LUND UNIVERSITET Institutionen för kommunikation och medier 2012-01-05 Kandidatuppsats 15 hp Retorik HT12
- Jag är oskyldig! En fortsättningsstudie av Ola Lindholms val av retoriskt försvar mot kokainanklagelsen
Av Simon Bengtsson Handledare: Anders Sigrell Examinator: Tina Kindeberg 2(60)
Sammanfattning Den här uppsatsen undersöker hur Ola Lindholm valde att agera då han misstänktes för narkotikabrott. Misstanken om att Lindholm brukat narkotika fick stort genomslag i media efter att ett urinprov visat spår av kokain, och Lindholm drabbades av en förtroendekris där hans anseende stod på spel. Uppsatsen behandlar dels hur Lindholm valde att uttrycka sig när han uttalade sig om misstanken om narkotikabrott, dels att han valde ett blogginlägg som uttryckssätt. Uppsatsen visar på att Lindholms försvar är uppbyggt kring förnekande, att attackera de som anklagar honom och att visa på att han själv är en god människa. Försvaret fungerar dåligt då Lindholm förnekar att han medvetet tagit kokain, utan att förklara hur urinprovet trots detta visar motsatsen, samtidigt som han döms av Solna Tingsrätt för ringa narkotikabrott. Gällande uttryckssättet är fördelen med att uttrycka sig genom en blogg att ingen annan än Lindholm själv bestämmer vad som ska stå skrivet i inlägget. Lindholm uttrycker starka åsikter som det möjligtvis hade varit svårare att få ut om uttryckssättet varit ett annat. Det är alltid svårt att utröna hur man bör agera i krissituationer då vi aldrig vet vad som skulle ha hänt om Lindholm valt att agera på ett annat sätt. Genom att studera Lindholms agerande har uppsatsen påvisat hur vissa val sett ut samt ökat medvetenheten kring kunskapen om hur man kan agera när man ställs inför en förtroendekris.
Nycklord: kriskommunikation, förtroendekris, anseende, retorik, statusläran, A Theory of Image Restoration Strategies, ethos, blogg, den retoriska situationen, Ola Lindholm
3(60)
Innehållsförteckning s.
Sammanfattning
1. Inledning ______4
2. Bakgrund ______6
3. Syfte ______8
4. Frågeställning ______9
5. Tidigare forskning ______9
6. Teori ______11 6.1 Vad är retorik?______11 6.2 Anseende och ethos______13 6.3 Kris och kriskommunikation ______15 6.4 Nätens kriskommunikation ______19 6.5 Verktyg för att analysera försvarsstrategier ______22 6.5.1 Statusläran ______22 6.5.2 A Theory of Image Restoration ______26 6.5.3 Verktygen kombinerade______29 6.6 Verktyg för att analysera kommunikationssättet ______30 6.6.1 Den retoriska situationen ______30 6.6.2 Neo-aristotelisk analys ______32 6.6.3 Verktygen kombinerade ______35
7. Metod ______35 7.1 Tillvägagångssätt och perspektiv ______35 7.2 Material ______36 7.3 Allmän kritik ______36
8. Reslutat ______37 8.1 Lindholms försvarsstrategier ______37 8.1.2 Slutsatser kring Lindholms försvar ______41 8.2 Lindholms kommunikationssätt ______42
9. Diskussion ______47
10. Referenslista ______50
11. Bilaga 1 – Ola Lindholms blogginlägg ______53
4(60)
1. Inledning Alla våra handlingar påverkar hur människor ser på oss, hur människor uppfattar oss, hur noga människor lyssnar på oss, om de ens lyssnar på oss. Det brukar sägas att det vi säger, påverkas av vår auktoritet. Har vi hög auktoritet lyssnar människor, vi blir beundrade och det vi berättar spelar mindre roll, folk lyssnar ändå. På samma sätt påverkar det vi säger vår auktoritet. Det vi yttrar påverkar hur människor uppfattar oss. Korrelationen mellan vad vi säger och hur vi agerar finns ständigt där. Bara för att någon en gång i tiden byggt upp ett anseende är det inte en garanti för att det kommer att bestå, det finns det otaliga exempel på Om anseende är något viktigt och värdefullt i vårt samhälle krävs det att vi vårdar och tar hand om detta. Om vårt anseende attackeras bör vi alltså försvara detta och vi borde eftersträva en ständig ökning av vårt anseende. Vid vissa tillfällen sätts vårt anseende på spel hårdare än normalt, det kan handla om stora samhällskriser, men även att enskilda uppmärksammas för ett beteende som kan vara brottsligt eller oförenligt med deras arbete. Vid dessa tillfällen sätts enstaka individer ofta under stort tryck och hur de agerar då kan vara fundamentalt för deras anseende. Genom att agera på ett sätt som allmänheten håller för rätt så minimeras vår anseendeförlust medan ett i allmänhetens ögon felaktigt agerande kan förstöra inte bara ett anseende, utan i värsta fall en hel karriär. Ett tillfälle där flera individer sattes under stor press var den 26 december 2004 då den s.k. Tsunamikatastrofen inträffade. Nedan redovisas två olika krishanteringar som gav två mycket skiftande resultat. Fritidsresors informationsdirektör Lottie Knutsson hyllades för att snabbt, tydligt och empatiskt reagerat medan utrikesminister Leila Freivalds fick hård kritik som grundades i att hon var långsam och uppträdde nonchalant. Freivalds valde dels att gå på teater samma kväll som hon fick reda på Tsunamikatastrofen och på grund av ett långsamt beslutande fick Räddningsverket iväg sina räddningsteam senare än man velat. Leila Freivalds och regeringens anseende höll på att skadas, men det var fortfarande i inledningsfasen, än fanns det tid för åtgärder. En presskonferens hölls den 29 december. Freivalds valde en strategi uppbyggd på nekande och bortförklaringar, och enligt senare opinionsmättningar och offentlig debatt 5(60)
var den inte särskilt effektiv. Freivalds agerande hade allvarligt skadat både hennes och regeringens anseende. Lottie Knutsson och Fritidsresor valde att agera på ett annat sätt. Genom pressmeddelanden fick man snabbt ut information och genom en empatisk inställning fick man en stor förtroendeframgång.1 Visserligen var Freivalds och Knutssons utgångslägen olika, medborgarna hade med största sannolikhet olika förväntningar på de båda på grund av deras ansvarsområden. Detta till trots: en av dem lyckades bättre och en av dem lyckades sämre. Varför? Visserligen går det att peka på att det alltid är bättre att vara ute med information snabbt snarare än långsamt i en krissituation. Det är ju dock långt ifrån endast detta som påverkar mottagarnas uppfattning. Knutssons strategi, vare sig den var medveten eller omedveten, var bättre på att behålla och förbättra anseendet än Freivalds. Knutssons kriskommunikation överglänste Freivalds. Tsunamikatastrofen kom som en chock, inte bara för Sverige utan för hela världen, den varma och gemytliga julstämningen skiftade snabbt till en betungande oro och skräck. Ena dagen gick människor lugnt hem ifrån jobbet för att nästkommande dag komma till en arbetsplats full av kaos. En kris kan som synes uppkomma fort och sätts ens anseende på spel bör man agera skyndsamt. En person som nyligen upplevt något som liknar det ovan beskrivna, i alla fall gällande ett hotat anseende, är (numera tidigare) programledaren Ola Lindholm. På grund av en misstanke om narkotikabrott vändes hela hans vardag upp och ner och han tvingades agera för att rädda sitt anseende. Det är i Lindholms agerande som denna uppsats tar avstamp. Undertiteln antyder att detta är en fortsättningsstudie; vilket grundar sig i att Lindholms agerande redan studerats i en tidigare C-uppsats skriven av Peter Lindquist. Mer om vad detta innebär för denna uppsats utformning tydliggörs nedan i avsnittet 5. Tidigare forskning.
1 2007:9, Förtroende i kris av Jesper Falkheimer 6(60)
2. Bakgrund Söndagen den 10 april är det match i Allsvenskan i fotboll mellan AIK och Mjällby AIF på Råsunda Fotbollsstadion i Solna, norr om Stockholm. Nästan 12000 åskådare är på plats för hemmapremiären och får se AIK ta en säker seger med 3-0 och inkasera tre viktiga poäng.2 Efter matchen väller glada AIK-supportrar ut i vårvärmen efter en bra start på säsongen. Den skarpögde kan skymta Ola Lindholm i AIK-massorna, haja till över att han faktiskt hejar på Mjällby (om man nu inte visste det innan), och sedan inte fundera mer över detta. Men historien snarare börjar än slutar här. Tidigt på morgonen tisdagen den 12 april publicerar nämligen Expressen två artiklar om att Ola Lindholm är misstänkt för narkotikabrott. Klockan 15.35 söndagen den 10 april under matchen mellan AIK och Mjällby AIF ska Ola Lindholm tagits av poliser för en kroppsbesiktning då poliser upplevt att han verkat drogpåverkad. Han och 15-16 andra personers urinprov skickas till Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL och analyssvaret väntas ta upp till två veckor att få fram.3 Ola Lindholm är en känd svensk tv-personlighet som nyligen fyllt 41 år (40 år vid tillfället). Han har varit programledare för flera populära och familjevänliga program som Ola 21:30, Söndagsöppet, Myror i brallan, Wild kids och även Melodifestivalen 2004. Vid tillfället var han även ledamot i styrelsen för BRIS (Barnens rätt i samhället) och chefredaktör för Kamratposten (en tidning som riktar sig till barn).4 Samma dag som Expressen går ut med uppgifterna om att han är misstänkt för narkotikabrott väljer Ola Lindholm att publicera ett pressmeddelande på Bonnier Tidskrifters hemsida. Pressmeddelandet förtydligar Lindholms oskuld: ”När jag får testresultatet kommer jag att kommentera detta vidare. Jag är inte orolig. Jag vet att jag inte tagit någon form av narkotika.”5 Den 6 maj väcks åtal mot Ola Lindholm för ringa narkotikabrott, testresultatet har kommit tillbaka positivt. Det visar sig att urinprovet innehöll bensoylekgonin vilket är en restprodukt som bildas när kroppen intagit kokain.6
2 www.aik.se/fotboll/statistik/matches.php?id=3953 3 www.expressen.se/1.2399491 4 www.expressen.se/1.2399096 5 Då jag inte hittat pressmeddelandet hänvisas till den tidigare uppsatsen: Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser, s. 2 6 www.expressen.se/1.2427717 7(60)
Det är således inte längre tomt prat som Ola Lindholm anklagas för, han befinner sig i en situation där hans anseende är klart hotat. Lördagen den 7:e maj 2011 väljer Ola att skapa en blogg där han beskriver sin syn på händelsen, hans enda offentliga kommenterar om vad som hänt.7 Rättegången hålls den 5 september och tiden mellan denna och Lindholms blogginlägg den 7 maj har varit allt annat en positiv för Ola. Han har tvingats lämna sin styrelsepost i BRIS, fått sparken från SVT och sagt upp sig som chefredaktör på Kamratposten.8 En vecka efter rättegången faller domen: Ola Lindholm döms mot sitt nekande för ringa narkotikabrott och påföljden bestäms till 30 dagsböter á 50kr.9 Varför är detta över huvudtaget intressant? Jo, därför att efterdyningarna för Ola Lindholm resulterade i att han fick lämna sitt jobb på SVT och att han fick avgå som chefredaktör på Kamratposten. Ola Lindholm hamnade i en förtroendekris och valde att hantera den på ett sätt, nu en tid efter vet vi hur det gick. Kunde han agerat annorlunda? Mediernas bevakning och rapportering om krishändelser i dagens samhälle är många och ofta omfattande. Kriser är prioriterade och nyhetsredaktioner sätter igång stora insatser för att täcka olika händelser. Det är medierna som har den huvudsakliga makten när det gäller att bestämma vad som ska bli nyhet eller ej, vad som ska bli kris eller ej. Vårt samhälle moderniseras alltmer och områden kompliceras ständigt vilket leder till att fler ämnesbundna experter krävs för att ha kontroll. Om expertisens vikt har ökat är det också viktigt att dessa experter bevakas, att någon informerar oss om de missköter sig. Då experter blivit viktigare för samhället har det också blivit viktigare att bevaka experter.10 Om kriser och då framför allt förtroendekriser blivit vanligare ökar behovet av att kunna hantera desamma. Om en förtroendekris kan generera betungande konsekvenser, så betydande som att du förlorar ditt jobb, är det angeläget att undersöka hur man kan hantera dessa kriser på bästa möjliga sätt.
3. Syfte Syftet med denna uppsats är att få en inblick i hur vårt anseende kan påverkas genom våra handlingar och våra uttalanden. I vissa yrken är en persons anseende fundamentalt,
7 www.olalindholm.blogspot.com/ 8 http://www.dn.se/kultur-noje/expert-om-ola-lindholm-svart-bli-frikand 9 Mål B 4053-11, Solna Tingsrätt 10 Falkheimer (2009), s. 39
8(60)
ofta till exempel när yrkena innebär en viss offentlig uppmärksamhet för de anställda. Ola Lindholm är en offentlig person vars anseende kan anses viktigt och syftet är att undersöka vilka försvarsstrategier han använde sig av när han hamnade i nämnda beklämmande situation. Genom att agera på ett visst vis torde det gå att minimera anseendeförlusten och ett andra syfte med uppsatsen blir därför att försöka fastställa hur Ola Lindholm eventuellt borde agerat för att minimera skadan på sitt anseende. Det finns visserligen inget facit på hur man exakt bör agera i en situation som Olas, men med tanke på vilka konsekvenser misstanken och domen fick går det i alla fall att sluta sig till att hans agerande inte var optimalt. Kommunikationsmöjligheterna är enorma i dagens digitaliserade samhälle och det är inte alls självklart att kommentarer ska framföras via en presskonferens eller en tidningsartikel. Ola Lindholm valde att uttrycka sig i ett blogginlägg och en annan avsikt är därför att undersöka hur detta kommunikationssätt påverkade yttrandet. Genom att undersöka kommunikationssättet tillkommer också ett syfte i att försöka förstå varför Lindholm valde just detta uttryckssätt. I denna uppsats vill jag påvisa på ett par alternativa val som man kan göra i en situation då ens anseende hotas. Att utreda Ola Lindholms uttryckssätt hoppas jag ska kunna generera en ökad förståelse för vilka möjligheter som finns och skapa en viss vägledning i hur man bör eller, eventuellt, inte bör agera.
4. Frågeställning Hur kan retoriken hjälpa oss att förstå hur Ola Lindholm valde att försvara sig när hans anseende var hotat? Borde han agerat annorlunda för att minimera en eventuell förlust i anseende? Hur påverkar Ola Lindholms val av kommunikationssätt intrycket? Vad kan det finnas för orsak bakom valet av kommunikationssätt?
