Nummer 3 • 2005 Sveriges största musiktidning Groove 3 • 2005 Jennie Löfgren sidan 5 Två kalkoner Melanie C sidan 5 När rock’n’roll missbrukas sidan 5 till slakt Beth Hart sidan 6 Omslag Vill verkligen inte vara gnällig, men På Saltön var problemen av Hej då New York sidan 6 Universal har inte den svenska underhåll- snarlik karaktär. Skådisarna var Brendan Benson sidan 7 ningen på tv nått sitt lågvattenmär- alla kraftigt undermåliga, med sitt Groove ke denna vår? Frågan måste ställas stapplande agerande och styltiga Box 112 91 Samuel Ljungblahd sidan 8 efter att både Saltön och Paradise leveranser skulle de bli utskrattade 404 26 Göteborg Saul Williams sidan 8 Hotel nu försvunnit ur rutan (tack på audition till vilken mellanstadie- Telefon 031–833 855 och lov!). Jag har (som det heter) pjäs som helst. Och manuset! Detta Acid House Kings sidan 10 Elpost [email protected] råkat se brottstycken av dessa följe- haveri till onaturlig dialog kan fak- http://www.groove.se Peshi sidan 10 tonger, och taffligare storbudgetun- tiskt bara matchas av skådisarnas derhållning och mediespektakel har spel. På så sätt var programma- Roenik sidan 10 Chefredaktör & ansvarig utgivare väl inte synts på mången god dag? karna i alla fall konsekventa. Kän- Gary Andersson, [email protected] Robert Svensson sidan 11 Paradise Hotel har med sin från- des dock riktigt pinsamt att se på varo av intriger, hångel, personlig- skräpet. Tror ändå att allt bara var Redaktör Truckfighters sidan 11 heter och nerv kvalificerat sig som ett skämt – SVT kan väl inte på all- Niklas Simonsson, [email protected] Tweet sidan 13 underhållningsbranschens största var mena att detta var det bästa de Layout tomgångskörning denna sida tor- kunde åstadkomma med ett stort Queens of the Stone Age sidan 14 Henrik Strömberg, [email protected] kande färg, dessutom var upplägget antal av skattebetalarnas miljoner? Moby sidan 16 med att utslagna kom tillbaka hela Kanske är Saltön istället vår tids Redigering tiden svagsint. Samtidigt så slarvas stora ironiska mästerverk. Hoppas Gary Andersson, Henrik Strömberg Juliette & The Licks sidan 19 exempelvis Marres sista svek av på det. Och det musikaliska temat Annonser Per Lundberg G.B., Albumrecensioner sidan 23 Daphne bort i klippningen – tjäns- var faktiskt riktigt okej. [email protected], 0706–44 13 79 tefel! Glanzelius, Craaford och de Musik visar sig som alltid vara Egenrecensioner sidan 24 andra klåparna lyckades verkligen räddningen. Groove-CD DVD-recensioner sidan 28 få en halvtaskig idé att suga totalt. Gary Andersson, [email protected] Men det musikaliska temat till Per Lundberg G.B., [email protected] Groove CD 3 • 2005 sidan 31 serien var dock riktigt bra. Praktikanter Henrik Lantz, Isac Nordgren För icke beställt material ansvaras ej. Gary Andersson Citera oss gärna, men ange då källa. [email protected] Tryckt på miljömärkt papper. Tryck Adargo Press AB ISSN 1401-7091

Groove Groovearbetare topp Martin Adolfsson Annica Henriksson Mats Almegård Johan Joelsson enligt Daniel Axelsson, [email protected] Gary Andersson Robert Lagerström Daniel Axelsson Elin Liljero 1. Yabby You – Conquering Lion (album) Ha! Mikael Barani Per Lundberg G.B. Magisk reggae från tidigt sjuttiotal. Tack för Roger Bengtsson Thomas Nilson den, Soulseek. Vi lottar ut: Jonas Elgemark Daniel Severinsson 2. Grisen Skriker (grupp) Mattias Elgemark Niklas Simonsson ”De va då vi kom/1 000 punks”. Kärleken Andreas Eriksson Magnus Sjöberg till gammal svensk punk rostar aldrig. plattor med Fredrik Eriksson Mathias Skeppstedt 3. GG Allin – Always Was, Is, and Always Moby Moa Eriksson Moa Stridde Shall Be (album) Vettvilling som inte bara Johannes Giotas Henrik Strömberg kunde kleta in sig i bajs och slå sig själv blo- Torbjörn Hallgren Christian Thunarf dig. Han gjorde också helgrym punkrock. Saul Williams 4. Junior Kelly – Rasta Should Be Deeper (låt) Queens of the Stone Age En av förra årets vassaste reggaedängor håller fortfarande. Groove görs i samarbete med: 5. Håkan Hellström – Ett kolikbarns bekännelser (album) etc Först: en besvikelse. Nu: en jäkligt fin platta. 6. Bitch Boys (grupp) ”Jagad av raggare/slagen av raggare”. ”Riv alla jävla discotek”. Moneybrother-platta Å dessa gamla, charmiga Ståkkholmsjävlar! 7. M.I.A. – Arular (album) exklusiv med autograf Rolig musik + rolig dans + roliga kläder = roligt, roligt, roligt. 8. Death From Above 1979 – You’re a Woman, I’m a Machine Truckfightersprylar (album) Hårdrock i rosa förpackning. 9. Another State of Mind (DVD) och Gullig punkmisär när ett ungt Social Distortion åker på turné. Kent-biljetter 10. Sean Paul – Eye Deh Yah Knee (låt) Ny dancehalluppvisning. När kommer nya albumet? urfa till s www.groove.se

2 Groove 3 • 2005 New Order Garbage Waiting For The Sirens’ Call. CD 185· Bleed Like Me. CD 175·

Hot Hot Heat Elevator. CD 175·

Laleh Laleh. CD 149·

Death From Above 1979 You’re A Woman, I’m A Machine. CD 175·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 27/4, så länge lagret räcker. www.groove.se 3 4 Groove 3 • 2005 Jennie Löfgren Styr skutan själv

Melanie C som är aktuell med sitt nya album Beautiful Intentions.

Kan man säga att du är den före detta Spice Girl som definitivt lyckats bäst som soloartist. – Jo, musikaliskt sett kanske det stämmer. Jag har sålt bäst och är väl den ende som spelat live-konserter. 200 stycken har det blivit unge- fär. Men dom andra har ju försökt med andra Likt många andra musiker har Jen- den där storbolagssvängen, jag hade att nå ut på marknaden och etablerade saker också. Och så länge man mår bra som människa kan man inte säga att man miss- nie Löfgren gått från storbolagsar- inte lärt mig lika mycket utan den. förmågor som Robyn och nu även Jen- lyckats. Jag har blivit jämför med Robbie Wil- tist till en artist med integritet och Sedan vi sist hörde något från Jennie nie Löfgren hoppar av majorbolagen liams, som den som lyckats bäst som soloartist full kontroll över sin egen musik. har hon hunnit med några sidoprojekt. – allt för att få behålla sin konst som efter att ha lämnat ett band. Men jag tycker – Att skaffa en egen studio var det bästa Genom storproducenten Billy Steinberg, den var menad från början. inte vi har så mycket gemensamt – musika- jag gjort, berättar hon, kämpandes mot som hon lärde känna i samband med – Storbolagen har inga pengar, så dom liskt eller som personer. en förkylning. Meant to Be kom hon i kontakt med satsar mest på att släppa Greatest hits- Men känns det inte lite underligt att betrak- Förutom studion har hon även star- Atomic Kitten. Det artade sig så väl samlingar med Celine Dion. Dom satsas tas som veteran när man är 31 år? tat en egen etikett, Baby Nova. Och att de atomiska katterna spelade in en inget på nya artister, så man hamnar – Jag tänker inte så mycket på det. Visst har inför platta nummer två har endast cover på Jennies Believer. underst i högen. Jag tror att framtiden det gått snabbt på ett sätt, men samtidigt har jag fått mycket gjort. två producenter fått tillåtelse att lägga Hon har också sysslat lite med så är att sköta hela kedjan på egen hand. Nya skivan utstrålar mer glädje än dom förra. näsan i blöt. Förändringens vindar viner kallad additional programming åt själv- Det är en nära filmisk ljudbild som – Tycker du? Jag kan väl hålla med om det lite, och i slutet av mars släpptes Jennie Löf- aste Janet Jackson. Producenterna ville präglar musiken på Jennie Löfgren. men jag ville verkligen få en stark live-känsla gren. ha lite nya idéer, så de skickade över Ekon från både Enya och Björk gör sig på plattan, så vi jobbade mycket med att få – Jag upplever en helt annan frihet produktionen för lite tillägg. Eller, som hörda, men i grunden ligger enklare mycket energi. Men tycker du det så är det ju nu. Jag har inte spelat upp låtarna för Jennie säger, ”det är ungefär som att poplåtar. Mycket piano, stråkar, körer bra antar jag. För jag mår bättre idag än jag någon annan än Christoffer Lundqvist garnera en tårta”. och även elektroniska inslag visar upp gjorde för ett par år sedan, så det kanske speg- och Anders Herrlin, som hjälpt mig att – Det är kul att hålla på med många sig. lar av sig. Jag har jobbat med ungefär samma producera skivan. Jag tänkte att ”jag saker, jag begränsar mig inte. Jag brin- – Jag gillar arrangemang som sticker ut, folk som på dom andra skivorna. Jag var faktiskt i Malmö en vecka, och det var mycket stänger in mig för att se vad som hän- ner för mina egna skivor, men det jag även om det inte behöver vara utflip- produktivt. Vi fick mycket gjort. der”. tjänar pengar på är främst låtskrivan- pat. Det måste vara låtar man kan Glädjen kanske har lite med att ditt favoritlag Debuten Meant to Be släpptes 2002. det. Jag måste ju också betala hyran. sjunga med i. Som hos Kate Bush, Björk, Liverpool FC spelat skapligt i år? Då hade hon kontrakt med Sony och Men den negativa sidan är den ekono- Madonna, Sinhead O’Connor och Air – Jo, i ligan är det väl ganska kört, Chelsea har tackade ja till att få låtarna ommöble- miska osäkerheten. – jag älskar Air! Jag gillar det oväntade alldeles för stort försprång. Men jag håller rade av andra låtskrivare, producenter Den rådande trenden verkar som där produktionen inte är så tråkig. Vem tummarna att det går bättre i Champions och mixare. sagt vara att artister startar egna bolag vet, nästa skiva kanske blir ännu mer League. Det kommer bli hårt men jag håller – Idag sitter jag vid ratten och inte i bak- för att ge ut sin musik. Mindre kända elektronisk? tummarna (skratt). sätet. Men jag är glad över att jag gjorde musiker har fått mycket större kanaler Christian Thunarf Niklas Simonsson

När rock’n’roll missbrukas Det finns inget uttryck inom populärmusik rentav livsfarligt för musiken. Ofta resulterar punkrockbandet Simple Plan. I deras musik- slår på trummorna. När ska band inse att som missbrukats så mycket som rock’n’roll. det i rysansvärda företeelser som Avril Lavig- video till låten Shut Up går bandet in i en varken punk eller rock’n’roll är någon slags På femtiotalet stod det för något nyskapande ne, Good Charlotte och Ashlee Simpson. Ren- snofsig hotellrestaurang där de chockar gäs- dräkt som man kan ta på och ta av sig? För och lite farligt: tonårssex och upprorsanda. skrubbade, kristna ungdomar som försöker terna med att krossa porslin och spela punk- att musik ska kunna provocera eller på annat Idag har uttrycket adopterats av gubbrock- lura i oss att de är rock’n’roll bara för att de rock. Problemet är att man inte tror på dem. sätt påverka människor måste den komma are, schlagermänniskor och amerikanska färgat håret svart och inhandlat några nitar. Bortsett från lite spretiga frisyrer ser de ut inifrån. Den måste ha en grogrund i sanna fejkrockband. Om ett band sjunger att de gil- Sånt får mig verkligen att må illa. På något som vilka amerikanska medelklassungdomar känslor och engagemang. Eller åtminstone lar rock’n’roll ska man kort sagt dra öronen sätt föredrar jag då artister som är fullkom- som helst. Vältränade och välskrubbade likt vara medvetet ytlig. En kliché men en sann åt sig. Att sjunga att man gillar rock’n’roll ligt ärliga i sitt uppsåt som exempelvis Mari- ett gäng fotbollskillar. Intrycket blir varken sådan. idag betyder nämligen direkta motsatsen till ah Carey. Hon är genomgräslig på många anarkistiskt eller politiskt det allra minsta. ungdomlig sexualitet och upprorsanda. Inte sätt men just därför också ganska charmig. Istället tycker man mest synd om de gamla alltför sällan betyder det att man skulle göra Hon försöker liksom inte lura i någon att hon snobbarna som får sin middag förstörd med vad som helst för att bli signad av Bert Karls- är tuffare än vad hon är, till skillnad från alla så usel musik. son och gillar att se ”fräsig” ut i läderbrallor nu metal/listpunkband bestående av präk- Då är det betydligt mer punk att lyssna på och tight topp. tiga collegekillar från villaförorter. Belle & Sebastians Le Pastie De La Bourgeoisie. Moa Eriksson Att utryck adopteras av fel människor är Det allra värsta i musikväg just nu är Det viktiga är nämligen inte hur hårt man [email protected]

www.groove.se 5 Beth Hart Nya tidens pärla

Hon hamnade i drog- och alkohol- problem i slutet av 1990-talet. Det är inte bara hennes röst som har beröringspunkter med Janis Joplin. Beth Harts Leave the Light On är lika mycket en terapeutisk bekännelse som en empatisk rockskiva.

Beth Hart skivdebuterade 1996 med inte verkar speciellt intresserad av att dra – Det som håller samman skivan är väl är det inga problem, men de kvällar hon Immortal, och släppte uppföljaren Screa- upp det igen märks det att det var en oer- snarast min röst och texterna, vad den kört akustiskt set och inte mått speciellt min’ for My Supper 1999. Den senare hört jobbig tid. Och att det är något som handlar om. bra har varit svåra. innehöll också hennes hittills enda riktiga hon inte kommer ifrån, hur mycket hon än Att Beth Hart spelat i en musikal om – Ibland känner jag att jag inte vill stå där hit, L.A. Song, som också rönte viss fram- skulle vilja. Janis Joplin känns helt naturligt när man och vara så intim och personlig, och då är gång i Europa. Men då hade Beth ham- – Jag hade stora problem, men jag lycka- lyssnar till hennes röst. Även om Beth inte det svårt. Men bara jag kan koncentrera nat i en uppförsbacke genom drogmiss- des ta mig ur det, och mycket på skivan överdriver användandet av den hesa, des- mig på låtarna går det bra. Ibland kan det bruk, och var i perioder desillusionerad handlar om det, eller i alla fall hur jag perata aspekten av den. Det är när situatio- också vara någon i publiken som varit eller och deprimerad. Vid samma tid blev hon mådde och mår emellanåt. nen kräver, när kontexten är rätt, som den är i samma situation jag, och då känns det också tillfrågad om att vara med i en upp- Leave the Light On är på ytan rätt kommer fram, och det är inte tu tal om att bra för mig att få berätta om det i låtarna. sättning i San Diego av Janis, en musikal vanlig i sin blandning av rock och blues, det är en relevant jämförelse. Något hon Beth turnerar i USA under våren, och baserad på Janis Joplins liv. Hon tackade men när man tar sig in i den hittar man själv tycker är smickrande, även om det tanken är att hon ska komma tillbaka till ja, något hon i efterhand är tacksam för. andra influenser. Musikaliskt finns gospel, inte får ta överhanden över hennes eget Europa i sommar, bland annat Sverige – Det var riktigt obehagligt, men ändå country och triphop, och arrangemang uttryck. är tilltänkt. Inte minst för den svenska bra för mig. Jag var då lika gammal som man inte alltid hittar på en bluesrockplat- Texterna på Leave the Light On bety- maten. henne när hon dog, och jag kunde se så ta. Beth håller med om att den kan kännas der mycket för Beth Hart. Och att fram- – Jag vill verkligen tacka Sverige för att ni många paralleller med hur jag själv mådde lite spretig, men poängterar att hon skulle föra dem live kan ibland vara lite av ett introducerat mig till inlagd sill. Det är helt och vart jag var på väg. bli uttråkad om hon skulle tvingats göra stålbad, beroende på hur situationen ser fantastiskt! Jag har inte ätit något annat Tack vare den insikten bestämde sig en strömlinjeformad skiva. ut. Med fullt band i ryggen och en kväll de senaste dagarna! Beth att få rätsida på sitt liv. Även om hon då inte de gamla spökena är närvarande Magnus Sjöberg

Hej då New York Jaha, då var det dags. Efter sju år som utlän- och stoppa i. Det är i Brooklyn som Coney något visst med att kliva ut från nån bar eller en ljudnivå som skulle få en jetmotor att ning så lämnar jag USA och framförallt New Island ligger som jag åkte till på vintrarna klubb mitt i natten och stanna, ta ett djup skämmas. Det var här jag åt världens bästa York. Det finns nog ingen stad som jag känt och satt ensam på den öde strandpromena- andetag och titta runt och för sig själv säga: falafel en kall höstdag i det förorenade reg- mig mer hemma i, som jag älskat mer, det den och läste Kinky Friedman och åt världens det här är min stad, det är här jag bor, det här net, världens bästa hamburgare i Red Hook i finns nog inte heller nån stad som jag tidvis bästa varmkorv. Det är också på Coney Island är jag. Brooklyn, och det var i New York som jag träf- varit mera trött på. New York har ett sätt att som Little Odessa ligger, ett underbart ryskt I New York finns några av mina absolut fade Lemmy och drack ut hans Jack Daniels. suga skiten ur dig om du inte passar dig. Det område där jag köpte mitt svarta, tunga största ögonblick och minnen, det var här Men nu är allt det över och Stockholm lig- går liksom inte att vakna upp svag här och bröd. Det är i Brooklyn som L’amour låg om som jag satt under Brooklynbron på en ger framför mig, redo att skapa nya minnen, förvänta dig att du ska överleva dagen. Kliver man ville kolla in schysst hårdrock, och det trottoar och pratade med Joe Strummer, nya upplevelser och förhoppningsvis göra du upp och ger dig ut och tänker att den här var där som jag pratade med Entombeds världens störste, det var här jag fick en kram plats i mitt hjärta. dagen tar jag på en höft, då kryper du hem egen L-G Petrov om tunnbrödrullar och av Dolly Parton, satt i Allen Ginsbergs loft Hej då New York, ring mig. innan barerna ens har öppnat. kebabpizza. och drack öl, gick hem från Midtown när Men det New York som för alltid kom- Men det är framförallt New York som hela östkusten fick strömavbrott och sen mer att finnas i mitt hjärta är Brooklyn och en egen levande varelse som har krupit in satt på en trottoar i beckmörkret och åt ost Manhattans Lower East Side. Det är här jag under min hud, som jag kommer att sakna. och drack vin med mina grannar. Det var här har tillbringat mest tid. Det är här barerna Det är ljudet, lukterna, folket, taxibilarna, lar- som jag första gången upplevde den största med billig öl och mina skivaffärer finns, mina met – det otroliga larmet – nationaliteterna, musikaliska kick jag haft på länge när jag rockklubbar och mitt folk. Det är i Brooklyn broarna, luften, suget, himlen, husen och hörde Raveonettes för första gången, det Mathias baren ligger där jag spelade så mycket på nätterna som kommer att locka mig tillbaka var på en liten klubb i Brooklyn jag för första Skeppstedt jukeboxen att jag fick bränna en egen skiva gång på gång. Framförallt nätterna. Det är gången såg Mogwai blåsa skiten ur allt med [email protected]

6 Groove 3 • 2005 Några artister och deras Brendan Pank Benson och

ensam Moneybrother

Van Morrison Astral Weeks Warner (1968)

“Det är den ultimata sånginsatsen av en vit man. Ett sällsynt möte mellan så bra musiker och så bra låtar. Det hörs att den är improvise- rad, men det går inte att improvisera fram så bra musik egentligen. Den här gången gick det.”

Cecilia Nordlund (Monkeystrikes)

Violent Femmes Violent Femmes Brendan Benson Rough Trade (1983) är mest känd för att vara Jack Whites kompis. Men han är så mycket mer. Och Alternative to Love är svår att kategorisera. Mattias Elgemark

Han är för rockig för att vara singer/ Det tidigare bandet Wellfed Boys existe- besviken när skivbolaget droppade mig. songwriter och för melodiös för att få rar inte längre eftersom han inte har råd Jag tänkte att min musik kanske inte är tillhöra Detroits rockscen. Faktum är att hålla med ett band. bra eller att jag inte passar att hålla på att han sneglar lika långt tillbaka i tiden På platta spelar han de flesta instru- med detta. Så jag skaffade jobb, som ser- "Det är en av de skivor som betytt mest för som Detroitrockarna för influenser, men ment själv eller ber kompisar som har vitör bland annat, men då insåg jag att mig. Det finns inte en skiva som jag har dansat, skrålat, skrattat och gråtit så mycket till. Plat- de letar inte i samma skivback. Medan vägarna förbi att plocka upp en tam- det bara är musik jag ville syssla med. tan är bara ren pang på-energi, världens bästa de andra står i trånga skinnjackor och burin eller sjunga. Det hela är väldigt Under tiden skrev jag låtar och fick ihop basgångar, roliga texter, råös men innehåller nosar nyfiket på MC5 pillrar Brendan anspråkslöst, även om produktionen är Lapalco. Lyckligtvis hittade jag någon även några hångelvänliga snyftlåtar… Man på ELO:s tidiga plattor. ovanligt polerad. Texterna är ofta bana- som ville ge ut den. kan nästan höra att de började sin karriar med Bensons främsta talang är hans la men finurligt skriva och låter som Viss skjuts han har även fått av kom- att spela på trottoarer. Det var så de blev upp- känsla för melodier och hur skickligt de högläsning ur dagboken. pisen Jack White som utnämnde Lapal- täckta, av en snubbe på ett skivbolag gick förbi byter av varandra. När han ska förklara – Mycket är taget från mitt liv men co till årets album 2002. Jack borde ju dom varje dag på vägen till jobbet och efter ett varför han tror han är mer populär i sedan draget till sin spets. Mitt liv är inte ha koll, diskuterade man. Brendan och tag började nynna på deras låtar. Och på den Europa än i hemlandet blir svaret: så underhållande, menar han. Jack har precis spelat in en platta till- vägen var det. Fast jag måste reservera mig för deras sena grejer och har nästan helt lyckats – I USA verkar man generellt vara mer Brendan visste tidigt att han vilja sammans, men vi får vänta till nästa år förtränga deras spelning på KB för några år intresserad av det estetiska. Bandets syssla med musik och hoppade av plug- innan vi får höra resultatet. Innan dess sen...fast jag lyckades nörda till mig ett plek- image eller musikstil. Viss musik är bara get. Även om det går bra för honom just ska Brendan på turné och Jack jobba trum och ett virvelskinn av Gordon Gano. Men löjlig och låter inte ens som musik, till nu har det inte alltid varit så lätt. För- med nytt White Stripes-material. det tog stopp när våra forna hjältar, numera exempel Backstreet Boys. Européer sta plattan släpptes redan 1996 men det – Det är en jättebra platta, jag är mycket gubbar, ville ha med mig och min vapendraga- däremot verkar gilla musik som låter skulle dröja till 2002 innan uppföljaren stolt över den, säger Brendan. Vi har inte re Åsa Meierkord från Sobsister på efterfest. Vi musikalisk. och genombrottet. I artiklar han det bestämt oss vad vi ska heta ännu, men nobbade. Jag vill inte känna mina idoler, jag vill Brendan smuttar på rödtjut och stått att läsa att Benson drabbades av det låter som en mix av våra olika stilar. inte att de ska göra bort sig. Har ingen lust att röker American Spirit. Frisyren ser skrivkramp. Om den plattan kommer låta som en höra om deras problem, flickvänner och scen- skräck eller ha deras spritandedräkt i näsan. ”hemmaklippt” ut. Han är i Sverige för – Det var ingen skrivkramp egentligen, Collision Course mellan MC5 & ELO Jag håller mina hjältar på avstånd – dom gör att prata om nya plattan och passar på det var snarare så att jag inte visste om återstår att se. sig bäst där uppe i rockhimlen." att samtidigt göra ett akustiskt sologig. jag ville fortsätta göra musik. Jag blev så Annica Henriksson

www.groove.se 7 Samuel Ljungblahd Språngbrädan till en ny soulvåg i poprockfräl- Saul Williams sta Sverige kan komma från Umeå och stavas Samuel Ljungblahd. Något jag blivit övertygad om efter en rad exploderande Samuel-spel- ningar senaste tiden. Klädd i preppy- och hip- hopinspirerade kläder kliver 28-årige Samuel upp på scen och överraskar. Med sig har han ett Det talade ordets riddare gäng musikerhjältar, bland annat min favvo- basist Tobias Gabrielsson och Sveriges tajtaste trummis Anders Hedlund. Ställena är packade. Men det är inte konstigt. Samuel kan nämligen det där med att leverera en bra liveshow. – Det är en helt annan sak när man får göra saker live. Det är där magin finns. För mig handlar det mycket om att uttrycka mig och att ge ut till andra människor. Man vill ha ett samspel, man vill connecta. Samuels musik är svår att likna med något, även om det går att dra vissa paralleller med nykläckta John Legend, trendsättare som Stevie Wonder och James Brown och gospelle- gender som Kirk Franklin och Chapman Steven Curtis. – Det är soul rakt av. Med influenser från hiphop, gospelns körarrangemang och en del funk, säger Samuel, men helst skulle jag nog vilja kalla det själsmusik. Katina Parker Katina Artister som Christian Walz och Stephen Simmonds har tagit soulen åt det poppiga hål- let. Samuel valde den andra vägen, åt gospel. På nysläppta debutplattan Samuel Ljungblahd Pennan är mäktigare än svärdet. Och med pennan gästar inte bara delar ur Kaahs fantastiska Jideblasko-gäng, Walz grymma gitarrist Stefan har Saul Williams formgivit sin andra platta som en Olsson utan också Sveriges i särklass skönaste attack mot George W Bush. Det är dags att reda ut rappare ADL (som vi senast hörde i Blacknuss begreppen Jesus, superhjälte och gangster. hit All Your Lovin’). Hur en kille från lilla Umeå, som vuxit upp i Frälsis och som helst hänger i fjällen, lyckats charma åt sig dessa musikgi- Man kan knappast beskylla Saul Wil- ley och Jimi Hendrix började Saul Wil- gästsången från en annan gammal prat- ganter låter som ett mirakel. liams för att vara en patriotisk Bush- liams med rap. Efter en tid fokuserade kvarn – Zach de la Rocha. – Jag bodde i Stockholm i några år och fick en anhängare. Inte heller kan man kalla han mer och mer på det textmässiga och – Jag vill att låten ska ha samma effekt personlig relation med många duktiga musi- ker. Orsaken till att dom vill vara med kan nog honom predikant eller Jesus-wannabe i rapen utvecklades till poesi, som han som talet. Jag gör inte bara musik för vara att dom känner igen när någonting känns division Bono. Nej, Saul framstår mer senare började sammanföra med musik hiphop-människor, utan försöker hålla genuint. som en man med båda fötterna på jor- igen. Han har gett ut tre diktsamlingar i musiken lika kreativ som den är poli- Och genuint är bara förnamnet. I texterna den som bara vill få folk att damma av USA: Said the Shotgun to the Head, She tisk. Mitt mål är att få folk att tänka. blottar han sin själ totalt och vågar tala om de gamla hjärncellerna. Skulle man jäm- och The Seventh Octave. En annan vana Från början fanns inget uttänkt tema, sådant som länge setts som tabu. En röd tråd föra honom med någon aktuell, samtida är att ge föreläsningar om sambandet men det växte fram under arbetets gång. är hans kristna tro. dokumentärfilmare skulle det väl vara mellan hiphop och poesi vid de stora Kortfattat: sårbarhet är makt. – Den är väldigt central, det är den jag bygger Michael Moore. amerikanska universiteten. – Om jag kan erkänna att jag som män- mitt liv på. Så när jag uttrycker mig är det rätt – Musik ska reflektera vår tid. Jag för- Nu släpper han alltså sin andra solo- niska kan bli sårad, lära mig att uttrycka naturligt att det är den jag sjunger om. Men egentligen är jag i fel land. Jag menar, när står varför man vill bli en gangster om platta, som är en hård mix av hiphop kärlek och bli en bättre lyssnare – då D’Angelo skriker ”Thank you Lord” skriker alla man har haft det svårt. Men om 50 och spoken word. Första plattan pro- utvecklas jag till en bättre människa. ”yeah!”. Riktigt så är det inte i Sverige. Cent räknas som en, då är Bush den ducerades av Rick Rubin, men den här Det är en attack mot Bush, som menar Främst handlar texterna om Guds nåd. störste av dom alla. 50 Cent säger ”jag gången har Saul producerat själv och att vi amerikaner inte ska visa någon – Nådsbegreppet är något jag tror på. För mig säger vad jag vill, du kan spela upp programmerat alla instrument. sårbarhet. är det helt ofattbart, och det spelar ingen roll bandet för åklagaren, jag ska döda – Om du hör en gitarr är det inte säkert Vad tycker du om den moderna hiphop- om ingen annan tror på det eller fattar det. Det dig”. Och det gör ju Bush också. Han att det är en gitarr utan en keyboard. scenen? som är så fantastiskt med musik är att det inte bär ett kors på bröstet och tror att Men det är ju fortfarande jag som spe- – Den är hyfsad, men det behövs balans. går genom intellektet utan direkt till hjärtat. han är Jesus. Men Jesus var en rebell. lar. Och jag använde bara en gammal Det är bra med festmusik, men det krävs Och det verkar Samuels musik vara en bekräftelse på. Efter releasekonserten på Berns Så det är okej att vara en gangster? bandspelare. Det är allt du behöver. också att det finns såna som Public i Stockholm fick han kommentaren ”ikväll var – Är det upp till mig att bestämma? Är I plattans fjärde spår Act III Scene Enemy. Dom tog ställning med musiken, det gudomligt” från en lyssnare som börjat det tillåtet att var en poet? Jag ser män- 2 dyker William Shakespeare upp som vilket är en nödvändighet i dagens poli- gråta. niskor som trotsar systemet som hjältar. referens. Låten bygger på det klassiska tiska klimat. Det finns redan tillräckligt – Det är det här som gör att man vill jobba med Det är samma sak som att barn vill bli talet av Markus Antonius: ”Friends, med texter om att fylla på bankkontot. musik. Och om det visar sig att det bara är hon superhjältar. romans, countrymen, lend me your Christian Thunarf jag får beröra så är det värt det. Influerad av gammal klassisk hiphop ears”. Och man behöver inte vara en Elin Liljero vid sidan av Doors, Beatles, Jeff Buck- uppmärksam lyssnare för att känna igen

8 Groove 3 • 2005  OlAALVIK  4HE4ALLBOYS

LUE OON Äntligen här! Sofia Talvik - Blue Moon i affär 27e april

groove.indd 1 Hoob Records presenterar stolt 05-04-06 09.14.21 två heta releaser i vår.

Love Supreme “Love Supreme“ Debut. Soulig kärlekshybrid från 6 öppna hjärtan. MUSICMUSICMUSIC Lindha Kallerdahls röst berör alla. “What’s a good boss anyway“ stilsäker postjazz från GBG - uppföljaren till förra årets succédebut

www.hoob.net

www.groove.se 9 Truckfighters

Om Oskar Cedermalm i Truckfighters fick chansen att vara en fluga på väggen under en skivinspelning skulle han välja Deep Purples Machine Head från 1972. – De spelade in den på ett hotell, och i hotellets korridorer. Det skulle vara spännande att se hur dom bar sig åt. Oskar är även mannen bakom skivbolaget Fuzzorama i Örebro. Tillsammans med gitarris- ten Niklas Källgren startade han Truckfighters för fyra år sedan.

