Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 2G maj kl. 7 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande , i anledning av väckta motioner an­ gående en ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker samt utskänkningen av sådana drycker.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Örr.e, Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Olsson i Kulleubergstorp ’ Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta, Rune, Björnsson, Grevesmuhl, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och Brännström.

I tvenne till bevillningsutskottet hänvisade, likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren, nr 58, av herr Johan Nilsson i Skottlandshus samt tre andra ledamöter av kammaren, den andra inom andra kammaren, nr 96, av herr Norman jämte 22 andra ledamöter av samma kammare, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till .Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sådana för­ ändringar i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, genom vilka dels partihandeln med rusdrycker på ett ändamåls­ enligt sätt reglerades, dels i fråga om detaljhandeln kontrollstyrelsens be­ fogenhet till kontroll uttryckligen begränsades till utminutering eller, därest viss kontrollbefogenhet för nämnda myndighet jämväl i avseende å utskänk­ ningen funnes önskvärd, densamma på sätt i motiveringen anförts inskränk­ tes till en viss allmän uppsikt.

Beträffande motiven för berörda hemställan får utskottet hänvisa till motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. S3 käft. (Nr 39 J 1 2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Utskottet. De anmärkningar, som i förevarande motioner riktats mot den numera tillämpade ordningen för rusdryckshanteringen, gruppera sig kring två sär­ skilda huvudgrenar av nämnda hantering, nämligen dels partihandeln med rusdrycker och dels utskänkningen av sådana drycker. På begäran av bevillningsutskottet har kontrollstyrelsen i vederbörlig ordning avgivit yttrande över de föreliggande motionerna, vilket yttrande återfinnes såsom bilaga till detta betänkande. Berörda yttrande åtföljes bl. a. av en utav kontrollstyrelsen från aktiebolaget Vin- och spritcentralen infordrad promemoria rörande detta bolags tillkomst och förhållande till partihandeln med rusdrycker. I fråga om den senaste utvecklingen på förevarande område samt de författningsbestämmelser, som skola reglera hithörande förhållanden, får utskottet hänvisa till den omförmälda bilagan. Härutöver erinras, att, såsom i motionerna påpekats, frågan om parti­ handelns ordnande var föremål för behandling vid 1918 års lagtima riksdag. I motion II: 137 begärde herr Lithander sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligen brännvin) skulle få oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare. Bevillnings­ utskottet, som inhämtat kontrollstyrelsens yttrande i ämnet, avstyrkte motionen. Majoriteten anförde bl. a.:

»Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för när\ arande pågår på vin- och spirituosahandelns område. Utskottet är ej heller övertygat om, att° det vore lämpligt eller önskvärt att några hinder lades i vägen för den utveck­ ling som faktiskt äger rum. Utskottet utgår härvid från en i viss mån annan upp­ fattning än motionären och håller före, att även med en omläggning av parti­ handeln i den riktning, som nu sker, hanteringens kvalitetsstandard torde kunna upprätthållas. Utskottet är jämväl förvissat om, att därest partihandeln utövas av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varu­ förfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m., skola komma att upphöra. ... Beaktas bör även i detta sammanhang, att, såsom motionären själv lramhallit, jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spiritousa- handlare, som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa, vartill kommer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även därefter är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker. Det synes således svårt att förstå, vad det av motionären begärda förtydligandet skulle innehålla eller vartill det kunde tjäna. De synpunkter kontrollstyrelsen anfört i sitt yttrande äro, efter utskottets Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 3 uppfattning fullt riktiga och visa oförtydbart, hurusom motionärens framställning i övervägande grad är överdriven eller vilar på missuppfattning.» Fyra reservanter voro skiljaktiga beträffande motiveringen, som de på motsvarande punkt ville forma så: »Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelns område. Ihågkommas får också, att jämlikt 98 § rusdrycksförsäljningsförordningen de enskilda vin- och spiritousahandlare, som icke överlåta sin rörelse till aktiebolaget Vin- och Spritcentralen eller med detta samverkande aktiebolag, äro oförhindrade att intill den 1 januari 1922 utan sär­ skilt tillstånd fortsätta försäljningen i parti av viner eller spirituösa, vartill kom­ mer, att kontrollstyrelsen jämlikt 13 § av nyssnämnda förordning även därefter är befogad att meddela enskild handlande tillstånd till partihandel med vin eller spritdrycker. Såvitt något obehörigt tvång ej utövas gentemot de enskilda handlandena, torde i och för sig ej vara något att anmärka mot den pågående koncentrationen. Erfarenheten har ej heller hittills visat, att några verkliga olägenheter skulle vara förknippade med en sådan koncentration. Det torde också, efter utskottets förme­ nande, kunna antagas, att, därest partihandeln utövas av ett mindre antal under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varu- försämring, anbringande av missvisande etiketter m. m., komma att upphöra. Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar ej uppfyllas, eller att efter den ifrågavarande koncentrationens genomförande den konsumerande allmänhetens berättigade anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det få anses uteslutet, att icke kontrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erfor­ derlig rättelse, bl. a. genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att lämna nya medgivanden till partihandel med vin eller spritdrycker.» Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren med reservanternas motivering och av andra kammaren med utskotts- majoritetens.

Partihandeln med rusdrycker är, såsom den i bilagan lämnade redo- Partihandeln görelsen visar, numera i stort sett koncentrerad hos A.-B. Vin - & Spritcen- trålen och dess dotterbolag. Vid ingången av 1919, det år, då den nya rus- drycksförsäljningen trädde i kraft, biföllos nämligen av kontrollstyrelsen an­ sökningar, enligt § 13 i rusdrycksförsäljningsförordningen, allenast från Vin- & Spritcentralen och dess fyra dotterbolag. Dessa fem bolag voro vid det dåvarande de enda firmor, som bedrevo den handel med vin och spirituösa, som förut bedrivits av enskilda vinhandlare eller firmor, och vilka i viss utsträckning försålt varor till landets systembolag. Innehavarna av en del av de till Vin- & Spritcentralen överlåtna firmor, som sålunda ej längre 4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. bedrevo dylik rörelse, hade ävenledes ingivit ansökningar om rätt till parti­ handel. Dessa ansökningar, som avsågo att börja ny rörelse, avslogos av kontrollstyrelsen. Likaledes avslogos ansökningar från en del enskilda, smärre agenter och anställda hos äldre vinhandlare, vilkas rörelse antingen var av mycket ringa omfattning eller för vilkas vidkommande bifall av andra skäl icke lämpligen kunde komma ifråga. De klagomål över kontroll­ styrelsens beslut, som några av de sökande anförde hos Kungl. Maj:t, för­ anledde ej heller någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Denna utveckling, som enligt motionärernas uppfattning resulterat i ett faktiskt monopol, anses av dem stridande mot lagstiftarens avsikt vid tillkomsten av gällande rusdrycksförsäljningsförordning, enligt vars 12 § rätt till partihandel tillkommer, förutom tillverkare och systembolag, annan, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Dylikt tillstånd anse motionärerna bort lämnas av kontrollstyrelsen, så snart ej sökanden varit diskvalificerad, eller hinder eljest i det särskilda fallet förelegat. Motionärerna påyrka icke eu omedelbar återgång till vad de anse vara lagens mening, men den utredning i ämnet, de förorda, borde närmast »taga sikte på en anordning med fri näringsutövning, givetvis begränsad genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till personlighet som yrkesinsikt». Skulle däremot utredningen eventuellt resultera i förslag om monopol, borde detta åter »tillkomma i en formligen av regering och riksdag godtagen ordning» och under tillfredsställande garantier. Utan att här ingå på detaljer i motionärernas framställning eller i den uttömmande utredning, som kontrollstyrelsen lämnat, vill utskottet till en början konstatera, att det genom den utredning, kontrollstyrelsen förebragt, måste anses ådagalagt, att den tolkning av innebörden av 12 § i rusdrycks- försäljningsförordningen, som motionärerna företräda, är oriktig. Att kon­ trollstyrelsen rent formellt sett haft befogenhet att handlägga här föreva­ rande ärenden på sätt, som skett, synes vara obestridligt och annat har ej heller av motionärerna påståtts. Ur saklig synpunkt anser utskottet, i likhet med vad riksdagen i sitt ovan återgivna uttalande av år 1918 framhållit, att den koncentration av partihandeln till ett fåtal bolag med begränsad utdelning, som ägt rum, varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet av den nya rus- dryckslagstiftningen. Det privatekonomiska intressets avlägsnande från handeln med rusdrycker har länge varit en ledande princip i svensk rus- dryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning varit förenad med stora svårigheter. Att principen på grund av den utveckling, som ägt rum under Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 5 de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl på partihandelns område, anser utskottet vara enbart fördelaktigt. Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln ägt rum har ock det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att de synnerligen svårlösta ersättningsproblem, som måste uppstå vid avlösningen av den enskilda spirituosahandeln, fått sin lösning utan statens direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående års riksdags godkännande. Vad utskottet i samband med behandlingen av förevarande motioner finner böra bliva föremål för riksdagens beaktande, är sålunda ej den av motio­ närerna företrädda tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning på partihandelns område. Fastmer synes det böra i författningen fastslås, att rätt till partihandel icke må kunna utövas i privatekonomiskt intresse. Det sätt, varpå den nuvarande organisationen kommit till stånd, gör det emellertid helt naturligt, att statsmakterna böra undersöka, huruvida inom den nuvarande organisationen av partihandeln det allmännas infly­ tande är i önskvärd utsträckning tillgodosett. Ehuruväl utskottet anser det vara en angelägenhet av stor vikt, att det eller de affärsföretag, som skola handhava denna gren av rusdryckshandeln, äro väl konsoliderade och så­ lunda i stånd att själva bära konsekvenserna av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna må finna lämpliga, är det icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser finnas rörande medelsdispositionen inom dylika företag. Utskottet har väl beaktat att inom den nuvarande partihandels- organisationen det allmännas representanter hava ett avgörande inflytande, men ifrågasätter, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt, i likhet med vad fallet är med A.-B. Svenska Tobaksmonopolet, det allmänna bör tillförsäkra sig rätt till utsträckt kontroll dels ifråga om den löpande affärsverksamheten, dels ock ifråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder o. dyl. Slutligen anser utskottet tiden vara inne att utreda, huruvida de prin­ ciper för partihandelns handhavande, som numera bragts till tillämpning, böra inskrivas i rusdrycksförsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område sålunda omöjliggöras. Vad motionärerna i övrigt anfört om den nuvarande organisationens åtgärder i olika hänseenden, anser utskottet icke vara av beskaffenhet att i detta sammanhang påkalla riksdagens yttrande. Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning, att under tiden för utredningen inga åtgärder vidtagas, som äro ägnade att före­ gripa ett eventuellt kommande beslut från riksdagens sida, utan att utred- 6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nuvarande läge. Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild bety­ delse under nuvarande situation, att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.

Utskänkning­ Beträffande utskänkningen av rusdrycker hava motionärerna gjort en av rus­ drycker. gällande, att kontrollstyrelsens ingripande i detalj med föreskrifter för dess ordnande vore varken i författningen avsett eller ändamålsenligt, och deras förslag går ut på, att den befogenhet, som tillerkänts styrelsen ifråga om meddelandet av föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättig- het, skulle upphävas. I sakens natur ligger, att varje inskränkning i privata vanor är ägnad att framkalla missnöje, och intet kontrollsystem kan ordnas till allas belåten­ het. Utan att ingå på någon prövning i detalj av de utfärdade föreskrifterna vill utskottet såsom sin mening uttala, att desamma i stort sett varit gagneliga för den allmänna folknykterheten. I varje fall visar den av kontrollstyrelsen lämnade utredningen, att styrelsen icke genom av densamma i detta avseende utfärdade föreskrifter överskridit sin befogenhet. Med hänsyn till det sagda och då, såsom kontrollstyrelsen framhållit, genom upphävande av styrelsens ifrågavarande myndighet, jämvikten i det av den nya lagstiftningen skapade systemet torde i avsevärd grad rubbas, har utskottet icke kunnat tillstyrka motionerna i nu omhandlade del.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 58 av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl. och II: 96 av herr Norman m. fl. såväl i vad de avse yrkandena på inskränk­ ning av kontrollstyrelsens befogenhet att utfärda före­ skrifter för utskänkningen som ock beträffande yrkan­ dena på förändringar i den nuvarande partihandelsorga- nisationen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst må ordnas, samt att för riksdagen Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. i måtte framläggas de förslag, vartill utredningen må föranleda. Stockholm den 20 maj 1921. På bevillningsutskottets vägnar: ERIK RÖING.

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, A nlonsson, Okson i Kullenbergstorp, Greves- miihl, Kant och Brännström, vilka ansetf, att utskottets betänkande bort hava följande lydelse:

»I tvenne------— (= utskottet)------— utskottsmajoritetens.

Partihandeln med rusdrycker är, såsom den i bilagan lämnade redogö- Partihandeln relsen visar, numera koncentrerad hos aktiebolaget Vin- och spritcentralen, som drycker. efterhand erhållit en faktisk monopolställning. Denna utveckling har försig­ gått genom av Aktiebolaget Stockholmssystemet och senare av Vin- och spritcentralen successivt fullföljt övertagande av tidigare verksamma vin- och sprithandelsfirmor, och den har säkerställts genom att dels kontroll­ styrelsen konsekvent vägrat upplåta nya partihandelsrättigheter, dels Kungl. Maj :t, vid anförda klagomål, godkänt denna styrelsens ståndpunkt. Denna utveckling till faktiskt monopol anse motionärerna vara stri­ dande mot lagstiftarens avsikt vid tillkomsten av gällande rusdrycksför- säljningsförordning, enligt vars 12 § rätt till partihandel skall tillkomma, förutom tillverkare och systembolag, annan, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen. Genom detta stadgande finge anses förutsatt, att dylikt tillstånd skulle lämnas, så snart ej sökanden vore diskvalificerad eller hinder eljest i det särskilda fallet förelåge. Motionärerna påyrka icke en omedelbar återgång till vad de anse vara lagens mening, men den utredning i ämnet, de förordat, borde enligt deras mening närmast »taga sikte på en anordning med fri näringsutövning, givet ­ vis begränsad genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till person­ lighet som yrkesinsikt». Ett eventuellt monopol, därest utredningen skulle 8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. resultera i förslag därom, borde åter »tillkomma i en formligen av regering och riksdag godtagen ordning» och under tillfredsställande garantier. Utan att ingå på detaljerna i motionärernas framställning eller i den vidlyftiga utredning kontrollstyrelsen lämnat, och utan att upptaga till bedömande frågan huruvida kontrollstyrelsen från formellt juridisk stånd­ punkt föriarit oriktigt,, då den på antytt sätt främjat den ifrågavarande monopolutvecklingen, vill utskottet emellertid såsom sin uppfattning ut­ tala, att det säkerligen varit för lagstiftaren främmande, då 12 § i rus- drycksförsäljningsförordningen antogs, att detta lagrum i förevarande av­ seende genom händelsernas utveckling och vederbörande myndighets till­ skyndan så gott som omedelbart skulle göras till en död bokstav. Frånsett sakens principiella sida synes det gynnade monopolföretagets sätt att i praktiken utnyttja sin ställning ägnat att framkalla befogade anmärk­ ningar. Motionärerna hava särskilt påtalat vissa av bolaget under senare tid företagna transaktioner. Bolaget har självt i sin ovannämnda promemoria om två av dessa transaktioner, nämligen förvärven av Grand Hotell och Car- negies porterbryggeri, medgivit att de i viss mån läge vid sidan av bolagets egentliga verksamhet. Även utskottet håller bestämt före, att bolaget i nämnda och andra liknande företag gått utöver sin uppgift som ett av stats­ makterna gynnat monopolföretag. Bolaget har icke visat och lärer ej heller kunna visa, att berörda affärer vant nödvändiga för eller ens främjat rus- dryckshandelns skötande i enlighet med det allmännas intresse och lagstif ­ tarens syfte. En av förutsättningarna för bolagets monopolställning är ju, att all vinst utöver fixerad procent går till staten, och åsyftas därvid givetvis hela den vinst, som partihandeln med rusdrycker lämnat. Berörda vinstbe­ gränsning skulle kringgås, om bolaget tillätes nedlägga dylika vinstmedel i andra affärsföretag, även om eventuell vinst å dessa redovisades efter samma principer som rusdryckshandelsvinsten. Statens andel av sistnämnda vinst måste anses hava karaktär av statsmedel, som det icke bör tillkomma bola­ get att utan vederbörligt tillstånd disponera och riskera. Utskottet är ense med motionärerna om att de rådande förhållandena på partihandelns område icke äro överensstämmande med författningens anda, och att en utredning bör komma till stånd i syfte att åvägabringa en bättre ordning. Däremot är utskottet icke berett att angiva några bindande riktlinjer för utredningen. Det torde tvärtom lända till det bästa resultatet, om utredningen får bliva obunden av särskilda förutsätt­ ningar och hava till mål allenast en lösning, som på ett rationellt sätt garanterar ej mindre förverkligandet av den nya rusdryekslagstiftningens bärande idéer, i vad detta beror på partihandelns ordnande, än ock den Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 9 konsumerande allmänhetens berättigade krav i avseende å hithörande varors kvalitet och pris. Därest den utredning i frågan, som utskottet sålunda funnit sig böra förorda, kommer till stånd, är det givetvis av vikt för frågans lösning att under tiden för utredningen praxis icke föres vidare i någondera riktningen utan att utredningens resultat avvaktas under bibehållande av sakernas nu­ varande läge. Härförutom får det anses vara ett statsfinansiellt intresse av särskild betydelse under närvarande situation att åtgärder icke vidtagas, som kunna vara ägnade att minska statens vinstandel från partihandeln.

Beträffande utskänkningen av rusdrycker hava motionärerna gjort gäl -Utskunkning- lande, att kontrollstyrelsens ingripande i detalj med föreskrifter för dess drycker. ordnande vore varken i författningen avsedt eller ändamålsenligt, och deras förslag går ut på, att den befogenhet, som tillerkänts styrelsen i fråga om meddelandet av föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättig- het, skulle upphävas. Utskottet anser det vara minst sagt omtvistligt huruvida kontroll­ styrelsen kan i sin hittills praktiserade verksamhet på utskänkningens område äga formelt stöd i gällande författning. I varje fall håller ut­ skottet bestämt före att det icke varit riksdagens avsikt, då den nya försäljningsförordningen antogs, att kontrollstyrelsen skulle taga befatt­ ning i detalj med utskänkningens anordnande. I likhet med motionärerna anser utskottet även, att i flera avseen­ den det av kontrollstyrelsen efter hand utbyggda restrik tionssystemet är behäftat med bristande hänsyn till vad ändamålet kräver och ägnat att onödigtvis väcka missnöje hos den konsumerande allmänheten och därigenom framkalla onödig motvilja mot vissa i nykterhetens intresse vidtagna åtgärder. Det ständiga experimenterandet med nya eller ändrade detaljföreskrifter måste alstra osäkerhet i utskänkningsrättsinnehavarnas tillämpning av restriktionerna, på samma gång det verkar irriterande på konsumenterna. Särskilt synes det s. k. mat tvånget, vilket därtill är ägnat att fördyra levnadskostnaderna och som tillkommit på grund av den under kristiden rådande bristen på alkoholhaltiga drycker, vara en detalj i restriktionsbyggnaden, som mycket bidragit till det uppkomna missnöjet och, generellt tillämpad för all utskänkning, synes sakna stöd i författ­ ningen. Med hänsyn till det sagda synes en utredning påkallad i syfte att på ett klargörande sätt begränsa kontrollstyrelsens befogenhet i förhål­ lande till utskänkningen av rusdrycker samt att överhuvud taget utfinna Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 häjt. (Nr 39.) 2 10 Bevillningsutskottets betänkande AV 39. rationella former lör den kontroll, som på detta område kan befinnas erforderlig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motioner I: 58, av herr Johan Nilsson i Skottlandshus m. fl., och II: 96, av herr Norman m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för­ anstalta om utredning dels angående partihandelns ordnande på ett för såväl staten som den konsume­ rande allmänheten ändamålsenligt sätt och enligt grun ­ der, som varda i gällande rusdrycksförsäljningsförordning eller eljest i vederbörlig författning fastställda, dels ock i samband-därmed rörande begränsning i enlighet med rusdrycksförsäljningsförordningens innehåll av kontroll­ styrelsens befogenhet i fråga om detaljerna av utskänk- ningens ordnande, samt att för riksdagen måtte fram­ läggas de förslag, som av utredningen kunna föranledas.»

2) av herr Rosén ; *

3) av herr Lithander ; samt

4) av herr Örne, mot viss del av motiveringen.

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1921. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 1

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 11 mars 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt kon­ trollstyrelsen att avgiva och till riksdagens bevillningsutskott överlämna yttrande i anledning av två inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 58 i första kammaren och nr 96 i andra kammaren, vari hemställts »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning och förslag om sådana förändringar i kungl. för­ ordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, genom vilka dels partihandeln med rusdrycker på ett ändamålsenligt sätt regleras, dels i fråga om detaljhandeln kontrollstyrelsens befogenhet till kontroll uttryckligen begränsas till utminutering eller, därest viss kontrollbefo­ genhet för nämnda myndighet jämväl i avseende å utskänkningen finnes önskvärd, densamma på sätt ovan anförts inskränkes till en viss allmän uppsikt». I anledning av berörda remiss har kontrollstyrelsen infordrat yttrande från aktiebolaget A in- och spritcentralen i vad remissen avser en reglering av partihandeln med rusdrycker. Aktiebolagets i ämnet avgivna yttrande bifogas (bil. 1). För egen del får kontrollstyrelsen anföra följande. De remitterade motionerna beröra två sinsemellan vitt skilda om­ råden, nämligen å ena sidan partihandeln med rusdrycker och å andra sidan utskänkningen av dylika drycker. Kontrollstyrelsen kommer i det följande att yttra sig över vart och ett av dessa ämnen för sig.

A. Partihandelns reglering1 .

I. Gällande bestämmelser om partihandeln.

Inledningsvis må framhållas, att enligt 1905 års brännvinsförsälj- Bestämmel ningsförordning partihandelsbegreppet var betydligt vidsträcktare än serna om partihandel enligt rusdrycksförsäljningsförordningen. Vem som helst hade nämligen ture 1919. rätt att idka partihandel, varmed förstods försäljning av brännvin i Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 1 2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. belopp om minst 250 liter. I samband med framläggandet till 1914 års senare riksdag av förslaget om införande i brännvinsförsäljningsför- ordningen av bestämmelser om individuell utminuteringskontroll (propo ­ sition nr 233) föreslog Kungl. Maj:t jämväl ändrade bestämmelser om partihandeln med brännvin. Dessa bestämmelser, som utfärdades genom förordningen den 25 september 1914 (nr 233), inneburo den inskränk­ ningen i rätten till partihandel, att dylik handel allenast omfattade för­ säljning till den, vilken ägde tillverka brännvin eller innehade rättighet till detaljhandel därmed, så ock försäljning i belopp om minst 250 liter till den,' som till avsalu bedreve rening av brännvin. Såsom härav fram­ går hade fortfarande vem som helst rätt att driva partihandel, om än de, till vilka partiförsäljningen finge äga rum, hade högst betydligt begränsats. Gällande be- Genom rusdrycksförsäljningsförordningen skedde en ytterligare nTTfoeh reglering av partihandeln. Med partihandel förstås enligt sagda förord- ' 98 §§)' ning sådan handel, som bedrives till återförsäljare i och för deras rörelse, ävensom försäljning för export (2 §). Partihandel får utövas dels av den, som till 'avsalu äger tillverka rusdrycker eller bedriver rening av brännvin, beträffande det slags rusdrycker som tillverkas eller renas, dels ock av den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel, beträffande det slags rusdrycker, som tillståndet avser (12 §). En tredje grupp av partihandlare utgöres av de i 98 § av förordningen avsedda handlandena, som vid tidpunkten för förordningens ikraftträdande antingen efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen idkade utminutering av rusdrycker eller jämlikt 13 § i vin- och ölför- säljningsförordningen idkade utminutering av vin, som ej vore förenad med handel med andra varor än spritdrycker; gjorde sådan handlande vederbörlig anmälan hos kontrollstyrelsen före den 1 januari 1919, ägde han under en tid av tre år efter sistnämnda dag utan särskilt tillstånd fortsätta försäljningen i fråga, dock blott i den ordning, som föreskrivits för partihandlare. Detta sistnämnda slags handlande benämnas i det följande »innehavare av övergångsrättigheter».

Partihandiar- De ovannämnda tre olika slagen av partihandlare hava icke alla nas olika b e~ samma befogenhet. Jämlikt 10 § 1 mom. av förordningen är nämligen ^skyldighet™ 11 endast den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel, berättigad att till riket införa rusdrycker. Införselrätt i detta ords egent ­ liga mening tillkommer sålunda varken den, som äger till avsalu till­ verka rusdrycker eller bedriver rening av brännvin, eller den, som är Bevillningsutskottets betänkande Nr HD. 3 innehavare av övergångsrättigheter. Sistnämnda partihandlare kunna emellertid, jämlikt 99 § 1 mom. i förordningen, under tiden för över- gångsrättighetens bestånd utbekomma sådana rusdrycker, som för deras räkning inkommit och angivits till förtullning eller till uppläggning å nederlag eller transitupplag före utgången av år 1918. Beti’äfFande alla partihandlare gäller (14 § i förordningen), att de äro skyldiga att hålla sina handelsböcker med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen särskilt förordnat ombud samt att vid rörelsens utövande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontroll­ styrelsen för tillsyn å rörelsen kan meddela. Kontrollstyrelsens sålunda angrvna uppsiktsmyndighet över partihandlarna torde avse en kontroll däröver, att partihandlarna icke överskrida sin försäljningsbefogenhet. Vidkommande de partihandlare, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel gäller (13 §), att tillståndet meddelas att gälla tillsvidare och så länge kontrollstyrelsen icke finner skäl att återkalla detsamma. Sker återkallelse på annan grund än missbruk av försäljningsrätten, äger innehavaren därav åtnjuta två års uppsägningstid.

En av de punkter, där olika meningar framträtt beträffande för­ Kontrollsty- relsens pröv­ ordningens innebörd, är, huruvida kontrollstyrelsen äger rätt att fritt ningsrätt av pröva inkomna ansökningar om erhållande av partihandelsrättighet. Det partihandels- har nämligen från de förutvarande vin- och spirituosahandlandenas sida ansökningar. Framställ­ gjorts gällande, att de skulle äga rätt att utan vidare prövning av sty­ ning i ämnet relsen erhålla partihandelsrättighet jämlikt 13 § i förordningen. Frågan från närings ­ underställdes Kungl. Maj ds prövning genom en framställning från Sveriges idkarna. vinhandlares förening, Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlare- förening och Sveriges vin- och spirituosaagenters förening i början av år 1918. I ett den 26 april samma år avgivet utlåtande anförde kon­ trollstyrelsen, bland annat, följande:

»I den remitterade skrivelsen anföres, att det vid förhandlingar, förda inom 1917 års ersättningssakkunnige, gjorts gällande, att 10 och 13 §§ i rusdrycksför- säljningsförordningen skulle giva vid handen, att enskild utövare av vin- och spirituosa- handel, varom handlas i 98 § av samma förordning, efter den 1 januari 1919 vid ansökning därom skulle äga att påräkna meddelande av tillstånd till partihandel förenad med import-, export- och förtullningsrätt enbart under de i 4 § 1 mom. angivna förutsättningar. Såvitt härmed skall förstås, att innehavare av rätt till utminutering av brännvin, som överlåtits enligt 17 § 2 mom. i brännvinsförsälj- ningsförordningen, eller innehavare av rätt till utminutering av vin enligt 13 § av vin- och ölförsäljningsförordningen skulle i denna sin egenskap och under förutsätt­ ning, att han uppfyller de i 4 § 1 mom. av rusdrycksförsäljningsförordningen an­ givna kvalifikationer, utan vidare kunna erhålla tillstånd till partihandel, vill kon- 4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. trollstyrelsen framhålla, att styrelsen anser sig äga rätt att pröva i vilka fall dylikt tillstånd bör meddelas. Det torde ingenstädes, såvitt kontrollstyrelsen funnit, ur nykterhetskommitténs betänkande med förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker kunna hämtas stöd för den uppfattningen, att de ovan angivna vin- och spirituosahandlama skulle vara utan vidare berättigade att erhålla tillstånd till partihandel av det slag, som i 13 § av rusdrycksförsäljningsförordningen avses. Däremot giver nyssnämnda betänkande på ett ställe vid handen, att nykterhets­ kommittén förutsett en prövning av ansökningar om erhållande av partihandelsrätt. Kommittén anför nämligen å sid. 161 i betänkandet följande: 'Vid avvecklingen av den enskilda spirituosahandeln måste givetvis en viss varsamhet iakttagas på grund av de ganska betydande kapital, som äro nedlagda i denna rörelse. I de städer, där bolagen själva anse sig böra sköta jämväl den finare spirituosahandeln, synes det lämpligt, att bolagen, såsom i något fall skett, övertaga de enskilda handlandenas lager och i så stor utsträckning som möjligt bereda sysselsättning åt de personer, som för närvarande hava anställning hos dessa rättighetsinnehavare. Då emellertid detta icke kan förutsättas äga rum i alla fall, har kommittén ansett, att en viss övergångstid bör medgivas de spirituosahandlande, som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, och har kom­ mittén i sådant avseende föreslagit, att de under tre år efter förordningens trädande i kraft den 1 januari 1917 utan särskilt tillstånd skola få fortsätta spirituosahandeln såsom partihandlare. Om kommitténs förevarande förslag antages 1914, skulle spirituosahandlandena faktiskt erhålla fem år för ordnande av sina affärer, en över­ gångstid, som efter kommitténs mening är tillräcklig för detta ändamål.’ Då kommittén uttalar, att viss övergångstid bör medgivas de spirituosaliand- lare, som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, torde härav framgå, att kommittén förutsätter en prövning av ansökningar om partihan- delstillstånd och att dylika ansökningar kunna avslås. Den av de förevarande föreningarna väckta frågan kan enligt kontrollstyrel­ sens mening icke prövas i den ordning, som föreningarna synas ifrågasätta. En tolkning av 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande kontrollstyrelsens befogenhet att pröva ansökningar om tillstånd till partihandel torde nämligen kunna ske först när styrelsen avslagit en föreliggande ansökning om dylikt tillstånd och besvär däröver anförts hos Kungl. Maj:t.» I enlighet härmed hemställde kontrollstyrelsen, att föreningarnas framställning icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I överensstämmelse härmed fattades Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1918. Skäl för kon- Innan styrelsen lämnar en redogörelse för styrelsens behandling trollstyiel- av inkomna ansökningar om erhållande av partihandelsrättigheter, tillåter sens tolkning. sig styrelsen något utförligare uttala sig om grunderna för sin uppfatt­ ning av styrelsens rätt att pröva inkomna ansökningar rörande parti­ handel. Såsom redan förut framhållits, har kontrollstyrelsen rätt att jäm­ likt 13 § andra stycket av förordningen återkalla redan meddelat till­ stånd till partihandel. Denna återkallelserätt är av den vidsträcktaste omfattning: återkallelse kan äga rum antingen på grund av missbruk Bevillningsutskottets betänkande Nr 89. 5 av försäljningsrätten eller »på annan grund» än dylikt missbruk. När nu kontrollstyrelsen äger en fullständig prövningsrätt i fråga om åter­ kallandet av redan beviljade tillstånd till partihandel, följer härav såsom en konsekvens, att styrelsen bör äga rätt att pröva tillståndsansök- ningarna; om nämligen styrelsen icke skulle vara befogad pröva dessa ansökningar, utan vore nödgad att meddela tillstånd till den, som därom gjorde ansökan, fastän styrelsen ansåge att dylikt tillstånd icke borde lämnas, skulle styrelsen kunna göra det beviljade tillståndet i det när­ maste värdelöst genom att omedelbart återkalla tillståndet att upphöra att gälla efter två års förlopp. Då en dylik orimlig anordning icke kan hava varit avsedd av lagstiftaren, måste man utgå från att kontroll­ styrelsen äger full prövningsrätt beträffande ansökningar om partihandels ­ rätt. Denna uppfattning, till vilken kontrollstyrelsen sålunda kommit vid tolkningen av 13 § i förordningen, motsäges icke av den motivering, som nykterhetskommittén förebragt beträffande det av kommittén före­ slagna partihandelsinstitutet. Ett direkt stöd för den av kontrollstyrelsen nyss uttalade uppfattningen erhålles i den av styrelsen i dess ovan åter­ givna skrivelse den 26 april 1918 citerade delen av nykterhetskommitténs motivering å sid. 161 av dess betänkande. Visserligen hava motionärerna vid innevarande års riksdag åberopat Nykterhets- kommitténs vissa delar av nykterhetskommitténs motivering såsom stöd för den av motivering motionärerna flerstädes i motionerna uttalade uppfattningen, att den av för parti­ kontrollstyrelsen tillämpade praxis i fråga om partihandelsrättigheters handeln. beviljande är felaktig. Såsom framgår av sid. 1 och 2 av motionen nr II: 96, hava de av motionärerna åberopade ställena i nykterhetskom ­ mitténs betänkande icke något särskilt avseende på den omstridda tolk­ ningen av 13 § av förordningen. Av vad motionärerna citerat kan nämligen enligt styrelsens mening icke någon annan slutsats dragas än att dels kommittén försvarade, att kommittén gentemot den allmänna läggningen av dess förslag medgav inrättandet av en enskild partihandel, dels att kommittén ansåg, att inrättandet av enskild partihandel kunde vara befogad ur synpunkten av en arbetsuppdelning mellan rus- drycksförsäljningsbolagen och partihandlarna. Hade motionärerna mera förutsättningslöst granskat nykterhetskommitténs betänkande, torde de utan tvivel haft grundade skäl att göra avkall på sina nu mycket kategoriska påståenden om kontrollstyrelsens oriktiga tillämpning av förordningen. Motionärerna hava sålunda uttalat, »att 1917 års lag ­ stiftning räknade med en ganska omfattande partihandel med vin och finare spirituösa, fördelad å ett större antal enskilda näringsidkare» (motionen sid. 2), »att lagstiftningen näppeligen räknat med ett under- 6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. tryckande av den enskilda partihandeln» (motionen sid. 5) och att »därest kontrollstyrelsen tillämpat förordningen efter dess förutsättning — vilken, såsom vi tidigare ådagalagt, innefattar, att åtminstone näringsidkare som tidigare arbetat i yrket borde äga rätt till partihandel, därest de ej vore diskvalificerade — så skulle ingen monopolisering kunnat ske». Samtliga dessa uttalanden utgå från den förut såsom felaktig karakteri­ serade uppfattningen av innebörden av 13 § i förordningen. För att ådagalägga, att motionärernas slutsatser ur nykterhetskommitténs motive­ ring äro ogrundade, tillåter sig styrelsen att här nedan in extenso återgiva vad kommittén anfört om partihandeln i de delar, där motionä­ rerna genom lösryckta citat velat giva motiveringen eu annan syftning. Å sid. 160 —161 av betänkandet V anför sålunda kommittén: »Om sålunda starka skäl tala för upphävandet av bolagens befogenhet att överlåta rättigheter till minuthandel, behöver detta icke innebära, att bolagen helt och hållet skulle övertaga den handelsrörelse, som innehavarna av överlåtna rättig ­ heter nu utöva. Såsom förut nämnts, är i regel handeln med spritdrycker i de städer, där utminutering blivit delvis överlåten, så fördelad mellan bolaget och den enskilda handeln, att försäljningen av brännvin och billigare spirituösa sker genom bolaget, men handeln med dyrare spirituösa genom den överlåtna utminuteringen. Huvudskälet för denna uppdelning är sannolikt, att man ville inrikta de restriktiva åtgärderna mot den egentliga brännvinsförbrukningen såsom den mest ödeläggande för folkhälsan, men därjämte har säkerligen hänsyn även tagits till, att det för en rationell skötsel av den finare spirituosahandeln fordras större, sakkunskap och varukännedom än som för närvarande står bolagen till buds. Åven om det icke skulle möta svårigheter för bolagen att i sin tjänst förvärva personer, som äro sakkunniga på den finare spirituosahandelns område och sålunda inga hinder av detta slag synas föreligga för bolagens övertagande jämväl av den finare spirituosa ­ handeln, finnes å andra sidan ingen särskild anledning att till bolagen ovillkorligen överföra all den verksamhet, som handhavandet av handeln med finare spirituösa medför. Den med denna handel förenade beredningen och förskäringen synes tvärtom, såsom förut är nämnt, lämpa sig för enskild yrkesutövning. Och om sådan handlandes rätt att försälja begränsas att äga rum till annan innehavare av dylik rättighet i och för dennes rörelse samt till bolag, synes ur nykterhetssynpunkt, så länge rusdryckshandel över huvud är medgiven, intet vara att erinra mot att en dylik enskild verksamhet fortfarande tillätes existera. En lösning av frågan torde alltså kunna ske på det sätt, att det beredes möjlighet till inrättande av en partihandel för sådana finare spritdrycker, som för närvarande i åtskilliga städer försäljas av enskilda spirituosahandlande. Parti­ handlarna i spritdrycker skulle äga rätt att importera, bereda, lagra och förskära spritdrycker samt att försälja dem sinsemellan och till bolag. Den av kommittén föreslagna inskränkningen, att all minuthandel med sprit­ drycker skall handhavas av bolag, kommer givetvis att innebära en betydande rubbning av de enskilda spirituosahandlarnas ställning. Det förtjänar dock att ihågkommas, att den ställning, som dessa handlande intagit i gällande lagstiftning, Bevillningsutskottets betänkande Nr '-OJ. 7 är mycket osäker och i hög grad beroende av bolagens samt i viss grad jämväl av myndigheternas gottfiniiande. Bolagen hava sålunda fullständigt i sin makt att bestämma, huruvida några överlåtna minuthandelsrättigheter skola finnas eller icke, och om de icke vilja överlåta rättigheten till någon, som förut haft överlåtelse, finnes icke möjlighet för denne att framställa några som helst anspråk gentemot bolaget. Och även om bolaget anser överlåtelse böra ske, kan framställning härom avslås av Konungens befallningshavande. Äger emellertid överlåtelse rum, kan bolaget föreslå sådana kontraktsbestämmolser, vilka, om de godkännas av Konungens befallningshavande, kunna avsevärt inskränka den överlåtna spirituösa- handeln. Kommitténs förslag rörande den spirituosahandel, som bedrives på grund av överlåtna rättigheter, innebär alltså ej större rubbning än som redan under gällande lagstiftning kan drabba densamma. Vid avvecklingen av den enskilda spirituosahandeln måste givetvis en viss varsamhet iakttagas på grund av de ganska betydande kapital, som äro nedlagda i denna rörelse. I de städer, där bolagen själva anse sig böra sköta jämväl den finare spirituosahandeln, synes det lämpligt, att bolagen, som i något fall skett, övertaga de enskilda handlandenas lager och i så stor utsträckning som möjligt bereda sysselsättning åt de personer, som för närvarande hava anställning hos dessa rättighetsinnehavare. Då emellertid detta icke kan förutsättas äga rum i alla fall, har kommittén ansett, att en viss övergångstid bör medgivas de spirituosahand- lande, som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt, och har kommittén i sådant avseende föreslagit, att de under tre år efter förordningens trädande i kraft den 1 januari 1917 utan särskilt tillstånd skola få fortsätta spiri­ tuosahandeln såsom partihandlare. Om kommitténs förevarande förslag antages 1914, skulle spirituosahandlandena faktiskt erhålla fem år för ordnande av sina affärer, en övergångstid som efter kommitténs mening är tillräcklig för detta ändamål.» A sid. 190—191 av samma betänkande yttrar sig kommittén: »Såsom kommittén tidigare omnämnt, förstås i kommitténs förslag med partihandel med rusdrycker försäljning av rusdrycker till återförsäljare. Rätt till dylik partiförsäljning synes böra utan vidare tillkomma dem, som tillverka rus­ drycker — innehavare av brännvinsbrännerier, verk för rening av brännvin, vin­ fabriker och bryggerier — enär den rätt att tillverka rusdrycker, som de utan särskilt tillstånd från statens sida hittills utövat eller som de fått särskilt tillstånd att utöva, också måste anses innebära rätt att kunna avyttra de tillverkade dryc­ kerna. penna partiförsäljningsrätt torde ej behöva vara inskränkt allenast till de tillverkningar, som partiförsäljaren själv producerar, utan även, såsom avfattningen av 12 § giver vid handen, få omfatta andras tillverkningar av samma slag. Utom av de egentliga rusdryckstillverkama skulle enligt kommitténs förslag partiförsäljning kunna utövas av sådana näringsidkare, vilka hittills, jämte det de haft rätt till minutförsäljning av vissa slag, förnämligast utländska, finare sprit­ drycker och viner, jämväl berett dessa drycker ävensom punsch för försäljning. Inrättandet av en dylik partihandel har synts kommittén vara lämpligt även med hänsyn till de vidgade uppgifter, som enligt kommitténs förslag framdeles skulle åligga bolagen. Då det nämligen torde vara antagligt, att bolagen under den nu ifrågasatta lagstiftningen väsentligen komma att ägna sig åt minutförsäljningen av rusdrycker och i många fall till en början icke kunna förväntas taga befattning 8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. med beredning och lagring av dessa drycker, torde inrättande av en partihandel med vissa slag av importerade rusdrycker ävensom med punsch innebära en arbets­ fördelning, som dels underlättar bolagens uppgifter, dels också möjliggöra för åt­ skilliga vin- och spirituosahandlande att under nya former fortsätta sin verksamhet. Det kan även förtjäna att framhållas, att en dylik försäljning från vin- och spiri­ tuosahandlande till bolag redan nu i viss omfattning äger rum, och att vissa bolag inköpa samtliga varor från dessa handlande (kommerskollegii utredning tabell­ bilagan 1).» Uttalanden I detta sammanhang må därutöver allenast erinras, att frågan om av en reser­ vant inom partihandel berördes i en av de till nykterhetskommittens betänkande nykterhets­ fogade reservationerna. I den här avsedda reservationen förutsäges näm­ kommittén. ligen den utveckling, som partihandeln erhöll, när de av nykterhets­ kommittén föreslagna bestämmelserna därom började att tillämpas. En av medlemmarna i nykterhetskommittén, herr K. G. Karlsson var näm­ ligen icke nöjd med den behandling, som frågan om ersättning till de av förordningen berörda näringsidkarna erhållit. Han iugick på en kritik av nykterhetskommitténs uppfattning härutinnan (sid. 386 —390 i betänkandet) och uppehöll sig bland annat vid den otillfredsställande behandling, som enligt hans mening frågan om ersättning till de förut­ varande vin- och spirituosakandlandena fått genom att partihandels ­ institutet inrättats. Reservanten fann denna ersättningsform »särdeles mager». »Dels torde man», anförde han sålunda, »svårligen kunna hindra bolagen att så småningom själva övertaga^ åtminstone den huvudsakliga delen av importen och förskänngen, da förbud häremot skulle i viss mån monopolisera vin- och spirituosahandlarna i deras ställning som importörer; dels ligger det i sakens natur, att den fördel, som rätten att idka partihandel kan medföra, endast kan tillgodo- komma ett fåtal av dessa handlande». Efter att hava redogjort för vissa beräkningar rörande det sannolika antalet rusdrycksförsäljnings- bolag forsatte herr Karlsson: »Med omkring 100 handlande, som kon­ kurrera hos exempelvis 75 bolag, vilka äro deras enda kunder, skall ställningen icke bliva lysande för de förstnämnda. Det ligger i sakens natur, att bolagen, i den mån de icke själva importera, komma att kon­ centrera sina inköp hos ett fåtal av de förra innehavarna av utminute- ringsrättigheter. Ganska säkert torde även kontrollstyrelsen redan från början, för att icke göra dessa partihandlares ställning ohållbar, komma att meddela sådan rätt endast åt ett relativt fåtal». Ur vad reservanten sålunda anfört har man rätt att sluta sig till, att man inom nykterhets­ kommittén ingalunda tänkt sig, att samtliga förut» arande innehavare a» utminuteringsrättigheter skulle garanteras fortsatt näringsverksamhet såsom partihandlare. Bevillning »utskottets betänkande Nr 89. 9 Enligt kontrollstyrelsens mening finnes det därför intet, som i nykterhetskommitténs motivering motsäger den tolkning, som av sty­ relsen här ovan gjorts av 13 §. Däremot finnes det åtskilligt i samma motivering, som giver ett direkt stöd åt kontrollstyrelsens uppfattning av författningsrummets innebörd. Såsom av det följande skall framgå, bär också styrelsens upp­ fattning överallt på ansvarigt håll vunnit stöd, och kontrollstyrelsen vill därmed övergå till en redogörelse för partihandelsinstitutets prak­ tiska tillämpning.

II. Partihandelsinstitutets praktiska tillämpning.

Genom den koncentration, som under loppet av åren 1917 och 1918 ägde rum på vin- och sprithandelns område, förelågo vid ikraft­ trädandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning vid ingången av år 1919 helt och hållet andra förhållanden än man hade räknat med både vid förordningens utarbetande och vid dess slutliga antagande. För denna koncentrationsrörelses uppkomst och utveckling har aktie­ bolaget vin- och spritcentralen i sitt härhos fogade yttrande lämnat en ingående redogörelse, och kontrollstyrelsen saknar därför anledning att i detta sammanhang närmare ingå på densamma.

