Välkommen Till Lagos En Semantisk Översättning Från Engelska Till Svenska

Välkommen till Lagos En semantisk översättning från engelska till svenska

Isabel Valencia

Tolk- och översättarinstitutet Magisteruppsats 15 hp Vårterminen 2020

Handledare: Yvonne Lindqvist Språkgranskare: Louise Ratford Examinator: Cecilia Wadensjö

English title: Welcome to Lagos. A Semantic Translation from English to Swedish

Ett varmt tack till

Annika Eller Emma Lyngedal Erik Falk Hiltrud Awad Stephen Haughey

För att ni har gett av er tid och er kunskap. Jag har inte skrivit den här uppsatsen ensam, utan med er ovärderliga hjälp.

Hanna Hagström Therése Liberman

För alla skratt och tårar vi delat. Ni har gjort det här läsåret till en riktigt minnesvärd tid.

Välkommen till Lagos En semantisk översättning från engelska till svenska Isabel Valencia Sammanfattning Postkolonial teori har skiftat intresset från västerländska diskurser till frågor som ideologi, ojämlika maktförhållanden och etik. I samband med översättningsvetenskapens kulturella vändning på 1980-talet, började översättningsvetare ifrågasätta översättningsstrategier som antingen assimilerar (domesticering) eller stereotypiserar (exotisering) källkulturen. Newmark (1981) föreslår en semantisk, källtextorienterad översättningsprincip och menar att så länge den åstadkommer en likvärdig effekt, är en ordagrann översättning inte bara den föredragna, utan den enda godtagbara översättningsmetoden. Denna uppsats är en kommentar till min egen översättning av de första 17 kapitlen i romanen Welcome to Lagos, skriven av den nigerianska författaren Chibundu Onuzo. Källtexten har översatts med hjälp av en semantisk översättningsstrategi. Kommentaren fokuserar på tre aspekter som krävde särskild uppmärksamhet under översättningsarbetet, eftersom de utgör betydande utmaningar för semantiska överföringssätt: kulturspecifika begrepp, stilfigurer och talspråksmarkörer. I kommentaren framförs att den semantiska översättningsstrategin fungerade bra på den övergripande textnivån; även om specifika översättningsproblem ibland fick angripas med ett mer kommunikativt förhållningssätt för att åstadkomma en idiomatisk måltext med likvärdig effekt i målkulturen.

Nyckelord Översättningsvetenskap, semantisk översättningsstrategi, afrikansk litteratur, postkolonial översättningsteori, översättning av kulturspecifika begrepp, översättning av stilfigurer, översättning av talspråksmarkörer, nigeriansk pidgin

Abstract Postcolonial Studies shifted the interest from Western discourses to issues of ideology, power inequality, and ethics. As a consequence of the cultural turn in translation studies in the 1980s, scholars started questioning translation strategies that either assimilate (domestication) or stereotype (exoticization) the source culture. Proposing a semantic, source-text oriented translation principle, Newmark (1981) argues that as long as an equivalent effect can be achieved, literal translation is not just the preferred, but the only acceptable procedure. This paper comments on my own translation of the first 17 chapters of the novel Welcome to Lagos, written by Nigerian writer Chibundu Onuzo. The source text was translated using a semantic translation strategy. The commentary focuses on three key aspects that demanded particular attention during the translation process, due to the fact that they present significant challenges to semantic transfer methods: culture-specific items, stylistic devices, and spoken language markers. As the commentary suggests, the semantic translation strategy worked well on the global text level; occasionally, however, specific translation problems had to be dealt with using a more communicative approach in order to produce an idiomatic target text with an equivalent effect in the target culture.

Keywords Translation Studies, semantic translation strategy, African literature, postcolonial translation theory, translation of culture-specific items, translation of stylistic devices, translation of spoken language markers, Nigerian pidgin

Innehåll 1 Inledning...... 6 1.1 Avgränsning ...... 6 1.2 Disposition ...... 6 2 Presentation av källtext och författare ...... 7 2.1 Presentation av källtexten och författaren ...... 7 2.2 Sammanfattning av källtextens handling ...... 7 3 Förutsättningar för översättningen ...... 8 3.1 Teoretisk bakgrund ...... 8 3.1.1 Käll- och målspråksorienterade förhållningssätt ...... 8 3.1.2 Översättning ur ett postkolonialt perspektiv ...... 10 3.1.3 Översättning av kulturspecifika begrepp ...... 12 3.1.4 Översättning av talspråksmarkörer ...... 15 3.1.5 Översättning av stilfigurer ...... 17 3.2 Måltextens kontext, syfte och målgrupp ...... 19 3.3 Stilstudie av källtexten ...... 19 3.3.1 Metod ...... 19 3.3.2 Presentation av materialet ...... 20 3.3.3 Källtextens kontext ...... 20 3.3.4 Talspråksmarkörer ...... 23 3.3.5 Stilfigurer ...... 25 3.3.6 Sammanfattning av källtextens kännetecknande drag ...... 26 4 Vald översättningsprincip ...... 27 4.1 Översättningsstrategi ...... 27 4.2 Översättningsprocedurer ...... 28 5 Översättning: käll- och måltext ...... 29 6 Översättningskommentar ...... 29 6.1 Kulturspecifika begrepp...... 29 6.2 Talspråksmarkörer ...... 33 6.2.1 Dialog på pidginengelska ...... 35 6.2.2 Dialog på amerikansk engelska ...... 42 6.3 Stilfigurer ...... 44 7 Slutkommentar ...... 47 Referenser ...... 49 Källtext ...... 49

Källförteckning ...... 49 Bilagor ...... 51 1 Källtext och måltext ...... 51 2 Talspråksmarkörer ...... 51

1 Inledning Den kulturella vändningen inom översättningsvetenskapen utvidgade gränserna för översättningsforskningen från renodlat lingvistiska till sociokulturella frågor (Bendegard 2014:36–37). Postkolonial översättningsteori har dragit uppmärksamhet till de etiska dimensionerna av främmandegörande respektive domesticerande översättningsstrategier, och problematiserat översättningar som antingen exotiserar eller assimilerar källkulturen. Den visar att översättning många gånger innebär en intensiv manipulering och förenkling som gestaltar det främmande i en form som är acceptabel för målkulturen (Bassnett 2013:349–350). En översättningsprincip som framstår som särskilt lämplig ur postkolonial synvinkel är Newmarks (1981) källtexttrogna, semantiska översättningsstrategi. Denna strategi strävar efter att återge den exakta kontextuella betydelsen i originalet i så stor utsträckning som målspråkets semantiska och syntaktiska strukturer tillåter. Översättningens kvalitet bedöms därmed utifrån hur väl den återger källtextens betydelse (Newmark 1981:39, 63). I samband med föreliggande uppsats har jag översatt de första 17 kapitlen av romanen Welcome to Lagos, skriven av den nigerianska författaren Chibundu Onuzo, som jag sedan diskuterar i en översättningskommentar. Källtexten utmärker sig bland annat för sina hybrida drag, med inslag av kulturspecifika begrepp och dialoger på olika nigerianska språk och varieteter. Samtidigt har författaren medvetet avstått från postkoloniala översättningsprocedurer som cushioning och contextualization (se Gyasi 2006:111–120), vilket gör berättelsen mer främmande för läsare som är obekanta med källkulturen. Dessutom gör det berättelsen mer mångbottnad, eftersom den kan förstås på olika nivåer beroende på hur insatt man är i den kulturella och historiska bakgrunden. Ingen av Onuzos romaner har översatts till svenska tidigare. I förlängningen är syftet med denna uppsats att sprida kännedom om och väcka intresse för afrikansk litteratur och kultur bland svenska läsare. Genom att följa en källspråksorienterad, semantisk översättningsstrategi hoppas jag kunna åstadkomma en källtextnära översättning på naturlig och idiomatisk svenska som i största möjliga mån representerar författaren och källkulturen.

1.1 Avgränsning Källtexten uppvisar flera intressanta drag som skulle kunna diskuteras i översättningskommentaren. På grund av uppsatsens begränsade längd har jag dock valt att fokusera på tre områden: kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer och stilfigurer.

1.2 Disposition Uppsatsen är indelad i sju delar. Efter inledningen kommer en kort presentation av källtexten och författaren. Den tredje delen, Förutsättningar för översättningen, är i sin tur indelad i tre

6 avsnitt. Det första avsnittet består av den teoretiska bakgrunden, där jag redogör för käll- och målspråksorienterade förhållningssätt, postkoloniala perspektiv på översättning samt översättning av kulturspecifika begrepp, stilfigurer och talspråk. Därpå följer en kort beskrivning av översättningens kontext, syfte och målgrupp. Det tredje avsnittet är en stilstudie av källtexten. I den fjärde delen beskriver jag den översättningsprincip som fått prägla alla aspekter av översättningsarbetet. Del fem är en hänvisning till bilaga 1 (källtext och måltext). I den sjätte delen kommenterar jag min översättning utifrån de tre aspekter som jag ägnat särskild eftertanke åt under översättningsarbetet: kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer och stilfigurer. Uppsatsen avrundas med en sammanfattande slutkommentar.

2 Presentation av källtext och författare I denna del presenteras först källtexten och dess författare, och sedan följer en kortfattad resumé av källtextens handling.

2.1 Presentation av källtexten och författaren Chibundu Onuzo föddes 1991 i Lagos, Nigeria, men flyttade till London när hon var 14. Vid 21 års ålder debuterade hon med romanen The Spider King’s daughter.1 Boken som diskuteras i denna uppsats heter Welcome to Lagos och är Onuzos andra roman. Den utgavs 2017 av Faber and Faber och består av 354 sidor med korta och händelserika kapitel. Ingen av Onuzos romaner har översatts till svenska tidigare.

Recensioner beskriver intrigen och vändningarna som Nollywood-liknande med mycket levande karaktärer.2 Romanen har även beskrivits som handlingsdriven3, vilket kan bero på en fartfylld intrig där karaktärernas personliga egenskaper beskrivs mycket sparsamt.

Författaren identifierar sig själv som etnisk yoruba och igbo4, och källtexten – som är skriven på standardengelska – innehåller även dialoger på yoruba, igbo, nigeriansk engelska samt nigeriansk pidginengelska.

2.2 Sammanfattning av källtextens handling Welcome to Lagos tar sin början i Nigerdeltat, där soldaterna Chike och Yemi deserterar från armén i protest mot skjutningar av civilbefolkningen. Under vapenhot tvingar de med sig gerillakrigaren Fineboy som vägvisare. På färden möter de flickan Isoken, som förlorat sina

1 https://www.theguardian.com/books/2017/jan/01/chibundu-onuzo-welcome-to-lagos-interview 2 https://www.theguardian.com/books/2017/jan/18/welcome-to-lagos-by-chibundu-onuzo-review 3 http://www.startribune.com/review-welcome-to-lagos-by-chibundu-onuzo/480990521/ 4 https://www.theguardian.com/commentisfree/2016/feb/09/black-ethnic-minority

7 föräldrar i samband med konflikten i området. De fyra reser till Lagos och ombord på en buss träffar de Oma, en hemmafru på flykt undan sin mans misshandel. Denna brokiga skara individer inleder ett äventyrsfyllt liv i Lagos undre värld där de lyckas klara sig med en hel del tur, men framför allt tack vare sin vänskap och solidaritet.

Welcome to Lagos är en roman om krig, våld, korruption och kriminalitet, men även om vänskap och kärlek. Den målar upp en färgstark bild av Nigerias huvudstad Lagos, samtidigt som den försiktigt kritiserar politiska och sociala missförhållanden i landet med hjälp av humor och ironi.

3 Förutsättningar för översättningen Denna del är indelad i tre avsnitt. Den börjar med en överblick över de teorier som legat till grund för såväl valet av såväl källtext som översättningsprincip. Det andra avsnittet redogör kort för måltextens kontext, målgrupp och syfte. Det tredje och sista avsnittet består av en stilstudie av källtexten.

3.1 Teoretisk bakgrund Här beskrivs uppsatsens teoretiska ramverk, som ligger till grund för den översättningsprincip som definieras i del 4. Den teoretiska bakgrunden består av fem underrubriker, motsvarande fem teman som varit centrala för utformningen av översättningsstrategin och för själva översättningsarbetet. Dessa teman är: käll- och målspråksorienterade förhållningssätt, översättning ur ett postkolonialt perspektiv, kulturspecifika begrepp, talspråksmarkörer samt stilfigurer.

3.1.1 Käll- och målspråksorienterade förhållningssätt För drygt tvåhundra år sedan tog Schleiermacher (1813/2004:49–50) avstånd från den traditionella dikotomin litteral översättning och fri imitation. Han menade att den litterära översättaren, i stället för att ta översättningen till läsaren, borde sträva efter en medvetet markerad och främmande stil så att läsaren kunde uppleva det obekanta i texten. På så sätt skulle läsarna föras tillbaka till originalet och få samma intryck som om de hade läst verket på originalspråket. Huvudfrågan var alltså hur man sammanför källtextförfattaren med måltextläsaren, och Schleiermacher menade att översättaren bör välja en ”främmandegörande” översättningsstrategi som håller sig nära källtexten i stället för en mer idiomatisk, ”naturaliserande” strategi. Schleiermachers idéer har vidareutvecklats av bland andra Venuti (1995/2008, 1998), som kallar dessa två översättningsstrategier för ”domesticerande” respektive ”främmandegörande”. Venuti kritiserar domesticerande översättningar, som han

8 menar innebär en etnocentrisk, och därmed oetisk, reducering av den främmande texten till den mottagande kulturens värderingar (Venuti 1995/2008:15). I stället förespråkar Venuti främmandegörande översättningsprinciper som en form av strategisk kulturell intervention som synliggör källtextens främmande identitet genom en medvetet markerad, källtextnära översättningsstil (Venuti 1998:241–242).