Acid House Kings

– Vi är egentligen inget liveband utan sitter mest hemma på kammaren och knåpar, säger sångerskan Julia Lannerheim i Acid House Kings. Men i vår ska det bli ändring på det. I och med fjärde skivan Sing Along with Acid House Kings har de tuffat till sig lite och bestämt sig för att ge Sveriges alla popklubbar en chans. – För fem år sedan hade det känts prestigefyllt men idag är det bara skoj. Jag ser fram emot att komma ut och spela jättemycket! Det är en sådan enorm egokick. I vanliga fall är det relativt sällan som folk kommer fram och stö- ter på mig men så fort vi haft en spelning så dyker killarna upp som svampar, skrattar Julia generat. Hennes egen medverkan i bandet sträcker sig åtta år bakåt i tiden medan killarna spelat tillsammans ända sedan högstadiet. – Men vi har egentligen inte förändrats så mycket under åren. Vi började spela den här typen av pop långt innan grupper som Belle & Sebastian blev stora. Peshi Den nya skivan tycker hon kan uppfattas olika beroende på vilken sinnesstämning man 22 åriga Persia Mansornia kom till Göteborg Influenser aktar sig Peshi för, under kreativa befinner sig i. från Norrköping för att gå basketgymnasium perioder undviker hon att lyssna på annan musik. – Melodierna är generellt sett ganska så glada 1998 och blev kvar. Nu är hon en av stans främ- Hon vill inte låta sig influeras av något annat än och ibland när jag lyssnar på den utstrålar den sta MC:s och uppträder flitigt med sidekicken sig själv och beatsen hon komponerar till. sann glädje. Andra dagar är det 30-årsångest! och turntablisten DJ Confuze under namnet Tekniskt sett hörs det att Peshi har rappat Själv har hon Sara Cracknell i Saint Etienne Peshi. På meritlistan finns otaliga collabs och länge, flowet är oklanderligt och hennes lite som största musikaliska förebild. Något som gästspel på bland annat underjordsamlingen hesa röst funkar bra ihop med Flyphonics märks när man lyssnar på Julias svala stämma. Diggin in the Swedish Underground till Helis instrumentala produktioner med mycket jazz- – Hon är verkligen världens coolaste kvinna, Öronknark, men nu är det dags för första egna samplingar. Även om åsikterna om kvinnliga typ min idol. Det här är så patetiskt, men alltid fullängdaren The Work of Art, The Art of Work rappare kan vara ganska beska vet hon sin när jag känner mig nere så sätter jag på hen- på egna labeln Impersial Sounds. Men skivan kapacitet och lyssnar inte på negativa röster. nes skivor och spelar på riktigt hög volym, har låtit vänta på sig. – Jag umgås bara med kreativa människor, och säger Julia och skrattar högt och lite överslä- – Jag ville vänta tills allt var perfekt. Det är som det är oftast dom som förstår en bäst. Det är tande. att måla, man slänger inte ihop en tavla på en oftast ignoranta personer som inte själva ska- Julia skrattar mycket. Som allra mest när jag kvart och kallar den ett mästerverk. par som har en skev infallsvinkel till det man frågar henne om vad hon sysslar med vid sidan Men nu när alla tolv spår är ordentligt sysslar med. av musiken. genomarbetade kan hon känna att hon är stolt Det som utmärker Peshi är att man inte kan – Å nej, att den frågan skulle komma! Gud, över sitt verk. Hon beskriver den som en efter- se någon tydlig röd tråd i hennes sätt att leve- alltså! Jag jobbar som jurist i en domstol och tänksam samling låtar med texter som påmin- rera sin musik. Hon behärskar många tekniker det här är så pinsamt men jag gillar verkligen ner om sagor och berättelser. Hon kallar dem vilket innebär att det blir svårt att tröttna på juridiken. När man hänger på Debaser och konceptlåtar. hennes röst. The Work of Art, The Art of Work andra musiker frågar vad man gör blir dom Texterna är abstrakta, personliga och har ett innehåller ingen typisk svensk hiphop, skivan alltid helt förundrade när man berättar: ”Oj, du budskap. Exempelvis spåret The Traveller som känns levande och innovativ med poetiska är ju seriös”. beskriver en regndroppes färd och symboliserar texter. Jazzfusion-inspirerade singeln Hush Om er skiva var ett soundtrack – till vilken film ett skeende som utmanar lyssnarens fantasi. Hush med tillhörande video föregår skivan med skulle det då vara? Peshi vill inte skriva sin publik på näsan utan några veckor och ger en försmak på detta. – Oj, jag är helt filmtokig så nu får jag presta- lämnar tolkningen öppen. Nästa anhalt blir Europa, men innan dess tionsångest. Men det kanske skulle vara en – Mina texter är oftast skrivna i metaforer, så ska Peshi se hur skivan tas emot i Sverige. Woody Allen-film. En dramakomedi där huvud- ifall jag skulle berätta för alla vad det betyder – Folk har säkert inte hört något sådant här rollsinnehavaren blir lämnad i slutet. Den där för mig så skulle dom få svårt att skapa sin tidigare, det ska bli kul att se vad dom tycker bitterljuva smaken. egen bild. och ifall dom är redo för ny innovativ rap. Moa Eriksson Moa Stridde

10 Groove 3 • 2005

foto Acid House Kings: Kjell B Persson foto CDOASS: Helena Svensson/Frida Jakobsson foto S.U.M.O: Daniel Norrby Kjell B Persson foto Vanessa Liftig: Henrik Strömberg foto Björn Norestig: Kristina Funkeson Örebrobandet spelar en stonerrock som flörtar med Isis panoramarock. Sitt speciella sound på nya Gravity X kommer av att bandet har spelat in skivan i ett skyddsrum av betong, som också funkar som replokal. – Vi ville komma åt det hårda soundet. Spe- Robert Svensson ciellt i trummorna. Skyddsrummet är på 200 kvadratmeter, så det är stora ytor och smäller New Light Fading heter en EP med Robert ganska bra, säger Oskar Cedermalm. Svensson som nyligen släppts på Emotional Gravity X innehåller tretton ludna spår, med Records. Fem låtar med rätt släpig men intres- Momentum som den starkaste representanten sant singer/songwriter-pop. Med alla förut- för vad Truckfighters kan åstadkomma när allt sättningar att försvinna i mängden, men som klaffar. Och allting kommer ur improvisation. växer för varje lyssning. – Vi jammar ihop grejer första tjugo minu- Roberts första reaktion på beröm över EP:n terna under repet. I och med att vi har studio är överraskande: i replokalen så spelar vi in det. Sedan plockar – Kul att du tycker det. Men jag vet inte om jag vi ut dom delar vi gillar och bearbetar det håller med. tillsammans. Det är aldrig nån som har några Ganska snabbt korrigerar han sitt uttalande färdiga idéer. med att säga att han är lite självkritisk, men Bandet har som policy att alla ska gilla förklarar varför. Det var från början inte tänkt varenda grej i låtarna, och den regeln håller att skivan skulle släppas, den spelades in mest de stenhårt på. Även om det kan göra ont att som dokumentation, för att fästa egna låtar få höra att sångslingan ”i låten vi gjorde förra på skiva. Att han dessutom utvecklats som veckan suger”. låtskrivare sedan allt spelades in för snart ett Efter skivsläppet är det fulltankad turné- år sedan. Att det kanske inte skulle låta på buss som gäller. Bandet ska ut i Sverige och samma sätt idag. En utveckling som också ner till Italien för att spela. För andra gången. märks på de andra inspelningar han gjort. Italienchansen öppnade sig i och med att – Jag gjorde en akustisk demo innan den här skivbolaget Fuzzorama fick en demo av det inspelningen, lät väldigt mycket som den italienska bandet El-thule, som också var fans musik jag lyssnade mest på, men dom låtarna till Truckfighters. har jag i princip kasserat nu. – Vi hade inte resurser till att signa dom. Då Men oavsett vad Robert frågade dom istället om vi ville göra lite spel- tycker idag fanns det andra ningar i Italien ihop med dom. som fastnade för det. Emotio- Sagt och gjort. Truckfighters lirade fyra gig i nal Records hade haft ögonen Italien och kinesade hemma hos föräldrarna på hans tidigare band, och när till basisten Matteo Brioschi i El-thule. de bröt upp ville bolaget ge ut Sann rock’n’roll-pionjäranda från ett band Roberts egna alster. vars musik är bland de mest coola släppen Under tiden som gått har denna vår. han också varit ute och spelat Torbjörn Hallgren en del, mestadels bara med akustisk gitarr, men även ett par gånger med fullt band. Det märks också på EP:n att det finns utrymme för mer utstuderade arrangemang och idéer. Bland spelningarna märks ett tillfälle som förband till Matti Alkberg. – Det var helt sjukt. Jag har lyssnat mycket på Bear Quartet, och så vill Matti ha mig med på en spelning! Roenik Nu håller Robert på att diskutera möjlighe- terna att släppa en fullängdare. Han säger att – Roenik. – I England sitter man och lyssnar på musi- han har tillräckligt med material, men att det Niels Nankler svarar med sitt bands namn ken. Det finns ett intresse hos gemene man. också handlar om att inte vilja binda sig för när Groove ringer upp för intervju. Det Det är inte samma fylleröj. mycket. Något man kan förstå när han också berättar att det gått så fort den sista tiden surrar som fan i luren. I bakgrunden håller Roenik har spelat mycket i Göteborg med skivsläpp och spelningar att han inte någon på att göra potatismos. de senaste åren, men det känns lite gjort funnit någon tid eller lust att skriva låtar. Men Niels bor tillsammans med basisten Joel nu. Nya jaktmarker söks hela tiden. det verkar finnas en lust och vilja att fortsätta i ett gammalt nedlagt bryggeri på ett indu- – Vi har en dröm som är större än att bara utvecklas. Inte minst på grund av hans grund- striområde i Göteborgs utkanter. Det är ett spela på den lokala scenen. Och vi delar murade musikintresse. gammalt ruckel på 150 kvadratmeter med den gemensamt, säger han. – Jag lyssnar på så mycket olika musik. Från fyra meter i tak. När Niels och Joel inte lig- När Niels och Joel inte lirar med Roe- lågmäld, nästan tyst viskande musik till full ger och huttrar sig till sömns till brumman- nik så backar de numera också upp Timo kräm och skrik. Men jag har fått känning av det av värmefläktar spelar de tillsammans Räisänen. tinnitus på senaste tiden, så man får välja bort den mest högljudda musiken ett tag. med tre andra polare i rockbandet Roenik. – Det fungerar skitbra. Det blir så mycket Robert Svensson ger ett väldigt ödmjukt Replokal och studio har byggts i lokalen musik nu att man knappt hinner med att intryck. Något man kanske måste vara om man och en EP vid namn Help Me har spelats jobba. ska kunna slå igenom i singer/songwritergen- in. En dansk etikett har visat intresse. Roenik har vind i seglen nu till skillnad ren som konstant överöser musiksverige med – Roenik är det klassiska kompisgänget från de första årens tröstlösa harvande i låtar och skivor. Men ödmjukhet ska heller inte som inte vill något annat än att åka ut på replokalen utan morötter. Motgångarna förväxlas med dåligt självförtroende, något turné, säger han. har fört bandet framåt musikaliskt. som han inte lider av. Och bandets målsättning är att komma – Musiken har blivit större, luftigare och - Det var ju många som sa åt mig att lägga ner ut i världen. England ses som det första intressantare, säger han. det hela när jag skulle spela in. Dom tyckte inte att världen behövde ytterligare en singer/ delmålet. En spelning på Notting Hill Arts Men också stärkt bandets psyke. songwriter, och att det inte skulle gå att göra Club har redan gjorts och mycket tyder – Efteråt märker man att motgångar fak- sig hörd bland alla som slår igenom och släp- på att det blir en hel efterlängtad Eng- tiskt har lett till något. Man flyttar upp ett per skivor. landsturné i höst. Enligt Niels är det stor trappsteg hela tiden. Så det är bara att fort- Något som New Light Fading faktiskt ändå skillnad mellan den svenska och brittiska sätta och blicka framåt. lyckas med. publiken. Johan Joelsson Magnus Sjöberg

www.groove.se 11 12 Groove 3 • 2005 Tweet Kvittrar igen

På nya skivan visar Tweet upp ett mog- nare och gladare sound än på Southern Hummingbird. Och hon är fortfarande glad över att ha Missy Elliott som bästis. Martin Adolfsson

Med nya albumet It’s Me Again i baga- na och som rappar på två. Innan Southern sjunger starkare och bättre. Själv tycker tillvaron heller och det blir lättare att vara get har Charlene ”Tweet” Keys anlänt till Hummingbird kom ut hade båda kämpat i hon att skivan är ljusare än den stundtals kreativ då. Stockholm. Kvällen innan vi träffas har år för att få skivkontrakt. Missy lyckades (i alla fall om man ser till texterna) mörka Att hon är gladare nu är något hon åter- hon sjungit a capella på förhandslyssnings- och blev stor. Tweet blev lurad och begav debuten. Att Missy sitter vid spakarna i ett kommer till. Och det hörs i musiken också. partyt för hennes nya skiva och avrundat sig hem till sina föräldrar för att få distans par låtar garanterar givetvis ett skönt hip- Ta exempelvis Motel från Southern Hum- kvällen med en hamburgare på Max. till musikindustrin. Hennes debutalbum hopsväng mitt i den soulindränkta musi- mingbird med sina mörka harmonier och – Ni har verkligen goda hamburgare här i handlar i stort om att hon var så deprime- ken. en text som berättar hur hon ser sin man Sverige, säger hon och skrattar högt. rad att hon bestämt sig för att ta sitt liv. – Jag är ingen hiphopartist, men hiphop komma ut från ett motell med en annan Hon är klädd som en äkta soulstjärna Hade hon inte fått ett samtal från Missy har betytt så mycket. För mig personligen kvinna och jämför den med You från nya med en liten cool hatt nedtryckt i pan- som bad henne medverka på Miss E… So går det tillbaka till när jag var ung och lyss- skivan, där hon beskriver hur hon möter en nan, en ljusgrön blus, jeans och ett par vita Addictive är det tveksamt om Tweet varit i nade på Run DMC, för USA betyder hip- man som får henne att tro på kärleken igen. skinnstövlar späckade med juveler. Hon livet idag. hopen att generationer och raser förenats – Ja, dom är verkligen varandras motsat- gillar kläder och att shoppa, men säger att – Hon är min bästa vän. Det är otroligt att kring en musikstil. Att det är den bäst säl- ser. Jag är glad över att jag kommit dit jag hon inte bryr sig så mycket om märkesva- arbeta ihop med henne. Hon är extremt jande musikstilen säger ju också en hel del. kommit och att jag är gladare och mer ror. kreativ och ser verkligen till att ta fram Tweet har också producerat en del låtar mogen, både som kvinna och som artist. – Jag vet faktiskt inte vad jag har på mig det bästa i mig. Hon är uppmuntrande och själv och spelar gitarr på skivan. Trummor- Är dina texter alltid självbiografiska? för märken idag. Fast det är klart, jag kan hon är min skyddsängel. Jag tackar henne na låter hon vara när hon spelar in plattor, – Jag kan inte sjunga låtar som inte betyder inte leva utan min Louis Vuitton-väska. för att jag är i livet. men live kan det hända att hon också sät- något för mig. En låt måste komma från Sen skrattar hon igen. Överhuvudtaget Tillsammans med Missy och andra ter sig ner för att banka lite skinn. djupet. Det är sån musik jag lyssnar på själv. ger Tweet ett säkert och proffsigt intryck, musiker och producenter har Tweet gjort Tweet trivs bäst i studion mellan fyra Även om jag inte skrivit en låt måste jag men har ändå hela tiden nära till skratt och en andra skiva som är starkare än debut- på eftermiddagen och sex-tiden på morgo- kunna relatera till texten för att kunna ha tittar intresserat fram under det vita hatt- albumet. Hon bryter kanske inte ny mark nen, eftersom hon är morgontrött och inte med den på ett album. Och mina egna tex- brättet. Och när det blir dags för fotografe- direkt, utan nöjer sig med att vidareut- gillar att arbeta på dagen. Men även om ter är alltid självbiografiska. För mig är det ring intar hon sina poser vant. veckla soundet från debuten. It’s Me Again hon inte är i studion skapar hon musik. viktigaste av allt att vara ärlig – i mina texter På It’s Me Again fortsätter Tweet sam- präglas framförallt av att hon släppt in – Jag kan skriva låtar på toaletten, säger och i min musik. Men även som person. arbetet med sin gamla väninna Missy Elli- fler instrument, fler influenser från andra hon och skrattar igen. Jag skapar alltid Mats Almegård ott som producerat sex av de femton låtar- håll än soulen och hiphopen, samt att hon musik. Nuförtiden ser jag inte så mörkt på

www.groove.se 13 QQueensueens ooff tthehe SStonetone AAgege HHemem ttillill aavgrundenvgrunden

14 Groove 3 • 2005 Queens of the Stone Age är numer ett av världens största rockband. Under det senaste året har de stått fastnaglade i musikvärldens annalkande helljus. Josh Homme är dock en man som trivs bäst i mörkret. han sitter tillbakalutad med fötterna på frågor om allt som har med denna incident – Jag läste bröderna Grimms sagor just inte gillar en låt så släpper vi den inte. Det det bord som befinner sig mellan oss inne att göra, och jag känner att det inte finns innan vi spelade in skivan. Jag tror att jag är bara så det är. på ett rum på The Metropolitan Hotel i någon anledning att fråga heller. Hans sin- gillar dom för att dom är lite mer rättfram Lullabies to Paralyze är enligt Josh den London. Även om jag läst att Josh Homme nen verkar dock vara alerta på just detta än moderna sagor. Dom gamla är mer mörkaste skiva bandet gjort. Den blir lek- är över 190 centimeter lång och har sett ämne, och jag hinner inte ens avsluta frå- praktiska och handlar om saker som ”gå full ibland, men han gillar att börja i mörk- honom på scen verkar han mycket större gan om den nya skivans kreativa process inte ut i skogen” och ”lyssna på dina för- ret och sen sträcka sig mot ljuset. Men han nu när han befinner sig två meter ifrån mig. innan Josh får ett irriterat flin över läp- äldrar”. Jag gillar mörkret i dom. Skivan gillar inte att hålla sig kvar där. Iklädd slitna jeans, en blå tröja som fylls parna och avbryter mig. är väldigt ärlig, och när det väl kom till – Det är svårt att hålla sig kvar där. Jag tar ut av en ölkagge och en mössa med keps – Nick mår bra. att vara lite mindre öppen var det lättare det gör på allvar, men jag tar inte mig själv utstrålar han trötthet och lugn. Men i ögo- Jag blir både förvånad och lite ställd. att skriva något i stil med ”bränn häxan” på allvar. Jag tycker att det är bra att ta nen glöder öknens gryende sol. Plötsligt sympatiserar jag med alla grabbar istället för att bara säga ”dra åt helvete”. skiten ur sig, att vara Mr. Bubbles. – Jag är sjuk, säger han och låter riktigt i high school-filmer som spiller ut en milk- Fanns det några andra inspirationer, någon Josh gör ett flummigt ljud och gestiku- hängig. shake över sin dejt det första de gör. speciell musik som du lyssnade på före lerar överdrivet lyckligt. Några dagar efter detta möte hostar I mitt tillstånd förklarar jag att jag inte inspelningen? han blod och bandet ställer in resterande alls är intresserad av hela den fadäsen, att – Varje gång jag spelar in en intervjuer i Europa. Men idag är han den är överspelad. Josh får ett litet flin på skiva gillar jag att lyssna på fortfarande närvarande och berättar om läpparna. en skiva jag verkligen inte Queens of the Stone Ages nya skiva Lul- – Jag skojar bara, säger han. tycker om. Jag lyssnade på labies to Paralyze. Den utspillda milkshaken backar till- Kenny Loggins Keep the – Detta är det lättaste albumet vi någon- baka in i muggen, Josh ögon blir skärpta Fire. Det är inte alltid något sin gjort, och det som har mest samarbete när han fortsätter att prata. jag inte gillar per definition bakom sig. Det var svårt att se jobbet vara – Jag tror att denna skiva var den rätta för – jag lyssnade en gång på färdigt, för jag tror att alla vi i bandet ville detta band vid denna tidpunkt. Det var så The Froggs helgay skiva att det skulle hålla på ett tag till. Inspel- mycket skitsnack, bolagsindustri och ryk- It’s Only Right and Natu- ningen tog bara fem veckor. ten. Vi kunde bara komma i väg, försvinna ral, och jag tycker om den. och spela musik. Anledningen är att jag inte det låter överallt i London. Ibland förstår Han säger att bandet på något sätt ville vill bli influerad, för ibland jag inte varifrån ljuden kommer. Det piper börja om. De tre första skivorna var en är den bästa referenspunk- om hissarna som tar en långt ner till tun- undervisande fas, och detta är en början på ten det du inte vill spela. Jag nelbaneperrongerna, det låter ur affärerna något annat. Queens of the Stone Age plan vill inte spela i Kenny Log- som kantar vägarna likt eviga tandrader, var att till slut kunna spela det de själva gins band. missfärgade av decennier av kaffedrickan- ville – så länge de tyckte att det var bra. Josh lutar sig tillbaka och de och någonstans upplyser en talande bil Har ni blivit äldre? ser nöjd ut. Han har tidigare om att den håller på att bli stulen. – Ja, vi är verkligen gamla, säger Josh med verkat rastlös och mössan Stadens gräsmattor är gröna redan i en fläkt av ironi som får gardinerna att har åkt på och av. Det röda februari, en diametral motsats till det gul- fladdra. håret är inte längre klippt i bruna ökenlandskap Queens of the Stone Jag menar musikaliskt, ur ett bandperspektiv. den klassiska Tin Tin-frillan, Age kommit att förknippas med. Bandet åkte – Jag använder inte den terminologin. nu hänger det i en mittbena till studion Rancho de la Luna i Joshua Tree. Vi förstår saker bättre, att växa räcker. i ögonhöjd. Josh Homme är – Från början var det tänkt att vi bara skul- Vad för sorts saker menar du? en av de som definitivt hellre le jamma i tio dagar, men i stället blev det – Jag älskar att spela in och jag förstår hela sjunger än pratar, hellre spe- tre veckor. Vi hade liksom bara kul. inspelningsprocessen så mycket bättre nu. lar sin musik än sitter och Förutom resterande bandmedlemmar Det är min favoritplats för det är där du redogör för den inne på ett dyker det även upp en del andra musiker förvekligar musiken du har i ditt huvud, hotellrum i London. på skivan, något som Josh tycker har över- och ingen kan säga åt dig vad du ska göra. – Jag gillar att ta skiten ur mig på ett mör- drivits. Jag älskar att spela live, för det förklarar fler människor tror att de är inblan- kare sätt. – Folk säger hela tiden att vi har många skivan och det är mobilt. Låtarna är annor- dade i QOTSA:s musik, när de egentligen gäster på skivan, men denna gång är de lunda jämfört med på albumet. inte är det. Josh gör musik åt sig själv som efter vår intervju befinner jag mig i färre än någonsin tidigare. De är bara tre Skillnaden mellan låtarna live och i han själv älskar i förhoppningen att någon lyssningsrummet – ett litet hotellrum med eller fyra stycken. inspelad form är att de inte blir för genom- annan kommer att tycka lika mycket om en stereo på en byrå – tillsammans med Mark Lanegans sandpappersröst har tänkta, att det är svårt att få samma ver- den. I den processen vill han få den som en svensk journalist och Josh. Låten Long hängt med länge. Efter att ha försvunnit sioner som på skivan. Därför antar de en älskar musiken att känna att musiken även Slow Goodbye blazar ur högtalarna. Jag i samma veva som basisten Nick Olivieri annan form live. är deras, men samtidigt är den inte det. sneglar försiktigt och nyfiket på den röd- fick sparken är han nu tillbaka. Övriga Lullabies to Parayze är en intensiv pre- – Den är din i egenskap av att du lyssnar på hårige sångaren som sitter på en stol snett gäster är Dean Ween, Shirley Manson, Billy station. Den fem veckor korta inspelnings- den, säger Josh, men du har inte något att bakom mig. Med mössan nerdragen över Gibbons från ZZ-Top och Josh egen flam- tiden måste på något sätt ha präglat det säga till om angående det vi gör i framti- ögonen är enda tecknet på att han är vaken ma Brody Dalle. färdiga resultatet. den. Samtidigt har du en investering som är hans ena ben som stampar takten. Efter ett – Den är ju live, liksom, säger Josh. Vi gjor- din. Skivan är din och vad du vill göra den tag springer han upp för trappan till över- på tal om musiker är Queens of the Stone de inga ändringar i efterhand, vi var inte till är upp till dig. våningen och säger något om att säga till Age anno 2005 ett resultat av många med- besatta av att få vissa delar att bli bättre Alla i bandet tar med sig material och om att han inte orkar prata mer, sen kom- lemsbyten. Mest påfallande är som sagt att och bättre. Det var som att ta en bild av vår tillsammans går de igenom allt med samma mer han ner igen och vi lyssnar på ett par Nick Olivieri, Josh vapendragare sedan musik. Det viktiga är att fånga känslan inte intensitet. Om en person i bandet inte gillar låtar till. tonåren, inte längre är med i bandet. Det att inte ha felfria tagningar. någon låt efter att den har arbetats fram Det är verkligen det här det handlar om rådde länge delade meningar om hur uttå- Vilken sorts atmosfär ville ni förmedla? kasseras den. för honom, musiken. Jag drar mig till min- get gick till, men sanningen landade till – Uppriktighet, när man bara är ärlig. Idén – Anledningen är att du alltid kan släppa nes något han sade under vårt samtal. slut på att Homme tröttnade på att agera var att bryta ner det tillbaka till det stadie något, säger Josh, men du kan aldrig ta till- – Det är bara musik, det är meningen att banvakt åt partydjuret Olivieri, och till slut då det enbart handlar om musik, ingen baka det. Resultatet måste vara något som du ska gilla det. Annars kan du ställa en öl gav honom kicken. annan skit, utan bara musik. vi alla älskar. Jag har samma makt sedan på skivan och använda den som ett under- Josh har låtit meddela på bandets offici- Jag får någon sorts retro-skräckisvibb av Nick försvann – jag har en vetoröst, men lägg. ella hemsida att han är trött på att svara på omslaget. jag har aldrig använt den. Om en person Mikael Barani

www.groove.se 15 Moby

Checka in hotellgästen!

Jag sträcker fram min hand. ”Mathias”. Han tar den och säger: ”Jag vet, vi har träffats förut”. Det var tre år sedan och samma sak hände då. Antingen är det väl förberett eller så kommer han verkligen ihåg mig. Jag tror på det senare för Moby är inte som andra rockstjärnor.

Det är dags för en ny skiva och därmed nya – Jag tycker om skivor där titeln och bil- intervjuer. Den här gången tar Moby emot den inte placerar skivan i något fack. Jag på ett helt nytt glasmonster till hotell nere vill att nån som håller i en skiva ska kunna i de ruffiga kvarteren på Lower East Side i tänka att den skulle kunna vara fransk, New York. Rakt över gatan sticker projek- tysk eller amerikansk för det finns inget ten upp som stora sår på morgonhimlen, på den som pekar åt nåt håll. Den skulle och byggnaderna runt Hotel On Rivington kunna vara gjord på sextio- eller sjuttiota- är täckta av graffiti och smuts. Två veckor let eller 2010. efter vår intervju blir en turist från Min- Varför valde du den titeln? nesota ihjälskjuten utanför hotellet för att – Hotell fascinerar mig. Dom är så pri- hon inte hade några pengar på sig. vata men också väldigt offentliga. När du Mobys nya skiva heter Hotel och bil- checkar in så är det ditt privata ställe, fast- derna på framsidan är tagna i restaurangen än 10 000 människor bott där innan, haft uppe på 21:e våningen. Det är vinter i New sex i den sängen och gått på den toaletten. York och inne på Mobys rum är det svin- Men det är ändå privat. kallt, han själv sitter i jacka och skor. – Hur skulle du reagera om du kom in – När jag gjorde den här skivan skrev jag till ditt hotellrum och det låg en kondom 300 låtar. Jag skar ner det till 14 som jag på golvet? Men ändå om den inte var där producerade och mixade, när jag sen lyss- så kan dom ha tagit bort den tio minuter nade på dom så insåg jag att det fanns inga innan du kom, men du låtsas ändå att du är samplingar, och att jag sjöng på nästan den första i rummet. alla. Och det var aldrig meningen. För jag Skivan är ytterligare ett kliv framåt har aldrig sett mig själv som en sångare. efter 18, fast samtidigt ett stort kliv bakåt. Om nån kom upp till mig och sa: ”Du är en Hela skivan har ett new wave-sound från fruktansvärt dålig sångare”, skulle jag nog början av åttiotalet, det låter mycket New bara nicka och säga: ”Jag vet”. Order, Echo and the Bunnymen och Buzz- Moby är mer pratglad är tidigare. Han cocks i ljudbilden. Fast ändå låter det väl- svarar med långa utläggningar som går in digt mycket Moby. Det finns ett par givna i svaret på nästa fråga som inte ställts än singlar, lite ambient och electronica och ett och sen kanske en till. Vill man fråga mer par ballader. Ljudet är större och rockiga- får man avbryta eller snällt sitta och vänta re fast som med alla skivor nuförtiden så influerad av dansmusik från slutet av sjut- flaskor med te från Cafe Teany som ligger och riskera att inte hinna med alla frågor. känns den alldeles för lång. tiotalet. När jag lyssnade på den så tyckte ett stenkast från hotellet. Och ofta drar han till med någon liknelse, – Jag började bli trött på att göra skivor jag om den men den var inte speciellt per- – Jag har blivit tillfrågad av alla möjliga att han vet att vi vill ha bra citat och det är som lät som att dom var inspelade i mitt sonlig. Alla låtar handlade om sex, droger producera deras skivor. Iggy Pop, Courtney hans jobb att leverera. sovrum, jag ville testa hur det var att spela och klubbar, helt känslomässigt död. Då Love, David Byrne och till och med Axl – Det är som en fet person som accepte- in en skiva som hade det där ”stora” ljudet. ägnade jag ett par månader åt att bara Rose har frågat. Men jag har så många av rar att han är fet. Jag bryr mig inte längre. Jag mixade skivan med en kille som har skriva lugna, romantiska ballader, men det mina egna skivor som jag vill göra så jag Istället för att gå till stranden och gömma det som sitt jobb. Jag menar, jag har mixat blev lite trist, då skrev jag bara sånger och tycker inte jag har tid. Remixer däremot gör sig och låtsas att dom inte är feta, så säger alla mina skivor själv, men jag har faktiskt plattan blev till slut någon slags korsning jag hur många som helst för det tar ingen dom: ”Jag är fet och jag tänker vara den ingen aning om vad jag gör. Den här killen av dom tre. tid. Jag gjorde en låt med Britney Spears feta killen på stranden”. Sådan är jag som har gått i skola för att lära sig, det är hans Hotellrummet vi sitter i är mycket min- och det var det lättaste jag nånsin gjort, sångare. grej, han har erfarenhet. dre än vad jag förväntat mig. Hela ena väg- jag skrev en basgång, programmerade lite Hotel är tredje skivan i rad med en titel Vad var tanken bakom nya plattan? gen är ett enormt fönster med underbar trummor och la på en synt, det var allt. på ett ord, och ett ord som betyder samma – När jag började jobba på skivan så skrev utsikt över nedre Manhattan. På bordet Efter att Hotel släppts ska han ut på sak runt hela världen. jag en elektronisk discoplatta, väldigt bredvid Moby står strategiskt utplacerade vägarna och spela, fast den här gången i

16 Groove 3 • 2005 Danny Clinch Danny mindre format. Mindre lokaler och mindre kommer att spendera under sex månader produktion. med den här skivan. – Det blir ett fyramannaband den här Men Moby skiljer sig från andra ”rock- gången. Allt var för stort förra gången och stjärnor”, för han verkar bara vilja vara det är kul ett tag, men till slut måste man en vanlig kille på gatan. Hur många musi- koncentrera sig på musiken igen. ker idag skriver flera gånger om dagen till – Play var mycket populärare än vad vi sina fans på sin hemsida? Moby gör det, trodde. Så när det dags för 18 så började och under valet förra året skrev han så skivbolaget spendera pengar som galning- mycket som sex gånger om dagen. Av den ar – mångmiljonbelopp på videor och stora enkla anledningen hoppas jag att han hål- releasepartyn. Jag var ute och festade till ler i många år till, i den här galna världen klockan sex på morgonen, hade one-night behövs det nån som är normal, nån som är stands. Det var en riktig konstig period i som oss. mitt liv. Vad höll vi på med? Vi spenderade Mathias Skeppstedt mer pengar den första veckan än vad vi

www.groove.se 17 18 Groove 3 • 2005 Juliette & The Licks

När frontfiguren i The Licks står på scen spottar hon och fräser, går ned i brygga i Mick Jagger-trikåer och skriker sig illröd i ansiktet. Det är svårt att tro att det är Tuffare utan manus samma Juliette Lewis vi brukar se på Oscarsgalans röda matta i balklänningar.

Hollywoodskådespelerskan har tagit en ”it’s a mad, mad world” skrevs i samband vägra svara på vissa frågor på klassisk trala med musiken när jag är på scen och paus från filmandet för att satsa på bandet med Irakkriget. Hon sjunger om plastik- filmstjärnemanér. Men hon är helt tvärtom. kan faktiskt uttrycka mig ännu mer än om Juliette & The Licks. Första EP:n Like a Bolt kirurgi, porr och kändissjuka. Eller om Öppenhjärtig, pratglad och intresserad. jag hade haft ett manuskript. of Lightning är en rak höger i magen. ”Give lammkött till älskare. Hela tiden med knu- Hon pratar släpigt, precis som hon gör på Juliette nämner att favoritfilmen är ’em all, give ’em hell, that’s your birthright!” ten feministnäve. Ändå låter hon så för- film och använder uttryck som ”amazing”, Rocky Horror Picture Show och som det vrålar Juliette uppbackad av tunga gitarrer. bannat sexig. I maj kommer fullängdaren ”awesome” och ”wild”. slumpar sig har jag precis haft en period Trots att hon spelat seriemördare har hon och låter tydligen helt annorlunda, enligt När du ställer dig på scenen, känns det som när jag lyssnat på soundtracket flera gång- aldrig varit så grov som nu. Juliette. Där ryms även långsamma, blue- om du sätter på dig en roll eller är du dig er om dagen. Exalterad börjar hon sjunga Varför musik? siga låtar. själv? Science Fiction, Double Feature för mig. – Det har alltid varit en viktig del av mitt Var det lätt att få skivkontrakt för att du är – Jag tror på att göra en bra show och där- Det låter grymt. liv och när jag ska försöka fånga en rollka- den du är eller blev du mött med skepsis? för skulle inte jag kunna gå upp på scenen – Är det inte fantastiskt att Tim Curry är raktärs sinnelag brukar jag använda mig av – Det vi gjorde först var att skriva bra låtar och vara som jag är i mitt vardagsrum. Jag sexig som fan fast han spelar transa, utbris- musik. Till Natural Born Killers lyssnade och spela mycket live. Sedan fick vi kon- vill ju få publiken med mig. Ta Mick Jag- ter hon mitt i sången. jag mycket på Jimi Hendrix och speciellt takt med ett jättelitet bolag och det passar ger exempelvis, när han svassar omkring Japp! Så vad är värst, musikindustrin eller de mörka låtarna. Och till Cape Fear för- oss utmärkt för vi får ta alla beslut själv. på scen, är han sig själv eller spelar han en filmindustrin? beredde jag mig för rollen genom att lyssna Däremot så finns det knappt några pengar roll? Det har ingen betydelse vilket för han – Dom är båda hjärtslitande. Det är all- på söt femtiotalspop som The Chantels. att hämta, men vi får hjälp av folk som tror gör en jävligt bra show. Själv är jag inspi- tid en kamp mellan kreativiteten och det Hon har alltid velat sjunga men var all- på oss. Jag tycker att det är så det ska vara. rerad av honom, Iggy Pop och Blondie. Jag affärsmässiga. Jag kan inte säga vilken som deles för introvert som liten. På senare tid Jag tror inte på ett stort fett skivkontrakt. älskar att ge något publiken kan bli exal- är värst. Men jag brinner för musik så jag har det hänt mycket i hennes liv och hon – Jag har lärt mig att vara ihärdig från terad över. bryr mig inte om alla hinder. Jag ska för- har blivit äldre och mer våghalsig. Låtar mitt skådespelande. Jag är van att ständigt Du visste tidigt att du ville bli skådis, men söka nå människorna istället. har hon skrivit i tio års tid. Däremot kände behöva visa vad jag går för. Jag är van vid hade du någonsin rockstjärnedrömmar? När Juliette & The Licks turnébuss så hon att hon behövde ett band för att få att få nej och jobba långa dagar. Folk tror – Jag visste inte vad en rockstjärna var småningom når Sverige vill jag se henne i fram det rätta soundet. att jag är en liten bortskämd skådis, men när jag var åtta år men jag har alltid velat skinnkorsett och strumpeband. Och hop- EP:n är rå och opolerad. Juliette sjunger jag sliter häcken av mig! sjunga. Alla mina influenser i skådespele- pas att hon sjunger hela Science Fiction, som en hel karl eller åtminstone som det Innan intervjun fick jag riktlinjer om riet har kommit från musikaler så jag har Double Feature. närmsta man kan komma, Patti Smith. vad jag inte får ta upp i vårt samtal och alltid sett drama och musik som ett och Annica Henriksson Låten Shelter Your Needs med refrängen jag var beredd på att hon skulle tjura och samma. Därför vill jag kombinera det tea-

www.groove.se 19 UNITED STAGE ARTIST PRESENTERAR: $%.4*5'/.$%&%34)6!,%.

