Bebyggelsehistorisk Tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Maths Isacson Title Bergslagsbygd i möte med industrialismen – Sociala spänningar och kulturgränser i södra Dalarna under senare delen av 1800-talet Issue 5 Year of Publication 1983 Pages 92–104 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Bergslagsbygd i möte med industrialismen — Sociala spänningar och kulturgränser i södra Dalarna under senare delen av 1800-talet Maths Isacson

”Den 30 augusti hade vi här i Fornby en förskräcklig afton, Striden om järnvägen från Sala hvilket härleda sig deraf att en hop berusade järnvägsarbeta¬ re som förut uppretats af byns ungdom och sedan under ru¬ Bygget av norra stambanan genom By socken fö¬ sets inverkan* begåfvo sig hit och regerade som de värsta ty¬ regicks dessutom av en långvarig strid om järn¬ ranner.” 1) vägens dragning. Denna strid utkämpades mel¬ lan betydligt mäktigare intressen och på betydligt Slagsmål mellan järnvägsarbetare och lokalbe¬ högre nivåer i samhället än bråken mellan folkning förekom på många platser där järnvä¬ ortsbefolkningen och rallarna 1874. gen drogs fram under andra hälften av 1800- Redan 1866 hade sockenmännen på en kom¬ talet. Rallarkriget i Fornby 1874 var inget säreget munalstämma tillsatt en kommitté med uppdrag för By socken i södra Dalarna. Berättelserna om att utarbeta en petition till regeringen angående rallarnas våldsamma framfart är många, och norra stambanans vidare sträckning från Sala. även om de ibland är något överdrivna så tillhör Från By sockens sida förordades en dragning de bilden av rallarlivet och järnvägsbyggenas över Möklinta till Näs och vidare genom Horn¬ epok.^ Utan tvekan fanns det spänningar mellan dal till Storvik i Gästrikland.^ Brukspatron Filip ortsbefolkningen och de främmande arbetarna Bergendal på Horndals bruk engagerade sig liv¬ som plötsligt vällde in i bygderna. Inte minst ville ligt för att få riksdagen att fatta ett beslut i denna bondpojkarna visa att de var lika starka som de riktning. Detta med järnväg var för övrigt inget sägenomspunna rallarna. Och inte kunde de nytt för Bergendal. I mitten av 1850-talet hade lugnt åse hur rallarna ”la an” på socknens flic¬ han suttit i den direktion som planlade Sveriges kor, eller oberört ta emot smädelser av de främ¬ första järnväg.^ Att få järnvägen till By socken mande männen, som till följd av det tunga slit¬ var emellertid ingen lätt uppgift. Han fick ut¬ samma arbetet och den enkla livsföringen i främ¬ kämpa åtskilliga duster med företrädare för mande bygder inte försatt ett tillfälle att lätta gruv- och bruksintressena i Norberg och Garpen- upp tillvaron med brännvin och slagsmål. Det berg. Dessa herrar ville hellre ha en mer västlig var två skilda levnadssätt och kulturer som möt¬ sträckning av järnvägen, så att den bättre knöt tes och bråk låg snubblande nära, särskilt under an till deras industrier. Bergendal och andra ton¬ inflytande av alkohol. Rallarna utmanade ge¬ givande personer i socknen hade också att käm¬ nom sin livsföring bondesamhällets normer. Vis¬ pa mot bönderna i grannsocknen Möklinta, som serligen höll de gamla trossatserna och normerna inte ville ha en järnväg på sina åkrar. Gruv- och på att förlora sin betydelse, men ännu höll de sitt bruksintressena utanför By, företrädd i första grepp över dem som stannade i bondbyarna och hand av rik.sdagsman Jan Andersson i Jönvik, inte som rallarna, emigranterna och den växande var .starkare än ortsintressena. Trots att Bergen¬ gruppen industriarbetare bröt upp från hembyg¬ dal åtskilliga gånger begav sig till Stockholm för den. att försöka övertyga riksdagsmännen att den Mötet mellan allmogen och rallarna ledde i By lämpligaste sträckningen gick genom Möklinta socken till en rad våldsamheter, med det sk ral¬ och över Dalälven vid Näs i den sydöstra delen larkriget i Fornby på eftermiddagen den 30 au¬ av By socken beslöt riksdagen, att banan skulle gusti 1874 som höjdpunkt. dras till Krylbo från Sala. Därefter skulle den vi-

92 området.

ka av i en stor båge norrut över Dalälven förbi Horndal och därifrån till Byvalla i den nordligas¬ Fors till Horndal och vidare genom socknen till te delen av socknen, hade bruksledningen på ett Byvalla och Storvik. Kompromissen går under mycket effektivt sätt lyckats binda samman bru¬ namnet ”Jönvikskroken”, med hänsyftning på kets industriella enheter i By socken. I början av den stridbara Jan Andersson i Jönvik.- 1870-talet uppfördes en hytta i Näs och det fanns även långt framskridna planer på att här anlägga

ett valsverk. I Walla i den norra delen av socknen Brukets behov av järnvägen hade bruket i början av 1860-talet moderniserat Bergendal och andra som aktivt kämpade för att sin gamla hytta. Det fanns ett stort och växande järnvägen skulle dras genom By socken hade ba¬ behov av snabba, kostnadsbärande transporter ra vunnit en halv seger. Utan järnvägen var från hyttorna till den nya stora lancashiresmed- framtiden för Horndals bruk osäker. Det hade jan i Horndal och därifrån vidare ut på markna¬ varit svårt för Bergendal och hans kompanjon den med det färdiga stångjärnet. Till detta kom vid Horndal, Joseph Michaeli, att fullfölja de alla transporter av malm till hyttorna och träkol ambitiösa utbyggnadsplanerna, som de hade till industrienheterna. När produktionen nu ut¬ dragit upp i början av 1860-talet.*’ Om järnvägen vidgades ökade behovet av träkol långt utöver hade dragits från Sala genom Möklinta över Dal¬ vad bruket på sina 17 000 tunnland skogsmark älven vid Näs och vidare genom By socken till årligen kunde ta ut. Träkol måste i ökad ut-