Newmark (1981) anser att klyftan mellan tonvikt på källspråket respektive målspråket alltid kommer att kvarstå som ett övergripande problem inom översättningsteori och -praktik. För att minska klyftan föreslår han användningen av de alternativa termerna semantisk respektive kommunikativ översättning. Kommunikativ översättning har som målsättning att åstadkomma en effekt på målspråksläsarna som ligger så nära som möjligt originalets effekt på källspråksläsarna. Semantisk översättning strävar efter att återge den exakta kontextuella betydelsen i originalet i så stor utsträckning som målspråkets semantiska och syntaktiska strukturer tillåter. Förutsatt att en likvärdig effekt kan uppnås gäller för såväl kommunikativ som semantisk översättning att en ordagrann översättning inte bara är den föredragna, utan den enda godtagbara översättningsmetoden. Om det däremot uppstår en konflikt mellan de två strategierna (t.ex. om en semantisk översättning resulterar i en abnorm måltext eller om den inte åstadkommer samma effekt i målkulturen), bör en kommunikativ översättning tillämpas (Newmark 1981:38–39). Newmark tar visserligen avstånd från tanken på en fullständigt likvärdig effekt, som han menar är omöjlig att uppnå om källtexten ligger utanför målspråkets tid och rum (Newmark 1981:69). Han ger emellertid ett exempel som illustrerar den typ av likvärdig effekt han anser bör få företräde framför ordagrann översättning: för att kommunicera samma budskap måste bissiger Hund och chien méchant översättas kommunikativt till beware of the dog!, och inte semantiskt till dog that bites eller bad dog (Newmark 1981:39). När jag använder begreppet ”likvärdig effekt” i denna uppsats utgår jag från Newmarks definition. Även om jag är medveten om att det är en tolkningsfråga och att likvärdig effekt inte kan mätas på ett entydigt sätt, har ovanstående exempel fått utgöra ett rättesnöre i mitt översättningsarbete. Det innebär att jag översatt källtextnära i den utsträckning en ordagrann översättning inte resulterar i en oönskad effekt som sannolikt avviker från författarens avsikt. Newmark (1988:45) identifierar åtta översättningsstrategier som han presenterar i ett V-format diagram med källspråksorienterade strategier till vänster och målspråksorienterade strategier till höger (figur 1).5

5 Mina översättningar av Newmarks termer.

Enligt Newmark är semantisk och kommunikativ översättning de enda strategier som uppfyller kraven på korrekthet och ekonomi. För expressiva texter som romaner används i allmänhet en semantisk strategi, och texten återges på författarens lingvistiska nivå (Newmark 1988:39, 47).

3.1.2 Översättning ur ett postkolonialt perspektiv Den kulturella vändningen inom översättningsvetenskapen utvidgade gränserna för översättningsforskningen från renodlat lingvistiska till sociokulturella frågor (Bendegard 2014:36–37). Den postkoloniala översättningsforskningen intresserar sig för de ojämlika maktrelationerna mellan länder, och därmed mellan språk. Översättning ses inte som en teknisk process där en text överförs från ett språk till ett annat, utan som ett fenomen som understödjer alla kulturella transaktioner. Det gäller såväl översättningsprocessen som själva urvalet av verk, eftersom det i första hand är texter som överensstämmer med målkulturens bild av källkulturen som blir utvalda. Översättning utgör många gånger en intensiv manipulering och förenkling som gestaltar det främmande i en form som är acceptabel för målkulturen (Bassnett 2013:343, 349–355). Det kan leda till att främmande texter exotiseras, vilket Alvstad påpekar i sin granskning av en indisk romansvit som översatts till svenska. Hon menar att publiken inte bara har accepterat, utan rentav uppskattat de stereotypiska representationerna av en före detta koloniserad kultur som getts en exotisk förpackning i översättningsprocessen (Alvstad 2017:158). Motsatsen till exotisering är domesticering; att ta det främmande ur sitt sammanhang och plantera det i ett narrativ som målpubliken är förtrogen med. Goodwin (2010:19–24) menar att översättaren måste försöka förstå ”den andre”, utan att skillnaderna absorberas av målkulturen. Som exempel nämner Goodwin en fallstudie av dokumentären Jenin, Jenin, där en palestinsk man säger på arabiska: Vad kan jag säga? Vid Gud, vid Gud, vårt hem är inte längre ett hem.6 I undertexterna har detta blivit: Vad kan jag säga? Inte ens Vietnam var så här illa.7 Översättaren har bedömt att budskapet inte kan framföras med en

6 Min översättning från engelska. 7 Min översättning från engelska.

10 ordagrann översättning, och har därför placerat talaren i ett nytt sammanhang som lättare kan förstås av den engelsktalande publiken.

Enligt Gyasi (2006:111–120) skapar afrikanska författare som skriver på europeiska språk en hybridtext som tvingar det ursprungliga europeiska språket att referera till de afrikanska språken för att klargöra innebörden av olika ord och uttryck. Gyasi menar att den kreativa användningen av europeiska språk i afrikansk litteratur tydligt visar översättningens betydelse. Han identifierar två olika typer av översättning som är relevanta för afrikansk litteratur: dels är översättningen en process där texter överförs från en kultur till en annan i ordets vanliga bemärkelse, dels är den en process genom vilken författare i en ”försvagad” kultur överflyttar och förvandlar sina språk och modeller till den ”dominanta” kulturen. Översättning i den första bemärkelsen har kommit att spela en stor roll i kritiken och tolkningen av afrikansk litteratur eftersom allt fler afrikanska verk (på afrikanska såväl som europeiska språk) översätts till andra språk. Gyasi menar emellertid att översättningen av afrikansk litteratur kräver mer än rena språkkunskaper. Översättaren måste dessutom uppvisa extralingvistiska färdigheter för att kunna analysera och tolka den afrikanska litterära textens sammanhang. Eftersom de flesta översättare av afrikanska verk följer översättningsteorier utvecklade i västvärlden, ger deras översatta texter företräde åt de europeiska språk som de afrikanska författarna har försökt frångå i sitt skrivande. Översättning i den andra bemärkelsen, som Gyasi kallar ”kreativ översättning”, avser afrikanska författares kreativa användning av afrikanska skrivformer när de skriver på europeiska språk. Den främsta skillnaden mellan moderna afrikanska romaner skrivna på europeiska språk och motsvarande europeiska romaner är den narrativa formen. Många forskare och kritiker har betonat den afrikanska muntliga litteraturens inflytande på moderna afrikanska författare. Den så kallade kreativa översättningen transformerar traditionella afrikanska muntliga element som bildspråk, ordspråk, myter, folksagor, dramatiska faktorer och lyrik till skriftlig afrikansk litteratur på europeiska språk som engelska och franska. Utöver användningen av traditionella afrikanska berättartekniker, karakteriseras det Gyasi kallar för kreativ översättning av procedurer som användning av lånord och översättningslån (calque), semantiska skiften samt ”cushioning” och ”contextualization”. Ett semantiskt skifte innebär att det europeiska ordet tilldelas en ny innebörd som endast kan förstås i den kontext där det användas. Vid cushioning skjuts förklarande ord eller fraser på det europeiska språket in som förklaring till afrikanska ord eller fraser. Vid contextualization tillhandahålls kontexten för de afrikanska orden och fraserna så att deras fullständiga innebörd kan förstås i berättelsen. Resultatet av en kreativ översättning är att det europeiska språket tvingas in i ett underläge och

11 därmed upphör att vara ett verktyg för dominans. Gyasi menar att afrikanska författare som skriver på europeiska språk skapar ett dubbelt språk som får en lingvistisk såväl som politisk betydelse. För att kunna analysera den nya generationens afrikanska litteratur måste man därför ta hänsyn till författarnas kreativa process, det vill säga politiken och processen bakom skrivandet (Gyasi 2006:111–120). Dessa frågor berörs även i avsnitt 3.3.3 Källtextens kontext samt i del 4 Översättningsprincip.

3.1.3 Översättning av kulturspecifika begrepp Detta avsnitt ligger till grund för min hantering av kulturspecifika begrepp, som beskrivs närmare i översättningskommentaren (avsnitt 6.1). Svane (2002) menar att översättning är en komplicerad process som inte kan förklaras enbart med strikt lingvistiska metoder. När en text hänvisar till en konkret verklighet som ofta inte är densamma för avsändare och mottagare, kan det skapa översättningsproblem. Skillnader mellan olika språktraditioner och tankesätt aktualiseras nödvändigtvis av språkliga uttryck som hänvisar till kulturspecifika förhållanden. Det kan röra sig om oöversättbara kulturfenomen förknippade med bestämda tidpunkter och nationella traditioner, eller översättning av egennamn och beteckningar på organisationer och samhällsfunktioner (Svane 2002:16–17, 103). Svane kallar den relation som råder mellan ett ord och ett konkret eller abstrakt objekt vars existens ordet förutsätter för referens. De kulturella termerna kallar hon för kulturspecifika referentiella uttryck och definierar dem så här:

Kulturspecifika referentiella uttryck har samma egenskaper som referentiella uttryck i allmänhet men utmärker sig dessutom genom att den referent som förutsätts är oskiljbar från en specifik kulturell kontext. Det kan vara fråga om institutionellt förankrade begrepp eller föremål, geografiska platser eller uttryck som på något sätt hänvisar till kulturella vanor, religion eller andra traditioner (Svane 2002:43).

Kulturspecifika referentiella uttryck är ofta förankrade i en viss kultur och många av dem har därför formen av ”kulturbilder”, vilket innebär att de framkallar associationer och kulturtypiska föreställningar om fenomen som hör till den kultur där de har sitt ursprung. Därför är de ibland obegripliga i andra kontexter än den ursprungliga, och det ställer krav på översättaren att förmedla deras innehåll till målspråksläsaren (Svane 2002:27, 37). Svane menar att det inte finns några fasta regler för hur kulturspecifika referentiella uttryck ska översättas, utan att det beror på en balans mellan faktorer som texttyp och syfte, referenstyper samt målspråksläsarens förutsättningar och behov. Översättaren bör välja metod utifrån en analys av dessa faktorer (Svane 2002:83). När det gäller litterära texter kan översättaren ibland ta sig större frihet, men frihetsgraden beror på vilken funktion uttrycket har i texten. För att anses lyckade bör de

12 referentiella uttrycken vara omedelbart förståeliga för målspråksläsaren utifrån dennas egen språkliga och kulturella bakgrund, men samtidigt ge lokalfärg i form av ett intryck från en annan kultur. Dessutom är gränserna flytande mellan vad som är kulturspecifikt och inte, och översättaren riskerar att antingen överskatta sina läsare som inte identifierar den avsedda referenten och därmed inte får någon koherent förståelse av texten; eller underskatta läsarna och lägga till förklaringar som stör förståelsen och gör att texten upplevs som redundant i stället för koherent. För översättaren blir det oftast en fråga om intuition när det gäller att uppskatta läsarnas kunskaper och förutsättningar (Svane 2002:26, 86, 89, 92).

Svane (2002:96–98) identifierar sju procedurer vid översättning av kulturspecifika referentiella uttryck (figur 2). Dessa kategorier ingår i ett kontinuum som sträcker sig från mycket källtexttrogna till mycket fria procedurer.

Nedan följer en beskrivning av ovanstående procedurer baserat på Svane (2002:96–99). Exemplen har dock hämtats från den källtext som ingår i denna uppsats, i syfte att göra dem mer relevanta.

• Direkt återgivande utan ändringar innebär att Chief Sandayo återges direkt i den svenska texten som Chief Sandayọ. • Direkt återgivande med ortografisk anpassning till målspråket innebär att Chief Sandayọ ersätts med chief Sandayo. • Direkt återgivande med morfologisk anpassning till målspråket innebär att Niger Delta blir Nigerdeltat. • Direkt återgivande med förklarande kommentar innebär att Nigerian Journal blir dagstidningen Nigerian Journal. • Direkt översättning är en mycket vanlig procedur som innebär att fresh European flowers blir europeiska snittblommor. Svane (2002:97) påpekar att proceduren ofta inte är särskilt lyckad, eftersom viktiga aspekter av det ursprungliga uttryckets referentiella funktion riskerar att gå förlorade. I detta exempel understryker referensen till Europa att det handlar om en lyxvara som importerats till Nigeria för dyra pengar, medan svenska läsare antagligen inte uppfattar referensen till Europa som ett uttryck för lyx. • Översättning med godkänd ekvivalent innebär att KVA ersätts med kVA (för kilovoltampere). • Semantisk anpassning innebär att windows and doors flung open ersätts med fönster och dörrar öppna på vid gavel. • Referentiell anpassning innebär att den ghananska alkoholdrycken Alomo Bitters byts ut mot exempelvis Absolut vodka i den svenska måltexten. • Kulturell omskrivning innebär att uttryck som har starka associationer i källspråkskontexten ersätts med ett uttryck som anses framkalla liknande associationer i målspråkskontexten, t.ex. from frying pan to fire blir ur askan i elden. • Omskrivning med naturalisering innebär att namn i källspråkskulturen ersätts med motsvarande namn som tillhör målspråkskulturen, t.ex. Ministry of Transport blir Infrastrukturdepartementet eller Transportstyrelsen (beroende på vad som är mest relevant i sammanhanget). • Omskrivning med generalisering innebär att en specifik beteckning ersätts med en allmän, generisk term, t.ex. garganeys blir fåglar snarare än årtor. • Omskrivning med specificering innebär att en generisk term ersätts med en specifik beteckning. Förekommer nästan bara i sammanhang där en specificering överensstämmer med kontexten och hjälper läsaren att få en klarare bild av vad som åsyftas. Exempel: the army blir den nationella armén.

• Utelämnande är en vanlig metod som används när översättaren anser att en specifik information inte är nödvändig. I skönlitterära prosatexter är det möjligt att utelämna ganska många detaljer utan att helhetsintrycket ändras och utan att målspråksläsarana saknar information. • Tillfogande av ett uttryck som inte finns i originalet kan förekomma i fall där översättaren vill precisera vad som åsyftas. Precis som vid specificering gäller att det tillfogade måste överensstämma med kontexten för att vara acceptabelt. Här ingår kompensation (försök att skapa balans med ett annat textställe där en term utelämnats) och komplettering (när översättaren vill ”förbättra” texten genom sin översättning).

3.1.4 Översättning av talspråksmarkörer Detta avsnitt ligger till grund för min hantering av källtextens dialoger, som beskrivs närmare i översättningskommentaren (avsnitt 6.2). Dialoger kan ha olika funktioner, som att beskriva miljöer, driva handlingen framåt och framförallt presentera och utveckla karaktärer. Den direkta anföringen i en roman har ofta en lägre stilnivå än relationen, vilket många gånger beror på författarens strävan efter realism i sitt romanprojekt (Lindqvist 2005:149, 166). Som allmänna talspråkliga drag kan nämnas implicitet, brist på planering, icke-flyt, enkel meningsbyggnad, frånvaro av satsförkortningar och långa bestämningar, reducerande ord- och böjningsformer, emfatiska omskrivningar, dubbla satsled, diskursmarkörer, tags och meningsfragment. Dessa kan bland annat ta sig uttryck i tvekpauser, självkorrektion och understrykande upprepning (Lindqvist 2005:151–152, 158). Markörerna kan finnas på fonologisk/ortografisk, morfologisk, lexikal och syntaktisk nivå. Exempel på talspråksmarkörer är gått och ätit i stället för gått för att äta, det fonologiska dom i stället för de/dem, kortformer som mycke’, fråga’ och sa (i stället för mycket, frågade och sade), den talspråkligt färgade subjunktionen ifall för om samt pronomen som mej och eran i stället för mig och er. Det är möjligt att kompensera för normaliseringen av en talspråksmarkör med procedurer på andra nivåer (Lindqvist 2005:151, 157–158, 165).