Behandlingen Då aktiebolaget vin- och spritcentralen inköpte de förutvarande av till kon­ vin- och spirituosahandlarnas hela affärsrörelser och dessa handlande trollstyrelsen ingivna parti- avstodo från att framdeles bedriva handel med spritdrycker och viner, handelsansök- är det givet, att antalet ansökningar, som under loppet av hösten 1918 ningar. till kontrollstyrelsen inkom från enskilda vin- och spirituosahandels- firmor om erhållande av partihandelsrättigheter, var betydligt mindre än man tidigare haft anledning antaga. Sålunda förelågo vid årsskiftet 1918—1919 ansökningar från ett 40-tal firmor, av vilka emellertid 18 under senare hälften av 1918 övertagits av aktiebolaget vin- och sprit­ centralen. Dessa ansökningar kunde givetvis icke föranleda till någon åtgärd. Vid årsskiftet beviljades fem partihandelsrättigheter, nämligen till aktiebolaget vin- och spritcentralen och dess fyra dotterbolag. Av de återstående ansökningarna avslogos den 20 februari 1919 elva, av vilka fem voro ingivna av personer, som antingen tidigare försalt sina affärer eller haft anställning hos firmor, som försålt sin rörelse, och härvid på ett eller annat sätt erhållit gottgörelse. Dessa fem voro K. V. Höök, P. Tyselius (bägge hade år 1917 sålt sina affärer till Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 2 10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. aktiebolaget Stockholmssystemet), G. Krogk (hade tidigare varit an­ ställd hos F. Haglind & C:o, som 1918 övertagits av aktiebolaget Stockholmssystemet), A. M. Linderblad (hade tidigare varit anställd hos V. Malmgren & Son, som 1918 inköpts av aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o) och E. V. Lundqvist (hade under år 1916 nedlagt sin under firma A. Modin bedrivna rörelse), samtliga i Stockholm. Två av de sökande nämligen Ester Terserus och Ludv. Bohrman-Kahn, bägge i Stockholm, gitte icke visa, att de ägt rättighet att driva handel med spritdrycker eller viner. Av de återstående hade tre börjat att bedriva sin verksamhet under kristiden, nämligen T. Ahlgren i Göteborg (1916), E. Uggla i Stockholm (1917) och K. F. Ohlsson i Stockholm (1918). Slutligen sökte R. W. Palm m. fl. för ett dansk bolag J. C. Theilmann et C:o. Ytterligare förelågo fyra ansökningar om tillstånd till parti­ handel, nämligen från Adolf Lion och A. Westrup, båda i Stockholm och från B. P. Gullbergh och K. Trolle, båda i Malmö. Av dessa hade Westrup allenast utövat agenturverksamhet och Gullbergh var vin­ tillverkare. Lion hade sedan 1909, Trolle sedan 1914 och Gullbergh sedan 1916 rättighet att sälja vin till avhämtning. Frågan om bevil­ jande av ytterligare tillstånd till partihandel utöver dem, som beviljats aktiebolaget vin- och spritcentralen samt dess fyra dotterbolag, före- hades till behandling i kontrollrådet den 9 mars 1919, därvid kontroll­ rådet enhälligt uttalade som sin mening, att för närvarande någon rätt till partihandel med spritdrycker och vin icke borde av kontrollstyrelsen beviljas, och den 4 april 1919 beslöt styrelsen att avslå ifrågavarande fyra ansökningar. Anmärkas må, att såväl Lion som Trolle av aktie­ bolaget vin- och spritcentralen tillerkänts ersättningar. Ansökningar om erhållande av partihandelsrättigheter med sprit­ drycker eller viner hava vidare under 1919 och 1920 ingivits av H. Meyerson såsom representant för firman Martini et Rossi, Turin, C. G. Rhedin i Göteborg, E. G. Hedin i Stockholm samt E. Hertz såsom verkställande direktör i Millé et C:o aktiebolag, Göteborg. Kontrollstyrelsen har avslagit de tre förstnämnda ansökningarna (näm­ ligen Meyersons den 3 maj 1919, Rhedins den 12 augusti 1919 och Hedins den 25 juni 1920), men genom ett den 6 juni 1919 dag- tecknat tillståndsbevis meddelat Hertz rätt att i Göteborg driva parti­ handel med svensk champagne.

Besvär över Över kontrollstyrelsens beslut beträffande ansökningarna om parti­ kontrollstyrel ­ sens beslut . handel anfördes under mars månad 1919 besvär av K. Höök, P. Ty- selius, G. Krogh, A. M. Linderblad, L. Ivahn och N. Trolle, samt av Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 11 E. G. Hedin under juli månad 1920 och av C. G. Kliedin under november 1920. Beträffande de sex förstnämnda besvären avgav kontrollstyrelsen utlåtanden den 4 april och 6 juni 1919. I utlåtandet den 4 april 1919 erinrade styrelsen, att styrelsen redan medgivit parti­ handelsrätt till aktiebolaget vin- och spritcentralen samt dess fyra dotterbolag, och framhöll, att, då dessa firmor kunde tillgodose landets legitima behov av spritdrycker och vin, någon anledning att vid det dåvarande meddela partihandelsrättighet icke syntes föreligga. I sina i anledning härav den 14 april 1919 avgivna påminnelser anförde kla­ gandena bland annat, att kontrollstyrelsens beslut stode i strid med försäljningsförordningens bokstav såväl som anda; ett upprätthållande av detta beslut innebure ett rättsvidrigt övergrepp mot den fortsatta handels- verksamhet, som statsmakterna både under förarbetena för förordningen och vid densammas antagande utan förbehåll och i ovedersägliga orda­ lag garanterat dem. Klagandena voro övertygade, att Kungl. Maj:t icke skulle tveka att stävja det administrativa godtycke, vartill kontroll­ styrelsen gjort sig skyldig. Till stöd för sina skarpa anklagelser mot kontrollstyrelsen för godtycke och övergrepp åberopade klagandena nykterhetskommitténs motivering samt uttalanden av föredragande departe­ mentschefen vid avlåtandet av propositionen nr 242 vid 1914 års se­ nare riksdag. Klagandena åberopade särskilt de yttranden, som i ämnet avgivits av 1917 års ersättningssakkunniga samt av kommerskollegium och socialstyrelsen; i dessa yttranden framhävdes »som en självklar sak, att de, som 1918 ägde tillstånd till utövande av handel med vin eller spirituösa efter den 1 januari 1919, kunde påräkna partihandels- tillstånd förenat med import-, export- och förtullningsrätt». Av stock- holmssystemets och vin- och spritcentralens skrivelser fram ginge »jämväl tydligen att dessa bolag till fullo insett de enskilda vinhandlarnas lag ­ liga rätt att efter den 1 januari 1919 genom kontrollstyrelsen erhålla partihandelstillstånd, vilket endast i händelse av missbruk kunde dem frånhändas».

I anledning av klagandenas påminnelser anförde kontrollstyrelsen Kontrollsty- relsens utlå­ i sitt den 6 juni 1919 avgivna utlåtande följande: tande i anled ­ »Enligt kontrollstyrelsens mening hava klagandena både missförstått nykter­ ning av hetskommittén och missuppfattat kontrollstyrelsens befogenhet att meddela tillstånd besvären. till partihandel. Det av klagandena anförda, av nykterhetskommittén gjorda uttalandet kan icke innebära, att enligt kommitténs mening rättighet till partihandel skulle meddelas alla dem, som därom gjorde ansökan hos kontrollstyrelsen. Läses det anförda citatet i sitt sammanhang framgår, att det enligt kommitténs mening ur nykterhets- 12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. synpunkt intet vore att erinra mot att enskild partihandelsverksamhet fortfarande tillätes existera. Ur denna tillåtelse kan emellertid ingalunda dragas den slutsatsen, att den, som före rusdrycksförsäljningsförordningens ikraftträdande idkat partihandel med rusdrycker, skulle äga en ovillkorlig rätt att erhålla tillstånd till fortsatt parti­ handel. I själva verket synes nykterhetskommittén hava förutsatt, att åtskilliga av de vin- och spirituosahandlare, som funnits före förordningens ikraftträdande, icke skulle komma att erhålla tillstånd att utöva partihandel, sedan förordningen trätt i kraft. För detta ändamål föreslog kommittén det särskilda partihandelsinstitut, som finnes i 98 § av rusdrycksförsäljningsförordningen och som innebär, att de, som förut försålt spritdrycker och vin utan samband med annan handel, skulle efter därom hos kontrollstyrelsen gjord anmälan utan särskilt tillstånd under en tid av tre år från ingången av år 1919 fortsätta försäljningen i fråga, dock blott i den ordning, som föreskrives för partihandlare. Uppenbart är, att stadgandet i 98 § skulle vara meningslöst, om kontrollstyrelsens befogenhet att bevilja tillstånd till partihandel jämlikt 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen innebure skyldighet för styrelsen att meddela dylikt tillstånd till alla de vin- och spirituosahandlare, som därom gjorde framställning. I motiveringen till den ifrågavarande 98 § har kom­ mittén (V sid. 161) till stöd för nyssberörda övergångstid av tre år anfört, att denna tid borde komma de spirituosahandlare till del, ’som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt’. Såsom inhämtas av det anförda har nykterhetskommittén förutsatt såsom möjlighet, att vin- och spirituosahandlare ej erhålla tillstånd till partihandel. Härav framgår, att kommittén tänkt sig, att kontrollstyrelsen skulle efter vederbörlig prövning kunna avslå inkomna ansökningar om partihandel. Såsom kontrollstyrelsen i sina föregående utlåtanden i anledning av klagan ­ denas besvär anfört, är enligt styrelsens mening behovet av partihandlare fyllt, sedan rättigheten lämnats till aktiebolaget vin- och spritcentralen och dess dotter­ bolag, vilka på grund av inköp av nästan samtliga vin- och spirituosahandlare kunna sägas representera den tidigare bedrivna partihandeln med spritdrycker och vin i Sverige.»

Kungi. Maj:ts Sedan Höök, Tyselius och Kahn återkallat sina besvär, resolverade tJäffande^be- Kungl. Maj:t den 24 oktober 1919, att de av Krogh, Linderblad och svar av Krogh Trolle anförda besvären icke föranledde ändring i kontrollstyrelsens m■ fl- beslut. uttalanden av I detta sammanhang förtjänar att framhållas, att chefen för finans- finansdejarte- departementet i sitt den 11 juni 1919 avgivna svar å en av herr Lithan- mentet. der i andra kammaren framställd interpellation angående vissa miss­ förhållanden inom partihandeln med vin och spritdrycker, bland annat, gav uttryck för den meningen, att, intill dess riksdagen tagit ställning till frågan om partihandelns framtida organisation, det enligt hans mening icke borde ifrågakomma, att det dåvarande faktiska läget för­ ändrades genom att nya partihandelsrättigheter meddelades. Statsrådet Bevillningsutskottets betänkande Nr ii 9. 13 kunde följaktligen icke tillstyrka bifall hos Kungl. Maj:t till sådana ansökningar (andra kammarens protokoll 1919 nr 68 sid. 39).

Framställ­ Ungefär samtidigt med ovanberörda besvärsmål förelåg hos Kungl. ning från Maj:t en framställning från Sveriges allmänna vin- och spirituosahandlare- vin- och förening, som ingivits den 17 maj 1919. I en till sagda framställning spirituosa ­ handlare- fogad P. M. utvecklas närmare de synpunkter, varpå föreningen stödde föreningen. sig. Den av nykterhetskommittén anförda motiveringen för partihandeln ansågs innebära, att den enskilde näringsidkaren vore synnerligen lämp­ lig att omhänderhava denna partihandel. Det gjordes gällande, att, då lagstiftarna antogo den nya förordningen, det vore tydligt, att det skedde i den fasta övertygelsen, att partihandeln med vin och s. k. bättre spirituösa skulle utövas av enskilda vin- och spirituosahandlare. I P. M. anföres därefter: »Man stödes i denna sin uppfattning därav, att i övergångsstadgarna för den nya förordningen, § 98, bestämts, att bemälda handlande ägde rättighet att utan särskilt tillstånd — sådant fordrades däremot av förutvarande innehavare av spirituosahandelsrättig- heter — under en tid av tre år utöva ifrågavarande partihandel och efter nämnda tidpunkt efter tillstånd tillsvidare, dock med rätt till två års uppsägningstid från kontrollstyrelsens sida. Det är ju alldeles givet, att dessa både till ordalydelsen och andemeningen tydliga och klara lagbud skulle utgöra en god borgen för de enskilda näringsidkarnas fortsatta lojala existens och garantier för allmänheten beträffande vin- och spirituosavarornas kvalité och pris.» Innan kontroll styrelsen fortsätter redogörelsen för den ifrågavarande P. M. och vin- och spirituosahandlareföreningens framställning tillåter sig kontrollstyrelsen framhålla, att det resonemang, som här förts i det citerade stycket av P. M., ofta återfinnes i framställningar från vin­ handlarehåll. Att detsamma är fullkomligt felaktigt torde framgå redan av den redogörelse, som styrelsen förut lämnat beträffande innebörden av 13 och 98 §§ av rusdrycksförsäljningsförordningen. Vad som anförts i det citerade stycket är emellertid också en förvanskning av vad som stadgas i 98 § av förordningen. Det finnes, såsom framgår av 98 §, ingenstädes i denna paragraf antytt, att de i densamma omnämnda hand­ landena skulle vara berättigade att efter utgången av de tre åren få rättighet att utöva partihandel tillsvidare. Motiveringen för sagda för- fattningsrum giver vidare vid handen (nykterhetskommitténs betänkande V sid. 339—340), att kommittén avsett att bereda ett visst rådrum för de partihandlare, som skulle avveckla (»kommittén funnit billigheten kräva, att man beredde dessa näringsidkare möjlighet att utan mera 14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. avsevärda, förluster realisera sina lager»). Stadgandet i 98 § är därför tillkommet för att bereda en avvecklingstid, icke för att skänka de i paragrafen avsedda handlandena någon ny rättighet efter övergångs­ tidens slut. Otvivelaktigt är bestämmelsen i 98 § klar och tydlig, fast icke på det sätt, som man i den ifrågavarande P. M. vill göra gällande. Kontrollstyrelsen återgår nu till redogörelsen för P. M. Denna innefattade i det följande väsentligen eu enligt styrelsens mening miss­ visande redogörelse för aktiebolaget vin- och spritcentralens sätt att gå till väga vid övertagandet av de förra vin- och spirituosahandlarnas rörelser och för de klagomål, som vid denna tidpunkt framställdes gent ­ emot aktiebolagets tillhandahållande av spritdrycker och viner. I P. M. framhålles till sist, att det icke rådde mera än en mening om att det ur alla synpunkter vore rent av nödvändigt, att en reglering av parti- handelsfrågan omedelbart ägde rum, något som utan svårighet kunde ske genom att vin- och spritcentralens verksamhet inskränktes till rening och försäljning av brännvin och sprit och att försäljningen av vin och s. k. bättre spirituösa överlätes till enskilda näringsidkare. Väsentligen samma synpunkter som i P. M. gjordes gällande i den av Sveriges vin- och spirituosahandlareförening ingivna framställningen. Föreningen framhöll, att kontrollstyrelsens förfarande stode i uppenbar strid med såväl lagens anda som ock »den nykterhetskommitténs upp­ fattning, som dikterat densamma». Under erinran att medlemmarna av föreningen vid försäljningen av sina affärer till aktiebolaget vin- och spritcentralen i regel förbundit sig att för framtiden nedlägga all verk­ samhet inom branschen och då en sådan klausul vore »av ominös och mot rättskänsla stridande natur», hemställde föreningen, att aktiebolaget måtte förständigas att upphäva den klandrade klausulen i föreliggande kontrakt. »På denna väg ernåddes omedelbar möjlighet att rationellt realisera den organisation av partihandeln, som rusdrycksförsäljnings- förordningen avser, i det de inom yrket erfarna medlemmar av kåren, som så önskade, erhölle tillfälle att jämlikt § 13 ansöka om sådant till­ stånd, vilket, enligt vad ovan utvecklats, icke av administrativ myndig ­ het sedermera kunde godtyckligt förvägras.» Föreningens medlemmar hemställde att genom Kungl. Maj:ts mellankomst omedelbart bliva åter­ insatta i de möjligheter till bedrivande av partihandel, som av stats­ makterna förutsatts. Till framställningen voro fogade skrivelser från 33 vin- och spirituosahandlare, däri de uttalade, att den överenskom­ melse om firmans nedläggning, som träffats mellan dem och aktiebolaget vin- och spritcentralen, föranletts av det tvång, som köparen genom sin privilegierade ställning mot dem kunnat utöva. Någon frivillig Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 15 överenskommelse av den natur, som förutsågs vid tillsättandet av »1917 års ersättningssakkunnig-a», hade enligt deras mening icke ägt rum, på grund varav de ansåge sig berättigade att vidhålla sina mot statsverket riktade ersättningsanspråk. Kontrollstyrelsen har något utförligare uppehållit sig vid vin- och spirituosahandlareföreningens förevarande framställning, enär densamma synes vara ett uttryck för den uppfattning, som bland de förutvarande vin- och spirituosahandlarna gjorde sig gällande. Kontrollstyrelsen har funnit detta vara av desto mera intresse att framhålla, enär de före­ liggande motionerna giva uttryck åt samma uppfattning, som framkom i föreningens framställning, såväl beträffande tolkningen av 13 § i för­ ordningen som ock i fråga om hävandet av aktiebolaget vin- och sprit­ centralens avtal med de förutvarande handlarna och frigivandet av parti­ handeln.

Vin- och spirituosahandlareföreningens skrivelse remitterades till Nykterhets­ nykterhetskommittén, som däröver avgav ett den 27 juni 1919 dag- kommitténs utlåtande i tecknat utlåtande. Efter en kort redogörelse för innehållet av de remit­ anledning av terade handlingarna anförde nykterhetskommittén följande: föreningens framställning. »De i kommitténs betänkande med förslag till förordning angående försälj­ ning av rusdrycker gjorda uttalandena få, enligt kommitténs mening, icke tolkas i den riktning, som ägt rum i föreningens framställning och i den ovan åberopade P. M. Kommittén har sålunda anfört (V sid. 160), att även om det icke skulle möta svårigheter för detaljhandelsbolagen att i sin tjänst förvärva personer, som vore sakkunniga på den finare spirituosahandelns område och sålunda inga hinder av detta slag förelåge för bolagens övertagande av den finare spirituosahandeln, funnes å andra sidan ingen särskild anledning att till bolagen ovillkorligen överföra all den verksamhet, som handhavandet av den finare spirituosahandeln medförde. Den med denna handel förenade beredningen och förskäringen syntes tvärtom lämpa sig för enskild yrkesutövning och ur nykterhetssynpunkt syntes intet vara att erinra mot att enskild partihandelsverksamhet fortfarande tillåtes existera. Kom­ mittén anförde vidare (sid. 191), att inrättande av en dylik verksamhet syntes vara lämplig även med hänsyn till de vidgade uppgifter, som framdeles skulle komma att åligga bolagen.^ Då det nämligen vore antagligt, att bolagen väsentligen komme att ägna sig åt minutförsäljningen av rusdrycker och i många fall till en början icke kunde förväntas taga befattning med beredning och lagring av dessa drycker, talade sålunda åtskilliga skäl för en med vissa slag av rusdrycker ävensom med punsch inrättad partihandel, som dels underlättade bolagens uppgifter, dels också m8jhggjorde för åtskilliga vin- och spirituosahandlare att under nya former fort­ sätta sin verksamhet. Såsom inhämtas av det anförda har kommittén i sitt betänkande icke gjort gällande, att enskild partihandel ovillkorligen skulle för framtiden vara bestående. I stället har kommittén ansett den enskilda partihandeln lämplig och möjlig såsom 16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. en övergångs- och avlösningsform. Vid den tidpunkt, då kommittén avgav fritt utlåtande, existerade, som bekant, en mängd företag pa detta område. En åt­ minstone temporärt tillåten partihandel innebar sålunda en mjuk och till de tidigare förhållandena anpassad anknytning, varigenom därjämte en direkt statsavlosmng av dessa företag kunde undgås. I denna tillåtelse lag emellertid icke en för fram­ tiden garanterad rätt till partihandel. Enligt kommitténs förslag forbjodos bolagen icke att själva tillverka, bereda eller importera rusdrycker, och uppenbart ar, att. om bolagen efter förordningens ikraftträdande så småningom själva börjat bereda och importera spritdrycker och viner — något som vissa bolag redan tidigare hade CTiort — hade partihandlarna kunnat bliva utan köpare. Ensamt harav torde framgå, att partihandlarna enligt kommitténs förslag icke tillerkändes någon sådan tryggad ställning som föreningen nu gör gällande. , „ Ur de ledande synpunkter, som kommittén lagt till grund för rusdiycksfor- säljningslagstiftningen , är det givetvis att föredraga, att parhhandeln utövas av ormm "vilka icke hava något ekonomiskt intresse av omsättningens stol lek. Bom mittén har sökt att i sitt förslag till nyssberörda lagstiftning sa genomgående som möjligt genomföra principen om det ekonomiska intressets frigörande och enligt kommitténs förslag lägges ej heller hinder i vägen för en dylik frigörelse pa parti­ handelns område. De bolag, som under de senaste åren bildats genom inköp av äldre vin- och spirituosahandelsfirmor och som såsom ledande grundsats uppställt begränsad vinstavkastning, stå därför så långt ifrån i strid med kommitténs förslag, att de i stället i högre grad förverkliga kommitténs allmänna syften an enskilda. åt sfn vinst ekonomiskt beroende partihandlare skulle gorå Mot den omständig ­ heten, att partihandeln hos dessa firmor samlats pa en hand, torde intet vara att anmärka. En dylik monopolställning är för övrigt i viss man förbunden med varje anordning vilken i likhet med kommitténs förslag genom oktrojforfaiande beglänsa antalet försäljare till ett mindre antal och därigenom utesluter uppkomsten av en Beträffande de slutsatser, som i den till föreningens framställning fogade P. M. dragits ur 98 §, vill kommittén uttala, att bestämmelsen i berörda & enligt kommitténs0 förslag var avsedd att underlätta avvecklingen for de handlande, »som icke ämna begära tillstånd till partihandel eller ej erhålla dylikt» (V sid. 161). Vin- och spirituosahandlare, som bleve partihandlare pa grund av sagda bestäm­ melse. ägde sålunda icke att efter utgången av de tre ar under vilka partihandeln på grund av 98 § fick utövas, erhålla rättighet till partihandel enligt U § av for- oidmnoyi(jkomrnail(je särskilt den av föreningen påstådda rätten för äldre vin- och spirituosahandlare att fortfarande få utöva partihandel pa grund av tillstånd synes det kommittén, att vad kontrollstyrelsen i detta avseende anfört i ett den 6 juni innevarande år dagtecknat underdånigt utlåtande angående besvär rörande vagrad rätt att idka partihandel med rusdrycker på ett riktigt sätt återger syftet med de däri berörda föreskrifterna och således bör tillerkännas giltighet , , Vad föreningen i övrigt anfört torde ej vara av beskaffenhet att toi anleda särskiit^yttrande.av ^ ^ anförts och särskilt med hänsyn till att partihandeln nu erhålli° en ur kommitténs ledande synpunkter mera tillfredsställande oigamsa- tion, finner sig nykterhetskommittén böra hemställa, att den av Sveriges allmänna Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 17 vin- och spirituosahandlareförening gjorda framställningen icke måtte föranleda till någon åtgärd.» Såsom torde framgå av det sålunda citerade, bestred nykterhets­ kommittén befogenheten av den tolkning, som från vin- och spirituosa- handlarehåll gjorts gällande beträffande såväl kommitténs förslag som motiv. Härutöver må allenast framhållas, att föreningens framställning, i vad den avser klagomål över aktiebolaget vin- och spritcentralens förfarande vid övertagandet av vin- och spirituosahandlarnas rörelser, numera torde hava prövats av Kungl. Maj:t och riksdagen år 1920 vid behandlingen av propositionen nr 287 vid nämnda riksdag.

Uti ett den 20 februari 1920 dagtecknat utlåtande hemställde Utlåtande från kontroll ­ kontrollstyrelsen, under hänvisning till sitt den 6 juni 1919 avgivna styrelsen och yttrande och med instämmande i vad nykterhetskommittén anfört, att Kungl. Maj.ts vin- och spirituosahandlareföreningens framställning icke skulle föranleda beslut. till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Vid föredragningen av ärendet i stats­ rådet den 5 mars 1920 fann Kungl. Maj:t den ifrågavarande framställ­ ningen icke föranleda till någon åtgärd.

Såsom förut nämnts hade kontrollstyrelsen avslagit av E. G. Hedin Besvär av E. G. Hedin och C. G. Rhedin gjorda ansökningar om erhållande av partihandelsrätt. och Bägge hava hos Kungl. Maj:t anfört besvär över kontrollstyrelsens beslut. C. G. Rhedin. Till stöd för sina besvär hava de anfört i huvudsak samma skäl som i tidigare ingivna här ovan refererade klagoskrifter och framställningar. Genom beslut den 15 oktober 1920 och den 11 mars 1921 har Kungl. Maj:t funnit besvären ej föranleda ändring i kontrollstyrelsens beslut, respektive ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Med vad nu blivit anfört har kontrollstyrelsen lämnat en såvitt Frågan om tillstånd till möjligt uttömmande redogörelse för den ställning, styrelsen intagit till partihandel behandlingen av ansökningar om rätt till partihandel med spritdrycker. med Öl. Emellertid synas motionärerna vilja göra gällande, att styrelsen ytter­ ligare vid ett tillfälle skulle hava tillbakavisat ansökningar om parti­ handelsrätt och i det sammanhang, detta framhålles, får läsaren otvivel ­ aktigt det intrycket, att det gäller frågan om partihandel med sprit­ drycker och vin. Å sid. 4 i motionen nr II: 96 anföres nämligen, att ensamrätten för aktiebolaget Vin- och spritcentralen och dess dotterbolag »på ett anmärkningsvärt sätt av kontrollstyrelsen offentligen anslagits, i det att styrelsen den 25 juni 1920 i lika lydande beslut i anledning av fem särskilda ansökningar om partihandelsrätt — av vilka den äldsta Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 3 Ig Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. inkommit den 16 september 1918 — utlåtit sig sålunda: Till svar härå får kontrollstyrelsen meddela Eder, att styrelsen redan meddelat aktie­ bolaget vin- och spritcentralen rätt till dylik partihandel samt att styrelsen icke0 har för avsikt att åtminstone för närvarande upplåta dylik rätt åt annan person eller firma'. I själva verket gäller det anförda fallet icke partihandel med spritdrycker eller viner utan partihandel med Öl. An­ ledningen till att kontrollstyrelsen icke tidigare behandlat dessa ansök­ ningar sammanhängde därmed, att styrelsen fann det oriktigt att med­ giva tillstånd till partihandel med Öl, så länge det saknades möjlighet för de svenska bryggerierna att tillverka Öl. När sedan en dylik möj­ lighet öppnades, bringades genom motioner i riksdagen frågan om för­ bjudande av tillverkningen av Öl under riksdagens prövning. Så länge denna prövning ägde ram, ansåg styrelsen det icke kunna ifrågakomma att meddela tillstånd till partihandel med Öl. Och sedan riksdagen hade beslutat anhålla om verkställandet av en utredning, huruvida tillverk­ ningen av Öl kunde förbjudas, och med hänsyn till att de svenska bryggerierna under utredningstiden syntes villiga att inställa tillverk­ ningen av Öl, ansåg kontrollstyrelsen ett beviljande av rätt till partihandel med Öl icke kunna för närvarande ifrågasättas. Den rätt till partihandel, som styrelsen meddelat aktiebolaget vin- och spritcentralen, innefattar även rätt till partihandel med Öl, men har aktiebolaget icke använt sig av denna rätt i någon nämnvärd omfattning. Såsom torde framgå av det ovan sagda har styrelsen icke tagit definitiv ställning till frågan om utlämnande av nya partihandelsrättig ­ heter till Öl, utan har gjort denna fråga beroende av det resultat, vartill den nu igångsatta utredningen om förbjudande av det starkare ölet kan komma.

III. Frågan om partihandelns omorganisation. Frågan om På grund av den för Sverige karakteristiska detalj handelsorganisa- ordnandet av tj0neii enligt vilken detaljhandelsbolagen innehava monopol på rättig- b 1ZT heten ’ att till allmänheten försälja spritdrycker, står frågan om parti­ handelns organisation i mycket nära samband med frågan om reglering av bolagens befogenhet att inköpa och behandla spritdrycker. I den mån bolagens monopolställning stärkts har sambandet mellan dessa bägge frågor blivit allt intimare och man torde utan överdrift kunna gorå gällande, att den reglering av bolagens befogenhet att inköpa spritvaror, som sedan ett tiotal år stått på dagordningen i Sverige, och som vid 1915 års riksdag vann sin lösning, givit uppslag till den Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 19 grundliga omorganisation av partihandeln, som nu ägt ruin. För att fullt förstå utvecklingsgången torde en redogörelse till en början böra lämnas för de olika facerna av frågan om regleringen av befogenheten för bolagen vid varuinköpen. Vid 1907, 1909, 1910 och 1911 års riksdagar väcktes inom riks­ dagen motioner avseende att reglera bolagens inköp och behandling av varor. En utförligare redogörelse för riksdagsförhandlingarna finnes intagen i nykterhetskommitténs betänkande V sid. 272—281. Förhand­ lingarna resulterade i att riksdagen avlät två riksdagsskrivelser vid 1910 och 1911 års riksdagar. I bägge skrivelserna berördes frågan om bo­ lagens inköp av spritvaror. I 1910 års riksdagsskrivelse framhölls nöd­ vändigheten av kontroll å inköpen till förhindrande av missbruk och erinrades såsom exempel härpå om den ifrågasatta skyldigheten att före inköpen infordra anbud. I 1911 års riksdagsskrivelse berördes den vid det då varande aktuella frågan om beredande av skydd åt brännvinsför- säljningsbolagen mot producenternas starka sammanslutningar. Ifråga ­ varande riksdagsskrivelser överlämnades till nykterhetskommittén för vederbörlig utredning. I det förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker, som av kommittén framlades genom dess betänkande V, upptog kommittén jämväl förslag till bestämmelser, avseende att reglera bolagens inköp av varor. Detta förslag gick i korthet ut därpå, att kontrollstyrelsen såsom uppsiktsmyndigheten över bolagen skulle meddela närmare föreskrifter beträffande ifrågavarande inköp. Sedan frågan om en reformerad rusdry eks försäljningslagsti firning fallit vid 1914 års senare riksdag, ingick nykterhetskommittén till Kungl. Maj:t i december 1914 med förslag till vissa partiella förändringar i brännvinsförsäljningsför- ordningen, avseende en skärpt ekonomisk kontroll över brännvinsför- säljningsbolagens förvaltning, bland annat beträffande bolagens inköp av brännvin. Nykterhetskommitténs förslag framlades i allt väsentligt genom proposition 81 till 1915 års riksdag. Sagda förslag tillstyrktes i denna del av bevillningsutskottet och antogs av riksdagen. Därvid framhöll riksdagen, »att syftet med ifrågavarande befogenhet torde vara att, för tillgodoseende av ett av de i riksdagens skrivelse den 27 maj 1911 uttalade önskemål, möjliggöra ett enhetligt uppträdande från brännvins försäljningsbolagens sida gent emot producenternas starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen kan sålunda komma att föreskriva gemensamma inköp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd.» 20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Inrättandet au Från motionärernas sida tiar nu gjorts gällande, att avsikten med pris- och in­ köpsnämnden. kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet över bolagen ej torde hava inne­ Motiv härför.burit ett så detaljerat förmynderskap, som sedermera utvecklats, och åberopa motionärerna till stöd för denna uppfattning vad som ovan citerats ur 1915 års riksdagsförhandlingar. Särskilt ifrågasätta motio­ närerna, om den ovillkorliga bundenheten av inköp genom pris- och inköpsnämnden för de större systembolagen är erforderlig eller lämplig. För sin del anser sig kontrollstyrelsen hava handlat i nära överens­ stämmelse med den anda, som präglar 1915 års riksdagsbeslut och de tidigare riksdagsförhandlingarna i ärendet. Vid den utredning, som inom kontrollstyrelsen verkställdes rörande erforderliga föreskrifter ^ i fråga om bolagens inköp, visade det sig snart, att för att vinna syftet med den beslutade författningsändringen, nämligen att staten på brännvins- försäljningsbolagens omsättning så oavkortad som möjligt uttager den vinst, som kan uppstå, det var nödvändigt att låta den av 1915 års riksdag antydda pris- och inköpsnämnden upptaga till prövning alla anbud om inköp av brännvin ävensom att låta all betalning för verk­ ställda inköp av brännvin gå genom nämnden. Först härigenom skulle det vid flera riksdagar överklagade provisionssystemet vid bolagens in­ köp kunna verksamt motarbetas. Det gällde att skapa ett organ, som övertog all den befattning, bolagen hittills haft beträffande varuinköpen, och som utrustades med erforderlig sakkunskap för bedömande av offe- rerade varors pris och kvalitet. Härigenom kommo de svenska bränn- vinsförsäljningsbolagen att uppträda som en enda köpare på spritmark­ naden, en omständighet, som naturligtvis bidrog till att skaffa dessa bolag möjlighet att erhålla bättre pris, än som kunnat ifrågakomma, om vart och ett bolag självständigt uppträtt som köpare. Den av motio­ närerna ifrågasatta obundenheten för de större bolagen är enligt kon­ trollstyrelsens mening synnerligen olämplig, enär de missförhållanden, mot vilka bestämmelserna rikta sig, lika väl kunna vara tillfinnandes hos de större bolagen som hos de mindre. Genom cirkuläret nr 15 den 31 oktober 1916, som härhos bifogas (bil. 2), utfärdade kontrollstyrelsen föreskrifterna beträffande brännvins- försäljningsbolagens inköp av brännvin. Det visade sig snart, att de handlare, som dittills försett bolagen med varor, icke voro belåtna med den vändning, som organiserandet av bolagens inköp erhållit. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1917 framställde sålunda Sveriges all­ männa vin- och spirituosahandlareförening vissa anmärkningar mot in­ rättandet av pris- och inköpsnämnden. 1 anledning härav avgav kon- trollstvrelsen ett den 26 juni 1917 dagtecknat utlåtande, vilket finnes Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 21 refererat i styrelsens till bevillningsutskottet vid 1918 års riksdag av­ givna, den 26 april samma år dagtecknade yttrande (bevillningsutskottets betänkande nr 47 vid samma riksdag). Någon redogörelse för detta utlåtande torde därför icke vara erforderlig, utan torde det vara nog att erinra därom, att vin- och spirituosahandlareföreningens ifrågavarande skrivelse genom beslut den 13 november 1917 icke föranledde till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genomförandet av den ifrågavarande författningsändringen vid Konsekvenser av pris- och 1915 års riksdag och det härpå grundade inrättandet av pris- och in­ inköps­ köpsnämnden har, såsom nyss förut blivit antytt, otvivelaktigt bidragit nämndens till den utveckling, som från och med år 1917 inträdde på partihan ­ inrättande. delns område. Därest det nämligen endast finnes en köpare och många säljare, är det naturligt, att, även om köparen söker att så opartiskt som möjligt bedöma säljarnas varor, de mest konkurrensdugliga säljarna skola så småningom erhålla ett övertag över de mindre konkurrens­ dugliga. De större säljarna skola genom billigare priser, som de på grund av förmånligare produktions- eller uppköpsförhållanden kunna betinga sig, slutligen bli allenahärskande. Så visade sig också för­ hållandet vara på detta område. Såsom kontrollstyrelsen framhållit i sitt ovanberörda, den 26 april 1918 dagtecknade utlåtande till bevill­ ningsutskottet, visade det. sig redan under de första månaderna av pris- och inköpsnämndens verksamhet, att man kunde få köpa förskuren konjak till betydligt billigare pris från Reymersholms gamla spritför- ädlingsaktiebolag än från spirituosahandlarna. Då man emellertid icke ansåg sig böra på en gång omstörta leveransförhållandena på detta område, beslöt pris- och inköpsnämnden efter samråd med kontrollsty­ relsen, att spirituosahandlarna tillsvidare skulle få fortsätta leveransen av förskuren konjak trots den stora skillnaden i priset. Kontrollstyrelsen anförde därefter i utlåtandet: »De senast berörda förhållandena torde visa, att de mindre enskilda handlandenas ställning är svag i jämförelse med de stora sammanslutningar, som sedan länge funnits på detta om­ råde. Givet är, att dessa stora sammanslutningar kunna bjuda lägre priser å sina varor än de enskilda handlandena och att i följd härav dessa senare måste ligga under i konkurrensen. I längden kan det givetvis icke vara fördelaktigt varken för bolagen eller statsverket, till vilket bolagens nettovinst inflyter, att de högsta anbuden antagas.»

Koncentrerin­ Det var naturligt, att under dylika förhållanden kontrollstyrelsen gen av parti­ såsom den myndighet, vilken hade att bevaka statens ekonomiska handeln. 22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. intressen på detta område, var intresserad av att en koncentrering av partihandeln kom till stånd, varigenom man icke längre skulle vara nödgad att taga de billighetshänsyn, som tidigare leveransförhållanden kunde anses påkalla. Styrelsen hade så mycket mindre skäl att ställa sig avvisande till en sådan sakernas utveckling, som det sedan åtskilliga år tillbaka från statens sida gjorts ansträngningar att monopolisera reningsverksamheten ävensom beredningen av s. k. förskuren konjak. Redan 1913 hade det sålunda ägt rum förhandlingar om övertagande av Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag och övriga spritfabriker i landet. Förhandlingarna hade då strandat, enär man icke kunde uppnå enighet om priset, men de torde icke hava direkt avbrutits utan gång efter annan upptagits, ehuru utan resultat. En ny vändning hade emellertid frågan erhållit genom det initiativ, som under hösten 1916 togs av aktie­ bolaget Stockholmssystemet genom bildandet av aktiebolaget J. D. Grön- stedt & C:o. På grund av den form, detta aktiebolag erhöll, behärskade aktiebolaget Stockholmssystemet aktiemajoriteten i bolaget, och däri­ genom att vinsten på det privat tillskjutna kapitalet (preferensaktie­ kapitalet) begränsades, kunde den vinst, som återstod, sedan preferens­ aktierna erhållit sin utdelning, tillföras aktiebolaget Stockholmssystemet och därmed indirekt statsverket. Någon särskild redogörelse för bildan­ det av sagda bolag och den därpå följande koncentrationsrörelsen torde icke vara erforderlig, då aktiebolaget vin- och spritcentralen i sitt bi­ fogade utlåtande ingående behandlat densamma. Kontrollstyrelsen tog icke heller någon som helst del i sagda koncentrationsrörelse, på grund varav styrelsen saknar egen erfarenhet om, huru densamma i detalj ut­ vecklade sig.

Direktör B. Under våren 1917 visade sig allt större svårigheter förbundna Vennerbergs P. M. med pris- och inköpsnämndens verksamhet med hänsyn till den starka prisstegring, som då ägde rum i fråga om spritdryckerna. Prisstegringen ägde rum bland annat på grund av åtgöranden från vin- och spirituösa- handlarnas sida. Verkställande direktören i pris- och inköpsnämnden E. Vennerberg inkom i anledning härav med en P. M. angående de rådande abnorma förhållandena inom spirituosabranschen. I sagda P. M. framhölls såsom en näraliggande utväg att undkomma ifrågavarande miss­ förhållanden en inlösen i någon form av de privata spirituosarättig- heterna. Tillvägagångssättet vid inlösningen tänktes så, att antingen de vid det dåvarande redan existerande bolagen, som voro inrättade på samma sätt som aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, uppköpte de för- säljningsvilliga spirituosahandelsaffärerna eller ett nytt bolag uppträdde Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 23 som köpare. Ifrågavarande P. M. överlämnades till chefen för finans­ departementet, som anmodade chefen för kontrollstyrelsen att över de i P. M. framställda förslagen inhämta kontrollrådets yttrande ävensom avgiva eget yttrande i ärendet.

Yttranden Inom kontrollrådet gjorde sig två meningar gällande, den ena från kontroll • omfattad av herrar Bergqvist, Bratt och Hedenlund, den andra av herrar rådet. Kvarnzelius och Bernhard Eriksson. De förstnämnda ledamöterna till­ styrkte det ifrågasatta avvecklingsförfarandet. Därmed erhölles en an­ ordning, så att dels nödig kontroll vunnes över varornas användning- för lagligt ändamål liksom ock över deras härkomst och beskaffenhet samt vidare behandling inom landet, dels svårigheter av ekonomisk natur avlägsnades eller förekommes. En svårlöst ersättningsfråga skulle också vinna en tillfredsställande lösning, utan att staten ekonomiskt betunga­ des. Genom direkt ombildning och sammanslagning av bestående firmor skulle den största utsikt föreligga att på bästa sätt tillvarataga såväl statens som den hos dessa firmor anställda personalens intressen. Herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson anförde, att en ersättning, som i början av år 1917 ansågs vid frivillig överlåtelse rimlig och som en del vinhandlare förklarat sig godtaga, måste sedan den nya lagstift ­ ningen kommit till stånd anses orimlig. I den mån och i de fall er­ sättning kunde vara berättigad, borde densamma utgå i blygsammare omfattning. Allvarliga betänkligheter kunde anföras mot att under Kungl. Maj:ts och kontrollstyrelsens direkta eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades utan riksdagens hörande. Därest det ifråga ­ satta inlösningsförfarandet förordades, vore det nödvändigt, att det eller de bolag, som bildades, finge i bolagsordningen infört klara bestämmel­ ser, som garanterade, att aktieägarna icke erhölle mer än en begränsad ränta å aktiekapitalet, att vid bolags upphörande alla tillgångar utöver aktiekapital och ränta tillfälle statsverket, liksom ock årligen uppkom ­ men vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle ingå till statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum, att inga oskäliga löner eller höga administrationsomkostnader tillätes, samt att kontrollstyrelsen finge befogenhet att öva kontroll över verksamheten, så att inga enskilda av densamma direkt eller indirekt kunde förskaffa sig oberättigade för­ delar.

För egen del anförde chefen för kontrollstyrelsen i skrivelse den Yttrande av chefen för 9 juli 1917, efter att hava erinrat om det faktiska läget på sprit- kontrollstyrel ­ marknaden och den hänsyn, pris- och inköpsnämnden måst taga till sen. 24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. spirituosahandlarnas anbud, fastän dessa vore högre än andra anbud, att pris- och inköpsnämnden icke i längden kunde vid inköpen för bolagens räkning taga dylika hänsyn. »Den anbudsgivare, som bjuder den bästa varan för det billigaste priset, torde också böra bliva antagen som säljare. Men då i allmänhet endast de största företagen kunna bjuda billigaste pris, följer härav, att alla partihandlare med medelstor omsättning och därunder måste vika i konkmrensen. I verkligheten innebär detta, att det stora flertalet spirituosahandlare för framtiden icke komma att kunna utöva någon partihandel. För dessa handlande får i själva verket partihandelsinstitutet i den nya rusdrycksförsäljnings- förordningen icke någon betydelse. Däremot far detta institut betydelse för de få partihandlare, som kunna upptaga konkurrensen i fråga om de förskurna och billiga varorna. I detta hänseende torde man kunna räkna med att Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag kommer att uppträda såsom en mäktig konkurrent till andra företag. Osannolikt är icke, att detta företag skulle kunna tillkämpa sig en monopolställning på de inom landet beredda och förskurna spritvarornas område, liknande den ställning, det redan intager i fråga om reningsverksamheten. Och har Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag väl erhållit monopol­ ställningen, torde det icke dröja förrän köparen av varorna får vid­ kännas avsevärda prisförhöjningar. Det läge, som sålunda kan befaras inträda, utgör enligt min' mening ett motiv för att den föreliggande situationen nu utnyttjas till att så många vinhandelsfirmor som möjligt under hand uppköpas och sammanslutas till ett monopolbolag under statens kontroll. Genom en dylik åtgärd tryggar man sig mot de överraskningar, som företagsamma affärsmän kunna med utnyttjande av den situation, som inträder med den nya lagstiftningen, bereda stats­ intressena på detta område. Och samtidigt dels avlägsnas definitivt de privatekonomiska intressena, som enligt kontrollstyrelsens erfarenhet alltid uppträda hindrande i vägen för en effektiv kontroll på spirituösa- hanteringens område, dels avkopplas vin- och spirituosahandlarna från ersättningsfrågan, varigenom upprivande strider om, i vad mån er­ sättning till dessa handlande bör utgå, undvikas. Om sålunda skäl tala för de av direktör Vennerberg föreslagna åtgärderna, kunna också skäl anföras mot åtgärders vidtagande. Tydligt är, att dessa åtgärder kunna sägas föregripa riksdagens ståndpunkttagande till ersättnings ­ frågan. Det kommer säkerligen icke att saknas röster inom riksdagen för att någon ersättning till vin- och spirituosahandlare, vilka, såsom framgår av direktör Vennerbergs tidigare P. M., förstått att till egen fördel i hög grad utnyttja den föreliggande situationen, icke bör utgå, Bevillning satskottets betänkande Nr 39. 25 då de kunna anses hava uttagit denna ersättning genom sin nuvarande prispolitik. Det torde ej heller ligga utom möjligheternas område, att en dylik uppfattning kan vinna majoritet inom andra kammaren, i följd varav frågan om ersättning till dessa handlande skulle förfalla. Enligt min mening är det därför en fråga av politisk innebörd, huruvida det av direktör Vennerberg föreslagna avvecklingsförfarandet bör underhand vinna regeringens understöd.» Härvid betonade chefen för kontroll­ styrelsen att, om inlösningsvägen befunnes lämplig, den good-will, som kunde ifrågakomma, skulle tillmätas efter skäliga och genomsnittligt icke efter för staten mindre gynnsamma grunder än vad som både ifrågakommit vid redan verkställda inköp av vinhandelsfirmor. Till sist betonades, att brännvinsförsäljningsbolagen varken direkt eller in­ direkt borde deltaga i det ifrågasatta avvecklingsförfarandet.

