Tidslinje Ingrid Wallberg 1890 - 1965

1890 Ingrid Wallberg föds den 4 maj i Halmstad som näst yngst i en syskonskara på tio. Hennes mor är Charlotta () Wallberg och hennes far, fabrikör Alfred Wallberg, som fyra år tidigare, tillsammans med Skansens grundare Arthur Hazelius, tagit initiativ till Hallands Museiförening. Wallbergs Fabriks AB (WFAB) är vid den här tiden ett av Sveriges största familjeföretag med tegel och textil som viktigaste grenar.

1897 börjar Ingrid skolan i Halmstad. Fadern är med och grundar Hallands Konstförening.

1898 läser Ingrid Barnets århundrade av Ellen Key. Modern är medlem i Fredrika Bremerförbundet och tar några år senare med sig döttrarna till Stora torg i Halmstad för att lyssna på Lydia Wahlströms tal om kvinnlig rösträtt.

1905 avslutar hon klass 6 vid Högre elementarläroverket för flickor i Halmstad med höga betyg i svenska, teckning och naturvetenskap. Utöver detta har hon också läst tyska, franska och engelska. Hon lär känna stadsplanerare Albert Lilienberg, kusin till Ingrids blivande svåger Harald Akselsson och tf lektor i Norrköping. Till hösten inackorderas Ingrid i Djursholm och börjar i Natanael Beskows samskola.

1906 Albert Lilienberg arbetar en tid som brobyggnadsingenjör i Halmstad och umgås med familjen Wallberg på Villa Ekebo, men besöker även Ingrid i Djursholm.

1907 börjar Ingrid gymnasiets L III i Stockholms samskola. Hon är hemligt förlovad med Albert som just blivit 1:e stadsingenjör i Göteborg. På hösten blir hon sjuk och slutar skolan vid jul.

1908 reser Ingrid till systern Anna i München där hon passar barn, läser konsthistoria och tecknar. I september samma år tillkännages förlovningen.

1909 gifter sig Ingrid och Albert borgerligt och paret Lilienberg bosätter sig i lägenhet på Södra vägen i Göteborg. Alberts svårigheter att hantera pengar får Ingrid att engagera sig i hans arkitektbyrå, men även finna egna inkomster.

1910 tillbringar Ingrid lång tid på sjukhem utomlands på grund av ögon- och magbesvär. Äktenskapsproblemen gör också att vistelsen kan ses som en slags exilboende, där hon i lugn i och ro får lov att förkovra sig i filosofi och stadsplanering. Dualiteten mellan intensivt arbete och längre tid på vilohem kom att vara en del av Ingrids livsstil livet ut.

1911 utför Ingrid sin första byggnadsritning; ett stall på Syserums säteri i Kalmar län åt systern och hennes första man, Axel Rääf. Ingrids första bokrecension publiceras i Göteborgs Morgonpost. Hon umgås med före detta studiekamraten från Djursholm, Ragna Hemming (Ahnfelt-Rønne) som ingår i radikala rösträttskretsar. Ingrid flyttar med Albert till Stora Gårda herrgård i Örgryte där hon ansvarar för gårdens trädgårdfirma.

1912 Ingrid blir agent för Slottsmöllans tegel i Göteborg och säljer in fasadtegel till Carl Westmans Röhsska museum, taktegel till Sigfrid Ericsons Masthuggskyrka och med åren flera stora byggnader på Sahlgrenska sjukhusets område, ritade av Ernst Torulf. Under hösten går hon en kurs i stadsbyggnadskonst i Berlin

1913 vinner Ingrid och Albert gemensamt tredje pris i en stadsplanetävling i Chicago. De umgås i Göteborgs konst- och arkitekturkretsar med bland annat museiintendent Axel och Gerda Romdahl, konstnärerna Tor och Vera Bjurström, arkitekterna Sigfrid och Ruth Ericson, Arvid och Elsa Bjerke, samt Erik och Stina Friberger. Senare hörde även kritikern Birger Bæckström till umgänget, liksom författaren Jeanna Oterdahl och poeten Karin Ek, gift med Sverker Ek, docent i litteraturhistoria. Debattartiklar och föredrag om stadsplanering blir allt större del av Ingrids arbetsliv och artikeln Klängväxter publiceras i antologin Göteborg, Vår stad.