5. Tidigare forskning I takt med att samhället utvecklats och det mediala förändrats har mer fokus förflyttats från grupper till enskilda individer. Enskilda hamnar oftare i centrum och behovet av en 9(60)
effektiv kriskommunikation har ökat. Det finns viss forskning kring detta och den kanske påtagligaste står Jenny Rosqvist för i hennes magisteruppsats ”Pudelns kärna – vad det innebär att göra en pudel ur ett kommunikativt perspektiv” från 2008. Uppsatsen behandlar begreppet ”att göra en pudel” som är liktydigt med att erkänna ett begånget fel, ofta en kaxigt framförd felaktighet. Uppsatsens analys grundas sig på fyra politikers ”pudlar” och hur dessa kan förstås utifrån statusläran och Benoits apologia- teori. Analysen försöker också svara på hur pudeln påverkar trovärdigheten hos användaren.11 Rosqvist kommer fram till att pudeln definitivt påverkar trovärdigheten, dock att det är svårt att avgöra i vilken grad. Det hon däremot kommer fram till är att pudeln definitiv minimerar förlusten av trovärdighet. Det visade sig att mediadrevet ofta avtog efter att en pudel gjorts.12 När det gäller statusläran och Benoits apologia-teori kommer Rosqvist fram till flera olika slutsatser. Det deskriptiva i statusläran, främst rangordningen av olika försvarssteg, gör den användbar för att se på vilka steg försvaret väljer att möta attackerna på. Apologia-teorin är dock bredare och förklarar bättre innehållet i försvaret, dock framgår någon klar rangordning egentligen inte i Benoits teori. Rosqvist kommer fram till att en sammanföring av dessa två teorier skulle kunna ge ett produktivt resultat. Tillsammans skulle det kunna ge en mer sammansatt bild av försvarssituationen och vilka strategier det finns att välja mellan.13 Denna uppsats ska anamma Rosqvist förslag i att använda statusläran och Benoits apologia-teori tillsammans vid analysen. Ett mycket intressant grepp i uppsatsen är att den avslutas med en preskriptiv del med tips till personer som står inför uppgiften att göra en pudel, Rosqvist får alltså ut ett konkret verktyg om hur pudeln kan användas i sin uppsats.14 En annan uppsats som har ännu större relevans för denna uppsats är Peter Lindquist kandidatuppsats ”Apologia i offentligheten – En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser” från 2011. Precis som titeln antyder behandlar uppsatsen samma ämne som denna uppsats ska utreda och den har därför en
11 ”Pudelns kärna – vad det innebär att göra en pudel ur ett kommunikativt perspektiv”, s. 7 12 Ibid, s.43 ff 13 Ibid s.47 14 Ibid 49 f 10(60)
betydande roll. Uppsatsen är skriven precis efter det att Lindholm misstänktes för ringa narkotikabrott och valde att uttala sig genom ett blogginlägg. Detta betyder att uppsatsen analyserar blogginlägget utan vetskap om den kommande domen och sedermera har ett osäkrare material att arbeta med. Med osäkrare material menas att det var oklart vilken tyngd attackerna mot Lindholm egentligen hade då han ännu inte fällts. Analysen redovisar hur ethos förändrats för Lindholm, hur han ställts sig enligt statusläran och vilka strategier han använt sig av i Benoits apologia. En propostionsanalys gjordes även av blogginlägget.15 Uppsatsen är deskriptiv till sin karaktär och beskriver hur Lindholm har försvarat sig men uttalar sig egentligen inte om försvaret är bra eller dåligt. I avslutningen av uppsatsen kommenterar Lindquist att en analys av Lindholms apologia efter domen kan vara av intresse då all fakta ligger på bordet.16 Denna uppsats kan ses som en fortsättning på Lindquist uppsats och en ständig jämförelse och dialog kommer att hållas genomgående med Lindquists uppsats, främst i resultatdelen. Detta för att se och utröna skillnader nu när förutsättningarna förändrats i och med den fällande domen.
6. Teori
15 ”Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser”, s.10 f 16 Ibid s.24 f 11(60)
För att denna uppsats ska bli förståelig och väsentlig för dig som läsare är det relevant med en genomgång av dels den teori som uppsatsen lutar sig mot, dels de analysredskap uppsatsen kommer att använda sig av.
6.1 Vad är retorik? Retoriken är svårdefinierad då det finns så många skilda tolkningar som både uppvärderar och nedvärderar retorikens betydelse. Enligt mig nedvärderas retoriken ofta inom politiken som enbart vilseledande strunt, medan den inom rättsväsendet har ett rykte av sig som den manipulerande advokatens bästa vän. Man skulle kunna säga att det finns lika många definitioner av retoriken som det finns retorikers. Aristoteles definierade retoriken som: ”Konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga”.17 Quintilianus bestämde istället att retoriken gick ut på ”konsten att tala väl”.18 Min definition av retoriken kan i all sin simpelhet samlas i en enda sats: Konsten att välja kommunikation konstruktivt. Denna definition är mycket starkt inspirerad av retorikprofessor Anders Sigrells definition ”Konsten att välja språk konstruktivt”.19 Min och Sigrells definition är väldigt lika men jag har dock valt att använda mig av termen kommunikation istället för språk. Anledningen till detta är att det är lätt att misstolka termen ”språk” som endast det talade språket. Visserligen menar Sigrell att språk även innefattar kroppsspråk, symboler m.m. men för att förtydliga detta använder jag istället termen kommunikation. Vad menar jag då med termen kommunikation? Det första som associeras med termen är säkerligen det som man kan kalla den klassiska kommunikationen: nämligen samtalet mellan parter. Jag menar dock att kommunikationsbegreppet är vidare än så. Nedan följer NE:s definition av kommunikation:
”kommunikation (latin communica´tio 'ömsesidigt utbyte', av commu´nico 'göra gemensamt', 'låta få del i', 'få del av', 'meddela', av commu´nis 'gemensam', 'allmän', 'offentlig'), överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater (för
17 Aristoteles, 2011. 1355b: 26-27 18 Lindqvist (2008) s. 30 ff 19 Sigrell (2008), s. 48 12(60)
det senare se datakommunikation). Kommunikation kräver dels ett språk eller en kod vari informationen uttrycks, dels ett fysiskt medium varigenom informationen överförs.”20
Det är denna sorts kommunikation som jag menar att retoriken kan hjälpa oss med. Alltså när vi vill överföra information till främst andra människor. Sedan om detta sker genom bilder, brev, tal, kroppsspråk eller symboler spelar mindre roll. Det grundar sig i att bli medveten om vilka kommunikationsmöjligheter som finns i en given situation och välja den som bäst lämpar sig beroende på vad man vill få fram. Retorik grundar sig således i en teori som undersöker hur vi kommunicerar samt en praktik som är själva kommunikationen. Genom att studera retorik finns det en möjlighet att bygga upp en djup teori som ger breda möjligheter vid olika kommunikationssituationer. Jag ser retoriken som ett verktyg eller redskap som man kan ta hjälp av i de mest spridda situationer. För att konkretisera vad jag menar med detta kan vi se på några exempel. När du kommer till en arbetsintervju vill du bli uppfattad på ett visst sätt, du vill påverka på ett visst vis. När du står inför en domstol vill du försöka övertyga domaren om att ditt sätt att se på saken är det mest rätta. När du är best-man på din bästa kompis bröllop vill du lyfta honom och hans eviga kärlek till skyarna. När du skriver ett personligt brev som du vill ska ge dig det där drömjobbet. När du står i baren på det där stökiga utestället vill du få uppmärksamhet snabbt så att du slipper vänta. Allt detta hävdar jag att retorik som verktyg kan hjälpa dig med. Retoriken handlar om att bli uppmärksam på att du själv kan välja hur du ska agera i olika situationer för att nå de målen som du har. Genom att välja vilka ord du använder, hur du talar, hur du går, hur du klär dig, hur du uppfattas, kan du påverka hur människor bedömer dig. Det som jag nämnt ovan innefattar i princip varje liten del i vår vardag, så finns retoriken verkligen överallt då tänker du? Jag skulle inte säga att retoriken finns överallt, eller så finns den det. Det som du med hjälp av retoriken kan påverka finns nästan överallt, dock är det ju först när du blir medveten om retoriken som du har någon nytta av den. Medvetenhet är ett av de viktigaste, och mer fundamentala begreppen inom retoriken, enligt mig. Desto mer medveten du blir över vad som påverkar ditt framställningssätt, och även hur det påverkar, desto lättare kan du styra din retorik mot
20 http://www.ne.se/kommunikation 13(60)
de mål som du satt upp. Om du är medveten om att vissa mottagare befinner sig i en viss känsla, och du samtidigt vet hur människor brukar reagera då, så kan du använda dig av denna medvetenhet när du utformar din retorik. Det går att hävda att det finns en risk att detta går till en viss överdrift, om man är för medveten kan det resultera i att du står och velar över vilka skor du ska använda och hur dem egentligen påverkar. Det finns ingen sådan övermedvetenhet hävdar jag, om du är medveten om hur olika ting påverkar kommer du förmodligen att komma fram till att just skovalet och andra mer banala val, inte är centralt för just den påverkan du eftersträvar. Däremot kan klädvalet i sin helhet spela en betydande roll, och om man räknar in skorna som en del av klädvalet bör de även spela en viss roll. Slutligen ska tilläggas att detta rent teoretisk må låta simpelt, men i praktiken tillkommer också förmågan att sålla bland det medvetna. Endast för att du vet vad som påverkar och vad du bör välja betyder inte det att du har förmågan att använda detta i praktiken.
6.2 Anseende och ethos I tidigare avsnitt har jag tagit upp vad jag menar med retorik och vad retoriken som ett verktyg kan användas för. Medvetenheten om vad som påverkar är centralt för att kunna utveckla sina möjligheter till att använda retoriken så som man ämnar. Jag har också nämnt att ens anseende är viktigt att bevaka och förbättra då ett gott anseende torde förbättra ens möjligheter till att verka övertygande. Om anseende har en sådan väsentligt roll i hur vi uppfattas bör det utredas vad jag i denna uppsats menar med just anseende. Det jag kallar anseende grundar sig i det retoriska bevismedlet ethos. Ethos handlar om hur man använder sin karaktär för att påverka och utesluter sådant som retorn inte kan styra över. Dessa icke-retoriska faktorer kan t.ex. vara ålder, kön, hudfärg etc.21 Det ska ändock tilläggas att bara för att vi inte kan kontrollera dessa faktorer bör vi fortfarande anpassa oss efter dem. Dessa faktorer utgör nämligen våra grundläggande förutsättningar. Det kan t.ex. handla om att jag är en europeisk man som ska tala inför en stor asiatisk publik. Jag kan inte förvandla mig själv till asiat bara för att jag tror att jag skulle lyckas bättre då utan får helt enkelt anpassa det jag har efter den
21 Lindqvist (2008) s. 88 14(60)
situationen jag befinner mig i. Det vi faktiskt kan påverka är hur mottagarna ska uppfatta oss som personer, hur de ska uppfatta vårt anseende. Problemet här är dock att varje situation är unik och att anpassa sig till just denna och den doxa som råder är elementärt. Med doxa menas det aktuella auditoriets tankar om moral och sanningar. Trots att varje situation är unik finns det vissa generella råd att ge som grundar sig i Aristoteles uppdelning av ethos. Enligt Lindqvist delade Aristoteles upp ethos i tre underkategorier med uppgift att inge förtroende: moraliska egenskaper (arete), förnuft eller kunskaper (phronesis) samt den goda viljan (eunoia). Alla dessa tre behöver retorn försöka förmedla till sina mottagare22
Arete (goda moraliska egenskaper) Vad är moraliskt goda egenskaper? Det är svårt eftersom det beror på den aktuella doxan men det finns fyra kardinaldygder som man enligt de antika filosoferna bör äga: modighet, rättrådighet, klokhet och måttfulhet. Dessa dygder ser vi även idag som berömvärt att äga. Andra egenskaper som värderas högt i Sverige är: ärlighet, vänfasthet, generositet, gästfrihet och ett visst mått av självkontroll. Blygsamhet är också en dygd som har delvis ett fäste i Sverige. Det gäller att försöka ge en bild av sig själv som moraliskt framstående, genom att framhäva främst ovan nämnda dygder.23
Phronesis (förnuft – kunskap och gott omdöme) Förutom att visa på goda moraliska egenskaper bör man även visa att man är förnuftig och har ett gott omdöme. Det gäller för retorn att på något sätt demonstrera sina kunskaper och sin kunnighet om det som behandlas. Det kan man göra genom att syfta på egna meriter, att man handlar på sätt som tyder på gott omdöme och genom att uttrycka sig klokt och nyanserat.24 Ett exempel på detta kan vara att framhäva ens tidigare karriär som professionell skidåkare för att visa mottagarna att man besitter den viljan som eftersträvas. Enligt mig är det vedertaget att det krävs en enorm vilja och beslutsamhet för att lyckas inom idrottsvärlden och på detta sätt demonstreras det för mottagarna. Det bör återigen nämnas att mottagarnas doxa spelar en betydande roll.
22 Lindqvist (2008), s. 90 f 23 Ibid, s. 91 f 24 Ibid, s. 92 15(60)
Eunoia (den goda viljan) Det sista retorn behöver visa mottagarna är en vilja att värna om mottagarnas bästa. Lindqvist (2008) skriver att det handlar om att ta hand om publiken och att visa att det finns ett intresse från retorns sida mot publiken. Han menar att ironi och sarkasm sällan är en fördel utan att man istället bör visa sin välvilja för mottagarna.25
Det är alltså dessa tre underkategorier av ethos som jag tillskriver anseendet. Ett gott anseende uppvisar således goda moraliska egenskaper, förnuft och god vilja. Det är dessa grunder som bör anpassas efter den rådande situationen för att anseendet ska kunna påverka på det sätt som är eftersträvansvärt. Aristoteles tar ett exempel mellan mottagare som hatar eller älskar. På grund av de sinnelagen mottagarna är i kommer de att reagera på olika sätt. Genom att ha en medvetenhet om aspekter som påverkar kan vi själva påverka på det sätt vi önskar.26 Till sist bör en motivering kring valet av term presenteras. Ovan kan vi utläsa att jag ger anseende samma innebörd som ethos, så varför inte använda ethos? Ethos är ju till och med en retorisk term och detta är ju en retorikuppsats. Anledningen är dels att ethos, precis som termen retorik, definieras olika beroende på vem du frågar. För att undvika missförstånd och för att ge min uppsats en egen prägling har jag därför valt att använda mig av termen anseende istället. En annan anledning grundar sig i min definition av retoriken. Som fastställts menar jag att retorik finns överallt bara du blir medveten om det; därför finns det ingen anledning att försöka särskilja retoriken från vår vardag endast med gammalmodiga termer. Retoriken bör istället inkorporeras och följaktligen använder jag termen anseende och låter den innefatta vad som stipulerats ovan.
