Den vite generalen

Baptistpastorn Albert Wickmans kamp för fred

The white general

Baptistpastor Albert Wickmans struggle for peace

Pascal Andréasson

Magisteruppsats, 15 hp Institutionen för idé- och samhällsstudier Magisterkurs i idéhistoria, 30 hp Handledare: Christer Nordlund Vårterminen 2021

Abstract This thesis set out to analyse early baptistic peace-activities in Sweden in the 1900s, through a micro-historical analysis of Albert Wickman (1884-1942) who was a Swedish Baptist pastor and peace-agitator. In nonconformist-churches we find the earliest pacifists and Wickman started out as a theological trained Baptist, but he founded an independent organisation with ideas based on teachings by Leo Tolstoy. His Anti-war organisation was organised much like the Salvation Army and had as key-concept to gather members who claimed they would not kill another human being. Another idea was to create an army of volunteers who would be willing to put themselves between fighting nations. The organisation had many thousands member but existed only between 1912-1918 and it never practiced it go-in-between ideas. In the 1920s Wickman was involved with the oldest Swedish peace-society, “Svenska Freds och Skiljedomsföreningen”, and raised their membership from 4 000 in 1922 to 49 000 in 1930, but he also led this organisation to almost bankruptcy. This thesis gives an account of who Albert Wickman was and through him offers contexts and world-views on his pacifistic thinking in the first decades of the 1900s and how peace was promoted at the time in Sweden.

Nyckelord: Albert Wickman, vite generalen, pacifism, frikyrka, baptism, fredsrörelse

2 (56)

Innehåll Abstract ...... 2 1. Inledning ...... 5 1.1 Introduktion och bakgrund...... 5 1.2 Syfte och frågeställningar ...... 6 1.3. Källmaterial ...... 7 2. Forskningsläge ...... 7 3. Teori och metod ...... 9 3.1 Teoretiska perspektiv ...... 9 3.2 Metod, avgränsningar och disposition ...... 11 3.3 Modern fredskontext och begrepp ...... 11 4. Berättelsen om en agitator ...... 13 Från födsel till tonår 1884-1905 ...... 13 Tiden på Betelseminariet 1906-1910 ...... 16 Vänskapen med Strindberg ...... 18 Pastorstjänsten i Lund 1910-1913 ...... 20 Antikrigsrörelsens begynnelse ...... 21 I skuggan av världskriget ...... 28 I fängelse 1915 ...... 30 Silva Wickman som ledare...... 31 Antikrigsrörelsens nedgång ...... 34 Tiden med Svenska Freds 1919-1930 ...... 35 Ny karriär och ny fru, tiden 1930-1942 ...... 38 5. En fredsagitators tänkande ...... 40 Kristen förnuftsapologet ...... 40 Influerad av Tolstoy ...... 41 Unitarismen ...... 43 Kristen eskatologi ...... 44 Wickman och socialismen ...... 45 En andlig kamp ...... 46 Generalens organisation ...... 47 6. Avslutande diskussion ...... 48 6. Källförteckning ...... 51

3 (56)

Otryckta källor ...... 51 Tryckta källor ...... 52 Andra typer av källor ...... 52 Antikrigsorder ...... 52 Dagens Nyheter ...... 52 Svenska Dagbladet ...... 52 Hemsidor ...... 52 Bloggar ...... 53 Litteratur...... 53

4 (56)

1. Inledning 1.1 Introduktion och bakgrund Baptiströrelsen bröt mark 1848 som den första frikyrkan i Sverige. Baptisterna i internationell kontext fanns redan tidigare och amerikanska baptistsamfund sponsrade missionsverksamhet i Sverige på 1800-talet.1 Baptismen som helhet är en efterföljare till det som kallas den tredje reformationen och anabaptisterna. Luthers uppspikande av 95 teser på kyrkporten i Wittenberg 1517 innebar starten på reformationen som i verkligheten var flera reformationer. I januari 1525 samlades omkring femton män och kvinnor på kvällen hemma hos Felix Mantz, i Zürich till bön och samtal. De hade i flera år studerat och diskuterat reformationen och Bibeln. Denna kvällen begärde George Blaurock att Conrad Grebel skulle döpa honom med det ”rätta kristna dopet”, ett dop baserat på egen tro och bekännelse. Därefter döpte Blaurock de övriga 14 närvarande personerna. Karl Kilsmo skriver: ”Detta var den nutida frikyrkans födelsestund. Och det finns inte en enda frikyrka i hela världen, som icke vuxit ut från det träd som planterades i Zürich den 21 januari 1525.”2 Den tredje reformationens ivrare drev ett antal teser som var mycket kontroversiella, bland annat idén om ett medvetet dop som resultat av en medveten tro och egenvilja till bekännelse.3 Följden av detta var också idén om att kyrkan måste stå fri från staten.

En annan övertygelse var att en kristen skulle avstå från att bruka vapen och därmed uppstod den moderna (även om det sker i den förmoderna eran) kristna pacifismen. Anabaptisterna sågs på med avsky av andra kyrkliga ledare i sin samtid och mötte omfattande förföljelse. De studeras än idag oftast genom lutherska eller katolska linser, vilket medför en skev förståelse av dem. Baptiströrelsen omfattar idag över 100 miljoner medlemmar vilket kan jämföras med den lutherska kyrkan som omfattar ca 80 miljoner.4 Lägger man därtill att de flesta pingstkyrkor i världen är baptistiska blir jämförelsetalet omkring fyra eller fem baptister på varje luthersk medlem. Dopet den 21 januari 1525 har påverkat stort och är viktigt för förståelsen av vilken kristendom som har expanderat från reformationen.5 Anabaptisternas pacifism har dock inte alls haft samma genomslag som den baptistiska läran. Skälet till det ska inte diskuteras här men pacifismen anses i regel som subversiv i kontexten av kungariken och

1 Westin, Gunnar, Den kristna friförsamlingen i Norden: frikyrklighetens uppkomst och utveckling, Westerberg, Stockholm, 1956, s. 37-38. 2 Kilsmo, Karl, Den tredje reformationen D. 1 Den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556, Gummesson, Stockholm, 1967, s. 99. 3 För en översikt om anabaptisterna se: Melin, Jonas, Wenell, Fredrik & Willgren, David (red.), Aldrig mer tillbaka gå: utmaningar från anabaptismen, reformationens frikyrkorörelse, Evangelie, Blidsberg, 2017 samt Murray, Stuart, Radikalt lärjungaskap: med inspiration från anabaptismen, Evangelie, Blidsberg, 2012. 4 Enligt Wikipedia finns det ca 100 miljoner baptister i världen, https://en.wikipedia.org/wiki/Baptists#Statistics The Baptist World Alliance har 47 miljoner medlemmar, https://www.baptistworld.org/member-unions/. Omkring 80 miljoner människor är medlemmar i lutherska kyrkor, http://www.lutheran.org.nz/about-us/. 5 Pingströrelserna i världen beräknas tillsammans ha 279 miljoner medlemmar. https://www.pewforum.org/2011/12/19/global-christianity-movements-and-denominations/. 5 (56) nationalstater. Själva essensen av att vara medborgare sammanfattas inte sällan i tesen att ”försvara sitt moderland”.6

Anabaptismens pacifism har framför allt gjort sig känd genom kväkarrörelsen, amishfolket och mennonitkyrkan. Vännernas samfund (kväkarna) uppstod i mitten av 1600-talet och många emigrerade till Amerika där de utvecklade tankar hur icke-våld kunde utövas i praktiken. Deras fredstanke hör helt samman med den teologiska förståelsen av Guds frid och kväkarna blev snart radikalpacifistiska där ”all kontakt med militärväsendet, såväl krigstjänstgöring som skatteinbetalningar, allt som oftast var otillåten”.7 För kväkarna kunde kristen gudstro omöjligt ta till våldsanvändning.

En känd baptistisk pacifistisk förespråkare i modern tid var den amerikanske baptistpastorn Martin Luther King som betonade icke-våld som metod för politisk förändring. Den baptistiska fredstraditionen är stark och i västvärlden är det i första hand den kristna tron som har motiverat till pacifism, så också i Sverige. Svenska Freds och Skiljedomsföreningen (Svenska Freds) bildades 1883 av frikyrkliga och liberaler. Den var en av flera fredsorganisationer som startades runt sekelskiftet i Sverige, men den kom att bli den största. Under 1800-talet uppstår nationalstaterna i Europa och med dem en framväxande nationalism och fosterlandsvurm som i Sverige bland annat tar sig uttryck i ”ett ökat intresse för landets ärorika historia, vård av nationella minnen och vilja att stärka landets försvar.”8 Det finns samtidigt intresse för internationalism och det uppstår en konfliktyta mellan de två som framför allt socialismen tar sig an. En annan konfliktyta är övergången till ett värnpliktsförsvar i Sverige som innebär att alla män ställs inför uppdraget att göra en militär plikt för nationen. Så hade det inte varit tidigare. Individetiska skäl och samvetsbetänkligheter blir därmed något som kommer i konflikt med statens anspråk på medborgarskapsinnehållet.

1.2 Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka den form av pacifism som den originelle baptistpredikanten, Albert Wickman hävdade. Wickman startade Antikrigsrörelsen, en egen fredsrörelse som existerade mellan 1912 och 1918. Han var därefter också propagandachef för organisationen Svenska Freds och bidrog till att lyfta medlemstalen, under en sjuårsperiod på 1920-talet, från ca 4 000 till 49 000 medlemmar. Men i den rollen var han inte ideolog på samma vis, varför uppsatsens idéanalys kommer fokusera på hans verksamhet och idéer under åren 1912-1918.

Övergripande avser uppsatsen att belysa Albert Wickmans tänkande mot bakgrund av den kontext som han verkade i. Följande frågor vill uppsatsen försöka besvara: Hur definierade

6 Den franska nationalsången Marseljäsen exemplifierar detta utmärkt, refrängen lyder: ”Aux armes, citoyens, Formez vos bataillons, Marchons, marchons! Qu'un sang impur abreuve nos sillons!” 7 Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914: Aktörskap, strategi och begreppsvärld hos socialistisk och liberal fredsaktivism [Elektronisk resurs], Lund University (Media-Tryck), Lund, 2020, s. 115. https://portal.research.lu.se/ws/files/76301335/Fredrik_Egefur_HELA_1_.pdf. 8 Gustafsson, Ingmar, Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921: debatten inom Svenska missionsförbundet, Svenska kyrkohistoriska fören., Diss. Uppsala: Univ., Uppsala, 1987, s. 46. 6 (56)

Wickman pacifismen? Vad var hans bevekelsegrunder och hur motiverade han pacifismens sak?

1.3. Källmaterial Det finns inget offentligt personarkiv om Albert Wickman och inte heller någon bok skriven om honom. Källtexter för uppsatsen är nio skrifter skrivna av Albert Wickman mellan 1908- 1923. I öknen: berättelse (1908), Tal n:o 1: För [Antikrigsrörelsens] namninsamlingsmöten, (1914), Vita Hären – ett kärlekens hot (1914), Antikrigsrörelsen (1915), Bryssel eller Antverpen? (1915) och En bekännelseskrift (1915). Varför jag vägrade (1915), Världsfredsfrågan: några synpunkter (1923), Widners: en bok från spritflodens dagar (1922). Wickman skrev ytterligare minst en skrift med titeln Krig eller parlamentarism men Kungliga biblioteket och Libris har den inte inkluderad i sina samlingar och den har inte gått att få tag på för denna uppsats.9 Därutöver används tidskriften Antikrigsorder som källmaterial. Tidningen startades av Wickman och gavs mellan 1913–1918. Från starten 1913 till februari 1916 utkom den som månadstidning med lite olika sidantal. Totalt utgavs 32 tidningar denna period varav ett bilnummer. Tidning nummer 1 och 5 från 1913 saknades i det studerade källmaterialet. Från hösten 1916 blev Antikrigsorder en veckotidning med ett något mindre format alltid om åtta sidor. 1916 gavs 12 nummer ut, inklusive ett 20 sidors julnummer.10 Tidning nummer 1, 2 och 3 från 1916 saknades i det studerade källmaterialet. Under 1917 utkommer 52 nummer (varav tre är dubbelnummer) och under 1918 utkommer tidningen normalt till och med sommaren. Nummer 1-21 är på åtta sidor men följande fyra nummer är trippelnummer, 22-23-24, 25-26- 27, 28-29-30 och 31-32-33 på endast sex sidor vardera. Nummer 31-34 saknas i det studerade källmaterialet. Sista tidningen är ett blad, två sidor som kallas för nr 34-52.

Sammantaget gavs 122 tidningar ut men sex av dessa saknas i underlaget. Att göra en gedigen genomlysning av hela tidningens drygt 800 sidor är inte syftet för denna uppsats, men tidningen används för att belysa Antikrigsorganisationens utveckling och Wickmans tänkande. Vidare studeras ett 16-sidigt föredrag av Silva Wickman; Rätten att leva (1915) samt den 8 sidiga traktat/ filmprogram som presenterade filmen Krigets verkliga ansikte som Wickman producerade för Svenska Freds 1929. Till detta tillkommer tidningsartiklar, polisrapporter och annat källmaterial som redovisas i källförteckningen.

2. Forskningsläge Det finns ingen omfattande forskning eller biografi om Albert Wickman men han omnämns i flera böcker. Carl Sundblad inkluderar honom och hans fru Silva, i sin skrift Svenska Fredsrörelsens Historia Åren 1904-1919. Denna skrift samt andra jubileumsskrifter från Svenska Freds och deras arkiv har sedan varit primärkällorna för Per-Anders Fogelströms beskrivning av Wickman i sin bok Kampen för fred: berättelsen om en okänd folkrörelse, från

9 I Antikrigsorder 1917, nr. 17, s. 4 och 1918 nr. 15, s. 4, annonseras sju skrifter varav fem är skrivna av Albert Wickman och en av dessa är Krig eller parlamentarism. Denna bok saknas dock i Libris bibliotekssamling. 10 Från starten 1913 till och med januari-februari 1916 numreras tidningarna från 1-31, från att tidningen blev veckotidning hösten 2016 börjar numreringen om vid varje årsskifte. 7 (56)

1971.11 Fogelström satt själv i styrelsen för Svenska Freds. Han var en tid dess ordförande och fokuserar sin berättelse om Wickman på hans engagemang i Svenska Freds mellan åren 1918- 1930. Pingstpastorn Lewi Pethrus som en kort tid var skolkamrat med Albert Wickman nämner honom i två av sina memoarböcker. Ingemar Gustafsson har skrivit den enda avhandling som ännu finns om fred och frikyrka. I hans doktorsavhandling: Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921 - Debatten inom Svenska Missionsförbundet från 1987, är Wickman mycket kort omskriven.12 Även i Gunnar Westins historiska bok Svenska baptistsamfundet 1887-1914 och David Lagergrens uppföljare Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, omnämns Wickman, men bara en enda gång i vardera.13

I sin avhandling Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst: ideologi, propaganda och politiska yttringar från Krimkriget till den svensk-norska unionens upplösning, fokuserar historikern Bert Mårald nästan helt på politiska strävanden efter fred och neutralitet. Han menar att pacifismen i Sverige är ett arv från upplysningen genom liberalismen och noterar att i de frikyrkliga samfunden har pacifismen främst handlar om krigstjänst och ”tett sig som en samvetsfråga”.14 För frikyrkosamfundens positionering i försvarsfrågan förlitar sig Mårald på Lydia Svärds forskning i Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911: frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik från 1954. I denna sin avhandling beskriver Svärd Svenska Missionsförbundets tydliga pacifistiska tendenser men kluvna inställning genom Paul Peter Waldenström, Metodistkyrkans uppmaning vid årskonferensen 1884 till sina medlemmar att de skulle ansluta till Svenska Freds och hon skriver också att baptisterna drev ”frid på jorden, allmän afväpning, folkens och nationernas förbrödning, internationella tvisters avgörande genom skiljedomstolar”.15 Svärd skriver att fribaptisterna var det radikalaste samfundet i försvarsfrågan.

Historikern Fredrik Egefur jämför i sin doktorsavhandling, Gränslösa rörelser för fred 1889– 1914: Aktörskap, strategi och begreppsvärld hos socialistisk och liberal fredsaktivism, hur fred och krig praktiserades och diskuterades internationellt i den borgerliga fredsrörelsen och den socialistiska fredsrörelsen mellan åren 1889–1914.16 Den borgerliga fredsrörelsen med kristna rötter skriver han var den första, men den var mer spretig än socialismens fredsrörelse och Egefurs huvudfokus är studiet av Internationella fredsbyrån (IFB) som uppstod 1891 och socialisternas Andra internationalen (AI) som bildades 1889. Både Mårald och Egefur exemplifierar hur historievetenskapen primärt studerar fredsfrågor utifrån politiska

11 Fogelström, Per Anders, Kampen för fred: berättelsen om en okänd folkrörelse, Bonnier, Stockholm, 1971. 12 Ingemar Gustafsson, Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv, 1987. 13 Westin, Gunnar, Svenska baptistsamfundet 1887-1914:, 1965, s. 207, samt Lagergren, David, Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, Libris, Örebro, 1989, s. 11. 14 Mårald, Bert, Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst: ideologi, propaganda och politiska yttringar från Krimkriget till den svensk-norska unionens upplösning, Akademiförl., Diss. Göteborg: Univ., Göteborg, 1974, s. 7, 174. 15 Svärd, Lydia, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911: frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik, Missionsförbundets förlag, Diss. Lund: Univ., Stockholm, 1954, s. 121. För baptisternas ståndpunkt citerar Svärd Betelseminariets föreståndare K.A. Broady. 16 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020. 8 (56) perspektiv och drivkrafter. Denna uppsats avser att komplettera den historieforskningen med idéhistoriska kunskaper kring hur en religiöst driven fredsrörelse tänkte och verkade.

3. Teori och metod 3.1 Teoretiska perspektiv I historieforskningen finns rörelser och trender som påverkar hur vi analyserar det förflutna. Länge var historia mest förknippat med kungar, drottningar, påvar, kyrkliga och sekulära ledare. I mitten på 1900-talet började historiker uppmärksamma folkrörelser och strukturhistoria och på 1970- och 80-talet kom ännu en ny sorts historieskrivning som kommit att kallas för ”den kulturella vändningen”. Historieskrivningen blev åter aktörsdriven men nu med den enskilda människan och dess värld och tänkande som fokus. Intresset riktades mot mentalitetshistoria, religionens roll och ideologiska tänkanden. Carlo Ginzburgs bok Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen från 1976 var genrebrytande för denna historieskrivning som också kallas för mikrohistoria.17 Ginzburg berättar berättelsen om Domenico Scandella som kallades Menocchio och var född 1532. Han bär på en egendomlig förkunnelse om att världen är skapad i en förruttnelseprocess där Gud, änglarna och alla levande varelser uppkommit som maskarna i en ost. Han ses som en kättare av katolska kyrkan, döms först till fängelse och senare till avrättning. Ginzburg låter läsaren följa med på en fascinerande forskningsresa där han likt en detektiv vrider och vänder på de få texter som finns från och om Menocchio och de historiska kvarlevorna. Genom att använda en enda person som centrum för sin studie, skapade Ginzburg i Menocchio en historisk lins. Det Menocchio säger och gör, det som sägs om honom och händer honom, blir en spegel för den tid och värld som Menocchio var en del av. Genom att flytta blicken över områdena i spegeln avslöjas inte bara konturerna av personen som finns där utan också detaljer i rummet. Tre saker avgör vad vi ser i den historiska verklighet vi vill analysera. Den första är omfattningen på källmaterial och litteratur som beskriver studieobjektet. Det andra är historikerns förmåga att bredda perspektiven med sin kunskap om den historiska värld som studieobjektet levde i och slutligen möts detta med läsarens egna kunskaper om den historiska tid och värld som beskrivs. I alla dessa led sker tolkning och urval och spegeln kan inte avslöja allt men den kan avslöja något och framför allt avslöjas en tidsanda.

I antologin Obemärkta: det dagliga livets idéer skriver idéhistorikerna Ronny Ambjörnsson och Sverker Sörlin i förordet om vikten av att ”beakta människor som blivit förstummade och förbigångna i den ibland alltför storstilta hanteringen vi kallar att skriva historia.”18 Ansatsen i antologin är att beskriva personer som ofta anonymiseras i idéburna organisationer, föreningar och sällskap. Detta är idéburna människor och i mycket civilsamhällets viktigaste byggstenar, men de är samtidigt i hög grad obemärkta och tillhör ofta bakgrundsbilden till de mer färgstarka personligheter som träder fram i ljusskenet och gör sig till centrum på estraden

17 Ginzburg, Carlo, Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen, [Ny utg.], Prisma, Stockholm, 1988. 18 Ambjörnsson, Ronny & Sörlin, Sverker (red.), Obemärkta: det dagliga livets idéer, Carlsson, Stockholm, 1995, s. 7. 9 (56) i det mediala och publika rummet. Det är lätt att här anta idéhistorikern Bosse Sundins begrepp ”helt vanliga människor”, men bokens författare protesterar mot detta. I mötet med individen är det snarare ”en helt ovanlig människa” som beskrivs.19 Ambjörnsson och Sörlin påtalar att i folkrörelserna behövdes aktiva människor som medvetet drev folkrörelsernas ideal och som kan kallas för rörelseintellektuella. Deras tankar och engagemang bär fram folkrörelsen från gräsrotsnivå och Ambjörnsson och Sörlin pekar, precis som Ginzburg, på biografins möjligheter att genom studiet av en enda person se hur denna människas handlingar och idéer formas och formar samtiden.