1914 skriver Ingrid artikeln Hus och grönska för Svenska stadsförbundets tidskrift och säljer tegel till arkitekt Lars Wahlman som bygger Engelbrektskyrkan i Stockholm. Detta år utför Ingrid det första egna stadsplaneförslaget; Store Ullevaal i Kristiania, Norge. Genom Ingrids brev och dagböcker synliggörs också hennes och Alberts gemensamma arbete med stadsplaner. Uppdragen utförs dock i Alberts namn och ofta saknas Ingrids signatur. Till exempel för Strömstad, vilken visas på Baltiska utställningen i Malmö.

1915 studerar hon vid Königliche Kunstgewerbeschule i München och tar dessutom privatlektioner. Hon formger också ett eget tävlingsbidrag för Skogskyrkogården i Stockholm och skriver därefter artikeln Reflexioner med anledning af kyrkogårdstäflan i tidskriften Arkitektur.

1916 tar Ingrid fram tävlingsbidrag om stadsplaner för Skien, Drammen och Bergen i Norge. I tävlingen om Östra kyrkogården i Malmö tilldelas hon tredje pris. Sigurd Lewerentz vann. Tidskriften Arkitektur publicerar hennes artikel om Bergens återuppbyggnad. Hon skriver också Skulder, en novell om en ung fru vars make inte kan handskas med pengar. Hon umgås med Ellen Key och grannen Lisa Hultin-Pettersson.

1917 Sonen Björn föds. Ingrids artikel Göteborg av i dag publiceras i Svenska Turistföreningens årsskrift och hon samarbetar med Albert kring stadsplanen för återuppbyggnaden av Bergen efter branden 1916.

1919 är hon en av passagerarna på den första reguljära zeppelinarturen Berlin-Stockholm och beskriver i Svenska Dagbladet städerna som stadsplanemodeller och skogarna som grönkålsfält. Ingrid inleder samarbete med skulptören Sigrid Fridman.

1920 Den nystartade föreningen Hus och hem arbetar för standardhöjning av småbostäder och Ingrid är en av medlemmarna. Hon anställs av Kommunala utskottet, Göteborgs stad, för att ta fram material om boendesituationen till Jubileumsutställningen 1923. Det här året tävlar

hon om Rosenborgs slottspark i Köpenhamn och tillsammans med Albert om en stadsplan för Tönsberg i Norge. Ingrid debatterar boendestandarder och hyllar trädgårdsstadens ljusa och luftiga miljö i föreläsningar och artiklar.

1921 recenserar Ingrid den statliga utredningen Praktiska och hygieniska bostäder i Handelstidningen. Hennes novellsamling Penibla historier ges ut under pseudonymen Isak Lindäng och recenseras i Hertha. Till Stora Gårda ritar hon en trädgårdspaviljong i swedish grace-stil, samt ny söderalkov på huvudbyggnaden.

1922 publiceras artikeln Några reflexioner om möbleringen av små lägenheter och om två hemutställningar i Svenska Slöjdföreningens Tidskrift (senare Form) med kritik av tidens typmöbler. Hon ansåg att trånga hem behövde flerfunktionella möbler och att kvinnors hemarbete behövde förenklas med bra ljus i hygieniska kök med hälsosam luft. Hon utför också inredningsuppdrag i stilen swedish grace för den så kallade professorslängan, Landala egnahem.