6.3 Kris och kriskommunikation
25 Ibid, s. 93 26 Aristoteles Retorik, bok 2 kapitel 1 och 6:1 Vad är retorik? 16(60)
Termen kris kommer från grekiskans krisis, som betyder avgörande eller prövning. Enligt SAOL definieras kris som en mycket svår situation.27 Inom termen kris går det att finna fler begrepp som preciserar vad som egentligen räknas till en kris. En händelse med dignitet av en stor olycka eller en katastrof benämns ofta som en krishändelse. Enligt Pearson och Mitroff (1993) kännetecknas kriser av följande: *de är mycket synliga *de kräver omedelbar uppmärksamhet *de innehåller inslag av överraskning *de kräver någon form av handling *de är utanför en organisations fullständiga kontroll.28
En kris synes vara något överraskande som ligger utanför ens kontroll och som kräver uppmärksamhet och någon form av handling. Om vi tittar på Lindholms situation så kan vi börja med att anta att urinprovet, och dess för honom negativa resultat, förmodligen kom som en stor överraskning. Lindholm verkade av allt att döma ha väntat sig ett rent prov och resultatet som kom ligger utanför hans kontroll. Då Lindholm är en offentlig person så väckte narkotikamisstanken självklart uppmärksamhet och allmänheten och media sökte genast efter en förklaring. Lindholms situation innefattar alltså de kännetecken som ställts upp som karaktäriserar en kris. Det finns många olika sorters kriser. En enkel uppdelning kan se ut så här: naturkriser, teknologiska kriser, sociala kriser, ledningskriser och ekonomiska kriser. Naturkriser kan vara jordbävningar, vulkanutbrott m.m. Teknologiska kriser kan vara haverier i tekniska anläggningar eller produktfel. Sociala kriser handlar om kravaller eller demonstrationer. Ledningskriser berör misskötsel och bedrägerier. Ekonomiska kriser är till exempel den bankkris som utbröt 2008. 29 Denna uppsats berör en ledningskris, eller snarare Ola Lindholm i en förtroendekris, och det är alltså denna sorts kris som från och med nu kommer behandlas. Men varför uppkommer egentligen sådana förtroendekriser? Enligt William L. Benoit finns det fyra anledningar till att människors anseende sätts på spel: Vi lever i en värld
27 SAOL, s. 478 28 Pearson Christine & Mitroff Ian (1993) - From crisis prone to crisis prepared: a framework for crisis management, 48 ff
29 Falkheimer (2009), s. 18 f. 17(60)
med begränsade tillgångar och då tävling uppkommer om dessa uppkommer också provokation genom att någon tycker fördelningen är orättvis. För det andra finns det saker utanför vår kontroll: oväder, bilköer osv. som gör att vi till exempel kommer för sent till ett viktigt möte eller att datorservern med företagets viktigaste dokument går förlorade. För det tredje är vi människor, människor är inte perfekta och vi kommer att göra misstag. För det fjärde är vi människor annorlunda och har olika prioriteringar om vilka mål som ska uppnås vilket leder till konflikter och att någon felar.30 Han fastslår alltså direkt att vi ständigt kommer att behöva försvara vårt anseende inför andra människor, eftersom vi ständigt kommer göra fel och det är just andra mottagare som är de slutgiltiga bedömarna. Vi kommer alltså ständigt att ställas inför kriser som riskerar att förstöra vårt anseende, eller vårt rykte, frågan är varför detta egentligen är relevant. Enligt Benoit finns det två antaganden som behöver accepteras för att det ska vara relevant att diskutera vikten av ett gott anseende.
”Two key assumptions provide the foundation for this theory of image restoration strategies. First, communication is best conceptualized as a goal-directed activity. Second, maintaining a positive reputation is one of the central goals of communication.”31
Det finns alltså en vilja i att behålla ett gott anseende. Det ska tilläggas att detta endast är ett av målen med kommunikation. Det kan finnas många andra mål vid sidan av som också är av betydande vikt, dock kvarstår detta mål som ett av de centrala. När vi drabbas av en kris bör vi således försöka verka för att vi inte ska förlora i anseende. Den sorts kommunikation som blir tillämplig i sådana situationer brukar kallas kriskommunikation. För att kriskommunikation ska bli aktuellt behöver vi klargöra när vårt anseende riskerar att skadas. För det första krävs det att två komponenter är uppfyllda för att kriskommunikation ska bli aktuellt: Dels att en handling uppkommit som är ovälkommen. Dels att du är ansvarig för handlingen. Om dessa komponenter är uppfyllda finns det en risk för att ditt anseende kan komma att skadas. Om vi tittar på den första komponenten så är anseendet inte hotat om handlingen inte anses av kollektivet som oönskad. Den andra komponenten förutsätter att handlingen ska
30 Benoit (1995), s. 1 31 Ibid, s. 63 18(60)
härledas till en själv för att anseendet ska vara hotat. Här är inte den viktiga frågan om personen verkligen orsakat handlingen utan om auditoriet tror att personen orsakat den.32 Här vill jag tillägga en personlig reflektion kring när ens anseende kan anses vara hotat. Först och främst måste vi se till hur stor inblandning personen har, om det var uppsåtligt eller en olyckhändelse, hur stor skadan egentligen blev osv. Jag menar också att ens anseende kan riskera att skadas även om handlingen inte kan härledas till en själv. Om någon i ens närhet beter sig på ett olämpligt sätt kan detta skada ens anseende då risken finns att man sammankopplas med denna person. Det kan tyda på dåligt omdöme att umgås med människor som beter sig på ett sätt som allmänheten ser som felaktigt. Redan Aristoteles berörde i sitt verk Retoriken det som vi idag kallar kriskommunikation. Aristoteles använder däremot en annan term, nämligen förtal. Förtal är enligt Aristoteles’ definition något som man vill rentvå sig ifrån då det är ett obehagligt antagande om en själv. Aristoteles systematisering av förtal bygger på användandet av olika topiker. Det finns flera valmöjligheter på invändningar när någon utsätts för förtal. Antingen kan invändningen bygga på att helt motsätta sig tvistefrågan genom att hävda att det inte är skadligt, eller att det i detta fall inte är skadligt, eller att det är skadligt men inte för den skull för motparten. Invändningen kan grunda sig på att det var ett misstag, en olycka eller att agerandet framtvingades av situationen. Invändningen kan visa på att anklagaren är en del av beskyllningen eller att människor som är oskyldiga är en del av beskyllningen. I det förra för att visa att det kanske snarare är anklagaren som bör förtalas och i det senare för att visa att beskyllningen inte är så allvarlig. Invändningen kan anmärka att andra som befinner sig i en liknande position som en själv inte anklagats för att de anses oskyldiga, då torde också en själv ses som oskyldig. Invändningen kan ha som utgångspunkt att anklagaren själv inte är trovärdig och då borde inte det han säger vara trovärdigt.33
6.4 Nätens kriskommunikation
32 Ibid, s. 71 33 Aristoteles Retorik, bok 3 kapitel 15 19(60)
Dagens kriskommunikation sker i ett nätverkslandskap där nya samhälliga organisationsmönster kännetecknas av ökade virtuella rörelser, decentralisering, omedelbar gemenskap och minskat rumsberoende. Följande statistik från 2006 talar ett entydigt språk: nio av tio svenskar har mobiltelefon, åtta av tio har tillgång till internet, sex av tio har bredband, hälften av befolkningen, drygt, använder webben regelbundet flera gånger i veckan.34 Fem år senare har dessa siffror sannolikt ökat ytterligare. Nätverkslandskapet har utvecklat kriskommunikationens trender då det gäller berättarformer, medieanvändning, kontroll och transparens.35 De ”nya medier” förutspåddes mycket riktigt av Russell Neuman (1991) att: + Förändra betydelsen av geografisk distans + Medföra en enorm ökning av kommunikationsmängden + Öka kommunikationens hastighet + Erbjuda stora möjligheter för interaktiv kommunikation + Tillåta tidigare separerad kommunikation att överlappa varandra och sammankopplas36 Historisk sett har kriskommunikation varit massmedias levebröd och det är dem som har haft den absoluta makten över hur kommunikationen ska vidareberättas. Faktum är att det är medierna som bestämmer vad som är en kris och vad som inte ska räknas som en kris. Illustrationen nedan visar massmediernas historiska roll:
34 Larsson (2008), sid 22 35 Eriksson (2009) s. 24 36 Falkheimer (2009), s. 109 20(60)
Figur 5.7.1 Massmediernas gatekeeper-roll
Kris/krishändelse
/ |
Organisation Massmedier Publik
Källa: Karlsson (2008), s.7
Denna roll som s.k. gatekeeper om vad som blir en nyhet förminskades kraftigt i och med Internets inträde de senaste åren. Internet ger utrymme för nya aktörer att föra fram budskap som inte behöver gå igenom massmediernas filtrering innan det når allmänheten. Genom webbsidor, Facebook, Twitter och bloggar kan aktörer kommunicera direkt med sin publik. Detta illustreras nedan:
Figur 5.7.2 Massmediernas makt avtar ______/ | | | | Kris/krishändelse |
| / | |
Organisation Massmedier Publik
Källa: Karlsson (2008), s. 9
I och med detta har s.k. medborgarjournalistik skapats. Det kan handla om privatpersoner som för onlinejournalistik via sin privata blogg eller som kontinuerligt skriver för en nättidning hemma framför sin egen dator. Nya sätt att producera och berätta har växt fram i och med medborgarjournalistiken. Det har blivit vanligt med information som hänvisar till information, alltså att man skriver om var information finns att tillgå.37 Bloggar är en av de senaste typerna av nya medier, och kan även ses som en form av sociala medier. Ett bevis på ett uppluckrande av massmedias gatekeeper-roll kan vi hitta
37 Ibid, s. 26 21(60)
i Lindholm uttalande. Enligt hans blogginlägg försökte massmedia kontakta honom upprepade gånger sedan de fått reda på att han misstänktes för narkotikabrott. De ville att han skulle berätta sin sida av vad som hänt. Vad gjorde Lindholm? Jo, han valde att berätta om det som hänt, men på sina egna villkor genom ett blogginlägg på sin nystartade blogg. Mediet blogg är i sin enklaste form en dagbok online med poster som sorteras i omvänd kronologisk ordning. År 1999 blev det möjligt för vem som helst att gratis sätta igång en blogg. Efter några år började bloggarna få uppmärksamhet på riktigt och i Sverige fanns det uppskattningsvis 350 000 bloggar och 1,9 miljoner människor som läste bloggar 2008.38 Forskare har olika åsikter om bloggars potential: vissa anser att det kan vara ett överlägset medium för online-kommunikation medan andra endast ser bloggar som något experter uttrycker sina åsikter i. Sweetser och Metzgar (2007) kommer fram till att fördelar med en blogg är att det ger en mänsklig samtalston, god förutsättning att förbättra relationer, samt att kriser uppfattas som mindre allvarliga.39 Coombs och Holladay (2009) å sin sida gjorde en undersökning där de jämförde text med video.40 Resultatet visade endast på en marginell fördel för textmeddelandet. De kom fram till att en blandning av dessa former förmodligen är bäst samtidigt som man bör vända sig till en så bred publik som möjligt. De senaste decennierna och främst efter terrorattackerna i början av 2000-talet har kontrollen och övervakningen ökat. Denna kontrollering har påverkat kriskommunikationen. Det är svårt att blåneka saker som enkelt kan kontrolleras genom övervakningskameror eller i Lindholms fall med ett urinprov. Klassisk retorik har utgått från en talare. Modern retorik uppgraderas och ser situationer ur ett bredare perspektiv men frågan är om inte retoriken behöver omvandlas ytterligare för att möta det rådande uttrycksklimatet. I Nätens kriskommunikation går att utläsa följande: ”Effekterna av retoriska kriskommunikationsstrategier som förnekanden och bortförklaringar
38 Falkheimer (2009), s. 114 39 Sweetser Kaye & Metzgar Emily (2007) - Communication during crisis: Use of blogs as a relationship management tool, s. 340 ff
40 Coombs Timothy & Holladay Sherry (2009) - Further explorations of post-crisis communication: Effects of media and response strategies on perceptions and intentions, s. 1 ff 22(60)
tenderar att bli alltmer verkningslösa – eller åtminstone stå under omvandling – som en följd av att allt fler kontrolluppgifter och alltmer information lagras och offentliggörs.”41
6.5 Verktyg för att analysera försvarsstrategier Nedan följer de två verktyg som kommer att användas för att analysera vilka försvarsstrategier Ola Lindholm använde sig av. Först presenteras verktygen och därefter sammanfogas dem.
