BULLETIN NR 2, APRIL 2019, ÅRGÅNG 27 Harold ”Shorty” Baker Duke’s Lyrical Trumpeter I detta nummer – In this issue Ledare och jazzatmosfär 2 The Eighth Veil 11 Harold ”Shorty” Baker 4 Kvinnornas Duke Ellington 12 Harold Baker remembered Jerome Kern, lite Gershwin och Duke 13 by Clark Terry 9 Al Sears – An original voice 14 Dukes födelsedag 29 april 1969 10 Nya böcker 19 Nya skivor 10 Kallelse 20 2-2019 ”Duke is not dead” Med de orden inledde Leonard Feather medlemsavgiften. Många har gjort det att man fordrade 500 exemplar för att sitt anförande vid Ellingtonkonferensen och i skrivande stund är det 193 som distribuera vår Bulletin som Posttidning i Köpenhamn 1992. Han hade så rätt. Jag betalat, varav 31 utlänningar. Med ut- B. Jag har svårt att förstå vad som hin- deltog visserligen inte i den konferensen länningar menas de som bor utanför drar Postnord att distribuera en mindre men har läst om den i efterhand. Den 29 Skandinavien. Skandinaviska medlem- mängd på samma villkor som för 500 ex. april kan vi fira Dukes 120-årsdag och mar boende i Danmark, Norge och Fin- Deras beslut har lett till att vi nu tvingas vid så hög ålder är han ändå i högsta land betalar samma medlemsavgift som skicka ut vår Bulletin som brev till en grad levande för oss. Hans musik kom- svenskar. Emellertid tvingas vi betala avsevärt högre kostnad. Postnord för- mer aldrig att dö. Hans namn kommer samma portoavgift för Bulletinen till alla klarar behovet av en högre taxa på ned- alltid att nämnas i samma sammanhang utanför Sverige boende medlemmar. Det gången i brevförsändelser. Då ställer jag som Leonard Bernstein, Aaron Cope- är således inte rimligt att medlemmar i mig frågan varför vår regering tillåter land, James P. Johnson, Cole Porter och Danmark, Norge och Finland betalar att det finns flera distributörer utöver Irving Berlin när det gäller de amerikan- ’svensk’ avgift eftersom portoavgiften Postnord. Både Bring, City Mail, DHL, ska kompositörerna och det ligger natur- är högre för denna kategori. Inför 2020 Schenker och vanliga tidningsbud leve- ligtvis nära till hands att även jämföra kommer vi därför att kategorisera dessa rerar numera post. Vore det inte bättre honom med de stora europeiska kompo- nationaliteter som ’utlänningar’ och krä- att låta Postnord få ha monopol på post- sitörerna. I en framtid tror jag att Dukes va medlemsavgift därefter. Allt för att få distribution resulterande i lägre avgifter verk som Harlem, The River, New World täckning för våra portokostnader. för svenska folket? Det frågar sig er nå- A-Comin’ och The Degas Suite kommer att Det har säkert inte undgått någon got irriterade ordförande. framföras av symfoniorkestrar världen att Postnord ansökt hos regeringen om över. På annan plats i denna Bulletin kan att få höja portot inom en nära framtid. läsas om hur Duke firade sin 70-årsdag. Man kan inte längre påstå att företa- Så över till mera triviala detaljer. Jag get Postnord är särskilt serviceinriktat. är mån om vår förenings ekonomi och Utöver en portohöjning hotar man dess- jag har under de senaste månaderna utom med brevutdelning endast 3 dagar påmint våra medlemmar om att betala i veckan. Det som irriterat mig mest är Leif Jönsson, ordförande i DESS Jazzatmosfär med pianoekvilibristik skäl kom söderkisen Runes musikupple- velser att i stor utsträckning präglas av Duke´s Place Stockholmsjazzen. Men det var ju också därifrån vi ’lantisar’ i övriga Sverige fick rapporter om vad som var inne. Några fler medlemmar än vanligt hade Vi fick en ingående presentation av glädjande nog passat på tillfället att be- hur Rune upplevde jazzhistorien med söka Ellingtonsällskapets senaste möte i de stora namnen, men också samvaron Franska Skolan. Efter ett rutinmässigt års- med kompisar och scenupplevelser, möte tog Rune Sjögren över med ett kåse- både i stort och smått, som präglat hans ri om sitt liv med jazzen från tidiga tonår jazzliv och jazzuppfattning. Konsertjazz till mogen ålder. Vi som är födda på 30- och musik på radio samt inspelningar och 40-talet hade säkert lätt att anamma med dagens teknik är inte Runes melodi, hans minnen och känsloupplevelser, dock eftersom han alltid strävat efter en spe- kanske med andra variationer och val av ciell atmosfär i lyssnandet – och varför jazzmusik och dess profiler. Men igenkän- inte? Vi hittar alla in i jazzen och dess Rune Sjögren. ningsfaktorn var säkert hög! Av naturliga innersta väsen på olika sätt! Som kom- 2 plement till Runes jazzberättelse fick no med självaste John Lewis i konserthu- vi lyssna till ett antal inspelningar som set 1994 och den konserten sitter fortfa- färgat hans jazzuppfattning: Slave to the rande i delar av min ryggrad. Blues med Gertrude ’Ma’ Rainey, The Vad bjöds vi då på denna kväll? Jo, en Things We Did Last