Lindqvist (2005:151–152) beskriver tre tendenser som antas vara verksamma när olika språkvarieteter i skönlitteratur översätts:

1. I ett tänkt kontinuum av olika typer av språkliga varieteter som skönlitterära författare kan tänkas skapa eller använda i ett litterärt verk, väljer översättaren ofta en varietet som ligger längre till höger än den varietet som finns i källtexten (figur 3).

2. Om särskilda markörer för en specifik språklig varietet finns i översättningen, är de vanligen färre till antalet än i källtexten. 3. Även om källtexten har både fonologiska/ortografiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska markörer tenderar översättningen att ha främst lexikala markörer.

Vid översättning av tal i prosa kommer ofta käll- och målspråkliga stilistiska normer och konventioner i konflikt med varandra eftersom bruket av talspråksmarkörer är både genre- och kulturspecifikt. Lindqvist visar till exempel att de specifika AAVE8-fingerade markörerna i ett källtextutdrag inte gett något avtryck i motsvarande målspråksstycke (Lindqvist 2005:150, 158–159).

Enligt Newmark (1988) är det normalt sett acceptabelt att texter med en stor andel kulturellt innehåll förlorar betydelse i varierande grad i samband med översättningsprocessen. Dialekter anses vara bland de svåraste kulturella elementen att översätta. När ett litterärt verk innehåller dialekter, måste översättaren avgöra vilken av följande funktioner de har:

• Att signalera användningen av slang. • Att visa sociala klasskillnader. • Att indikera lokala kulturdrag.

Newmark anser det bäst att ignorera ”bristfällig grammatik” och ”felaktigt uttal” i originalet eftersom sådana språkliga egenskaper är irrelevanta i en dialekt, som är en språkvarietet i egen rätt och inte en avvikelse från standardspråket. Han ser inte heller något behov av att ersätta en gruvarbetares dialekt på zulu med en walesisk gruvarbetares dialekt – vilket hur som helst bara är möjligt om översättaren är mycket kunnig i walesisk dialekt. Hans rekommendation är att

8 African-American Vernacular English, se vidare avsnitt 6.2.

16 producera naturligt, klasslöst slangspråk med måtta, att göra antydningar till dialekten, och att endast överföra en liten andel av de dialektala källspråksorden (Newmark 1988:194–195).

Översättningen av engelska talad av icke-modersmålstalare förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom det rör sig om ett ”kolonialspråk”. Fioupou (2006) studerar exempel från nigeriansk litteratur för att undersöka hur vardagsvarieteter av afrikaniserad engelska kan översättas till franska. Hon menar att översättarens uppgift är att hitta en motsvarande varietet av franska, samtidigt som man undviker stereotyper. Sannolikheten att hitta en likvärdig varietet är naturligtvis större när både käll- och målspråket har en kolonial historia på samma kontinent. Nigeriansk pidgin har därför framgångsrikt översatts till F.P.A. (Français Populaire d’Abidjan), och båda varieteter har visat sig vara effektiva verktyg för humor och satir. Fioupou tillägger att det inte är någon enkel uppgift att översätta språkbruk som avviker från standardvarieteten, och att översättarens metoder är beroende av målspråket (Fioupou 2006:75–82).

3.1.5 Översättning av stilfigurer Detta avsnitt ligger till grund för min hantering av källtextens bildspråk, som beskrivs närmare i översättningskommentaren (avsnitt 6.3). Det främsta problemet vad gäller översättning av stilfigurer är att olika kulturer skapar språkliga bilder på olika sätt. Som översättare måste man därför överväga om de språkliga bilder man använder är tillräckligt kända i målkulturen för att kunna förstås. Det finns inga entydiga definitionskriterier för vad bildspråk är, men termen kan operationaliseras med hjälp av de så kallade lögn- och avvikelsekriterierna. Lögnkriteriet bygger på hur språkbrukarna normalt refererar till sakernas tillstånd i världen, och går ut på att ställa frågan ”Är detta sant eller ej?”. Den bokstavliga betydelsen av det överförda uttrycket ska ge en falsk innebörd åt satsen, medan den överförda betydelsen ska ge den sanna innebörden. Avvikelsekriteriet går ut på att något i en annars välformulerad text är ologiskt eller avviker grammatiskt/semantiskt från normalt språkbruk (Lindqvist 2005:117–119). Bildliga betydelseöverföringar består av sakled och bildled. Sakledet är det som betecknas i överföringen av betydelse, medan bildledet är det som betecknar. Bilder kan vara döda (språkbrukaren varseblir inte längre betydelseöverföringen), konventionella (återfinns i ordböcker med en upplysning om att det rör sig om bildspråk) eller nyskapande (återfinns inte i ordböcker) (Lindqvist 2005:119–121). Newmark menar att innovativa metaforer i expressiva texter som litterära verk bör översättas bokstavligt, eftersom de utgör ett budskap från författaren. Detta gäller även om metaforen innehåller ett kulturellt element, eftersom sådana metaforer berikar målspråket (Newmark 1988:112). Detta är i överensstämmelse med min

17 semantiska översättningsstrategi, och jag kommer i största möjliga utsträckning att försöka bevara källtextmetaforerna.

Figur 4 visar Lindqvists (2005:121) modell över olika teoretiska möjligheter att översätta bildspråk, och åtföljs av en kort beskrivning av de olika översättningssätten. Bildvinster kan användas som ett sätt att kompensera för bildförluster (Lindqvist 2005:140).

1. Översättning sensu stricto innebär att bildliga källspråksuttryck ordagrant skrivs om på målspråket så att både bildled och sakled bevaras. 2. Vid bildersättning byts källspråksbildledet ut mot ett annat målspråksbildled. 3. Vid bildförlust överförs ett bildligt uttryck i källtexten till måltexten med bibehållen sakledsbetydelse, men utan bildspråk. 4. Bildvinst innebär att ett icke-bildligt uttryck i källtexten översätts med ett bildligt uttryck. 5. Bildstrykning betyder att ett bildligt källspråksuttryck utelämnas i måltexten. Skillnaden från kategorin bildförlust är att källtextens bildliga uttryck stryks helt i måltexten så att inte ens en icke-bildlig betydelse kvarstår. 6. Bildtillägg innebär att översättaren lägger till ett bildligt uttryck i måltexten som saknar motsvarighet i källtexten (Lindqvist 2005:121–127).

Min semantiska översättningsstrategi innebär att jag i första hand kommer att välja källtextorienterade översättningssätt som sensu stricto.

3.2 Måltextens kontext, syfte och målgrupp I detta avsnitt beskrivs kort kontexten, syftet och målgruppen för min måltext. Enligt skoposteorin ska en översättning uppfylla sitt syfte, som bör anges explicit eller implicit i uppdraget. Detta består av ett mål samt villkoren för hur målet ska uppnås (inklusive tidsfrist och ersättning), som ska förhandlas fram av uppdragsgivaren och översättaren (Vermeer 1989/2004:234–237). Detta beskriver antagligen de typiska förhållandena vid översättning av skönlitterära verk. I denna översättningsuppgift är dock situationen en annan, eftersom det varken finns en uppdragsgivare eller en målgrupp i egentlig bemärkelse, och därmed inget givet syfte. Jag kommer därför att arbeta som om jag översatte på uppdrag av författaren själv, och syftet blir det jag tror att författaren hade velat baserat på det jag vet om henne och om den kontext källtexten har uppstått i (se avsnitt 2.1 och 3.3.3). Mitt övergripande syfte är att göra afrikansk litteratur tillgänglig på svenska för att sprida kännedom om och väcka intresse för afrikansk litteratur och kultur. Ett kännetecknande drag hos många postkoloniala texter är författarnas ideologiska ambitioner och vilja att utbilda sina läsare (Granqvist 2006:97). Jag tror att även Onuzo vill utbilda människor om nigeriansk kultur och historia, samt om landets sociala och politiska problem. Detta gör hon med humor och stor finess, vilket gör texten underhållande och hoppfull snarare än dyster. Allt detta vill jag återspegla i min översättning. Eftersom jag vill representera författaren i största möjliga utsträckning kommer jag att försöka återskapa måltextens stil såväl som format (meningarnas och styckenas längd, användning av skiljetecken, etc.). Målgruppen kan definieras som svenska läsare, både vuxna och ungdomar från cirka tretton år.

3.3 Stilstudie av källtexten Denna stilstudie har som målsättning att identifiera stildrag i källtexten som är av betydelse för översättningsarbetet. Själva metoden är hämtad från Lagerholm (2008) och går ut på att genomföra en systematisk och grundlig analys. Den börjar med en kort presentation av materialet och dess kontext innan jag fortsätter med analysen av fyra olika aspekter som framstod som särskilt viktiga för översättningsarbetet, och som kan delas in i följande rubriker: Kontext (inklusive kulturell kontext, vilket kommer att ligga till grund för diskussionen om kulturspecifika begrepp), Talspråksmarkörer samt Stilfigurer. Avsnittet avrundas med en sammanfattning av källtextens kännetecknande drag.

3.3.1 Metod Källtextanalysen bygger på en metod som föreslås av Lagerholm (2008:231–251) och som utgör ett sätt att genomföra en systematisk och grundlig analys. Lagerholms modell omfattar en

19 presentation av materialet och av textens kontext samt en systematisk analys av stilmarkörer. Analysen avslutas med en syntes där de sammanfattade stilintrycken resumeras. Metoden kan användas för brukstexter såväl som litterära texter. Lagerholm skiljer på litterär stilanalys och stilstudie av litterära texter. De senare används för att undersöka olika stilmarkörer och hur de kan förklara läsupplevelsens effekt (Lagerholm 2008:246). I denna uppsats har jag använt Lagerholms metod för stilstudie av litterära texter för att lyfta fram källtextens särskiljande drag på olika språkliga nivåer i syfte att förbereda och underlätta översättningen av texten. En viktig del av detta arbete är att identifiera läsupplevelsens effekt, i syfte att försöka återskapa den i måltexten.

3.3.2 Presentation av materialet Det material som ska analyseras och översättas består av de 17 första kapitlen i romanen Welcome to Lagos, vilket motsvarar 94 sidor, 20 941 ord eller 116 143 tecken inklusive blanksteg. Samtliga kapitel innehåller dialoger. Bokens dialoger är på standardengelska, nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska, yoruba och igbo.

3.3.3 Källtextens kontext Under denna rubrik kommenteras kort det sammanhang romanen har uppstått i. Källtextens kontext har stor betydelse för översättningsarbetet, i synnerhet för hanteringen av kulturspecifika begrepp (avsnitt 6.1). Lagerholm påpekar att språket påverkas av kultur och samhälle (Lagerholm 2008:43–44). Hellspong och Ledin menar att man för att kunna tränga in i och förstå en text måste sätta sig in i dess kontext. De skiljer mellan tre olika nivåer: situationskontext, intertextuell kontext och kulturkontext. Den kontext som har störst räckvidd är kulturkontexten, som skiljer sig åt mellan olika länder och tidsperioder (Hellspong & Ledin 1997:41–44). Den källtext som analyseras här har inspirerats av verkliga händelser och utspelar sig mot bakgrund av den konflikt som blossade upp i Nigerdeltat på 1990-talet. Författaren säger själv att romanens handling har inspirerats av en verklig händelse, nämligen massakern i Odi 1999.9 Odi är en stad i delstaten Bayelsa, där romanen tar sin början. Enligt uppgifter från CIA10 kan Nigerias befolkning delas in i följande etniciteter: hausa 30 %, yoruba 15,5 %, igbo 15,2 %, fulani 6 %, tiv 2,4 %, kanuri/beriberi 2,4 %, ibibio 1,8 %, ijaw/izon 1,8 %, andra 24,7 %. De språk som talas är engelska (officiellt språk), hausa, yoruba, igbo, fulani samt över 500 andra inhemska språk. Religionstillhörigheten uppskattas till muslimer 53,5 %, katoliker 10,6 %, övriga kristna 35,3 %, andra 0,6 %. Nigerias etniska och kulturella mångfald är

9 https://www.theguardian.com/books/2017/jan/01/chibundu-onuzo-welcome-to-lagos-interview 10 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ni.html

20 påfallande i Welcome till Lagos, och tar sig bland annat uttryck i spänningar mellan olika etniska och religiösa grupper (exempel 1 och 2):

1) ‘She had dreadlocks for goodness’ sakes. And she was Igbo and you could hear it when she spoke.’ ‘Don’t start that.’ ‘I don’t have anything against Igbo people. Mrs Eze is a perfectly charming and—’ (S. 47)

2) It showed a certain tolerance that his street in Surulere should boast both a church and a mosque, tolerance from his neighbours, with whom he should have long since banded to demolish both buildings. (S. 50)

Referenserna till religionsutövningens betydelse i Nigeria löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Här följer ytterligare ett exempel (3):

3) Prayer was all the recommendation he heard for Nigeria these days. For every crisis, eyes were shut, knees engaged, heads pointed to Mecca and backs turned to the matter at hand. He did not remember the country being so religious in his childhood. Faith used to be a part of the landscape, glimpsed in wax rosaries and white celestial robes, in wooden prayer beads and the vivid scarves his mother wore when she went to the mosque. None of this obtrusive proselytising, loudspeakers on every corner, blasting calls to prayer and songs of praise. (S. 49–50) Om vi zoomar in närmare på kontexten hamnar vi på den intertextuella nivån, som har att göra med att texter alltid är påverkade av andra texter som de tar efter eller reagerar på. Onuzo nämner själv att hon inspirerats av sin fars muntliga historieberättande och av de böcker hennes mor fått läsa som barn under sin koloniala utbildning.11 Källtextens mest uppenbara intertextuella influens är Bibeln. Den första referensen till Bibeln kommer redan i första kapitlet:

4) He sat on his bottom bunk and unbuttoned his shirt before drawing out a slim Bible from his pocket. He read the Bible often now, flicking into a new passage each day, one evening on the plains of Jericho, the next in the belly of a whale, sunlight streaming through the blowhole and into his underwater cell. He liked the improbable images, flakes of manna falling like dandruff from the sky; the formal language of thees and thous, begetting and betrothing betwixt the Jordan and the Red Sea. (S. 7–8) Dels nämns själva boken med sitt namn, dels följer en mängd referenser till olika bibeltexter samt till det ålderdomliga bibelspråket (thees and thous). Det finns fler referenser till Bibeln i

11 https://www.theguardian.com/books/2017/jan/01/chibundu-onuzo-welcome-to-lagos-interview

21 källtexten. Karaktärerna läser ofta i Bibeln, och det förekommer insprängda bibelcitat som i exempel (5):

5) The lord is my Shepherd, I shall not want. He had read the psalm that morning and it had given him hope. (S. 89) Källtexten innehåller även en hymn på igbo skriven av den nigerianska kompositören Harcourt Whyte (exempel 6) som återges på originalspråket, men förklaras i direkt anslutning i följande textstycke. Detta förklarande textstycke är unikt för boken eftersom det utvecklar en kulturspecifik referens ganska ingående, vilket är ovanligt för källtexten.