',#&3('(-)(5/-6 -())*)!!5/-6 -3-. ') )1(5/-6 (#( #("(#&-5/-6 -&#*%().5/-6 ." "#0 -5-6 -&3 ,5/-6 ." ,%5-6 &,-1#(( ,”%5-6 ./,)( !,)5(6 ." ',-0)&.5/-6 & .#!, 5/-6 .),#')-5/-6 ." )((-5/-6 ')( 3,)." ,5-6 &))*.,))*5-6 .#'/%./5-6 ." "/(. 5-6 ((. ,(" #'5-6 (## ,()5/-6 "# (' ,-5(6 &)!!#(!')&&35/-6 ,)( 3,)1 &&5/-6 -)(%#. 5-6 $)"(( .45-6 %#- ,"# -5/%6 ( ,/(5(6 .#'),”#-”( (5-6 &* ,,) &',5-6 ,#"30£( (5-6 $-)(,#(! ( ,!5/-6 $)"()--#5-6 )(0)$5-6 "(-** &+0#-.5-6

& ,,.#-. ,.#&&%)'' ,

13/5 GÖTEBORG // 14/5 GÖTEBORG // 15/5 KALMAR // 20/5 MALMÖ // #( ))"#&$ .. ,.#&&$/#& /'- -.#0& ( 21/5 NORRKÖPING // 26/5 BORLÄNGE // 111 ,)%*,.3 - 111 .#( . - 27/5 STOCKHOLM // 28/5 STOCKHOLM // 3/6 ÖSTERSUND // 4/6 SKELLEFTEÅ //

#!!24)34%20¿3%83#%.%2 !,,6¾2,$%.3-!4  «, /#(6).2¾44)'(%4%2 4¾,4#!-0).').'¿2 10/6 KARLSTAD // 11/6 OSLO// 15/6 JÖNKÖPING // 17/6 HELSINGFORS PARKERING TÄLT BAR MAT TOALETT PERSONAL TICNET-OMBUD / ATG-OMBUD / WWW.TICNET.SE /BILJETTDIREKT 077-170 70 70. WWW.KENT.NU WWW.UNITEDSTAGE.SE 0!24.%23 !22!.'«2 30/.3/2%2 (565$30/.3/2%2 20 Groove 3 • 2005 www.groove.se 21

22-PISTEPIRKKO I några sekunder.Sedan styr de matematiska grupper Soul Position och Greenhouse Effect stråkar och syntar lämnar tillräckligt mycket ”Drops & Kicks” ekvationer och fraktaler som influerar duons (inte att förväxla med Fevens crew) får 1988 utrymme för att sången ska stå i centrum. Playground musicerande ljuden i någon annan riktning. räknas som hans riktiga solodebut.Titeln kommer Christian Thunarf 22-Pistepirkko har varit ordentligt produktiva Är det njutbart? Ja, om man ger det sin sig av en längtan tillbaka till hiphopens första MARIAH CAREY sedan debuten i slutet av åttiotalet. Ibland har uppmärksamhet. Det är för jobbigt för att ha på kreativa decennium och 1988 innehåller lika ”The Emancipation of Mimi” de hamnat fel och halkat iväg för långt från det i bakgrunden, det händer för mycket. Å andra mycket referenser till gamla klassiker som Games Island/Universal som de är bäst på och som gör dem till ett egen- sidan går det för långsamt för att man ska orka The Documentary. Utan Public Enemys Welcome Mariah har sett höga höjder och djupa dalar på sinnigt finskt rockband. För det är när det finska lyssna uppmärksamt på mer än ett par tre spår. to the Terrordome hade det inte blivit någon sin musikaliska (irr-)färd. Från att ha varit jor- vemodet skymtar som de är som bäst. Det finns Kanske funkar Autechre bäst på vinyl – så man Trouble On My Mind och beatet till inledande dens mest kommersiellt gångbara artist under också alltid något avslappnat enkelt och ibland får en naturlig paus efter två låtar. Anything Is Possible lånar friskt från Run-DMC:s nittiotalet sparkades hon från sitt bolag för att naivt över Pistepirkkos musik. Henrik Strömberg Sucker MCs. Annars vill Blueprint inte ha för sedan (offentligt) bryta ihop – men 2005 är På Drops & Kicks har de återgått till det som BELLE & SEBASTIAN mycket draghjälp och förutom inhopp av Aesop hon i alla fall tillbaka med ett supernice album. de är bäst på som påbörjades med klassikern ”Push Barman to Open Old Wounds” Rock och CJ The Cybic står han själv för all rap Hennes figurerande i media handlar dock fort- Bare Bone Nest. Här finns riktigt starka låtar Jeepster/Border och musik. farande mest om urringning och dejter när hennes med stygga gitarrer som Space Riding eller One Push Barman to Open Old Wounds är tyvärr inte När det gäller att skriva historier är det inte otroliga röst borde stå mer i centrum. Man Down.Varmt poppiga Hello Sunshine och ett nytt album men en samling med Belle & många som slår Blueprint på fingrarna. Han är The Emancipation of Mimi är nämligen en Soul Free glimrar.Men det är på avslutande We Sebastian-singlar från 1997-2001. Som att vara lika tight på nonsenslåtar som Big Girls Need storslagen r’n’b-platta där Mariah luftar vind- Ought som Pistepirkko träffar alldeles rätt och sötsugen och hitta en stor godispåse hemma i Love Too som seriösa berättelser som Inner-City- piporna alldeles lagom. Den försöker heller inte lägger till det där extra som bara de kan. Det skåpet. För även om jag sedan tidigare har i Native-Son. Soundet är uppdaterad old school vara übermodern utan ter sig mest söt och mysig. skönt mollstämda tillsammans med en monotont stort sett alla låtarna känns det lyxigt att ha och det finns till och med plats för beatboxing Dessutom producerar Mariah ett stort antal spår repetitiv gitarrslinga gör detta till en av Piste- dem samlade på två skivor.Tjugofem poppärlor på Fresh. Även om Print som producent är hyfsat (i och för sig även några av de mest anonyma). pirkkos allra bästa stunder. av mespopens finaste – vad mer kan man önska originell är det svårt att lyssna på 1988 utan att Lille Jermaine Dupri står för några hits (och en Jonas Elgemark sig? Jag återupptäcker fantastiska singlar som sakna RJD2 från Soul Position.Trots en del grov Nelly-imitation på Get Your Number) men A FRAMES Legal Man, Lazy Line Painter Jane och Jonathan guldkorn kommer 1988 aldrig i närheten av bud har självklart även gått till The Neptunes “Black Forest” David. Och min absoluta B & S-favorit Le Pastie deras största stunder. och Kanye. Sub Pop/Border De La Bourgeoisie finns såklart också med. Daniel Severinsson Flera spår står dock ut som klassiska kärleks- Experiment. Det är titeln på andra spåret på När jag hör den kommer jag att tänka på en MELANIE C snyftare; Mariah spelar intensivt på de stora A Frames tredje och färska fullängdare Black konstfilm som en kompis till mig spelade in på ”Beautiful Intentions” känslosträngarna i hopp/ångerfulla pärlan Mine Forest. Det är också ett passande ord för att gymnasiet. Hon filmade mig och en annan kompis Red Girl/BonnierAmigo Again, medan Circles är ett försök att vara stark beskriva hur Seattle-trion verkar betrakta sin när vi åkte karusell i en park och sprang runt inne När man har den sportiga kryddflickans Beautiful efter ett uppbrott och Your Girl där hennes sång musik och sin ljudbild. på folks innergårdar.Vi gjorde så klart allt för Intentions i handen är det smått omöjligt att inte påminner om en ung och oförstörd Michael Likt strikta robotar klär de sin minimalistiska att se sådär skeva och söta ut som bara tonåriga nämna Spice Girls. Jag känner mig manad att Jackson. Blandningen av upptempo och ballader post-punk i en kall, klangig och steril ljudkostym. popflickor kan. Som soundtrack hade hon Le erkänna att jag faktiskt diggade deras debutplatta. gör Mimis frigörelse till en njutning. Bisarrast Det låter jävligt hårt, men mitt bland all dissonans Pastie De La Bourgeoise. Jag såg aldrig den Jag köpte den till och med. För egna pengar. är dock Twistas inhopp på One and Only och de och kakofoni döljer sig en hel del bra låtar och färdiga filmen men varje gång jag hör låten så Döm mig inte för hårt, tack. airbrushade bilderna på Mariah där hon försöker en hel del, nästan sött oskuldsfulla, melodier. ser jag de där skruttiga karusellerna framför mig. Nu en sisådär tio år senare släpper Mel C förvandlas till Beyoncé. Och det tackar jag för. Vad jag vill säga med det här är att det inte finns sitt första nya material på två år.Hon har gått Gary Andersson Man märker att Joy Divisions osaliga ande någon popflicka eller poppojke som inte har eller en lång väg sedan Wannabe. Beautiful Intentions CDOASS vilar över inspelningarna. Både sångarens mörka har haft något förhållande till Belle & Sebastian. kommer förmodligen inte nämnas i en enda ”Extra Fingers” röstläge och de allmänna stämningarna på Black Men det är inte bara nostalgi som får mig att historiebok. Men det är ett oväntat hårt och Playground Forest för tankarna till den inflytelserika Man- gilla skivan. Faktum är att inga av de tjugofem mörkt album. Faktum är att det på sina ställen Disco och punk. 1977 var nog inte många villiga chestergruppen. Och det är kanske det som är spåren känns överflödiga. Detta är slitstark pop- inte låter så pjåkigt. Första singeln Next Best att satsa pengar på att de båda motpolerna en nyckeln. Att våga experimentera, men samtidigt musik att bli förälskad i. Igen och igen och igen. Superstar är simpel arenarock i popformat. Den dag skulle komma att attrahera varandra. Blotta ge lyssnaren enkla melodier och, ja, något de Moa Eriksson är tråkig. Jag tycker att andra låtar förtjänar tanken skulle vara oren. Som en mix mellan känner igen. Då blir experimenterandet varken BLUEPRINT mer uppmärksamhet. Rockiga upptempolåtar Vivaldi och Little Richard, Gud och Djävulen. skitnödigt eller störigt. Då blir det spännande. ”1988” som Take Your Pleasure och Never Say Never Fullkomligt absurt. Daniel Axelsson Rhymesayers/Soulful varvas med dystra ballader varav avslutande CDOASS skulle på sjuttiotalets slut antagligen AUTECHRE Även om Ohio-sonen Blueprint släppt massor med You’ll Get Yours utan tvekan är starkast. Ett ha skickats med remiss till dårhuset. Med punken ”Untilted” material under eget namn och med sina olika lagom användande av distade gitarrer,maffiga i ryggmärgen agerar de präster i det oheliga gif- Warp/Border termålet mellan trikåer och säkerhetsnålar.Men Untilted? UnTILTed?!!! 11 OMGWTFBBQ. BECK de gör mer än så.De har tagit attityden från punken, Värsta ordvitsen någonsin. Autechre har visser- ”Guero” de dansanta rytmerna från discomusiken, svärtan ligen alltid haft en förkärlek för ordvitsar i sina Geffen/Universal och stelheten från tidiga Cure och det kalla, titlar,till exempel ska tydligen EP:n Cichlisuite maskinella från New Order och Joy Division. uttalas ”sickly sweet”, men denna gång har de Det spanska slanguttrycket för white boy får Släktskapet med dansmusiken är tydlig i och nått botten. Dessutom, vadå untilted – un=inte sätta tonen på Beck Hansens nya platta, och med att samtliga låtar bygger på loopar och (längre), tilt=luta; alltså ”upprätad” – det låter återigen är slackerrockens omslagspojke svår rytmmönster.De har ett snyggt, genomarbetat inte så, albumet påminner snarare om en utdragen att få grepp på. Guero är i alla fall en återgång sound med mycket syntar,funkgitarrer,percussions bergochdalbana, du vet aldrig riktigt åt vilket till det som alltid passat Beck bäst; knixigt och gulligt naiva, amatörmässiga melodier. håll det lutar nästa minut. genreöverskridande musik med latinoflirtar, I sina sämsta stunder skenar musiken iväg Mycket elektronisk musik bygger på en rytm, rufsigt utseende och snåriga texter framförda lite väl mycket. Men i låtar som A Taste of till vilken det läggs till och dras ifrån ljud. Men med mer charm än nåt annat. nytt och fräscht slogs man av hur… ja, nytt Boredom in the Sun, A Fair Resort och Tivoli rytmen är densamma. Autechre har lämnat det Men Beck har växt upp. Han är gift och och fräscht det lät. Nu känns det bara som ett är det svårt att inte svänga med höfterna och stadiet bakom sig. De modifierar hela tiden rytmen, kör omkring i en BMW med lillsonen i barn- onödigt återseende. De flesta låtarna är ju för snacka skit om drottningen i en och samma upprepning är bannlyst. Eller alltså, element säte. Och den bluesgungande musiken är inte långa. Och för tempofattiga. Undantagen är rörelse. God save the YMCA. upprepas, men det pågår en ständig mutation, riktigt lika infallsrik och storögd längre. Den mysiga Rental Car (”Takin’ me far/ far as a Christian Thunarf och där du slutar är inte var du började. För att känns nöjd och bekväm, inte orädd med växt- rental car can go”) som med små medel får upp CHICK HABIT parafrasera Aphex Twin: ”Start as you don’t verk som var fallet på mästerverket Odelay. pulsen, småfräsiga singeln E-Pro med sin ”More More More More” mean to go on”. Så ytterligt Stockhausen av dem. Och ändå står The Dust Brothers för beatsen Beastie Boys-sampling och na-na na-na-na-na Silence/Border Ljuden är,som alltid hos Autechre, väldigt nu som då vilket gör att soundet åtminstone na-refräng samt swingkänslan som Missing Jag såg nyligen rock’n’rollarna i Chick Habit syntetiska. I Augmatic Disport hörs någonting känns igen. Problemet är att plattan inte för- frammanar (härliga stråkar!). Samarbetet spela live. Under konserten letade jag efter de som kunde vara en vanlig bastrumma och kanske söker engagera eller rycka tag i lyssnaren. med Jack White har varit omfattande men heliumballonger som bandets sångerska Milène ett piano, med lite god vilja, men i övrigt beskriver Låtmaterialet är nämligen alldeles jämn- resulterade bara i basvibrerande Go it Alone Larsson måste ha inhalerat i smyg med jämna Autechre en värld skild från detta universum. tjockt och tillbakalutat. De flesta spår lunkar på denna platta, men kanske har de kokat mellanrum. All heder åt säregna sånguttryck Ljuden på albumet känns hårdare jämfört med på som en gammal farbror i hemmatofflor.Vi ihop något riktigt intressant för framtiden? (som till exempel Anna Ternheim), men när man tidigare skivor,och musiken kan stundtals påmin- har redan hört denna blandning av hillbillyrock, För Guero blir bara en axelryckning. envisas med att låta som den tecknade fågeln na om breakcore-akter som Venetian Snares. hiphop och mariachisväng förut. Och då det var Gary Andersson Tweety lackar jag.

www.groove.se 23 Det är alltid roligt att upptäcka ny musik. Och när Refrängen till Rule the World skulle kunna So Lay the Land är en av flera höjdpunkter) finns av tyngd och känsla. Stämsången är bland det man hört något som är så fantastiskt att man bli en sommarplåga om det inte vore för den med. Och kvaliteten är högklassig rakt igenom, grymmaste jag har hört i genren, den används i håller på att gå sönder,så bara måste man sprida krystade sången i refrängen. Dollface inleds med mixen gör att man helst sträcklyssnar är program- var och varannan låt men det är så snyggt gjort det vidare till sina vänner.Kunskap så värdefull en snygg syntslinga, men sen försvinner den in merar in utvalda spår.Man önskar snarare att att jag kan inte få nog. Det tråkiga transatlan- får man inte undanhålla sina medmänniskor.Det bland tråkiga replokalsgitarrer och Larsson tjuter dessa samlingar utkom tätare. tiska ljudet ligger och skaver lite lätt, och ett vore brott mot mänskligheten eller åtminstone som en pipleksak. Det finns en hel del intressanta Och om man mot förmodan skulle ha glömt par av låtarna i slutet är aningen för lika, men i tjänstefel. Så läs, lyssna, surfa vidare in på ban- idéer som styr bort från standardsoundet inom det påminns man på Hirds I Love You My Hope det stora hela är detta en imponerande presta- dens hemsidor och sprid budskapet. rocken, men just nu är detta mer chicken habit vilken enastående sångerska Yukimi Nagano är. tion. På med solbrillorna, sätt dig i en cab och Norrköpingstrion The Third Try har redan än något annat. Niklas Simonsson åk längs med en soldränkt kustlinje.The Ga-Ga’s hunnit spela på Rookiefestivalen i Hultsfred Mikael Barani DIVERSE ARTISTER är sommaren pumpandes i din bilstereo. trots att de bildades så sent som förra året. De DEATH FROM ABOVE 1979 ”Run it Red” Mikael Barani blandar gitarrer med programmering och skapar ”You’re a Woman, I’m a Machine” Blood and Fire/Rootsy HAL en form av indie-möter-electronica som om The 679/Warner I tio års tid har Blood and Fire varit världens ”Hal” Dears skulle möta The Postal Service. Sångaren Årets mest spännande och originella hårdrocks- främsta bolag när det gäller att återutge klassisk Rough Trade/Border har ett spännande vibrato och låter ibland som platta kommer lite otippat från Torontos Death reggae. Med ett hisnande urval och snygg design Jag har stirrat på skärmen i flera dagar nu. Inte just The Dears frontman (som i sin tur låter som From Above 1979. Att kalla duon för har de bidragit till att tusentals människor upp- lyckats få ned ett enda ord om vad jag tycker om Damon Albarn) när han predikar om att alkoho- ”hårdrock” stör säkert en och annan hipp indie- täckt fantastisk musik som de inte visste fanns. Hals debutplatta. Hur ska jag någonsin i ord len borde vara gratis för alla. Det går ju knappast rockare. Men, hårdrock är det. Skivomslaget är Bakom bolaget står bland andra Steve Barrow, kunna beskriva deras storhet? Hur ska jag lyckas att säga emot. Bandets musikaliska identitet i och för sig rosa, och Death From Above 1979 legendarisk DJ och en av författarna till Reggae: övertala någon att detta är den enda platta de känns måhända inte färdigutvecklad ännu. Jag lånar både störig skitighet från punken och ryt- The Rough Guide. Att en av de andra personerna behöver i sommar? Att den kommer finnas med kan tycka att det spretar en hel del när jag lyss- misk spattighet från new wave. Fan, de använ- som startade bolaget är Simply Red-sångaren på allas topplistor när året summeras? Att deras nar igenom deras demosamling på hemsidan. der inte ens gitarrer.Men. De har hårdrockens Mick Hucknall är däremot något som lätt för- musik är tidlös och kommer vara lika inflytelserik Däremot när jag på en fest spelade Looted But driv och hårdrockens riff. Och så har de (inte att vånar och lagom till Blood and Fires tioårsjubi- om tio år. Refuted så grannarna måtte börjat sura undrar förglömma!) varit förband åt Anthrax. leum så släpper man en samlingsplatta med Om jag säger att de låter som en smula Beat- jag likafullt varför de inte har kontrakt i handen. Med debutskivan You’re a Woman, I’m a Hucknalls favoriter. les, stora delar Brian Wilson, Bread och så Teena- The Electric Pop Group skulle säkert vilja Machine skapar de en musikalisk ångvält med Att en mans smak när det gäller sin egen och ge Fanclub, kommer någon förstå hur bra det förflyttas till Glasgow i mitten av åttiotalet. väldigt enkla medel. Förutom enstaka keyboard- andras musik kan vara så astronomiskt olika är är? Att de precis som landsmännen i The Thrills Längs Renfrew Street skulle de låta anorak- inslag är bas och trummor de enda instrument fascinerande. På Run it Red återfinns klassiker drömmer om sextio- och sjuttiotalets soliga jackorna skydda konstböckerna från regnet och som används. Jesse F Kellers bas och Sebastien med artister som Prince Alla och Big Youth Kalifornien. Även om jag säger att jag inte kan diskutera nyinköpta Phil Spector-singlar med Graingers trummor jobbar otröttligt mot och blandade med dub från ikonerna King Tubby och annat än gapa när jag hör melodiskiftningarna i kompisen Stephen Pastel. I replokalen skulle de med varandra. Rycker,sliter och drar medan Prince Jammy. Just dub verkar vara Hucknalls I Sat Down eller att jag går sönder när jag hör senare framkalla sprudlande gitarrslingor till Sebastiens desperata stämma ökar intensiteten favoritstil inom reggaefamiljen. What a Lovely Dance kommer jag inte i närheten söta poptexter om hjärta och smärta och drömma ytterligare. Särskilt lyckat blir det i Blood On Om du inte lyssnat så mycket på gammal av det jag vill säga. Hur beskriver man Dave Allens om ett kontrakt med bolaget Sarah. Okej, nu Our Hands som förmodligen är det närmaste en reggae och dub och dessutom är nyfiken på var falsettsång? Eller stämsången? Stämsången! kanske jag överdriver en smula. Men det är hitlåt som gruppen kommer.Jag faller dessutom en blekfet engelsman med röda dreads hittar Jag ger upp. Hals platta är lika svår att beskriva svårt att inte charmas av denna Göteborgstrio. omedelbums för vansinnesöset i Pull Out och inspirationen till usla låtar som Stars och Holding som en dröm. Och vid gud, jag önskar att jag 22-årige Kristofer Spång gör det inte lätt för snyggt skrikiga Cold War. Och den stompiga Back the Years, då bör du köpa den här plattan. levde i den drömmen. sig när han försöker ge sig in på den klassiska versen i Romantic Rights är inte så dum heller. Eller bara för att den är bra. Annica Henriksson singer/songwriter-banan. Har man inget extra- Ni fattar. You’re a Woman, I’m a Machine Isac Nordgren HIPWHIPS ordinärt att tillföra genren (hiphopbeats?, är ett monster så fyllt av glöd, passion och energi THE GA-GA’S ”HipWhips (2005)” electro?) är det svårt att idag få skivbolagens att det borde tilltala alla som gillar att rensa ”Tonight the Midway Shines” V2/BonnierAmigo och även skivköparnas uppmärksamhet. Men öronen med hård musik. Och sedan kan man få Showtime Att HipWhips är från Sverige är helt sjukt. Att Kristofer har något. Och vi som gillar Cat Ste- kalla den för precis vad man vill. Körer,stämmor och riff som bara glänser av glam de är ett nutida band ännu sjukare. Och att en vens, Jim Croce och Joni Mitchell förstår det. Daniel Axelsson och diamantgnistrande damm, det här är ett svensk tjomme år 2005 skulle ha en röst som Första låten på The Carnys demo fick mig DEFLESHED åttiotal jag kan gilla. 22-årige Tommy Gleeson får Jagger och Burdon att skruva på sig är bortom att förvandlas mellan Jekyll och Hyde. Först ”Reclaim the Beat” sjunger med en röst som låter grymt mogen och allt förnuft. Men så är det. För oss som envisas snäll och intresserad, sedan elak och superkritisk. Regain/Sound Pollution påminner om en mix av Dave Grohls och Silver- med att tjata om sextiotalet som det bästa och Refrängen ger mig ABF-cirkelvibbar.Beredd Många är de som säger sig älska musik. Men få chairs Daniel Johns stämmor.Och det är faktiskt viktigaste decenniet vad gäller popmusik, är att stänga av blir jag fullkomligt genomborrad gör det som Defleshed. Inte många death eller mycket Foo Fighters över melodierna på albumet. HipWhips en skänk från ovan. Och efter den av in medias res-introt av Sun in Your Eyes.Va trash metal-band oavsett om de är från Tampa, Tonight the Midway Shines är en blandning magnifika niospårs-plattan från 2003 kommer i hel…? Var kom det där ifrån? Ursäkta mig Florida eller som i Deflesheds fall Uppsala, visar The Carny, men Caesars (Palace) skulle kunna stolt upp sina influenser med glimten i ögat. I FINT TILLSAMMANS döda för den här låten, jag lovar och svär på hårdare genrer är det viktigt att inte visa nånting. ”Fint Tillsammans” mina bara knän! Men de kommer aldrig kunna Gravallvar över hela linjen. Jag gillar Defleshed Silence/Border överträffa er fantastiska popdänga.Vidare för att de inte är så. Jag gillar Reclaim the Beat. visade det sig att niomannabandet från Halmstad Döper man en skiva så har man humor. Efter fyra års uppehåll är stockholmarna Fint har fler finfina låtar som nästan höll på missa. Och visst är Reclaim the Beat en svängig Tillsammans tillbaka. Under tiden har de byggt Och om det finns någon rättvisa bör Sun in Your skiva precis som titeln antyder.Där tillsammans hus, barer och skivaffärer.De har gjort musik Eyes finnas med på varenda blandskiva i sommar. med sub-bas, gitarrmangel och growlsång, där för film, teater och barnprogram. En har blivit Jag vet, jag vet, Foxtown Five har redan finns beatet. Där finns svänget. Där är låtarna. pappa och två har haft depressioner.Kanske figurerat i denna spalt och borde egentligen få När Defleshed på ett sublimt sätt visar att man har depressionerna varit musiken till nytta. ge vika för något annat hårt arbetande band i älskar många genrer,inte bara death och trash. För här hörs ett band som skippat allt onödigt, vårt land. Men det är inte alltid så lätt att vara Att de dessutom lånat från en KRS-One-låt gör kvar är bara det musikaliskt väsentliga. demokratisk när en ny demo dimper ned i lådan mig alldeles varm i brallan. Ned med trångsynt- Förra plattan En världsomsegling var pirrande pianospelet i Trä och plast och Tänk och man råkar ge ifrån sig ett glädjetjut. Det är heten! Fram för öppenheten! instrumental som gjorde mig väldigt exalterad om… framför allt jättespännande att höra hur ett band Per Lundberg GB när den kom, men så här i efterhand inser jag Ett par låtar är givetvis det bästa de spelat utvecklas, och det har denna sextett. Den stom- DIVERSE ARTISTER att jag inte spelat den speciellt många gånger. in. Den underbara Dududududududu som har piga handklappande grunden är kvar men de har ”Nordic Lounge Vol. 3” Det är istället Mötet med flygfolket jag åter- något väldigt svenskt och somrigt över sig och samtidigt tagit ut svängarna mer vad gäller tempo DNM/Bonnier Amigo vänder till. Sången var mer viktig hos Fint Till- det påminner inte så lite om Björn Olssons och melodier.Nu spänner de plötsligt från Dexy’s Precis som på föregångarna samsas ett antal sammans än jag trodde tidigare. Det bevisas soloplattor. Vem bryr sig? och Drömmen är till Neil Young. Kul. av Skandinaviens främsta nu-jazz- och lounge- på den här plattan och det är mycket jag är två andra höjdare där Fint Tillsammans står Annica Henriksson musiker.Denna gång vilar samlingen på en mer imponerad över.De finurliga arrangemangen, ut som ett säreget band som inte bryr sig om För kontakt: house-aktig grund – samt att plattan presenteras alla sprudlande idéer,det obehindrade, det trender eller vad som förväntas. The Third Try: www.thethirdtry.com mer sammansvetsad genom DJ-mixen genom flippade och sen när de plötsligt bestämmer Fint Tillsammans har pressat ur sig en The Electric Pop Group: www.theelectricpop- alla elva spåren. Måhända mindre Gonkyburg- sig för att larma och ösa på så görs det med stundtals sensationellt bra platta. Snudd på en group.net aktigt sound än tidigare, men det stör inte utan alla rattar på max. De älskar sina instrument svensk klassiker. Kristofer Spång: [email protected] ger snarare en mer internationell touch. och hanterar dem skickligt. Lyssna på nerv- Jonas Elgemark The Carny: www.thecarny.com Bekantingar som Hird och Plej (deras And Foxtown Five: www.foxtownfive.tk

24 Groove 3 • 2005 #$$6$ DUPLIKATION Begagnade

#--'ROUPHARSAMMANLAGT ÍRSERFARENHETAV#$ OCH$6$ skivor på nätet. TILLVERKNINGBÍDEI3VERIGEOCH 53! 6I GER SAMMA PROFESSIONELLA OCHSNABBASERVICEOAVSETTOM DINORDERËRELLERCD SKIVOR Skivstället.nu +ONTAKTAOSS6IHJËLPERDIGATT SPARATID PENGAROCHENERGI En köp- och säljmarknad för musikskivor. 4EL 545 706 7 Här kan du lägga in en annons kostnadsfritt, INFO CMMgroupse eller söka bland över 22 500 skivor till salu.

#--'2/50

www.groove.se 25 Timo Räisänen Lovers are Lonely.

CD 139·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priset gäller t o m 27/4, så länge lagret räcker.

26 Groove 3 • 2005 nu bandets första fullängdare om man ska tro manglade ner hela sin uppväxt i det forna DDR blir det för mycket av det goda. Lite för mycket Popsicle och Hardy Nilsson spred sig som fimpar pressreleasen. i en frenetisk mix av samplingar,piskande rytmer ”oh lord”. Det döljer sig inte några fler överrask- i en sjukhuscafeterias askkoppar. Singeln Time Is On its Way bådade gott men och asfaltsgrå syntljud. Det fascinerande med ningar bakom hörnet. Men Samuel är en otroligt La Masa är pop. Rak sådan, med en klar är tyvärr det närmsta man kommer de svulstiga Karl Marx Stadt (bandet alltså) är dock att han kompetent låtskrivartalang som förtjänar all känsla för både melodier och tydliga refränger. Stay With Me Forever och Pick Up Your Pain behåller känslan för melodier,även i den vansin- uppmärksamhet. Halleluja. Och refrängerna är definitivt La Masas styrka. som var de klart bästa från förra plattan. Miss- nigaste hårdheten. CD:n är helt enkelt en melo- Christian Thunarf Smarta gitarrslingor,finurliga basgångar och trösta dock inte. Det finns fler gobitar,exempelvis diös högerkrok i magen. THE LOST PATROL BAND snyggt arrangerat blås gör sig fint i örat. Musi- inledande Search Your Soul som är fet organ- Mats Almegård ”The Lost Patrol Band” kaliskt är bandet rätt på det. Nästan alla låtar mayhem vi inte fått höra sedan Brian Augers K-OS Burning Heart/BonnierAmigo på Nu eller plötsligt sätter sig vid en första glansdagar.Man kan lätt tro att tiden stannat ”Joyful Rebellion” Dennis Lyxzén fortsätter att ha mycket spring i genomlyssning. Detta utan att vara platta och vid sextiotalets mitt för HipWhips. Men trots Capitol benen. En rastlöshet att inte vilja slå sig till ro. intetsägande. Procol Harum-ballader och snabba orgeldrivna Trinidadfödde Toronto-vokalisten och producen- Positivt, speciellt när man lyssnar på The Lost Och så över till texterna. Jag gillar rocktexter poprökare har de samtidigt börjat närma sig ten K-Os blandar vilt på sin andra platta Joyful Patrol Band. Hans sidoprojekt (om det fortfarande på svenska. Men ja, det är svårt som fan. Orden sjuttiotalet. Låtarna blir längre och flummigare Rebellion – old school hiphop, orientaliska flirtar, kan kallas för det) är idag mer av ett klassiskt slår så hårt och direkt, och klaffar det inte helt precis som för Eric Burdon när han lämnade mjuka soulmelodier och Michael Jackson-r’n’b- band. Därav utökningen av namnet. Och där det och hållet blir det ofta lamt. I La Masas fall finns Animals popsound och svävade ut i ett knarkigt funk avlöses av rockriff, flamencogitarrer och tidigare rört sig om mer tillbakalutad singer/ det både strofer som berör,men tyvärr också ett WAR-landskap. Soul Need a Lovin’ känns som reggaevibrationer.Och resultatet är alldeles songwriter-aktiga alster är det mer upptempo par strofer som aldrig borde ha lämnat kollegie- en klassisk låt att avsluta en spelning med – osannolikt njutbart! Man längtar hela tiden till- idag. Duett-hitten It’s Alright tillsammans med blocket. Har lite svårt för den tungsinta texten skitigt jazzgroove, pratsång och en kör som baka, tillbaka till vilket som helst av de tolv Lisa Miskowsky från förra plattan kanske gav till Sov hos mig. ”Anna-Lena målar svart” och chantar titelnamnet. spåren faktiskt. Hela vägen från Emcee Murdah mersmak. ”Min psalm låter himmelsk förstås och smakar I sjuttiotalets Los Angeles hade de kunnat till Papercutz finns nämligen en fantastisk mängd Lyxzén med mannar har hur som helst lyckats bubbelgum”, känns också lite sisådär.Gud vad dra ut låten till tjugo minuter och publiken höga medveten, begåvad och dansvänlig genrespräng- snickra ihop en riktigt bra platta. Ett jämnt svårt det måste vara att få in ordet bubbelgum i som hus hade diggat sig svettiga. Skulle HipWhips ande musik. Det blir aldrig tråkigt. Hur många startfält starka pop-punkiga låtar – och Lyxzén en poptext utan att det låter kymigt. Å andra däremot göra så på en svensk klubbspelning plattor kan du räkna upp som når till den nivån? själv sjunger bättre än vad han gjort innan.Två sidan så tror jag att om man översatt ett gäng idag skulle folk gå hem. Eller snarare, bandets Joyful Rebellion finns tillgänglig i handeln bra komponenter,som givetvis gör sitt. Köp! utländska bands texter till svenska hade det sångare som ibland verkar så obekväm i strål- nu för din njutning. Ett givet val för den kräsne Niklas Simonsson säkert kunnat låta betydligt värre än det här. kastarljuset hade sjappat först. lyssnaren och godhjärtade livsnjutaren. LA MASA Men en hel del av Mats Forsbergs texter är Annica Henriksson Gary Andersson ”Nu eller plötsligt” ganska underfundiga och svartsynta vardagsbe- FRIDA HYVÖNEN PETER LINDBERG A West Side Fabrication traktelser.Han ”tittar fram och under taget namn” ”Until Death Comes” ”Hiding Out for a Better Day” La Masa. Hm. Ett korpulent mexikanskt cover- och ”blandar vin med endorfin”. Och det är ju Licking Music/Playground Vesper/BonnierAmigo band som spelar på pizzerior? Ett riktigt surt lite kul. Det dröjde länge innan jag lärde mig gilla Carole Konstaterar först och främst att Peter Lindberg lådvin? Nej, bandnamnet ger inga indievibbar Är för övrigt väldigt förtjust i fotografiet på King. Och jag skyller enbart på mellanstadiets gjort vårens starkaste album. Helt okänd. I princip direkt. Men det är kul när man kan bli överraskad. CD-skivan. En tallrik som består av köttbullar, engelskalektioner.Texten till You’ve Got a Friend från ingenstans dyker en man upp med en röst Den här kvintettens debutalbum kastar en pommes frites, bacon, gröna ärter,någon slags fanns tryckt i läroboken och tillsammans skulle som får mig att tro på högre makter.Peter har tillbaka till nittiotalets mitt då orkestrar som wienerkorv med en vackert spritsad ketchup- hela klassen sjunga till ett ljudband. Och även en säregen soulröst. Inte skolad i Berts hemska om vi förstod att texten egentligen är fantastiskt tv-skola. Inte anpassat paketerad som i Fyrans LUDVIG BERGHE TRIO vacker var det ju det töntigaste som fanns för idolundersökning. Peter Lindberg är naturlig ”Weekend” ett gäng elvaåringar.En kvinna med ett piano, och äkta.Tycker att han i vissa stunder påminner Moserobie kom igen! Tacka vet jag Trackslistan där Pet om Paul Young i sitt sätt att sjunga. DANIEL KARLSSON Shop Boys låg etta. Rent musikaliskt bryter han inte ny mark. ”Pan-Pan” Idag kan jag se storheten hos Carole King. Men det är inte heller grejen. Utan det är rösten Caprice Och även om jag fortfarande får problem när och låtarna som står i fokus. Det är svensk pop Joni Mitchell brister ut i änglasång älskar jag med stänk av soul och country. Massor av Jag var lite tveksam till pianisten Ludvig Ber- henne.Vilka fantastiska berättelser hon skriver. melankoli och hjärta.Texas Johansson på sax ger ghes förra skiva med sin trio.Tyckte nog att Det gör ont att lyssna på River. Just därför älskar extra djup i låtarna. Men allra mest vid sidan av den var lite väl sval och bitvis ointressant. jag det. Det ska kännas. Och när Frida Hyvönen Peter Lindbergs enormt vackra röst finns Sara Sedan dess har mycket hänt. Dels har det då sjunger om Valerie gör det ont. Och precis som Isaksson på kör.Någon sa att Emmylou Harris relativt färska skivbolaget Moserobie vuxit Broo (hurra!) och Per ”Texas” Johansson. Det Joni skriver Frida små berättelser som man vill var den bästa körtjejen i världen. Att hennes till en betydelsefull institution i jazzsverige, skulle alltså kunna vara hur bra som helst. höra slutet på. timing var oslagbar.Emmylou i all ära – men dels har Berghe och hans trio hunnit etablera Ändå är jag lite tveksam. Har i ärlighetens Plattan är lågmäld, oftast är det endast ett Sara är bättre. Hennes röst är bomull, vispad sig som en verkligt intressant och vacker live- namn inte varit så där stormförtjust i allt som piano som kompar Fridas röst. Undantaget är grädde och varma kyssar. Hiding Out for a Better akt, som jag tyvärr bara haft tillfälle att se en Oddjob gjort, men visst det svänger ganska den sprudlande Belle & Sebastian-aktiga Come Day är Peter Lindbergs solodebut, han behöver gång men som fick mig att lyssna på debut- bra så också här.Det beskrivs i innertexten att Another Night som jag redan vet kommer finnas inte alls ursäkta sig. Det är en stark skiva som skivan igen (fast konstaterar att den fortfa- låtarna ska vara rymliga nog för att musikerna med på min bästa låt-lista 2005. Hon är så egen behövs i alla Sveriges hem. rande inte berörde mig). ska göra starka personliga avtryck. Och ja, det vår Frida. Hon är inte en Laura Nyro. Ingen Per Lundberg GB Weekend är fortfarande tämligen traditio- är inte betongarrat och mycket rör sig mellan Carole King eller Tori Amos. Hon är Frida. Och SAMUEL LJUNGBLAHD nell pianotriojazz som förvisso i sig är ganska ganska försiktiga harmonier.För att det helt vi är så tacksamma för att du finns. ”Samuel Ljungblahd” trevligt men det behövs alltid något extra för enkelt ska hända mer på den rytmiska sidan Annica Henriksson Talking Music att jag ska ryckas till extas. Det händer också har han två trumslagare. Lite onödigt för så KARL MARX STADT Att Stevie Wonder skulle få en konkurrent i Umeå ibland. Det märks att dynamiken och samspe- där jättemycket mer händer det ju inte. Fast ”1997–2004” hade väl ingen vågat gissa. Men nu när Samuel let är snortight mellan musikerna som förutom visst är det en aning fissligare än vad en ensam Lux Nigra/Dotshop.se Ljungblahd släpper sin debutplatta är det som Berghe är Mattias Welin på bas och trumsla- batterist klarar av. Först ut i Lux Nigras The Archiveserie där tanken om han vänder på dag och natt.Vid ett blindtest garen Daniel Fredriksson. Berges kompositio- Ibland när gruppen i vissa passager bantas är att ge ut musik på CD som bara funnits på skulle jag – fördomsfull som jag är – aldrig ha ner har utvecklas, kanske mot det enklare. ner är det väldigt vackert och när det tuttivräks vinyl är ena halvan av Society Suckers, Christian gissat att mannen bakom ett sådant svart verk Eller så inger denna trio bara den illusionen på också ganska mäktigt men Pan-Pan andas Gierden. CD:n samlar två vinylalbum, det tidigare skulle vara vit. Och nu menar jag inte svart som och det måste ju vara bra. Fast det känns lite fadd brådska och mer känslor än koncent- släppta 1997–2001 och nya 2001–2004. Den i svårmod. Jag menar svart som i Ray Charles, ändå lite distanserat på något sätt. Jag saknar ration. Ibland har jag en känsla av att det litas första skivan var egentligen tänkt som en sam- svart som i Marvin Gaye och svart som i George lite kön kanske, lite handlösa fall och osjälv- för mycket på stundens ingivelse vilket känns lingsskiva och hyllning till Karl Marx Stadt, men Clinton. klara vändningar.Jag har ändå en stark känsla väldigt underligt att skriva i en jazzrecension. Christian Gierdens spår var de enda som valdes Inte mindre än 30 musiker bidrar till att fylla av att Berghe med trio kommer att bli något Det finns stunder då Pan-Pan personifierar och idag är Karl Marx Stadt namnet på hans skivan med elva låtar som spänner över en stor enormt, snart. På Weekend skymtar man det allt det som känns fräscht i nutida svensk jazz soloprojekt. del av musikhistorien. Soulballader samsas med tydligt och farligt ofta. och jag tycker verkligen om Magnus Broo som Som få städer i Tyskland förkroppsligar gospelhymner och hiphop delar utrymme med Som en del i Rikskonserter och Caprices det riktigt kan blixtra om. Men någon nöd- Chemnitz den tyska delningen. Namnet Karl Marx tung funk. Bäst är kokande Train of Redemption pris ”Jazz i Sverige” har Oddjob-pianisten vändighet i skivhyllan är Pan-Pan inte. Bättre Stadt bar staden 1953-1990. Kanske är det det och mjuka jazzfinalen I’m Sorry. Daniel Karlsson fått tillfälle att göra en solo- då att vänta in den kommande höstturnén. Live kommunistiska arvet Gierden vill spegla också, Men sedan har ju alla mynt en baksida, som skiva. Sättningen är sextett med två slagver- tror jag det sitter som ett smäck. han döper låtar efter Rosa Luxemburg-verk och det heter.I det här fallet pratar jag om något jag kare, vilket är lite udda. Blåsare är Magnus Fredrik Eriksson gör skitigt industriella breakbeats som om han vill kalla för ”bortskämdhetssyndromet”. Ofta

