växter I HÄLSINGLAND OCH GÄSTRIKLAND

Nr 1 2008 Årg. 26 NR 1 2008 ÅRGÅNG 26 ISSN 0283-8524

Växter i Hälsingland och Gästrikland (VÄX) ges ut av Gävleborgs Botaniska Sällskap (GÄBS), lokalförening av Svenska Botaniska Föreningen (SBF). VÄX kommer ut med fyra nummer årligen (vinter, vår och höst). Du blir medlem i GÄBS och erhåller VÄX genom att betala in årsavgiften på GÄBS post- girokonto 57 58 11 - 5. Årsavgiften för 2008 är 150 kr. I denna avgift ingår medlemskap i SBF. För familjemedlemskap är årsavgiften 25 kr (inkluderar ej VÄX). SBF:s årsavgift för 2008 är 295 kr, inkluderande prenumeration på SBT. Postgiro 48 79 11-0. Adressändringar och medlemsregistrering; Birgitta Wannberg Skindravägen 15, 822 91 Alfta. 0271/100 51. [email protected]

Önskemål och bidrag i alla former för kommande VÄX mottages tacksamt av redaktionen: Anders Delin, Kulgatan 40, 811 71 Järbo, 0290/700 87, [email protected] Birgitta Hellström, Ringv. 35, 818 41 Forsbacka, 026/359 60, [email protected]

GÄBS styrelse 2007 Ordförande Peter Ståhl Majvägen 30 806 32 Gävle 026/18 72 78 Vice ordf. Björn Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 Sekreterare Magnus Andersson Lillhammarvägen 3 824 40 Hudiksvall 0650/54 89 88 Kassör Birgitta Wannberg Skindravägen 15 822 91 Alfta 0271/100 51 Anders Delin adress enligt ovan Birgitta Hellström adress enligt ovan Barbro Risberg Hagmarksgatan 44 813 33 Hofors 0290/76 58 20 Suppleant Maj Johansson Bäckan 682 820 46 Ramsjö 0651/930 21 Suppleant Magnus Bergström Stortjäran 9286 762 96 Rimbo 0175/734 16

Valberedning: Torbjörn Alsing 0278/30019, Ulf Svahn och Sven Norman.

GÄBS bildades i Gävle den 7 februari 1982. Sällskapets syften är: 1. Att sammanföra människor, som är intresserade av botanik i allmänhet eller någon av botani- kens många specialgrenar, och verka för spridandet av kunskaper inom dessa områden. 2. Att utforska floran i Gävleborgs län. 3. Att verka för skydd och vård av hotade växter och växtsamhällen i länet. I Hälsingland bedrivs projektet “Hälsinglands flora” med Anders Delin som ledare och Björn Wannberg som rapportmottagare för hotade arter. I Gästrikland pågår projektet “Gästrik- lands flora” med Peter Ståhl som ledare, Birgitta Hellström som handhavare av florarutor och Ove Lennström som rapportmottagare för hotade arter.

GÄBS har 280 medlemmar och 20 familjemedlemmar. (2008-02-09).

GÄBS hemsidesadress är: http://www.sbf.c.se/GABS/ Webmaster är Magnus Bergström ([email protected])

Omslagsbild: Blåsippa Hepatica nobilis. Foto: Barbro Risberg Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Lind i Hälsingland Anders Delin

De ädla lövträden ek, alm, lönn, lind Inga nya lokaler för troligen vild ek och ask Quercus robur, Ulmus glabra, har påträffats under de 25 år som häl- Acer platanoides, Tilia cordata och singefloraprojektet har pågått. Almen, Fraxinus excelsior i Hälsingland har som efter eken är det sällsyntaste av de sedan urminnes tider haft uppmärk- ädla lövträden, har påträffats på en ny samheten på sig. De utnyttjades för lokal. För lönn, lind och ask har flera slöjd. I Kårböle fanns vid 1900-talets nya lokaler upptäckts. början stolar gjorda av lönn med minst Inventeringen av lokaler, där de ädla 30 cm diameter. Virket ska ha kommit lövträden förekommer i vilt tillstånd, från Nötberget, där lönnen då betrakta- kompliceras av att alla dessa arter även des som utrotad, troligen på grund av planteras i närheten av bebyggelse och denna användning (Andersson & Birger ofta sprids därifrån med frö till omgivan- 1912, sid. 175-176). Under 1800- och 1900-talets botaniska och geologiska utforskning av Norrland uppmärksam- mades deras rätt fåtaliga och ganska speciella vilda lokaler ur en vetenskap- lig synvinkel. Man kom fram till att de kunde vara relikter från den värmetid som hade sitt maximum för ca 5000 år sedan (Andersson & Birger 1912, sid. 147-152, 176-190). Redan då hade man sådan överblick över deras samtida fö- rekomst att man kunde beskriva de två typer av biotoper där de huvudsakligen finns: Dels bergrötter och dels bäckar, speciellt där bäckarna går mer eller min- dre under jord. Många av de sedan mer än hundra år kända spontana lokalerna för ädla lövträd har även andra bota- niska värden. Många av dem har beva- rats i folks minne och besökts tämligen ofta. Somliga var mindre kända när vårt arbete med hälsingefloran började 1980 och har återfunnits av oss. Lind. Foto: Anders Delin

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 de terräng, ibland kilometervis. Den art de tveksamma fallen är få. I allmänhet som ”flyger längst” är eken, som sprids har inventerarna inte tagit med plantera- av nötskrikor. Ekollonen gror också bra de lindar på sina krysslistor. Majoriteten även t.ex. kring Bollnäs tätort. Frön av av de fynd vi har i databasen gäller – så- alm, lönn och ask kan spridas kortare vitt jag kan tolka krysslistorna - vilda sträckor av vinden, gror också bra, och exemplar eller bestånd. I det avseendet ger upphov till nya buskar eller små träd, skiljer sig linden starkt från lönnen, som småningom kanske även till stora. ofta har noterats från lokaler där man är Linden beter sig annorlunda. Den osäker på om det är vilda eller förvilda- bildar nötter, men dessa har aldrig setts de småplantor eller träd. gro i Hälsingland (däremot egendomligt Nedanstående förteckning över vilda nog nötter från en i Söderhamnstrakten eller möjligen vilda lindar i Hälsingland på tre ställen planterad lind, som ser ut publiceras i ungefär den form den kom- som bohuslind Tilia platyphylla). Orsa- mer att ha i Hälsinglands flora, bl.a. för ken till Tilia cordatas dåliga grobarhet att ge alla tillfälle att kommentera den har utretts i Skottland (Pigott 1981). och göra den så komplett och korrekt Den visade sig bero på att sommartem- som möjligt. peraturen där inte når den höga nivå Förteckningen har brister. En är att vi som fordras för att pollenslangarna ska saknar exakta koordinater för många av växa ner till ägget. Nötterna innehåller lokalerna. Önskvärd vore den noggrann- alltså inga livskraftiga embryon. I Gö- het som GPS ger oss, i andra hand åt- taland finns däremot observationer av minstone en noggrannhet på 100 m när. fröplantor av lind (Niklasson & Nilsson De angivna koordinaterna kan vara upp 2005). Jag har själv sett en fröplanta av till ett par hundra meter fel. En annan lind i Karelen, på samma breddgrad som är att populationens storlek inte alltid Hälsingland (Delin 2004). I Karelen är är känd. Det har visat sig att de flesta vintertemperaturen betydligt lägre än i lindlokaler är små till ytan och har få Hälsingland, men sommartemperaturen skott eller stammar. Vad som är en in- är högre. Eftersom ingen fröförökning divid av lind är svårt att avgöra. Ba- tycks äga rum, men lindarna ändå står sala eller underjordiska delar sänder där, får vi tolka dem som kvarlevor från lätt upp nya skott, som kan utvecklas en varmare tid, då frön kunde gro. Det till stammar, om en större stam för- stärker ytterligare teorin om deras relikt- svinner. Alla skott och stammar finns karaktär. ofta inom en liten radie, så att man Trots att linden förekommer plante- kan anta att alla ursprungligen kom- rad på många ställen i landskapet, och mer från en individ. Att ange antalet där blommar rikligt, sprids den alltså individer är alltså oftast svårt och kan- inte från dessa moderträd, vilket gör att ske ointressant, men antalet stammar det blir ganska lätt att skilja mellan vilda kan ju anges och deras diameter, och och planterade lindar. Detta visar sig i en uppskattning av mängden av skott i det material som vi har i databasen, där buskskiktet kan göras.

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Vissa gamla uppgifter gäller lokaler, Koderna med tre versaler (DIN, BWA, som vi inte har försökt eller inte lyck- ALA) etc. avser i hälsingfloraprojektet ats återfinna. Mest anmärkningsvärd aktiva personer. av dessa är väl den från Hälsinglands mest kända berg, Järvsö klack: ”Järvsö Bollnäs Järvsöklacken, ymnig, 1891 (Öhrn, J.F., Arbrå, Abborrtjärn 1912 (E. Collin- belägg i S) 1898 (Wiström, P.W.)”. Jag der i LD), Grossjöberget, bäcken från har frågat botaniskt kunniga personer Abborrtjärn, en 30 cm grov stam och i Järvsö, men inte funnit någon som i buskar,15G3i3941 1984 (DIN). dag känner till denna lokals läge. Det är Bollnäs Görtsbo fäbodvall, Tjuvberget mycket troligt att den finns kvar och att 1898 (Wiström, P.W.), två trädformiga det går att återfinna den, eftersom lind- 1951 (Björkman, S.O., belägg 1943 i klonerna i allmänhet är så konstanta och UPS), 14G9g1810 1986 (DIN); uthålliga. Bolleberget 1951 (Björkman, S.O.), En annan brist i förteckningen är att Stora Bolleberget 15G1f1125, två ca en del äldre lokalers lägen är så opre- 25 cm grova och några klenare stammar cist beskrivna, att man i dag är osäker 2000 (DIN); på om en gammal lokal är densamma Fagerbergets nordsida, två ex. 1951 som en av oss sedd lokal. Den som har (Säfverstam, Z); information, som kan bidra till klarläg- Fjäle, 14G9e4814, fåtalig, 1988 gande av sådana frågor, kan förbättra (BWA); nedanstående lokalförteckning genom Sörbo, Kanängesbäcken vid Varsvik att informera mig. 14G9e4634, fåtalig, 1988 (BWA). Flugdammen 14G8f1131, vid liten bäck, Lokalförteckning för lind i Häl- 6791167 1528183, några 10 cm grova, singland 2004 (KEN) I förteckningen har jag satt teckenkom- binationen =? mellan två uppgifter som Hudiksvall med viss sannolikhet avser samma lo- Bjuråker Rossåsen 1877 (Collinder, E. kal. I de fall då vi är nästan säkra på, i UPS); att det är en tidigare uppgiven lokal som Moviken 1898 (Wiström, P.W.); vi har återbesökt, har jag i stället bara Sniptorp 1898 (Wiström, P.W.) =? Un- satt kommatecken mellan äldre och ny- der brantberget N om Sniptjärn 1951 are data om lokalen. Semikolon (;) står (Arnborg, T.) =? Snipåsens S-brant mellan två olika lokaler. För att göra för- 16G6h0939, fåtalig1982 (ALA); teckningen lite mer lättläst har jag satt Daläng, ymnig 1898 (Wiström, P.W.), varje ny lokal på ny rad, en lyx som vi torde vara 16G2h2-1- (DIN); nog inte kan kosta på oss i floran. Belägg Avholmsberget, V delen 16G3h1237, 12 i de offentliga herbarierna anges med buskliknande bestånd, många stammar, S = Stockholm, UPS = Uppsala, UM grövst 10 cm 1982 (ALA); = Umeå, GB = Göteborg, LD = Lund. Nipåsen, Frisbo, brant S-sluttning,

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

16G5j3642, ett träd 1984 (ALA); Forsa Fuskåsberget 1898 (Wiström, Hornberget 16G4e3621, en stam 25 cm P.W.), 15H7a0235 1977 (DIN); diam., samt buskar täckande 25 kvadrat- Blacksås 1947 (Lohammar, G. i UPS), meter 1984 (ALA); 15H7a2508-2509, ca 30 stammar, max Lentjärn, 16G4g2703, 7 ex. nära stran- 12 cm 1978 (DIN). den 1988 (ALA); Strömåsen, bäckravin mot Svågan, Hög Hög 1889 (Lundgren, J. i GB); 16G6e2042, fåtalig1989 (ALA); Hallboberget. 1898 (Wiström, P.W.); Haverbäcken, bäckdal mot Svågan, SV Rödhällsberget, bergbrant, 16G4f1140, ett stort träd, brutet 3 m 16H1b1034 - 0932, 15-20 stora träd upp1991 (ALA). 1986 (ALA); Tannaklitten, bergbrant, 16H1b0129, 7 ex. 1986 (ALA). Delsbo Gryttjesbergen, Storbron, 1764 (Lenaeus, C.N.), 1852 (Hartman, R.W.), Njutånger Örängesnäset, SV om Läns- 1898 sparsamt (Douhan, A.J, belägg mansudden, 1965 (Rune, S.), torde vara 1881 i S), 1981 16G0f 3020, 10-100 15H6e2805 (DIN). stammar, några grova (BES), 1987 16G0f 3728 (ALA); Rogsta Hornslandet 1726 (Broman, O.J.); Gottland 1764 (Lenaeus, C.N.), ej åter- Aspe bys mark, ”Lind-dofven” 1893 funnen. (Örtenblad, Th.); Hornslandet, V om Svartudden 1949 Enånger, Lindfallet 1898 (Wiström, (Säfverstam, Z.) =? Hornslandet, Lind- P.W.), 1954 (Westerlund, A.F. i LD), reservatet, 15H7h4540 1983 (ASA); Lindefallet 15H3b3522, mer än 32 träd, Hornslandet, V Långmaren, Lilla lindre- upp till 76 cm diam. 2006 (Sättlin, B.); servatet, 15H7h1834, 12 stammar 1982 Storåsen 1950 (Lohammar, G, belägg (PST), 15H7h1836 1986 MWE; 1937 i UPS) =? Storåsen, Saniculalo- Långsjön 1953 (Säfverstam, Z.); kalen 1951 (Säfverstam, Z.) =? Stor- Hornslandets västsida, bergstup, åsen, mellersta dalen på S-sluttningen, 15H7g4243 1986 (MWE); Hornslandet, 15H4b2412, 1 ex., 20 cm diam, avver- brant V om Grönråmyran, 15H8g0633 kat., skottskjutande 1986 (DIN); 1986 (MWE); Hornslandet, Klibbal- Boda bruk, ett ex. i skogen nära vägen, reservatet, 15H8h1332 i buskskiktet Spontan?, leg. E.V. 1951 (Säfverstam, Z); mellan block 1980-talet (MGU). Lövenholtsberget 15G5j1928 1976 (DIN); Ljusdal Laxtjärnsberget 15G5i0030, 3 träd + Färila På en fäbodewalls skog 1827 krypande skott 1980 (PST); (C.P. Ström); Tolocksberget, surdråg i skogssluttning Vallåsens sydsida, enl. uppg. 1842 (Zet- 15H5a1243, fåtalig1989 (ÅÅG); terstedt, J.W.) =? 16G1a 0704, två stäl- Östra Bäckmora, åkerholme 15H6B1047 len, låga träd 1982 (RMW); Spontan? 1989 (MAX).