Beträffande de händelser, som under senare hälften av år 1917 Chefent för kontrollstyrel- följde efter avgivande av ovanberörda yttranden, tillåter sig styrelsen sen P. M. av hänvisa till den bilagda redogörelsen från aktiebolaget vin- och sprit­ december centralen. Det var först i slutet av år 1917, som kontrollstyrelsen 1917. ånyo kom i beröring med frågan om partihandelns organisation, i det att chefen för finansdepartementet anmodade chefen för kontrollstyrelsen att avgiva yttrande beträffande den då föreliggande frågan om närmare riktlinjer för den av riksdagen begärda utredningen av frågan i vad män ersättning borde utgå till de olika yrkesgrupper, som berördes av den nyantagna rusdrycksförsäljningsförordningen. I en under medio av december månad 1917 avgiven P. M. anförde chefen för kontroll­ styrelsen följande: »De uppköp, som under förra året och särskilt under detta år ägt rum av reningsverk samt vin- och spirituosahandelsfirmor och för vilka redogörelse lämnats i en särskild P. M., äro av den betydelsefulla innebörd, att frågan härom bör före­ läggas riksdagen, i all synnerhet som åtminstone en del av dessa inköp företagits under medverkan av den förutvarande finansministern och i syfte att på ett för staten billigt och lämpligt sätt ordna ersättningsfrågan till vin- och spirituösa- handlarna. Att frågan om dessa uppköp skulle föreläggas riksdagen, har också ställts i utsikt av förutvarande finansministern. Förutom att ordna ersättningsfrågan, torde syftet med de ifrågavarande uppköpen jämväl hava varit att åstadkomma ett ordnande av partihandeln med viner och spritdrycker. Enligt den nya rusdrycksförsäljningsförordningen står denna handel öppen för enskilda personer, som därtill erhållit tillstånd; och även om parti­ handeln står under kontrollstyrelsens kontroll, kvarstår dock det privatekonomiska intresset helt och hållet obeskuret i motsats till vad fallet är i fråga om detalj­ handeln med rusdrycker, där detta intresse enligt den nya förordningen antingen är helt och hållet avlägsnat eller åtminstone väsentligt begränsat. Enär det, med Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 höft. (Nr 39.) 4 26 Bevillningsutskottets betänkande Nr o’.9. hänsyn till vunna erfarenheter i fråga om de privatekonomiska intressenas hinder­ liga inflytande på ett rationellt ordnande av rusdryckslagstiftningen, med skäl kan befaras, att, därest de privatekonomiska intressena lämnas orubbade på parti­ handelns område, dessa intressen skulle komma att motverka det med rusdrycks­ lagstiftningen avsedda syftet, torde det få anses lämpligt och önskvärt, att den nya lagstiftningen utvecklas i sådan riktning, att de ifrågavarande intressena på partihandelns område borttagas. Härigenom skulle en naturlig kombination vinnas med den av riksdagen begärda lösningen av ersättningsfrågan. De i stor skala företagna uppköpen av reningsverk samt vin- och spirituosa- firmor torde därför få anses föranleda upptagande till behandling av frågan om en revision av bestämmelserna i II kap. om partihandel med rusdrycker i rusdrycks- försäljningsförordningen.------—. Därest det anses, att de hittills gjorda uppköpen av reningsverk samt av vin- och spirituosahandelsaffärer skola föranleda en fullständig avveckling av de privatekonomiska intressena på partihandelns område, synes det föreligga tre olika sätt för åvägabringande av ett partihandelsmonopol, nämligen genom a) inrättande av ett rent statsmonopol med en monopolstyrelse, vilken skulle hava ungefär samma ställning som den av kontrollstyrelsen föreslagna sprithandels- kommissionen för skattefri sprit: b) överlämnande av partihandeln med spritdrycker och vin till ett enda monopolbolag, som utöver en viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna skulle vara skyldigt att avstå hela vinsten till staten och vars styrelse skulle utses av staten eller något statens organ; c) överlämnande av partihandeln med spritdrycker och vin till flera mono­ polbolag av den typ, som aktiebolaget Stockfiolmssystemet inrättat. Inrättandet av ett rent statsmonopol torde av flera skäl för närvarande icke kunna komma i fråga. Dels torde det bliva svårare att i riksdagen få ett stats­ monopol antaget än att genomföra partihandelns överlåtande till ett monopolbolag, dels erbjuder inrättande av ett statsmonopol ur organisationssynpunkt betydligt större svårigheter. Den väg, som med hänsyn till den faktiska utvecklingen på detta område onekligen ligger närmast till hands, är partihandelns överlämnande till ett monopolbolag. Tänkbart vore också, att vart och ett av de nu inrättade partihandelsbolagen (Grönstedt, Carlshamn, Cederlund samt vin- och spritcentralen) bibehölles som särskilda bolag, men då härigenom en onödigt stor administration skulle upprätthållas och i övrigt några vägande skäl icke synas kunna anföras för en dylik anordning, torde det erbjuda en långt enklare lösning, att dessa bolag förenades till ett enda bolag. För åvägabringande av ett dylikt bolag, som lagligen skulle berättigas att såsom monopol driva all rening av brännvin samt partihandel (beredning) av spiri­ tuösa och viner, erfordras det emellertid att på ena eller andra sättet åvägabringa en inlösning av de kvarstående oinlösta firmorna. Denna inlösning torde, då det kan förutsättas, att icke alla de återstående firmorna skulle frivilligt sälja sig, få karaktären av en tvångsinlösen. En dylik tvångsinlösen torde icke kunna äga rum, förrän riksdagen uttalat sig beträffande frågan om inrättande av ett statsmonopol å spritdrycker och viner, utövat av ett monopolbolag. Vid denna inlösning bör icke få tillämpas för staten mindre gynnsamma grunder än som ifrågakommit vid redan verkställda inköp av vinhandelsfirmor. Bevillningsutskottets betänkande Nr 3U. 27 För genomförande av partihandelsmonopolet krävas vissa ändringar i rus- drycksförsäljningsförordningen. varigenom det lagfästes, att partihandeln med sprit­ drycker och viner utövas av ett monopolbolag. I de nya bestämmelser, som sålunda skulle införas i lagstiftningen, torde grunderna för partihandelsbolagets organisation angivas, liksom det i fråga om detaljhandelsbolagen redan är tämligen detaljerat angivet dessa bolags befogenhet och skyldigheter. Enär den organisation, som de nuvarande partihandelsbolagen av den Grön- stedtska typen erhållit, synes erbjuda staten en garanti för, att partihandeln med spritdrycker och vin för framtiden kommer att handhavas på ett ur statsekonomiska synpunkter och nykterhetssynpunkter tillfredsställande sätt, torde denna organisation i väsentliga avseenden kunna överföras på det här ovan ifrågasatta partihandels- monopolbolaget. 1 enlighet härmed synes det böra bestämmas i lagstiftningen, att rening av brännvin ävensom partihandel med spritdrycker och vin uteslutande må bedrivas av ett för detta ändamål bildat partihandelsbolag. Detta bolag bör vara så bildat, att aktierna bestå dels av stamaktier, dels preferensaktier. Stamaktierna, som skola innehavas av staten, skola medföra sådan rösträtt å bolagsstämman, att dessa aktier innehava majoriteten. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till en viss begränsad utdelning. Preferensaktierna skola successivt inlösas, och torde Kungl. Maj:t härutinnan böra meddela bestämmelser. Styrelsen skall bestå av högst 7 ledamöter samt ett visst antal suppleanter för dessa, vilka för viss tid, t. ex. tre år, skola på förslag av kontrollstyrelsen utses av Kungl. Maj:t. Partihandelsbolaget skall vid utövande av sin verksamhet stå under över­ inseende av kontrollstyrelsen och hava att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen beträffande aktiebolagets förvaltning ävensom angående räkenskapers förande kan meddela. Granskningen av bolagets förvaltning skall verkställas av tre revisorer, av vilka två utses av kontrollstyrelsen och en av innehavarna av pre­ ferensaktierna. Granskning av bolagets förvaltning och räkenskaper skulle jämväl när som helst kunna företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person, som kontrollstyrelsen förordnat. Om ansvarsfrihet skulle Kungl. Maj:t besluta. Av den vinst, som uppstått å bolagets rörelse, sedan utdelning till preferensaktierna ägt rum, skall bolaget efter Kungl. Maj:ts medgivande äga avsätta viss del till gäldande av utskylder samt till reservfond. Vad som därutöver återstår av vinsten skall bolaget insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken såsom rusdrycksförsälj- ningsmedel. Då partihandelsbolaget, enligt vad ovan sagts, skall handhava reningen av brännvin samt partihandeln med spritdrycker och vin, följer härav, att allt inom landet tillverkat brännvin och vin, avsett för inhemsk förbrukning, skall försäljas till partihandelsbolaget, ävensom att all import av spritdrycker och vin bör tillkomma bolaget med uteslutande rätt. I följd härav krävas nya bestämmelser härom i rus- drycksförsäljningsförordningen. Brännvinstillverkare bör vara skyldig att till parti- handelsbolaget försälja allt för inhemsk förbrukning avsett beskattat brännvin. Till­ verkning av vin, som inom landet bedrives av ett fåtal fabriker och som i allmänhet avser tillgodogörande av inhemska bär och frukter, torde fortfarande såsom hittills få utövas såsom enskild näring, men bör vintillverkare vara skyldig att till parti­ handelsbolaget försälja allt vin, som icke av vintillverkaren exporteras. Vad importen av spritdrycker och vin beträffar torde denna, enär detalj 28 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. handelsbolagen synas böra tillförbindas att allenast hos partihaudelsbolaget inköpa ifrågavarande drycker, böra tillerkännas sistnämnda bolag såsom uteslutande rätt. Då tillverkare av brännvin och vin skall vara skyldig att avstå hela den del av tillverkningen, som är avsedd för förbrukning inom landet, till partihandels­ bolaget, torde det vara erforderligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen införas' bestämmelser om huruledes priset skall bestämmas. Ävenså torde föreskrifter böra meddelas om sättet för bestämmande av de pris, till vilka partihandelsbolaget har att sälja varorna till detaljhandelsbolagen. Genomförandet av partihandelsmonopolet synes böra äga rum på följande sätt: Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att dels medgiva att aktiebolaget Stockholmssystemet må i samband med in­ levererandet av bolagets nettovinst såsom vinstmedel överlämna till statsverket aktierna i de fyra nu existerande partihandelsbolagen (Grönstedt, Carlshamn, Ceder­ lund och spritcentralen), vilka därefter skulle sammanslås till ett enda bolag, dels besluta vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen av det innehåll, som ett till denna P. M. fogat utkast till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av rusdrycksförsäljningsförordningen utvisar, dels antaga en lag, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att efter vissa grunder före 1919 års ingång låta inlösa de återstående oinlösta reningsverken samt vin- och spirituosahandelsaffärerna. Inlösningen synes lämpligen kunna ordnas så, att de enskilda såsom likvid erhålla preferensaktier i partihandelsbolaget.» Till P. M. var fogat ett förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § 3 mom., 8 § 1 mom., 10 § 1 och 3 mom., 12—16 §§, 46, 75 och 85 §§ samt 90 § 2 inom., 98 och 99 §§.

Igång­ De av chefen för kontrollstyrelsen framhållna synpunkterna god ­ sättandet av ersättnings- kändes emellertid icke av regeringen, utan ansågs, att man borde fort­ sakkunnigas sätta på den redan beträdda inlösningsvägen genom uppköp av i gång utredning. varande vin- och spirituosahandelsaffärer, något som också kom till uttryck i det anförande, som chefen för finansdepartementet hade till statsrådsprotokollet den 31 december 1917 och som blivit offentliggjort och finnes återgivet å sid. 5 —6 i propositionen nr 287 vid 1920 års riksdag. Såsom inhämtas av ifrågavarande uttalande till statsrådsprotokollet, ansåg chefen för finansdepartementet, att, om eu överenskommelse kunde komma till stånd mellan å ena sidan vin- och spritcentralen och å andra sidan återstående, icke övertagna handlande och firmor, vilka åsyftades i 98 § av rusdrycksförsäljningsförordningen, om förvärvande av nämnda firmors lager in. in. och övertagande av deras personal, detta skulle föranleda övervägande, huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen härav bleve en följd. Med hänsyn till att det sålunda ställdes i utsikt att, sedan klarhet vunnits beträffande möjligheten att övertaga samtliga firmor, frågan om ändringar i partihandelsbestämmelserna i rusdrycks- Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 29 försäljnings förordningen skulle tagas under övervägande, fann sig kontroll­ styrelsen vid det dåvarande sakna anledning att påkalla de enligt sty­ relsens mening förr eller senare erforderliga ändringar av ifrågavarande bestämmelser. För sin del avvaktade kontrollstyrelsen därför slutförandet av de ersättningssakkunnigas utredning ävensom direktiv från finans­ departementet. De ersättningssakkunnigas utredning förelåg emellertid icke i ett sådant skick, att den kunde framläggas för 1919 års riksdag. Vid 1919 års riksdag uttalade emellertid chefen för finansdepartementet, vid besvarande av herr Lithanders interpellation den 11 juni 1919, att såväl de frågor, som berörde partihandelns organisation, som ock förslag i ersättningsfrågan skulle föreläggas 1920 års riksdag (andra kammarens protokoll 1919 nr 68 sid. 39). Vid dylikt förhållande ansåg kontroll­ styrelsen sådana omständigheter föreligga, att ett inskridande från sty­ relsen borde äga rum.

I dylikt syfte avlät kontrollstyrelsen till chefen för finansdeparte­ Kontroll- styrelsens mentet den 10 oktober 1919 en skrivelse av följande innehåll: skrivelse av den 10 okto ­ »Genom åtgärder från aktiebolaget Stockholmssystemets sida har under de ber 1919. senaste åren genomförts en avlösning av den privata reningsverksamheten samt den enskilda vin- och spirituosahandeln. Samtliga företag på dessa områden hava samman­ förts i fem bolag, nämligen aktiebolaget vin- och spritcentralen, aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, Carlshamns punschfabriksaktiebolag, aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. och aktiebolaget Tegnér & Wilcken. Aktiebolaget Stockholmssystemet är inne­ havare av stamaktiekapitalet, 225,000 kronor i aktiebolaget vin- och spritcentralen, och detta senare bolag innehar stamaktiekapitalet i samtliga övriga partihandelsbolag. Enligt vad som inhämtas av aktiebolaget Stockholmssystemets förvaltnings­ berättelse för år 1917 har bolaget i skrivelse till statsrådet och chefen för finans­ departementet den 5 december 1917 dels förklarat, att bolaget icke komme annat än för statsverkets räkning att frånhända sig stamaktierna i vin- och spritcentralen, dels ock erbjudit sig, därest statsmakterna så önskade, att till dem och till pari försälja aktierna ifråga eller ock såsom vinstmedel, därest tillstånd därtill lämnades, inleverera dem till statsverket. Då numera uppgiften att avlösa den enskilda verksamheten på detta område kan anses slutförd, har kontrollstyrelsen ansett tidpunkten vara inne, att staten bör övertaga stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen och därmed bestäm­ manderätten över partihandeln med spritdrycker och viner. Enligt kontrollstyrelsens mening kan det nämligen icke anses lämpligt, att aktiebolaget Stockholmssystemet längre är innehavare av ifrågavarande aktier. Bolagets verksamhet är författnings­ enligt begränsad till detaljhandel med rusdrycker; och åt de viktiga och grannlaga uPPgifter, som i detta hänseende åligga bolaget, icke minst med hänsyn till verksam­ hetens omfattning i huvudstaden, synes bolaget odelat böra få ägna sig. Med den förening, som för närvarande äger rum mellan aktiebolaget Stockholmssystemet och aktiebolaget vin- och spritcentralens ledning, kan det lätt inträffa, att på grund av 30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. de båda rörelsernas storartade omfattning antingen den enas eller den andras in­ tressen icke tillbörligt beaktas. Jämväl ur synpunkten av den egendomliga ställning, som aktiebolaget Stockholmssystemet såsom detaljhandelsbolag intager, är det önskvärt, att stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen inlevereras till statsverket. Aktiebolaget Stockholmssystemet är nämligen i sin verksamhet beroende av huruvida Stockholms stadsfullmäktige tillstyrka och överståthållarämbetet medgiver det rättig ­ heter till detaljhandel med rusdrycker. Upplåtelse av dylika rättigheter är begränsad till en tid av högst tre år. Med hänsyn härtill skulle beviljande av oktroj till annat bolag eller möjligen en förändring i ledningen av aktiebolaget Stockholmssystemet kunna medföra ur det allmännas synpunkt mindre önskvärda konsekvenser i fråga om ledningen av aktiebolaget vin- och spritcentralen och därmed av hela parti­ handeln med spritdrycker och viner inom riket. Det kan icke heller anses lämpligt att ett av landets många detaljhandelsbolag, om också det största av dem, skall äga allena bestämmandet över all partihandel. Enligt kontrollstyrelsens mening bör därför aktiebolaget Stockholmssystemet åläggas att. i enlighet med gjord utfästelse, till statsverket inleverera stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen mot det att på de vinstmedel, bolaget för­ fattningsenligt skall inleverera inom mars månads utgång 1920, avräknas ett belopp, som svarar mot ifrågavarande stamaktiers parikurs (225,000 kronor). Då emellertid detta icke torde kunna ske, utan att riksdagens tillstånd inhämtas, får kontroll­ styrelsen hemställa, att proposition i ärendet avlåtes till riksdagen. Kontrollstyrelsen anser sig i detta sammanhang icke böra göra något uttalande angående den framtida organisationen av partihandeln. Under erinran, att styrelsen i slutet av år 1917 till dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet ingivit en P. M. i ärendet, vill styrelsen allenast framhålla, att en utredning av berörda organisationsfråga och i samband därmed stående författningsändringar torde vara av nöden.»

Förslag från Det torde sannolikt hava varit i anledning av kontrollstyrelsens aktiebolaget Stockholms- ifrågavarande skrivelse, som aktiebolaget Stockholmssystemet till chefen systemet. för finansdepartementet inkom med en i slutet av år 1919 dagtecknad skrivelse med förslag till vissa anordningar för att befria aktiebolaget Stockholmssystemet från innehavet av vin- och spritcentralens aktier. Ifrågavarande skrivelse var av följande innehåll : »I skrivelse den 15 augusti 1917 anmälde styrelsen för aktiebolaget Stockholms ­ systemet för herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet vissa om­ ständigheter, vilka stått i samband med bildandet av fyra aktiebolag, avsedda att idka partihandel med viner och spritdrycker samt, för ett av bolagens vidkommande, jämväl rena brännvin. Med nämnda skrivelse översände styrelsen ordning för två av bolagen, näm­ ligen aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och Carlshamns punschfabriksaktiebolag. Sedan inregistrering av de två övriga bolagen, aktiebolaget J. Cederlunds Eftr. samt aktiebolaget vin- och spritcentralen sedermera ägt rum, översändes ordning jämväl för vart och ett av dessa bolag med skrivelse den 15 december 1917. Samtliga stamaktier i dessa bolag innehades till en början av aktiebolaget Bevillningsutskottets betänkande Nr -7,9. Hl Stockholmssystemet. Av praktiska skiil hava emellertid till aktiebolaget vin- och spritcentralen stamaktierna i de övriga tre bolagen sedermera överlåtits. I förut omförmälda skrivelse don 15 augusti 1917 förklarade styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet, att densamma icke komme annat än för stats­ verkets räkning att frånhända sig ifrågavarande aktier, samt erbjöd sig, därest statsmakterna så önskade, att till dem och till pari försälja aktierna. De skäl, som lågo till grund för dessa åtgärder, voro av dels social och dels ekonomisk natur. A ena sidan inneburo dessa åtgärder en strävan att avskilja det enskilda intresset jämväl från partihandeln med rusdrycker och att överföra denna handel till sådana organ, som genom sin ställning till statsverket och av andra skäl kunde antagas komma att handhava denna handel på ett sätt, som till alla delar stode i överensstämmelse med icke blott rusdrycksförsäljningsförordningens bokstav utan även dess anda. A andra sidan syntes det önskvärt att, om så kunde ske, den å ifrågavarande handel uppkommande vinsten tillfördes statsverket, varigenom eljest befarade svårigheter vid systembolagens uppköp av viner och spirituösa kunde undvikas. Vid den tid, då möjligheter yppade sig för uppgörandet av de avtal med, bland andra, Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag, som ledde till bildandet av förenämnda bolag, däribland aktiebolaget vin- & spritcentralen, kunde icke någon annan väg utfinnas för ernåendet av omförmälda önskemål, än att aktiebolaget Stockholmssystemet inträdde såsom ledande intressent i de nya bolagen. Endast genom dess ställning och ekonomiska resurser kunde det förtroende presteras, som utgjorde en nödvändig förutsättning för ej mindre uppgörelserna med de äldre bolagen utan ännu mera för erhållande av de störa preferensaktiekapital och bankkrediter, som erfordrades. För inköp av exempelvis Reymersholmsbolagets tillgångar erfor­ drades medel till så höga belopp, att endast ringa del därav kunde tagas från aktiebolaget Stockholmssystemet. För närvarande äger sistnämnda bolag i aktie­ bolaget vin- & spritcentralen allenast stamaktierna till ett nominellt värde av 400,000 kronor, under det att preferensaktiekapitalet uppgår till 19,600,000 kronor. Härtill komma krediter av banker och andra, vilka krediter vid årsskiftet 1918—1919 uppgingo till omkring 32,000,000 kronor. Aktiebolaget Stockholmssystemet har alltså bidragit med icke fullt en procent av det kapital, varmed bolaget rör sig. Och dock^ är röstmajoriteten på bolagsstämman förenad med stamaktierna. Från och med innevarande års slut kan aktiebolaget vin- & spritcentralens jämte dess dotterorganisationers ställning anses vara sådan, att, även om bolagen skulle träda i likvidation, samtliga aktieägares och fordringsägares intressen skulle vara fullt betryggade. Därav får dock icke dragas den slutsatsen, att icke bolagens ställning bör än vidare konsolideras och avsättningar göras för beredande av fram­ tida trygghet för anställd personal. Den vid tiden för ovan omförmälda affärstransaktioners uppgörande gällande brännvinsförsäljningsförordningens bestämmelser om systembolagens verksamhet gav väl icke något bestämt stöd för den uppfattningen, att dessa transaktioner lågo inom aktiebolaget Stockholmssystemets befogenhet, men något hinder för deras genomförande fanns ej heller däri angivet. Av nu angivna förhållanden var det ock, som aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse icke dröjde att hembjuda de av bolaget förvärvade stamaktierna till statsverket. Styrelsen var ock förvissad om att, ifall åtgärderna bleve klandrade eller ogillade, aktierna skulle omedelbart kunna 32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. säljas till enskilda och Stockholmssystemet lösgöras från sitt engagement i före­ varande avseende. Emellertid torde det få anses alltjämt stå kvar såsom ett önskemål, att aktiebolaget Stockholmssystemet måtte befrias från denna del av sin nuvarande verksamhet och därmed förenat ansvar. Lämpligheten av att ett enskilt system­ bolag innehar bestämmanderätten över de bolag, som åtminstone för närvarande äro så gott som ensamma leverantörer till landets samtliga systembolag kan ock givet ­ vis ifrågasättas, även om denna anordning måst i första hand tillgripas. Då härtill kommer, att aktiebolaget vin- & spritcentralens ställning numera, såsom ovan an­ givits, är sådan, att stamaktiernas överlåtande till annan än Stockholmssystemet nu lämpligen kan ske, har styrelsen ansett sig böra taga i övervägande, under vilka former samt på vilka villkor ett sådant överlåtande av stamaktierna skulle kunna äga rum. Vid övervägande av frågan, till vem vin- & spritcentralens stamaktier böra överlåtas eller med andra ord vem som i fortsättningen bör hava ansvaret för de beslut, som fattas å bolagsstämman och därmed indirekt för bolagets ledning, har styrelsen givetvis tagit i betraktande olika möjligheter. Styrelsen har för sin del beslutat söka medverka till utförande av en plan, vars huvuddrag äro, att Kungl. Maj:t utser tre av styrelsens sju ledamöter, därav en såsom ord­ förande och en såsom vice ordförande, samt suppleanter för dem; att stamaktierna överlåtas till ett mindre antal vederbörligen godkända personer; att stamaktieägarnas rätt till andel i vinsten begränsas till vissa procent; att all vinst därutöver tillfaller staten; samt att Kungl. Maj:t utser en revisor och en suppleant för denne. Därjämte böra stamaktieägarna genom särskilt avtal förbinda sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer, överlåta stamaktierna till annan än statsverket, att nedsätta aktierna i taka händer (riksbanken) för detta ändamål, samt att, därest det skulle anses önskligt, att staten på ett mindre indirekt sätt skötte denna rörelse, efter viss tid överlåta aktierna till statsverket. Om en sådan organisation genomföres, bibehåller bolaget sin karaktär av enskilt bolag, såsom i rusdrycksförsäljningsförordningen förutsättes. Kungl. kontroll­ styrelsen intager oförändrat den ställning till bolaget, som avses i § 14 rusdrycks- försäljningsförordningen, och statsverket erhåller tillfredsställande garanti för att bolaget ledes och förvaltas i det syfte, som med dess bildande avsågs. Härigenom vunnes ock att det bolag, som handhaver partihandeln med rus­ drycker, erhölle en form, som så nära som synes lämpligt överensstämmer med den i rusdrycksförsäljningsförordningen för minuthandelsbolagen stadgade. Till närmare belysande av innebörden i denna plan må vissa synpunkter särskilt framhållas. Det är av synnerlig vikt, att preferensaktieägarnas intressen bliva iakt­ tagna. Det förtroende de från början visat företaget bör icke förminskas, ty där­ igenom skulle en nedgång i aktiernas försäljningsvärde förorsakas och ekonomiska förluster tillskyndas ägarna. Detta torde i främsta rummet kunna förhindras på det sätt, att deras rätt bliver garanterad av statsverket, om och när statsverket kommer att övertaga stamaktierna. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ;S3 Såsom ovan angivits behöver aktiebolaget vin- och spritcentralen för sin verksamhet anlita en avsevärd bankkredit. Det förtroende, bolaget hittills åtnjutit i detta avseende, får givetvis heller icke rubbas. För detta ändamål torde det dock vara tillräckligt, att vin- & spritcentralens ledning och förvaltning får ligga i hän­ derna på personer med tillräcklig sakkunskap och erfarenhet i ekonomiska ange ­ lägenheter. Och då bolagets rörelse fortfarande såsom hittills bör drivas ytterst för statsverkets räkning, synes för nu angivna ändamål Kungl. Maj:t böra äga av­ görande bestämmanderätt i fråga om de personer, åt vilka bolagets ledning skall anförtros. För ernående av ett gott resultat av bolagets verksamhet är det givetvis av största vikt, att bolaget kan förskaffa sig goda utländska förbindelser. Den stora varuimport bolaget förmedlar, gör denna del av dess rörelse till en av de allra viktigaste av dess förvaltningsgrenar'. Dessa utländska förbindelser kunna dock icke knytas för dagen utan måste avse en längre tids förtroendefullt och gott samförstånd. Sådana förbindelser hava ock blivit inledda eller förberedda. För­ hållandena till de utländska myndigheterna och leverantörerna kunna dock i vissa avseenden vara av rätt ömtålig natur, i anledning varför stabilitet i bolagets ledning är särskilt önskvärd. För att undersöka möjligheten av att åstadkomma en sådan organisation, som här angivits, har styrelsen genom sin ordförande och verkställande direktör vänt sig till enskilda personer, vilka kunnat anses lämpliga och villiga att övertaga ifrågasatt post av stamaktier i aktiebolaget vin- & spritcentralen till ett pris av 1,000 kronor stycket jämte 7 procent ränta från den 1 januari innevarande år. Efter underhandlingar med vissa av dem har förslag till avtal angående villkoren för aktiernas överlåtande och övertagande blivit uppgjort (bil. 1) och får styrelsen härmed överlämna ett exemplar av detta förslag. Likaså har förslag till erforderlig ändring av aktiebolaget vin- och spritcen­ tralens ordning (bil. 2) blivit uppgjort och överlämnas härmed. Sedan styrelsen förehaft detta ärende till behandling, har styrelsen enhälligt beslutat, att samtliga stamaktier i aktiebolaget vin- och spritcentralen skulle, om vederbörligt bifall därtill erhålles, överlåtas på de villkor, som i det uppgjorda förslaget till avtal blivit uppställda, samt uppdragit åt undertecknade att å styrelsens vägnar hos herr statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet anhålla, att herr statsrådet vill förklara hinder icke möta för berörda överlåtelse. Därest detta styrelsens beslut vinner herr statsrådets bifall, skall styrelsen ome­ delbart till Kungl. Maj:t inkomma med förteckning på de personer, som förklarat sig villiga att övertaga aktierna, ävensom med definitivt avtal därom i enlighet med bifogade förslag samt övervaka att aktiebolaget vin- och spritcentralens ordning varder, så fort ske kan, ändrad i enlighet med likaledes bifogade förslag. På grund av vad sålunda anförts och med anledning av styrelsens utfästelse i ovan omförmälda skrivelse den 15 augusti 1917, angående aktiernas överlåtande på statsverket, får styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet vördsamt anhålla, att herr statsrådet behagade förklara hinder icke möta för styrelsen att på ovan omförmälda grunder genom avtal av den lydelse förenänmda förslag angiver till enskilda personer överlåta bolagets ägande stamaktier i aktiebolaget vin- och sprit­ centralen. » Det i skrivelsen omnämnda avtalet hade följande lydelse: Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.) 5 34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

•‘Avtal Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till under­ tecknade, här nedan benämnda köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående till ett antal av 400, i aktiebolaget vin- och Spritcentralen, har i samband därmed träffats följande avtal, att gälla dels emellan säljaren och köparna, dels emellan köparna och svenska staten samt dels emellan köparna inbördes. § 1. För aktierna, av vilka en var av köparna övertagit en tiondel eller 40 stycken, skall erläggas ett pris, enligt parikurs, av ett tusen kronor stycket eller samman­ lagt 400,000 kronor jämte sju procent ränta därå från den 1 januari 1919 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna så snart detta avtal blivit av Kungl. Maj:t eller statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet godkänt samt köpe­ summan blivit erlagd. § 2. 1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t på förslag av bolagets styrelse godkänner såsom innehavare av aktierna. Skulle aktier genom arv eller på annat sätt lagligen övergå från någon av köparna, äro återstående aktieägare berättigade att inlösa aktierna till parikurs med tillagd sju procent ränta från den 1 januari det år, inlösen sker, samt skyldiga att till annan person, som av Kungl. Maj:t på förslag av bolagets styrelse godkännes, på enahanda villkor överlåta aktierna, på det att aktieägarnas antal må förbliva tio. 2. Som säljaren genom skrivelse den 15 augusti 1917 till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet, bland annat, erbjudit sig att, därest stats­ makterna så önskade, till dem och till pari försälja ifrågavarande aktier, så förbinda sig köparna att till samma pris men med tillägg av ränta efter sju procent från den 1 januari det år, försäljningen sker, hålla aktierna statsverket tillhanda när- helst så påfordras, dock under förbehåll, med hänsyn till möjligheten att på ett tillfredsställande sätt ordna bolagets ekonomiska förbindelser såväl inom som isyn­ nerhet utom landet, att dels anspråk på aktiernas övertagande av statsverket före den 31 december 1924 icke göres, dels statsverket då åtager sig att icke blott in­ fria bolagets skulder och andra förbindelser utan även garantera utelöpande prefe­ rensaktiers inlösande med tillhörande vinstandelar i enlighet med bestämmelserna i § 6 av bolagsordningen. § 3. Köparna förbinda sig att omedelbart vidtaga åtgärder för att bolagets ordning med avseende på styrelsens sammansättning, vinstens användande m. m. ändras på sätt närlagda förslag angiver. § 4. Till säkerhet för köparna enligt § 2 åliggande förpliktelser förbindasig dessa att deponera aktierna i riksbanken eller annan av Kungl. Maj:t godkänd bankinrättning mot villkor, att banken icke utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på villkor, Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 35 som Kung! Maj:t bestämmer, utlämnar aktierna vare sig till ägaren eller hans rätts­ innehavare. Om någon av köparna för anskaffande av köpesumman för sin andel av akti­ erna behöver belåna desamma, skall han av den bank, som lämnar lånet, betinga sig och till kungl. statskontoret ingiva en förbindelse av innehåll, att aktierna icke få utan Kungl. Maj:ts medgivande utlämnas vare sig till ägaren eller hans rätts­ innehavare.

• § 5 . Talan för samtliga stamaktierna skall vid bolagsstämma föras av allenast en person, vilken köparna efter huvudtalet därtill utse. Skulle någon av dem vägra att deltaga i valet, må det i alla fall verkställas vid sammankomst, vartill köparna minst två dagar förut kallats av bolagets styrelse. § 6. Blivande ny stamaktieägare är skyldig ikläda sig de förpliktelser, detta avtal innehåller. § 7. Av detta avtal erhåller en var av säljaren och köparna ett exemplar, var­ jämte exemplar överlämnas till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet, till kungl. kontrollstyrelsen och till kungl. statskontoret.»

Den i aktiebolaget Stockholmssystemets skrivelse omnämnda än­ dringen i »Ordningen för aktiebolaget vin- och spritcentralen» inne­ fattade förslag till ändringar i 6, 10, 12 och 18 §§. Ifrågavarande §§ skulle erhålla följande lydelse:

»§ 6 . Aktierna skola — -— —• — — — — — — — — utdelning av vinsten. Av vinsten må endast det belopp, som motsvarar vanlig aktiebelåningsränta. högst sju procent, utdelas å stamaktierna samt därutöver ytterligare två procent. Återstående vinst skall, efter det avskrivningar och avsättningar till reserv­ fond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för in­ lösen av preferensaktier, inlevereras till kungl. statskontoret för statsverkets räkning.

§ 10. Bolagets styrelse består av sju ledamöter med fem suppleanter för dem. Kungl. Maj:t utser tre ledamöter i styrelsen,_ därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och supple­ anter utses å ordinarie bolagsstämma. Styrelsen är beslutför, när tre av styrelsens medlemmar finnas tillstädes och äro om beslutet ense. Om ett jämnt antal styrelseledamöter är tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst. 36 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

§ 12. För granskning av styrelsens förvaltning ock bolagets räkenskaper utses år­ ligen å ordinarie bolagsstämma tre revisorer och två suppleanter för dem för tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt ram. Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse en revisor och en suppleant för denne.

§ 18. Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Majrts tillstånd.»

Kontrolisiy- Genom särskilda remisser infordrade chefen för finansdepartementet rclscns ut­ yttranden i ärendet från statskontoret och kontrollstyrelsen. I den till låtande den 7 februari styrelsen den 3 februari 1920 avlåtna remissen anmodades styrelsen att 1920. inkomma med yttrande, huruvida ett bifall till aktiebolaget Stockholms- systemets framställning kunde anses ur kontroll- eller nykterhetssynpunkt medföra olägenheter. I det yttrande, som kontrollstyrelsen i anledning härav den 7 februari 1920 avgav till chefen för finansdepartementet, anförde styrelsen i huvudsak följande: »Enligt vad som inhämtas av den nu föreliggande skrivelsen, har jämväl aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse ansett, att lämpligheten av aktiebolagets innehav av stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen kan ifrågasättas. Bolagsstyrelsen har därför ansett sig böra taga under övervägande, under vilka former och på vilka villkor ett överlåtande av stamaktierna skulle äga rum, och uppgiver styrelsen, att den »givetvis tagit i betraktande olika möjligheter» och för sin del »beslutat söka medverka till utförandet av en plan», vars huvuddrag sty­ relsen därefter angiver. Bolagsstyrelsens hemställan går därpå ut, att herr stats­ rådet vill förklara, att hinder icke möter för stamaktiernas överlåtande på ett enskilt konsortium. Såsom härav framgår, avser den väckta frågan grunderna för partihandelns framtida organisation. Med hänsyn härtill finner styrelsen erforderligt att erinra om de uttalanden, som tidigare gjorts från ansvarigt håll, och de åtgärder, som redan vidtagits i syfte att för statens räkning monopolisera partihandeln med rus- drycker. Redan för åtskilliga är sedan inleddes, i anledning av en framställning från nykterhetskommittén, förhandlingar med det dåvarande Reymersholms gamla sprit- förädlingsaktiebolag och andra reningsverk om övertagande för statens räkning av reningsverksamheten i syfte att monopolisera densamma. Ifrågavarande förhand­ lingar, som fortskridit rätt långt, avbrötos emellertid, och ej heller under de föl­ jande åren kunde någon överenskommelse träffas. För det från och med slutet av år 1916 bedrivna arbetet för åstadkommande av en koncentration på spirituosahan- delns område har herr statsrådet i svaret på herr Lithanders interpellation i riks­ dagens andra kammare den 11 juni 1919 (andra kammarens protokoll nr 68 sid. 22 och följande) lämnat en redogörelse. Bevillningsutskottets betänkande Nr di). 37 Av sagda redogörelse inhämtas bland annat: att undersökningar om ett inlösningsförfarande enligt nådigt bemyndigande ägt rum under våren 1917 av undertecknade Zethelius och Thulin, att sedan bemyndigandet, i anledning av antagandet av rusdrycksförsäljnings- förordningen, återkallats, undertecknad Zethelius till dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet Carleson överlämnat en P. M. om inlösen av de privata spirituosahandelsrättigh etern a, att dåvarande statsrådet Carleson inhämtat yttrande däröver från under­ tecknad Zethelius och kontrollrådet, att kort därefter statsrådet Carleson åt doktor Bratt och direktör Wenner- berg uppdragit att träda i förhandling med Reymersholms gamla spritförädlings- aktiebolag om inköp av detta bolags affärsrörelser, ett uppdrag, som doktor Bratt jämväl tidigare haft tillsammans med herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson, att det under statsrådet Carlesons medverkan träffade preliminära köpeavtalet om övertagande av Reymersholms gamla spritförädlingsaktiebolag blivit definitivt den 21 augusti 1917, samt att, sedan aktiebolaget Stockholmssystemet i skrivelse den 15 augusti 1917 förklarat sig hava för avsikt att icke frånhända sig stamaktierna i aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, Carlshamns punschfabriksaktiebolag, aktiebolaget Cederlunds eftr. eller aktiebolaget vin- och spritcentralen, aktiebolaget Stockholmssystemets styrelse förklarat sig villig att, när så påfordrades, överlämna samtliga ifrågavarande stamaktier till statsverket till parikurs eller det pris, som bolaget erlagt, eller ock att, därest tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor i samband med in­ levererandet av bolagets vinst och såsom vinstmedel överlämna aktierna ifråga. Av samtliga nu angivna förhållanden framgår med all önskvärd tydlighet, att det under sagda tid varit fråga om ett officiellt inlösningsförfarande, utfört på bemyndigande av cheferna för finansdepartementet, och att slutmålet varit att skapa ett statsmonopol å partihandeln med spritdrycker. Det uppdrag, som lämnats doktor Bratt, har ägt rum i nära anslutning till förut lämnade förhandlingsuppdrag till andra personer. Den omständigheten, att aktiebolaget Stockholmssystemet vid slutet av förhandlingarna framträdde och övertog stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen, har sin naturliga förklaring däri, att den form, som av statsrådet Carleson valts efter tillstyrkan av vissa ledamöter i kontrollrådet, för ett över­ tagande för statens räkning av partihandeln, förutsatte, att sammanslagningen av de enskilda företagen, intill dess frågan förelädes riksdagen, finansierades och leddes av en enskild sammanslutning. Jämväl under den tid, som följde efter grundläggandet av aktiebolaget vin- och spritcentralen, hava från ansvarigt håll uttalanden gjorts, som tydligt ådaga ­ lägga, att den företagna koncentrationen av partihandeln med spritdrycker syftade till en omläggning av den form för partihandeln, som finnes bestämd i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker. Vid tillsättande av sakkun­ niga för prövning av de ersättningsfrågor, som uppkommit i anledning av nyss­ nämnda förordnings genomförande, anförde sålunda dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet Branting enligt offentliggjort utdrag ur statsrådsprotokollet för den 31 december 1917, att han velat fästa Kungl. Majrts uppmärksamhet på vikten därav, att frågan om omorganisation av partihandeln med spritdrycker och 38 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. viner bleve föremål för närmare övervägande. Efter att hava redogjort för rus- drycksförsäljningsförordningens föreskrifter beträffande partihandeln anförde han: 'Såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, kommer emellertid till- lämpningen av författningen i denna del uppenbarligen att medföra vissa svårigheter. Det torde även vara obestridligt, att såväl ur nykterhetssynpunkt som med hänsyn till det allmännas ekonomiska intressen undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt. En intressekonflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda för- värvsintresset torde bär svårligen kunna undvikas. På grund härav har jag under övervägande ett förslag om en sådan organisering av partihandeln att jämväl denna kommer att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller mindre bleve jämställt med detaljhandelsbolagen. ’ Sedan departementschefen erinrat, att på initiativ av aktiebolaget Stockholms- systemet fyra partihandelsbolag nybildats, ävensom redogjort för dessa bolags orga ­ nisation enligt en av aktiebolaget Stockholmssystemet ingiven skrivelse, enligt vilken aktiebolaget, bland annat, jämväl erbjudit statsverket att inköpa stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen, varigenom statsverket skulle få hela ledningen av bolagen i sin hand och vara berättigad till desammas avkastning, fortsatte departementschefen : 'Vid det förhållandet, att sålunda ett stort bolag, representerande en betydande del av renings verksam heten och övrig partihandel med viner och spirituösa inom landet, redan är bildat och att ledningen och avkastningen av detsamma blivit erbjudna statsmakterna , synes skäl föreligga, att åt de sakkunniga, som fått i uppdrag att undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersättning bör tillerkännas enskilda med anledning av den nya lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker, bör lämnas jämväl uppdrag att undersöka, huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse mellan aktiebolaget vin- och spritcentralen och övriga återstående handlande och firmor, — — — om förvärvande av nämnda firmors lager m. m och övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räkning. En dylik överenskommelse skulle nämligen tvivelsutan utöva inflytande på de sakkunnigas uppgift i övrigt och jämväl föranleda övervägande, huruvida viss ändring i den nya. lagstiftningen härav borde bliva en följd.’ Enligt kontrollstyrelsens mening kan man av departementschefens nu anförda uttalanden icke finna annat än att aktiebolaget vin- och spritcentralen borde av statsverket övertagas samt att såsom följd härav lagstiftningen om partihandeln skulle ändras. I samma riktning har jämväl herr statsrådet gjort ett bestämt uttalande. Enligt vad som inhämtas av det förut åberopade interpellationssvaret den 11 juni 1919 anförde herr statsrådet följande: 'Jag önskar emellertid härvid förklara, att jag delar mina närmaste före­ trädares uppfattning om det önskvärda i partihandelns organiserande. För full­ följande av nykterhetsreformen av år 1917 anser jag det vara betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom aktiebolaget vin- och spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen. Det framgår av vad jag nämnt, att garantier föreligga för att de allmänna intressena skola bli vederbörligen tillvaratagna uti aktiebolaget vin- och spritcentralens verksamhet. Riktigast torde det oaktat vara, att riksdagen beredes tillfälle att pröva, huruvida statsverkets kontrollerande ställning till detta bolag bör, på annat sätt än nu sker, komma till uttryck. Därvid bör Bevillningsutskottets betänkande AV riksdagen givetvis få tillfälle att fatta beslut angående de frågor, som beröra parti­ handelns organisation. Såvitt på mina åtgöranden kan bero, skola förberedelser träffas för att hela frågan må kunna föreläggas nästa års riksdag. Intilldess riksdagen tagit ställning till frågan om partihandelns framtida organisation, bör det enligt min mening icke ifrågakomma, att det nuvarande faktiska läget förändras genom att nya partihandelsrättigheter meddelas, .lag kan följaktligen icke tillstyrka bifall hos Kung!. Maj:t till sådana ansökningar.’ Då kontrollstyrelsen genom skrivelserna den 10 oktober 1919 till aktiebolaget Stockholmssystemet och till herr statsrådet dels uttalade, att aktiebolaget Stockholins- systemets fortfarande innehav av stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcen­ tralen vore olämpligt, dels påfordrade inlevererandet av sagda stamaktier till stats­ verket, dels ock slutligen erinrade om den framtida organisationen av partihandeln, skedde detta alltså i nära anslutning till vad tidigare förekommit och särskilt till herr statsrådets ovan återgivna yttrande. Med hänsyn härtill är det givet, att aktiebolaget Stockliolmssystemets nu före­ liggande framställning är ägnad att väcka synnerlig förvåning, då, såvitt styrelsen kan finna, berörda framställning innebär ett väsentligt avsteg från de uppfattningar, som hittills från ansvarigt håll enhälligt gjorts gällande ifråga om partihandelns organisation. Kontrollstyrelsen vill härefter övergå till att ur kontrollsynpunkt yttra sig .över lämpligheten av den av aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatta organi ­ sationen för partihandeln. 1 detta avseende vill styrelsen framhålla, att det givetvis är lättast att övervaka, att partihandeln bedrives.på ett för statens intressen förmånligt sätt, om staten själv innehar stamaktierna. Överlåtas dessa aktier till ett enskilt konsortium, är det, i. synnerhet med den organisation, som föreslagits, att befara, att statens intressen i olika avseenden kunna bliva lidande. Visserligen skola ordföranden och två ledamöter av styrelsen utses av Kungl. Maj:t, men majoriteten av styrelsen utses av de enskilda delägarnas förtroendeman enligt det egendomliga förfarande, som finnes angivet i 5 § av avtalsförslaget. Stamaktieägarna skola nämligen icke var för sig föra talan å bolagsstämma utan denna talan skulle utövas av allenast en person, som stamaktieägarna efter huvudtalet därtill utse. Denne förtroendeman blir härigenom den allena bestämmande i bolaget. Han tillsätter, som nyss nämnts, majoriteten i styrelsen och är därigenom i stånd att bestämma över bolagets hela verksamhet. Vid bolagsstämman fastställer han sålunda balansräkningen och, då balansräkningens fastställande jämte avsättningar till reservfond är avgörande för vinstens storlek, bestämmer han därigenom den vinst, som skall inlevereras till staten. Förtroendemannen beviljar vidare bolagsstyrelsen ansvarsfrihet och utser tre av de fyra revisorer, som skola granska styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper. I detta sammanhang kan kontrollstyrelsen ej underlåta att upptaga en jäm­ förelse mellan den föreslagna organisationen och rusdrycksförsäljningsbolagens orga ­ nisation. I dessa bolags styrelser hava det allmännas representanter majoritet — före år 1914 voro endast två av bolagsstyrelsens fem ledamöter representanter för det allmänna, men denna minoritetsrepresentation för det allmänna ansågs icke lämplig, sedan bolagens vinst skulle inlevereras till statsverket. Rusdrycksförsäljnings­ bolagens decharge beviljas av kontrollstyrelsen, och majoriteten av revisorerna utses 40 Bevillningsutskottets betänkande Nr ■>!). likaledes av koutrol Istyrelsen. Denna organisation av rusdrycksförsäljningsbolagen har tillkommit på grund av vunnen långvarig erfarenhet, och den medgiver utövandet av en så effektiv kontroll som möjligt. I intet av berörda avseenden har det före­ liggande förslaget till organisation av partihandelsbolaget tillgodogjort sig sagda erfarenheter. Det verkliga avgörandet ifråga om partibolagets angelägenheter lägges i händerna på eu enskild person, stamaktieägarnas förtroendeman, som efter behag- kan till- och avsätta representanterna för bolaget i styrelsen. Någon verklig- statens intressen tillfredsställande kontroll å bolagets verksamhet kan givetvis här­ igenom icke ernås. Varje ingripande mot bolaget ur synpunkten av nyssberörda intressen kan komma i konflikt med förtroendemannens intressen, och någon möj­ lighet att vinna rättelse torde i ett dylikt fall icke kunna vinnas med hänsyn till förtroendemannens maktställning inom bolaget. För sin del kan kontrollstyrelsen icke finna några rimliga skäl till ett dylikt tillbakasteg i jämförelse med rusdrycks- försäljningsbolagens organisation. Något motiv att nu helt plötsligt lämna åsido den enligt vad ovan visats tidigare enhälligt intagna ståndpunkten att aktierna skulle inlevereras till statsverket, varigenom Kungl. Maj:t skulle komma att helt och hållet bestämma beträffande styrelsens sammansättning och därmed de allmänna riktlinjerna för bolagets verksamhet samt ifråga om granskning av bolagets räken­ skaper och beviljande av ansvarsfrihet, finnes enligt kontrollstyrelsens mening icke anfört Fn sådan organisation, som aktiebolaget Stockholmssystemet ifrågasatt, leder till betänkliga konsekvenser i flera avseenden. Härvid vill kontrollstyrelsen till en början framhålla, att genom den ifråga ­ satta organisationen flera önskvärda förändringar på partihandelns område skulle undanskjutas. Det är sålunda möjligt, att det kan betinnas lämpligt att utbryta reningsverksamlieten ur den nuvarande organisationen ocli bedriva densamma mera direkt för statsverkets räkning, t. ex. genom en särskild monopolstyrelse. Enligt offentliggjort utdrag ur statsrådsprotokollet för finansärenden den 6 juni 1919, bär herr statsrådet ifråga om verkställande av en utredning av de med sulfitspritens användande till förtäring sammanhängande spörsmål, bland annat, anfört, att lämplig ­ heten av hittillsvarande tillvägagångssätt för tillverkningsskattens uttagande kunde sättas ifråga. Såväl med hänsyn härtill som ock ur andra synpunkter borde det tagas under övervägande, huruvida icke brännvinstillverkningsavgiften kunde upp­ tagas vid reningsverken, genom vilka numera allt brännvin för förtäringsändamäl faktiskt passerade. Detta förutsatte emellertid en centraliserad organisation av reningsverksamlieten, en organisation, som med hänsyn till att aktiebolaget vin- "och spritcentralen numera övertagit samtliga reningsverk i hela riket jäm­ förelsevis lätt torde kunna åvägabringas i för statsintresset fullt betryggande former. Herr statsrådet erinrade därvid om att aktiebolaget Stockholmssystemet förklarat sig villigt att till statsverket överlåta samtliga stamaktier i aktiebolaget vin- och spritcentralen. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat, hava de i ärendet tillkallade sakkunniga enhälligt uttalat, att den av herr statsrådet berörda centra­ liserade organisationen av reningsverksamlieten i statens hand måste anses som en nödvändig förutsättning för ett rationellt ordnande av beskattningen. Härtill vill kontrollstyrelsen tillägga, att. om den av aktiebolaget Stockholmssystemet föreslagna organisationen kommer till stånd, statsmakterna för en tid av minst fem år berövas möjlighet att ordna den sedan ett tiotal år aktuella frågan om tillverkmngs- beskattningen på en rationell grund. Bevillningsutskottets betänkande, AV 'it). (1 Kontrollstyrelsen vill vidare erinra om att den ifrågasatta organisationen av partihandeln torde utesluta eu önskvärd reglering av förhållandet mellan partihand- laren såsom säljare och rusdrycksförsäljningsbolagen såsom köpare av spritdrycker och viner. För att förhindra att partihandlarna (reningsverk och spirituosahand- lare) utnyttjade sin ställning till att taga för höga pris å till brännvinsförsäljnings- bolagen sålda drycker, ävensom att de genom hemliga provisioner och dylikt för­ mådde bolagen att inköpa drycker, vilkas pris icke svarade mot kvaliteten, infördes i brännvinsförsäljningsförordningen (15 §) år 1915 det stadgandet, att kontrollsty­ relsen skulle meddela bestämmelser angående bolagens inköp av brännvin. Detta stadgande bibehölls i rusdrycksförsäljningsförordningen (19 §) men vidgades att avse rusdrycker. 1 enlighet med berörda stadganden har kontrollstyrelsen utfärdat bestämmelser om inrättandet av en pris- och inköpsnämnd, hos vilken bolagen äro skyldiga att inköpa samtliga de slag av drycker, som äro erforderliga för rörelsens utövande. De i ämnet senast meddelade föreskrifterna — cirkuläret nr 50 den 28 december 1918 och instruktionen av samma dag för kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd — biläggas härjämte. Såsom inhämtas av berörda cirkulär och in­ struktion, verkställas samtliga inköp för bolagens räkning av inköpsnämnden. Nämnden träffar sålunda, efter vederbörlig prövning av kvaliteten, överenskommelse med partihandlare om priset, hos nämnden göra bolagen rekvisitioner å varor, som av nämnden förmedlastill partihandlare, och genom nämnden likvideras alla bolagens inköp. Denna organisation har, även sedan aktiebolaget vin- och spritcentralen till­ kommit, ansetts erforderlig. Dels vidmakthålles en önskvärd kontroll å aktiebolaget vin- och spritcentralens prisbildning —• i åtskilliga fall hava ej obetydliga nedprut- ningar å de av bolaget offererade priserna visat sig motiverade — dels är nämndens verksamhet nödvändig därför att bolagens rätt till direkta inköp av spritdrycker och viner med förbigående av aktiebolaget vin- och spritcentralen, vare sig från andra partihandlare inom landet eller från firmor i utlandet, fortfarande är bibehållen. Därest staten övertoge stamaktierna i aktiebolaget vin- och spritcentralen och i samband därmed vidtoge erforderliga ändringar i rusdrycksförsäljningsförord- ningen, varigenom, bland annat, bolagen tillförbundos att allenast köpa hos statens monopolorgan och närmare bestämmelser om prissättningen fastställdes, kunde givet ­ vis bibehållandet av pris- och inköpsnämnden icke vara erforderligt. Överlåtes däremot stamaktierna till ett enskilt konsortium, i vilket, såsom förut framhållits, det enskilda intresset är så dominerande, som det nu föreliggande organisations- förslaget innefattar, är bibehållandet av pris- och inköpsnämnden nödvändigt. Det framgår visserligen ej klart av förslaget, huruvida detta är avsett att kombineras med ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Men då förslaget synes förut­ sätta, att herr statsrådet eller Kungl. Maj:t skulle medgiva stamaktiernas över­ låtande till enskilt konsortium utan att frågan härom dragés inför riksdagen, har kontrollstyrelsen ansett såsom sannolikt, att förslagsställarnas mening varit, att överlåtandet är avsett att äga rum utan ändringar av rusdrycksförsäljningsförord- ningens bestämmelser. Vidtagas emellertid icke dylika ändringar, kunde aktiebolaget vin- och spritcentralens ställning väsentligt försvagas, därest pris- och inköpsnämnden på grund av bolagets prispolitik eller beskaffenheten av dess varor funne sig nöd­ sakad att direkt för bolagens räkning från firmor i utlandet inköpa spritdrycker eller viner.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. Si) käft. (Nr 39.) 6 42 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. I ytterligare ett avseende tillåter sig kontrollstyrelsen framhålla att förslaget kan leda till ur synpunkten av statens intressen menliga konsekvenser. Såvitt kontrollstyrelsen av den föreliggande framställningen kan finna, är det icke meningen att begränsa aktiebolaget vin- och spritcentralens möjligheter att sluta avtal med firmor eller sammanslutningar inom eller utom landet. Det låter sig mycket väl tänka, att aktiebolaget vin- och spritcentralen sluter avtal med en sammanslutning av brännvinstillverkare för lång tid framåt, varigenom staten, när den en gång i framtiden övertager aktierna, finner sig bunden i sin handlingsfrihet på detta om­ råde. Avtalen kunna sålunda hava innehållit sådana ekonomiska förpliktelser, att staten icke skulle kunna genomföra en önskvärd förändring i lagstiftningen utan att lämna ersättningar till sammanslutningen. Det låter sig också tänka, att på grund av de uppfattningar, som behärska konsortiets majoritet och förtroende­ mannen, avtal ingås av sådan natur, att statsmakternas dispositioner i vissa av­ seenden direkt eller indirekt motverkas. Av särskilt ödesdiger natur för lagstiftningens frihet kunna sådana avtal bliva, som slutas med utländska firmor och handelshus. Genom dessa avtal kunna dylika firmor erhålla en sådan ställning ifråga om leverans av spritdrycker och viner, att inköpsmöjligheter från andra firmor och andra länder begränsas eller förhindras utöver de föreslagna fem åren. Jämväl kunna utfästelser göras, från vilka man sedermera endast med stora svårigheter kan frigöra sig.» Kontrollstyrelsen framhöll till sist, att styrelsen »ej kunnat undgå att märka, att aktiebolaget Stockholmssystemet uppfattat den föreliggande frågan såsom väsentligen berörande allenast statsrådet och chefen för finansdepartementet såsom innehavare av aktiebolaget Stockholmssv- stemets tidigare förbindelse och aktiebolaget såsom innehavare av ak­ tierna. Skulle denna uppfattning vara riktig, torde det egendomliga komma att inträffa, att, om tillstånd lämnas till stamaktiernas överlå­ tande, kontrollstyrelsen, under vars överinseende aktiebolaget jämlikt 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen står, och vars föreskrifter i förvaltningsavseende aktiebolaget har att följa, helt plötsligt finner, att ifrågavarande för statsverket värdefulla stamaktier avlägsnats ur bolagets portfölj, utan att kontrollstyrelsen haft tillfälle att med den befogenhet, kontrollstyrelsen har med hänsyn till skyldigheten att be­ vaka det allmännas bästa, pröva lämpligheten och tillbörligheten av överlåtelsen.» På grund av det anförda hemställde kontrollstyrelsen, att aktie­ bolaget Stockholmssystemets framställning måtte avslås, ävensom att åtgärder måtte vidtagas i den riktning, varom kontrollstyrelsen i skri­ velse den 10 oktober 1919 anhållit.