93 sträckning inhandlas. En del kunde köpas av ken i mitten av 1820-talet drygt 22 900 dagsver¬ bönderna i socknen, som kunde tas att avyttra ken enbart för att få fram den erforderliga träko¬ träkol allteftersom de avvecklade sina andelar i len till bergsmännens anläggningar.'’ Horndals bergsmansanläggningarna. Men för att inte bli försörjning med träkol fordrade ännu något fler alltför beroende av böndernas träkol var det dagsverken eftersom stångjärnsproduktionen nödvändigt för Bergendal och Michaeli att utvid¬ under 1820-talet uppgick till ca 220 ton per år ga upphandlingsområdet. 1 annat fall skulle bön¬ mot sammanlagt 176 ton för bergsmännen. An¬ derna sätta press på bruket och driva upp trä- talet hushåll i socknen var vid denna tid 430 och kolspriset. För att undvika detta var järnvägen vi förstår att varje bondehushåll måste ha gjort ett måste för bruket. Träkol kunde nämligen inte åtskilliga kolningsdagsverken. Fram till mitten fraktas med slädforor längre sträckor än en å två av århundradet mer än fördubblades sedan pro¬ mil. Längre transporter i ojämn terräng skakade duktionen av stångjärn vid Horndals bruk och snart sönder de spröda träkolen.’ bergsmansanläggningarna, varvid antalet trä- Horndals kolbehov uppgick fram till mitten av kolsdagsverken på motsvarande sätt steg.'* 1870-talet till 12 000 å 14 000 läster, men steg ef¬ Järnvägen och investeringarna i nya industri¬ ter utbyggnaden snabbt till 22 000 läster, för att enheter förändrade detta förhållande. Behovet vid övergången till 1880-talet öka till 32 000 läs¬ av träkol ökade visserligen, som vi har sett, myc¬ ter. Bruket var helt hänvisad till att täcka det ny¬ ket snabbt, men tillskottet kunde nu också häm¬ tillkomna behovet med köpkol.** Det var mot tas utifrån. Från 1879 var Horndals bruk för öv¬ bakgrund av de stora utbyggnadsplanerna för rigt delägare i Skogens Kol AB och kunde på så Horndals bruk, som Bergendal så envetet enga¬ sätt hämta träkol från Mellannorrlands skogar.'* gerade sig i frågan om järnvägens sträckning Och produktionen ökade snabbt vid Horndals norrut från Sala. bruk, liksom antalet anställda. Vid 1890 års ut¬ Men norra stambanan kom aldrig till Näs. Ak¬ gång uppgick arbetsstyrkan vid brukets anlägg¬ tiebolaget Horndals jernverk fick själv bekosta ningar i socknen till 420 man, varav 260 arbetade bandelen från Näs till norra stambanans station i i Horndal, 125 i Näs och 35 vid Walla. ”Dess¬ Morshyttan. Drygt 700 000 kronor kostade det utom användes en mängd minderåriga under 18 bolaget att knyta samman de olika industrienhe¬ år”, skriver förvaltaren S. Fahlroth i sin skild¬ terna. Men redan året efter stambanans invig¬ ring av Horndalsverken från början av 1890- ning kunde den smalspåriga bandelen till Näs talet.'* Siffran på antalet anställda inkluderar ett öppnas för trafik;'’ ”... socknen är anknuten till 80-tal kolare vid Horndal och Näs.'* Lancashire- det stora trafiknätet och den materiella utveck¬ smedjan hade byggts ut vid flera tillfällen sedan lingens blod rusar ännu raskare genom bygdens början av 1860-talet och var under några år från ådror. mitten av 1880-talet med sina 15 härdar den

I början av 1860-talet sysselsatte Horndals största lancashiresmedjan under ett tak i värl¬ bruk ca 25 arbetare. Dessutom sysselsatte bruket den.'’ ett mindre antal hyttarbetare i Walla. Minst lika många personer arbetade i socknens små bergs- mansanläggningar." Näringslivets förändring under 1800-talet Transporterna av träkol, malm och stångjärn till och från bruket i Horndal och bergsmännens Till Horndal och Näs strömmade nya grupper av hyttor och hamrar engagerade under vinterhalv¬ arbetare, däribland valsverksarbetare, verkstads- året merparten av socknens manliga vuxna be¬ mekaniker och sågverksarbetare."* Successivt un¬ folkning. Järnframställningen sysselsatte åtskil¬ der de sista årtiondena av 1800-talet trängdes det ligt fler personer än de få som direkt arbetade i gamla bondesamhällets levnadssätt och normer hyttorna och stångjärnshamrarna. Om man ut¬ undan av industrisamhällets, och konflikter upp¬ går ifrån att det normalt fordrades fem dagsver¬ stod mellan olika grupper. Samtidigt med att det ken för att få fram en stig träkol ( = 39,6 hl) till gamla järnbruket med anor från 1650-talet bytte smeden eller hyttarbetaren, åtgick det i By soc¬ skepnad och gick från århundraden av ”stilla

94 Bygget av järnvägen från Horndals järnverk till Västanhede. Järnvägen öppnades för trafik den I oktober 1921. By sockenstuguarkiv.

lunk”'‘' till en tid av snabba förändringar växte att den stora händelsen i socknens näringsliv det fram flera mindre industrier i socknen, där¬ kunnat ske så skäligen spårlöst.”"' ibland tre bryggerier, ett par större och några De en gång så viktiga hästtransporterna av mindre sågverk samt ett par små mekaniska järn, kol och malm minskade också. Mångfalden

verkstäder. “ Jordbruket kunde mot slutet av i den ekonomiska verksamheten ersattes av en