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Storbyn på norra sidan av Ljusnan, Pontén 1911 (Strömman); (trol. 1842 Zetterstedt, J.W.), ”Färila, Nipåsen, barrskog i SO-sluttn. vid Storbyn och Kårböle (Zett.)” 1854 16G5j4045, ett träd 1984 (ALA); (Hartman, R.W.); Nipåsen, gammal granskog, vid bäck Forsberg, nära Sånghussjön, leg. E. Lind 16G5j4344, två träd, 10 cm grova, 2 buskar, 1951 (Arnborg, T.), torde vara N. eller S. 3-4 cm och 3-4 småplantor 1984 (ALA). Forsberget (DIN). Gnarp Åsbergets S-brant, diabas, Järvsö Järvsöklacken, ymnig, (Öhrn, J.F., 16H6e3937, två 30 cm grova stammar belägg 1891 i S) 1898 (Wiström, P.W.); 1982 (DIN). Öjebergets östsluttning 15G8d4839 1983 (MCA); Harmånger Prästgården, skog, Spontan? Uvåsbergets sydbrant 15G8e2345 1988 1934 (Bernardzon, A. i UM). (CEC). Hassela Älvåsen 1868 (Berg i LD), Kårböle Skansberget, en fem alnar hög Älvåsbäckravinen 16H6a2902, en 25 buske på ett svedjeland, 1840 (Zetter- cm grov stam 1980 (DIN). Denna stam stedt, J.W. 1842); avverkad 1982, 20 stammar, max 14 cm Nötberget, utrotad på 1860-talet, leg. grova 2005 (DIN). Modin, E. 1912 (Andersson, G. & Bir- ger, S.). Jättendal Snedkullen, brant SO-sluttn., 16H4e3419 1985 (GTÖ), en 15 cm grov Ljusdal Huskasberget, ”strax nedanför stam (BWA). bergbranten å sydöstra sidan, i väl skyd- dat läge, 12 à 13 tum i brösthöjd”, 1891 Ovanåker (Örtenblad, Th.), Grevabergets oststup, Alfta Galven, två träd i skogen vid en bäck, 16G5a4000 11 aug. 1981 (BES); leg. J.Lindfors 1898 (Wiström, P. W.); Lönnmor (=Lindmor) 1891 (Örtenblad, Sjubergets SV-brant, 15G3e0918-1015, Th.), 16G6c1433 två 25 cm grova stam- ett ex. 1981 (DIN); mar samt krypande buskar 1974 (DIN), Rävaboåsens S-sluttn. 14F8j3024 några 16G6c1030 1988 (BES); små skott 1984 (SOL). Åsboberget 1922 (Lidman, G. i UPS, S), 16G2b1218 fem 20 cm grova stammar, Ovanåker Hässjaberg, enligt Ljusdals 1982 (BES); Tidning 1 juli 1903 endast ett enstaka Ranungsbergets sydbrant 16G1b4507 gammalt vackert exemplar i en löfäng. 1981 (BES), en lind, 5 m hög med 15 1905 (Andersson, G.); cm grov stam samt nedliggande och Homna, ett träd, borthugget 1937 (Lin- uppstigande klenare 1982 (DIN). dén, P. & Danmans, I.); Homnaflen 15F0j1801 1979 (JHE); Nordanstig Stentjärnarna 1937 (Lindén, P. & Dan- Bergsjö Nybodarna 16H5b4-0- leg. E. mans, I.) = Gammelkares trädgård,

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

14F9j3522 1978 (JHE) = Rönnbergs- et”. 1902 (Andersson, G); knölens NO-sluttn. 14F9j3422, ca fyra N om byn 1944 (Halden, B.); 20-25 cm grova stammar 1984 (SOL), Storrönningen, 14H7a1218 1978 (DIN); kvar 2007 (SOL); Bäck från Mörttjärn till Henningesjön Tjärnen N om Rönnbergstjärnen, vid 14G6j2525, två 15 cm grova stammar Gammel-Karisberget 14F9j3818 någ- + två buskage med 5 cm grova stammar ra 3 m höga skott från en stubbe 1984 1989 (DIN); (SOL), kvar 2007 (SOL). Skog, Västby, Sörsjön, 14H5a1727 2007 (BFO); Voxna N om Överbo, Linddalen, Smedboningarna-Hamnäsudden, 15F2g3335, leg. Rasmark, O. 1951 14G7j4448, två stammar, 1996 (DIN), (Arnborg, T.); Njupaklitt 1950 (Kilan- 6789412 1549811, sex 10 cm grova der, S. i S), 15F1g3810 1982 (JHE), stammar, 2007 (KEN). 15F1g3710, två stammar, 10 och 15 cm grova 1986 (DIN); Söderala Askesta, skogsmark mot Djupdalsfallet, skog vid bäck 5F3g0722 Ljusnan, 14H8c2347 Spontan? 1985 1992 (DIN). (ÅÅG); Höljebro, dal med göl, N om Ljusnan, Söderhamn 14H8d2403 1986 (ÅÅG); Bergvik Långnäsudden, lundartad skog Ålsjön 14H9d0719. Spontan? 1995 14H8a0020, tre 20 cm grova stammar (ÅÅG); 1993 (DIN). Skidtjärnsberget, mullrik skog nära sjön, 14H4b3225, tre stammar, upp till 40 cm, Ljusne Ljusne bruk (Lidman, G. 1905 i och rikligt med låga skott 2006 (BFO); S); SV om Sörsjön, 14H5a1128 2000 Norrbränningens Ö spets 14H6d2912 (BFO); 1986 (PST); SV om Själstugusjön, 14B5b3345 2000 Norrbränningen, Sandviken 14H6d3809, (BFO); ca 10 träd, några stora 1986 (PST); Fagersand, bäckravin, 14H7a2436, få Höljebroforsen, S om Ljusnan, stammar 2007 (DIN). 14H8d2200 1986 (PST); Gussiberget, bergfot, fåtalig 14H8e1150 Trönö Hällfors, bäckdal 15H2a2011 1991 (ÅÅG); 1988 (ÅÅG). Stockviksudden 14H7c4320, buskar och en 10 cm grov stam 2007 (BFO). Kommentarer Lindens uppträdande i den hälsingska Skog Gullgruva, Stormyren. ”En halfstor skogen är särpräglat på flera vis. Den lind växande uti vilda skogen på ca ¾ är mycket lätt att förbise vid vanlig in- mils afstånd från Stormyren å Gullgruf- ventering. Bladen har mindre avvikan- va bruks ägor i Skogs sn. Trädet är för- de form än dem på ek, alm, lönn och krympt, innanruttet och sönderspruck- ask. Både om man tittar mot kronorna

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 och om man tittar på löv på marken är en liten yta, förundrar man sig över klo- de lätta att förbise om man inte just då nernas uthållighet. är inställd på att leta efter arten. Stam- De skulle i så fall ha överlevt ”lind- men är inte heller så avvikande. Den fallet” i samband med människans är mörk som en granstam. Jag har på ökade utnyttjande av skogen för bete nära håll gått förbi en 30 cm grov lind- (Niklasson & Nilsson 2005). Det är stam under noggrann inventering av en kanske mindre förvånande i Hälsing- bäckdal, och upptäckt den vid återbe- land, där betestrycket i skogen väl ald- sök. Lättast att uppmärksamma är nog rig har varit så hårt som i Götaland. skotten i buskskiktet. De finns närmare De skulle också ha överlevt granens den vegetation som man vanligen tittar invandring för ca 3000 år sedan. När efter. man ser dessa lindar växa undertryckta Påfallande ofta i Hälsingland finns men ändå mycket friska och livaktiga i linden i små bestånd, enstaka eller ett skog som domineras av grova och höga fåtal stammar, kompletterade av ett granar, kan man lätt acceptera denna större antal skott i buskhöjd. Oftast tanke, särskilt eftersom miljön sällan är är stammarna också måttligt grova, en ren granskog utan en blandskog med ibland snarare klena. Rikligt med lind- andra lövträd, särskilt asp, som släpper stammar, och dessutom grova, finns in något mera ljus. bara i Lindefallet i Enånger, där en Nu när prognoserna förutspår ett 76 cm grov stam har noterats. Där vi framtida varmare klimat är det rimligt har sett avverkade lindstammar har vi att tänka sig att dagens lindar går en lju- också ofta sett föryngring i form av sare framtid till mötes, efter en extremt stubbskott. lång ”övervintring”. Planterade lindar som står öppet blommar rikligt även i Ljusnandalen. I Citerad litteratur Ranungsberget i Färila har jag sett lin- Andersson, Gunnar, 1902: Hasseln i den bilda frukter. På många ställen har Sverige fordom och nu. Sveriges vi bara sett blad, ofta troligen på grund Geologiska Undersökning, Avh. + av att träden/buskarna har varit små och upps. Ser. Ca, N:o 3. har vuxit i relativt tät skog. Andersson, Gunnar, 1905: I Sverige un- Eftersom vi inte har sett någon för- der senare tid företagna åtgärder till yngring från frö måste vi anta att de nu- naturens skydd. Ymer 25, sid. 222- varande lindklonerna har stått där länge. 264. Anderssons och Birgers arbete 1912 gör Andersson, Gunnar & Birger, Selim, att man kan tro att de har reliktkaraktär, 1912: Den norrländska florans geo- d.v.s. att samma planta/plantor har levt grafiska fördelning och invandrings- på platsen i flera tusen år. historia med särskild hänsyn till Speciellt på de lokaler där det finns dess sydskandinaviska arter. Norr- mycket få stammar, och där stammar ländskt handbibliotek, Uppsala & och lägre skott förekommer bara inom Stockholm.

 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Arnborg, Tore, 1951: Skogarna från Pigott, C.D. & Huntley, J.P., 1981: Fac- kusten till fjället, i: Arnborg, Tore tors controlling the distribution of & Curry-Lindahl, Kai, Natur i Häl- Tilia cordata at the northern limit singland och Härjedalen, Göteborg, of its geographical range. 3. Nature sid. 50-78. and causes of seed sterility. New Björkman, Sven O., 1951: Något om Phytologist. 87:817-839. floran i Hälsinglands inland, i: Arn- Ström, Carl Pet., 1827: Försök till en borg, Tore & Curry-Lindahl, Kai, Beskrifning öfver Färla socken. Ge- Natur i Hälsingland och Härjeda- fle, omtryck Stockholm 1880. len, Göteborg, sid. 266-280. Strömman, Per Hugo, 1911: Bidrag till Broman, Olof Johansson, 1726: Glysis- Hälsinglands kärlväxtflora. Svensk vallur. Bot. Tidskr. 5, sid. 359-365. Delin, Anders, 2004: Med Växtgeo- Säfverstam, Zander, ms 1960-talet: grafiska Sällskapet i Karelen. VÄX Lokalföreteckning över alla kända 1/04, sid. 8-15. kärlväxtfynd i Hälsingland. Halden, Bertil E., 1944 b: Några glimtar Sättlin, Bengt, 1999: Aspfjädermossa från floras rike, i Socknen” på Öd- Neckera pennata i Lindefallet, Häl- morden”. Ed. Humble, N.C. Lund, singland. VÄX 2/99, sid. 8-11. sid. 59-78. Wiström, Per Wilhelm, 1898: Förteck- Hartman, Carl Johan, 1852: Handbok i ning öfver Helsinglands Faneroga- Skandinaviens flora, Stockholm. mer och Pteridofyter. Wimmerby. Lenaeus, Canutus Nicolai, 1764: Dels- Zetterstedt. J. W., 1842: Berättelse om boa illustrata. Stockholm. en naturhistorisk resa genom några Lindén, Petrus & Danmans, Ingeborg, provinser af nordligare Skandina- 1937: Växtvärlden (i Ovanåker), i: vien och särdeles Jämtland år 1840. Johansson, O.: Ovanåker. En Norr- KVA Årsberättelse 1838 (sic!), bi- landssockens öden genom seklerna, hang, sid. 491-639. Bollnäs, sid. 61-68. Örtenblad, Th., 1891: Till frågan om Lohammar, Gunnar, 1950: Juncus trifi- skogsträdens nordgräns. Om alm- dus på bergen vid Bottniska viken. ens, lindens och alens nordgräns. Svensk Bot. Tidskr. 44, sid 203-213. Skogsvännen, s. 4-7. Niklasson, Mats & Nilsson, Sven G., Örtenblad, Th., 1894: Om skogarna och 2005: Skogsdynamik och arters be- skoghushållningen i Norrland och varande, Studentlitteratur. Dalarna. Bihang till Domänstyrel- sens berättelse rörande skogsväsen- det 1893. Stockholm.

10 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Smålands flora under luppen Ove Lennström

I den småländska naturen har jag till- Bägge banden innehåller mängder bringat mer tid än i något annat av våra av superba fotografier i olika storlek, de sydligare landskap. När erbjudandet om största helsidestäckande på 22 x 26 cm. Smålandsfloran kom beställde jag den Fotografierna är synkroniserade till tex- omgående. Förväntansfullt hämtade jag ten. Visas en halvsidesbild av mandel- mitt postpaket. Tro mig när jag säger att blomma Saxifraga granulata är det inte ett tyngre bokpaket har jag aldrig burit slumpmässigt utan i anslutning till texten, hem. Transportkostnaden utgjorde hela i detta fall om klimatet. Läsaren får också 150 kr, hälften av florans kostnad. intill texten en utbredningskarta över var Floran består av två band. Band ett är i landskapet man hittar den hydrofoba en beskrivning av småländska naturty- arten mandelblomma att jämföras med per samt detaljbeskrivna utflyktsmål till utbredningskartan för den hydrofila arten dessa. Här finns naturligtvis en biografi hönsbär Cornus suecica. Intill dessa ut- över framträdande småländska botani- bredningskartor finns en tematisk karta i ker. Hur floran blev till och floran i siff- flerfärgstryck över årsnederbörden 1961- ror behandlas också i band ett. 1990 för södra Sverige. Även band två Band två är en tegelsten nästan lika innehåller mängder av fotografier. Bland tjock som Den Nya Nordiska Floran och andra fastnar jag för en avvikande färgva- innehåller förutom växtförteckningen en riant av Adam och Eva Dactylorhiza sam- förteckning över inventeringsrutor enligt bucina i anslutning till presentationen av fastighetskartan, och över alla medde- arten. Den enda invändning jag har är att lare. då jag ser ett foto av en miljö eller växt, Ser man till progressionen av våra väcks hos mig nyfikenheten: ”Var är bil- landskapsfloror funderar man hur det den tagen, eller är växten fotograferad i skall sluta. Från beskedliga alster som Småland”. Även om fotografierna fyller Östergötlands flora till detta masto- sin plats som illustration till texten saknar dontverk som har det bokhylleovänliga jag på vissa foton denna information. formatet på 25 x 28 cm. Det enda som Första bandet inleds med en presen- inte ökar i omfång är kostnaden. Lik- tation över Smålands geografi, geologi, som för övriga landskapsfloror är priset jordarter och klimatförhållanden, med 300 kr. Begrunda 30 års arbete med 350 mängder av tematiska flerfärgskartor personer involverade, där den ideella ar- över berggrund, HK:s progression, is- betsinsatsen har uppskattats till över 30 älvsavlagringar samt jämförande ut- miljoner kr, siffror som ger anledning att bredningskartor för specifika arter enligt misstänka att den är speciell. tidigare exempel men med andra klima-

11 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 tiska och edafiska faktorer, i allt beskri- Kulturlandskapet är intimt allierat vande det stora landskapet Småland. med poesin och historien. Detta förstär- Ett tilltalande avsnitt om växt och ker författaren med aforismer av små- mark av Germund Tyler följer och fung- ländska kändisar som Carl von Linné erar för mig som en lärobok i fysiolo- och Vilhelm Moberg. Kapitlet avslutas gisk botanik. Här beskrivs hur växternas med florans betydelse i ett förmodat uppenbarelse i en biotop är intimt för- framtida småländskt naturlandskap. knippad med deras förmåga att ta upp Kapitlet om vegetationstyper och olika joner under varierande markbe- växtplatser av Åke Widgren är kanske tingelser. Visste Ni förresten att ärtväx- det matnyttigaste för den som i detalj vill terna behöver spårämnet molybden för lära känna landskapet Småland. Även att binda luftkväve. Molybden, som är om vissa delar i kapitlet kan verka som svårtillgängligt i sura marker, ingår som en upprepning av föregående kapitel är komponent i det enzym som katalyserar detta avsnitt mycket omfångsrikare. I processen. Om det och mycket annat stort sett varje förekommande naturtyp i kan Ni läsa i detta avsnitt. landskapet beskrivs med mängder av ka- Kapitlet om landskapets utveckling är raktäristiska arter för biotopen angivna. skrivet av Mårten Aronsson. Han är för Skogarna presenteras utifrån de domine- mig intimt förknippad med våra kultur- rande trädslagen och odlingslandskapet marker, författare som han är till den un- utifrån människans inverkan, liksom derbara boken Bygden där vinden vände. många småbiotoper som ingår i begrep- Här utvidgar han området och beskriver pet ruderatmark. I övrigt används en utvecklingen av hela naturlandskapet traditionell naturtypsindelning utgående Småland i samspel med människan från från fuktighet, pH-värde och näringssta- mesolitisk tid till nutid. Det som förhöjer tus. Effekterna av artonhundratalets av- läsvärdet i hans tolkningar är den lyrik han vattningshysteri och vattenkraftsbygg- väver in i marginalen eller i form av gråfär- nationer belyses och ger våra hjärnor en gade rutor. Ett exempel på en sådan ruta är fantasibild av morgondagens naturland- den om vår kluvna inställning till modernt skap med rådande exploateringsiver. skogsbruk, vilket genom Alf Henrikssons Bland all den ekologiska information tolkning får en extra dimension; som kapitlet delger väljer jag att lyfta fram några detaljer som fastnat efter ”I skogen kan vi inte gå. genomläsningen. Rikkärren i Småland Där ligger riset kors och tvärs. är inte de kalkpåverkade kärr vi vanligt- Det är så fult och skräpigt så. vis föreställer oss, utan skapade genom Det tänker inte ägar´n på. hävd i områden med livligt och ytligt Han har en hiskligt stor maskin. vattenflöde. Utan hävd är dessa artrika Den kapar tall, den kapar gran. kärr förlorade. En orsak bland många att I skogen härskar industrin. bevara hävden av kulturlandskapet. Där blommar icke poesin. I kapitlet Botanister i Småland pre- Det är väl bra för fan.” senteras alla celebriteter från epoken