www.groove.se 27 DIVERSE ARTISTER sträng, tinad broccoli och en liten klick med gul liknande crescendo, även om parallellerna inte OSSLER ”Burn to Shine Washington DC” majonnäsbaserad sås. Kanske remoulad. på något sätt känns nära, knappt ens synbara, ”Krank” Southern/Sound Pollution Johan Joelsson men det finns ibland inga andra att referera till, Dust Music/Border Den 14 januari 2004 bjöds åtta lokala indierock- MOBY och det vill man heller inte göra. Lyssna på den Ibland undrar man var de hittar musiken. Ibland artister till ett rivningsfärdigt hus i Washington ”Hotel” nästan absurda men så oerhört fascinerande undrar man hur de bär sig åt. För att hitta de där DC där de under dagens lopp spelade varsin låt Mute/Capitol och snygga Murr Murr, den uppstyckade, förin- klockrena melodierna, de där gränsöverskridande framför kameran i ett kalt rum, rakt upp och När jag tänker på att Moby faktiskt gjort bra tade och ihoplimmade akustiska bluesfunken, arrangemangen, de där som får ens egna murar, ned, som ett musikaliskt dokument. Efteråt musik en gång i tiden (minns den närmast per- med en melodi som bara vill stanna kvar. ens egna fördomar och föreställningar att ruckas. sticks huset i eld så att brandkåren får träna. fekta Move EP till exempel) känns det bara än Den vackra och lite kärva sagan Salt. Inledande Detta trots att inte mycket ändrats. Pelle Ossler De mest namnkunniga av artisterna är Weird tråkigare att han numera satsar på massprodu- I Want You, som efter hand nästan känns mest är en sån. En som har förmågan att förskjuta War (med en förvånansvärt inaktiv Ian Sveno- cerad, minsta gemensamma nämnare-musik. konkret av allt på albumet, men som man vill världen en liten aning, så att man tvingas se på nius vid micken),The Evens och gamle ikonen Han verkar inte lägga ner alltför mycket jobb på lyssna på om och om igen. Det gäller för övrigt saker,eller höra på saker,med andra ögon eller Bob Mould. låtarna nuförtiden, han tar några lagom mesiga hela skivan. Man vill lyssna på den om och om öron.Trots att det egentligen går att skala ner Idén känns som bäst halvkul eftersom ingen loopar,slänger kanske på lite gitarr för en pop- igen. För att förstå, för att kunna få en inblick i till en, visserligen speciell, korsbefruktning av publik närvarade i det anonyma huset och kom- pigare känsla och sedan in i vokalbåset för några vad som händer,vad som är och vad som blir. blues, visa och rock finns det saker som göms mentarer saknas. Mest intensitet packar Medica- rätt intetsägande textrader.Det saknas nerv, det Osynlig electronica, avantgardistisk akustik, här,saker som bara ibland kommer inom synhåll tions (grym trummis!) in i sin Domestic Animals, saknas nånting som indikerar att Moby bryr sig organisk musik gjord oorganisk. Gjord orgastisk. för oss ovan ytan, vi som bara kan ana djupet, men även Q And Not U känns spännande. och tycker detta är roligt. Fantastisk. bara kan ana vad som göms i musiken. Gary Andersson Nästan alla låtar på Hotel är traditionella Magnus Sjöberg Ljudbilden, lagom skitig och stökig, lagom poplåtar med vers och refräng. Mobys instrumen- NAPALM DEATH skränig och kaotisk för att förstärka detta, MOTÖRHEAD tala tendenser är förpassade till en limited edition ”The Code is Red…Long Live the Code” inspelad live, ger närvaron, låter en krypa in i ”Ace of Spades” bonusdisk med anemiska ambientspår.Säga vad Century Media/Border musiken, in i texterna, in bland twanggitarrer Eagle/Playground man vill om Mobys entoniga sångröst, han för- En skolresa till Malmö i början av nittiotalet var och jazz- och bluesattityd. Klockrena melodier, Ace of Spades ingår i Eagle Visions serie klassis- söker i alla fall inte låtsas vara någon annan än startskottet för den riktigt hårda musiken för min som bara låter en vilja ha mer,vilja upptäcka ka skivinspelningar,där du också hittar U2:s sig själv. Den kvinnliga vokalisten han hyrt in del. Bland skivaffärens nyheter stod Napalm mer,och som låter en upptäcka mer och sukta The Joshua Tree och Deep Purples Machine däremot, hon är närmast smärtsamt usel. Hon Deaths EP Mass Appeal Madnes och efter en efter mer.Det låter egentligen inte så märkvär- Head. Ace of Spades är definitivt värd att titta försöker dölja en icke-existerande sångröst genom kortare genomlyssning var inköpet ett faktum. digt, det är egentligen inte så märkvärdigt.Vid på.Texter,omslag, riff och steppdans. Allt behand- att andas och viska så nära mikrofonen som Senare delen av redan nämnda årtionde var en första anblick. Men det blir det. Det blir det. las i den här ganska hafsigt ihopslängda DVD:n. möjligt, i ett desperat försök att låta intim och kanske inte lika spännande musikaliskt men Magnus Sjöberg Varvat med gammalt live- och arkivmaterial sexig. När man kommer till Dream About Me redan några spår in i The Code is Red…Long QUEENS OF THE STONE AGE berättar Lemmy Kilminster och trummisen och Temptation är det bara att dyka på fast Live the Code står det klart att Birminghams ”Lullabies to Paralyze” Phil Taylor om inspelningen. Gitarristen Eddie forward-knappen snabbast möjligt. Bleh! Också second finest (Black Sabbath är svårslagna) Universal Clark sitter på en stärkare och spelar riffen ett sätt att mörda en gammal New Order-låt. åter är en akt att räkna med. Äntligen är Queens of The Stone Age tillbaka med (”Först gick Ace of Spades i A, men Lemmy Förutom singelspåret Lift Me up, som faktiskt Den punkiga The Great and the Good gästas ett nytt album efter Songs for the Deaf, en av de ville ha den i E”). Lemmy och Phil är minst sagt är riktigt bra, är det mest Raining Again och av ingen mindre än Jello Biafra och tillsammans bästa plattorna den här sidan Pearl Jams Vita- pladdriga tillsammans, varför andratittsvärdet Where You End som känns angelägna. I övrigt med de två avslutande spåren som kläds med logy. Mycket har hänt efter det stora genombrottet på filmen sänks brutalt.Tyvärr är producenten är albumet lika tråkigt som ett anonymt hotell- en mer industriell inramning särskiljer den sig för tre år sedan. Basisten Nick Oliveri har för- Vic Maile död, annars hade en intervju med rum. lite från det övriga death/grind-materialet. svunnit från skrivarverkstaden och därmed även honom lyft det här till högre höjder. Henrik Strömberg Snart tjugofem år på nacken och fortfarande en stor portion av galenskapen och det speciella Som extramaterial får man bland annat se MORRISSEY pigga som kalvar på grönbete – det bär respekt soundet som genomsyrade förra skivan. Även de åldrade rockrävarna spela (We Are) The ”Live at Earls Court” med sig. Spring och köp med detsamma! trummisen Dave Grohl är borta och därmed även Road Crew och The Chase… i studion, liksom Attack/BMG Roger Bengtsson en portion tyngd i låtarna (även om de fortfarande höra Phil Taylor berätta om hur textskrivandet När Beethoven Was Deaf, Morrisseys första OZZY OSBOURNE kan få jorden att skaka). Med alla förändringar är gick till. liveskiva som soloartist, släpptes för tolv år ”Prince of Darkness” det ännu tydligare att Queens of the Stone Age Den här DVD:n borde delas ut till alla cred- sedan förhöll de flesta sig fortfarande ganska Sony/BMG är Josh Hommes skötebarn. I det stora hela är diga musiksnobbar som aldrig ägt en Motörhead- skeptiskt till hans då nyrekryterade rockabilly- Många av dagens MTV-fostrade ungdomar har det positivt, även om jag kan sakna en Go With eller Ramonesplatta men ändå alltid namedrop- kompmusiker.Idag har Morrissey gjort fler förmodligen ett underligt förhållande till Ozzy. the Flow,First it Giveth eller en ny No One Knows. pat banden som ”betydande”. Ace of Spades album med Alain Whyte och Boz Boorer än För gissningsvis är han enbart den lustige halv- Istället blåser det fler raka, breda och ödsliga kan ge dem fog för sina uttalanden. med The Smiths och i sina bästa stunder har alkade och helgalne farsan i musikkanalens ökenvindar på Lullabies to Paralyze och de lugna Torbjörn Hallgren deras produktion varit fullt i klass med The Boy reality-program The Osbournes för ett stort partierna är förvånansvärt många. Kanske är with the Thorn in His Side och Half a Person. antal. Att han är rockmusiker verkar komma i det Desert Sessions som spökar i bakgrunden. NIRVANA Skillnaden mellan Beethoven Was Deaf och andra hand – tidigast. Så denna samlingsbox Men frånvaron av Dave Grohl till trots så finns ”Nevermind” Live at Earls Court, inspelad i London i decem- kan ha bredare målgrupp än de gamla fansen. det fortfarande spår som rockar skiten av de Eagle Vision/Playground ber förra året, ligger framför allt i låturvalet. Oavsett bjuds det på en rik mix och bred flesta; Medication, Everybody Knows That You “Det bästa jag gjort i hela mitt liv” förklarar Båda skivorna baserar sig i första hand på blandning över de fyra CD-skivorna. De största Are Insane, singeln Little Sister, Skin On Skin Krist Novoselic i denna dokumentär.Tror inte material från senaste studioalbumen, men då de hitsen dammas av och presenteras i olika format (Nine Inch Nails är inte långt borta) och Broken någon kunnat resonera annorlunda i hans sits… franska Moz-fansen 1993 fick sjunga allsång – original, live och demoversioner.Under hans Box är några exempel. Och precis som i vanlig Mycket av det som avhandlas är intressant, till halvobskyra B-sidor som Such a Little Thing dryga kvartssekel på solokvist har det ju blivit QOTSA-stil börjar de ibland lite trevande för men har förvisso betats av i biografier och lik- Make Such a Difference kunde publiken på Earls en hel del klassiker,med album som The Ultimate att plötsligt ändra tempo och explodera. nande (Michael Azerrads Come as You Are – Court kasta upp påskliljor till fem av The Smiths Sin, Blizzard of Ozz och Bark at the Moon.Så I en intervju har Nick Oliveri sagt att han The Story of Nirvana till exempel). Men man största klassiker.Men så är ju också Morrisseys det finns att ta av. En hel CD består dessutom gärna kommer tillbaka till Queens of The Stone märker samtidigt hur skonsamma åren varit konserter på god väg att bli alla anglofila sjuttio- av tidigare svårtillgängliga duetter och liknande, Age och enligt bandet multimusiker Troy Van mot Nevermind som album. Ett fåtal plattor talisters motsvarighet till Springsteens publik- med allt från Staying Alive tillsammans med Leeuwen är det inte omöjligt redan till nästa kan bära epitetet modern klassiker utan att friande nostalgi-kavalkader. Dweezil Zappa samt samarbeten med Primus, skiva. För även om Nicks sidoprojekt Mondo skämmas. Och det gnistrar och glöder fortfa- Thomas Nilson Wu-Tang Clan… och Miss Piggy. Generator hade sina poänger tjänar nog båda rande om Nirvanas andra platta. MUGISON Den 60-sidiga bookletens bilder är ytterligare han och Josh på en återförening. Och detta trots Vi guidas genom inspelning och förväntning- ”Mugimama - Is This Monkey Music?” ett bevis på en lång karriär.På både gott och ont. att Lullabies to Paralyze redan nominerat sig ar,via producenten Butch Vig och olika skriben- 12 Tonar/DotShop.se För en mer renrasig rockdåre, som gått på och till årets bästa skiva. ter,från Rolling Stone Magazine bland annat. Att Island skapar en kärv kreativitet är väl bränt alla cylindrar under alldeles för många år, Andreas Eriksson Dessutom gjorde Smells Like Teen Spirit-videon oomtvisteligt, men ibland känns det som att är svårfunnen. Oftast lika tragisk som tragikomisk. RAPPER BIG POOH tydligen att MTV fick en helt ny målgrupp att kreativiteten går utanför de normer man som Men med karriären samlad så här är det glädjan- ”Sleepers” jobba emot. Inte illa – speciellt inte med tanke västerlänning förväntar sig. Och det är skönt. de att se allt positivt, inklusive att hans riktigt Grooveattack/Soulful på att skivbolaget inledningsvis räknade med För här finns skönhet och fulhet i en makalös grymma röst är intakt. Sleepers inleds med att en snubbe vrålar att vi att 50 000 sålda ex av Nevermind vore en hybrid hela tiden närvarande.Trygghet och Många bevis på att Herr Osbournes inflytande ska vakna, så högt han kan. Och visst är det så i framgång… fruktan. är odiskutabelt. Om inte annat så har ju en Little Brother att Big Pooh ständigt hamnar i Niklas Simonsson Ibland känns Mugison episkt harmonisk, i jämnårig vän till mig döpt sin son efter Ozzy… skuggan av producentgeniet 9th Wonder och mer minimalistiska filmiska subtiliteter,för att direkt Niklas Simonsson karismatiske Phonte. Frågan är om Sleepers därpå kasta sig ut i något oväntat, nästan jazz- kommer att ändra på det.

28 Groove 3 • 2005 Ltd. edition: high quality digipak incl. bonus track! In stores: 02.05.2005 2-LP in gatefold, only 1000 copies available!

---WATCH OUT!---MESHUGGAH-Catch 33-23.05.05---SECRET SPHERE-Heart & Anger-30.05.05---GOTTHARD-Lipservice-06.06.05---

infos, pre-listening & merchandise at: www.NUCLEARBLAST.de På I Don’t Care påstår Big Pooh att han inte och nyskapande musiken.The Similous åttio- tiden ut. I Love Her är precis som Realms of SAUL WILLIAMS bryr sig om alla som säger att han är den svaga talsdoftande klubbmusik hade lika gärna kun- Bliss en låt som prickar in fem av fem möjliga. ”Saul Williams” länken i gruppen. Givetvis ljuger han och revansch- nat göras i London eller Los Angeles. Det är Medryckande No Father är Society 1:s nedslipade Wichita/BonnierAmigo lusten går som en röd tråd genom plattan. förbannat proffsigt och välproducerat för att version av Soundgardens Outshined. Saul Williams verkar vara en bra kille. Engagerad, Musiken är genomgående bra tack vare 9th vara en debut.Tänk falsettsång á la Thomas Torbjörn Hallgren smart och mångsidig. En sådan som utmanar, Wonder och uppstickaren Khrysis som överraskar Troelsen i Superheroes.Tänk Mickel Jackson SOFIA HÄRDIG AND THE NEEDLES bryter konventioner och trotsar genregränser.Han med ett stenhårt operabeat till The Fever. Pooh under åttiotalet. Och lägg sen till ett välslickat ”The Storm in My Head” är erkänd poet, spoken word-artist och skåde- gör inte heller bort sig men hans oförmåga att Phoenix-sound. Det här är definitivt ett av årets Filthy/Border spelare. Och så sysslar han med musik förstås. greppa tag i lyssnaren blir väldigt tydlig när han dansvänligaste album. Fast inte sådär hyste- Sveriges PJ Harvey? Chrissie Hynde-soundalike? På nya självbetitlade skivan blandas spoken ställs mot gästande Murs och Phonte. Rapper Big riskt. Mer laidback. Som en essens av coolhet. Lika stark som Patty Smith? Karin Wistrands word och hiphop med rock och industribeats. Han Pooh får nog nöja sig med att vara ”den andre Allra bäst är de refrängstarka All This Love tuffare lillasyster? För att vara väldigt alternativ, blandar till och med in lite metall. Skivan låter killen i Little Brother” ett tag till. och Ladykillers men jag gillar också den lite begåvad och med schyssta referenser i ljudbilden ungefär som han själv verkar vara: engagerad, Daniel Severinsson fånigare Haunted House (hade passat utmärkt låter Sofia Härdig förvånansvärt tillrättalagd. politisk och intelligent.Texterna är skarpa. Utrikes- SECRET MACHINES som soundtrack till Ghostbusters-filmerna). So Potentialen att via sin metalliska rock strimla politik kommenteras med följande svada: ”Dow ”Now Here Is Nowhere” Hot Right Now är ett album som kan sägas sönder mina trumhinnor utnyttjas inte fullt ut. drops fresh crop skull and bones/A machete in the Reprise/Warner vara det närmsta perfektion man kan komma i Känns jättekonstigt. Jag höjer volymen för att heady: Hutu,Tutsi, Leone/An Afghani in a shanty/ Spretig brukar inte vara ett ord jag använder i sin genre. Om jag ska anmärka på något skulle såras av hennes uppfläkta låtar.Men jag förblir Doodle dandy yank on!/An Iraqi in Gap khaki/ positiv mening. Ändå kan jag inte hitta något det i så fall vara att det är för perfekt. Det hade relativt oskadad.Tyvärr. Coca Coma come on!”. Han har också en del att som passar bättre för att beskriva denna nya gärna fått vara aningen fånigare – som det är nu Och ändå återkommer jag till The Storm in säga om hiphopens tillstånd: ”I gave hip hop to bekantskap. Spretig under kontrollerade former blir man nästan knockad av coolhet. My Head. Den vill inte släppa taget om mig. white boys when nobody was looking/ They found ligger väl närmast tillhands. Basdriven musik Moa Eriksson Dess teatraliska och känslostormande anslag i it locked in a basement when they gentrified med paralleller till sjuttiotalets hårda rock och SOCIETY 1 episka spår som Water Surrounds Us har fångat Brooklyn.../So substitute the anger and oppression/ nittiotalets alternativa strömningar. ”The Sound That Ends Creation” mig. Och bångstyriga Falling är på god väg att with guilt and depression/and it’s yours”. Föreställer mig att en livespelning vore en Earache/Sound Pollution bitch-slappa mig till underkastelse. Sofias glöd i Musiken är kanske inte alltid så bra som man fullständig orgie i rundgång och väl inövade ”I want you to die” sjunger Matt Zane i skumma den sårbara rösten kan också skönjas i I Hurt önskat sig. Ibland blir den stelbent och melodi- rockposer och efter flera dagar med Now Here Realms of Bliss. Ofantligt fjantigt. Men i USA och störiga For a Man/For a Week. fattig. Men här finns höjdpunkter.Bäst är Saul Is Nowhere ter det sig väldigt lockande. På bild ger såna texter publicitet vid blodiga skolmassak- Kanske är det bara plattans inledande spår Williams när han skruvar upp intensiteten och är ser ingen i trion ut att vara en dag äldre än tjugo rer,och det kanske bandet hoppas på. Att sno som känns ofärdiga och återhållna (femtespårets lika hård musikaliskt som han är verbalt. Låten vilket onekligen bådar gott inför framtiden. lite publicitet från Marilyn Manson och Slipknot Bring it Home är vändpunkten). Hur som helst, List of Demands är en storögd rockdänga. Act Roger Bengtsson har alltid varit Matt Zanes dröm. Inte desto Sofia Härdig skulle förmodligen kunna göra en III Scene Two gästas av Zack de la Rocha, och THE SIMILOU mindre tillhör Realms of Bliss Society 1:s bästa totalt vanvettigt drabbande platta om hon lät en ilsken, före detta Rage Against The Machine- ”So Hot Right Now” låtar någonsin. Och då är det fucking bra. fördämningarna rämna – så släpp loss produk- sångare får mig, om inte annat, en smula nostal- DNM/BonnierAmigo Med två nya bandmedlemmar släpper ame- tionen och löp linan ut! Om du är så elektrisk gisk.Det gamla Bad Brains-riffet som löper genom Titeln på albumet är ingen överdrift. Debuterande rikanerna nytt album. Redan på förra plattan och fri som folk säger så vill man ju känna det Telegram är så jävla kraftfullt att jag vill rusa duon The Similou är verkligen så heta just nu. såg vägen öppen ut för Society 1, som spelar på skiva också, fast många är artisterna som upp på barrikaderna och stanna där till skit- I likhet med The Tough Alliance består bandet väldigt aggressiv industrimetal. Succén uteblev. misslyckas med att dokumentera sin konstnärliga systemet en gång för alla är krossat.Vi ses där. av två unga killar från Göteborg, men likheterna I The Sound That Ends Creation dyker chansen nerv i studion. Men Sofia kommer att lyckas Daniel Axelsson slutar inte där.På samma sätt är deras konserter upp igen. bättre nästa gång, det är jag övertygad om. JENNY WILSON lika mycket show som musik. Men den största Det här är ett album som inte slokar i första Gary Andersson ”Love and Youth” gemensamma nämnaren är den medryckande taget. Särskilt låtarna med tyngd håller garanti- TRASHCAN SINATRAS Rabid/Border ”Weightlifting” Det finns skivor som man blir färdig med på en Picnic/Border gång. Man gillar dem, eller inte, och man kan FREDDIE WADLING Efter många års frånvaro är det tillbaka. Det bestämma sig fort. Så finns det skivor som kräver ”Jag är monstret” skotska indiebandet som för 15 år sedan var en flera lyssningar.De som växer,som behöver tid Capitol slags arvtagare till The Smiths. Och det har varit på sig för att riktigt nå in. Eller de som låter värt all väntan. På sitt fjärde album har kvin- bra första gångerna för att sedan inte visa sig Jag var lite orolig inför den här skivan. I mina tetten dragit ned tempot och bjuder på kristall- ha det man trodde fanns där.Så finns det skivor öron lät projektet mest som ett tilltag för att klar gitarrpop som gnistrar och blänker där den som före detta First Floor Power-sångerskan använda namnet Wadling och göra En skiva svävar omkring inbäddad i utsökta och luftigt Jenny Wilsons solodebut. till kaffet på nytt, ett album som gjorde succé molnlätta arrangemang. Den ena strålande pop- De där som inte riktigt går att tränga igenom. 1999 och bestod av respektfulla tolkningar av sången avlöser den andra, hela tiden ledsagad Som kastar en hit och dit, som lovar men som Bellman,Taube och Hasse å Tage. Ett försök av den välsjungande croonern Francis Readers inte håller löftet. Som inte lovar och ger mer. att göra Freddie folklig och förvandla honom sorgsna halvviskande stämma. Mest handlar det Gnistrar och sprakar.Lågmäld och undanglidan- till mysfarbror.Någonting han aldrig varit. väg har tidigare hetat Fade Away men är nu om kraschade förhållanden. På skivan finns inte de. Exploderande och eruptiv. Just såna skivor Inför Jag är monstret anlitades låtskrivare som förvandlad till en svensk duett med Nina Persson ett enda dåligt spår och smöriga sånger som som man kan lyssna på om och om igen och ändå Per Gessle, Mauro Scocco och Jocke Berg vilket från The Cardigans. Då alla stjärnorna föll Usually, A Coda och Country Air är så vackert inte veta vad man tycker om dem. Ibland låter det inte riktigt kändes passande för Sveriges bästa utmynnar i en lång pulserande instrumental melankoliska att man kan dö. Det här är pop- magiskt, andra gånger platt. Problemet är att det rockröst. Inte blev det bättre av att låtarna låt som skapar utrymme och bryter av. Precis musik när den är som allra bäst och det är bara inte handlar om en bra eller dålig låt. Istället är lät halvdana i studion då Freddie ofta verkade som Öbergs smått kaotiska Disko kebab. Den att gratulera bandet med det missvisande namnet. det samma låtar som byter skepnad hela tiden – ointresserad och sjöng utan större inlevelse. tillsammans med titellåten av Tomas Andersson Robert Lagerström ibland bra, ibland dåliga. Samtidigt är Love and Men jag hade fel. Jag är monstret har blivit Wij är de enda spår som inte håller måttet. TRUCKFIGHTERS Youth en skiva som man omedelbart lyssnar på ett helgjutet album där Freddies särpräglade Ljudbilden är luftig och producenten och ”Gravity X” efter att den är slut. Om och om igen. Som läm- röst lämnas ut i all sin nakenhet och tillför musikern Johan Lindström har gjort ett bra Fuzzorama/Sound Pollution nar en lite irriterad, men ändå sugen på mer. materialet både känsla och smärta. De svenska jobb. Så har också Freddie förklarat hur han Trummisen Paco, gitarristen Dango, basisten Jenny Wilson vill finna sin röst. Och det har texterna hjälper till och förmår honom att ville att det skulle låta och matat honom med och tillika sångaren Ozo och den andre gitarristen hon. Fast det är stundtals hennes sångsätt som krypa nära. Nästan bli hudlös i sitt uttryck. musik med bland andra Captain Beefheart, Fredo kravlar fram ur ett sandigt och oljigt gör att den där irriterande känslan uppstår.För Och vem kunde tro att kombinationen Pere Ubu och Renaldo and the Loaf. Soundet lastbilsgarage i den stekhetta öknen med musiken ibland låter det lite väl tillgjort faktiskt. Men å Scocco/Wadling skulle fungera så bra? Den är diskret men blir aldrig tillrättalagt. av Mustasch och Queens of The Stone Age på andra sidan inte, utan vackert. Ja, ni hajar. drömska schlagern Fönster mot gården är Det är skönt att det finns folk som satsar högsta volym i bilstereon. Blandningen som Jag kapitulerar och bestämmer mig för att lysande precis som den nerviga rocklåten Jag på begåvningen Freddie Wadling. Det är han kvartetten frambringar på debuten Gravity X det är en skiva som jag återvänder till.Vrida och brinner. Också Bergs Drömmarna fungerar bra nämligen värd. Men någon gång skulle jag vilja svänger härligt i den starka solen. Mörka, tunga vända några gånger till. Och några till. Jag skulle liksom singelspåret Måla mitt minne, även om höra en skiva med enbart hans eget material och fullkomligt underbara riff, basgångar och kunna räkna upp låttitlar och artister hon liknar, Gessle aldrig kommer att bli en stor textför- – som gamla Something Wicked This Way trumslag förgylls ytterligare av Ozos mjuka röst. glamrock- och Kate Bush-influenser och singer/ fattare. Andra höjdpunkter är Thomas Öbergs Comes – där han fått fritt spelrum i studion. Truckfighters erbjuder hårdrock av finaste märke songwriter-känsla. Men det leder nog ingenstans. rockiga Jag kan bara ge allt och en högklassig I väntan på den lyssnar jag gärna på Jag är för den kräsne lyssnaren trots att det kanske inte Skönt att det finns så här odefinierbar musik. tolkning av Kajsa Grytts Farlig liten jävul. monstret. En skiva som växer med tiden. är den mest nyskapande musiken. Det är ändå Precis som kärleken och ungdomen är svåra att Själv bidrar Freddie med två spår. Flyg min Robert Lagerström bara att höja händerna och applådera. kategorisera som antingen bra eller dåliga. Andreas Eriksson Mats Almegård

30 Groove 3 • 2005 CD 3 • 2005 Återigen serverar vi upp ett smaskigt smörgåsbord av musikaliska talanger i Groove, och flera av artisterna kan man ju dessutom läsa om i tidningen. God lyssning!!!

För att bli prenumerant: betala in 299 kr (studenter 249 kr) på postgiro 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress så får du 10 paket med tidning+skiva hemskickade under ett år.

1 Kid Down Odyssey gitarrer med discobeat och elektroniska 12 Kung Kodum anserad, melodihookar finns där tillsammans We’ll Make It Away knarrningar till en sagolik helhet. Fart, fläkt och Ingen man, ingen lag med grungemangel. Hårt+mjukt=Stereolith. Med energifyllda och tempostarka We’ll Make It avsevärd robotkänsla genomsyrar låtens partier Åtta man starka helsingborgsbandet Kung Kodum www.atenzia.com Away kickar Kid Down igång april månads Groove- – vårens hit på dansgolven? ger rootsigt smakprov från kommande debut- skiva. Deras riffande emorock pockar mycket www.fischerspooner.com fullängdaren Vik din egen krona, bli din egen 18 Wan Light effektivt på uppmärksamhet i slumrande rock- kung. Denna kampsång svävar fram med hjälp That Grim Reality landet Sverige. Att undvika att beröras av detta 7 Samuel Ljungblahd + Christos av gästande Frida Lindharts väna stämma och Att man med storvulet arrangerad musik och utbrott blir svårt. I Just Wanna Love U en gristajt rytmsektion. Dags för festivalröj? tillgjord sång kan åstadkomma något så vackert www.atenzia.com I sann D’Angelo-anda gnuggar Samuel Ljungblahd http://i-ration.se som That Grim Reality övergår mitt förstånd. Men igång svettiga I Just Wanna Love U (perfekt r’n’b- låten (och framförallt refrängen) är så hudlös 2 Broder Daniel titel) och det finns inget försvar. Men sedan Kaah 13 K-laz + Formula One att man lätt ryser en lång stund efter sista tonen Lovesick (demo) levererade senast har det varit tomt på sexfunk- You Gotta ebbat ut. Det är lätt att bli beroende. Bland BD:s demoinspelningar från deras tonårs- soulscenen – men nu tar Samuel Ljungblahd Bästa låten från Robinson-Klas producentplatta www.labrador.se tid som nyligen släpptes väljer vi desperata täten. Räkna med total lycka på livespelningarna! The Soulsnatcher BD är You Gotta där Form Ones Lovesick från 1993.Trots att ljudkvaliteten och www.talkingmusic.se flow är perfekt till de soulvarma beatsen som bum- 19 We & Lisa Henriks engelska uttal lämnar en del att önska par i takt med raggarbilarna i Västerbotten (?). Keep Your Eyes Wide Open tränger bandet ändå rakt igenom in till hjärte- 8 The Chrysler Inget tyder på att detta är speciellt svensk musik, Med psykedeliska bilder på näthinnan färdas man roten. Klassisk svensk ångestrock av bästa märke. The Strange Is Fading skulle lika gärna kunna vara en hit i Kalifornien. genom Keep Your Eyes Wide Open där trion We www.doloresrecordings.com Klanger. Klockspel. Stämningar. Småflangiga www.valentinerecordings.com & Lisas spröda popvision omvandlas till ett nytt gitarrer. Och dova trummor. Med detta bygger sinnestillstånd. Sextiotalet var aldrig så här gul- 3 Jonny Kock + Olle Ljungström stockholmsbandet The Chrysler en fond för 14 Redlight ligt. Bandet består av sångaren Petter, gitarristen Olle Ljungströms självbiografi sångaren att utsmycka med sin mjuka stämma. Ben Parker Ante och Dr Ronny. Supermysigt! Från plattan Händ kommer underhållande Olle Och The Strange Is Fading blir sannerligen en Klassiskt rockig gitarrpop med karaktär och charm www.weandlisa.com Ljungströms självbiografi av hemlige Jonny Kock. mysig vän i det gröna vårgräset. är vad göteborgska Redlight levererar. Efter det En ironisk skröna från Söder med extremt nynn- www.brilliant.nu Broder Daniel-osande introt drivs tempot upp i 20 Dusty Brown vänlig refräng och munspelssolo. Och Olle själv DAD-takt i denna historia om en person som har LetItRain visar att han kan bättre än sitt nya band Oslo… 9 Hipwhips det kämpigt. Debutalbumet heter Just a Phase, Med en naturlig och trendokänslig ton i sina www.fashionpolice.tv Time Is on Its Way där ännu ett dussin ivriga spår trängs. låtar känns unga sjumannabandet Dusty Brown Med kraftig gospel- och Rolling Stones-känsla www.wonderlandrecords.com som en frisk fläkt i altcountryns tassemarker. 4 Froid öppnar Hipwhips porten till en underbart orgel- Pigga bluegrassvindar susar fram bland de under- Quiet Clean Corner indränkt musikalisk era igen. 2003 års självbetit- 15 Whitesilver sköna körarrangemangen som befolkar Let It Denna Stockholms-kvintett ståtar med majestä- lade (och fantastiska) debut följs nu av nästa In Brief Rains varma inre. Man mår även gott genom tiskt känslosamma poplåtar såsom Quiet Clean självbetitlade platta där bandet forsar fram som Med energi som Energizer-bunnyn boogierockar hela fullängdaren Another Turn. Corner bakom sångaren Rickard Olséns bedjande en naturkraft där The Creeps en gång porlade. Whitesilver sönder vilken förfest som helst. Metal www.dustyrecords.se stämma – och det fungerar alldeles utmärkt! www.brassbutton.se och pop blandas om vartannat till en melodisk Bandet har funnits länge och denna uppsättning men ändå intensiv helhet. Soundet blir väldigt 21 Peter Lindberg har fungerat sedan 2001, så kommande debut- 10 Fint Tillsammans eget. Och samtidigt allmängiltigt. Hög radiorota- A Way Back Home EP:n är efterlängtad av dem själva också. Det rör sig tion verkar vara enda rimliga vägen. Ital Skurk-sångaren Peter Lindberg har gjort en www.froid.nu Med fingret på den vardagsnära och vardagliga www.atenzia.com egen skiva kallad Hiding Out for a Better Day, och pulsen i ett skevt universum tillåter sig fina detta är öppningsspåret. Med ett personligt 5 Swedens Finest gamla (tio års sedan skivdebuten!) Fint Tillsam- 16 Niklas Lindkvist anslag och en önskan om att kunna hitta hem Här ska skåpet stå mans att muta in sin popvärld ytterligare. Denna With Your Friends till något ursprungligt han inte känner till. Men Sångaren Markus Jaan och gitarristen Carlos gång med vokala insatser. Charmigt är bara för- Med de drömska The Edge-gitarrerna och Larry kanske känner igen. Hans längtan känns i alla Sepulveda spelade senast ihop i hårda bandet namnet. Mullen-trummorna i With Your Friends suggere- fall verklig. Psycore som fick en del uppmärksamhet i utlan- www.silence.se rar Niklas oss alla att tro att vi är vänner. Och www.vesper.se det,och med nya projektet Swedens Finest lägger det är lätt att bli frälst. Hans vrål svävar ut över de inte heller fingrarna emellan.Verser på eng- 11 Sofia Härdig and the Needles nejden och färdas långt, långt. Precis som stor 22 Ludvig Berghe Trio elska, refräng på svenska och järnglödgande Sunshine musik ska göra. Just Her Weekend Fling urladdning musikaliskt. Låttiteln säger allt. Tillsammans med bland annat Hellacopters- www.niklaslindkvist.com Sveriges främsta unga jazzbolag släpper ännu www.swedensfinest.net basisten Kenny Håkansson,Flesh Quartet-cellisten en spännande skiva med den nyfikna och infalls- Sebastian Öberg och med producenthjälp av 17 Stereolith rika Ludvig Berghe Trio. Weekend spelades in på 6 Fischerspooner Bob Hunds Johnny Essing har Sofia fått sina Be Alone en dag och Just Her Weekend Fling är en värdig Just Let Go låtar att riva och klösa.Vassa gitarrer och manisk De fyra grabbarna i Stereolith poserar framför en avslutare på denna Groove-CD. Finstämt men New York-duon Warren Fischer och Casey Spooner sång är alltid en effektiv blandning. långtradare på sin nya EP och visst riskerar man med idéer om nya vägar för musiker med hjärta. kombinerar på Just Let Go från fullängdaren www.sofiahardigandtheneedles.com att bli road kill efter en dust med Be Alone. Ljud- www.moserobie.com väggen är kraftig utan att för den delen bli ony-