1923 lär Ingrid känna arkitekten Le Corbusier (-Édouard Jeanneret) då hennes syster Lotti gifter sig med hans bror, kompositören Albert Jeanneret. Le Corbusier ritar på uppdrag av Lotti en villa på Square du Dr Blanche i Paris, Villa Jeanneret.

Göteborg firar 300 år med Jubileumsutställning. Den omfattande boken Enskild filantropisk verksamhet i Göteborg som Ingrid varit redaktör för ligger klar och på den sociala avdelningen arbetar hon intensivt med Hus och hems visningslägenheter med tillhörande statistik över samhällsproblem. Albert är arrangör för det årliga internationella stadsbyggnadsseminariet och stadsplanerare från hela världen gästar Stora Gårda.

1924 vistas Ingrid på vilohem i S:t Moritz, Schweiz för krånglande mage och hjärtflimmer. Via brev diskuterar hon och systern Lotti Villa Jeanneret framskridande. Lotti klagar på en del av på Le Corbusiers lösningar och vill ha Ingrids hjälp med bland annat kallras från fönstren, färg till trapphuset och öppna spisen som ryker in. Tillsamman med Ernst Spolén, även han från Halmstad, tävlar Ingrid om arkitektuppdrag.

1925 separerar Albert och Ingrid på hennes initiativ och hon anmäler namnändring till Wallberg-Lilienberg. Mathilda Staël von Holstein, andra svenska att få advokatlegitimation och djupt engagerad i bostadsfrågor, företräder Ingrid i mångåriga skilsmässoförhandlingar. Ingrid hyr ut större delen av sin bostad och startar affären Blåklockan i Haga, där snittblommor och plantor från egna odlingar säljs. Villa Jeanneret i Paris står klar.

1927 I januari vinner skilsmässan laga kraft och Ingrid reser med sonen Björn till Paris där han sätts i amerikansk skola och bor hos moster Lotti. Ingrid skaffar bostad närmare Le Corbusiers studio där hon som första kvinna inleder praktik. Där lär hon känna arkitekt och byggledare Alfred Roth. Under sommaren besöker Ingrid vid flera tillfällen Weissenhof Siedlung i Stuttgart där Le Corbusier och kusinen Pierre Jeanneret ritat hus 14 och 15. På hösten börjar formgivaren Charlotte Perriand samarbeta med Le Corbusier och kvällstid tar de två kvinnorna

extralektioner i arkitektur av Alfred Roth. Ingrids far lovar, utan att förstå innebörden, sonen Olof ett köp av en stor aktiepost i WFAB. Detta skulle göra honom till största ägare och lämna systrarna utanför familjeföretaget. På föräldrarnas och bolagets advokats inrådan köper Ingrid aktier och startar ett konsortium för sina och systrarnas aktier.

1928 lånar Ingrid medel till köpet och blir majoritetsägare i WFAB. Fader Alfred avgår som VD och ersätts av Olof. På sommaren återkommer Ingrid till Sverige och startar firman R&W med Alfred Roth. De planerar flerfamiljshus med takträdgård för barnlek på Ingrids ägor i Örgryte och vid årsskiftet beställer HSB Göteborg skisser på stora hyreshus i två stadsdelar. Under Paristiden renoveras trädgårdsmästarbostaden på Stora Gårda för att bli framtida bostad åt Ingrid och Björn, men efter återvändandet ritar R&W istället en villa på Prytzgatan/Olof Skötkonungs gata åt dem. Ritningarna till villan godkänns av lokala myndigheter, men överklagas av grannfamilj. Processen drivs ända till regeringsrätten och pågår till 1935. Roth och Ingrid tävlar med stadsplan för Kraftstorg vid Lunds domkyrka.

1929 inleder Ingrid i Paris. I juni gifter hon sig med Gösta Göthlin, medicine licentiat, biträdande professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, sundhetsinspektör och grundare av bostadsinspektionen i Göteborg. Han var även ledamot av Kommittén angående bostadssociala minimifordringar och ordförande för kulturföreningen Gnistan. Ingrid föreläser för KFUM om Köket och dess förhållande till bostaden. Den supermoderna Villa Simonsson uppförs i Onsala och är vid den här tiden ett av få färdiga funkishus i Sverige.