Kungi. Maj:ts Ärendet företogs i konselj den 5 mars 1920, varvid beslöts avlåta “ fm. det brev till kontrollstyrelsen^ som finnes intaget under bilaga 3 till detta yttrande. Bevillningsutskottets betänkande Nr -it). 43 Såsom av berörda brev inhämtas, godkändes med vissa modifika­ tioner det förslag, som av aktiebolaget Stockholmssystemet framlagts. Dessa modifikationer bestodo väsentligen däri, att större inflytande in­ rymdes åt Kungl. Maj:t genom rätt för Kungl. Maj:t att tillsätta hälften av styrelsen, däribland ordföranden, samt hälften av revisorerna, att å stamaktierna endast finge utdelas det belopp, som motsvarade genom ­ snittligt aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken, samt att, när statsmakterna så påfordrade, samtliga stamaktier skulle överlåtas till statsverket. De av kontrollstyrelsen vid olika tillfällen framställda önskemålen om ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen undanskötos sålunda, och riksdagen blev härigenom ej satt i tillfälle att taga under ompröv­ ning frågan om partihandelns organisation.

Det är givet, att kontrollstyrelsen med den ståndpunkt, som sty­ Riktlinjerna för utred­ relsen konsekvent sedan 1917 intagit, att berörda frågor skola under­ ningen. ställas riksdagen, icke har något att erinra gent emot det förslag, mo­ tionärerna framställt, att frågan om partihandelns organisation under­ kastas en utredning. Av det förut anförda torde likaledes framgå, att styrelsen ingalunda kan dela den uppfattning, som motionärerna synas hysa beträffande de riktlinjer, som utredningen bör följa. Motionärerna hava (motionen II: 96 sid. 10) uttalat, att utredningen närmast borde taga sikte på en anordning med fri näringsutövning, »givetvis begrän­ sad genom noggrann prövning av kvalifikation såväl till personlighet som yrkesinsikt.» Och på ett annat ställe (sid. 6) hava motionärerna förklarat sig benägna tro, att även på detta område den stimulerande verkan av konkurrens skulle vara till gagn. Skulle utvecklingen ledas in i en sådan riktning, som motionärerna önska, innebure det enligt styrelsens uppfattning ett betänkligt tillbakasteg från redan vunna posi­ tioner på detta område. Den fria konkurrensen inom partihandeln torde ej vara möjlig att genomföra bland annat därför, att köparna äro mo­ nopoliserade bolag, som icke kunna eller böra konkurrera med varandra om den köpande allmänheten. En fri näringsutövning torde därför vara omöjlig att inpassa bland de nuvarande grundvalarna för den svenska rusdrycksförsäljningslagstiftningen. Visserligen avsåg nykterhetskom ­ mitténs förslag, att partihandeln skulle kunna utövas av enskilda per­ soner, som av densamma erhölle hela vinsten, men den utveckling, som ägt rum, synes tydligt ådagalägga, att kommitténs uppfattning i denna punkt icke överensstämde med grundtendensen i kommittéförslaget i övrigt. Så länge som det privatekonomiska intressets avlägsnande i 44 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. största möjliga grad är den hörnsten, varpa detaljhandelslagstiltnmgen vilar, är det naturligt, att, utan att denna princip införes på partihan ­ delns område, svåra intressekonflikter måste uppstå. Kontrollstyrelsen kan också vitsorda, att från de nuvarande desintresserade partihand ­ larna intet motstånd rests mot detalj handelslagstiftningens genomfö­ rande i dess verkliga anda, under det att tidigare, så länge den privata spirituosahandeln existerade, åtgärder i syfte att minska förbrukningen i nykterhetssyfte alltid mötte motstånd. Kontrollstyrelsen håller också före, att den opposition, som framträtt mot den nuvarande lagstiftningen, erhållit stöd och näring från intressen, som stå den förutvarande spiri- tuosahandlarkåren mycket nära. De ytterligare skäl, som kunna anföras till stöd för koncentra­ tionstanken beträffande partihandeln, hava angivits av aktiebolaget vin- och spritcentralen i dess slutanmärkningar, och kontrollstyrelsen kan i allt väsentligt ansluta sig till den där anförda motiveringen. Kontrollstyrelsen vill slutligen framhålla, att styrelsen funnit det synnerligen anmärkningsvärt, att motionärerna riktat så starka angrepp som skett på aktiebolaget vin- och spritcentralens bildande och på dess ledning vid utövande av dess uppgifter. Det bör ej förglömmas, att bildandet av aktiebolaget vin- och spritcentralen varit uteslutande till fördel för staten och de ideella vinster, som redan framträtt, och de materiella vinster, som framdeles komma statsverket till godo, hava vun­ nits utan någon som helst uppoffring från statens sida. Statsmakterna hava utan egen ansträngning i ett slag vunnit vad som sedan länge framstått som den önskvärda lösningen av rusdrvckspartihandelns ord­ nande. Det förefaller då egendomligt, att ledningen av detta bolag, vilken fritt och villigt lämnat staten så betydande fördelar, skall till tack för sitt banbrytande arbete göras till föremål för grova anklagelser, vilka, såsom framgår av aktiebolagets förklaring, sakna stöd i fakta. Som slutomdöme vill kontrollstyrelsen uttala, att ett biträdande av motionärernas riktlinjer lör partihandelns organisation skulle inne­ bära ett upprivande av en av grundvalarna för den nuvarande rusdrycks- försäljningen. Styrelsen måste därför bestämt avstyrka, att sådana rikt­ linjer' läggas till grund för den blivande utredningen. Därest en ut­ redning kommer till stånd, bör den avse att undersöka möjligheten av att vidare utveckla statens inflytande och kontroll inom partihandels- organisationen ävensom att avhjälpa — genom ändringar i rusdrycks- försäljningsförordningen — de olägenheter, som äro förenade med att aktiebolaget vin- och spritcentralen ännu icke är ett verkligt monopol. De grundlinjer, som finnas angivna för partihandelns omorganisation i Bevillningsutskottets betänkande Nr Ht). 45 den förut återgivna P. M. av december månad 1917, synas härvid kunna tjäna såsom utgångspunkter.

B. Utskänkningeiis ordnande. Inledning. Sådant Göteborgssystemet först framträdde, hade det till huvud- outeborgs- saklig uppgift att bedriva utskänkningen på ett för nykterheten tillfreds- a

Oppositionen mot bristerna i försäljningslagstiftningen blev på Kritiken av Göteborgs­ grund härav allt starkare, och den moderna förbudsrörelsen växte fram systemet. till allt större styrka. Gång efter annan genomfördes visserligen, partiella reformer, men deras effekt var ringa, därför att det saknades både eu enhetlig plan för reformsträvandena och en bestämd vilja att realisera lagstiftningens anda. Det var först genom den väckelse, som det genom den stora arbetsinställelsen åstadkomna partiella rusdrycksförbudet åväga- bragte, som både en allmän uppfattning framträdde om nödvändigheten av ett kraftigt ingripande och en plan till rusdrycksmissbrukets bekäm­ pande framlades, vilken visade sig kunna samla de för en mera genom ­ gripande reform intresserade krafterna. 46 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Kärnan i den kritik, som riktades mot försäljningslagstiftningen, var, att den innebar ett partiellt reformarbete utan överblick över sam­ manhörande områden. Det gällde att finna ett system, enligt vilket olika åtgärder på olika områden av rusdrvckshandeln samverkade med var­ andra till realiserande av ett tillfredsställande nykterhetstillstånd. Det gällde att skapa ett svenskt nykterhetspolitiskt system och som huvud ­ punkter i detta system angavs: 1) det privatekonomiska intressets i alkoholhanteringen eliminering på alla de punkter, där det verkade i icke önskvärd riktning, 2) förändrade bestämmelser vid hemköp av spirituösa och Öl, samt 3) inrättande av speciella, lokala organ och av ett stats­ organ (Svenska läkaresällskapets kommitterades utredning »Alkoholen och samhället» sid. 143).

kommittén Bland de olika utredningsuppdrag, som lämnades den av Kungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén, märktes även frågan om reformering av det s. k. Göteborgssystemet. Resultaten av kommittéutredningen äro framlagda i nykterhetskommitténs den 5 januari 1914 framlagda betänkande med förslag till förordning angående för­ säljning av rusdrycker. Kommittén angav (betänkandet sid. 56), att förslaget skapade »en enhetlig, all rusdryckshandel omfattande organisa ­ tion, vilken utgör förutsättningen för kontroll och övervakning av denna handel». Med den enhetliga försäljningsorganisationen hade grunden blivit lagd till en enhetligt verkande restriktivpolitik (sid. 58). För att vinna större trygghet för att all utskänkning handhades i den nya lag ­ stiftningens anda hade det ansetts nödvändigt, att innehavarna av de överlåtna utskänkningsrättigheterna ej finge någon ekonomisk fördel beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker och att, där rättig- hetsinnehavaren hade dylik fördel, denna begränsades och efter hand avvecklades. Bolagen ställdes under en mera enhetlig ledning och kon­ troll av kontrollstyrelsen (sid. 59).

Genomforan- Kontrollstyrelsen har med det anförda i största korthet velat erinra ningsreformen om de faktiska förutsättningar, som förelågo, då frågan om en reform trots mot- av rusdrycksförsäljningelagstiftningen efter nya och mera enhetliga grund- stondet. ijnjer framlades för riksdagen. Syftet med reformen var obestritt att vinna ett bättre nykterhetstillstånd, och att detta icke kunde vinnas annat än genom inskränkningar av olika slag så väl ifråga om friheten att förbruka alkoholhaltiga drycker som ock beträffande de enskilda handlandenas frihet att tillhandahålla dessa drycker, det hade kommitté­ utredningen till fullo ådagalagt. Det är bekant, att nykterhetskommitténs Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9. 47 förslug möttes av eu nog så stark opposition såväl inom som utom riks­ dagen och att enighet kunde uppnäs mellan kamrarna först vid 1917 års riksdag. Det förslag, som då antogs, var emellertid i det väsentliga nykterhetskommitténs förslag utan bestämmelser om lokalt veto. Ifrån deras sida, som tidigare rest motstånd mot det av nykterhetskommittén föreslagna restriktiva systemet, angavs det uttryckligen, att man ansett sig böra uppgiva detta motstånd. I första kammaren tillkännagav den talare, som öppnade debatten, att, även om kammaren hade varit och fortfarande vore av den övertygelsen, att den försäljningsförordning, som kammaren upprepade gånger antagit, skulle vara ägnad att på ett från olika synpunkter tillfredsställande sätt lösa frågan och garantera eu alltjämt fortgående utveckling hos vårt folk till fullständig självbe­ härskning ifråga om användningen av alkoholhaltiga drycker, ansåg man, att, då stora kretsar av värt folk icke velat biträda kammarens uppfattning, det vore kammarens plikt att, för att ernå en överenskom­ melse, falla undan för sådana krav av rent nykterhetspolitisk art, som kunde utan allt för stora betänkligheter bifallas. Talaren gav uttryck åt den förhoppningen, att det framlagda samman]ämkningsförslaget måtte i praktiken visa sig mäktigt att uppfylla även högt ställda förhopp­ ningar och skingra de betänkligheter, som onekligen ännu funnes på många håll. Såsom torde inhämtas av det anförda, var man på de håll, vari­ från tidigare motstånd rests mot nykterhetskommitténs förslag medveten om att, när detta motstånd uppgavs, man därmed biträdde ett förslag, som gick längre än man först velat. Det förslag, som man sålunda biträdde, innebar i allt väsentligt nykterhetskommitténs förslag utan det lokala vetot och med höjning av den undre gränsen för maltdrycker; i nykterhetskommitténs ursprungliga förslag hade emellertid vid 1914— 1917 års riksdagar vidtagits vissa förändringar, innebärande en anpass­ ning i viss grad till de nya erfarenheter, som vunnits under sagda tid vid tillämpningen av den partiella lagstiftning, som ifråga om bränn- vinsförsäljningsförordningen genomförts vid 1914 och 1915 års riks­ dagar. Denna partiella lagstiftning hade, bland annat, berört frågan om kontrollstyrelsens rätt att meddela föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättigheter och i detta avseende, såsom längre fram skall visas, inneburit en utsträckning av kontrollstyrelsens befogenhet i jäm­ förelse med vad nykterhetskommittén föreslagit. Det förslag, som motionärerna vid årets riksdag framställt, inne­ bär, att genom den nya lagstiftningen den befogenhet, som tillerkänts kontrollstyrelsen i avseende å meddelandet av föreskrifter beträffande 48 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. överlåtelse av utskänkningsrättighet, skulle upphävas. Det torde vara nästan överflödigt att, efter vad som ovan erinrats, framhålla att jäm­ vikten i det system, som den nya lagstiftningen skapat, härigenom torde komma att fullständigt rubbas. Ifråga om de av styrelsen utfärdade föreskrifterna om överlåtelse av utskänkningsrättighet hava motionärerna gjort gällande både att kontrollstyrelsens befogenhet att utfärda dessa föreskrifter icke varit av förordningen avsedd och att dessa föreskrifter ej heller varit ändamåls­ enliga. Styrelsen tillåter sig att i det följande upptaga var och eu av dessa spörsmål till behandling.

I. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas laglighet. Motionärer­ Motionärerna motivera sin uppfattning, att styrelsens rätt att med­ nas utgångs­ punkter för dela föreskrifter icke skulle vara avsedd i rusdrycksförsäljningsförord- kritiken fel­ ningen, därmed, att styrelsens behörighet skulle grundas på innehållet i aktiga. 19 § 2 mom. i förordningen, ävensom att de motiv, som läge till grund för den ifrågavarande bestämmelsen, utvisade, att därmed åsyftats be­ fogenhet för kontrollstyrelsen allenast beträffande bolagens ekonomiska skötsel och att uppsiktsbefogenheten gällde utminutering en. Kontroll- styrelsen har icke kunnat undgå, att, av vad motionärerna sålunda an­ fört, få den uppfattningen, att motionärerna icke tagit del av de före­ skrifter, som av kontrollstyrelsen i ämnet utfärdats och som i motionen tagits till utgångspunkt för kravet att upphäva styrelsens befogenhet att meddela dessa föreskrifter. Såsom inhämtas av styrelsens senaste föreskrifter i ämnet, cirkuläret nr 72 den 29 november 1920 som här­ jämte bilägges, (bil. 4) hava föreskrifterna utfärdats på grund av bestäm­ melsen i 25 § 2 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen, sådant momentet lyder enligt förordningen den li juli 1919 (nr 408). Men icke endast i detta avseende vilar motionärernas argumentering på fel­ aktiga förutsättningar, utan motionärernas uppfattning av motiveringen för 19 § 2 mom. i förordningen är, såsom i det följande utförligare skall uppvisas, fullkomligt missvisande just i det avseendet, att kontroll- styrelsens befogenhet skulle vara begränsad till ekonomiska frågor.

25 § 2 mom Rusdrycksförsäljningsiörordniugens 25 § 2 mom. har för närvarande i förord­ ningen. följande lydelse: »Bolag äger, med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen kan hava meddelat till enskild person överlåta rättighet till utskänkning av rusdrycker. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 49 Överlåter bolag sådan rättighet, göre bolaget framställning om fastställelse ä överlåtelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå framställningen. Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej göres beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker. Såsom villkor för överlåtelse må icke föreskrivas, att maltdrycker, som enligt förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till första eller andra klassen, skola inköpas från viss säljare.» Den sista punkten i det sålunda återgivna stadgandet infördes sam­ tidigt med antagandet av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) an­ gående försäljning av pilsnerdricka. 1 övrigt har paragrafens lydelse sedan 1917 icke förändrats.

Såsom inhämtas av stadgandet i 25 § 2 mom. föreskrives i första Innebörden av stycket av momentet helt allmänt, att kontrollstyrelsen kan meddela före­35 g 2 mom. skrifter för bolag om överlåtelse av utskänkningsrättighet. Någon sär­ skild inskränkning av denna befogenhet är icke stadgad. Att den skulle vara inskränkt att reglera enbart det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och utskänkningsinnehavaren är en uppfattning, för vilken stöd åtminstone icke kan hämtas från stadgandets ordalydelse. Snarare kan man från en jämförelse mellan första och tredje stycket i momentet hämta stöd för den meningpn, att stadgandet i första momentet icke har avseende på det ekonomiska mellanhavandet. I tredje stycket an- gives ju särskilt, att styrelsen har befogenhet att utfärda vissa före­ skrifter av enbart ekonomisk natur liksom också hela tredje stycket innehåller bestämmelser om det ekonomiska mellanhavandet vid upp­ görandet av överlåtelseavtalet. Skulle kontrollstyrelsens befogenhet vara begränsad enbart till det ekonomiska mellanhavandet, hade det varit tillräckligt att angiva denna befogenhet i tredje stycket. Men när nu så icke skett, utan stadgandets första stycke inledes med ett allmänt stad­ gande om styrelsens befogenhet att utfärda föreskrifter om överlåtelse av utskänkningsrättighet, måste denna befogenhet anses innefatta rättighet att meddela föreskrifter även av annan natur än ekonomisk. Den be­ fogenhet att meddela föreskrifter, som avses i tredje stycket av mo­ mentet, måste anses som ett specialfall av befogenheten enligt första momentet. Otvivelaktigt torde nämligen vara att, även om stadgandet Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39). 7 50 Bevillning sutskottets betänkande Nr 39. i tredje stycket ej funnits, styrelsen ägt befogenhet att meddela där av­ sedda föreskrifter på grund av den i första stycket angivna vidare be­ fogenheten. Stadgandet i tredje stycket torde hava tillkommit för att särskilt angiva den riktning, i vilken enligt lagstiftarnas mening sty­ relsens reglering av det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och restauratören skulle utveckla sig. I detta avseende hava lagstiftarna med andra ord velat giva kontroll styrelsen ett särskilt direktiv. En tolkning enbart av innehållet i 25 § 2 mom. i lörordningen giver sålunda icke stöd för den mening, motionärerna förfäktat. För att erhålla en fullt riktig bild av stadgandets innebörd torde det emeller­ tid vara nödvändigt att dels skärskåda de fakta, som i tiden ligga bakom den ståndpunkt, som intogs av lagstiftarna vid 1917 års riksdag, dels undersöka, huruvida andra bestämmelser i förordningen motsäga den tolkning, vartill styrelsen kommit genom att isolerat undersöka inne­ börden av 25 § 2 mom. a. Historik till 25 § 2 mom. i förordningen. 1905 års Enligt 17 § 2 mom. i förordningen den 9 juni 1905 angående brännvin sför- säljningsför- försäljning av brännvin skulle brännvinsförsäljningsbolag, som ville över­ or Aning. låta rättighet till utskänkning av brännvin, göra framställning därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som ägde efter magistratens eller kommunalnämndens hörande »att med avseende såväl å skälen och vill­ koren för överlåtelsen samt lämpligheten av den person, å vilken över­ låtelsen ifrågasättes, som ock å avgiftens förhållande till litertal bränn­ vin, som anses kunna komma att avyttras, bifalla eller avslå framställ­ ningen». Med överlåtelsen följde skyldighet för den, till vilken rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i övrigt, som bolaget tillhandahöll i sin rörelse. Såsom framgår av det ifrågavarande stadgandet hade Kungl. Maj:ts befallningshavande prövningsrätt av överlåtelsehandlingen i alla dess olika delar, men ägde icke att föreskriva ändringar i visst avseende utan allenast att på grund av prövningen bifalla eller avslå bolagets framställning om överlåtelse. Någon inskränkning i bolagets rätt att i avtalet stipulera inskränkande bestämmelser gent emot den, till vilken överlåtelsen ägde rum, fanns icke stadgad.

Nykterhets­ Den reformverksamhet på brännvinsförsäljningslagstiftningens om­ kommitténs förslag. råde, som kort efter genomförandet av 1905 års försäljnings förordning tog sin början inriktade sig också, såsom förut erinrats, på genomföran- Bevillningsutskottets betänkande Nr ■‘19. 51 det av ändringar av föreskrifterna för den överlåtna utskänkningsrörel- sen. Det förslag, som av nykterhetskommittén framladcB till bestämmel­ ser om bolags rätt att överlåta rättighet till utskänkning av rusdrycker (25 § 2 mom.), hade följande lydelse: »Bolag äger till enskild person överläta rättighet till utskänkning. (Iverlåter bolag sådan rättighet, göre bolaget framställning om fastställelse å överlåtelsen hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som efter kontrollnämndens yttrande och, om så prövas erforderligt, inhämtande av kontrollstyrelsens utlåtande, har att med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå framställningen. Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen härutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker eller, där fråga är om förut utövad utskänk- ningsrörelse, hans fördel i sådant avseende begränsas och efter hand avvecklas.» Ur den motivering, kommittén förebragt för nyssberörda stad­ gande, (nykterhetskommitténs betänkande, del V sid. 255 —258) torde förtjäna att anföras följande, som kan vara av intresse för det före­ liggande spörsmålet: »Bestämmelserna rörande överlåtelse äro meddelade i 25 §. Vid överlåtelse kommer i huvudsak att förfaras på samma sätt, som för närvarande stadgas i 17 § brännvinsförsäljningsförordningen. Vederbörande bolag skall sålunda söka fast­ ställelse å överlåtelsen hos Konungens befallningshavande, vilken myndighet, efter hörande av kontrollnämnden, har att med avseende å skälen och villkoren för över­ låtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå framställningen. Med hänsyn till den ställning, som kontrollstyrelsen framdeles skulle intaga beträffande rusdrycksförsäljningen, och särskilt på grund av nämnda styrelses upp­ gift att utfärda vissa generella stadganden beträffande rättighetsöverlåtelse, är genom föreskriften i ifrågavarande paragraf möjlighet beredd för Konungens befall­ ningshavande att inhämta kontrollstyrelsens utlåtande. Beträffande de villkor, som böra föreskrivas vid överlåtelse, har kommittén gått ut ifrån, att kontrollstyrelsen, Konungens befallningshavande och bolagen komma att tillse, att desamma stå i noggrann överensstämmelse med de grund ­ satser, vilka enligt 95 §1 böra vara bestämmande för all rusdrycksförsäljning. Ett närmare angivande i lagstiftningen av dessa villkor har därför icke an­ setts vara erforderligt, utom i det avseendet, att icke någon, som har att göra med rusdrycksförsäljning direkt till allmänheten, må hava något ekonomiskt in­ tresse av konsumtionens ökning, något som vid utarbetande av kommitténs förslag framstått som ett oavvisligt krav att söka genomföra.»

1 95 § i nykterhetsko.-nmitténs förslag motsvarar ordagrant 63 § i gällande förordning. 52 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. I övrigt berördes i nykterhetskommitténs motivering allenast, huru ­ ledes begränsningen av utskänk arens ekonomiska intresse av rusdrycks- hanteringen skulle genomföras. Såsom inhämtas av den härovan lämnade redogörelsen för nykter­ hetskommitténs förslag ansåg kommittén, dels att kontrollstyrelsen skulle hava befogenhet att meddela allmänna föreskrifter beträffande bolagens rättighetsöverlåtelser, dels ock att kontrollstyrelsen skulle, efter remiss av Kungl. Maj:ts befallningshavande, avgiva utlåtande ifråga om rättighetsöver­ låtelser. I dessa avseenden förelåg alltså en utvidgning av kontrollstyrel­ sens befogenhet i jämförelse med bestämmelserna i 1905 års brännvinsför- säljningsförordning. Det slag av föreskrifter, kontrollstyrelsen skulle ut­ färda, var emellertid, såsom av det föreslagna stadgandet inhämtas, nog ­ grant angivet och skulle avse det ekonomiska förhållandet mellan bolaget och den, till vilken överlåtelsen ägde rum. Kommittén underströk, att kon­ trollstyrelsen liksom Kungl. Maj:ts befallningshavande och bolaget skulle tillse, att bestämmelsen i 95 (63) § i förordningen tillgodosåges, nämligen att försäljningen av rusdrycker skulle ordnas så, att därmed åstadkoms så ringa skada som möjligt och att syftet med de i förordningen givna stadgandena -sålunda i största möjliga utsträckning vunnes. Förslag enligt prop. 242 vid 1914 års I det överarbetade förslag till ny lagstiftning, som av Kungl. B-riksdag. Maj:t framlades genom proposition nr 242 till 1914 års senare riksdag, både emellertid befattningen med prövningen av rättighetsöverlåtelser helt och hållet uppdragits åt Kungl. Maj:ts befallningshavande. Enligt det till ifrågavarande proposition fogade förslaget skulle bestämmelsen (27 § 2 mom.) erhålla följande lydelse: »2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning. Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Kungl. Maj:ts befallningshavande efter prövning av villkoren för densamma, giver tillstånd till den överlåtna rättighetens utövning. Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga spritdrycker. Bevillnings­ Bevillningsutskottet vid 1914 års senare riksdag, som till behandling utskottet 1914. förehade ej mindre Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition än även åtskilliga motioner, som väsentligen grundade sig på nykterhetskommitténs förslag, ställde sig i avseende å frågan om rättighetsöverlåtelse på en mellanstånd- punkt mellan kommitténs och Kungl. Maj:ts förslag. Enligt utskottets för­ slag skulle nämligen bestämmelsen (25 § 2 mom.) erhålla följande lydelse: »2. Bolag äger till enskild person överlåta rättighet till utskänkning. Sådan överlåtelse vare ej gällande, utan att Kungl. Maj:ts befallningshavande, efter prov- Bevillningsutskottets betänkande År 39. 53 ning av villkoren för densamma, giver tillstånd till den överlåtna rättighetens utövning. Med överlåtelse av utskänkningsrättighet följer skyldighet för den, till vilken sådan rättighet blivit överlåten, att hos bolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, och skall bolaget med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, vid överlåtelse stadga sådana villkor för dylikt inköp, att rättighetsinnehavares ekonomiska fördel så långt ske kan ej göres beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker.» Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle alltså hava eu fullständig prövningsrätt ifråga om överlåtelseavtalet och ej allenast såsom enligt kommitténs lörslag att »bifalla eller avslå framställningen» om över­ låtelsen, men kontrollstyrelsen skulle utfärda bestämmelser, som regle ­ rade det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och rättighetsinne- havaren på sådant sätt, att dennes ekonomiska fördel så långt ske kunde e.j gjordes beroende på myckenheten av utskänkta rusdrycker. Denna bestämmelse upptogs jämväl i de förslag, som av bevill­ ningsutskottet framlades vid 1915 och 1916 års riksdagar.

Emellertid hade vid 1915 års riksdag vidtagits en ändring i bränn - Behandling vinsförsäljningsförordningens bestämmelser beträffande rättighetsöverlå- H' frågan vid 1915 års telser (17 § 2 mom.), som blev av stor betydelse för utvecklingen på detta riksdag. område. I ett den 12 december 1914 dagtecknat. betänkande (fogat som bilaga till proposition 51 vid 1915 års riksdag) föreslog nykterhetskom ­ mittén, att kontrollstyrelsen skulle erhålla vidgade befogenheter beträffande överinseendet över bolagens förvaltning och kunna meddela för bolaget förbindande föreskrifter i olika avseenden. Föreskrifter skulle jämväl kunna meddelas beträffande rättighetsöverlåtelser. Efter att håva ut­ förligt uppehållit sig vid bristerna i då gällande lagstiftning rörande bolagens rätt att verkställa rättighetsöverlåtelser anförde kommittén: »Enligt kommitténs mening kan icke någon tillfredsställande lösning av före­ liggande ^ spörsmål ernås, förrän de bestämmelser i huvudsak genomförts, vilka kommittén föreslagit i 25 § i sitt förslag till förordning angående försäljning av rusdrycker. Erhåller emellertid kontrollstyrelsen utvidgad befogenhet att utöva överinseende över brännvinsförsäljningsbolagen och giva föreskrifter angående bo­ lagens förvaltning', lär kontrollstyrelsen icke kunna undgå att ägna här ovan berörda viktiga del av bolagens verksamhet synnerlig uppmärksamhet och därvid tillse en likformig tillämpning över hela landet av överlåtelsevillkor i sådan riktning att de tillgodose såväl nykterhetssynpunkter som ock allmänna ekonomiska intressen.» I anledning av kommitténs ifrågavarande betänkande framlade Kungl. Maj:t till 1915 års riksdag en proposition nr Öl, där det föreslogs dels att ett tillägg skulle göras till 15 § 1 mom. av brännvins- försäljningsförordningen av följande lydelse: 54 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. »Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alko- holstyrka hos brännvin ävensom angående räkenskapers förande och i övrigt beträffande bolagets förvaltning kan meddela. Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan meddelas av Kungl. Maj:t» dels att 17 § 2 mom. av samma förordning skulle ändras så till­ vida att i avseende å rättighetsöverlåtelser Kungl. Maj:ts befallnings- havande skulle äga »att med avseende såväl å skälen för överlåtelsen, villkoren för densamma, i den mån dessa ej äro grundade å av kontroll ­ styrelsen jämlikt 15 § 1 mom. meddelade föreskrifter, samt lämpligheten och behörigheten hos den person, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, som ock å avgiftens förhållande till det litertal brännvin, som anses kunna komma att avyttras, bifalla eller avslå framställningen». Enligt vad det till propositionen nr 81 fogade utdraget av stats­ rådsprotokollet över finansärenden utvisar, framhöll föredragande departe­ mentschefen, att de villkor för överlåtelse av rättigheter, beträffande vilka det skulle tillkomma kontrollstyrelsen att meddela föreskrifter, endast vore sådana, som ägde samband med bolagens ekonomiska skötsel och förvaltning. Det av Kungl. Maj:t i förevarande avseende (17 § 2 mom.) fram­ lagda förslaget ändrades emellertid av riksdagen. Enligt det av bevill­ ningsutskottet föreslagna och av riksdagen antagna förslaget skulle ifråga om rättighetsöverlåtelser bolaget göra framställning hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, »som med iakttagande av de föreskrifter, kon­ trollstyrelsen må kava meddelat jämlikt 15 § 1 mom., äger efter magi ­ stratens eller kommunalnämndens hörande att med avseende såväl å skälen och villkoren för överlåtelsen samt lämpligheten och behörigheten hos den person etc. bifalla eller avslå framställningen». Som skäl för deDna ändring av det kungliga förslaget anförde bevillningsutskottet, att kontrollstyrelsen kunde komma att jämlikt 15 § 1 mom. meddela föreskrifter även i andra av de i 17 § 2 mom. omförmälda avseenden än i fråga om villkoren för överlåtelsen. Stadgandet borde därför ändras därhän, att Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle hava att pröva framställning om överlåtelse av försäljningsrättighet med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen kan hava utfärdat. I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen särskilt framhålla en omständighet, ägnad att belysa innebörden av den befogenhet, som upp­ drogs åt stvrelsen. Till bevillningsutskottets ovanberörda betänkande He Kittningsill skot leta betänkande AV dt). 55 var nämligen fogad eu reservation, vari föreslogs, att kontrollstyrelsens rätt att meddela föreskrifter beträffande bolagens förvaltning skalle be­ gränsas till att avse bolagens ekonomiska förvaltning. Detta förslag blev av riksdagen avslaget och anfördes under debatten härom i riks­ dagen av, bland andra, chefen för finansdepartementet att med det före­ slagna tillägget skulle åstadkommas tvetydighet och att den föreslagna kontrollen över bolagens förvaltning »begärts av riksdagen icke främst av ekonomiska utan i ännu högre grad av nykterhetspolitiska skäl». Han anförde även, »att, om man inskjuter ordet 'ekonomiska ’, kan man komma att åt föremålet för förvaltningen giva större begränsning än säkerligen riksdagen avsett». Gent emot motionärernas framställning (motionen II: 96 sid. 12), att »det just var den av utskottet framhållna nytillkomna uppsiktsbetogenheten ifråga om utminuteringen, som borde förhindra» en begränsning av kontrollstyrelsens befogenhet, må framhållas, att frågan om styrelsens befogenhet beträffande utskänkningen behand­ lades i samband med frågan om utsträckning av styrelsens allmänna befogenhet, under det att spörsmålet om styrelsens befogenhet ifråga om utminuteringen behandlades i en särskild proposition och i ett sär­ skilt, senare utlåtande av bevillningsutskottet. Med hänsyn härtill torde motionärernas nyssberörda uppfattning bero på en missuppfattning- av vad som inträffade vid 1915 års riksdag. De av riksdagen beslutade ändringarna av 15 § 1, 3, 4, 5, 8 och 9 mom. samt 17 § 2 mom. av brännvinsförsäljningsförordningen utfär­ dades genom en förordning den 3 juni 1915 (nr 182) och trädde i kraft den 1 juli 1915. Genom den sålunda företagna ändringen av brännvinsförsäljnings- förordningen erhöll otvivelaktigt kontrollstyrelsen en större befogenhet att reglera rättighetsöverlåtelser än enligt nykterhetskommitténs och be­ villningsutskottets förut omnämnda förslag. Under det att enligt sist- berörda förslag kontrollstyrelsens föreskrifter skulle avse att reglera de ekonomiska förhållandena vid rättighetsöverlåtelse, var styrelsens befogen­ het enligt den av 1915 års riksdag beslutade ändringen icke föremål för en dylik begränsning. Genom de av st}Telsen meddelade föreskrif­ terna kunde alltså överlåtelseavtalet i dess helhet regleras.

Enligt kontrollstyrelsens mening har den vid 1915 års riksdag 1917 ärt företagna ändringen av 17 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen riksdag. haft ett bestämmande inflytande på det förslag till avfattning av stadgandet i 25 § 2 mom. av rusdrvcksförsäljningsförordningen om rättighetsöverlåtelse, som framlades i motionerna nr 69 i första kam- 56 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. raaren och nr 152 i andra kammaren vid 1917 års riksdag. I motio­ nerna föreslogs nämligen, att bolag, med iakttagande av de föreskrifter, kontrollstyrelsen han hava meddelat, skalle äga att till enskild person överlåta 'rättighet till utskänkning. I detta avseende innebar förslaget ett betydelsefullt steg utöver nykterhetskommitténs förslag. I övrigt sam­ manföll motionärernas förslag beträffande 25 § 2 mom. i huvudsak med nykterhetskommitténs. För den ändrade lydelsen av 25 § 2 mom. an­ förde motionärerna såsom motiv, att den »torde tvivelsutan innebära ökade garantier för att nödig kontroll i där berörda fall skall kunna utövas». Motionärernas förslag förordades med en mindre ändring, som icke berör här föreliggande fråga, av bevillningsutskottet och antogs av riksdagen.

