och vi får inte svika dem.
Athanasios Pafilis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman! Jag vill uttrycka vår stora oro över händelseutvecklingen i denna region som bebos av miljontals arbetare av olika nationaliteter. Denna utveckling är ett allvarligt hot mot dem på grund av de allt intensivare imperialistiska sammandrabbningarna mellan Förenta staterna, Ryssland och EU om energikällor, marknadskontroll och transportvägar för energi. Resten är retorik. Tyvärr är Natos utvidgning till att omfatta länder inom området – och den förestående anslutningen av Ukraina och Georgien – ytterligare faktorer som bidrar till att destabilisera regionen. Stationeringen av utländska militärbaser och styrkor vid känsliga skärningspunkter – precis som om de förberedde sig för nya allvarliga militära konflikter – bidrar också till instabiliteten. Nyligen fick vi höra att 3 000 amerikanska soldater förväntas baseras i regionen Burgas i Bulgarien, där den nya oljeledningen Burgas–Alexandroupolis börjar, vilket bekräftar allt vi säger och är mycket oroväckande. Lika oroväckande är uppgifterna om förberedelser för en permanent närvaro av utländska örlogsflottor i Svarta havet och Kaspiska havet från länder som inte hör hemma i regionen, som Förenta staterna. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 119
Fru kommissionsledamot! Kosovos förestående självständighet, som stöds av Förenta staterna och EU, kommer att öppna Pandoras ask för en rad liknande problem i den region vi diskuterar: Abchazien, Sydossetien, Krim, Transnistrien och Nagorno-Karabach och andra minoritetsfrågor, oavsett om de redan existerar eller förebådas av dispyter. Den dubbelmoraliska politik som ni för kommer att slita sönder regionen och orsaka ytterligare blodspillan. Ni låtsas bara vara intresserade av Georgiens och Azerbajdzjans territoriella integritet. Eftersom EU bara är intresserat av att hitta vägar att infiltrera regionen föreslår unionen att en ”tre-plus-tre”-konferens om säkerhet och samarbete i Sydkaukasien ska hållas tillsammans med tre-plus-tre-staterna: de tre staterna i Sydkaukasien plus EU, Förenta staterna och Ryssland. Detta är faktiskt ett förslag om att legalisera den amerikanska närvaron. Vi anser att ni inte har rätt att blanda in EU:s folk i opportunistiska planer som tjänar de multinationella företagens intressen, företag som tjänar en förmögenhet under sina försök att göra större vinster på oljeutvinningen.
Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Fru talman! Sydkaukasiens betydelse som energikorridor för EU får inte underskattas. Vad kommer annars att hända med vårt mål om att diversifiera energikällorna? Därför är vi helt överens med linjen i Polferbetänkandet. Analytikern Vladimir Socor beskrev Sydkaukasiens funktion som korridor på ett mycket tydligt sätt när han sa att järnvägen Azerbajdzjan–Georgien–Turkiet kommer att bryta Rysslands monopol på järnvägstransporter från Kazakstan och andra centralasiatiska stater på samma sätt som ledningar genom Sydkaukasien upphäver Rysslands monopol på olje- och gastransporterna från Centralasien. Till detta kan vi lägga de azerbajdzjanska energitillgångar som krävs för att genomföra Nabuccoprojektet. Om EU vill kunna dra största möjliga nytta av Sydkaukasien som energikorridor är det framför allt nödvändigt med intern politisk stabilitet i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Tyvärr finns inget socialt samförstånd om detta i dessa länder. Detta ger EU en direkt uppgift. Det önskvärda med politisk stabilitet gäller även på regional nivå. Bryssel har rätt och är skyldigt att låta Turkiet – ett kandidatland – delta i den här frågan, eftersom det är mycket möjligt att det bryter ut en militär konflikt i Nagorno-Karabach på längre sikt, med hänsyn till att Azerbajdzjan har fyrdubblat sin militära kapacitet och att Baku tar emot alltmer utländskt stöd i upprustningen.
Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Fru talman! Vi följer läget i Kaukasien med mycket oro och stort intresse. Armenien och Georgien är länder som står Europa mycket nära, inte bara geografiskt utan också samhällsmässigt. Jag vill uttrycka mitt stöd till alla demokratiska krafter i dessa länder och till initiativ för att stödja demokrati och ekonomisk utveckling för invånarna i Kaukasien. Alla länder i regionen, deras partner och grannar, däribland EU-länderna, har ett intresse av att skapa stabilitet i regionen. Det ligger i vårt intresse att stödja alla folk i regionen, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter och pressfrihet. Jag hoppas att myndigheterna i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien kommer att garantera yttrandefriheten och pressfriheten inför de val som kommer att hållas i regionen under 2008. På senare tid har georgiska medborgare fått möjlighet att uttrycka sin demokratiska vilja i presidentvalen. Även om president Mikheil Saakasjvili vann den här folkomröstningen är jag oroad av de stora protesterna från oppositionen som försöker undergräva valresultatet och även av den senaste händelseutvecklingen i Georgien där fredliga demonstrationer avbröts på ett brutalt sätt, oberoende mediekanaler stängdes och undantagstillstånd infördes. Dessutom är jag orolig över försämringen av läget för de mänskliga rättigheterna och pressfriheten i Azerbajdjzan. Vi får inte glömma de små och historiska folken i Kaukasien, abchasierna och ossetierna. Vi måste ta hänsyn till deras rätt till självbestämmande i samband med den multilaterala dialogen med de georgiska myndigheterna. Det krävs också ömsesidig förståelse och dialog i fråga om Nagorno-Karabach där den armeniska befolkningens strävan efter oberoende måste beaktas och förenas med den azeriska majoritetsbefolkningen och nationaliteten.
Alla sidor måste inse att deras framtid och välgång beror på förmågan att nå en överenskommelse och skapa ömsesidiga förbindelser som bygger på fred och förtroende.
Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). – (HU) Tack, fru talman! Vi uppmärksammar med jämna mellanrum läget och utvecklingen i Sydkaukasien. Det gradvisa genomförandet av dokumentet om interparlamentariskt 120 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
samarbete och förstärkningen av den europeiska grannskapspolitiken och handlingsplanerna kommer att skapa en positiv utveckling. Jag vill uttrycka min stora uppskattning för Lydie Polfer som har gjort ett bra arbete med att sammanfatta dessa mycket komplicerade problem på ett koncist och bestämt sätt. Hon beskriver målen tydligt i sitt betänkande: bygga upp marknadsekonomin, effektivt stödja den ekonomiska utvecklingen och skapa energisäkerhet, och dessutom skapa demokrati, rättssäkerhet, välfärd och säkerhet. Den ekonomiska tillväxten går snabbare för varje år, men det är sant att den effekt som detta borde få på befolkningens ekonomiska och sociala villkor ännu inte går att skönja. Vi måste ha en effektiv EU-politik för att stärka den bräckliga demokratin och garantera verklig mötesfrihet, press- och yttrandefrihet. Exemplet Georgien visar hur viktigt det är att ha en regelbunden dialog mellan myndigheterna och det civila samhället, eller med fienden. Det grundläggande problemet är att skapa politisk stabilitet i en region som har kört fast i tre konflikter. Under tiden måste vi ta itu med en faktor som leder till permanent osäkerhet, nämligen de subversiva ambitionerna i den ryska supermaktspolitiken. Jag är övertygad om att EU måste agera med större beslutsamhet gentemot Ryssland i denna fråga. Problemet med Nagorno-Karabach är särskilt oroande. Minskgruppen arbetar kontinuerligt, men ännu har vi inte brutit dödläget. Förhandlingsprocessen måste upprätthållas och därför anser jag att de båda grundläggande principerna är viktiga: lika behandling av regional integritet och rätten till självbestämmande. Men det första steget måste vara att befria de ockuperade områdena omkring Nagorno-Karabach, låta flyktingarna återvända och stabilisera regionen. Endast då kan Nagorno-Karabachs framtida ställning avgöras. Tack för er uppmärksamhet.
Alexandra Dobolyi (PSE). – (EN) Fru talman! Först och främst vill jag tacka Lydie Polfer för hennes utmärkta arbete och samarbete. Europaparlamentet sänder några mycket tydliga budskap med detta betänkande – budskapet om att EU bör engagera sig starkt i Sydkaukasien, budskapet om att EU kan spela en avgörande roll i området samt budskapet om att EU bör öka sitt ekonomiska och tekniska stöd för att hjälpa Georgien, Armenien och Azerbajdzjan att reformera sin förvaltning och utveckla sina demokratiska institutioner, uppmuntra det civila samhället att interagera och stärka dessa nationers åtaganden i fråga om de europeiska värderingarna med respekt för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen. Dessa är EU:s nyckelprinciper, men som jag har sagt flera gånger i denna kammare måste vi acceptera att förbättringarna på dessa områden sker gradvis och kommer att ta tid. Min slutsats i detta läge är att alla tre länder rör sig i rätt riktning, visserligen långsamt och med vissa bakslag, men jag håller fast vid att situationen är bättre i dag än den var för några år sedan. När det gäller valet i Georgien har jag inget att tillägga utöver det som mina kolleger redan har sagt. Situationen innebär som jag nyss sade ett framsteg, men det finns mycket kvar att göra. När det gäller lösningen på låsta konflikter är alla eniga om att nyckeln till att uppnå politisk stabilitet är att hitta en fredlig lösning. Särskilt när det gäller konflikten i Nagorno-Karabach tillhör jag dem som stöder en lösning som bygger på principerna om territoriell integritet och rätten till självbestämmande. Jag tillhör också dem som anser att det krävs nya säkerhetslösningar för att skapa förtroende mellan de olika sidorna och sätta stopp för den långsamma men stadiga och ofredliga avmilitariseringen av regionen. Som jag sade förut krävs ett mer intensivt engagemang från EU och det internationella samfundet. En situation där det varken råder krig eller fred leder till instabilitet, och framför allt kan och bör EU dela med sig av sina erfarenheter och resultat inom fredsbyggande, ekonomiskt välstånd och demokrati i regionen.