Den här uppsatsen präglas av en mikrohistorisk och biografisk ansats där en person står i centrum för ett tidstänkande om fred. Större delen av Albert Wickmans vuxna liv var han överlåten att agitera för fred. Han representerar på alla sätt eldsjälen, pionjären, aposteln, agitatorn, den utsedde som får saker gjort och sätter igång rörelser. Fredsrörelsen i Sverige är på många sätt en ganska anonym rörelse, präglad just av de obemärkta och även om Wickman i sin tid på alla sätt var rubrikernas man, är han obemärkt i det historiska ljuset. Hade han varit riktigt lyckosam kanske han idag hade haft ett ikoniskt namn. Han var nära att förverkliga en sådan historieskrivning.

En annan som verkligen får räknas som obemärkt är Wickmans hustru, Silva. Det är uppenbart att hon var en lika brinnande själ som sin man, hade en god talförmåga och intellekt, men hon blir i historiens ljus gärna sedd som endast sin makes medarbetare. Silva är värd ett bättre öde och hon kommer förhoppningsvis få något av en egen röst i denna uppsats även om den på alla sätt blir otillräcklig. Silva står på många sätt jämsides med de många kvinnor som i historien ivrigt verkat för fred. Hade hon och Albert kommit rätt med sitt engagemang hade hon kunnat nämnas jämte kvinnor som exempelvis Fredrika Bremer, Bertha von Suttner, Ellen Key och Elin Wägner. Men nu är hon inte så lyckosam. Hon står helt tillsammans med sin man och delar kallet och passionen för fred med honom. Hon är med och tar initiativ och ansvar, samtidigt är det initiala initiativet hennes makes och även om det finns några texter av Silva att studera är det Albert som primärt skrivit källtexterna som här analyseras. Silva hade helt klart mer av en huvudroll än en biroll och i mycket blir detta också en analys av de båda Wickman även om deras engagemang nästan helt präglas av att linsen sätts på Albert. Han är en karismatisk ledare som också äger sin frus beundran och i alla sammanhang han kommer till, gör han sig extremt synlig. Han klär sig till och med så att folk ska se honom i en folkskara, men när han lämnar finns inget kvar.

Wickmans liv är präglat av stora framgångar men till priset av kraschade organisationer, relationer och företag. Hans nitiska arbete blir inget annat än sandslott som tidvattnet utplånat. Han ville nog bygga en bro, men lever i ett sorts mellanrum mellan det politiska och det religiösa, vilket medför att han varken ses tillhöra det ena eller det andra. Han blir

19 Ambjörnsson & Sörlin, Obemärkta: det dagliga livets idéer, 1995, s. 9. 10 (56) bortglömd, en obemärkt människa i historiens ljus när egentligen ingen ser anledning att bevara minnet av hans engagemang.

3.2 Metod, avgränsningar och disposition Uppsatsen studerar perioden för Albert Wickmans liv, från hans födelse 1884 till hans död 1942. Som nämnts tidigare är både Albert och Silva Wickmans gemensamma engagemang för fredsrörelsen synligt i studien, men det är primärt genom Albert Wickmans tankar och tiden 1912-1918 som uppsatsen söker synliggöra den originella pacifistiska idérörelse som Antikrigsrörelsen var. Uppsatsen bygger på en idéhistorisk och mikrohistorisk, biografisk källtextanalys där närläsning av texter utgör det huvudsakliga underlaget för en idéhistorisk förståelse av en enskild baptists tankar om pacifismen i början på 1900-talet. Clifford Geertz konstruerade en metod i sitt begrepp ”thick description” där han dels framhåller en gedigen efterforskningsfas där man gör sig bekant med de symboler, språk, ritualer, tecken mm. som utgör det studerade samhällets innersta väsen.20 I en andra del i hans metod försöker forskaren så korrekt som möjligt översätta det studerade samhällets begreppsvärld och bygger därmed en sorts förståelsebro. Denna uppsats eftersträvar den tjocka beskrivningen men istället för Geertz metod i formen förstå-översätt, eftersträvas mer formen förstå- analysera. Det är en mer öppen avslutning och naturligtvis också vad som kännetecknar klassisk idéhistorisk tradition med dess starka betoning på textförståelse och textanalys. Efter denna inledande teori och metod-del genomförs en tudelad analys där den första delen presenterar en biografisk historisk skildring av Albert Wickmans person och gärning. Därefter följer en andra del där idéinnehållet i Wickmans fredsagitation analyseras. Uppsatsen avslutas med en avslutande diskussion och därefter redovisas källor och litteratur.

3.3 Modern fredskontext och begrepp Fredsrörelsens uppkomst är nära förknippad med antislaveriet och var driven på social, religiös och humanitär grund, inte politisk.21 The New York Peace Society, grundad hösten 1815, är den första kända fredsorganisationen i världen och strax därefter grundades the (London) Peace Society (LPS) 1816 av kväkare.22 Frankrike var tidigt central för den borgerliga fredsrörelsens uppkomst i Europa och en fredsorganisation grundades där redan 1821 och 1910 fanns det 36 olika fredsorganisationer i landet.23 Samtidigt hävdar Egefur att efter sekelskiftet var den brittiska fredsrörelsen världens största och bäst organiserade fredsrörelse.24 Den brittiska fredsrörelsen präglades av kväkare och andra frikyrkor men även kvinnoorganisationer och arbetarorganisationer kom att där samarbeta med varandra i början

20 Fairburn, M, Social history: problems, strategies and methods. Basingstoke, Macmillan, 1999, s. 216-218. 21 Cortright, D, Peace:a history of movements and ideas, Cambridge, UK ;, Cambridge University Press, 2008, s. 29-. ProQuest Ebook Central, https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub- ebooks/detail.action?docID=343499. 22 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 27. 23 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 38. 24 Den franska Organisations namn var Sociéte de la morale chrétienne (Cortright 2008), Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 82. 11 (56) på 1900-talet.25 Som redan nämnts förlöstes socialisternas fredsaktivism med bildandet av Andra internationalen 1889. Egefur skriver att den borgerliga fredsrörelsen var spretig och mångfacetterad och var inte ”systemförändrande” medan socialisterna hade fler verktyg och kännetecknas av antimilitarism och internationalism.26 Egefur beskriver också en konflikt mellan pacifister som ”absolutister”, de som aldrig kan tänka sig våld, och ”realister”, de som menar att det kan finnas legitima försvarskrig. Bland absolutisterna och i tiden runt 1910 identifierar Egefur tre varianter av motstånd mot att använda legitimt självförsvar där den första är ett ”Kristet-moraliskt motstånd till legitimt försvarskrig” vars förespråkare var exempelvis mennoniter, kväkare och Tolstoy.27 Den andra gruppen kallar han: ”Praktiskt motstånd mot legitimt försvarskrig” som drevs av den borgerliga fredsrörelsen med krav på nedrustning och en tredje grupp kallar Egefur: ”Taktiskt motstånd till legitimt försvarskrig”.28 Deras idé byggde på den tyske moderate pacifisten Ludwig Quidde som drev motståndet som en rent humanitär fråga och bortsåg från alla politiska implikationer. Wickman var absolutist och hör helt klart till den första gruppen i denna indelning där den kristna moralen var hans argument.

Begreppen pacifist, fred och icke-våld kan betyda olika saker och ses på olika sätt. Ordet pacifism introducerades 1901 av ledaren för fredsföreningen Ligue internationale de la paix et liberté i Genève, Émile Arnaud. Ordet kommer från franskans pacifisme med rot i ordet paix (fred). Arnaud ville definera en ny sorts fredsengagemang med ordet pacifism och sa: “We are not passive types; we are not only peace makers; we are not just pacifiers. We are all those but also something more – we are pacifists [...] and our ideology is pacifism”.29 Hos Arnaud antyds politiska ambitioner, men ett annat sätt att se på begreppet är så som Theodore Koontz definierar pacifism, som framför allt en moralisk position där allt dödligt våld, oavsett syfte, ses vara moraliskt fel.30 För många innebär fred inte bara en frånvaro av krig utan handlar också om en positiv levnad. Historikern Michael Howard säger att förutom frånvaron av våld är fred: ”bevarandet av ett ordnat och rättvist samhälle”.31 Professorn Johan Galtung skapade begreppen ”positiv fred” och ”negativ fred” samt begreppet ”strukturellt våld”.32 Negativ fred innebär förtryck under våld och orättvisa där förtryck exempelvis kan vara utarmning, berövanden, kräkningar, politiskt förtryck, avsaknad av mänskliga rättigheter eller förnekandet av egna beslutsmöjligheter.33 Positiv fred är inte bara frihet från förtryck utan

25 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 74, 82. 26 Ibid., s. 140-141. 27 Ibid., s. 74, 85, 134. 28 Ibid., s. 74, 85, 134. 29 Nationalencyklopedin, pacifism. http://www-ne- se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/pacifism [hämtad 2021-04-29]. Citatet från Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 85. 30 Howes, DE, The Failure of Pacifism and the Success of Nonviolence. in Perspectives on politics, 11, 2013, s. 428. 31 Cortright, Peace:a history of movements and ideas, 2008, s. 6. 32 Galtung, Johan, Violence, Peace, and Peace Research, in Journal of peace research, 6, 1969, 167–191. 33 Johan Galtung, Violence, Peace, and Peace Research, 1969, 168–174. Galtung menar att vi först måste definiera vad våld är för att också kunna tala om vad fred är och han definierar våld som “the cause of the difference between the potential and the actual” (s. 168). Han gör sex distinktioner om våld och diskuterar 12 (56) också social rättvisa. Mahatma Gandhi talade inte om pacifism eller fred utan om ”icke-våld” där strategin är att på ett fredligt sätt utan våld orsaka politisk eller social förändring.34 På många sätt ligger denna tanke nära Wickmans idéer om ”anti-krig”, ett moraliskt drivet pacifistiskt handlande i en konfliktsituation för att uppnå fred som politiskt mål.

4. Berättelsen om en agitator Från födsel till tonår 1884-1905 Albert Wickman föddes den andra juni 1884 i Zinkgruvan, i Hammars församling i Örebro län. Han var det sjätte barnet i en barnaskara på åtta, med sex bröder och två systrar, deras föräldrar var Karl-Gustaf Wickman och hans fru Klara Fredrika.35 Karl-Gustafs mamma dog när han var elva år och han adopterades till en änka som åtnjöt fattigvård och som tog emot Karl-Gustav mot betalning.36 Sverige var vid hans födelse ett fattigt agrarsamhälle men Karl-Gustaf blev banmästare vid Åmmebergs järnväg i Zinkgruvan, en modernitet i tiden.37 Den första stambanelinjen i Sverige invigdes 1856 och nya stationssamhällen 38 växte fram. Karl-Gustav bodde vid järnvägen och dog 1905, Bild 1 Banmästare Karl-Gustaf Wickman. Bilden tillhör Leif Larsson, knappt 60 år gammal, då han hamnar under ett tåg vid en Askersund. tågväxling utanför huset han bodde i.

Sju år före Alberts födelse, 1877, hade Karl-Gustaf blivit döpt och med andra nydöpta grundade han en baptistförsamling som han sedan ledde som lekmannapredikant vid sidan av sitt arbete som banmästare.39 Wickman själv beskriver fadern som framgångsrik med en församling på 200 medlemmar. Detta var baptismens brytningstid. I församlingen hade man tre möten varje söndag. Vid 13-års ålder, klädd i vit fotsid dräkt, döptes Albert av församlingsföreståndaren, hans pappa, på baptistiskt vis med nedsänkning under vatten. I den statliga folkräkningen för år 1890 står Albert Wickman samt fyra av hans syskon, födda från 1878 och senare, inskrivna som ”odöpt” vilket visar hur dopet i statens anteckningar fortfarande klassades i mycket som en luthersk medborgarfråga.40 Under år 1900 föder också

fysiskt och psykiskt våld, negativt och positivt våld, om våld riktas mot en person eller sak (är det mot en sak finns fortfarande hotet riktat mot individer), är det personligt eller strukturellt våld, är det våld med intention eller inte, är det synligt eller latent och dolt. 34 Denna beskrivning är tagen från organisationen FOR i USA, www.forusa.org/who-we-are/. 35 I folkräkningen 1890 finns inte äldste sonen med, men enligt Malin Häggblads släktforskning fanns också en äldre bror vid namn Oscar. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=Albert+Wickman&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=21 &FacettState=undefined%3Ac%7C&postid=Folk_110561153&tab=post#tab. 36 Fakta kring Karl-Gustav Wickman baseras här på släktingen Malin Häggblads släktforskning. 37 Ibid. 38 Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (red.), Det svenska samhället 1720-2014: böndernas och arbetarnas tid, 5., [rev. och uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015, s. 191. 39 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 5-6. 40 Riksarkivet, folkräkning 1890, Hammars församling, Örebro län. 13 (56) en av hans äldre systrar en son utom äktenskapet som morföräldrarna, Karl-Gustaf och Klara Fredrika, tycks ta ansvar för.41 Detta skapar en konflikt i församlingen där Karl-Gustaf utesluts på grund av ”syndafall” och Klara likaså då hon ”ondgöres över församlingens handlingssätt”.42 Själva orsaken till syndafallet står inte beskrivet i baptistförsamlingens handlingar, men en trolig anledning syns vara att hans ogifta dotter blivit gravid och Karl-Gustaf kom i kläm mellan de moraliska idealen i baptistförsamlingen, som kanske också krävde han skulle visa bort sin dotter som haft sex utanför äktenskapet, och lojaliteten till sin egen familj. Dottern Maria flyttade 1903 till Nordamerika och gifte sig där och som av en händelse återupptogs Karl- 43 Bild 2 Fridhemskyrkan i Zinkgruvan. Bilden tillhör Gustav i baptist-församlingen samma år. Amerika Leif Larsson, Askersund. hade blivit en möjlighet för många av olika skäl. Många flydde från svält i Sverige på 1800-talet, andra hoppades på att göra sig rika i det nya landet och många flydde av religiösa skäl och sökte frihet från lutherskt envälde. Världen hade öppnats upp med nya kommunikationer. Albert Wickmans morfar och mormor var enkelt folk, dräng och piga, men 16 år gammal lämnar Albert föräldrahemmet för att göra affärer i Berlin.44 Han beskriver sig själv som att han under denna tid förvärldsligas och när han kommer hem vid jultid 1903 beslutar han sig för att gå på bönemöten i kapellet. En äldre man med beteckningen ”Lapp-Petter” predikade ivrigt och Wickman berördes djupt av det emotionella och intensiva. Han besökte möten tills möteskampanjen är slut, men ville inte ”böja sig”. Kvällen efter besökte han dock ett vanligt hem och där, bland troende vanligt folk som uppmanar honom att bli en allvarlig kristen, kapitulerar Wickman. På hemvägen berättade han för andra att han blivit frälst och skriver senare: ”Jag hade fått en kallelse, jag visste vad jag hade för uppgift: att föra människor till samma härliga erfarenhet. Jag var Guds tjänare. Hela världen skulle föras till samme Gud, på samma sätt.”45

Wickman, 19 år gammal, byter inriktning och arbetar åtta månader i gruvan innan han på hösten 1904 tar steget och blir baptistisk väckelsepredikant.46 Själv hävdade han att det blev ”stora väckelser, mycket tumult, mycket eld, rop och tårar. Hela samhällen tycktes genomgå en viss renande inverkan” och omvändelserna ”kunde räknas i 1000-tal”.47 I kyrkohistoriskt

41 I folkräkningen 1900 står Karl-Ejnar, född i Sundsvall införd under beteckningen ”Fam. nr. 2”. https://sok.riksarkivet.se/?Sokord=Albert+Wickman&EndastDigitaliserat=false&AvanceradSok=False&page=21 &FacettState=undefined%3ac%7c&postid=Folk_110561155&tab=post#tab. 42 Malin Häggblads släktforskning med hänvisning till baptistförsamlingens arkiv. 43 Eftersom händelsen inte är beskriven i detalj skulle det också kunna röra sig om systern Hanna (f. 1882, två år yngre än Maria), men att Maria reser till USA samtidigt som hennes far återinträder i församlingen syns vara sammanflätade händelser. 44 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 7. I Ancestry.com finns en förteckning över emigranter där Wickman är registrerad för besök i ”Preussen, Berlin, Tyskland”. 45 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 16. 46 Wickman skriver i skriften Varför jag vägrade, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 32, att han fullgjorde sin värnplikt i beväringsåren, men hur lång denna tjänstgöring eller när den inträffade är oklart. 47 Ibid., s. 16. 14 (56) ljus är åren runt sekelskiftet och början av 1900-talet verkligen många dramatiska väckelsers tid. Väckelsepredikanter som amerikanen Dwight L. Moody och den brittiske predikanten Charles Spurgeon hade vid sekelskiftets sista årtionden haft stora mycket omtalade kampanjer.48 I Wales startade en världsvid väckelse 1905 som skapade förväntningar även i Sverige och väckelsen på Azusa Street i Los Angeles, som startade 1907, blev begynnelsen för pingstväckelsen i världen och kom till Sverige samma år. Kyrkohistorikern Gunnar Westin beskriver dock endast med följande mening Wickmans tjänst som väckelsepredikant: ”I Sandviken rådde stor trängsel i kapellet, och under studerande Albert Wickmans väckelsemöten där blev likaledes ett hundratal omvända.”49 Lewi Pethrus skriver att det på hösten 1905 förekom en del lokala väckelser i landet och bland annat på John Ongmans bibelskola och i hans församling. 50

Ongman var baptist men hade 1892 grundat Örebro missionsförening som utvecklades till ett eget samfund vid namn Örebromissionen (ÖM).51 Westin skriver att Ongman hade grundat den andra baptistförsamlingen, Filadelfia i Örebro och genom ”sin bibelskola för manliga och kvinnliga evangelister övade Ongman ett vidsträckt inflytande över landet”.52 Pethrus beskriver hur ”[d]är var en ung man, som var djupt gripen av Gud och som blev använd till väckelse, framför allt bland ungdomen.”53 Wickman beskrivs som en ”brinnande själ”, en man som var rikt utrustad både ”som känslomänniska och talare”. 54 Pethrus tillerkänner honom alltså som väckelsebärare men bara ”något år”. Wickman var uppenbart en ung benådad folktalare, men också en som i sin offentliga roll tycktes vilja överdriva sina resultat och sin betydelse. Baptistsamfundet hade 1905 knappt 45 000 medlemmar och att en enskild förkunnare ledde ”1000-tals” till tro men endast omnämns marginellt i baptistisk kyrkohistoria går inte ihop.55 Men frikyrkorna samlade verkligen många tiotusentals människor och folkrörelsernas genomslag i samhället var mycket stort. Vid sekelskiftet hade urbaniseringen börjat ta fart på allvar och ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning bodde nu i städerna, jämfört med cirka tio procent 50 år tidigare. När gamla sociala relationer som till exempel bygemenskapen på landet försvann, skapades förutsättningar för att bygga nya nätverk.56 De frikyrkliga kallades ofta för ”läsare” därför att de läste intensivt i Bibeln, andliga skrifter, böcker och tidningar. Litteraturvetaren Gunnar Hallingberg menar att läsarna och folkrörelserna formade en ny offentlighet vid sidan om Svenska Kyrkans med socialt ansvar,

48 Pethrus, Lewi, Medan du stjärnorna räknar: vallpojken och vår Herre, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1953, s. 46-47. 49 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 206-207. 50 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 64. 51 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 207. 52 Gunnar Westin, Den kristna friförsamlingen i Norden, 1956, s. 168. 53 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 64. 54 Ibid., s. 64. 55 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 193. 56 Hedenborg, & Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2014, 2015, s. 186. 15 (56) utbildning och folkbildning, bruk av moderna medier och internationellt ansvar och i grunden ett nytt kulturbygge.57

Tiden på Betelseminariet 1906-1910 Baptistsamfundet befann sig i en mycket expansiv fas runt 1905. Förutom 577 församlingar, hade man ”exporterat” 337 församlingar och drygt 23 000 medlemmar till Amerika. I Örebro fanns en expansiv församling och bibelskola och i Stockholm likaså. Under 1905 påbörjade Albert Wickman en fyraårig teologisk utbildning på Betelseminariet i Stockholm. Året innan hade den jämnårige Petrus Levi Johansson påbörjat sina studier, men Lewi Pethrus skulle bara komma att studera tre terminer på skolan. På skolan upplevde Pethrus efter läsning av Viktor Rydbergs bok Bibelns lära om Kristus, en troskris strax före julhelgen 1905 som förde honom till en desperat bön efter ett gudsmöte och Andens dop.58 Bönekampen på Betelseminariets vindsutrymme resulterade i att både Pethrus och andra av skolans elever upplevde en inre andlig förnyelse vilket, när inspirerade elever sändes ut till olika platser, påverkade hela baptistsamfundet. Westin beskriver hur Pethrus, utsänd från Betelseminariet, besökte Kristianstad och samlade stora skaror.59 Detta föranledde också Pethrus att avbryta sina studier och fortsätta som baptistpredikant. Wickman var alltså skolkamrat med Pethrus men kanske bara en termin. Pethrus beskriver ändå deras relation som ”goda vänner” och skriver också att han senare besökte Antikrigsrörelsens möte på gamla cirkus på söder. Wickman var ”en stor entusiast som ville offra sig för en stor sak”.60

Totalt gick cirka 60 elever årligen på Betelseminariet den tid då Wickman studerade där och det var en god kamratskap mellan eleverna.61 Att skolan fanns i huvudstaden medgav för nyfikna elever att få höra olika legendariska röster i dåtidens rörelser. Svenska Missions- förbundets legendariske ledare, Paul Petter ”PP” Waldenström, kunde höras predika i Immanuelskyrkan och Waldenström var en ledare Wickman såg upp till.62 I Stockholm prövade Wickman vingarna också i debattens forum. Under 1909 hade Julia Kinberg och Alma Sundquist gett ut boken Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, och höll föredrag över ämnet ”Kärlek utan barn” vilket föranledde ett par pastorer att på kvällen onsdagen den 20 april 1910 bjuda in till diskussion i Viktoriasalen.63 Salen var fullpackad och mötet varade över tre timmar. Dagens Nyheter skrev om hur ungsocialister och arbetarna debatterade med