Slutsatser ur Såsom framgår av den historiska redogörelsen för den behandling, den historiska framställ­ som ägnades 25 § 2 mom. rysdrycksförsäljningsförordningen inom nyk­ ningen. terhetskommittén, bevillningsutskottet och riksdagen, måste det anses obestridligt, att 25 § 2 mom. i sin slutliga utformning inrymmer åt kontrollstyrelsen en långt vidsträcktare befogenhet än de tidigare av nykterhetskommittén och bevillningsutskottet vid 1914 års riksdag fram­ ställda förslagen. Något stöd för att kontrollstyrelsens nuvarande be­ fogenhet skulle vara begränsad till att reglera enbart det ekonomiska mellanhavandet mellan bolaget och innehavaren av den överlåtna rättig ­ heten lämnar icke den förberedande behandlingen. I stället giver denna behandling vid handen, att man ville utsträcka kontrollstyrelsens be­ fogenhet att reglera jämväl andra än ekonomiska förhallanden. Enär något som helst uttalande icke föreligger, att kontroll styrelsens befogen­ het att meddela föreskrifter beträffande rättighetsöverlåtelse skulle vara i något avseende begränsad, har kontroll styrelsen för sin del ansett, att ur synpunkten av spörsmålets förberedande behandling intet hinder före­ ligger för den tolkning, vartill man, enligt vad förut anförts, måste komma genom en undersökning av ordalydelsen av 25 § 2 mom. av’ förordningen. I enlighet härmed skulle kontrollstyrelsens befogenhet innebära en rätt för styrelsen att meddela föreskrifter, som likformigt för hela riket reglera förhållandet mellan bolagen och innehavare av överlåtna utskänkningsrättigheter i alla de hänseenden, där särskilda bestämmelser tidigare ansetts vara av nöden eller där på grund av in­ träffade omständigheter en reglering befinnes erforderlig. Bevillningsutskottets betänkande Nr 3!).

b. Sammanhanget mellan 25 § 2 mom. och andra stadgande)! i rusdrycksförsäljningsför ordningen. Kontrollstyrelsen vill härefter övergå att undersöka i vad män be­ stämmelsen i 25 § 2 mom., att kontrollstyrelsen äger meddela före­ skrifter beträffande överlåtande av rättighet till rusdrycksutskänkning, kan anses inskränkt genom andra bestämmelser i rusdrycksförsäljnings- förordningen. Först och främst är kontrollstyrelsens verksamhet begränsad genom 63 §. den grundläggande bestämmelsen i 63 § — såsom förut framhållits har nykterhetskommittén i sin motivering erinrat därom. Enligt 63 § skall all försäljning av rusdrycker ordnas så, att därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt och att syftet med de i förordningen givna stadganden sålunda i största möjliga utsträckning vinnes. Såsom motiv för berörda stadgande framhöll kommittén, att den enligt brännvinsförsäljningsför- ordningen gällande föreskriften, att bolagen skulle handhava och ordna försäljningen i sedlighetens intresse, lämpligen borde formuleras sålunda, att all försäljning av rusdrycker skulle ordnas så, att därmed åstad­ kommes så ringa skada som möjligt. För att icke de, som framdeles komme att utöva rusdryckshandel, skulle söka skydd bakom en mera formell tillämpning av förordningens stadganden, hade till den nyss­ nämnda föreskriften fogats en annan, nämligen att försäljningen skulle ordnas så, att syftet med de i förordningen givna stadganden i största möjliga utsträckning vunnes. Häruti läge också en erinran om skyldig ­ heten att inom de olika grenarna av bolagens verksamhet i lika grad söka tillgodose lagens syfte. Berörda föreskrifter hade intagits i 95 § — motsvarande 63 § — såsom ett självständigt stadgande, varav framginge, att detsamma gällde icke allenast för bolagen och andra försäljare utan även för de myndigheter, som hade att handlägga ärenden angående rättighetsupplåtelser. Innebörden av stadgandena i 63 § ger åt rusdrycksförsäljnings- förordningen en i jämförelse med annan lagstiftning egendomlig prägel. I inledningen till sitt betänkande V (sid. 58) har nykterhetskommittén framhållit, att huvudsyftet med då gällande rusdryckslagstiftning hade varit att genom inskränkande bestämmelser försvåra åtkomsten av starka drycker bland befolkningen. Detta huvudsyfte har nykterhetskommittén vidhållit och utvecklat. A ena sidan har detta skett genom att upp­ ställa inskränkningar i olika avseenden från vilka dispens under inga omständigheter kan medgivas, å andra sidan har kommittén öppnat möjlighet för vidtagandet av nya inskränkningar bredvid eller utöver Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39.) 8 58 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. de i förordningen gällande bestämmelserna. Förordningens stadganden hava därför karaktären av ett minimum — dessa inskränkningar måste under alla förhållanden vara tillgodosedda — men därutöver kunna nya fastställas av dem det vederbör. Den ledande synpunkten härvid skall alltid vara, att försäljningen av rusdrycker ordnas så, att därigenom åstadkommes så ringa skada som möjligt — en bestämmelse, som i den utformning, den erhållit, närmast är att likställa med ett kategoriskt imperativ ej mindre för bolagen än även för kommunala myndigheter,, länsstyrelserna och kontrollstyrelsen. Fasthåller man den sålunda angivna grundläggande tendensen i förordningen, är det också klart att något hinder ej föreligger för veder­ börande myndighet både att uppställa nya restriktiva föreskrifter av sådan natur, som icke finnas angivna i förordningen, och att göra en redan i förordningen förefintlig restriktiv föreskrift mera restriktiv, allt givetvis under förutsättning att skadan av rusdrycksförsäljningen genom restriktionen minskas. Där det är uppenbart, att en restriktiv åtgärd skulle minska framträdande sociala vådor av rusdrycksförsäljningen är det därför rent av en skyldighet för bolagen och de myndigheter, som hava att tillämpa förordningen, att verksamt ingripa. Gent emot det nu förda resonemanget kan möjligen invändas, att befogenheten för de myndigheter, som hava att taga befattning med föreskrifter för rusdryckshandeln, är av alltför vidsträckt natur och skulle kunna medföra ingrepp i allmänhetens vanor i större omfattning, än vad behovet krävde. I anledning härav må framhållas, att de myndig ­ heter, som hava att meddela föreskrifter på detta område, hava att räkna med två faktorer, som väsentligen inskränka den teoretiska hand­ lingsfrihet, de vid ett enbart formellt betraktelsesätt kunna tillerkännas. Den viktigaste av dessa faktorer är den allmänna meningen, som här i högre grad än annorstädes utövar inflytande på möjligheten av en verksam tillämpning av restriktiva föreskrifter. Har nämligen en före­ skrift gått längre än vad förhandenvarande omständigheter påkalla, torde erfarenheten visa, att dess upprätthållande inför den upplysta opinionen icke länge är möjligt. Myndigheterna hava därför i första hand att vid införande av restriktiva föreskrifter icke blott pröva restriktionens värde ur nykterhetssynpunkt utan även söka bedöma, huruvida en sådan restriktion med hänsyn till den allmänna meningen är möjlig att genomföra med åsyftat resultat. Den andra faktorn, som utgör ett korrektiv på myndigheternas handlingsfrihet, är den rätt att hos Kungl. Maj:t överklaga av myndighetexma fattade beslut, som står vederbörande öppen. Bevillningsutskottets betänkande. Nr 39. 59 Bland de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna beträffande Föreskriften beträffande överlåtelse av utskänkningsrättighet bär särskild uppmärksamhet blivit måltidstvån­ fäst vid föreskrifterna om måltidstvång, högsta medgiven utskänknings- get m. m. i förhållande kvantitet och vissa inskränkningar i tiden för utskänkning av högsta till förordnin­ medgiven kvantitet. Det har anmärkts beträffande dessa föreskrifter, gens bestäm­ och särskilt gäller detta föreskriften om det s. k. måltidstvånget vid melser. servering av spritdrycker och starka viner, att fastställande av en dylik föreskrift icke skulle vara avsedd vid förordningens antagande. Denna anmärkning synes även motionärerna vilja giva uttryck åt, ehuru den icke av dem blivit i någon vidare mån utvecklad. Mot ifrågavarande anmärkning vill styrelsen allenast erinra, att lagstiftarna icke kunna förutse alla de fall, som under tillämpningen av en lagstiftning kunna uppkomma. De myndigheter, som hava att tillämpa lagstiftningen, hava att för varje uppkommande fall undersöka, huruvida detta rymmes inom lagstiftningens ram. Beträffande det s. k. måltidstvånget synes en föreskrift därom väl kunna rymmas inom ramen för rusdrycksför- säljningsförordningens bestämmelser i 25 § 2 mom. och 63 §. År en bestämmelse om måltidstvånget överhuvud icke på något sätt avsedd vid förordningens antagande, torde det, med hänsyn till vad nyss blivit anfört beträffande innebörden av 63 §, vara tydligt, att kontrollstyrelsen är oförhindrad att, där så visar sig erforderligt, lämna föreskrift om måltidstvång. Men även för det fall, att ett visst måltidstvång finnes föreskrivet i förordningen — och detta senare är verkligen fallet — är kontrollstyrelsen befogad att föreskriva ett strängare måltidstvång än det, som angives i förordningen. Fasthåller man nämligen, att de i förordningen inskränkande bestämmelserna äro minimibestämmelser, är det klart, att dessa bestämmelser, i den mån de föreskriva ett visst måltidstvång eller på annat sätt förutsätta måltidstvång, icke äro av beskaffenhet att förhindra bolag eller vederbörande myndigheter att på­ bjuda, att rusdrycker eller vissa slag av sådana drycker endast må till­ handahållas i samband med måltid. De stadganden, där rusdrycksutskänkningens förhållande till mål- tidsservering beröres, äro 56 § 2 och 3 mom., 59 § 1 mom., 17 § 2 mom. samt 20, 21 och 22 §§. Stadgandet i 56 § innebär enligt kontrollstyrelsens mening en av 56 §. de typiska minimibestämmelserna i förordningen. Föreskriften att ut- skänkningen av spritdrycker må begynna tidigast klockan 12 middagen, utesluter givetvis icke, att utskänkningen kan fastställas att börja senare. Att utskänkningen av rusdrycker vissa dagar före klockan tre efter­ middagen endast är tillåten vid måltider åt spisande gäster förhindrar 60 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ej heller, att utskänkningens förbindande med måltids intagande fast­ ställes att gälla även under andra tider å dagen. I detta avseendejtan länsstyrelsen jämlikt 27 § meddela föreskrifter. Gent emot den uppfattning, som av kontrollstyrelsen här ovan uttalats beträffande innebörden av 56 §, kan möjligen anföras, att den till grund för berörda stadgande av nykterhetskommittén anförda moti­ veringen skulle tala för att med stadgandet ej avsetts att åstadkomma minimibestämmelser. Kommittén anförde å sid. 259 av sitt betänkande, att ett gammalt önskemål vore att såvitt möjligt begränsa förtäring av spritdrycker till att ske i samband med måltid. Efter att hava erinrat att föreskrifter i dylikt avseende tillämpats i fråga om egentligt brännvin, men att de neutraliserats därigenom, att konsumenterna övergått till andra likartade drycker, uttalade kommittén, att det svårligen läte sig* gorå att alldeles förbjuda den utskänkning, som sker utan samband med servering av måltid. En begränsning av detta slags utskänkning till viss del av dagen vore emellertid möjlig och av flera skäl Önskvärd- Kommittén övergick därefter till en motivering av förslaget, att rus- drycksutskänkningen under förmiddagarna skulle inskränkas. Enligt kontrollstyrelsens mening kan emellertid denna motivering och de däri gjorda uttalandena ej anses förhindra vare sig länsstyrel­ serna eller kontrollstyrelsen att på de områden, där det tillkommer dessa myndigheter att meddela föreskrifter, utsträcka tiden för t. ex. spritdrycksutskänkningens förbindande med måltidsservering i de fall, där en reglering visar sig erforderlig. Nykterhetskommitténs uttalande, att det svårligen läte sig göra att alldeles förbjuda utskänkningen av rusdrycker (sålunda såväl spritdrycker som vin och Öl) utan samband med måltid, kan nämligen icke fattas på annat sätt, än att kommittén vid den tidpunkt, då förslaget framlades, icke ansåg möjligt att fram­ lägga ett längre gående förslag till en generell reglering av hithörande forhållanden. Gent emot den särskilda reglering i inskränkande riktning, som därtill befogade myndigheter ytterligare kunde påbjuda, kan ut­ talandet icke anses rikta sig. En rad paralleller till stadgandet i 56 § finnes i rusdrycksförsälj- ningsförordningen. I 45 § stadgas t. ex., att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckenhet än 4 liter i kalendermånaden. I 34 § stadgas bland annat, att rusdrycker icke må utminuteras till den, som icke fyllt 21 år. På åtskilliga ställen hava vederbörande kommunala korporationer vid behandlingen av oktroj ansökningar från bolag föreslagit, att sagda maximikvantitet generellt skulle nedsättas eller att sagda minimiålder skulle höjas. I några fall hava vederbörande Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 61 länsstyrelser emellertid ej velat fastställa de kommunala korporationernas förslag, enär de innefattade ändring i de särskilda föreskrifter, som meddelats i rusdrycksförsäljningsförordningen. På anförda besvär har Kungl. Maj:t emellertid undanröjt länsstyrelsernas utslag. Enligt kon­ trollstyrelsens mening har Kungl. Maj:t i dessa fall utgått från den uppfattningen, att rusdrycksförsäljningsförordningens restriktiva bestäm­ melser äro att anse såsom minimibestämmelser. I 17 § 2 mom. stadgas, att bolag vid ingivande av oktrojansökan 17 §. skall lämna en redogörelse för sin verksamhet under oktrojperioden och därvid bland annat uppgiva »i vilken omfattning utskänkning är avsedd att äga rum annorledes än vid måltid åt spisande gäster». Penna be­ stämmelse synes förutsätta, att utskänkningen skulle kunna så anordnas, att den endast äger rum i samband med att gäst intager måltid. I varje fall torde den icke kunna anses utgöra någon inskränkning i kon­ troll styrelsens befogenhet att i olika avseenden meddela föreskrifter om överlåtande av utskänkningsrätt. Ej heller kan bestämmelsen i 59 § att 59 6. vid utskänkning av rusdrycker lagad mat alltid skall vara att tillgå, föranleda till den slutsatsen, att utskänkning av spritdrycker med nöd­ vändighet skulle få äga rum utan samband med intagande av måltid. Bestämmelserna i 20, 21 och 22 §§ föreskriva i vissa fall obliga­ 20, 21 ock toriskt måltidstvång. Ur dessa bestämmelser, som avse att reglera den 22 §§. utskänkning, som utövas av enskilda, från bolagen fristående rättighets- innehavare, kan emellertid icke med fog dragas den slutsatsen, att det skulle vara stridande mot förordningens syfte att påbjuda måltidstvång beträffande sådan utskänkning, som enligt förordningen får ske utan samband med intagande av måltid.

Det kan anmärkas såsom eu egendomlighet ur lagstiftningssyn- Kontroii- punkt, att flera i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna myndigheter f^enh^ifsr- kunna meddela inskränkande bestämmelser på samma område. Enligt hållande till 70 § 2 mom. kan sålunda Kungl. Maj:t i vissa fall (»vid krig eller a^et^fsn' omedelbar krigsfara eller då arbetslöshet eller nöd i större omfattning V ‘ är rådande») föreskriva förbud mot eller inskränkningar i rusdrycks- handeln. Enligt samma lagrum kan jämväl Kungl. Maj:ts befallnings- havande utöva liknande befogenhet, där Kungl. Maj:t det medgivit. Enligt 27 § har Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet »att vid meddelande av tillstånd till detaljhandel eller sedermera under rörelsens utövande stadga de inskränkningar i avseende på densamma, som anses erforderliga». Enligt 17 § 5 mom. är Kungl. Maj:ts befallningshavande i allmänhet skyldig att vid upplåtelse av rättigheter till bolag fastställa 62 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige eller kommunal­ stämman föreslagna. Dessutom har ju kontrollstyrelsen, såsom förut framhållits, befogenhet att meddela föreskrifter för bolagens rättighets- överlåtelser och därmed indirekt för den överlåtna utskänkningsrörelsen. Det låter sig ju väl tänkas, att de olika myndigheterna vid ut­ övandet av sin befogenhet kunna meddela inskränkande bestämmelser, som i den mån, de beröra varandra, i större eller mindre omfattning täcka varandra. Möjligheten härav torde emellertid icke hava varit främ­ mande för nykterhetskommittén, men kommittén synes hava ansett, att det ur nykterhetssynpunkt innebure en fördel, om överinseendet över lagstiftningens praktiska tillämpning utövades av derå myndigheter, enär därigenom, om den ena myndigheten underlät att vidtaga nödvändiga åtgärder, den andra eventuellt skulle kunna ingripa. Dessa på varandra hopade garantier är enligt styrelsens mening karaktäristiska för den förevarande lagstiftningen. Utövningen av överinseendet över lagstiftningens tillämpning till­ hör såsom nyss nämnts Kungl. Maj:ts befallningshavande och kontroll­ styrelsen samt i vissa fall Kungl. Maj:t. En av dessa myndigheter på­ bjuden restriktion kan, sedan den upphört att gälla, mycket väl före­ skrivas av en annan. Så har skett då kontrollstyrelsen ifråga om den överlåtna utskänkningsrörelsen föreskrev väsentligen samma tidsinskränk- ningar, som Kungl. Maj:t i de tidigare så kallade kristidskungörelserna påbjudit. En väsentlig skillnad föreligger emellertid mellan kontroll­ styrelsens föreskrifter och Kungl. Maj:ts påbud i förevarande avseende. De senare voro nämligen förbundna med en sträng ransonering, under det att de förra innebära allenast inskränkningar utan ransonering. I 19 § 2 mom. stadgas, att kontrollstyrelsen vid utövande av den i sagda moment angivna verksamheten — överinseendet av bolagen och dirigerandet av bolagen genom föreskrifter i de i förordningen angivna hänseenden — skall iakttaga de bestämmelser, som därutinnan meddelas av Konungen. Dylika bestämmelser hava utfärdats genom instruktionen den 26 september 1918 (nr 876) för kontrollstyrelsen i dess egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om handeln med rusdrycker inom riket, (bil. 5). I berörda instruktion finnas icke meddelade några särskilda föreskrifter, huruledes kontrollstyrelsen skall handlägga ärenden angående rättighetsöverlåtelser i annan mån än att jämlikt 12 § i instruktionen kontrollrådets yttrande skall inhämtas. Saknaden av närmare bestäm­ melser uti nyss berörda avseende torde böra ses i samband med det uttalande, som föredragande departementschefen gjorde vid avlåtandet Bevillningsutskottets betänkande Nr dit. 63 av propositionen nr 81 till 1915 års riksdag, lian uttalade nämligen, att det ej, utan att den praktiska betydelsen av att kontrollstyrelsen bleve uppsiktsmyndighet över bolagen komme att förfelas, läte sig göra att binda styrelsen vid några detaljerade regler om huru i särskilda fall skulle förfaras. I det stora hela vore det — utöver de allmänna före­ skrifter, vilka av Kungl. Maj:t borde utfärdas genom tillägg till eller ändring av kontrollstyrelsens instruktion — den praktiska erfarenheten förbehållet att utstaka de vägar, som uti ifrågavarande avseende borde beträdas.

Enligt kontrollstyrelsens mening ger en undersökning av samman­ Sltdxaiser. hanget mellan 25 § 2 mom. och rusdrycksförsäljningsförordningens övriga bestämmelser till resultat, att, om det skulle visa sig av förhål­ landena påkallat med hänsyn till huvudsyftet i 63 § att för rättighets- överlåtelse meddela föreskrifter, som gå utöver de i förordningen fast­ ställda minimibestämmelserna, kontrollstyrelsen därtill har laglig befo­ genhet, ja rent av skyldighet. Kontrollstyrelsen vill ock i detta sammanhang till besvarande upp­ taga en invändning, som till styrelsen framförts beträffande omfattningen av styrelsens befogenhet att meddela föreskrifter för rättighetsöverlåtelser. Vid 1918 års riksdag väcktes nämligen två sinsemellan likalydande motioner, nr 50 i första kammaren och nr 59 i andra kammaren, med förslag till förordning angående inskränkningar i fråga om tillverkning och försäljning av rusdrycker. Uti ifrågavarande förordning föreslogs bland annat under 4 § genomförande av måltidstvång för utskänkning av spritdrycker. Ifrågavarande förslag tillstyrktes av bevillningsutskottet och antogs av andra kammaren men avslogs av den första, vadan så­ lunda frågan förföll. Man har nu av den omständigheten, att ett beslut om genomförande av fullständigt måltidstvång icke kunn&t åstadkommas, velat sluta till, att kontrollstyrelsen icke skulle ifråga om den överlåtna utskänkning srörelsen kunna genomföra måltidstvång. En dylik slutsats är emellertid enligt styrelsens mening icke berättigad. Därest nämligen kontrollstyrelsen, såsom ovan visats, har befogenhet att meddela före­ skrifter för reglerandet av rättighetsöverlåtelser i alla de avseenden, där en dylik reglering med hänsyn till förordningens syfte är av behovet påkallad, torde icke den omständigheten, att enighet inom riksdagen icke uppnås om ett förslag att lagfästa en bestämmelse, som kontroll­ styrelsen kan fastställa, lagligen förhindra kontrollstyrelsen från att föreskriva ifrågavarande bestämmelse. 64 Bevillningsutskottets betänkande Kr 39.

Justitiekans- Till sist kan förtjäna att framhållas, att frågan om det s. k. lems och ju­ stitieombuds ­ måltidstvångets laglighet varit föremål för prövning hos justitiekansler^ mannens pr öv- I anledning av hos justitiekanslersämbetet anhängiggjorda klagomål ning av laglig • hetsfrågan. över kontrollstyrelsens föreskrifter om överlåtelse av utskänkningsrättig- het för år 1920 avgav justitiekanslersämbetet, efter det kontrollstyrelsens yttrande infordrats, en den 20 augusti dagtecknad resolution, där ämbetet, efter att hava erinrat om innehållet av första stycket av 25 § 2 mom. i förordningen, anförde följande: »Frågan huruvida de nu citerade orden lämna kontrollstyrelsen befogenhet att meddela föreskrift om inryckande i överlåtelsekontrakten av en bestämmelse angående mattvånget, torde näppeligen kunna anses fullt klar. Underrätt har i visst mål förnekat befogenhet och förklarat, att dylik föreskrift skulle sakna stöd av lag. Dessa underrättens uttalanden godtogos dock icke av vederbörande hovrätt, som slutligen dömde i målet. Förarbetena till stadgandet i 25 § 2 inom. rusdrycks- förordningen giva också i viss mån vid handen, att det verkligen varit avsikten meddela kontrollstyrelsen befogenhet till utfärdande av sådana föreskrifter, varom här är fråga. En tolkning i denna riktning omöjliggöres icke heller av något annat stadgande i förordningen, vilkens bestämmelser på sätt bevillningsutskottet vid 1918 års riksdag (i betänkandet nr 39) framhållit torde få anses hava karak­ tären av minimibestämmelser; och denna tolkning påverkas enligt min uppfattning icke alls av det faktum, att man vid 1918 års riksdag strävat — ehuru förgäves — att förläna det sedermera så att säga endast avtalsvägen införda mattvånget helgden av lag, direkt beslutad av Konung och riksdag och för övrigt utsträckt att gälla icke blott den överlåtna utskänkningsrörelsen. Med hänsyn till vad jag anfört kan jag icke finna, att kontrollstyrelsen genom utfärdande av ifrågavarande föreskrift överskridit sin befogenhet.» Jämväl hos justitieombudsmannen hava klagomål blivit anhängig ­ gjorda beträffande de av styrelsen för år 1921 utfärdade överlåtelse­ föreskrifterna. Enligt resolution den 26 januari 1921 har emellertid justitieombudsmannen lämnat klagomålen utan avseende.

II. Till frågan om kontrollstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter för bolagens egen utskänkningsrörelse. Innan kontrollstyrelsen övergår till frågan om de meddelade ut- skänkningsföreskrifternas ändamålsenlighet, har styrelsen ansett sig böra i största korthet beröra jämväl frågan om styrelsens rätt att med bindande verkan meddela föreskrifter beträffande bolagens egen utskänk­ ningsrörelse. Åven om denna fråga saknar större aktualitet, enär styrelsen hittills icke för denna gren av rusdrycksförsäljningen meddelat annat än rent ekonomiska föreskrifter i vissa fall, är det med hänsyn till ut- Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 65 skänkningsrörelsernas inbördes sammanhang med varandra av ett visst intresse att undersöka, i vad mån styrelsen är befogad att jämväl för bolagens egen rörelse fastställa sådana föreskrifter som måltidstvång, högsta medgivna utskänkningskvautiteter m. m. Enligt 19 § 2 mom. i förordningen står bolag vid utövandet av sin verksamhet under överinseende av kontrollstyrelsen och bär att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos rusdrycker även­ som angående räkenskapers förande och i övrigt angående bolagets för­ valtning eller eljest i de i förordningen särskilt angivna hänseenden kan meddela. Såsom framgår härav, har kontrollstyrelsen att meddela före­ skrifter angående bolagens förvaltning. Någon begränsning av uttrycket förvaltning finnes emellertid icke i författningsrummet angiven. Aven om nykterhetskommittén tidigare tänkt sig, att kontrollstyrelsen skulle hava »överinseende över bolagens ekonomiska och tekniska förvaltning», har senare, såsom framgår av de förut refererade riksdagsförhandlingarna vid 1915 års riksdag, lagstiftningarna åt uttrycket förvaltning givit en vidare syftning och i detta uttryck inlagt betydelsen av jämväl för­ valtning av bolagens nykter hetspolitiska uppgifter. På grund härav torde det icke finnas något lagligt hinder för kontrollstyrelsen att med hänsyn till styrelsens åligganden jämlikt 63 § meddela föreskrifter, där så befinnes erforderligt, beträffande bolagens egen utskänkningsrörelse även i de fall, där dessa föreskrifter skulle vara av nykterhetspolitisk innebörd. Såsom förut antytts har emellertid styrelsen hittills icke behövt utfärda några dylika föreskrifter. Det slags utskänkningsrörelse, som i allmänhet av bolagen utövas, har sedan länge utövats betydligt mera restriktivt än den överlåtna utskänkningsrörelsen. Redan tidigare bär det förelegat ett konkurrensförhållande mellan den egna och den över­ låtna utskänkningsrörelsen, och bolagen hade på grund härav sett sig nödsakade att handhava den egna rörelsen mindre restriktivt än för­ hållandena med hänsyn till bolagens nykterhetspolitiska uppgifter for­ drade. Och där bolagen sökt införa verksamma inskränkningar i sin egen rörelse, framträdde följderna härav omedeibart i en minskad om­ sättning inom den egna rörelsen och en ökad omsättning inom den överlåtna. Detta har i realiteten inneburit, att bolagen överflyttat en del av utskänkningsvinsten från sig till de enskilda rättighetsinnehavarna och därmed på samma gång minskat vinsten för det allmänna och ökat dessa rättighetsinnehavares privatekonomiska intresse. Det anförda torde Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 9 66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ådagalägga nödvändigheten av balans mellan olika rörelser på före­ varande område, samtidigt som det visar att en rent nykterhetspolitisk åtgärd utan en dylik balans kan medföra och vanligen i regel medför icke åsyftade biverkningar av rent ekonomisk natur.

III. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas lämplighet.

Motionärer- Såsom framgår av det bilagda cirkuläret nr 72 (bil. 4) angående UgårVimgre föreskrifter om överlåtelse av utskänkningsrättighet under år 1921 inne- an motive- håller cirkuläret föreskrifter, som avse ej mindre utskänkningens ord- nnkaUar &~ nande ur nykterhetssynpunkt än även — och detta är det huvudsakliga innehållet av cirkuläret — det ekonomiska mellanhavandet mellan restaura- tören och bolaget samt vissa utskänkningen berörande ordningsfrågor. Ehuruväl motionärerna påyrkat, att kontrollstyrelsens befogenhet att meddela föreskrifter beträffande överlåtelse av utskänkningsrättighet skulle upphävas och därmed givetvis också befogenheten att meddela föreskrifter av ekonomisk natur och dylikt, hava motionärerna i moti­ veringen för sitt yrkande mot kontrollstyrelsens föreskrifter framställt allenast sådana anmärkningar, som beröra utskänkningens ordnande ur nykterhetssynpunkt. Särskilt äro det s. k. måltidstvånget och därmed sammanhängande restriktiva bestämmelser föremål för motionärernas kritik. Möjligen kan i motionärernas uttalande, att jämväl för närings ­ idkarna inom restaurangfacket de växlande och minutiösa förhållnings- orderna verka tryckande mer än som torde vara erforderligt för ernående av lagstiftningens syfte, ligga en kritik av att överlåtelseavtalen inne­ hålla åtskilliga föreskrifter, som beröra restauratörens handhavande av utskänkningen. Häremot må allenast framhållas, att överlåtelseföre­ skrifterna i många punkter upptagit bestämmelser från de avtal, som träffades mellan bolagen och restauratörerna, innan kontrollstyrelsen ännu meddelade bestämmelser i ämnet. Där nya bestämmelser i över­ låtelseavtalen tillkommit utöver tidigare, i överlåtelseavtalen förefintliga, har detta motiverats dels av de genom den nya lagstiftningen inträdda nya förhållandena, dels av missförhållanden, vilkas framträdande påkallat särskilt ingripande.

Kontroiuty- Enligt kontrollstyrelsens mening har den normalisering, som på 1hava g™nd av styrelsens befogenhet kunnat genomföras beträffande över- Snormaliserat låtelseavtalen över hela landet, varit av den största betydelse. Tidigare avtalen. förekommo de mest skiftande bestämmelser på olika orter. På grund Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 67 av särskilda förhållanden kunde ett bolag å en ort gent emot restaura- tören intaga en beroende ställning, något som medförde, att häri i eko­ nomiskt avseende och på annat sätt obehörigen blev gynnad. Sådana missförhållanden äro icke längre möjliga i någon nämnvärd omfattning, sedan koutrollstyi-elsen lika för hela landet fastställer överlåtelsevillkoren, men de skulle enligt styrelsens bestämda mening framträda i samma ögonblick, som man återgick till de gamla förhållandena. På många håll, särskilt å mindre orter, intaga bolagen en svag ställning till de enskilda intressena, och vid åtskilliga bolags bildande torde personer hava medverkat, som icke stå främmande för den överlåtDa utskänk- ningsrörelsen. Skulle, såsom motionäi-erna synas förutsätta, bestäm­ En återgång till gamla mandet av överlåtelsevillkoren läggas i bolagsstyrelsernas hand, konime förhållanden utan tvivel statsintresset, både ekonomiskt och nykterhetspolitiskt, att skadar bliva lidande. statsintresset. Enär motionärernas kritik väsentligen synes vända sig gentemot de av kontrollstyrelsen utfärdade föreskrifterna av nykterhetspolitisk innebörd, anser sig styrelsen kunna inskränka sig till att lämna en redogörelse för de motiv, som föranlett styrelsen att meddela före­ skrifter därom.

a. Redogörelse för handläggningen inom styrelsen av utskänknings- föreskrifterna. Innan kontrollstyrelsen emellertid ingår på att motivera den stånd­ punkt, styrelsen intagit, vill styrelsen erinra därom, att ett måltidstvång i viss omfattning sedan många år tillbaka funnits för de rättigheter, som överlåtits till enskilda. Bestämmelserna härom växlade visserligen på olika orter, men en gemensam grundsats var, att egentligt brännvin allenast finge serveras till spisande gäster vid verkliga måltider. Då kontrollstyrelsen första gången meddelade särskilda föreskrifter angående överlåtelse av rättighet till utskänkning av brännvin genom cirkuläret nr 16 den 25 november 1916, avseende dylik rättighetsöverlåtelse för år 1917, upptogs såsom en av bestämmelserna för överlåtelse, att egent ­ ligt brännvin allenast finge utskänkas åt gäst, som samtidigt intoge måltid för ett visst av vederbörande bolag fixerat minimipris, samt att till eu och samma gäst vid samma besök finge utskänkas högst fem centiliter egentligt brännvin. Gentemot ifrågavarande bestämmelse framträdde icke någon som helst opposition. Den kvarstod också i de för år 1918 gällande överlåtelseavtalen, utan att någon som helst anmärkning däremot framställdes. 68 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Under såväl år 1917 som år 1918 gällde de s. k. kristidsrestrik- tionerna i avseende å försäljningen av alkoholhaltiga drycker. Enligt de av Kungl. Maj:t härutinnan utfärdade bestämmelserna fingo spritdrycker allenast utskänkas i samband med servering av verkliga måltider. Frå­ gan om det s. k. måltid stvångets utsträckning att gälla beträffande ut- skänkning av alla slags spritdrycker genom av kontrollstyrelsen ut­ färdade föreskrifter blev därför ej aktuell, förrän de av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifterna i ämnet upphört att gälla vid 1918 års utgång. Då det under sistnämnda år gällde att utfärda föreskrifter angående överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker, upptogs frågan om utsträckning av måltidstvånget till en ingående behandling inom kontrollstyrelsen, och hördes därvid under det förberedande arbetet representanter för såväl systembolagen som restauratörerna och, innan det slutliga avgörandet träffades, jämväl kontrollrådet. Åven om meningarna beträffande andra punkter hade skarpt brutit sig — särskilt gällde detta frågan om sättet för begränsandet av restauratörernas vinst — förelåg ifråga om måltidstvångets konsekventa genomförande be­ träffande all utskänkning av spritdrycker icke någon meningsskiljaktig ­ het. Jämväl vid utarbetandet av de för år 1920 gällande föreskrifterna hördes representanter för bolagen och restauratörerna på det förbe­ redande stadiet. Från dessa representanters sida förelåg icke någon meningsskiljaktighet beträffande måltidstvångets erforderlighet. Där­ emot rådde olika meningar, om särskilda utskänkningskvantiteter skulle fastställas. Inom kontrollrådet åter gjordes den meningen gällande, att såväl måltidstvång som ock särskilda kvantiteter skulle föreskrivas. Detta senare blev ock kontrollstyrelsens beslut. Med hänsyn till den opposition, detta kontrollstyrelsens beslut framkallade på vissa håll bland allmänheten, fann sig kontrollstyrelsen böra före utarbetandet av de föreskrifter, som skulle gälla beträffande överlåtelse av utskänkningsrätt under år 1921, ägna frågan uttömmande behandling från olika syn­ punkter. För detta ändamål kallade styrelsen representanter från system­ bolagen i olika delar av landet till sammanträden inför styrelsen i slutet av september månad år 1920. Vid ifrågavarande sammanträden, som på- gingo under senare delen av september och större delen av oktober månad, dryftades synnerligen ingående samtliga frågor, som berörde överlåtelse av utskänkningsrättighet. Beträffande spörsmålen om måltidstvång och utskänkningskvantiteter nåddes enighet om att bestämmelserna härom principiellt borde bibehållas, om än ock bolagsrepresentanterna ansågo, att bestämmelserna om utskänkningskvantiteterna borde erhålla en något annan utformning än den som slutligt fastställdes av kontrollstyrelsen. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 69 Derefter hördes representanter för restauratörerna från olika delar av landet. Ej heller från dessas sida gjordes några mera bestämda invänd­ ningar mot bibehållandet under år 1921 av bestämmelserna rörande måltidstvånget; däremot framställdes önskemål om ökningar av de för ar 1920 fastställda utskänkningskvantiteterna. Därefter överarbetades det av bolagsrepresentanterna utarbetade förslaget med hänsyn till de från restauratörerna framställda erinringarna, varvid det befanns er­ forderligt att återgå till närmare överensstämmelse med de för år 1920 gällande föreskrifterna. Sistnämnda förslag framlades därefter f ör kontroll­ rådet, av vars ledamöter ingen gjorde någon invändning mot bibe­ hållandet av måltidstvånget jämväl för år 1921. Såsom av vad nu blivit anfört torde inhämtas, har styrelsen ägnat den föreliggande frågan en synnerligen ingående uppmärksamhet. De yttranden, som lämnats kontrollstyrelsen av vid olika tillfällen tillkallade representanter för bolag och restauratörer samt av kontrollrådet, hava nästan undantagslöst gått i den riktningen, att ett övergivande av mål­ tidstvånget icke är tillrådligt eller försvarbart. Styrelsen övergår nu till att motivera de av motionärerna klan­ drade bestämmelserna. b. Motivering för det s. k. måltidstvånget och de högsta medgivna utskänkningskvantiteterna. Såsom redan i det föregående antytts har vunnen erfarenhet till Gällande ut­ minutering s- fullo visat, att åtgärder för ett reglerande av försäljningen utminute- be>tämmelser ringsvis måste beledsagas av restriktiva åtgärder för utskänkningens göra restrik­ vidkommande, därest man ej skall riskera, att vad som ur nykterhets - tioner för ut­ skänkningen synpunkt vinnes genom de förstnämnda åtgärderna omintetgöres därigenom, nödvändiga. att de, som avstängts från rätten att erhålla motbok, å restaurangerna konsumera obegränsade kvantiteter spritdrycker. Att vidtagandet av restriktiva åtgärder för utminuteringen, därest de ej beledsagas av liknande åtgärder för utskänkningens vidkommande, medför en stegring av den utskänkningsvis försålda kvantiteten sprit­ drycker bekräftas rent statistiskt av förhållandena år 1916, det första år, under vilket eu individuell kontroll beträffande utminuteringen av spritdrycker obligatoriskt tillämpades. Utskänkningen var däremot under detta år, frånsett utskänkningen av egentligt brännvin, ej föremål för några särskilt restriktiva åtgärder. Resultatet blev ock, att försäljningen utminuteringsvis och försäljningen å bolagens egna utskänkningsrättig- heter, å vilka sistnämnda huvudsakligen egentligt brännvin försåldes, visade en stark nedgång jämfört med motsvarande försäljning år 1915, 70 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. under det att försäljningen för den överlåtna utskänkningsrörelsens vid­ kommande ökade med ej mindre än cirka 25 procent jämfört med samma försäljning år 1015. Kontrollstyrelsen anser sålunda, att en maximikvantitet vid ut- skänkningen för åtminstone de starkare slagen av rusdrycker är ound­ gängligen nödvändig som ett komplement till den individuella kontrollen vid utminuteringen.

Maximi- Enligt kontrollstyrelsens mening blir emellertid bestämmelsen om att kvantitet vid utskänk- endast en viss högsta kvantitet spritdrycker får utskänkas till en och samma ningen för­ gäst vid ett och samma besök praktiskt taget betydelselös, så framt ej utsätter s. k. måltidstvång. samtidigt bestämmelsen, om att spritdrycker ej få serveras annat än i samband med måltid konsekvent upprätthålles. Funnes ej den sist­ nämnda bestämmelsen, vore ju en gäst oförhindrad att, sedan han å en restaurant förtärt den högsta kvantitet, som där utskänkes, omedelbart uppsöka en annan o. s. v. Ingenting hindrade honom heller att med mycket korta tidsmellanrum besöka samma restaurant flera gånger. Gent emot den uppfattning, styrelsen sålunda angivit, kan möj­ ligen invändas, att föreskriften om att spritdrycker endast få utskänkas i samband med måltid är betydelselös för de personers vidkommande, som oberoende av ökade kostnader önska förskaffa sig största möjliga kvantitet spritdrycker, d. v. s. just för dem, för vilka föreskriften i första hand är avsedd. Enligt styrelsens mening saknar denna invändning betydelse beträffande alla de orter, där de för utskänkningens utövande ansvariga — systembolagen och restauranginnehavarna — utöva veder­ börlig tillsyn över bestämmelsernas efterlevnad. Personer, som för att erhålla spritdrycker i berusningssyfte rekvirera mat, skilja sig för den med utskänkningsrörelsens handha vande förtrogne från den övriga restaurangpubliken. Det möter därför inga större svårigheter att för­ hindra servering till dylika personer. Styrelsens uppfattning är därför, att, om vederbörlig tillsyn utövas, bestämmelsen om det s. k. måltids- tvånget också kan bli effektiv. I detta sammanhang vill styrelsen vidare framhålla, att bland alla på området sakkunniga full enighet torde råda därom, att förtäring av alkoholhaltiga drycker, då måltid samtidigt intages eller omedelbart förut intagits, är vida mindre skadlig och mindre ägnad att åstadkomma berusning, än sådan förtäring utan samband med måltid, och anser sty­ relsen denna omständighet utgöra ett starkt skäl för bibehållaude av det s. k. måltidstvånget. Slutligen vinnes ock genom denna föreskrift en viss garanti, för att förbrukningen av de spritdrycker, som en person

i Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 71 rekvirerar vid ett restaurantbesök, skall komma att utsträckas över en något längre tid än eljest skulle vara fallet.

Vad därefter beträffar frågan om lämpligheten av de för år 1921 Behovet av olika maximi- utfärdade föreskrifterna i avseende å utskänkningskvantiteterna, torde kvantiteter kontrollstyrelsen i huvudsak kunna inskränka sig till att återgiva, vad under olika omständig­ styrelsen härom anfört i ett den 29 november 1920 utfärdat cirkulär heter. med råd och anvisningar för utskänkningens handhavande. Sedan styrelsen angivit de motiv, som göra bestämmelsen om en högsta kvan­ titet vid utskänkningen av spritdrycker erforderlig, anför styrelsen följande: »Kan det sålunda ej med fog bestridas, att en maximikvantitet vid utskänk­ ningen av spritdrycker är av behovet påkallad, kunna däremot olika meningar råda rörande den lämpliga storleken av ifrågavarande kvantitet. I första hand kunna berättigade invändningar framföras mot att en för alla tillfällen gemensam maximi­ kvantitet fastställes. En konsumtion av spritdrycker, som ingalunda kan anses ligga inom det måttligas gräns, om den försiggår under loppet av en halv å en timme, kan uppenbarligen vara synnerligen måttlig, om den sker under loppet av flera timmar. Lika litet kan fastställandet av en enhetlig kvantitet oberoende av den måltids omfattning, vid vilken utskänkningen äger rum, sägas stå i full sam­ klang med de motiv, som i det föregående angivits för fastställandet av bestäm­ melsen om att spritdrycker endast få utskänkas i samband med intagande av mål­ tid. Slutligen torde det ej heller stå i överensstämmelse med den hos den sprit- konsumerande delen av allmänheten rådande uppfattningen att fastställa samma maximikvantitet för den utskänkning, vilken äger rum å förmiddagen, som för den utskänkning, vilken äger rum vid en senare tidpunkt å dagen. Dessa synpunkter, mot vilkas berättigande inga vägande invändningar torde kunna göras, har kon­ trollstyrelsen så långt möjligt sökt tillmötesgå i de för år 1921 fastställda vill­ koren för överlåtelse av utskänkningsrättighet. Ur teoretisk synpunkt riktigast vore otvivelaktigt att ställa den kvantitet spritdrycker, som får utskänkas till en och samma gäst vid ett och samma restaurantbesök, i relation till besökets var­ aktighet. Då detta emellertid av praktiska skäl är omöjligt och det dessutom är önskvärt, att så enkla föreskrifter som möjligt utfärdas, har styrelsen funnit sig bäst tillgodose de ovan anförda synpunkterna genom att fastställa olika maximi- kvantiteter för olika tider å dagen och för måltider av olika pris. Vad särskilt detta sistnämnda förhållande beträffar, har det sitt berättigande däri, att intagandet av en måltid till högre pris som regel är förbundet med ett restaurantbesök av längre varaktighet än intagandet av en måltid till lägre pris. Med hänsyn till vad sålunda anförts, har styrelsen fastställt en särskild högsta kvantitet av två glas spritdrycker (5 centiliter) för utskänkningen före klockan tre eftermiddagen, före vilken tidpunkt restaurantbesöken i allmänhet torde vara relativt kortvariga. Efter klockan tre eftermiddagen har kontrollstyrelsen medgivit utskänkning av högst tre glas spritdrycker (7 '/2 centiliter) till de gäster, som intaga måltid av sådan mindre omfattning, att det är sannolikt, att spritdryckerna komma att förtäras under loppet av en ganska kort tidrymd, och utskänkning av högst tre stora glas sprit- 72 BeviUningsutskottets betänkande Nr 39. drycker (15 centiliter) till de gäster, som intaga måltid av sådan större omfattning, att det är sannolikt, att det med måltiden förbundna restaurantbesöket blir av något längre varaktighet. Denna sistnämnda större kvantitet får dock av skäl, som framgå av vad i det föregående anförts, allenast utskänkas till de gäster, som an­ lända till restauranterna så tidigt, att de begynna intagandet av sin måltid minst en, respektive en halv timme före den tidpunkt, då enligt gällande föreskrifter utläm­ nandet av spritdrycker å utskänkningsstället skall upphöra. Då bestämmelsen om att endast två glas spritdrycker få utskänkas före klockan tre eftermiddagen kan synas mindre väl lämpad för de orter, där middagsmåltiden å de överlåtna ut- skänkningsrättigheterna allmänneligen intages redan före denna tidpunkt, har kon­ trollstyrelsen medgivit bolagen att å sådana orter tillåta utskänkning av tre glas redan efter klockan två eftermiddagen. Slutligen har kontrollstyrelsen för att till­ mötesgå från olika håll uttalade önskemål medgivit, att vid festliga tillställningar i slutet sällskap, vid vilka två måltider intagas, må under i överlåtelseavtalet närmare angivna förutsättningar utskänkas högst fyra stora glas spritdrycker. För de kvinnliga gästerna å restauranterna har kontrollstyrelsen fastställt lägre maximikvantiteter än för de manliga gästerna med hänsyn därtill, att de kvinnliga gästerna endast i undantagsfall torde för egen räkning hava rekvirerat hela den kvantitet spritdrycker, som under innevarande år å flertalet ställen fått till dem utskänkas. Den höga maximikvantiteten för de kvinnliga gästerna har i stället inneburit en möjlighet, som säkerligen i ej så få fall utnyttjats, att gorå bestämmelsen om en maximikvantitet för de manliga gästernas vidkommande illusorisk. Vad beträffar priset å den måltid, till vilken högst två glas spritdrycker före klockan tre eftermiddagen och högst tre glas efter klockan tre eftermiddagen få utskänkas, måste detta sättas så högt, att det verkligen motsvarar priset å en or­ dentlig måltid å den restaurant, där utskänkningen äger rum, och så att därigenom det kringgående av bestämmelsen, som skett genom serveringen av s. k. restrik- tionsrätter, försvåras. Med hänsyn till de matpriser, som för närvarande råda å restauranterna. har kontrollstyrelsen därför föreskrivit, att detta pris skall sättas till minst 1 krona 50 öre. Vad vidare beträffar priset å den måltid, till vilken efter klockan tre efter­ middagen högst tre stora glas spritdrycker få utskänkas, måste detta sättas relativt högt, i varje fall ej under 3 kronor, då, såsom i det föregående framhållits, en förutsättning för serveringen av denna högsta kvantitet rimligtvis måste vara, att den ej förtäres under loppet av en alltför kort tidrymd.»

Aro andra Kontrollstyrelsen har ingalunda förbisett, att vissa olägenheter föreskrifter vid ut skänk- äro förbundna med bestämmelserna om mattvånget och begränsningen ningen möj av utskänkningskvantiteterna. Alltifrån don tidpunkt, då mattvånget liga ? infördes, hava för styrelsen vissa klagomål framförts över ifrågavarande bestämmelse. Det är givet, att styrelsen gång efter annan haft anled­ ning att överväga, huruvida icke syftet med de överklagade bestäm­ melserna skulle kunna vinnas genom vidtagandet av andra åtgärder. Styrelsen har emellertid icke kunnat finna någon anordning, om vilken Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 78 det med sannolikhet kunnat antagas, att den ens tillnärmelsevis skulle giva den nykterhetseffekt, som nu ifrågavarande bestämmelse medfört. Berörd a spörsmål hava också ingående behandlats vid de olika till­ fällen, då styrelsen i ärendet konfererat med representanter för olika intressen. Det torde för den med utskänkningsförhållandena förtrogne icke råda något som helst tvivel om att de förslag om införande av restau­ rangkort, som tillvunnit sig eu viss uppmärksamhet, äro behäftade med så stora bristfälligheter, att de näppeligen ur nykterhetssynpunkt skulle få någon större effekt. Det torde nämligen vara praktiskt taget omöj­ ligt att förhindra överlåtelse i stor utsträckning av dessa kort. För den stora allmänheten skulle restaurangkort med all sannolikhet komma att te sig mera besvärande än nu gällande föreskrifter. Enligt sty­ relsens mening kan därför på denna väg någon lösning av förevarande spörsmål icke vinnas. Vid den allsidiga prövning, som hittills ägnats hithörande förhållanden, har det ej heller varit möjligt att utfinna några andra åtgärder, som, utan att vara för allmänheten mera betungande än de nuvarande, giva en någorlunda god garanti mot en försämring av nykterhetstillståndet på restaurangerna. c. Bemötande av motionärernas anmärkningar. Någon detaljkritik av kontrollstyrelsens föreskrifter hava rnotio- Bemötande närna icke förebragt annat än i ett avseende, nämligen beträffande be- av ' motl°- stämmelsen om den tidpunkt, då den större tilldelningen av spritdrycker detaijanmärk- må taga sin början. Den av motionärerna framställda anmärkningen ”in?- motiveras väsentligen därmed, att bestämmelsen är hinderlig för de »tal­ rika lantmän och resande näringsidkare», som besöka landsortstäderna och som bruka intaga sin måltid vid 12- eller 1-tiden före sin hemfärd. Motionärerna framhålla i detta sammanhang: »Vad finns det för grund att hindra dessa personer att åtnjuta eu måltid, som man medger mången efter kortare arbetstid.» Orimligheten av den nu citerade anmärkningen torde genast falla den uppmärksamme läsaren i ögonen. Genom kontroll­ styrelsens bestämmelser förhindras nämligen ingalunda den, som vill intaga sin måltid vid 12- eller 1-tiden på middagen, att göra detta. Efter klockan tolv middagen är lian jämväl oförhindrad att intaga två glas (5 centiliter) spritdrycker, och efter klockan 2 middagen å de orter, där bolagen så besluta, tre glas (7 Vä centiliter) spritdrycker. Anmärk­ ningen torde väl i själva verket åsyfta det förhållandet, att möjlighet ej för närvarande finnes för den, som så önskar, att erhålla den största kvantiteten spritdrycker, tre stora glas (15 centiliter), redan klockan 12 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 10 74 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. middagen. Vid utarbetandet av bestämmelserna både kontrollstyrelsen under övervägande ett förslag om medgivande av större utskänknings- kvantitet före klockan 3 eftermiddagen. Kontrollstyrelsen hade därvid ingalunda förbisett just de lokala förhållanden, som motionärerna be­ röra och som kunde anses motivera en anpassniug av bestämmelsen efter mera lokala förhållanden. Den slutliga avfattning, bestämmelsen erhöll, nämligen att för orter, där middagsmåltiden å de överlåtna ut- skänkningsrättigheterna allmänneligen intoges före klockan 3 efter­ middagen, bolagen ägde tillbakaflytta tidpunkten för utskänkning av tre glas (7 Va centiliter) från klockan 3 eftermiddagen till klockan 2, var nämligen betingad just av hänsyn till de lokala förhållandena. Den anmärkniug, som möjligen häremot kan fastställas, skulle sålunda bestå däri, att styrelsen icke i den för motionärerna önskvärda omfattningen tagit hänsyn till de lokala förhållandena. Det bör emellertid erinras, att styrelsen vid fastställandet av bestämmelserna icke endast har att taga hänsyn till sådana omständigheter, som att de till landsortsstäderna inkommande lantmännen tidigt intaga sin middagsmåltid. De utskänk- ningsställen, vilkas utskänkningsförhållanden genom föreskrifterna re­ gleras, äro ju i främsta rummet avsedda för den kommuns befolkning, där utskänkningen utövas. Det är givetvis främst med hänsyn till denna befolkning, som bestämmelser äro erforderliga. En av de punkter, där allmän enighet torde hava rått vid den nya lagstiftningens genom ­ förande, var att det var en stor förtjänst hos denna lagstiftning, att den införde en s. k. spritfri förmiddag. Enligt förordningen är ju all spritutskänkning före klockan 12 middagen förbjuden och mellan klockan 12 middagen och klockan 3 eftermiddagen endast tillåten vid måltider åt spisande gäster; efter klockan 3 eftermiddagen gäller enligt förord­ ningen däremot icke sistnämnda inskränkning. Med hänsyn till den skillnad, som lagstiftningen alltså uppdragit mellan utskänkning före klockan 3 eftermiddagen och efter samma tidpunkt, syntes det styrelsen motiverat, att, då föreskrifterna införde restriktioner utöver förordningens minimibestämmelser, man vid dessa restriktioners avfattning tog hänsyn till önskvärdheten att före klockan 3 eftermiddagen meddela något strängare bestämmelser än efter nämnda tidpunkt. Härmed gjordes visser­ ligen förmiddagen icke helt och hållet spritfri, men vådan av utskänk­ ningen av spritdrycker blev härigenom onekligen mindre. Vid utskänk- ningsföreskrifternas behandling inom kontrollrådet fästes också från flera medlemmars sida stort avseende vid denna restriktion. På grund av de anmärkningar, som emellertid i motionen framkommit, vill kontroll­ styrelsen vid utfärdandet av nya föreskrifter, gällande för år 1922, under- Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9. 75 söka, huruvida eu ytterligare utsträckning av tiden för den större ut- skänkningskvantitetens servering låter sig göra, utan att nykterhetstill- ståndet därigenom avsevärt påverkas i ogynnsam riktning.