12 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 före Linné till sådana verksamma idag. Utflyktsmålen presenteras kommun Beskrivningarna illustreras med mängder för kommun. Det känns härligt att åter- av arkivfotografier, men också foton på uppleva områdena runt Åsnen. Runt historiska herbarieark och florauppslag. Växjö minns jag turen genom kom- Jag saknar referenser till Åke Strids ju- munens reservat vid Stigs gård med bileumsnummer i tidskriften Jordstjärnan vandringsled ända fram till Växjö slott i årg. 15 (1994):2, tillägnad minnet av att Teleborg. Vid SNF:s reservat Osaby har det var 200 år sedan Elias Fries födelse. ”Gudrun” tillintetgjort skogen men be- Smålands floras läsare bör upplysas att tesmarkerna med tillhörande byggnader, det finns en sådan förnämlig biografi. vilka är nyrenoverade, skänker sinnes- De två avslutande kapitlen, ”Hur frid åt besökaren. Här finns också en li- Smålands flora blev till” och ”Smålands ten botanisk trädgård att studera. Jag vill flora i siffror” är av intresse inte bara för gärna tillägga naturreservatet Bokhultet, dem som jobbar med landskapsfloror, ett av Växjös finaste naturområden, vil- utan för gemene man som använder flo- ket beskrivs under begreppet bokskogar ran. Här kan man få bakgrundsinforma- i ett tidigare kapitel, men även borde ha tion och dessutom få svar på frågor man presenterats som ett utflyktsmål, oaktat ställer sig. Vilken metodik har använts? att markfloran är trivial. Hur organiserades arbetet? Hur utbilda- Det andra bandet, som i huvudsak be- des/vidareutbildades inventerarna? Hur handlar växtförteckningen, tar upp alla skedde rapporteringen? Hur behand- växter registrerade från Småland under lades kritiska arter som saknade/hade de sista trehundra åren. Kärlväxterna belägg? Hur registrerades materialet? grupperas i familjer, släkten och arter. Vilka brister föreligger i inventerings- Familjerna är indelade efter nu gällande materialet? Vilka arbetsinsatser krävs släktskapsförhållande. Det blir en del för slutförandet? Projektgruppen be- omkastningar mot vad som är brukligt svarar den sista frågan genom att citera i flororna. Orkidéerna har t.ex. hamnat Goethe som inledning till band två; ”So i början av floran från att under lång tid eine Arbeit wird eigentlich nie fertig, varit förpassade till de bakre regionerna. man muss sie für fertig erklären, wenn Detta har väl mindre betydelse för oss man nach Zeit und Umständen das amatörer, och är mer en upplysning om Möglichste getan hat”. Vilka arter har att taxonomisk forskning pågår. Släkten betraktats som bofasta/tillfälliga, gamla/ och arter är uppställda i bokstavsord- nya, naturligt spridda/tillfälliga, vanliga/ ning vilket underlättar sökandet. Ut- sällsynta. Hur många växter kan förvän- bredningskartorna, som är det som först tas finnas i rutorna? Gav inventeringen fångar blicken vid bläddrandet i floran, några nytillskott? Två utbredningskartor visar förekomst men inte frekvens. över antalet fynd gjorda före och efter Växter funna efter 1977 har fått ljus- 1978 visar på betydelsen av denna nya gröna (5x5 km) rutor, rutor med minst flora, vilken ger en sannolikare bild över en uppgift före 1978 har försetts med en växternas förekomst i Småland. liten mörkgrön kvadrat. Vanliga växter

13 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 som är jämnt spridda och växter med få sett överensstämmer med socknar, vars fynd är inte karterade. För att lätt kunna gränser borde förbli konstanta. Bästa orientera sig i den lilla kartbilden (65 x tänkvärda val, för även om vi går över 65 mm) har viktiga vattensystem, kom- till större kommunenheter kommer hu- mungränser samt tiomilarutor antytts. vudplatsen att finnas kvar och socken- Detta ger en mycket överskådlig bild gränserna vara permanenta. Aktuella av landskapet. Jämförs utbredningskar- och tidigare fynd redovisas i samma torna för de olika gulplistrarna ser vi lista. För att lokalisera senare fynd att vanligt gulplister Lamiastrum gale- undersökes om arten ifråga är koordi- obdolon ssp. galeobdolon har en östlig natsatt, äldre fynd saknar sådana. Art- utbredning med fynd i Nässjö kommun beskrivningarnas uppläggning är som som västgräns. Här finns även några regel den, att först presenteras primär- gamla fynd på gränsen mellan Nässjö – uppgifter med första fynd i landskapet, Eksjö och Vetlanda kommun. Jämför vi levnadssätt, spridningsvägar och artens med praktgulplister L. galeobdolon ssp. variation (där sådan är känd) och fynd- argentatum ser vi att denna förekommer ställen. Båda banden avslutas med litte- i fler rutor och är spridd över större de- raturförteckning och register. len av Småland. Här finns inga fynd före Slutomdömet är att detta är den mest 1978. Berggulplister, L. galeobdolon omfattande landskapsflora som produ- ssp. montanum har bara ett småländskt cerats. Betänker man dessutom den om- fynd och således ingen karta, men art- fattande areal den presenterar, från det beskrivningen ger både fyndplats och kuperade och skogklädda småländska koordinater. höglandet i väster till strandängarna i Lokalförteckningen är upprättad i al- öster häpnar man över resultatet. Det här fabetisk ordning på kommun. Då kom- är en bok (i två delar) som är så mycket mungränserna justeras med tiden, har mer än gjord för bara smålänningar. dessa indelats i delområden vilka i stort

Kalmus Acorus calamus växer i Gästrikland Peter Ståhl

I höstas, september 2007, hjälpte jag som bl.a. omfattar Ålboåns utflöde i Per-Ove Loock med bestämning av Dalälven. Där hade Ove Lennström, växter på den f.d. torvtäkten Gråtäng- Åke Malmqvist och Gunni Hedkvist arna i Hedesunda. Efteråt beslöt vi tidigare hittat stor andmat Spirodela att se om vi kunde komplettera den polyrhiza – andra fyndet i landskapet. nästan färdiga florarutan Smedsäng Helt på måfå tog vi sikte på en strand-

14 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

äng nedanför Baggbo i Ålbo och stod Kalmus är från början införd i Eu- plötsligt mitt i ett bestånd av kalmus. ropa. Den uppges ha introducerats via Det dröjde ett tag innan jag begrep att Turkiet på 1500-talet. Arten är en gam- det verkligen var denna art som jag mal medicinalväxt som använts mot bara sett en gång i Uppland. Långa diverse åkommor sedan antiken. Egent- smala svärdlika blad i mängd, pre- ligen består hela Europas bestånd av en cis som svärdslilja Iris pseudacorus, enda klon eftersom växten är triploid men svärdsliljebältet hade vi redan och inte kan sätta frö. Växten har spri- passerat. Dessutom luktade det apel- dits som handelsvara och inplanterats sin när vi klafsade omkring i bestån- som prydnadsväxt på åtskilliga stäl- det. Bladen liknade egentligen inte len. Men i stora delar av Europa har svärdsliljeblad och inte bred kaveldun den också naturaliserats och spritt sig Typha latifolia eller någon annan be- spontant med hjälp av lösbrutna delar kant vattenväxt. Det tog flera minuter av jordstammen. Diploida former av innan vi hittade plantor med blommor växten som förökar sig normalt både och all tvekan kunde avfärdas. med frön och jordstammar finns i Sibi- Växten var en av de dominerande ar- rien och i Nordamerika. terna inom en ca 20 x 5 meter stor yta. Hur hamnade då växten på Dalälvs- Här fanns över 100 blad och uppenbar- stranden vid Ålbo? Min gissning är att ligen var beståndet en enda klon som den spontant etablerat sig på platsen när förökat sig med de kraftiga jordstam- Hedesundafjärden reglerades 1978. Då marna. Förekomsten omges av kraftiga höjdes vattenytan med 60 cm och strand- bladvassar ut mot Dalälven som här är ängarna överdämdes helt eller delvis. I en bred fjärd. Innanför beståndet, mot nuläget blockeras tillförseln av flytande fastmarken, vidtar gråvidebuskage Salix jordstammar av de täta bladvassarna – cinerea, fuktängar och därefter strand- så förhållandena var säkert annorlunda skog. Tillsammans med kalmus växer när växten hittade hit. Att den funnits på sjöfräken Equisetum fluviatile, sjöra- platsen i åtskilliga år bekräftas också av nunkel Ranunculus lingua, jättegröe klonens storlek. Det förefaller däremot Glyceria maxima (sparsamt), standly- uteslutet att växten skulle vara odlad på sing Lysimachia vulgaris, topplösa L. platsen. thyrsiflora och vattenpilört Persicaria Det är inte alls omöjligt att det finns amphibia. flera förekomster i landskapet längs Från landskapet finns ett gammalt Dalälven. Flera förekomster på Upp- kalmusfynd gjort av Harry Smith landssidan av älven finns förvisso mar- 1919. Lokalen heter nu Stortärnan och kerade i Almquists Upplandsflora 1929. är en myromgiven tjärn. Troligen eta- Trots att bladen är en och en halv meter blerades den i samband med att tjärnen höga är det nog inte uteslutet att vi förbi- dränerades i början av 1900-talet. Vi sett växten tidigare eftersom den sällan har flera gånger letat efter arten men blommar. utan resultat.

15 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Eken vid sin svenska nordgräns – i Hälsingland? Mats H. G. Gustafsson

Ekens Quercus robur nordgräns som uti rullstensåsar, på en annan träder ett vildväxande sägs ju gå vid Dalälven. rätt högt granitberg i dagen. På fjärde si- Den odlas dock med framgång i stora dan är myren begränsad af en vall, som delar av Norrland. Hylander (1966) med några fots höjd sluttar mot Järfsjön. nämner att de nordligaste trädformiga Vid myrens utdikning har uti densamma ekarna kan beskådas i Haparanda, men blifvit kvar en liten tjärn, eller rättare att arten överlever ända uppe i Tärendö vattenpöl. På ena sidan om myren fin- vid 67º8´N. Eken förvildas också lätt, i nes, innan de brantare backarna vidtaga, alla fall upp till södra Norrland. Detta en med björk samt tvenne ekar bevuxen gör att det är svårt att fastställa var ar- mindre backe. Dessa ekar har jag alltid tens naturliga nordgräns som spontan tänkt mig vara planterade, men det kan faktiskt går. I centrala och norra Gäst- nog vara troligt, att de äro afkomlingar rikland finns det ett fåtal ganska säkert från en forntida ymnigare stam af sam- naturliga förekomster. Hylander nämner ma släkte. De äro nog mellan ett och två Testeboån och Körön i Årsunda som väl hundra år gamla, och sannolikheten för motsvarar ett par av prickarna på kartan att ekar då skulle ha blifvit planterade på i Hulténs (1971) atlas. ett sådant ställe, är bra liten.” Det finns dock belägg för en spontan I fråga om arter som i likhet med förekomst ännu längre norrut. Anders eken ofta odlas och planteras är det ju Delin har letat fram en beskrivning av många gånger svårt att bedöma om en en ekförekomst i Skog socken sydli- förekomst är spontan eller ej, och det är gaste Hälsingland, närmare bestämt vid utomordentligt sällsynt att man har sub- Järvsjön, på Gullgruva bruks ägor. Där fossila lämningar till sin hjälp. När man hittades fallna, ”fossila” (kanske bättre: gör en sannolikhetsbedömning måste subfossila) ekstammar i torv, och strax man ofta nöja sig med att se på sådant intill, på fast mark, två levande exem- som tecken på kulturpåverkan på växt- plar. Andersson (1902) citerar en jäg- platsen och avstånd till vägar, bebyggel- mästare Gyllenhammar, som i brev till se och odlade exemplar. När det gäller honom skriver: det sistnämnda måste man hålla i minnet ”Den myrodling, hvari eken togs, är att vissa, kanske särskilt fågelspridda på tre sidor omgifven af backar, som arter (men också vindspridda arter med tämligen brant stupa mot myren. Jord- små och lätta diasporer) kan ta ansenliga månen uti dem är, såvidt jag minnes, gra- språng ut i ödemarken. Särskilt tydliga nitgrus med tämligen svag humusbland- fall av långdistansspridning i våra trak- ning. På en sida öfvergår denna backe ter är förekomster av främmande taxa på

16 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 isolerade lokaler ganska långt ute i sko- vitis-idaea, V. myrtillus. Högst vardaglig gen, som häggmispel Amelanchier sp. vegetation således. Det är kanske mest och blåtry Lonicera caerulea (Anders troligt att ekpopulationen i Djuped var Delin, muntl.) Häggmispeln har ju rela- ett resultat av spridning från något od- tivt små frukter med måttligt stora frön lat exemplar. Något potentiellt ”moder- och en rad fågelarter kan komma ifråga träd” har visserligen inte lokaliserats, som effektiva fröspridare. När det gäller men man kan ju konstatera att lokalen ek är det väl mest nötskrikan som är en ligger, och låg också för 60 år sedan, verkligt effektiv spridningsvektor - och nära bebyggelse, och inte så långt från planterare. Hudiksvalls stad med många planterade Själv har jag erfarenhet av ek i Hu- ekar (dock inte, såvitt jag vet, något ex- diksvallstrakten. I och kring Lund i isterande individ av tillräcklig ålder). Forsa Socken står det ekar här och där i Samtidigt skall påpekas att det finns skogsbackarna. De är med stor sannolik- en hel del sydliga arter i närheten, vil- het avkomlingar till planterade exemplar ket kanske vittnar om ett gynnsamt lo- som finns på flera ställen i samhället. kalklimat. Hassel Corylus avellana har Vid Djuped i Hudiksvalls östra ut- t.ex. ett flertal förekomster bara ett par kant, på platsen där Eriksson Cables nu kilometer från Djuped (Gryttjaberget, ligger, fanns tidigare en ekpopulation Smälsk, Vibodsjön). Men sammantaget vars historia är höljd i dunkel. För ca är bevismaterialet till stöd för Djuped- 60 år sedan bestod den mest av små- populationens naturlighet nog i tunnaste plantor (Karin Lindskog, Åkersberga, i laget. brev). Själv kommer jag ihåg att det på Var går då ekens svenska nordgräns? 1980-talet stod en ca 2 m hög ek i öp- Mitt bud är att vi tills vidare får säga att pen skog nära en större väg ca 500 m Järvsjön i Skog är den nordligaste någor- från Ericsson-fabriken. Denna försvann lunda säkert spontana lokalen i landet. dock i samband med hyggesröjning för något decennium sedan. Något hundra- Citerad litteratur tal meter därifrån står dock ännu (de- Andersson, Gunnar, 1902: Hasseln i cember 2007) ett ca 8 m högt exemplar Sverige fordom och nu. Sveriges med en omkrets i brösthöjd på ca 15 cm. Geologiska Undersökning, Avh. + Omgivande träd är tallar, granar, björ- upps. Ser. Ca, N:o 3. kar och rönnar Pinus sylvestris, Picea Hultén, Eric, 1971: Atlas över växternas abies, Betula sp., Sorbus aucuparia av utbredning i Norden, Stockholm. ungefär samma höjd, och fältskiktet do- Hylander, Nils, 1966: Nordisk Kärlväxt- mineras av lingon och blåbär Vaccinium flora, del II, sid. 312. Stockholm.

17 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Korta rapporter

Rostticka Phellinus ferruginosus vid lite sly, nära en bäck. Förmodligen var Skärjån, ny för Hälsingland. svampen så hög som 11 cm på grund av Den 24 sept. 2006 fann jag stora frukt- den djupa vitmossan. Se foto på mitt- kroppar av rostticka under två asklågor uppslaget. Fraxinus excelsior i strandskogen vid Monica Svensson Skärjåns vänstra strand, vid 677121 156715 och 677122 156721. Artbestäm- Kolticka Gloeophyllum carbonarium ningen har konfirmerats av Mattias Ed- på Hornslandet. man, Umeå. Det torde vara ny nordgräns Koltickan (VU) verkar ha sin huvudut- i Sverige och ny art för Hälsingland. bredning i Hälsingland. I somras hittade Lotta Delin jag den under en mycket murken och bränd tallåga Pinus sylvestris i en storblockig Svavelticka Laetiporus sulphureus i och ljus tallnaturskog på Hornslandet, Bergvik, ny för Hälsingland. 600 m ONO om Bålsjön. Koordinaterna Den 16 sept. 2007 fann jag på en ekstub- är 6844454 1587342. Här fanns gott om be Quercus robur, två kilometer från gammal tallved. Tickan liknar vedticka mitt hem i Enmyra, Bergvik, tre stora Phellinus viticola men är storporigare (1-3 fruktkroppar av svavelticka. Fyndplat- porer/mm) och har en annorlunda färgton. sen är belägen mitt i skogen där det tidi- En handfull tidigare fynd finns i landet, gare funnits ett bostadshus. Koordinater minst tre från Hälsingland samt något från 679651 155446. Enligt Svengunnar Ry- Jämtland respektive Södermanland. man, Evolutionsmuseet i Uppsala, dit en Magnus Andersson liten del av en fruktkropp skickades, är det det nordligaste fyndet. Svaveltickan Nedan följer två fynd från Hamra, är tidigare funnen i Dalarna och Gästrik- Ljusdals kommun, Gävleborgs län, land, men ej i Hälsingland. men Dalarnas landskap. Anita Blom Skeletocutis borealis i Hamra. I samband med inventeringen av utvidg- Röd larvklubba Cordyceps militaris i ningen av Hamra nationalpark i oktober Bergvik. 2007 upptäcktes den mycket sällsynta Den 28 sept. 2007 fann jag röd larvklub- boreala vedsvampen Skeletocutis borea- ba på en liten ”platå” på en höjd söder lis (svenskt namn saknas) i Svartågre- om Västra Bosjön i Bergvik (Lynäs), ko- nens naturreservat, koordinater 6847408 ordinater 67905 15549. Svampen fanns 1452894. Den resupinata tickan är blek- på sank mark med mest Sphagnum och vit med ett skimrande, mycket finporigt

18 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 porlager (8-10 porer/mm). Svampen Bleksopp Boletus impolitus (VU) Öst- växte under en granlåga Picea abies i erfärnebo, Mattön, 668405 156105, frodig blandskog i sydsluttning. Enligt hasselbestånd Corylus avellana, 7 sept. Tickboken av Klaes Jaederfeldt fanns i 2007 (ljus med slät fot). ES. november 2002 endast 2 tidigare fynd av arten i landet. Vid sökning på Inter- Stor aspticka Phellinus populicola net framkom ytterligare en uppgift från (NT) Österfärnebo, Mattön, 668410 Skidtjärnsberget i Skog, där den hittades 156110, asp intill väg, 31 mars 2007. ES. på en asplåga Populus tremula och art- bestämdes av Malte Edman. Klaes Ja- Stor aspticka Phellinus populicola ederfeldt har artbestämt Hamra-fyndet. (NT) Österfärnebo, Gysinge fäbodväg, Magnus Andersson 668655 155905, 19 maj 2007. ES.