57 Hallingberg, Gunnar, Läsarna: 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Atlantis, Stockholm, 2010, s. 25. 58 Carlsson, Carl-Gustav, Människan, samhället och Gud: grunddrag i Lewi Pethrus kristendomsuppfattning, Lund Univ. Press, Diss. Lund: Univ.,Lund, 1990, s. 107. 59 Gunnar Westin, Svenska baptistsamfundet 1887-1914, 1965, s. 206. 60 Pethrus, Lewi, Hänryckningens tid: vallpojken som herde, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1954, s. 20. 61 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 43. 62 Lewi Pethrus, Medan du stjärnorna räknar, 1953, s. 49. Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 48, 51. Waldenström ändrade dock hållning från en pacifistisk till en militär försvarslinje, vilket Wickman skulle komma att attackera. 63 Kinberg, Julia & Sundquist, Alma, Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, Bonnier, Stockholm, 1909. 16 (56) frikyrkofolk i ett förvirrat möte men uppmärksammade också att: ”hr Alb. Wickman, framhöll att en stark reserv af folk behöfdes i händelse af en våldsam koleraepidemi eller pest.”64 I ett annat möte debatterade han mot socialistpionjären Hinke Bergegren i samma fråga, och debattatmosfären tycks ha rört vid något av en livsnerv i Wickman.65

Fredsfrågorna var också högaktuella. Detta är en tid då oro för krig var högst befogad. Sedan fransk-tyska krigets slut 1871 tilltog spänningarna mellan länderna i Europa. Mellan 1860- 1900 fördubblades försvarsanslagen i Frankrike, tredubblades i Storbritannien och Ryssland, och femdubblades i Tyskland.66 Unionskrisen 1905 och Norges frigörande kom svenskarna nära och en del hävdade att Sverige där skulle ta till vapen. Med romantikens nationalism som gav grund för nationalistiska rörelser uppstod ett konfliktfält där internationalismen och antimilitarismen tog strid. Det skedde dels politiskt med socialismen som främste företrädare (innan första världskriget då också socialisterna i mycket blev nationalister), men såväl kvinnorörelsen som frikyrkligheten bar också starkt på tanken om internationell solidaritet. Böcker publicerades och exempelvis Heidenstam hävdade en heroisk patriotism.67 Författaren Sigvald Götsson stod på andra sidan och var redan 1888 oroad över nationalismens vapen som sattes i ”knutna händer” och han skriver: ”Det rustas tyst och sveket går ikring och slår om fredens trygga id sin ring. Europa hyser icke bröder mer”.68

Att Svenska Freds bildades 1883 och Svenska Kvinnors Fredsförening (SKF), 1889, var i mycket ett svar på tidens oro för det annalkande kriget. Den österrikiska författarinnan Bertha von Suttners bok Die waffen nieder från 1889 (Ned med vapnen, på svenska 1893) blev kanske allra mest omtalad.69 Suttner påverkade till och med Alfred Nobel att inkludera ett fredspris i sitt testamente, ett pris Suttner själv tilldelades 1905.70 Fredspriset i sig är naturligtvis också en markering mot upprustning och krigsförberedelser. I Gävle i november 1906 väckte Frida Stéenhofs drama Stridbar ungdom stor uppmärksamhet som den första pacifistiska teaterföreställningen i Sverige.71 En aktör i dramat säger: ”Det är omöjligt för mig att vara bödel. Be mig lika gärna bli människoätare som soldat. För mig är det bara en nyans mellan att slakta och att äta.”72 Dramat möttes både med applåder och protester i linje med tidens polemik och ett år senare gav ungdomsförbundets ledare i socialdemokraterna, Per-Albin

64 ”En diskussion om preventiva medel”, DN 21 april 1910, s. 5. 65 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 52-53. 66 Ahlund, Claes, En mental militarisering: Den svenska litteraturen före och under första världskriget, Samlaren Uppsala, Nr. 124, 2003, s. 135. 67 Den kända strofen ”Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge.” är skriven just i kontexten av kriget som heroiskt, moraliskt och renande. Se mer Claes Ahlund, En mental militarisering: Den svenska litteraturen före och under första världskriget, Samlaren Uppsala, Nr. 124, 2003, s. 134-144. 68 Namnet är en pseudonym för Nils Gottfrid Björck (1869-1891). 69 Andersson, Irene, Kvinnor mot krig: aktioner och nätverk för fred 1914-1940, Team offset & media, Diss. Lund: Univ., 2001, Lund, 2001, s. 58. 70 Om Suttners vänskap med Nobel och inflytande på tillkomsten av fredspriset, se Nobelprisets hemsida: https://www.nobelprize.org/prizes/peace/1905/suttner/biographical/. 71 Claes Ahlund, En mental militarisering, 2003, s. 142. 72 Ibid., s. 142. 17 (56)

Hansson, ut dramat i bok.73 I denna tidsanda av oro och möten i huvudstaden med brottningar mellan teologiska och politiska idéer, det kulturella och intellektuella, möter Wickman också Strindberg.

Vänskapen med Strindberg Från slutet av 1880-talet upplevde Strindberg en djupgående själslig kris och detta är också en tid då han vänder sig mot det andliga och religiösa. Strindbergs sista större verk var En blå bok som gavs ut i fyra delar mellan 1907–1912.74 I denna blandar Strindberg noveller, minnen, vetenskapliga betraktelser och religiösa reflektioner och skriver: ”Newton, Leibniz, Kepler, Swedenborg, Linné, de största, voro fromma, gudfruktiga män […] Att vår vetenskap råkat i disharmoni med Gud, bevisar att den är pervers och inspirerad av Dyngherren.75

Wickman läste En blå bok samma år som den gavs ut, 1907, och skrev till Strindberg och tackade honom för hans ord om Kristus och kristendomen i boken. Typiskt för Wickman är att han vill representera en rörelse om ”100 000-tal” och skriver att: ”[h]ela kristenheten jublar” över Strindbergs brottning, men han manar också Strindberg till att tro på kristen ”pånyttfödelse”.76 Till Wickmans förvåning svarade Strindberg redan dagen därpå och en vänskapsrelation uppstod som varade tills Strindberg dog 1912.77 Vid sidan om studierna på Betelseminariet, hade Wickman skrivit en skönlitterär bok som fick titeln I öknen och som gavs ut 1908. Bokens huvudperson är den ogifta, unga och vackra fröken Gerda som får höra föredrag av den spännande föreläsaren Leonard von Hagner vars freds-föredrag väckte stort intresse. I ett andra föredrag talar han om odödligheten och kristen tro och Gerda gör en kristen omvändelseupplevelse. Boken följer sedan hennes kamp för sin tro i en påtagligt intellektuell aristokratisk miljö med många samtal med läkare och psykologer och även om boken är något tvär i vändningarna, är Wickman en god berättare som med målande ord fångar läsaren. Noterbart är likheterna mellan författaren själv och den intellektuellt begåvade Hagner och redan här synliggörs också Wickmans stora fredsintresse.

Sin bok skickade Wickman med dedikation till Strindberg som dock förmanade Wickman med orden: ”Tack för Er bok, som jag sedan skall läsa. Men är ni från Betelseminariet, har ni annat att göra än skriva romaner.”78 Strindberg bad sedan om hjälp att få tag på en lärare i hebreiska och Wickman introducerar en kristen jude vid namn P. J. Ginsburg.79 Hebreiska var

73 Claes Ahlund, En mental militarisering, 2003, s. 143. 74 Bakgrund till Strindberg från Lotta Lotass presentation i Litteraturbanken, sista delen i blå boken gavs ut posthumt, www.litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA. 75 www.litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/titlar/EnBl%C3%A5Bok1/sida/34/etext. 76 Brev från Anders Wickman till August Strindberg 16 september 1907. 77 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s.53. Wickman hävdar att han fick 12 brev från Strindberg. Ett finns redovisat i sin fullhet i En bekännelseskrift, men endast sex korta hälsningar är bevarade i Kungliga biblioteket och Strindbergarkivet på www.litteraturbanken.se. Från Wickman finns tio brev bevarade, samt antydningar i Litteraturbanken om ett saknat brev och ett telegram. [Kopior hos författaren från Kungliga Bibliotekets arkiv.] 78 Albert Wickman, En bekännelseskrift, , 1915, s.57. Boken finns i Strindbergs efterlämnade bibliotek, www.litteraturbanken.se. 79 Marginalanteckning i den Ockulta Dagboken, 11 maj 1908, se Brev 18, s. 65, not 1, www.litteraturbanken.se. 18 (56) viktigt i Strindbergs religiösa tänkande och han skrev också samman ett hebreiskt lexikon, ”Lingua Sancta. Sex hundra hebreiska rötter” som senare trycktes i Världs-språkens rötter.80 Mötet med Wickman skedde i en tid när Strindberg upplevde en av sitt livs största kriser, skilsmässan från hans tredje fru, Harriet Bosse. Paret separerade 1904 och skildes 1908.81 Wickman skriver att han och Strindberg möttes korta stunder dagligen en tid och den tredje juni 1908 noterar Strindberg i den Ockulta Dagboken:

H – t söker mig nu vid skrivbordet, i eros, oavlåtligt! – Hela dagen! Men ibland är jag förtvivlad! Albert Wickman och Fr. Falkner besökte. Åt knappast till middan! ––– Aftonen ryslig. Åskväder! Ropade till Gud: Min Gud, min Gud vi haver Du övergivit mig?!82

Här är inte platsen att utreda Strindbergs religiösa grubblerier, men han hade verkligen sådana och förknippas gärna med Swedenborg, ockultism, spiritism, teosofi och buddhism. Mellan 1896 och 1901 söker sig Strindberg till den andliga rörelsen inom fransk litteratur och katolicismen.83 Att Wickman introducerar honom till baptistisk tro är således inte märkligt och i Wickmans brev står det klart att Wickman försökte föra Strindberg till kristen tro. Han vill också förklara Strindbergs hela livssituation och tillskriver honom vara lik Mose som fick lida och växa upp i Egypten, men som ändå var en Guds plan för räddning för många.84 I två brev skriver Wickman att han ser Strindberg vara en profet.85 ”Jag känner igen Paulus argumentering och jag tror Ni är den profet Ni talar om i 2 delen av Blå bok.”86 Vad som hände inom Strindberg de sista åren i hans liv är ett annat forskningsområde, men över Strindbergs grav finns stort kors på vilket det står O Crux ave spes unica (var hälsad kors, mitt enda hopp!)

Wickman tyckte sig också se en förändring i Strindberg till att omfamna den kristna tron i till exempel hans dramer Bjälbo-Jarlen och Religiös renässans.87 Tre veckor efter sitt sista brev till Strindberg och med tillönskan om förböner och friskhet, avled den store författaren efter en längre tids sjukdom den 14 maj 1912.88 Han begravdes fem dagar senare och samma dag ledde Wickman ett demonstrationståg för freden men höll också ett minnestal om Strindberg.89 Strindberg hade varit verksam i fredsrörelsen. Som 19 åring hade han läst Theodor Parkers bok Om Religionen och fått del av unitarismens tankar där. 90 Senare skrev

80 www.litteraturbanken.se. 81 Om Strindberg, www.strindbergsmuseet.se. 82 Ockulta Dagboken, 3 juni 1908, www.litteraturbanken.se. 83 ”Amatörkatoliken” Strindberg, Signum, [kopia hos författaren, hämtad 2021-05-13]. 84 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 juni 1908. 85 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 juni 1908 och brev från Albert Wickman till August Strindberg 5 januari 1911. 86 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 5 januari 1911. 87 Brev från Albert Wickman till August Strindberg 4 januari 1911, samt Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 60. 88 www.strindbergsmuseet.se/om-strindberg/strindbergs-liv/. 89 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 62. 90 Parker, Theodore, En afhandling om religionen., Hellsten, Stockholm, 1862. Se också Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 30. Unitarismen diskuteras mer nedan, se sidan 42. 19 (56)

Strindberg boken Samvetskval, en berättelse om löjtnanten herr von Blechrodenen som kommer till insikt om sin ondska i att ta livet av sina fiender.91 Strindberg skrev för tidningen Tiden på 1880-talet som i hög grad var ett redskap för Svenska Freds. Där publicerades också Samvetskval som följetong. År 1912, två månader före sin död, skänkte Strindberg skriften till Svenska Freds.92

Pastorstjänsten i Lund 1910-1913 Betelseminariet grundades av Knut Oscar Broady 1866 med nio elever.93 Broady hade utvandrat till Amerika, blivit amerikan och baptist och stridit i amerikanska inbördeskriget för nordstaterna. Han blev under kriget överste och hade sedan en årlig pension från armén som tillsändes honom även när han flyttade hem till Sverige.94 Broady var en profil inom baptistsamfundet, livlig predikant och rektor på Betelseminariet under 40 år. Han hade slutat sin rektorstjänst strax innan Wickman började, men var kvar på skolan som lärare.95 Wickman skriver att Broady tog sig an honom: ”Det var överste Broady, vilken slösade sin välvillighet på mig, ända tills jag började min kamp mot kriget, vilket för honom tydligen var ett slag, i alla fall en stor missräkning.”96 Broady tycks även stått bakom Wickmans kallelse till tjänst i Lund och bistod även med en del ekonomi till lönen. Wickman närmade sig Broady för att få hans stöd, vilket återigen visar att Wickman var en man som tog för sig i relationer och skapade möjligheter för sig själv i de kontakter han fick.97

I Lund blev Wickman pastor för en liten församling som inte hade någon egen lokal utan hyrde in sig två gånger i veckan i en nykterhetssal strax utanför staden för sina möten. Församlingens årsinkomst vid Wickmans tillträde var 300 kronor och i hans ögon var församlingen alldeles för undanskymd och anonym. Han går genast och hyr en lokal mer centralt med ”10 fönster och plats för 250 människor”.98 Den kostade 1 000 kronor och sedan lejer han in en snickare som bygger estrad och talarstol för 2 000 kronor med resultatet ”en av de trevligaste inredda lokalerna i sitt slag, åtminstone i Lund.”99 Här skulle ingen frikyrklighet förtrampas och Wickmans handlande här exemplifierar ett mönster i hans liv där vart han än kom skulle det satsas stort och synligt. När man beaktar att han startade sin antikrigsrörelse redan 1912 ställs frågor om hur mycket tid han egentligen hade att vara pastor för församlingen och Wickman lyckades vare sig göra församlingen stor eller aktad. I skrift några år senare tycker han ändå han tillförde något viktigt eftersom lundaborna under hans

91 Strindberg, August, Samvetsqval, Ny uppl., Gernandt, Stockholm, 1899. 92 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 30. 93 Vägmärken för baptister: tro, frihet, gemenskap: Svenska baptistsamfundet 1848-2012, Votum, Karlstad, 2016, s. 54. 94 Wickman skriver att Broady: “erhöll ett 20-tal tusen kronor från Amerika varje år”, Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 50. 95 Vägmärken för baptister, 2016, s. 56. 96 Hela avsnittet om Wickmans tid som pastor i Lund bygger på hans egen skrift, Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 64-66. 97 Wickman, Albert, En bekännelseskrift, 1915, s. 64-65. 98 Ibid., s. 65. 99 Ibid., s. 65. 20 (56) tid som pastor verkligen förstått att baptister inte var detsamma som mormoner. I januari 1914 meddelas att Wickman sagt upp sin tjänst som baptistpastor för Lunds baptistförsamling för att på heltid ägna sig år antikrigsrörelsen.100

Antikrigsrörelsens begynnelse David Lagergren skriver att Wickman såg det som ”en absolut gudomlig kallelse” att organisera en internationell fredsarmé och detta bekräftas av hur Wickman själv beskriver det.101 I början på 1900-talet skakades kristenheten i världen om av uppkomsten av ”den nya rörelsen”, det som senare skulle komma att kallas för pingströrelsen.102 I Sverige kom rörelsen att ledas av Lewi Pethrus, men även John Ongman i Örebro välkomnade rörelsen som tidigt blev ifrågasatt för dess betoning på tungotal vilket skapade spänningar inom baptistsamfundet. Filadelfiakyrkan grundades 1910 i Stockholm som den sjunde baptistförsamlingen Bild 3 Albert Wickman. i staden men uteslöts 1913. Pethrus som var dess föreståndare Antikrigsorder 1915, nr 21. upplevde stark tillväxt och med tiden skulle församlingen bli norra Europas största frikyrka med över 6 000 medlemmar.103

När Wickman som 30-åring analyserade sin tid som ung evangelist tio år tidigare, ansåg han sin tjänst varit baserad på för överdrivna känslor. När den ”nya rörelsen” uppstod under hans studietid på Betelseminariet drog Wickman motsatt slutsats än Pethrus och blev en ”ivrig motståndare” till den.104 Men i början på 1910-talet tycks han ha tänkt om och bär på en filosofi om att människan behöver en omvändelse i hjärtat för att sedan också behöva omvändelse i förståndet. När han nu själv fått ett klarare förstånd såg han behov av något nytt i sin tro.105 Han besöker därför en gudstjänst i Filadelfia som han beskriver som ”en kokande gryta”, en varm atmosfär av glädje och där ber han om förbön.106 Trots en emotionellt laddad atmosfär skriver Wickman att han var där endast för att få ny klarhet i sitt inre och för att ta ett beslut. Han skriver:

Denna kvällen föddes antikrigsrörelsen, ehuru jag först ett år därefter fick tanken på densamma, här ligger orsaken till att, vad mitt arbete beträffar inom densamma, det inte ska blir fruktlöst, det vet jag ty det är en annan som i verkligheten för fram denna kamp mot kriget och mot honom, bli militaristerna ingenting.107

100 ”Pastor Wickman”, Antikrigsorder 1914, nr. 11, sid 2. 101 Lagergren, David, Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, Libris, Örebro, 1989, s. 11. 102 Begreppet “den nya rörelsen” är omtalat i flera historiska band t.ex. Men Wickman skriver också om det i En bekännelseskrift, t.ex. s. 77. 103 Pingströrelsens årsbok 1979, Förlaget Filadelfia, Stockholm, s. 64. 104 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s. 78. 105 Ibid., s. 69-77. 106 Ibid., s. 86-89. 107 Ibid., s. 89. 21 (56)

En tid efter att Wickman kommit till Lund som pastor landsteg hösten 1911 italienska trupper på stränderna till de turkiska provinserna Tripolis och Benghazi. Det var ett renodlat kolonialistiskt angrepp som skapade mycket diskussioner i Europa.108 Wickman ansåg att kriget helt saknade ursäkt och att ett ”10-tal samvetslösa herrar” på affärsmässiga grunder orsakade tiotusentals människors död.109 Tripoliskriget motiverade Wickman men det var i mötet med novellen Feber av författaren J Gustaf A Janson, som han fann nyckeln till sitt tillvägagångssätt.110 I Jansons bok diskuterar en karaktär om myndigheterna har rätt att starta ett krig, men frågan går djupare för Wickman som menar att frågan inte alls ligger på myndigheternas bord utan är personlig: ”har jag rätt att under några förhållanden deltaga i krig?”111 Svaret är nekande och inte minst därför att: ”[v]i protestanter ha nämligen ingen ställföreträdande påve.”112 Frågan om deltagande i krig är en fråga om individens personliga samvete och moral. Det är till samvetet Wickman predikar och det är freden som en högre moralisk princip som ger honom rätten till hans uppdrag.

Den första avdelningen av Antikrigsrörelsens organisation bildades i januari, på trettondagen, 1912.113 Wickman var baptistpastor i Lund och det är också där som hans antikrigs-förkunnelse startar. Den 15 februari 1912 skriver SvD i en notis att ”Predikanten Albert Wickman i Lund håller på att bilda en ny religion i Skåne”.114 Ett par dagar tidigare skriver DN en artikel om detsamma med rubriken ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse.”115 Wickman intervjuas och den bärande idén i organisationen är att medlemmarna vägrar att under alla omständigheter döda någon. DN skriver att Wickmans äkta övertygelse är obestridlig och Wickman själv betecknar sin idé som ”tolstojansk” och senare att det är en agitationsrörelse organiserad i tolstojsk ”anda”.116 DN rapporterar också att Wickman är inbjuden till Köpenhamn och funderar på om detta kan medföra ”en ny religiöst färgad folkrörelse”.117

108 Nationalencyklopedin, Tripoliskriget. http://www-ne- se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tripoliskriget [hämtad 2021-04-28]. 109 Wickman, Albert, Antikrigsrörelsen., Wilhelmsson, Stockholm, 1914, s. 5. (KB Libris har en upplaga från 1913). 110 Wickman skriver i Antikrigsrörelsen, s. 5, om ”Gustaf Janssons i Dagens Nyheter publicerade glödande skildring novellen ’Feber’’.” Jansson finns med i Svenskt biografiskt lexikon (SBL) men inte hans novell Feber, se: J Gustaf A Janson, urn:sbl:12040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), [hämtad 2021-04-28]. Gustaf Jansson publicerades Lögnerna (1912) [var en] en samling berättelser om Tripoliskriget och J:s mest genomförda fredsförkunnelse med satiriskt bittra avslöjanden om krigens lögn och hemska oförnuft.” 111 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, Wilhelmsson, 1914, s. 6. 112 Ibid., s. 6. 113 Ibid., s. 6. 114 ”Antikrigiskt i Skåne”, SvD 15/2 1912. 115 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9. 116 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9, samt Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 7. ”Antikrigsrörelsen är en agitationsrörelse. Detta är dess enda syfte, en agitation för frid på jorden.” Se även ”Tolstoy”, Antikrigsorder 1913, nr. 2, sid 2. 117 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse” DN 13/2 1912, s. 9. 22 (56)

I stiftelseurkundens programförklaring skriver Wickman 1913 att: ”Antikrigsrörelsen är en internationell agitationsrörelse för frid på jorden”.118 Organisationen ska verka för att avskaffa avsiktligt dödande av människor, upplysa samvetet med Guds ord och förnuftet, organisera dem som hellre låter sig dödas än döda och överallt hävda den absoluta människokärleken.119 I stadgarna tillförordnas att ”Rörelsens stiftare är självskriven ledare [som] tillvaratar rörelsens intresse” och ”Ledaren utser vid kongressen ett högsta råd” som ”sammankallas av ledaren”.120

Detta var inte första gången som baptismen haft drivna pacifister i Skåne. I Skånes baptistiska distriktsförening uteslöts redan 1872 Helge Åkesson och de flesta i hans församling i Broby på grund av det som då sågs som oroande teologiska åsikter.121 Den rörelse som därmed knoppades av fick namnet Fribaptismen. Fribaptisterna var radikalpacifister som i grunden kom att på verka svensk lagstiftning kring vapenfri värnplikt.122 Men fribaptisterna startade församlingar på demokratisk grund och Wickmans stiftelse är något helt annat. I en sorts överpragmatisk tanke anser han att antikrigsrörelsen inte har tid för organisatoriska frågor utan det är de ”stora principiella frågorna och agitationen” som är centralt, dessutom ”arbetsplan är färdig”.123 Ledarens roll utvecklas i nio av de 21 paragraferna och det är verkligen en toppstyrd organisation. Wickman försvarar sig med att striden mot militarismens väsen kräver detta. Wickman redogör också i DN att den äldre fredsrörelsen har misslyckats som folkrörelse och hans svar på detta är att införa känslan från det frikyrkliga väckelsemötet, uppmaningen till det personliga beslutet och mobilisera människor för saken. 124 Han berättar vidare att han kommer kontakta baptisterna i England. Han ska också nu till Köpenhamn och kommer också få hjälp av sin bror att starta upp verksamhet i USA. I Sverige ser han möjlighet att samla alla frikyrkorna för sin rörelse.