6) Atulegwu. Nwoke atulegwu. Atulegwu. Nwanyi atulegwu. Atulegwu. Nwanta atulegwu. Atulegwu. Newnu Okwukwe. Nihi na Chineke n’edu gi si gi atulujo. (S. 90)

Förutom löptext och dialoger innehåller källtexten flera inbäddningar i form av utdrag ur den fiktiva tidningen Nigerian Journal som inleder de kapitel där de förekommer och utgör en upptakt till kapitlets handling. Dessa inledande inbäddningar är skrivna i journalistisk stil som imiterar tidningsartiklar, som i exempel (7):

7) With the UK charity Job Plus estimating that over two million people are unemployed in Lagos, the jobless of this city outnumber the populations of Gabon, Luxembourg and Kiribati combined. The Lagos State Commissioner for Job Creation, Wasiu Balogun, stated that these new figures were ‘rubbish lies’. ‘Jobs Extra, or whatever their name is, should go back to the UK and face their own problems,’ he said in an interview granted to the Nigerian Journal. (S. 83)

Källtexten innehåller dessutom inbäddningar i form av ett stycke utformat som ett inbjudningskort till ett bröllop samt fiktiva vägskyltar som är tryckta med avvikande typsnitt vilket ger texten en levande, serietidningsartad karaktär (exempel 8):

8) Welcome to Lagos. Pay Your Tax. Eko o ni bajẹ. (S. 72)

Närmast texten finner vi situationskontexten (Hellspong & Ledin 1997:41–43). Lagerholm lyfter fram den så kallade situationskontextens mindre komponenter, som bland annat omfattar sändare, mottagare och syfte (Lagerholm 2008:45–60). Sändaren kan rimligtvis anses vara författaren själv. Onuzo säger att hon började skriva om Lagos först efter att hon flyttat till England. När hon besökte Lagos började hon ifrågasätta saker i stället för att röra sig passivt

22 genom staden, och hon började reflektera mer över den.12 Romanen är alltså skriven ur ett dubbelt perspektiv, inifrån och utifrån. Samtidigt som författaren har en inblick i livet i Lagos, kan hon även se den med en utomståendes ögon. Resultatet är en både detaljerad, skarpsynt och kritisk beskrivning av det nigerianska samhället. Författaren kan antas ha haft flera syften med texten. I egenskap av skönlitterärt verk har den en estetisk funktion. Samtidigt bygger den på verkliga händelser som Onuzo beskriver med ett kritiskt förhållningssätt, och romanen kan därför sägas ha en delvis informativ och social funktion. Källtextens mottagare kan vara såväl nigerianska läsare som andra engelskkunniga läsare. Boken innehåller en mängd kulturspecifika referenser och dialoger på olika språk som många nigerianska läsare sannolikt förstår. Det går utmärkt att läsa boken för nöjes skull som svensk läsare. Samtidigt bör nämnas att de kulturella begrepp och referenser som förekommer i källtexten sällan översätts eller förklaras. Det gäller såväl de historiska och kulturella fenomen som utgör bakgrunden till berättelsen, som kulturspecifika ord som dodo (s. 5) och juju (s. 11) samt dialogerna på pidgin. Som svensk läsare kan man därför behöva göra egna efterforskningar om man vill förstå fler av textens nyanser, såsom den underliggande samhällskritiken. Min målsättning är att måltexten ska vara ungefär lika begriplig för en svensktalande person som källtexten är för en icke- nigeriansk engelsktalande person som inte förstår pidgin.

3.3.4 Talspråksmarkörer Flera av bokens karaktärer har ett talspråksbetonat uttryckssätt, vilket framgår av olika talspråksmarkörer som slang, svordomar, ett antal olika språk och språkvarieteter, samt kodväxling inom samma dialog eller till och med inom samma mening. Ett exempel på svordom ges i exempel (9) nedan:

9) ‘What the hell? You asked me for food and I’m getting it.’ (S. 18)

En annan talspråksmarkör är slang, som i exempel (10) nedan. JJC är en förkortning för Johnny Just Come, vilket är ett nigerianskt slanguttryck för nyanlända personer, i synnerhet naiva nykomlingar.13

10) As for the newcomers, two types only: a JJC with a destination and a JJC whose ambition saw no further than reaching the city. (S. 71)

12 https://www.theguardian.com/books/2017/jan/01/chibundu-onuzo-welcome-to-lagos-interview 13 http://www.naijalingo.com/words/jjc; http://dbpedia.org/page/JJC

En framträdande talspråksmarkör är användningen av nigeriansk pidginengelska. Exempel (11) är en dialog som utspelar sig i kantinen på en militärbas.

11) ’O boy, you see Tina today? That her bobby.’ ‘What of her nyash?’ ‘Like drum.’ ‘I go beat am first.’ ‘You think she go ‘gree for you?’ ‘Why she no go ‘gree?’ (S. 4) Talspråksmarkörerna används ibland för att visa karaktärernas sociala status. Chike som har en universitetsutbildning talar korrekt engelska, medan Yemi som är en enkel soldat i lägsta graden alltid talar pidgin eller en blandning av engelska och pidgin. I exempel (12) får vi ta del av Omas mentala process, som visar att hon ser ned på Yemi eftersom han inte kan tala ”standardengelska” utan endast pidgin.

12) Chike’s right-hand man could not speak standard English… (S. 84–85)

Ordväxlingen mellan Chike och en potentiell arbetsgivare i exempel (13) visar ytterligare på engelskans status i Nigeria. Chikes språkfärdigheter gör honom överkvalificerad för jobbet som chaufför. Arbetsgivarens replik är i sin tur ett exempel på nigeriansk engelska (utelämnad artikel i for driver), samt kodväxling (pidginordet oya).

13) ‘Good morning, sir. My name is Chike Ameobi and this is Yẹmi Ọkẹ. We saw the recruitment sign for drivers. We would like to make an application.’ ‘All this English for driver? Oya where are your references.’ (S. 88) Förutom standardengelska, nigeriansk engelska och nigeriansk pidginengelska, förekommer en fingerad amerikansk engelska som kännetecknar karaktären Fineboy (exempel 14):

14) ‘How can? Y’all are my Lagos crew.’ (S. 94)

Med tanke på den sparsamma karaktärsbeskrivningen, ger karaktärernas respektive talspråksmarkörer viktiga ledtrådar till deras identitet och personlighet, och bidrar således till utvecklingen av berättelsens karaktärer. Som nämndes ovan, har Welcome to Lagos beskrivits som en handlingsdriven roman i recensioner. Detta kan kontrasteras med karaktärsdrivna berättelser där karaktärerna skildras ingående med fysiska såväl som psykologiska drag. Eftersom karaktärerna beskrivs mycket sparsamt i källtexten, är det ofta deras dialoger och mentala processer som utvecklar deras personlighet. Bland det lilla som nämns om Chike är att han är attraktiv, och om Oma att hon är vacker (exempel 15 och 16). Beskrivningarna ges

24 emellertid i form av mentala processer och säger kanske mer om vad karaktärerna känner för varandra än om hur de faktiskt ser ut.

15) Chike alone did she trust, if only for his strong and gentle manner. He was handsome. (S. 85)

16) She was another man’s wife, a man who had not thought much of her, beautiful as she was. (S. 97)

Exempel 17 och 18 visar två explicita beskrivningarna av Fineboys utseende. De få egenskaper som nämns bidrar till att driva handlingen framåt, snarare än att ge en detaljerad beskrivning av karaktärens utseende.

17) His eyes were deeply planted in his face, giving him a starved look, but the rest of his features were regular. A furrow ran along the middle of his forehead, a crevice that deepened when he looked beyond and saw no signs of a Nigerian army. (S. 15–16)

18) Chike had grown accustomed to the back of their hostage’s head, his thin neck, the pulpy scar behind his left ear, the scattering of razor bumps on his otherwise smooth hairline, clipped within the last few days, in a militant camp no less. Perhaps, as well as a barber’s, the militants had cinemas and shopping malls. (S. 17)

Inte heller karaktärernas personligheter beskrivs av berättarrösten, utan vi lär känna dem genom deras handlingar, repliker, mentala processer samt hur andra karaktärer förhåller sig till dem. Sammanfattningsvis spelar dialogerna en central roll för källtextens intrig och karaktärsutveckling, och talspråksmarkörer kommer därför att diskuteras mer ingående i översättningskommentarens avsnitt 6.2.

3.3.5 Stilfigurer Lagerholm beskriver flera olika kategorier av stilfigurer, men påpekar samtidigt att det inte är givet hur kategoriseringen ska göras. Det viktigaste i en stilanalys är inte indelningen, utan att man identifierar stilfigurerna och vilken effekt de har (Lagerholm 2008:153–168). Källtexten innehåller en mängd stilfigurer av olika slag. Nedan ges exempel på vad som skulle kunna betraktas som metafor (1), personifikation (2), besjälning (3), retorisk fråga (4), hyperbol (5), liknelse (6), synekdoke (7), hopning (8), variation (9), ordlek (10), parallellism (11) samt metonymi (12).

1) The militants would be out in the creeks tonight, piercing the pipes that crisscrossed the region, sucking out oil, insects drawing on the lifeblood of the country. (S. 5) 2) [The machine] drank over two hundred litres of diesel each day, its belly never satisfied. (S. 5–6)

3) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3) 4) Who was to blame? Not for a soldier to answer. (S. 6) 5) [The] officer was a stocky box of a man, his bulk filling the head of his table. (S. 4) 6) Soldiers clustered in groups, their cigarette ends glowing like fireflies. (S. 6) 7) The chickens scattered at their second entrance, darting behind the old car in a streak of clucking feathers. (S. 29) 8) Isoken did not speak until they reached Edepie Motor Park. It was a large, trampled field with vehicles of all sizes coming and going, small, dusty minivans, large, sleek luxurious buses, trailers with art twisting all over their bodies, movements and noise and dust rising from the spinning tyres. A market had sprung up for the human traffic, clothes, books, food, toys on display for the discerning traveller. (S. 31) 9) […] he would look out of the window […] breathing in the changing air, and the landscape changing, and the people changing… (S. 33) 10) Evening was falling. The bus was filling. (S. 33) 11) For every crisis, eyes were shut, knees engaged, heads pointed to Mecca and backs turned to the matter at hand. (S. 50) 12) Lagos would kill you if you wasted time on yesterday. (S. 87) Även ironi kan betraktas som en sorts stilfigur. Källtexten är rik på förstucken samhällskritik i form av ironi och satir (exempel 13 och 14).

13) The oil companies worked at all hours, filling and floating barrels of oil to overseas markets that decided what they were worth: fifty dollars today, hundred tomorrow and the whole of Nigeria’s fortunes rose and fell on what foreigners would pay for her sweet crude. (S. 6)

14) Even at sixteen, he had known it was partly rubbish, the dross of an empire, the dregs of a martial philosophy that had led countless Africans to fight for ‘King and Country’. (S. 33)

Källtexten uppvisar dessutom på vissa håll en fonetisk känslighet. Exempel (15) är ett exempel på allitteration (mellan närstående ord) som ger meningen en viss rytm och estetisk effekt.

15) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3)

Syftet med dessa exempel är inte att ge en uttömmande beskrivning av källtextens bildspråk eller att försöka kategorisera dess stilfigurer, utan helt enkelt att visa på den bredd av stilfigurer som förekommer i källtexten. I översättningskommentarens avsnitt om stilfigurer (6.3) beskriver jag närmare hur jag arbetat med källtextens bildspråk.

3.3.6 Sammanfattning av källtextens kännetecknande drag Welcome to Lagos utspelar sig i Nigeria 1999 och källtexten innehåller en mängd kulturspecifika begrepp på lexikalisk nivå samt dialoger på andra språk och språkvarieteter än standardengelska. Den innehåller även en mängd referenser till det kulturella och historiska

26 sammanhang som ligger till grund för handlingen. Källtexten har en handlingsdriven intrig vilket bland annat är ett resultat av sparsamma karaktärsbeskrivningar. Samtidigt bidrar såväl dialoger (ofta med framträdande talspråksmarkörer) som inre monologer till att driva handlingen framåt och utveckla karaktärerna. Källtexten är dessutom rik på stilfigurer som ger liv åt miljöer och händelser, samt inbäddade stycken och intertextuella referenser som förbinder källtexten med olika litterära genrer.

4 Vald översättningsprincip I denna uppsats skiljer jag på översättningsstrategi och översättningsprocedur. En översättningsstrategi är måltextens övergripande orientering, eller princip. En översättningsprocedur är en specifik metod som används på en given plats i texten (van Doorslaer 2007:226). I detta avsnitt definierar jag först den övergripande översättningsstrategin, och sedan nämner jag några översättningsprocedurer som kommer att tillämpas mer eller mindre konsekvent på några av de främsta typerna av översättningsproblem jag har identifierat i källtexten (se del 3 Stilanalys och del 6 Översättningskommentar).