1800-talet inte längre göra samma entydiga an¬ betydligt klarare uppdelning mellan olika grup¬ språk på att vara socknens huvudnäring. per, vilka var och en var mer av specialist inom By sockens näringsliv genomgick en dramatisk sitt område. Bonden var inte som tidigare jord¬ förändring under de tre sista årtiondena av 1800- brukare, kolare, bergsman, träslöjdare, forköra- talet. Böndernas bergsmansanläggningar revs, re, klensmed m.m. i en och samma person. Och övergavs och förföll eller kom att inhysa nya hemma i stugorna satt inte längre kvinnorna, verksamheter, typ mekaniska verkstäder och barnen och de gamla och förfärdigade varjehan¬ sågverk. Bergsmanshanteringen med rötter i da hemslöjdsprodukter för det egna och markna¬ 1600-talet, som under århundradena varit ett dens behov. En allt större del av det som förbru¬ nödvändigt komplement till jordbruket och bo¬ kades på gårdarna köptes på marknaden eller i skapsskötseln, avvecklades: ”En flerhundraårig någon av de handelsbodar som hade vuxit upp epok i socknens historia är till ända. Och detta efter näringsfrihetens införande.” sker utan att just någon märker det. Man är för Bönderna ägnade allt större tid åt jordbruket upptagen med annat. Men det frigjorda kapitalet och boskapsskötseln, vilket vintertid kombinera¬ och arbetskraften har det utvecklingskraftiga des med skogsarbete. Tack vare nya maskiner jordbruket att falla tillbaka på, vilket förklarar. och redskap, täckdikning och bättre odlingsme-

95 toder, däribland en ökad användning av konst¬ socknen uppgick till ca 1100 riksdaler.” En so¬ gödsel, ökade produktionen, och levnadsstan¬ cial skiktning av bondeklassen och en snabb ök¬ darden förbättrades, åtminstone för den besutt¬ ning av antalet jordlösa gick m a o hand i hand na delen av befolkningen."’ med jordbrukets expansion. Årtionden innan striden om järnvägens dragning från Sala torna¬ de upp sig och rallarna invaderade socknen hade Bondeklassen skiktas det gamla bondesamhället inifrån börjat luckras !891 skrev länsmannen i sin femårsberättelse, att upp. Den i början av 1800-talet homogena bon¬ levnadssättet bland allmogen fortfarande är deklassen splittrades upp i en grupp fattiga bön¬ ganska enkelt. ”1 ett afseende kan emellertid der, en mindre grupp förmögna samt en stor verklig lyx sägas hafva gjort sig gällande och det¬ grupp mellanbönder, och gamla seder och nor¬ ta är ifråga om byggnadssättet, deruti en täflan mer började överges. synes råda att söka öfverträffa hvarandra. Det är En ny livsstil, märkbar bl a i tillgången på nämligen gänska vanligt att en någorlunda ber- guld- och silverföremål, i klädedräkten och i an¬ gad hemmansegare har två och äfven tre större vändningen av dukar och tyger, började smyga byggningar å sin gård.’'’ sig in i de mer välsituerade böndernas hem. Detta Att vissa bönder satt på större förmögenheter framgår inte minst av efterlämnade bouppteck¬ än andra var emellertid inget nytt för det sena ningar.” Men när vördnaden för de gamla nor¬ 1800-talet. Redan före 1800-talets mitt hade bon¬ merna och trossatserna började släppa ökade deklassen skiktats. Den snabba ökningen av den också ”osedligheten”. Åtskilliga klagomål rikta¬ odlade arealen och en tilltagande spannmålspro¬ des i slutet av 1800-talet mot den tilltagande duktion hade onekligen differentierat den under dryckenskapen. Under 1880-talet fick emellertid 1700-talet så homogena bondeklassen i By soc¬ nykterhetsrörelsen fotfäste i By socken” och ken. Kulmen på en längre utjämningsprocess länsmannen kan snart konstatera att ”förbruk¬ nåddes i början av 1800-talet. Under 1700-talet ningen af brännvin torde få anses hafva under¬ hade de växande överskotten tagits ut i en del¬ gått väsentlig förminskning.”” ning av gårdarna och i en breddning av produk¬ tionen. Den agrara revolutionen några årtionden in på 1800-talet vände definitivt denna utveck¬ Järnvägens betydelse för olika ling. Den kraftiga produktionsökningen åtfölj¬ grupper des av en social differentiering av bondeklassen Bondesamhällets upplösning hade börjat långt samtidigt som antalet jordlö.sa invånare, dvs. innan laga skiftet drog fram genom socknen och torpare, backstugusittare samt drängar och pi¬ årtionden innan det var aktuellt att börja disku¬ gor, snabbt ökade. tera järnvägens dragning genom bygden. 1 mit¬ Bergsmän som klarade bergsbrukets och ten av 1860-talet, när frågan om järnvägen bör¬ marknadens ekonomiska prövningar utvidgade jade komma upp, fanns det sålunda en grupp åkerarealen och förbättrade sin ekonomiska si¬ förmögna bönder som Bergendal på Horndals tuation mer än övriga bönder. Skillnaderna mel¬ bruk kunde hämta stöd från. De kvarvarande lan olika bönder, som i början av 1800-talet var bergsmännen som ”börja verka små brukspatro¬ mycket små, hade framemot mitten av århundra¬ ner”’" måste haft intresse av att kontakterna det vuxit betydligt och syntes nu i form av en tyd¬ med marknaden förbättrades och därmed kom¬ lig social skiktning.” munikationerna. Storbönderna, ca en femtedel 1 mitten av 1800-talet fanns det bönder som av bönderna i socknen, vilka representerade en satt på betydande tillgångar. En av de förmög¬ tiondel av socknens samtliga hushåll, hade in¬ naste bönderna var bergsmannen, bouppteck- tresse av att sälja timmer, spannmål, stångjärn ningsförrättaren och nämndemannen Lars Ers- och hemslöjdalster, såsom skåp, kistor, skrin, son i Kyrkbyn. Hans bruttoförmögenhet upp¬ hugg- och täljyxor, gödselgrepar, hästskor och gick till drygt 21 200 riksdaler, medan tillgångar¬ söm, m.m. Dessa bönder hade tidigare fraktat si¬ nas samlade värde i genomsnitt för bönderna i na egna produkter, ofta i kombination med nå-