Samma vecka genomför Wickman ett möte där även metodistkyrkans och missionskyrkans föreståndare är på plats. Dessa håller inte med Wickman. När en resolution föreslås för mötet, att det är oförenligt med att vara kristen att döda medmänniskor, röstas den ned med 23 röster mot 22.125 Men flera av Wickmans anhängare hade då gått och SvD påtalar att de 22 kanske ändå inte avskräcks att ”konstituera sin nya religion”.126 Wickman går inte och surar.

118 ”Antikrigsrörelsens stiftelseurkund – Program”, Antikrigsorder 1913, nr. 4, sid 1. 119 ”Antikrigsrörelsens stiftelseurkund – Program”, Antikrigsorder 1913, nr. 4, sid 1. 120 Stadgarna redovisas på framsidan ”Antikrigsrörelsens stiftelseurkund – Program”, Antikrigsorder 1913, nr. 4 och i citat är ordalydelser från §5-7 sammanfogade. Stadgarna är antagna i Lund 30 mars 1913. Stiftelsen grundades alltså efter starten. 121 Andréasson, Pascal, Fribaptismens värnpliktsvägran 1872-1904 - Dialoger och fängelsepraktik i Sveriges första kollektiva pacifistiska rörelse, Historisk kandidatuppsats, Sundsvall, 2021. 122 Svahnström, Bertil (red.), Civiltjänsteplikt: 23 förslag: fredsorganisationernas utredning i värnpliktsfrågan, Zinderman, Göteborg, 1965, s. 49. 123 ”Varför och därför”, Antikrigsorder 1913, nr. 4, sid 1. 124 ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9. 125 ”Antikrigiskt i Skåne”, SvD 15/2 1912, ”’Antikrigsrörelsen’ – en ny fredsrörelse”, DN 13/2 1912, s. 9. 126 ”Antikrigiskt i Skåne”, SvD 15/2 1912. 23 (56)

En vecka senare rapporter DN att cirka 400 personer möttes i Folkets hus i Lund för att lyssna på Wickmans fredsfördrag och tankar om att skapa ett internationellt freds- och antikrigsförbund.127 Även denna gång blev det livlig debatt och här fick han mothugg av socialister som ansåg att Wickmans initiativ var ett fint komplement, men att det var socialdemokratin som var den verkliga fredsgaranten.128

Wickman fortsatte hålla föredrag i Skåne och Småland men redan den andra maj höll han i huvudstaden ett ”eldigt tal” med rubriken ”Du skall icke döda” i Victoriasalen.129 Wickman Bild 4. Föredrag i socialdemokratiska Ungdomsklubben 17 januari 1914. hade annonserat mötet i DN och inbjöd i synnerhet frireligiösa, Bild tillhör Kungliga Biblioteket. medlemmar i Stockholms arbetarekommun och medlemmar i Pansarbåtsföreningen till diskussion.130 Dagen därpå har Dagens Nyheter ritat en bild av Wickman och skriver i rubriken: ”Antikrigsrörelsens debut i Stockholm. Pastor Wickman från Skåne omvänder Hinke Bergegren. Tänker nu ta itu med Stockholms präster och predikanter.”131 Författaren till artikeln var påtagligt imponerad av Wickmans talarförmåga som både var inlevelsefull och bildad. Sundblad som omnämner detta möte skriver också att Wickman ofta hade en stående proklamation i orden: ”Om jag sättes i valet mellan att döda eller låta mig dödas, så fördrager jag det senare”.132 DN skriver att i mötet anslöt sig Hinke Bergegren till Wickmans ståndpunkt och efter mötet i Victoriasalen antecknade sig ”enligt uppgift från pastor Wickman” 100 medlemmar till antikrigsföreningen och rörelsen fick snabbt luft under vingarna.133

I sin skrift Antikrigsrörelsen som gavs ut 1913 skriver Wickman att 6 000 människor: ”till huvudsaklig del till mogen ålder komna män” begärt medlemskap i rörelsen. 134 I januari 1913 startar han upp månadstidningen Antikrigsorder, som under 1916 blev veckotidning, och i tidningens andra nummer presenteras Tolstoy med bild och en artikeltext som täcker hela framsidan. Tidningen skriver i sin programförklaring att ”Vi vilja i fredstid organisera en ’vit här’ fullt militaristiskt, dock utan vapen.”135 Denna här ska bestå av kvinnor och män som är villiga att låta sig dödas i protest mot kriget och Wickman ponerar att: ”[i]ngen skall kunna hindra en 25 000-mannahär, som med hymner, vita fanor och klingande spel söker

127 ”Antikrigsföreningens möte i Lund”, DN 21/2 1912, s. 6. 128 Ibid., s. 6. 129 Sundblad, Carl, Svenska fredsrörelsens historia. 3, Åren 1904-1919, Wilhelmsson, Stockholm, 1919, s. 222. 130 “Stort freds- och antikrigsmöte”, DN 2/5 1912, s. 9. 131 ”Antikrigsrörelsens debut i Stockholm”, DN 3/5 1912, s. 1. 132 Carl Sundblad, Svenska fredsrörelsens historia. 3, 1919, s. 223. 133 ”Antikrigsrörelsens debut i Stockholm”, DN 3/5 1912, s. 1. 134 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 6-7. Det är svårt att få grepp om rörelsens storlek och medlemmarnas antal eftersom Wickman själv är källa till alla siffror, men som uppsatsen visar hade Wickman ett visst genomslag i Sverige med sina idéer och sin organisation. 135 ”Vad vi vilja”, Antikrigsorder 1913, nr. 2, s. 2. 24 (56) neutralisera fiendeskapen och låter kulorna gå igenom eget bröst”.136 Wickman tänker sig en rörelse med vita härar i hela världen som utifrån nationella baser samverkar internationellt och träder mellan stridande parter. Det är fredssoldater utan vapen eller en sorts mänskliga sköldar men med ett helt annat uppdrag än att skydda militära mål.137 Wickman menar att människor varit redo för vita hären i alla tider men att det saknats en härförare som leder trupperna mot den internationella militarismen och det är det som han ser som sin uppgift. Antikrigsrörelsen startar också upp ett eget förlag och Wickman skriver:

Vita soldater, följen mitt rop, träden fram som folkets räddare […] Förenen er. I enighet och kärlek, skall målet nås. […] upp till kamp för Jesu kristendoms seger och för folkets liv. Ännu hava vi icke till blods emotstått i kampen mot det onda. Till allas tjänst Eder General.138

Epitetet ”predikanten” Wickman byts alltmer ut mot den ”vite generalen”, ett begrepp som idag mycket förknippas med den finske fältmarskalken Gustaf Mannerheim, men som i Sverige skulle leva med Wickman tills långt efter han var död.139 Det vita är en nyckelfärg för Wickman som delvis säkert knöts till orden i Uppenbarelseboken om de ”himmelska härarna följde honom [Jesus] på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne” men redan i antiken användes också exempelvis ett vitt tygstycke som tecken på kapitulation i strider.140 En annan koppling kan vara att grundaren av Röda korset, Henri Dunant, som också fick Nobels fredspris 1901, kallades för ”mannen i vitt”.141 Färgen var djupt symbolisk men den vita härens styrka berodde av numerären och ju fler som var beredda att offra sitt liv desto starkare skulle rörelsen bli. I en skrift från 1915 uppmanar Wickman: ”Organisationen är bildad, namninsamlingen är igång. Alla som höra oss, böra gå med i antikrigsrullorna.”142 Men hur denna här i praktiken skulle träda upp på stridsfältet var oklart och inte heller året därpå har Wickman svar på detta utan frågan om hur man ämnar förhindra krig, skjuts på framtiden: ”Det kommer att bli de vita strategernas fråga. Männen skola komma, vilka skola lära oss, hur vi skola strida, även den vita hären skall få sina fältherresnillen.”143

136 ”Vad vi vilja”, Antikrigsorder 1913, nr. 2, s.2. 137 Wickman, Albert, Vita hären: Ett kärlekens hot, Bloms, Lund, 1914, s. 19. Begreppet ”mänskliga sköldar” är här uppsatsförfattarens. Begreppet beskriver vanligtvis civila som skyddar ett militärt mål. Ett krigsbrott enligt Genèvekonventionerna om det sker med tvång. Här syftar jag på att man skyddar den immateriella freden. 138 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 38. 139 ”Dödsfall”, DN 21/4 1961, s. 20. Nationalencyklopedin, Gustaf Mannerheim. http://www-ne- se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gustaf-mannerheim [hämtad 2021-05-03]. 140 Wickman hade nära till nykterhetsrörelsen där ”Vita Bandet” var en stark samhällsröst i början av 1900- talet. http://www.vitabandet.nu/about-us [kopia hos författaren 2021-05-03]. Uppenbarelseboken 19:14, Svenska Folkbibeln. ”Den romerske historikern Livius skriver till exempel att ett •kar•tha•giskt fartyg under det andra puniska kriget (218–201 f-Kr.) hängde upp ett vitt tyg för att det ville ge upp. Historikern Tacitus berättar att kejsar Vitellius •styrkor använde vita flaggor år 69 efter Kristus.” https://varldenshistoria.se/krig/nar-blev- en-vit-flagga-lika-med-kapitulation [kopia hos författaren 2021-05-03]. 141 ”Röda korset och mannen i vitt”, https://popularhistoria.se/samhalle/roda-korset-och-mannen-i-vitt [kopia hos författaren 2021-05-03]. 142 Wickman, Albert, Bryssel eller Antwerpen., Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 30. 143 Albert Wickman, Vita hären, 1914, s. 20. 25 (56)

Redan initialt finns dock en detaljerad handlingsplan för att upprätta och driva organisationen. Agitationsverksamheten är i full gång och när tidningen ges ut finns redan ett 30-tal föreningar. Rörelsen skall vägledas av kristen tro och ledas kristligt, men bejakar samtidigt ett brett samarbete med alla andra fredsföreningar och omnämner att det redan finns ett religiöst och politiskt neutralt alternativ i Svenska freds och antikrigsförbundet.144 I programförklaringen finns visioner om uppstart av en kvinnoavdelning med namnet Fridssystrarna som Silva skulle leda. Följande år rapporteras också att åtta fridssystrar sänts ut för sommaren 1914. Deras uppdrag var att likna Kristus och förmedla ”frid på jorden” och: ”De skola vara solglimtar, föra med sig glädje, och tro, en liten högtidsstund in i de glädjelösa hemmen.”145 De ska också ha med sig ”Ordern”, tidningen Antikrigsorder för försäljning, ta emot gåvor till organisationen men själva gå utan underhåll därför att: ”[u]te bland folket skola fridssystrarna ha sitt uppehälle”. På bild i tidningen sitter sex systrar iklädda samma mörka kostym med antikrigsorganisationens logga på bröst Bild 5. Fridssystrar. Antikrigsorder 1914, nr 15. och arm samt tillhörande hatt.

Upplagan på Antikrigsorder varierade, men i jultidningen 1915 skriver Wickman att man under två år tryckt tidningen i en upplaga om 18 000 tidningar.146 Tidningen användes för att locka prenumeranter och sympatisörer och redan från början används också tidningen för att göra en insamling till en vit bil. I maj 1913 inköps densamma på avbetalning och körs av en chaufför, ofta var Silva med på resan. Wickman hade ofta flera möten på olika platser varje dag där han från bilen talade för rörelsens budskap.147 Idén till bilen hämtades troligtvis från Socialdemokratiska ungdomsförbundets initiativ i riksdagsvalet 1911 där man hade kommit på att genomföra agitationsturnéer i bil, den så kallade ”röda bilen” och med tiden fanns det också en politiskt ”blå”.148 Wickman började vid denna tid också kallas för den ”vita generalen”. Organisationen konstruerades efter Frälsningsarmén som förebild och Wickman hävdade att den militära formen var inget problem utan fredsaktivisterna måste organisera sig lika väl som militaristerna.149 Själva organiserandet var också en av huvudpunkterna i Wickmans tänkande. ”Det är detta vi saknar, men som våldet har - en organiserad numerär” och fredsivrare måste gå från ord till handling.150

144 ”Vad vi vilja”, Antikrigsorder 1913, nr. 2, s. 2. Uppsatsförfattaren har inte hittat underlag för existensen av Svenska freds och antikrigsförbundet. 145 Ibid., s. 2. 146 ”På grund”, Antikrigsorder 1915, nr. 28-29, s. 4. Under 1915 satt Wickman i fängelse och organisationen hade problem varför han skriver att man sista tiden tryckt tidningen i en upplaga om 8 - 10 000 tidningar. 147 Sundblad, Carl, Svenska fredsrörelsens historia. 3, s. 223. 148 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, https://www.arbark.se/sv/2005/07/roda-bilen-och-andra-bilar-i-farg/ [kopia hos författaren 21-04-05]. 149 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, Bloms, s. 24, 29-31. 150 Albert Wickman, Bryssel eller Antwerpen, s. 9. 26 (56)

Det omfattande flängandet över landet med möte efter möte måste ses som kärnverksamheten i den Wickmanska verksamheten och vid sommarkampanjen 1914 hade de anlitat en motorcyklist som förelöpare som reste i förväg och affischerade ankomsten och besökte tidningsredaktioner. I septembernumret samma år finns en artikel med rubriken:

Vita bilens turné avslutad med en blixtturné från övre Norrland till Skåne. Ett jättemöte varje kväll. Åhöraremassor uppgående till flera tusen människor varje kväll.151

Herr och fru Wickman presenteras på foto i ”Vita härens uniform”, helvita med dubbla knappbeslag. Albert har en vit hatt med ett rött brätte där det står ”ANTIKRIGSRÖRELSEN” och Silva en svart hatt. I texten upphöjs pastor Wickmans mod att satsa på en bil då organisationen var helt ung och hade endast 20 lokalavdelningar i Värmland. Där redovisas också Wickman haft tre 50 minuters föredrag om dagen samt åtta om söndagarna hela sommaren och Silva sägs ha hållit nästan lika många. Tidningen Bild 6. Albert och Silva Wickman samt Chaufför Eriksson i den Vita redogör också att tillrop mot Silva som bilen som inköptes våren 2013. Antikrigsorder 1914, nr 15. ”Skjut landsförräderskan” inte var ovanliga.

I Antikrigsorder rekommenderas läsaren köpa Wickmans och andra författares pacifistiska böcker. Läsaren kunde skaffa det ”verkliga försvarsmärket”, en vit flagga på röd botten á 25 öre styck, eller Antikrigsrörelsens bröstnål för tre kronor. Naturligtvis annonseras också att bli medlem i rörelsen för 50 öre/kvartal, ett pris som på grund av ”de dyra tiderna” sänktes till 25 öre/kvartal hösten 1915.152 Wickman är mycket driven och därtill högst modern i hela sitt tänkande och söker förebilder i det ekonomiska, politiska och tekniska. En talande anekdot om Wickman gjorde sig bemärkt på alla sätt och överallt är en anekdot från då Wickman en gång besökte Filadelfiakyrkan på Uppsalagatan 11.153 Lewi Pethrus hade i mötet lagt märke till honom från estraden och tänkte tala med honom efter mötet, men blir hindrad av vaktmästarens fru som upprört säger: ”Snälla pastor Pethrus, det har kommit in en man här, och när han kom såg jag, att det stod på hans mössa: Antikrist.”154 Pethrus berättar att han fick sig ett gott skratt och beskriver Wickman: ”iklädd sin röda syrtut och med mössan på vilken det stod: Antikrigsrörelsen”. 155

Wickman stack ut och ungsocialisterna hade också koll på honom, liksom polisen som bevakade dem båda. I en polisrapport från februari 1914 rapporteras om 420 personer

151 ”Vita bilens turné avslutad”, Antikrigsorder 1914, nr. 17-18, s. 3. 152 Antikrigsorder 1915, nr. 25, s. 4 och nr. 27, s. 3. 153 Detta återges av Lewi Pethrus i Hänryckningens tid: vallpojken som herde men där anges inte tidpunkt. Troligtvis är detta dock runt 1914-1915. 154 Lewi Pethrus, Hänryckningens tid: vallpojken som herde, 1954, s. 20. 155 Ibid., s. 20. 27 (56) närvarande i Viktoriasalen där Antikrigsrörelsens arbete presenterades av både Silva och Albert Wickman och där ”det upptogs kollekt och såldes skrifter” till förmån för verksamheten.156 Några månader senare rapporterar polisen från ett möte med Stockholms ungsocialistiska Militärkommitté, där omkring 1 200 personer samlades och där Wickmans verksamhet förkastades som ”endast vore humbug” och Wickman ville bara göra sig själv stor.157 Ungsocialisterna ansåg det vara kapitalismen som var den verkliga fienden och att socialismen var motvikten mot ”kristendomens villfarelser”.

I skuggan av världskriget Wickman arbetade mot tidens främlingsfientlighet. Världen var orolig och en alienering mellan nationer och i synnerhet en ”rysskräck” uppodlades. Den kände upptäckresanden, Sven Hedin var en av de som talade om kommande krig, eggade mot ryssen och var aktiv för upprustning. Han drev bland annat ivrigt för insamling av pengar från allmänheten till en pansarbåt, en så kallad ”F-båt” som man lyckades samla in 17 miljoner till. I sin bok Antikrigsrörelsen som utgavs innan första världskrigets utbrott, kritiserar Wickman hårt Hedins krigs-fantasier. Insamlingen till en F-båt såg han som ett löje och talade om att tio sådana vore betydelselösa om Ryssland med 130 miljoner invånare mot Sveriges fem, verkligen ville erövra landet. Militaristerna beskriver Wickman som en kollegial övernationell grupp och när Bild 7. Tidningen Antikrigsorder startades 1913 och använde ofta satirbilder på kriget. Här ett skelett den ena staten upprustar så jublar den andras med undertexten ”det heliga kriget”. Antikrigsorder 1914, nr 20. militärer över att de själva får skäl att rusta mer. Wickman frågar retoriskt: ”Skola vi försvara oss med krig eller fred?”158 Den egna nationens avväpning är vägen till fred och att det i alla länder uppstår en fredsagitation om antikrig. Wickmans vilja att se ryssen som människa först, var dock i tiden en röst i öknen.

På 1890-talet började Tyskland utmana västmakterna om koloniala imperier. De stod bland annat som värd för Berlinkonferensen 1885 där Kongo och Afrika delas upp mellan västmakterna. 159 Som redan påtalats såg världen upprustningen med oro och samtidigt hade man stora förhoppningar på fred. Detta är fredsorganisationernas storhetstid och Cortright skriver att det 1913 fanns omkring 190 olika internationella fredsorganisationer i världen, men att fredsrörelsen ”var alldeles för svag politiskt och ideologiskt för att kunna bemöta de

156 Polismemorandum 26 februari 1914 [kopia hos författaren]. 157 Polismemorandum 5 april 1914 [kopia hos författaren]. 158 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 35. 159 Översikten kring första världskriget är hämtad från Wiesner, Merry E., Ebrey, Patricia Buckley, Beck, Roger B., Dávila, Jerry, Crowston, Clare Haru & McKay, John P., A history of world societies, Eleventh edition, Bedford / St. Martins, Macmillan Learning, Boston, MA, 2018, s. 820-850. 28 (56) enorma historiska krafter som drev Europa mot katastrof”.160 Under 1905 uppstår flera konflikter. Unionskrisen mellan Sverige och Norge löstes fredligt men den ryske tsaren bemöter en fredlig protest i Sankt Petersburg med massaker (den blodiga söndagen) och Tyskland kommer i konflikt med Frankrike när de beskjuter Agadir och vill ta kontroll över Marocko 1905 och 1911. Tyskarnas industrialisering tar denna tid fart och de bygger en stor flottbas i Kiel/Wilmershaven som utmanar maktbalansen i Östersjön, särskilt britterna känner sig hotade.