Samuli Pohjamo (ALDE). – (FI) Fru talman! Först vill jag gratulera föredraganden Lydie Polfer till ett utmärkt betänkande som innehåller en grundlig genomgång av läget i Sydkaukasien och de möjligheter som den europeiska grannskapspolitiken erbjuder i regionen. Att utvidga grannskapspolitiken till att omfatta Armenien, Azerbajdzjan och Georgien är ett viktigt framsteg för EU:s engagemang i området. Bara namnet på betänkandet ”från löften till handling” räcker för att uppmuntra EU att engagera sig mer aktivt i den här regionen. Samtidigt kommer den europeiska grannskapspolitiken att ge länderna i Sydkaukasien möjlighet till ett närmare samarbete med EU. Regionens många problem manar oss dock till effektivare åtgärder från EU:s sida och innebär dessutom att länderna i Sydkaukasien måste ta större ansvar och visa större engagemang för det här partnerskapet. Ett av de främsta målen är en fredlig lösning på de många lokala konflikterna. Detta skulle skapa stabilitet i regionen och förbättra dess chanser till en oberoende utveckling. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 121
Jag betonar vikten av att stödja det civila samhället och utveckla kontakter mellan folken för att bygga upp demokrati och rättssäkerhet. EU-finansierade gränsöverskridande projekt är några verktyg för att återuppta dialogen och öka förtroendet mellan parterna, men detta kräver att länderna kommer överens om att inte hindra program och projekt som är utformade för detta syfte. Dessutom går det bara att åstadkomma närmare förbindelser genom att minska begränsningarna av gränstrafiken, utöka studentutbytesprogrammen och underlätta rörligheten för vetenskapsmän, forskare, konstnärer, entreprenörer och journalister. En utveckling av viseringssystemet mellan länderna i Sydkaukasien och EU skulle också bidra till att förbättra samarbetet om handel och ekonomi, vilket utskottet för internationell handel har påpekat.
Inese Vaidere (UEN). – (LV) Mina damer och herrar! I ett läge där flera inflytelserika geopolitiska aktörer tävlar mot varandra i Sydkaukasien är det viktigt att urskilja deras verkliga inflytande. I betänkandet undviker man i stor utsträckning att erkänna Rysslands verkliga roll i detta område. Vår erfarenhet i de baltiska staterna har visat oss att orsaken till många problem är Rysslands nyimperialistiska utrikespolitik och landets önskan att återvinna sitt inflytande i de territorier som det har förlorat. Jag håller inte med om åsikten i betänkandet om att Nato skulle kunna orsaka en förnyad konflikt i Abchazien och Sydossetien. Vi bör notera att mer än 70 procent av Georgiens invånare faktiskt röstade för ett Natomedlemskap, men i verkligheten har Ryssland komplicerat situationen genom att uppmuntra till förändringar i den etniska sammansättningen och ändringar av medborgarnas sammansättning. Vi får inte strunta i folkets önskan att närma sig den västliga demokratin. Bevisen på Georgiens demokratiska process återfinns även i presidentvalet den 5 januari som på det hela taget genomfördes enligt internationella normer. Det är möjligt att vi har varit alltför kritiska mot Azerbajdzjan eftersom de har visat en vilja att respektera de mänskliga rättigheterna – enligt ett presidentdekret från december har 119 fångar släppts, däribland journalister. EU måste delta mer aktivt för att lösa de utdragna konflikterna – detta är en förutsättning för stabilitet och utveckling. Ett första steg skulle kunna vara att arbeta för att den ryska militära närvaron ska bytas ut mot internationella fredsbevarande styrkor. Vi måste tala ett tydligt språk med Ryssland. Att använda ett sagospråk är inte rätta sättet att gå från löften till handling. Tack så mycket.
Jiří Maštálka (GUE/NGL). – (CS) Fru talman! Inledningsvis tackar jag kommissionsledamoten för hennes svar på min fråga om vissa personers straffrättsliga ansvar i Georgien. Detta är en mycket känslig fråga som även behandlades under diskussionerna före valet i Georgien. Jag vill nämna att den föregående talaren sa att Ryssland har imperialistiska avsikter. Ja, det är möjligt. Men jag måste säga att Kaukasien varken är Alperna eller Pyrenéerna. Kaukasien är Kaukasien och vi måste förstå detta område i sitt geografiska sammanhang. Jag hade förberett ett längre anförande men jag ska sammanfatta mitt uppdrag som valövervakare i Georgien i sju punkter. För det första vi vill i Väst-, Central- och Östeuropa, precis som den stora majoriteten i Kaukasienregionen, ha stabilitet i detta område. Det är möjligt att denna stabilitet går att skapa med hjälp av Förenta staterna eller EU. För det andra är det vår plikt som ledamöter av Europaparlamentet att ifrågasätta användningen av de ekonomiska resurser som EU har anslagit till olika program. Dessa resurser bör inte gå till valet av president Mikheil Saakasjvili. För det tredje är det förtjusande att den nygamla presidenten föreslår en dialog med Ryssland, men precis som på en bal finns det en regel som säger att även om du bjuder upp en dam så är det inte säkert att du kommer att dansa enligt hennes önskemål. Det jag vill säga är följande: om president Saakasjvili föreslår en dialog med Ryssland måste den andra parten förstå att detta är en ärligt menad inbjudan. För det fjärde är alla länder intresserade av Kaukasien, även Förenta staterna och alla länder inom EU. Tyvärr märks EU knappt i Kaukasien. Jag måste erkänna att EU:s intresse för den här regionen inte är uppenbart och detta gäller även EU:s intresse för fattigdomen där. I detta avseende måste vår gemensamma EU-politik utformas bättre, den får inte bara bestå av ord, utan måste också bestå av åtgärder och pengar.
Derek Roland Clark (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jag kan inte stödja en ny politik för Svartahavsområdet. Den kommer att kosta oerhörda summor pengar. Mitt hemland är EU:s näst största bidragsgivare, och vår regering har precis beslutat att minska vårt bidrag till EU med en miljard pund sterling om året. Inledningsvis kommer ett av målen med denna politik att vara att förbättra västländernas tillgång till gas och olja. För två år sedan såg vi när Ryssland stoppade Ukrainas tillgång till gas i jultid. Detta var bara ett sätt att spänna musklerna. När Ryssland får en ännu större andel av västliga energitillgångar, vad hindrar dem från att göra detta igen – mot oss alla? EU måste bli mer självförsörjande på energi – inte genom värdelös vindkraft eller genom biobränslen. När det råder brist på spannmål runt om i världen är det rena vansinnet att ersätta en brist på bränsle med en brist på livsmedel. Min regering har, i senaste laget, offentliggjort ett program för 122 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
att bygga en ny generation av kärnkraftverk och kommer förhoppningsvis ikapp Frankrike – det vill säga 70 procent av elektriciteten från kärnkraft. Vi bör och måste göra mer och använda den lagrade kraften för att producera väte och utveckla tekniken så att vi kan använda detta i stället för olja. Om EU verkligen vill göra skillnad bör man finansiera uppbyggnaden av kärnkraftverk över hela Europa för att minska vårt beroende av instabila regimer och alltför långa leveranslinjer. Då och endast då skulle vi få tillräckligt med pengar för att hjälpa de fattiga områdena kring Svarta havet. Att investera pengar nu kommer bara att fördröja det utlovade stödet till tio nya EU-medlemmar i öst ytterligare – ett löfte som ännu inte uppfyllts. Apropå löften – i Storbritannien utlovades en folkomröstning om EU-konstitutionen eller Lissabonfördraget om man så önskar. I denna kammare kräver jag nu att EU anordnar en folkomröstning om fördraget i alla medlemsstater, däribland Storbritannien. Fråga folket.
Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet är en mogen regional organisation med ett kontinuerligt, intensivt och omfattande samarbete. Dessutom utgör den ett forum för kontakt mellan Europa och Asien. Den är ett forum för kreativa uttryck, olika kulturer, olika etniska identiteter och religioner. Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet uppmanas att spela en viktig roll för att skapa fred, stabilitet och välstånd i regioner som står inför betydande utmaningar, t.ex. Balkan och Kaukasien, och samtidigt skapa ett eurasiskt ekonomiskt område. Det går inte att förneka den geostrategiska och ekonomiska betydelsen av Svartahavsregionen som utvecklas snabbt. Särskilt viktig är utvecklingen av sjölänkar, vägtransporter och korridorer och samarbete inom energiområdet, tillsammans med arbetet för hållbar utveckling. Förbindelserna mellan EU och Svartahavsregionen har fått en ny dynamik tack vare kommissionens meddelande om samarbete med Svartahavsregionen. Benita Ferrero-Waldner har satt sin prägel på det meddelandet. Jag anser trots allt att det krävs en bred, sammanhängande, strategisk linje för detta område. Jag stöder också institutionaliseringen av det interparlamentariska samarbetet mellan Europaparlamentet och den parlamentariska församlingen vid Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet. Slutligen vill jag lyfta fram den särskilt konstruktiva roll som mitt land, Grekland, har spelat genom sin dubbla identitet som medlemsstat i både EU och Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet, för att stärka samarbetet såväl inom Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet som på regionöverskridande nivå inom EU. Avslutningsvis vill jag gratulera de båda föredragandena, särskilt Roberta Alma Anastase, och kommissionsledamoten för hennes produktiva bidrag för att lyfta fram de gemensamma prioriteringarna för dessa båda strukturer. Jag anser fortfarande att vi borde vara ännu modigare och inrätta ett institutionaliserat samarbete mellan EU och Svartahavsregionen.
Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Fru talman! Först vill jag tacka de båda föredragandena för deras utmärkta och mycket samarbetsvilliga arbete. Jag vill också tacka kommissionsledamoten eftersom jag vet att hon med rätta är mycket engagerad i denna fråga och för att jag tror att hon vill göra mycket mer än vad många medlemsstater kanske har velat. Vi erbjuder henne vårt helhjärtade stöd i detta. Jag vill också ta tillfället för att uppriktigt tacka Peter Semneby eftersom han företräder rådet och också är mycket aktiv i denna region. Jag menar att vi måste åstadkomma något som åtminstone i sin inriktning motsvarar det som jag och mina kolleger hela tiden hänvisar till som EU:s Svartahavsregion. Nicolas Sarkozy har använt uttrycket på ett annat sätt i fråga om Medelhavsområdet, dvs. om en splittring inom EU. Nej, hela EU och denna region, som omger Svarta havet och Sydkaukasien, måste arbeta tillsammans i ett partnerskap – precis som många redan har sagt – för att lösa de gemensamma problemen: de politiska problemen, t.ex. i fråga om stabilitet, migration och naturligtvis även ekonomiska problem, och här tänker jag helt enkelt på energiöverföring. Alla som skulle vilja vara en liten aning mindre beroende av Ryssland måste t.ex. se till att det finns andra kanaler och dessa går i slutändan genom den här regionen, särskilt Turkiet. Oavsett vad ni anser om medlemskap – jag vet att åsikterna går isär om detta – är Turkiet fortfarande en viktig partner för EU i denna region och därför måste vi naturligtvis ta med Turkiet i den här frågan. Jag håller med min kollega Adrian Severin som sa att vi borde försöka lösa dessa frågor tillsammans med Ryssland. Men detta får inte betyda att vi åsidosätter oberoende, självständighet och självläkedom i länderna i området och att vi säger att vi kan lösa problemen enbart tillsammans med Ryssland. Ryssland måste också känna till att vi stöder dessa länders strävan efter oberoende och konfliktlösning. EU måste vara en partner här och 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 123
tydligt ställa sig på dessa länders sida. Detta betyder att Svartahavsregionen är mycket viktig för EU. Vi får inte missa tillfället att utveckla detta område tillsammans. Det är endast genom att möta Ryssland tillsammans som vi kommer att kunna hävda våra intressen tillsammans.
Henrik Lax (ALDE). – Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till föredraganden Lydie Polfer för ett alldeles utmärkt betänkande. Det är dags att sluta ge tomma löften och i stället agera för att faktiskt bättre integrera södra Kaukasus med Europeiska unionen. Som parlamentets föredragande för visumkoden vill jag rikta uppmärksamheten på den fria rörligheten och kraftigt uppmana såväl kommissionen som medlemsländerna att arbeta för att möjliggöra detta. För att EU:s grannländer och länderna i Kaukasus ska kunna bygga upp demokratiska rättssamhällen och fungerande marknadsekonomier, måste deras medborgare smidigt kunna ta sig till EU för att ta del av våra erfarenheter på området. Så är inte fallet i dag. Det är allmänt känt att EU-medlemsländernas konsulära service är ytterst bristfällig i många av länderna i södra Kaukasus. Det brister i såväl närhetsprincipen som i effektiviteten. Därför uppmanar jag medlemsländerna att utöka sitt samarbete. Jag ser två möjligheter. Den ena nämns i betänkandet som vi nu diskuterar, dvs. uppmaningen att skapa gemensamma ansökningscentra för EU-visum. Tyvärr är vägen till detta lång. Därför föreslår jag också en alternativ lösning, nämligen att medborgarna i de berörda länderna i södra Kaukasus oberoende av resans mål ska få rättigheten att ansöka om visum i det EU- eller Schengenlands konsulat som befinner sig på närmaste avstånd.
Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Detta är en viktig debatt och ett viktigt betänkande från Lydie Polfer. Denna röst från Europaparlamentet försöker kompensera för 10–20 års fördröjning. Under den här tiden har EU i praktiken inte haft någon konkret politik gentemot länderna i Sydkaukasien. Nu har vi äntligen förstått att Azerbajdzjan, Armenien och Georgien inte är ett naturgivet område för Rysslands ekonomiska och politiska inflytande. Det här säger jag exakt 11 dagar efter valet i Georgien där jag var en av sex valobservatörer från Europaparlamentet som var med och övervakade ett val som än en gång vanns av en företrädare för det västvänliga alternativet, en förespråkare för största möjliga konvergens med EU och för inträde i Nato. Jag säger det också mot ljuset av en politisk konflikt som hotar oss alla – hela Europa – och som till och med kan utvecklas till en väpnad konflikt mellan Georgien och Ryssland om Sydossetien och Abchazien, men Jerevan, Baku och Tbilisi är lika viktiga för EU:s energipolitik och för diversifieringen av våra energikällor. Så låt oss gå från ord till handling så som det står i betänkandets titel, låt oss göra övergången från tomma ord till handling.
Nickolay Mladenov (PPE-DE). – (BG) Fru talman, fru kommissionsledamot! Låt mig påminna om vad vår brittiska kollega sa för en stund sedan. Om vi genom att offra Storbritanniens rabatt skulle kunna lösa problemen med människosmuggling, energioberoende och säkerheten kring Svarta havet, tror jag att vi inte skulle kunna hitta en enda ny medlemsstat som inte skulle vara villig att avstå en miljard euro ur sin statskassa för att lösa dessa frågor. Anastasebetänkandet har ett centralt budskap och detta budskap är att EU behöver en Svartahavspolitik på samma sätt som det har sin nordiska dimension och en Medelhavspolitik. År 2007 offentliggjorde kommissionen sitt meddelande och nu har vi även Europaparlamentets betänkande. Jag vill påminna mina ärade kolleger om att vid utgången av förra året uppmanade vi kommissionen att föreslå projekt och program för att genomföra denna politik i sitt årliga program för 2008. Låt därför 2008 blir året för handling i fråga om Svarta havet. När det gäller diskussionen om EU:s energiproblem anser jag att detta betänkande har ett mycket viktigt budskap: Svarta havet är av strategisk betydelse för EU eftersom området kan bidra till att öka EU:s beroende av en energikälla, likaväl som det kan bidra till att sprida källorna … källor och energioberoende. I vårt betänkande efterfrågar vi det senare. Och jag vädjar till er alla: låt oss inte tillåta EU och vissa länder inom EU att öka sitt energiberoende av någon källa. Betänkandet innehåller ett mycket viktigt budskap till våra grannar och jag vill ta mig friheten att citera texten på engelska. Förbindelserna i Svartahavsregionen bör bygga på ”mutual respect, territorial integrity, non-interference in each other's internal affairs and the prohibition of the use of force or threat of the use of force”(”ömsesidig respekt, territoriell integritet, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter och förbud mot att använda våld och hot om att använda våld”). Det är detta budskap som jag hoppas att kommissionen och ordförandeskapet ska kunna lägga fram för våra partner på andra sidan Svarta havet som en grundval för den politik som vi kommer att driva i området och 124 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
som en vädjan till dem att föra samma slags politik gentemot de länder som har vunnit självständighet längs Svarta havets kust. Tack så mycket.