611215

Text & musik: 1 E Höjdén Atenzia Publishing 2 H Berggren 3 J Kock Fashionpolice Records 4 M von Boisman, R Olsén, B Ohlsén, J Westholm,T Persson 5 C Sepulveda, M Jaan Kinnander,J Lindgren, N Sposato 12-51 Publishing 6 W Fischer,C Spooner Fischerspooner 7 S Stefistef, C Hecto- rius Talking Music/Waketi Songs 8 P Lindroth 9 M Lindmark, F Ellison BrassButton/Sony/ATV Music Publishing 10 H Svensson, M Stensö, H Wiklund 11 S Härdig 12 N Rodriguez, K Granath,T Jarl, E Wall, I-M Gran, K Södergren, M Wahlberg, F Karoliussen, F Lindhart 13 K Granström, J Reinhold 14 A Hansson 15 H Hagedorn Atenzia Publishing 16 N Lindkvist 17 O Ammer,P Söderström Atenzia Publishing 18 K Svensson, M Karnock Labrador Songs 19 A Andersson, P Hartman Magnusson, R Sander 20 M Hanson Country Rock Specialisten 21 P Lindberg 22 L Berghe

www.groove.se 31 MARIO OCH CIARA

SENASTE RnB STJÄRNOR

Dessa två album finns i butik nu! Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 1

Vinyl Album ALL MY FAITH LOST ”As You’re Vanishing In Silence” Dominik Eulbergs technohymn till klock- 220 VOLT Cold Meat Industry grodorna, Rotbauchunken, får två nya skep- ”Made In Jämtland” Cold Meat Industry har funnits med oss en nader i och med remixer av Robag Wruhme Swedmetal/Sound Pollution bra stund nu och försett oss med en rad fina och Tobi Neumann (Traum/import). Inget Kan inte låta bli att dra paralleller med ett släpp. Specialister på hård, mörk och kall att gå i taket över,men kompetent produk- jämförbart svenskt band – Leviticus. Båda musik som vi vant oss att kalla industri tion och felfritt utförande. Något bättre är gängen hade sin storhetstid på andra sidan efter att Throbbing Gristle myntat uttrycket splittolvan där Mathew Johnson And The nittiotalet och har väl om man ska vara rik- ”industrial music for industrial people” en Moles Dirt Road and a Boat From Sound- tigt ärlig inte varit saknade av så värst gång i tiden. Fast All My Faith Lost gör wave samsas med Axel Bartsch Galaxy. många sedan det begav sig. knappast industrimusik. Det som förbinder Feta basgångar och poppiga technobeats När nu åren gått uppstod ett sug att lira dem med denna scen är det mörka allvaret, som vi vant oss vid från Kompakt. Men i igen vilket i båda fallen resulterat i liveutgå- de stora poserna och en vilja att se livet från och med Kaitos tolva Color of Feels (Kom- vor med titlarna Live at Bobfest (Leviticus) den lite mindre glada sidan. Men istället för pakt/import) är det dags att plocka fram och så den aktuella Made in Jämtland med att skapa industrilandskap med stål och det stora leendet. Japanen har tidigare visat 220 Volt. Möjligen är det så att det var syntar använder sig italienarna av viskande hur kompetent han är på att få sin techno magiska kvällar och alla som var där öns- sång, gitarr,stråkar och piano.Tyvärr lyckas att kännas tranceifierat svävande och skön, kade säkert att tillställningen fästes på tape de inget vidare. Det är dimgråtråkig musik de två låtarna här är inga undantag. Musik men för alla oss andra som inte bevistade som är avsedd att vara vacker.Men avsak- som är det perfekta soundtracket till vårens 220 Volts spelningar i Jämtland under naden av dynamik och kontraster gör den värmande solstrålar. 2002-2004, eller Leviticus Bobfestspelning här skivan till något man kan vara utan. Mats Almegård 2003, är det inte riktigt lika spännande. Mats Almegård I min värld har de elektrifierade jämt- APPAREIL DVD länningarna endast glimmat till i låten I’m ”Judas Kiss” On Fire och jag erkänner villigt att det fort- SYSTEM THE NOTORIOUS B.I.G. farande är en höjdarlåt. Fast visst klarar ”Cold” ”Live!” man sig fullt tillräckligt med den tappning Lobotom Records Rock Vegas/Soulful som presenterades på Eye to Eye från FUSSPILS Här är ännu en hyllningsprodukt till knub- 1988 så denna liveskiva leder nog inte till ”Elektro-Polizei (Alarm für Fusspils 11)” bisen Biggie med inspelningar från diverse så många nya fans – möjligen tillfredsstäl- SUBSONIC SYMPHONEE fester där man får uppleva grymma uppträ- ler den det gamla gardet vilket så klart är ”Extreme Evolution” danden med anskrämligt ljud. ODB, Lord ett fullgott skäl för dess existens. SPV/Playground Finesse, 50 Cent, Lil’ Kim och ordnings- Roger Bengtsson Junior Boys var nyligen i Sverige och visade mannen/affärsmannen Puffy dyker alla upp ACID HOUSE KINGS på scen vad de redan visat på skivor som i samband med den störste. Det mest spän- ”Sing Along with Acid House Kings” Last Exit. Nämligen att syntpop inte behö- nande är att man inte sett materialet förut, Labrador ver ha något med nörderi att göra, att det men inte kommer jag att kolla igen – så Singeln Do What You Wanna Do är san- går att göra syntpop 2005 som inte låter mycket lyser inte magin igenom. nerligen en poppärla av det allra mest glitt- som en enda lång retrokyss med åttiotalets Gary Andersson rande slaget. Som får en att vilja ha ändlö- band som Yazoo, tidiga Depeche Mode, Soft TESTAMENT sa sommarlov, dagar på stranden, i Cell och de andra. Hoppas det kommer fler ”Seen Between the Lines” vilstolen. Gärna med ett glas flädersaft i profeter av det slaget till vårt land, för de Escapi/Sound Pollution handen och så de där Burt Bacharach- behövs! Amerikanska Testament är idag en spillra möter-Beach Boys-och-Motown-tonerna Den trave syntpop denna recension av sitt förflutna. Det svartklädda thrash pumpande i bakgrunden. Och så där rullar behandlar är sorgligt nog av det andra sla- metal-band hade tekniska gitarriff och dim- det egentligen på hela tiden på Sing Along get. Av det slaget som blickar bakåt, som är skalan som image. De var snäppet bakom with Acid House Kings. Okomplicerat char- konserverande och som ängsligt betraktar Metallica i popularitet, men halkade bru- mig pop med sextiotalssnitt där solen strå- vad som hände för sisådär tjugo år sedan. talt efter när de släppte Souls of Black lar hela tiden. Vilket är skivans styrka, men Av de fyra skivorna framgår dock att situa- 1990. I samband med det albumets turné också dess nackdel eftersom det i längden tionen är ännu värre i vårt södra grannland spelades den här filmen in, som visar upp blir lite väl saftkladdigt och menlöst. Tyskland. För System är de som lyckas bäst ett Testament som ännu inte vet att de är Mats Almegård i sin avhumaniserade pop med vocoderrös- på väg att bli gårdagens nyhet. ADEMA ter och vinande syntfanfarer.Bolagskamra- Själva liveshowen är totalt ointressant, ”Planets” terna Appareil har ett bra drag i låtarna, både bild-, ljud- och scenshowmässigt. Earache/Sound Pollution men betyget dras ner av att sångaren över- Behållningen är i bakom scenen-bilderna, Det är synd att kaliforniska kvartetten doserat Robert Smith. de korta intervjusnuttarna och en del extra- Adema inte har vett att bestämma sig. Tyska Subsonic Symphonee vill vara material. Bakom scenen luftas allt från hur Antingen ägnar man sig åt dynga som till hårdast i stan, men gör egentligen inget för bandet fick sina tatueringar (sångaren exempel Rise Above och Planets eller så syss- att vi ska bli rädda. De som glömt Front Chuck Billy bjöd hela gänget under en Bra- lar man med hederlig modern grungeinflue- Line Assembly helt och hållet kanske und- silienturné) till hur mycket gitarristen Eric rad rock som förslagsvis Shoot the Arrows rar vad som står på, men inte skrämmer Peterson hatar trummisen Louie Clemente och Better Living Through Chemistry. det. Inte ens deras Nosferatuimage får det (”sättet han går på, sover på, hur han Kombinationen av de båda alternativen att pirra ett uns i magen. Fast magen ham- klämmer fram tandkräm ur tuben”) och är inte att föredra. Ett lovvärt initiativ vore nar snabbt i olag när man lyssnar på tvärtom. I dagens ljus är det extra intres- om Planets fjorton spår bantades ner till en Fusspils. Men mer illamåendekänslor då. sant i och med att Louie Clemente fick schysst EP istället. För det här är crazysyntpophumor från sparken av just Eric. Roger Bengtsson Tyskland. Lundensarna från Tyskland rent Seen Between the Lines är inspelad A HAWK AND A HACKSAW av. Det är totalt harmlöst ända till de ger 1991 och har getts ut på VHS tidigare. I ”Darkness at Noon” sig på att tolka Where The Wild Roses slutet av DVD:n kommer fyra videor från Leaf/Dotshop.se Grow. Och allt som gjorde det till en vacker bandets dittills fyra plattor.Som extrama- När finner Jeremy Barnes och Emir Kustu- duett mellan Nick och Kylie trasas sönder terial får tittarna vara med på en middag i rica varandra? Jag kan inte tänka mig av plastiga syntar,falsksång och en allmänt Tokyo och följa killarna när de besöker ett någon som skulle göra bättre soundtrack taskig attityd. Fy. tempel. Basisten Greg Christian tigger in i till Kusturicas skruvade buskisfilmer än A Mats Almegård kameran om att folk ska köpa mer Testa- Hawk And A Hacksaw, vars folktronica har ARDITI mentgrejer.Några minuter senare signerar samma intensiva tempo och skruvade stäm- ”Spirit of Sacrifice” en uppslupen Chuck Billy ett fans t-shirt ningslägen som filmer som Svart katt, vit Regain/Sound Pollution med ”Satan”. Med sån respekt för sina katt eller Livet är ett mirakel. Så här låter orchernas marschmusik. fans måste väl ändå bandet förtjäna Precis som med nämnda filmer tappar Dystopisk och malande. Arditis Spirit of rekordsiffror i försäljningen av den här jag andan helt av A Hawk And A Hacksaw. Sacrifice består av tunga trummor och lågt måttligt intressanta DVD:n? Och det är inte för musikens skönhet. Nej, mixade demagogiska tal. Ibland till smatt- Torbjörn Hallgren snarare för att den liksom filmerna har för ret av maskingevär.Musiken står i bak- högt tempo, vill för mycket och istället för grunden och det viktiga är den rytmiska att våga stanna upp och reflektera kör ett takt mänskligheten ska ta till sig. Arditis buskisskämt till. Pressar in influens på krigshyllande metal lämnar ingen oberörd. influens och landar i en Åsa Nisse-stämning Det är lika stämningsfullt som det är som i alla fall ger mig kalla kårar. skrämmande. Mats Almegård Bandet är döpt efter Italiens elitstyrkor, Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 2

som efter första världskriget dels anslöt sig band. Men det Bodies Without Organs pyss- Maiden och Edguy, har stor Bert Karlsson- till futurismen och dels till fascismen.Två lar med är förstås ljusår från de indie- potential. grupper som förhärligade krig och våld. electronika-artister man normalt förknip- Med ett namn som låter som om det Låtar som Nicht Mehr Schande och Sieg par med laptops inom musik. Bard vill få vore ett gäng gymnasielärares plojband Durch Zwecksetzung antyder att Spirit of hits igen. Helst i Ryssland och Ukraina. släpper tyska Brainstorm sitt sjätte album. Sacrifice inte bara lovprisar italiensktalan- Med en sångare som är lagom mycket Liquid Monster är en jämn platta, där de kompanier. Tadzio i filmatiseringen av Döden i Venedig många låtar håller hög klass för sin genre. Arditi består för övrigt bland andra av och de musikaliska rötterna fast förankra- Det är melodiskt och aldrig särskilt tråkigt. Henry Möller från Puissance. de i åttiotalets syntpop ligger Bodies Wit- Om Christer Björkman vill headbanga till Torbjörn Hallgren hout Organs förmodligen ganska nära hans schlager metal hittar han sina favoriter i AT VANCE vision om den perfekta popgruppen. Men trion Worlds Are Comin’ Through, Inside ”Chained” det är bara i teorin det fungerar.Hur pre- the Monster och All Those Words – alla AFM/Sound Pollution tentiösa och smaklösa Army Of Lovers än med hitpotential och melodier som är svåra På At Vances hemsida uppmanas man att var hade de bättre gayanthems än så här. att inte tycka om. gärna höra av sig om man vill att gitarris- Thomas Nilson Torbjörn Hallgren ten Olaf Lenk ska göra ett pålägg på ens BOMFUNK MC’S BRANDY skiva eller om man vill ha en privatlektion i ”Reverse Psychology” ”The Best Of” gitarrspel. Ja, det är bara att skriva om du Polydor/Universal Atlantic/Warner behöver något råd helt enkelt. Mitt första starka minne av musik har jag Brandy gjorde en av förra årets mest förbi- Man kan också läsa om medlemmarnas från min tid som dagisbarn.Tänk er en liten sedda r’n’b-singlar,den Kanye West-produ- favoritdrinkar eller älsklingsfilmer.Sångare i knodd på sex år förvandlas till en imaginär cerade retrosouliga Talk About Our Love. At Vance är svensken Mats Levén, tidigare rockstjärna vansinnigt studsande i en soffa Och det fanns fler anledningar att lyssna på medlem i Treat och Ynwie Malmsteens band. ackompanjerad av Sha-Booms R.O.C.K. albumet Afrodisiac, som titelspåret där Hans favoritfilm är oväntat danska Festen. Med tanke på min ringa ålder behöver jag Timbaland tog upp tråden från Aaliyah- Men det står helt klart att det här är inte känna någon skam. Jag visste ju inte klassikerna Try Again och Are You That tyske Olaf Lenks projekt. Lenk är influerad bättre. Dessutom introducerades jag snart Somebody?. av gitarronanister som Ritchie Blackmore för Kinks, Stones och Dave Clark Five av Men Brandy står inte särskilt högt upp och nämnde Yngwie. Hans band låter dock min kloke far,tillika räddare i nöden. på svenska soulmänniskors agenda. Kanske mest som Iron Maiden. Samma scenario kan mycket väl utspela är det Phil Collins-covern Another Day in Chained är At Vances sjunde album och sig på dagis än i dag. Men nu är gamla häf- Paradise som är problemet, jag vet faktiskt gemensamt för samtliga album är att dem tiga grupper som Sha-Boom utbytta mot inte. Men programmera bort den och ett är sjukt fula. Debutalbumet exempelvis trendigare förmågor.Och jag kan verkligen par,tre ballader och den här samlingen pryds av en stor g-klav. se framför mig hur barnen står där i soffan visar upp en artist som både förmått At Vance är varken bra eller orginella och hoppar till Bomfunk MC’s. utveckla sig och konsekvent gjort utmärkta men som den gamle hårdrockare jag är så Jo, det är sant. Finlands svar på E-type r’n’b-hits sedan hon debuterade som 15- kan jag inte låta bli att bli lite charmad. Om är tillbaka med en ny fullängdare. Den är åring för drygt tio år sedan. du gillar gitarrbaserad melodisk åttiotals- fylld med plastiga elgitarrer och feta syntar. Thomas Nilson hårdrock med en Dickinson-kopia bakom Sången består av enkla rhymes byggda på BRITISH SEA POWER micken så är det här säkert en skiva för dig. lika häftiga ord som R.O.C.K. Vi får än en ”Open Season” Isac Nordgren gång höra minnesvärda textstrofer som Rough Trade/Border BABA BLUES ”Yeah, we’re gonna kick your monkey ass”, Storbritanniens eleganta och aningen blod- ”Deep Down in the Mirror” ”Rock the microphone” och ”Foxy lady, fattiga popflagga flygs av Brightons stolthe- Rub-A-Dub/Border you really turn me on”.Tydliga influenser ter British Sea Power även på bandets Sådan här folkhögskoleblues går fett bort. från dagens smaklösa r’n’b-scen har dessu- andra platta. Mässande sängkammarsång Jag kan inte se någon som helst charm med tom smugit sig in. ackompanjeras av episka melodier prydda att blanda in instrument som fiol, kora, citt- Reverse Psychology handlar uteslutan- med plockande gitarrer samtidigt som ocea- ra och trombon för att liva upp ett stendött de om hitkåt ”festmusik”. Allt låter ner av klanger finns att tillgå om saknaden försök till att låta roots. Blä! givetvis töntigt bortom mänsklig förståelse. efter Pulp blir för stor.Dramatiskt, vackert Per Lundberg GB Samtliga spår på plattan skulle platsa och en smula oengagerat. Som om hjärtat BLACK LIPSTICK på Absolute Dance 6 vid sidan av Einz, inte fanns med. Och det vore ju trist. ”Sincerely” Zwei, Polizei och Cotton Eye Joe. På något Gary Andersson Peek-a-Boo/Playground sätt ligger det en kuslig nittiotalsstämning BRODER DANIEL Bakom ett snorsnyggt retroomslag döljer över hela spektaklet. ”No Times For Us 1989-2004” sig denna slackerkvartett som medvetet Visst krävs det ett dagisbarn för att Dolores/Virgin spelar småtaffligt och sjabbigt. Inte så digga Bomfunk MC’s. Efter det att jag för första gången träffat charmigt direkt. Popmusik kan vara så Christian Thunarf Henrik Berggren sa min vän Johan Nec- mycket bättre. Och plattans titel gör ju inte NICHOLAS BONDE kvall något i stil med ”han kan bara bli det hela bättre… Avstå! ”Nicholas Bonde” rockstjärna, något annat kan han inte”. Gary Andersson Lonely Star Någon direkt rockstjärna kan man väl inte THE BLIND BOYS OF ALABAMA Ni har hört det förut. Ensam yngling med riktigt kalla honom idag kanske men väl en ”Atom Bomb” gitarr,sånger om svek och kärlek. Lite institution. Lite tråkigare kanske, men det Capitol orgel, lite piano, lite försiktiga knäpp på cirkulerar minst lika mycket skrönor. U2 har gjorde en nyligt. Randy en 2001 trummorna. Nicholas Bonde tillför inget Jag umgicks rätt mycket med Johan då och Fluke en 1996. En skiva där man nytt under solen. som spelade gitarr i Broder Daniel. Vi satt använder ordet atom bomb i titeln. Dessa Tråkigt är bara första stavelsen i för- och lyssnade på en av deras demos i hans gentlemän från Alabama har inte släppt en namnet. Möjligen duger den som sound- kök och skrattade åt att den gamle Trance atom bomb i den bemärkelsen att den är track till Dawsons Creek. Ni vet, i de där Dance-sångaren ville signa dem till Per förödande för mänskligheten. Snarare är utdragna scenerna när någon av de Gessles förlag. Sjukt. Om något band i det en atom bomb av kärlek som sprider sig klämkäcka ungdomarna snyftande lämnar bekantskapskretsen skulle få skivkontrakt som farsot världen över.Visst är det ganska den trygga idyllen för det skrämmande vux- skulle det ju vara Broder Påvel där Håkan trevligt när sju herrar sjunger gospel. enlivet. Hellström sjöng och Johan spelade bas. Atom Bomb handlar om en hel del tra- Men jag har en känsla av att det finns Broder Daniel var ju bara kaos, 18-års-fes- ditionella gospels. Som Moses och Faith en större kraft och ärlighet under ytan, ter och sönderslagna hårdrocksgitarrer.Så and Grace. Men också en Clapton-låt och något som Nicholas inte riktigt vågar släp- här en massa år efteråt har ju inte mycket sköna Spirit in the Sky. Kul också att her- pa loss. Det är en försiktig, trevande EP hänt egentligen. Broder Daniel är fortfaran- rarna i andra spåret Demons lånar in sch- han slänger ur sig. Antagligen skulle den de väldigt mycket på kanten, det spelar ratch och rap. Låten för övrigt skriven av göra större intryck om den arrangerats och ingen roll hur många gånger de bestiger Fatboy Slim. Atom Bomb är ingen producerats mer vågat. Nu ursäktar den Hawaii-scenen, och Håkan – han är ju en kioskvältare. Bara för gamla rockjournalis- bara sin egen existens. fruktansvärt grym trummis. ter med relationsproblem. Och de måste ju Christian Thunarf Nåväl, No Time For Us är trots allt en också ha något. BRAINSTORM väldigt meningslös historia. Visst, en skiva Per Lundberg GB ”Liquid Monster” är full med demoversioner av en massa BODIES WITHOUT ORGANS Metal Blade/Border grymma låtar fast de är ju inte så där jät- ”Prototype” Om heavy metalvärlden skulle ha en egen tebra egentligen. Ändå är det lite kul att Capitol Melodifestival skulle skivaktuella höra Daniel Gilberts Hyper Fuzz-pedal i Möjligheten att göra musik på laptop inspi- Brainstorm vara potentiella deltagare. full aktion och just Håkans trummande. rerade Alexander Bard att starta ett nytt Deras schlager metal, en blandning av Iron Den andra skivan med alla de vanliga ver- Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 3

sionerna av hitsen är förstås bitvis grym CHIXDIGGIT minsta lilla felsteg gör att man direkt rasar men en samlingsskiva är ändå oftast bara “Pink Razors” ner i ravinen som symboliserar det alltför profit och det stinker.De som vill upptäcka Bad Taste/BonnierAmigo pretentiösa och det storvulet överdrivna. Broder Daniel har nog redan gjort det och Klämkäcka punktakter,allsångsrefränger Nu haltar den jämförelsen lite, eftersom alla nytillkomna trasselsuddar med slipsar och upprepande rockriff. Ungefär så upp- The Czars arbetar med betydligt mer mini- köper nog hellre en av deras fyra vanliga hetsande är Chixdiggit från Calgary på sitt malistiska medel. Pianobaserad pop, ibland skivor,de finns ju alla tillgängliga i en butik senaste släpp Pink Razors. En hårdare med små jazzflirtar,ibland med oväntade, nära dig. Och när Henrik själv i intervjuer variant av Gyllene Tider,mycket roligare än men aldrig malplacerade, små, nästan ifrågasätter urvalet av låtar,ja då blir man så är det inte. utflippade och kvasipsykedeliska frön till väldigt tveksam. Andreas Eriksson arrangemang. Fredrik Eriksson KELLY CLARKSON Men lika ofta skulle det kunna vara ett THE BUCKSHOTS ”Breakaway” band som vill göra brittiskt influerad pop ”The Buckshots” Sony/BMG med körer i amerikansk crooner-stil. Svårt Enviken Records Avril Lavigne, någon? Hon har väl en sådan att sätta fingret på, men inte otrevligt, defi- Raggarfrisyrerna har inte längre ensamrätt där piercing i snoken? Och en god dos klad- nitivt spännande att lyssna på. Och fastän på rockabilly, punkarna får inte ha punken digt, nattsvart smink runt ögonen. En plå- att det går lite väl släpigt emellanåt så ifred, modsen har inte patent på vare sig gad, ung tjej med en elgitarr.Ni har säkert biter låtarna sig fast med en envishet och northern soul, Small Faces eller garage- sett henne gråta i någon musikvideo på tv. en frenesi det är svårt att motstå. Och var- rock. När Gearclub huserar på Debaser i Kelly Clarkson har ni kanske också sett för skulle man? Stockholm uppstår ett möte mellan indie- på tv. Hon vann den amerikanska Idol-täv- Magnus Sjöberg kids, raggare, mods, hårdrockare, hippies, lingen. Hennes näsa pryds också av en pier- CHRIS D/DIVINE HORSEMAN punkare med mera. Alla går de dit för att cing. Nu vet jag inte om det står i hennes ”Time Stands Still” de älskar stompig soul, rockabilly, och manus att posera med en gitarr.Jag vet inte Atavistic/Border garagerock. Det brukar bli fantastiska kväl- ens om hon kan spela, men vad gör det? Chris Desjardins pryder framsidan på Time lar.Senast igår dansade jag bort klackarna. Musikaliskt ligger Kelly i samma divi- Stands Still, som är en återutgåva som från En vacker dag, eller snarare sen fre- sion som Avril Lavigne, men med en aning början släpptes 1984. I sin ena hand håller dagskväll, kanske vi får se Göteborgstrion mer svärta i harmoni och text. Refrängerna han en flaska tequila, och i bakgrunden The Buckshots där.De lirar klassisk rocka- går i moll, texterna handlar om hjärta och skymtar en och annan kaktus. Med en galen billy influerad av Cochran, Burgess och Vin- smärta. Varannan låt ”överraskar” med en röst sjunger han om att gråta som ett barn cent. Däremot kanske för klassisk för att höjning på slutet och några pianoballader och letar efter en fristad. Ibland låter han kunna falla andra än rockabillyfolk och slängs in för att din mamma ska godkänna nästan som Sisters Of Mercy, och det är då raggare i smaken. det. detta funkar i mina öron. Annars slår det Buckshots verkar inte ha några ambi- Ni har hört det förut och kommer att få desperata klankandet på gitarren lika illa tioner att vara nyskapande eller annorlun- höra det igen. som den klagande sången. Är inte masken i da. Eller ens uppdaterade som Rocket From Christian Thunarf tequilan död, så borde den avlida ståendes the Crypt. Hur som helst, plattan är bra och COPYWRITE på Chris D:s gitarrstärkare – både av skrä- på några spår glöder det till ordentligt. Det “Cruise Control Vol. 1” net och hjärtesorgen. är svårt att sitta still och sura till My My Nature Sounds/Soulful Mikael Barani och tryckaren Whiskey & Cigarettes får I väntan på uppföljaren till The High DARREN SMITH BAND mig att tänka på Elvis I Want You, I Need Exhaulted harvar Copywrite vidare med ”Keep the Spirit Alive” You, I Love You. Ståbasen mullrar,gitarren mixtapen Cruise Control Vol. 1. Hans ver- MTM/Showtime twangar och sångaren har en tupp i halsen. sioner av standards som Got it Twisted, När Bon Jovi och Dokken döper sina band Som det ska vara alltså! Däremot är sex- Thief’s Theme, Kick in the Door och Breat- efter eget efternamn är egotrippen total. ton spår för mycket för mig. Jag hinner he in, Breathe Out känns mest onödiga med Darren Smith gör likadant, men lägger in ledsna. Jag är ju ingen raggare. Och jag simpla punchlines som ”you couldn’t move ordet ”band” efter namnet för att han är så tror att The Buckshots kommer ha svårt att a unit if you drove 50 and Lloyd Banks tour himla schysst. Men det här är hans band. hitta fans utanför sin egen subkultur.Men bus”. Originallåtarna, producerade av bland Tro inget annat. det kanske inte heller är deras ambition. andra J. Dilla och J-Zone, funkar som tur I 60 kilometer i timmen levererar han Annica Henriksson är bättre. Men Copywrite verkar inte kunna och Helix-gitarristen Mike Hall rockig CALLISTO bestämma sig för om han vill göra musik musik á la Shawn Mullins som är så ”True Nature Unfolds” för de äkta skallarna i underjorden eller klämkäck att hälften hade varit nog. Det Earache/Sound Pollution satsa på att nå ut till den breda massan. här är rock’n’roll som morsan dansar till i Callisto debuterar på Earache med sin Därför blir helhetsintrycket av Cruise Con- köket när du sätter på den. Balladen There egensinniga, långsamma dödsmetall. Sla- trol alldeles för splittrat. You Go målar upp Darren Smiths mål- lom mellan rena ackord-stycken och dista- Daniel Severinsson grupp perfekt – en redneck-kvinna som tyst de riff har de gjort en tiospårsplatta som CORROSION OF CONFORMITY sjunger medan hon röker en cigg i sitt kan vara svår att ta till sig. Det är konst- ”In the Arms of God” tomma hus. närligt, tungt och europeiskt. Callistos Mayan/Showtime Trots två ballader handlar Darren musik är vad clownen lyssnar på efter sin Hade Göran Greider spelat metall hade Smith Band om glädje. Den som vill bli föreställning. Ensam, och med tårarna hans utstuderade look passat perfekt i uppiggad, vågar stå för sina Hansonplattor sakta rinnande för kinderna. Det är nästan dagens Corrosion of Conformity. Musiken men vill ha det lite hårdare kommer att den stämningen musiken kräver.Långt från på In the Arms of God är däremot inte lika älska rökiga It All Comes Back och fin- party och tretton rätt på tipset, men alltid sliten, men inte heller särskilt fräsch. stämda King for a Day. Va fan, en svängig en längtan dit. Det är inte kul att lyssna på COC av låt som Everybody Knows kan inte ens en True Nature Unfolds kommer inte att gå idag. Ändå är det inte helt kört. Bandet har luttrad hårdrockare låta bli att gunga till. hem hos kidsen, men alla som finner nån som gjort en tung platta med driv i. Det är vilt, Torbjörn Hallgren helst ro i Isis eller Cult of Luna måste lyssna svettigt och flörtar med allt Tony Iommi THE DEAD PLAYBOYS på detta. Callistos mest lättsmälta låtar är gjort. Det här är rock’n’roll med attityd, ”Last Call for Alcohol” Cold Stare och sköna Storm. Båda funkar men skygglapparna för vad som hänt de Deaf & Dumb/Sound Pollution som ingångsdrog till de tyngre spåren. senaste tio åren stjälper helhetsintrycket. Tänk er att du sitter i en bil. Rak fin nyas- Kul med band som skiter i topplistor COC lyfter aldrig. falterad motorväg. Inte en bil i sikte. Du och radiotid. In the Arms of God är första studiop- kan obesvärat hålla 110 km/tim. Du behö- Torbjörn Hallgren lattan på många år.Amerikanarna slog ige- ver inte svänga av någonstans på tjugofem CASSETTBOY nom i Sverige när de var förband till minuter.Inga gupp, ingen lera, ingen halka. ”Mick’s Tape” Metallica 1996 – frågan är dock om svens- Inga mötande bilar,inga bilar bakom.Tomt. Antidote/Soulful karna orkar engagera sig igen. Precis som Du är ensam på vägen. Bensin är det gott Excentriskt hopklipp av intervjuer,tv-prat Voivods återkomst lärde oss bör COC få om, bilen nyservad. Allt är tiptop. Det går och musik resulterar i Mick’s Tape där svårt att nå upp till vad de en gång var. fort, det går bra. Men tråkigt. Du har varit låtar med Jaylib, Squarepusher,Curtis Torbjörn Hallgren med om det förut. Du har kört samma väg Mayfield, Fela Kuti och MF Doom figure- THE CZARS åtskilliga gånger.Och varje dag hoppas du rar.Låturvalet är sålunda högklassigt, men ”Goodbye” på att möta en bil. Eller få solen i ögonen. sammanhanget känns konstruerat och inte V2/BonnierAmigo Eller se en räv springa över vägen så du får alls så roligt som man hoppats. Det känns Jag får samma känsla när jag lyssnar på trampa på bromsen som omväxling. Den mest som ett fånigt studentspex som spårat Goodbye som jag får när jag lyssnar på The andra foten har domnat. Men, sorry, inget ur.Därför finns det inte mycket positivt att Polyphonic Spree. För på något sätt känns händer.Det går fort, det går bra. Och vart ta med sig från Cassettboy. de besläktade. Framför allt i det att de fan vill jag komma? Jo, Dead Playboys spe- Gary Andersson vågar ge sig in på musikaliska marker där lar råbarkad punkrock med betoning på Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 4

rock. De är unga, de är arga. Plattan har Betraktade det intetsägande, fula stor bredd och blandning. Mer klassisk funk tio spår och klockar in på 25:26. Ändå har omslaget. till betydligt mer utflippad. Den helt under- man bara hört en enda låt.Typ en tjugofem Plockade måttligt varsamt ut skivan ur bara Better Change Your Mind av William minuter lång Ace of Spades (låten alltså). plastfodralet. Onyeabor lär få såväl Bootsy Collins som De är bra, de kan sin rock, de hanterar Funderade på vad i hela friden mina George Clinton att avundsjukt vrida på sig. sina instrument. Men det är gud så tråkigt. öron skulle få utstå och förberedde mig på Lika tung som skruvad basgång tuggar Inga gupp, ingen räv, ingen vänstersväng. det värsta. oförtrutet på. Och Super Eagles Love’s a Men det kommer.De är ju unga och arga. Skippade kaffet och sötsaken på grund Real Thing kommer inte långt därefter. Annica Henriksson av kalorimängden. Enda bakslaget är att man vill ha mer. DES ESSEINTES Placerade skivan i min stereo innan jag Mycket mer.Nu. Men man kan ju inte få ”Les Diaboliques” skulle sova, med fingret förberett på stopp- allt här i världen… Malignant Records knappen. Niklas Simonsson Magnus Sundström är mannen bakom både Konstaterade att jag aldrig hört riktig DIVERSE ARTISTER Des Esseintes och skivbolaget Fin de Siècle indiepop förrän nu. Om man gillar spret för ”Swedish Goa Trance & Progressive” Media. Den här gången ger han dock ut på spretets skull och vill vara så ohipp som Spiral Trax Malignant. Det är väl egentligen logiskt att möjligt rekommenderar jag det här.Då kan Med en laguppställning som rymmer en kille som har ett skivbolag som heter Fin man stolt skryta om att man minsann lyss- Human Blue, Vibrasphere, Atmos och de Siècle Media betraktar kvinnan som en nar på Vit Päls, Allt är musik och Grape- Stress Assassin är det givet att det bjuds på mörk, mystisk kontinent – precis som medi- fruit & Bodybuilding. Men om man ogillar pumpande rytmer och hårdvinande synt- cinen, psykologin och vetenskapen gjorde hämningslösa skåningar som gnäller,ylar, ljud. Malande trancebeats övergår i varand- vid sekelskiftet mellan 18- och 19-hundra- gnider och skramlar bör man hålla sig på ra på denna maffiga dubbel-CD som bevisar tal. behörigt avstånd. att Sverige är en trancenation, vad än Rejv- Citat från skivan: ”en kvinna kan inte Christian Thunarf kommissionen tycker om saken. Son Kite skilja på kropp och själ, hon är enfaldig DIVERSE ARTISTER ligger givetvis lite utanför i stil, men jag som djuren, om man vore elak skulle man ”Acoustic Songbook” kan inte undgå att sakna dem lite. I övrigt kunna säga att hon inte har något annat än Capitol finns det som sagt inte mycket att säga. kropp. Kvinnan är hungrig och hon vill äta, Med en smakfull samling kvalitetspopartis- Mats Almegård törstig och hon vill dricka, hon är brunstig ter såsom Marit Bergman, Ed Harcourt, DIVERSE ARTISTER och hon vill bli betäckt. Så aktningsvärt. Air,Ane Brun,The La’s, Phoenix, Anna “Tearing Down the System – A Hardcore Kvinnan är naturlig det vill säga avskyvärd, Ternheim, José González, Heather Nova, Compilation!” dessutom är hon alltid vulgär det vill säga Radiohead, Norah Jones och Deportees är Buzzbox Records dandyns motsats.” det svårt att misslyckas, därför är således Samlingen består av åtta nya svenska band Detta i kombination med skivomslagets dubbel-CD:n Acoustic Songbook en trevlig inom hard- och grindcore.Trots den ojämna collage av porrbilder.HALLÅ. Vad fan är bekantskap för den som vill ha 36 bra låtar kvalitén, både ljudmässigt och musikmäs- det här? Nu är skivan inspirerad av Jules från olika epoker men inte vill köpa en sigt, är det alltid positivt att höra nya för- Amédée Barbey d’Aurevillys bok Les Dia- massa plattor.Och det är väl fint nog. mågor.Det är ett bra tecken på en vital och boliques från 1874 och texterna stammar Gary Andersson intressant musikscen i Sverige. Bäst är The förmodligen därifrån. Men eftersom de får DIVERSE ARTISTER Kalashnikow Boys, Rentokiller,Liquid stå oemotsagda verkar det som om Sund- ”Be Cool” Phase och The Lolita Stasi Collective med ström skriver under på vad som sägs. Och TVT/Playground en egensinnig hardcore där det stundtals är det känns oerhört tråkigt. Att det år 2005 Denna Uma Thurman/John Travolta-fort- starka kopplingar till favoriterna The Blood sprids skivor med detta budskap. Visst, ta sättning på underhållande Get Shorty relo- Brothers. vilken hiphopskiva som helst. Där har vi det kaliserad till musikbranschen blandar på Andreas Eriksson också. Men ändå, det går inte att inte rea- soundtracket gammalt (James Brown, Kool DROWSY gera. Varför tolerera misogyni? & The Gang, Earth, Wind & Fire och Sonny ”Growing Green” Des Esseintes verkar i industrimusiktra- & Cher) och nytt (Christina Milian och The FatCat/Border ditionen. Musikaliskt är det helt okej, om Rock!). Utan att man hajar till en enda Drowsy är engelskans ord för att vara söm- än väldigt influerat av klassiska akter som gång (okej, Loretta Lynns låt You ain’t nig, redo att falla i sömn. Jag är osäker på S.P.K.och Throbbing Gristle samt det Woman Enough av muskelberget The Rock om Mauri Heikkinen vill beskriva sin egen mesta från Cold Meat Industry. Och visst, är skapligt bisarr…). Och både Aerosmith- musik eller om han vill vagga sina lyssnare alla de nämnda ville också provocera, men Steven Tyler och André 3000 är med i rol- till sömns men Drowsy är onekligen ett pas- det ursäktar ingenting. listan. sande namn på finnens projekt.Tempot är Mats Almegård Gary Andersson långsamt, instrumenteringen sparsam, pau- DE STIJL DIVERSE ARTISTER serna långa och Mauri själv sjunger som en ”Details” ”DJ-Kicks – The Glimmers” full sjöman. Därmed inte sagt att det inte NEG/BonnierAmigo !K7/Playground kan vara trevligt att lyssna på, men man får Kvartetten flyttade temporärt från Göte- Belgiska duon Glimmers eller Glimmer- nog vara på ett särskilt humör.Som det borg till Gula Studion i Malmö för att hitta Twins som de också kallat sig bjuder in till mellan sömn och vaket tillstånd. en ny musikalisk inriktning. Resultatet blev fett party på sin mix-CD i DJ-Kicksserien. Isac Nordgren ett betydligt poppigare The Stijl men jag är Via discoutflykter som Kerri Chandlers DUB TRIO tveksam om det är mer intressant för det. Disko Satisfaction och Connie Cases Get ”Exploring the Dangers Of” Deras debutskiva från 2003, Yeahvolution, On Down styr de obönhörligen dansgolvet ROIR/Border korsade aldrig min väg och hade inte upp- mot electro och porrfunkiga Ragtyme Fix Det finns mängder av artister som sysslar följaren Details ramlat genom mitt brevin- It Man, Lotterboys Heroine och Peaches med dubmusik. Men de flesta håller sig kast hade även den varit ett okänt musik- Lovertits. inom genrens ganska snäva ramar och kapitel i mina öron. Visst har de attityd och Förmodligen den groovigaste av alla vågar inte ta ut svängarna och göra någon- även ett smittande driv i vissa låtar men DJ-Kickssamlingar.Och med en rejäl por- ting efter eget huvud. Det gäller till viss del det blir inte bättre för det. tion sjuttiotalsinfluenser får denna skiva också Dub Trio från New York. Killarna har Andreas Eriksson garanterat fart på många fester.Mixningar- kompetensen, gör musik på traditionella DIVERSE ARTISTER na är inte alltid helt klockrena, men vad instrument och spelar både med attack och ”A Canarie Records Collection” gör det? Det svänger ju ändå. energi. I Casting Out the Nines dominerar Canarie Mats Almegård svävande syntslingor och en ivrigt galoppe- För att underlätta läsandet ger jag er DIVERSE ARTISTER rande hi-hat medan Sick Im Kid är ett samma instruktioner jag fick tillsammans ”Love’s a Real Thing – The Funky Fuzzy skönt släpigt stycke med drömska ambienta med denna samling musik: Sounds of West Africa” inslag. Självfallet mullrar och dånar basen Betrakta det vackra omslaget. Luaca Bop/BonnierAmigo blytungt precis som den ska medan ekobox- Tag varsamt ut skivan ur dess plast- Det är underligt att man fortfarande förvå- arna jobbar för högtryck. Av skivans åtta skinn. nas.Trots all musik man dagligen blir över- låtar är tre liveinspelade då trion visar att Njut av känslan att nu skall ni snart få öst av finns det ständigt nya guldkorn att den klarar av att spela snortajt även inför lyssna på en oerhört bra samling med mer finna. Det finfina bolaget Luaca Bop verkar publik. Gott så. Men låtarna är allt för eller mindre för er okända band. ha tagit som uppgift att gräva fram allt av långa för sitt eget bästa – det händer för Men först, hämta en god kopp kaffe och gårdagens obskyriteter.Den västafrikanska lite som bryter av dublunken – och därtill en valfri sötsak. psykedeliska funkscenen under sjuttiotalet är arrangemangen emellanåt rätt så kon- Stoppa in skivan i en stereo nära dig, hade jag personligen inte hört mycket om – ventionella. Lyssna hellre på The Tassilli gärna vid ett skrivbord eller ett soffbord. kunskaperna om afrikansk funk överhuvud- Players,Twilight Circus eller Calamalka. Tryck på play. taget sträcker sig till Fela Kuti. Robert Lagerström Jag gjorde följande: Men Love’s a Real Thing... visar en Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 5