Motionärerna hava slutligen helt allmänt gjort gällande, att det Praktiska och helt visst goda syftet med de överklagade föreskrifterna motverkas av ps^°j°%'s? ka praktiska och psykologiska misstag i anordningen. Det har emellertid y icke av motionärerna angivits, vari dessa misstag skulle bestå. Styrelsen saknar därför, i brist på gripbara anmärkningar, möjlighet att ingå på något bemötande. Skulle motionärerna åsyfta, att föreskrifterna icke skulle vara praktiskt genomforbara, vill styrelsen häremot framhålla, att å de orter i landet, där från systembolagens och restauranginnehavarnas sida vederbörlig tillsyn ägnas åt att bestämmelserna efterlevas, har deras genomförande ingalunda visat sig vara förenat med några oöverkomliga svårigheter. Den omständigheten, att det finnes orter, där tillämpningen ännu är bristfällig, kan rättvisligen icke anses såsom ett fel hos be­ stämmelserna. I den mån som tiden får verka, torde utan tvivel dy­ lika missförhållanden försvinna. Vad därefter beträffar de påstådda psykologiska misstagen i be­ stämmelserna, vill kontrollstyrelsen framhålla, att för så vitt därmed möjligen kan avses, att dessa bestämmelser äro sådana, att de skulle för åtskilliga personer verka såsom »kitsligt besvärande», styrelsen redan på ett tidigt stadium hade klart för sig, att bestämmelserna ej av alla skulle mottagas med odelat erkännande. Bestämmelsernas karaktär av restriktioner, som medföra inskränkning i åtskilliga personers vanor, medför givetvis också, att de icke gärna kunna av dessa personer allt­ igenom gillas. Hysa möjligen motionärerna den uppfattningen, att man skulle kunna utfinna restriktioner av sådan natur, att alla därmed skulle bliva nöjda, torde motionärerna hava misstagit sig. Det ligger i restrik­ tionens natur att medföra en inskränkning och därmed en förändring i vanorna, och den restriktion, som icke framkallade ett visst missnöje just ur denna synpunkt, kunde näppeligen anses såsom en restriktion. Genom den nya lagstiftningen har, såsom förut framhållits, å de övervakande myndigheterna i stor utsträckning lagts ansvaret för genom ­ förande av densamma i den anda, som 63 § angiver. Det är givet, att en myndighet, som känner detta ansvar, måste, särskilt intill dess en mera stadgad erfarenhet vunnits om de vägar, som böra beträdas, söka pröva sig fram med olika medel för att åstadkomma bästa möjliga effekt. Härvid kan naturligtvis ett medel, som efter noggrant övervägande blivit valt, i den praktiska tillämpningen eller till följd av ändrade för- 76 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. hållanden visa sig mindre ändamålsenligt. Vid utfärdandet av restrik­ tiva föreskrifter måste det därför gång efter annan tagas under förnyat övervägande, huruvida en viss restriktiv föreskrift kan vara avpassad med hänsyn till nyinträdda situationer eller förändrade förhållanden, vilka särskilt på detta område rätt snabbt kunna växla. Ett är emellertid visst, och det är, att de administrativa myndigheterna utsättas för en påfrestning, som blir desto större ju mera privatekonomiska intressen äro engagerade. För kontrollstyrelsens vidkommande har denna på­ frestning tagit sig uttryck i en häftig kritik av styrelsens ämbetsåtgärder, varvid den meningen icke sällan göres gällande, att styrelsen handlat i rak strid mot lag och författning. Det är icke utan, att de förevarande motionerna förfallit till samma behandlingssätt av styrelsen. Det torde vara oundgängligt, att statsmakterna, på vilka ansvaret lör den nya lag ­ stiftningens genomförande ytterst vilar, vid angrepp av här ovan antydd art lämnar de administrativa myndigheterna allt stöd.

IT. Sammanfattning och slutomdöme.

Det förut anförda torde giva vid handen: 1) att man vid den nya lagstiftningens genomförande åsyftade ernående av en större nykterhetseffekt, 2) att man avsåg, att genom särskilda anordningar åstadkomma jämvikt mellan olika grenar av försäljningen, så att icke, såsom tidigare varit fallet, restriktioner inom en försäljningsrörelse neutraliserades genom ökning av försäljningen inom en annan rörelse, 3) att kontrollstyrelsen beträffande den överlåtna rörelsen erhöll befogenhet att meddela föreskrifter samt att denna befogenhet icke var inskränkt till något visst område av förhållandet mellan bolag och en­ skilda utskänkningsinnehavare, 4) att för åstadkommande av jämvikt mellan försäljningen inom utminuteringsrörelsen och den egna utskänkningsrörelsen å ena sidan och den överlåtna utskänkningsrörelsen å den andra, det är erforderligt att vidtaga åtgärder i syfte att inskränka de kvantiteter, som tillhanda­ hållas inom sistnämnda slags rörelse, 5) att bland de hittills övervägda och prövade medlen fastställande av maximikvantiteter vid utskänkningen och dessa kvantiteters ankny­ tande till intagande av måltid visat sig vara den enda på detta område hittills framkomliga vägen, samt 6) att de i motionerna framställda anmärkningarna såväl beträf­ Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 77 fande kontrollstyrelsens befogenhet som föreskrifternas innebörd vila på missuppfattningar.

Som slutomdöme om de i föreliggande motioner framställda yrkan­ Slutomdöme. den, i vad de avse utskänkningsfrågan, finner sig styrelsen böra uttala, att ett tillmötesgående av de därstädes gjorda yrkandena skulle medföra en återgång till äldre förhållanden på detta område och därmed effektivi­ teten av 1917 års förordning väsentligen undergrävas. Då detta i sin tur skulle medföra ett försämrat nykterhetstillstånd, får kontrollstyrelsen uttala, att motionärernas framställning i denna del icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1920.

FREDRIK ZETHELIUS.

EINAR J:son THULIN. Ernst P.son Pehrzander. 78 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Avskrift

Bil. 1.

Till Kung!. Kontrollstyrelsen.

I skrivelse den 18 förra månaden har kungl. styrelsen anhållit, att aktiebolaget Vin- och spritcentralen måtte avgiva yttrande med anled­ ning av tyenne vid innevarande års riksdag väckta motioner med för­ slag om utredning angående ändamålsenlig reglering av partihandeln med rusdrycker m. m. På grund av kungl. styrelsens nämnda hemställan tillåta vi oss härmed överlämna en promemoria i ämnet, i vilken utförligt berörts de av motionärerna påklagade förhållanden, i den mån de avse partihan ­ deln med rusdrycker.

Stockholm den 2 april 1921. För styrelsen i aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

F. BERGENHOLTZ. M. Marcus. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 79

P. M. till kung!. kontrollstyrelsen med anledning av motioner vid 1921 års riksdag angående reglering av partihandeln med rusdrycker in. m.

A. Tillkomsten av aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

1. Den enskilda vinhandelns inlösning'.

Det första tillfälle, vid vilket frågan om en inlösning i en eller annan form av de enskilda vin- och spirituosahandelsrättigheterna kom vipp till övervägande, var i slutet av år 1916. När 1915 års riksdag antog vissa ändringar i 1905 års bränn- vinsförsäljningsförordning, uttalade den samtidigt såsom en förutsätt­ ning, att kontrollstyrelsen, för möjliggörande av ett enhetligt upp­ trädande från brännvinsförsäljningsboiagens sida gentemot producenternas starka sammanslutningar kunde komma att föreskriva gemensamma in­ köp av bolagen och inrättande av en särskild pris- och inköpsnämnd. I enlighet härmed föreskrev kontrollstyrelsen, att bolagen skulle från och med år 1917 genom en dylik av styrelsen tillsatt nämnd inköpa samtliga de slag av brännvin, som erfordrades för rörelsens utövande. Härigenom förlorade rätten att driva handel i parti med brännvin en viss del av sin forna betydelse. På grund av särskilda av kontroll­ styrelsen utfärdade ändrade bestämmelser i brännvinsförsäljningsboiagens överlåtelsekontrakt med vin- och spirituosahandlandena möjliggjordes nämligen för bolagen att, trots de av partihandlarna till följd av avtal med vissa leverantörer resta hindren, göra sina inköp av utländskt brännvin utan svenska mellanhänder direkt från producenten genom den nyinrättade pris- och inköpsnämndens förmedling. Från vin- och spirituosahandlarnas sida gjorde sig också snart en viss fruktan gällande för att nämndens verksamhet skulle komma att inverka menligt på deras affärsrörelse. Under intrycket härav uttalades från flera håll inom kåren önskemålet att i en eller annan form inlösas av statsverket. Såsom en följd härav fingo överdirektör Zethelius och dåvarande förste aktuarien Thulin i kontrollstyrelsen, vilka av dåvarande chefen för finansdepartementet (statsrådet Venn ersten) i december 1916 under hand anmodades undersöka möjligheterna för utarbetande av ett nytt förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m., tillika bemyndigande att utreda, huruvida icke de enskilda vin- 80 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. och spirituosahandelsrättigheterna skulle kunna erhålla en viss inlös- ningssumma i stället för en garanterad övergångstid, såsom det före­ slagits i den av riksdagen icke antagna propositionen nr 242 vid 1914 års senare riksdag med förslag till ny lagstiftning rörande rusdrycks- försäljningen. Detta uppdrag bekräftades sedermera av Kungl. Maj:t genom beslut den 30 januari 1917 på det sätt, att Zethelius och Thulin då anmodades »att på grundval av den av 1914 års senare riksdag framlagda propositionen med förslag till förordning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker m. m. samt sedermera vunnen erfarenhet ut­ arbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ny lagstiftning angående försäljning av alkoholhaltiga drycker», varvid kommitterade skulle äga att, där så påkallades, tillkalla sakkunniga. Av sistnämnda bemyndigande begagnade de sig genom att upp­ draga åt dåvarande verkställande direktören i pris- och inköpsnämnden herr Ebbe Wennerberg att till stöd för kommitterades utredning under hand undersöka möjligheterna av att åstadkomma en inlösning av de enskilda vin- och spirituosahandlarna enligt vissa på förhand fastslagna grunder. Av herr Wennerbergs undersökning framgick, att ett över­ vägande antal av dessa handlande, bland andra samtliga handlande i Karlskrona samt en majoritet av handlandena i Stockholm och Göteboig, ställde sig gynnsamma till det ifrågasatta inlösningsförfarandet och av- gåvo förklaringar, att de accepterade detsamma. I början av mars 1917 hade förhandlingarna fortskridit så långt, att kommitterade voro beredda framlägga resultatet därav för finans­ ministern för att inhämta dennes mening. Den 30 mars 1917 skedde emellertid regeringsskifte, vadan denna plan icke kunde fullföljas och förhandlingarna blevo tillsvidare undanskjutna. Sedan riksdagen i maj månad samma år antagit den nu gällande rusdrycksförsäljningsförord- ningen, återkallades det åt Zethelius och Thulin givna uppdraget och herr Wennerbergs förhandlingar avbrötos. Samtidigt som nu berörda undersökningar angående inlösen av vin- och spirituosahandelsrättigheter pågått, hade aktiebolaget Stock- holmssystemet dels inlöst, dels medverkat vid ombildandet av vissa firmor av hithörande art. Redan under åren 1914/15 hade bolaget antingen indragit en del spirituosaaffärer på grund av innehavarens död eller av andra skäl icke utlämnat fortsatt rättighet. I åtskilliga fall hade frivillig överenskom­ melse träffats med innehavare om nedläggande av en utminuterings- rättighet, mot det att stockholmssystemet övertog varulager, hyreskon ­ trakt, inventarier och personal. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 81 I slutet av ar 1916 började stockholmssystemet emellertid till­ lampa ett annat förfarande, därvid i viss mån påverkat av vinhandlarnas importpolitik, som genom avtal med ledande utländska lins sökte tvinga systembolagen att köpa sina varor genom den svenska partihandelns förmedling. Sedan den ena av innehavarna av firman J. 1). Grönstedt & O:o under sommaren 1916 avlidit, uppkom fråga huru med denna rättighet skulle förfaras, och beslöt bolaget då på förslag av verkstäl­ lande direktören godkänna ett preliminärt avtal mellan den kvarlevande innehavaren av firman och tredje man, enligt vilket avtal köparen övertog- varulager till fakturapris plus omkostnader, inventarier till anskaffnings- pris med avdrag för slitage, utestående fordringar i den män de voro säkra samt bokförda skulder, varjämte såsom goodwill till säljaren skulle erläggas ett visst belopp. Köpeavtalet överläts till ett under bildning varande bolag, aktiebolaget J. D. Grönstedt rf C:o, enligt vars bolags­ ordning aktierna skulle utgöra dels stamaktier, dels preferensaktier, av vilka de senare skulle berättiga till en årlig ackumulativ utdelning av intill 7 procent, under det att stamaktierna utrustades med sådant röste­ tal, att de ägde majoritet å bolagsstämman. Stamaktiekapitalet övertogs av stockholmssystemet, varigenom det Grönstedtska bolaget blev ett av systemet dirigerat dotterbolag. Enligt samma grunder, som gällt för övertagande av den Grön­ stedtska firman, träffades under 1917 avtal med Carlshamns punsch- fabr ^aktiebolag (C. J. Berg) och firman J. Cederlunds Söner i Stockholm. Dessa företag konstituerades efter avtalet på samma sätt som det Grön­ stedtska bolaget och blevo sålunda nya dotterbolag till stockholms ­ systemet. I juni 1917 ingav herr Wennerberg till den nye chefen för finans­ departementet (statsrådet Carleson) en av denne begärd promemoria rö­ rande de av Wennerberg hittills bedrivna underhandlingarna för inlösen av privata vin- och spirituosahandelsrättigheter. Över denna skrift inhämtades yttrande av bland annat kontroll­ rådet. Inom detta gjorde sig därvid tvenne meningar gällande, den ena omfattad av herrar Bergqvist, Bratt och Hedenlund, den andra av herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson. De förstnämnda ledamöterna till­ styrkte det ifrågasatta inlösningsförfarandet. Därmed vunnes enligt deras mening en anordning, varigenom dels nödig kontroll erhölles över varornas användning för lagligt ändamål liksom ock över deras härkomst och beskaffenhet samt vidare behandling inom landet, dels ock svårig ­ heter av ekonomisk natur avlägsnades eller förekommes. En svårlöst ersättningsfråga skulle även finna en tillfredsställande lösning, utan att Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 höft. (Nr 39.) 11 82 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. staten ekonomiskt betungades. Genom direkt ombildning och samman­ slagning av bestående firmor skulle den största utsikt föreligga att på bästa sätt tillvarataga såväl statens som den hos dessa firmor anställda personalens intressen. Herrar Kvarnzelius och Bernhard Eriksson an­ förde, att den ersättning, som i början av år 1917 ansågs vid frivillig överlåtelse rimlig och som en de! vinhandlare förklarat sig godtaga, måste, sedan den nya lagstiftningen kommit till stånd, anses orimlig. 1 1 den mån och i de fall ersättning kunde anses berättigad, borde den­ samma utgå i blygsammare omfattning. Allvarliga betänkligheter kunde anföras mot att under Kungl. Maj:ts och kontrollstyrelsens direkta eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades utan riksdagens hörande. Därest det ifrågasatta inlösningsförfarandet förordades, vore det nödvändigt, att det eller de bolag, som bildades, finge i bolags­ ordningen införda klara bestämmelser, som garanterade, att aktieägarna icke erhölle mer än en begränsad ränta å aktiekapitalet, att vid bolagets upphörande alla tillgångar utöver kapital och ränta tillfölle statsverket liksom ock årligen uppkommen vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle ingå till statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum, att inga oskäliga löner eller höga administrationskostnader tillätes samt att kontrollstyrelsen finge befogenhet att öva kontroll över verksam­ heten, så att inga enskilda av densamma direkt eller indirekt kunde för­ skaffa sig oberättigade fördelar. Kort tid därefter eller i juli 1917 uppdrog chefen för finansde­ partementet (statsrådet Carleson) åt doktor Ivan Bratt och direktör Ebbe Wennerberg alt träda i förhandling med Reymersholms gamla spritföräd- lingsaktiebolag rörande inköp av detta bolags affärsrörelse, i Vad den avsåge sprithanteringen. Vidare uttalade samme finansminister i en till doktor Bratt den 1 augusti 1917 ställd skrivelse sitt tillstyrkande av att uppköp och ombildningar av ännu icke inlösta vinaffärer måtte fort­ sättas, varvid noga borde tillses, att köpevillkoren icke i för stats­ intresset ogynnsam riktning nämnvärt avveko från de villkor, på vilka en del firmor blivit inlösta av aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o och Carlshamns punschfabriksaktiebolag. De med Reymersholmsbolaget inledda förhandlingarna resulterade redan i början av augusti 1917 i ett under finansministerns medverkan träffat preliminärt avtal, enligt vilket nämnda bolags hela spritföräd­ lings- och sprithandelsrörelse överläts å ett tillämnat nytt bolag, för vilket stiftelseurkund den 17 september 1917 inlämnades för registrering under 1 Den nya lagstiftningen, som trädde i kraft den 1 januari 1919, berövade partihandeln rätt till utövande av detaljförsftljning. Bevillningsutskottets betänkande Nr Hi). 83 namn av aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Bolagsordningens bestäm­ melser voro analoga med dem, som gällde för det Grönstedtska bolaget, och tecknades stamaktiekapitalet i det nya företaget av stockholms- systemet. I en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse den 15 augusti 1917 lämnade stockholmssystemet meddelande om sin dittills- varande verksamhet i fråga om inlösning av vin- och spirituosahandels- rättigheter samt rörande köpeavtalet med Reymersholm. Dessutom för­ klarade sig stockholmssystemet ha för avsikt att icke frånhända vare sig stamaktierna i spritcentralen eller i de Grönstedtska, Carlshamnska och Cederlundska bolagen. Emellertid vore systembolaget villigt an­ tingen att, när så påfordrades, överlämna samtliga ifrågavarande stam­ aktier till statsverket till pari kurs eller det pris, som bolaget erlagt, eller ock att, därest tillstånd därtill meddelades, under enahanda villkor, i samband med inlämnandet av bolagets vinst och såsom vinstmedel, överlämna aktierna i fråga. I samband med antagandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsför- ordning hade riksdagen uttalat, att dess genomförande uppenbarligen komme att föranleda ersättningsanspråk från olika yrkesgrupper och förutsatte, att Kungl. Maj:t komme att verkställa utredning av frågan. Med anledning härav utsåg chefen för finansdepartementet (statsrådet Branting) den 31 december 1917 jämlikt nådigt bemyndigande särskilda sakkunniga för nämnda utrednings verkställande. I det offentliggjorda utdraget av protokollet för finansärenden för sagda dag, vilket innehöll meddelande om nämnda beslut, yttrade finansministern bland annat, att, såsom förhållandena under senare tid utvecklat sig, rusdrycksförord- ningens tillämpning uppenbarligen komme att med avseende på parti­ handeln medföra vissa svårigheter. Det vore obestridligt att såväl ur nykterhetssynpunkt som med hänsyn till det allmännas ekonomiska in­ tresse undvikande av privata mellanhänder vore önskvärt. En intresse­ konflikt mellan det allmännas intresse och det enskilda förvärvsintresset kunde här svårligen undvikas. På grund härav hade statsrådet under övervägande ett förslag om en sådan organisering av partihandeln, att jämväl denna komme att handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna mer eller mindre bleve jämställt med detaljhandels­ bolagen. Efter att ha erinrat om de på stockholmssystemets initiativ bildade företagen och dessas omfattning och organisation samt om syste­ mets erbjudande till statsverket att övertaga stamaktierna i Vin- och spritcentralen m. m., fortsatte statsrådet: »Vid det förhållandet att så­ lunda ett stort bolag, representerande en betydande del av reningsverk- 84 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. samheten och övrig partihandel med viner och spirituösa inom landet, redan är bildat och att ledningen och avkastningen av detsamma blivit erbjudna statsmakterna, synas skäl föreligga att åt de sakkunniga, som fått i uppdrag att undersöka, huruvida och i vilken utsträckning ersätt­ ning bör tillerkännas enskilda med anledning av den nya lagstiftningen rörande försäljning av rusdrycker, jämväl bör lämnas uppdrag att under­ söka, huruvida möjlighet förefinnes för frivillig överenskommelse mellan Vin- och spritcentralen och övriga återstående handlande och firmor, vilka åsyftas i 98 § av Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående för­ säljning av rusdrycker, om förvärvande av nämnda firmors lager m. in. och övertagande av deras personal, allt för det nämnda bolagets räk­ ning. En dylik överenskommelse skulle nämligen tvivelsutan utöva in­ flytande på de sakkunnigas uppdrag i övrigt och jämväl föranleda över­ vägande, huruvida viss ändring i den nya lagstiftningen härav borde bliva en följd. Skulle emellertid dylik överenskommelse ej kunna åväga ­ bringas, torde senare böra tagas under övervägande, huruvida åtgärder av lagstiftningsnatur äro erforderliga för att på detta område av rus- dryckshandeln tillgodose det allmännas intresse.» Med anledning av detta statsrådets uttalande trädde de sakkunniga — 1917 års ersättningssakkunniga — i förbindelse med Vin- och sprit­ centralens ledning och inhämtade där, att nämnda bolag och de av det­ samma kontrollerade firmor intill mitten av år 1918 med sig införlivat dels samtliga reningsverk inom riket, dels spirituosahandelsfirmor, repre­ senterande den allra största delen av hittillsvarande firmor inom bran­ schen. Vidare mottogo de sakkunniga från spritcentralen skriftliga ut­ fästelser, vari bolaget förklarade sig villigt verkställa inlösen av samt­ liga inom riket verksamma vin- och spirituosahandelsfirmor enligt i huvudsak samma grunder, som dem, vilka tillämpats vid de hittills skedda inlösningarna av motsvarande art, varvid särskilt meddelades vissa minimivillkor, som bolaget i varje fall vore berett att bjuda. I sitt den 31 augusti 1918 avgivna, den 14 maj samma år dag- tecknade betänkande anförde de sakkunniga i detta ämne, att läget be­ träffande rikets näringsidkare av här ifrågavarande art för det dåvarande s}mtes vara, att det stora flertalet av dem träffat avtal med Vin- och spritcentralen om firmornas och personalens övertagande före tiden för den nya rusdryckslagstiftningens ikraftträdande. Sedan de sakkunniga tagit ingående del av de villkor, på vilka om handlade övertaganden från Vin- och spritcentralens sida av hithörande firmor skett och därvid kommit till den allmänna uppfattningen, att befogade erinringar icke kunde göras mot innehållet i nämnda överenskommelser samt Vin- och Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 85 spritcentralen förklarat sig berett att vid underhandlingar om över­ tagande av ändu icke inlösta firmor ej tillämpa mindre gynnsamma grunder samt särskilt bundit sig vid vissa preciserade ininimivillkor, funne sig sakkunniga för sin del kunna uttala, att eventuellt senare inlösningsauspråk från företagets sida gentemot statsverket knappast kunde förväntas bliva prövade efter för företagen fördelaktigare grunder. Sedan detta utlåtande avgivits, ’ bär Vin- och spritcentralens in- lösningsverksamhet enligt samma grunder fortsatts och var situationen i början av år 1919 den, att samtliga de vinhandelsfirmor, vilka bedrivit verksamhet i riket vid utgången av år 1918, och deras personal blivit föremål för inlösen och ersättning från spritcentralens eller dess dotter­ bolags sida. Vad agenterna och agentfirmorna för utländska hus beträffar, visade det sig, att dessa fortfarande i betydande utsträckning kunde med fördel bedriva sin verksamhet. De firmor av detta slag, vilka så önskade, ha emellertid efter hänvändelse till bolaget blivit föremål för inlösning och ersättning, varvid i vissa fall de inlösta firmornas rörelse över­ låtits till nya för ändamålet bildade dotterbolag till Vin- och sprit­ centralen. I följande tablå meddelas uppgifter rörande de belopp, som av spritcentralen och dess dotterbolag utgivits till samtliga av dem under åren 1917 — 1920 inköpta eller inlösta företag för övertagna realvärden ävensom för rörelsen (goodwill). Den sistnämnda ersättningen har upp­ tagits tillsammans med de för varorna utgivna beloppen, enär i viss utsträckning vid affärens övertagande varuvärdet och goodwillsumman av praktiska skäl ej helt skilts från varandra.

Fastigheter Inventarier Varor och goodwill Summa Spritcentralen ...... 5,983,330 4,768,687 35,635,178 46,387,195 Grönstedts ...... — ' 163,264 1,904,529 2,067,793 Cederlunds...... — 50,000 1,153,112 1,203,112 Carlshamns ...... 158,700 82,300 1,215,000 1,456,000 Summa 6,142,030 5,064,251 39,907,819 51,114,100

Vidare har spritcentralen för av bolaget övertagna större agent ­ rörelser erlagt en sammanlagd summa av 3,024,000 kronor i goodwill. Vad slutligen beträffar ersättning till smärre agenter och till sådan personal hos av bolaget inlösta företag, vilka bolaget icke ansett sig 86 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. kunna lämna stadigvarande arbete och åt vilken ej heller inom annat område en någorlunda likvärdig anställning kunnat anskaffas, så har utredningen av hithörande frågor allt sedan 1918 varit anförtrodd åt en särskild, av bolagets styrelse tillsatt kommitté, bestående av doktor Ivan Bratt, såsom ordförande, samt ledamoten av riksdagens första kammare Gustaf Nilsson i Kristianstad och vice verkställande direktören hos bolaget K. E. Ringholm såsom övriga ledamöter. Vid behandling av ersättningsärenden inom denna kommitté har man i görligaste mån sökt taga hänsyn till vad rättvisa och billighet kraft och i allmänhet beharidlat de ersättningssökandes krav enligt de grunder, som en god arbetsgivare ansetts böra tillämpa gentemot sådan personal, vilken på grund av firmans upphörande eller överlåtande till annan blivit utan fortsatt anställning inom branschen. I regel har ersättning tillmätts mindre enligt på förhand uppställda generella och för alla lika grundsatser, utan fastmera med hänsynstagande till arten av varje särskild sökandes förutvarande anställning och arbete, till tjänstetidens längd, yrkesutbildning och uppnådd levnadsålder, till förekomst av för­ sörjningsplikt i större omfattning, sjuklighet o. s. v. Särskild upp­ märksamhet har ägnats ersättningstagarens. olika förutsättningar att tillgodogöra sig ekonomiskt understöd, hans behov av att omedelbart erhålla en större handräckning (för startandet av ny verksamhet o. d.) eller lämpligheten att fördela ersättningsbeloppets utbetalande på en följd av år, att låta ersättningen helt eller till någon del tillfalla hustru eller barn o. s. v. Såsom en allmän regel har emellertid gällt, att er­ sättning icke utgått till någon, åt vilken anställning av tillfredsställande art kunnat beredas eller erbjudas, varjämte, särskilt i fråga om ersätt­ ning till smärre agenter, undre gränsen för kontant ersättning oftast fixerats i överensstämmelse med det belopp, vederbörande skulle ha er­ hållit, om hans framställning bedömts enligt de för motsvarande inlös- ningsförfarande vid tobaksmonopolets genomförande tillämpade grunder. Till åren komna ersättningssökande ha oftare tillerkänts pension än engångsersättning. Med utgången av år 1920 torde även detta ersättningsförfarande kunna betraktas såsom i stort sett avslutat. Totalbeloppet av på sådant sätt utgivna ersättningar utgjorde vid nämnda tidpunkt 1,658,650 kronor, vartill komma årliga pensioner å 212,160 kronor. Sammanräknas hela den summa, som belöper på spritcentralens och dess dotterbolags inlösnings- och ersättningsförfarande, blir resul­ tatet följande: Bevillningsutskottets betänkande Nr H9. 87 Reningsverk, vinhandel, varulager ...... kronor 51,114,100 Större agenturer ...... » 3,024,000 Smärre agenturer, personal...... » 1,658,650 Summa kronor 55,796,750 vartill kommer i årspensioner 212,160 kronor. Till jämförelse må nämnas, att statsverkets samtliga utgifter för tobaksmonopolets införande utgjorde 51,131,837 kronor, fördelade på nedanstående huvudposter (se Tobaksmonopolets förvaltningsberättelse för år 1917): Maskiner och inventarier ...... kronor 1,920,879 Tobak, halvfabrikat, materiel ...... » 10,868,125 Fastigheter (värdeminskning) ...... » 3,179,372 Ersättning för förlorad näringsverksamhet (goodwill) » 15,080,691 Personlig ersättning till arbetare...... » 5,711,017 » » » andra...... » 8,394,207 Livräntor och understöd ...... » 618,157 Räntor...... » 3,210,879 Kommission, inkassering, stämplar...... » 1,298,510 Förenade tobaksfabrikers organisation ...... » 850,000 Summa kronor 51,131,837.

Det bör vid jämförelse* av dessa siffror- framhållas, att av de av spritcentralen övertagna eller ersatta värden realtillgångarna sannolikt utgjorde en relativt betydligt större del än ifråga om tobaksmonopolets motsvarande utgifter.

2. Inlösningsförfarandet och riksdagen. Vid åtskilliga tillfällen före år 1921 har riksdagen till prövning upptagit frågor rörande den koncentration inom partihandeln med rus­ drycker, och det inlösningsförfarande från spritcentralens sida, för vilka här redogjorts. Första gången så skedde var år 1918, då herr Lithander i andra kammaren väckte motion om »att riksdagen måtte fatta beslut om sådant förtydligande av gällande lagstiftning, att partihandeln med alkoholhaltiga drycker (utom egentligt brännvin) må, i enlighet med av fjolårets riksdag antagna bestämmelser, oförhindrat utövas av enskilda näringsidkare)). 88 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Motionen remitterades till bevillningsutskottet, som, efter en redo­ görelse för det åt 1917 års ersättningssakkunniga givna uppdraget, ytt­ rade: »Såsom kontrollstyrelsen framhållit, synes det icke vara möjligt att på den av motionären ifrågasatta vägen förhindra den koncentration, som för närvarande pågår på vin- och spirituosahandelös område. Ut­ skottet är ej heller övertygat om att det vore lämpligt eller önskvärt, att några hinder lades i vägen för den utveckling, som faktiskt äger rum. Utskottet utgår härvid från en i viss mån annan uppfattning än motionären och håller före, att även med en omläggning av partihandeln i den riktning, som nu sker, hanteringens kvalitetsstandard torde kunna upprätthållas. Utskottet är jämväl förvissat om att, därest partihandeln utövas av ett fåtal under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittillsvarande osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalskning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m. skola komma att upphöra». I sitt av utskottet åberopade utlåtande, om vilket utskottet an­ förde, att dess synpunkter enligt utskottets uppfattning vore fullt rik­ tiga och oförtydbart visade, hurusom motionärens framställning i över­ vägande grad vore överdriven eller vilade på missuppfattning, framhöll kontrollstyrelsen rörande koncentrationen inom partihandeln, att denna vore en företeelse av alldeles samma slag, som framträtt på andra affärs­ områden, där den fria konkurrensen så småningom lett därhän, att monopolliknande företag bildats. Såvitt styrelsen både sig bekant hade de inköp av spirituosahandelsfirmor, som bedrivits av Vin- och sprit­ centralen och dess dotterbolag, haft karaktären av rena affärsuppgörelser och varit av samma natur, som när mindre, enskilda företag uppköptes av tru8tartade sammanslutningar på andra områden. Något tvång för säljaren att antaga uppgörelsen torde på förevarande område icke ha förelegat i högre grad än på andra områden, där liknande företeelser framträtt. Bevillningsutskottet hemställde, att herr Lithanders motion icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Mot motiveringen anfördes reservation av fyra ledamöter (herrar Hammarström, Antonsson, Berg i Staby och Forssman). I huvudsak innebar reservationen, att motiveringen bort från och med meningen »utskottet är ej heller övertygat om» (jämför ovan) lyda på följande sätt: »Såvitt något obehörigt tvång ej utövats gentemot de enskilda handlandena, torde i och för sig ej vara något att anmärka mot den pågående koncentrationen. Erfarenheten har ej heller hittills visat, att några verkliga olägenheter skulle vara förknippade med en sådan kon- Bevillningsutskottets betänkande Nr. 39. 89 centration. Det torde också efter utskottets förmenande kunna antagas, att, därest partihandeln utövas av ett mindre antal under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel, åtskilliga hittills­ varande, osunda företeelser på ifrågavarande område, såsom varuförfalsk­ ning och varuförsämring, anbringande av missvisande etiketter m. m. komme att upphöra. Skulle emellertid erfarenheten giva vid handen, att sådana förväntningar ej uppfyllas eller att efter den ifrågavarande koncentrationens genomförande den konsumerande allmänhetens berät­ tigade anspråk icke bliva tillgodosedda, lärer det få anses uteslutet, att icke konlrollstyrelsen skulle veta att åvägabringa erforderlig rättelse, bland annat genom begagnande av sin ovan omförmälda befogenhet att lämna nya medgivanden till partihandel med vin- och spritdrycker.» I överensstämmelse med utskottets hemställan beslöt riksdagen avslå herr Lithanders motion. Vid 1919 års riksdag väckte herr Lithander ånyo spörsmålet till liv genom en till dåvarande chefen för finansdepartementet (statsrådet Thorsson) ställd interpellation. Vid denna interpellations besvarande* yttrade statsrådet, efter att ha lämnat en utförlig redogörelse för parti- liandelsorganisationen samt för ersättningsfrågans läge, att han delade sina närmaste företrädares uppfattning om det önskvärda-i partihandelns organisation. För fullgörande av nykterhetsreformen av år 1917 ansåg statsrådet det vara betydelsefullt och fördelaktigt, att särskilt genom Vin- och spritcentralens tillkomst en koncentration skett inom branschen. Ehuru garantier förelåge för att de allmänna intressena skulle bli veder­ börligen tillvaratagna i Vin- och spritcentralens verksamhet, syntes det statsrådet riktigast, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva, huruvida statsverkets kontrollerande ställning till detta bolag borde på annat sätt än nu skedde komma till uttryck, därvid riksdagen ock borde få till­ fälle att fatta beslut angående de frågor, som berörde partihandelns organisation. Såvitt på statsrådets åtgöranden kunde bero, skulle för­ beredelser träffas, för att hela frågan, kunde föreläggas påföljande års riksdag. Intill dess riksdagen tagit ställning till frågan, borde det emellertid icke ifrågakomma, att det nuvarande faktiska läget för­ ändrades genom meddelande av nya partihandelsrättigheter, vadan stats­ rådet för sin del icke kunde tillstyrka bifall hos Kungl. Maj:t till sådana ansökningar. Ersättningsfrågan förelädes 1920 års riksdag till avgörande. På grundval av och i fullständig överensstämmelse med 1917 års ersätt- ningssakkunnigas förslag hade Kungl. Maj:t förelagt riksdagen propo ­ sition i ämnet. I denna proposition anfördes beträffande spritcentralens Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 höft. (Nr 39.) 12 90 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. inlösning av och ersättning till vinhandelsfirmor och deras personal, att ifrågavarande ersättningsspörsmål numera erhållit en sådan lösning, att någon särskild åtgärd från statsmakternas sida icke vore erforderlig. I sitt yttrande över propositionen anförde statsutskottet, att. det vid prövning av vad i ärendet förekommit och de slutsatser, som i propo ­ sition eller ersättningssakkunnigas betänkande blivit uttalade, funnit sig kunna i allt väsentligt ansluta sig till desamma. Riksdagen godkände detta utskottets uttalande och därmed spritcentralens hela inlösnings- och ersättningsverksamhet.

B. Bolagets organisation.

1. Bolagsordning:, styrelse, stamaktieägare.

Det har tidigare nämnts, att registrering för aktiebolaget Vin- & spritcentralen begärdes i september 1917. Den 17 oktober 1917 kon­ stituerades bolaget vid sammanträde i Stockholm. Aktiekapitalet bestämdes till 11,225,000 kronor, varav 225,000 i stamaktier och 11,000,000 kronor i preferensaktier. Stamaktierna, vilka ägdes av aktiebolaget stockholms- systemet voro i likhet med vad som gällde för stockholmssystemets övriga i det föregående berörda dotterbolag, utrustade med röstövervikt vid bolagsstämmorna. Preferensaktierna, vilka tecknades i öppna mark­ naden, berättigade till intill 7 procent ackumulativ utdelning. Åter­ stående vinst skulle, sedan erforderliga avsättningar till fonder skett, tillfalla stamaktierna. Enär stockholmssystemets vinstmedel inlevereras till statsverket framgår härav, att utdelningen på spritcentralens stam­ aktier allt från bolagets begynnelse via stockholmssystemet tillförts statskassan. Denna konstitution för spritcentralen har förblivit gällande ända till mitten av år 1920, då vissa betydelsefylla förändringar i bolags­ ordningen genomfördes. Det har tidigare nämnts, att stockholmssystemet i skrivelser under år 1917 förklarat sig villigt, att därest statsmakterna så önskade, till dem efter parikurs avyttra stamaktierna i spritcentralen eller eventuellt inleverera dem som vinstmedel. I skrivelse den 20 december 1919 till chefen för finansdepartementet upptog bolaget ånyo denna fråga och framhöll, att det alltjämt stode kvar såsom ett önskemål, att bolaget befriades från den del av sin verksamhet och sitt ansvar som vore förenad med innehavet av spritcentralens stamaktier,' vilka då genom nyemission ökats till ett belopp av 400,000 kronor. Med anled- Bevillningsutskottets betänkande Nr 30. Öl ning bärav föreslog bolaget, att stamaktierna skulle överlåtas till ett mindre antal vederbörligen godkända personer, att stamaktieägarnas rätt till andel i vinsten skulle begränsas till vissa procent, att ‘all vinst där­ över skulle tillfalla staten, att Kungl. Maj:t skulle utse visst antal av styrelsens ledamöter samt en revisor, samt att stamaktieägarna skulle förbinda sig att ej utan Kungl. Maj:ts medgivande och endast på de villkor Kungl. Magt bestämde, överlåta stamaktierna till annan än stats­ verket samt för sådant ändamål nedsätta aktierna i taka händer (riks­ banken). Förslag till nödiga ändringar i spritcentralens bolagsordning och till avtal mellan de nya stamaktieägarna bifogades skrivelsen. Efter att ha inhämtat yttranden av statskontoret och kontroll­ styrelsen förklarade Kung]. Maj:t i nådigt brev den 5 mars 1920 till sistnämnda ämbetsverk hinder icke möta mot stamaktiernas försäljning under de villkor, som angåvos i ett i kungabrevet innehållet förslag till avtal, nära överensstämmande med stocldiolmssystemets motsvarande förslag, och skulle för giltigheten av detta avtal erfordras, utom dess godkännande av Kungl. Maj :1 jämväl vidtagande av vissa särskilt angivna ändringar i spritcentralens bolagsordning. Dessa sistnämnda ändringar antogos av bolaget å ordinarie bolags­ stämma den 11 juni 1920. Enligt den nya bolagsordningen har utdel­ ningen jämväl å stamaktierna begränsats, så att denna hädanefter skall utgöra endast genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken. Återstående vinst skall, sedan avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inleve­ reras till statskontoret för statsverkets räkning. Vidare ökades bolagets styrelse till åtta ledamöter med fyra suppleanter, och skall Kungl. Maj:t härav utse halva antalet, däribland ordföranden och vice ordföranden. Revisorernas antal blev höjt till fyra med fyra suppleanter och utses jämväl av dessa befattningshavare hälften av Kungl. Maj:t. Bolags ­ ordningen får slutligen hädanefter ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd. I samband med denna ändring av bolagsordningen utsåg Kungl. Maj:t till ledamöter av styrelsen: generalkrigskommissarien F. Bergenholtz, ordförande, expeditionschefen, frih. Karl Skogman, vice ordförande, bankdirektören Axel Hedenlund och förtroendemannen K. E. Johansson, L. A. K. med förste kontorsbiträdet vid statens järnvägar E. G. E. Eriksson, L. A. K., och statssekreteraren Einar Hennings såsom suppleanter. 92 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Å extra bolagsstämma den 12 augusti 1920 utsåg bolaget därefter till övriga styrelseledamöter verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssystemet, medicine doktorn Ivan Bratt, L. A. K., professorn Helge Bäckström, L. F. K. verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Ebbe Wennerberg och vice verkställande direktören i aktiebolaget Stockholmssyste ­ met, kanslisekreteraren Alfred Peyron, samt till suppleanter för dem vice verkställande direktören i aktiebolaget Vin- & sprit­ centralen, K. E. Ringholm och verkställande direktören i system aktiebolaget i Skara, bank­ direktören Tor Bergqvist. Till revisorer utsågos av Kungl. Maj:t riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius, L. F. K., och förste kanslisekreteraren Arthur Wirström samt till suppleanter för dessa ombudsmannen Gustaf Nilsson, L. F. K., och e. o. assessorn Gustaf Söderlund, varjämte bolaget utsåg till revisorer f. d. statsrådet Bernhard Eriksson L. A. K. och revisorn S. R. Wikland samt till revisorssuppleanter fabrikören J. Lund och kaptenen H. Malmberg. I september 1920 träffade därefter Stockholmssystemet med ett konsortium av 10 personer avtal om försäljning till konsortiet av sprit­ centralens stamaktier, vilka av konsortiets medlemmar övertogos till parikurs per 1 januari 1921. Konsortiet utgjordes av följande personer, nämligen bankdirektören J. O. M. Billing, doktorn Ivan Bratt, L. A. K., professorn Helge Bäckström, L. F. K., kammarrättsrådet A. O. C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelke, L. F. K., fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren Alfred Peyron, bankdirektören O. Rydbeck och advokaten John Tjerneld. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 93 Enligt det med konsortiet träffade avtalet, som i likhet med namnen på konsortiets delägare godkänts av Kungl. Maj:t, ha stamaktieägarna förbundit sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Magt på förslag av styrelsen för spritcentralen godkänner. Skulle aktier annorledes än genom dylik överlåtelse lagligen övergå till person, som icke godkänts såsom innehavare därav, är statsverket be­ rättigat inlösa dem till pari jämte upplupen ränta. Stamaktieägarna förbinda sig vidare att, närhelst statsmakterna så påfordra, till stats­ verket överlåta samtliga aktier till pari jämte ränta, under förbehåll att statsverket åtager sig att av preferensaktieägare, som så påkalla, inlösa preferensaktier med det belopp, som skulle tillfalla dem vid bolagets upplösning enligt i bolagsordningen för spritcentralen föreskrivna regler. Stamaktierna skola deponeras i riksbanken. Vid bolagsstämma skall stamaktieägarnas talan föras av en enda av dem därtill utsedd person.

