Tidslinje Ingrid Wallberg 1890 - 1965
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Tidslinje Ingrid Wallberg 1890 - 1965 1890 Ingrid Wallberg föds den 4 maj i Halmstad som näst yngst i en syskonskara på tio. Hennes mor är Charlotta (Lotten) Wallberg och hennes far, fabrikör Alfred Wallberg, som fyra år tidigare, tillsammans med Skansens grundare Arthur Hazelius, tagit initiativ till Hallands Museiförening. Wallbergs Fabriks AB (WFAB) är vid den här tiden ett av Sveriges största familjeföretag med tegel och textil som viktigaste grenar. 1897 börjar Ingrid skolan i Halmstad. Fadern är med och grundar Hallands Konstförening. 1898 läser Ingrid Barnets århundrade av Ellen Key. Modern är medlem i Fredrika Bremerförbundet och tar några år senare med sig döttrarna till Stora torg i Halmstad för att lyssna på Lydia Wahlströms tal om kvinnlig rösträtt. 1905 avslutar hon klass 6 vid Högre elementarläroverket för flickor i Halmstad med höga betyg i svenska, teckning och naturvetenskap. Utöver detta har hon också läst tyska, franska och engelska. Hon lär känna stadsplanerare Albert Lilienberg, kusin till Ingrids blivande svåger Harald Akselsson och tf lektor i Norrköping. Till hösten inackorderas Ingrid i Djursholm och börjar i Natanael Beskows samskola. 1906 Albert Lilienberg arbetar en tid som brobyggnadsingenjör i Halmstad och umgås med familjen Wallberg på Villa Ekebo, men besöker även Ingrid i Djursholm. 1907 börjar Ingrid gymnasiets L III i Stockholms samskola. Hon är hemligt förlovad med Albert som just blivit 1:e stadsingenjör i Göteborg. På hösten blir hon sjuk och slutar skolan vid jul. 1908 reser Ingrid till systern Anna i München där hon passar barn, läser konsthistoria och tecknar. I september samma år tillkännages förlovningen. 1909 gifter sig Ingrid och Albert borgerligt och paret Lilienberg bosätter sig i lägenhet på Södra vägen i Göteborg. Alberts svårigheter att hantera pengar får Ingrid att engagera sig i hans arkitektbyrå, men även finna egna inkomster. 1910 tillbringar Ingrid lång tid på sjukhem utomlands på grund av ögon- och magbesvär. Äktenskapsproblemen gör också att vistelsen kan ses som en slags exilboende, där hon i lugn i och ro får lov att förkovra sig i filosofi och stadsplanering. Dualiteten mellan intensivt arbete och längre tid på vilohem kom att vara en del av Ingrids livsstil livet ut. 1911 utför Ingrid sin första byggnadsritning; ett stall på Syserums säteri i Kalmar län åt systern Lotti och hennes första man, Axel Rääf. Ingrids första bokrecension publiceras i Göteborgs Morgonpost. Hon umgås med före detta studiekamraten från Djursholm, Ragna Hemming (Ahnfelt-Rønne) som ingår i radikala rösträttskretsar. Ingrid flyttar med Albert till Stora Gårda herrgård i Örgryte där hon ansvarar för gårdens trädgårdfirma. 1912 Ingrid blir agent för Slottsmöllans tegel i Göteborg och säljer in fasadtegel till Carl Westmans Röhsska museum, taktegel till Sigfrid Ericsons Masthuggskyrka och med åren flera stora byggnader på Sahlgrenska sjukhusets område, ritade av Ernst Torulf. Under hösten går hon en kurs i stadsbyggnadskonst i Berlin 1913 vinner Ingrid och Albert gemensamt tredje pris i en stadsplanetävling i Chicago. De umgås i Göteborgs konst- och arkitekturkretsar med bland annat museiintendent Axel och Gerda Romdahl, konstnärerna Tor och Vera Bjurström, arkitekterna Sigfrid och Ruth Ericson, Arvid och Elsa Bjerke, samt Erik och Stina Friberger. Senare hörde även kritikern Birger Bæckström till umgänget, liksom författaren Jeanna Oterdahl och poeten Karin Ek, gift med Sverker Ek, docent i litteraturhistoria. Debattartiklar och föredrag om stadsplanering blir allt större del av Ingrids arbetsliv och artikeln Klängväxter publiceras i antologin Göteborg, Vår stad. 1914 skriver Ingrid artikeln Hus och grönska för Svenska stadsförbundets tidskrift och säljer tegel till arkitekt Lars Wahlman som bygger Engelbrektskyrkan i Stockholm. Detta år utför Ingrid det första egna stadsplaneförslaget; Store Ullevaal i Kristiania, Norge. Genom Ingrids brev och dagböcker synliggörs också hennes och Alberts gemensamma arbete med stadsplaner. Uppdragen utförs dock i Alberts namn och ofta saknas Ingrids signatur. Till exempel för Strömstad, vilken visas på Baltiska utställningen i Malmö. 1915 studerar hon vid Königliche Kunstgewerbeschule i München och tar dessutom privatlektioner. Hon formger också ett eget tävlingsbidrag för Skogskyrkogården i Stockholm och skriver därefter artikeln Reflexioner med anledning af kyrkogårdstäflan i tidskriften Arkitektur. 1916 tar Ingrid fram tävlingsbidrag om stadsplaner för Skien, Drammen och Bergen i Norge. I tävlingen om Östra kyrkogården i Malmö tilldelas hon tredje pris. Sigurd Lewerentz vann. Tidskriften Arkitektur publicerar hennes artikel om Bergens återuppbyggnad. Hon skriver också Skulder, en novell om en ung fru vars make inte kan handskas med pengar. Hon umgås med Ellen Key och grannen Lisa Hultin-Pettersson. 