96 gon grannes varor, till marknaden. Men efter¬ gas en järnväg mellan Västerås och Dalarna. som deras inkomst knappast ökade av att de låg Bönderna hade protesterat mot planerna på en ute på forvägar under stora delar av vårvintern järnväg, som de befarade skulle rycka undan var de säkert intresserade av att överlåta trans¬ grunden för den viktiga forkörningen i området. portarbetet på andra. En del bergsmän hade f.ö. Till försvar för järnvägen uppträdde ”represen¬ också under 1800-talets förre hälft börjat lägga tanter för andra samhällsklasser”.” ut stångjärnstransporterna på bönder utan ande¬ 1 början av 1870-talet opponerade sig bönder¬ lar i hyttor och hamrar.^' Sannolikt bör dessa na i Möklinta kraftigt mot förslaget att låta järn¬ förmögna bönder som alltmer orienterade sig vägen gå fram genom deras socken. Riksdags¬ mot marknaden haft ett intresse av att järnvägen man Johansson i Möklinta socken, som tillsam¬ drogs genom By socken. mans med Bergendal i Horndal, var de stora för¬ För torpare, småbönder och en del mellanbön¬ kämparna för denna sträckning, blev vid ett mö¬ der var hästkörslorna en viktig inkomstkälla, te med sockeninvånarna ”allvarligt förehållen som dock betalade sig allt sämre. Men transport¬ att ej draga sådana nymodigheter som en järnväg arbetet var ändock en av de få extra inkomst¬ genom deras trakter.” Bönderna i Möklinta be¬ bringande sysslor som fanns för torpare och farade att deras åkrar skulle skäras sönder av bönder med små åker- och skogsarealer.^^ Järn¬ järnvägen. De var dessutom oroliga för den inva¬ vägen måste ha varit ett hot för dessa människor. sion av rallare som skulle följa. Som ett tredje Men varför opponerade de sig inte? Hade stor¬ skäl emot järnvägen anförde bönderna, att de bönderna och Bergendal på Horndal ett så stärkt skulle gå miste om sina hästkörslor.^’ inflytande i socknen, att all opposition effektivt 1 Möklinta gick bönderna emot järnvägen och tystades? Kanske användes skuldförbindelserna därmed kunde gruv- och bruksintressena i Nor¬ som påtryckningsmedel? berg och Garpenberg avgå med segern i striden Visserligen var skuldförbindelserna vid denna med Bergendal och andra som ville ha en mer tid ofta ytterst invecklade. 1 regel var bönderna östlig sträckning. Kanske drog dessa sig, som skuldsatta hos flera personer samtidigt som de ibland antyds, inte för att underblåsa den rädsla själva kunde ha fordringar på andra bönder. De för järnvägen som fanns i Möklinta socken.“ verkligt stora fordringsägarna var dock Horn¬ Denna rädsla var till förfång för Bergendal och dals bruk och en mindre grupp förmögna bön¬ andra i By, men gagnade gruvintressena i Nor¬ der. Tre fjärdedelar av den tidigare omnämnde berg och Garpenberg. begsmannen Lars Erssons samlade förmögenhet Nu tycks transporterna ha varit viktigare ned¬ utgjordes av fordringar, i huvudsak på bönder i åt Möklinta och andra jordbruksområden än i By socken.” Kanske användes dessa fordringar By socken, där näringslivet traditionellt var mer som påtryckningsmedel när viktiga beslut skulle differentierat. 1 kapitalböckerna för Horndals fattas i kommunalstämman. Det ekonomiska bruk påträffas visserligen åtskilliga bönder från övertaget kan ha använts för att få igenom beslut By socken som har transporterat varjehanda va¬ som merparten av bönderna var tveksamma till. ror till och ifrån bruket. Det var emellertid be¬ 1 By socken var det m.a.o. bönder med små tydligt fler som hörde hemma i grannsocknarna ekonomiska resurser utan egna andelar i .sock¬ än i By. Malmen från Bispbergs gruva forslades nens bergsmansanläggningar, som i första hand till Walla av bönder ifrån Husby socken, och hade intresse av att bekämpa järnvägen. För ifrån Norbergs gruvor fördes malmen av bönder storbönderna bör det nya transportmedlet ha un¬ ifrån Folkärna, Möklinta, Kumla, Kila, Sala mfl derlättat försäljningen och stimulerat de agrara slättsocknar.” Om detta mönster höll i sig fram- näringarna genom att de nu kunde ägna mer tid emot 1870-talet när det blev aktuellt att anlägga åt dessa. en järnväg i dessa trakter är det begripligt om det På en del andra platser satte sig bönderna i första hand var bönderna i Möklinta och inte i emot planerna på en järnväg. 1854 hade det blos¬ By som gick emot planerna på en sträckning från sat upp en strid inom Kopparbergs läns hushåll¬ Sala till Näs. Men även i By bör det ha funnits ningssällskap utifrån frågan om det skulle byg¬ bönder som helst såg att järnvägen fick en annan