DUNGEN tempot och raseriet på sin nya soloplatta Eklundh (Freak Kitchen) fanns med på ”Dungen” Futurist, men jag måste erkänna att även denna deras andra platta från 1990 och då Subliminal Sounds/Border om låttitlarna känns igen (bland annat Kiss hans gitarrekvilibrism vanligen leder till ett Delar av den här skivan är en nyutgåva av of Death, Night of Violence, Make ’em glatt humör var ju oddsen på något triv- Dungens debutalbum från 2001 och för Bleed, Hunt You Down, Uproar och Terror samt större än vanligt. Fast icke. Europes första gången finns låtarna på CD.Tillsam- Alert: High) så verkar Alec hamnat i ett Out of This World var en höjdare i slutet mans med några tidigare outgivna melodier tomgångsläge. Jag tror nämligen att få på åttiotalet men i dagsläget finns inte (skapade mellan 1999-2001) delas Dungen bryr sig om honom numera. Under de värs- mycket till övers åt dess gelikar.De två upp i tre akter. Stadsvandringen (med ta ATR-attackerna kändes deras elektronis- bonusspåren som är lite tyngre och mer underkategorierna Runt och tillbaka, Ängz- ka punk som en knytnäve i solar plexus, grunge får jag nog påstå passar mig bättre. lycka 1, Mitten av Mars och Nediör, släp- men så här nästan tio år senare blir reak- Roger Bengtsson per du taget?), Midsommarborgen (med tionen inte lika stark. Alecs barrikadpoesi KAREN JO FIELDS underkategorierna Samling, Ängzlycka 2, som spottas fram med napalmandedräkt ”Chase the Blue” Alstermos flygplats, Livet som man borde blir bara till en varm bris. De huggande TMC/BonnierAmigo leva det, Bockagöl och Livet som man lever barréackorden och de smattrande trum- Hälften amerikanska, hälften norska, som det) och slutligen Lilla vännen som innehål- morna känns mest irriterande. Och det är också haft framgångar i grannlandet. Och ler Det äkta och nära, Dock allere’n, Om trist eftersom man ändå kan förnimma helt onaturligt låter det ju inte när man hör lilla vännen och avslutande Känslan som Alecs musikaliska släktskap med Iggy Pops henne. För oftast känns det som att det gror. Allting flyter mer eller mindre ihop till gamla metalliska mästerverk Raw Power. handlar om det gamla vanliga trallandet i en naturligt blomstrande musikprakt som Gary Andersson singer/songwriter-soulstil som man hört till andas av forntiden i en modern klädsel med ENDUSER leda. Men här finns också mer,det man somriga orientaliska rytmer,lite som en ”Run War” hoppas ligger bakom att hon faktiskt rönt svensk variant av Mercury Rev. Dungen är Ad Noiseam/import framgång. precis vad jag behöver i ett land där vintern När nu riksdagsmännen ska ta ställning till Det finns en lite halvoriginell läge- vägrar släppa taget på allvar. den nya upphovsrättslagen borde kanske reldskänsla över många av låtarna, inte Andreas Eriksson Endusers nya platta ingå som diskus- bara för att vi har den obligatoriska akus- DUSTY BROWN sionsmaterial. Inte för att den är nedladd- tiska gitarren, utan framför allt på grund ”Another Turn” ningsbar i högre grad än andra skivor,eller av de nästan subtilt primitivt monotona ryt- Dusty/Border att den ligger ute på nätet så vitt jag vet. mer allt verkar uppbyggt kring. Ofta liggan- Den lilla etiketten Dusty Records fortsätter Men för att den borde vara ett exempel på des som en svag repetitiv kuliss som låter att sprida noga utvald countrymusik och den klipp-och-klistra-kultur som dansmusi- Karen spinna sången runt sig. En bas att americana. Den här gången genom debutal- ken är.Kalla det postmodernistiskt, kalla stå på, ”less is more”. Och det är det som bumet för göteborgsgruppen Dusty Brown det samplingsestetik eller vad du vill. Det lyfter det hela, så man kan urskilja det som under sin tvååriga existens har spelat här är musik som bygger mycket på att sno vackra, det gömda, det man letar efter.Det en del inför publik och uppträtt i radiopro- från andra, stöpa om det och sälja det i ny som känns märkligt med hela skivan är att grammet Frank. Sångaren Magnus Hans- form. Björksamplingen i Under My Bed de två singlar som klättrat på Norgelistan son skriver slagkraftiga låtar och sjuman- skulle nog få isländskan smickrad eller hel- tillhör de tråkigare spåren. Men det är väl nabandet gör pigg och rapp musik som galen för att hon inte får några royalties mitt problem. bottnar i country men också är färgad av exempelvis. Eller Chopping Lambs där en Magnus Sjöberg bluegrass, rock och soul. Det hela låter väl- Lamb-låt hackas upp som vilken lammkot- FISCHERSPOONER digt amerikanskt. Så även det cowboykling- lett som helst. ”Odyssey” ande namnet Dusty Brown som nästan blir Enduser rör sig oftast i drum’n’bassens Capitol parodiskt när det används av sju unga män- utkanter som kallats drill’n’bass. Hårdare Warren Fischer och Casey Spooner åter- niskor från Sverige. skitigare och billigare ljud än vad Goldie vänder efter deras monsterhajpade album Robert Lagerström och Roni Size gav oss på nittiotalet alltså. I #1. En tung bevisbörda vilar på deras KATHLEEN EDWARDS sin enkelhet kan det ofta fascinera. My axlar: var de en one-hit-wonder och medie- ”Back to Me” Favorite Black T-Shirt är exempelvis stäm- clowner som kom vid exakt rätt Rounder/Playground ningsfull, även om den låter som den kom- electroclash-tidpunkt eller har de något Kathleen Edwards sitter och retas i de mer direkt ur sladdarna på en gammal mer att ge? trakter där country, rock och folk möts. Amigadator.Men skivan lider också av Odyssey skiljer sig inte särskilt mycket Retas i den bemärkelsen att hon inte egent- detta pusslande och knåpande med samp- från debuten. Men de har i alla fall plockat ligen vill låta någon av genrerna ta över lingar,med billigt skitigt sound. Låtbyggena lite med ljudbilden och avdigitaliserat den helt och hållet i sin musik. Oftast lyckas i sig själva förmår nämligen inte lyfta över en smula. De sparkar igång med singeln hon, men ibland blir det lite mycket av bara det vanliga. Just Let Go direkt och efter den följer ski- country och rock, vilket väl inte tillhör de Mats Almegård vans bästa spår: den medryckande pop- mest originella koncepten. Och då riskerar ETERNAL OATH dängan Cloud. Men så värst mycket mer allt att bli riktigt trist. Men de gånger ”Wither” blir det inte. Den här gången heller,för countryfolken tar över blir det om inte ori- Black Lodge/Sound Pollution förra skivan baserades i mångt och mycket ginellt, så i alla fall inte ointressant. Kath- Svenska Eternal Oath gör misstaget att på brottarhitten Emerge. Och här är de leen Edwards bryter ingen ny mark, långt blanda in skönsång i den annars stenhårt igen med två trevliga popdängor och resten ifrån, men kan ibland i alla fall visa varför grötiga röstväggen. Joni Mäensivu har en lite anonymt ackordsvajande på basen. Så det inte alltid är helt irrelevant att stå och alldeles för svag lugn stämma för kunna de bevisar väl inte så mycket mer än att de stampa på redan upptrampade ställen. klara av något sådant, men tillsammans är kapabla att få till medryckande syntpop Magnus Sjöberg med gitarristen och sångaren Peter Nagy, någon gång ibland. EMANUEL en gång i tiden i Mörk Gryning, formligen Mats Almegård ”Soundtrack to a Headrush” strömmar metallbitarna ur deras strupar. THORSTEN FLINCK Eat Sleep/Border Bandet har mycket gemensamt med ”Vildvuxna rosor” “Listen up, motherfuckers!” är en aningen Edge Of Sanity, det låter stort, elakt och BonnierAmigo klyschaktig inledning. Men kvartetten Ema- med många och bra syntpartier som bygger Eftersom jag inte går på teater så ofta är nuel satsar stort på det i Hey Man!.Deras upp väldiga atmosfärer.Men fan, Edge Of Thorsten Flinck bara känd för mig som en skramliga och småskeva rock funkar annars Sanitys Crimson II är så sjukt bra att jag kvasiintellektuell löpsedelsmänniska. Musi- ganska bra, lite synd att förstöra med den ser Wither som en light-version av den. kaliskt är han inget för mig. Vet att han löjliga inledningen. Mikael Barani turnerat runt med Jenny Öhlund och band De låter som ett mer distat The Hives, FATE under stort jubel. Så varför kommer Vild- mer tungt riffande och inte insnärjt i snäva ”Scratch n’ Sniff” vuxna rosor? Behövs den överhuvudtaget? ramar.Med mer melodiska inslag och ameri- MTM/Showtime Svaret är givetvis nej! Thorsten har kansk touch.Vilket håller i stora delar av Har du läst någon av mina tidigare MTM- tagit några Afzelius-låtar,ett par Dan Soundtrack to a Headrush, men över ett relaterade recensioner så har du nog för- Andersson-texter och simsalabim så var album sackar takten rejält. Som liveband på stått att jag inte är så förtjust i detta man working class hero. Patetisk. en festival kan man stå en halvtimme ungefär bolag. Den melodiska (hård)rock som de Duetten med Monica Törnell känns rätt. – i väntan på kvällens större begivenheter. ger ut ligger inte mig så varmt om hjärtat Duetten med Totta Näslund är peristaltisk. Niklas Simonsson och återutgivningarna av gamla dåliga plat- Duetten med Ola Salo i Dansa i neon är en ALEC EMPIRE tor blir inte precis bättre bara för att de parodi på allt som kallas musik.Thorsten ”Futurist” åter görs tillgängliga. ser ut som rock star,men beter sig som en Digital Hardcore/Sound Pollution Fate bildades 1985 av bland annat folkpartist i valtider.Tillbaka till Dramaten Berlins meste ljudterrorist, Atari Teenage Hank Sherman som i olika omgångar huse- med dig Thorsten! Riot-dirigenten Alec Empire, piskar upp rat i Mercyful Fate. Även Matthias ”Ia” Per Lundberg GB Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 6

FOETUS gånger på Smashing Pumpkins är uppen- ce och Fermi Paradox. Och i Dying in ”Love” bart. Och likheter med landsmännen 22 Beauty med Tiga på sång smälter stilarna Birdman/Border Pistepirkko lyser igenom. De tydligaste spå- samman till en enda glädjekavalkad. Det är länge sedan Jim Thirlwell skapade ren kommer från Smashing Pumpkins sva- Mats Almegård mästerverk som Hole, Nail och Thaw. nesång, Machina – the Machines of God. HUSH Under den tid som gått har han varit upp- Spinning Around innehåller alla ingredien- ”A Lifetime” tagen av att sampla tjocka lager av jazz ser enligt receptet på en typisk pianodriven Universal och svänga ihop plattor med denna samp- Smashing-låt. Dolly Parton är dansk och heter egentligen lingssmet under namnet Stereoid Maximus. Gakko 3 är aldrig usla, men heller ald- Dorthe Gerlach och Nashville ligger inte Det har inte varit dåligt, bara så mycket rig bra. Och det krävs mycket mer än kön- alls i det stora landet i väst utan flyttade sämre än exempelvis Nail. När han nu sam- lös, amerikansk midtempo-rock för att istället till Köpenhamn för fem år sedan. lar sig till ett nytt Foetus-album är givetvis imponera på mig – eller på någon annan för Det är uppfattningen som infinner sig när A samplandet inget han undviker,men det den delen. Lifetime med danska Hush snurrar i stere- handlar här mer om standard-Foetus-låt- Christian Thunarf on. Det är stundtals spökligt likt den stor- byggen, en mix av industriell musik, stor- TISH HINOJOSA bystade lilla sångerskan med den stora rös- slagna symfonier och jazzljud kombinerat ”A Heart Wide Open” ten. Är likheten negativ? Inte alls, mer en med elakt tuggande gitarrer och sång. M2/Playground påminnelse om att bra och behagligt Det är orättvist att jämföra, men det 50 år gammal med åtta album i ryggen känslofyllt country inte behöver komma går inte att undvika: ingen av låtarna på återvänder Tish Rinojosa med A Heart från den amerikanska södern. Det räcker Love hade platsat på Nail. För det första Wide Open. Fem år har passerat sedan att ta Öresundsbron. låter hans röst tröttare idag än för tjugo år förra ansträngningen Sign of Truth. Tillsammans med gitarristen Michael sedan. Helt självklart, men ändå ett fak- Med rötter i Mexico och en förkärlek Hartmann har Dorthe Gerlach kämpat med tum. Men det tråkigaste med Love är att för country ger hon oss lättsam popcountry sitt debutalbum sedan sommaren 2000 då Foetus slutat ta ut svängarna. De där tvära i singer/songwriter-skolan – växelvis på duon packade sitt liv i väskor och åkte till kasten som fick ens öron att åka bergoch- spanska och engelska. I låtar som Derechos huvudstaden. Och svetten och tårarna som dalbana saknas. Det låter daterat och trött de el Corazon visar hon också upp en bredd säkert har gjort inspelningsstudior dyngsu- helt enkelt. Men en ljusglimt finns det: för långt bortom Dolly Partons hylla. ra genom åren har betalat av sig. I en han är fortfarande en driven kompositör.Så Det är proffsigt och rutinerat så det blandning av banjo (som brukar vara mitt jag ser fram emot hans samarbete med förslår.Tishs röst innehåller lagom mycket hatinstrument), mandolin, stråkar och Kronos-kvartetten, det kan bli något riktigt sorg och vibrato utan att låta desperat. Och piano som backas upp av mer traditionella bra av det. när dragspelet dansar tillsammans med fio- musikredskap som trummor och bas är det Mats Almegård len i The Poet the Painter vill jag faktiskt lätt att hänge sig till skönheten. FORCE OF EVIL applådera. Andreas Eriksson ”Black Empire” Men det skär sig ändå mot min smak. I AM KLOOT Escapi/Sound Pollution Det spelar ingen roll hur gråtmild Tish låter ”Gods and Monsters” Med en tjusig utsida släpper Force of Evil när hon sjunger ”Blue eyed Billy was a Pias/Playground sin andra giv. Fyra av bandmedlemmarna veteran”, för hon slår inte an en enda ton i Debuten Natural History kändes speciell. har någon gång haft affärer med King Dia- min själ. Men så har jag ju aldrig någonsin Som att upptäcka en nära vän som man mond, bland annat svingar Michael Denner varit svag för country. inser man aldrig träffat tidigare. Med låtar och Hank Shermann de sexsträngade yxor- Christian Thunarf som kändes bekanta och kära, men som na. HOME GROWN man hörde för första gången. I sin enkelhet Black Empires texter är en stor flört “When it All Comes Down” och sin bekanta struktur alltför sällsynt. med lastgamla skräckfilmer,som Fredagen Drive-Thru/Showtime Uppföljaren I Am Kloot var lite mer elekt- den trettonde och Omen. Musikaliskt är det På punkfronten som vanligt intet nytt. rifierad, och därigenom också lite mer oper- lika ålderstiget. Hank Shermann har slutat Home Grown från Kalifornien debuterar sonlig, faktiskt. Nästan en liten besvikelse. ta intryck och stöper all sin musik i en med EP: n When it All Comes Down och Men här fanns också stora stunder.Utveck- heavy metal-form legerat med UFO. Ett det är ingen upphetsande upplevelse. ling och förändring känns inte alltid av hyfsat utgångsläge om man skriver lika bra Klämkäcka poppunkiga melodier som inte godo, även om den är nödvändig. Men nu låtar som Hammerfalls Oscar Dronjak. lämnar några spår efter sig. När skivan slu- när man vant sig, nu när man inte endast Sämre om låtmaterialet inte övertygar. tat är allt bortglömt. förväntar sig nära, akustiskt avskalade Force of Evil tillhör den skaran. Andreas Eriksson mästerverk, så känns Gods and Monsters Bandet slåss i B-regionerna. De här HOT HOT HEAT både logisk och värdig. För där inte låtarna begränsad ekonomi, och eftersom pengar ”Elevator” håller absolut högsta klass, så finns det för- påverkar produktionen, och låtmaterialet SIRE/Warner sök att klä dem i mer framträdande och redan är under all kritik, är resultatet lika Där debuten Make Up the Breakdown var mer attraktiva kläder.Dock ibland lite väl hopplöst som utgångsläget. Det är uppen- glödhet med eldklot som singeln Bandages fantasilöst, som den envetna (om än helt bart vem som hade talangen i Mercyful är Elevator fickljummen och repetitiv. rättänkta) orgeln i den närmast vaudeville- Fate och King Diamond. Kanadensarna har inte lyckats återskapa inspirerade titellåten. Ibland lite tjatigt, Torbjörn Hallgren magin, eller kanske har bara tiden hunnit men aldrig så man tröttnar,aldrig så man FREEDOM CALL ikapp dem. Deras slängigt gladpackade inte vill ha mer.Fortfarande stöpt i den ”The Circle of Life” musik är mindre slacker och mer tillrätta- brittiskt softa poptraditionen, som nästan SPV/Playground lagd Svensson, även om klängiga refränger blivit synonymt med singer/songwritergen- Efter överraskningar som Masterplan och och vibrerande orglar kan nagla sig fast i ren emellanåt. Perfekt illustrerat i avslu- Kamelot kliver Freedom Call fram som minnet. tande I Believe. Så enkel, så sublim, så påminnare om hur det faktiskt förhåller sig Gary Andersson snygg. Och visst känns det som man hört med power metal. Schlagerrefränger som i JORI HULKKONEN den förr? Carry On och Kings & Queens hade månne ”Dualizm” Magnus Sjöberg fört tyskarna till melodifestivalens andra F Communications/Playground I CAN MAKE A MESS LIKE NOBODY’S chans i tuff konkurrens med Alcazar och ”Science is keeping me happy” sjunger Jori BUSINESS Katarina & The Nameless – men vem orkar ackompanjerad av ett stillsamt piano i Sci- ”I Can Make a Mess Like Nobody’s Business” bry sig? Hissmusik i hårdrocksförklädnad ence. Det är tio år sedan han skickade in Drive-Thru/Showtime är verkligen inte något att slösa sina slan- sin första demo till franska F Communica- Mannen bakom I Can Make a Mess Like tar eller sin tid på. tions och även om de kanske inte ägnar sig Nobody’s Business, Art Enders, är kanske Roger Bengtsson åt vetenskap har de hela tiden varit i fram- mest känd som frontman i The Early GAKKO 3 kanten för tekniskt innovativ musik. Och November,ett band som jag ännu inte stif- ”Signals” detta album är inget undantag även om det tat bekantskap med. Och ju mer bekant jag Dust Music/Warner innehåller pianoballader och retroinfluen- blir med hans soloprojekt, desto mer över- Oavsett vad man anser om musiken skivde- ser.För det finns ett starkt sug efter futu- tygad blir jag att det kanske inte behöver buterande finländarna Gakko 3 skapar är ristisk dansmusik även om det blandas upp vara något negativt. För en sån här schizo- det en tuff uppgift att lyssna på den där med syntpop och new romantic i spår som fren platta har jag inte hört på år och dar. rösten. Den pipiga, nasala, gnälliga, osäkra Lo Fiction. Eller varför inte i Dislocated Inledande obetitlade introlåten släpar rösten. Nagelbitare varnas. Sångaren Joa- där John Foxx medverkar på sång och som sig fram med spår efter både Sonic Youth kim låter som en blandning mellan Smash- låter väldigt mycket John Foxx vid tiden för och Deftones. Efterföljande Whispering ing Pumpkins Billy Corgan och valfritt hans In the Garden. Överhuvudtaget är det består av lika delar emorock och progressiv bedårande barn från tv-programmet Små- mycket syntpop över albumet, men det metal. Steget till Pain of Salvation är inte stjärnorna. balanseras upp av funkigare, mer dansanta långt och sången ligger kusligt nära svens- Att Gakko 3 lyssnat både en och tio techno/houseutflykter i The Baxter Sequen- ka ångestfantasterna Koma. Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 7

Sedan inträffar något oförklarligt. Som JESU Basisten Martin Sjöstedt är den av om jag i sömnen bytt skiva i spelaren ljuder ”Jesu” dessa tre som vågar sig längst ut bortom plötsligt amerikansk, akustisk radiorock ur Hydra Head/Sound Pollution pastischer och kärleksfulla hyllningar.Fast mina högtalare. För att få rätsida på Justin K Broadrick är kanske mest känd utan att alls egentligen heller röra sig ut på mysteriet plockade jag ur den lilla plastbi- för att spelat i band som Napalm Death några avantgardistiska myrmarker.Istället ten för en hälsokontroll. Men efter uppre- och Godflesh. Men han var också en av lagom sömning bruksjazz i kvintettformat pade genomlyssningar har jag fått klart för hjärnorna bakom Techno Animal som gjort med som vanligt tappra individuella insat- mig att I Can Make a Mess Like Nobody’s det hårdaste hiphop-beat jag någonsin hört ser från några av landets mest anlitade Business varken är en samlingsplatta eller på plattan Brother Hood of the Bomb.Nu musiker (Fredrik Kronkvist, Jonas Östholm, ett pinsamt misstag. Det ska låta så här. har Justin tillsammans med Paul,Ted och Daniel Fredriksson och Karl Olandersson). Synd på en skiva som i början verkade Diarmuld skapat en skiva som innehåller Ett gäng original och ett par gamlingar ganska lovande. massor.Suggestiva trummor och bas. My som allihop är ganska harmlösa som kom- I fem låtar agerar han sövande truba- Bloody Valentine-gitarrer.Programmerade positörer betraktat. Istället ska man väl dur tills elguran dyker upp i låt nummer ljudkulisser.Sången långt borta. Och själva lyssna på solon, timing och sådant, vilket på åtta (obetitlad) – för att sedan läggas på kontentan, essensen, av Justins låtar är att Slow Charles är alldeles för anonymt för hyllan igen. Här finns det vinnande koncep- det ska vara en helhet. En totalupplevelse. min smak. Inte på något sätt dåligt men tet. Varför,jag undrar varför,har elgitarren Och upplevelsen kan te sig skrämmande att ganska ointressant. fått samla damm under inspelningen av gå in i. Som en thriller utan slut. Bara en Fredrik Eriksson denna förunderliga soloutflykt? dörr som leder in i dunkelt ljus och enda JOSEF OCH ERIKA Christian Thunarf vägen ut är att rusa tillbaka. För ska man ”Wallpaper Stories” BILLY IDOL ta sig igenom Jesus självbetitlade skiva så Footprint/CDA ”Devil’s Playground” måste man våga gå in där igen och igen Småskalighet kan vara oerhört befriande. Sanctuary/SonyBMG och leta efter utgången lite på chans. Det Inte minst som omväxling, om man överdo- Ojojoj, vad gamle Billys röst är vek och är med en skräckblandad förtjusning varje serad bombastiska arrangemang, tjocka krampaktig! Han försöker givetvis tuffa till gång jag ger mig in i halvdunklet. Men jag produktionsväggar eller rytande gitarrorka- den (precis som gitarriffen är tänkta att gör det om och om igen. Fast bara i dags- ner.Där kan artister som Josef och Erika ”rocka”) utan att lyckas. Bara passager i ljus än så länge. finna en plats – likt ett vattenhål efter vissa låtar påminner om vad han åstadkom Per Lundberg GB ökenvandringar,ungefär.Kontrabas plus med Generation X för 100 år sedan. JOE SPINACI & THE BROOKOLINO röster utgör allt som oftast det enda på Bästa covern på honom själv är Scream ORCHESTRA FEATURING MIRIAM Wallpaper Stories. Och det funkar riktigt som påminner mycket om White Wedding AÏDA fint, Your Heart Within My Pocket är rik- och Rebel Yell. Annars hör man knappt att “To Darn Hot” tigt stark. Även om det är svårt att se det är Billy som sjunger.Det skulle kunna HOT CLUB DE SUEDE några låtar som kommersiella singlar.Det vara vilken harvande coversnubbe-på-en- “Homage a Django” är för naket och minimalistiskt, men som sleazy-bar som helst. MARTIN SJÖSTEDT BAND smådrömsk filmmusik skulle det funka all- Gary Andersson “Slow Charles” deles utmärkt. INSENSE Sittel Och att plattan är inspelad på en dag ”Soothing Torture” Det finns en otrolig märklig huvudådra hamnar givetvis också på pluskontot. Black Baloon/Sound Pollution inom den samtida jazzmusiken som mer Niklas Simonsson Norska Insense gör verkligen smart och bra handlar om levande historia än om musik. KEITH FULLERTON WHITMAN & hardcore/progressiv metal. En jävla intensi- Mer museum än samtid. I sin otroliga vörd- GREG DAVIS tet och höga gitarrväggar,både akustiska nad om sin egen historia hittar många ”Year Long” och elektriska.Tredje skivan Soothing Tortu- ingen anledning att ge sig ut på äventyr Carpark/Dotshop.se re rymmer såväl sköna sing-a-long-refränger utan ägnar sig istället att helhjärtat försö- När laptopexperimentalisterna och improvi- som aviga beats. Dags för ännu ett norsk ka plagiera något som de aldrig kommer att satörerna Fullerton Whitman och Davis går band att ta till sig för resten av världen. kunna mäta sig med. Jag vill inte alltid loss på elektroniken finns det nog bara två Per Lundberg GB kalla det pastisch men ibland svajar det möjliga förhållningssätt (nej jag vet att det JAZZTRONIK farligt ute i kitschens utmarker. Anledning- finns flera, men anta att det är så): anting- ”Samurai” en att inte totalt avfärda detta hantverks- en håller man för öronen och anser att det Pantone Music musicerande som totalt meningslöst ligger bara är konstigheter de båda skäggiga MARK DE CLIVE-LOWE ofta i att det är så oerhört välgjort och snubbarna sysslar med eller så kan man ”Tide’s Arising” bitvis med såpass mycket personlighet att öppna öronen och sugas in i de ljudexperi- ABB Soul/Soulful jag bortom alla klichéer skymtar någonting ment som de båda öser ur sig. Den senare Både japanske Ryota Noazaki (eller Jazztro- glänsande och vackert. varianten är givetvis att föredra, men jag nik som han kallar sig som artist) och Gitarristen Joe Spinaci och hans The kan redan nu skicka ut ett varningens ord. japansk-nya zeeländske Mark de Clive-Lowe Brookolino Orchestra (varför ta ett artist- Det är en fascinerande färd, men inte den började tidigt spela piano. Jazztronik har namn när man heter Carl Alberto Bettini?) lättaste. Det handlar om musik som är ska- berättat att hans mamma tvingade honom ta anammar trettio- och fyrtiotal, swingerans pad i gränslandet mellan rena ljudexperi- lektioner och Mark de Clive-Lowe började storhetstid. Fullkomligt naturtroget, vack- ment, noise och elektroakustisk. Och det är redan som fyraåring. Så det kan inte vara ert supersvängigt och absolut fullkomligt när kompositionerna drar åt det elektroa- någon tvekan om att de båda herrarna arkeologiskt. En rad standards, numera mer kustiska hållet det tänder till. Då införs en behärskar sina klaviaturer.Däremot får eller mindre spelade, framförs med nästan dynamik i musiken som lyfter oljudsattack- deras soulfunkfusionjazzhouse mig att all- kirurgisk precision. Miriam Aïda är strå- erna åt tränga in i musiken och ta den till varligt undra om det inte är broken beats lande sval med sin lite altiga och kraftfulla sig. som tjänar som uppsamlingsplats för alla de stämma. Det är gjort att röjas och svängas Mats Almegård där skolbanden som bildades för att funka till, och visst fungerar det alldeles utmärkt KENT loss en gång om året till sommarlovsstarten. utan några större pretentioner än så. På ”Du & jag döden” Antingen har de som medverkade på scen skiva känns det hela ändå rätt platt och lite BMG och gjorde sköna covers av lite lagom lära- kemiskt men live knäcker det säkert. Jag mår lite dåligt av Kents nya skiva. Att ranpassad musik väl blivit studiomusiker åt Några andra som gräver sig bakåt är lyssna på den känns som att vakna upp någon ointressant rockartist eller så måste gitarristerna Andreas Öberg och Gustav efter en mardröm och inte riktigt minnas det vara broken beats de gör.För det är fak- Lundgren som tillsammans med basisten vad man drömt men ha kvar en stark olust- tiskt så både Clive-Lowe och Jazztronik Hampus Lundgren utgör Hot Club de känsla i kroppen. Är det bra? Jag vet inte låter.Visst, Jazztroniks titelspår Samurai är Suede. De hymlar inte heller med sin avsik- riktigt. Nej, inte särskilt. Jag gillar inte att schysst, men resten av skivan är så där funk- ter att reproducera musikhistorien. Här må dåligt utan att veta varför. tokigt tråkig som man bara trodde att Jami- dock med den vänligt inställsamma avsik- Jag saknar Kent när de var ett popband roquai eller Brand New Heavies fick vara. ten att hylla. De har också genom tidigare i likadana kostymer som intervjuades i Och så är det: jag vill inte ha skolavslut- inspelningar rönt en viss uppmärksamhet Slitz (när den fortfarande gick att läsa) om ningsfunk, ingen acid jazz och inte det här med sina naturtrogna Reinhardt-imitatio- brudar och utekvällar.På den tiden gjorde stelt perfektionistiska svänget i studion hel- ner.Just i deras fall tycker jag att det bör- de fantastisk popmusik. Idag gör de medel- ler.LCD Soundsystems skiva var ingen höj- jar bli väldigt vanskligt mellan pastisch/imi- måttig depprock. dare, men jag skulle ändå önska att Jazztro- tation och kitsch. Jag kan förstå deras Bara för att man gör allvarlig musik nik och Mark de Clive-Lowe lyssnade lite på kärlek till Django Gypsy Jazz, det är lätt måste man inte ta sig själva på för stort den och insåg att allt som är polerat en mil- att göra, men inte riktigt deras vilja att så allvar.Bara för att man tycker att man har jard gånger inte nödvändigtvis behöver vara fullständigt kopiera. Visst är de duktiga, något viktigt att säga måste man inte vara bättre än den musik som skjuter från höften. visst svänger det men varför slösa bort så pretentiös. Kent borde snegla på Morrissey Mats Almegård mycket talang i ett coverband? som förmår sjunga tragiska texter i dur och Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 8

