130 • nationalnyckeln till sveriges flora och fauna

längs bakkanten. Vid bakhörnet finns ofta ytterligare ett par ljusa fläckar. Kring vingspetsen är fransarna utbredning Häggveckmal är påträffad på ett fler- ljusa med en till två svarta delningslinjer, och mitt tal platser i södra och östra Finland. Den är också på ytterkanten finns en vitaktig stråle. Bakvingen är funnen i Norge, dels i trakten av Oslo, dels i Skien i gråbrun och drygt hälften så bred som framvingen. Telemark. Den bör följaktligen finnas även i Sverige. Arten särskiljs från videveckmal coffeella på I övrigt är den känd från ett tiotal länder i östra Eu- fyndplatsen och genom formen på framvingens inre ropa, från Tyskland och Schweiz österut till Ryssland tvärband. och Ukraina. Genitalier: Hos hanen är genitalklaffarna tydligt kortare än hos C. coffeella, och aedeagus är proportio- namngivning Callisto insperatella (Nickerl, 1864). Original- beskrivning: Ornix insperatella. Wien. Ent. Monatschr. 8: 5, nellt längre och smalare. Hos honan kännetecknas pl. 5, f. 12. genitalierna av ett trattformigt antrum, en lång, skle- Etymologi: insperatellus = den lilla oväntade; insperatus rotiserad och nästan jämnbred ductus bursae och en (lat.) = oförmodad; syftar troligen på den överraskande Hägg oval corpus bursae med två långa punktband. upptäckten av arten; diminutivsuffixet -ellus (lat.). Uttal: [Kalísto insperatélla]

levnadssätt Häggveckmal förekommer i hagmar- k e y fa c t s Wingspan 9–11 mm. Crown black posteriorly, ker, längs skogsbryn och i andra kantzoner. Fjärilen centre of crown yellowish grey, face light beige. Forewing flyger i maj–juni och larven påträffas i juli–augusti. blackish with distinct, somewhat variable silvery markings. Larven lever på hägg Prunus padus, och minan liknar Inner fascia angular, with dorsal part twice as broad as cos- tal part (of equal width throughout in C. coffeella). Also minorna av guldmalar (släkte Phyllonorycter). second fascia angular, usually narrowly interrupted in the middle. Costa distal to the fasciae with two additional spots, and another pair of narrow spots before apex. Tor- nus usually with one or two spots. Fringes with two dark cilia-lines and a white ray at mid-termen. Flight period May–June. Larva on Prunus padus in July–August, folding a leaf in much the same way as the larvae of Phyllonorycter antrum genitalklaff spp. Nordic distribution restricted to south-eastern Finland ductus and the Oslo area in Norway. bursae

corpus bursae

Genitalier ♀ Genitalkapsel ♂ Aedeagus ♂

släkte Parornix stam Arthropoda understam Hexapoda namngivning Parornix Spuler, 1910. Schmett. Europas 2: ordning Släktet Parornix omfattar totalt 70 arter som nästan 410. överfamilj Gracillarioidea alla förekommer i Holarktis, varav 27 arter finns i Många av arterna i släktet Parornix fördes ursprungligen till familj Europa och 12 i Norden. Utanför Holarktis har två underfamilj släktet Ornix Kollar, 1832, som under 1800-talet omfattade arter påträffats i den neotropiska regionen och en art släkte en mängd arter vilka nu återfinns i familjerna styltmalar i Indien. (Gracillariidae) och säckmalar (Coleophoridae). För att En veckmal är lätt att känna igen på att framving- avskilja de Ornix-arter som senare kom att föras till familjen styltmalar upprättade Spuler undersläktet Parornix, vilket arna är vattrade i gulvitt–vitt och gråbrunt–svart- senare upphöjdes till ett gällande släkte. brunt samt på de långa antennerna och det typiska Etymologi: Parornix = ung. ‘jämte fågel‘; para (gr.) = vid sättet att sitta med frambenen sträckta. Däremot är sidan av; ornix, variantform av ornis (gr.) = fågel. släktets arter svåra att särskilja med hjälp av det yttre utseendet. gracillariidae: parornix • 131

