Torun Zachrisson HÄGRINGEN OCH FORNBORGEN Stora Karlsö under järnåldern Så långt från storlandets kust, att de blåna inpå påminner den om en fornborg. Och i disiga dagar, stiga öarna ur Östanhavet. när man väl klivit iland i Norderhamn, så Väldiga och hotfulla ligga de därute med kan landskapet te sig mer som Öland än sina tvära, brutna pannor vända som i Gotland. trots mot norr. Mörka och kalla, när ljuset har flytt mot kvällen. Ouppnåeliga som ett Järnåldern på Stora Karlsö drömland, när dagsstiltjen låter dem hägra. I arkeologins värld förknippas Stora Karlsö Så karakteriserar författaren Bengt Berg främst med de tjocka kulturlagren från sten Stora och Lilla Karlsö 1915. Han ger en bild åldern i grottan Stora Förvar. Senare tider, av öarna som hägringar, sedda på avstånd. som bronsålder och järnålder, har väckt Om vi istället närmar oss Stora Karlsö i mindre intresse, undantaget Hanna Rydhs sällskap med botanikern Carl Linnaeus får publikation från 1931. Fortfarande är öns vi en annan bild. År 1741 gjorde Linné sin brons- och järnåldershistoria i många stycken öländska och gotländska resa. I den tryckta oskriven. Men öns materiella kultur är spe- reseberättelsen (1745) skriver han: jun. 22 ciell och utmärker sig även efter stenåldern, Wi waknade med dagen kl. 2. om morgonen, vilket jag hoppas visa i denna lilla uppsats. och fingo framför oss i ögnasikte Carlsöarna. Utom de järnföremål, som funnits i de Wädret lugnade efter hand, at Fartyget nästan översta skikten i Stora Förvar och som helt skred fram; Carlsöarne blefvo tvo alt mer och säkert äro lämningar efter mera tillfälliga mer brante och höga på sidorna såsom skansar. ”gäster” i den gamla stenåldersbostaden, finnas Han fortsätter med att jämföra Stora Karlsö på Stora Karlsö ett förhållandevis betydande med den stora fornborgen Torsburgen och antal järnåldersgravar…mellan sextio och med Hoburgen, Gotlands sydligaste spets. sjuttio… Redan detta uttalande av Hanna Burg som ingår i dessa bägge namn betyder Rydh väcker nyfikenhet.T rots att hon tänker klapperstensvall, strandbacke, vall eller just sig att man under järnåldern bara tillfälligt borg. Linnaeus intryck liknar därför den besökte Stora Förvar, så menar hon ändå att beskrivning som arkeologen Hanna Rydh de många gravarna från mellersta järnålder gör nästan 300 år senare när hon jämför talar för att ön då var fast bebodd. Stora Karlsö med ett medeltida fäste. Carl Linnaeus skriver även att Stora Karlsö, war Varför så många gravar? ofwan uppå, utom den södra Udden ganska hög De synliga gravarna på Stora Karlsö ligger med et horizontailt, skarpt och sterilt Fält, likt främst i anslutning till Norderhamn och Su- Alfwaden på Öland. derhamn och är ca 70 till antalet. Under lop- Hela ön låter sig uppfattas på många sätt. pet av en sommar år 1889 undersökte Fredrik Hur man upplever den beror mycket på var Nordin ca 60 av dem. Merparten utgörs av man som betraktare placerat sig. På avstånd röseliknande eller runda stensättningar med kan Stora Karlsö se ut som en hägring, nära stenfyllning, men två har en avvikande form
Karlsöbladet • N R 2 • å r 2 0 0 6 och är närmast kvadratiska. En av dessa främst innehöll skörbränd sten och brända undersökte Hanna Rydh 1929–30. Hon ben. Men dessutom fanns där speciella fynd: fann en vapengrav från yngre förromersk en folkvandringstida betalningsring av guld järnålder (ca 100 Kr.f). Lans, sköldbuckla som vägde 47 gram, ett romerskt silvermynt och ett beslag till en svärdsslida låg i en (denar), två platta romartida bronsvikter, en keramikbehållare tillsammans med brända bältessölja i järn, bronssmältor, eventuellt ben. Graven ligger inte på ett gravfält och en degel, båtnitar och romartida och folk- gravskicket avviker från samtida traditioner vandringstida keramik. De brända benen på Gotland. Sättet att begrava liknar mer verkade vara styckade i matsäcksstora bitar, det man finner på Öland och i Öster- och ofta svedda i ena änden. Området ligger mitt Västergötland under