2. Dotterbolag. Bolaget övertog vid sitt bildande Stockholmssystemets intressen uti de Grönstedtska, Cederlundska och Carlshamnska bolagen, viljja så­ lunda numera äro dotterbolag till spritcentralen. Av de av spritcen­ tralen inlösta vinhandelsfirmorna konstituerades jämväl aktiebolaget Teg­ nér & Wilcken såsom ett dotterbolag till spritcentralen. Från 1919 års ingång ha spritcentralen och dess fyra nämnda dotterbolag varit de enda partihandlarna med rusdrycker i Sverige. Moderbolaget har utom rening av brännvin och förskäring bedrivit partihandel med vin och sprituosa, medan de Grönstedtska och Teg- nérska bolagen huvudsakligen handla med viner och de Cederlundska och Carlshamnska företagen endast tillverka och försälja punsch. Genom beslut den 29 november 1918 medgav Kungl. Maj:t sprit­ centralen rätt att under åren 1919—23 utöva partihandel med skatte­ fri sprit genom ett för ändamålet inrättat särskilt dotterbolag, Aktie­ bolaget Skattefri Sprit. Det nya bolaget, som på särskilda villkor er­ höll ensamrätten till partihandel med skattefri sprit, trädde i verksam­ het med ingången av år 1919. Vidare har ställning såsom dotterbolag givits åt ett betydande antal av de av spritcentralen övertagna agentfirmorna för utländska vinhus. Dessa dotterbolag, vilka för närvarande uppgå till 9, represen­ tera sålunda ett relativt stort antal bolag, men äga ett i allmänhet jäm­ förelsevis lågt aktiekapital. Orsaken varför icke ett flertal av dessa firmor sammanslagits till större bolag är att söka i den omständigheten, 94 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. att de mera betydande utländska firmorna icke önskat en dylik koncen­ tration, utan föredragit att bliva representerade en var genom särskilt företag. I kostnadshänseende har denna uppdelning på många små- bolag emellertid icke haft någon betydelse, enär deras administration i regel är ytterst förenklad och billig. Antalet av bolagets dotterbolag har under år 1920 utökats med två stora företag, nämligen Aktiebolaget Nya Grand Hotell och Porter- bryggeriaktiebolaget 1). Carnegie ds C:o. Rörande de närmare omständig ­ heter, söm äro förknippade med nämnda beslut, vilka fattats av den enligt den nu gällande bolagsordningen till hälften av Kungl. Maj:t tillsatta styrelsen, må följande anföras. Redan i slutet av år 1919 och än mer under år 1920 hade från ägarna av aktiemajoriteten i Grand Hotell bestämda avsikter yppats att nedlägga rörelsen och försälja fastigheterna till bostads- och kontors- ändamål. När då en hänvändelse från nämnda aktieägare skedde till spritcentralen med erbjudande om aktiernas inköpande, ansåg sig bo­ laget icke höra avvisa att reflektera på frågan. Ett intresse i ett restau- rantföretag kunde enligt gammal hävd inom vin- och sprithandels- branschen anses ligga visserligen vid sidan av men ej utanför bolagets verksamhetsområde. Vidare måste det anses av betydelse för den nyk- terhetspolitiska åskådning, på vars grundval spritcentralen tillkommit och utvecklats, att söka medverka till att de farhågor, som av Grand Hotells aktieinnehavare uttalades rörande möjligheten att under rådande kontrollsystem, kunna med ekonomisk framgång fortsätta rörelsen, icke finge föranleda upphörandet av rikets största hotellföretag. Slutligen syntes det också för såväl huvudstaden som landet vara av en synner­ ligen framträdande vikt, att Grand Hotells fortsatta bedrivande såsom hotell och restaurant möjliggjordes, ett intresse, för vilket sprit centralen såsom ett stort, av det allmänna dirigerat företag inom en närbesläktad bransch icke borde stå främmande. Dessa skäl gjorde, att köpanbudet underkastades en närmare prövning. Balansräkningen för Grand Hotell visade per den 31 december 1919 ett överskott av tillgångar över skulder av 3,829,001 kronor 91 öre. Det pris, som för aktierna — aktiekapitalet är 3,600,000 kronor — be­ gärdes, var alternativt 7,200,000 kronor i spritcentralens preferensaktier (200 procent) eller ock kontant 6,480,000 kronor (180 procent). Den kontanta likviden — vilken sedermera valdes — representerade sålunda ett överpris för bolagets behållna tillgångar av 2,650,998 kronor 9 öre. I tillgångarna ingingo fastigheter, som i balansräkningen upptagits till 6,875,000 kronor. Ökas denna summa med nyssnämnda överpris, kommo Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 95 fastigheterna för köparen således att stå i ett belopp av 9,525,998 kro­ nor 9 öro. Enligt eu värdering, som på spritcentralens uppdrag verk­ ställdes av Aktiebolaget Alf Rignérs värderingsbyrå, uppskattades fastig ­ heternas brandförsäkringsvärde till 11,810,000 kronor och saluvärde bil 12,274,900 kronor — varvid lagts till grund ett tomtvärde för Royal av 700 kronor och för Grand och Bolinderska huset av 1,000 kronor per kvadratmeter samt byggnadskostuaden vid värderingstillfället min­ skats. med dels av byggnadens ålder och nuvarande skick betingade avskrivningar, dels ock ytterligare avsevärda avskrivningar med hänsyn till ekonomilokalernas och ledningssystemets mindre modärna karaktär inom Grand och Bolinderska huset. Närmare detaljer visar föliande tablå. ■' Grand Hotell „ , och Bolinder- Gra",d ^ote11 Hela fastiS- ska huset Eoyal heten Kronor Kronor Kronor Brandförsäkringsvärde ...... 6,070,000 5,740,000 11,810,000 Saluvärde: tomt...... 3,509,000 1,250,900 4759900 byggnader ...... 4,220,000______3,295,000 ______T/U5/100 7,729,000 4,545,900 12,274,900 Jämföres den nu åberopade värderingen med det pris, som inklu­ sive överpriset enligt ovan beräknade siffror skulle av köparen erläggas för fastigheterna, framgår, att det värderade saluvärdet överstiger detta pris med 2,748,901 kronor 91 öre. Då av den sålunda verkställda utredningen framgick, att det engagement, som spritcentralen genom ett accepterande av det gjorda erbjudandet komme att ikläda sig, ej heller ur ekonomisk synpunkt kunde göras till föremål för befogad erinran, beslöt styrelsen vid sammanträde den 23 augusti 1920 och sedan finansministerns sam­ stämmande asikt inhämtats godkänna förvärvet av nu ifrågavarande aktiepost. Under diskussionen om detta beslut framhöllos i styrelsen utom ovan angivna synpunkter jämväl, att, därest det av bolaget i det nya dotterföretaget nedlagda kapitalet ej skulle kunna tillfredsställande föiräntas vissa svårigheter i detta avseende kunde möjligen yppa sig under den begynnande lågkonjunkturens fortgång —' statsverket genom detta bolagets förvärv satts i tillfälle för egen räkning anskaffa synnerligen välbelägna fastigheter på gynnsamma villkor. Köpet av Carnegies porterbryggeri kan till en början, liksom för­ värvet av Grand Hotell, ej sägas ligga helt utanför den verksamhet, som bör bedrivas av en rusdryckshandlare — spritcentralens föregångare inom branschen hade ofta intressen både i hotell och i bryggerier. Men 96 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. i detta fall tillkom en särskild, betydelsefull omständighet, som gav upphovet till denna affär. Enligt den nu gällande rusdryckslagstiftningen få maltdrycker med alkoholstyrka över rusdrycksgränsen — 3.^6 volym­ procent — försäljas endast av systembolagen och å motbok. Kristidens restriktiva bestämmelser omöjliggjorde framställande av starkare malt­ drycker än av klass I och II, det vill säga under rusdrycksgränsen, men efter dessa restriktioners hävande blev tillverkningen av Öl av klass III, det starkare ölet, åter möjlig. På grund av 1920 års riksdags beslut igångsattes visserligen i slutet av 1920 en utredning, om huruvida starkare maltdrycker skulle över huvud få i fortsättningen tillverkas, men under utredningstiden blev en dylik fabrikation ej förbjuden. Öl­ bryggerierna voro dock fortfarande benägna att tillsvidare inställa fi am- stälfningen av starkare Öl, men Carnegies porterbryggeri, landets största och dominerande portertillverkare, förklarade sig icke kunna ^avstå från rätten att brygga starkare porter, enär detta företag ansåg sig lida relativt mera av den sänkta alkoholhalten, som ogynnsamt påverkade brygdens karaktär. Under sådana omständigheter tillkännagåvo även ölbryggerierna, att de tvingades övergå till framställning av starkare Öl. Emellertid skulle härigenom, enligt en av alla sakkunniga omfattad uppfattning, utomordentligt störa svårigheter ha vållats dels administra­ tivt och tekniskt för restriktionssystemets handhavande från bolagens sida och dels' jämväl ur allmän nykterhetssynpunkt. Då nu Carnegie- bolagets ledning visade sig villig att underhandla om företagets försälj­ ning^ så ansåg sig Spritcentralen, sedan man jämväl i detta ärende samrått med finansministern, ha goda skäl att söka träffa avtal om ett dylikt köp. Enligt en per den 30 juni 1920 uppgjord tablå över bolagets ställning visade densamma ett realvärde å tillgångar över skulder av 12,624,300 kronor. Härav utgjorde fastigheter (i Göteborg, Stockholm, Malmö och Hälsingborg) 5,735^000 kronor, upptagna i huvudsak till år 1918 fastställda värderingssummor, maskiner och inventarier enligt fack­ mässig värdering 2,500,000 kronor, varulager (porter etc.) enligt, lågt inventeringsvärde 3,040,000 kronor och återstoden, säkra fordringar (1,705,000 kronor), banktillgodohavanden och kassa (46,700 kronor) samt aktier ’(38,600 kronor). Säljarna begärde för hela aktiekapitalet (5,000,000 kronor) ett belopp av 13,000,000 kronor, varav 1,000,000 kronor skulle gäldas kontant och 12,000,000 kronor med 6 procent obligationer (för 11,000,000 kronor) och revers å 6 procent (1,000,000 kronor). Värderas det ej kontanta beloppet efter den samtidiga kursen å 6 procent obliga­ tioner eller 85 procent, skulle hela den begärda köpesumman motsvara en kontantlikvid av 11,200,000 kronor eller 1,424,300 kronor mindre än Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 97 do behållna tillgångarnas sammanlagda realvärde. Aktierna skulle över­ lämnas utan 1920 års kupong, vara en utdelning av 000,000 kronor av köparen garanterades, varjämte denne för utgivande genom säljarna av ersättningar och gratifikationer till personal m. m. skulle ställa till disposition ett belopp av 350,000 kronor. Häremot skulle köparen äga förfoga över vinsten för 1920. På nu angivna villkor kom köpet till stånd enligt styrelsebeslut den 18 september 1920.

Utom sina engagemang i dessa båda nya dotterbolag har sprit­ centralen under år 1920 på särskild anmodan av regeringen jämväl iklätt sig en till beloppet betydande interimistisk förbindelse av för dess rörelse främmande art, nämligen övertagandet från aktiebolaget Svensk fcirgämnesindustri av vissa dess för läkemedelsfabrikation i Södertälje uppbyggda fastigheter och innehavda lager. Förloppet med detta enga ­ gemang är följande. År 1913 bildades aktiebolaget Astra, apotekarnas kemiska fabriker, för att i Södertälje bedriva tillverkning av läkemedel. Sedan kontrollen över detta bolag för ett par år sedan övergick till aktiebolaget Svensk färgämnesindustri, utvecklades denna tillverkning i storindustriell rikt­ ning. Emellertid kom färgämnesbolaget under år 1919 i ekonomiska svårigheter, och förelåg av sådan anledning skäl antaga, att läkemedels- tillverkningen skulle upphöra och den här avsedda anläggningen användas för annat ändamål. Med hänsyn till den av Astra bedrivna tillverkningens betydelse för landet fann medicinalstyrelsen sig under sådana omständigheter böra i en V. P. M. den 7 augusti 1920 för dåvarande chefen för socialde­ partementet framhålla önskvärdheten av att anläggningen, som syntes kunna förvärvas för skäligt pris, i fortsättningen komme att användas för avsett ändamål och att där upprättades ett farmaceutiskt central­ laboratorium för fabriksmässig tillverkning av bland annat sådana läke­ medel, vilka enligt medicinalstyrelsens cirkulär av den 25 oktober 1901 och styrelsens kungörelse av den 20 maj 1920 skola å apotek beredas. Ett dylikt under medicinalstyrelsens kontroll stående centrallaboratorium skulle nämligen enligt styrelsens mening, i vilken riktning apoteks­ väsendets stundande reorganisation än komme att gå, i hög grad främja den inhemska produktionen av goda och billiga läkemedel. Slutligen påpekade styrelsen även, att betydelsen av en centralanstalt för apote­ kens förseende med läkemedel hade framhållits av apotekskommittén i dess den 21 november 1919 avgivna betänkande. Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 käft. (Nr 39.) 13 98 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Denna promemoria, i vilken medicinalstyrelsen framkastat tanken, att sprit centralen eventuellt skulle befinnas vara i tillfälle att övertaga berörda anläggningar, överlämnades av chefen för socialdepartementet till styrelsen för spritcentralen med anhållan om dess yttrande, vilket avgavs den 18 september 1920, och meddelade spritcentralen, att den verkställt utredning rörande villkoren för den ifrågavarande läkemedels- fabrikens förvärvande och fortsatta drift samt i sådant syfte inlett för­ handlingar med styrelsen för aktiebolaget Svensk färgämnesindustri. Dessa förhandlingar hade resulterat i en offert från nämnda bolags sida, vilken av spritcentralen ansågs skälig, och förklarade sig bolaget berett att under vissa förutsättningar acceptera offerten samt därefter låta fabriken och tillverkningen övertagas av ett nybildat bolag, vars aktie­ kapital spritcentralen troligen finge helt teckna, och vars finansiering i övrigt skulle påvila spritcentralen. Styrelsen hade emellertid icke ansett sig utan vidare kunna ikläda sig ansvaret för genomförandet av en dylik affär och upptagandet — låt vara genom ett särskilt bolag — av en verksamhet, vilken såsom den här ifrågavarande läge fjärran från bolagets egentliga arbetsupp­ gifter. Åven om styrelsen med hänsyn till den allmännyttiga uppgift, om vilken här vore fråga, icke velat ställa sig avvisande mot en med­ verkan från bolagets sida, hade styrelsen likväl funnit sig böra för en sådan medverkan utgå från vissa förutsättningar. Det hade sålunda synts styrelsen önskvärt för att icke säga nödvändigt, att, innan här berörda affär avslutades, styrelsen finge förvissning därom, att Kungl. Maj:t ville så till vida fastställa ändrade grunder för läkemedels taxe­ ring m. m., att dels den nya fabrikens framställningskostnader för pre- paranda lades till grund för försäljningspriset till allmänheten, varigenom dessa borde kunna väsentligt reduceras, dels ock apotekarna medgåvos ut­ trycklig rättighet att från fabrikens centrallaboratorium inköpa de preparanda, de icke funne med sin fördel förenligt att framställa å eget laboratorium. Då framställningen å apotekarnas egna laboratorier varken ur kontrollens eller ekonomiens synpunkt syntes kunna upptaga tävlan med de metoder, som på det nya centrallaboratoriet borde kunna komma till användning, vore det sannolikt, att apotekarna, som icke ägde be­ fogenhet att från droghandlare inköpa preparanda, skulle, i händelse det av styrelsen förutsatta undantaget medgåves för centrallaboratoriet, från detta sistnämnda taga en väsentlig och troligen stigande del av de preparanda, som åtginge å de svenska apoteken. Därest nu omförmälda omständigheter föreläge, skulle fabrikens ekonomiska drift, om den ställdes under en duglig ledning, kunna anses någorlunda säkerställd. Givetvis Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 99 skulle fabriken dessutom söka tillhandagå apotekarna med speciella fa­ brikat, droger och andra artiklar, som apoteken skulle vilja inköpa däri­ från. Styrelsen uttalade vidare, att det måhända vore önskvärt, att fabrikens hela ledning komme att så auordnas, att statsmakterna och jämväl apotekarekåren finge medinflytande på verksamheten. Spritcen­ tralen vore givetvis villig att, då statsmakterna så önskade, Titan vinst överlämna aktiemajoriteten å det organ, statsmakterna kunde tänkas senare komma att skapa för ändamålet. För kontrollens vederbörliga anordning borde, förutom det inflytande å styrelsens sammansättning, som Kungl. Maj:t skulle vilja förbehålla sig eller någon annan stats­ myndighet, en vetenskaplig kontrollant av medicinalstyrelsen utses. Sedan betingelserna för verksamheten vid fabriken ordnats, i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen sålunda angivit, och Kungl. Magt dessutom funnit hinder för planens realiserande icke före­ ligga på grund av spritcentralens allmänna ställning eller bestämmel­ serna i dess bolagsordning, syntes spritcentralen kunna åtaga sig affärens ordnande och genom särskilt bolag utöva fabrikens drift tillsvidare och intill dess densamma kunde övertagas av något därför bildat särskilt organ eller frågan på annat sätt löstes. Genom nådigt brev till medicinalstyrelsen den 29 september 1920 fann Kungl. Maj:t, under uttalande av att Kungl. Maj:t funne hinder från Kungl. Maj:ts sida icke möta för spritcentralen att ikläda sig de för ordnande av denna angelägenhet erforderliga förpliktelser, gott an­ befalla medicinalstyrelsen att bland annat dels upprätta förslag till sådan ändring i grunderna för läkemedels tillverkning och försäljning å apotek, som med hänsyn till det ifrågasatta centrallaboratoriet funnes påkallad, dels ock utse nödiga kontrollanter för verksamheten å centrallaboratoriet, ävensom i övrigt meddela nödiga föreskrifter avseende kontrollen å laboratoriets tillverkning och försäljning. Sedan spritcentralen av sagda nådiga brev funnit framgå, att Kungl. Maj:t godkänt de villkor, vilka bolaget jämlikt dess ovan berörda skrivelse den 18 september 1920 ansett sig höra' uppställa för sin av chefen för socialdepartementet påkallade medverkan till här ifrågavarande plans förverkligande, avslöt bolagets styrelse avtal rörande de berörda anläggningarnas förvärvande m. in. Därefter underkastade styrelsen frågan rörande formerna för cen­ trallaboratoriets inrättande en ingående prövning och enades därvid om följande huvudsakliga riktlinjer. Med hänsyn till att aktiebolaget Astra varit det för läkemedels- tillverkning ursprungligen avsedda bolaget, skulle nämnda bolag om­ 100 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. bildas att utgöra det företag, vilket skulle bedriva den här ifrågavarande verksamheten. Det ombildade bolaget, (för vilket föreslagits namnet Apotekens läkemedelscentral, aktiebolag), skulle övertaga äganderätten till de av spritcentralen i Södertälje förvärvade fabriksanläggningarna jämte inventarier, lager m. m. och bolagets kapital utökas från nuvarande 1,050,000 kronor till 5,000,000 kronor, varav 1,000,000 kronor i stam­ aktier och 4,000,000 kronor i preferensaktier. Ifråga om grunderna för bolagets organisation i övrigt skulle gälla, att bolagets aktiekapital skulle utgöra lägst 5 och högst 15 miljoner kronor, att aktiernas nomi­ nella belopp skulle bestämmas till 100 kronor ävensom aktierna fördelas å stamaktier och preferensaktier, vilka sistnämnda skulle kunna utgivas till ett belopp av högst 12 miljoner kronor, varjämte stamaktierna städse skulle motsvara lägst Vs av hela aktiekapitalet och medföra fyra röster, under det att preferensaktierna skulle äga allenast en röst, att preferens­ aktierna skulle framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst å 8 procent av aktiebeloppet eller, därest genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riks­ banken, överstege 8 procent, denna ränta, ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna ägde rum, att å stamaktierna skulle årligen utdelas 7 procent eller, därest genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riks­ banken, överstege 7 procent, denna ränta, ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, sedan föreskriven utdelning å preferens­ aktierna ägt rum, att återstående vinst skulle, sedan avsättningar till bolagets fonder blivit gjorda, genom bolagets försorg särskilt reserveras att av vederbörlig statsmyndighet disponeras för understödjande av mindre bärkraftiga apotek eller för liknande syfte, att ifråga om preferensaktierna skulle för bolaget gälla samma inlösningsrätt som i motsvarande fall vore föreskriven för spritcentralens preferensaktier, att antalet ledamöter av bolagets styrelse skulle utgöra sju med fem suppleanter, och skulle Kungl. Maj:t, apotekaresocieteten, Sveriges apotekareförbund och Sveriges farma­ ceutförbund vardera utse en ledamot av styrelsen jämte en representant, varvid den av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten skulle vara styrelsens ordförande, att antalet revisorer skulle vara tre med tre suppleanter, och skulle Kungl. Maj:t äga att av dessa utse en revisor jämte suppleant, att bolagsordningen icke finge ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd, samt att 39,500 nya preferensaktier i bolaget skulle utbjudas till teckning, varvid spritcentralen skulle förbehålla sig rätt att teckna hela nyemis- Bevillningsutskottets betänkande Nr 89. 101 sionen samt därefter utbjuda samtliga de uyteeknade aktierna till över­ tagande av apotekare eller andra intresserade. Med anmälan av de åtgärder bolaget sålunda i förevarande ärende vidtagit och under den närmaste tiden ytterligare ärnade verkställa hem­ ställde styrelsen i skrivelse den 10 november 1920 till Kungl. Maj:t, jämlikt föreskrift i 57 § i aktiebolagslagen, om medgivande av rätt att i det nya bolagets ordning införa ovan angivna föreskrifter rörande styrelsens sammansättning. Omedelbart sedan nu refererade affärstransaktioner blivit bekanta genom pressen igångsattes under ledning av den för ändamålet särskilt bildade föreningen Sveriges drogengrossister, representerande två av rikets partihandlare med droger, en utomordentligt häftig agitation mot det tillärnade centrallaboratoriet. Föreningen inlämnade även till Kungl. Maj:t en skrivelse med uttalande av sin uppfattning, att det nya före­ taget vore ett oberättigat monopol, vars tillstyrkande av Kungl. Maj:t borde förhindras. Skrivelsen remitterades till medicinalstyrelsen, och Kungl. Maj:ts beslut rörande det nya bolagets ordning är alltjämt vi­ lande. Företaget har sålunda tillsvidare icke kunnat träda i verksamhet, vartill kommer, att de särskilda författningsbestämmelser, som av me­ dicinalstyrelsen skulle utfärdas för centrallaboratoriets tillskapande, ännu icke utfärdats. Det nuvarande aktiebolaget Astra bedriver emellertid under en av spritcentralen utsedd styrelse fortsatt verksamhet, ehuru givetvis i en i jämförelse med den tilltänkta mycket begränsad omfatt­ ning. Av de inköpta fastigheterna har spritcentralen för avsikt att själv disponera en större byggnad för uppsättande av ett nytt destille- ringsverk och bedrivande av brännvinsrening. Med avseende på den ekonomiska innebörden av det med färg- ämnesbolaget träffade avtalet må följande siffror tjäna till ledning. Det pris, till vilket bolagets samtliga fastigheter (fabriker, bostadshus etc.), maskiner och inventarier i Södertälje övertogs, utgjorde 3,500,000 kro­ nor. Det i bokslutet den 31 december 1919 uppförda värdet för dessa tillgångar utgjorde 5,490,914 kronor 92 öre, varav för fastigheter 3,752,294 kronor 12 öre. De sistnämnda, som år 1919 åsatts ett taxe­ ringsvärde av 3,806,700 kronor, värderades, på spritcentralens anmodan, av aktiebolaget Alf Rignérs värderingsbyrå till 4,796,541 kronor 10 öre, varav för tomterna 451,841 kronor 10 öre samt för byggnaderna 4,344,700 kronor. Det av spritcentralen erlagda priset, vilket inkluderar maskiner och inventarier till ett bokvärde av omkring 1,700,000 kronor och verkligt värde av omkring 500,000 kronor är således väsentligt lägre än alla nu nämnda värderingssiffror och måste sålunda betraktas såsom ett relativt mycket lågt pris. 102 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Utom fastigheterna övertogs jämväl bolagets mycket omfattande lager av läkemedel och droger. Ehuru dessa skulle likvideras med be­ tydande rabatt å det vid inköpstillfället (oktober 1920) gällande mark­ nadspriset för varan, har det hastiga prisfallet å denna marknad under de senaste månaderna medfört, att likväl någon förlust å detta lager kan komma att uppstå, så mycket mer, som de oväntade hindren för rörelsens omläggning och utveckling på vid övertagandet förutsatt sätt försvåra eller omöjliggöra ej blott fastigheternas utan även lagerbehåll- ningens tillfredsställande ekonomiska utnyttjande, övertagandet, som står under priskontroll av en särskild, paritetiskt sammansatt värderings- nämnd med opartisk ordförande, har ännu ej fullt avslutats, vadan totalbeloppet av detta engagement ej kan exakt angivas. Det torde dock komma att röra sig omkrig 1.5 miljoner kronor. Slutligen gällde avtalet även övertagande av Astras och ett annat dotterbolags (aktiebolaget Svanens droghandel) fordringar, för vilka bankgaranti ställdes av säljaren.

Till spritcentralen voro vid utgången av år 1920 anslutna följande dotterbolag med nedanstående aktiekapital.

Av aktiekapitalet äger Aktiekapital Vin- & spritcentralen Aktier Aktier Företagets namn Stam­ Preferens­ Stam­ Preferens­ med lika aktier aktier med lika aktier aktier rätt rätt Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Carlshamns Punschfabriks A.-B...... 50,000 850,000 _ 50,000 _ — A.-B. J. Cederlunds Eftr...... 100,000 600,000 — 100,000 — — A.-B. J. D. Grönstedt & C:o...... 800,000 2,800,000 — 800,000 2,171,000 — A.-B. Tegnér & Wilken...... — — 3,000,000 — — 2,996,000 A.-B. Skattefri Sprit ...... 100,000 300,000 — 100,000 296,000 — Hälsingborgs Jäst- och Spritfabriks A.-B...... _ 160,000 _ _ 159,600 A.-B. Hans Billmansons Vinagenturer — — 100,000 — — 96,000 A.-B. De Förenade Vinagenturerna... — — 100, ooo 1 — — 96,000 A.-B. William Grafs Vinagentur ...... — — 304,0001 — — 300,000 A -B. Hammaren & C:o...... — — 700,000 — — 696, OCH) A.-B. Charles Knutzen ...... — — 25,000 — — 21,000 A.-B. Fritz Kramer & C:o...... — — 25,000 — — 21,000 Gösta Lindberg & C:o, A.-B...... 100,000 100,000 — 100,000 — — Ivar Möller Import A.-B...... 50,000 350,000 — 50.000 — — A.-B. Gustaf Wigart ...... — — 100,000 — — 99,500 A.-B. Nya Grand Hotell ...... — 3,600,000 — — — 3,569,500 Porterbryggeri A.-B. D. Carnegie & C:o ...... _ 5,000,000 _ . _ 4,996,000 A. B. Astra, Apot.-Kem. Fabriker ... — l,050,000i — — 1,000,000 A.-B. Svanens Drogbandel...... — — 300,000 — — 297,500 Bevillningsutskottets betänkande Nr dO. 103

3. Direktörsrädet. För åvägabringande av ett mera planmässigt samarbete mellan sprit­ centralen och dess fjrra med partihandelsrätt för rusdrycker utrustade dotterbolag har från och med mars månad 1919 en särskild organisation, benämnd direktörsrådet, upprättats inom koncernen. Direktörsrådets arbete skall enligt den för detsamma antagna och av respektive bolags styrelser godkända arbetsordningen åsyfta dels åstad­ kommande av nödig enhetlighet rörande de under bolagens verksamhets ­ område fallande viktigare varuslagens inköp, prissättning, benämning och saluförande, dels behandling av frågor rörande tjänstemännens och arbetarepersonalens avlöningar och arbetsvillkor, dels ock slutligen i övrigt alla viktigare spörsmål av betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet. Medlemmar av rådet skola vara verkställande direk­ tören och vice verkställande i spritcentralen samt verkställande direk­ tören i vart och ett av de övriga partihandelsbolagen. Därjämte skall spritcentralens styrelse utse trenne medlemmar av rådet, av vilka en skall vara rådets ordförande samt en dess vice ordförande. Till rådets medlemmar har av spritcentralens styrelse valts doktor Ivan Bratt, ordförande bankdirektören A. Hedenlund, vice ordförande, och kanslisekreteraren Alfred Peyron. Övriga ledamöter av rådet äro direktören Ebbe Wennerberg (verkst. dir. i spritcentralen), direktören K. E. Ringholm (v. verkst. dir. i spricentralen), direktören Rob. Carlson (verkst. dir. i A.-B. J. D. Grönstedt& C:o), direktören Elof Tegnér (verkst. dir. i A.-B. Tegnér & Wilcken), direktören Gustaf Jonsson (verkst. dir. i A.-B. J. Cederlunds eftr.), direktören W. Söderlund (verkst. dir. i Carlshamns Punsch- fabr. A.-B.) Rådets sekreterare är doktor M. Marcus. Vid rådets sammanträden skola protokoll föras över rådets beslut, varjämte till protokollet skall anmälas varje sedan näst föregående samman­ träde av respektive bolags styrelse eller verkställande direktör fattat beslut eller vidtagen åtgärd, som äger samband med rådets verksamhet. Rådets protokoll skola, så snart ske kan, i avskrift översändas till rådets med­ lemmar för kännedom och respektive styrelses delgivning. De av rådet fattade beslut skola i främsta rummet ha karaktär av anvisningar beträffande de med besluten avsedda åtgärder. Verkställande direktör för ett inom rådet företrätt företag må emellertid icke vidtaga åtgärd i strid mot 104 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. rådets beslut utan att ha underställt ärendet respektive styrelses prövning och beslut. Rådets beslut i sådana ärenden, vilka anses böra upptagas till behandling och avgörande av vederbörande styrelse, skola genom respektive direktörs åtgärd underställas dylik prövning av styrelsen.

C. Motionärernas kritik. Den i det föregående givna översikten av de nuvarande parti­ handelsbolagens och särskilt spritcentralens tillkomsthistoria och organi ­ sation torde ha givit en något fylligare bild av dessa för den förelig­ gande frågans bedömande avgörande faktorer, än som bjudits av motio­ närernas motsvarande redogörelse. Vi våga ock uttala den uppfattningen, att de flesta av de påståenden, som av motionärerna byggts på den av dem givna framställningen, icke kunna vidmakthållas i belysning av de fakta, som vi här tillåtit oss sammanställa. I det följande skall riktig ­ heten av denna uppfattning något närmare bestyrkas. Motionärerna framställa (se hr Normans m. fl. motion sid. 5) huvud ­ sakligen anmärkningar mot: 1) det formella förfarandet vid »monopolets stiftande», d. v. s. de nuvarande partihandelsrättigheternas tillkomst; 2) dettas principiella innebörd och 3) dess utveckling och nuvarande gestaltning. . ... Med avseende på »monopolets» tillkomst antaga motionärerna, att »det understöd, som centraliseringstanken 1917 rönte från dåvarande finansministern, i huvudsak var grundat i sjfltet att härigenom förenkla finansieringen av statens ersättningsskyldighet». Motionärerna förklara sio- ej vilja ingå på spörsmålet, huruvida detta ändamål varit ägnat att försvara medlets tillgripande eller om syftet på tillfredsställande sätt vunnits. De inskränka sig till att hänvisa till hrr Kvarnzelius och Bernhard Erikssons yttrande inom kontrollrådet, enligt vilket allvarliga betänkligheter kunde anföras mot att under Kungl. Maj:ts och kontroll­ styrelsens direktiv eller indirekta medverkan ersättningsfrågan ordnades utan riksdagens hörande. . Häremot må med stöd av den föregående framställningen fram­ hållas, att den av hrr Kvarnzelius och Eriksson gjorda erinran senare till fullo beaktats, i det att Kungl. Maj:t genom proposition till 1920 års riksdag underställt dess prövning hela ersättningsfrågan, inbegripande jämväl spritcentralens hithörande verksamhet, och att denna proposition utan någon som helst anmärkning blivit av riksdagen godkänd. Då det vid behandlingen av denna fråga legat nära till hands att antaga, att, Bevillningsutskottets betänkande Nr Hi). 105 därest riksdagen funnit skäl föreligga för anmärkning mot partihandels­ bolagens organisation eller ställning i övrigt, dylik anmärkning i detta sammanhang blivit framställd, må det synas naturligt, att, när så ej skett, bolagen själva trott sig böra förutsätta, att jämväl deras organisation m. m. vunnit riksdagens gillande. Det vill i varje fall förefalla, som om den i nämnda proposition meddelade, synnerligen utförliga redo­ görelsen för ersättningsfrågans hela gång och riksdagens på grundval därav fattade beslut helt undgått motionärernas uppmärksamhet. Vi veta icke i vad mån den finansminister, som år 1917 gav centraliseringstanken sitt understöd, därvid allenast letts av den av motio­ närerna förmodade önskan att »förenkla finansieringen av statens ersätt­ ningsskyldighet». Vi hålla för synnerligen troligt, att denna medverkan lämnades även för ordnande av partihandeln i sådan riktning, som cen­ traliseringen avsåg. Helt visst bör emellertid riksdagen, som år 1917 trodde sig böra förutsätta, att statsverkets fond av rusdrycksmedel måste anlitas för lösande av de på grund av rusdrycksförsäljningsförordningens antagande uppkomna ersättningsfrågorna, år 1920 med tillfredsställelse ha erfarit, att denna fond icke behövt minskas med ett öre för detta ändamål. Och likväl hade denna ersättningsfråga, såsom de av sprit­ centralen och dess dotterbolag utgivna siffror visa, kunnat kosta stats­ verket minst lika mycket som tobaksmonopolets införande. Det kan ej heller med fog göras gällande, att den anordning av partihandeln, som motionärerna benämna monopolisering, tillkommit, utan att riksdagen hållits fullt underkunnig om utvecklingen. Med av­ seende på ersättningsfrågans behandling har det oriktiga i en dylik uppfattning redan belysts. Men det gäller i samma grad övriga hit­ hörande förhållanden. Såsom i det föregående visats, innehöll herrar Kvarnzelius ’ och Erikssons av motionärerna åberopade yttrande år 1917 i kontrollrådet även ett understrykande av nödvändigheten av att det eller de nya partihandelsbolag, som bildades, finge i bolagsordningen införda klara bestämmelser, som garanterade, att aktieägarna icke erhölle mer än en begränsad ränta å aktiekapitalet, att vid bolagets upphörande alla till­ gångar utöver kapital och ränta tillfölle statsverket liksom ock årligen uppkommen vinst utöver den fixerade räntan årligen skulle ingå till statsverket, sedan nödiga avsättningar till fonder ägt rum, att inga oskäliga löner eller höga administrationskostnader tillätes, samt att kon­ trollstyrelsen finge befogenhet att öva kontroll över verksamheten, så att inga enskilda av densamma direkt eller indirekt kunde förskaffa sig oberättigade fördelar. Detta yttrande refererades av dåvarande finans- Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 höft. (Nr 39.) 14 106 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ministern, när denne år 1919 lämnade riksdagen en utförlig redogörelse för hela ärendets dittillsvarande gång. När samma ämne år 1918 bragtes under riksdagens prövning på grund av motion av herr Lithander, uttalade bevillningsutskottet, att det icke vore övertygat om lämpligheten eller önskvärdheten av att nå^ra hinder lades i vägen för den utveckling, som faktiskt ägde rum. Dessutom förklarade sig utskottet förvissat, att åtskilliga osunda före­ teelser på ifrågavarande område komme att upphöra, därest partihandeln utövades av ett fåtal, under offentlig kontroll stående bolag med begränsad vinstandel. Sistnämnda uttalande gjorde riksdagen vid behandling av utskottets utlåtande till sitt eget. De nuvarande partihandelsbolagen äro helt och hållet av den typ, som av 1918 års riksdag sålunda godkänts. Deras organisation har ock i alla detaljer uppbyggts i enlighet med det av de båda nämnda kontrollrådsledamöterna angivna programmet. Det bör sålunda med allt fog kunna sägas, att, om ock den nuvarande ordningen för parti­ handeln icke i sina enskildheter uttryckligen lagstadgats, denna handel likväl ej organiserats på ett mot givna lagbestämmelser stridande sätt — 1918 års riksdag skulle helt visst ha reagerat häremot — eller att man vid detta organisationsarbete ej sökt att helt ansluta sig till de i riksdagens eller andras auktoritativa uttalanden angivna direktiv. När motionärerna sedan övergå till utveckling av sina anmärk­ ningar i den andra huvudpunkten, »monopolets» principiella innebörd, anföra de såsom sitt väsentliga argument, att, därest kontrollstyrelsen tillämpat rusdrycksförsäljningsförordningen efter dess förutsättning, sä skulle ingen monopolisering kunnat ske. Denna förutsättning skulle, enligt motionärernas mening, innefatta »att åtminstone näringsidkare, som tidigare arbetat i yrket, borde äga rätt till partihandel, därest de ej vore diskvalificerade». I det föregående har visats, att vid 1919 års ingång spritcentralen och dess dotterbolag inlöst eller ersatt samtliga vin- och spirituösa- handlare i riket. Några andra parti-eller detaljhandlare med rusdrycker än systembolagen och spritcentralen med dess dotterbolag förefunnos sålunda vid nämnda tidpunkt icke vidare och således ej heller den av motionärerna åberopade förutsättningen för meddelande av flera parti­ handelsrättigheter. Det måste därför antagas, att, därest motionärerna ägt kännedom om detta förhållande, de skulle ha ansett förordningen tillämpad efter dess förutsättning och »monopolet» ur denna synpunkt utan erinran. I detta sammanhang upptaga motionärerna även frågan om centra- Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 107 liseringens praktiska betydelse för handeln i dess förhållande till den konsumerande allmänheten. De förklara sig »benägna att tro, att även på detta område den stimulerande verkan av konkurrens skulle vara till gagn». Särskilt kunde ifrågasättas, om den ovillkorliga bundenheten av inköp genom pris- och inköpsnämnden (och därigenom praktiskt taget inköp från spritcentralen) åtminstone för de större systembolagen vore erforderlig eller lämplig. Med avseende på denna anmärkning må anföras, att den kontroll, som utövas av pris- och inköpsnämnden, ingalunda, såsom rätt allmänt synes förutsättas och även motionärerna antaga, är av övervägande formell natur. I stället syftar denna kontroll, enligt vad erfarenheten hittills visat, att — för övrigt i full överensstämmelse med partihan ­ delsbolagens hela prispolitik — ernå för den svenska konsumtionen möjligast gynnsamma pris och varukvaliteter. Det ligger ock i sakens natur, att en stor handelskoncern, sådan som de nuvarande partibolagen, från vilken det privatekonomiska vinstintresset är helt borteliminerat och där det bästa av den sakkunskap är representerat, som tidigare fanns tillgänglig i branschen inom landet, skall äga de största förut­ sättningar att pa bästa möjliga sätt betjäna konsumtionen. Det är vår bestämda, av intet sakskäl motbevisade uppfattning, att vår inköps- och försäljningspolitik, stödd av ett obrottsligt genomförande av en fullt ärlig ursprungs- och varubeteckning och av en ytterst måttlig vinst­ beräkning, bereder tillfälle att bjuda våra varor till kvaliteter, urval och priser, som i varje hänseende fullt tåla en jämförelse med vad som förut förekommit hos oss och med vad som nu bjudes i andra med vårt i produktionshänseende jämställda länder.

Den sista mot partihandeln av motionärerna framställda anmärk­ ningen gäller »dess utveckling och nuvarande gestaltning» och avser i huvudsak dels den omständigheten, att, enligt motionärernas tro, hittills ingen del av spritcentralens vinst inlevererats till statsverket, dels ock över huvud bolagets medelsdisposition. I förstnämnda hänseende påklaga motionärerna, att i spritcentra­ lens första bolagsordning icke de av herrar Kvarnzelius och Eriksson framställda, tidigare återgivna önskemål rörande begränsad utdelning till aktieägarna och överskottsvinstens inleverans till statsverket beaktats. De referera ock ett uttalande av dåvarande finansministern under 1919 års riksdag, där denne förklarat, att partihandelsbolagens aktieägare försäkrat sig komma att åtnöjas med 7 procent ränta och att övrig vinst skulle tillfalla statsverket samt »finna det anmärkningsvärt», att 108 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. denne regeringsmedlem »ännu i januari 1919 kunde sväva i okunnighet om den verkliga organisationen av det organ, varåt den verkställande statsmakten överlämnat — statsmakten». Under tiden till och med 1919 hade utdelningen å stamaktierna årligen varit 20 procent och om leverering av vinstmedel till statsverket lämnade tillgängliga räkenska­ per ej antydan. Vi tillåta oss beteckna denna framställning såsom synnerligen anmärkningsvärd. De uttalanden, som här gjorts av motionärerna och som innebära skarpa angrepp såväl mot den dåvarande finansministern som mot bolagets förvaltning, sakna nämligen varje sakligt underlag. De torde vara tillkomna på grund av ett i detta sammanhang svår­ förklarligt förbiseende av det faktum, att, när spritcentralen år 1917 bildades, utdelningen å dess preferensaktiekapital i bolagsordningen ut­ tryckligen begränsades till 7 procent och att stamaktierna, å vilka utdel­ ningen var olimiterad, övertogos av stockholmssystemet. Först med 1921 års ingång har sistnämnda företag försålt dessa aktier, å vilka utdelningen från och med år 1920 är begränsad till den för räkenskapsåret gällande genomsnittliga aktiebelåningsräntan uträknad av riksbanken. Den ut­ delning av 20 procent, som kommit spritcentralens stamaktieägare till del för åren 1917—1919, har sålunda tillfallit, stockholmssystemet och genom denna mellanhand inlevererats till statsverket i samband med systembolagets egen vinst. Preferensaktieägarnas utdelning har under hela tiden utgjort 7 procent. Av det anförda, vilket torde varit känt för de flesta, som ägnat dessa frågor ett om ock endast flyktigt intresse, torde med önskvärd tydlighet framgå, att motionärernas anmärkningar och slutsatser i denna del icke förtjäna något avseende. Motionärerna uttala i detta sammanhang även den mening, att spritcentralens hittills redovisade vinstsiffror synas vara »ganska be­ gränsade» i betraktande av affärernas privilegierade ställning. Det vore »svårförklarligt, att det ekonomiska utfallet ej blivit annorlunda». Spritcentralens vinst åren 1917—1920 framgår av följande tablå:

Årsnetto- Nettovinst Aktiekapitalet Omsättning vinst i i procent Nettovinst. vid årets slut. under året. procent av omsätt­ av aktie­ ningen. Kronor. Kronor. Kronor. kapitalet. 1917u/8-31/12 .. 286,531 11,225,000 3,581,867 6.8 8.0 1918 ...... 1,466,593 15,000,000 22,804,388 9.8 6.4 1919 ...... 6,876,975 20,000,000 82,395,708 34.4 8.4 1920 ...... (c:a) 13,200,000 20,000,000 153,027,144 66.1 8.6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 109 Det är givetvis vanskligt att uttala en allmängiltig mening om, huru stor avkastning, som bör betraktas såsom normal för ett visst företag. Denna svårighet ökas i hög grad när, såsom ifråga om spritcentralen, verksamheten måst belastas med synnerligen betydande utgifter för in­ lösning och ersättning. Det vill ock synas, som om det första år, då bolagets avkastning kan mätas med vanliga mått, är år 1919, enär helt naturligt verksamheten dessförinnan starkt påverkats dels av krisför­ hållandena (så var t. ex. brännvinsbränningen åren 1917—18 ytterligt begränsad) och dels av det första årets organisationsarbete och konsoli- deringssträvanden. Det förefaller emellertid, som om den för år 1919 uppnådda vinsten, motsvarande 34.4 procent av aktiekapitalet, måste betecknas såsom relativt mycket tillfredsställande. Tobaksmonopolet, med vilket en jämförelse torde ligga nära till hands, redovisade för sitt tredje verksamhetsår (1917) en vinst å allenast 16.9 procent av aktie­ kapitalet, således mindre än hälften av spritcentralens motsvarande summa. Ännu år 1919 hade tobaksmonopolet icke nått upp till mera än 24.4 procent vinst och likväl har sistnämnda företag i olikhet med sprit­ centralen ej betungats med några som helst utgifter för inlösning eller ersättning, varjämte spritcentralen, såsom flerstädes i denna framställning påpekas, ifråga om sin prissättning ingalunda kan tillämpa monopolpris, utan i stället fört en synnerligen moderat prispolitik. I förhållande till omsättningen företer, såsom tablån visar, nettovinsten mycket jämna siffror, tydande på en under alla år upprätthållen enhetlig inkomst- och utgiftsreglering. De anmärkningar, som motionärerna rikta mot spritcentralens medelsdisposition, hänföra sig i huvudsak till de i den offentliga dis­ kussionen ofta berörda förvärven av porterbryggeriaktiebolaget D. Car- negie & C:o och aktiebolaget Nya Grand Hotell. För de med dessa transaktioner sammanhängande förhållanden har i det föregående en ingående redogörelse lämnats. Den torde ha visat, att goda skäl förelegat för de båda förvärven och att det pris, till vilket aktierna i företagen inköpts, måste anses skäligt med hänsyn till de värden företagen representera. Motionärerna ha i detta sammanhang till belysning av huru sprit­ centralens ledning själv tros fatta »sin ställning såsom organ för det allmänna» anfört ett i tryck återgivet diskussionsinlägg av bolagets styrelseledamot dr Bratt, enligt vilket denne i oktober 1920 skulle ha yttrat, att bolaget icke hade någon skyldighet att överlämna sin vinst till staten utan gjorde det frivilligt och till av bolagsstämman för varje år fastställt belopp. Dr Bratt har med avseende på det sålunda i hans 110 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. mun lagda yttrandet offentligen tillkännagivit, att det referat, ur vilket det hämtats, aldrig underställts hans godkännande och att han svävade i fullständig okunnighet om dess tillvaro, tills han fann det citerat i en tiduingsartikel. Han har tillika förklarat, att det helt och hållet saknar autencitet och att ingenting kunde vara honom mera främmande än att förneka spritcentralens genom bolagsordningen fastställda skyldighet. Styrelsen i sin helhet delar givetvis denna uppfattning, varvid emellertid må framhållas, att styrelsen, så länge bolagets hela aktie­ kapital, d. v. s. ett belopp i stam- och preferensaktier av 20,000,000 kronor, utgöres av enskilda medel, måste trygga bolagets i bolagsord­ ningen jämväl fastslagna rätt att genom nödig fondavsättning konsolidera dess ställning, så att detta kapital kan anses fullt säkerställt även inför oväntade situationer. Vid framställande av nu berörda liksom av flertalet övriga anmärk­ ningar synas motionärerna ha förbisett det faktum, att spritcentralen ingalunda, såsom motionärerna förutsätta, är eller utgivit sig för att vara något »organ för det allmänna» eller »ett statens förvaltningsorgan» eller något »ombud» för staten-»huvudmannen», vars förtroende om­ budet, enligt motionärernas mening, svikit. Spritcentralen och dess dotterbolag ha bildats såsom enskilda aktiebolag i syfte att, efter successivt övertagande av brännvinsreningen o

D. Slutanmärkningar. Med det anförda torde samtliga de omständigheter ha berörts, som av motionärerna anförts till stöd för de av dem framställda an­ märkningar mot det nuvarande s. k. partihandelsmonopolet på rusdrycks- försäljningens område. Vi våga uttala den tron, att vi lyckats visa, att vissa väsentliga anmärkningar uteslutande tillkommit på grund av bristande kännedom om de verkliga förhållandena och att i övriga fall goda skäl kunnat andragas för en mot motionärernas åsikt stridande uppfattning rörande partihandelns påklagade ställning och verksamhet. I övrigt tillåta vi oss att till vår framställning foga några slutord. Den lösning, som nu givits åt partihandelsfrågan, har möjliggjort, att denna kan uteslutande handhavas av organ, som i sitt förhållande till det allmänna äro i det närmaste jämnställda med detalj handels­ bolagen. Inom dessa båda väsentliga grenar av rusdryckshanteringen är sålunda det enskilda ekonomiska intresset helt borteliminerat och den å rörelsen uppkommande vinsten står till statsverkets disposition. Här­ med ha även undanröjts de utomordentliga svårigheter, som skulle ha uppstått genom bibehållandet av ett stort antal enskilda partihandlare, vilka vore nödsakade att sälja sina varor till en enda uppköpare, pris- och inköpsnämnden, och vilka antingen, för att hävda sin ställning, hade tvingats till en fast sammanslutning med syfte att i eget vinstin­ tresse genomföra en stram prispolitik eller ock, därest ett dylikt sam­ förstånd ej kunnat uppnås, förr eller senare skulle kommit i hårt ekono­ miskt trångmål. Det detaljhandelsmonopol, som rusdrycksförsäljnings- förordningen genomförde, krävde otvivelaktigt en partihandel, som i sin organisation och allmänna syftning utgjorde ett komplement till systembolagen. Ej heller torde en fortlevande privat vinhandel ha varit mäktig att tillämpa en fullt riktig varubeteckning eller att genomföra den 112 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. ytterligt noggranna kontroll, som i fråga om tjänstemän och arbetare måste utövas inom en på tillfredsställande sätt handhavd rusdrycks- hantering — tvenne syften, som de nuvarande partihandlarna från början av sin verksamhet sökt och även lyckats fylla. I sitt krav på utredning uttala motionärerna, att denna »närmast borde taga sikte på en anordning med fri näringsutövning». Att en dylik återgång till tiden före år 1917 ej kan omfatta detaljhandeln torde vara klart även för dem, som eljest omfatta detta förslag — ingen har veterligen tänkt sig en ändring av lagstiftningen i sådant hänseende. Vilka olägenheter ett återinförande under sådana omständigheter av en­ skilda partihandlare skulle medföra har nyss antytts. Det må dessutom här ytterligare understrykas, att det för närvarande veterligen icke finnes någon person eller firma i Sverige, som tidigare varit verksam såsom partihandlare och som icke antingen nu tillhör någotdera av de existe­ rande partihandelsbolagen eller ock erhållit inlösen eller ersättning mot uttrycklig förbindelse att icke vidare utöva dylik verksamhet i riket. De eventuella nya enskilda partihandlarna måste således — därest här berörda äldre utövare av yrket icke skulle förutsättas vara beredda att bryta av dem ingångna avtal och förbindelser — rekryteras bland per­ soner utan någon som helst föregående erfarenhet eller sakkunskap i branschen. Det kan icke antagas, att en dylik anordning skulle lända varken det med den ifrågasatta förändringen avsedda syftet eller den vin- konsumerande svenska allmänhetens intressen till gagn. Och under det att genom spritcentralens inlösningsförfarande vunnits den för det all­ männa betydelsefulla ekonomiska fördelen, att hela ersättningsfrågan ordnats utan någon som helst belastning av statsverket, så skulle genom ifrågasatt meddelande till enskilda av nya rättigheter till partihandel, när förhållandena måhända en gång krävde även dessa rättigheters in­ dragning, skapas nya ersättningskrav mot det allmänna, vilka sannolikt ej lika kostnadsfritt kunde tillgodoses. Det nuvarande systemet närmar sig helt visst i åtskilliga hänse­ enden ett faktiskt monopol. Det överensstämmer med det enda före­ fintliga statsmonopolet av motsvarande art — tobaksmonopolet — genom att för närvarande vara den praktiskt taget enda tillverkaren av den inom landet beredda, av företaget tillhandahållna varan. I väsentligt högre grad än tobaksmonopolet torde rusdryckspartihandeln dessutom själv importera och försälja de från utlandet hämtade varorna. Tobaks- monopolets stamaktier ägas direkt av statsverket, spritcentralens av ett av Kungl. Maj:t godkänt konsortium, som är skyldigt att, när helst så påfordras, överlåta aktierna till statsverket. Såväl tobaksmonopolets Bevillningsutskottets betänkande Nr HD. 113 som spritcentralens styrelser utses till hälften av Kungl. Maj:t, men, under det att den övriga hälften hos tobaksmonopolet väljes av prefe­ rensaktieägarna, så utses denna inom spritcentralen av de med röst­ övervikt utrustade stamaktiernas innehavare — indirekt kontrolleras sålunda hela styrelsen av Kungl. Maj:t. Däremot saknar spritcentralen motsvarighet till den jourhavande direktör, vilken i tobaksmonopolet utses bland de kungavalda styrelseledamöterna. Under det utdelningen å preferensaktier är begränsad till 7 procent i spritcentralen, kan teoretiskt vida högre utdelning förekomma inom tobaksmonopolet — i själva verket har den under de senaste åren utgjort 8 V2 procent. Övrig vinst — i spritcentralen med avdrag av aktiebelåningsränta för stamaktiekapitalet — tillfaller i båda bolagen efter nödig fondering staten, varvid tobaks­ monopolet likväl är bundet av viss begränsning i fondavsättningen. Det anförda visar, att den organisation, som givits det under riksdagens medverkan genomförda tobaksmonopolet icke i något som helst väsentligt avseende bättre tillgodoser det allmännas intressen än den organisation spritcentralen och dess företag erhållit, visserligen utan uttryckligt riksdagsbeslut, men i anslutning till där uttalad mening samt under öppen och för riksdagen vid flera tillfällen närmare bekant­ gjord medverkan av Kungl. Maj:t. Om sålunda i detta hänseende näppeligen någon berättigad in­ vändning kan göras mot partihandels-»monopolet)) sådant detta för när­ varande gestaltar sig, så må emellertid slutligen framhållas, att den enda allvarliga olägenhet, som från en viss synpunkt vidlåder detsamma är att det icke är ett verkligt — monopol. En utbredd mening synes nämligen numera utgå från, att rusdryckspartihandeln skall tillföra stats­ verket högst betydande inkomster. Såsom tidigare i denna redogörelse framhållits, är emellertid för nämnda syftes vinnande ett avgörande hinder förhanden i den omständigheten, att partihandelns prissättning icke är fri. Den är bunden av pris- och inköpsnämndens kontroll och denna kontroll syftar till bestämmande av för konsumtionen gynnsammast möjliga, på grundval av världsmarknadens läge kalkylerade pris. Det är uppenbart, att mellan dessa båda syftemål, lägsta pris för konsu­ menten och högsta inkomst för statsverket, råder det skarpaste motsats­ förhållande. Genom den nuvarande partihandelsorganisationen bär den över­ byggnad skapats på detalj handelsmonopolet, som torde böra betraktas såsom den ändamålsenligaste och rationellaste för vinnande av lag ­ stiftningens syfte. Vill man på dess grund bygga även en säker inkomst­ källa för staten, så erfordras härför knappast någon ändring av själva Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 33 käft. (Nr 39.) 15 114 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. partihandelns organisation, men väl sådana garantier för verksamhetens bedrivande, att bolagen ej, för att skydda sin egen ställning inför i olika avseenden ovissa utsikter, se sig nödsakade att minska beloppen av de till statsverkets förfogande ställda medel till förmån för nödiga konso- lideringsåtgärder. I sådant syfte synes trygghet böra beredas bolagen för att bl. a. nya partihandelsrättigheter ej meddelas och att detalj­ handelsbolagens varuanskaffning såsom hittills må ske genom parti­ handelsföretagen. Mot garantier av denna art kunde partihandelsbolagen förbinda sig, att, såvida pris- och inköpsnämndens mellankomst ej för­ hindrade det, i sin prissättning taga hänsyn till statens önskemål rörande vinstens storlek. Därjämte borde icke något hinder möta från bolagens sida att, därest så befunnes erforderligt, även förbinda sig till viss be­ gränsning i avskrivningar å fastigheter och inventarier och i fondavsättning samt att medgiva ökad kontroll från statens sida genom en av Kungl. Maj:t utsedd jourhavande direktör eller på annat lämpligt sätt. Enklast torde nu antydda syften kunna vinnas genom ett av riks­ dagen godkänt avtal mellan staten och partihandelsbolagen. Enär emellertid genom tillskapande av ett dylikt nytt rättsförhållande måhända en eller annan bestämmelse i gällande rusdryck slagstiftning kan komma att beröras, torde spörsmålet rörande formen för den av oss under vissa förutsättningar ifrågasatta anordningen böra närmare övervägas. Frågan huruvida ett tillskapande i en eller annan form av ett faktiskt monopol på partihandelns område kan tänkas komma att medföra minskade möjligheter att tillgodose de önskemål, som i här förevarande avseenden kunna framställas från utländska producenter eller deras repre­ sentanter, anser sig styrelsen icke böra i detta sammanhang beröra. Slutligen torde måhända ej böra lämnas oanmärkt, att i den mån målet för det allmännas ifrågavarande åtgärder närmast är ökandet av de på rusdryckshanteringen ankommande statsinkomster, ett dylikt syfte även kan vinnas genom sådana föreskrifter för detaljhandelsbolagens prissättning, att dessa bolags vinst, vilken som bekant med undantagför 5 procents utdelning å aktiekapitalet oavkortad tillfaller statsverket, i avsedd utsträckning utökas. I ett dylikt system kunde partihandeln organiseras såsom ett systembolagens gemensamma inköpsföretagpå kooperativ grund. Stockholm den 30 mars 1921. För styrelsen i aktiebolaget Vin- & spritcentralen. F. BERGENHOLTZ. M. Marcus. Bestyrkes å tjänstens vägnar: Ivar Skantze. Bevillningsutskottets betänkande Nr U9. 115

Bilaga 2.