Fjärilarna i släktet Parornix är relativt små och gracila. R 1 R2 R Sc 3 R I framvingen utgår R5 och M1 Huvudet är täckt av utstående, hårlika fjäll. Anten- 4 R5 nerna är ungefär lika långa som framvingarna, och från en lång gemensam stam. I bakvingen utgår M1 och deras första segment (scapus) har en fjällkam (pec- M1 M2+3 M2+3 från en kort, gemen- ten). Sugsnabeln är välutvecklad. CuA1 sam stam. Bilden visar ving- CuP CuA2 Till skillnad från de flesta andra styltmalar i famil- ribbsmönstret hos mindre 1A jen Gracillariidae saknar framvingarna bjärta färger. slånveckmal Parornix I stället är de spräckliga i gråbrunt med ljusa fläckar finitimella. Sc R främst längs framkanten, och hos flera arter ser de för 1 Rs ILLUSTRATION: ANDREA KLINTBJER blotta ögat ljusare ut i bakre delen. I framvingen utgår M R5 och M1 från en lång gemensam stam. I bakvingen M 1 A CuA2 CuA1 2+3 utgår vanligen fyra ribbor från det öppna diskfältet till ytterkanten, eftersom M2 och M3 är samman- smälta. M1 och M2+3 utgår från en kort, gemensam Fjärilarna flyger sent på eftermiddagen och kväl- stam. Hos större slånveckmal P. torquillella är emel- len men är också aktiva om natten, i synnerhet strax lertid M2 och M3 inte sammansmälta, och arten har före soluppgången. Hanarna sitter ofta på värdväxten därför ibland förts till ett eget undersläkte Deltaornix och roterar med antennerna på ett speciellt sätt för att Kuznetsov. fånga upp de doftmolekyler honorna sänder ut. Hangenitalierna är ganska komplexa men ändå Veckmalarnas larver särskiljs från larverna av övri- enhetliga i släktet. Uncus, gnathos och socii saknas ga styltmalar genom att nackplåten är uppdelad i fyra eller är rudimentära. Tegumen är smal och hinnar- tvärställda plattor. De lever av växtsaft under sina två tad. Vinculum är stort och har vanligen en tydlig men första stadier, och senare av bladvävnad. Den unga kort saccus och ofta också ett par extra utskott. Geni- larven gör en fläckmina, och under sena stadier lever talklaffarnas yttre del är rund och tydligt bredare än den oftast under en vikt bladkant. Puppan ligger i en den inre delen, och de kan påminna om skeva tennis- fast, halvt genomskinlig, vit- eller gulaktig kokong. racketar. Vissa arter har en tand eller några utskott på Den är brun och har ett vasst utskott på huvudet som genitalklaffarna. Från den undre delen av vinculum används för att penetrera kokongen vid kläckningen. utgår hos de flesta arter en svängd, skärformig utväxt Hos de arter som har två generationer är sommarge- som här benämns vinculumutskott. Aedeagus varie- nerationens puppa vanligen placerad under en blad- rar något men är i grunden ett enkelt rör med ett par kant, medan den andra generationens puppa ligger skleriter vid spetsen. Ibland finns dessutom ett stort bland växtdelar på marken. antal små cornuti i vesican eller längs kanterna av en längsgående söm. Hongenitalierna har oftast korta apofyser samt en ganska lång och i huvudsak jämn- bred ductus bursae med mer eller mindre utbredda, taggiga eller korniga fält. Corpus bursae är hinnartad, Hangenitalierna är ganska komplexa men ändå enhetliga i släktet. Tegumen är smal och hinnartad. Vinculum är stort oval och försedd med två småkorniga signa. bakre och har vanligen en tydlig men kort saccus och ofta också apofys ett par extra utskott. Genitalklaffarnas yttre del är rund och tydligt bredare än den inre delen, och de kan påminna om antrum skeva tennisracketar. Från den undre delen av vinculum ut- främre går hos de flesta arter en svängd, skärformig utväxt som tegumen genitalklaff aopfys här benämns vinculumutskott. Aedeagus varierar något men är i grunden ett enkelt rör. Hongenitalierna har of- ductus tast korta apofyser samt en bursae cornuti ganska lång och i huvudsak jämnbred ductus bursae med mer eller mindre utbredda, taggiga eller korniga fält. signa Corpus bursae är hinnartad, oval och försedd med två småkorniga signa. Bilden vi- vinculumutskott sar genitalierna hos hassel- veckmal Parornix devoniella. vinculum ILLUSTRATION: ROLAND JOHANSSON corpus saccus bursae

Genitalkapsel ♂ Genitalier ♀ Aedeagus ♂