4.1 Översättningsstrategi I avsnitt 3.1.1 nämnde jag att den postkoloniala översättningsteorin problematiserar exotiserande och domesticerande översättningar som antingen stereotypiserar eller assimilerar källkulturen. Den översättningsprincip som tycks stämma bäst överens med mitt syfte är det Newmark (1988:45) kallar semantisk översättning, som ligger mellan litteral och fri översättning. Semantisk översättning strävar efter att återge den exakta kontextuella betydelsen i originalet i så stor utsträckning som målspråkets semantiska och syntaktiska strukturer tillåter. Genom att följa denna översättningsstrategi hoppas jag kunna åstadkomma en källtextnära översättning på naturlig och idiomatisk svenska som i största möjliga mån representerar författaren och källkulturen. Det är intressant att notera att källtextens författare sällan använder sig av postkoloniala översättningsprocedurer som cushioning och contextualization (avsnitt 3.1.2) för att förklara kulturspecifika begrepp för läsaren. Inte heller den historiska kontexten (konflikten i Nigerdeltat) förklaras. Läsare som inte är bekanta med källkulturen riskerar att gå miste om många av de referenser som ger djup åt berättelsen. Eftersom författaren bor i England är det rimligt att anta att hon har en uppfattning om europeiska läsares kunskaper om Nigeria. Jag utgår därför från att hon gjort ett medvetet val när hon utelämnat sådana förklaringar. Eftersom mitt syfte är att representera författaren genom tillämpning av en semantisk översättningsprincip, kommer inte heller måltexten att förklara den kulturella kontexten och enskilda kulturspecifika begrepp utöver det som står i källtexten. Jag hoppas att denna strategi

27 kan bidra till att väcka läsarnas intresse och inspirera dem till att göra egna efterforskningar. Källtexten innehåller flera passager som förlöjligar eller uttrycker samhällskritik mot exempelvis utländska oljeföretag, nigerianska politiker och religiösa rörelser. Texten kan således betraktas som en satir. Därför är det relevant att notera att ändringar i de referentiella uttryckens grad av förståelighet kan resultera i att texttypen ändras. Ett exempel är Gullivers resor, som inte förklarar de uttryck som till följd av tidsavståndet är obegripliga för en modern läsare. Det ändrar troligen texttypen från satirisk roman till underhållningsroman (Svane 2002:88). Jag är medveten om att min valda översättningsstrategi kan få liknande konsekvenser, men jag tror som sagt att författaren velat skapa en roman som kan läsas på olika nivåer och som inspirerar läsarna att göra egna efterforskningar. Jag är även medveten om att översättningen av afrikansk litteratur kräver extralingvistiska färdigheter utöver rena språkkunskaper, och att mina kunskaper om Nigerias kultur och språk är begränsade, något som jag försökt kompensera för så gott det går genom att ta reda på så mycket jag kan om källtextens kontext.

4.2 Översättningsprocedurer Nu när den övergripande översättningsstrategin har definierats följer här en kort diskussion av några generella översättningsproblem på lexikal och syntaktisk nivå. Mitt källtextorienterade förhållningssätt innebär bland annat att bildspråk i första hand kommer att översättas ordagrant snarare än med svenska motsvarigheter, i syfte att bevara källkulturens egna bilder och associationer. På så sätt kan jag dessutom undvika att oavsiktligt stryka meningsbärande kulturreferenser till följd av att jag inte är tillräckligt bekant med källkulturen. Mer om detta i avsnitt 6.3. Vad gäller översättningen av kulturspecifika referentiella uttryck, ska företräde ges åt källtextorienterade procedurer, medan målspråksorienterade procedurer ska undvikas så ofta det går. Detta diskuteras närmare i anslutning till exemplen i översättningskommentarens avsnitt 6.1. Källtexten utspelar sig år 1999 och innehåller bibelcitat samt referenser som antyder att det rör sig om en äldre version av den engelskspråkiga bibeln. Jag kommer därför att använda mig av en äldre svenskspråkig bibel (KB1917) vid översättningen av sådana passager. Det kanske främsta översättningsproblemet är hur dialogerna på pidginengelska ska hanteras. Ovan har diskuterats några möjliga procedurer, varav en är att ersätta en källspråksvarietet med en likvärdig målspråksvarietet, vilket emellertid saknas i svenskan. En annan är den metod som Newmark (1988) rekommenderar, nämligen att försöka producera ett klasslöst talspråk som anspelar på pidgin med hjälp av procedurer som beskrivs av Lindqvist (2005), eventuellt följt av kontextualisering genom anföringsfraser som ”sa han på pidgin”. En tredje möjlighet är att

28 själv skapa en markerad, pidgininspirerad svenska, vilket jag har kommit fram till är det alternativ som bäst överensstämmer med översättningens syfte. Mitt tillvägagångssätt vid översättningen av dialoger diskuteras i avsnitt 6.2. Vad gäller stilistisk nivå tänker jag i första hand följa översättarens stilnivå, och i de fall källtexten inte anger stilnivå (t.ex. skillnader som sa/sade), så kommer jag i första hand att använda ledig och modern svenska (dvs. sa hellre än sade; ner hellre än ned). Slutligen kommer jag att försöka återspegla källtextens format vad gäller typsnitt, meningsindelning, användning av skiljetecken samt textens längd.

5 Översättning: käll- och måltext Se bilaga 1.

6 Översättningskommentar I avsnitt 3.3 Stilstudie av källtexten, analyserades källtextens kontext och utmärkande drag under tre rubriker: Källtextens kontext, Talspråksmarkörer samt Stilfigurer. Dessa rubriker ligger till grund för översättningskommentaren, som jag delat in i följande kategorier:

• Kulturspecifika begrepp: berör utvalda textegenskaper som diskuterades i avsnitt 3.3.3 Kontext. • Talspråksmarkörer: bygger på avsnitt 3.3.4 Talspråksmarkörer. • Stilfigurer: bygger på avsnitt 3.3.5 Stilfigurer.

6.1 Kulturspecifika begrepp I avsnitt 3.1.3 redogjorde jag för sju procedurer som översättaren kan använda vid översättning av kulturspecifika referentiella uttryck, och som bildar ett kontinuum från källtexttrogna till mycket fria procedurer (Svane 2002:96–98). Till följd av min semantiska översättningsstrategi, är det naturligt att jag i första hand har försökt använda källtexttrogna procedurer. Mina vanligaste procedurer har därför varit direkt återgivande utan ändringar (dodo), direkt återgivande med ortografisk anpassning till målspråket (Chief Sandayọ = chief Sandayọ), direkt återgivande med morfologisk anpassning till målspråket (Niger Delta = Nigerdeltat) och direkt översättning (fresh European flowers = europeiska snittblommor). I måltexten finns även exempel på semantisk anpassning, som när windows and doors flung open blivit fönster och dörrar öppna på vid gavel; samt kulturell omskrivning, som när from frying pan to fire blir från askan och rätt in i elden (en moderniserad variant av ur askan i elden). I de två sistnämnda exemplen har principen om lika effekt motiverat en anpassning till målkulturen. Jag har emellertid försökt undvika procedurerna återgivande med förklarande kommentar och översättning med godkänd ekvivalent i fall som miles (hellre än engelska mil), eftersom de i

29 viss mån är domesticerande; likaså de mer målspråksorienterade procedurerna referentiell anpassning, omskrivning med naturalisering, omskrivning med generalisering, omskrivning med specificering, utelämnande samt tillfogande, även om enstaka undantag förekommer. Ett viktigt kulturspecifikt inslag i källtexten är dialogerna på andra språk än standardengelska. Dialoger på yoruba och igbo har överförts oförändrade till måltexterna, medan dialoger på nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska och amerikaniserad engelska har varit föremål för särskilda översättningsprocedurer som förtjänar en egen diskussion och kommer att behandlas närmare i avsnitt 6.2 nedan. Föreliggande avsnitt handlar därför främst om enskilda kulturspecifika referentiella uttryck som på ett tydligt sätt placerar texten i sin kulturella kontext. Källtexten är rik på sådana referenser, och vi hittar flera redan i bokens första paragraf. Här är det intressant att notera att författaren i stort sett aldrig förklarar kulturspecifika begrepp med hjälp av postkoloniala översättningsprocedurer som cushioning och contextualization (se avsnitt 3.1.2), som exempel (1) visar:

1) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3) Kvällen svepte över Deltat och himlen färgades violett innan den svartnade som ett blåmärke.

Detta är bokens allra första mening. En geografisk plats nämns: the Delta. Bokens titel, Welcome to Lagos, antyder att källtexten utspelar sig i Nigeria. Därifrån är det relativt lätt att lista ut att ”deltat” är en referens till Nigerdeltat. Senare i texten omnämns platsen också som the Niger Delta, men i den första meningen har författaren alltså valt att inte ge någon närmare förklaring till den geografiska referensen. Om jag hade valt en mer målspråksorienterad översättningsstrategi, hade jag antagligen hjälpt den svenska läsaren på traven genom att åtminstone översätta med Nigerdeltat. Om jag hade velat underlätta ännu mer för läsaren hade jag kunnat lägga till en förklarande kontext så att läsaren inte ens skulle behöva slå upp Nigerdeltat. Dock har jag ju förbundit mig till en semantisk översättningsstrategi och därför är målsättningen att inte lägga till några förklaringar i måltexten som saknar motsvarighet i källtexten. En ytterligare geografisk referens som antagligen är obekant för en svensk läsare är Benin i exempel (2):

2) He could abscond to Port Harcourt, or Benin or perhaps even Lagos […] (S. 8) Han kunde bege sig till Port Harcourt, eller Benin, eller kanske till och med Lagos […] Vid första anblick är det lätt att tro att det handlar om landet Benin, som många svenska läsare antagligen hört talas om. Det är dock rimligare att anta att det som avses är Benin City, en stad

30 som liksom Lagos och Port Harcourt ligger i södra Nigeria. Ett enkelt sätt att undvika missförstånd hade varit att översätta till just Benin City, men jag tror att det har varit källtextförfattarens avsikt att göra läsaren nyfiken och få denna att ta fram en karta över Nigeria, och jag vill åstadkomma en liknande effekt med min svenska översättning. Förutom de geografiska referenserna förekommer referenser till valutor (dollar, naira) och måttenheter (gallons, miles, paces). Sådana begrepp har inte förklarats (amerikanska dollar, nigerianska naira, engelska mil etc.) eller konverterats till svenska måttenheter (kilometer, liter etc.):

3) By fourteen, he could crawl a mile under barbed wire, shoot accurately from a hundred paces, lob a grenade, curving it in a neat arc that landed on its target. När han var fjorton kunde han krypa en mile under taggtråd, skjuta pricksäkert från hundra stegs håll och kasta en granat i en prydlig båge så att den landade på sitt mål. (S. 9) Visserligen ger inte galloner, steg och miles en genomsnittlig svensk läsare någon uppfattning om exakt sträcka och volym, men ordvalet ger lokalkulör åt måltexten vilket jag bedömer som viktigare i sammanhanget. Ytterligare kulturspecifika begrepp i källtexten är referenser till mat, kläder och material. Liksom andra kulturspecifika begrepp har de överförts direkt utan förklaring, men en nyfiken läsare kan lätt söka reda på deras betydelse:

4) Roadside food was there for the foraging, suya skewered and grilling, meat pies trapped in lit-up glass cages, golden nuggets of puffpuff bobbing in vats of hot oil, boli and groundnut to be mashed together in one mouthful. (S. 79) Där fanns gatumat för den som letade efter föda, rykande varma suyaspett, köttpajer fångade i upplysta glasburar, gyllene puffpuff som låg och guppande i kar med het olja, boli och jordnötter att tugga i sig i samma munsbit.

Ordet wrapper förekommer två gånger i källtexten som benämning på kvinno- såväl som manskläder.

5) Officers and lower ranks sauntered into the building in an assortment of mufti: woollen bobble hats and black T-shirts, wrappers knotted over the arm or tied round the waist, the slovenly slap of slippers flip-flopping their way inside. (S. 3) Officerare och soldater släntrade in i byggnaden i civilkläder: stickade yllemössor och svarta t-shirtar, wrappers knutna över axeln eller runt midjan, flip-flops som smällde mot golvet. Liksom namnet antyder är detta ett tygstycke som knyts om kroppen som klädesplagg, liknande det som brukar kallas sarong på svenska. Sarongen är dock ursprungligen ett asiatiskt plagg och namnet kommer från malaysiska. Att översätta wrapper med sarong skulle således rycka texten ur sin kulturella kontext. En annan lösning kunde vara att översätta med en mer specifik term, t.ex. ett klädesplagg som används av igbokvinnor. Nigerias olika etniciteter har egna

31 traditionella dräkter med specifika namn, som ofta omfattar lösa tygstycken som knyts på olika sätt om kroppen. Men eftersom källtexten använder wrapper om både mans- och kvinnokläder, och bärarens etniska identitet inte alltid är känd, vore det riskabelt att ge dessa plagg en mer könsspecifik eller etnicitetsbunden översättning till svenska (omskrivning med specificering enligt Svanes modell). Lösningen har därför blivit att behålla det mindre specifika begreppet wrapper.

Många av källtextens kulturspecifika begrepp har med religiösa eller andliga seder att göra, vilket tydligt visar att Nigeria är ett mångkulturellt land där såväl kristendom och islam som olika typer av animism och magi utövas:

6) Chike’s men said bullets bent when they touched Colonel Benatari, that metal bounced off skin made impenetrable by juju. (S. 11) Chikes mannar sa att kulorna ändrade kurs när de träffade överste Benatari, att metallen rikoschetterade mot hans hud som gjorts ogenomtränglig av juju. Ord som juju, en typ av västafrikansk ”trollkonst” som är vanlig i Nigeria, har överförts direkt till måltexten. Däremot har intertextuella referenser till världsreligionerna kristendom och islam anpassats efter svenska konventioner för att ge en ”likvärdig” effekt på svenska läsare. Hit hör exempelvis det flertal bibelcitat som förekommer i källtexten:

7) Our soul is escaped as a bird out of the snare of the fowlers: the snare is broken, and we are escaped. (S. 65) Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan. Det är okänt vilken av otaliga bibelöversättningar som källtextens karaktärer använder, och det vore naturligtvis möjligt att hämta översättningarna från Bibel 2000, som är den senaste svenska översättningen. Eftersom källtextens handling utspelar sig på nittiotalet, det vill säga före Bibel 2000, har jag dock valt att översätta bibelcitaten med motsvarande verser ur Kyrkobibeln från 1917. Många av bibelreferenserna i svensk litteratur kommer från äldre versioner av bibeln, och det placerar min översättning i en rik tradition av intertextualitet med ett traditionsrikt och uttrycksfullt bibelspråk.

Ett exempel på en översättning där jag tagit mig större frihet att avvika från källtexten är i följande fall, vid översättningen av en reklamskylt:

8) Bournvita Welcomes You to Lagos:

the Centre of Excellence. (S. 72)

Bournvita Välkomnar Dig till Lagos: En Stad Full av Energi.

Bournvita är en näringsberikad mjölkdryck avsedd att ge styrka och energi. En översättning i copywriting-anda som framhäver fördelarna med produkten har därför valts i stället för en direkt översättning som ”ett framstående centrum”, vilket låter ganska intetsägande på svenska. Här har jag gjort bedömningen att en lokaliserad översättning bättre förmedlar den känsla författaren vill skapa hos läsaren när karaktärerna rullar in i Lagos ombord på en buss och möts av en pulserande storstad med blinkande reklamskyltar. Jag har dock valt att använda samma versalisering som originalet i exemplet ovan och på flera håll i texten, vilket är oidiomatiskt på svenska och därmed tillför en främmandegörande effekt. Exempel (8) kan betraktas som ett sällsynt fall i måltexten av det Svane kallar kompensation, vilket är en typ av tillfogande.