97 tion och ett utbyggt kontaktnät lägga under sig de korta transporterna till och från järnvägen. Det fanns utrymme för en åkerirörelse för den driftige allteftersom behovet ökade av transpor¬ ter av gods till och från gruvorna, järnverken och sågverken. Allmänt sett stimulerade järnvägen näringsli¬ vet och befolkningsutvecklingen i de områden där den drogs fram.*'' För järnhanteringen inne¬ bar järnvägen att driften kunde koncentreras, vilket onekligen skedde i By socken. Inom loppet av ett årtionde hade alla kvarvarande bergsmans- hyttor lagts ned liksom flertalet hammarsmed¬ jor.'*" Konkurrensen från de nya stora järn- och stålverken blev övermäktig, och när samtidigt

jordbruket, boskapsskötseln och skogsbruket —

bl.a. till följd av järnvägstransporterna — gav stigande inkomster fanns det ingen anledning för de kvarvarande bergsmännen att försöka moder¬ nisera driften i de små ålderdomliga anläggning¬ arna. Horndals jernverks AB deltog också aktivt i driftskoncentrationen på så sätt att bolaget köpte upp bergsmännens anläggningar, vilka snart nedlades.'*'

Filip Bergendal d ä. 1822—75. VD vid Horndals Järnverks Om järnvägen på sikt innebar en gynnsam ut¬ AB 1873—75. By sockensluguarkiv. veckling för näringslivet och levnadsstandarden i By socken så gav den till en början upphov till Sträckning så att de inte förlorade den i och för starka spänningar. Inte minst rallarnas ankomst sig låga, men nödvändiga, extra inkomsten av hösten 1873 innebar stora påfrestningar och slit¬ hästkörslorna. Bondeklassen i By var splittrad ningar i den gamla bergslagsbygden. Och när alla och de fattigare invånarna kunde inte göra sina bandelar, stationshus och lokstallar stod färdiga röster hörda i denna fråga, där betydligt mäkti¬ och rallarna hade flyttat till andra trakter börja¬ gare krafter agerade. de snart en allt stridare ström av arbetare välla in till de nya industriarbetsplatser som växte upp. Därmed utvecklades nya spänningar, bl a mellan Järnvägens ekonomiska betydelse bondebefolkningen och arbetarna i Horndal och Nu blev aldrig järnvägen det hot mot hästkörs¬ Näs. Dessa orter växte f ö snabbt i storlek. 1850 lorna, som många bönder hade befarat. Följden hade Horndals bruk 107 och Näs 40 invånare.'*" blev visserligen att järnvägen tog över en växan¬ Vid sekelskiftet 1900 uppgick befolkningen i de del av de långväga transporterna, men när det Horndal till 1186 personer.^* Denna kraftiga be¬ gällde kortare transporter fanns länge ett stort folkningstillväxt hade i huvudsak ägt rum efter behov av hästkörslor. Det var snarare så att bön¬ mitten av 1870-talet. dernas hästtransporter blev ett komplement till järnvägarna. Transportsystemet omorganisera¬ des, men bönder och torpare förlorade inte den¬ Ökade spänningar na biinkomst.-’* I de nya industrisamhällena utvecklades en livs¬ Å andra sidan kan tänkas, att det nu blev int¬ stil som på många sätt skilde sig från den gängse ressant för personer som ägde flera hästar, slä¬ i bondbyarna. Några regelrätta ”brukskrig” dar och vagnar att genom en effektiv organisa¬ mellan bondebefolkningen och arbetarna i

98 Horndals hytta 1890. Loket "Datarne” med malmvagnar från Norberg. By sockenstuguarkiv.

Horndal och Näs, som var så vanliga på bruksor¬ re”, Horndals jernarbetarefackförening, som terna, omvittnar inte de skriftliga källor som har kom att få avdelningsnummerl? inom Svenska studerats inför denna artikel.Men att det fanns järn- och metallarbetareförbundet.'*’ Bruksarbe- spänningar mellan allmogen och bruksbefolk- tarnas missnöje riktades i första hand mot bruks¬ ningen framgår inte minst av Johan-Olov Jo¬ ledningen. Med gemensamma krafter tog man hanssons små berättelser om arbets- och levnads¬ upp kampen för bättre arbets- och levnadsvillkor förhållandena i Horndal omkring sekelskiftet samt för bruksarbetarnas människovärde. Inströmningen av arbetare till Horndal och Spänningen mellan allmogen och järnverksar- Näs från när och fjärran undergrävde också betarna tog sig aldrig lika våldsamma uttryck, bruksledningens traditionella välde. Bruksarbe- som mellan de sistnämnda och bruksledningen tarnas proletarisering och allt hårdare arbetsvill¬ några år in på det nya seklet, eller mellan rallar¬ kor var en grogrund för missnöje och för sprid¬ na och socknens invånare i mitten av ning av socialismens läror. Under 1890-talet bör¬ 1870-talet.'*’* jade det jäsa bland Bergslagens gruv- och järn- Ansvällningen av bruksarbetare kom inte över verksarbetare, även om en öppen opposition mot en natt. Successivt växte bruksbefolkningen in i brukens herrar satt långt inne.'** 1 Horndal togs socknen. Många av arbetarna i Horndal och Näs, det första initiativet till en fackförening i maj kom för övrigt från bondgårdar och torp i By 1891, men denna bruksarbetarefackförening lev¬ socken, och sedan brukets första år i början av de bara ett par år. Tiden var ännu inte riktigt 1650-talet hade det funnits en daglig kontakt mogen för en utmaning mot det patriarkaliska mellan smeder och bönder. De senare svarade ju systemet. 1902 gick det bättre. Då bildades vid för transporterna till och ifrån bruket och milade ”ett möte i Tolfmans hage med Horndals arbeta¬ den träkol som användes i hyttan och smedjan.