Ioan Mircea Paşcu (PSE). – (EN) Fru talman! Efter mer än ett och ett halvt sekel av försummelse står Svartahavsområdet återigen i centrum för internationell ekonomi och politik. I detta område strävar man nu efter att uppnå en ny balans när nya aktörer har kommit in i bilden, bland annat EU, efter att ha betraktats som en stängd sjö i så många år under kalla kriget. Efter kommissionens meddelande ”Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ” är det första aktuella betänkandet i parlamentet ytterligare ett steg i rätt riktning. Tyvärr är båda dessa ändå inte tillräckligt. Bristen på identitet i området och vissa EU-länders traditionella känslighet i fråga om Ryssland, både politiskt (till exempel Ukraina, Moldavien, Sydkaukasien och de låsta konflikterna) och ekonomiskt (det ökade europeiska beroendet av rysk gas och det känsliga läget i förhandlingarna mellan EU och Turkiet) är förmodligen några av orsakerna till att EU har begränsat sig till synergi i stället för strategi. Medan strategi innebär tydliga mål, konkreta medel för att uppnå dem och så småningom en detaljerad tidsplan som anpassats för att gynna själva området, innebär synergi helt enkelt förbindelser med grannskapsområden av intresse för EU. En strategi skulle kunna uppnås genom konkreta åtgärder för EU:s sätt att hantera en mängd lokala organisationer, områdets fysiska förbindelse med resten av Europa där Donau är avgörande samt genom att stärka instrumentet för grannskapspolitik i Svartahavsområdet, vilket föreslagits i min grupps ändringsförslag. Slutligen några ord om Moldavien, den sista latinska delen av Europa utanför EU:s gränser. Även om Moldavien hade samma beklagansvärda erfarenheter som de tre baltiska länderna i början av andra världskriget fick landet inte vara med om samma positiva öde som dessa efter det kalla kriget. Jag anser att EU har en skyldighet att rätta till denna situation och därmed fortsätta att uppmuntra och hörsamma Moldaviens insatser för att gå med i EU. Jag hoppas att detta fall slutligen kommer att bedömas objektivt och inte i själva verket hindras av andra EU-förbindelser, hur strategiska de än är.
Olle Schmidt (ALDE). – Fru talman! Ett tack till föredraganden för ett utmärkt betänkande om en region som förtjänar vår uppmärksamhet. Södra Kaukasus intar ur både politisk och ekonomisk synvinkel en alltmer strategisk position. Vi märker alla det ökande intresset för regionen, inte minst i denna församling. Konflikthärdarna är dock tyvärr flera och Rysslands inblandning stor. Ryssland vill öka sitt inflytande och ytterligare markera sitt intresse att dominera och bl. a. styra olje- och gasleveranserna till Europa. EU måste inse faran i det ryska agerandet och därför stärka banden med södra Kaukasus. Härigenom kan vi också få ett nyttigt och nödvändigt komplement till den ryska oljan och gasen med distributionsvägar i norra Europa. EU har allt att vinna på ett större engagemang. Jag är medlem i en svensk organisation – jag har faktiskt varit med och grundat den – som syftar till att öka kontakterna mellan Sverige och Azerbajdzjan. Jag säger alltså detta som en vän. Nagorno-Karabach-konflikten 1991–1994 drev en miljon människor på flykt, och fortfarande är konflikten olöst. Enligt Amnesty International finns det ca 600 000 internflyktingar som lever under hemska förhållanden i Azerbajdzjan. För några år sedan besökte jag ett flyktingläger i Azerbajdzjan vid gränsen till Iran. Själv har jag aldrig mött en sådan misär. Att det fortfarande efter alla dessa år lever hundratusentals människor under så ovärdiga former är fullständigt oacceptabelt. Här förtjänar Azerbajdzjans ledare med president Alijev i spetsen allvarlig kritik. På detta område måste EU och kommissionen göra mer. Dessa flyktingar får inte tillhöra de bortglömda. Det är också viktigt att vi kraftfullt agerar så att en grundläggande rättighet som yttrandefrihet upprätthålls. Oppositionspolitiker och journalister ska inte utsättas för hot och trakasserier eller fängslas. Om Azerbajdzjan vill vara en respekterad nation i Europa, måste landet leva upp till de fundamentala principerna i en demokratisk rättsstat.
Andrzej Tomasz Zapałowski (UEN). – (PL) Fru talman! De problem som vi diskuterar i dag är – precis som tidigare talare sa – ovanligt viktiga. De anger en riktning för gemenskapens insatser som har varit och fortfarande i stor utsträckning är försummad. Om EU inte ska förlora sin europeiska karaktär kan det förstås bara utvidgas och utöka sitt inflytande österut. Men diskussioner som pågår i det oändliga om till exempel möjligheterna för vissa länder i denna region att 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 125
ansluta sig ger inte upphov till någon optimism. Det krävs ingen analys eller djupare läsning av några dokument för att kunna påstå att den här regionen jämfört med exempelvis Afrika behandlas som en avlägsen provins till vår kontinent. Alla samarbetsmekanismer, till exempel inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, är viktiga men detta är inte målet för regionen, eftersom denna politik inte omfattar något verkligt partnerskap med ömsesidiga förbindelser. För EU är ett seriöst engagemang i regionen kopplat till att man berör ett område som står under ryskt inflytande och kommer säkerligen att innebära att man kommer att fortsätta med halvmesyrerna i det här området. Men det vi måste komma ihåg är att denna politik inte kommer att bidra till att stabilisera området på lång sikt: den kommer att leda till det motsatta, kanske skapa nya spänningar, och vi har tillräckligt många sådana ändå.
Urszula Gacek (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Föredraganden för betänkandet om regionalpolitiken i Svartahavsområdet påminner oss om att EU stöder en ny energiinfrastruktur och praktiska transportkorridorer, som diversifierar både leverantörer och vägar. Det bästa exemplet på ett sådant åtagande är Nabucco-gasledningen, som redan har erkänts som ett prioriterat projekt av europeiskt intresse. Det är därför synd att detta projekt undergrävs av en alternativ rysk-italiensk naturgasledning, den så kallade South Stream. Som polsk ledamot ser jag många paralleller mellan South Stream och den baltiska gasledningen Nord Stream. Båda är mycket dyrare än vägar på land. South Stream kan faktiskt visa sig bli fyra miljarder dollar dyrare än Nabucco. Båda riskerar att störa den bräckliga ekologiska balansen i känsliga havsmiljöer. I båda fall kan dessutom rörledningarna ses som ett politiskt vapen i ryska händer.
Nord Stream kommer att isolera Polen, de baltiska staterna och Ukraina. South Stream kommer att spela samma roll när det gäller Turkiet, Sydkaukasien och möjligtvis Rumänien, som nu kanske kringgås till fördel för Serbien. South Stream strider mot principen om energisäkerhet i EU, som grundar sig på olika källor och vägar. Om South Stream blir verklighet bör den alltså inte få EU-stöd i något skede. Om Ryssland satsar på ekonomiskt orimliga och miljömässigt tveksamma projekt eftersom de uppfyller landets utrikespolitiska syften bör det inte ske på vår bekostnad.
Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) Fru talman! Jag välkomnar vår diskussion om läget i Sydkaukasien och våra ambitioner som union och som parlament i fråga om Svartahavsregionen. Vi talar trots allt om regioner med regionala problem där det krävs regionala lösningar för de länder som ingår i den regionen. Vi talar här om säkerhet, energi, handel, transport – eller mer generellt om stabilitet och utveckling i de regioner som angränsar till EU, regioner där vi har stora intressen. Jag menar att dessa intressen måste avspeglas i en mer aktiv politik från EU:s och kommissionens sida. Vi är tacksamma mot kommissionsledamoten för de initiativ som hon har utvecklat inom ramen för Svarthavssynergin. Precis som andra ledamöter redan har påpekat är det viktigt att betona att det också finns en roll för Ryssland och Turkiet i det här samarbetet. Dessa länder har redan tagit på sig den rollen och det är särskilt viktigt att EU ser till att de behåller den. Vi har trots allt goda förbindelser med Turkiet – vi förhandlar om medlemskap med dem – även om Turkiet också har en mer övergripande och även en traditionell roll att spela i regionen. Ryssland har stor betydelse för regionen, men förbindelserna med det landet är mer komplicerade. Jag menar att om EU intar en position som partner i stället för pådrivare i detta samarbete så kommer Moskva att känna att ansvaret för regionen delas och att vi kan samarbeta som partner, utan att EU tar rollen som ledare. Synergi är en bra idé – det är en bra sammanfattning av sammanslagningen av EU:s – kommissionens – politik – men för att ge detta lite mer struktur har Hannes Swoboda och jag föreslagit att den ska få en parlamentarisk dimension med samråd på ministernivå inom Svartahavsregionen. Vi skulle välkomna lite mer struktur. Vi har till och med talat om en gemenskap mellan EU och Svartahavsregionen, även om vi efter Nicolas Sarkozys initiativ kanske har blivit mer försiktiga när det gäller att använda den typen av terminologi. Det är viktigt att betona att även om våra förslag och er vision inte kan ersätta EU:s bilaterala förbindelser med alla dessa länder så kan de ändå sporra våra grannar i öst till mer regionalt samarbete. Jag anser att detta också är av avgörande betydelse för EU.
Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Fru kommissionsledamot, fru talman, mina damer och herrar! EU:s intresse och mål i Sydkaukasien är att stödja och främja den pågående utvecklingen mot fred och stabilitet i de tre länderna i regionen. Grannskapspolitiken fungerar men det är också nödvändigt att utarbeta 126 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
en regional politik som kan fungera parallellt med den. Vi får dock inte blunda för de tre ländernas särdrag, annars kommer vår politik inte att fungera. Jag måste än en gång betona att länderna i Sydkaukasien – Armenien, Azerbajdzjan och Georgien – är mycket olika i fråga om kultur, seder, religion och geopolitik. Men de har en gemensam bakgrund – de har alla tre brutit sig loss från inflytandet av den sovjetiska ideologin, ett inflytande som varade i nästan 100 år. De har ännu inte helt och hållet gjort sig av med den militära närvaron av Sovjetunionens efterföljare – Ryssland. Dessa länder behöver och deras folk önskar sig demokratiska reformer. De behöver ett faktiskt, målinriktat stöd från EU. Förhoppningen och behovet är att arbetet inleds omedelbart av kommissionens delegationer i Jerevan och Baku. Samtidigt är det arbete som utförts av EU:s särskilda representant för Sydkaukasien inte tillräckligt i sin nuvarande utformning. Det har inte givits någon förklaring till att Europaparlamentet inte har fått tillgång till den särskilde representantens rapporter genom åren. Detta förhållande måste ändras. Vi arbetar alla mot samma mål. Vi får inte glömma att demokrati inte är en sak – det är ett sätt att tänka och går inte att upphäva på en dag eller flytta från ett land till ett annat. Fullständig demokrati växer inte fram över en natt. Vi är inte nöjda med allt som sker i Armenien eller Azerbajdzjan eller Georgien, oavsett om det gäller kampen mot korruptionen i rättsväsendet eller situationen för medierna i regionen. Länderna själva är inte heller nöjda med de här aspekterna. Vi har möjlighet att ge aktivt stöd både till deras institutioner och i form av sakkunskap och ekonomiskt bistånd. Regionen välkomnar allt verkligt bistånd i dag. Därför uppmanar jag kommissionen och Europaparlamentet att i högre grad utnyttja den sakkunskap som finns hos dagens EU-medlemsstater, som nyligen befann sig i samma situation som Sydkaukasien. Vi känner till de lokala förhållandena och problemen och de skulle ha stor nytta av vår erfarenhet av att upprätta stater som bygger på rättssäkerhet och marknadsekonomi.
Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Fru talman! När jag nu tar ordet i debatten om länderna i Sydkaukasien och regionalpolitiken i Svartahavsområdet vill jag uppmärksamma följande frågor. Till att börja med är detta ett enormt område för produktion och överföring av energi och det är ytterst viktigt när det gäller diversifiering och trygg försörjning av energiråvaror för EU. Men det krävs stöd till projekten för transport av energiråvara från det här området, inte bara till södra Europa vilket har varit fallet hittills, utan även till den norra – Ukraina och Polen – och västra delen. För det andra är det bara genom EU:s stöd till politisk stabilitet och demokratiseringsprocesserna i detta område, och även till en fredlig lösning av konflikterna mellan grannar, som vi kan skapa förutsättningar för en snabb ekonomisk utveckling i de här länderna och en verklig minskning av den enorma arbetslösheten och fattigdomen. För det tredje är regionens kraftiga ekonomiska tillväxt, som i vissa länder motsvarar mer än 30 procent av BNP årligen, helt och hållet baserad på produktion och export av råolja och naturgas. Det behövs alltså stöd till alternativa inkomstkällor, särskilt utveckling av turism och därmed sammanhängande infrastruktur.
Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Författaren till kommissionens meddelande om en Svartahavssynergi, Janos Herman, förtjänar en lyckönskning till ett enastående arbete. Parlamentets föredragande, Roberta Alma Anastase, har också åstadkommit ett oerhört viktigt betänkande. Fru kommissionsledamot! Vid inledningen av denna debatt sa ni att ni instämmer i en stor del av Roberta Alma Anastases betänkande. Kan ni ge en särskild kommentar till styckena 29 och 36 i betänkandet i ert svar som avslutar denna debatt? I stycke 29 uppmanas ni att främja en interkulturell dialog i Svartahavsområdet och i stycke 36 att inrätta en plattform för frivilligorganisationer för utbyten mellan civilsamhällena. Kan ni försäkra parlamentet om att ni kommer att genomföra dessa två rekommendationer?
Libor Rouček (PSE). – (CS) Mina damer och herrar, fru kommissionsledamot! I mitt korta anförande vill jag koncentrera mig på bara en aspekt av dagens ämne, nämligen regionalt samarbete. Om vi tänker på de båda områdena, Sydkaukasien och Svartahavsområdet, kan vi se att de ömsesidiga förbindelserna mellan länderna oftast är underutvecklade oavsett om de är bilaterala eller multilaterala. Det saknas ofta politisk dialog av någon större betydelse, handeln mellan länderna är mycket liten och det saknas en modern och effektiv transport- eller energiinfrastruktur så gott som överallt. Därför välkomnar jag de båda föredragandenas 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 127
uppmaningar att stärka just den aspekten: ömsesidigt regionalt samarbete i dessa områden förutom de bilaterala förbindelserna med EU. Det är avgörande att stärka det regionala samarbetet om mänskliga och medborgerliga rättigheter, utveckla demokrati och utbildningssystem, transport, energi och miljö, handel, turism och investeringar. Det är med andra ord nödvändigt att gradvis, steg för steg, bygga ett starkt nät av mänskliga, kulturella, ekonomiska och politiska förbindelser mellan nationerna och staterna i Sydkaukasien och Svartahavsområdet. Om detta lyckas är jag övertygad om att de återstående konflikterna även i detta geografiska område gradvis kommer att lösas och ett område med stabilitet, demokrati och välstånd kommer att skapas.
Anna Ibrisagic (PPE-DE). – Fru talman! Med sitt tydliga geostrategiska läge är Svartahavsområdet ett område som är viktigt för både EU och länderna i detta område, inte bara av säkerhetspolitiska skäl utan även på grund av den kulturella mångfalden och den kulturella rikedomen. Regioner där många vägar korsar varandra och där olika politiska och andra intressen finns, riskerar emellertid ofta att drabbas av en hel del konflikter. Själv är jag född på Balkan och vet vad långa och olösta konflikter kan innebära, inte bara för säkerhetssituationen i en hel region utan även för de ekonomiska förutsättningarna och för normaliseringen av livet för människor som lever där. Jag vet också att EU har en viktig roll att spela. EU kan och måste ha som sitt mål att tillsammans med människorna från Svartahavsområdet utveckla denna region till en stabil och säker region, där rättsstatliga och demokratiska principer råder. Att öka samarbete på energiområdet är också en viktig del av detta arbete. Genom att satsa på ny infrastruktur och öka spridningen av leverantörer bidrar vi till ekonomisk och handelsmässig utveckling i området, som i sin tur förbättrar möjligheten till stabilitet och säkerhet.
Att starka banden mellan EU och Svartahavsområdet är därför inte bara bra utan nödvändigt. Därför är det också självklart att Svartahavsområdet behöver en ny och tydligare regionalpolitik. Jag vill verkligen betona att den regionala politiken inte får användas som ett alternativ till EU-medlemskap för de länderna som kan vara aktuella. Den får inte heller användas som en ursäkt för att försena områdets europeiska integrationsprocess. Slutligen vill jag tacka de båda föredragandena för deras utmärkta arbete och rikta ett särskilt tack till Ferrero-Waldner för hennes personliga intresse och bevisade personliga engagemang i frågor som berör detta område.
Kristian Vigenin (PSE). – (BG) Fru talman, fru kommissionsledamot, kära kolleger! Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över att de båda betänkandena om Svarta havet och Sydkaukasien utarbetades och diskuterades i utskottet för utrikesfrågor i en anda av samförstånd och att de antogs så gott som enhälligt. Det är ett uppmuntrande tecken på att vi är medvetna om hur viktigt det är att utforma en tydligare, mer strukturerad och enhetlig politik gentemot Svartahavsregionen och intilliggande länder. Det är inte någon enkel uppgift. Svartahavsregionen består av länder med olika traditioner, kulturer, politiska traditioner, territoriell omfattning och befolkningsstorlekar. Dessutom befinner sig länderna i olika skeden i sitt samarbete med EU, från medlemsstater, kandidatländer till länder som omfattas av grannskapspolitiken och naturligtvis Ryssland vars konstruktiva inställning är avgörande för att detta initiativ ska lyckas. Denna blandning ger dock en rad möjligheter att kombinera de olika politikområdena för att skapa en mycket större samlad effekt. Jag vill göra tre anmärkningar. För det första har regionen ytterst stor strategisk betydelse för EU när det gäller säkerhet, energiförsörjning, transport och handel, miljö osv. Detta är anledningen till att vi, även om vi uppskattar kommissionens initiativ till Svartahavssynergin, skulle vilja se ett ambitiösare projekt baserat på resultaten inom den nordiska dimensionen eller samarbetet EU–Medelhavet. Vid en tidpunkt då tanken på en union mellan EU och Medelhavsområdet marknadsförs är det bara naturligt att utarbeta en ambitiös formel för Svartahavsregionen. För det andra har hela regionen en underutvecklad infrastruktur för transport och energiöverföring. Därför är det lämpligt att stödja alla planerade transnationella projekt inom det området, eftersom de utgör komplement, inte alternativ, till varandra. Detta betyder mer säkerhet, förenklat ekonomiskt utbyte och att länderna i regionen får en koppling till EU. Detta kommer inte bara att innebära en diversifiering av energikällorna, utan även av de rutter där olja och naturgas transporteras till EU. För det tredje lider de flesta länderna i regionen av svåra sociala problem och vi vill se till att de sociala frågorna inte hamnar i bakgrunden. De långsiktiga möjligheterna i länderna kring Svarta havet och i Sydkaukasien 128 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
hänger ihop med utveckling av mänsklig potential, investeringar i utbildning, ändamålsenlig sjukvård och barnomsorg. Tack så mycket.
Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill tala om för kommissionsledamoten att jag, liksom många av mina kolleger, är övertygad om att EU måste visa ett större engagemang i Sydkaukasien. Alla stater i detta område är trots allt redan medlemmar i Europarådet och är därmed en del av Europa. Den utvidgade grannskapspolitiken kommer att vara ett värdefullt verktyg för att utöva ett sådant engagemang i praktiken. Vår utmaning och chans är att spela rollen som tillförtlig stabilisator men också som oberoende medlare och anhängare av den demokratiska processen. Vi måste därför lämna vår tveksamhet och tvetydighet bakom oss. Det är hög tid att tydligare profilera EU:s politik i detta område. EU:s särskilde representant, Peter Semneby, har gjort ett enastående arbete, och fru kommissionsledamot, jag är glad att ni talade om att öka och utvidga våra representationer i området. Ett långsiktigt, aktivt engagemang från EU kommer även att bidra till att hitta en lösning på de låsta konflikter som utskottet för utrikesfrågor har beslutat att mer realistiskt kalla ”olösta konflikter efter Sovjettiden”. Därför är det viktigt att alla försök från utländska makters sida att skapa exklusiva inflytandesfärer i området avvisas i betänkandet och att Ryssland uppmuntras att inte motsätta sig EU:s deltagande i konflikthantering och fredsbevarande insatser. Lika viktig är dock EU:s roll när det gäller att utveckla kulturen med demokratisk dialog i området. Europaparlamentet kommer att ha en viktig del i detta. Parlamentsledamöterna kan medla och främja en normal politisk dialog mellan de oeniga parterna. Slutligen är det viktigt att kommissionen i betänkandet uppmuntras att sträva efter potentiella frihandelsavtal med Armenien och Georgien och förbereda för ett partnerskapsavtal om rörlighet mellan EU och Georgien. Sydkaukasien har alltså kommit allt närmare och blivit allt viktigare för oss. Detta område förtjänar ett starkt åtagande från oss.
Justas Vincas Paleckis (PSE). – (EN) Fru talman! EU kan och vill hjälpa till att stärka stabiliteten och demokratin och förbättra levnadsstandarden i Svartahavsområdet och Sydkaukasien. Engagemang från stora stater som Turkiet, Ukraina och Ryssland är viktigt även om de alla har olika status när det gäller deras förbindelser med EU. Polen delar med sig av sin kapacitet och erfarenhet till detta område, trots att det inte är direkt förbundet med det, på grund av sin gemensamma historia med de balitiska staterna. Just när det verkligen behövs en mer intensiv dialog och ett samarbete med våra grannar har EU dock stängt ytterligare en dörr genom några aspekter av det utvidgade Schengenområdet. För många östeuropéer innebar den 1 januari 2008 att visum för resor till grannländer blev fyra gånger dyrare, vilket innebar att en ekonomisk skiljelinje inrättades i Europa. Jag håller inte med uttalandena från kommissionens tjänstemän om att våra grannar i syd och öst bör behandlas likvärdigt ur denna aspekt. Våra grannar i öst är på samma kontinent, och för inte så länge sedan bodde vissa av oss i samma land som dem, utan några gränser. Jag ber mina kolleger att stödja PSE-gruppens ändringsförslag 10 till betänkandet om regionalpolitiken i Svartahavsområdet. Vi uppmanar rådet och kommissionen att sänka viseringsavgifterna till en mer rimlig nivå för vanliga medborgare i länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik eller som har ett strategiskt partnerskap med EU.
Maria Petre (PPE-DE). – (RO) Först av allt vill jag gratulera föredraganden Roberta Alma Anastase och mina kolleger i de olika utskott som har yttrat sig om det här betänkandet, som är lika betydelsefullt som de problem som är förknippade med inrättandet av en regional politik för Svarta havet. Jag vill också tacka mina kolleger i utskottet för regional utveckling för deras stöd till ändringsförslagen i yttrandet från det utskott som jag tillhör. Jag syftar på att mina förslag om en förstärkning av det europeiska uppdraget för stöd till gränsen mellan Moldavien och Ukraina och om behovet av en bättre hantering av olaglig invandring och invandring i området togs med i det slutliga förslaget till betänkande om Svarta havet. Vi behöver uppmuntran från kommissionen i form av handling i området, både i enskilda länder och på regional nivå, om verklig demokrati och stabilitet ska kunna skapas där. Ett aktivare engagemang från EU 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 129
skulle innebära en verklig möjlighet för detta område, som har en enorm outnyttjad potential, med hänsyn till de fastlåsta konflikterna och de spända förbindelserna mellan vissa länder i området. När det gäller institutioner stöder jag förslaget om att medlemsstater i området ska ta ledningen (Rumänien, Bulgarien och Grekland) och jag anser att EU och länderna i regionen bör förstärka och samordna regionala samarbetsinsatser och mekanismer. Endast på det sättet kan de fördubblade resurser som finns att tillgå genom Europeiska grannskapsinstrumentet och principerna för strukturfonderna – som partnerskap, hållbarhet, effektivitet, icke-diskriminering och decentralisering – ge de goda effekter som vi alla förväntar oss.
Zdzisław Kazimierz Chmielewski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Föredragandena kan inte dölja sin tillfredsställelse över att ha lagt fram ett initiativ om förstärkning av Svartahavssynergin för Europaparlamentet, ett förslag som lades fram av det tyska ordförandeskapet och som utvecklades av kommissionen. Förslaget har också fått stöd från länderna i de södra och östra delarna av Östersjöområdet som nyligen integrerades i EU. Deras hållning visar också på en övertygelse om att det finns ett behov av en nära anknytning mellan Svartahavssynergin och det som brukar kallas EU:s östra dimension. På så sätt får det lokala samarbetet en mer övergripande betydelse och en möjlighet att förverkligas i linje med det grundläggande gemenskapsbudskapet. Svartahavssynergin bör med andra ord helt enkelt uttryckas genom att multilaterala insatser identifieras och samlas och genom att de identifieras med det bästa för både Svartahavsregionen och för hela den östra delen av ett integrerat EU.
En viktig faktor som förstärker Svarta havets betydelse är dess speciella geografiska, historiska och politisk-ekonomiska läge. Europeiska och asiatiska influenser har blandats här i tusentals år. EU:s engagemang i Svartahavsområdet måste därför rensas från överflödig institutionalisering, politiskt inflytande och begränsningar som hotar att urholka förutsättningarna för ett rationellt samarbete eller rentav att destabilisera regionen, såväl när det gäller säkerhet som kommunikationsnät, miljöskydd osv. Det bör dessutom skapa goda förutsättningar för att göra Svartahavsområdet mer delaktigt i processen med att diversifiera rutterna för energiförsörjningen, kanske även genom nya källor, särskilt från den så kallade kaspiska riktningen. Vi vet att många EU-länder är intresserade av det här.
Marian-Jean Marinescu (PPE-DE). – (RO) Grundvalen för den europeiska grannskapspolitiken är samarbete med utgångspunkt i en uppsättning gemensamma värderingar och frågor som EU delar med de länder som berörs av denna politik. Det är nödvändigt att stärka ett stabilt grannskapsområde som kommer att ha en positiv inverkan på EU:s inre säkerhet och som är en förutsättning för ekonomiskt välstånd och utveckling i de berörda länderna. Länderna i Sydkaukasien har vissa egenskaper som är nödvändiga för att EU:s projekt inom nyckelområden som energi och transport ska lyckas. Dessa länders geopolitiska betydelse hänger ihop med deras strategiska position i förhållande till energiresurserna i Centralasien. Detta är ett oumbärligt transitområde, en av de få korridorer som kan göra det möjligt för EU att diversifiera sin tillgång till energiresurser från området kring Kaspiska havet. Eventuella alternativa transitrutter för gasledningar från Kaspiska havet och ledningsprojekt genom Svarta havet beror i hög grad på stabiliteten i Sydkaukasien. EU är inte den enda aktören som har strategiska intressen i området. Två andra viktiga spelare på den internationella scenen har utvecklat kraftfulla initiativ och långsiktiga strategier i området. Förenta staterna har en handlingsplan för energitrygghet som omfattar påbörjande och utveckling av alternativa transportrutter för olja och gas. Ryssland finansierar egna projekt och stärker sin ställning på den centralasiatiska marknaden. I det här sammanhanget och med hänsyn till vikten av energifrågan och beroendet av Ryssland kan EU:s svaga engagemang i området få negativa konsekvenser för alla medlemsstater. EU måste utforma en gemensam energisäkerhetspolitik så snabbt som möjligt, där medlemsstaterna avsäger sig sina enskilda intressen och länderna i Sydkaukasien involveras.