6.2 Talspråksmarkörer Welcome to Lagos innehåller en mängd dialoger med tydliga talspråksmarkörer. Några av karaktärerna talar i allmänhet standardengelska, oftast på en ganska avancerad nivå som visar att de fått lära sig engelska i skolan eller på universitetet. Hit hör Chike, som studerat zoologi på universitetet och Isoken, en ambitiös skolflicka som får komplimangen Your English can break rocks (s. 77) av sin pappa. En karaktär som alltid talar pidgin är Yẹmi – Oma tänker nedlåtande om honom: Chike’s right-hand man could not speak standard English (s. 84–85). Om Fineboy, en pojke som drömmer om att bli radiopratare och gör sitt bästa för att tala amerikansk engelska, tänker Oma: [T]he other young man, despite his pretensions, was not quite authentic (s. 85). Dessutom kan nämnas att även de karaktärer som kan tala och i regel talar engelska, ibland skjuter in enstaka ord på pidgin eller på sina modersmål när de samtalar på engelska. Förutom skolengelska och nigeriansk pidginengelska, talas i Nigeria så kallad nigeriansk engelska. En ingående studie av nigeriansk engelska visar att denna språkvarietet ligger nära standardengelskan, men uppvisar vissa särskiljande drag vad gäller fonologi (Gut 2008:41–52) samt morfologi och syntax (Alo & Mesthrie 2008:323–338). Dessutom har nigeriansk engelska, som i grunden bygger på brittisk engelska, på senare år influerats alltmer av amerikansk engelska genom tv, film, musik etc. (Alo & Mesthrie 2008:338). Det finns repliker i källtexten som varken är standardengelska eller pidginengelska. Zabus (1991:96, 98) noterar att många nigerianska noveller endast behåller pidginspråkets ytliga egenskaper, antingen av hänsyn till västerländska läsare som skulle ha svårt att förstå äkta pidgin, eller för att de engelsktalande författarna kanske inte vet hur man använder pidgin på ett korrekt sätt, vilket resulterar i en variant som kan kallas ”pseudo-pidgin”. En annan faktor som komplicerar

33 användningen av skriftlig pidgin är avsaknaden av ett standardiserat stavningssystem. Exempel (9) bryter mot standardengelskan genom utelämnad artikel framför substantivet driver, och kan kanske bäst klassificeras som nigeriansk engelska, som enligt Alo & Mesthrie (2008:331) har en märkbar tendens att utelämna artiklar som är obligatoriska i standardengelska. Dessutom är ordet Oya14 snarast att betrakta som pidgin, och har därför överförts direkt till måltexten:

9) All this English for driver? Oya where are your references. (S. 88) All denna engelska för chaufför? Oya var är era referenser. Vad ska en chaufför med all denna engelska till? Kom igen, var är era referenser? Jag har gjort mitt bästa för att bevara elementen av nigeriansk engelska och nigeriansk pidginengelska även i denna typ av dialoger. Replikerna på nigeriansk engelska är dock få, och betydligt mindre markerade än pidginengelskan. De bidrar inte på samma sätt till att utveckla intrig och karaktärer, och ägnas därför ingen större uppmärksamhet i denna uppsats.

Vad gäller nigeriansk pidgin, är denna språkvarietet en produkt av kontakten mellan engelskan och nigerianska språk, i synnerhet språken i Nigerdeltat. Samtidigt finns tecken på influenser från portugisisk pidgin, som man tror förekom i Nigeria innan de engelska kolonisatörerna anlände (Elugbe 2008:55). Det har uppskattats att mer än hälften av Nigerias 140 miljoner invånare talar nigeriansk pidgin flytande, vilket gör varieteten till det mest talade språket i Nigeria, det afrikanska språk som har flest talare, och det största kreolspråket i världen med goda marginaler. Ett växande antal människor talar pidgin som förstaspråk, och det är troligt att 70 till 80 procent av Nigerias befolkning kommer att tala pidgin flytande inom en generation. Nigeriansk pidgin kan delas in i flera regionala varieteter som påverkats av sina respektive lokala substrata, sammantaget cirka 400 nigerianska språk15. Vissa av dessa varieteter genomgår fortfarande en pidginisering, medan andra varieteter numera kan betraktas som kreolspråk i och med att de används av ett stort antal människor som deras främsta kommunikationsmedel i alla deras dagliga aktiviteter (Faraclas 2008:340).

Min ursprungliga plan var att producera en måltext med mindre markerade dialoger; dels för att översättningsvetare som Newmark (1988) anser det acceptabelt, dels för att det verkar vara normen, vilket Lindqvist (2005) visar. Dessutom är det en betydligt enklare och mindre tidskrävande procedur än den jag till sist valde. Jag provöversatte därför två kapitel där pidgindialogerna överfördes till svenskt talspråk rikt på slanguttryck. Detta ledde emellertid till

14 http://naijalingo.com/words/oya 15 Enligt CIA Factbook talas det över 500 språk i Nigeria (se avsnitt 3.3.3), men det är alltså bara ca 400 språk som utgör substrata för nigeriansk pidginengelska.

34 en läsupplevelse som inte alls motsvarade källtexten, och som gjorde att texten förlorade sin hybrida karaktär. Som jag visade i stilanalysen (avsnitt 3.3), använder källtexten talspråksmarkörer såväl för att signalera slang som för att visa sociala klasskillnader och indikera kulturdrag. Karaktärernas respektive sätt att tala bidrar även till att beskriva deras identitet och personlighet. Därför bör de olika typer av talspråk som förekommer i källtexten vara tydligt åtskiljbara även i måltexten för att åstadkomma en liknande effekt. Av dessa anledningar övergav jag tidigt idén om ett relativt neutralt språk, och bestämde mig för att skapa tydligt markerade måltextdialoger. För att kunna göra det var jag bland annat tvungen att skapa en sorts ”pidginsvenska” som skiljer sig markant från standardsvenska (se avsnitt 6.2.1 nedan). Tack vare detta har 100 procent av källtextens pidgindialoger fått markerade översättningar i måltexten. Bilaga 2 innehåller en fullständig översikt över de repliker som fått en särskild behandling i måltexten i sin egenskap av nigeriansk engelska, nigeriansk pidginengelska eller amerikansk engelska. Där finns även en liten pidginengelsk–pidginsvensk ordlista.

6.2.1 Dialog på pidginengelska I det som följer redogörs kort för några utmärkande syntaktiska och morfologiska drag hos nigeriansk pidginengelska så som den talas i sin mesolektala16 form i Port Harcourt i södra Nigeria (baserat på Faraclas 2008:340–366), samt hur jag har hanterat dem i min svenska översättning. Jag har alltså hämtat inspiration från pidginengelskans lingvistiska särdrag och försökt återskapa dem i mina ”pidginsvenska” dialoger med målsättningen att åstadkomma en liknande effekt för den svenska läsaren. Det är viktigt att poängtera att pidgin inte är resultatet av ett misslyckat försök att tala standardengelska, utan en kod som kombinerar egenskaper hos engelskan, det främsta lexifierande språket, med fonetiska och strukturella egenskaper hos flera afrikanska substrata (Mair 1992:281). Moderna tiders nigeriansk pidginengelska utvecklades och stabiliserades under perioden mellan femtonhundratalet och artonhundratalet (Gut 2008:36). Därför finns ingen anledning att behandla pidginengelska som en typ av ”nyengelska” eller ”invandrarengelska”. För att lyfta fram den nigerianska pidginengelskans långa historia, har jag ibland använt gammalmodiga ord som finna i stället för hitta och uppmaningen varsam i stället för försiktig.

16 Mesolekt är en språkvarietet inom ett kreolkontinuum från basilekt till akrolekt, där basilekten är den varietet som ligger längst ifrån, och akrolekten den som ligger närmast, standardspråket (i detta fall engelska). Se vidare: https://www.dictionary.com/browse/mesolect?s=t; https://en.wikipedia.org/wiki/Post- creole_continuum#Stratification

35 a) Oböjda verb (Faraclas 2008:341–348, 356) I nigeriansk pidgin böjs inte verben för att visa tempus, aspekt eller modalitet. Till exempel verbet be som motsvaras av svenskans vara böjs inte efter person, och jag har översatt det konsekvent med vara (10). Befintlighet kan även uttryckas mer emfatiskt med na, se punkt (o) längre ned. Tempus anges ofta medelst ett hjälpverb, adverb eller sammanhanget. Ett exempel är aspektmarkören don, som visar att en handling är avslutad, och som jag konsekvent översatt med den dialektala svenska preteritumformen blitt (11); samt aspektmarkören go, som uttrycker futurum och där jag konsekvent har använt gå (12). Vad gäller övriga verb har jag i allmänhet använt motsvarande svenska verbs infinitivformer i översättningen.

10) You think say we be soldier for nothing? (S. 16) Du tro att vi vara soldat för inget? Tror du att vi är soldater för inget?

11) ‘Oya make we go,’ Yẹmi said, ‘I don tire for this their army.’ (S. 13) ”Oya så vi gå”, sa Yẹmi, ”jag blitt less för denhära doms armé.” ”Kom så går vi”, sa Yẹmi, ”jag har tröttnat på deras armé.”

12) Nah me go beat am first. (S. 4) Na mej gå slå på’n före. Det är jag som ska slå på den först. b) Ofullbordad aspekt med dey (Faraclas 2008:344) Det finns flera sätt att markera ofullbordad aspekt i nigeriansk pidginengelska, och ett av dem är med det förställda hjälpverbet dey som kommer från engelskans there is. Jag har överfört denna verbkonstruktion till svenska i form av presens indiaktiv av huvudverbet. Hjälpverbet har således försvunnit ur översättningen, som exempel (13) visar:

13) Soldier man wey lost for bush, no dey find fellow soldier. Dey look road. (S. 19) Soldatman som vilse för bush, inte finner soldatkompis. Letar väg. Två soldater som är vilse i bushen kan inte hitta sina kamrater. De letar efter vägen. När dey står ensamt kan det likställas med ett pågående being, och jag har då översatt med e (i betydelsen är):

14) My mother is dead. My father dey for Ijẹbu. (S. 81) Min mama e död. Min papa e för Ijẹbu. Min mamma är död. Min pappa bor i Ijẹbu. c) Hjälpverbet fit (Faraclas 2008:348) Detta hjälpverb motsvaras av svenskans kunna. Ordet kan associeras till engelskans fit (vara i form, vara lämpad för) och till svenskans fit (vara i form som lån från engelskan). Jag

övervägde att använda fit rakt av i den svenska översättningen, men valde att göra den mer begriplig med kunna (exempel 15):

15) He fit take us to the road. (S. 15) Han kunna ta oss till väg. Han kan ta oss till vägen. d) Negationerna no och never (Faraclas 2008:351–352) Dessa negationer motsvaras i regel av svenskans inte, men never uttrycker en avslutad handling. Om jag hade använt samma logik som gäller för förhållandet mellan standardengelska och pidginengelska här, hade jag förmodligen översatt negationen no med nej. Jag bedömde dock att de svenska dialogerna då skulle bli förvirrande, och valde i stället att översätta no med inte. Never har översatts rakt av med aldrig:

16) I never drink water. I no fit. (S. 14) Jag aldrig dricka vatten. Jag inte kunna. Jag har inte druckit vatten. Jag kan inte. e) Komparationer med pass (Faraclas 2008:354, 357) Komparativ och superlativ bildas i allmänhet med hjälp av pass (från engelskans surpass), som motsvarar svenskans än:

17) [W]ork plenty in Lagos pass Ijẹbu. (S. 82) [J]obb massa i Lagos än Ijẹbu. Jobben är fler i Lagos än i Ijẹbu. f) Subjunktionen say (Faraclas 2008:349–350, 357) Say motsvarar den svenska subjunktionen att när det förekommer efter ett annat verb som i exempel (18). Jag hade kunnat översätta talk say med prata säga (säja), men jag tyckte att det tillförde lite i förhållande till den förvirring det kan skapa för en svensk läsare, och valde därför att översätta med just att:

18) Your boys talk say we must greet you before we fit sleep here. (S. 95) Din pojkar säja att vi måste hälsa på dej innan vi kunna sova hära. Dina pojkar säger att vi måste komma hit och hälsa på dig innan vi kan sova här. g) Prespositionen for (Faraclas 2008:348–349, 365) For är den i särklass vanligaste prepositionen i nigeriansk pidginengelska och ersätter en rad andra adpositioner som at, in, on, to, etc. Jag har översatt denna preposition konsekvent med för. Nedanstående exempel visar att pidginengelskans for bland annat kan motsvaras av svenskans i (19) och från/ur (20):

19) I no fit stay for his house. (S. 82) Jag inte kunna bo för hans hus. Jag kan inte bo i hans hus.

20) Ọgbẹni comot for road. (S. 87) Ọgbẹni ut för väg. Ur vägen, herrn. h) Nakna substantiv (Faraclas 2008:358) Detta avser oböjda substantiv som saknar artikel. Nakna substantiv är vanliga i pidgin, och identifieras som bestämda eller obestämda beroende på kontexten. Jag har använt samma mönster i den svenska översättningen:

21) Soldier man wey lost for bush, no dey find fellow soldier. Dey look road. (S. 19) Soldatman som vilse för bush, inte finner soldatkompis. Letar väg. Ett par soldater som är vilse i bushen kan inte hitta sina kamrater. De letar efter vägen. i) Substantivböjning (Faraclas 2008:360) Liksom i den nigerianska pidginengelskans substrata och superstrata, förekommer ingen genusböjning inom substantivfraser. Min ”pidginsvenska” använder samma genus för neutrum och utrum i både singularis och pluralis, det vill säga dendära för den där, det där, de där; min för min, mitt, mina och så vidare. Två fall förekommer i exempel (22):

22) When Colonel order us to kill that boy, I ready my gun… (S. 6) När överste ge order döda dendära pojke, jag osäkra min gevär … När översten gav oss order om att döda den där pojken, osäkrade jag mitt gevär … j) Personliga pronomina (Faraclas 2008:360, 362–364) I nigeriansk pidginengelska heter jag i allmänhet I, men när ordet har en särskild emfas blir det me, som i exempel (23). Vad gäller övriga personliga pronomina, uttrycks samma skillnad tonalt, med ett högre tonläge. Det sistnämnda saknar relevans i skriftspråk och kräver ingen ytterligare diskussion här. Jag har översatt några pronomen med en mer talspråksnära stavning: mej (mig), dej (dig) och dom (de, dem). Till skillnad från nigeriansk pidginengelska, gör min ”pidginsvenska” skillnad på hon, han och den/det, som jag översatt med hon, han respektive den. Ett undantag är när den står som objekt för en handling, då bildas kontraktionen ’n för en mer talspråksliknande framtoning:

23) ‘I go beat am.’ (S. 4) ‘Nah me go beat am first.’ ”Jag gå slå på’n.” ”Na mej gå slå på’n före.”

