Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Maths Isacson Title Bergslagsbygd i möte med industrialismen – Sociala spänningar och kulturgränser i södra Dalarna under senare delen av 1800-talet Issue 5 Year oF Publication 1983 Pages 92–104 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Bergslagsbygd i möte med industrialismen — Sociala spänningar och kulturgränser i södra Dalarna under senare delen av 1800-talet Maths Isacson ”Den 30 augusti hade vi här i Fornby en förskräcklig afton, Striden om järnvägen från Sala hvilket härleda sig deraf att en hop berusade järnvägsarbeta¬ re som förut uppretats af byns ungdom och sedan under ru¬ Bygget av norra stambanan genom By socken fö¬ sets inverkan* begåfvo sig hit och regerade som de värsta ty¬ regicks dessutom av en långvarig strid om järn¬ ranner.” 1) vägens dragning. Denna strid utkämpades mel¬ lan betydligt mäktigare intressen och på betydligt Slagsmål mellan järnvägsarbetare och lokalbe¬ högre nivåer i samhället än bråken mellan folkning förekom på många platser där järnvä¬ ortsbefolkningen och rallarna 1874. gen drogs fram under andra hälften av 1800- Redan 1866 hade sockenmännen på en kom¬ talet. Rallarkriget i Fornby 1874 var inget säreget munalstämma tillsatt en kommitté med uppdrag för By socken i södra Dalarna. Berättelserna om att utarbeta en petition till regeringen angående rallarnas våldsamma framfart är många, och norra stambanans vidare sträckning från Sala. även om de ibland är något överdrivna så tillhör Från By sockens sida förordades en dragning de bilden av rallarlivet och järnvägsbyggenas över Möklinta till Näs och vidare genom Horn¬ epok.^ Utan tvekan fanns det spänningar mellan dal till Storvik i Gästrikland.^ Brukspatron Filip ortsbefolkningen och de främmande arbetarna Bergendal på Horndals bruk engagerade sig liv¬ som plötsligt vällde in i bygderna. Inte minst ville ligt för att få riksdagen att fatta ett beslut i denna bondpojkarna visa att de var lika starka som de riktning. Detta med järnväg var för övrigt inget sägenomspunna rallarna. Och inte kunde de nytt för Bergendal. I mitten av 1850-talet hade lugnt åse hur rallarna ”la an” på socknens flic¬ han suttit i den direktion som planlade Sveriges kor, eller oberört ta emot smädelser av de främ¬ första järnväg.^ Att få järnvägen till By socken mande männen, som till följd av det tunga slit¬ var emellertid ingen lätt uppgift. Han fick ut¬ samma arbetet och den enkla livsföringen i främ¬ kämpa åtskilliga duster med företrädare för mande bygder inte försatt ett tillfälle att lätta gruv- och bruksintressena i Norberg och Garpen- upp tillvaron med brännvin och slagsmål. Det berg. Dessa herrar ville hellre ha en mer västlig var två skilda levnadssätt och kulturer som möt¬ sträckning av järnvägen, så att den bättre knöt tes och bråk låg snubblande nära, särskilt under an till deras industrier. Bergendal och andra ton¬ inflytande av alkohol. Rallarna utmanade ge¬ givande personer i socknen hade också att käm¬ nom sin livsföring bondesamhällets normer. Vis¬ pa mot bönderna i grannsocknen Möklinta, som serligen höll de gamla trossatserna och normerna inte ville ha en järnväg på sina åkrar. Gruv- och på att förlora sin betydelse, men ännu höll de sitt bruksintressena utanför By, företrädd i första grepp över dem som stannade i bondbyarna och hand av rik.sdagsman Jan Andersson i Jönvik, inte som rallarna, emigranterna och den växande var .starkare än ortsintressena. Trots att Bergen¬ gruppen industriarbetare bröt upp från hembyg¬ dal åtskilliga gånger begav sig till Stockholm för den. att försöka övertyga riksdagsmännen att den Mötet mellan allmogen och rallarna ledde i By lämpligaste sträckningen gick genom Möklinta socken till en rad våldsamheter, med det sk ral¬ och över Dalälven vid Näs i den sydöstra delen larkriget i Fornby på eftermiddagen den 30 au¬ av By socken beslöt riksdagen, att banan skulle gusti 1874 som höjdpunkt. dras till Krylbo från Sala. Därefter skulle den vi- 92 området. ka av i en stor båge norrut över Dalälven förbi Horndal och därifrån till Byvalla i den nordligas¬ Fors till Horndal och vidare genom socknen till te delen av socknen, hade bruksledningen på ett Byvalla och Storvik. Kompromissen går under mycket effektivt sätt lyckats binda samman bru¬ namnet ”Jönvikskroken”, med hänsyftning på kets industriella enheter i By socken. I början av den stridbara Jan Andersson i Jönvik.