Kristallporing Ceriporiopsis subver- Kristallporing Ceriporiopsis subver- mispora i Hamra. mispora (NT) Österfärnebo, Granön, Vid samma inventering som ovan hittades 668570 155980, tallåga nära strand, 8 också kristallporing (NT), som är en vit, maj 2007. ES. saftig och lite storporigare resupinat ticka. Det funna exemplaret var halvmeterstort Gropticka Oligoporus guttulatus (VU) och luktade knäck! Svampen växte under Österfärnebo, Granön, 668585 155960, en halvmurken granlåga i urskogsartad granstubbe, 1 dec. 2006. ES. barrskog strax söder om nuvarande Hamra nationalpark vid koordinaterna 6850050 Rödbrun jordstjärna Geastrum ru- 1444276. Enligt ArtDatabanken fanns fescens (NT) Ovansjö, Övre Mom, 2005 endast 11 fynd i landet. 672003 154335, komposthög, 21 aug. Magnus Andersson 2007. ES.

Samtliga fynd här nedan är gjorda Grantaggsvamp Bankera violascens och artbestämda av Erik Sundström (NT) Ovansjö, Alsjöstigen, 672610 (ES) 154495, mossig granskog, 24 juli 2007. Hydnum ellipsosporium Österfärnebo, ES. Mattön, 668430 156110, mossig barr- skog, 1 dec. 2006 (liknar H. rufescens Hasselnagelskivling Collybia verna men tänderna är platta-labyrintiska och Ovansjö, Brunlötas, 672027 154225, mörkare än hatten). ES. med gråal Alnus incana och hassel, 5 juli 2007. ES. Lammticka Albatrellus subrubescens (VU) Österfärnebo, Mattön, 668430 Rosenticka Fomitopsis rosea (NT) 156110, mossig barrskog, 1 dec. 2006 Ovansjö, Brunlötas, 672040 154215, (liknar A. ovinus men är rodnande och granstock, 20 maj 2007. ES. mindre). ES.

19 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Fransig ockraporing Junghuhnia se- Lappticka Amylocystis lapponica (VU) parabilima (DD) Ovansjö, Gavelhyttan, Järbo, Djupdal, 673250 154390, gran- 671615 154445, gråvide Salix cinerea i låga i rasbrant, 18 april 2007. ES. strandskog, 18 april 2007. ES. Sammetsticka Trametes pubescens Fransig ockraporing Junghuhnia se- Järbo, Skräddars, 673480 154235, björk parabilima (DD) Årsunda, Bråtnäs, Betula sp., 22 april 2007 (blir snabbt 671270 154820, gråal i kärrkant, 27 uppäten på våren). ES. mars 2007. ES. Sammetsticka Trametes pubescens Laxticka Hapalopilus salmonico- Valbo, Långbroarna, 672835 156135, lor (VU) Årsunda, Körsjön, 671630 asp, 20 april 2007. ES. 155440, barkad tallstock vid grillplats, 12 april 2007. ES. Sammetsticka Trametes pubescens Torsåker, Tjärnäs, 671065 155390, has- Purpurticka Ceriporia purpurea Års- sel, 10 maj 2007. ES. unda, Stannberg, 671030 154545, has- selkvist i fuktig lövskog, 8 maj 2007. ES.

Lavexkursion till Sävasjöns naturreservat 9 sept. 2007 Inga-Greta Andersson

Vi var tre personer som tillsammans Graphis scripta är väldigt vacker och ser med Nicklas Gustavsson gav oss iväg ut som någon slags hieroglyfer utmärkta till Sävasjön för att få se flera ovanliga på trädstammen. Man kan förstå dess och mycket vackra lavar. Vädret var mu- namn. Vi fick också veta att ”vassen”, let men det var bara en fördel för att se halvgräset ag Cladium mariscus, växer lavarna. Där fanns korallblylav Parme- vid Sävasjön – något vi också kunde se. liella triptophylla som var mörk, nästan Det är tydligen en rest efter att det varit svart med blå fruktkroppar. Hållaven varmare här. Det är ju något som man Menegazzia terebrata, som liknar blås- gör agtak av på Gotland. Det är lätt att lavarna, var mycket vacker. Vi hittade gå förbi fina rariteter när man är ute och också lite ringlav Evernia divaricata som trevligt när någon visar var de finns. Det hängde som långa trådar. Skriftlaven blev en fin dag i gammal naturmiljö.

20 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Kan vi rädda mosippan? En liten rapport från ett naturvårdsprojekt i Örebro län. Arne Holmer

Nedanstående artikel har publicerats i T-Veronikan nr 3/2007, sid. 14-16, Örebro Läns Botaniska Sällskaps tidskrift. Den föreföll mig ha så stor aktualitet för oss i Gävleborgs län att vi borde erbjuda den även för våra läsare. Arne Holmer har varit vänlig att låta oss trycka den även i VÄX. Redaktionen

Har du sett en mosippa Pulsatilla ver- då till ett litet fredat naturreservat. I dag nalis blomma? Om inte har du mis- finns där bara tre gamla plantor kvar. sat en fin upplevelse. Den är sällsynt, Varför? Ingen vet säkert. Kanske sko- alltmer svårfunnen. Nu har den satts gen har tätnat och skuggar för mycket. upp på röda listan, förteckningen över Kanske regnet, som numera är ganska utrotningshotade arter. Många tycker kväverikt, gödslar marken och gynnar att det är en av de allra vackraste vilda konkurrerande växter, såsom ljung, gräs blommorna i svensk natur. Den växer på och en del mossor. några få lokaler i Örebro län. Naturligt- Nu har vi här i länet startat ett arbete vis är den fridlyst sedan länge. Man får för att rädda denna vackra växt. Det bör- inte plocka den, inte gräva upp den, inte jade med att Botaniska Sällskapet, med ta frön från den eller på något sätt skada vederbörligt tillstånd från länsstyrelsen, växtplatsen. röjde omkring de sista kvarvarande mo- Mosippan ska upplevas i sin rätta sipporna i reservatet. Vi tog bort mossa, miljö. Tidigt på våren efter snösmält- ljung och förna runt plantorna. Under- ningen börjar knopparna skjuta upp ur tecknad tog sedan på sig den spännande bladrosetterna, tätt invid marken. Som uppgiften att försöka bättra på återväx- små ludna, brungröna tomtemössor tit- ten genom att så ut frön. Dessa samla- tar de fram mellan barr och mossa. Den des in från länets mest rikblommande stora, vita blomman med rosa till lila ton mosippelokal, i Hjortkvarn, naturligtvis i kronbladen slår ut i slutet av april - bör- efter tillstånd från länsstyrelsen. jan av maj. Den bryter markant av mot Skogsstyrelsen hade tidigare glesat den i övrigt så magra marken på tallmon. lite bland träden och bränt ris i reserva- Det är där den vill växa, på så karg, fat- tet. Fröna samlades in vid midsommar- tig mark under tallarna att nästan inget tid strax innan vind och regn drog iväg annat kan leva där. med dem. De flesta, men inte alla, var På Vissbodamon söder om Hallsberg då mogna. Under två-tre veckor fick de fanns för 50 år sedan omkring 150 vack- eftermogna och såddes sedan på olika ert blommande plantor. Området gjordes sätt. Det är viktigt att man inte dröjer för

21 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 länge med sådden. En del frön placera- blommade flera av plantorna. Vilken des i krukor med olika jordblandningar härlig känsla det var och vilken fin lön och mycket sand och grus för god drä- för odlarmödan att se drygt 30 nya plan- nering. De flesta såddes ute i Vissbo- tor i reservatet med tillsammans över 28 damons naturreservat, bl.a. i ytor som vackra blommor. De tre gamla plantorna bränts. Det var år 2004. bidrog dessutom med ungefär dussinet Anteckningar fördes för att vi skulle blommor. Det blev faktiskt den mest rik- lära av erfarenheten. Foton togs på så- blommande lokalen i länet i år. Den fina ytorna och de små plantorna alltefter- Hjortkvarnslokalen hade bara 11 blom- som de växte. Efter 25-35 dagar började mor (i fjol 109). Den lokalens blommor hjärtbladen titta upp ur jorden. Det kom har jag följt och räknat under många år ganska tätt med plantor i krukorna hem- och det är tydligt att blomningen varie- ma i trädgården, inte alls så många ute i rar mycket mellan åren. skogen. Nu startade en jakt på bitande Eftersom försöket blev så förvånans- och gnagande småkryp, inte minst snig- värt lyckat har vi gått vidare med rädd- lar. Krukorna flyttades mellan sol och ningsarbetet. Om man i år besöker na- skugga och skyddades från hårt regn. turreservatet på Vissbodamon kan man Några krukor fick vara inomhus ett tag. på anslagstavlan läsa information från Men för att göra den här historien länsstyrelsen om projektet. Nere i tall- lite kortare: Det var svårt att få fram skogen finns nya såytor med små mosip- stora fina krukodlade plantor. Framför peplantor. Man ser på långt håll de med allt var det svårt att få alla att överleva naturvårdssnitslar utmärkta platserna. I vintern. Ute i skogen gick det mycket fjol såddes nämligen flera frön och i de bättre. Visserligen kom det inte upp så markerade ytorna räknade jag nyligen många plantor där. Ca 450 frön såddes. till 179 ettåriga, ca 1 cm stora mosippor. Det blev ungefär 45 plantor, dvs. bara Många av dem sitter mycket tätt varför en tiondel av fröna grodde. Men alla ut- alla inte kommer att utvecklas till stora vecklades fint, helt och hållet skötta av plantor. moder natur. Ännu mer förvånande var Det har visat sig att fröna gror bäst att alla plantorna klarade höstens regn om marken har bränts. Där man eldat och vinterns snö och kyla. Alla fortsatte rishögar utvecklas plantorna kraftigt. att växa sig större när våren kom 2005. Därmed inte sagt att fröna är brandbe- Under den följande vintern försvann roende, men väl att groning och utveck- några, kanske de torkade bort, men om- ling gynnas av skogsbrand. Det är nog kring 40 ihärdiga små plantor fortsatte något vi får ta till oss när det gäller att få att växa våren 2006. Fram mot hösten mosipporna inte bara att gro utan också började några av de kraftigaste exempla- att fortsätta leva i våra tallskogar. Vi ser ren att tjockna till i mitten av bladroset- dock att frön kan ta sig även utan sot och ten. Det var blomknoppar som anlades, aska. Vid de tre gamla plantor som det i god tid inför den kommande våren. röjdes omkring för fyra år sedan sitter Så i april i år 2007, nästan tre år gamla, nu 11 små självsådda småplantor.

22 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Efter de här framgångarna vidgar vi ter konkurrerande växter upp, främst nu projektet till hela Örebro län. Skogs- mjölkört, bergsyra och bergkorsört. De styrelsen har försiktigt röjt omkring rensas bort. Försöket har hittills varit så äldre plantor. Frön såddes redan i fjol framgångsrikt att det väckt intresse för på flera platser i södra Närke, förutom i liknande räddningsarbeten på andra håll reservatet också i Mariedamm och Rön- i landet. Vågar vi tro att det om några neshytta. Där har vi fyllt på med fler år finns hundratals nya mosippor vackert frön i år och uppe i Bergslagen har frön blommande på tallmoarna i Närke och spridits ut på ett par platser utanför Kop- Bergslagen? Vågar vi hoppas att mosip- parberg. Några av de svårodlade plan- pan en dag kan tas bort från listan över torna i kruka har också satts ut i naturen. hotade arter? När detta skrivs i september 2007 är det dags att börja spana efter nya grodd- [email protected] plantor från frön som såtts i sommar. Svalstigen 4 En viss skötsel av lokalerna har visat 697 31 Pålsboda sig nödvändig. I de brända ytorna skju- Tel. 0582-40758

Lättillgängligt botaniskt utflyktsmål - Hassellunden i Tjärnäs, Torsåker Barbro Risberg och Erik Sundström

Geologi Erik Sundström Hoån leder från Tjärnäs förbi kyrkbyn Torsåker är geologiskt mycket intres- Torsåker och flera vattenfall har utnytt- sant, särskilt kring sjön Storgösken, där jats för hyttor och smedjor. Det gjorde grova ådror av järnmalm och urkalksten också att inlandsisen en gång skrapade slingrar kring sjön och byter riktning i ihop grus och block med kalkhalt på en tektonisk krossningszon vid Tjärnäs nordvästsluttningen av berget 1 km ös- vid sjöns östra ände. Därför finns det ter om Tjärnäs, kallat Grindberget, och kring sjön en mängd gruvor med kalk- det gav oss en fascinerande biotop. Man haltig malm som gjorde att Hofors järn- brukar i Bergslagen säga att kalk ger en bruk redan på adertonhundratalet var ett flora som motsvarar trakter 10 - 15 mil av landets största. Av vittrad malm och längre söderut. kalk har bildats rödjord på flera ställen, Man finner området genom att åka och det gjorde att järntillverkning börja- väg 68 från Storvik 6 km söderut från de för 2500 år sedan i sådan skala att vi- trafikplatsen Tegelbruket. Vid Bergs kingarna insisterade på att Torsåker hör- kvarn kör man västerut i riktning mot de till Uppland. Sjöns slingrande utlopp Hofors, och efter 1 km ligger hassellun-

23 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 den Corylus avellana längs 150 m av I första hand gäller det hasseln, som vägens södra sida, vid koordinaterna täcker en yta på flera hektar. Blomningen 671070 153400, med en parkeringsmöj- är riklig och hanhängena gulnar redan i lighet vid pumphuset norr om vägen. månadsskiftet februari/mars. Honblom- Det har diskuterats om det skulle bli na- morna kommer några veckor senare och turreservat, men markägarna har avböjt det gäller att vara uppmärksam för att då man anser att det kräver viss skötsel upptäcka de pyttesmå röda ”tofsarna” i för att behålla den öppna strukturen. grenspetsarna. När löven slagit ut blir det mörkt under hasselbuskarna, så det Kärlväxter Barbro Risberg är den tidiga vårfloran som gynnas här. Den som vill uppleva vårens rikedom Först kommer blåsipporna Hepatica och ymnighet av leende natur, blom- nobilis. Deras antal kan vara så stort att mande sippor och fågelsång ska göra ett marken delvis ger ett blått intryck. Sedan besök i hassellunden i Tjärnäs, Torsåker. kommer massverkan av först vitsippor Lämpligaste tiden för besöket är under Anemone nemorosa och sedan liljekon- april-maj. valjer Convallaria majalis. Båda dessa är Vilken historia det ca 2 ha stora has- arter som kan prägla hela landskapsbil- selbeståndet har är okänt. Kan det vara den. När liljekonvaljerna blommar är det en relikt från värmetiden? Kan det ha nästan alltid någon bil som står parkerad planterats av tidiga Torsåkersbor som här och det går att se folk som kommer ville ha nötterna? Svaret kan vara en med stora buketter av blommor. kombination. En naturlig förekomst av Det finns också inslag av andra arter. hassel kan ha gynnats för att få tillgång Trädskiktet domineras av stora askar till de goda och näringsrika hasselnöt- Fraxinus excelsior, aspar Populus tre- terna. Skörden av dem här kan vara mula och björkar Betula sp. och en och riklig vissa år, men nästan utebli andra annan gran Picea abies. Inslag av alm år. Hassel finns för övrigt på 12 kända Ulmus glabra finns också. I buskskiktet lokaler i södra delen av Hofors kom- finns förutom hasseln, mindre förekom- mun, men ingenstans så rikligt som här. ster av tibast Daphne mezereum, skogs- Första gången det nämns i skrift är 1924 try Lonicera xylosteum och olvon Vibur- då Wilhelm Arnell skriver: ”Hassel, S num opulus. Tjärnäs, ymnigt.” Observationen gjorde I de tidiga örtmattorna finns harsyra han 1895. I trakten kallas området för Oxalis acetosella, majsmörblommor Grindberget, även om en liten sluttning Ranunculus auricomus, ormbär Paris här är det enda som möjligen gör skäl quadrifolia och vispstarr Carex digi- för namnet berg. tata. Senare kommer enstaka skogsnä- Området är egentligen inte så varie- vor Geranium sylvaticum. Redan Arnell rande när det gäller sammansättningen nämner de båda något mera ovanliga ar- av arter. Det är snarare den ymniga före- terna som växer här, nämligen trolldruva komsten av vissa, som gör det tilltalande Actaea spicata och underviol Viola mi- för många sinnen. rabilis. Det finns inte många exemplar