som förstärker allvaret med underbart bakom sig men har aldrig uppnått stora PAUL M kvick humor.Eller på Silverbullit vars mör- framgångar.Det gamla knepet att bilda en ”The 1st Chapter” ker är laddat med lika delar sorg och sexu- supergrupp för att öka intresset har funkat Daddy Cool Music ell frustration. Kents skiva andas enbart förr men The L.J.’s kommer knappast att Hittills mest känd för att ha uppträtt med uppgivenhet. Jocke Berg skriver utomor- bli deras stora genombrott. Första spåren en gammal Basic Element-medlem i en av dentligt bra texter men han sjunger dem LJs Anthem och One Day Away känns hyf- Melodifestivalens deltävlingar släpper nu fullkomligt oengagerat. Och musiken är sat fräscha men de flesta av Babus beats svenske soulsnubben Paul M sitt debutal- malande anonym. Jag ser fram emot när låter som om de blivit över från senaste bum på eget bolag. Som sångare är han Jocke sätter sig ner för att skriva en dikt- Dilated Peoples-plattan och Defari rimmar knappast originell, men har en ändå en samling. Den kommer jag definitivt att mest på rutin. Utan att någonsin vara ganska snygg soulröst som i alla fall delvis köpa. direkt dålig ligger The L.J.’s nästan hela lyckas lyfta den här trista svennesoulen. Moa Eriksson tiden på fel sida av den fina gränsen mellan För det är i låtmaterialet och produktionen K-LAZ skön och seg. det brister, The 1st Chapter låter så sjukt ”Presents: The Soulsnatcher BD” Daniel Severinsson daterad att Christian Walz framstår som R Valentine/SonyBMG LIQUIDO Kelly i jämförelse. Gueron Robinson-Klas ”k-laz” Granström ”Float” Thomas Nilson har här proddat ihop ett debutalbum Nuclear Blast/Sound Pollution MAETRIK straight outta Luleå som svänger av klas- Det kommer mycket hemskheter från Tysk- ”Casi Profundo” siskt somriga westcoastbeats och Kanye land. Scorpions, Scooter och Rammstein är Treibstoff/import West-sånghookar.Soulkänslan är överväl- bara ytskrapet. Det finns inte många tyska För den som tror att Dallas inte har mer digande och vare sig You Gotta med sina band som är bra.Television Personalities att erbjuda än TV-serier,olja och ett ruskigt Fresh Prince-Summertime-vibbar eller tyska avkomma The Bartlebees, Kraftwerk, bra hockeylag har det blivit dags att tänka sköna The Reason flödar ur högtalarna Tocotronic är undantagen. Och Stereo om. Inte för att det är någon nyhet att Eric inser man att det är svårt att göra sig rolig Total, vi kan kalla dem tyska trots fransk Estornel gör bra musik. Han har redan över mannens såpahistoria – i detta sam- sångerska. Säkert finns det massor av släppt ett antal tolvor under sina olika alias manhanget är det faktiskt rätt egalt. Plat- schyssta band som harvar på små klubbar, Maetrik, Mariel Ito och Jell Cell, men med tan är tajt och på grund av att flera olika men de har ju inte jag hört. detta album på tyska Treibstoff flyttar han emcees konkurrerar om utrymmet över Liquido då? Ja, de låter inte så tyska. fram positionerna ytterligare. Hans techno Klas beats blir det mer spännande än man Jag var säker på att det var ännu ett ameri- är djup, dansant, mystisk och flytande. De kanske fruktat. Kul med en ”tv-kändis” kansk Blink 182-band. Mainstream punk- olika ljudlagren böljar över varandra, flyter som faktiskt levererar. pop alltså. Säkert i grungeshorts och keps in i varandra, byter plats och återgår till The Soulsnatcher BD känns dock inte bak och fram. Den jävel som uppfann denna sina utgångspositioner.De mestadels moll- speciellt 2005. Den är en romantisk tillba- musik-och klädstil borde skickas till Guan- stämda tonerna harmonierar väl med de kablick på den soldränkta glidarhiphopen tanamobasen. Den killen är ett större hot hårt dansanta rytmerna. Det blir heller ald- från början av nittiotalet. Sampla och croo- mot mänskligheten. USA borde ta hand om rig för hårt. Estornel har lärt av de stora i na, liksom. Bäst lyckas göteborgaren P.S. sina egna problem och sluta beskylla resten Detroit – det gäller att bibehålla känslan a.k.a.Tha Marginal Error i lite hårdare av världen. Och de borde ge fan i att skyffla och suget i en låt för att inte få den att bli Shyne, Form One i funkiga You Gotta och sitt avfall på intet ont anade Tyskland. Kon- baktung. Det lyckas han finfint med. En FORTY4 i introspektiva I Need Time. Allt sekvenserna blir band som Liquido. lysande skiva helt enkelt. över Klas kompetenta beats. Annica Henriksson Mats Almegård Gary Andersson LINDSAY LOHAN FRANK MARTINIQ JAMES LABRIE ”Speak” ”Little Fluffy Crowds” ”Elements of Persuasion” Casablanca/Universal Boxer/import InsideOut Music/Border Nej, nej, nej! Vad är det här för MVT-stöpt I The Orbs diskografi finner man Little Det är oftast inte så lätt att bedöma en Inside- ny ung rocktjej? Med så andefattiga och Fluffy Clowds och Frank Martiniq anspelar Out-produkt i en handvändning. När manus- förutsägbara låtar att man storknar.Att givetvis på denna ambienthouseklassiker. stopp ligger någon vecka framåt är det bråda den amerikanska marknaden suktar efter Med The Orb kanske han inte så värst dagar att hinna sätta sig in i de progressiva söta rocktjejer med bredstansade refränger mycket gemensamt, förutom en känsla för alster som brukar stå på programmet. är välkänt, men så här mycket fejkade detaljer och fina ljudskulpturer.Martiniq James Labrie står till vardags bakom känslor på en platta måste vara ett lågvat- har redan ett tiotal maxisinglar och tre micken i Dream Theater och detta är hans tenmärke. Hittar inget positivt att säga om album i bagaget och det märks att han inte tredje soloalbum. Elements of Persuasion vare sig Speak eller Lindsay Lohan. Hej då. är någon nybörjare. Finmejslade små blipp spänner över ett brett register från lugna Gary Andersson bryter in på ställen som känns exakt rätt ballader som Smashed till tyngre metal- JENNIFER LOPEZ och bryter så bra med de dansanta stycken som In Too Deep vilket bidrar till ”Rebirth” techhouserytmerna. Det är dansmusik som att helhetsintrycket känns lite spretigt. Kar- Epic/Sony rymmer så mycket mer än bara en bra bas- len besitter en välljudande pipa och vid Det råder inget tvivel om att det en dag gång och ett skönt beat. Hela tiden för- varje genomlyssning har nya skikt uppenba- kommer sammanställas en rätt hygglig Jen- skjuts nyanser i musiken och gör den rat sig i musiken. Därom råder ingen nifer Lopez-samling. Hennes singelkatalog extremt lyssningsvänlig. Jag är helt överty- tvekan. I nuläget har jag ändock svårt att är förvisso ojämn, men den innehåller Rod- gad om att Martiniq kommer att kunna bestämma mig för hur omistlig denna pro- ney Jerkins-klassikern If You Had My Love förvandla vilken publik som helst till en dukt är i samlingen. Kanske kan jag ge ett och en rad andra oförnekliga r’n’b-pophits. fluffig liten folksamling som studsar runt klarare besked om ett par månader. Vinters monstersingel Get Right med sitt som små lyckliga troll när han spelar sin Roger Bengtsson briljanta dansbeat hör givetvis till dessa. sköna musik. LEIF KARATE Men tills den där samlingsskivan dyker upp Mats Almegård “Let’s Back the Wrong Band” gör man bäst i att undvika Jennifer Lopez i MARY LORSON & SAINT LOW Corruption/Border albumform. ”Realistic” Det sju man starka band från Sundsvall Thomas Nilson Cooking Vinyl/BonnierAmigo bjuder på en ganska lättuggad vardagsrock JENNIE LÖFGREN Skönsjungande Mary Lorson var sångerska med vissa släktband till punken i form av ”Jennie Löfgren” i Madder Rose, ett band jag knappt kom- attityd och tempo. Men den största behåll- Curling Music/Border mer ihåg.Tillsammans med Saint Low har ningen är deras lättsamma, men samtidigt Jennie Löfgren tassar fram – ibland lite Mary gett ut skivor sedan början av 2000. allvarliga, inställning till musiken och livet i trevande, ibland lite väl försiktigt – bland Ljudbilden är luftig. Där ryms Marys röst allmänt, eller vad sägs om titeln Steve avskalade melodier.Bitvis smakfullt orkest- tillsammans med piano, dragspel, gitarr, McQueen Was Great in Papillon. rerade, inramande de sköra melodierna, tassande trummor,pedal steel och drömska Leif Karate har redan gjort sig ett håller upp dem, låter dem inte dunsta, för- körer.Vackert och tillbakalutat med en viss namn som liveband och har haft The Pixies tvina, krackelera. Vissa av dem sköna i sin melankoli. som supportrar och en blödande Torsten kontext, andra transportsträckor i ordets Per Lundberg GB Flinck som förband. Det är ju alltid något rätta bemärkelse, leder mest över till något WILLY MASON att berätta för barnbarnen när musikkar- annat, ibland värt resan, andra gånger inte. ”Where the Humans Eat” riären är över. Och även om det finns bra melodier känns Virgin/Capitol Andreas Eriksson helheten lite för försiktig, lite för vän för ”I just turned 20.We have been joking that LIKWIT JUNKIES att stanna kvar; lite för snäll, lite för var- my music career’s over now”. Orden kom- “The L.J.’s” daglig. Man kan inte vara för snäll, men det mer från den amerikanske singer/songwri- ABB/Soulful gäller väl inte musik? tern Willy Mason, som inte bara stått på Både Defari från Likwit Crew och DJ Babu Magnus Sjöberg scen längre än de flesta i sin egen ålder.Han från The Beat Junkies har långa karriärer låter också betydligt äldre än vad han är. Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 9

Albumet Where the Humans Eat inleds känns kulturkrocken total. The Last Call är No Night Out at the Jail, Opium Tea och i knarrig Oh Brother Where Art Thou-stil, urtråkig och mjäkig, men Stefan Morén ska That’s What Jazz Is to Me känns mer som och unge Mason fortsätter sedan att med inte hänga läpp för det. Friskt vågat är parenteser och det hade inte varit någon lugnt handlag utforska country, blues och hälften vunnet, och fans till Heartplay och större förlust om man aldrig fått höra dem. folkmusik. Han lyckas skapa en rätt skön Krokus borde gilla det här. Men i stort är det här ett ytterligare bevis och bonnig känsla, och vi slipper den präk- Till sist: aldrig förr har en låt om knul- på Caves storhet, för en B-sides-/raritet- tiga finstämdhet som många samtida sing- la, covern på Sweets Wig-Wam Bam, samling som håller så här hög klass säger er/songwriters lider av.Willy Mason är slaf- sjungits med mindre inlevelse. När sångrös- en hel del. sigare. Mer lössläppt. tens färg och textens budskap inte klaffar Mats Almegård Däremot kan jag tycka att han saknar borde producenten ha sagt till på skarpen. NORTH MISSISSIPPI ALLSTARS de där riktigt starka låtarna. Hitsen.Till Problemet är att Stefan Morén är både ”Hill Country Revue: Live at Bonnaroo” nästa gång kanske han ska ringa polaren musiker och producent. Cooking Vinyl/BonnierAmigo och Bright Eyes-mannen Conor Oberst och Torbjörn Hallgren Jag skiter i om bröderna Dickinson har tigga till sig ett par sånger som kan ge det NAS & COMMON cred. Jag skiter i att deras farsa heter Jim där extra lyftet. ”Uncommonly Nasty” Dickinson och är vida känd i musikkretsar. Daniel Axelsson Nocturne/Soulful Vita killar ska inte spela blues! Speciellt MAXIM Som en välkommen motpol till dagens inte tillsammans med svarta gamla gentle- ”Fallen Angel” pubertala hiphop kommer Nas och Com- män. North Mississippi Allstars är ett ame- Edel/Playground mons mixtape Uncommonly Nasty. rikanskt svar på Grymlings. Dickinsonbror- Någon ängel har han väl kanske aldrig Några av rapparnas bästa spår åter- sorna har samlat levande legender.Låtvalet varit. Men väl en cool dansare i The Prodi- finns här remixade av svenske producenten är inget man trillar stolen för heller.Låtar gy. Om det gör att hans status är så hög så Soul Supreme från Boden som tidigare pro- av Fred McDowell, Ry Cooder och R.L. att han idag kan kalla sig fallen ängel må ducerat bland andra KRS-One och Statik Burnside som också är med på scen till- vara osagt. Men rent musikaliskt känns det Selektah. Är man konservativ och redan sammans med sina söner Garry, Duwayne som om Maxim fallit platt. Detta hans äger största delen av Common och Nas och sonson Cody. andra soloalbum efter den sorgliga Hell’s skivsläpp så kan man nog klara sig utan det Lite kul att Black Crowes-sångaren Kitchen. Och Fallen Angel får ingen att bli här samarbetet. Men även om man har dem Chris Robinson är där och sjunger Cooder- gladare: bombastisk bigbeat kryddad med kan det vara värt att ge de här omarbetade låten Boomer’s Story. Men i övrigt ska vita hårdriffande gitarrer.Ruggigt ointressant. versionerna en chans. hålla sig ifrån att spela blues. Och svarta Mats Almegård Soul Supreme vet vad han gör och har som spelar blues ska hålla sig från vita. Då KATE & ANNA McGARRIGLE modet som krävs att mixtra med de här kan det gå lika illa som det gått för B.B. ”La Vache Qui Pleure” tungviktarnas spår.Inte ens The 6th Sense King. Medalj av kungen och framträda i Munich/Playground som från början är en DJ Premier-produk- kostym. Det är inte blues för mig. Och den Det är en speciell känsla att lyssna på syst- tion har avskräckt honom. Han har mjukat här skivan är långt ifrån en bra skiva. rarna McGarrigle. För det är nästan bara upp originalen med bitvis mer soulstämning Per Lundberg GB dessa kanadensiskor som kan frammana och mycket tjejsång. Det passar bra speci- FARIS NOURALLAH den där kombinerade känslan av tidlöshet. ellt till Nas tillbakalutade flow och genom- “King of Sweden” Som att de båda funnits i evighet, som att tänkta texter. Western Vinyl/Dotshop.se deras röster speglar världen utan tid, som Moa Stridde Den här plattan börjar väldigt bra med fin- lyckas knyta samman nutid och forntid. NEW TANGO ORQUESTA fina Reverse Engineering, som i flera avse- På La Vache Qui Pleure, som titeln ”Bestiario” enden påminner om Jim O’ Rourkes akus- antyder nästan uteslutande på franska, Xource/BonnierAmigo tiska skivor Bad Timing och Halfway to a finns allt detta, allt som Kate och Anna Det tredje albumet av den svenska nytango- Threeway. bedårat oss med tidigare, inklusive Philippe kombon visar upp ett band som allt mindre På King of Sweden presenterar Faris Tatartcheffs recitation i en småmagisk verkar fundera på hur saker och ting ska Nourallah tillbakadragen pop, lite småslar- Hurle le Vent. Som ofta blir det dock lite och bör låta, utan bara kastar sig halsbry- vig i utförandet. Ja, det finns faktiskt en hel mycket av det goda emellanåt, inte så att tande ut bland influenser och referenser. del likheter med vår svenska konung där. det blir tråkigt och segt, men som att man Hela tiden med någon sorts grund i melan- Stråkar och mollackord varvat med inte orkar ta in det sköna i så stora doser, koli, smärta och hela den varande tangokul- klockspel och dur gör musiken intressant. att man bör dela upp goda rätter för att turens attribut, men alltid på väg någon Det är stapplande och lurigt i väntan på det inte själv konsumeras av dem. Det är dock annanstans. Sökande, finnande, vidare. där klockrena som kommer ibland och inget negativt. För att tvingas återkomma i Framför allt mot jazzen och folken, tar hela blixtrar till. Som till exempel refrängen i små doser till musik man tycker om och tiden upp, vänder och vrider på genrer och Disenfranchised, eller det sataniska introt berörs av är något man inte känner varje tidsepoker.Också alltid med ett episkt, näs- till Into the Void. dag. För att uppleva storheten måste man tan filmiskt inslag, som vore hela tillvaron Men för ofta blir Faris lite väl släpig också förstå det lilla. den resa den är.Per Störbys bandoneon och och träig. Magnus Sjöberg upptäckarglädje i musiken smittar,och man Den här mannen spelade tidigare i ban- MOPEDS hittar hela tiden mer,som att han vet mer det Nourallah Brothers tillsammans med ”Fortissimo” än oss, som att han inte vill visa oss mer än sin bror Salim. Men Faris hoppade av och Crunchy Frog/BonnierAmigo bara små bitar av sanningen i taget. Som har sedan dess hunnit med att släppa två Jag vet inte till vem The Mopeds vänder sig. musik ska låta när man slutar prata om soloplattor. Jag menar,jag vet inte vem de tror ska bli gränsöverskridande och inser att den fak- King of Sweden är ingen tiopoängare till sig i trasorna av deras texter.Jag känner tiskt är gränslös. men det finns helt klart potential. ingenting.Tydligen ska det finnas massor av Magnus Sjöberg Faris, det kommer att inte att komma humor i texterna, men jag är inte jätteför- NICK CAVE & THE BAD SEEDS några stekta sparvar flygande in i munnen tjust i tokroliga band. Musik är ju allvarliga ”B-Sides & Rarities” på dig. Men kör på ett tag till. Jag tror att saker.Den sprudlande, anstormande musi- Mute/Capitol din tid kan komma. ken, grymt influerad av sjuttiotalspoppen, Nick Cave fortsätter ösa ur sin rika källa Johan Joelsson ger mig inte heller någon kick. Klart de är av låtar.Efter greatest hits och liveskiva NOVAK duktiga och talangfulla. Men det känns som har det blivit dags att vädra de lite mer ”Forever Endeavour” musikskoleelever som tycker det är roligare svåråtkomliga låtarna. Mycket har man MTM/Showtime att experimentera med instrumenten än att självklart redan samlat om man är Nick Under det till synes självklara namnet beröra folk. Radioskval helt enkelt. Jag är Cave-fan. För de tre CD-skivorna består till Novak vill Andreas Novak med Forever ledsen. Det kanske är mig det är fel på. största del av de B-sidor som omtalas i Endeavour påminna oss om en pinsam Annica Henriksson titeln på denna box. Men det finns givetvis parentes i musikhistorien – den melodiösa STEFAN MORÉN en hel del godsaker att hämta också. Blixa åttiotalsrocken. Bortom tid och rum har ”The Last Call” Bargelds sång i Where The Wild Roses han skapat ett åttiotalsmonster.Ett Swedmetal/Sound Pollution Grow vill man för allt i världen inte missa. monster som talar med sprudlande gitarr- Varför måste medelålders rockkillar som Inte heller den mer filmiskt svävande ver- toner och Bregott-refränger.Vi snackar ger ut plattor i eget namn spela medelål- sionen av Red Right Hand som flimrade alltså mer Def Leppard, Europe och Rain- dersrock? Stefan Morén borde veta. Det förbi på ljudspåret till Scream 3. Time bow än Mötley Crüe och Judas Priest. här är musik i Conny Blooms anda, utan Jesum Transeuntum Et Non Riverentum Melodierna attackerar från alla håll anamma och med mottot ”det här är en som fanns med på en skiva baserad på TV- och kanter.Och det är det som är behåll- platta jag velat göra väldigt länge”. serien X-Files är mycket vacker i sin låg- ningen. Novak bygger skickligt upp låtarna När hårdrock är trallvänlig popmusik mält sammanhållna skepnad. runt hållbara melodier och detaljrika fungerar det inte. När dessutom omslaget Givetvis finns också rariteter här som arrangemang istället för att falla ner i det visar ett atombombsmoln och en dödskalle inte känns så värst inspirerande. There’s till döden uttråkande gitarrsoloträsket. Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 10

Det känns för mig mycket obekvämt att tig Looptroop-anda får lyssna av, informe- parna Schaeben & Voss lyckas med mixen i början av 2000-talet lyssna till en genre ras vi om att det inte bara är P.S.och ADL av Quest. Visst, Schaffel, men så tråkfun- man helst hade hoppats skulle falla i som vill samarbeta med kungarna utan kigt åttiotal så man stirrar nervöst på CD- glömska. Men för alla er övervintrade rävar även Swing som är på jakt efter husprodu- spelarens tidräknare och undrar när det ska som aldrig tappat hoppet kommer Novak centens beats. sluta. förmodligen som en triumferande frisk På det något kaxiga introt, från filmen Mats Almegård fläkt. The Kings of Comedy, meddelas att kungar- POPSICLE Christian Thunarf na är här.Så tidigt på skivan var jag inte ”The Other Side of; Popsicle” THE OTHERS beredd att hålla med. Men de stora orden Warner “The Others” backas upp av deras samstämmighet, tighta Första halvan av 1990-talet. Indie. I sin Poptones/Universal rim och imponerande breda produktion. rätta bemärkelse. Ständigt röktyngda dans- Det verkar inte finnas något stopp på band Kodies engelska verser levereras förvånans- golv, högtalare som skrapade av hög volym, som tar en noggrann titt på punken från värt säkert och är genomgående av det berusade nätter och öl spillda på gula See- tidigt åttiotal.The Others från London är uppkäftiga slaget. ”I’m a fuckin legend in feel-tröjor. ett sådant band och de har studerat sina this town” kommenterar Kodie sin tid i box- Popsicles debutplatta Laqcuer är än rötter väl. Debuten The Others kokar näs- ningsringen. idag (för mig) en av de bästa svenska tan över av all frustration och det är ett Azif kan konsten att mixtra med strå- fullängdarna någonsin. Rå och skör,hand i genomgående högt tempo utan att kvartet- kar och smurfliknande ljud såväl som med hand genom ett skoningslöst mangel och ten snubblar över farten. Du kommer säker- gammal soul. Jag kan inte låta bli att hop- direkta melodier.Än idag, nästan 13 år ligen få fler anledningar att lära känna The pas att det ska gå bra för kungarna från senare framstår den som fräsch och direkt. Others. Örebronx. Och att de ska kunna fylla kosty- Inte alla plattor kan med samma styrka Andreas Eriksson men som tronarvingar till den svenska hip- motstå tidens slitage. JANOVE OTTESEN hopscenen. 1999 tyckte bandet att det var dags att ”Francis’ Lonely Nights” Moa Stridde lägga ner.Inspirationen fanns inte där läng- Virgin/Capitol PETRA HADEN & BILL FRISELL re. Personligen tycker jag att de kunde På något sätt hade jag ändå väntat mig lite ”Petra Haden & Bill Frisell” hängt av sig gurorna fyra år tidigare, för de mer.När sångaren i superba norska Kaizers Rykodisc/Showtime två sista plattorna var obeskrivliga besvi- Orchestra gör solodebut hade jag nog vän- Det är väl på både gott och ont att aldrig kelser.Inte ens idag, med distans att ge de tat mig att en del av den idérikedom som riktigt veta vad man kan förvänta sig av en senare låtarna en chans, är de ens i närhe- finns i bandets musik åtminstone skulle fin- artist. När man tar en skiva med en artist ten av vad bandet presterat tidigare. Visst nas där som en liten skugga, som ett litet som Bill Frisell får man liksom oftast noll- är det intressant att se skillnaderna, hur antydande. Men nej. Janove sitter i sin ställa sig. Här tillsammans med Petra bandet valde att ”mogna” ifrån sitt fåtölj, sig befinnande i traditionellt Haden på violin och sång. Och en platta ursprungliga sound. Men inte ur positiv singer/songwriterland, och exekverar all den med covers. Som visserligen vid en första bemärkelse eftersom de sista två åren är så traditionalism man hoppades och faktiskt anblick ser intressant ut med tanke på vilka obeskrivligt mycket mer lamt och tråkigt än trodde man skulle slippa. låtar som finns med; låtar av Tom Waits, de två första. Man suckar,man förs bort i gråhet och Stevie Wonder,Elliott Smith och Gershwin. Jag missade bandets återföreningsspel- slätstrukenhet. Men man inser också att det Tillsammans med två originalkompositio- ning. Men frågan är om den spelningen skulle vara orättvist att låta första intryck- ner.Och trots att innehållet ändå är sam- bokades med anledning av denna samling- et basera hela omdömet. Nu kommer jag mansatt och enhetligt, så känns det emel- splatta eller tvärtom. För med handen på aldrig riktigt ifrån det, jag känner hela lanåt väl förutsägbart och tradigt. Och hjärtat känns inget av de två speciellt aktu- tiden att det borde kunna finnas mer fanta- nästan, just därför,ojämnt. ellt.Trots Lacquers storhet. si och uppfinningsrikedom här,att det borde För hur gör man intressanta versioner Niklas Simonsson finnas en ådra av upptäckarglädje. Men av exempelvis Moon River och When You POVO Francis’ Lonely Nights är ändå, när man Wish Upon a Star utan att känna att ”We Are Povo” kommit bort från den initiala besvikelsen, tristessen och livsledan tar över hela ens Raw Fusion/BonnierAmigo en habil skiva. Bra melodier,om än i alltför tillvaro? OK, de försöker – men det funkar Köpenhamnsborna Lars Vissing och Anders traditionell miljö för att det ska explodera, inte. Slätt och opersonligt. De enda spåren Peter Andreasen kompletterar varandra för att det ska lyfta sig över allt annat. För som faktiskt lyfter är Bai-la Taigam,en perfekt för den musik de vill göra. Lars är även om det är en habil skiva, så är det traditionell sak från Tuva i Sibirien, och den jazzmusiker och producent, Anders är skiv- stora problemet, liksom så ofta, att det är avskalade versionen av Tom Waits I Don’t samlare och DJ. Det resulterar naturligtvis lite för likriktat, lite för vanligt, lite för Wanna Grow Up, som faktiskt lyckas kom- i klassisk jazz kombinerat med klubbrytmer mycket av det man hört förr.Och när det binera naiviteten och erfarenheten i den till och danssväng. Fast det känns som om de gäller Janove Ottesen är det en riktig besvi- den vaggvisa för vuxna den ändå är.Resten båda herrarna får ta olika mycket utrymme kelse. är bara trist, dessvärre. på olika låtar.Det är ingen total harmonisk Magnus Sjöberg Magnus Sjöberg uppdelning av uppgifter verkar det som. I PENNEBAKER THE PLOT TO BLOW UP THE EIFFEL en del spår är det standardjazz som gäller,i ”A New Skyline” TOWER andra lite mer klubbkänsla som påminner NEG/BonnierAmigo ”Love Is the Fascist Brothel” om svenska Koop eller Kyoto Jazz Massive. Grunden i Pennebaker utgörs av duon Revelation/Sound Pollution Bäst blir det i de klassiska jazzstyckena, Björn Öqvist och Daniel Bengtsson och Om man tar ett putslustigt bandnamn och främst i Lou Reed-covern Perfect Day som grunden i musiken utgörs av soul och jazz i kallar sin andra platta något smart så faktiskt är långt vackrare än det redan fina en kommersiell blandning som säkert faller borde man ju fatta att det här är ett band originalet. de flesta radiostationerna i smaken. Och det som gör splittrad musik.The Plot To Blow Mats Almegård är lite av problemet, låtarna på A New Sky- Up The Eiffel Tower från San Diego är trots PRO-PAIN line är lite för tillrättalagda, lite för polera- sin oförutsägbarhet ganska genomskinliga. ”Prophets of Doom” de. Hårda kanter som river och skapar mot- Man blandar stilar hejvilt. Pop, rock, punk Rawhead stånd hade höjt den annars behagliga resa, och fusion jazz. Man mixar gitarrer,sax, Pro-Pain från New York är inne på sitt där Elton John är hedersgäst. Synd att och piano. Det borde vara intressant men trettonde år som band. De har tidigare hun- Pennebaker inte vågar ta ut svängarna. blir kakofoni på kakofoni. Sålla bland nit med att flörta med nu-metal, men av Andreas Eriksson idéerna boys och kom tillbaka om ett år. den finns inga spår kvar idag. Här slår de PENNYBRIDGE KINGZ Per Lundberg GB ihop speed metal-instrumentering med en ”No Holds Barred” POPNONAME mer hardcore-aktig sång till något som Egen distribution ”Piece” bäst ackompanjeras av ljudet från ölburkar Ni som tycker att svensk hiphop har stag- Firm/import som trycks mot pannor. nerat på sistone kan andas ut nu. Produ- Med denna EP tar Popnoname upp kampen Prophets of Doom låter hyfsat torr och centen Al Azif och MC Kodie, den rappande med LCD Soundsystem om vem som kan få old school, en ljudbild som stundom uppda- boxaren, från Örebro har satt ihop en indierocken att bli dansant med hjälp av teras av små nyanseringar i bakgrunden, debutplatta som innebär en ganska rejäl technokomp och soliga leenden. Men det är men de upprepade riffen av typen Sepultu- uppryckning för scenen. egentligen bara i avslutande First Time, ra gör att jag till slut tröttnar och stänger På mixtapet trängs både P.S.aka Tha där technon tillåts regera ostört från rock- av. Marginal Error och ADL med en hel massa och white-funk-influenser som det blir Mikael Barani skits, små pratsekvenser.Marginal Error- något vidare bra. Där är det pur dansgolvs- LAS PUERTAS samarbetet Some of Them är ett helt okej glädje med malande syntbas och snärtigt ”Las Puertas” förfestsoundtrack men Desert Kings är det uppdrivet tempo. I övrigt en rätt stel till- Combatdisc mer drag i. ställning, precis som LCD:s platta alltså. Rasmus Kellerman verkar vara en av vårt På killarnas telefonsvarare, som vi i rik- Inte ens de gamla trogna Kompakt-käm- lands stora musiktalanger just nu. Hans ett Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 11

år gamla Is My Head Still On? som Tiger som ett sätt att kommunicera sin syn på mer orkestrerade styckena går under av en Lou var bland de bästa albumen under orättvisor i världen. Men även glädjeämne- alltför fluffig produktion. 2004. Och i Las Puertas – där han spelar na, som i I Love Music tillsammans med Samlingen Dancing with the Enemy (en tillsammans med frugan Andrea – märks Promoe, Chords och Timbuktu. anspelning på USA:s handelsembargo som samma känsla för melodier.Men ibland Via Breakmekanix-beats med rotsyste- går under parollen Trading with the Enemy nästan medvetet opretentiöst. men i Afrika kokar denna medvetna reg- om något säljs eller köps) är mer klassisk Den elva låtar långa plattan klockar in gaegryta under Rantobokos överseende. kubansk musik av det slag vi vant oss att på under 18 minuter,vilket är aningen dum- Man gungar huvudet åt både rytmerna och höra på exempelvis Buena Vista Social dristigt. Utfyllnadsspår på 30 sekunder var- åsikterna som båda är självklara och lättö- Club. Samlingen innehåller musik från vas med höjdare som New Life och The verskådliga. Rantoboko sysslar med nöd- 1960-/1970-talet och här finns mycket att Water. Riktiga popstänkare som förtjänar vändig och vänlig lobbying för Afrikas rätt upptäcka! uppmärksamhet, och på sina ställen är det till självstyre och människovärdiga levnads- Del tre i de kubanska klassikerna foku- är väldigt lekfullt, utan att helt sjunka till förhållanden. Den typen av rättigheter vi i serar på samtida musik. Här blir inslag av dagis nivå. Men risken finns att denna skiva Sverige tagit för givet i många generationer rock och hiphop tydliga, samtidigt som det drunknar i vårflodens releaser.Synd, efter- nu. Synd att den här typen av upprop fort- blandas med klassisk kubansk musik. Pre- som den förtjänar ett mycket bättre öde. farande behövs. cis som hos Rodriguez blir produktionen Niklas Simonsson Gary Andersson ibland märkbar på ett negativt vis. Det PURPLE CITY REDLIGHT låter plastigt och rent av dåligt på sina ”Road to the Riches” “Just a Phase” ställen. Men låt inte produktionen stå i Babygrande/Soulful Wonderland Records vägen för denna musikaliska utflykt. Det är Detta är gräddan av låtar från ett antal Ta lite Kent, lite Broder Daniel och toppa nämligen ändå mycket intressant att få lite mixtapes som lila östkustklicken bestående med U2. Den föga originella blandningen nya tongångar från Kuba och inte bara av Shiest Bub, Un Casa och Agallah gett ut utgör Redlights debutskiva Just a Phase. höra standardverken. Allt är inte bra, men genom åren. Låtarna är stora gungande Bandet har hunnit släppa en EP,då under helt klart intressant. streetmonster med muggiga och malande namnet Redligt District. Bandet ska göra Mats Almegård beats av Agallah där bolagsledaren Bub sig bäst på scen och det kan jag förstå av SABATON ”The Emperor” och Un Kasa ”The Don Redlights låtar.Det är stundtals lika energi- ”Primo Victoria” Bishop” kämpar ner alla som står i vägen. rikt som ett kärnkraftverk och melodierna Black Lodge/Sound Pollution Lite fånigt är det ju, men användandet av svänger som ett löv i den värsta orkanen. Denna svenska heavy metal kvintett har Prince/D’Angelo/Daft Punk-ylande gitarrer Men vad hjälper det när helheten är dödan- lirat heavy/power sen 1999. Förutom en hel funkar ju alltid. Och stråkfyllda Will Not de tråkig och förutsägbar. del spelningar har de även hunnit lira in Lose är helt okej. Bästa spåret på plattan Andreas Eriksson plattan Metalizer som ännu ligger och är dock DK:s A Part of History som både ROCKET SCIENCE såsar på något italienskt skivbolag. Än en känns underground och skönt soulig i “Eternal Holiday” gång styrde Sabaton kosan mot den legen- refrängen. Annars blir det väldigt jämn- Modular/BonnierAmigo dariska Abyss-studion där de huserat två tjockt. Rocket Science, med samma hemvist som gånger tidigare.Tommy Tägtgren har återi- Gary Andersson Crocodile Dundee, spelar sprakande garage- gen äntrat producentstolen. QUESH rock.Tydligen så sprakande att Gaz i Egentligen är det rätt traditionell power ”Egonomic” Supergrass blev förälskad och tog med sig metal som bombarderas genom högtalarna Television Records/import bandet på turné. Varför blev han så upphet- men Joakim Brodéns, för stilarten, djupare I inledande Streets väser mörka syntljud sad då? Jag vet inte riktigt. Men Rocket och något nasala stämma korrelerar väl med över en slagborrmaskin som hackar i bak- Science har en snygg produktion och en denna skapelse som doftar både Manowar grunden. Men Quesh tar det inte längre än ganska spejsad ljudbild. Och det låter fak- och Rhapsody. Här finns en knippe medryck- så. Redan i nästa spår Ghettobitch visar de tiskt ganska bra när bandet sätter psykiga ande harmonier men textmässigt blir det väl vad de egentligen kommit för – att få igång hammondljud och skeva gitarrslingor på schablonartat och heavy metal-aktigt. dansen. Pumpande technobeats, men fort- första parkett framför de där riktigt klas- Roger Bengtsson farande med de där skitigt maskinella lju- siska rockriffen, som bara känns som att SCENES den förankrade i bakgrunden. Polissirener, sticka ner huvudet i komposten. ”Call Us at The Number You Provide” skrot och annat soniskt skräp backar upp Refrängen i Eternal Holiday, kören i Escapi/Sound Pollution det som händer i den mer dansanta för- Pop Lover, det hackiga gitarrintrot i Sex Tyska Scenes firar tio år,och gör det med grunden. Påföljande Candy Girl har redan Call och hela Connect Me med sin fint dis- att debutera. Bandet spelar progressive blivit en hit och det är inte svårt att förstå tade gitarr är finemang. Det finns en glöd i metal, en genre som domineras av Dream varför: en extremt lättillgänglig melodi låtarna som man får ge Rocket Science en Theater.I norra Europa är det en stor balanserar på hårda basljud och sång till eloge för. genre.Typiska kännetecken är en stor beja- största delen bestående av ett nynnat da- Men det ska ju givetvis vara så jävla kelse till melodier,jazzkänsla, klaviaturspel da-da-da-da. mycket påklistrad coolhet och rockattityd och en och annan tjock syntmattan. Allt i Hade inte Quesh blandat in ett par med en massa ”sex and death” och icke ett klister av hårdrock. svaga spår som Bone Adventure hade det ironiska låttitlar som Dressed to Kill att I valet mellan pest och kolera, i en genre här varit en kanonskiva. Nu är det inte det man bara känner för att cykla och skriva in som ofta är lika spännande som hushållsost, tyvärr.Den är alldeles för ojämn för att sig på en intensivkurs i Ashtanga Yoga. är Scenes ett bra band. Kompetenta musiker kunna beskrivas med de orden. Men det är Man får helt enkelt ta det onda med det och fina melodier som i Maiden-inspirerade en skiva som rymmer ett par kolsvarta goda. You Walk Away och So (Father) talar för ädelstenar.Och det räcker ganska bra så. Johan Joelsson det. Känsloladdade My Own Life är albu- Mats Almegård SILVIO RODRIGUEZ mets bästa låt, där gruppen växlar mellan RAGING SPEEDHORN ”Greatest Hits” piano och forte fram och tillbaka, upp och ”How the Great Have Fallen” DIVERSE ARTISTER ner på ett medryckande sätt. Steamhammer/Playground ”Dancing with the Enemy” Torbjörn Hallgren Ungefär mitt emellan London och Bir- DIVERSE ARTISTER KLAUS SCHULZE mingham ligger Corby. En tuff industristad. ”Diablo Al Inferno” ”Mirage” Medlemmarna i Raging Speedhorn menar Luaka Bop/BonnierAmigo ”X” att om de inte spelat i bandet hade de varit Gamle Talking Heads-sångaren David ”Dreams” döda eller suttit i fängelse. Byrne fortsätter leta guldkorn i världsmusi- ”Le Moulin de Daudet” How The Great Have Fallen är bandets ken. Den här gången har han tagit ett rejält Revisited/Border tredje platta och här har de hittat sitt eget spadtag i den kubanska myllan och presen- Över femtio album. Så många har den tyska sound. I korsningen amerikansk östkusthar- terar inte mindre än tre fullmatade skivor elektronmusiklegenden spelat in sedan dcore och Black Sabbath. Plattan har en under mottot Los Clásicos De Cuba. Först debuten för mer än trettio år sedan. Nu ges laddad stämning. Av aggressivitet och ut är Silvio Rodriguez samlade hits. Rodri- de ut på nytt, tillsammans med bonusmate- tyngd. Det här är bandets klart bästa plat- guez som under sjuttiotalet i det närmaste rial och informativa booklets, och först ut ta. Förhoppningsvis blir det också Raging blev en inofficiell kulturattaché i västvärl- är fyra skivor från olika perioder av hans Speedhorns genombrott. den har varit aktiv under trettiotalet år och karriär. Per Lundberg GB har en rik katalog att ösa ur när det är Schulze blev känd i slutet av sextiotalet RANTOBOKO dags för en Greatest Hits. Som icke- som trummis i Tangerine Dream men visade ”Urban Africa” spansktalande misstänker jag att jag mis- upp en betydligt mer lugn och reflekterande Juju/Playground sar en hel del, men det är ju självklart inte sida som soloartist. Efter de lite mer ryt- Med benhård övertygelse och lidelse i rös- bara texterna som bär upp Rodriguez miska albumen Moondawn och Body Love ten försöker Sipho ”Rantoboko” Sithole i musik. Bäst funkar de spår där han sjunger spelade han in Mirage 1977, hans första sann Bob Marley-anda använda musiken ackompanjerad av akustisk gitarr,medan de konceptalbum, som var menat att skildra Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 12