”Jag ska gå och slå på den.” ”Det är jag som ska slå på den först.” Jag hade kunnat göra som pidginengelskan och ersätta både han, hon och den/det med ett och samma pronomen (pidgin använder e i subjektsform och am i objektsform), men jag ansåg att det skulle göra dialogerna svåra att följa på svenska. Dialogerna hade blivit mindre svårbegripliga om jag endast skilt på person och föremål, det vill säga han/hon respektive den/det, och använt ett gemensamt, könsneutralt pronomen för han/hon, till exempel hen. Med ett sådant grepp skulle jag emellertid riskera att göra min översättning till ett inlägg i den svenska genusdebatten, vilket skulle vara oförenligt med min icke-domesticerande översättningsprincip. k) Possessiva pronomina (Faraclas 2008:361) Pidginengelskans standardvarietet använder sex stycken possessiva pronomina: my (min), your (din, ditt, dina), im (hans, hennes, dess), awa (vår, vårt, våra), una (er, ert, era) och them (deras). Det är ett mindre än standardengelskan. Jag har definierat följande ”pidginsvenska” possessiva pronomina: min (min, mitt, mina), din (din, ditt, dina), hans (hans), hons (hennes), dens (dess), våran (vår, vårt, våra), eran (er, ert, era), doms (deras). Det innebär att min ”förenklade” svenska har åtta possessiva pronomina i stället för 16. Jag hade kunnat göra som pidginengelskan och ersätta både hennes, hans och dess med ett och samma pronomen, men jag ansåg att det skulle göra dialogerna svåra att följa på svenska. Dialogerna hade blivit mindre svårbegripliga om jag skilt på person och föremål, det vill säga hans/hennes respektive dess, och använt ett gemensamt, könsneutralt pronomen för hans/hennes, till exempel hens. Men detta skulle naturligtvis innebära samma problem som nämndes ovan i punkt (j) om personliga pronomen. Min ”pidginsvenska” har således åtta possessiva pronomina, varav två (hans, hons) är böjda efter subjektets semantiska genus. Observera att exempel (24) använder her i stället för im, vilket får tolkas antingen som att talaren använder en annan pidginvarietet än den som Faraclas (2008) beskriver, eller som ett exempel på kodväxling vilket är vanligt i källtextens dialoger och kan bero på att författaren velat göra texten lättare att förstå.

24) O boy, you see Tina today? That her bobby. (S. 4) O boy, du se Tina idag? Dendära hons bobby. Du, såg du Tina idag? Hennes tuttar. l) Frågeord (Faraclas 2008:364) De flesta frågeord ligger nära engelskan och börjar med h eller w. De frågeord som förekommer i källtexten listas nedan (undantaget abi som beskrivs senare i punkt (q). Jag har i regel översatt

39 dem med motsvarande svenska frågeord, ibland med en talspråksanpassad stavning. Wetin, som avviker mer från engelskans what, har jag översatt med ett mer avvikande uttryck på svenska, nämligen vasa – en talspråkstrogen stavning av vad sa?

why = varför which = vicken wetin = vasa who = vem how = hur where = var m) Relativpronomenet wey (Faraclas 2008:350–351, 364) Wey motsvarar svenskans relativpronomina vilken, vilket, vilka, som? Jag har översatt konsekvent med som, se exempel (25):

25) How I go dey wash toilet for person wey get the same surname as me. (S. 82) Hur jag gå tvättar toalett för person som ha samma efternamn som mej. Hur ska jag kunna tvätta toaletter år personer som har samma efternamn som jag. n) Icke inbäddad bisats med make (Faraclas 2008:350) I icke inbäddade bisatser fungerar make ungefär som svenskans så och används ofta som uppmaning motsvarande kom så eller låt oss. Jag har översatt konsekvent med så (exempel 26).

26) Driver, make we dey go o. Chaufför, så vi går o. Du chauffören, låt oss åka nu. o) Betonande ord na/nah (Faraclas 2008:354, 356) Källtexten gör skillnad på na och nah beroende på deras funktion i satsen. Faraclas betraktar dock na och nah som två stavningsvarianter av samma ord. Orden har samma uttal, och kommer att behandlas lika i min översättning, det vill säga översättas med na oavsett satsfunktion. Na föregår alltid en förställd konstituent i en meningskonstruktion med bisats, medan relativmarkörer följer valfritt. Na används även före frågeord när detta står först i meningen (t.ex. na which). Eftersom ordet är karakteristiskt för pidgin, har jag valt att överföra det direkt till måltexten:

27) ‘Na which kind name be that?’ (S. 16) ‘Na my mama give me.’ ”Na vicken typ namn vara dendära?” ”Na min mama ge mej.” ”Vad är det för sorts namn?” ”Det var min mamma som gav mig det namnet.” p) Påhängsordet o (Faraclas 2008:366) Detta ord kan användas i en mängd olika sammanhang, bland annat för att uttrycka solidaritet

40 eller empati, eller för att understryka sanningsvärdet i ett uttalande. I exempel (28) kan det betraktas som en uppmaning. Eftersom ordet är så pass utmärkande för pidginengelskan har jag valt att behålla det i den svenska översättningen:

28) ‘Driver, make we dey go o.’ (S. 22) ”Chaufför, så vi går o.” ”Du chauffören, låt oss åka nu.” q) Övriga oöversatta ord Förutom na/nah och o, förekommer i källtextdialogerna ytterligare ett antal pidginord som jag valt att inte översätta; dels för att ge en främmandegörande lokalkulör åt dialogerna, dels för att åstadkomma en liknande effekt på den svenska läsaren som källtexten kan tänkas ha på en engelsktalande person som inte förstår pidgin. Avsikten är alltså att den svenska läsaren inte ska förstå vissa ord i måltexten, och därför antingen måste gissa sig till ordens betydelse med hjälp av kontexten, eller själv ta reda på vad de betyder. Detta gäller bland annat följande ord:

abi : påhängsord vid ja-/nej-fråga, motsvarande Inte sant? (Faraclas 2008:364, 366) nkọ : frågeord som ungefär motsvarar engelskans what about? eller svenskas då? oya : uppmaning som betyder låt oss sätta igång; kom igen nu Ọgbẹni : herrn Chineke! : exklamation motsvarande Herregud!17 r) Idiom Det förekommer ett idiom i källtextens pidgindialoger, Shine your eye (S. 73). Uttrycket betyder samma sak som svenskans Håll ögonen öppna, det vill säga en uppmaning om vaksamhet och försiktighet. Uttrycket går att hitta i ordlistor över nigeriansk pidgin18, en möjlighet som skulle gå förlorad om uttrycket översattes ordagrant till svenska med exempelvis Skin ditt öga. Här har jag gjort bedömningen att uttryckets innebörd bidrar till handlingen och därmed är viktigare än en källtextnära form. Jag har därför översatt med Hålla din öga öppen, vilket är i linje med den pidginsvenska grammatik jag utarbetat samtidigt som det omedelbart för tankarna till det svenska uttrycket håll ögonen öppna.

Mot bakgrund av det som sagts ovan, är det i vissa fall svårt att dra en tydlig gräns mellan användningen av standardengelska, nigeriansk engelska och pidginengelska i källtextens dialoger. Dessutom kan den korta redogörelsen för några av den nigerianska pidginengelskans

17 Med undantag för abi, är orden i detta stycke översatta med hjälp av http://naijalingo.com/ 18 http://naijalingo.com/words/shine-eye

41 kännetecknande drag knappast betraktas som fullständig och uttömmande. Översättningen av källtextens dialoger kan därför inte göra anspråk på att motsvara nigeriansk pidgin på ett syntaktiskt och morfologiskt korrekt sätt. I stället är målsättningen att bryta mot standardspråket och ge läsaren en känsla för nigeriansk pidgin. Detta har jag försökt åstadkomma bland annat genom användning av en något förenklad grammatik, en delvis avvikande syntax, direkta lånord samt ålderdomliga eller dialektala ordformer. Som Thomason (2008:244) påpekar, är engelsk pidgin obegriplig för modersmålstalare av engelska eftersom pidgin har sina egna lexikaliska och grammatiska egenskaper, snarare än att utgöra en förenklad version av sitt lexifierande språk (dvs. engelska). Av denna anledning är vissa ord och formuleringar i måltexten avsiktligt svårbegripliga eller till och med obegripliga. Om jag själv har haft svårt att förstå källtextens pidgindialoger, har jag ibland försökt att återskapa samma effekt i måltexten. Detta grepp är en strävan efter att åstadkomma samma upplevelse för den svenska läsaren som originalet gör för en engelsktalande läsare som saknar kunskaper i pidgin. Det vore säkert möjligt att utarbeta svenska dialoger som återger nigeriansk pidgin på ett sätt som är mer korrekt ur lingvistisk synpunkt. Detta skulle kräva en noggrann kartläggning av de utmärkande dragen hos nigeriansk engelska respektive nigeriansk pidginengelska, samt en grundlig genomgång av det svenska språkets grammatik i syfte att skapa likvärdiga eller liknande syntaktiska och morfologiska skiften i det svenska språket. En sådan ansats ryms inte inom ramarna för denna uppsats, men kan utgöra ett framtida forskningsprojekt med målsättning att möjliggöra en trovärdig och konsekvent överföring av nigeriansk pidginengelska vid översättning av nigeriansk skönlitteratur till svenska.

6.2.2 Dialog på amerikansk engelska Om Fineboy, pojken som drömmer om att bli radiopratare, kommenterar källtexten: There was a foreign tang to his speech, something in his diction striving to be American (s. 15). Ibland visar källtextens dialoger att han talar amerikansk slang, som i exempel (28) och (29):

29) I wanna see you first. (S. 15)

30) How can? Y’all are my Lagos crew. (S. 94)

Fineboy talar även pidgin ibland, vilket källtexten tydliggör:

31) ‘Na my mama give me,’ Fineboy said, for the first time dropping his accent and sliding into pidgin. (S. 16) Andra gånger är Fineboys tal skrivet som vanlig standardengelska, och det är svårt att veta om författaren föreställer sig att han talar nigeriansk engelska eller om han fortsätter använda sin

42 amerikanska brytning när han inte talar pidgin. Ovanstående citat antyder dock att det normala är att han talar med en brytning. För att ge Fineboys repliker en personlig prägel, har jag valt att utgå ifrån att han talar amerikansk engelska om inte källtexten uttryckligen anger något annat. Eftersom vi fått veta att Fineboy försöker tala amerikansk engelska, och eftersom han bland annat använder uttrycket y’all som förknippas med register som afroamerikansk engelska (AAVE, se Jones & Hall 2015:3) och så kallat amerikanskt hiphopspråk (HHNL, se Bloomquist m.fl. 2015:856–857), är det rimligt att anta att han ser upp till afroamerikanska rappare och att hans sätt att tala liknar de sociolekter som återfinns bland afroamerikanska språkbrukare och inom USA:s hiphopkultur. Ett sätt att överföra detta språkbruk till svenskan skulle kunna vara i form av det Fraurud & Bijvoet (2004:401) kallar multietniskt ungdomsspråk, det vill säga språkvarieteter som talas av vissa ungdomar i förorter till några av Sveriges större städer. En sådan varietet skulle dessutom kunna fungera som ett verktyg för humor och ironi. Efter övervägande har jag dock kommit fram till att denna metod inte vore förenlig med en semantisk översättningsstrategi som lutar åt ett främmandegörande förhållningssätt och tar fasta på postkolonial översättningsteori; detta eftersom det skulle lyfta texten ur sin kontext och placera den i en svensk kontext (domesticering). Därför har jag valt att återge Fineboys tal med ledig, talspråksnära svenska och flitig användning av slangord som inte nödvändigtvis kan kopplas till en specifik sociolekt. Det gäller även källtextrepliker på standarengelskt skriftspråk, som i exempel (31). Tanken är att markera Fineboys fingerade amerikanska brytning på något sätt, samtidigt som jag kompenserar för de amerikanska slanguttryck som gått förlorade genom att använda svenska slangord på annat håll i texten:

32) I could not go home. I saw my friend Amos on the way. He said there are people watching my house. I don’t have the money to leave. (S. 35) Jag kan inte dra hem. Jag träffade min polare Amos på vägen. Han sa att några snubbar hänger utanför mitt hus. Jag har inga pengar till att sticka härifrån. För att undvika domesticering är det viktigt att Fineboys tal är modernt samt neutralt ifråga om dialekter och sociolekter. Ordet money, som förekommer fyra gånger i Fineboys repliker, kan illustrera hur jag resonerat i mina ordval. I informell svenska finns en mängd synonymer till pengar, varav mer neutrala ord är att föredra i min måltext.

Tabellen ovan är ett försök till kategorisering av olika typer av synonymer till ordet pengar. Cash kan betraktas som en någorlunda neutral synonym som inte är knuten till någon särskild sociolekt eller dialekt. Ord som kosing och klöver kan knappast räknas som modernt ungdomsspråk, och passar därför inte i min översättning av Fineboys repliker. Orden floos och para hör hemma inom svensk förortsslang (Doggelito & Kotsinas 2004:17, 23), och är därför uteslutna eftersom detta språkbruk skulle innebära en domesticering av Fineboys tal.

Slutligen är det på sin plats att säga några ord om översättningen av följande två Fineboy- repliker:

33) I wanna see you first. (S. 15) Chilla. Jag vill se er först.

34) From frying pan to fire. (S. 28) Från askan och rätt in i elden I exempel (33) har jag ansett det nödvändigt att avvika något från källtextens form och ersätta en talspråksmarkör med en annan för att åstadkomma samma talspråkliga känsla i måltexten. I exempel (34) har jag översatt med Från askan och rätt in i elden i stället för Ur askan i elden. Det beror på att det svenska talesättet låter för gammalmodigt för karaktären Fineboy. Eftersom Fineboy drömmer om att bli radiopratare, har en modernare version av uttrycket hämtats ur Danny Saucedos låt Dör för dig19. Kopplingen till denna låt är dock inte explicit och inte heller självklar, varför greppet inte behöver betraktas som ett exempel på domesticering.