Rumiana Jeleva (PPE-DE). – (BG) Fru talman, fru kommissionsledamot! Jag gratulerar kommissionen till att genom sitt meddelande ha inlett denna diskussion om att förstärka samarbetet med Svartahavsregionen genom att komplettera befintliga bilaterala förbindelser med en ny regional strategi. Jag vill tacka föredraganden Roberta Alma Anastase för hennes mycket välbalanserade och innovativa betänkande. Jag är helt införstådd med att Svarta havet har fått en ny strategisk betydelse i och med att 130 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
Bulgarien och Rumänien anslutit sig till EU, inte bara för länderna i regionen utan för alla medlemsstater och för EU:s politik och principer. Jag vädjar till kommissionen och kräver att den uppmanar de nationella regeringarna att, när det gäller utbyggnad av stor infrastruktur, energi- och miljöprojekt som påverkar försörjning, hälsa och livskvalitet för invånarna i de områden där dessa projekt genomförs, införa en skyldighet att informera de lokala samhällena om de tekniska parametrarna för projekten i linje med de strängaste globala normer som tillämpas för den typen av projekt. Jag delar den djupa oro för miljön i Svartahavsregionen som framförs i betänkandet, särskilt situationen för Svarta havet som drabbas av okontrollerade föroreningar, vilket förvärras av ett stort antal miljökatastrofer, och kräver att det genomförs oberoende utvärderingar av effekterna på miljön och på medborgarnas sociala liv av utbyggnaden av ny olje- och gasöverföringsinfrastruktur och att de nationella regeringarna ska utarbeta rapporter om eventuella skador från dessa projekt och lägga fram dessa rapporter för folkomröstningar och offentliga diskussioner. Ett exempel på detta är projektet för att bygga ut oljeledningen Burgas–Alexandroupolis i Bulgarien. Jag instämmer helt och hållet i principerna om att skapa hållbar utveckling och återhämtning för miljön i enlighet med betänkandet, och mot bakgrund av de två tragiska olyckorna nyligen i Kerchområdet i november förra året och i början av januari i år är det nödvändigt att inrätta en mekanism för att beakta kustsamhällenas intressen i de fall det finns risker för vattenkvaliteten i Svarta havet och för försörjningen och livskvaliteten för invånarna i dessa samhällen. Tack för er uppmärksamhet.
Alessandro Battilocchio (PSE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tackar föredragandena för deras utförliga och väldisponerade betänkanden och jag vill kortfattat ta upp en aspekt. I Georgien har vi haft val som OSSE bekräftar gick korrekt till, men som Ryssland ifrågasätter och där den utåtriktade Mikheil Saakasjvili blev omvald. Under oräkneliga svårigheter har han försökt införa demokrati i landet, skrota den gamla postsovjetiska diplomatin och öppna landet för väst, Nato och EU. Det var den här öppenheten som ledde till repressalier från Vladimir Putins Ryssland, som bl.a. alltid har stött självständighetsrörelserna i Sydossetien och Abchazien. Bortsett från det geopolitiska läget finns en annan objektiv orsak till motsättningarna med Ryssland, nämligen olje- och gasledningarna på georgiskt territorium som är avsedda att föra Azerbajdzjans olja och gas västerut. Jag anser att det är av strategisk betydelse för oss att vara allierade med ett demokratiskt land som framför allt kan erbjuda oss ett alternativ till Moskva i fråga om energikällor i Kaukasienregionen, som – vilket vi alla bör komma ihåg – påverkas av det smygande kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan, Tjetjenienfrågan, konflikten mellan Turkiet och Armenien och många andra problem. Därför bör vi vidta konkreta åtgärder för att stärka den här synergin.
Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Medlemsstaterna och kommissionen bör öka takten i genomförandet av prioriterade projekt när det gäller transeuropeiska transporter längs lederna 7, 18, 22 och 21 och deras gradvisa integrering i Tracesa och de fem leder som anges i kommissionens meddelande nr 32/2007 om utvidgning av de viktigaste transeuropeiska transportlederna till grannländerna. Den europeiska Svartahavsdimensionen bör likna den nordiska dimensionen och baseras på ett jämbördigt partnerskap och ändamålsenlig infrastruktur för prioriterade projekt inom områdena kärnkraft, forskning och säkerhet, transport, turism och kampen mot klimatförändringen. Jag menar att den ekonomiska utvecklingen i länderna kring Svarta havet kräver motorvägar och höghastighetsjärnvägar som binder samman de centrala och västra delarna av EU med Svartahavskusten. EU bör arbeta för en gemensam havspolitik i Svartahavsregionen. Detta kommer att bidra till en integrerad strategi för miljöskydd, kustutveckling, havsforskning och turism.
Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag ställde två frågor till kommissionsledamoten. När hon svarar på frågan om genomförandet av stycke 29 om främjandet av en interkulturell dialog och stycke 36 om upprättandet av en plattform för frivilligorganisationer för utbyten mellan de civila samhällena, kanske hon kan ha det prejudikat som vi har på Balkan i form av organisationen CLIO i åtanke. Den är statligt oberoende och omfattar historielärare från alla länder på Balkan, som träffas för att diskutera sin gemensamma historiska och kulturella bakgrund för att kunna ta fram böcker och texter om regionens historia utan nationella konflikter. 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 131
Svartahavsområdet kanske kan ta lärdom av detta – så att historiker och forskare från alla länder runt Svarta havet kan träffas, oberoende av statliga påtryckningar, för att främja en gemensam förståelse för Svarta havets historia utan nationella konflikter.
Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag måste säga att detta var en av de bästa diskussionerna jag har haft, trots att det är sent på dagen. Den handlade om den europeiska grannskapspolitiken, som redan finns på plats. Många av er har sagt att EU har mycket kvar att göra, men EU har också gjort mycket, som vissa andra har påpekat. Jag vill tacka de två föredragandena, Roberta Alma Anastase och Lydie Polfer, eftersom jag anser att ni har gett upphov till en mycket intressant diskussion. Men vad är det nya inslaget i denna Svartahavssynergi? Det är det regionala inslaget, och som så riktigt påpekades av en del ledamöter som tyvärr inte är kvar var det under det tyska ordförandeskapet, som jag vill hylla, som idén om en regional dimension infördes. Detta är nu den regionala dimensionen av den bilaterala delen av grannskapspolitiken i öst. Det innebär att vi, för att uppnå en synergi, försöker att föra samman inte bara länderna inom grannskapspolitiken, utan även två andra mycket viktiga aktörer: Turkiet och Ryssland. Därför är det inte en strategi, utan en synergi, eftersom det såklart finns olika strategier. Tänk på att vi har en grannskapspolitik, vi har en särskild strategi gentemot Ryssland, och vi har förstås ett kandidatland – Turkiet. Ändå tycker vi att en politik för att arbeta tillsammans är mycket viktig.
Inom ramen för trojkan kommer jag tillsammans med andra kolleger att besöka detta område mycket snart – om två veckor tror jag – och jag kommer verkligen att ta med mig mycket av det som har sagts här. Jag ska nu nämna några kärnpunkter. Det finns så mycket att säga att jag skulle kunna tala i en halvtimme till, men det vill jag inte göra eftersom jag tycker att vi har haft en mycket intressant diskussion, och mycket kommer att få sägas i framtiden. Handel är en av de viktiga delarna. Ni har talat om energi, om transport, om klimatförändring, liksom jag själv. Det finns andra aspekter, men handeln är en mycket viktig aspekt, och en förstudie om handel är redan på gång. Det finns ett initiativ från kommissionen. Vad är syftet? Syftet är att bedöma utsikterna för framtida handelsmöjligheter, till exempel i Georgien och Armenien, men vi måste förstås se hur händelserna utvecklar sig. Detta är det ena. För det andra var min egen idé när jag presenterade grannskapspolitiken i ett av mina senaste meddelanden – inte i det senaste utan det näst senaste – att säga att vi behöver ett ekonomiskt grannskapsområde, ett ekonomiskt utrymme, och även detta har vissa ledamöter nämnt. Idén är alltså att ha en sorts frihandel i framtiden. Men vi måste självklart ta ett steg i taget. Ett område av rättvisa och frihet kommer också att finnas där i framtiden, men såklart måste det återigen ske steg för steg. Många har talat om en viseringspolitik. Jag kan berätta att kommissionen har varit tämligen öppen för en sådan. Men ni vet mycket väl att detta ligger inom medlemsstaternas befogenheter, så om ni talar om viseringsavgifter vet ni att medlemsstaterna i princip kan bevilja viseringsfrihet och att de även kan säga att de vill ha viseringslättnader. Men det ligger inte inom ramen för kommissionens befogenheter. Jag vill bara nämna detta eftersom kommissionen alltid får frågor på områden där den har försökt men inte har kommit vidare på grund av hur verkligheten ser ut. Jag ska nu gå över till energi. Detta är självklart en mycket viktig region när det gäller energi, och vi behöver samordnade beslut av många – statliga och privata aktörer – om rörledningar för fjärrtransport. Ni vet att kommissionen använder regionalt samarbete med Sydkaukasien och Svartahavsområdet för att underlätta beslut och diversifiera källor och leveransvägar. Det omfattar kontakter, till exempel, om Nabucco-gasledningen över Kaspiska havet. Nu finns det ju en samordnare, men återigen är det inte bara upp till kommissionen. Det är upp till kommissionen och medlemsstaterna. Och återigen har vissa medlemsstater redan bestämt sig för olika idéer som inte alltid ligger i linje med vårt enade tillvägagångssätt.