samma tid. bland en rad terrasser. Och det verkar ha Den stora mängden röseliknande gravar varit i en av ”sophögarna” i anslutning till en i Norderhamn och Suderhamn anses vara sådan terrass, som man grävde. Förmodligen uppförda i yngre romersk järnålder och skulle man hitta liknande bebyggelse om folkvandringstid (200–550 e. Kr). Ön ver- man gräver vid Suderhamn, som den man kar däremot sakna gravar från den mellan kunde spåra i Norderhamn. liggande tiden, äldre romersk järnålder Terrasshusen och karaktären på de fö (0–200 e. Kr. ), tiden mellan vapengraven remål man hittade har sina paralleller i och de många gravarna. Här skiljer sig fornborgar från yngre romersk järnålder och Stora Karlsö på nytt från sin närmaste om- folkvandringstid exempelvis på Vikbolandet givning. På Öland och Gotland är gravarna i Östergötland. från äldre romersk järnålder många, medan antalet kända gravar sjunker i yngre romersk Gravar markerar rättigheter järnålder. Mycket talat för att två hamnar etableras på Stora Karlsö i yngre romersk järnålder (ca Hus på terrasser 200–400 e. Kr). De kan ha fungerat som I det öländska och gotländska landskapet hamn och mötesplatser för många männis- från yngre romersk järnålder-folkvand- kor, samtidigt som man sannolikt exploa- ringstid är det istället den stora mängden terade öns olika tillgångar. Så gjorde man i av stengrundshus ”kämpgravar” som är många andra miljöer i den expansiva yngre iögonfallande. Stengrundshus finns inte romerska järnåldern på skilda platser i Nor- på Stora Karlsö, något som kan tyckas vara den: beten i norska fjälldalar, järnproduktion märkligt. Men det beror, tror jag, på att i exempelvis Småland, ägg- och duntäkt, man byggde hus på annat sätt, så som män- fågeljakt och utskärsfisken osv. De många niskor gjorde i östra Mellansverige. Det var gravarna från mellersta järnålder på ön kan hus utan stengrund, placerade på terrasser i vi tolka som ett sätt människor använde för landskapet. Det går att utläsa av de under- att värna och markera sina rättigheter till sökningar som Bertil och Elisabeth Almgren hamnen och de resurser som ön erbjöd. I gjorde vid sina fältarbeten på Stora Karlsö en tid då man inte hade en skriven historia, på 1970-talet. Man undersökte ett område utan den byggde på muntliga berättelser, som låg på 8 meters höjd över havet, öster tog människor hjälp av konkreta ting och om de s.k. båtlänningarna. Här fanns ett ca synliga spår för att skapa sin historia. Och 20 cm tjockt, mörkfärgat kulturlager som det var med hjälp av sina avlidna släktingar
10 Karlsöbladet • N R 2 • å r 2 0 0 6 Norderhamn. Till vänster skymtar grottan Stora Förvar, en del av gravarna och svackorna på rad. Tuschteckning av Harald Faith-Ell, 1930 från Rydh 1931. som man åberopade sin rätt till olika marker Stora Förvar. Vridkvarnar är effektiva redskap och naturtillgångar. Sättet var att synligt i som dyker upp i vårt land i yngre romartid landskapet visa hur man i många generatio- (ca 200 e.Kr.), samtidigt som man börjar ner nyttjat markerna. Därför blev de döda baka bröd. Det var ett tungt jobb att dra släktingarnas gravar ett viktigt verktyg för en vridkvarn och i den norröna litteraturen att visa sin nyttjanderätt till platsen. förknippas denna syssla med trälkvinnor. Så gjorde man vid de öländska hamnarna Bröd uppfattar vi idag som något väldigt under järnålder och så gjorde man under vardagligt, men det var inte så under järn- vendeltid och vikingatid vid hamnarna på åldern. Bröd och vridkvarnar hittas i vissa Gotland. speciella miljöer, som i fornborgar och i hus I Norderhamn finns en rad svackor, byggda på terrasser. som Hanna Rydh menade var båtgravar Vid grottmynningen till Stora Förvar från vikingatid. Fredrik Nordin tolkade har man även ägnat sig åt bronsgjutning. dem som rester av båtbäddar. De ligger på Där hittades gjutformar som antyder en pro- 6–7 meters höjd över havet, tvärs strandens duktion av smycken under kanske 200 år, riktning vilket är långt upp från den