Summer från 1949 fantastisk Ellingtonkavalkad, som om- med Fats Navarro, gitarr- och mun- fattade nästan samtliga de kompositio- spelsduon Lightnin’ Hopkins och Sonny ner, som vi normalt förknippar med ’the Terry i Got To Move Your Baby, Benny Duke’: Take The ’A’ Train, Do Nothing till Goodmans inspelning från 1939 av The You Hear From Me, Isfahan, Things Ain’t Sheik of Araby, Really the Blues med Sid- What They Used To Be, In A Sentimental ney Bechet, Count Basie i ett typiskt rif- Mood, Caravan, Don’t Get Around Much figt svängnumer, Loose Wig med Lionel Anymore, Perdido, I Got It Bad, Satin Doll, Hampton, den klassiska inspelningen Lush Life, Lotus Blossom och C Jam Blues. av Yesterday med Billie Holiday, King Davors pianospel är generellt ett mycket Oliver i sin Dippermouth Blues, Basie och kraftfullt tvåhandsspel och ibland blir Herschel Evans-inspelningen av Lady Be man påmind om de gamla stridepia- Good från 1937, Stardust med Louis Arm- nisterna, vilka en gång också präglade Davor Kajfes. strong och slutligen Black and Tan Fantasy Duke Ellingtons pianospel. med Duke Ellington från 1943 års Carne- Isfahan, t.ex. omfattades av denna stil gie Hall-framträdande. Se där en verklig med en kraftfull tolkning av hela kom- jazzhistoria under några viktiga år! positionen. Även i In A Sentimental Mood Davor avslutade sitt framträdande presenterades melodin kraftfullt, men med en hyllning till Alice Babs, som han Piano à la carte också följd av mjuka och drömmande stått nära och samarbetat med i många Kvällens levande musikinslag med passager. I Caravan såg i alla fall jag ka- år. Vi fick avslutningsvis lyssna till Come pianisten Davor Kajfes blev exakt vad melerna komma knallande i öknen. ”Nu Sunday, Heaven och All Mighty God med programbladet utlovade och kanske måste vi ta något aggressivt”, sade Da- ett emotionellt mjukt pianospel och stora ännu mer: ”ett elegant pianospel som ni vor och presenterade en version av Per- känslosvängningar. Applåderna blev inte får höra varje dag.” Själv hade jag dido så att t.o.m. Malmsjöflygelns ben många, långa och varma. glädjen att få höra honom spela duopia- stampade takten. Thomas Harne Skylten bakom East St. Louis Toodle-Oo Stanley Dances bok ”The World of Duke ”Bubber had a habit of singing words Ellington” (Charles Scribner’s Sons, from advertising signs that happened to NYK) inleds med en intervju med Elling- suggest music to him. As the story goes, ton där han talar om de formativa åren. there was a sign for a cleaner called Le- Bl.a. säger han följande: wando that the band could see from train ”But Bubber and Tricky were the first windows as they went from New York to to get really wide recognition for the Boston to begin their summer tours at plunger thing. They had such beautiful Salem Willows. Bubber began singing, teamwork together. As a matter of fact, ‘Oh, lee-wan-do, oh lee-wan-do,’ and everything we used to do in the old days thus the theme was born”. had a picture. We’d be riding along and Den situation som här beskrivs torde see a name on a sign. We used to spend ha ägt rum senast 1926 om det stämmer a lot of time up in New England, around att iakttagelsen gav upphov till East St. Boston, and we’d see this sign, LEWAN- Louis Toodle-Oo, som första gången spe- DO CLEANERS, and every time we saw lades in den 29 november 1926. Man it we’d start singing: Oh, Lee-wan-do! Out kan ha en misstanke att Mileys ord ’Oh of that came East St. Louis Toodle-Oo. Pro- Var det den här skylten som Bubber såg? lee-wan-do’ kan ha en mening. Något på bably it would have been better if we had den tidens Harlem-slang. I så fall säker- called it Lewando and get some adverti- tuationen i sin bok “Duke Ellington” ligen ett något dubiöst uttryck. Svårt att sing money from it”. (Michael Joseph Ltd, London) med föl- säga nu nästan hundra år senare. James Lincoln Collier beskriver si- jande ord: Bo Haufman 3 Harold ”Shorty” Baker A first class musical craftsman By Thomas Erikson On June 30, 1951, Duke Ellington and his Orchestra played at Birdland. Before one of the numbers to be performed Duke says ”and now Harold Baker, one of our great trumpet players, plays a traditio- nal thing brought forward from the late thirties, Boy Meets Horn.” That number was originally composed in 1938 for cornetist Rex Stewart and had a recur- rent place in the band´s repertoire until 1945, when Stewart left. Boy Meets Horn with its quirky harmonic twists conse- quently was strongly associated with Rex Stewart and his special way of play- ing, including half depressed valves and strange wheezing low register sounds. That this number was played relatively often during Stewart´s stay can be seen in The New DESOR discography, which mentions eight recorded performan- ces between 1938 and 1945.