24 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 av trolldruva, däremot är underviolen arter knutna till just hassel eftersom det mera spridd. Den blommar tidigt, unge- finns ett hundratal gamla hasselbuskar, fär samtidigt som vitsipporna. De blålila som är värdar för ormticka Antrodia al- blommorna som är synliga bara någon bida, strävticka Antrodiella hoehnelii, dag, har tydlig violdoft. Senare på som- hartsporing Ceriporiopsis resinascens, maren kommer nya blommor, den här hasselticka Dichomitus campestris, lä- gången utan kronblad. Linné kallade derskål Encoelia furfuracea, kantöra blomman för kleistogam. Det har över- Hymenochaete tabacina, alticka Inono- satts som ”äktenskap i smyg.” tus radiatus, vittagging Irpex lacteus, Jag kan heller inte låta bli att skriva broskmussling Lentinus conchatus, tät- några rader om fåglarna här eftersom skinn Peniophora incarnata, kuddticka de har så stor betydelse för helhets- Phellinus punctatus, sommarticka Po- upplevelsen. Ljudkulissen består mest lyporus ciliatus, tratt-ticka P. melano- av sångare, som lövsångare, trädgårds- pus, strumpticka P. varius, brunkrös Tre- sångare och grönsångare. En annan art mella foliacea och frätskinn Vuilleminia som också hela tiden gör sin närvaro comedens. påmind här är nötväckan. Det mest spe- I området finns också gamla exemplar ciella fågelminnet är sista gången jag av asp, gråal Alnus incana och sälg Sa- såg vitryggig hackspett i Torsåker. Det lix caprea, delvis med samma svampar, var en tidig, grådisig morgon på sen- men också med lysticka Hapalopilus ru- vintern 1987 som en hanne sökte föda tilans och sälgticka Phellinus conchatus. i en av de stora döende björkarna. Fram En gammal skadad lind Tilia cordata till dess hade jag sett den regelbundet i visade just att lind är resistent mot de trakten, åtminstone någon gång varje år. flesta vedsvampar utom platt-ticka Ga- Att detta skulle bli sista gången gick inte noderma applanatum. Det finns mäng- att ana då. Har du tur går det fortfarande der av lövskogens marksvampar t.ex. att se mindre hackspett och gråspett här. bolmörtskivling Entoloma sinuatum, För att komplettera upplevelsen av be- som är mycket sällsynt norr om Daläl- söket i hassellunden kan du ta med ett ven, stort haröra Otidea onotica, den till myggstift, åtminstone om vi kommit in i hassel bundna hasselsoppen Leccinum liljekonvaljtiden. pseudoscabrum samt rökpipsvamp Ur- nula craterium (se VÄX 1/2007). Även Svampar Erik Sundström Hoåns fuktiga stränder norr om vägen Området har naturligtvis också en intres- kan ge många intressanta fynd. sant svampflora. Speciellt finns många

25 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Kalmus. Foto: Peter Ståhl Röd larvklubba. Foto: Monica Svensson

26 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Gästriklands flora - inventeringsläget

27 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Nordic Lichen Flora, Vol. 3 Anders Nordin

Det är äntligen dags för en ny volym gen, samarbetat med Jørgensen vid av Nordic Lichen Flora. Den senaste bearbetningen av i släktena i famil- volymen, som behandlade familjen jen Lobariaceae. Bandet innehåller Physciaceae, kom 2002, alltså för bestämningsnycklar på olika nivåer, fem år sedan, medan den första vo- dels en guide till familjerna och dels lymen gavs ut 1999. Det kan därför släkt- och artnycklar. De olika cyano- tyckas att processhastigheten sjunkit. bakterier som förekommer som foto- Ser man till innehållet i denna tredje bionter illustreras i en figur. Till varje volym kommer dock saken i ett annat artbeskrivning hör en utbrednings- ljus. Den behandlar nämligen samtli- karta och habitusbild i färg och dessa ga cyanofila lavar i Norden, dvs. alla kartor och färgbilder är liksom i tidi- som är primärt associerade med cya- gare band samlade i ett appendix på nobakterier. Dessa lavar är fördelade slutet. Nytt för detta band är att färg- på inte mindre än 12 olika familjer. bilderna också är inlagda på en med- Bara några av de släkten som ingår i följande CD, vilket är ett stort plus. dessa 12 familjer är relativt väl kända, Det som kan vara svårt att observera i t.ex. Collema, Fuscopannaria, Loba- de tryckta bilderna kan vara betydligt ria, Nephroma, Pannaria, Peltigera, lättare att se när man har bilden på en Protopannaria och Psoroma, men datorskärm, där man har möjlighet att stordelen är sådana som vanligtvis variera bildstorlek mm. Nomenklato- brukar ställa till problem och som ofta riska nyheter presenteras på samma förbigås med tystnad vid lavexkursio- sätt som tidigare, dvs. i början av ap- ner. Till de senare hör Anema, Cryp- pendixet. tothele, Lempholemma, Porocyphus, Nordic Lichen Flora vol. 3 fyller Psorotichia, Pterygiopsis, Pyrenopsis ett stort tomrum. Den som är det allra och Thelignya. Även om det kommer minsta intresserad av lavar bör sna- att förbli svårt att rätt bestämma arter rast skaffa sig ett exemplar. Detta görs i dessa och flera andra släkten kom- lättast via Svenska Botaniska Fören- mer den nya floran ändå att avsevärt ingen (http://www.sbf.c.se). Priset är öka möjligheterna. i skrivande stund (4 dec 2007) ännu Huvudförfattare är Per Magnus inte fastlagt men kommer förmodli- Jørgensen, Bergen. Orvo Vitikani- gen att ligga på en högst rimlig nivå. nen, Helsingfors, har bidragit med Volymen kommer att finnas till för- familjerna Nephromataceae och Pel- säljning fr.o.m. vecka 51, dvs. veckan tigeraceae, medan Tor Tønsberg, Ber- före jul.

28 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Sent upptäcktes hur gammal tallved kan bli i naturen Anders Delin & Åke Englund

Dagens skogsmän ifrågasätter om det ”Domänstyrelsens underdåniga berät- finns urskog i Sverige, och tycker inte telse rörande skogsväsendet år 1893” är att begreppet är relevant i dagens natur- belysande. Th. Örtenblad, verksam som vårdsdiskussion. Ett vanligt påstående överjägmästare i Sollefteå, för där ett re- är att svensk skog har brukats sedan sonemang om överåriga skogar och när urminnes tider, ett annat att naturvär- de lämpligen borde avverkas. Han skri- dena i den svenska skogen är skapade av ver i bilagan ”Om skogar och skogshus- skogsägarna. hållning i Norrland och Dalarne” på sid. I samma anda framförs i läroböcker 78-79 följande för att bevisa att det eko- uppgifter om normal livslängd för träd nomiska värdet av överåriga bestånd av som är kraftiga underskattningar. Död tall Pinus sylvestris inte försämras om veds beständighet underskattas också. de får stå kvar en tid. Även i biologisk litteratur dominerar ”Nu skulle man likväl kunna tro, att tämligen låga siffror för vedens mot- träden icke blott blefve i någon mån ståndskraft mot nedbrytning. Samuels- mera öfveråriga och att några torkade son 1994 uppger t.ex. att några av de utan måhända äfven, att en stor mängd största Pinus ponderosa – tallarna (över ’ruttnade ned’ och därföre aldrig blefve 1 m i diameter) kan stå i 50 år efter dö- synliga vid jemförelser liknande den den, en tidrymd som i denna genomgång nyss gjorda. Beträffande tiden för trä- av litteraturen framställs som lång. dens förmultning i norra Sverige har jag Delvis beror underskattningen av gjort ett antal undersökningar, af hvilka träds möjliga ålder och av vedens var- ett par här må åberopas. aktighet på att studierna har riktats mot I ett likåldrigt tallbestånd om 200 år skogar i sydliga trakter och trädslag med å Håttö kronopark i Jemtland anträffa- mindre motståndskraftig ved. Träd och des (år 1886) ej långt från skogsgränsen ved i den boreala zonen har inte tillräck- några kullfallna stammar af stora di- ligt beaktats. Deras livsspann och om- mensioner, af hvilka en hade en omkrets sättningstid visar sig småningom vara af 1,9 meter på 1,5 meters afstånd från i en helt annan klass, och är för många roten. På flera ställen efter stammens människor osannolika. längd funnos brända fläckar, likväl en- Det har funnits skogsmän som har dast på de delar, som varit åtkomliga för varit intresserade av naturstudier och en å marken framgående eld. Stammen, som dessutom har haft mångfalt bättre som att döma af den uppryckta roten förutsättningar än dagens för att studera kullkastats af storm, hade sålunda be- urskog och gammal ved. Ett avsnitt ur funnit sig i samma läge, sedan skogseld sista gången öfvergick trakten, hvilket

29 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 visade sig icke hafva egt rum under det tall uträtta i hela Norrland ett par decen- nuvarande rådande beståndets tid, ty nier ganska litet. stammarna voro oskadade och skogen En fördröjd afverkning af öfver- sluten. Men enstaka gamla tallöfver- mogna träd innebär icke någon fara för ståndare hade brandskador, hvilka vid skogarnes allmänna tillstånd, hvilket vi undersökning befunnos hafva uppkom- a priore kunna sluta oss till deraf, att mit för 225 år sedan. Att döma af dylika Norrlands urskogar under årtusenden stående brandskadade träds utbredning kunnat fortväxa och föryngras samt i å trakten hade vid sagde tid en omfat- våra dagar ofta förete ett gynnsammare tande skogseld härjat detta område, men utseende såsom af yxan oberörda, än då såsom nämnts hade det bestånd, hvari vi börjat skörda de öfvermogna träden den anförda tallstammen låg och hvilket och i öfrigt afverka dem.” uppkommit efter branden, varit fritt från Ovanstående är skrivet av en biolo- hemsökelse af brand, hvilket förvissade giskt intresserad jägmästare. Han skri- mig om att stammen under minst 225 ver i samma arbete om urskog som en år qvarlegat i skogen. Detta oaktadt var självklarhet, och att den omfattade så kärnveden fullkomligt frisk, och äfven stora arealer att den hade stor betydel- barkstycken anträffades i qvisthål och se för skogsnäringen. Han var däremot fåror å stammens undersida.[Örtenblads överraskad över att finna att en tallåga egen kursivering, AD]. kunde ligga minst 225 år på mark och Då en stam kan liggande motstå för- fortfarande vara kärnfrisk. Om han och multning under en sådan tidrymd, så hans kollegor hade gjort mer omfattande måste en stående torrtall ännu längre dateringar av den urskog som på den ti- hålla sig frisk, därest den kan förblifva den avverkades i ökande takt skulle de upprätt under denna tid, hvilket dock en- ha funnit ändå äldre träd och äldre död dast undantagsvis torde fara fallet. Jag ved, både stående och liggande. lyckades emellertid uppsöka två stående De långsamma processer som är verk- torrtallar, som hade på ytan kolad ved samma i urskogen, både i dess uppbygg- nedtill och sålunda hade varit torra vid nad och dess nedbrytning, har inte varit sista branden, eller med andra ord stått särskilt intressanta för skogsnäringen att torra öfver två sekel. – Genom liknande utforska. Näringen och dess forskning iakttagelser på Hamra och Grännings- har varit mer inriktad på snabbare om- vallens kronoparker i norra delen af sättning och kortare cykler. Gefleborgs län förvissade jag mig om, Småningom har dock verkligheten att torrtallar der icke sällan förblifva stå- avslöjats och beskrivits. Det viktigaste ende öfver ett sekel, i undantagsfall om- arbetet har då gjorts av kulturhistoriker kring halfannat, och likadant var förhål- och dendrokronologer. För datering av landet i öfre delen af Kopparbergs län. gamla träbyggnader i Norrland var det Dock framgick, att motståndskraften nödvändigt att hitta gammalt virke som mot multning aftager med breddgraden kunde ge underlag för upprättande av ty- och höjden öfver hafvet; men i fråga om piska årsringsserier så långt tillbaka i ti-

30 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 den som möjligt. Den äldsta tallved som tingen utan någon inventering alls eller påträffades på mark i Sverige fanns nära efter en enkel timmerräkning. Urskog, Torneträsk och daterades till år 436, och som i dag betraktas som guldägg för hade alltså legat i mer än ett och halvt forskningen på grund av sin extrema millennium (Bartholin 1983). sällsynthet, var då för de flesta biolo- Bartholin et. al. skrev i VÄX 1/2003 giskt ointressant och ur ekonomisk syn- under rubriken ”Hur länge står död vinkel ett ymnighetshorn som man fritt tallved” att 12 bebodda talltorrakor för kunde ösa ur. slaguggla (”skorstenar”) hade stått i ge- nomsnitt 266 år efter tallens död. Tio Citerad litteratur av dessa har kontrollerats på senare tid. Bartholin, Thomas S. & Karlén, Wibjörn, De står fortfarande kvar, 16 år efter att 1983: Dendrokronologi i Lappland den undersökningen gjordes, år 1991. AD 436-1981. Dendrokronologiska I takt med skogslandets förvandling är Sällskapet, Stockholm, 5:3-16. dock minst sju av de tolv skorstenarna Bartholin, Thomas; Delin, Anders; Eng- invuxna i ungskog och därför olämpliga lund, Åke och Wikars, Lars-Ove, som boplatser för slaguggla. 2003: Hur länge står död tallved i Rekordet för stående död tallved har skogen? VÄX 1/03, sid. 26-31. nog en torraka som Mats Niklasson Niklasson, Mats, 2000: Numbers and nämner i sin studie över brandfrekvens sizes of fires: Long-term spatially och brandfältsutsträckning vid Lögde- explicit fire history in a Swedish älven i norra Ångermanland (Niklasson boreal landscape. Ecology 81:1484- 2000). Den hade stått död sedan år 1568. 1499. Om den står kvar idag har den stått i 440 Samuelsson et. al. 1994: Dying and dead års tid. trees. ArtDatabanken, Uppsala. Varför är det då intressant att i dag Örtenblad, Th. 1894: Om skogar och föra fram Örtenblads mer än hundra år skogshushållning i Norrland och gamla observationer? För mig framstår Dalarne, i: Domänstyrelsens under- de som ett undantag från det vanliga dåniga berättelse rörande skogsvä- mönstret, att urskogen avverkades an- sendet år 1883, sid. 78-79.