Den tändande gnistan till första världskriget var spänningsfälten i Serbien som i praktiken då var en rysk lydstat. I Serbien rådde en stark nationalism som drömde om ett storserbiskt välde och utmanade de Österrikisk-Ungerska besittningarna på västra Balkan. Frankrike och Ryssland stod bakom Serbien och för britterna var Grekland och östra Medelhavet av centralstrategiskt värde. Den 28 juni 1914 mördades den österrikiske tronföljare, ärkehertig Franz Ferdinand och hans fru i den bosniska provinshuvudstaden Sarajevo och en månad senare inträffar svarta veckan där Österrike-Ungern förklarar krig mot Serbien med följden att Ryssland mobiliserar, varpå Österrike mobiliserar, vilket orsakar ett tyskt ultimatum på Ryssland med krav på att avbryta sin mobilisering, samt Frankrike att inte lägga sig i. En dag därefter förklarar Tyskland krig mot Ryssland och ett par dagar senare förklarar de krig mot Frankrike. De tyska trupperna invaderar det neutrala Belgien för att kunna angripa Frankrike norrifrån vilket medför att Storbritannien förklarar Tyskland krig. De starka nationalistiska och patriotiska krafterna, främlingskapet mellan nationer, ekonomiska självintressen och politisk rivalitet drev på ett fasansfullt världskrig.

Krigsutbrottet förlöste stor aktivitet hos Wickman. Han skriver brev till kungen och begär att hans namn ska tas ur arméns rullor eftersom ”mitt samvete på grund av min kristna övertygelse ej låter mig döda människor, är jag oduglig att utföra en soldats tjänst”.161 I Antikrigsorder uppmanas till kamp mot kriget och ”hellre dö än döda!”.162 Det instrueras om att vädja till truppförbandschefer att få slippa värnplikt, lokala ledare manas till aktivitet, det uppmanas till bön mot kriget och att bära fredsmärken och i november manar tidningen till lokala namninsamlingsmöten.163 Efter jul genomförs en ”Vita kongressen” under tre dagar i Stockholm dit många riksdagsmän, frikyrkoledare, borgmästare och nobelpristagare annonseras vara inbjudna.164 Men kongressen får dåligt med publicitet och tricket att annonsera välkända namn som ”inbjudna” fungerade dåligt med följden att bara några hundra samlades och tillslutningen infriade inte förhoppningarna.165

160 Cortright Peace: a history of movements and ideas, 2008, s. 43-44. Författarens översättning från engelska. 161 ”Pastors Wickmans inlaga till Konungen”, Antikrigsorder 1914, nr. 16, s. 1. 162 ”Ett manifest i den överhängande nödens tid”, Antikrigsorder 1914, nr. 16, s. 1. 163 Se Antikrigsorder 1914, nr. 16, 17/18 och 19. 164 ”Vita kongressen”, Antikrigsorder 1914, nr. 20, s. 4. 165 ”Kongressen”, Antikrigsorder 1914, nr. 21, s. 2. 29 (56)

I fängelse 1915 Några veckor efter kongressen arresteras Wickman i januari 1915. Vid inkallelse till krigstjänst hade han beviljats få vara sjukvårdare men han vägrade ändå bära militär uniform med resultatet att han ställdes inför krigsrätt och dömdes till två månaders fängelse som senare, efter överklagan och en ny dom, höjdes till 6 månader och 24 dagar.166 Wickmans arrestering uppmärksammas stort av DN som skriver om honom i tre olika tidningar under samma vecka. I söndagsbilagan beskriver man hur Wickman gör en mycket lång utläggning inför krigsrätten om kristen kärlek, Guds bud, samvetsbetänkligheter och ondskan i det militära systemet.167 DN skriver att med tanke på att han beviljats sjukvårdstjänst men också vägrade denna uppfattade de att ”pastorn till varje pris velat försäkra sig om ett martyrskap”.168 DN beskriver också Wickman som ”lönlös” baptistpastor i Lund och ledare och ”general” för Vita hären som enligt Wickmans uppgift ”räknar 7,000 själar bara i Sverige”.169 Han sägs också ha fått en donation från en 80-årig dam och miljonärska i England. Två veckor senare skriver DN att Wickman anfört klagomål om att häktet inte är tillräckligt upplyst och i mitten av februari rapporterar DN att han i överklagan sökt få göra tjänst vid Röda korset.170

Under året gav Wickman sedan ut skriften Varför jag vägrade där hans två försvarstal inför krigsrätten och hans tal inför krigshovrätten tryckts upp.171 Hans vägran till värnplikt är kristallklar och Wickman driver sin tes med tydliga kristna argument, talar för samvetsfrihet och Regeringsformens ord i 1809 om att kungen ”ingens samvete tvinga”.172 Wickman får stor medial uppmärksamhet och blir en symbol och förespråkare för rätten till samvetsfrihet för vapenvägrare. Detta trots att detta inte var hans egen fråga. Svenska Freds hela centralstyrelse arrangerar en namninsamling och skriver om Wickmans ärende till kungen och gör Wickman till förespråkare för ett ”stort antal trosfränder och talrika andra svenska medborgare” som vill ställa kungen mot hans egen cirkulärskrivelse från 1902 som tillåter undantag från vapentjänst utifrån religiösa samvetsbetänkligheter.173 Till och med statsministern är involverad och uttalar sig i ärendet. I mars begär Wickman nåd hos kungen men får avslag.174 Tisdagen den 24 augusti fick Wickman lämna fängelset efter att ha fullgjort sitt straff. Han begav sig då direkt till militärsjukhuset i Lund för att uniform-klädd fullborda sin militärtjänstgöring. I en kommentar till DN säger Wickman att han aldrig tänkt bli värnpliktsvägrare, att det inte är en del av Vita härens program och fortsatt vägran hade bara

166 ”Fredspastorn vägrar göra krigstjänst”, DN 14/1 1915, s. 6, ”Fredspastorn inför krigsrätten idag”, DN 16/1 1915, s. 7 samt ”Vita härens general vill in vid Röda korset”, DN 15/2 1915, s. 10. 167 ”Fredspastorn inför krigsrätt”, DN 17/1 1915, s. 9. 168 Ibid., s. 9. 169 Ibid., s. 9. 170 ”Fredspastorn finner fängelser för mörkt”, DN 30/1 1915, s. 4, ”Vita härens general vill in vid Röda korset”, DN 15/2 1915, s. 10. 171 Albert Wickman, Varför jag vägrade, 1915. 172 I 1809 års regeringsform stadgades i §16: ”Konungen bör [...] ingens samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.” 173 ”Fredspastorns värnpliktsvägran inför k. m:t.”, DN 19/2 1915, s. 9. 174 ”Vita härens general begär nåd”, DN 14/3 1915, s. 11. 30 (56) inneburit att han skulle ”fått sitta i fängelse år efter år” vilket inte skulle ha ”gagnat fredssaken”. Wickman skriver i en försvarande artikel i Antikrigsorder: ”Jag kände det som en plikt gent emot mänskligheten att vägra i januari och jag kände det som en plikt gent emot samma mänsklighet att bli sjukvårdare i augusti.”175 Och det är symptomatiskt att han ”känner” och talar för ”mänskligheten”. Som jämförelse fortsatte fribaptisterna och Svenska Freds att trycka på för en lagändring för de samvetsömma som sedan blev verklig 1925.

I november annonseras åter i med stora annonser: ”Vita Generalen och Fru Albert Wickman tala i Odénsalen” söndagen den 14 november.176 Nästan ett år i fängelse var en förlust i mycket av verksamheten, men Wickmans varumärke hade samtidigt stärkts i allmänmedia.

Silva Wickman som ledare Silva Lovisa Sundberg föddes den 15 maj 1881 och står skriven som hemmahörande i Bromma.177 I folkbokföringen 1910 i Lunds stadsförsamling (dit hon flyttat efter giftermålet) står ”icke döpt” inskrivet.178 Hon var säkert döpt som baptist, men orden vittnar om att hennes föräldrar inte låtit döpa henne som barn. Med andra ord var de troligtvis också baptister. Den fjärde juni 1910 vigdes hon med Albert i en borgerlig vigsel inför Stockholms magistrat.179 Baptister hade ingen vigselrätt och det var vanligt med en borgerlig vigsel som sedan följdes av en frikyrklig. Året därpå, 1911, föds en son som gavs namnet Torgny och det var som redan observerats knappast en stillsam familj han föddes in i. Silva var djupt engagerad för verksamheten hennes man startat och beskriver sig helt enig med sin man i kampen för antikrigsorganisationens idéer.180 I sitt ”Vita-bil föredrag” sommaren 1915 säger Silva att hon led så svårt av världskriget, som då pågått ett år, ”att om jag inte haft min mans stöd och sedan han kom i fängelset hans tröstefulla brev jag skulle gått under och aldrig mer kunnat uppträda inför människorna.”181 Men Silva talar och uppträder med stor självsäkerhet och utövar ett påtagligt ledarskap vid sidan om sin man.

Sundblad skriver redan 1919 att Albert ägde god hjälp i ”sin religiöst trosvarma maka vilken snart i hänförd vältalighet ej blott tävlade med sin man utan till och med, enligt någras omdöme, nästan överträffade honom.”182 I hans historiska skrift är både Albert och Silvas fotografier införda och bilden av Silva påminner om Catherine Booth ”frälsningsarméns moder”.183 När Wickmans senare blir engagerade i Svenska Freds skriver Fogelström att Silva

175 ”Är det nya linjer?”, Antikrigsorder 1915, nr. 27, s. 1-2. 176 Annonser i DN 11/11 1915, s. 12, DN 13/11 1915, s. 11 och DN 14/11 1915, s. 14. 177 Carl Sundblad, Svenska fredsrörelsens historia. 3, 1919, s. 223. 178 Riksarkivet folkräkning i Lunds stadsförsamling, Malmöhus län, 1910 [bild hos författaren]. 179 Notis i DN 7/6 1910, s. 8. Även Ancestry.com. Sverige, vigseluppgifter, 1860-1947 [database on-line]. Lehi, UT, USA: Ancestry.com Operations, Inc., 2017, [en kopia finns hos författaren]. 180 Wickman, Silva, Rätten att leva: fru Silva Wickmans vita bil-föredrag 1915, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 1. 181 Silva Wickman, Rätten att leva, 1915, s. 6. 182 Carl Sundblad, Svenska fredsrörelsens historia. 3, 1919, s. 223. 183 Ibid., s. 224-225. 31 (56) och Albert ”ofta reste på var sin turné samtidigt”.184 Silva stod inte bara bakom sin man utan jämsmed vilket vittnar om den starka jämlikhet mellan könen som drevs inom frikyrkligheten.

Under 1915, med maken i fängelse, träder Silva in som tillförordnad ledare i Antikrigsorganisationen. På våren annonseras hon i DN i annons med rubriken: ”Vita generalens Fru, Silva Wickman”.185 I Antikrigsorder skriver Silva texter och lovar också läsarna under våren att om maken blir kvar i fängelset genomför hon istället sommarens inplanerade föreläsningar.186 I sommarnumret av Antikrigsorder finns ett reseschema då Vita bilen och Silva besöker otroliga 158 platser mellan 18 juni och 15 augusti, och då hade man ännu inte bestämt var på Öland mötena skulle ordnas under två dagar.187 Hon hade redan tidigare föreläst men då i kortare föredrag riktade till kvinnorna. Nu var hon huvudnumret hela sommaren och hon skrev ett tal med rubriken ”Rätten att leva” som framfördes överallt och som också trycktes också upp och såldes för 25 öre styck.

I sitt tal beskriver hon hur teknikutvecklingen framskrider stort med elektricitet, tåg, ångbåt, bilar, telefon och telegraf, men då allt annat går framåt i världen är det ”häpnadsväckande” att Sverige fortsätter driva ”en samvets- och religionsförföljelse”.188 Det är en upplysningsretorik där Silva hårt angriper systemet med allmän värnplikt som tvingar alla män i en nation att mobiliseras för krig. De kristna, och inte minst frikyrkliga, som inte tar avstånd från kriget brännmärks av henne som hycklare och Sven Hedin får sig naturligtvis också en känga. Hon hänvisar till sin mans förkunnelse om en högre moral (studeras nedan), att det krävs två stridande parter för krig och hon exemplifierar med det obeväpnade Luxemburgs som slapp militärt angrepp Bild 8. Albert och Silva Wickman. 1914. Hon har också en feministisk argumentation mot kriget Antikrigsorder 1914, nr. 17-18. som förmodligen utgör kärnan i hennes tidigare föredrag.

[V]i kvinnor skola göra allt för att inspirera våra män till denna kamp. […] Vi kvinnor se och känna rätt i denna sak, oss lyser vår kärlek och den naturliga omsorgens stjärna i vårt bröst. Vi skola rädda våra mäns liv. Är inte det högt nog program.189

Mot slutet av talet vädjar hon till lyssnaren att ansluta sig till antikrigsrörelsens idé, att följa sitt samvete och med kraft hävda sitt beslut att under inga omständigheter döda en annan

184 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 176. 185 Notis i DN 8/3 1915, s. 7. 186 ”Sommarens vita-bilkampanj”, Antikrigsorder 1915, nr. 24, s. 2. 187 Antikrigsorder 1915, nr. 26, s. 3. 188 Silva Wickman, Rätten att leva, 1915, s. 1. 189 Ibid., s. 11. 32 (56) människa.190 På en plats i Vetlanda-området hörs Silva förespråka vapenvägran med följden att hon åklagas av kronofogden på orten för att bryta lagen.191

Med maken i fängelse, en organisation att leda och ansvara för, som var bärande för familjens ekonomi, och därtill hinna vara mor för en tre-fyraåring som hon själv hade att sköta om, vittnar något om den press Silva utsattes för, och också om vad hon klarade av. När Wickman i januari 1915 lämnar krigsrätten, där han dömdes till fängelse, beskriver DN att Silva stod utanför och var den förste att möta honom. Och några månader senare rapporterar DN att Silva skrivit en egen nådesansökan till kungen.192 Det finns en sorts modern mediedramaturgi i detta där DN syns ha hittat ett par vars dramatiska åsikter och livsöde lockar till läsning och där både Silva och Albert förstår att hela tiden göra sina handlanden synliga i media. I Antikrigsorder hösten 1915 pryds framsidan av ett uppklätt foto på herr och fru Wickman samt den då fyraårige Torgny.193 Hela familjen är symbolen för rörelsen som med första världskrigets inbrott hade fått en uppgift större än någonsin.

Under 1915 rådde också en febril aktivitet bland kvinnor för fred. Silva reste inte till den omtalade internationella fredskonferens i Haag som hölls 28-30 april där ett 15-tal svenskar deltog, bland annat Elin Wägner och Emilia Fougeklou.194 Inför konferensen bildades Internationella Kvinnokommittén för Varaktig Fred, av kvinnor från Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, Fredrika Bremer-förbundet, Vita Bandet och Kristliga föreningen för unga kvinnor. I januari hade Centralkommittén för kvinnornas fredsmöten bildats av bland annat Anna Whitlock som den 27 juni genomförde en fredssöndag där man också enades om en resolution med krav på krigets slut.195 Inget av dessa sammanhang syns Silva relatera till vilket naturligtvis kan ha med tidsskäl att göra, hon kanske hade fullt upp med make, barn och den egna organisationen. Men det är säkert också tecken på ointresse från hennes och Alberts sida för den politiska linjen i de andra fredsrörelserna. Samtidigt kanske det omvända är sant. Personer som Ellen Key, Selma Lagerlöf, Kerstin Hesselgren, Lyda Wahlström, Elin Wägner samt de andra som inbjöd till Centralkommittén för kvinnornas fredsmöte, kanske ansåg en baptisthustru vara en för simpel människa i deras kontext eller så kanske hade man synpunkter på antikrigsorganisationen som så?196

190 Silva Wickman, Rätten att leva, 1915, s. 14. 191 ”Just vid pressläggningen”, Antikrigsorder 1915, nr. 27, s. 4; ”Åklagaren mot vita generalens fru arg”, DN 5/10 1916, s. 8. Under 1918 meddelar DN att åtalet ogillades men att Silva skulle betala rättegångs- kostnaderna själv, ”Vita generalen fru frikänd i revolutionsmålet”, DN 23/10 1918, s.12. 192 ”Fredspastorn inför krigsrätt”, DN 17/1 1915, s. 9, ”Nådesansökan för pastor Wickman”, DN 11/4 1915, s. 2. 193 Antikrigsorder 1915, nr. 27, s. 1. 194 Program och deltagarförteckning Haag-konferensen 1915, http://www2.ub.gu.se/kvinndata/portaler/fred/samarbete/pdf/congores_varouwen.pdf, [kopia hos författaren]. 195 http://www2.ub.gu.se/kvinndata/portaler/fred/samarbete/pdf/resolution_1915.pdf, [kopia hos författaren]. 196 http://www2.ub.gu.se/kvinndata/portaler/fred/samarbete/pdf/nordiskt_upprop.pdf. 33 (56)

Antikrigsrörelsens nedgång Wickmans organisation tänktes vara internationell och vid krigsutbrottet skriver Wickman att han just besökt fredskonferenser i Konstanz och London och vid krigsutbrottet var han i Tyskland.197 I november 1916 skriver Wickman om ”Vita brigaden i England” och en systematisk värnpliktsvägran av så mycket som 300 personer per vecka.198 De brittiska pacifisterna hade även de startat White Brigade med frälsningsarmén som förebild och även om Wickman inte hade samröre med dem direkt, var detta en likartad organisation.199 Wickman trodde att Vita hären trots allt kanske var förebilden eftersom hans arbete varit omskrivet i England. Även Miss Peckover, en brittisk kväkare som från starten ekonomiskt stöttat Antikrigsrörelsen, stod också helt säkert ”i förbindelse” med White Brigade.200 Wickman såg givetvis ett samarbete framför sig men något sådant skulle aldrig bli och det internationella genombrottet för hans rörelse kommer aldrig. En annan sak värd att notera är att man driver omfattande PR för språket esperanto som ett led i fredsskapande. I varje tidning från början av 1916 till juli 1918 ägnas en helsida att tala om och lära ut esperanto.201

I Sverige var Wickman övertygande och människor kände sig djupt berörda av hans budskap och de identifierade sig med Wickmans antikrigs-begrepp. Beda Altzer skriver exempelvis i en artikel om ”Varför jag är antikrigare”.202 Och Bernhard Röding talar om sig själv som ”Jag har blivit omvänd till antikrigare” vilket skedde när han hörde ”pastor Wickman förkunna de ’vita antikrigsidéerna’ från den Vita bilen.”203 Det är många namn och bidragsgivare i Antikrigsorder. Wickmans tar många initiativ men samtidigt känns det inte som en bred förlöst folkrörelse, mer som ett sorts religiöst företag. Det redovisas ingen helhetlig organisationsöverblick i Antikrigsorder. Namn och bilder dyker upp några gånger på ”lokalchefer” och företrädare, men förutom Albert och Silva Wickman syns ingen kontinuitet i ett bredare ledarskap.204 Insamlingsresultat redovisas helt osystematiskt i Antikrigsorder men för 1913 redovisas en omsättning på 12 984 kronor, för 1914 var omsättningen 27 268 kronor och för 1915 var omsättningen 25 237 kronor, men då hade rörelsen också en skuld om 7 500 kr205. Det uppmanas att rekvirera tidningen och sälja den. Detta är generalens

197 ”Ett manifest i den överhängande nödens tid”, Antikrigsorder 1914, nr. 16, s. 1, Wickman, Albert, Varför jag vägrade, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915, s. 8. 198 ”Vita brigaden” i England”, Antikrigsorder 1916, nr. 8, s. 7. 199 Ibid., s. 7. 200 Ibid., s. 7. 201 Från Esperantonummer, Antikrigsorder 1915, nr. 4. Wickman aviserar redan på hösten i Antikrigsorder 1914, nr. 19, s. 2, ”Lektioner och övningar i esperanto och Ido”, men det dröjer alltså något år innan detta förverkligas. 202 ”Varför jag är antikrigare”, Antikrigsorder 1917, nr. 5, s. 3. 203 ”Varför jag blev antikrigare”, Antikrigsorder 1917, nr. 8, s. 3. 204 Antikrigsorder nummer 21, 1915 har på bild 17 män samt fyra fridssystrar. Fyra bilder på företrädare finns i både Antikrigsorder 1916, nr. 11, s. 1 och Antikrigsorder 1917, nr. 4, s. 1, men ingen är samma som tidigare. 205 ”Antikrigsrörelsens Räkenskaper för år 1913 till och med 20 Nov.”, Antikrigsorder 1913, nr. 8, s.4 beskriver Antikrigsrörelsens intäkter och utgifter för 1913 (1 januari till 20 november), vara 12 984 kronor. ”Antikrigsrörelsens Exp.”, Antikrigsorder 1915, nr. 21, s.4 omtalar räkenskaper 20 november 1913 till 31 december 2014 med sammanställningen 27 268 kronor. Bilnummer 1916 redovisar 25 237 kronor för 1915. 34 (56)

”order” och på många sätt syns Wickman i mycket dra nytta av människors ideella engagemang för att få runt ekonomin.

Med åren blir annonserna i tidningen allt fler men hösten 1918 tvingas Wickman lägga ner både den och hela sin antikrigsorganisation. Anledningen är ekonomiska svårigheter. I Antikrigsorder sista nummer redovisar Wickman att organisationen stänger ner med 15 000 kronor i skuld och ”skulle jag räkna å det tryckeri, jag helt och hållet står i skuld för så skulle den summan fördubblas.”206 Wickman uppmanar kvarvarande medlemmar att gå in i Svenska Freds och gick själv in i styrelsen för densamma. Sundblad skriver att Wickman gjorde ”allt som stod i hans förmåga för dess upprätthållande; men tidsförhållandena lågo honom emot.”207 Sundblad lägger sedan skulden på ”människorna i allmänhet” som hellre vill offra pengar till ett ”starkt militärförsvar” och skriver att Svenska Freds hade liknande erfarenheter. Han beskriver Wickman som en person som ”mer än andra haft att utstå svårigheter”.208

Bilden av Wickman som den lidande martyren för den goda saken gynnade säkert Svenska Freds förhoppningar om en driven medarbetare, men det Sundblad hävdar är naturligtvis inte en särskilt nykter observation. Det fanns förvisso en stor allmän insamling till en pansarbåt i tiden där försvarsivrare samlade in 17 miljoner, men detta är också en tid då Sverige led av första världskrigets matbrist. Att hävda att svenskar inte vill satsa på fred när nationen hållit sig utanför världskriget är lite magstarkt. Alla organisationer har alltid behov av mer resurser, men de måste ändå alla verka inom sin budget. Wickman var tveklöst en karismatisk folktalare, men han saknade respekt för ekonomiska verkligheter, något Sundblad och Svenska Freds själva skulle bittert komma att erfara några år senare.