99 Bakom den hårda attityden fanns säkert en öm¬ bringade all sin lediga tid vid bygget där de bl a sesidig respekt'*'^ mellan de gamla smederna och hjälpte rallarna att skjuta de tomma kärrorna bönderna. Men det är mycket möjligt att den nya från ”tippen till gropen”.’' tidens bruksarbetare inte hade samma respekt. Om ungdomarna fascinerades av rallarnas ar¬ Dels var de i regel väl hemmastadda i allmogens bete och fria liv, så kom det snart till konflikter värld och dels var överflyttningen till industrin och bråk med den äldre delen av ortsbefolkning¬ säkert ofta också ett försök till frigörelse från en en, och inte bara mellan allmogen och rallarna livsstil, som många upplevde både trångsynt och utan även mellan de sistnämnda och bruksbe- fjättrande. Kom man dessutom från en annan folkningen på Horndal. socken och saknade personliga band med lokal¬ I ett odaterat brev till landshövdingen i Kop¬ befolkningen fanns det ingen anledning att krusa parbergs län berättar kronolänsmannen i By ”att bondpojkarna eller andra representanter för åtskilliga järnvägsarbetare vid norra stambanan bondesamhället. sistl. söndagen den 1 denna månad tillställt oord¬ Rallarnas ankomst på hösten 1873 var det för¬ ningar vid Horndals bruk, och våldfört sig å så¬ sta riktiga mötet med det framväxande industri¬ väl andra järnvägsarbetare, som och å en Bruks¬ samhället. Bondebefolkningen var både fascine¬ arbetare...”Länsmannen ger i sitt brev en myc¬ rad och en aning skrämd inför mötet med rallar¬ ket nogrann skildring av händelseförloppet, som na. 1 Möklinta ville sockenmännen inte alls ha in slutade med att några på bruket inlogerade järn¬ rallarna i socknen. Men till By kom de efter mån¬ vägsarbetare med ett vasst tillhygge slog en ga turer i maktens korridorer. Nu var järnvägs¬ bruksarbetare i huvudet ” så att mycket blod IJu- bygget i och för sig inte det första mötet med in¬ tit’”’ dustrialismen. Genom handelsresorna till Stock¬ Söndagen den 16 augusti var det så dags för ett holm, Uppsala,- Gävle, Västerås mfl städer hade nytt våldsamt slagsmål, nu i Morshyttan, en by i allmogen i By tidigt kommit i kontakt med den anslutning till norra stambanan. Enligt krono- nya tidens strömningar. När de hade avyttrat si¬ länsmannens berättelse hade bråket börjat med na prokukter lastade de släden med nödvändig¬ att en järnvägssmed hade sökt hindra Erik Ers- hetsvaror samt kanske några nya lockande varor son i Morshyttan, att efter en fest ”bära våldsam som inte fanns där hemma. Bönderna höll emel¬ hand på sin moder”. Det hela utvecklades lertid själva i handelsresorna och de bestämde snabbt till ett våld.samt slagsmål där flera järn¬ själva i vilken takt de skulle föra hem nymodig¬ vägsarbetare deltog, och där Erik Ersson ”blef heterna. Med rallarna bröt plötsligt något nytt in illa slagen och började ropa och jemra sig.” över socknen, och detta kunde bönderna inte Järnvägsarbetarna lämnade då den liggande Erik värja sig mot. 1 rallarnas släptåg följde en snabb Ersson och begav sig till en närbelägen stuga. På utbyggnad av Horndals järnverk och samhälle. väg upp för trappan till stugan träffades järn- vägssmeden av ett skott från ett gevär ”hvilket med flera hagel träffade Petterson i och omkring Rallarkrigen 1874 venstra axeln samt i högra armen. ” Skottet hade Hösten 1873 knallade de första sprängskotten i avlossats från Erik Erssons bostad dit hans bro¬ Morshyttebergen ” och det blev en väldig inva¬ der efter slag.smålet hade begivit sig.” sion av rallare i socknen. Det var folk mest från Situationen var nu ytterst spänd. Två sönda¬ Kronobergs och Kristianstads län samt Blekinge gar efter bråket i Morshyttan drabbade ortsbe¬ skogsbygder. Det formligen myllrade av männi¬ folkningen och rallarna åter ihop. Denna gång skor efter linjen som en myrväg i skogen”, berät¬ ägde sammandrabbningen rum i Fornby, en by tar Skommargårds Aug. Johansson, som själv ett par-tre kilometer från norra stambanan där var i tioårsåldern när järnvägen drogs fram ge¬ flera järnvägsarbetare var inhysta. nom bygden.’" ”Rallarkriget” i Fornby tycks ha börjat vid För ungdomarna var det säkerligen en spän¬ middagstid söndagen den 30 augusti då arbeta¬ nande tid som nu följde. Många skolpojkar, be¬ ren Carl Fredrik Henriksson, smeden Jan Erik rättar Skommargårds Aug. Johansson, till¬ Gabrielsson och landbondesonen Fredrik Jo-