6.5.1 Statusläran En betydande del av krigskonsten är att välja den punkt på slagfältet där man har störst möjlighet att besegra fienden. Det är fundamentalt att anpassa sig efter den armé som finns att förfoga över och att använda denna på ett sådant vis som ger den största möjligheten till att vinna, vare sig det är fråga om en delseger eller hela krigsslaget. Denna krigsstrategi har förvärvats inom talekonsten och det finns en retorisk metod som går ut på att i varje enskild fråga eller enskilt fall analysera vid vilken punkt man bör ta upp striden och vilka vapen eller argument man bör använda. Denna retoriska metod kallas statusläran. Termen status – på grekiska statis – kommer av den ställning som man väljer att ta strid vid, var man väljer att placera sina trupper. För att anpassa terminologin kan vi istället för att tala om en strid tala om oenighet. Det gäller att fastställa det vi är oeniga om, och sedan ställa sig vid den oenighet där det finns störst möjlighet att lyckas.42 Det råder en viss oenighet bland retoriker om hur statusläran ser ut. Lennart Hellspong ger i sin bok Konsten att tala statusläran sju olika punkter att bedöma utifrån som alla utgår ifrån det klassiska försvarstalet i domstol.43 Kurt Johannesson delar i sin bok Retorik – eller konsten att övertyga upp den i tre utgångspunkter44 medan Janne Lindqvist Grinde i boken Klassisk retorik för vår tid använder fyra stycken och ger
41 Eriksson (2009), s. 32 42 Johannesson (2006), s. 39 ff 43 Hellspong (2007), s. 247 f 44 Johannesson (2006), s. 39 ff 23(60)
samtidigt statusläran ett brett användningsområde45. I denna uppsats kommer statusläran användas som ett analysredskap. För att analysen ska bli någorlunda konkret och nyttig krävs det att statusläran kan fånga in de flesta situationer och därefter ge analysen ett visst djup. Lindqvists tolkning av statusläran skulle möjligen fungera, dock så går den inte in djupare i de olika försvarspunkterna. Av dessa anledningar har bedömningen gjorts att statusläran som tas upp ingående i Ad Herennium är mest lämplig för denna uppsats. Denna version av statusläran utgår ifrån tre frågeställningar: faktaprövning (status coniecturae), rättslig rubricering (status finitionis) och juridisk bedömning (status qualitatis). Observera att denna utgår ifrån ett juridiskt försvar men att den egentligen kan tillämpas på vilket sorts försvar som helst, den kan till och med tillämpas för att analysera en attack. Den första frågeställningen faktaprövning föreligger då frågan handlar om huruvida någonting har inträffat eller ej. Fakta står i centrum och frågan handlar om de presenterade fakta stämmer eller om den är falsk, för att den till exempel bygger på falska premisser. När frågan övergår till den rättsliga rubriceringen grundar sig invändningen i terminologin. Här kan den rättsliga rubriceringen delas upp i sex olika slag: ordalydelse och mening (scriptum et sententia), motstridiga lagar (contrariae leges), tvetydighet (ambiguum), definition (definitio), processuell invändning (translatio) och analogiresonemang (ratiocinatio). Om frågan handlar om ordalydelse och mening kan försvaret sluta sig till att någonting är feldefinierat eller har fått en mening som inte var eftersträvad. Handlar frågan istället om motstridiga lagar kan försvaret grunda sig i att en lag visserligen bröts men att den var tvungen att brytas för att inte bryta mot en annan, värre straffgrundad lag. När det gäller tvetydighet grundar sig frågan i någonting som kan tolkas på fler än ett sätt. Definition i frågan kan till exempel handla om hur en handling ska uppfattats, är den att definiera som brottslig eller ej? Vid en processuell invändning inriktar man istället försvaret på att till exempel hävda att domstolen är felaktig, eller att en domare anses som jävig. Slutligen om en tvist grundar sig ett analogiresonemang lutar sig försvaret på hur en utgång sett ut i ett liknande fall och menar att denna utgång är tillämpbar även i detta fall.46
45 Lindqvist (2008), s. 71 ff 46 Ad Herennium, I:18-23 24(60)
Om försvaret istället väljer att ställa sitt motstånd vid den juridiska bedömningen finns det även här flera alternativ att tillgå. För det första uppträder denna frågeställning i två olika typer: den kategoriska och den omständighetsrelaterade. Den kategoriska grundar sig i att vissa handlingar är tillåtna i vissa situationer. Ett exempel kan vara att det är tillåtet att tackla någon hårt i bröstet inom sporten ishockey, något som utanför den kategorin skulle vara olagligt. När det gäller den omständighetsrelaterade typen ligger fokus istället på olika biomständigheter. Det finns fyra olika omständighetstyper: Medgivande (concessio), bestridande av ansvar (remotio criminis), överförande av ansvar (translatio criminis) och jämförelse (conparatio). I Ad Herenium ställs omständighetstyperna upp som ovan. Dock är det missvisande att medgivande kommer först av dessa då denna typ enligt mig är den svagaste av de uppräknade. Av denna anledning har jag valt att justera uppställningen genom att sätta medgivande sist. Om den anklagade väljer att använda sig av medgivande så finns det två uppdelningar: dels urskuldande (purgatio) och dels avbön (deprecatio). Den förra är när man nekar uppsåt och stödjer sig på ovetskap (inprudentia), en olyckshändelse (fortuna) eller nödtvång (necessitas). Den senare är när man medger brott men ber om förbarmande. Gällande överförande av ansvar förnekas inte handlingen, dock förnekas ansvaret för handlingen. Man överför ansvaret för handlingen på någon eller något annat. I fall där man istället vänder sig till bestridande av ansvar förnekar man inte själva händelsen utan ansvar, eller ens en koppling till den. Istället tillskriver man någon annan individ eller omständighet ansvar. Ett urskuldande som bygger på jämförelse förekommer om vi hävdar att vi var tvungna att välja mellan två handlingar och att den vi valde var den bättre av dessa två.47 Dessa är de alternativ som finns att välja på gällande var möjligheten finns att möta sin motståndare i strid, eller snarare när det råder oenighet. Desto högre upp i statusläran retorn väljer att ta ställning och möta sin motståndare desto starkare grund är försvaret och möjligheterna till att lyckas blir vidare. Nedan följer en illustration av statusläran för att på ett enkelt sätt visa på helhetsbilden av den:
47 Ad Herennium I: 24-25 25(60)
Statusläran 1. Status coniecturae - faktaprövning
2. Status finitionis – rättslig rubricering
1. ordalydelse och mening (scriptum et sententia)
2. motstridiga lagar (contrariae leges)
3. tvetydighet (ambiguum)
4. definition (definitio)
5. processuell invändning (translatio)
6. analogiresonemang (ratiocinatio)
3. Status qualitatis – juridisk bedömning
1. den kategoriska
2.den omständighetsrelaterade
2.1 bestridande av ansvar (remotio criminis)
2.2 överförande av ansvar (translatio criminis)
2.3 jämförelse (conparatio)
2.4 medgivande (concessio) 2.4.1 urskuldande (purgatio), 2.4.2 avbön (deprecatio)
2.4.1 urskuldande ovetskap (inprudentia), olyckshändelse (fortuna), nödtvång (necessitas)
26(60)
6.5.2 A Theory of Image Restoration William L. Benoits apoogia-teori kallar han A Theory of Image Restoration. I denna uppsats har jag valt att översätta teorin till anseende-återuppbyggnad. Anseende har den definition som givits i tidigare delkapitel (6:2 Anseende och ethos) och återuppbyggnad betyder att återställa eller restaurera. Fundamentet är att det är en teori för att återuppbygga ens anseende då detta utsätts för en attack. Termen återuppbygga betyder i denna uppsats att försöka få ens anseende att återställas så högt som möjligt. I vissa fall är det kanske endast möjligt att minimera skadan, medan i andra fall går det att öka ens anseende genom att klara attacken. Alltså kan storleken på återuppbyggnaden av ens anseende variera från situation till situation. I varje situation där ens anseende riskerar att skadas finns det olika sätt att agera på. Man kan neka, dels till handlingen, dels till att den inte skulle vara önskvärd. Man kan neka och skylla på något annan, alltså föra över skulden. Om man inte kan neka kan man säga att man utfört handlingen med att man blivit provocerad, att man inte hade tillräckligt med information eller möjlighet(då är det inte bara ens fel). Man kan också hävda att det var en olyckshändelse eller att handlingen utfördes med goda intentioner. Man kan också vidta andra åtgärder som att försöka stärka sitt anseende så att det negativa hamnar i skymundan. Minimera de negativa tankarna om handlingen. Man kan också attackera anklagaren, han kanske själv gjort en del hemskheter (ad hominem argument) som gör att han är mindre trovärdig. Man kan även försöka kompensera för handlingen. Slutligen kan man också försöka ingjuta att misstaget inte kommer att upprepas, samtidigt som man ber om ursäkt.48 Som synes finns det alltså relativt rikligt med alternativ att välja i en krissituation. Nedan följer en mer detaljerad förklaring av de olika möjligheterna som finns.
Nekande Man kan neka att man gjort den negativa handlingen. Man kan neka att den ens har inträffat. Man kan också neka samtidigt som man lägger till någonting annat, t.ex. vem som i sådant fall utfört handlingen eller någon form av bevis för att den inte kan ha inträffat. Ofta nöjer sig inte auditoriet med att någon säger att de inte gjort det, intresset
48 Benoit(1995), s. 72 f 27(60)
slutar inte där, om man inte kan leda iväg intresset någon annanstans är risken stor att man inte blir betrott.
Undvika ansvar Provokation Man kan skylla på att man blivit provocerad av en annan negativ handling och därför var tvungen att utföra en själv.
Okunskap Man kan skylla på att man saknat information eller kontroll över handlingen.
Olyckshändelse Man kan skylla på en olycka.
Goda avsikter Man kan skylla på att ens intentioner och motiv var goda men att handlingens konsekvenser råkade bli fel(man slipper inte ansvar men förmildrar det möjligtvis).
Minska händelsers anstötlighet Bolstering Att kan stärka mottagarnas bild av en själv för att förminska den negativa handlingen.
Minimering Man kan minimera det negativa kopplat till handlingen.
Differentiering Man kan frikoppla handlingen från andra hemskare(eller lika hemska) handlingar. Detta leder till att just vår handling inte ser lika negativ ut.
Hänvisa till ett högre syfte Man kan flytta handlingen till en annan kontext eller försöka vinkla perspektivet(USA dödar Usama bin Laden för att förhindra att fler dör). 28(60)
Attack Man kan attackera sina anklagare för att avleda fokus.
Kompensation Man kan försöka kompensera för den negativa handlingen för att på detta sätt förminska eller återställa den.
Korrigerande åtgärder Man kan åta sig att korrigera det negativa som har inträffat genom att se till att allt blev som innan det hände. Man kan göra detta och samtidigt erkänna eller inte erkänna skuld.
Förödmjukelse (göra en pudel) Man kan ta på sig ansvaret och be om förlåtelse. Om förlåtelsen tolkas som seriös kan detta rädda oss. Det kan vara rätt att göra på detta sätt och samtidigt använda korrigerande åtgärder.
Det är viktigt att tillägga att det enda sättet att mäta de olika alternativen på är att se till konsekvenserna, men då det bara finns en händelse som utspelat sig är det problematiskt att veta hur det hade gått om man istället valt ett annat försvarsalternativ. Analyserna blir alltid någon form av lösare bedömning där slutledningsförsök används för att se hur anseende-återuppbyggnaden kunde blivit ännu mer effektiv.49 Nedan följer en komprimerad uppradning av försvarsstrategierna.
49 Ibid, s. 75 ff 29(60)
Typologin av strategier för anseende-återuppbyggnad ______Förnekande | Tillrättaläggande Enkelt förnekande | Förnekande och projicering | | Bortförklaring | Ta på sig hela skulden (pudel) Provokation | Okunskap | Olyckshändelse | Goda avsikter | | Minska händelsers anstötlighet | Bolstering | Minimering | Differentiering | Hänvisa till ett högre syfte | Attack | Kompensation |
6.5.3 Verktygen kombinerade Benoits anseende-återuppbyggnadsteori radar alltså upp olika sätt att försvara sig på då man står inför en attack på ens anseende. Teorin behandlar olika övergripande sätt att försvara sig på (minska händelsers anstötlighet eller förnekande) samtidigt som den ställer upp konkreta alternativ inom de övergripande sätten(bolstering, minimering, differentiering osv). Statusläran har många likheter med Benoits teori. Statusläran tar precis som Benoits teori upp olika självförsvar då ens anseende attackeras. Det finns försvarssätt som t.ex. förnekande eller medgivande som vi finner i båda teorierna. Det 30(60)
finns dock en väsentlig skillnad mellan de båda: statusläran rangordnar de olika sätten att försvara sig, något som Benoits teori saknar. I statusläran är det bäst att försvara sig så högt upp som möjligt, alltså vid den rättsliga rubriceringen, om man anser att försvaret är starkast där. Statusläran och Benoits teori skiljer sig också när det gäller tankarna bakom teorierna. Statusläran är utformad för att användas som ett juridiskt försvar, medan Benoits teori har byggts upp specifikt som en försvarsteori inom kriskommunikation. En annan skillnad ligger i att teorierna tar upp olika sätt att försvara sig på, Benoits har t.ex. med bolstering och attack, något som statusläran saknar. En sammanslagning av nämnda ger alltså först och främst ett bredare verktyg med fler möjliga infallsvinklar. Förutom detta är det möjligt att föra över Benoits försvarssätt till statuslärans rangordning och på detta sätt bedöma styrkan i Benoits försvarsalternativ.
6.6 Verktyg för att analysera kommunikationssättet Nedan följer de två verktyg som kommer att användas för att analysera Ola Lindholms val av kommunikationssätt. Först presenteras verktygen och därefter följer en kort förklaring kring hur de kommer att användas.
6.6.1 Den retoriska situationen Termen ”den retoriska situationen” är lanserad av Lloyd F. Bitzer och handlar om en situation där ett problem behöver lösas. Detta problem ska kunna lösas genom kommunikation mellan människor.50 Retoriska handlingar är pragmatiska och syftar till att förändra. Det finns inga exakta svar som alltid fungerar utan en argumentation som vill förändra är bunden till en viss situation. För att fastställa om argumentationen är situationsbunden ställer Bitzer upp ett antal kriterier. Bitzer ser inte att den retoriska diskursen skapas själv utan att den kommer som en reaktion på en situation. Alltså är situationer retoriska om det krävs handlingar eller dialog för att förändra dem. Bitzer beskriver en retorisk situation på följande sätt:
50 Bitzer(1968), s.4 31(60)
”Rhetorical situation may be defined as a complex of persons, events, objects, and relations presenting an actual or potential exigence which can be completely or partially removed if discourse, introduced into the situation, can so constrain human decision or action as to bring the significant modification of the exigence... there are three constituents of any rhetorical situation: the first is the exigence; the second and third are elements of the complex, namely the audience to be constrained in decision and action, and the constraints which influence the rhetor and can be brought to bear upon the audience.”51
Det finns följaktligen tre delar i begreppet: exigence, audience och constraints. Exigence betyder att det finns ett påtvingat behov, en brist eller ett hinder som kan åtgärdas till något positivare. Ett exempel är hämtat från Kjeldsens Retorik idag: ”När en skådespelare tar emot en Oscar är situationens krav och publikens förväntningar om ett tacktal ett retoriskt påträngande problem. Det förväntas att skådespelaren kommenterar och tackar för priset. När det är gjort upplöses det påträngande problemet, och denna retoriska situation upphör.”52 Ett påträngande problem som inte kan modifieras eller lösas är inte retoriskt, det krävs också att problemet ska kunna lösas med kommunikation för att vara retoriskt. Audience kan översättas till retorisk publik. Med detta menas att Bitzers publik endast är den som påverkas och kan vidareförmedla budskapet samt som har möjlighet och vilja att skapa den förändring som kan avhjälpa situationens påträngande problem.53 Constraints handlar om begränsningar, det kan t.ex. vara i form av tvång eller känslor av tvång. Bitzer delar upp dessa begränsningar i två: de som orsakas och behandlas av talaren själv och det som ligger i situationen.54 En av de största kritikerna till Bitzer är Richard E. Vatz. Han kritiserar Bitzer för att ha en alltför deterministisk syn på retoriken och talaren. Enligt Vatz finns det inga objektiva situationer som har en inre mening utan Vatz är snarare lagd åt det sofistiska hållet som menar att det finns ett oändligt antal situationer och kontexter. Vatz anser att situationer i sig är retoriska inte att retoriken är situationsbunden. Det är alltså retoriken som formar situationen och inte situationen som formar retoriken. Det är upp
51 Ibid, s.6 52 Kjeldsen (2008), s. 86 f 53 Bitzer (1968), s. 6 54 Ibid, s. 7 ff 32(60)
till retoriken att ta fram och belysa det viktiga och påtagliga. Detta påtagliga är ett resultat av en handling och inte av att det upptäckts.55 I denna uppsats kommer jag att använda mig av Bitzers syn på den retoriska situationen. Skälet till detta är bland annat att denna syn torde bekräfta och passa in med min definition av retorik men även övrig teori i denna uppsats. Min teori utgår ifrån att det finns en krissituation med ett anseende-hotande problem som sätter upp ramar för retoriken att verka inom. Min uppfattning är att det är den retoriska situationen, som Lindholm befinner sig i, som styr hans uttalande.