Tiden med Svenska Freds 1919-1930 Wickman lägger ner sin egen organisation men inte sitt engagemang att tala eller skriva. Fredagen den 16 maj 1919 inbjuder Lidingö Socialdemokrater på knallröd affisch till föredrag med Wickman som föreläsare över ämnet ”Borgerlig eller socialistisk diktatur”.209 Frågan uppstår om syftet i detta och om Wickman såg sig en möjlighet att bli politiker eller om detta bara ytterligare var en dimension i hans pacifistiska agitationsverksamhet? Under 1922 ger han också ut sin andra skönlitterära bok, Widners: en bok från Bild 9. Lidingö social- spritflodens dagar. En bok tillägnad ”den svenska förbudsrörelsens demokrater inbjuder till kvinnor” som handlar om hur Elsa strider för sin man Widners föredrag 16 maj 1919. Arbetar-rörelsens arkiv och 210 nykterhet. bibliotek i Huddinge

206 ”Ett allvarligt meddelande”, Antikrigsorder 1918, nr. 24-52, s. 1. 207 Carl Sundblad, Svenska fredsrörelsens historia. 3, 1919, s. 15. 208 Ibid., s. 15. 209 Affisch 1920/1335 från 1919, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Huddinge. [Kopia på bild hos författaren]. 210 Wickman, Albert, Widners: en bok från spritflodens dagar, 2 uppl., Erik Nordans bokf., Stockholm, 1922, s. 5. 35 (56)

Svenska Freds var i början på 1920-talet i stark tillbakagång. Från 1918, då man haft drygt 20 000 medlemmar och 319 grupper, hade man 1922 endast drygt 3 800 medlemmar och 22 grupper.211 En splittring inom Svenska Freds 1919 innebar konkurrens från en ny organisation med namnet Världsfredsmissionen som hårt drev vapenvägrarfrågan och som tog medlemmar från Svenska Freds, framför allt i Norrlandsområdet. Med tiden skulle Wickmans väckelsekristna profil vinna tillbaka många av dessa, men Svenska Freds var svagt vilket innebar att en karismatisk person mer än annars kunde ta sig inflytande och det gjorde Wickman. Hösten 1922 ger sig herr och fru Wickman ut på en ny reseturné, med start i Skåne. På en gång sker en medlemsanstormning. Fogelström berättar att Vinterkampanjen 1922-23 gav Svenska Freds 90 nya föreningar och ca 4 000 medlemmar. Vintern 1923-24 besöktes 300 platser, våren 1925 bildas 38 avdelningar bara på Gotland och vintern 1925 innebär 8 749 nya medlemmar och 94 nya avdelningar.212 Vilhelm Moberg, som var lokalredaktör, skrev i Nya Växjöbladet om ett besök Wickman gjorde i Alvesta den 14 februari 1924. Han var djupt tagen och skrev: ”föredraget var av mäktig verkan och talaren fängslade i hög grad åhörarna. Ingen kunde väl undgå att gripas av den korta men slående framställningen av krigets förbannelse som talaren gav”.213 Efter föredraget anmälde sig 51 personer som medlemmar till Svenska Freds som bildade en lokalavdelning med Moberg som föreningens förste ordförande. Med moderna massmedia gavs också nya möjligheter. DN rapporterar att Marinförvaltningen och marinstab under 1925 hos regering avstyrkt ”tillstånd för redaktör Albert Wickman, ”vita generalen”, och hans maka, och Silva Wickman, att uppsätta och nyttja sändaranläggning för radio.”214

Kreativitet och kraft kännetecknade Wickmans som lägger fram planer för expansion. Dessa godkänns dock inte och Wickman får avvakta sina idéer. Istället kliver han och Silva Wickman den 25 september ombord på ångfartyget Gripsholm för resa till USA.215 De anlände fjärde oktober i New Yorks hamn och är i USA en längre tid, kanske så mycket som ett år. Orsaken till resan är oklar men Fogelström beskriver detta svävande som en sorts ”missionsresa”.216 Detta syns ha gett Svenska Freds lite ”andrum” att få ordning på sin organisation, men hösten 1927 återupptar Wickmans resandet. Under 1928 sker en sorts kupp i Svenska Freds styrelse där Wickman bearbetat ombud före kongressen med resultatet att fler radikalpacifister och en starkare kristen förankring skedde i styrelsen.217 Fogelström skriver:

211 Per-Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 167. Medlemsstatistiken enligt Fogelström: 1918 - 319 grupper och 20 077 medlemmar, 1919 – 277 grupper och 15 945 medlemmar, 1920 – 277 grupper och 7 217 medlemmar, 1921 130 grupper och 22 grupper 3 690 medlemmar och 1922 – 3 816 medlemmar. 212 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 180. 213 https://minnen.se/tema/platser/7033, [kopia hos författaren, nedladdad 21-04-25]. 214 ”Krigsmakten räddas”, DN 4/11 1925, s. 9. Trettio år senare skulle Lewi Pethrus och Pingströrelsen med IBRA Radio bryta det svenska radiomonopolet med sändningar på svenska från Tanger 1955. 215 Passagerarlista för Gripsholms fartyg till New York 26/9 1926, biljetter i andra klass, [bild hos författaren]. 216 List or Manifest of Alien Passengers for the United States, för skeppet S.S. Gripsholms ankomst i New York 4 oktober 1926, [bild hos författaren]. Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 187. 217 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 189. 36 (56)

Årsmötet beviljade hela 10 000 kronor till propagandaverksamheten (styrelsen hade föreslagit 4 000), utsåg Wickman till propagandachef och beslöt att han skulle erhålla en lön av 500 kronor i månaden samt fria resor och dagtraktamenten under turnéerna.218

Detta ska jämföras med byråföreståndarens månadslön på 300 kronor och kontoristens på 160 kronor.219 Wickman mobiliserade ett dussintal studenter som han instruerade och under hösten och vintern skulle dessa besöka hissnande 2 500 platser. Resultatet var att hundratals lokalföreningar bildades och tusentals medlemmar värvades. Ungefär samma tid startade Wickman upp en ny fredstidning som snart kom att ersätta Svenska Freds tidigare tidning. Våren 1929 började man resa med filmen ”Krigets verkliga ansikte” som var en bildsammanställning gjord av Einar Krenchel och Wickman. I ett programblad som följde med filmen under hösten står att man gjort 14 turnéer med ”talare och egna apparater”.220 Filmen visade vapentillverkning, avancerande arméer, fallande bomber, ”sönderskjutna städer, hästkadaver och högar av lik”. Filmen avslutas med bilder från kyrkogårdar där 60 000 människor är begravda.221

Filmen gav ytterligare skjuts åt insamlingsverksamheten men internt växte motsättningarna och när byrådirektören avgick tog Wickman på sig även hans tjänst. För nya turnéer 1930 mot Norge och Finland inköptes mer film och projektorer och omsättningen för alla turnéerna beräknades till ca 400 000 kronor.222 Styrelsen började nu protestera och 1930 omvaldes inte Wickman i styrelsen. Han fick också sluta som propagandachef i november samma år. SvD skriver om inbördesstrid och om ”[s]kandalen” inom Svenska Freds.223 Där beskrivs att Wickman bara betalat hälften av kontrakterade 2 000 kronor till filmbolaget som gett honom tillåtelse att använda bilderna i filmen och totalt redovisas skulder för Svenska Freds på över 95 000 kronor, samtidigt som sammanvägda tillgångar beräknas till 11 700 kronor.224 Några dagar senare skrivs en ny artikel med underrubriken ”Det missbrukade statsanslaget: en kuriös förklaring”.225 SvD skriver att Svenska Freds sänt svar till tidningen men att ”Detta svar, som är författat av hr Albert Wickman, vite generalen är så rikt försett med ovidkommande uppgifter” att SvD ser sig ingen orsak att ”införa artikeln” och ifrågasätter istället ageranden. Några dagar senare finns en ny artikel i SvD med rubriken: ”Vite generalen numer avstängd från ekonomien. Rensning inom fredsföreningen. Klart erkännande att fonderna slarvats bort.” Det är noterbart att tolv år efter Antikrigsorganisationen lagts ned betecknas Wickman fortfarande som ”Vite generalen”.

Wickmans avsked från Svenska Freds var bittert. När Gustaf E. Dahlberg 1932 ger ut en minnesskrift till Svenska freds- och skiljedomsföreningens 50-årsjubileum, lyfter han fram den

218 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 189. 219 Byrådirektör var vid denna tid Gustaf E. Dahlberg. 220 Filmblad, 8 sidor, Krigets Verkliga ansikte, 1929, s. 5. 221 Filmblad, 8 sidor, Krigets Verkliga ansikte, 1929, s. 3. 222 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 191. 223 ”Hr Wickman skulle bort från sin post”, SVD 27/7 1930, s. 3. 224 Ibid., s. 3. 225 ”Vita generalens filmkampanjer för avrustning”, SVD 30/7 1930. 37 (56) lysande insats som pionjärerna gjorde med fokus på Carl Sundblad och Curt Sandstedt, och utmanar ungdomen att ta över detta goda arbete.226Wickman omnämns inte alls men Dahlberg skriver att när Sandstedt avgick som kassör var ekonomin ” i mycket gott skick med fonder” men att han hösten 1930 ”till sin sorg fått uppleva att föreningens fonder voro förbrukade till sista öret”.227

Ny karriär och ny fru, tiden 1930-1942 Wickman hade alltid varit intresserad av modern kommunikation och i slutet av sin tid på Svenska Freds hade han skapat sig kontakter i filmbranschen. Att tvingas lämna den fredsrörelse han under nära 20 års tid gett sig så brinnande för, var ett oerhört nederlag och förödmjukelsen närmast total. Han hade ju nästan på egen hand fått en ny folkrörelse i brand. I december 1930 startar han en ny organisation med namnet Svensk Fredsopinion som beskrivs vara en ”fredspropagandabyrå” och vars idé vara att genomföra pacifistiska filmkampanjer i andra länder så som han hade gjort i Sverige.228 Den organisationen får dock aldrig någon lyftkraft. Han hade övergett sitt första kall som baptistisk evangelist, likaså sitt andra kall som pastor. Hans tredje kall som fredsagitator innebar en neslig krasch med först hans egen organisation och nu också med Sveriges främsta fredsorganisation.

Hur Albert och Silva tar detta är okänt, men de skiljer sig från varandra, något som måste väckt stor uppmärksamhet på den tiden och i synnerhet att en "baptistpastor” handlade så. Albert har uppenbart alltid haft nära till att dramatisera och underhålla och övergången till filmindustrin var därför säkert ganska smidig.229 Det är tyst ett par år men 1933 startade Wickman Personalhistoriska filmarkivet där han gjorde filmer om kända män och kvinnor som sedan skulle arkiveras för framtiden.230 Samma år bildas företaget AB Real-Film av Albert Wickman, Gösta Wykman, Carl Berg (som tidigare arbetat med försäljning på Tullberg Film AB) samt Per Bergman (LO:s sekreterare). De hinner göra tre långfilmer innan bolaget går i konkurs 1934.231 Den 21 december 1934 inkommer till patent- och registreringsverket en anmälan om uppsättandet av ett filmlaboratorium och Aktiebolaget Film-Labor.232 Den materiella grunden var laboratorieutrustning från AB Tullbergs Film som köptes in då de avvecklade hela sin verksamhet 1934.233 En svävande uppgift hävdar att Wickman fick ”ett större arv som möjliggjorde” detta inköp.234 Film-Labor grundades av fem personer som tecknade aktier á

226 Dahlberg, Gustaf E., Den svenska fredsrörelsens byggmästare: minnesskrift med anledning av Svenska freds- och skiljedomsföreningens 50-årsjubileum, Wilhelmsson, Stockholm, 1932. 227 Gustaf Dahlberg, Den svenska fredsrörelsens byggmästare, 1932, s. 76-77. 228 Notis i SVD 8/12 1930. 229 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 178. 230 Dödsannonser i SvD 26/4 1942 samt DN 26 april 1942, s. 21. DN anger startåret för Personalhistoriska filmarkivet till 1931. 231 Filmerna var: ”Marodörer”, ”Havets melodi” och ”Eva går ombord”, se Svensk Filmdatabas, http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=company&itemid=500167. 232 Patent och registreringsverket, diarienummer 8320, 81618-21 DEC.1934, s. 1-3. 233 http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/tullberg.html 234 Bloggaren Pär Pärsson, http://snedresa.blogspot.com/search?q=Wickman. 38 (56)

200 kronor styck.235 Det var redaktör Albert Wickman, advokat Wilhelm Scheutz, hans fru Margareta Scheutz, disponent Otto Scheutz (bror till Wilhelm), och slutligen Alberts 23-årige son, Torgny Wickman. Albert ges 246 aktier, övriga en styck vardera och Wickman blir direktör, men redan i juli, året därpå, lämnar makarna Scheutz styrelsen och Wickman klarar inte att hålla fast vid företaget. I mars 1937 får Albert och Torgny Wickman lämna styrelsen för andra som tar över.236

En märklig detalj i urkunden till Film-Labor är att Albert Wickmans adress skrivs vara Grand Hotell. Varför bodde han på Stockholms kanske mest klassmärkta hotell i december 1934? Detta är tiden för hans skilsmässa och Wickman kan temporärt varit husvill i december detta år, men hotellvalet kan knappast vara annat än tecken på Wickmans stora tankar om sig själv. Den andra december 1935 gifte Albert om sig i en borgerlig vigsel med Elisabet ”Lisa” som var änka efter Gustaf Gerhard Sundberg.237 Albert var 51 år och Lisa, 39 år, var enda barnet till Karl Edvard Jonasson som var fastighetsägare.238 Även om Labor AB startade ett år innan omgiftet skedde är det inte osannolikt att relationen till Lisa och hennes arv är vad som möjliggjorde denna nya karriär för Wickman. Spåren efter Wickman tunnar sedan ut, men han fortsatte utveckla det Personalhistoriska filmarkivet och under 1938 gav staten ett första understöd om 10 000 kronor till projektet.239 Filmerna var ett smart initiativ där många av Sveriges ledande personligheter gärna ville låta sig dokumenteras och projektet kunde motiveras som allmännyttigt och historiskt viktigt. Totalt producerades cirka 80 filmer som dessvärre alla förstördes vid förvaring i en gruva under kriget.240 Det är symptomatiskt att inte heller detta projekt resulterar i något bestående.

Mitt under andra världskriget, några månader innan krigets stora vändpunkter, avlider Albert Wickman fredagen den 24 april 1942, endast 57 år gammal. Han fick lunginflammation och hjärtsvikt och dog efter en kort tid på S:t Eriks sjukhus.241 I DN införs en dödsannons och i SVD finns en kort notis om dödsfallet där direktören Albert Wickman är sörjd av makan Lisa, (född Jonasson), Pelle, Birgit, Sören och sonen Torgny som hade gift sig med Ci Lindahl samma år som pappan gifte om sig. Deras vigsel var förrättad av en kyrkoherde Bergman.242 Med detta syns också alla baptistiska hänvisningar i släkten Wickman ha försvunnit. Torsdagen den 30 april begravdes Albert Wickman på Skogskyrkogården i Stockholm. Knappt 20 år senare, den

235 Patent och registreringsverket, diarienummer 8320, 81618-21 DEC.1934, s. 1-3. 236 Patent och registreringsverket, diarienummer 2450, 20918-2 APR.1937, s. 1. Gösta och Ester Wykman tar först över företaget som senare kom att ingå i Sandrews. 237 Ida Maria Elisabet, född Jonasson. I folkräkningen 1910 (Riksarkivet) står Elisabeth som ensambarn till sin far som är fastighetsägare. Enligt uppgifter på Ancestry.com var hon gift Sundberg och Vickman, https://www.ancestry.se/family-tree/person/tree/174173727/person/332260836204/facts [hämtad 2021-04- 29], Paret står skrivet i 1935 års lysnings och vigselbok för Kungsholmen, där det noteras Lisa var född Jonasson och att Albert Wickman var frånskild. 238 Riksarkivet SVAR-Svensk arkivinformation, Folkräkningar (Sveriges befolkning 1910) Jonasson, Karl Edvard. 239 Första understödet gavs 1938 på 10 000 kr, ”Dödsfall”, DN 26/4 1942, s. 21. Se även Wickmans dödsannons SvD 26/4 1942 samt ”Åtta nya filmstjärnor?”,.SvD 6/6 1942. 240 ”Fint filmarkiv skadat i gruva”, DN 22/8 1942, s. 9. 241 Dödsannonser SVD 26/4 1942, DN 26/4 1942. Dödsbok på Kungsholmen, signerad av komminister den 7/5. 242 Carin Ci Lindahl vigd 1 juni, 1935 års lysnings- och vigselbok för Hedvig Eleonora församling i Stockholm. 39 (56)

18 februari 1961, på samma plats begravdes Silva. Hon blev 79 år gammal. Dagens Nyheter uppmärksammade detta med en liten notis som berättade om hennes arbete med maken Albert, Vita hären och fridsystrarna och beskriver henne som: ”[e]n av förgrundsgestalterna inom den svenska fredsrörelsen”.243 Dödsannonsen är signerad endast med ”Torgny”.244

5. En fredsagitators tänkande Kristen förnuftsapologet När Dagens Nyheter recenserar Wickman 1912 beskrivs han som en originell och kraftfull talare med poänger som ”angåfvo amerikansk skolning” och hänvisande ”till kyrkofäder som Origenes och Harnack [tysk teolog i tiden] såväl som med hjälp af det sunda förnuftet”.245 Wickman var det som kallas för en rörelseintellektuell. Han var brett beläst, en utbildad teolog och läsare men också en modern upplysningsmänniska. Kontexten för hans tänkande är inträdet i den moderna tiden med dess tekniska möjligheter men också en frikyrka som brutit igenom en statskyrklig hegemoni. Wickman kunde se sig som framtiden personifierad där idén om det rättfärdiga kriget (som levt med i Svenska Kyrkan från Katolska kyrkan och Augustinus) och våldsrätten som helhet måste överges. I sin bok Vita Hären från 1914 beskriver Wickman militarismen som en andlighet. Ett av hans politiska argument bygger på att den som inte strider har ett ointagligt moraliskt övertag över den stridande parten,

[O]m en större stats maktlystna styresmän ville regera även över ett litet land, så funnes intet bättre sätt för dem att nå sitt mål än att provocera fram en krigsstämning i det lilla landet mot det stora. […] Ty kunde en stormakt blott få anledning att börja ett krig, en tillräcklig anledning, vore på krigets barbariska rättsgrund styret i det lilla landet på enklaste sätt taget. Kriget är enda sättet för ett land att mista självständigheten, utan krig finnes ingen rättsgrund för en erövring av styret i en ordnad stat och det finnes intet exempel i världshistorien därpå. (Kursivering i original.)246

För ett krig krävs två stridande och ingen soldat vill vara en slaktare menar Wickman som när första världskriget brutit ut jämför Bryssels borgmästare som räddar sin stad med att möta angriparna med en vit flagga, medan Antwerpen bombas sönder och samman.247 Båda städerna blev intagna och fick betala krigsskatt men Bryssels samhälle var intakt medan Antwerpen krigshärjades. Befästa städer är inget skydd, istället får den enskilde i Bryssel leva ”och är mer skyddad utan vapen än med vapen.”248 Wickman gör Bryssels borgmästare till sin förebild och skriver att den ”lilla mannen med vita flaggan […] är de vita härarnas förpost”.249

Vidare skriver han att vi inte har ”rätt att döda en broder, en like, en medmänniska” och tar diskussionen till ett andligt plan. Det yttersta är kärleken menar han och citerar en brittisk

243 ”Dödsfall”, DN 21/4 1961, s. 20. 244 Dödsannons i DN 21/4 1961, s. 22. 245 ”Antikrigsrörelsens debut i Stockholm”, DN 3/5 1912, s. 1. 246 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, s. 5. 247 Albert Wickman, Bryssel eller Antwerpen, s. 14-21. 248 Ibid, s. 17. 249 Ibid, s. 20. 40 (56) katolsk präst Jean-Marie-Robert de Lamennais ”Friden är kärlekens frukt ty för att leva i frid måste man utstå mycket”.250 Wickman utvecklar i sin skrift att kärleken måste handla och ”denna gärning måste vara en offergärning” och ”[k]unna de andra döda, så kunna vi dö.”251 Här syns en kristocentrisk pacifism där den kristne i sin kristuslikhet är beredd att offra sitt liv för andra. För att nå hit måste människan väckas från en andlig sömn. Den pacifism Wickman förespråkar är predikan av ett fredens väckelsebudskap som ska väcka samvetet. Vita hären är både ett mål och ett redskap att evangelisera världen: ”När en sådan här uppstått, ha vi fått se kärlekens manifestation i Jesu ande på jorden, och mången, mången skall med bävan börja tro. — Haleluja!”252 Wickman betonar ”Anden i Kristi lära” vara en överlåtelse till Guds vilja som syns då Jesus i Getsemane inför döden på korset ber ske ”din vilja” och också lär sina lärjungar i bönen Fader vår be ”ske din vilja”.253 En aktiv uppoffrande kärleksgärning i Kristi efterföljd är antikrigets innersta idé hos Wickman och inte ens för syftet att befria slavar tillåter Wickman att våld används. Han argumenterar att många hellre skulle bejaka en fångenskap än se sina anhöriga dödas i en strid för frihet. Han anser att endast kärleken befriar och menar att emancipationsrörelsens framgång var den folkopinion som upparbetades utan våld.254 Försvar för nation eller materiella ting är alltså inte heller ett giltigt motiv att bruka våld. Den moraliska högre positionen är den vinnande vägen. ”Vita hären är kärlekens förtvivlade beslut, emedan man ej velat lyssna till dess ord. Kunna de andra döda, så kunna vi dö.”255