100 hansson från övre Fornby gick till det ”helt när¬ skicklig och erfaren polisman...såsom ordnings- belägna nedre Fornby, der de sammanträffade och uppsyningsman vid statens jernvägsbyggnad med några jernvägsarbetare, med hvilka de först inom By socken.” Eftersom ingen mansperson i började gräl, som sedan öfvergingo till slagsmål, By socken var villig att åta sig sysslan, begärde hvarunder Carl Fredr. Flenriksson med en bössa, han att landshövdingen skulle utse en lämplig som han lånat, tilldelade jernvägsarbetaren Sven person. I sitt brev berättar Sundelin också att Joh. Andersson ett våldsamt slag öfver öfre de¬ han under den gångna veckan uppehållit sig i len af pannan, med den påföljd att Andersson närheten av järnvägen för att stävja tecken på erhöll ett omkring 3 tums långt öppet sår.”"''’ ”oordningar”. För att inga ytterligare bråk skul¬ Därmed hade man slagit på stridstrumman för le bryta ut ansåg han det nödvändigt att det hela det stora slagsmålet. Rallarna återkom senare på tiden fanns en ordningsman vid järnvägs¬ dagen, men nu var man betydligt fler — en siffra bygget.'" 1 på 50 å 60 personer nämns i en tidning” — och Baggå, strax norr om By socken längs norra tillika kraftigt berusade. Enligt anteckningar stambanan, ägde ett liknade bråk samtidigt rum gjorda av häradsdomaren Anders Johansson i och man kan förstå att kronolänsmannen ansåg Fornby, sönderslogs åtskilliga fönster av stenar att han behövde förstärkning, helst som nu även som rallarna kastade mot husen, ”deribland här arbetet med bandelen Näs-Morshyttan hade på¬ i gården 13 stycken glasrutor... och familjens börjats.'’' medlemmar måste söka sig skydd, den ena här, Om bråken fortsatte efter detta datum har inte den andra där i någon undangömd vrå medan re- gått att få svar på, men tydligen var läget spänt belleriet pågick.”” långt fram under hösten. Vid kommunalstäm¬ När kronolänsman Sundelin anlände hade man den 11 november beslöt sockenmännen järnvägsarbetarna redan gett sig iväg. De hade ”med anledning av den osäkerhet till liv och emellertid lovat att återkomma under nästpåföl- egendom som nu tillföljd av de inom socknen på¬ jande natt för att ”tillställa en blodig slagtning.” gående järnvägsarbeten är rådande,” att genast Inför detta hot begav sig byns invånare till hemställa hos landshövdingen att få ”komma i grannbyarna för att söka skydd. Kronolänsman- åtnjutande av det skydd lagen i detta fall stad¬ nen och en del av befälet vid norra stambanan gar. stannade kvar i byn under natten för att avvakta Järnvägsbygget på norra stambanan fram¬ rallarnas återkomst. Men denna och nästpåföl- skred i rask takt. 1 början av februari 1875 kom jande natt blev lugn.” det första lokomotivet till Morshyttan och anta¬ Enligt en tidningsuppgift skulle fornbyborna let rallare minskade allt eftersom bandelen ge¬ till nästa natt ha tillverkat en del spikklubbor för nom socknen blev klar.^-’Visserligen återstod det att möta det väntade angreppet. ”Byns befolk¬ minst ett års arbete med Näsbanan, men redan ning var beredd på att sälja sina liv dyrt.”” den 13 augusti 1875 invigdes norra stambanan Sanningshalten i dessa uppgifter liksom i från Krylbo till Storvik med pompa och ståt. skildringen av hela händelseförloppet har inte Oscar 11 åtföljd av drottningen och kronprinsen närmare undersökts, men att man var orolig för medföljde invigningståget från Krylbo. 1 Horn¬ en ny attack och att läget var kritiskt understryks dal gjorde tåget ett kortare uppehåll. Från bör¬ inte minst av, att kronolänsmannen och befäls- jan var det tänkt att kungligheterna skulle gästa personer vid järnvägen stannade kvar i byn un¬ brukspatron Filip Bergendal på Horndals bruk. der natten. Invånarna i Fornby kunde dock snart Men flaggstängerna som hade rests från järn¬ börja röja upp efter bråket. 58 fönsterrutor upp¬ vägsstationen ned till bruket stod tomma. Kväl¬ ges ha behövts bytas.-'' len före invigningen hade Bergendal drabbats av Kronolänsman Sundelin ansåg nu att han inte hjärtslag och hastigt avlidit. Sorgebudet låg längre kunde svara för ordningen i socknen. Ris¬ tungt över det lilla brukssamhället. Men Bergen¬ ken för nya våldsamheter var överhängande och dal och andra som kämpat under så många år för den 7 september begärde han i ett brev till sina att socknen skulle anslutas till norra stambanan överordnade att det skulle anställas ”minst en hade ändock öppnat dörrarna för en snabb in-

101 dustrialisering av By socken. Efter Bergendal 16. kommerskollegiet. Stat avd. Hl dl:75. RA (Riksarki¬ kom nya män som fortsatte moderniseringen av vet). bruket och bland bönderna fanns det personer 17. Ö Tigerstedt, a a 372. som gav sig in på nya expansiva områden, därtill 18. 1907 t ex arbetade 27 personer i Horndals gamla mek lockade av de möjligheter som järnvägen erbjöd. verkstad och 38 i Horndals nya mek verkstad. "Upp¬ gift ä timlöner för avd 17 i Horndal". Metalls arkiv.

Stockholm. Om sägverket, se G Johansson, Horndals sågverk 100 är, 1877—1977. Avesta 1977. Maths Isacson, f 1948, FD i ekonomisk historia, 19. Ö forskarassistent i arbetslivsfrågor vid samhälls¬ Tigerstedt, a a, s 314 ff. vetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet, 20. Se t ex Länsmannen i By distrikt, brevkoncept deltar i ett forskningsprojekt vid den ekonomisk¬ förteckning 1912. ULA. Se även köiii- merskollegiet, stal avd Hl dl:75. RA. historiska institutionen om arbetets förändring 21. inom svensk industri under 1900-talet. Carl1847—1913,Larsson i By, a a, s 96. 22. Se ansökan om handelstillsländ i kronofogden i He¬ demora fögderi nr 303, femarsberättclser