1930 får R&W i uppdrag av HSB att rita Göteborgs första funktionalistiska landshövdingehus på Fjällgatan i Masthugget och på Sofiagatan i Bagaregården. Lägenheterna utrustas med Ingrids och Alfreds ”minimikök”, vilka visas i HSB:s paviljong på Stockholmsutställningen 1930. Under utställningsperioden debatteras funktionalismen i nationell press och Villa Simonsson uppmärksammas. R&W tävlar om ny museibyggnad vid Nissan i Halmstad. Alfred Roth lämnar vid slutet av året Sverige för uppdrag i hemlandet Schweiz. Ingrid driver arkitektbyrån vidare. Byggnadsstyrelsen avslår bygglov för Prytzgatan samtidigt som Ingrid sitter vid sin fars dödsbädd.

1932 ritar Ingrid om villan på Prytzgatan, men även den versionen överklagas. Hon tävlar om stadsplan för Gustaf Adolfs Torg i Malmö tillsammans med skulptören Sigrid Fridman och om husplaner för Billiga bostäder i Stockholm, men blir utan pris.

1933 På uppdrag av Uno Åhrén, 1:e stadsingenjör i Göteborg, tar Ingrid fram en stadsplan för Örgryte. Stadsdelen ska bli Göteborgs första bostadsområde i funktionalistisk stil med långa fönsterband, vitputsade väggar och takterrasser. Hon ritar tredje versionen av villan på Prytzgatan. WFAB har sina värsta förlustsiffror någonsin och dåliga affärskontrakt gör att bolaget närmar sig konkurs.

1934 utförs de första radhusritningarna för Bångejordsgatan i Bö, Göteborg och Ingrid skickar 15 förslag till en sportstugetävling arrangerad i Stockholm. Privat är det ett mycket tungt år då

brodern Olof begår självmord efter en misslyckad affär och sonen Björn förolyckas efter vådaskott under jakt.

1935 De två första radhusen i Bö står klara och sista ritningarna till Prytzgatan godkänns. Villan byggs snabbt av byggmästare Gustaf Antonsson som även köper huset privat. Ingrid stannar istället med Gösta på Stora Gårda, där minnet av Björn lever kvar. WFAB får ny styrelse med Ingrid, Gösta och svågern Axel i ledningen. Nu påbörjas en lång period med arbete både i Göteborg och Halmstad. Mellan 1935-1965 förbättrar och moderniserar Ingrid Wallberg WFAB:s fabriksområde på många olika sätt; allt från byggnation av eget kraftverk och nya fabrikslokaler till matsalar och omklädningsrum för arbetare. Ingrid pendlar med bil till arbetet i Halmstad med möjlighet till övernattning. Förvaltningsbolaget Sexto grundas med aktier ägda av systrarna Anna, Lotti, Ingrid, Greta samt de avlidna systrarnas barn. Ingrid utför flera mindre uppdrag, så som förslag till trafiklösning för Göteborgsvägen i Halmstad och inredning av Märta och Torsten Lagermans hem i Göteborg.

1936 är Ingrid en av tre arkitekter som bjuds in av det kommunala bostadsföretaget Framtiden till en tävling om ett lamellhus för barnrika familjer. Hon vinner och uppdraget fördubblas till två hus med 96 lägenheter och några affärslokaler. Tidskriften Arkitektur publicerar foton och konstruktionsfakta om Ingrids hus i Örgryte.

Ingrid arbetar fram stadsplan för Utbynäs i Göteborgs utkant och förslag till stadsplan för Örjansvall och Norra Utmarken i Halmstad. Hon ritar också småstugor i samarbete med Myresjöhus för Halmstad, fem typhus för Göteborgs småstugebyrå och uppför ett tvåvånings typhus på Beckombergavägen 189 i Norra Ängby, Stockholm för att utmana och tävla med Småstugebyråns förslag till småstugor.