6.6.2 Den neo-Aristoteliska analysen Den neo-Aristoteliska analysen räknas ofta som den första formella metoden för retorisk analys. Den dominerade helt det analyserande fältet av retorik ända fram till 1960-talet då andra analysmetoder började utvecklas.56 Nedan kommer Sonja K. Foss version av analysen ur Rhetorical Criticism att presenteras, dock med viss justering gällande partesmodellen enligt hur den presenteras i Lennart Hellspongs Konsten att tala – Hanbok i praktisk retorik.
Den neo-Aristoteliska analysen består av tre grundläggande steg: 1. rekonstruera kontexten där artefakten inträffade 2. applicera de sex delarna i partesmodellen på artefakten 3. bedöm påverkan av artefakten på publiken
1. Genom att sammankoppla den retoriska artefakten med kontexten är det lättare att hitta de komponenterna som påverkar retoriken som formuleras i kontexten. De tre stora komponenterna som kommer att analyseras är retorn, tillfället och publiken. Det första steget är att hitta information om retorn. Målet är inte att skapa en biografi över dennes individuella liv utan snarare att skapa sig en bild av hur retorn insatser grundar sig i dennes historia och erfarenhet. Det kan till exempel vara nyttigt att finna vad retorn har för attityd, motivation och hur erfaren denne är av kommunikativa situationer. Det kan vara intressant att också undersöka bakomliggande
55 Vatz (1973): ”The Myth of the Rhetorical Situation”, s. 56 Foss (2008) s. 21 f 33(60)
faktorer till varför retorn beter sig som denne gör, varför denne väljer att uttrycka sig på ett visst sätt och om retorn har någon vana av liknande situationer tidigare. Det andra steget är att titta på tillfället där den retoriska artefakten verkar. Här gäller det att finna de element i tillfället eller situationen som influerat retorn till att agera som denne gjort. Titta till exempel på bakgrunden till att tillfället uppkommit och vilka attityder som ligger till grund för situationen. Det tredje steget utgår ifrån att utreda publiken för den uppkomna retoriken. Retorn använder en viss retorik för att uppfylla vissa mål för en specifik målgrupp. Genom att införskaffa kunskap om den aktuella publiken går det att härleda motiven till att retorn väljer att uttrycka sig som denne gör. Det kan vara aktuellt att även finna retorns koppling till publiken och vilket anseende denne har inför publiken.
2. Denna del består i att applicera de sex delarna av partesläran57, som är en del av den klassiska retoriken, på artefakten. Parteslärans fem delar består i intellectio, inventio, dispositio, elocutio, memoria och actio.
Intellectio – att förstå uppgiften Intellectio handlar om retorns tankar innan uppgiften ska utföras. Det första man bör komma fram till är det är en retorisk situation där det kan löna sig att kommunicera för att lösa situationen. Efter att ha fastställt detta finns det en rad punkter att fundera på. Retorn behöver fundera kring vilken målgrupp denne ska rikta sig mot, syftet med kommunikationen, kommunikationssättet, huvudtankar och vilka förutsättningar som retorn bör anpassa sig till.
Inventio – att hitta uppslag Denna analysdel utgår ifrån retorns ursprungliga tankar. Inventio kan delas upp i två huvuddelar: att finna externa och interna bevis. De externa är de faktiska bevis som retorn tar utifrån, det handlar inte om eget skapande, som till exempel vittnesmål eller dokument. De interna är således argumenten som retorn själv skapar; de kan delas in i tre olika kategorier: logiska argument (logos), appellera till retorns karaktär (ethos) och appellera till känslor (pathos).
57 Hellspongs version (som han tar upp i sin bok) 34(60)
Till hjälp för att få en förståelse av hur retorn tänkt bör topikläran58 användas. Den har sin grund i retorns tankar. Topik härstammar från grekiskans ”topos” som betyder plats. Topikläran handlar om vilka mentala platser man kan gå till för att finna stoff och argument. Genom att använda topikläran går det alltså att finna retorns bakomliggande tankar.59
Dispositio – upplägget Analysen i detta avsnitt utgår ifrån hur artefakten är uppbyggd. Här undersöks om artefakten är kronologiskt uppbyggd, om det verkar vara en medveten uppbyggnad och om det går att finna något annat mönster i uppbyggnaden. Hänsyn tas också till hur retorn valt att bygga upp artefakten rent innehållsmässigt. Det handlar om att en del av artefakten kan få ett större utrymme än en annan och den eventuella anledningen bakom detta.
Elocutio – utformningen Denna del handlar om hur retorn väljer att uttrycka sig. Analysen grundar sig i vilket språk retorn använder. Dels om det är detaljerat eller enkelt och i samband med detta också om det innehåller utsmyckningar eller retoriska figurer. Genom att utröna detta bör analysen sluta sig till hur detta påverkar utgången och syftet med artefakten.
Memoria - inlärningen Handlar om hur inlärd artefakten tenderar. Analysen har sin grund i hur inlärningsdelen påverkar målet och artefakten. Det kan gälla hur spontanitet påverkar, om artefakten verkar krystad etc. Denna del inriktar sig också på vad man kan tolka att mottagarna minns av artefakten.
Actio - framförandet Här är det själva framförandet som hamnar i fokus. Det handlar om att studera hur valet av framförande påverkar artefakten. Det innefattar hur artefakten framförs och vad som
58 Exempel på hur topikläran kan användas se B-uppsats: Raggning på krogen? -Retoriken kommer till undsättning av Simon Bengtsson 59 Hellspong (2007), s. 93 35(60)
också påverkar runt omkring artefakten. När det gäller skrivna artefakter kan det röra sig om allt ifrån typsnitt som en bild bredvid skriften.
3. Den tredje och sista delen av analysen riktar sig till publiken och artefaktens påverkan. Artefakten har alltid något mål som ska uppfyllas och genom att analysera publiken och hur denna uppfattat artefakten går det att sluta sig till om målen uppnåtts. Det kan gälla både mål inom en snar framtid och mer långgående mål.60
6.6.3 Verktygen kombinerade Att kombinera den neo-Aristoteliska analysen och Bitzers retoriska situationen är inget världsomvälvande, utan den bakomliggande anledningen bottnar i ett något bredare analysperspektiv. I den neo-Aristoteliska analysens första steg ska en kontext rekonstrueras och Intellectio i Partesläran handlar om hur man ska anpassa sig till en retorisk situation. Detta är mycket likt Bitzers retoriska situation där analysen grundar sig i de tre faktorerna: ett påträngande problem, en retorisk publik och begränsningar. I min mening behandlar dessa delar liknande företeelser och därför kommer de slås ihop. Förhoppningsvis ska Bitzers retoriska situation kunna göra att den neo-Aristoteliska analysen belyses från ett någorlunda annat perspektiv än vad som hade varit fallet om jag endast använt mig av denna. Detta för att Bitzers retoriska situation i högre grad är problemformulerad och påtvingar analysen att söka efter både det som skapar svårigheter och det som kan lösa vederbörande.
7. Metod
7.1 Material Den sjunde maj 2011 publicerade Ola Lindholm ett blogginlägg med sin kommentar till det som inträffat, vilket då var misstanke om ringa narkotikabrott. Länken till bloggen är www.olalindholm.blogspot.com, dessvärre är bloggen borttagen(kontrollerad 2 januari 2012) men i bilaga 1 finns hela det blogginlägg som är Lindholms kommentar. Bloggens
60 Foss (2009), s. 24 ff 36(60)
utseende var enkelt, det fanns inga bilder, ingen speciell font eller egenvalda färger. Bloggen hade det standardutseende som bloggar från blogspot.com har när de skapas.61 Inlägget var det enda på bloggen. Lindholm har intervjuats kort vid något annat tillfälle men har då endast upprepat det han skrivit i bloggen och därför ger blogginlägget en riktig bild av Lindholms uttalande i frågan. Blogginlägget är ca sju sidor långt och består dels av Lindholms reflektioner över det som inträffat, dels sms och mail konversationer mellan Lindholm och diverse journalister på Expressen. Blogginlägget är den enda artefakt som denna uppsats kommer att använda sig av.
7.2 Tillvägagångssätt och perspektiv Blogginlägget kommer att analyseras i olika steg, med fokus på olika attribut. För det första kommer inlägget att analyseras utifrån Benoits anseende-återuppbyggnads teori i kombination med statusläran. Denna analys kommer inrikta sig på Lindholms försvar och således hur han väljer att försvara sig och med vilka medel. Inriktningen omfattar hur han uttryckligen försvarar sig i texten. Detta försvar kommer sedan att tolkas utifrån vad som hänt Lindholm sedan uttalandet och hur hans anseende ser ut sedan det skrevs. Med hjälp av detta och Benoits exempelanalyser kommer därav slutsatser dras kring hur väl fungerande försvaret var och om Lindholm eventuellt borde formulerat sig annorlunda i någon del. Detta kommer att vara upp till mig själv och min subjektiva bedömning då det är omöjligt att veta hur situationen skulle sett ut om Lindholm gjort något annorlunda. Den andra delen av analysen berör snarare uttryckssättet än det som faktiskt uttrycks. Den neo-Aristoteliska analysen kommer att användas tillsammans med den retoriska situationen för att undersöka hur uttryckssättet påverkar mottagarna samt för att hitta motiv till valet av uttryckssätt. Analysen kanaliseras mot att undersöka hur retoriken förhåller sig till denna nyare arena som den digitaliserade världen erbjuder. Även här blir det min subjektiva tolkning som fungerar som utgångspunkt. Det är möjligt att andra kan uppfatta hans val annorlunda, men analysen utgår ifrån mitt
61 Mitt minne av bloggen samt en kontroll av andra bloggar från blogspot.com 37(60)
perspektiv på artefakten och det efterföljande resultatet kommer alltså vara ett resultat utifrån mitt perspektiv.
7.3 Allmän kritik Innan resultatet presenteras bör viss allmän kritik upptagas angående uppsatsens upplägg. Det första som bör sägas är att man alltid bör ha ett kritiskt perspektiv kring uppsatsresultatet. Detta grundas på att det alltid blir en tolkningsfråga hur något hade utspelat sig i en annan situation, om någon agerat på ett annorlunda sätt. Människor är som bekant ganska oförutsägbara och det är svårt att exakt veta vilken effekt ett annat agerande av Lindholm hade gett. Jag har tolkat Lindholms agerande utifrån mitt perspektiv och därigenom fått ut ett resultat som berättar någonting för oss. Detta resultat är inte på något sätt den enda sanning men det åskådliggör en tolkning av Lindholms agerande som vi kan, och som jag rekommenderar, att vi försöker ta lärdom av. Viss kritik ska riktas mot den neo-Aristoteliska analysen. En kritik är att analysen utgår ifrån värden från det antika Grekland, och inte är tillämplig på dagens förändrade samhälle. Vidare hävdas det att analysen allt för mycket hittar det som uppsatsskrivaren letar efter. Att det är lätt att tillskriva vissa attribut i artefakten starkare än vad de egentligen är.62 Genom att vara medveten om denna kritik mot den neo-Aristoteliska analysen är det lättare att försöka styra arbetet så att analysen inte hittar något som inte finns.
8. Resultat I denna del av uppsatsen kommer resultatet av analysen av den valda artefakten att presenteras. Analysen har utgått från den presenterade teorin och ämnar besvara tidigare uppställda frågeställningar. Inledningsvis redovisas resultatet kring Lindholms försvarsstrategier och sedermera resultatet kring Lindholms kommunikationssätt. När
62 Foss (2009) s. 23 38(60)
det gäller analysen kris Lindholms försvarsstrategier kommer en ständig jämförelse med Lindquists uppsats och dess resultat att användas
8.1 Lindholms försvarsstrategier Lindholm väljer att bygga upp sitt försvar runt status coniectuare, alltså gällande faktaprövningen. Trots att det finns fakta, urinprovet, som visar på att han faktiskt har tagit kokain så väljer han inte att be om ursäkt eller hitta på bortförklaringar till hur han skulle fått i sig det, utan inriktar sig istället på att bestrida att urinprovet skulle stämma. Han nämner i inledningen sin stora förvåning över urinprovet och skriver: ”Efter ett sådant besked behöver man utreda vad som faktiskt hänt. Det har jag gjort. Och jag har helt rent samvete. De som är viktigast i mitt liv vet också vad som hänt och därmed är sakfrågan utredd rent privat.” Här går det att utläsa att han backar i statusläran till status qualitatis och till att bestrida ansvar. Från citatet ovan ser vi att Lindholm menar att han vet vad som hänt men att han inte kommer att berätta om det. Detta kan tolkas som att det är ett större brott att berätta om vad som hänt än att säga att man vet vad som hänt men att man inte vill berätta. En jämförelse med Linquists uppsats visar att han också anser att Lindholm väljer status coniectuare som försvarsposition. Detta är utgångspunkten, sedermera hävdar Lindquist att Lindholm går ner till en fjärde status.63 Då jag använt mig av Ad Hereniums statuslära som endast innehåller tre status så har detta undgåtts i min analys. Lindholms försvar är främst uppdelat i fyra olika partier. En inledning uppbyggd på förnekande, två delar i mitten där han attackerar Polisens och massmedias behandling av honom i kombination med bortförklaringar samt en summerande förnekande avslutning. Förnekandet visar sig inledningsvis i inlägget genom att Lindholm berättar om hans urinprov som kommit tillbaka negativt för kokain dock positivt för bensoylekgonin, ett ämne som indikerar att kokain funnits i kroppen. Detta berättar Lindholm kom som en chock för honom och därefter tar hans förnekande vid:
63 ”Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser”, s. 13 39(60)
Förnekande ”Jag vidhåller min absoluta oskuld och kan inte och kommer inte under några omständigheter erkänna att jag tagit kokain medvetet.”
”Jag kände mig aldrig påverkad och hundratals människor bör ha sett en helt vanlig Ola under fotbollsmatchen på Råsunda”
Förnekandet återkommer i avslutningen av inlägget: ”Dessutom ska man vara medveten om att de stickprovstester som uppvisar positivt för kokain har en extremt hög felprocent. Så hög så att polisen har varnats för att dra några slutsatser om skuld baserat på dessa test. Jag var således fortfarande övertygad om att jag skulle frias helt i detta. ”
”Jag trodde nämligen att jag var oskyldig tills jag var dömd.”