ett elektroniskt vinterlandskap. Men Schul- menar med det. Några kvarglömda Morbid ur sig nya band med fötterna fast i den zes bror låg för döden och gjorde det mer Angel-riff och ett ratat Meshuggah- melodiösa punken. Smoke Or Fire är senas- förtätat och dystert än det var tänkt. Året trumbreak. Lägg till en stor dos hardcore te tillskottet till musikscenen som ter sig därpå gavs hans tionde skiva, X, ut och och bilden börjar klarna. Debuterande Sinai mer och mer ointressant. På debuten Above kombinerade syntar och sequensermönster Beach är ett ämne för framtiden. Bandet är the City är det dessbättre nya element att med trummor och stråkar vilket gjorde det väldigt samspelta och låtarna faller precis rapportera, även om de egentligen inte är karaktäristiska ljudlandskapet ännu mer in i mallen för hur hardcore ska låta. så omvälvande. Men grabbarna försöker i storvulet och meditativt. Inför inspelningen På Immersed glittrar det till vid några varje fall göra något eget trots att det som av Dreams 1986 bjöd Schulze in en massa få tillfällen. Det är när man kliver utanför vanligt handlar om stor frustration över musiker han inte kände till studion för att mallen som i The God I Would Be när ett samhället (vilket definitivt är bra, det skapa kontraster vilket resulterade i ett gitarrsolo får ta plats. Annars en hyfsad behövs alltid fler som sparkar uppåt!), ganska spretigt album. Precis som Le Mou- debut. Sinai Beach är bandet som kommer snabba gitarrer och snabba trumpinnar. lin de Daudet från 1992 som utgör sound- att åka som förband under två år innan de Men mitt i det traditionella byter de tempo track till en film med samma namn. Där slår igenom stort. Kom ihåg var du läste och riktning och det räddar helheten. Den dominerar orkestrala arrangemang. det först. halvakustiska Cryin’ Shame är ett sådant Schulzes episka och långsamt pulseran- Per Lundberg GB exempel. de ljudbyggen har influerat bland annat SKUGGE & STAVÖSTRAND Andreas Eriksson new age-rörelsen. Visserligen är han en ”Humla” METTE SOMMER pionjär inom elektronmusiken men har Onitor/import ”Another Step” påfallande ofta gjort monoton, kylig och Det lilla fina technobolaget Onitor verkar Apparat/Rekord ganska tråkig musik. ha fått upp ögonen rejält för Johan Skugge Mette Sommer tar oss med ut i naturen på Robert Lagerström och Mikael Stavöstrand. Inte nog med att sin debutskiva Another Step. Här blandas SELF SCIENTIFIC de släppt deras Rheinsberger EP tidigare, tidlöshet och moderna tongångar i något ”Gods and Gangsters” under våren släpper det tyska bolaget två som stundom rent musikaliskt låter rätt likt Nature Sounds/Soulful ytterligare tolvor och denna fullängdare. Tori Amos där akustiskt och naket möter DJ Khalil och MC Chace Infinite, det vill Albumet spelades in förra sommaren i organiska rytmer.Sången däremot ligger säga Self Scientific, började släppa inde- Johan Skugges studio och efterbearbetning- mer åt Joni Mitchells håll, även om den inte pendentsinglar från Los Angeles underjord en gjordes i en stuga på landet. Av denna är lika extrem. redan 1996. Efter att låten The Best Part naturidyll hörs dock inte så mycket. Det är Sommer snirklar sig fram i sin trädgård kom ut på Tommy Boy Records 1999 och minimalt funkig techhouse av det slag vi där stämningen styrs av vackra arrange- blev nummer elva på Billboardlistan släpp- numera vant oss vid från herrar Skugge och mang, och det finns någon sorts blandning tes första fullängdaren The Self Science Stavöstrand. Mer storstadspuls än livet på av ett vuxet ljud som möter ungdomens lek- 2001. Mixtapet Gods and Gangsters är landet alltså. Det låter (också som vanligt) fulla spontanitet och utbristningar. uppföljaren. mycket bra. Skönt djupa basgångar och En svår skiva att greppa, ibland låter den Hälften av spåren är gruppens egna dansanta beats med inslag av små ljud som väldigt utstakad men just då kommer något men gästar på skivan gör också Planet förskjuts och liksom trevar sig in i varand- överraskande. I slutändan är den främst Asia, Strong Arm Steady (ett crew där Xzi- ra. Låtarna vänder ut och in på sig själva frustrerande. bit är med) och DJ Warrior som bidrar med utan att det låter krystat – snarare som en Mikael Barani en lek –och scratchfylld Drop. utveckling av en grundidé som låter helt SON OF CLAY Chaces insatser i form av rap har en självklar,fast ändå överraskande. Det ligger ”Two Abstract Paintings” tendens att bli ganska tråkiga och trött- rätt nära Johan Skugges Volume, fast utan Mitek/import samma och får livas upp av Khalils beats. dess hitkänsla. Kanske för att sången sak- Andreas Bertilssons tredje album fortsätter Han har samplat mycket soul och roliga nas, men också mycket för att det här är på samma färd som hans två tidigare: det instrumentaler och på några spår visar han musik som i större utsträckning siktar på handlar om minimala ljud (och i Son Of vilken grym turntablist han är med en dansgolvet. Favoriten är Back to Laos med Clays fall är det verkligen minimalt jag imponerande uppvisning. Överhuvudtaget är sina orientaliska flirtar,men hela albumet menar – eller mikromikrominimalt) som showen till stor del Khalis, som även produ- är lång, avslappnad dansglädje. spelas in, hackas upp, processas och sätts cerat G-Unit och Xzibit, i början på den här Mats Almegård samman till en ljudväv så tät och fin att det skivan. Men efter hand piggnar Chace till SLAGSMÅLSKLUBBEN vid den första lyssningen låter märkligt och ger prov på ett något bredare teknikre- “Sagan om Konungens årsinkomst” tomt och händelselöst. Men det här är gister.På Jealousy kommer han äntligen till Beat That! givetvis musik som kräver sina lyssningar. sin rätt och man får höra hur bra de kan Slagsmålsklubben (namnet taget från fil- Lyssnaren måste också processas in i ljud- komplettera varandra. men Fight Club) låter inte som något annat flödet. Fast flöde är nästan fel ord, för det Det roligaste med skivan är all scratch band. Deras unika variant av analog, dan- är ingen ström av ljud som sveper över en. och att man stundtals får en riktig tidig nit- sant elektronisk pop med onaturliga sångin- Snarare en detaljrik skapelse som försiktigt tiotals-westcoast-känsla i kroppen. satser gör bandet andra fullängdare till en söker ett uttryck. Den som hört Son Of Moa Stridde säker hit på landets diskotek. Deras något Clays tidigare album vet vad jag pratar om. ELIN SIGVARDSSON udda låttitlar,bland annat Djur don’t love Two Abstract Paintings består av två ”Smithereens” mir yet, Rakade ögonbryn ska det vara, musikstycken som samplar torra löv, papper, Warner Grovhuggen gottegris och I hennes maje- trä och damm.Ytterligare ett exempel på Jag tyckte Elin Sigvardsson verkade vara stats hemliga hatt vittnar om en stor por- den extrema minimalism Bertilsson ägnar någon att räkna med. Jag trodde att det tion humor.Och det är definitivt en rolig sig åt alltså. De båda styckena är lite mer fanns så mycket musik i henne att man inte upplevelse som bandet bjuder på. Garante- än tjugo minuter långa vardera och under skulle behöva riskera att en hel skiva rann rat många svettiga stunder på dansgolvet det första känner jag mig en smula besvi- bort utan att lämna något spår efter sig. att vänta. ken. Det låter för mycket som det vi redan Jag hade tydligen fel. Inte för att Smithere- Andreas Eriksson hört från Bertilsson och det utvecklas inte ens är en dålig skiva, absolut inte, men jag WILL SMITH så värst mycket. Musique Concret-influen- har trott att Elin stod över de här välpole- ”Lost and Found” serna är tydliga, men det är lite väl abstrakt rade vanligheterna som är vanligt när man Interscope/Universal (!). Men andra spåret är desto bättre. Som rör sig i de här musikaliska trakterna. Jag Inledande Here He Comes är proddad av att stå i ett ljummet duggregn på somma- vill inte tro att det bara var Lars Winner- gamle polaren Jazzy Jeff men den är ingen ren. De små små ljuddropparna dansar för- bäcks hantverk som gjorde att en del på Summertime direkt. Nästa låt är pinsamma siktigt ner från himlen och gnistrar och Saturday Light Naive stack ut som det Party Starter där Big Will hävdar att ”you återger konstiga reflektioner av världen på gjorde. Men ens farhågor finns ju där när may have a good time/but we party harder” nedvägen. Det är mycket vackert. det är Elin själv som gjort det mesta på och ”writing rhymes is my game”. Ni fattar Mats Almegård Smithereens, och det ändå känns så utslä- själva att dessa uttalanden är rent önske- THE SOUNDBYTE tat, så vanligt, så kompetent valhänt. Det är tänkande från Phillys egen Fresh Prince. ”Rivers of Broken Glass” välgjort, men välgjort på det där sättet alla Men han måste ju utöva någon attrak- Amaranth/Aural Music andra också använder sig av. Och jag kan tion i alla fall eftersom både Mary J och Trond Engum (The 3rd And The Mortal) inte tycka annat än att det är synd. För det Snoop gästar på detta ärkepekoral kallat spelade in denna solodebut under en tvåmå- hade kunnat vara så mycket mer. Lost and Found. Anledningen stavas väl $ nadersperiod i en båt ute på Nordsjön. Nu Magnus Sjöberg gissar jag. har jag aldrig befunnit mig därute på en SINAI BEACH Gary Andersson båt men av denna skiva att döma verkar ”Immersed” SMOKE OR FIRE det vara kallt, dystert, storslaget och en Victory/Sound Pollution ”Above the City” smula ensamt. Ibland det drar lite åt Depe- Slår man upp verbet immerse står det ”för- Fat Wreck Chords/Border che Mode och De/Vision. Det gillar jag. djupa sig i”. Jag vet inte vad Sinai Beach Det stora landet i väst fortsätter att spotta Även de storbandssvängiga trombon- Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 13

partierna i Waiting pockar lite extra på kan som gjorde All Around the World,den ska gå hem och lägga sig. Även om det på min uppmärksamhet. Överlag är Rivers of bästa brittiska soulsingeln någonsin. Hon är vissa ställen låter som rena Hives-ripoffs så Broken Glass ändå ett rätt malplacerat Anastacia. har de en handfull finfina låtar.Första hal- soundtrack till årets första t-shirt-dag med Thomas Nilson van av plattan är framförallt bra exempel- där tillhörande grillning och trivsamma ute- STONEGARD vis Dirty Rabbit som är mer sextiotalsgara- aktiviteter.I tanken förpassas man tillbaka ”Arrows” ge än Hives. Och så naturligtvis Song with till tonårens pseudodepressioner och nej, Bells Go Clang/BonnierAmigo No Words med den supersnygga videon där jag vill inte dit. Norsk tung kvartett som överdoserat sitt sångaren låter som Jack White. Bandnam- Roger Bengtsson intag av det mesta från Slayer- till Black net är dock uruselt och missledande. Det SPITALFIELD Sabbath-influerad rock. Inte de sämsta låter som något bara en tysk eurotech- ”Stop Doing Bad Things” bland influenser,men samtidigt inte direkt nosnubbe kunnat kalla sig. Jag kan se nam- Victory/Border nyskapande. Något även tung rock kan vara net på ett Snap!-liknande omslag. Nåväl, I någon förort till Chicago 1998 bildades i behov av med jämna mellanrum. det är bara att stå ut. Eller säga att man detta band. Sju år senare har de hunnit Tydligen har hypen varit stor på hem- glömt bort vad de heter,det där coola gara- med några splitskivor,lite EP:s och tre maplan. Men de är knappast Nästa Stora gebandet från Finland som inte är Flaming fullängdare – denna inräknad. Rockexport. Inhemska konkurrenter,som Sideburns. Följande ord ur Simple Minds, Simple Turbonegro med flera, spelar fortfarande i Annica Henriksson Lives säger det mesta: ”We are simple en betydligt högre division. Hunter och SWEDEN BAHIA CONNECTION minds/we live simple lives/and we’re doing titelspåret väcker förvisso luftgitarrnerven, ”Connecão Suecia Bahia” what we love/Not trying to just appeal to men lyckas inte bibehålla energi att räcka Mirrors/CDA you”. hela albumet. Långt därifrån. Bakom detta svensk-brasilianska projekt Simpel rock åt Foo Fighters-hållet Niklas Simonsson står den evigt unge trumslagaren Fredrik blandat med emo-pop låter faktiskt roligare STROMBA Norlén.Tidigare har han spelat med några i verkligheten än på papperet. I detta fall är ”Tales from the Sitting Room” av de största inom svensk jazz, som exem- resultatet godkänt med råge. FatCat/Border pelvis Lars Gullin, men även tagit sig över Roger Bengtsson De båda brittiska producenterna James Atlanten för att jamma med amerikanska SPÅNKA NKPG Dyer och Tom Tyler har jobbat ihop under jazzmusiker.Den här gången har han i stäl- ”City of the Golden King” namnet Stromba sedan 1998 men det är let begett sig till Brasilien och satt samman Envis Produktion/BonnierAmigo först nu som deras första fullängdare en sextett. Det har resulterat i en fin sam- Det må låta som en motsägelse, men Spån- släpps. I sina bästa stunder kan deras ling låtar där brasilianska tongångar möter ka har gjort sitt spretigaste verk någonsin instrumentalmusik påminna om storheter den svenska jazztraditionen. Kompetent, och samtidigt sitt första riktiga album. För som Tortoise eller Sandoz men alltför ofta säkert och svängigt på samma gång. Föru- både Vol. 1 och Vol. 2 var alldeles för smetas den ned med skitnödiga trumpeter, tom Norléns säkra trumkomp är kanske homogena för att man skulle orka igenom chaidrickarflöjter eller sinnesutvidgande Joatan Nascimentos känsliga trumpetspel från första stund till det att sista tonen koklockor.Basisten James McKechan gör värt att framhålla lite extra. Han vilar klingade ut. Så var de ju mer att betrakta sitt bästa men hans talang är bortkastad. tryggt i sitt spel och skjuter musiken som singelsamlingar också. Och där höll När Stromba stundtals lyckas tona ned fol- framåt. Men samtidigt är det orättvist mot norrköpingspojkarna dansgolvet i ett fast khögskoleduktigheten i en hel låt rycks man de övriga, för de är också väldigt bra. Ska grepp – det var gospelhouse och pumpande med, som i Feed Her Procedure eller bli spännande att se vart Norlén beger sig beats för hela slanten. Allt inramat av Fro- Swamp Donkey. härnäst och vad han samlar för spelkompi- sches vackra stämma. Men i längden blev Som helhet låter det dock väl mycket sar då. det lite ansträngande. Det som var vackert i nittiotal, för att använda en fånig medie- Mats Almegård början noterades mot slutet med en bekräf- term. Faktum kvarstår att den här typen av SWEDENS FINEST tande nickning: yepp nu kör vi en till. eklektisk dansmusik gjordes bättre för ”Love Bomb” Så därför kan man kanske kalla City of cirka tio år sedan av grupper som Ballistic Swedens Finest/Universal the Golden King för deras första album, Brothers, Smith & Mighty eller Sabres of Jättetuffa Swedens Finest får MVG på två eller för det mogna albumet. Välj vilket ni Paradise. punkter.Ett: eget skivbolag.Två: de spelar vill. Faktum kvarstår: Spånka har klivit ur En skiva som faktiskt blir sämre ju mer kompromisslöst den musik de vill lyssna på den allra mest åtsittande danskostymen man lyssnar på den. själva.Tyvärr kommer den musiken att kän- och letat sig ut i nya musikaliska områden. Isac Nordgren nas enormt gammal om två år. Inte så att gospelpredikningarna är borta, SUPERPITCHER Bandet består av medlemmar ut Psyco- åhh nej, det tar dem bara ännu högre i Hig- ”Today” re och Mary Beats Jane. De spelar samma her. Frosche var förmodligen svart baptist- Kompakt/import stuk som Rallypack, fast i en mindre pastor i amerikanska södern i ett tidigare Kan man avsluta en mix-CD på ett vackra- kostym. Sepultura och Primus är också liv. Men samtidigt ger de sig av mot djupare re sätt än med Sebastian Telliers La influenser.Vad killarna behöver är modet, mer elektroniska områden i exempelvis Ritournelle? Nej, jag tror inte det. Denna eller förmågan, att slänga in melodier i mer 02:45 som beskriver den där desperata bitterljuva stråkserenad som pysslar om ens än gitarriffen. Att prata sig igenom verser känslan man kan få om man är singel på själ i ett par minuter innan rösten släpps in eller refränger är för fantasilöst. Att göra jakt och det bara är en kvart kvar till stäl- är bland det bästa på länge. Och som refränger genom att rytmiskt ropa ”love let stänger. avslutningslåt efter tio spår småfunkig pop- bomb” eller ”get down” håller inte i läng- Mycket av snacket kring nya skivan har techno passar den mer än väl. Superpit- den. fokuserat på att Moneybrother och Marit chers Here Comes Love vilade stillsamt i Men ändå - Real Men Dance, All Bergman gästar på sång. Och ja, det gör poppens ömma famn men lyckades ändå få Right!! O.K? och Bronski Beat-covern de. De sköter sig bra. Men de konkurrerar in technon på ett stort hörn. När Aksel Small Town Boy är underbara låtar.Jätte- inte med gospel-Frosche, inte på långa Schaufler står bakom vinyltallrikarna är sköna. A Supersized Apology, Two for the vägar.Men de ger samtidigt en vokal varia- det givetvis mer fokus på dansanta beats än Money, Uh La La och refrängerna på Pro- tion som är skön. Spånka har vågat mer poppiga melodier.Men trots att det är mes- per och She’s Kinda Wow skulle ha skro- den här gången och det är bra.Ytterligare tadels instrumentala låtar och dansanta tats så fort de dök upp. Inför nästa platta ett framsteg av ett band som redan tidigare stycken så släpper inte popkänslan. Det är får skivbolagschefen ställa lite krav. var inne på rätt spårvagnsspår. inte tungt och smaskande bas. Det är lätt, Det här är solig attitydrock och passar Mats Almegård drömskt och harmoniskt. Som väntat grä- utmärkt i halvtidsvilan på Gamla Ullevi. LISA STANSFIELD ver han mestadels i Kompaktkatalogen och Torbjörn Hallgren ”The Moment” det borgar ju för kvalitet. DJ Kozes Let’s EDITH SÖDERSTRÖM Edel/Playground Help Me, Michael Mayers Slowfood och ”Timmar på taket” Det var länge sedan Lisa Stansfields kar- Triolas Leuchtturm är några exempel på Capitol riär gick särskilt bra. När hon nu återvän- Kompaktpärlor som låts glimra på denna Det första som slår en är rösten. Inte bara der med sitt första album på fyra år är det mix-CD också. Mycket bra. för att Edith har en bra röst, men också för på ett mindre skivbolag men med tydliga Mats Almegård att den framför texterna på ett sätt som ambitioner att ta sig tillbaka till topplistor- SWEATMASTER känns lite märkligt. Jag vet att det är ett na.Tyvärr har det inneburit att hon sneglat ”Tom Tom Bullet” skånskt dialektalt idiom, men det känns mer på mainstreamradions spellistor än på Bad Afro Records inte så – det känns som något annat.Tyvärr soulskivorna hemma i skivhyllan. Det låter Jahapp, det var väl bara en tidsfråga innan är det nog så att man är så van att kvinnor okej i de mer återhållsamma partierna, som Finland fick sitt svar på The Hives. Men i svensk musik sjunger på ett så strömlinje- i fina soulballaden Easier. Men när produ- behöver världen fler garagepunkband? format sätt, att minsta lilla avvikelse får en centen Trevor Horn fläskar på – och det gör Behöver vi höra de där gitarriffen en gång att tappa fokus, att undra vad som är fel i han som bekant gärna – är resultatet för- till? Jag vet inte, själv har jag hunnit trött- musikbilden. Jag har inga problem med det, färligt. Plötsligt är hon inte längre sångers- na. Men det betyder inte att Sweatmaster men efter ett par genomlyssningar undrar Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 14

jag om det var rösten som fick bort fokus spelningar runt om i världens jazzmetropo- täktsdebatter. på musiken, som fick låtarna att verka flyk- ler vore det kul om hon höll sig på hem- Lika lätt ska alla lyssnare ta på hans tiga och försvinna. Men det verkar inte så. maplan med jämna mellanrum. För att se musik. Transylvania 90210 är tuggummi- För även om Timmar på taket innehål- henne lär vara en riktig upplevelse. metal, en rockigare version av Good Char- ler en del riktigt bra låtar,så håller det inte Niklas Simonsson lotte.Texterna handlar om zombier och om hela vägen. Ibland känns det som att text TRIVIUM presidentval med Döden som kandidat, hela och musik är så aparta, så långt ifrån ”Ascendancy” tiden med b-filmskänsla över konceptet. varandra, att det är svårt att få dem att Roadrunner/BonnierAmigo Torbjörn Hallgren förenas, att bli en helhet, att bli ett. Ibland När David Letterman talar lyssnar man. WEIRD WAR blir det lite väl kantigt, lite väl många små När Roadrunner släpper en skiva gör man ”Illuminated by the Light” oväntade musikaliska vändningar för att likadant. Det holländska skivbolaget har Drag City/Border det ska kännas habilt. När det ändå gör tappat en del cred genom åren, men måste Gamle The Make-Up-demonen Ian Svenoni- det, så känns det ibland också lite för van- ändå ses som ett intressant märke när det us är numera smygfunkig i orkestern Weird ligt för att sticka ut, för att finna en identi- gäller metal. War.Han har dragit ner på tempot och tet bland alla svenska kvinnliga I år släpper de Triviums andra platta gospelpredikandet för att istället bara vara singer/songwriters eller soulwannabees som Ascendancy. Bandet från Florida tillhör det cool. Vilket funkar.Men musiken blir också präglat nutidshistorien. Från Åkerströmma- som idag kallas New Wave of American mindre spännande. re till Löfgrenare. Helt okej, emellanåt, men Heavy Metal, hur mycket man än ogillar Illuminated by the Light är trots allt inget som lämnar några spår efter sig. namnet. Det låter Iron Maiden, In Flames, inget misslyckande. Den är en mjukt sväng- Magnus Sjöberg gammalt Slipknot och Staind. ande pophybrid där medlen att få lyssnaren AMON TOBIN Trivium kommer att dela upp musikläg- att le är mindre än förut, volymen är nedd- ”Chaous Theory” ret i två delar,för och emot. Och kanske en ragen några snäpp. De flesta låtarna är sof- Ninja Tune/Playground tredje grupp som inte bryr sig. Det här är tade, vuxna versioner av kaos- och par- Det är nu officiellt: datorspelmarknaden soffsittarmetal. Något att slappa till, även tydängorna från förr.Vilket känns riktigt kräver samma respekt som Hollywood. om det är dynamiskt och så gärna vill att bra ju fler gånger man lyssnar på plattan. Istället för att enligt känt manér samla du headbangar till det. Gary Andersson ihop några fartfyllda låtar och kallade det Bandet saknar inte melodier,men har WOODBINE ett ljudspår bad skaparna bakom Splinter definitivt brist på ”catchiga” sådana. De ”Best Before End” Cell: Chaos Therory Amon Tobin special- rensjungande partierna skapar ointresse Domino/Playground komponera musiken till spelet. Enligt upp- eftersom sången totalt saknar karisma. Sakta och släpigt. Lite avigt, lite skevt, lite gift jobbade han nära spelmakarna och Torbjörn Hallgren ofokuserat. Men charmigt. Bitvis riktigt delade upp varje låt i komponenter som kan VENEREA charmigt. Woodbine levererar väl inga passas ihop på en mängd olika sätt, så att “One Louder” direkta poppärlor,men har på Best Before känslan och farten i musiken ska passa spe- Bad Taste/BonnierAmigo End ändå skapat en avskalad och nästan lets gång. Spännande. Venerea bildades redan 1991 i Falkenberg nocturnal stämning som låter en driva med. Lite mindre upphetsande är musiken på och har med One Louder producerat fram Som låter en omslutas av mörkret i den egen hand. Det låter som vi är vana vid att nio skivsläpp av olika format. Något av ljuva storstadsnatten, som guidar en genom höra Amon Tobin. Snabba breakbeats och veteranband visar det sig som enligt dem neonlandskapet på andra sidan bilrutan. samplade instrument från musikhistorien. själva har lämnat den värsta skatepunken. Mycket andas brittisk pop, på ett positivt Amon själv poängterar att detta inte är Men det finns fortfarande starka koppling- sätt, bara förstärkt av de små enkla melo- hans nya skiva utan ett soundtrackalbum, ar kvar och det är något störande. Generellt dierna, inte alltid helt synkroniserade, inte beställarna ville ha något som lät som hans sätt är det en musikgenre som sett sina alltid helt på samma spår som allt det tidigare plattor.Det är habil Amon Tobin- bästa dagar. One Louder är bandets första andra. Ibland lite väl mycket av långsamhe- musik, men det engagerar inte vidare. Det släpp på Bad Taste Records, tidigare har ter,av pregnanta transportsträckor,alltid blir mest en ljudmatta. bland annat tyska bolag stått för uppback- med innehåll, men inte alltid ett innehåll Henrik Strömberg ningen och killarna har redan turnerat fli- som leder någon vart. Men vill man bara ge TIGER TUNES tigt i Europa. Nu väntar USA och Japan det tid, är det värt att upptäcka vad som ”Absolutely Worthless Compared to och det kommer säkert att fungera hur bra händer bakom de mörka fasaderna. Important Books” som helst. Egentligen tycker jag inte att Magnus Sjöberg Tiger Tunes/BonnierAmigo deras musik håller måttet för en stor inter- THE WORKS Ja visst, jämför man med viktiga böcker är nationell satsning, men det är en helt annan ”The Works” danska Tiger Tunes inte helt relevanta. sak. Subliminal Sounds/Border Kanske inte helt värdelösa, men ändå. Det Andreas Eriksson Ett nytt svenskt popband som tar i för att fem man starka bandet bör nog inte ses som VIRTUOSO låta sextiotal så de nästan spricker.Men något som förändrar världen, men det är ju “Evolution of the Torturer” det visar sig finnas mycket under den färgg- inte helt avgörande om musik gör det. Det är Penalty/Showtime lada ytan. Ett komplext sound indränkt i nog helt enkelt bättre att jämföra med Virtuoso från Boston är arg som en hel reverb, fasförskjutningar,manipulerad sång annan musik i stället. En referens som bisvärm. Med låtar som Military Intelligen- och mängder av pålägg med diverse instru- snabbt poppar upp är svenska Lo-Fi-Fnk: ce och Fahrenheit 911 spyr han galla över ment. Varje låt har sin egen verklighet med galet svängig blandning av dansmusik och världspolitiken i allmänhet och Bushadmi- väldigt mycket innehåll. Små stick och indierockkänsla. Men även här får danskar- nistrationen i synnerhet. På Evolution of diverse utsvävningar är vardagsmat för The na stryka på foten, för lika bra som Lo-Fi- the Torturer med undertiteln Word War II Works. De tenderar att hamna på den Fnk blir det inte. Fast en stund funkar Tiger samarbetar han med respekterade artister svulstiga sidan av den progressiva psykede- Tunes.Deras rastlösa röj och deras Jonathan som Akrobatik och Del och i CD-häftet liska sfären snarare än den lätta poppiga. Richman-influenser är riktigt kul en stund. skriver han en lång uppmaning till alla att Andreas Stellan har ett uttryck som Men det håller inte för ett helt album. använda sitt intellekt och komma ihåg att skulle passa på en stor arena och han sät- Mats Almegård vi är speciella. Fast om man poserar på ter de självsäkra tonerna perfekt. Ibland VICTORIA TOLSTOY omslaget i riddarrustning och svärd med blir jag lite tveksam men Martin ”My Swedish Heart” lättklädda tjejer och tigrar i bakgrunden Fogelströms utdragna gitarrslingor gillar ACT/BonnierAmigo krävs det mer än så för att man ska bli jag verkligen och tillsammans med orgeln Det är alltid skönt med artister som har tagen på allvar. bildar de en helhet som sveper omkring och bra inställning till sitt jobb. En berikande Daniel Severinsson skapar stämningar.Lite tjockt och ibland inställning att producera. Victoria Tolstoys WEDNESDAY 13 för överlastat för min smak men ändå en senaste alster är knappa året gammalt, och ”Transylvania 90210. Songs of Death, färgklick och ljusglimt på den gråa svenska trots idogt turnerande kommer nu hennes Dying and the Dead” musikhimlen. nästa. Som senast har hon handplockat Roadrunner/BonnierAmigo Jonas Elgemark gräddan ur den svenska jazzeliten att jobba Gruppen Murderdolls sångare Wednesday WYCLEF JEAN med. Nils Landgren, Ale Möller och Ulf 13 släpper eget genom Roadrunner. Tran- ”Welcome To Haiti, Creol 101” Wakenius är några. sylvania 90210 är en mix av punk, heavy Eagle/Playground Som titeln skvallrar om är låtarna ett metal och skräckfilmsmusik. Det sista med När sång- och dansmannen Wyclef anlän- axplock av Victorias personliga favoriter, fokus på goofiga kalkonfilmer á la Ed der med ett nytt album handlar det inte om vissa omarrangerade. Jag vet en dejlig rosa Wood snarare än skickliga regissörer som något tokroligt MTV-party. Istället gör han är enda svenska bidrag. Och det är flera Hideo Nakata. Med Wednesday 13:s goda ett seriöst försök att utforska sina haitiska som är riktigt schyssta, perfekta för häng i minne. Han är mer Twisted Sister och party musikrötter.Han närmar sig sina hemtrak- hotellbar med en Fidel Castro i näven. Som än Marilyn Manson och seriositet. I Wed- ters musik med både värme och lugnt sinne, vanligt sjunger hon storslaget rakt igenom nesday 13:s värld är livet en klackspark, och det blir rätt tydligt att Wyclef inte bryr albumet. Så även om man unnar henne alla långt bort från Irak, arbetslöshet och våld- sig om vare sig försäljningssiffror eller Groove 3 • 2005 / övriga recensioner / sida 15

radiorotation. Han har helt enkelt gjort den ningarna nostalgi – inte direkt något som här skivan för att han kände för det. Och Zan Clan lyckas förmedla. det kan han väl kosta på sig efter alla list- Niklas Simonsson framgångar. Z-ARC Hur som helst. Welcome to Haiti är en ”Magnetic Shift” cocktail av karibiska rytmer blandat en del www.clickclickdrone.co.uk modernare, elektroniska inslag och en liten, Kris Derry verkar vara djupt fascinerad av men bara en liten, del hiphop. En del av John Carpenters sätt att bygga upp stäm- låtarna görs på engelska, men i flera fall ningar och harmoniskiftningar.Och då pra- väljer Wyclef att sjunga på creol. Ironiskt tar jag inte om hur Carpenter regisserar nog tycker jag att den här skivan är som sina filmer,utan sättet han gör soundtracks roligast just vid de tillfällen när den är som till dem. Derry använder sig av många ljud mest lättillgänglig och kommersiell. Som i som påminner om dem som Carpenter och Fistibal-Festival när Wyclef hojtar ”festi- Vangelis pumpade ur sig på åttiotalet, men val” och lånar refrängen från Debarges han tillför något eget också. Mest uppenbar gamla åttiotalshit Rhythm of the Night. blir skillnaden i och med att Derry i högre Eller när han i La Bamba samlar enkla grad förlitar sig på beats, men även i melo- poänger med Ritchie Valens klassiska låt. dierna och harmonierna finns något eget – De allvarligare och lite lugnare partier- även om influenserna som sagt lyser igenom na känns tyvärr mer intetsägande, och gör hela tiden. I väntan på att ClickClickDrone- att skivans 70 minuter känns ganska långa. bossen Lawrence Grover släpper sitt nya En hårdare sållning av låtmaterialet hade Boc Scadet-album senare i vår funkar det kunnat göra Welcome to Haiti till något här utmärkt. Och gillar man dessutom sci- mer än ett behjärtansvärt försök som når ence fiction-filmer (och soundtrack till en bit, men inte riktigt ända fram. dem) som exempelvis Blade Runner är det Daniel Axelsson här ett givet köp. YO LA TENGO Mats Almegård ”Prisoners of Love” Playground När Yo La Tengo försöker sammanfatta sin karriär på denna dubbel-CD har de ett svårt jobb. Ett femtontal skivor har New Jersey-bandet fått ur sig sedan debuten Ride the Tiger från 1986. Men det har all- tid varit till det drygt tio år gamla albumet Painful som jag återvänt. Där finns bland annat den charmigt simpla From a Motel 6 som också finns med här.Styrkan hos Yo La Tengo är förmågan att bygga upp ento- niga Velvet-stämningar med drag åt det hypnotiska, mycket tack vare ett Sonic Youth-flimmer över gitarrerna och i sina bästa stunder träffar Yo La Tengo vissa nerver som framkallar sällsynt trevliga känslor.Det finns flera sådan ögonblick här. Den enastående Swing for Life är ett sådant tillfälle. Men jag ska inte sticka under stol med att jag alltför ofta hakar upp mig på Kaplans ganska begränsade röstresurser. Jag har aldrig blivit riktigt besviken på en Yo La Tengo-skiva, men heller aldrig rik- tigt överraskad eller euforisk. Och det är där problemet ligger.Även om det är ett ganska litet problem. Det är bara det att man har väldigt höga krav på sånt man vet att man gillar. Jonas Elgemark ZANDRA ”Zandra” P&R Entertainment/Playground ”Jag känner mig oerhört privilegierad som har blivit erbjuden den här möjligheten” säger före detta gospelsångerskan Sandra Wallin i pressreleasen. Verkligen? Men gör något av det privilegiet då. Använd till exempel dina gospelrötter till att utveckla något sorts eget uttryck. För så här extremt opersonlig mainstreamrock kan man inte bygga en karriär på. Thomas Nilson ZAN CLAN ”Who the F**k Are You??!” GMR Music Group Under gymnasietiden lyssnade jag en hel på Shotgun Messiah, ett svensk band som inledningsvis hette Kingpin. Sånngaren Tim Sköld återfinns numera som basist i Marilyn Manson. Shotgun Messiah lät ungefär som Zan Clan, dock ett par divisioner sämre. Daterad rock med trötta försök att provoce- ra och bevisa utanförskap (albumtiteln säger en del). Det är onekligen ett par år för sent, trots mycket av hårdrockens upprättel- se. Och även om jag ibland återvänder till Shotgun Messiah än idag sker det mer och mer sällan. Dessutom stavas en av anled-