1937 kontaktar Ingrid riksdagsledamoten Ruth Gustafsson för att få stöd till typhuset och socialdemokraternas kvinnoklubb besöker Ingrids hus i Norra Ängby. Trots kvinnornas positiva upplevelse av utformningen väljer de att följa partiet och förorda annat typhus. Parallellt fortskrider bygget av rad- och parhus i Bö på Jacobigatan, Brödragatan och Lillekullegatan. Veckotidningen Idun publicerar en artikel om Ingrid Wallbergs hus, Kvinnliga arkitektens gata, och Lotti Jeanneret publicerar artikel om Le Corbusier i Tidningen Vi och Göteborgstidningen.

1938 är ett mycket produktivt år med tre större tvåfamiljsvillor på Thorild Wulffsgatan i Änggården, radhus på Bökersgatan, Berggrensgatan och Silvandersgatan samt två långa flerfamiljshus på Daltorpsgatan. Ingrid Wallberg blir medlem i SAR (Sveriges Arkitekters Riksförbund).

1939 bjuds Ingrid in till och vinner en tävling om ny dispensär i Göteborg, men den planerade rivningen av gamla dispensären väcker opinion och drar ut på tiden. Till slut kom tbc-vården att ingå i annan sjukvård och anläggningen uppförs aldrig. Sista månaderna före krigsutbrottet besöker Ingrid Zürich, träffar Alfred Roth och ser bostadsutställningen Landi. Paret Göthlin- Wallberg fortsätter till Le Corbusiers mamma vid Genèvesjön i Vevey och hans bostadsateljé i

Paris. Hon vinner i hovrätten över de släktingar som velat tvinga henne att sälja sina aktier och lämna WFAB:s ledning.

1940 tävlar Ingrid om ny teater och nytt konserthus i Halmstad. I Göteborg är hon med och bildar stadens första Zontasklubb.

1941 tillträder Göstas son Per Göthlin posten som WFAB:s VD.

1942 ritar Ingrid förslag till stadsplan för Gymnasiegatan i Halmstad.

1943 går mamma Lotten bort och en stor auktion hålls på Ekebo. Ingrid ritar ett stadsplaneförslag för Norra infarten till Halmstad, en väg som dras över WFAB: s marker. På Brödragatan och Örgryte Stomgata i Göteborg uppförs fler radhus.

1945 samarbetar Ingrid med byggmästare Torild Alexandersson gällande radhus på Anders Zorngatan och Månskäregatan, samt en villa på Albert Engströmsgatan 6 i Göteborg med byggmästare Axel G. Andersson. Det här året görs också en ombyggnad av WFAB:s hus på Storgatan 29 i Halmstad.

1946 byggs flerfamiljshus på Toredalsgatan och radhus på Gulsparvsgatan i Göteborg. Ingrid reser med fraktbåt till Buenos Aires där hon träffar arkitekt Wladimiro Acosta och inspireras av hans Heliossystem – att bygge med hänsyn till solens instrålning vid olika årstider. I Göteborgs Handelstidning skriver Ingrid under pseudonymen Main Tenant Skall jag taga vara på min broder, en artikel om två judiska flyktingflickor som bor under usla förhållanden I Sverige.

1947 ritar Ingrid på initiativ av Laura Petri med Frälsningsarméns stöd Hemmet Västersol för äldre i Halmstad. Peter Rautenberg, son till Ingrids barndomsvän Ebba (född Sundin), börjar praktisera som arbetare på WFAB.

1948 byggs flerfamiljshus på Kvarngärdesgatan i Göteborg.

1951 köps Åsa kvarn med mjölnarbostad in och byggs om till gäststuga för familjen Wallberg. På Gymnasiegatan i Halmstad uppförs första radhuset av två längor med tillhörande servicelokaler.