31 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Scarlet pimpernel Åke Malmqvist

Under juli månad besökte jag Blekinge man i lupp. Rödarv är ett äldre namn på och medtog naturligtvis nyutgivna Ble- rödmire. Den användes förr som läke- kinges Flora. I Karlskrona finns ett an- växt. Den åtnjöt stor berömmelse som tal höga murar som härrör från tiden då ett medel mot den fruktade sjukdomen staden grundades, i slutet av 1600-talet. rabies och användes även mot melan- Vid varvsmuren ligger den vackra fäst- koli. ningen bastion Aurora. I Blekinges flora Det finns också en blåblommig färg- finns bilder på bastion Aurora, där mur- form av rödmire, som är mycket sällsynt. reva Asplenium ruta-muraria och mur- Ändå sydligare i Europa och sällsyntare ruta Cymbalaria muralis finns på många i Sverige är blåmire Anagallis foemina ställen i springorna mellan stenblocken. som också har blå blommor. Under tidigare besök i staden har jag ob- Baronessan Orczys berömda roman serverat att gul nunneört Pseudofumaria ”Röda nejlikan”, utgiven 1905 och fil- lutea förekommit förvildad på murar matiserad första gången 1934 med Les- och trottoarkanter. lie Howard, är anekdotiskt intressant i Vid hemkomsten betraktade jag lite detta sammanhang. Huvudpersonen i noggrannare de gula nunneörter som dramat, sir Percival Blakeney, arbetade varje år kommer upp i betongspring- under pseudonymen ”the scarlet pim- orna i en trappa till föreningslokalen pernel” eller på svenska ”röda nejlikan”. i bostadsområdet där jag bor, på Slåt- Den röda nejlikan var ingenting annat än tervägen 4A i Gävle, och upptäckte ett rödarv eller rödmire Anagallis arvensis. antal mönjeröda blommor. Eftersom jag ofta åker förbi ett av mina orakel i blom- frågor, Peter Ståhl, så lade jag en påse i hans brevlåda innehållande gul nunneört och den då för mig okända mönjeröda blomman. När vi senare talades vid i te- lefon berättade Peter att ogräset jag visat upp var rödmire Anagallis arvensis och att det inte rapporterats något fynd av denna art i Gästrikland tidigare. Rödmiren är mycket vacker. Kron- bladsspetsarna har talrika fina körtelhår och ståndarna har vackert ludna strängar, vilket framgår då man betraktar blom-

32 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Tio års succession bland svampar på gran- och tallved i Österbergsmurens naturreservat i Gästrikland Anders Delin År 1935 bildades domänreservatet Öst- från tiden före denna avverkning, från erbergsmuren på Ovansjö kronopark i en period som kan vara något eller några Sandvikens kommun. Det ombildades hundra år före 1700-talets början. 1996 till naturreservat. År 1997 inven- terade jag på uppdrag av Länsstyrelsen Artrik vedsvampflora och Assi-Domän skogstillståndet och Till följd av sina höga trädåldrar och naturvärdena i reservatet. Till invente- mängd av lågor har Österbergsmurens ringsarbetet knöts ett stort antal experter NR en rik flora av vedlevande svampar, på olika artgrupper. Resultatet publice- förmodligen rikast i den nordvästra delen rades i Länsstyrelsens rapport 1998:10. av Gästrikland. Därför startade jag 1997 I det dominerande trädskiktet är tal- en studie av hur svamparter kommer och larna Pinus sylvestris mellan 270 och går på lågor av gran och tall. Jag märkte 310 år och granarna Picea abies mellan det året åtta lågor med numrerade alu- 210 och 270 år. År 2007 är den äldsta tal- miniumbrickor (01 o.s.v.). Under åren len 465 år och den äldsta granen 355 år. därefter har jag valt ut ytterligare sju lå- Det finns stora mängder av medelgrova gor för fortsatt observation. Tre av dessa granlågor i alla stadier av förmultning, är lättfunna utan märkning därför att de men färre gamla grova tallågor, varav ligger intill en låga med bricka, och har bara en enda ger intryck av att härröra fått nummer av typen 01B, 01C. Övriga från urskogstillståndet. fyra har märkts med numrerade brickor. Bränder har gått igenom området och Observationstiderna är år 2007 följande: givit upphov till brandljud i tallar. In- Nio lågor har följts i tio år, tre i sex år, vallningarna visar att de har genomlevt en i fem år, en i fyra år, en i tre år. En är upp till fyra bränder. Alla dessa tallar nymärkt 2007. Av de märkta lågorna är har emellertid avverkats för mycket lång fyra tallar och elva granar. tid sedan. Endast stubbarna står kvar, Jag har undersökt lågorna nästan var- kraftigt vittrade. Det finns inga brand- je höst sedan märkningen och antecknat ljud i levande träd. Tydligen har det inte data om lågans nedbrytningsstadium, brunnit i området sedan de nu levande om de fruktkroppar av makroskopiskt träden kom upp för 200 – 300 år sedan. identifierbara vedlevande svampar som Troligen har skogen huggits tämligen funnits. Sockerkrös har dock artbestämts intensivt på 1600- och 1700-talen, var- mikroskopiskt. I början av studieperio- efter den i stort sett har fått stå orörd. den märkte jag lågor med fruktkroppar Stubbarna med brandljud är alltså kvar av ovanliga tickor. Senare märkte jag

33 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 också en del nyfallna träd. Vissa lågor Sotticka Ischnoderma benzoinum på tall befinner sig alltså i slutet av -nedbryt - 3,3 ningsprocessen, andra i början. Gyttrad röksvamp Lycoperdon pyrifor- me på gran Resultat Blåticka Oligoporus caesius på gran - 2 Pulverticka Oligoporus ptychogaster på Artinnehåll gran I listan har också införts ett tal, som an- Mjölkticka Oliogoporus tephroleucus ger det förmultningsstadium som Ren- på gran vall har funnit vara typiskt för arten, se Vintermussling Panellus mitis på gran diskussionen. och tall - 1 Ullticka Phellinus ferrugineofuscus på Följande arter har observerats på de gran - 2,7 märkta lågorna och på ved i deras stub- Gränsticka Phellinus nigrolimitatus på bar: gran och tall - 3,8 Lappticka Amylocystis lapponica på Vedticka Phellinus viticola på gran - 3 gran - 2,9 Timmergröppa Serpula himantioides på Knölticka Antrodia serialis på gran - gran och tall - 4 3,4 Gullticka Skeletocutis amorpha på tall Timmerticka Antrodia sinuosa på tall - - 4 2,8 Gräddporing (?) Skeletocutis lenis - 4,2 Citronticka Antrodia xantha på gran och Blödskinn Stereum sanguinolentum på tall - 2,6 gran - 1,2 Violett geléskål Ascocoryne sarcoides Broskboll Tremella encephala på gran på gran Violticka Trichaptum abietinum på gran Dvärggullhorn Calocera furcata på gran och tall - 2,6 Trådticka Climacocystis borealis på Stubbmusseron Tricholomopsis decora gran - 2,4 på gran - 3,9 Doftskinn Cystostereum murraii på Daggskinn Veluticeps abietinus på gran gran - 3 Gelépigg Dacryonaema rufum på gran Sockerkrös Exidia saccharina på gran Utveckling på de enskilda lågorna - 1,2 Här följer ett kort sammandrag av ut- Klibbticka Fomitopsis pinicola på gran vecklingen från år till år på de märkta och tall - 2,6 lågorna. Rosenticka Fomitopsis rosea på gran - 2,8 Tall 01A Vedmussling Gloeophyllum sepiarium Föll troligen omkring 1990. 1997 Vin- på gran - 2,4 tertagging på stammen. 1998 Vintertag- Luddticka Inonotus tomentosus på gran ging, vintermussling. 1999 Vintertag- Vintertagging Irpicodon pendulus på tall ging. 2001 Vintertagging, klibbticka,

34 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 violticka. 2002 Klibbticka, violticka. tet nära mark pulverticka och blödskinn. 2003 Vintertagging på gren, klibbticka. 2007 Lite sockerkrös, mycket violticka, 2004-2006 Ingen vintertagging, men några vintermusslingar. klibbticka. 2007 Ingen vintertagging, klibbtickan avfallen. Tall 02A Föll för mycket länge sedan. 1997 Kraf- tig nedbruten men med hård kärna och gammal minskande gränsticka. 1998- 2002 Minskande gränstickehymenium. 2004-2007 Fruktkroppen nedfallen, fast, gradvis övervuxen av levermossor. Lågans kärna fortfarande hård.

Gran 02B Föll för länge sedan. 2002 Ullticka kant i kant med stor expanderande gränsticka. 2004 Ulltickan faller av, gränstickan ökar. 2005 D:o samt lite vedticka. 2006 Vedticka. Gränstickan växer. Kniven går rakt igenom lågan. 2007 Gränstickan växer, en ny sådan intill.

Gran 03 Föll på 1990-talet. 1997 Dödad och bruten av klibbticka, med fruktkropp på stubben. Blödskinn, broskboll, violticka, Trådticka. Foto: Anders Delin vintermussling. 1998 D:o, minskande Gran 01B broskboll. 2001 Dvärggullhorn och Stod 1997 död, med trådticka nära ba- mycket violticka. 2002 All violticka sen. Föll mellan 27 apr. och 20 maj död. Mycket dvärggullhorn. Gyttrad 1998. 1998-1999 Inga tickor. 2001-2002 röksvamp på basen. Mjölkticka (?). 2004 Vedticka, ullticka. 2004 Vedticka, ullticka, Dvärggullhorn, blåticka, mjölkticka (?). knölticka, daggskinn. 2005 Vedticka, 2005-2006 Blåticka, mjölkticka. 2007 ullticka, knölticka, lappticka. 2006-2007 Klibbtickorna på stubben har 6 årsring- Vedticka, knölticka, lappticka. ar. Mjölkticka på lågan.

Gran 01C Gran 04 Föll strax före 5 dec. 2003. 2004 Avbar- Föll för länge sedan. 1997 Lappticka, rad, barkborrar, inget mycel. 2005 Lite rosenticka. 1998 Rosenticka, knölticka, vitt mycel nära toppen, inga fruktkrop- gelépigg. 1999 Lite vedticka. 2001 par. 2006 Massor av sockerkrös. I brot- Vedticka, knölticka, daggskinn. 2002

35 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Daggskinn, okänd resupinat vit ticka. doftskinn, upptäckt senare samma år, 2003 Vedticka, okänd resupinat vit under barken. 1998 Mer doftskinn. 1999 ticka. 2004 Större delen av lågan ge- D:o, samt klibbticka på stubben. 2001- nommurken, sönderbruten och tätt på 2002 Doftskinn, rikligt. 2004 Doftskinn, mark. Vedticka, daggskinn. 2005 Trolig rikl., citronticka, daggskinn. 2005. Doft- gräddporing. 2006 Vedticka på fortfa- skinn, rikl., citronticka, lappticka. 2006 rande upphöjd del av lågan, liten färsk Doftskinn, rikl., citronticka, lappticka, gränsticka. Timmergröppa på del som knölticka, blåticka. 2007 Doftskinn, vilar på mark. 2007 Vedticka, gräns- rikl., citronticka, knölticka. ticka, timmergröppa. Gran 08 Gran 05 Föll 2001. 2002 Skalbaggslarver. Vitt my- Föll troligen i mitten av 1990-talet. 1997 cel i gångarna. Inga fruktkroppar. 2004 Blödskinn, violticka. 1998 Blödskinn, Lite vintermussling, rikligt med violticka, violticka, blåticka, trolig bitterticka, årsfärska klibbtickor. 2005 Violticka, dvärggullhorn, ullticka. 2001 Violticka, klibbticka. 2006 Violticka, klibbticka, blåticka, knölticka, klibbticka. Ulltickan dvärggullhorn. 2007 Violticka, klibbticka. död. 2002 Violticka, knölticka, färska små klibbtickor. Gran 09 2004 På mark intill stubben stubbmusse- Föll troligen i början av 1990-talet. 2004 ron. Inga nya tickor på lågan. 2005 På mark Violticka, knölticka, rosenticka. 2005 intill stubben luddticka. På lågan en färsk Violticka, knölticka, rosenticka med liten klibbticka. 2006 Färsk knölticka. minskande hymenium. 2006 Violticka, Klibbtickan ökar. Trolig liten lappticka. knölticka, rosenticka med ytterligare 2007 Liten luddticka. Klibbtickan från minskat hymenium, lappticka. 2007 2005 större. Trolig blåticka. D:o, samt ullticka.

Tall 06 Gran 10A Föll troligen i början av 1990-talet. Föll troligen på 1980- eller början av 1997 Vitt mycel under bark. 1998-2000 1990-talet. 2001-2002 Rosenticka, ökan- Gradvis avfallande bark, inga fruktkrop- de, ullticka. 2004 Rosenticka, både mins- par. 2001 Nästan helt barklös. En liten kande och ökande fruktkroppar, knölticka. gullticka. 2002 Sotticka, timmerticka. 2005 Rosenticka, överallt minskande, 2003-2005 Inga nya fruktkroppar. 2006 ullticka, färsk klibbticka, vedmussling. Ny sotticka på samma ställe som 2002. 2006 Rosenticka, de flesta fruktkroppar Timmergröppa, trolig lateritticka. 2007 minskande men en liten ny, knölticka. Inga fruktkroppar. 2007 Rosenticka, överallt minskande.

Gran 07 Gran 11 Föll troligen i början av 1990-talet. 1997 Föll 15 nov. 2001. 2002 Skalbaggslar- Nästan helt täckt av bark, stark doft av ver, inga mycel. 2004 Färre skalbaggs-

36 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 larver, lite vitt mycel, en violticka, lite gran 03 och 07. De bröts 0,5-1,5 meter blödskinn och violett geléskål. 2005 över mark, genom splint och kärna, och Violticka, rikligt. 2006 Violticka, rikligt, har klibbticka på stubben. Klibbticka blödskinn på stubben. 2007 Violticka, sågs även på tall 01A och granarna 05, rikligt. 08 och 10A, utan att det var tydligt att arten medverkat vid deras död. Tall 12 Granen 01B var död och hade Föll 2006-2007. Hade då stått död, upp- trådtickor vid basen ett knappt år innan hakad i levande träd mer än 10 år. 2007 den föll. Troligen har denna svampart bi- Timmerticka, rikligt i översta delen, där dragit till granens död. Brottet gick dock kärnan rötats och upphakningen brutits. genom stammens allra nedersta del, där Trolig börjande citronticka på nedre de- rötterna börjar, vilket inte är det typiska len. för trådticka, som oftare skapar en me- terhög stubbe, på vilken fruktkroppar Succession växer ut. Många svamparter kan förekomma sam- Granarna 01C, 05, 08 och 11 bröts en tidigt i och på en stam. De kan ha råkat till två meter över mark, där kärnveden hamna i olika delar av stammen och leva var rötad men splinten frisk. Resultatet sida vid sida. De kan också vara mer el- blev en stubbe med vilken lågan fort- ler mindre specialiserade på antingen farande delvis hängde ihop. Det såg ut kärnveden eller splinten. Man kan också som om stammen hade vridits av. Inga ibland se en turordning, där vissa rötar fruktkroppar sågs som kunde relateras stammen först, och då tillgodogör sig till denna skada, men man kan gissa på vissa ämnen i veden, och andra tar vara rotticka Heterobasidion annosum eller på resterna. Det är denna turordning som på olivpulverskinn Coniophora olivacea kallas succession. (Eriksson 1958). Granarna 01B, 02B, 04, 09, 10A Perimortala svampar hade brutits tämligen tvärt i övergången Några svamparter angriper levande tal- mellan stam och rötter, okänt av vilken lar och granar. Ofta förefaller de träden anledning. Tre av tallarna var rotvältor. vara försvagade, och det är ofta oklart Om svampangrepp hade bidragit till rot- om svampen dödar eller om den kom- vältorna är också okänt. En gran och en mer in i ett träd som dör av annan orsak. tall har legat så länge att typen av brott De uppträder vid tidpunkter omkring inte kunde ses. dödens inträde och skulle kunna kall- as perimortala. Dessa svamparter bildar Svampar som kommer tidigt på lågan fruktkroppar mer eller mindre ofta (Er- Snart efter att en gran har fallit och dött, iksson 1958). Klibbtickan är en av de när skalbaggar har gnagt igenom stora effektivaste träddödarna, och den bildar delar av innerbarken, kan man se vitt ofta fruktkroppar. Den är vanlig i Öster- svampmycel under ytterbarken, särskilt bergsmurens NR. Den har troligen dödat i larvgångarna. På låga 1C sågs det ef-

37 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 ter två somrar, på låga 8 efter en eller uppträdde under mellanperioden utan två somrar, på låga 11 efter två eller tre tydlig inbördes ordning. Några exempel somrar. på observationer av dessa arter följer Arter som tidigt visade fruktkroppar här. var vintermussling (01A, 01C, 03, 08), Doftskinn avslöjades genom dess violticka (01A, 01C, 03, 05, 08, 09, 11), doft, som utströmmade från den fort- violett geléskål (11), blödskinn (01C, farande nästan helt barktäckta granlå- 03, 05, 11), och broskboll (03). Sanno- gan 07. De första små fruktkropparna likt var det en eller flera av dessa arter hittades senare samma år. Efter tio år som bildade det vita mycel, som nämn- fanns fortfarande denna art på lågan, des i föregående stycke. Violtickan var då rikligt, och på brottytan av en frukt- ofta först och ofta mest talrik. På låga kropp kunde man se minst sju årsskikt. 1C var det i stället sockerkrös som kom Medan doftskinnet var kraftigt utveck- först, efter tre somrar, och i stor mängd. lat visade sig också citronticka, dagg- Då sågs ingen violticka, men efter fyra skinn, lappticka, knölticka och blåticka somrar var sockerkröset mycket spar- på denna låga. samt medan violticka förekom rikligt. Klibbtickan, som kan vara en pionjär Även på lågor med klibbticka där det och dödare, lever ofta kvar under många inte fanns klibbticka på stubben, och där år, och sågs komma fram med ny frukt- man var osäker på om klibbtickan har kropp på gran 10A där rosentickorna kommit in före eller efter granens död, var i minskande och på gran 05 efter att var klibbtickan ofta tidig. Det gäller lå- både violticka och ullticka hade dött och gorna 01A och 08. fallit av. Dvärggullhorn visade sig (03) efter Vintertaggingen förekommer oftast att violtickan hade passerat maximum på levande tallar, men även på nyligen och dess fruktkroppar började dö. Arten döda. Däremot ses den inte på tallågor blev kvar ett tag efter att all violticka var som legat länge (Delin 06). Den kom död. fram ur en springa i stammen på den tämligen nyfallna tallen 01A. Där, el- Sena arter ler på en gren på samma låga, fanns den Den enda art som i denna studie var ut- fram till år 2003, men har under de föl- präglat sen var gränsticka (02A, 02B, jande fyra åren inte visat sig. 04). Timmergröppa kom i ett mycket Jag blev något överraskad av att se sent stadium på gran 04, men fanns i lappticka komma fram på granlågan tämligen tidigt skede på tall 06. En tro- 01B redan åtta år efter att den föll. Li- lig gräddporing dök upp sent på gran kaså fanns lappticka på granlåga 07 i ett 04. med hänsyn till barktäckningen troli- gen ganska tidigt skede. Bidragande till Intermediära arter detta kan kanske vara att lapptickan har I denna studie var de flesta arterna var- en ganska stark population i Österbergs- ken mycket tidiga eller mycket sena. De murens NR.