6.3 Stilfigurer I källtextanalysen (avsnitt 3.3.5) visade jag att källtexten innehåller en mängd olika stilfigurer. Många av dessa är nyskapande metaforer och liknelser, åtminstone inom standardengelskans språkbruk, även om det är möjligt att några är hämtade från andra språk som författaren talar. I detta avsnitt diskuterar jag några stilfigurer som kan betraktas som bildspråk enligt Lindqvists (2005:117–119) definition (avsnitt 3.1.5). Som nämnts ovan (avsnitt 3.1.5), menar Newmark (1988) att nyskapande metaforer i expressiva texter som litterära verk bör översättas bokstavligt, eftersom de utgör ett budskap från författaren. Det är också målsättningen med min översättning, eftersom jag förbundit mig till en källtexttrogen översättningsstrategi och till att endast avvika från källtextens formuleringar när en semantisk översättning resulterar i en abnorm måltext eller om den inte åstadkommer samma effekt på målspråket. Därför är översättning sensu stricto den föredragna översättningsproceduren, och bör användas i den

19 https://www.musixmatch.com/lyrics/Danny-Saucedo/D%C3%B6r-f%C3%B6r-dig.

44 utsträckning en semantisk översättningsstrategi tillåter. Det innebär även att försöka undvika bildtillägg i måltexten, hur väl de än skulle passa i sammanhanget. Däremot anser jag det desto mer acceptabelt att kompensera för bildförluster med bildvinster, detta i syfte att åstadkomma en måltext som i sin helhet bevarar källtextens estetiska effekt. På grund av det stora antalet stilfigurer i källtexten är det inte möjligt att redogöra för mitt tillvägagångssätt i varje enskilt fall. Nedan följer därför exempel på vart och ett av de överföringsmönster som förekommer i min översättning. Det enda överföringssättet som saknas från Lindqvists (2005:121) modell är bildtillägg, vilket var att vänta. Det vore svårt att motivera ett bildtillägg i en semantisk översättning.

Följande är ett exempel på en översättning sensu stricto:

35) Women in bright overalls sprouted like fluorescent lichen along the highway, sweeping dust into piles blown away by rushing traffic. (S. 73) Kvinnor i färgstarka dräkter sköt upp som självlysande lavar längs motorvägen, sopade sand till högar som trafiken blåste bort. Liknelsen kan låta märklig på svenska. De lavar vi har i Norden är inte självlysande, och i regel lågvuxna snarare än ”uppskjutande” som i källtextformuleringen. Detta är emellertid ett typiskt exempel på en stilfigur som kan berika målspråket med sin ”annanhet”. Inom ramarna för en semantisk översättningsstrategi finns det inte skäl för att anpassa metaforen till den svenska kontexten, eftersom den fungerar väl rent språkligt och eftersom det inte finns något som talar för att dess effekt går förlorad. Nedan följer exempel på situationer där jag har avvikit från idealet om översättning sensu stricto, inklusive motiveringar till varför jag ansett det nödvändigt.

I exempel (36) och (37) har en bildförlust ersatts med en bildvinst:

36) Evening swept through the Delta: half an hour of mauve before the sky bruised to black. (S. 3) Kvällen svepte över Deltat och himlen färgades violett innan den svartnade som ett blåmärke.

37) Chike’s commanding officer was a stocky box of a man, his bulk filling the head of his table. (S. 4) Chikes chef var en rultig man vars kroppshydda upptog bordets ena kortsida.

I svenska finns ingen direkt motsvarighet till det engelska verbet bruise. Därför har jag bytt plats på verbet och substantivet i exempel (36), och ersatt bruise med svartna och black med blåmärke. Resultatet är en stilfigur som trots de morfologiska förändringarna bevarar källspråksuttryckets betydelse och effekt. I exempel (37) hade en direkt översättning (en rultig

45 låda till man) låtit onaturlig på svenska och antagligen inte gett upphov till samma effekt som källspråksuttrycket. Jag har kompenserat för förlusten av metaforen box med vinsten av metaforen kroppshydda. Hydda skapar här en likvärdig bild av en undersätsig, otymplig kropp. Båda dessa är exempel på kompensationer inom samma stilfigur. I översättningen finns även exempel på rena bildvinster och rena bildförluster, som i viss mån kompenserar för varandra. I exempel (38) har metaforen albumen kort och gott översatts med vit, eftersom jag bedömt att en ordagrann översättning med äggvita skulle låta märklig och skapa fel associationer på svenska.

38) The sun rose slowly, an orange yolk floating into an albumen sky. (S. 15) Solen steg långsamt, en orange äggula mot den vita himlen.

Exempel (39) är en bildvinst som i första hand är en ansats att skapa en likvärdig effekt i måltexten, men som även kompenserar för bildförluster som den i exempel (38).

39) […] Nigeria’s fortunes rose and fell on what foreigners would pay for her sweet crude. (S. 6) […] Nigerias rikedomar fluktuerade med vad utländska företag betalade för hennes fräna sav.

Crude betyder här råolja, men det engelska ordet är ett vidare begrepp som även kan användas om annat än olja, till exempel crude sugar.20 I källspråksuttrycket har landet Nigeria besjälats genom det personliga pronomenet her, och crude väcker således associationer till organiska vätskor hos levande organismer som djur och växter. Bildvinsten består i att det mer prosaiska crude har översatts med det mer metaforiska sav. På sätt och vis kan uttrycket sav anses fånga in den sötma som beskrivs i källspråksformuleringens sweet, medan frän har en koppling till den starka lukten av petroleum. Översättningen förmedlar därför samma bild och en likvärdig effekt med hjälp av en metafor som saknar en direkt motsvarighet i källtexten.

Bildersättning illustreras av exempel (40). En bild, frying pan, har ersatts med en annan bild, aska. Det underförstådda sakledet (en dålig situation) förblir detsamma.

40) From frying pan to fire. (S. 28) Från askan och rätt in i elden.

Liksom bildtillägg, är bildstrykning egentligen oförenligt med min källtextorienterade översättningsstrategi. I exempel (41) har jag dock varit tvungen att stryka bilden doorknobs, eftersom jag i ärlighetens namn inte förstår vad bilden betyder. Genom att försöka överföra en

20 https://www.dictionary.com/browse/crude?s=t

46 bild jag inte förstår, riskerar jag att misstolka den som en bild som bättre överensstämmer med målkulturen. Jag har gjort bedömningen att en bildvinst som skapar felaktiga associationer är ett större brott mot min översättningsprincip än en ren bildförlust.

41) When he sat down, they stretched their hands, the clenched fists of their salutes blooming like doorknobs on each wrist. (S. 4) När han satte sig ner gjorde de honnör, deras knutna nävar slog ut som blommor på handlovarna.

Slutligen vill jag nämna en procedur som faller utanför Lindqvists (2005) modell, men som ändå varit av betydelse för mitt översättningsarbete, nämligen när stilfiguren ändrar karaktär. Ett vanligt överföringsmönster i min översättning har inneburit att metaforer förvandlas till liknelser, vilket skulle kunna betraktas som ett särskilt fall av kompensation. Överföringsmönstret beror på engelskans och svenskans olika språkstrukturer, och illustreras av exempel (42) och (43):

42) If he spoke, they would listen politely and then continue, a column of ants marching round a boulder. (S. 4–5) Om han sa något skulle de lyssna artigt och sedan fortsätta, likt en rad myror som marscherar runt en stor sten.

43) The first hut bloomed into flame, and the next and the next, a garden of orange flowers. (S. 12) Den första hyddan slog ut i lågor, och sedan nästa och nästa, som en trädgård av brandgula blommor.

I dessa fall skulle en direkt översättning låta onaturlig på svenska, och därmed bryta mot den semantiska översättningsstrategins syften. Översättningarnas effekt förändras dock inte nämnvärt till följd av denna procedur.

7 Slutkommentar I den här uppsatsen har jag översatt de 17 första kapitlen av romanen Welcome to Lagos från engelska till svenska. Min målsättning var att medelst en källtexttrogen, semantisk översättningsstrategi åstadkomma en översättning som i största möjliga utsträckning representerar författaren och källkulturen. Inom ramarna för den semantiska översättningsstrategin har jag använt översättningsprocedurer som tar hänsyn till postkolonial översättningsteori, i ett försök att skapa en måltext som känns främmande men inte exotiserad. Min översättningsprincip har präglat alla aspekter av översättningsarbetet, från valet av källtext till överföringen av stilbilder, talspråksmarkörer, kulturspecifika begrepp och samtliga lingvistiska och formmässiga drag. I vissa enskilda fall har jag naturligtvis ändå varit tvungen

47 att avvika från detta ideal för att åstadkomma en idiomatisk måltext med likvärdig effekt, vilket jag nämnt på flera håll i uppsatsen. På det hela taget hoppas jag att min översättning kan bidra till att öka kunskapen om, och intresset för, afrikansk litteratur och kultur, både för att göra rättvisa åt källkulturen och för att berika målkulturen.

Referenser

Källtext Onuzo, Chibundu. 2017. Welcome to Lagos. London: Faber and Faber.

Källförteckning Alo, M.A. & Mesthrie, Rajend. 2008. Nigerian English: morphology and syntax. I: R. Mesthrie (red), Varieties of English 4: Africa, South and Southeast Asia, Berlin, Boston: De Gruyter Mouton. S. 323–339. doi-org.ezp.sub.su.se/10.1515/9783110208429. Alvstad, Cecilia. 2017. Arguing for indirect translations in twenty-first-century Scandinavia. Translation Studies. 10:2. S. 150–165. doi: http://dx.doi.org/10.1080/14781700.2017.1286254. Bassnett, Susan. 2013. Postcolonialism and/as Translation. I: G. Huggan (red.), The Oxford Handbook of Postcolonial Studies. Oxford University Press.

Bendegard, Saga (2014). Begriplig EU-svenska? Klarspråksarbetets förutsättningar inom den interinstitutionella översättningsprocessen. Uppsala Universitet. Alim, Samy. 2015. Hip Hop Nation Language: Localization and Globalization. I: J. Bloomquist, L. J. Green & S. L. Lanehart (red.), The Oxford Handbook of African American Language. Oxford University Press. Doggelito, Dogge & Kotsinas, Ullabritt. 2004. Förortslang. Stockholm: Norstedts ordbok. Elugbe, Ben. 2008. Nigerian Pidgin English: phonology. I: R. Mesthrie (red), Varieties of English 4: Africa, South and Southeast Asia, Berlin, Boston: De Gruyter Mouton. S. 55–66. doi-org.ezp.sub.su.se/10.1515/9783110208429. Faraclas, Nicholas. 2008. Nigerian Pidgin English: morphology and syntax. I: R. Mesthrie (red), Varieties of English 4: Africa, South and Southeast Asia, Berlin, Boston: De Gruyter Mouton. S. 340–367. doi-org.ezp.sub.su.se/10.1515/9783110208429. Fioupou, Christiane. 2006. Translating Pidgin English, Rotten English and Ubuesque English into French. I: R. J. Granqvist (red.), Writing Back in/and Translation. Peter Lang Gmbh. Fraurud, Kari & Bijvoet, Ellen. 2004. Multietniskt ungdomsspråk och andra varieteter av svenska i flerspråkiga miljöer. I: Hyltenstam, Kenneth & Inger Lindberg (red.), Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur. S. 389–418. Goodwin, Phil. 2010. Ethical Problems in Translation. Why We Might Need Steiner After All. The Translator. 16:1. S. 19–42. Gyasi, Kwaku Addae. 2006. The Francophone African Text: Translation and the Postcolonial Experience. Peter Lang Publishing, Inc.

Granqvist, Raoul J. 2006. The African Writer as Translator in His/Her Own Text. I: R. J. Granqvist (red.), Writing Back in/and Translation. Peter Lang Gmbh. Gut, Ulrike B. 2008. Nigerian English: phonology. I: R. Mesthrie (red). Varieties of English 4: Africa, South and Southeast Asia, Berlin, Boston: De Gruyter Mouton. S. 35–54. doi- org.ezp.sub.su.se/10.1515/9783110208429. Hellspong, Lennart & Ledin, Per. 1997. Vägar genom texten: Handbok i brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur. Jones, Taylor & Hall, Christopher. 2015. Semantic Bleaching and the Emergence of New Pronouns in AAVE. LSA Annual Meeting Extended Abstracts (6). S. 3. Lagerholm, Per. 2008. Stilistik. Lund: Studentlitteratur. Lindfors, Anne-Marie. 2015. West African Novels in Finnish Translation: Strategies for Africanised English. Department of Modern Languages, University of Helsinki. Lindqvist, Yvonne. 2005. Högt och lågt i skönlitterär översättning till svenska. Hallgren & Fallgren. Mair, Christian. 1992. The New Englishes and Stylistic Innovation: Ken Saro-Wiwa’s Sozaboy: A Novel in Rotten English. I: G. Collier (red.), Us/Them: Translation, Transcription and Identity in Post-Colonial Literary Cultures. Amsterdam/Atlanta, GA: Rodopi. S. 277–287. Newmark, Peter. 1981. Approaches to Translation. Oxford/New York: Pergamon. Newmark, Peter. 1988. A Textbook of Translation. New York/London: Prentice-Hall International Ltd. Schleiermacher, Friedrich. 1813/2004. On the Different Methods of Translating. I: L. Venuti (red.). 2004. The Translation Studies Reader. London/New York: Routledge. S. 43–63. Svane, Brynja. 2002. Hur översätter man verkligheten? Uppsala Universitet. Thomason, Sarah G. 2008. Pidgins/Creoles and Historical Linguistics. I: S. Kouwenberg & J. V. Singler (red.), The handbook of pidgin and creole studies. Malden/Oxford: Wiley- Blackwell. S. 242–262. Van Doorslaer, Luc. 2007. ”Risking conceptual maps”. I: Y. Gambier & L. van Doorslaer (red.), The Metalanguage of Translation. Target. 19:2. S. 217–233. Venuti, Lawrence. 1995/2008. The Translator’s Invisibility: A History of Translation. New York/London: Routledge. Venuti, Lawrence. 1998. The Scandals of Translation: Towards an Ethics of Difference. London/New York: Routledge. Vermeer, Hans J. 1989/2004. Skopos and commission in translational action. I: L. Venuti (red.), The Translation Studies Reader. London/New York: Routledge. S. 227–238. Zabus, Chantal. 1991. The African Palimpsest: Indigenization of Language in the West African Europhone Novel. Amsterdam/Atlanta, GA: Rodopi.

Bilagor

1 Källtext och måltext 2 Talspråksmarkörer

Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se