Lindholm förnekar alltså att det bevis som pekar på att han ska ha tagit kokain är felaktig. För att ytterligare stärka att detta faktum är falsk bortförklarar han varför polisen ens fattade misstanke om honom från början:
Bortförklaring ”När de inte hittar något på mig ändrar dom misstanke till påverkan eftersom jag uppträder nervöst, har röda ögon och har torr mun. Ja, så reagerar jag på att stå helt exponerad med två bistra poliser. Den ögoninfektion som en ögonläkare konstaterade och skrev ut salva för på fredagen gav mig de röda ögon det snackas om.”
Till bortförklaringen och förnekandena använder Lindholm bolstering för att visa att han är en god person.
Bolstering ”Däremot verkar dom tycka att mina program är trevliga, det gör den ene klart inom en minut.”
40(60)
”Dessutom Sofia, så har jag ägnat varje dag de senaste 10 åren åt att hjälpa och stärka barn och barns rättigheter på olika sätt. Så vad det gäller att hjälpa andra så spelar vi inte i samma division.”
”Jag har levererat och skapat några av SVTs största, bästa och mest framgångsrika program för barn under 12 års tid.”
Lindholm attackerar också de som skadar honom för att sänka deras trovärdighet och öka sin egen.
Attack ”Med detta sagt har jag nu en del övrigt att framföra kring pressens (i synnerhet Expressens) och polisens beteende i denna fråga. Låt oss ta det i kronologisk ordning.”
”Sedan börjar Expressens hetsjakt på mig.”
”Thomas Mattson, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem. INGEN är värd den behandling du utsatt oss för. ”
”Tisdag morgon visar det sig att Expressen har ljugit för mig och redan publicerat med löp, förstasida och helt uppslag i tidningen. Detta kommer alltså från en tidning som har misshandlat mig med grovt övervåld bara en vecka tidigare.”
En summering av detta resultat visar att Lindholms främst försvarade sig genom en kombination av bolstering, förnekande och attacker. Han stoppar också in minimering och differentiering vid enstaka tillfälle.
Differentiering ”Om vadå? Är jag anklagad för pedofili? För mord?”
41(60)
Minimering ”Jag har inte heller ett beroende av något sort bortsett från snus som jag har väldigt svårt att sluta med.”
En jämförelse med Lindquists uppsats visar att han hittat i princip samma försvarssätt som mitt ovan redovisade resultat.64 Lindquist hittar möjligen några fler bolsteringar, men på det hela taget är vi överens om hur Lindquist valt att försvara sig. Alla strategier han använder ovan ska försöka styrka att han inte tagit kokain och att de som påstår att han tagit kokain inte är trovärdiga eller hedervärda människor. Lindholm går i princip aldrig ifrån sin utgångspunkt i försvaret, status coniectuare. De tillfällen han gör det är då han attackerar de som anklagar honom, vilket egentligen också är en del av faktaförsvaret: eftersom han säger att han är oskyldig måste han attackera alla som hävdar att han är skyldig(i alla fall de som folk lyssnar till).
8.1.2 Slutsatser kring Lindholms försvar För att kunna dra slutsatser kring detta kan vi titta på vad Benoit säger om i vilka situationer man främst bör använda attack, förnekande och bolstering som försvarsstrategi. I sin bok analyserar han fyra fall som sedan sammanfattas. Ur denna sammanfattning drar han en del lärdomar, dessa lärdomar ska jag försöka applicera. Sedan ska jag subjektivt utreda hur Ola Lindholms försvar fungerade. Som framkommit i tidigare resultatredovisning så förnekade Ola Lindholm att han skulle tagit kokain medvetet. Urinprovet fanns som bevis på att han kan ha tagit kokain. I situationer där man använder förnekande som strategi bör man alltid ha något att överföra uppmärksamheten på i samband med förnekandet.65 Om man t.ex. är skäligen misstänkt för stöld räcker det ofta inte med att endast förneka, man är redan det mest sannolika alternativet och tills något annat kommer som är mer sannolikt kommer inte förnekelsen vara trovärdig. Lindholm förnekar att han ska ha tagit kokain men urinprovet och även domen talar för att han faktiskt tagit kokain. Här skulle Lindholm behövt att ge en förklaring till hur hans resultat kan vara positivt samtidigt som han själv förnekar. Denna förklaring kom aldrig och han dömdes för ringa narkotikabrott, det går att sluta sig till att hans förnekande fungerande dåligt, för att om man skulle
64 ”Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser”, s.13 f 65 Benoit (1995), s.81 f 42(60)
komma fram till att det fungerande skulle man insinuera att det svenska rättssystemet agerat felaktigt. När det gäller förnekande bör man inte föra över skulden till någon eller någonting som har en koppling till en själv. I ett fall av Benoits analysexempel skyllde ett oljeföretag, Exxon, på kaptenen när ett av deras fartyg krockade. De skyllda på en kapten som de själva anställt och ansett vara duglig nog att styra deras fartyg, detta kommer Benoit fram till inte är någon vidare god försvarsstrategi. Det går att spekulera i att detta kan vara en anledning till att Lindholm inte kunde ge en anledning till att hans urinprov var positivt trots sitt nekande. Om Lindholm umgåtts i kretsar där det förekommer kokain (och att han skulle fått i sig något omedvetet) hade inte detta hjälpt hans anseende då Lindholms umgänge är knutet till honom själv. Lindholm borde inte förnekat och försökt underminera urinprovet då han inte hade någon förklaring till dess resultat. I dessa fall bör man istället erkänna ett felande direkt, som Rosqvist kommer fram till i sin magisteruppsats har ju en pudel visat sig kunna minimera anseendeförlusten.66 Nu nekade Lindholm och en månad senare fäller domstolen honom för ringa narkotikabrott och det framstår som att han ljugigt, vilket definitivt är negativt för hans anseende. Detta tar även Lindquist upp i sin uppsats. Precis som jag beskrivit ovan skriver Lindquist att man inte bör förneka någonting som riskerar att uppdagas vid ett senare tillfälle. Lindquist kommer fram till att detta kan leda till att ens ethos sjunker starkt.67 Om en person ljugit om något finns det inget som tyder på att denne inte skulle kunna ljugit om någonting annat. När det kommer till attackerna mot polis och media förekommer dessa vara mindre trovärdiga efter domen. De bortförklaringar och attacker Lindholm framfört gällde ju bland annat polisens misstanke mot honom och att expressen ville ha en kommentar om hans urinprov. När det nu visat sig att Lindholm är skyldig torde alltså varken polisen eller massmedia agerat på ett helt felaktigt sätt. När det gäller bolstering är det aldrig fel att visa vilka positiva sidor man har, något som även Lindquist tar fasta på i sin uppsats.68 Dock så krävs det enligt Benoit, för att strategin ska vara effektiv, att de positiva egenskaperna är relevanta i sammanhanget.69
66 Se 5. Tidigare Forskning och Benoit (1995), s.160 67 ”Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser”, s. 17 ff 68 Ibid, s. 17 ff 69 Benoit (1995), s.77 43(60)
I detta fall var de relevanta till en viss del; att Lindholm arbetat länge med barn visar att han är en trovärdig och hedersam person, dock hjälper det föga mot bevis. Vid ett försvar bör man vara ödmjuk när omständigheterna är oklara och det får anses självklart att det är lättare att förlåta någon som är någorlunda ångerfull än någon som vägrar inse faktum. Detta betyder inte att man ska be om ursäkt om man är oskyldig utan snarare att man bör hålla en anständig och ödmjuk ton. Lindholms inlägg kan lätt uppfattas som arrogant och det finns inte ett uns av erkännande eller självinsikt i den situation som han faktiskt befann sig i. Just då pekade konkreta bevis på att han var skyldig. Allt som allt kan går det att konstatera att det nästan alltid är bättre att gardera sig genom att använda flera typer av anseenderestaurering men det är också viktigt att veta att återuppbyggnaden aldrig kommer vara perfekt. Misstag kommer att förekomma och människor kommer att tappa förtroende för en, det spelar ingen roll hur bra du försöker övertyga dem om någonting annat.70 Med tanke på vad som hänt Lindholm (lämnat BRIS, sparkad från SVT, inte längre chefredaktör på KP) i kombination med den fällande domen och med åtanke angående det som nämnts ovan går det inte att konstatera annat än att Lindholms val av försvarsstrategi fungerat dåligt. Att förneka någonting utan förklaring och att dessutom dömas för det man förnekar är synnerligen märkvärdigt och bör minska ens anseende. Ola Lindholm har trots detta fått nytt arbete hos produktionsbolaget ITV Studios vilket ändå pekar på att hans anseende inte kan vara helt förstört.71
8.2 Lindholms val av kommunikationssätt Ola Lindholm har som han säger i sitt blogginlägg arbetat med barn i tio års tid. Innan denna händelse var han chefredaktör för Kamratposten, en tidning inriktad till barn, han satt i styrelsen för BRIS som arbetar med barnens rätt i samhället och han höll på att spela in en ny säsong av Wild Kids, ett överlevnadsprogram för barn. Det får anses självklart att det krävs ansvarsfulla och goda förebilder för att arbeta med barn, särskilt i den omfattningen som Ola Lindholm gjorde. Alltså hade Lindholm ett gott anseende
70 Benoit (1995), s. 164 f 71 http://www.gp.se/kulturnoje/1.729693-ola-lindholm-har-fatt-nytt-jobb 44(60)
innan den inträffade händelsen. Av den tillgänglig information som funnits att tillgå verkar det inte som att han ska ha varit med om en liknande situation tidigare. Dock är Lindholm van vid rampljuset och att människor lyssnar på vad han har att säga, han har haft flera egna tv-program som Ola 21:30, Söndagsöppet och Riktig Talkshow. Han torde även vara van vid att han granskas av allmänheten, då han får den uppmärksamhet som följer med yrket. Det krävs att han uppför sig på ett acceptabelt sätt, och det bör han vara medveten om. Låt oss se efter hur den retoriska situationen ser ut som Lindholm behöver rätta sig efter. Exigence eller det påträngande problemet i den här situationen ser ut som följer: När en offentlig person som Ola Lindholm, som har en offentlig roll och som uppmärksammans för sina gärningar misstänks för att ha brukat kokain förväntar sig auditoriet att han ska kommentera det inträffande. Det ligger i allmänintresset att få reda på Lindholms förhållande till narkotikaklassade preparat. Genom att kommunicera kan problemet eventuellt lösas och situationen är alltså retorisk. Den retoriska publiken är enligt Bitzer endast dem som kan påverkas och vidareförmedla budskapet och som kan skapa en förändring som kan avhjälpa situationens påträngande problem. I detta fall anser jag att journalistkåren men även ”vanliga” medborgare tillhör publiken. Journalisterna främst eftersom det är de som bestämmer att detta ska klassas som en nyhet och det är dem som har den yttersta makten att bestämma om Lindholms knarkskandal ska vara värd att skriva om. Dock ska medborgarnas makt inte förringas. Journalister skriver om företeelser som de vet intresserar tidningsköparna. Om Lindholms kommentar påverkar medborgarna kommer de påverka tidningarna. Som tagits upp i teorin är massmedias herravälde över, genom Flashback, bloggar, Twitter, Facebook kan ”nyheter” diskuteras som ännu inte uppmärksammats som ”nyheter” i tidningarnas ögon än. Deras gatekeeper-roll är uppluckrad och därför måste den retoriska publiken breddas till att inbegripa medborgare, främst de som är aktiva inom de nya medierna som kan påverka (kända bloggare, flitiga flashbackskrivare osv.) Lindholms anseende. Lindholm har ett sakförhållande att förhålla sig till som är grunden i hela situationen, nämligen urinprovet som visade spår av kokain. Det är denna begränsning som han måste förhålla sig till då det är detta prov som ger situationen substans. Attityderna som ligger som fundament är att kokain är en förbjuden drog, att bruka en 45(60)
sådan när man är en offentlig person som dessutom arbetar med något så känsligt som barn är oförenligt. Publiken vill ha svar på Lindholms förhållande till kokain.
Det är följaktligen ovan beskrivna situation som Lindholm behövt anpassa sig till vid sitt agerande. Det förefaller tydligt att Lindholm inte har haft något nöje (eller vilja) i att yttra sig, utan att situationen som sådan krävde det. Genom att applicera partesmodellen på blogginlägget har jag försökt utröna hur han byggt upp sitt inlägg och hitta anledningar till varför han valde att uttrycka sig i just ett blogginlägg, och vilka konsekvenser som kommer med detta. Om vi främst studerar vilka topiker Lindholm har använt sig av så ska en uppdelning mellan externa och interna göras. Externa som han rättat sig efter är dels urinprovet, dels artiklar ur massmedia och sms och mail han erhållit från Expressen. Det är dessa som han utgått ifrån och försvarat sig mot. Lindholms utgångspunkt är att han är oskyldig till att medvetet brukat kokain. Dispositionen på hans inlägg följer som tidigare nämnt av en inledning som skildrar situationen och förnekar ett medvetet brukande av kokain. Vidare följer ett innehåll där vi får följa vad som hänt samtidigt som Lindholm sparkar ifrån sig anklagelser. Avslutning består i en beskrivning av nuläget sammanfogat med ytterligare förnekande. Utrymmesmässigt så får förnekandet betydligt mycket mindre utrymme än vad själva skildrandet av situationen får. Lindholm satsar på att berätta sin upplevelse och stor plats går åt att attackera både pressens och polisens agerande. Hela utdrag från mail och sms från Expressens journalister finns presenterade och Lindholm går till hård attack mot dessa. Språkbruket i texten är enkelt men känsloladdat. Det finns få utsmyckningar eller retoriska figurer. Metaforer används sparsamt för att beskriva massmedias behandling av Lindholm. Exempel från inlägget är t.ex. ”Expressens hetsjakt på mig”, ”… en tidning som har misshandlat mig med grovt övervåld bara en vecka tidigare”. Texten känns i övrigt spontant skriven; Det finns lite stavfel här och var och meningsuppbyggnaderna är inte perfekta. Det känns naturligt skrivet, inte krystat, inte för eftertänksamt. Min tolkning är att inlägget är skrivet utifrån de känslor Lindholm kände just då. När det gäller framförandet är det texten som finns i fokus. Det förekommer inga bilder, ingen reklam, ingen speciell font eller några framträdande färger som stör textens centralisering. Bloggen är enkel och det implicita budskapet om att det är det skrivna som är viktigt framgår klart. Inlägget för ordagrant fram exakt det Lindholm vill 46(60)
säga, det finns ingen som kan ändra på det han skrivit. Han ger alla en möjlighet att ta del av hans uttalande om det som hänt och det skapas en fast punkt som han kan hänvisa till då någon undrar om hans syn på det inträffade. Textens utformning har med stor sannolikhet påverkat framställningsvalet. Lindholms text är mer en attack mot Expressen än ett försvarstal, eller så är det ett attackerande försvarstal. Hur som haver så består inlägget till stor del av kritik mot massmedia och polis. Att lyckas uttrycka samma lydelse i t.ex. en tidning eller i en presskonferens hade varit problematiskt. Då är det upp till andra att bestämma nyhetsvärdet och om det är värt att skriva något om det. Någorlunda tveksamt om Expressen skulle skriva om den kritik som den får. Dessutom är Lindholm klart förargad på massmedia och vill förmodligen inte ge dem den tillfredställelse det med stor sannolikhet skulle vara att uttala sig direkt till dem. Nu får Lindholm göra det efter sina preferenser och hans uttalande blir tillgängligt för alla med en internetuppkoppling. Texten är huvudbudskapet och den slipper tampas med annat intresseväckande på bloggen, då det inte finns något annat intresseväckande. Sammanfattningsvis krävde alltså situationen att Ola Lindholm uttalade sig om misstanken kring narkotikabrott. Genom att studera hur han byggt upp sin text och uttryckssätt torde han valt bloggalternativet av en rad orsaker. Han ville förmodligen slippa gå igenom media för att uttala sig då han själv anser sig blivit illa behandlad av nämnda. Han vill få fram exakt sin mening av det inträffande och en blogg som endast han kan redigera är då ett gott alternativ. Då han kommer med ganska kraftig kritik mot massmedia och polis passar detta perfekt, ingen kan vinkla eller ändra i innehållet. En blogg där han bestämmer innehållet och utformningen möjliggör att fokus kan ligga på det skrivna, inte på en massa reklam eller bilder. Alla med en internetuppkoppling har kunnat ta del av bloggen(tills den nu nyligen stängdes, förmodligen vid årsskiftet), länka till den och kontakten har skett direkt mellan Lindholm och hans läsare. Den har inte skett indirekt via massmedia. Lindholms val av framställningssätt har alltså förmodligen påverkat intrycket av hans uttalande på många sätt. Som summeringen ovan antyder har valet gjort att Lindholm kunnat få ut exakt det han eftersträvat, och just eftersom en del kritik förekommer har det förmodligen varit viktigt. Han har fått göra sitt uttalande på sina villkor och publiken har fått uttalandet direkt av Ola.