38 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Rosentickans fruktkroppar är fleråriga metod, men tidskrävande, är naturligt- och har tydliga gränser mellan de skikt vis att direkt observera successionen som varje år utvecklas. Mina observatio- genom upprepade besök. Det är det jag ner på lågorna 04, 09 och 10A visar att har gjort. den sortens åldersbestämning av frukt- Renvalls uppgifter om typisk för- kropparna fungerar. Det har också visat multningsgrad för varje art finns an- sig att arten bildar mindre och mer kort- givna i artlistan ovan. Siffran 1 betyder livade fruktkroppar här i Gästrikland än lägsta graden av förmultning, då veden i norra Sverige. I Lappland har jag sett är hård och barken nästan överallt sitter en stor 18-årig fruktkropp, medan de här kvar. Siffran 4 betyder näst högsta gra- uppnår bara femtedelen både av storle- den av förmultning, då ett 10 cm kniv- ken och åldern. blad i sin helhet lätt går in lågan. Lågan Jag har sett en nyligen död fruktkropp är bitvis helt sönderfallen eller faller lätt av vedmussling som det växte en frukt- isär om den lyfts. Barken är till största kropp av vedticka på. Uppenbarligen delen borta. har deras mycel växt nära varandra, och En del av hans siffror stämmer inte så vedtickan tagit över vedmusslingens ut- bra med mina erfarenheter. rymme. Knölticka: 3,4 betyder att den skul- le uppträda på mycket kraftigt rötade Diskussion lågor, och det ses också i en del fall i Renvall (1995) har publicerat stora ve- min studie, men i landskapet i stort ses tenskapliga studier av vedlevande svam- den huvudsakligen på ganska hård ved. pars succession på gran- och tallågor, Violticka: 2,6 förefaller också lite främ- och det är tveksamt vilken ny kunskap mande, eftersom den är en av de allra en liten studie som min kan bidra med. tidigaste arterna i min studie. För de öv- Hans studier gjordes i urskog i norra Fin- riga av mina tidiga arter stämmer däre- land, nära gränsen till Ryssland. En ny- mot Renvalls siffror bra. het i denna studie är att den bedrivs i en Både gränsticka och gräddporing (en annan skogsregion. Renvall är fackman observation) är i denna studie sena i suc- och kan identifiera i stort sett samtliga cessionen, vilket stämmer bra med Ren- svamparter som dyker upp, och han har valls siffror. undersökt 760 lågor. Min artkunskap är Studien visar att ett stort antal arter begränsad till mer lättidentifierade arter, kan finnas samtidigt på lågan. Vanligen och antalet lågor är bara 15 (men antalet undersöker man inte lågor så noggrant, observationer 130). och förbiser kanske detta. Jag blev över- Renvall relaterar förekomst av viss raskad av att klibbtickans fruktkroppar svampart till lågans förmultningsgrad, kunde dyka upp så sent i successionen, och baserar analysen av succession på även på kraftigt nedbruten låga. Jag vis- detta. Renvalls metod förutsätter att ste inte heller att lapptickan kunde kom- varje låga rötas av svampmycel enligt ma så tidigt som åtta år efter stammens ett visst konstant mönster. En mer direkt fall.

39 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 De studerade lågorna i Österbergsmurens naturreservat Den andra siffran är avståndet upp till lågan. från mark ”Kont m låga” betyder att den studerade lågan har kontakt med annan äldre låga. grader).mark.360 från = långt olika ”0”varv mark.är (ett på avlågan ”Markkontakt”betyder delar storblockiga olika ungefärligaden värden där är i terrängen, i den första inventeringen av området. ”Diamet” är på brösthöjdsdiametern bark, uppskattad i de fall barken saknas. ”Fallriktning” är riktningen enligt kompassen första i syd-nordkoordinatensiffrorna 6732, och i väst-öst-koordinaten 1532. ”Avd” hänvisar till de avdelningar som avgränsades av Brelin fyraoch Carbonnier 1934 de är lågorna 153271.alla För673282 är: 01A förväst-östkoordinaten.sifferserien och Hela syd-nord-koordinatenför siffror sexav sista två de är Koord 12 11 10 09 08 07 06 05 04 03 02B 02A 01C 01B 01A Nr 86 64 96 54 84 50 81 59 84 69 80 62 80 66 80 67 80 68 85 69 83 71 83 71 81 71 82 71 82 71 Koord trätrottoaren Avd 8, 8 m från Avd 4 låga med rosentickor Avd 20, nära äldre Avd 8, nära avd 20 från stubben till 03 Avd 8, stubben 1 m Avd 8, nära avd 20 Avd 8 Avd 8 Avd 8 Avd 8 4 m sydväst om 02A Avd 8 från 01A 10 m 240 grader 4 m öster om 01A Avd 9, intill avd 8 beskrivning läge- Ytterligare Halvöppet Slutet Slutet mot söder Bryn Slutet mot söder Bryn mot söder Bryn Halvöppet Slutet Slutet Slutet Slutet kant skog Gräns myr- Myrkant Myrkant Exponering Tall Gran Gran Gran Gran Gran Tall Gran Gran Gran Gran Tall Gran Gran Tall Art 30 31 15 30 35 35 50 25 25 15 20 45 45 38 30 met Dia 120 140 274 220 220 70 350 139 130 306 330 177 253 NO 329 riktn Fall i många år Rotvälta, upphakad i 45 grader 2,5 m upp, hel splint kärnröta, I övergången till rotbenen I övergången till rotbenen 0,5 m upp, hel splint kärnröta, 0-0,5 mupp, klibbticka Rotvälta 1,5 m upp, hel splint i kärnröta, I övergången till rotbenen 0,5 m upp, klibbticka Nära basen Minst 0,7 m ö mark hel splint Nära basen, kärnröta, I övergången till rotbenen Rotvälta Typ av brott 0-0,4 0-0,3 0-0,2 0-1 0-1 0-0,3 0-0,4 0-1,7 0-1,1 0-0,4 0-0,4 0 0-1,4 0-1 0-0,2 Mark Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej Nej ? Nej Nej Nej m låga Kont

40 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Trädets dödsorsak påverkar vilken Citerad litteratur svampflora som etablerar sig i och på Eriksson, John, 1958: Studies in the lågan (Renvall 1995). Ofta är svampan- heterobasidiomycetes and homo- grepp på den levande stammen orsak, basidiomycetes-aphyllophorales of men vilken svamp som angriper kan Muddus national park in north Swe- vara svårt att se, eftersom vissa arter den. Symb. Bot. Ups. XVI:1, Upp- sällan bildar fruktkroppar. I Muddus sala, sid. 11-15. nationalpark är olivpulverskinn en så- Renvall, Pertti, 1995: Community struc- dan art (Eriksson 1958). Även rottickan ture and dynamics of wood-rotting kanske är en art som man mer ser som Basidiomycetes on decomposing röta än som fruktkropp. John Eriks- conifer trunks in northern Finland. son intresserade sig för detta problem Karstenia 35:1-51. och visade i teckningar och foton ex- empel på typiska brott förorsakade av Ytterligare litteratur i ämnet vissa svamparter. Jag har också noterat Ehnström, Bengt, 1998: I roten på en hur brottet har sett ut, men utom för gammal stubbe. Stockholm. klibbticka har jag inte lyckats förklara Holmer, L.; Renvall, Pertti & Stenlid, de olika utseendena. J. 1997: Selective replacement bet- Man kunde önska att studier av ved- ween species of wood-rotting ba- levande svampars succession genomför- sisiomycetes, a laboratory study. des med den direkta men tidskrävande Mycol. Res. 101:714-720. metod som jag har använt. Tio år, som Niemelä, Tuomo; Renvall, Pertti & Pen- jag har hållit på, är alldeles för kort tid. ttilä, Reijo, 1995. Interactions of Jag hoppas med denna artikel kunna sti- fungi at late stages of wood decom- mulera andra, som är yngre än jag, att position. Ann. Bot. Fenn. 32:141- starta liknande studier. 152.

41 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Några fynd i slutspurten av arbetet med Torsåkersfloran Barbro Risberg

Även om vi hållit på med arbetet med len deponerades här var miljön mycket Torsåkersfloran i 23 år besannas hela ti- sur, som en följd av den process som den hypotesen om att det finns nya fynd den hade gått igenom. När området att göra och ny kunskap att inhämta. Inte skulle tas i anspråk för annan verksam- minst hände det under sensommaren och het behandlades det med kalk. Den rika hösten 2007. förekomsten av vildlin Linum catharti- Den 29 juli bestämde jag mig för cum vittnar om att markkemin har för- att åka ner till Sligen. Det är en udde ändrats. Jag tror alltså inte att beståndet i norra delen av sjön Storgösken, som av smalfräken stått här så länge. Att det är uppbyggd av sligmull, det material spridits hit tyder förmodligen på att det som blivit över sedan man tagit vara finns flera förekomster i området. på malmkornen i processen vid anrik- Den 3 september besökte jag mina ningsverket i Långnäs. Anledningen till vänner Nalla Wickström och Inger Gus- att jag åkte hit var att jag ville samla in tavsson på gården Jöns Ols i Wij. Nalla några ögontröstar. Jag hade ett minne hade ringt och berättat att hon hade ett av att jag tidigare sett några avvikande exemplar av nattskatta Solanum nigrum plantor här, och jag hade en fundering i en rabatt. Där stod en stor, närmast om det möjligen kunde var grå ögon- buskformad planta med massor av både tröst Euphrasia nemorosa. Av den för- blommor och bär. Det är väl troligt att hoppningen blev det inget, men jag fick den kommit med fågelfrö, men det finns en annan tröst för mina ögon när blick- faktiskt ett äldre fynd från trakten. Den en föll på ett bestånd av fräken, som uppges av Birger Eklund som funnen på stod precis i strandkanten vid roten av en åker i Hofors 1935. en gråal Alnus incana. Det var smalfrä- Den 20 september besökte jag en plats ken Equisetum variegatum för första vid stranden av sjön Tolven. Några dagar gången i Torsåkers socken. Det är en tidigare hade en annan av mina vänner, art jag varit uppmärksam på eftersom Örjan Westling, ringt mig och berättat att vi har många kalkområden, men jag har det blommade krokusliknande blommor aldrig tidigare sett den i trakten. vid stranden av sjön. Det handlade om 3 Det som skiljer växtplatsen här från plantor av tidlösa Colchicum autumna- de flesta andra kalkpåverkade sådana, är le. Örjan hade sett hundratalet blommor det finkorniga materialet i underlaget, här ungefär vid samma tid hösten innan. som dessutom är genomfuktat. Beting- Några dagar senare när jag återvände för elserna på växtplatsen är helt och hållet att fotografera var plantorna uppgrävda. påverkade av människan. När sligmul- Det troliga är väl att de hamnat här med

42 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 trädgårdsutkast även om det inte finns åkern varit försiktig med kemiska be- något annan art på platsen som tyder på kämpningsmedel. att avfall deponerats här. Det finns två äldre noteringar om Den 23 september var Lennart och åkerkulla i Torsåker: jag ute i Torsåker, lite sydost om Särsta- Torsåker, järnvägen, timotejfält, 1895, sjön, för att titta på gravrösen från järn- Wilhelm Arnell; åldern som ligger på några åkerholmar. Torsåker, 1897, Torsten Arnell; Jag hade länge haft planer på att gå dit, Från järnvägen är det ca 1 km till den men enda vägen dit gick över ett sädes- nu aktuella fyndplatsen där åkerkul- fält, så jag hade tänkt gå när det var skör- lan återkom efter 110 års frånvaro från dat. Den här dagen åkte vi dit med det Torsåker. syftet. Vi gick över stubbåkern och jag Det går också att göra fynd efter att noterade genast att den var rik på ogräs, vegetationssäsongen egentligen är av- som åkerviol Viola arvensis åkerkårel slutad. Lennart har några elever som gör Erysimum cheiranthoides åkerspärgel projektarbeten i biologi. I ganska många Spergula arvensis och ymnigt med åker- fall de senaste åren har det handlat om veronika Veronica agrestis både med blå att göra botaniska undersökningar av och helvita blommor. någon biotop. I allmänhet har jag stöt- När vi närmade oss den första åker- tat eleverna med artbestämningar. Det holmen fanns det också spridda exem- hade hunnit bli oktober innan jag fick plar av sparvvicker Vicia tetrasperma. Caroline Lindholms herbarieark för ge- Det tyckte jag var anmärkningsvärt för nomgång. Där fanns ett prydligt pres- jag har tidigare hittat duvvicker V. hirs- sat och uppklistrat exemplar av lungrot uta som åkerogräs, så jag kollade lite Chenopodium bonus -henricus. Det blev extra, men artbestämningen höll. Precis ett snabbt telefonsamtal till Caroline för vid kanten till åkerholmen fanns en li- att få exakt information om växtplatsen. ten remsa med naken jord. Där stod 9 st Hon mindes den mycket väl och vid be- blommande, ganska kortväxta (15 cm) sök i fält hittade vi 2 plantor av lungrot, ex. av åkerkulla Anthemis arvensis upp- som det fortfarande gick att identifiera radade med några decimeters mellan- när vi besökte lokalen 14 oktober. De rum. Jag hade aldrig sett arten tidigare stod intill en gammal ladugård i Fager- men misstänkte genast vad det kunde sta by. Vi har tidigare en växtplats för vara. Jag tog ett exemplar som belägg arten i liknande miljö i Solberga by. och artbestämningen kontrollerades vid Det var några utdrag ur anteckning- hemkomsten. Den var t.ex. doftlös, vil- arna från senare delen av 2007. När det ket utesluter förväxlingsarten kamomill- grönskar igen våren 2008 ser jag fram kulla A. cotula. När vi vandrade vidare emot att ha Torsåkersfloran på pränt. mot nästa åkerholme med gravrösen Just nu är jag intensivt sysselsatt med att hittade vi också några ex. blommande summera de 23 åren med växterna i trak- skatnäva Erodium cicutarium. För mig ten. Så det blir väl samma slut som på en tyder allt detta på att den som brukar TV-serie d.v.s. att fortsättning följer!

43 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Färgklickar på vinterpromenaden Erik Sundström

Även om de flesta botaniska upplevel- Livligt färgad är också vinterskiv- serna sker på försommaren med blom- lingen Flammulina velutipes, en skiv- morna, eftersommaren med bären eller svamp med 20-50 mm bred hatt, klibbig hösten med svamparna, så finns det in- och orange med ljusare kant, och seg fot tressanta saker att titta efter på vinter- som är gul upptill och mörkbrunt filtig promenaden. Särskilt gäller det en hel nedtill. Den växer på stubbar och ska- del svampar på träd, som man kan titta dade stammar av sälg, oftast flera sam- efter även när det har kommit snö på mantuvade. Den är en god matsvamp, marken. särskilt uppskattad i Japan där den kall- Naturligtvis finns det många fleråriga as Enoki. En läckerhet knaperstekt i om- tickor, skinn och lavar på träden, men elett! intressant är att många arter inte får sina På fallna kvistar och stammar av fruktkroppar förrän ungefär vid första barrträd hittar man vintermusslingen nattfrosten, och det kan tänkas vara en Panellus mitis, med en tunn hatt, upp till utvecklingsfördel, genom mindre kon- 25 mm bred och vit eller ljust gulbrun, kurrens med andra svampars sporer eller och kort sidoställd hårig fot. Oftast finns genom färre insekter. många fruktkroppar tillsammans. Bland de arter vi kan hitta i Gäst- En av de största vintersvamparna är rikland finns verkliga färgklickar, grönmussling Panellus serotinus, som framför allt sälgplätt Cytidia salicina, växer på stubbar eller fallna stammar av som kommer på levande grenar av sälg lövträd. Dess hatt kan bli upp till 100 mm och vide Salix spp. som blodröda släta i diameter och 10 mm tjock med välut- skikt med ca 1 mm tjocklek och 10- vecklade gulaktiga skivor. Översidan är 15 mm diameter. Färgen sitter på ytan, först brunfiltad, senare olivgrön och slät. inuti är de närmast geléaktigt genom- Inuti hatten finns ett tjockt genomskin- skinliga. Mot slutet av vintern lossnar ligt skikt. Foten är kort, gulorange och kanten så fruktkroppen ser ut som en småfjällig. Svampen är märklig genom skålsvamp. Den är vanlig längs sjöar att den inte stelnar i kylan, och den bru- och bäckar. kar därför bli vintermat för skogsmöss Samma färg har vårtplätt Peniophora som man ofta ser på bitmärken. rufa, som växer på nedfallna döda asp- På fallna grenar av asp och sälg hittar grenar Populus tremula och är tjockare, man pappersgröppa Byssomerulius co- 2 mm, och formad som små ojämna rium, som brukar vara delvis resupinat runda knyten. Mot våren blir de något med övre kanten hattformigt framskju- vitpudrade. tande 5-10 mm och gulbrunt zonerad

44 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 med vit yttre kant. Hymeniet på under- avellana kring Dalälven, kantarellmuss- sidan är vitt och först slätt, sedan ojämnt ling Plicaturopsis crispa, som liknar rynkat. Fruktkroppen är tunn som pap- algröppan men har ett gult hymenium per, därav namnet, och blir något hår- med slingriga lameller som inte försvin- dare när den torkar. ner när den torkar. Ganska likartad men större är al- Längre fram på våren när snön smäl- gröppan Plicatura nivea, som växer ter kommer det dessutom flera skål- på döda stammar och fallna grenar av svampar, som orange legeskål Byssonec- gråal Alnus incana och är någon mm tria terrestris, vars mycel växer i snö tjock, mjukt saftig. Ett typiskt drag är med älgarnas urin, och efter snösmält- att när den torkar försvinner rynkorna ningen ligger som blöta ulltofsar på på det vita hymeniet som blir mycket markens mossa, prickig av millimeter- slätare. stora orangeröda runda skålar. Märkligt Alla de ovannämnda är ganska van- nog finns också en annan, mörkare och liga, men det finns en sällsynt art som brun skålsvamp, mörk legeskål Nann- man kanske kan finna på hassel Corylus feldtiella aggregata, som parasiterar på myceltofsarna.