Influerad av Tolstoy Sammanfattande har våldsmän vapnen medan fredsivraren har ett gott samvete och Wickman ansluter sig till Tolstoys idéer om ett samvete i rörelse mot klarhet.256 Wickman själv betecknade sin idé som ”tolstojansk” och Leo Tolstoy vars verk Krig och fred och Anna Karenina gjorde honom världsberömd som författare, upplevde på 1880-talet en andlig kris som förde honom till studiet av kristendom med följden att han förkastade både den ryskortodoxa kyrkan och alla andra kyrkor som han såg som korrupta och falsifierade.257 Detta skedde redan då kejsare Konstantin blev kristnad. Tolstoy bejakar istället kyrkofäderna Origenes och Tertullianus kristna etik som förbjuder all våldsanvändning och Tolstoy utvecklar en morallära baserad på Bergspredikan som han såg som essensen i kristen tro och där Jesus

250 Wickman, Albert, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 3. 251 Ibid., s. 10, 13. 252 Ibid., s. 30. 253 Ibid., s. 35-36. 254 För denna logik finner han också stöd i Paulus tankar i Nya testamentet även om han inte anför Paulus i sin skrift. Slaveri var för Paulus både något andligt som vi frigörs från i frälsningen (se t.ex. Romarbrevet 6:6, 6:15- 23) och något helt vardagligt i Romarriket. Om det senare skriver han i Första Korinterbrevet 7:21-22 ”Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav.” 255 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 13. 256 Ibid., s. 14. 257 www.britannica.com/biography/Leo-Tolstoy/Anna-Karenina. 41 (56) ord: ”Stå inte emot den som är ond” av Tolstoy sågs som centrala.258 Tolstoy argumenterar för en av Gud given högre moral som förbjuder soldater och officerare att skjuta på sina ”bröder”.259

Wickman anammar på alla sätt Tolstoys moraliska tänkande. I de texter som är underlag för denna uppsats, gör Wickman aldrig någon Kristologisk analys av Jesus pacifism, men den syns vara helt självklar för honom. I samtliga nummer av Antikrigsorder under 1913 och 1914 med undantag för ett (Augusti 1914 och efter första världskrigets utbrott) möts läsaren av rubriken högst upp på framsidan ”Frid på jorden!”260 Orden som änglarna talar ut över herdarna natten då Jesus föddes vittnar om Jesus som en fredskung och den största seger Jesus vann, den på Golgata kors, skedde utan att ta strid mot judiska eller romerska ledare. Att övervinna det onda med det goda är kärnprincipen. Hellre Golgata ”än att ge tappt för våldets makter, och att ännu in i döden gläds åt att ens verk är fullkomnat i kärlek, när man även inför bödlarna kunnat ropa: Förlåt dem! Alltså: Ske din vilja!”261 Jesus exempel i hans handlande är den primära förkunnelsen och Wickman gör även han Bergspredikan central och Jesus ord: ”Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.”262 Wickman skriver att i Bergspredikan framgår att: ”ingen kristen har rätt att under några förhållanden hata, avsiktligt skada och – allra minst – döda en medmänniska.”263 I kontrasten mellan Gamla testamentets bud om öga för öga (rättvis hämnd) och ”vänd andra kinden till” (förlåtelse) ser Wickman en övergång från en lägre moral till en högre och detta återigen är helt en tanke i linje med Tolstoj.264 Samtidigt finns denna etik också i ett baptistiskt och frikyrkligt tänkande, men att Wickman gör Tolstoj till en återkommande auktoritet, måste innebära någon slags frihetspositionering mot den baptistiska etikläran.

När det gäller den ofta återkommande hänvisningen till Paulus ord om att människan ”ska underordna sig den överhet hon har över sig” och tanken om att detta för Paulus också skulle innebära att han inbegriper krigstjänst och krig, är för Wickman en befängd tanke.265 Paulus talar där om skatt och inte krigstjänst och dessutom har Paulus skrivit i kärlekens lov: ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken”. 266 Kärleken är det primära och en kristen får ”icke bli bödel”.267

258 Atack, I, Pacifism and perpetual peace. in Critical studies on security, 6, 2018, s. 213, Matteus evangeliet 5:39, SFB-15. Howes, DE, The Failure of Pacifism and the Success of Nonviolence. in Perspectives on politics, 11, 2013, s. 429. 259 Tolstoj, Lev, Döda icke: Leo Tolstoj: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören, Stockholm, 1916, s. 5. 260 Lukas evangeliet 2:14, SFB-15. 261 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, s. 36. 262 Matteus evangeliet 5:37-38, SFB-15. 263 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 11. 264 Ibid., s. 14. 265 Romarbrevet 13:1, SFB-15. 266 Första Korintierbrevet 13:13, SFB-15. 267 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, s. 15. 42 (56)

Unitarismen Den tolkning som Wickman gör baserad på Tolstoy av kristen tro är inte oproblematisk. Tolstoy fick influenser till sin pacifism av amerikanen Adin Ballou som 1846 skrev en skrift Christian Non-resistance och som före sin död också brevväxlade med Tolstoy.268 Ballou var unitarist och trodde exempelvis inte på den klassiska kristna syndafallstanken där människan med Adam ses som trasig och i behov av frälsning, utan synd menade han var ett tillstånd som människan själv bestämmer om hon ska leva i.269. I Sverige grundades Sanningssökarens samfund 1871, en unitaristisk förening, av Klas Pontus (KP) Arnoldson som också från 1877 gav ut den unitariska tidskriften Sanningssökaren - nordisk månadskrift för förnuftstro och praktisk kristendom.270 Som namnet antyder betonades sanningssökande och förnufts- tänkande och ”verkligheten” står i centrum där de sökte en väg mellan ”ytterlig vantro och ytterlig otro” och syftet för unitaristerna är att ”ombilda kristendomen och praktiskt förverkliga Kristi egna ideal”.271 Den andliga kristendomen läggs åt sidan för en moralisk och förnuftsbaserad sorts kristen humanism där treenigheten förkastas och Jesus ses mer som bara en profet. Wickman skriver: ”Det är den universella människokärleken, som framhålles i motsats till den nationella.”272

Från en klassiskt kristen horisont är detta ett udda språkbruk där man i kristen tro talar om ”Guds kärlek”, inte den ”universella” kärleken. På ett annat ställe skriver han om att liksom Jesus ge sin fulla vilja till Gud. ”Alltså är vita härens lösen: ’Ske din vilja’ […] Det är att brinna av den universella himmelska elden.”273 Detta är unitaristiska ordval och i KP Arnoldssons mastodontverk Seklernas hopp: en bok om världsfreden, avslutas boken med att Lao-Tse, Zoroaster, Kung-fu-tse, Buddha, Sokrates och Israels heliga profeter alla ser upp till och böjer sig för han som är godheten: ”Det milda barnet i krubban vid Betlehem är vårt gemensamma enande ideal. Vi följa de vise männen från österland.”274 Wickman skriver också att Gud uppenbarade sig före Kristus: ”genom Platon, Budda, Konfucius, skalder och siare”, och vidare ”Tolstoj säger att det nya samvetets genombrott är nära”.275 Frikyrkorörelsen, arbetar- rörelsen, nykterhetsrörelsen, fredsrörelsen och kvinnorörelsen är bara förelöpare till en: ”medvetnare människa” som med tiden ska förstå ”den stora kärlekens hemlighet och förpliktelse”.276 Man kan se detta som en sorts religionssynkretism eller ett försök att höja sig över alla religioner, filosofier och politiska system och hävda sin egen efterföljelse till något

268 Frederic I. Carpenter, Leo Tolstoy, & Adin Ballou, ‘A Letter from Tolstoy’, in The New England quarterly, 4, 1931, 777–782. 269 William O. Reichert, The Philosophical Anarchism of Adin Ballou. in The Huntington Library quarterly, 27, 1964, s. 362. 270Sanningsökaren: nordisk månadskrift för förnuftstro och praktisk kristendom, Sanningsökaren, Stockholm, 1878, s. 285. Föreningen var liten men hade inflytande och Sanningssökaren hade i slutet på 1878 nära 2 000 prenumeranter. Arnoldsson var också grundaren av Svenska Freds 1883 och fick Nobels fredspris 1908. 271 Sanningsökaren,1878, s. 288-189. 272 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 11. 273 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 36. 274 Arnoldson, K. P., Seklernas hopp: en bok om världsfreden, Wilhelmsson, Stockholm, 1901, s. 833. 275 Albert Wickman, En bekännelseskrift, 1915, s.110, 118. 276 Ibid., s. 118-119. 43 (56)

”högre”. Eller så tycker Wickman att han (liksom Tolstoj) har den ”rätta” förståelsen av vem Jesus Kristus är. Wickman anklagades också av frikyrkliga för att han övergett sin baptistiska kallelse och i Antikrigsorder försvaras han då med orden: ”Att väcka vår samtid till insikt om att hela mänskligheten är ett enda stort brödraskap under Guds allomfattande faderskap är en uppgift i vikt och värde gående över alla annan.”277 Jesus görs primärt till en moralisk förebild precis som för Tolstoj och Gandhi.

Kristen eskatologi Ett annat frikyrkligt och baptistiskt idégods hos Wickman är det eskatologiska tänkandet. Kristen eskatologi är ett stort fält med många rum, men för Wickman är det framför allt två saker som är framträdande vilka kan sammanfattas med orden ”krig och fred”. Dels är det hoppet i det framtida fridsriket där redan Jesajas profetia i Gamla testamentet klargör att: ”ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: ”Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”278 Jesus är en fredskung och hans plan är ett fridsrike, vilket även det Jesaja utvecklar med orden: ”Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. ”279 I en predikan under den övergripande rubriken ”Frid på jorden” talar Wickman om en stor konflikt mellan olika slags mentaliteter och talar om att: ”[s]triden står mellan lammet och vilddjurets ande.”280 Han utvecklar vidare symbolen av lejonet som också den är en bild på Kristus i Bibeln och talar om lejonets mod: ”Lejonlammet! Det må vår rörelse bliva.”281 Det andra Wickman betonar i sin eskatologi är hur Kristus själv vid sin återkomst kommer strida mot alla sina fiender. Detta speglas också ur ett domsperspektiv med tankar om den slutliga domen då onda uppstår till dom och de frälsta till evigt liv. Aposteln Johannes skriver: ”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. […] De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne.”282 Det finns ett starkt kamp-perspektiv som är riktat mot det som kallas vilddjuret och representerar Satan och ondskan, inte minst krigets ondska. Wickman skriver:

Kunna de andra döda, så kunna vi dö. Det är människokärlekens »vita armé», människovännernas utskickade ombud, ute på slagfältet, där de ädla människoskapelserna skola ruineras av samvetslösa eller självbedragna och i sitt högmod olyckliga ledare. Det är den vita ryttareskara, som omtalas i uppenbarelseboken och som med honom, som satt på den Vita hästen och »slog världen med sin muns svärd», drog ut till seger i det stora sista avgörande slaget.283

277 Antikrigsorder 1915, nr. 21, s. 1. 278 Jesaja 9:6, SFB-15. 279 Jesaja 11:6, SFB-15. 280 ”Mellan Påsk och Pingst”, Antikrigsorder 1913, nr. 3, s. 1. 281 Ibid., s. 1. 282 Uppenbarelseboken 19:11, 14, SFB-15. 283 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 13. 44 (56)

Begreppet Harmagedon används också återkommande. Det är omtalat i Uppenbarelseboken, ett namn på en fysisk plats i Israel, men också en bildlig plats för slutuppgörelsen mellan ”våldets lag och kärlekens lag”.284 De här två sakerna utgör i ett nötskal hela Wickmans eskatologi och i den finns en stor kallelse att förverkliga den fred Jesus har gett för att också möta den fred som ska komma med hans återkomst.

Wickman och socialismen Till skillnad från till exempel fribaptisterna, som var nästan apolitiska, men i linje med många baptister, försvarar Wickman ett engagemang för politisk aktivitet och jämför detta med hur kristna (med framgång) tagit sig an frågor som slaveri och nykterhet. Han är en nykterhets- ivrare och pekar på att just nykterhet blivit en vedertagen moral bland dåtidens politiker oavsett partipolitisk färg. Hans politiska ambition är att ett fredstänkande på samma sätt som nykterhet ska genomsyra hela den politiska församlingen.285 Wickman ser det politiska dels som något stort och övergripande, men också som partipolitik, vilket är för honom en lägre nivå av debatt, som han inte är intresserad av. Han citerar Björnstjerne Björnson som menar att som ideal ska ”endast de goda få regera” och talar om att rörelsen ska vara politiskt neutral i alla frågor utom i fredsfrågorna.286 Egefur menar att inom Internationella Fredsbyrån beskrivs det brittiska The Peace Society, med sin starka kristna profil, bäst som anti-socialister, och det finns både en konflikt mellan kristna och socialister och en mötesplats mellan dem.287 Brytpunkten är främst om det politiska eller spirituella ska vara vad som ses primärt vägledande. För Wickman måste det andliga vara styrande men han är också öppen för det socialistiska.

Tolstoy hade både anarkistiska och socialistiska drag i sitt tänkande. Ungsocialisten Hinke Bergengren höll föredrag om Tolstoy 1911 och även socialisten Kata Dalström var influerad av Tolstoy.288 Hon gav ut boken Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator 1908 och ungefär samma tid dömdes ungsocialisten Birger Swahn till fem månaders straffarbete för att han hade spritt Tolstojs antimilitaristiska upprop ”Tänk först – handla sedan”.289 Det finns en närhet till socialism (och kanske även anarkism) för Wickman, inte minst därför att han anser att socialismens kamp mot ekonomiska skillnader hindrar den fattige att av ekonomiska skäl låta sig värvas som soldat, han skriver: ”Här har socialdemokratien sin allvarligaste uppgift mot kriget även om internationalen aldrig kommer att kunna göra något direkt mot kriget: att

284 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 37. 285 Albert Wickman, Antikrigsrörelsen, 1914, s. 30-33. 286 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 38. 287 Fredrik Egefur, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914, 2020, s. 302. 288 Affisch funnen på Libris nationella bibliotekssystem, http://libris.kb.se/, Hinke Bergengren håller tvenne föredrag å Godtemplarsalongen Onsdagen den 1 mars kl. 9 e.m. om Den antimilitäristiska propagandan och arbetarerörelsen (15 minuters paus) samt ett litterärt föredrag om Leo Tolstoy. (1911). 289 Dalström, Kata, Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator, Värml. Dagbl., Karlstad, 1908. Samt Tolstoj, Lev, Du skall icke dräpa: Leo Tolstoj: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören., Stockholm, 1916, försättssidan. För mer om Swahn, se https://www.sac.se/Om-SAC/Historik/Biografier/Svahn,- Birger-1882-1967. 45 (56) strida den ekonomiska kampen så att icke militaristerna kunna skapa bödlar av arbetslöshetens martyrer.”290

Redan 1914 skriver Wickman också i ett cirkulationstal att: ”Antikrigsrörelsen är vit och röd, öppen för alla, vårt program är så vidsträckt att en antikrigare kan vara med om all sann kristendom, all välgörenhet och all social rättfärdig kamp.”291 Till den 1 maj 1917 tryckte Wickman upp en specialtidning som hade namnet ”Freden” där hans organisation presenterades, men där han också kritiserade högern.292 I tidningen skriver en Einar Adamson på framsidan om ”Vit revolution” och att den ryska revolutionen: ”visat oss att en revolution är möjlig utan blodsutgjutelse”.293 Han ser framför sig en ”oblodig, en vit obesudlad revolution, en hastig omstörtning.”294 Naturligtvis fanns det de som missförstod detta, men Wickmans linje var en fredlig revolution. Året därpå skrivs i 1 maj-bilagan att den första maj är den ”traditionella frihetsdagen […] hur väl passar inte rött och vitt tillsammans”.295 Wickman drar tydligt åt vänster i sitt tänkande, men precis som med kristendomen ser han det politiska vara blott ett redskap för det större syfte han verkar för.

En andlig kamp Wickman skriver i Vita hären: ” Vad är vederstyggligare än en knivskärande, pansarbeslagen, taggtrådsomlindad andlighet?”296 Och i en annan skrift talar han om nationalismen, militarismen och protektionismen och det är tydligt att han definierar detta i termer av en sorts andlighet.297 Svaret mot dessa negativa rörelser är naturligtvis fredens evangelium: ”Befria mänskligheten från dess största förbannelse. Förenen er. I enighet och kärlek, skall målet nås.”298

Det är intressant att reflektera över detta i kontexten av exempelvis Gandhis tänkande, eftersom också han såg på fred som något andligt. Wickman var inte influerad av Gandhi, vars idéer först introduceras i Sverige på 1920-talet genom Elin Wägner, men Wickman tar fäste i sin kristna tro och har en andlig grund för sin lära.299 Gandhis filosofi om Satyagraha (hindi, betyder fasthållande vid sanningen) var en genomtänkt praktik som innebar att man ska skapa sig insikt om ondska i en specifik kontext genom att tänka ickevåld, söka sanning i en anda av

290 Wickman, Albert, Tal n:o 1: För [Antikrigsrörelsens] namninsamlingsmöten, Lund, 1914, s. 3. 291 Ibid., s. 7. 292”Vit revolution”, tidningen Freden, Antikrigsorder 1917, nr. 17, s. 2. 293 Ibid., s. 2. 294 Ibid., s. 2. 295 ”I maj”, specialnummer, Antikrigsorder 1918, nr. 15, s. 1. 296 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 34. 297 Wickman, Albert, Världsfredsfrågan: några synpunkter, [s.n.], [S.l.], 1923, s. 10. 298 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 38. 299 Gandhi Ashrams hemsida om Gandhis tidslinje, https://www.gandhiashramsabarmati.org/en/the- mahatma/life-chronology.html. Elin Wägner läste sommaren 1923 Romain Rollands bok om Mahatma Gandhi och fann i honom sitt personliga ideal. Med uppstarten av tidningen Tidevarvet skrev hon återkommande om Gandhi och i 1924-års årgångar av Tidevarvet skrev Wägner sex längre artiklar om Gandhi, bl.a. en serie om fyra artiklar med rubriken Gandhi och hans lära. Andréasson, P, Fredsfrågan och religionen i tidsskriften Tidevarvet - Fogelstadkvinnorna om Gandhi, kväkare och Jesus 1923-1925, Historisk B-uppsats, Mittuniversitetet 2020. 46 (56) fred och kärlek och genom en djupgående process av självrannsakan.300 Genom att vägra göra det onda finner utövaren av Satyagraha sanningen.301 Gandhi var influerad av jainismens begrepp om ahimsa (icke-skada eller icke-våld) men också Bhagavadgita, Bibeln och skrifter av Henry David Thoreau och Leo Tolstoy. Wickman och Gandhi möts alltså i det gemensamma studiet av den ryske tänkaren.302 I begreppet ”strukturellt våld” ser Galtung (vars första bok för övrigt hade titeln: Gandhi’s Political Ethics) en dimension som är bortanför det fysiska och synliga. Men en av de stora bristerna hos Gandhi är förstås negationen ”icke-våld” och än mer så för Wickman vars hela tänkande är hans negationstänkande med ”anti-kriget” och ”mot dödandet”.

Han är attraherad av socialismen med dess sociala agenda mot orättvisor och söker en framåtriktad fredsrörelse, men eftersom han och hans rörelse inte diskuterar definitioner kring vare sig vad fred eller krig i grunden är, blir hans rörelse framför allt emotionell och i avsaknad av akademisk klarsyn. Wickman förutsätter också en allmän-kristen fredsförståelse, men frikyrkan hade inte heller den definierat kriget och freden mer konkret. Avsaknad av detta gjorde det svårt att utveckla ett krigsmotstånd som andlig praktik även om det omtalades i andlig terminologi. För att göra en jämförelse fanns inte heller inom exempelvis fribaptismen klara definitioner om vad fred innebär i ett samhällsperspektiv. Däremot var vapenvägran en självskriven praktik utifrån efterföljelsen till Jesus.303

Generalens organisation Antikrigsrörelsen var ingen föreningsrörelse eller något organiserat samfund utan beskrivs av Wickman vara en ”namninsamlingsrörelse med ingen annan uppgift än en ingående upplysningsagitation och antikrigsrullors upprättande och stärkande för att en dag i manstark samling kunna begära, ja fordra den högsta av alla rättigheter, rätten att leva” (förf. kursivering).304 Han ser den som ett komplement till andra fredsrörelser, frikyrkor och politiska partier. I centrum för organisationen finns helt och hållet dess ledare och hans fru, Silva, som har platsen närmast som frontfigur. Alla andra ledare är helt underordnade och de lokala ledarna förmanas att inte ordna ”föreningsmöten eller sammankalla antikrigare [eller] hålla offentliga agitationsmöten”.305 Detta är dubbeltydigt eftersom Wickman också skriver att Vita hären ”är en upplysningshär, en agitationstrupp inom Antikrigsrörelsen”, men det

300 Britannica, The Editors of Encyclopaedia. "Satyagraha". Encyclopedia Britannica, 12 Feb. 2015, https://www.britannica.com/topic/satyagraha-philosophy. [Hämtad 2021-04-29]. 301 Först 1906 använder Gandhi själv begreppet Satyagraha i Indien, vilket understryker att Wickman inte kan ha känt till det vid starten av Antikrigsorganisationen, men knappast heller senare under 1910-talet. 302 Britannica, The Editors of Encyclopaedia. "Satyagraha". Encyclopedia Britannica, 12 Feb. 2015, https://www.britannica.com/topic/satyagraha-philosophy. [Hämtad 2021-04-29]. 303 Se Andréasson, P, Fribaptismens värnpliktsvägran 1872-1904 - Dialoger och fängelsepraktik i Sveriges första kollektiva pacifistiska rörelse, Historisk kandidatuppsats, Sundsvall, 2021. 304 Albert Wickman, Tal n:o 1, 1914, s. 1. 305 ”Instruktion”, tidningen Freden, Antikrigsorder 1917, nr. 17, s. 3. 47 (56)

Wickmanska paret står i ensamt majestät fram som de fastställda talespersonerna.306 Även om det i Antikrigsorders tidningar förekommer en mängd författare med olika texter och även om Wickman i sina mötena öppnade upp för debatt och dialog, var Antikrigsrörelsen ingen föreningsrörelse med plats för verklig idédebatt, utan Wickman ser det som en mobiliseringsrörelse där han som en fredens general samlar härarna och sänder ut dem. Samtidigt syns strategierna för verklig handling vara obefintliga, något han medger och skriver att de får lära sig med tiden.307 Wickman talar om ett rådgivande organ men det handlar återkommande bara om honom själv. Redan stadgarna statueras för att han ska ha en fast position alldeles oavsett. Fastän Wickman talar om att det är genom militäriska organisationen de ska lyckas mobilisera ett motstånd, är det just i organisationen som hans misslyckande blir som störst. Det fanns ingen folkrörelse på riktigt, det fanns bara en karismatisk ledare.