1917 Sonen Björn föds. Ingrids artikel Göteborg av i dag publiceras i Svenska Turistföreningens årsskrift och hon samarbetar med Albert kring stadsplanen för återuppbyggnaden av Bergen efter branden 1916. 1919 är hon en av passagerarna på den första reguljära zeppelinarturen Berlin-Stockholm och beskriver i Svenska Dagbladet städerna som stadsplanemodeller och skogarna som grönkålsfält. Ingrid inleder samarbete med skulptören Sigrid Fridman. 1920 Den nystartade föreningen Hus och hem arbetar för standardhöjning av småbostäder och Ingrid är en av medlemmarna. Hon anställs av Kommunala utskottet, Göteborgs stad, för att ta fram material om boendesituationen till Jubileumsutställningen 1923. Det här året tävlar hon om Rosenborgs slottspark i Köpenhamn och tillsammans med Albert om en stadsplan för Tönsberg i Norge. Ingrid debatterar boendestandarder och hyllar trädgårdsstadens ljusa och luftiga miljö i föreläsningar och artiklar. 1921 recenserar Ingrid den statliga utredningen Praktiska och hygieniska bostäder i Handelstidningen. Hennes novellsamling Penibla historier ges ut under pseudonymen Isak Lindäng och recenseras i Hertha. Till Stora Gårda ritar hon en trädgårdspaviljong i swedish grace-stil, samt ny söderalkov på huvudbyggnaden. 1922 publiceras artikeln Några reflexioner om möbleringen av små lägenheter och om två hemutställningar i Svenska Slöjdföreningens Tidskrift (senare Form) med kritik av tidens typmöbler. Hon ansåg att trånga hem behövde flerfunktionella möbler och att kvinnors hemarbete behövde förenklas med bra ljus i hygieniska kök med hälsosam luft. Hon utför också inredningsuppdrag i stilen swedish grace för den så kallade professorslängan, Landala egnahem. 1923 lär Ingrid känna arkitekten Le Corbusier (Charles-Édouard Jeanneret) då hennes syster Lotti gifter sig med hans bror, kompositören Albert Jeanneret. Le Corbusier ritar på uppdrag av Lotti en villa på Square du Dr Blanche i Paris, Villa Jeanneret. Göteborg firar 300 år med Jubileumsutställning. Den omfattande boken Enskild filantropisk verksamhet i Göteborg som Ingrid varit redaktör för ligger klar och på den sociala avdelningen arbetar hon intensivt med Hus och hems visningslägenheter med tillhörande statistik över samhällsproblem. Albert är arrangör för det årliga internationella stadsbyggnadsseminariet och stadsplanerare från hela världen gästar Stora Gårda. 1924 vistas Ingrid på vilohem i S:t Moritz, Schweiz för krånglande mage och hjärtflimmer. Via brev diskuterar hon och systern Lotti Villa Jeanneret framskridande. Lotti klagar på en del av på Le Corbusiers lösningar och vill ha Ingrids hjälp med bland annat kallras från fönstren, färg till trapphuset och öppna spisen som ryker in. Tillsamman med Ernst Spolén, även han från Halmstad, tävlar Ingrid om arkitektuppdrag. 1925 separerar Albert och Ingrid på hennes initiativ och hon anmäler namnändring till Wallberg-Lilienberg. Mathilda Staël von Holstein, andra svenska att få advokatlegitimation och djupt engagerad i bostadsfrågor, företräder Ingrid i mångåriga skilsmässoförhandlingar. Ingrid hyr ut större delen av sin bostad och startar affären Blåklockan i Haga, där snittblommor och plantor från egna odlingar säljs. Villa Jeanneret i Paris står klar. 1927 I januari vinner skilsmässan laga kraft och Ingrid reser med sonen Björn till Paris där han sätts i amerikansk skola och bor hos moster Lotti. Ingrid skaffar bostad närmare Le Corbusiers studio där hon som första kvinna inleder praktik. Där lär hon känna arkitekt och byggledare Alfred Roth. Under sommaren besöker Ingrid vid flera tillfällen Weissenhof Siedlung i Stuttgart där Le Corbusier och kusinen Pierre Jeanneret ritat hus 14 och 15. På hösten börjar formgivaren Charlotte Perriand samarbeta med Le Corbusier och kvällstid tar de två kvinnorna extralektioner i arkitektur av Alfred Roth. Ingrids far lovar, utan att förstå innebörden, sonen Olof ett köp av en stor aktiepost i WFAB. Detta skulle göra honom till största ägare och lämna systrarna utanför familjeföretaget. På föräldrarnas och bolagets advokats inrådan köper Ingrid aktier och startar ett konsortium för sina och systrarnas aktier. 1928 lånar Ingrid medel till köpet och blir majoritetsägare i WFAB. Fader Alfred avgår som VD och ersätts av Olof. På sommaren återkommer Ingrid till Sverige och startar firman R&W med Alfred Roth. De planerar flerfamiljshus med takträdgård för barnlek på Ingrids ägor i Örgryte och vid årsskiftet beställer HSB Göteborg skisser på stora hyreshus i två stadsdelar. Under Paristiden renoveras trädgårdsmästarbostaden på Stora Gårda för att bli framtida bostad åt Ingrid och Björn, men efter återvändandet ritar R&W istället en villa på Prytzgatan/Olof Skötkonungs gata åt dem. Ritningarna till villan