Jag anser att en annan mycket viktig aspekt är utvecklingen av hamnar. Detta ligger högt upp på dagordningen inom ramen för vårt program för höghastighetssjövägar. Så detta kommer också att återspeglas i nästa fas av Traceca-projektet. Jag ska nu svara Christopher Beazley. Ja, den interkulturella dialogen spelar också en roll i detta hänseende. Men i går var jag till exempel i Madrid där Alliansen mellan civilisationer lanserades, vilket nu är ett projekt 132 SV Europaparlamentets överläggningar 16-01-2008
av global omfattning, inom ramen för FN. Detta kommer att vara en av de lokala och regionala aspekterna, men jag tycker att vi ska föra in det i denna nya globala ram. Sedan nämnde ni utbyten mellan frivilligorganisationer. När det gäller detta kan jag berätta att programmet för gränsöverskridande samarbete i Svartahavsområdet redan stöder förbindelser mellan frivilligorganisationer. Kommissionen har en del planer för frivilligorganisationerna i år när det gäller ekonomiskt samarbete och tryckfrihet, och vi har ett nära samarbete i denna fråga med Svartahavsforumet, som är ett initiativ från Rumänien. Slutligen anser jag att det Christopher Beazley sade om historieböcker verkligen är en av de intressanta delarna. För övrigt behöver självklart många av dessa projekt finansiering. Därför har vi inom grannskapspolitiken skapat fonden för grannskapsinvesteringar som i princip riktar sig till syd och öst. Men inom regionalt samarbete finns det också en möjlighet att starta projekt. Jag tror att detta är de kärnpunkter jag vill beröra i detta skede, men jag är säker på att vi kan återvända till detta ämne igen, kanske efter att mötena har ägt rum. Och ni vet också att vi, åtminstone kommissionen, försöker att ta itu med frågorna om hur vi kan hjälpa till att lösa de låsta konflikterna. Detta är såklart ett mycket svårare område eftersom alla är mycket olika, men genom våra projekt försöker vi åtminstone att hjälpa till och att skapa rätt förutsättningar för att underlätta uppgörelser. Vi hoppas verkligen att vi kan komma fram till en bra lösning tillsammans med medlemsstaterna och rådet.
Lydie Polfer, föredragande. − (FR) Fru talman! Jag vill helt kort tacka alla mina kolleger i parlamentet som har uttalat sig, och dem som har arbetat med mig. Jag har med stor tillfredsställelse konstaterat att det råder stort samförstånd om behovet av att fördjupa våra förbindelser med länderna i Sydkaukasien, dela våra erfarenheter med dem och stödja dem i det politiska och ekonomiska reformarbetet. Jag vill särskilt tacka kommissionsledamoten för att hon har deltagit här i kväll och även stått till vårt förfogande och kommunicerat med oss för att dela information och hålla sig informerad om det här ärendet. Jag försäkrar henne att hon har vunnit vårt intresse, vår uppmärksamhet och vår vänskap.
Roberta Alma Anastase, föredragande. − (RO) Även jag vill tacka alla talare för deras meningsfulla bidrag till de viktigaste aspekterna på samarbetet i Svartahavsregionen. Jag håller helt och hållet med om att en särskild politik, kanske rentav en strategi, bör utvecklas för Svartahavsregionen och jag vill än en gång betona dess betydelse. Jag välkomnar anordnandet av en ministerkonferens om Svartahavspolitiken och jag hoppas att ett resultat av denna konferens kommer att vara konkreta, kraftfulla åtgärder för alla områden för samarbete bland länderna kring Svarta havet, och mellan dessa länder och EU. Jag kommer inte att ta upp några ytterligare frågor just nu. Naturligtvis har diskussionen varit mycket intressant, men det finns en viktig tanke som bör upprepas: att denna synergi och politiken för samarbete i Svartahavsregionen inte bör utesluta nya anslutningsmöjligheter. Dialogen med det institutionaliserade civila samhället är mycket viktig eftersom det bara går att bygga upp institutioner om de människor som berörs är beredda att göra verkliga förändringar.
Talmannen. – Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdag, kl. 12.00. Skriftliga förklaringar (artikel 142)
András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) I betänkandet om Svartahavssynergin belyser man med rätta de områden där en utökad dialog kan ge ömsesidiga fördelar för EU och staterna i den regionen. Här kommer energipolitiken att spela en oundviklig roll. Ett fördjupat samarbete mellan EU och länderna kring Svarta havet skulle kunna leda till värdefulla framsteg när det gäller försörjningstryggheten för EU. Det är inte möjligt att uppföra gasledningar som i någon större omfattning kan minska EU:s energiberoende utan ett aktivt samarbete med staterna i regionen. Det är nödvändigt att utforma ett öppet, icke-diskriminerande ramprogram för transporter, inte bara för EU:s medlemsstater utan även för välfärden i de många staterna i regionen. Vi kan inte nog betona betydelsen av Nabucco-gasledningen eftersom den skulle skapa ett alternativ för EU, både när det gäller resurser och partner och transportrutter. Här är det särskilt viktigt att de berörda länderna 16-01-2008 SV Europaparlamentets överläggningar 133
motstår frestelserna att dela upp de kortsiktiga vinsterna. Nabucco kan vara en symbol, inte bara för den gemensamma energipolitik som håller på att ta form utan även för samarbetet kring Svarta havet. När vi diskuterar detta ämne skulle det vara värdefullt att uppmärksamma Rysslands ökade aktivitet i regionen. EU måste klargöra att det inte kan acceptera Rysslands försök att skaffa sig monopol på energiresurser som kan skönjas här. Precis som utskottet för industrifrågor konstaterar i sitt yttrande över betänkandet är tillgång till resurser ett legitimt EU-intresse. Principerna för fri konkurrens måste råda när EU utformar sin politik på det här området.
Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) I betänkandet behandlas området från en regional utgångspunkt och även om detta har sina fördelar ger det inte tillräckligt stort utrymme för skillnaderna mellan länderna i Sydkaukasien. Jag vill att skillnaderna mellan länderna ska lyftas fram tydligare eftersom vi annars utsätter dem för något som vi troligen inte skulle vilja utsättas för själva. För det andra kan formuleringarna i betänkandet ge intrycket att Georgien är det mest problematiska landet i regionen. Jag har också sett detta hända i diskussioner i olika parlamentsutskott och i grupper där ambassadörer själva har sagt detta. Mot bakgrund av vad som hänt nyligen är detta dock inte korrekt och vi vet mycket väl att det är så. Tyvärr har de våldsamma demonstrationerna i Tbilisi fått mycket större global uppmärksamhet än de dagliga kränkningarna i exempelvis Azerbajdzjan som vi ofta inte får höra talas om på grund av landets stora energitillgångar. När vi bedömer läget för ekonomin eller situationen för de mänskliga rättigheterna, utvecklingen av demokratiska institutioner och frihet för medierna, visar Georgiens resultat att landet tydligt har valt den demokratiska vägen och gör större framsteg än de andra. Och även detta är värt större stöd från vår sida.
Toomas Savi (ALDE), skriftlig. – (EN) Som estnisk ledamot i parlamentet gläder det mig att kunna berätta att en femtedel av ledamöterna i det estniska parlamentet deltog i valobservatörsgruppen i Georgien. Enligt den internationella valobservatörsgruppen var valet den 5 januari i stort sett förenligt med de flesta internationella kraven på demokratiska val, men betydande utmaningar upptäcktes som måste tas itu med snarast. Även om vissa avvikelser upptäcktes och påpekades är det fullständigt oansvarigt att tillåta ökade spänningar i Georgien, särskilt genom att äventyra valets legitimitet inför den georgiska befolkningen genom att få den att tvivla på om detta val genomfördes på ett rättvist och fritt sätt. Jag anser inte att de politiker i grannländerna och till och med i EU som har valt att vara skeptiska och även mycket högljudda har agerat i bästa intresse för en fortsatt hållbar utveckling och ett befästande av demokratin i Georgien, vilket tydligt framgår som viktigt i detta betänkande.
16. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
17. Avslutande av sammanträdet
(Sammanträdet avslutades kl. 23.50.)