47(60)
9. Diskussion Som går att utläsa ovan har uppsatsens resultat skiljt sig ganska mycket från Lindquist uppsats på området. Anledningen till detta torde vara enkel, en domstol har dömt svart på vitt att Lindholm gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott. Min uppsats och Lindquists kommer fram till mycket lika slutsatser gällande hur Lindholm väljer att försvara sig mot anklagelserna, alltså vilka strategier han använder. Det är Lindholms försvarssätt som Lindquist uppsats är centrerad kring och han undersöker egentligen inte hur försvaret fungerar, förutom ett fåtal spekulationer om t.ex. hur det eventuellt skulle tett sig vid en fällande dom. Det har varit intressant att använda Lindquists uppsats just för att få in en jämförelseaspekt i det hela. Tyvärr har jämförelserna i hög grad uteblivit då min uppsats snarare fungerat som en fortsättning med fokus på andra aspekter förutom vilka försvarsstrategier som används. I min mening har domen påverkat mitt uppsatsresultat väsentligt då detta ger en större klarhet i vad som inträffat. I andra krissituationer står ofta ord mot ord men i detta fall har det alltså funnits en tredje part som med tyngd avgett deras syn på det inträffade. Angående bedömningen av Lindholms försvarssätt så går det att dra flera slutsatser. Att han fortfarande nekar men inte berättar en alternativ förklaring till hur hans urinprov kunde innehålla spår av kokain är en företeelse som ger hans anseende en törn. Det betyder ju i princip att det är något som skulle skada hans anseende ännu mer om han skulle berätta det än vad det skadas nu när han istället väljer att vara tyst. Just denna del av försvaret är egentligen det som fäller Lindholm och hans anseende. Det går att komma fram till att det enda sättet att veta hur dessa försvarsstrategier fungerar är att avläsa konsekvenserna i situationerna där de verkar. Problemet är att det är svårt att veta vilken försvarsstrategi som har mest inverkan och hur mycket det inverkar. Precis som Rosqvist skriver i sin uppsats om pudeln som försvarsstrategi är det oklart hur mycket som påverkar. Överlag är det svårt att mäta någons anseende, svårt att mäta när anseendet går upp eller ner, och med hur mycket. Det är inga matematiska system med exakta beräkningar utan det är mänskliga relationer som är svåra att ens uppskatta. 48(60)
Baserat på det ovan nämnda kan man möjligen fundera över valet av frågeställningar. Det borde vara svårt att besvara hur strategierna fungerar då det inte finns något annat scenario att jämföra med. Självklart är det så, och att besvara exakt hur en enskild strategi fungerade är omöjligt. Däremot anser jag att det absolut går att sluta sig till om Lindholms samlade försvar fungerade eller ej. Precis som jag har redovisat ovan går det även att plocka ut delar i försvaret som enligt min bedömning hade en större del i misslyckandet än andra. När man således skriver en uppsats i denna bemärkelse krävs det att man gör vissa subjektiva antaganden för att avancera i analysen. I retorik i sin helhet behöver man göra antaganden då det inte är någon exakt vetenskap med ”rätta” svar. Det blir upp till mig som författare att försöka beräkna och fundera ut hur mycket ett visst förhållningssätt påverkar: vilket specifikt mål Lindholm har haft och bakgrunden till att han skrev sitt uttalande i en blogg. Det ligger en viss svårighet i detta men enligt min mening går det ändå att få ut ett vettigt resultat även då man gjort några antaganden. Att använda den neo-Aristoteliska analysen passade någorlunda väl med min frågeställning gällande antagna anledningar till Lindholms val av kommunikationssätt. Det är inte det vanligaste analysobjektet eller frågeställningen men genom att använda Partesläran gick det att hitta förmodade tankar bakom valet. Det renderar även en tankeställare rörande varför man skulle välja att använda sig av en blogg när man har något att säga istället för att vända sig till massmedia. Valet av Bitzers definition av den retoriska situationen kan också beröras något. Genom att använda denna definition förstärktes enligt min mening den neo- Aristoteliska analysen då den blev mer målorienterad. Bitzers definition utgår ju ifrån att ett problem ska lösas. Däremot skulle Vatz syn förmodligen också kunna gett ett intressant perspektiv på Lindholms situation. Då skulle fokuseringen flyttas till hur och varför Lindholm valde att beskriva situationen så som han gör. En jämförelse mellan massmedias beskrivning av det som hänt och Lindholms egen visar t.ex. på klara skillnader. Något bör också sägas om upplägget i sin helhet. Uppsatsen blir möjligen något ytlig då jag analyserar Lindholms försvar med två kombinerade analysmodeller baserat på fyra teorier. Detta ledde till att djupdykningarna blev få och mitt resultat har istället baserats på helheten i Lindholms försvar. Det hade förmodligen även varit intressant 49(60)
med en mer konkretiserad och avgränsad analys där fokus istället legat på specifika försvarsstrategier. Under resultatdelen jämfördes mitt resultat med Lindquists och då vi använt oss av olika versioner av statusläran så har vi fått lite olika resultat. Det kan ha varit ett misstag att använda Ad Hereniums statuslära, den är visserligen detaljerad men består dock bara av tre status att försvara sig vid istället för fyra. Följden blev att Lindquist fann att Lindholm försvarade sig vid en status som inte ingick i Ad Hereniums statuslära. En viktig tanke som uppkom under arbetet med denna uppsats är att kriser, som mycket annat, är utmärkta tillfällen för lärande. Precis som med allt annat lärande så bör man stanna upp och reflektera över vad man egentligen gjort och varför resultatet blev som det blev. Lärande är en förutsättning för att överleva och vara framgångsrik i dagens komplexa samhälle. Vad har jag då lärt mig och fått ut av denna uppsats? Möjligen svårt att exakt ta fasta på, men ett mål med uppsatsen var att öka förståelsen i hur vi kan välja att agera när vi befinner oss i en krissituation. I denna uppsats har jag försökt att belysa Ola Lindholms uttryckssätt och utifrån teorin värdera hans val. Jag har funderat över varför Lindholm valde att använda sig av en blogg som uttryckssätt och jag har granskat hans försvarsval. I resultatdelen har jag kommit fram till fördelar och nackdelar med hans val. Dessa resultat grundar sig i den mänskliga kommunikationen och som tidigare nämnt är det långt ifrån en exakt vetenskap. Precis som jag nämner i min definition av retoriken krävs det att vi funderar, undersöker och reflekterar över det vi upplever för att bli mer medvetna och på detta sätt öka vår kunskap och göra klokare val. I denna uppsats har jag gjort precis detta, jag har ökat medvetenheten om alternativen vi har vid en kriskommunikation. Min förhoppning är att denna ökade medvetenhet ska kunna hjälpa oss, dels att förstå andras val och dels att själva välja bättre, när tidpunkten för nästa krissituation är kommen.
50(60)
10. Referenslista
10.1 Litteratur:
Aristoteles – Retoriken (översättning av Johanna Akujärvi(2011))
Benoit, L. William (1995) – Accounts, Excuses, and Apologies – a Theory of Image Restoration Strategies, State University of New York
Bitzer, Lloyd (1968) - ”The Rhetorical Situation”, Philosophy & Rhetoric
Cicero (snarare författare okänd) – Ad Herennium, Rhetor Förlag 2005
Coombs Timothy & Holladay Sherry (2009) - Further explorations of post-crisis communication: Effects of media and response strategies on perceptions and intentions, Eastern Illinois University, Charleston
Dom i mål B 4053-11, Solna Tingsrätt
Eriksson, Mats (2009) – Nätens kriskommunikation, Lund: Studentlitteratur
Falkheimer, Jesper - Förtroende i kris, RetorikMagasinet (nr.33, årgång 9, mars 2007)
Falkheimer Jesper, Heide Mats, Larsson Larsåke (2009) – Kriskommunikation, Liber
Foss, Sonja K. (2008) – Rhetorical Criticism, Waveland Press
Hellspong, Lennart (2007) – Konsten att tala: Handbok i praktiskt retorik, Lund: Studentlitteratur
Johannesson, Kurt (2006) – Retorik eller konsten att övertyga, Norstedts, Stockholm 51(60)
Karlsson, Michael – Kriskommunikation i förändring - Internet, den ökade publiceringshastigheten och de förändrade villkoren för kriskommunikation, Studier i politisk kommunikation, nr 20. Sundsvall: Demokratiinstitutet Demicom
Kihlström, Eva (2007) - Den magiska X-faktorn, RetorikMagasinet (nr.33, årgång 9)
Kjeldsen, Jens E (2008) – Retorik Idag, Lund: Studentlitteratur
Larsson, Larsåke (2008) – Tillämpad kommunikationsvetenskap, Lund: Studentlitteratur
Lerbringer, Otto (1997) - The Crisis Manager: Facing Risk and Responsibility, Routledge
Lindqvist Grinde, Janne (2008) - Klassisk retorik för vår tid, Lund: Studentlitteratur
Lindquist, Peter - Apologia i offentligheten - En studie av Ola Lindholms retoriska försvar mot Expressens kokainanklagelser, kandidatuppsats, 2011
Mral, Birgitte - Tsunamikrisen som epideiktisk situation, Rhetorica Scandinavica (nr 46 Sommar 2008)
Pearson Christine & Mitroff Ian (1993) - From crisis prone to crisis prepared: a framework for crisis management, Academy of Management Executive, vol. 7 nr 1
Rosqvist, Jenny - Pudelns kärna – vad det innebär att göra en pudel ur ett kommunikativt perspektiv, författare: magisteruppsats, 2008
Sandberg, Katti - Reinfeldts Mardröm, RetorikMagasinet (Nr 35/36, årgång 9, Höst/Vinter 2007)
Sigrell, Anders (2008) – Retorik för lärare – Konsten att välja språk konstruktivt, Retorikförlaget AB
52(60)
Sweetser Kaye & Metzgar Emily (2007) - Communication during crisis: Use of blogs as a relationship management tool, Public Relations Review nr 33
Vatz, Richard E. -”The Myth of the Rhetorical Situation”, Philosophy & Rhetoric (Vol.6 1973)
Wikström, Patrik – Den argumenterande Olof Palme – En argumentationsanalys av strukturer och strukturbrott i Olof Palmes inlägg i valdebatten mot Thorbjörn Fälldin i Scandinavium, Göteborg 1976, 2007
10.2 Internetartiklar: www.expressen.se/1.2427717 (Ola Lindholm hade kokain i kroppen) 2011-11-10, 15.00 www.aik.se/fotboll/statistik/matches.php?id=3953 2011-11-10, 14.00 www.expressen.se/1.2399491 (Barnprogramledaren Ola Lindholm misstänkt för narkotikabrott) 2011-11-10, 15.00 www.expressen.se/1.2399096 (svt:s Ola Lindholm i möte efter knarkmisstanken) 2011-11-10, 15.00 www.olalindholm.blogspot.com/ 2011-11-10, 15.00 www.dn.se/kultur-noje/expert-om-ola-lindholm-svart-bli-frikand 2012-01-04, 13.00 www.gp.se/kulturnoje/1.729693-ola-lindholm-har-fatt-nytt-jobb 2012-01-04, 14.00 http://www.ne.se/kommunikation 2012-01-04, 14.00
53(60)
Bilaga 1: Ola Lindholms blogginlägg Hej på er. Detta är min första blogg. Den kommer bara innehålla ett inlägg. Och det är det som följer. Detta är min enda offentliga kommentar. Tycker du att den är läsvärd får du gärna sprida den vidare.
Mitt rikskända kissprov kom tillbaka negativt för kokain, men positivt i små mängder för något som heter bensoylekgonin. Det indikerar att jag har haft kokain ikroppen. Det var chockerande att få det bekedet när man sitter och väntar på ett helt rent testresultat. Jag har under den tid som förflutit aldrig tvivlat på det. Efter ett sådant besked behöver man utreda vad som faktiskt hänt. Det har jag gjort. Och jag har helt rent samvete. De som är viktigast i mitt liv vet också vad som hänt och därmed är sakfrågan utredd rent privat. Det är det viktigaste för mig. Men det som hänt är inte något jag kommer att berätta om i pressen. Den rättsliga processen fortgår och det är ytterst viktigt för mig att inte påverka den processen eftersom jag ännu inte dömd för något brott. Jag vidhåller min absoluta oskuld och kan inte och kommer inte under några omständigheter erkänna att jag tagit kokain medvetet. Jag kände mig aldrig påverkad och hundratals människor bör ha sett en helt vanlig Ola under fotbollsmatchen på Råsunda. Jag har inte heller ett beroende av något sort bortsett från snus som jag har väldigt svårt att sluta med.