1952 bygger Ingrid ett eget fritidshus av återbruksvirke i Laganoset, Laholm. Ingrid medverkar också i i SAR:s vandringsutställning Industriarkitektur. Den visas året efter i Stockholm och DN framhåller Ingrids arbete med Slottsmöllans byggnader.

1953 ritar hon två villor för Tylöshusvägen i Halmstad på beställning av hennes byggmästare John Jonasson. Vid en resa till New York guidas Ingrid av pionjärarkitekten Marcia Mead och stadsplaneexperten Elisabeth Coit som båda är engagerade i bostäder åt mindre bemedlade. Här blir hon också god vän med Elsie M. Murphy, en av få kvinnliga chefer inom ylleindustrin.

1954 uppförs radhus på Idrottsvägen i Halmstad, även de med gemensamma servicefunktioner och underjordiskt garage. Hon ritar också stadsplan för området Kärleken i samma stad.

1955 blir Ingrid VD för WFAB och mottar som industrikvinna Vasaorden av första klassen. Hon bygger radhus samt butikslokal på hörnan Gymnasiegatan/Olympiavägen i Halmstad.

1956 återvänder Peter Rautenberg till WFAB efter flera års arbete internt och därefter utbildning i Sverige och Tyskland. Han gifter sig med Margareta, dotter till Ingrids yngsta syster Greta.

1958 uppförs radhus för lantarbetare vid Slottsmöllan gård samt parvillor på Ekehöjdsgatan och Ljungbergsgatan i Halmstad. Ingrid utför konsultarbete för HSB i Ljungby.

1959 blir Ingrid invald i styrelsen för Ylleindustriföreningen och Yllefabrikantföreningen. Ingrid är ständigt på resande fot i arbetet som VD, bland annat till mässan i Leipzig där hennes collage med tygprover genererar 150 provorder och modemässan i Düsseldorf där Wallbergsklänningar visas.

1960 köper Ingrid Kragenäs gård i Strömstad. Förvaltare driver jordbruket men gården utgör även filial till WFAB:s maskinfilttillverkning. I maj besöker hon textilveckan i London samt textilkongressen i Venedig, där hon även söker möjlighet att etablera en textilfilial, men istället lyckas hon locka kunniga arbetare från Italien till Halmstad. Hennes artikel Självdeklaration – och därmed sammanhängande beskriver trafiksituationen kring Slottsmöllans direktörsbostäder och Göteborgsvägen och publiceras i Hallandsposten den 17 februari.

1961 genomförs en större renovering av föräldrahemmet Ekebo. I Helsjön, Horred bygger Ingrid ett fritidshus till sig själv och Gösta. Ingrid skriver testamente till förmån för Sven Rautenberg, då 8 år och son till Peter och Margareta.

1962 utformar hon stadsplaneförslag för radhus i Kärleken, Halmstad. WFAB köper två tegelbruk i Heby i Uppland, varav ett brinner ner strax efter. Lotti Jeanneret säljer sin Corbusiervilla - Villa Jeanneret i Paris, men först 1970 köps den av Fondation Le Corbusier och blir centrum för Corbusierforskningen i världen. WFAB deltar i terylenemässan Textil 1962 i Göteborg.

1963 Ingrid och Peter Rautenberg reser till New York. Här besöker de tegelbruk och textilfabriker med forskningsavdelningar. Ingrid reser också till Sydafrika där WFAB deltar i industrimässan Rand Easter Show.

1964 sker ombyggnader på Heby tegelbruk. Halvårsbokslutet för WFAB visar att företaget går mycket bra, men hon är inte nöjd och funderade på stora reformer med nya material och utveckling av färdiga byggelement för tegelfabriken.

1965 insjuknar Ingrid Wallberg hastigt och avlider den 23 januari. Peter Rautenberg blir bolagets nya VD.