6. Avslutande diskussion I slutet på 1800-talet uppstod det vi kallar för det moderna samhället och det syns symptomatiskt att Weber samtidigt denna tid förde fram idéer om den karismatiska auktoriteten som legitimeras av en viss känsla eller en viss persons personliga egenskaper.308 Ordet karismatisk som i den kristna kontexten anknyter till ordet ”nådegåva” (från grekiskans ord χάρισμα, karisma), har i den sekulära kontexten bytts ut till att vara en upphöjd lysande person. Denna övergång för ordet från en kontext till en annan kan på många sätt sammanfatta Albert Wickmans resa.

Wickman ville framträda som en fredens profet. Han hade ett viktigt ärende, men det fanns stora problem i det han sa och gjorde. För det första saknas tydliga definitioner. En av frågorna för uppsatsen var hur Wickman definierar pacifismen och svaret är att det sker genom negationer till ordet krig, men han definierade inte begrepp som krig, fred, våld, rättvisa mm. Att vara mot kriget kan alla vara och likaså för freden men det är för otydliga begrepp. Det fanns exempelvis ingen mer konkret konfliktlösande idé eller verkligt utforskande om hur man hanterade vad som orsakade krig. Svenska Freds tycks inte heller ha tagit in Wickmans anti- krigs idé, vilket kanske antyder att mer intellektuella krafter inom den organisationen såg svagheterna i Wickmans ideologi och inte tillät ytterligare ett luftslott att byggas, dock behövs mer forskning för att svara på den frågan. Ett andra problem var hans brist på förankringen i en rörelse. Han skapade verkligen rörelse, men rörelsen (eller rörelserna) drevs ytterst av hans självcentrering. Han tänkte säkert att han stod i det godas tjänst men hans ego får dessvärre vara svaret på uppsatsens fråga om vad som var hans bevekelsegrunder och det är djupt tragiskt naturligtvis. När hans levnadsteckning ska sammanfattas syns Wickman ha bränt alla förtroenden han fick - baptistsamfundets, Svenska Freds, allmänhetens och förmodligen

306 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 39. Wickmans tryckta sjusidiga tal, Tal n:o 1, börjar med en instruktion: ”Läs sakta, högt och tydligt!” och slutar med orden: ”Efter mötet, försök få in talet i någon ortstidning.” Det var Wickmans ord som skulle spridas. 307 Albert Wickman, Vita hären: Ett kärlekens hot, 1914, s. 20. 308 Nationalencyklopedin, auktoritet. http://www-ne- se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/auktoritet [hämtad 2021-04-26]. 48 (56)

Silvas, hans första fru, också. Wickman stos över allt och alla och det politiska och det religiösa var för honom redskap för något ”större” – fred på jorden. Men inte ens Gandhi eller Jesus kunde höja sig från folket, utan levde med och i en rörelse med andra.

En sak som förvånar i studiet av Wickman är att han som i sin baptism äger en stark baptistisk och anabaptistisk pacifistisk tradition, istället valde att evangelisera både sitt sammanhang och samtiden med Tolstoys lära. Den skärningspunkt som borde varit tydlig i Wickman med ett möte mellan pacifism och baptistisk teologi, låter sig inte göras eftersom Wickman har Tolstoj som primär inspiration. Det baptistiska och frikyrkliga finns med, men på frågan om hur Wickman motiverade pacifismens sak blir Tolstoys kristna etik och en upplysningstro förankrad i unitaristiska idéer, det primära svaret. Wickman hade ett andligt koncept och en frikyrklig folkrörelsekänsla samt en kristen eskatologi som är viktig i förståelsen av honom, men förnuftet var det primära som skulle övertyga människor om att en pacifistisk hållning var det rätta.

Slutligen syns Wickman ha predikat handling, men förutom bygget av själva agitations- organisationen, stannade det vid en massa ord. Wickman ville göra metod av Tostoys lära men misslyckades i praktiken, samtidigt måste tillerkännas att han faktiskt försökte och det tycks som att han i detta ändå gjorde något unikt. Först på 1950-talet utvecklade FN fredsbevarande styrkor som kliver in i konfliktsituationer, men dessa är ändå något annat eftersom deras styrkor är beväpnade förband och obeväpnade observatörer.309 Wickman tänkte sig en här av obeväpnade och frivilliga. Det finns sedan 1980-talet en liten organisation som på kristen grund sänder ut människor att träda emellan stridande parter vid namn Christian Peacemaking Teams (CPT).310 Syftet för den organisationen är att synliggöra de lokala fredsivrarnas kamp som med icke-våldsmetoder konfronterar våld och förtryck. CPT arbetar huvudsakligen med information, men de sänder också delegationer med människor till konfliktzoner i världen.311 Detta är en mer genomtänkt organisation, men numerärt långt mer marginell än den antikrigsorganisation som Wickman uppbådade på 1910-talet.

Vid skrivandet av denna uppsats har författaren tagit kontakt med John D. Roth, Prof. of History vid Goshen College, Philipp Gollner, Associate Professor of U.S. History, också vid Goshen College samt David C. Cramer, Institute of Mennonite Studies vid Anabaptist Mennonite Biblical Seminary, för att efterfråga om de känner till några organisationer eller initiativ som fanns före CPT med en agenda att träda emellan stridande parter. De känner inte till några sådana. Det kan vara så att Wickman, trots alla negativa slutsatser ovan kring hans verksamhet, samtidigt var långt före sin tid med ett initiativ som ännu i mycket kan vara en

309 ”Den första FN-ledda insatsen med beväpnade förband organiserades 1956 på initiativ av Dag Hammarskjöld i samband med Suezkrisen.” Nationalencyklopedin, FN:s fredsbevarande styrkor. http://www- ne-se.proxybib.miun.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fns-fredsbevarande-styrkor [hämtad 2021-05-10]. 310 www.cpt.org. 311 Se mer om organisationens syfte på www.cpt.org/about. 49 (56) oprövad fredsmetod. Wickman beskrev att det fanns andra liknande initiativ som hans och omnämner en White Brigade 1916. Här finns ett outforskat område för vidare forskning.

Det finns också behov av mer kunskap om den svenska frikyrklighetens historiska engagemang för fred. Fogelström skrev: ”herrnhutarna lär under början av 1800-talet spritt en del små fredsskrifter, ’Oliveblad’, i Sverige.”312 Herrnhutarna kom före det baptistiska genombrottet och var en rörelse starkt påverkad av anabaptismen. Fogelström hänvisar alltså till ett rykte och i arbetet med denna uppsats tillfrågades två forskare om dessa ’oliveblad’, men det syns inte finnas någon kunskap eller forskning om detta alls.313 Överhuvud är också den anabaptistiska tanketraditionen alltför dåligt analyserad utifrån svensk kontext, samtidigt som det är uppenbart att den har haft viss påverkan.314 Slutligen är den pacifistiska traditionen inom baptismen i Sverige inte väl utforskad och fler idéanalyser vore välkommet.

312 Per Anders Fogelström, Kampen för fred, 1971, s. 13. 313 I personlig kommunikation med Christer Ahlberger, professor i historia på Göteborgs universitet, samt Per von Wachenfeldt, historisk researcher framkommer detta. De båda är redaktörer för boken Herrnhutismen i Västsverige, Artos, Skellefteå, 2019. 314 Det finns ett litet anabaptistiskt nätverk i Sverige som gett ut några skrifter, men ingen som på djupet belyser relationen till historiska svenska frikyrkliga idétraditioner. Se www.anabaptist.nu. 50 (56)

6. Källförteckning Otryckta källor Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Huddinge Affisch, 1920/1335 från 1919.

Brev till Albert Wickman från August Strindberg 17 september 1907, 6 maj 1908, 6 augusti 1908, 25 januari 1909, 28 mars 1909, 6 januari 1910 [feldaterat, ska vara 1911]. [Dessa finns att läsa på www.litteraturbanken.se.]

Brev till August Strindberg från Albert Wickman 21 april 1908, Odaterat brev 1908, 4 juni 1908, 7 augusti 1908, 20 mars 1909, 31 mars 1909, 4 januari 1911, 5 januari 1911, 27 april 1912. [Kopior hos författaren från Kungliga Bibliotekets arkiv.]

Kungliga Biblioteket, Affisch, Hinke Bergengren håller tvenne föredrag å Godtemplarsalongen Onsdagen den 1 mars kl. 9 e.m. om Den antimilitäristiska propagandan och arbetarerörelsen (15 minuters paus) samt ett litterärt föredrag om Leo Tolstoy. (1911). Libris bibliotekssamling om Albert Wickman www.sok.riksarkivet.se.

Patent och registreringsverket Diarienummer 2450, 20918-2 APR.1937. Diarienummer 8320, 81618-21 DEC.1934.

Polismemorandum Polismemorandum 26 februari 1914. Polismemorandum 5 april 1914.

Riksarkivet Folkräkning i Lunds stadsförsamling, Malmöhus län, 1910. SVAR-Svensk arkivinformation, Folkräkningar (Sveriges befolkning 1910). Riksarkivet, folkräkning 1890, Hammars församling, Örebro län. Riksarkivet, folkräkning 1900, Hammars församling, Örebro län.

Regeringsformen 1809 RF 1809 §16.

Släktforskning Ancestry.com, Operations, Inc., 2017. Malin Häggblads släktforskning med hänvisning till baptistförsamlingsarkiv.

Övrigt Passagerarlista för Gripsholms fartyg till New York 26/9 1926, biljetter i andra klass. Program och deltagarförteckning Haag-konferensen 1915. List or Manifest of Alien Passengers for the United States, S.S. Gripsholms ankomst i New York 4/10 1926.

51 (56)

Tryckta källor Krigets Verkliga ansikte, 1929, Filmblad, 8 sidor. Sanningsökaren: nordisk månadskrift för förnuftstro och praktisk kristendom, Stockholm, 1878. Wickman, Albert, Antikrigsrörelsen, Wilhelmsson, Stockholm, 1914. Wickman, Albert, Bryssel eller Antwerpen, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915. Wickman, Albert, En bekännelseskrift, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915. Wickman, Albert, Tal n:o 1: För [Antikrigsrörelsens] namninsamlingsmöten, Lund, 1914. Wickman, Albert, Vita hären: Ett kärlekens hot, Bloms, Lund, 1914. Wickman, Albert, Varför jag vägrade, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915. Wickman, Albert, Världsfredsfrågan: några synpunkter, [s.n.], [S.l.], 1923. Wickman, Albert, Widners: en bok från spritflodens dagar, 2. uppl., Erik Nordans bokf., Stockholm, 1922. Wickman, Silva, Rätten att leva: fru Silva Wickmans vita bil-föredrag 1915, Antikrigsrörelsens förl., Stockholm, 1915.

Andra typer av källor Antikrigsorder Antikrigsorder 1913, nr. 2, 3, 4, 8, Antikrigsorder 1914, nr. 11, 16, 17-18, 19, 20, 21, Antikrigsorder 1915, nr. 1, 4, 6, 7, 21, 25, 28-29, Antikrigsorder 1916, nr. 7, 8, 11, Bilnummer1916, Antikrigsorder 1917, nr. 4, 17, Antikrigsorder 1918, nr. 15, 24-52.

Dagens Nyheter DN 7/6 1910, DN 21/4 1910, DN 13/2 1912, DN 21/2 1912, DN 2/5 1912, DN 3/5 1912, DN 14/1 1915, DN 16/1 1915, DN 17/1 1915, DN 30/1 1915, DN 15/2 1915, DN 19/2 1915, DN 8/3 1915, DN 14/3 1915, DN 11/4 1915, DN 11/11 1915, DN 13/11 1915, DN 14/11 1915, DN 5/10 1916, DN 4/11 1925, DN 26/4 1942, DN 22/8 1942, DN 21/4 1961.

Svenska Dagbladet SvD 15/2 1912, DN 13/2 1912, SVD 27/7 1930, SVD 30/7 1930, SVD 8/12 1930, SvD 26/4 1942, SvD 6/6 1942.

Hemsidor Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, www.arbark.se.

Baptistiska Världsalliansens hemsida, www.baptistworld.org.

Britannica uppslagsverk, www.britannica.com.

Christian Peacemakers Team hemsida, www.cpt.org.

Filmsound Sweden hemsida, www.filmsoundsweden.se.

Gandhi Ashrams hemsida, www.gandhiashramsabarmati.org.

52 (56)

Kvinnsam Göteborgs universitet, www2.ub.gu.se.

Lutherska kyrkan Nya Zeeland, www.lutheran.org.nz.

Litteraturbankens hemsida, www.litteraturbanken.se.

Nationalencyklopedin, www-ne-se.

Nobelprisets hemsida: www.nobelprize.org.

Nordiska muséets hemsida minnen, www.minnen.se.

Nätverket anabaptist, www.anabaptist.nu.

Organisationen FOR i USA, www.forusa.org.

Pew Forum, www.pewforum.org.

Populärhistoria, nätupplaga tidskrift, www.popularhistoria.se.

Strindbergmuséet, www.strindbergsmuseet.se.

Svensk Filmdatabas, www.svenskfilmdatabas.se.

Syndikalisternas hemsida, www.sac.se.

Vita bandet, www.vitabandet.nu.

Världens historia, nätupplaga tidsskrift, www.varldenshistoria.se.

Wikipedia, www.en.wikipedia.org.

Bloggar Pär Pärsson blogg, www.snedresa.blogspot.com.

Litteratur Ahlund, C, En mental militarisering: Den svenska litteraturen före och under första världskriget, Samlaren Uppsala, Nr. 124, 2003.

Ambjörnsson, Ronny & Sörlin, Sverker (red.), Obemärkta: det dagliga livets idéer, Carlsson, Stockholm, 1995.

Andersson, Irene, Kvinnor mot krig: aktioner och nätverk för fred 1914-1940, Team offset & media, Diss. Lund: Univ., 2001, Lund, 2001.

Andréasson, P, Fredsfrågan och religionen i tidsskriften Tidevarvet - Fogelstadkvinnorna om Gandhi, kväkare och Jesus 1923-1925, Historisk B-uppsats, Mittuniversitetet 2020.

53 (56)

Andréasson, P, Fribaptismens värnpliktsvägran 1872-1904 - Dialoger och fängelsepraktik i Sveriges första kollektiva pacifistiska rörelse, Historisk kandidatuppsats, Sundsvall, 2021.

Arnoldson, K. P., Seklernas hopp: en bok om världsfreden, Wilhelmsson, Stockholm, 1901.

Atack, I, Pacifism and perpetual peace, Critical studies on security, 6, 2018.

Carlsson, Carl-Gustav, Människan, samhället och Gud: grunddrag i Lewi Pethrus kristendomsuppfattning, Lund Univ. Press, Diss. Lund: Univ., Lund, 1990.

Cortright, D, Peace: a history of movements and ideas, Cambridge, UK;, Cambridge University Press, 2008.

Dahlberg, Gustaf E., Den svenska fredsrörelsens byggmästare: minnesskrift med anledning av Svenska freds- och skiljedomsföreningens 50-årsjubileum, Wilhelmsson, Stockholm, 1932.

Dalström, Kata, Leo Tolstoy som kristen samhällsreformator, Värml. Dagbl., Karlstad, 1908.

Egefur, Fredrik, Gränslösa rörelser för fred 1889–1914 : Aktörskap, strategi och begreppsvärld hos socialistisk och liberal fredsaktivism, Lund University, Media-Tryck, Lund, 2020.

Fairburn, M, Social history: problems, strategies and methods. Basingstoke, Macmillan, 1999.

Fogelström, Per Anders, Kampen för fred: berättelsen om en okänd folkrörelse, Bonnier, Stockholm, 1971.

Frederic I. Carpenter, Leo Tolstoy, & Adin Ballou, ‘A Letter from Tolstoy’. in The New England quarterly, 4, 1931.

Melin, Jonas, Wenell, Fredrik & Davage, David (red.), Aldrig mer tillbaka gå: utmaningar från anabaptismen, reformationens frikyrkorörelse, Evangelie, [Blidsberg], 2017.

Murray, Stuart, Radikalt lärjungaskap: med inspiration från anabaptismen, Evangelie, Blidsberg, 2012.

Ginzburg, Carlo, Osten och maskarna: en 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen, [Ny utg.], Prisma, Stockholm, 1988.

Granström, Görel, Värnpliktsvägran, En rättshistorisk studie av samvetsfrihetens gränser i den rättspolitiska debatten 1898-1925, Uppsala universitet, Uppsala, Diss. Umeå: Umeå universitet, 2002.

Gustafsson, Ingmar, Fred och försvar i frikyrkligt perspektiv 1900-1921: debatten inom Svenska missionsförbundet, Svenska kyrkohistoriska fören., Diss. Uppsala : Univ., Uppsala, 1987.

54 (56)

Hallingberg, Gunnar, Läsarna: 1800-talets folkväckelse och det moderna genombrottet, Atlantis, Stockholm, 2010.

Hedenborg, Susanna & Kvarnström, Lars (red.), Det svenska samhället 1720-2014: böndernas och arbetarnas tid, 5., [rev. och uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2015.

Howes, DE, The Failure of Pacifism and the Success of Nonviolence. in Perspectives on politics, 11, 2013.

Johan Galtung, Violence, Peace, and Peace Research, Journal of peace research, 6, 1969.

Kilsmo, Karl, Den tredje reformationen D. 1 Den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556, Gummesson, Stockholm, 1967.

Kinberg, Julia & Sundquist, Alma, Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, Bonnier, Stockholm, 1909.

Lagergren, David, Framgångstid med dubbla förtecken: Svenska baptistsamfundet åren 1914-32, Libris, Örebro, 1989.

Mårald, Bert, Den svenska freds- och neutralitetsrörelsens uppkomst: ideologi, propaganda och politiska yttringar från Krimkriget till den svensk-norska unionens upplösning, Akademiförl., Diss. Göteborg : Univ.,Göteborg, 1974.

Pethrus, Lewi, Medan du stjärnorna räknar: vallpojken och vår Herre, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1953.

Pethrus, Lewi, Hänryckningens tid: vallpojken som herde, C.E. Fritzes bokförlags aktiebolag, Stockholm, 1954.

Pingströrelsens årsbok 1979, Förlaget Filadelfia, Stockholm.

Strindberg, August, Samvetsqval, Ny uppl., Gernandt, Stockholm, 1899.

Sundblad, Carl, Svenska fredsrörelsens historia. 3, Åren 1904-1919, Wilhelmsson, Stockholm, 1919.

Svahnström, Bertil (red.), Civiltjänsteplikt: 23 förslag: fredsorganisationernas utredning i värnpliktsfrågan, Zinderman, Göteborg, 1965.

Svenska Folkbibeln 2015.

Svenskt Biografiskt Lexikon.

Svärd, Lydia, Väckelserörelsernas folk i andra kammaren 1867-1911: frikyrkliga och lågkyrkliga insatser i svensk politik, Missionsförbundets förlag, Diss. Lund: Univ., Stockholm, 1954.

55 (56)

Tolstoj, Lev, Du skall icke dräpa: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören., Stockholm, 1916.

Tolstoj, Lev, Döda icke: övers. från ryskan av Ellen Rydelius, Svenska freds- och skiljedomsfören, Stockholm, 1916.

Vägmärken för baptister: tro, frihet, gemenskap: Svenska baptistsamfundet 1848-2012, Votum, Karlstad, 2016.

Westin, Gunnar, Den kristna friförsamlingen i Norden: frikyrklighetens uppkomst och utveckling, Westerberg, Stockholm, 1956.

Westin, Gunnar, Svenska baptistsamfundet 1887-1914: den baptistiska organisationsdualismens uppkomst, Westerberg, Stockholm, 1965.

William O. Reichert, The Philosophical Anarchism of Adin Ballou, The Huntington Library quarterly, 27, 1964.

Wiesner, Merry E., Ebrey, Patricia Buckley, Beck, Roger B., Dávila, Jerry, Crowston, Clare Haru & McKay, John P., A history of world societies, Eleventh edition, Bedford / St. Martins, Macmillan Learning, Boston, MA, 2018.

56 (56)