Kungl. Kontrollstyrelsens cirkulär nr 15

med föreskrifter beträffande brännvinsförsäljniiigsbolagens inköp av brännvin.

Kungl. kontrollstyrelsen får härmed meddela, att styrelsen, efter kontrollrådets hörande, jämlikt stadgandet i 15 § 1 mom. av förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin, sådant nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 3 juni 1915, till efterrättelse för brännvinsförsäljningsbolagen beslutat lämna följande föreskrifter beträffande brännvinsförsäljningsbolagens inköp av brännvin. 1 §• Brännvinsförsäljningsbolag åligger att, på sätt här nedan närmare angives, genom en pris- och inköpsnämnd, som av kontrollstyrelsen tillsättes, inköpa samtliga de slag av brännvin, som äro erforderliga för rörelsens utövande.

2 §• 1. Pris- och inköpsnämnden, som har sin verksamhet förlagd till Stockholm, skall bestå av högst fem ledamöter, av vilka kontrollstyrelsen förordnar en att vara ordförande. 2. Ledamöterna i nämnden tillsättas för en tid av minst ett år. 3. Instruktion för pris- och inköpsnämnden utfärdas av kontrollstyrelsen. 3 §• Pris- och inköpsnämnden skall i god tid före varje kalenderårs ingång samt eljest, då nämnden så finner lämpligt, offentligen infordra anbud å leverans till brännvinsförsäljningsbolagen å olika varuslag av brännvin. Beträffande de särskilda bestämmelser, som vid infordrandet av anbud kunna vara erforderliga, beslutar kontrollstyrelsen efter förslag av nämnden.

4 §• Anbuden, som skola till nämnden ingivas i förseglat skick samt när så på­ fordras, vara åtföljda av prov på varan, skola bland annat innehålla uppgift om pris å varan netto, om leveranssätt och om den myckenhet, som anbudsgivaren vill leverera. 5 §• Nämnden skall, där så prövas nödigt, låta brännvin, varå anbud ingivits, undergå prov med hänsyn till kvalitet och alkoholhalt. 116 Bevillningsutskottets betänkande Nr 89. 6 §• Befinnes ingivet anbud å visst slag av brännvin, resp. kvalitet eller märke, vara antagligt, äger nämnden avsluta avtal med anbudsgivaren om leverans därav till brännvinsförsäljningsbolagen för en tid av högst ett år eller för särskilt fall den längre tid, som av kontrollstyrelsen kan bliva bestämd. Finner nämnden, att pris å visst slag av brännvin, resp. märke eller kvalitet, varå anbud ingivits, är oskäligt, skall nämnden därom göra anmälan till kontroll­ styrelsen och må icke, innan kontrollstyrelsen fattat beslut, avsluta avtal om leverans. 7 §• Skulle det vid prövning av ingivna anbud, avseende leverans av brännvin, befinnas, att flere anbudsgivare ingivit anbud på vara av samma kvalitet och till samma pris samt under i övrigt likartade leveransförhållanden, äger nämnden att mellan dessa anbudsgivare fördela leveranserna. 8 §• Å de slag av brännvin, resp. märken och kvaliteter, beträffande vilka nämnden avslutat avtal om leverans, skall nämnden upprätta förteckning, kallad inköpspris­ lista, vilken tillhandahålles brännvinsförsäljningsbolagen. 9 §. Brännvinsförsäljningsbolag skall till nämnden insända rekvisition å för rörelsen erforderliga slag av brännvin. Nämnden åligger att från vederbörande leverantör verkställa rekvisitionen för direkt försändning till det rekvirerande bolaget. Nämnden äger bestämma på vad sätt bolag skall rekvirera hos nämnden verkställda rekvisitioner.

10 §. Såsom bidrag till täckande av de med nämndens arbete förenade kostnader skall bolag erlägga en föreningsavgift till den storlek, som av kontrollstyrelsen efter nämndens hörande bestämmes. 11 §. Nämnden vare skyldig ej mindre föra fullständiga räkenskaper än även till kontrollstyrelsen inom februari månads utgång varje år avlämna berättelse över sin under nästföregående kalenderår utövade verksamhet. Nämndens räkenskaper och förvaltning skola årligen granskas av två av kontrollstyrelsen utsedda revisorer. Om ansvarsfrihet för nämnden beslutar kontrollstyrelsen. Uppstår överskott, sedan kostnaderna för nämndens verksamhet gäldats, skall detta överskott fördelas på de särskilda brännvinsförsäljningsbolagen i förhållande till totalsumman av deras under året erlagda förmedlingsavgifter. Bevillningsutskottets betänkande Nr ii 9. 117 Dessa föreskrifter skola gälla frän och med den 1 januari 1917; dock skall pris- och inköpsnämnden, vilken av kontrollstyrelsen denna dag tillsättes, före den . januari 1917 vidtaga de åtgärder, som äro påkallade därav, att brännvinsför- säljningsbolagens inköp av brännvin från och med nämnda dag skola äga rum genom nämnden. Stockholm den 31 oktober 1916.

FREDRIK ZETHELIUS.

Gr. B. Lagergren. Einar J.son Thulin. 118 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

Avskrift. Bilaga 3.

Gustaf etc. I skrivelse den 10 oktober 1919 till chefen för finansdepartementet har Ni gjort framställning om vidtagande av åtgärder, i syfte att stamaktiekapitalet i aktie­ bolaget Vin- & spritcentralen måtte övertagas av staten, och har Ni med avseende härå anfört huvudsakligen följande. , , Genom åtgärder från aktiebolaget Stockholmssystemets sida hade under de senare åren genomförts avlösning ej mindre av den privata verksamheten för rening av brännvin än även av den enskilda vin- och spirituosahandeln. Samtliga företag på dessa områden hade sammanförts i fem bolag, nämligen aktiebolaget Vin- & spritcentralen och fyra andra, i vilka sistnämnda bolag aktiebolaget Vin- & sprit centralen ägde stamaktiekapitalen, varemot stamaktiekapitalet i aktiebolaget Vin-t spritcentralen ägdes av aktiebolaget Stockholmssystemet. Enligt vad sistnämnda bolags förvaltningsberättelse för år 1917 utvisade, hade bolaget i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 5 december 1917 dels förklarat, att bolaget icke komme att annat än för statsverkets rakning från­ hända sig stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, dels ock erbjudit sig att, därest statsmakterna så önskade, till dem efter parikurs försälja aktierna i fråga eller eventuellt inleverera dem till statsverket såsom vinstmedel. Då numera uppgiften att avlösa den enskilda verksamheten på ifrågavarande områden kunde anses slutförd, hade Ni ansett tidpunkten vara inne, att statsverket övertoge stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därmed bestämmande­ rätten över partihandeln med spritdrycker och viner. Det kunde nämligen icke anses lämpligt, att aktiebolaget Stockholmssystemet längre vore innehavare av ifrågavarande aktier. Bolagets verksamhet vore författningsenligt begränsad till detaljhandel med rusdrycker, åt vilken uppgift bolaget syntes böra få odelat agna sig. Aktiebolaget Stockholmssystemet vore därjämte i sin verksamhet beroende av, huruvida Stockholms stadsfullmäktige tillstyrkte och överståthållarämbetet medgåve detsamma rättigheter till detaljhandel med rusdrycker. Upplåtelse av dylika rättig ­ heter vore begränsad till en tid av högst tre år. Med hänsyn härtill skulle beviljande av oktroj för annat bolag eller möjligen en förändring i ledningen av aktiebolaget Stockholmssystemet kunna medföra ur det allmännas synpunkt mindre önskvärda konsekvenser i fråga om ledningen av aktiebolaget Vin- & spritcentralen och därmed av hela partihandeln med spritdrycker och viner inom riket. Icke heller kunde det anses lämpligt, att ett av landets många detaljhandelsbolag, om också det största av dem, ägde allenabestämmandet över all partihandel. I en till chefen för finansdepartementet ställd skrift den 20 november 1919 har därjämte styrelsen för aktiebolaget Stockholmssystemet, med förmälan att då det framstode såsom ett önskemål, att bolaget befriades från den del av dess nu­ varande verksamhet, som ägde sammanhang med bildandet av aktiebolaget Vin- it Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 119 spritcentralen, styrelsen tagit i övervägande frågan, vem som i fortsättningen borde hava ansvaret för aktiebolaget Vin- & spritcentralens ledning, vidare anfört, att styrelsen beslutat medverka till utförandet av en plan, vars huvuddrag vore, att Vi skulle utse dels visst antal av ledamöterna och suppleanterna i styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen, dels ock en av revisorerna i bolaget jämte suppleant för denne, att stamaktierna i samma bolag skulle överlåtas till ett mindre antal vederbörligen godkända personer, att stamaktieägarnas rätt till andel i bolagets vinst skulle begränsas till vissa procent, att all vinst utöver den aktieägarna till­ kommande skulle tillfalla staten samt att stamaktieägarna skulle förbinda sig såväl att icke utan Vårt medgivande och endast på de villkor, Vi bestämde, överlåta stamaktierna till annan än statsverket som ock att eventuellt överlåta aktierna till statsverket; och har styrelsen, med bifogande av förslag till avtal mellan vederbörande rörande den ifrågasatta aktieöverlåtelsen samt till därav betingade ändringar i ordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen, hemställt, att departementschefen måtte förklara hinder icke möta för överlåtelsen, vid bifall vartill styrelsen ville till _ Oss inkomma med förteckning å de personer, vilka vore villiga att övertaga aktierna i fråga samt slutligt avtal därom. I anledning av styrelsens för aktiebolaget Stockholmssystemet berörda fram­ ställning hava infordrade utlåtanden avgivits ej mindre av statskontoret än även den 7 nästlidna februari av Eder, varefter bolaget på hemställan av chefen för finansdepartementet inkommit med i vissa avseenden omarbetade förslag i ämnet. Vid fördragning av detta ärende hava Vi funnit frågan om disponerandet av stamaktierna i aktiebolaget Vin- & spritcentralen för närvarande icke föranleda annan Vår åtgärd, än att Vi härmed velat förklara hinder från Vår sida icke möta mot samma aktiers försäljning under de villkor, som finnas angivna i följande förslag till avtal: Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet genom skrivelse den 15 augusti 1917 till chefen för finansdepartementet utfäst sig att, därest statsmakterna så önskade, till dem och till pari försälja samtliga stamaktier, uppgående till ett antal av 400, i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, har nu träffats* följande avtal, att gälla dels mellan förstnämnda bolag, här nedan kallat säljaren, samt undertecknade — — — här nedan benämnda köparna, dels mellan köparna och svenska staten och dels mellan köparna inbördes. 1 §• Säljaren överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande aktier med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris, enligt parikurs, av ettusen kronor för stycket jämte sju procents ränta därå från och med den 1 januari 1920 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna, så snart detta avtal blivit av Kungl. Maj:t godkänt och köpesumman blivit erlagd.

1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen godkänner såsom innehavare av aktierna. 120 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.

2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 . mom. avses, lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda mom. sägs godkännes såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari let år, inlösen sker. 3 §• Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till statsverket överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari det år, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket atager sig att av preferensaktieägare, vilka inom tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkalla, inlösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp, som iimehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens upplösning äga ur bolagets tillgångar utbekomma. 4 §• Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§ här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för likvide­ rande av sina aktier behöver i annan bank belåna desamma, skall äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en av den långivande banken utgiven för­ bindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke komma att av banken utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande. 5 §• Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten. 6 §• För giltigheten av detta avtal fordras, förutom att detsamma godkännes av Kungl. Maj:t, att i bolagsordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen vidtagas de ändringar, som finnas angivna i den vid detta avtal fogade bilaga. 7 §• Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar, varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet, kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 121 inlaga. Förslag till ändringar i ordningen för aktiebolaget Vin- & spritcentralen. §§ 1—5 ingen ändring.

§ 6. Aktierna skola —------____ utdelning av vinsten. Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken. Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensions­ fond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferens­ aktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl. statskontoret för statsverkets räkning. Då bolaget------— — — aktiekapitalet. §§ 7—9 ingen ändring.

§ io. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen,..därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och supple­ anter utses å ordinarie bolagsstämma. Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av de av Kung!. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Om ett jämnt antal styrelseledamöter äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst. § 11 ingen ändring.

§ 12. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för dem för tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum. Kungl. Maj:t äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter för dem. §§ 13—17 ingen ändring. § 18 (ny). Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.) 16 122 Bevillning sutskottets betänkande Nr 39. Detta meddela Vi Eder till kännedom och för aktiebolaget Stockholms- systemets förständigande. Stockholm slott den 5 mars 1920. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut: GUSTAF ADOLF F. V. Thorsson. Till kontrollstyrelsen angående avtal i fråga om överlåtande å ett konsortium av stamaktiekapitalet i aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Bestyrkes å tjänstens vägnar: Ernst P:n Pehrzander. sekreterare i kung!, kontrollstyrelsen.

Avskrift. Avtal.

Sedan aktiebolaget Stockholmssystemet, här nedan kallat säljaren, till under­ tecknade bankdirektören M. Billing, doktorn Ivan Bratt, professorn Helge Bäckström, kammarrättsrådet C. Carleson, direktören Allan Cederborg, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelke, fabriksidkaren C. J. Lund, kanslisekreteraren Alfred Peyron, bankdirektören O. Rydbeck och advokaten John Tjerneld, här nedan benämnda köparna, försålt samtliga stamaktierna, uppgående till ett antal av 400, i aktie­ bolaget Vin- & spritcentralen, har i samband därmed och i enlighet med nådigt brev i ämnet den 5 mars 1920 träffats följande avtal att gälla dels mellan säljaren och köparna, dels mellan köparna och svenska staten och dels mellan köparna inbördes. § I- Säljaren överlåter till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande aktier med 1920 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av ettusen 11,000: —) kronor för stycket jämte sju (7) procents ränta därå från och med den i januari 1920 till dess likvid sker. Aktierna transporteras på köparna, så snart detta avtal blivit av Kungl. Maj:t godkänt samt köpesumman blivit erlagd. § 2. 1. Köparna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än stats­ verket eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för aktiebolagen Vin- & spritcentralen godkänner såsom innehavare av aktierna. 2. Skulle aktier annorledes än genom överlåtelse, som i 1 mom. avses, lagligen övergå från någon av köparna till person, som icke på sätt i nämnda mom. Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.9. 123 sägs godkännas såsom innehavare av desamma, är statsverket berättigat att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande års kuponger till parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den 1 januari det år, inlösen sker. 3. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt bestämmelserna i denna para­ graf, är skyldig ikläda sig de förpliktelser detta avtal innehåller. § 3. Köparna förbinda sig att, närhelst statsmakterna så påfordra, till stats­ verket överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procents ränta från och med den l januari det är, överlåtelsen sker, dock under förbehåll att statsverket åtager sig att av preferensaktieägare i aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen för överlåtelsen sådant påkalla, inlösa dem tillhöriga preferens­ aktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av aktiebolaget Vin- & spritcentralens upplösning äga ur bolagets till­ gångar utbekomma. § 4. Köparna förbinda sig att till säkerhet för fullgörandet av vad i 2 och 3 §§ här ovan blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna: dock att köpare, som för likvi­ derande av sina aktier behöver i annan bank eller hos statsinstitution belåna de­ samma, skall äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en av lån­ givaren utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke komma att av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande. § 5. Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda av köparna därtill utsedd person. Kunna köparna icke enas om valet av sådan person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, om vilken de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten.

§ 6 . För giltigheten av detta avtal fordras, att detsamma godkännes av Kungl. Maj:t. § 7. Av detta avtal erhåller säljaren ett och köparna gemensamt ett exemplar, varjämte särskilda exemplar därav överlämnas till chefen för finansdepartementet, kontrollstyrelsen, statskontoret och fullmäktige i Sveriges riksbank. Stockholm den 1 september 1920. För aktiebolaget Stockholmssystemet:

F. Bergenholtz. G. Wahl. M. Billing . Ivan Bratt. Helge Bäckström. C onrad C arleson. A llan C ederborg . G. Lagerbjelke. C. J. Lund . A lfred Peyron. O. R ydbeck . John Tjerneld . 124 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Hrr generalkrigskommissarien F. Bergenholtz ’, direktören G. Wahls, bank­ direktören M. Billings, doktorn Ivan Bratts, professorn Helge Bäckströms, kammar­ rättsrådet C. Carlesons, direktören Allan Cederborgs, riksgäldsfullmäktigen greve G. Lagerbjelkes, fabriksidkaren C. J. Lunds, kanslisekreteraren Alfred Peyrons, bankdirektören O. Rydbecks och advokaten John Tjernelds egenhändiga namnteck­ ningar bevittna:

C. N orlin S. N edahl . Ovanstående avtal godkännes. Stockholm den 19 oktober 1920. Å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar:

R ickard Sandler . Statsrådet R. Sandlers egenhändiga namnteckning bevittnas:

Karl Skogman B. von Essen .

Bestyrkes å tjänstens vägnar: Ernst P:n Pehrzander, sekreterare i kungl. kon troll styrelsen. Bevillningsutskottets betänkande Nr St). 125

Bilaga 4.

Kungl. kontrollstyrelsens cirkulär nr 72

med föreskrifter angående överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker.

Kungl. kontrollstyrelsen har, efter kontrollrådets hörande, jämlikt 25 § 2 mom. av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker denna dag föreskrivit, att bolag, som på grund av stadgandena i samma lagrum åt annan — här nedan kallad restauratören — för år 1921 överlåter rättighet till utskänkning av rusdrycker, skall bland villkoren för överlåtelsen införa följande bestämmelser: 1. Det åligger restauratören att ordna och handhava utskänkningen i överens­ stämmelse med vad som angives i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen samt att därvid ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för befrämjande av det i nämnda lagrum angivna syfte lämnas av bolaget. Finner bolaget, att utskänkningen icke handhaves på ett för ordning och nykterhet tillfredsställande sätt, äger bolaget att reglera eller inskränka restaura- törens inköp och försäljning av spritdrycker och starka viner. 2. Restauratören är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, Kungl. Maj:ts befallningshavande jämlikt 27 § rusdrycksförsäljningsförordningen kan hava meddelat eller under den tid, överlåtelsekontraktet avser, kan komma att meddela. 3. Restauratören är skyldig att själv övervaka utskänkningsrörelsen och må ej vara från sin rörelse frånvarande utan att ställa annan av bolaget godkänd per­ son i sitt ställe, som på restauratörens ansvar handhaver rörelsen. 4. Restauratören må icke låta avlöningen eller annan ekonomisk ersättning, av vad slag det vara må, till hos honom anställda personer vara beroende på om­ sättningen av rusdrycker. 5. Restauratören är skyldig skriftligen meddela den hos honom anställda personalen de bestämmelser i detta kontrakt eller de med stöd av kontraktet av bolaget meddelade föreskrifter, om vilka personalen för tjänstens behöriga fullgörande bör äga kännedom. Skriftligt erkännande av mottagandet skall av restaurantören avfordras var och en, som erhållit ovan omförmälda meddelande. 6. Restauratören är skyldig att över sin rörelse föra fullständiga handels- böcker enligt föreskrifterna i gällande förordning angående handelsböckeroch handels­ räkningar samt enligt de anvisningar, som kunna komma att framdeles meddelas av kontroll styrelsen. Restauratörens handelsböcker med tillhörande verifikationer och övriga handlingar skola hållas tillgängliga för kontrollstyrelsen eller av kontroll­ styrelsen befullmäktigad person. 126 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 7. Restauratören är skyldig att från bolaget mot avlämnande av skriftlig rekvisition och kontant likvid inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Inköpspriset skall med det undantag, som här nedan under punkt 8 sägs, ut­ göra det pris, som bolaget hos kontrollstyrelsens pris- och inköpsnämnd erlagt för varan i tappat och buteljerat skick; dock skall häri ej ingå av pris- och inköps­ nämnden debiterad förmedlingsavgift. Bolaget äger ålägga restauratören att i rörelsen tillhandahålla visst eller vissa varuslag eller märken av rusdrycker. Bolaget är icke skyldigt att av spritdrycker och billigare starkviner under en månad tillhandahålla restauratören större kvantitet än som svarar mot den antagliga åtgången under månaden, varvid hänsyn av bolaget jämväl må tagas till restaura- törens inneliggande lager. Restauratören åligger tillse, att inom hans utskänkningslokaler icke förtäras andra rusdrycker än sådana, som blivit av honom enligt detta avtal anskaffade. Restauratören må icke annorledes än för utskänkning eller matlagning i sin rörelse använda de rusdrycker, han från bolaget inköpt. 8. Inköper restauratören under den tid, överlåtelseavtalet gäller, mera än liter spritdrycker och liter starkviner, här nedan benämnda vinstkvantiteter , skall han för överskjutande kvantitet av ettdera eller båda dessa varuslag betala det för ifrågakommande dryck senast gällande utskänkningspris, varvid han dock såsom ersättning för spillmån äger åtnjuta 2 % rabatt å detta pris. Ovannämnda vinstkvantiteter skola av bolaget jämnt fördelas å de månader, under vilka överlåtelseavtalet gäller; därest särskilda omständigheter därtill för­ anleda, må dock under vissa månader inköpas större del av vinstkvantiteterna och under andra månader mindre del av desamma, än som vid jämn fördelning skulle å månaderna belöpa. Har restauratörens inköp av spritdrycker eller starkviner överskridit respek­ tive vinstkvantiter, skall — till undvikande därav, att restauratörens, respektive bolagets vinst blir olika allt efter den ordning, i vilken dyrare och billigare varu­ slag inköpas — så snart restauratören hos bolaget inköpt hela sitt behov av sprit­ drycker och starkviner för avtalstiden, en utjämning av restauratörens vinst äga rum i enlighet med bestämmelser, som av kontrollstyrelsen framdeles meddelas. 9. Restauratören är skyldig att ställa sig till efterrättelse av kontrollsty­ relsen meddelade föreskrifter i avseende å utskänkningsprisen för spritdrycker, vin och Öl. 10. Prislista upptagande prisen å samtliga de varuslag och märken, som restauratören för, skall finnas tillgänglig i varje serveringslokal. Prislistan skall till bolaget ingivas i två exemplar, försedda med restaura­ törens egenhändiga namnteckning. 11. Då spritdrycker utskänkas glasvis, må detta endast ske i myckenheter om 2 Vg och 5 centiliter. Av bolaget godkända mätglas skola finnas vid kassan och tillhandahållas gäst på begäran. Meddelande härom skall finnas å prislistan. Prisen för dessa varor skola i prislistan upptagas för glas dels om 2 1/3 centiliter (här nedan benämnt glas), dels om 5 centiliter (här nedan benämnt stort glas). Sherry, madeira och portvin — minst två märken i olika prislägen av varje vinsort — skola tillhandahållas jämväl glasvis, och skall priset för stort glas av dessa viner i prislistan angivas. Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 127 12. Restauratören förbinder sig att senast den tjugonde dagen i varje kalendermånad eller, om denna dag är helgdag, den närmast följande helgfria dagen till bolaget inbetala följande vinstandelar, nämligen för spritdrycker 25 % av skillnaden mellan utskänkningspriset och restaura- törens inköpspris, för lätta viner, varmed förstås bordeaux-, bouigogne-, rhen-, mosel- och där­ med likställda, ej mousserande viner, 15 % av skillnaden mellan utskänkningspriset och restauratörens inköpspris, samt för mousserande viner, starka viner och öl 25 % av skillnaden mellan ut- skänkningspriset och restauratörens inköpspris, allt räknat ej mindre för de rusdrycker, som under närmast föregående månad inköpts, än även för de viner, som under närmast föregående månad försålts av det den 51 december 1918 inneliggande lagret. Skulle, sedan dylik vinstandel å viss vara till bolaget inbetalts, höjning av utskänkningspriset för oförsåld del av samma vara inträda, skall ett belopp, mot­ svarande den av dylik höjning föranledda ökningen i bolagets vinstandel enligt nyss angivna beräkningsgrunder, av restauratören till bolaget inbetalas. 15. Genom av bolaget utsedd person må inventering av restauratörens lager av rusdrycker företagas, när bolaget för gott finner. 14. Restauratören må ej i kärl med etikett å viss vara eller kvalitet ser­ vera annan vara eller kvalitet och ej heller genom utspädning eller blandning ändra kvaliteten av viss vara. 15. Utskänkning av spritdrycker må allenast äga rum till gäst, som å ut- skänkningsstället börjat intaga eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid, bestående av lagad mat, till ett pris av minst...... Härvid skall iakttagas, att till samma gäst vid ett och samma besök, där ej här nedan annorlunda sägs, må utskänkas högst två glas spritdrycker före klockan tre eftermiddagen och högst tre glas spritdrycker efter klockan tre eftermiddagen; att efter klockan tre eftermiddagen till måltid, som betingar ett pris av minst ...... och som börjat senast en timme (en halv timme) 1 före den tid­ punkt, då enligt gällande föreskrifter utlämnandet av spritdrycker å utskänknings- ningsstället skall upphöra, må till manlig gäst utskänkas högst tre stora glas sprit­ drycker ; att i slutet sällskap, då vid samma besök två måltider intagas och minst fyra timmar förflyta från den ena måltidens början till början av den andra, må till manlig gäst utskänkas högst fyra stora glas, varav till den första måltiden högst tre störa glas; samt att vid all utskänkning två glas punsch skola anses motsvara ett glas sprit­ drycker av annat slag av motsvarande storlek. Restauratören må under inga förhållanden betinga sig högre pris för en mat­ rätt än det å restauranten vanliga för att därigenom möjliggöra utskänkning av spritdrycker. 16. Starkvin må allenast utskänkas antingen vid servering av måltid av sådan beskaffenhet och till sådant pris, att spritdrycker få vid densamma utskänkas, eller ock vid servering av annan måltid eller konditorivaror till ett pris av minst

Se anvisningar sid. 129, andra punkten. 128 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. I första fallet må högst en myckenhet av en kvartsbutelj, i senare fallet högst ett stort glas utskänkas till en och samma gäst vid ett och samma besök. 17. Beträffande restauratörens handhavande av utskänkningen och särskilt hans fullgörande av de förpliktelser, som enligt rusdrycksförsäljningsförordningen och överlåtelseavtalet åligga honom, äger bolaget vidtaga de kontrollåtgärder, bo­ laget finner för ändamålet erforderliga. 18. Skulle restauratören bryta mot bestämmelserna i överlåtelseavtalet eller ej ställa sig bolagets med stöd av avtalet meddelade föreskrifter till efterrättelse, må bolaget minska de delar av vinstkvantitetema, som tillkomma restauratören den månad, under vilken överträdelsen beivrats, eller nästpåföljande månad; dock må minskningen, för varje gång överträdelse av bolaget beivras, uppgå till högst 1/20 av de totala vinstkvantiteterna. Bolag vare ock i sådant fall berättigat att vägra att till restauratör under viss tid, eller tillsvidare försälja rusdrycker. Överträdelse av detta avtal eller av bolagets med stöd av avtalet meddelade föreskrifter må av bolaget beivras intill två år efter avtalstidens slut. 19. Menar restauratören, att bolaget vid fastställandet av vinstkvantiteterna eller vid tillämpandet av detta avtals bestämmelser eller eljest i sitt förhållande till honom förfarit partiskt eller på annat sätt olämpligt, äger han göra fram­ ställning om rättelse hos kontrollstyrelsen.

övergångsbestämmelser. 1 2

1. Restauratören äger under den tid, som överlåtelsen avser, utskänka av sitt den 31 december 1918 enligt då gjord inventering innehavda lager av vin; och skola med avseende å utskänkningen av detta vin i tillämpliga delar gälla de be­ stämmelser, som finnas meddelade i detta avtal. Vid uppskattning av inköpsprisen å viner tillhörande det äldre lager, som kan återstå från inventeringen den 1 november 1918 (»äldre» lagret), skall det tidigare bestämda utskänkningspriset fortfarande ligga till grund, och skall inköps­ priset anses utgöra två tredjedelar av nämnda utskänkningspris. Det åligger restauratören att senast den femte dagen i varje kalendermånad eller, om denna dag är helgdag, den närmast följande helgfria dagen till bolaget lämna uppgift å de viner, som under den föregående månaden utskänkts av hans vid inventeringen den 31 december 1918 innehavda såväl »äldre» som »nya» lager, särskilt för vartdera slaget. De vinstandelar, som tillkomma bolaget vid försäljningen av ovan omnämnda »äldre» lager, må, oavsett till vilka belopp utskänkningsprisen fastställas, ej under­ stiga för lätta viner 50 öre samt för mousserande eller starka viner en krona för helbutelj. 2. Har restauratören den 1 januari 1921 i lager spritdrycker, som av honom inköpts annorledes än till utskänkningspris, skola dessa inräknas i den under punkt 8 i avtalet omförmälda vinstkvantiteten. Sak samma vare med de starkviner, restauratören vid omförmälda tidpunkt har i lager. / Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 129

Anvisningar, vilka skola iakttagas av bolaget i fråga om punkterna 8, 15 och 16 ävensom vid överlåtelse av rättighet, som enbart avser utskänkning av vin och Öl. 1. 1 punkt 8 omförmälda vinstkvantiteter skola utgöra högst '■'/, av restaura- törens försäljning till allmänheten av spritdrycker respektive starkviner under måna­ derna januari till och med september 1920, ökad med försäljningen under måna­ derna januari till och med mars samma år. Kontrollstyrelsen har sålunda för år 1921 ej direkt fastställt vinstkvantite­ ternas storlek utan allenast angivit en högsta gräns, som ej får överskridas. Bolaget är i följd härav skyldigt att inom ovannämnda, av kontrollstyrelsen angivna gräns söka på lämpligt sätt avväga vinstkvantiteternas storlek. Härvid skall det i 25 § rusdrycksförsäljningsförordningen intagna stadgandet, att restau- ratörens ekonomiska fördel, så långt ske kan, icke må göras beroende på mycken­ heten av utskänkta rusdrycker, vara för bolaget vägledande. Finnes anledning antaga, att försäljningen av spritdrycker eller starkviner under nästkommande år på grund av de i överlåtelseavtalet meddelade föreskrifter eller av andra skäl kommer att bliva mindre än under innevarande år, böra sålunda vinstkvantiteter, som under­ stiga de av kontrollstyrelsen angivna maximikvantitetema, fastställas. Eljest skulle uppenbarligen det ovan ur rusdrycksförsäljningsförordningen återgivna stadgandet kunna bliva åsidosatt därigenom, att så stora vinstkvantiteter fastställdes, att de komme att bliva större än eller lika med restauratörens försäljning under år 1921. Särskild uppmärksamhet bör jämväl av bolaget ägnas de fall, då innevarande års sammanlagda vinstkvantiteter för punsch och spritdrycker av annat slag skulle komma att överskridas, därest de av kontrollstyrelsen för år 1921 medgivna maximi- kvantiteterna av bolaget fastställdes. Skulle i något fall en restauratörs försäljning under den tid, som, enligt vad i det föregående angivits, skall läggas till grund vid beräkningen av de högsta kvantiteter, som vinstkvantiteterna ej få överskrida, på grund av restaurantens ombyggnad, reparation, eldsvåda eller annan liknande omständighet hava varit sär­ skilt liten, må bolaget göra framställning till kontrollstyrelsen om fastställandet av vinstkvantiteter, som överstiga den av kontrollstyrelsen angivna maximigränsen. I de fall, då det möter svårigheter för bolaget att utröna den försäljning, som skall ligga till grund för beräkningen av de högsta vinstkvantiteter, som få av bolaget medgivas, må i stället för försäljningen restauratörens inköp från bolaget under samma tid läggas till grund, varvid dock inköp, uppenbarligen gjorda direkt lagringssyfte, ej böra medtagas. 2. Det pris för måltid, som avses i punkt 15 första stycket, skall av bo­ laget angivas till minst 1 krona 50 öre samt det pris för måltid, som avses i punkt 15 tredje stycket, till minst 3 kronor. A ort, där middagsmåltiden å de överlåtna utskänkningsrättigheterna all­ männeligen intages före klockan tre eftermiddagen, må bolaget efter meddelande till kontrollstyrelsen åt punkt 15 andra stycket giva följande ändrade lydelse: »att till samma gäst vid ett och samma besök, där ej här nedan annorlunda sägs, må utskänkas högst två glas spritdrycker före klockan två eftermiddagen och högst tre glas spritdrycker efter klockan två eftermiddagen». För de utskänkningsställens vidkommande, där lokalernas utrymmande och Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 33 höft. (Nr 39.) 17 130 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. stängning sker minst en halv timme efter den tidpunkt, vid vilken enligt gällande föreskrifter utlämnandet av spritdrycker å utskänkningsstället skall upphöra, må åt punkt 15 tredje stycket givas den ändrade lydelse, som framgår av parentesen, och sålunda orden »senast en timme» utbytas mot orden »senast en halv timme». 3. Det pris för måltid eller konditorivaror, som avses i punkt 16, skall av bolaget angivas till minst 25 öre. 4. Vid överlåtande av rättighet, som avser enbart utskänkning av vin och Öl, skall punkt 1 andra stycket orden »spritdrycker och» utgå, punkt 4 »omsättningen av rusdrycker» ändras till »omsättningen av vin eller Öl», punkt 7 fjärde stycket orden »spritdrycker och» utgå, punkt 8 ändras att endast avse starka viner, punkt 9 ordet »spritdrycker» utgå, punkt 11 första stycket utgå, punkt 12 andra stycket »för spritdrycker —------inköpspris» utgå, punkt 15 utgå, samt punkt 16 ändras, så att priset för den måltid, till vilken en kvartsbutelj starkvin må utskänkas, angives. Detta pris skall sättas till minst 1 krona 50 öre. Därest överlåtelsen endast skulle avse visst slags vin eller öl, äro givetvis vissa ytterligare uteslutningar erforderliga. Stockholm den 29 november 1920.

FREDRIK ZETHELIUS

G. B. Lagergren Einar J:son Thulin John Bergvall

E. Pehrzander

Bilaga 5.

(Svensk författningssamling 1918 nr 876, innehållande Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för kontrollstyrelsen i dess egenskap av uppsiktsmyndighet i fråga om handeln med rusdrycker inom riket, given den 26 september 1918.) Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. 131

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Kontrollstyrelsens yttrande...... 1 A. Partihandelns reglering ...... 1 I. Gällande bestämmelser om partihandeln ...... 1 Bestämmelserna om partihandeln öre 1919 sid. 1. — Gällande bestämmelser sid. 2. — Partihandlarnas olika befogenheter och skyldigheter sid. 2. — Kontroll styrelsens prövningsrätt av partihandelsansökningar sid. 3. II. Partihandelsinstitutets praktiska tillämpning ...... 9 Behandlingen av till kontrollstyrelsen ingivna partihandelsansökningar sid. 9. — Besvär över kontrollstyrelsens beslut sid. 10. —• Kontrollstyrelsens utlåtande i an­ ledning av besvären sid. 11. — Kungl. Maj:ts beslut beträffande besvär av Krogh m. fl. sid. 12. — Uttalande av chefen för finansdepartementet sid. 12. — Fram­ ställning från vin- och spirituosahandlareföreningen sid. 13. — Nykterhetskommit ­ téns utlåtande i anledning av föreningens framställning sid. 15. — Utlåtande från kontrollstyrelsen och Kungl. Maj:ts beslut sid. 17. — Besvär av E. G. Hedin och C. G. Rhodin sid. 17. — Frågan om tillstånd till partihandel med Öl sid. 17. 111. Frågan om partihandelns organisation ...... 18 Frågan om ordnandet av bolagens inköp sid. 18, — Inrättandet av pris- och inköps­ nämnden. Motiv härför sid. 20. — Konsekvenser av pris- och inköpsnämndens in­ rättande sid. 21. — Koncentreringen av partihandeln sid. 21. — Direktör E. Venner- bergs P. M. sid. 22. — Yttranden från chefen för kontrollstyrelsen sid. 23. — Chefens för kontroilstyrelsen P. M. av december 1917 sid. 25. — Igångsättandet av ersätt- ningssakkunnigas utredning sid. 28. — Kontrollstyrelsens skrivelse av den 10 ok­ tober 1919 sid. 29. — Förslag från aktiebolaget Stockholmssystemet sid. 30. — Kontrollstyrelsens utlåtande den 7 februari 1920 sid. 36. — Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1920 sid. 42. — Riktlinjerna för utredningen sid. 43. B. Utskänkningens ordnande ...... 45 Inledning...... 45 Göteborgssystemets ursprungliga syfte sid. 45. — Kritiken av Göteborgssystemet sid. 45. — Nykterhetskommittén sid. 46. — Genomförandet av försäljningsreformen trots motståndet sid. 46. I. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas laglighet ...... 48 Motionärernas utgångspunkter för kritiken felaktiga sid. 48. — 25 § 2 mom. i förord­ ningen sid. 48. — Innebörden av 25 § 2 mom. 132 Bevillningsutskottets betänkande Nr 39. Sid. o. Historik till 25 § 2 mom. i förordningen ...... 50 1905 års brännvinsförsäljningsförordning sid. 50. — Nykterhetskommitténs förslag sid. 50. — Förslag enligt prop. 242 vid 1914 års B-riksdag sid. 52. — Bevillnings ­ utskottet 1914 sid. 52. — Behandling av frågan vid 1915 års riksdag sid. 53. — 1917 års riksdag sid. 55. — Slutsatser ur den historiska framställningen sid. 56. b. Sammanhanget mellan 25 § 2 mom. och andra stadganden i rusdrycks- försäljningsförordningen ...... 57 63 § sid. 57. — Föreskriften beträffande måltidstvånget m. m. i förhållande till förordningens bestämmelser sid. 59. — 56 § sid. 59. — 17 §, 59 §, 20, 21 och 22 §§ sid. 61. — Kontrollstyrelsens befogenhet i förhållande till andra myndigheters sid. 61. — Slutsatser sid. 63. — Justitiekansler^ och justitieombudsmannens pröv­ ning av laglighetsfrågan sid. 64. II. Till frågan om kontrollstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter för bolagens egen ntskänkningsrörelse...... 64 III. Till frågan om utskänkningsföreskrifternas lämplighet ...... 66 Motionärernas yrkande går längre än motiveringen sid. 66. — Kontrollstyrelsens föreskrifter hava normaliserat avtalen sid. 66. — En återgång till gamla förhållan­ den skadar statsintresset sid. 67. a. Redogörelse för handläggningen inom styrelsen av utskänkningsföreskrif- terna...... 67 b. Motivering för det s. k. måltidstvånget och de högsta medgivna utskånk- ningskvantiteterna ...... 69 Gällande utminuteringsbestämmelser göra restriktioner för utskänkningen nöd­ vändiga sid. 69. — Maximikvantitet vid utskänkningen förutsätter s. k. måltids- tvång sid. 70. — Behovet av olika maximikvantitet er under olika omständigheter sid. 71. — Aro andra föreskrifter vid utskänkningen möjliga? sid. 72. c. Bemötande av motionärernas anmärkningar ...... 73 Bemötande av motionärernas detaljanmärkning sid. 73. — Praktiska och psyko­ logiska misstag sid. 75. IV. Sammanfattning och slntomdöme...... 76 Bilagor ...... 78 1. P. M. till kungl. kontrollstyrelsen med anledning av motioner vid 1921 års riksdag angående reglering av partihandeln med rusdrycker m. m...... 79 A. Tillkomsten av aktiebolaget vin- och spritcentralen...... 79 1. Den enskilda vinhandelns inlösning ...... 79 2. Inlösningsförfarandet och riksdagen ...... 87 B. Bolagets organisation ...... 90 1. Bolagsordning, styrelse, stamaktieägare ...... 90 2. Dotterbolag ...... 93 3. Direktörsrådet ...... 103 C. Motionärernas kritik ...... 104 D. Slutanmärkningar ...... 111 Bevillningsutskottets betänkande Nr .9,9. 133

r, TT .1 Sid. ■K-uag1 - kontrollstyrelsens cirkulär nr 15 med föreskrifter beträf­ fande brännvinsförsäljningsbolagens inköp av brännvin llil 3. Kungl. brev den 5 mars 1020 till kontrollstyrelsen angående avtal ifråga om överlåtande å ett konsortium av stamaktiekapitalet i aktiebolaget Vin- och spritcentralen. — Definitivt avtal den 19 oktober 1920 ...... ng 4. Kungl. kontrollstyrelsens cirkulär nr 72 med föreskrifter angående överlåtelse av rättighet till utskänkning av rusdrycker 125

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 33 käft. (Nr 39.) 18