Söndagen den 30 mars 2008 ÅRSMÖTE i Gävleborgs Botaniska Sällskap Hamra Nationalpark utvidgas! Magnus Andersson berättar och visar bilder.

Plats: Församlingssalen på Håsta-kyrkan i Hudiksvall. (Från södra infarten tar du vänster i 1:a rondellen, se- dan första vänster efter trafikljusen vid ICA-butiken).

Program: 13.00 Årsmötesförhandlingar 14.00 Föredrag om Hamra Nationalpark 15.30 Fika För information, ring Magnus Andersson. 070-65 83 756 Alla hälsas hjärtligt välkomna!

45 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Lättillgängligt botaniskt utflyktsmål – råttsvans Anders Delin

Om du vill ha hjälp att hitta spännande ten gör det möjligt, och cirkeln är sluten. platser för att titta på lite ovanligare väx- Det lönar sig att leta efter råttsvansen från ter så kommer här ett ställe som är lätt snösmältningen, ibland redan i mars. att hitta till, vid prästgården (pastorsex- Blomningen inträffar olika år i mars, april peditionen) i Bollnäs. eller maj, beroende på hur tidig våren är. Det finns färre tidiga vårblommor i På de flesta av sina lokaler förekom- Hälsingland än i sydligare delar av Sve- mer råttsvansen oregelbundet. Den hör rige, och deras säsong är kortare. En av hemma i jordbrukslandskapet, särskilt de tidigaste är råttsvansen Myosurus mi- på torra och soliga delar av marken. Den nimus. Den försvinner liksom många av är beroende av naken jord för att gro de andra vårblommorna mycket snabbt och blomma, vilket betyder att den kan efter blomningen, och man måste passa finnas på får- eller kostigar eller annan på för att få se den. mark där djuren skaver av grässvålen, Råttsvansen är just inte mera snarfa- helst i solöppna lägen. Det gör att den ger än en råttsvans, men den har en sär- kan vara helt osynlig om markanvänd- skild charm för den som är intresserad ningen ett år gör att sådana nakna fläck- av små och lite udda saker. Växten blir ar saknas. Detta innebär dock inte att bara en eller ett par centimeter hög, med den skulle vara borta för evigt. Den kla- jämnsmala trinda blad och med blommor rar sig i fröbanken lång tid, och kan åter som liknar små smörblommor, vilka den växa och blomma när jord åter läggs bar. också är släkt med. Den övervintrar med På vissa ställen, efter markberedning av gröna rosetter, som när snön försvin- en stor yta, särskilt om den sedan inte ner snabbt går i blom och lika snabbt besås, kan man då se den i stora mäng- utvecklar frukt. Det är denna fruktställ- der. Jag har sett den på två andra ställen ning som har givit arten dess namn. I i Bollnäs, både på en torr fårbetad backe mitten på blomman sitter en samling vid Häggestalund och på en trädesåker gröna fruktämnen. Under blomningen under en kraftledning i Växsjö. och perioden därefter växer denna sam- Lokalen vid Bollnäs prästgård är på ling ut till en 2-3 cm lång ”råttsvans”, så vis avvikande, att råttsvansen där åter- som står rakt upp och får snabbt mog- kommer mer regelbundet. Jag har hittills nande frukter. Plantan blir brun och dör sett arten där varje gång jag har tittat ef- efter att råttsvansen är utvecklad. Bara ter den, åren 1989, 1991 och 2005. Den de torkade resterna av plantan och de växer på stenmuren som avgränsar präst- avfallna små frukterna blir kvar genom gården i söder. När du betraktar muren sommaren. Frukterna gror när höstfuk- har du alltså tingshuset bakom ryggen.

46 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Den växer uppe på murkrönet, där det är sella bursa-pastoris, Descurainia sofia, så torrt på sommaren att nästan bara gul Potentilla argentea, Erodium cicutarium, fetknopp Sedum acre klarar att växa. Den Crepis tectorum, Poa nemoralis. Där finns på västra änden av muren, den som finns också en ursprungligen inplanterad är längst från kyrkan. Andra arter som Sedum-art, troligen Sedum (Hylotelep- brukar kunna ses där är: Grönknavel, hium) ewersii, mongoliskt fetblad. sandvita, lomme, stillfrö, femfingerört, Lycka till med letandet och rappor- skatnäva, klofibbla och lundgröe Scle- tera gärna om du ser dessa eller andra ranthus annuus, Berteroa incana, Cap- arter på platsen.

Två nya lavar i Testeboåns naturreservat Anders Nordin

På den tiden jag bodde i Gävle botanise- uu.se:8888/cgi-bin/wwwdrive.fytotek/ rade jag ofta längs Testeboåns stränder, medium). Båda dessa arter tillhör famil- speciellt i det rikförgrenade åsystemet jen Lichinaceae och behandlas följaktli- kring Brännsågen, som numera utgör gen i volym 3 av Nordic Lichen Flora, en del av Testeboåns naturreservat. Det se presentation på annan plats i detta visade sig snart att de stora förekom- nummer av VÄX. I floran finns fylliga sterna av safsa Osmunda regalis inte var beskrivningar och fotografier av de båda det enda som gjorde detta område unikt. arterna. Den som vill veta mera rekom- Där fanns också flera ovanliga lavar, menderas alltså att snarast skaffa sig ett som t.ex. elfenbenslav, grynlav, jättelav exempar. Hade jag haft tillgång till de och stor vaxlav Heterodermia speciosa, bestämningsnycklar som finns i denna Pannaria conoplea, Lobaria amplis- flora, hade jag antagligen klarat av att sima, Dimerella lutea. Några av de kol- bestämma arterna direkt. lekter jag samlade i området blev dock Båda dessa arter är hittills bara kända länge liggande obestämda. från några få lokaler i landet, utöver För något år sedan gjorde jag på denna lokal vid Testeboån bara från nå- nytt ett försök att komma till rätta med gon enstaka lokal i södra Sverige, men ett par av dessa och lyckades till sist utbredningen är antagligen mycket vi- identifiera dem. Det gäller två oansen- dare. Här kan man alltså bidra med nya liga arter, Porocyphus kenmorensis och upptäcker. Förutsättningen är att man Pterygiopsis lacustris, som jag samlade vet hur arterna ser ut och i vilken biotop vid lågvatten på stenar i åfåran ca 500 man kan finna dem. Utöver detta krävs m ovanför Rovan (övriga kollektdata att man har det rätta sinnelaget, dvs. att finns tillgängliga på http://www-hotel2. man är lite av en lavnörd.

47 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Kärlväxtfynd i Gästrikland 2007 Birgitta Hellström

Socknar Buketthirs – Panicum capillaris Gä = Gävle stad Va, Forsbacka soptipp, GOD, BHE. Ov = Ovansjö Öf = Österfärnebo Cikoria – Cichorium intybus Sa = Sandviken eg. Högbo sn Va, Forsbacka båthamn, 1 ex vid P-plats, Va = Valbo BHE. Ha = Hamrånge År = Årsunda Finsk fingerört – Potentilla intermedia He = Hedesunda Va, Johanneslötsvägen, på krönet av hög Jä = Järbo slänt ned mot cykelbana, BHE, GOD. To = Torsåker Flugblomster – Ophrys insectifera Rapportörer Va, Orarna, flera nya dellokaler, PST; AMD = Anne-Marie Dahlbäck Gustavmurarnas NR ny dellokal, PST. BBE = Berit Berglund Fältgentiana – Gentianella campestris BHE = Birgitta Hellström Va, Gustavmurarna, kraftledningsgata, BRI = Barbro Risberg ÅLU. ESU = Erik Sundström GBA= Gunnar Bakken Granbräken – Dryopteris cristata GHE = Gunni Hedkvist He, Bredforsens NR, sparsamt, PST. GNY = Gunnar Nyström GOD = Göran Odelvik Grönvit nattviol – Platanthera chlo- OLE = Ove Lennström rantha PST = Peter Ståhl Va, Orarna, Kalkstensviken, 1 ex, PST. ÅKM = Åke Malmqvist ÅLU= Åke Lundblad Gulreseda – Reseda lutea Gä, Gävle, godsbangård, mellan spår Backskafting – Brachypodium pinna- 116 och 117 samt i spår 116, två fläckar, tum en med 20 ex och 9 ex på den andra, Öf, Oppsjön, Skammorbergets fot, några GNY. fläckar, GHE, PST. Harklöver – Trifolium arvense Bergros – Rosa pendulina Va, Forsbacka, Elisabetgatan, riklig inom År, Åkerslund, vägkorsningen Åkers- 2x1 meter, på grusig fd gårdstomt, BHE. lundsvägen-Spjällsvevägen, GHE. Uppgiftslämnare Anton Lindgren.

48 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Hundtunga – Cynoglossum officinale Negerfrö – Guizotia abyssinica Va, Forsbacka soptipp, flera hundra ex, Va, Forsbacka, Bergsgatan, jordhög med GOD, BHE. grus i, BHE.

Höstlåsbräken – Botrychium multifi- Nässelsnärja – Cuscuta europaea dum Va, Grinduga, vid fd ladugård, PST, He, Gundbo kalkbrott, ett stort ex med BHE. två sporblad, PST. Gä, Lervik S, O golfbana, i stort brän- nässelbestånd, ca 10 kvm, GOD, BHE. Jättenattljus – Oenothera glazoviana Va, Forsbacka soptipp, GOD, BHE. Odört – Conium maculatum Gä, Gävle, Nynäs, fd GDJ:s grusgrop, Kalmus – Acorus calamus på flera ställen, 27 ex på grushögar, He, Ålbo, PST och Per-Ove Loock, se GBA, BBE; Sörby, massor längs buller- artikel i VÄX nr 1 2008. vall, PST. Va, Långbro V, längs cykelbanan, rik- Kambräken – Blechnum spicant ligt, PST; Lexe 1 ex, PST. Jä, Kungsberget, AMD. Fynd nr 3 i landskapet. Ogräsdurra – Sorghum halepense Va, Forsbacka soptipp, BHE, GOD. Luddveronika – Veronica opaca To, Torsåkers församlingshem, i rabatt, Ormtunga – Ophioglossum vulgatum BRI. Va, Långhäll SV, ny förekomst, PST. Luden Johannesört – Hypericum hirs- utum Rågvallmo – Papaver dubium Va, Långhäll, i kanten av lindbeståndet, Gä, Gävle, Nynäs, fd GDJ:s verkstads- ny dellokal, 5 ex, PST. Enda fyndplatsen område, två stora plantor, en med 39 i landskapet. blomstänglar och 79 cm hög, på grus- hög, GBA. Lungrot – Chenopodium bonus-henri- cus Rödkörvel – Torilis japonica Va, Grinduga, på två olika platser, PST, Gä, Gävle, Nynäs, fd GDJ:s grusgrop, BHE, först noterad från Grinduga av på flera ställen, 25 ex på grushögar, Erik Almqvist omkring 1920. GBA, BBE.

Långsvingel – Festuca gigantea Rödmire – Anagallis arvensis Öf, Gärdsvekarna vid Sjöforsen, PST. Va, Gävle, Höjersdal, Slåttervägen 6 A, He, Rämsön, Vidafors, PST. kulturmark, växer i springor i betongen, ett 50-tal blommande ex, ÅKM. Lövbinda – Fallopia dumetorum Va, Orarnas sydsida i strandsnår, PST. Sandsenap – Diplotaxis tenuifolia Va, Forsbacka soptipp, BHE, GOD.

49 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

ängsgranskog, PST.

Sandviol – Viola rupestris Strandlummer – Lycopodiella inunda- He, Gundbo kalkbrott, PST. ta Ov, Gammelåsstugan 900 m V, Mövä- Sjöranunkel – Ranunculus lingua gen, 250 m ifrån förra årets fynd, PST, He, Gammelsällsön, rikligt, PST; BHE. Gråtängarna, i vattenkanal, BHE, OLE, ESU; Gammelsällsängarna, V kraftlinje Strandfräne – Rorippa sylvestris vid dike, GHE. Sa, Sandvikens resecentrum, i rabatt, BHE. Skogsklocka – Campanula cervicaria Gä, Gävle, Brännströmsgatan, PST. Va, Älgsjön NO, grustag utmed skogs- väg, BHE, PST; Älgsjön NO, på hygge, Vildpersilja – Aethusa cynapium PST. Gä, Gävle, Nynäs, fd GDJ:s grusgrop, Jä, Järbo, Djupdals kraftstation, Anne- på flera ställen, drygt 40 plantor på grus- Marie o Göran Dahlbäck. högar, GBA, BBE.

Skogsknipprot – Epipactis helleborine Vårarv – Cerastium semidecandrum Gä, Sätra Stigslund, motionsspåret, An- Ha, Hamrånge, Hagsta krog, i grus vid dreas Wedman. rastplats, nordligaste fyndet i Gästrik- land, GOD, BHE. Smalfräken – Equisetum variegatum He, Hade silvergruva, PST. Vårstarr – Carex caryophyllea Ha, Gåsholmavägen vid Finnhars- He, Ålbo, Vretarna, sparsam i gravfält, fjärden, PST; nedom Jon-Jonsberget, PST. GÄBS-exkursion. Vägsenap – Sisymbrium officinale Stor andmat – Spirodela polyrhiza To, Hofors, Karlsborg S 250 m, vid hus- He, Ålbo, korsning dike-stig mellan bygge, fyllnadsmaterial har tagits från Baggbo-Baggboviken, GHE. Andra Hofors, GOD, BHE. fyndet i landskapet. Åsstarr – Carex pallens Stor låsbräken – Botrychium virginia- År, Årsunda, Nordanåker, Kaptensgru- num van, GHE. Va, Sävasjön 650 m S, 4 ex i 80-årig

50 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008

Kalendarium

30 mars. Årsmöte i Hudiksvall. Se särskild annons i detta nummer.

31 mars kl. 18.30. Bilder till Gästriklands flora. Än finns chans att ta bilder till Gästriklands flora. Men vilka är redan tagna? Ta med dina bästa växtbilder från Gästrikland. Så tittar vi på dem och funderar på vad som behöver kompletteras. Både digitala bilder och diabilder går bra. Plats: Studiefrämjandet i Gävle, N Köpmangatan 12 A.

10 april kl 19:00. Vad som händer med Gästriklands flora? En presentation av sammanställningen av Gästriklands kärlväxter med tonvikt på florans förändring. Hur klarar växterna de allt snabbare förändringarna av landskap och miljö? Presentatör: Peter Ståhl Plats: Biblioteket Gävle

15 juni. De vilda blommornas dag. Detaljerat program kommer i nästa nummer av VÄX.

Ängsskära Serratula tinctoria – Årets växt 2008 Svenska Botaniska Föreningen har utsett ängsskäran till årets växt. Ängs- skäran finns från Skåne och upp till norrlandsgränsen. I Uppland har antalet lokaler minskat, men på Öland är den fortfarande någorlunda vanlig, i landet för övrigt så finns stora utbredningsluckor. I vårt område finns den bara i syd- ligaste Gästrikland. Bästa sättet att stifta bekantskap med växten är att delta i föreningens slåtterhelg i Hade i juli.

51 Växter i Hälsingland och Gästrikland 1/2008 ISSN 0283-8524

Innehåll 33 Tio års succession bland 3 Lind i Häsingland svampar på gran- och tallved i Anders Delin Österbergsmurens naturreser- vat i Gästrikland 11 Smålands flora under luppen Anders Delin Ove Lennström 42 Några fynd i slutspurten av 14 Kalmus Acorus calamus arbetet med Torsåkersfloran växer i Gästrikland Barbro Risberg Peter Ståhl 44 Färgklickar på vinterpromenaden 16 Eken vid sin svenska nord- Erik Sundström gräns - i Hälsingland Mats H. G. Gustavsson 45 Årsmöte

18 Korta rapporter 46 Lättillgängligt botaniskt ut- flycktsmål - råttsvans 20 Lavexkursion till Sävasjöns Anders Delin naturreservat 9 sept. 2007 Inga-Greta Andersson 47 Två nya lavar i Testeboåns natur- reservat 21 Kan vi rädda mosippan? Anders Nordin Arne Holmer 48 Kärlväxtfynd i Gästrikland 2007 23 Lättillgängligt botaniskt Birgitta Hellström utflyktsmål - Hassel- lunden i Tjärnäs, Torsåker 51 Kalendarium. Ängsskära Barbro Risberg, Erik Sundström

27 Gästriklands flora-invente- ringsläge

28 Nordic Lichen Flora, Vol.3 Anders Nordin

29 Sent upptäcktes hur gammal tallved kan bli i naturen Anders Delin, Åke Englund

32 Scarlet i pimpernel Åke Malmqvist Rödmire. Foto: Åke Malmqvist