- 1870-talet uppfördes en hytta i Näs och det fanns även långt framskridna planer på att här anlägga ett valsverk. I Walla i den norra delen av socknen Brukets behov av järnvägen hade bruket i början av 1860-talet moderniserat Bergendal och andra som aktivt kämpade för att sin gamla hytta. Det fanns ett stort och växande järnvägen skulle dras genom By socken hade ba¬ behov av snabba, kostnadsbärande transporter ra vunnit en halv seger. Utan järnvägen var från hyttorna till den nya stora lancashiresmed- framtiden för Horndals bruk osäker. Det hade jan i Horndal och därifrån vidare ut på markna¬ varit svårt för Bergendal och hans kompanjon den med det färdiga stångjärnet. Till detta kom vid Horndal, Joseph Michaeli, att fullfölja de alla transporter av malm till hyttorna och träkol ambitiösa utbyggnadsplanerna, som de hade till industrienheterna. När produktionen nu ut¬ dragit upp i början av 1860-talet.*’ Om järnvägen vidgades ökade behovet av träkol långt utöver hade dragits från Sala genom Möklinta över Dal¬ vad bruket på sina 17 000 tunnland skogsmark älven vid Näs och vidare genom By socken till årligen kunde ta ut. Träkol måste i ökad ut- 93 sträckning inhandlas. En del kunde köpas av ken i mitten av 1820-talet drygt 22 900 dagsver¬ bönderna i socknen, som kunde tas att avyttra ken enbart för att få fram den erforderliga träko¬ träkol allteftersom de avvecklade sina andelar i len till bergsmännens anläggningar.'’ Horndals bergsmansanläggningarna. Men för att inte bli försörjning med träkol fordrade ännu något fler alltför beroende av böndernas träkol var det dagsverken eftersom stångjärnsproduktionen nödvändigt för Bergendal och Michaeli att utvid¬ under 1820-talet uppgick till ca 220 ton per år ga upphandlingsområdet. 1 annat fall skulle bön¬ mot sammanlagt 176 ton för bergsmännen. An¬ derna sätta press på bruket och driva upp trä- talet hushåll i socknen var vid denna tid 430 och kolspriset. För att undvika detta var järnvägen vi förstår att varje bondehushåll måste ha gjort ett måste för bruket. Träkol kunde nämligen inte åtskilliga kolningsdagsverken. Fram till mitten fraktas med slädforor längre sträckor än en å två av århundradet mer än fördubblades sedan pro¬ mil. Längre transporter i ojämn terräng skakade duktionen av stångjärn vid Horndals bruk och snart sönder de spröda träkolen.’ bergsmansanläggningarna, varvid antalet trä- Horndals kolbehov uppgick fram till mitten av kolsdagsverken på motsvarande sätt steg.'* 1870-talet till 12 000 å 14 000 läster, men steg ef¬ Järnvägen och investeringarna i nya industri¬ ter utbyggnaden snabbt till 22 000 läster, för att enheter förändrade detta förhållande. Behovet vid övergången till 1880-talet öka till 32 000 läs¬ av träkol ökade visserligen, som vi har sett, myc¬ ter. Bruket var helt hänvisad till att täcka det ny¬ ket snabbt, men tillskottet kunde nu också häm¬ tillkomna behovet med köpkol.** Det var mot tas utifrån. Från 1879 var Horndals bruk för öv¬ bakgrund av de stora utbyggnadsplanerna för rigt delägare i Skogens Kol AB och kunde på så Horndals bruk, som Bergendal så envetet enga¬ sätt hämta träkol från Mellannorrlands skogar.'* gerade sig i frågan om järnvägens sträckning Och produktionen ökade snabbt vid Horndals norrut från Sala. bruk, liksom antalet anställda. Vid 1890 års ut¬ Men norra stambanan kom aldrig till Näs. Ak¬ gång uppgick arbetsstyrkan vid brukets anlägg¬ tiebolaget Horndals jernverk fick själv bekosta ningar i socknen till 420 man, varav 260 arbetade bandelen från Näs till norra stambanans station i i Horndal, 125 i Näs och 35 vid Walla. ”Dess¬ Morshyttan. Drygt 700 000 kronor kostade det utom användes en mängd minderåriga under 18 bolaget att knyta samman de olika industrienhe¬ år”, skriver förvaltaren S. Fahlroth i sin skild¬ terna. Men redan året efter stambanans invig¬ ring av Horndalsverken från början av 1890- ning kunde den smalspåriga bandelen till Näs talet.'* Siffran på antalet anställda inkluderar ett öppnas för trafik;'’ ”... socknen är anknuten till 80-tal kolare vid Horndal och Näs.'* Lancashire- det stora trafiknätet och den materiella utveck¬ smedjan hade byggts ut vid flera tillfällen sedan lingens blod rusar ännu raskare genom bygdens början av 1860-talet och var under några år från ådror. mitten av 1880-talet med sina 15 härdar den I början av 1860-talet sysselsatte Horndals största lancashiresmedjan under ett tak i värl¬ bruk ca 25 arbetare. Dessutom sysselsatte bruket den.'’ ett mindre antal hyttarbetare i Walla. Minst lika många personer arbetade i socknens små bergs- mansanläggningar." Näringslivets förändring under 1800-talet Transporterna av träkol, malm och stångjärn till och från bruket i Horndal och bergsmännens Till Horndal och Näs strömmade nya grupper av hyttor och hamrar engagerade under vinterhalv¬ arbetare, däribland valsverksarbetare, verkstads- året merparten av socknens manliga vuxna be¬ mekaniker och sågverksarbetare."* Successivt un¬ folkning. Järnframställningen sysselsatte åtskil¬ der de sista årtiondena av 1800-talet trängdes det ligt fler personer än de få som direkt arbetade i gamla bondesamhällets levnadssätt och normer