vikinga- från senvendeltid-äldre vikingatid (700–900 tida strandlinjen på ca 2,5 m ö h. Man kan e.Kr.). Man har gjutit ryggknappsspännen, fundera över om de också kan vara samtida dosformiga spännen och ovalspännen (av en med bebyggelsen och gravarna från mellersta typ som är vanlig längs norska kusten och i järnålder (200–550 e.Kr.), kanske rester av Nordnorge, sällsynta i övrigt). Typiskt nog båtlänningar eller regelrätta båthus. verkar man inte ha gjutit djurhuvudformiga spännen, för sådana går bara att bära ihop Mala säd och gjuta brons med en rent gotländsk kvinnodräkt som hölls En annan sorts fynd som för tankarna till upp av band. De olika typerna av spännen fornborgar och terrasshus är fynd av två man tillverkat går istället bra att använda till vridkvarnar som hittats vid mynningen till den skandinaviska kvinnans dräkt. Om igen
Karlsöbladet • N R 2 • å r 2 0 0 6 11 Rösegrav från järnåldern Järnåldern i Sverige i Suderhamn. 500 f. Kr. – 1050 e. Kr. omfattar Förromersk järnålder 500 f. Kr. – 0 Äldre romersk järnålder 0 – 200 e. Kr. Yngre romersk järnålder 200 – 400 e. Kr. Folkvandringstid 400 – 500 e. Kr. Vendeltid 550 – 800 e. Kr. Vikingatid 800 – 1050 e. Kr. Foto: Rita Larje
ser vi att Stora Karlsö vänder sig ut mot något Ön sedd från fastlandet ser ut som en som är större än dess närmsta omgivning. hägring och kanske har ön även kunnat ge associationer till ursprungsmyten om De fria männens ö Gotland, ön som steg och sjönk i havet tills Namnet Karlsö kan tolkas som de fria män- Tjelvar kom och band den med eld. nens ö, men efter folkvandringstid (ca 550 Den materiella kulturen på Stora Karlsö e.Kr) är det förmodligen de ofria man ser uppför sig inte som vi väntar oss. Öns land- spåren av, människor som sannolikt för- skap, fågelklippan, är tillsammans med Lilla sörjts utifrån. Att ön saknar synliga gravar Karlsös unikt, och formar dess materiella från yngre järnålder (550–1050 e. Kr.) är kultur. Stora Karlsö markerar sin särart både därför följdriktigt för vid den tiden hävda- gentemot Gotland som det ligger närmast, des äganderätten inte enbart genom gravar. men även mot Öland som ligger inom syn- Rätten till ön låg sannolikt hos människor håll. Ön tvingar oss att tänka annorlunda. som gravlades på annat håll, inte hos de Och att lyfta blicken ut över Skandinavien. ofria som kanske malde med vridkvarn eller gjorde smycken. Fakta hämtade bl a ur: Almgren, E. 1979. Stora Karlsö – rastplats eller frihamn? Makternas ö Arkeologi på Gotland. Visby. Almgren-Aiken, E. 1980. Utgrävningar på Stora Karlsö. Men namnen Stora och Lilla Karlsö kan Gotländskt Arkiv 1980. även tolkas som noanamn, Stora och Lilla Berg, B. 1915. Stora Karlsö. En bok om hafvets fåglar. Stockholm. Karln, namn som öarna fått för att inte Carlsson, D. 2000. Vikingahamnar i Östersjöområdet. A oroa de makter som huserade där. På nära rkeologi i Norden II. Höganäs. Fallgren, J-H. 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse håll ser Stora Karlsö ut som en borgklippa, och samhälle på Öland 200-1300 e Kr. Aun 35. Uppsala. med sin mörka port – Stora Förvar – öpp- Linnaeus, C. 1745. Öländska och Gothländska Resa --- förrättad ningen till sitt inre. Grottan har varit en Åhr 1741. Stockholm och Uppsala. (Senare upplagor finns). särskild plats vars karaktär sannolikt smittat Rydh, H. 1931. Stora Karlsö under forntiden. Karlsö Jagt- och djurskyddsförenings aktiebolag. Stockholm. av sig på och givit kraft åt de föremål som Schnittger, B. 1908 och 1909. Östergötlands fornborgar. tillverkades där. Skulle man våga sig på en Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening. gissning, så finns kanske bronsgjuteriverk- Schnittger, B. & Rydh, H. 1940. Grottan Stora Förvar samheten därför bara i anslutning till Stora på Stora Karlsö. Undersökt av Lars Kolmodin och Hjalmar Stolpe. KHHAA. Stockholm. Förvar och Norderhamn och inte i Suder- SOL. 2003. Svenskt ortnamnslexikon. Red. M. Wahlberg. hamn. Sofi. Uppsala.
12 Karlsöbladet • N R 2 • å r 2 0 0 6