Med detta sagt har jag nu en del övrigt att framföra kring pressens (i synnerhet Expressens) och polisens beteende i denna fråga. Låt oss ta det i kronologisk ordning.
Söndagen den 10 april blir jag ifattsprungen av två poliser efter att jag gått ifrån matchen mellan AIK och Mjällby. Varför dom gör det verkar det inte finnas några klara besked kring. Däremot verkar dom tycka att mina program är trevliga, det gör den ene klart inom en minut. De misstänker att jag har narkotika på mig och gör en kroppsbesiktning inför öppen ridå. Det är en stressande situation och jag blir således stressad. Tidningarna rapporterar om att jag skulle ha grävt i min myntficka och att det skulle vara grund för misstanke. Ja, det gjorde jag, i ett tafatt försök att hjälpa polisen att kroppsvisitera mig. Jag hjälpte dom att gräva i alla min fickor. Och erbjöd mig att ta av skorna. Men man ska ju inte kroppsvisitera sig själv förstås. När de inte hittar något på mig ändrar dom misstanke till påverkan eftersom jag uppträder nervöst, har röda ögon och har torr mun. Ja, så reagerar jag på att stå helt exponerad med två bistra poliser. Den 54(60)
ögoninfektion som en ögonläkare konstaterade och skrev ut salva för på fredagen gav mig de röda ögon det snackas om. På fredagen satt jag t ex en hel middag med solglasögon, uppsvullna ögon, rinnande salva och kattallergi. Det var en mycket trevligare upplevelse. Nu ska alltså ett urinprov tas och jag blir erbjuden en skitig trappuppgång i anslutning till platsen. Jag ska i rättvisans namn berätta att poliserna mumlande något om att åka till polisstationen och att det skulle ta en massa timmar. I denna trappuppgång passerar det människor och jag står med öppen gylf och en polis tittandes på mitt framtvingade kiss som hamnar i en genomskinlig liten burk som jag efter uträttat förvärv inte ser röken av. Sedan hålls ett kort förhör där jag inte erkänner att jag tagit narkotika. Sedan händer något som i efterhand fått min mage att vända sig ut och in.
När poliserna känner sig klara med mig går vi ut ur huset där matchen tagit slut och tusentals människor - Ola, det här behöver ingen få reda på! Jag åker genast hem och känner ett stigande äckel över ingripandet i sig. Däremot är jag inte nervös för vad provet ska visa.
På måndag kväll, ett dygn efter ingripandet, ringer det på vår dörr. Sedan börjar Expressens hetsjakt på mig. De medger själv i sin senaste artikel att den pågick under flera veckor. Här följer en sammanfattning:
Måndagen 11 april 2011
Strax efter 21.30 ringer det på vår dörr. Det är expressens reporter Diamant Salihu med fotograf. Jag fattar direkt att något har gått snett och stänger dörren utan att säga något. I samma stund beslutar jag mig för att inte säga någonting till någon reporter för att slippa vinklade citat och okontrollerade skriverier som kan skada Kamratposten, SVT eller BRIS.
Sedan skickar han följande sms (mellan sms:en ringer han ca var 10 minut): 21.41
Hej Ola, Ledsen att behöva komma så här men vi har fått detaljerade uppgifter om vad som hände efter matchen på råsunda, när polisen tog ett prov på dig. Har du meddelat ansvariga på Kamratposten om detta? Det bör ligga i ditt intresse att kommentera det som hänt. Vänligen ring mig.
22:15 55(60)
Hej Ola, vi kommer skriva om detta. Det är viktigt att vi kan prata med dig så du får berätta din version.
23:05 Hej Ola, berätta hur du vill göra med uttalande.
01.14
Bästa Ola, du är journalist, du förstår varför vi vill ge dig chansen att kommentera polismisstanken. Du är en offentlig person och polisen tog dig på offentlig plats, så nyheten publiceras med namn och bild i onsdagstidningen. Men det vore naturligtvis bättre för läsarna om de fick ta del av din kommentar till detta. Du är i din fulla rätt att avstå denna möjlighet, men vi vill verkligen ge dig chansen.
Under dessa timmar står reporten parkerad i en bil utanför vårat hus.
Tisdag morgon visar det sig att Expressen har ljugit för mig och redan publicerat med löp, förstasida och helt uppslag i tidningen.
Alla ringer. Jag har samtal med mina chefer inom Bonnier, på SVT och med BRIS. Situationen är extremt pressande och jag och min familj har bara sovit ett par timmar. Jag skriver mitt pressmeddelande och åker från stan med familjen.
Expressen får ta mycket stryk för publiceringen. Jag läser i stort sett ingenting. Efter några dagar så börjar dock Expressen sätta press på mig igen. Dom ringer i stort sett varje dag.
Detta mail, som gjorde mig väldigt ledsen, anländer den 20 april på tidig eftermiddag:
Hej Ola, Jag arbetar som reporter på Expressen och skriver till dig med anledning av den pågående polisutredningen om narkotikabrottslighet. Jag vet att du hittills valt att inte kommentera den här händelsen, utöver ditt pressmedelande. Det kan ju finnas många skäl till det valet, men vi vill ändå ställa frågan om du efter tid att fundera nu har ändrat ditt beslut? 56(60)
För oss på Expressen var det angeläget att redan före den första publiceringen låta dig komma till tals, och det var därför som vi då sökte dig på flera sätt. Vi har fortfarande flera frågor kvar som vi vill ställa.
Vi planerar som du förstår fortsatta publiceringar, och vi tror att du som är chefredaktör, programledare och extremt medievan kan överblicka dessa nu när du har fått lite distans till testet och vårt avslöjande. Vi har respekt för att du upplever att det är skillnad på att vara granskad jämfört med att granska, men du förstår ju också vårt uppdrag.
Jag vill därför påminna om att Expressen regelbundet skriver om polisens insatser, men också om att vi med samma kraft försöker skildra hela sammanhanget. Jag intervjuade till exempel Sanna Bråding i samband med domen efter hennes narkotikabrott. Det blev en lång och gripande berättelse om vägen som ledde fram till kokain, en berättelse som gjorde det lättare att förstå och som kanske också hjälpte någon annan.
Här är länken till min text: http://www.expressen.se/noje/1.1212309/darfor-tog-jag- kokain
När någon berättar om så här svåra personliga erfarenheter är det naturligtvis viktigt att den som öppnar sig också får insyn i hur det kommer att presenteras i tidningen. Det kan låta självklart, men är inte det för alla. Kvällstidningar kritiseras för mycket, ibland säkert befogat, ibland på grund av förutfattade meningar och felaktiga slutsatser. Därför vill jag understryka att du självklart får läsa citat och diskutera annat kring en eventuell publicering om vi kan upprätta en dialog. Om du vill kan vi självklart också träffas förutsättningslöst, utan att du behöver avgöra på förhand om du faktiskt vill berätta vad som skedde eller inte. Du kan sedan ångra din medverkan, om du vill.
Om du väljer att inte ställa upp för en intervju så respekterar vi det. Då kommer vi att skriva att du har getts chansen att uttala dig, men att du har valt att avstå. Det vore dock olyckligt, tror jag. Våra läsare skulle inte få ta del av din version, och du skulle inte få chansen att berätta hur du tänkte och hur det som hände har påverkat dig.
Det finns, är min erfarenhet, ofta mycket att lära av en nyanserad berättelse och dina ord om det här kan säkert bli ett uppvaknande för en del. Eller ett stöd för andra, som söker kraft för kunna hjälpa exempelvis en anhörig. Det finns, påstår jag, alltså goda möjligheter för dig att kunna göra det här till ett avstamp. 57(60)
Min erfarenhet, och tidningens, är hursomhelst att det är bättre att upprätta en dialog och det är därför vi försöker vara ganska ambitiösa i våra försök att etablera kontakt före publiceringar. Var en sådan dialog leder får vi prata om tillsammans.
Om du hellre diskuterar med någon av mina chefer går det naturligvis också bra.
Jag hoppas att vi i alla fall kan höras. Vänliga hälsningar,
Sofia Johansson reporter Expressen
Tel. 08-7383123, 070-2200847 [email protected]
Detta kommer alltså från en tidning som har misshandlat mig med grovt övervåld bara en vecka tidigare. Dessutom Sofia, så har jag ägnat varje dag de senaste 10 åren åt att hjälpa och stärka barn och barns rättigheter på olika sätt. Så vad det gäller att hjälpa andra så spelar vi inte i samma division. Ditt mail gjorde mig oerhört ledsen och kröp långt innanför mitt skinn. Jag svarar inte på mailet och får istället följande sms från Expressens reporter Roland Johansson på kvällen:
Hej Ola. Vi jobbar med nytt matrial som vi vill ge dig en möjlighet att kommentera. Det är väldigt viktigt att du hör av dig under kvällen om du vill kommentera och bemöta de nya upp gifterna.
På långfredagens kväll ringer Sofia Johansson tre gånger och lämnar ett meddelande om att hon vill prata med mig.
På påskafton ringer det vidare från de dolda nummer som jag nu lärt mig är Expressen.
På annandag påsk åker jag och min familj hem för att min sambo måste börja jobba och min son ska få återgå till normala rutiner som är extremt viktiga för honom. Jag räknar med att själv kunna jobba som vanligt. Vi anländer vårt hem på Lidingö vid 15.00. Tre timmar (!) senare ringer det på dörren och Expressens reporter Mikael Syren vill talas vid. Han blir ovänligt och bestämt avvisad av min sons bästa väns pappa.
Efter detta har Expressen förstått att de inte kommer få en kommentar. Men jag kan inte på något sätt tycka att de har respekterat mitt val att inte kommentera. Det är extremt nedbrytande för en person och hans familj att vara så jagad av människor som är helt 58(60)
ointresserade av något annat än att klättra på karriärstegar och sälja lösnummer. Med hot om ”nya uppgifter” och ”nya publiceringar” försökte Expressen skydda sig själva genom att förmå mig att tala ut. Om vadå? Är jag anklagad för pedofili? För mord?
Thomas Mattson, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem. INGEN är värd den behandling du utsatt oss för.
I Expressens senaste artikel insinuerar dom dessutom att jag skulle ha undanhållit mina chefer information om det urinprov som togs. Hela artikeln är i stort ett självförhärligande stycke där jag misstänkliggörs och min heder fullständigt krossas. Bara för att Expressen är så belåtna över att dom hade ”rätt”.
Men Expressen ljuger i detta fall. Så fort jag fått information har jag delgivit mina chefer denna information. Problemet var bara det att Expressen satt med sekretessbelagd information som jag själv inte hade fått ta del av. Hur har det då gått till?
Någon polis som har kunnat ge ”detaljerade uppgifter” har helt enkelt ringt Expressen och sålt ut mig. Undrar just vem det kan ha varit? Och för hur mycket pengar? Detta är inte en spekulation. I det polisförhör som hölls i fredags erkände nämligen förhörande polis att det låg till på detta sätt. Jag önskar den polis som gjort detta en trevlig Thailands- semester med familjen i sommar. Eller sålde du ut mig för en sketen Finlands-kryssning?
Med andra ord så visste inte jag att mitt prov uppvisade någonting positivt förens jag skaffat mig en advokat och han lyckats få fram informationen. Detta var på torsdagen. Efter det informerade jag alla som behövde veta. Min advokat begärde samtidigt ut den polisrapport som ju givetvis borde finnas i ärendet. Det var mer än tråkigt att se att den polisrapporten var daterad och upprättad två dagar efter att Expressen publicerat sin första historia och således två dagar efter mitt pressmeddelande. Fyra dagar efter ingripandet. Jag kan inte för mitt liv få det till ett rättssäkert förfarande.
Dessutom ska man vara medveten om att de stickprovstester som uppvisar positivt för kokain har en extremt hög felprocent. Så hög så att polisen har varnats för att dra några slutsatser om skuld baserat på dessa test. Jag var således fortfarande övertygad om att jag skulle frias helt i detta. 59(60)
Utöver Expressens ”uppvaktning” har jag blivit erbjuden att tala ut om just Expressens behandling av mig av stort sett all media. Man verkar också vara mycket sugna på att jag ska berätta en tårdrypande historia om mitt liv. Jag har aldrig varit en person som varit intresserad av att berätta om mitt liv, jag har haft viktigare saker att tala om. Ibland skrattar jag gott åt det erbjudande jag fick om att göra ”Vägen tillbaka” på SVT. Det erbjudandet kom samma dag som Expressen skrev att jag tagit ett urinprov.
Men det är inte så ofta jag skrattar just nu. Speciellt ledsen blev jag när SVT ringde mig på fredagen och vi skulle ”ta en paus”. Jag har levererat och skapat några av SVTs största, bästa och mest framgångsrika program för barn under 12 års tid. Att ”ta en paus” betyder att jag inte skulle få göra den planerade inspelningen av Wild Kids, den enda produktion jag är aktuell för. I det här läget uppfattas givetvis det som att få sparken. Jag upplyste dom om att det är just det som kommer stå i tidningarna. Jag blev förstås arg på att dom inte ens var beredda att vänta på ett utslag i en svensk domstol. Jag trodde nämligen att jag var oskyldig tills jag var dömd. Är det inte så? SVT sitter dessutom med information som kan ge dom anledning att tro att jag faktiskt inte kommer bli dömd för det här. Så säger de plötsligt att jag får sparken om jag blir dömd. Hur är det?
Mitt uppdrag som styrelseledamot i BRIS tar slut i och med kongressen i slutet av maj. En ny styrelse tar då vid. Det är redan bestämt. Det är en fantastisk organisation som media borde skriva MYCKET mer om.
Slutligen innebär detta att jag just nu inte kommer kunna fungera som chefredaktör för älskade Kamratposten. Min trovärdighet i dagsläget är inte förenlig med det jobbet, dessutom behöver jag och min familj lugn och ro. Så jag överlämnar ansvaret tillfälligt till min redaktionschef och till den fantastisk redaktionen. Det är en ära att få jobba med journalister och medarbetare som varje dag lägger full kraft på att stärka, bygga och älska både läsare och de som figurerar i tidningen och på KPwebben. All annan media i Sverige har mycket att lära av mina anställda.
Jag ber om att få bli lämnad ifred från och med nu. Min advokat Peter Lindqvist kan svara på frågor av rent juridisk art. Jag kommer INTE kommentera detta utanför rättssystemet. Jag har fortfarande den rättigheten. Och som en man med en rejäl ryggrad sa till mig: ”Det går inte att tvätta sig i trycksvärta”
60(60)
Det var visst någon tidning som skrev att min karriär kan vara över. Jag förstår inte riktigt det. Jag har aldrig varit intresserad av att göra karriär. Mitt fokus, som de som känner mig vet, ligger någon helt annan stans.
Ola Lindholm