.Se exempelvis den ansökan som G Dan- Noter danell i Fornby inkom med den 28/12 1864. ULA. 1. Ur häradsdomaren Anders .lohanssons eflerlämnade 23. Se kronofogden i Hedemora fögderi nr 303, femars- papper. Sammanställda av hans son, Skommargärds berättelser och Länsmannen i By distrikt, brevkon- Aug Johansson, (kopia hos rörtäuaren). cepi1848—1868.1847—1913, femarsberättelser. ULA. Se även 2. M Hellspong/O Löfgren, Land och stad, s .t 14. Lund Carl Larsson i By a a, s 94 ff och M Isacson, a a, s 36 1972. Rallarminnen. i Nordiska museets serie Svenskt ff och 145 ff. liv och arbete. Stockholm 1950. 24. Länsmannen i By distrikt, brcvkoncept 1847—1913, 3. Carl Larsson i By. En Dalasockens historia, del 1, s femarsberättelse 1891. ULA. 251. Andra tryckningen. Boras 1968. 25. M Isacson, En bergslagssockens uppodling under 4. Märta Tamm-Ciötlind, När järnvägen kom till Horn¬ 180()-talet, i: Dalarnas hembygdsbok 1981, s 93—94. dal — ett hundraarsminne. 1: Folkarebygdcn 1975, s 26. M Isacson, Ekonomisk tillväxt och social differentie¬ 64. ring 1680—1860, s 143. 5. Skommargärds Aug Johansson, Fran järnvägsbyg¬ 27. M Lsac.son, a a, s 144 ff. gandets tider i By socken. 1: Frän By sockengille 1933, 28. s 14—15. Märta Tamm-Götlind, a a, s 63—64. Carl Carl Larsson i By, a a, s 98. Larsson i By, a a, s 95—96. Ö Tigerstcdt, kavalkad. 29. Länsmannen i By distrikt, brevkoncept 1847—1913, Fagerstabrukens historia, s 362. Uppsala 1957. femarsber 1891. ULA. 6. A Attman, Adertonhundratalet. Fagersta brukens 30. Carl Lars.son i By, a a 93. historia, del 11, s 391 ff. Uppsala 1958 och Ö Tiger- 31. M Isacson, a a, s stedt, a a, s 352—253. 44—47.

32. M Isacson, a 7. k-G Hildebrand, Se.xton- och .sjuttonhundratalen, a, s 47.

Fagersta brukens historia, del I, s 263. Uppsala 1957. 33. M Lsacson, a a, s 145 och 157 ff.

8. A Attman, a a, s 394. 34. S Svensson, Frän gammalt till nytt pä 1800-talets svenska s 9. Ö Tigerstedt, a a, s 361. landsbygd, 35—36. Södertälje 1977. 35. 10. Carl Larsson i By, a a, s 96. Skommargärds Aug Johansson, a a, s 14.

36. Märta Tamm-Götlind, a a, s 66. 11. kronofogden i Hedemora fögderi, nr 303, fetnärsbe- rättelse 1862. ULA (Uppsala Landsarkiv). 37. M Isacson, a a, s 46.

12. M Isacson, Ekonomisk tillvä.xt och social differentie¬ 38. T Gardlund, Industrialismens samhälle, s 285. Stock¬ ring 1680—1860, s 38 och 40. Uppsala 1979. holm 1942.

13. A Attman, a a, s 114—115 och M Isacson, a a, s 41. 39. S Carlsson och J Rosén, Svensk historia 11, s 356. Stockholm 1970. 14. A Attman, a a, s 394,

40. Carl Larsson i By, a a, s 96. 15. S Fahlroth, Hondalsverken förr och nu, s 35. Uppsala 1891. Om produktionsutvecklingen vid Horndal och 41. A Attman, a a, s 398, S Fahlroth, a a och Ö Tiger¬ Näs, se A Attman, a a, s 396. stedt, a a, s 370.

102 42. By kyrkoarkiv, A!:15 a. ULA. gandets tider i By socken, s 15.

43. Statistisk tidskrift 1902, s 108. Aug Johansson, a a, s 15—16 och

Märta Tamm-Götlind, a a. 44. Hellspong/Löfgren, a a, s 171. B Bursell, Träskoadel, 64.Skommargärds s 217—218. Lund 1974.

45. Johan-Olov Johansson arbetade som smed, valsverksarbetare och valsmästare i Horndal under perio¬ den 1888—1908 innan han inledde sin mängäriga tjänstgöring inom arbetarrörelsen, bl a som kassör i A LO och ordf i Stockholms stadsfullmäktige. Han för¬ Mining District Meeting fattade öcksä ett tjugotal böcker och var under män¬ Industrialism ga är medarbetare i fackföreningspressen. Se Folkare- bygden 1981, s 48 ff. Om stridigheterna mellan bön¬ Maths der och arbetare, se t ex novellen Drakes Anders Ers- Isacson son, i Smeder, brukspatroner och bergsmän, Stock¬ The fights that broke out between railway nav¬ holm 1933. vies and the inhabitants of the parish of By in 46. Ake Lindström, Bruksarbetarefackföreningar. Me¬ southern Dalarna in the late summer of 1874 is talls avdelningar vid bruken i östra Västmanlands län the point of departure for this essay analysing före 1911. Uppsala 1979. the tensions that arose during the early stages of 47. L Öhrn, Fackföreningsrörelsen i Horndal industrialization in the decades following the 1902—1908. 60-poängsuppsats i historia vid Uppsala middle of the century. These tensions are exa¬ universitet. Vt 1975, s 7—8. mined in the light of the socio-economic trans¬ 48. Om strejker och facklig aktivitet i Horndal i början formation that took place in rural districts in the av seklet, se L Öhrn, a a och Jöhan-Olöv Jöhanssön, Bröfors. 19th century. Järnarbetarfackförening. En skildring av ar¬ betarrörelsens genömbrottsår. Slöckhölm 1927. The agrarian revolution in the early decades of the 49. Se t ex Johan-Olov Johanssons novell Drakes Anders century was accompanied by a restructuring Ersson, i Smeder, brukspatroner och bergsmän. of the farming class and the rise of an agrarian lower class which had neither land nor 50. Skommargärds Aug Johansson, Frän järnvägsbyg¬ economic gandets tider i By socken, s 15. resources. Those who farmed on a large scale, on the other 51. Skommargärds Aug Johansson, a a, s 15. hand, owned large areas of land and forest up to the middle of the century and 52. Länsmannen i By distrikt, brevkoncept 1847—1913, began to brev från sign R Sn, dvs kronolänsman R Sundelin. go over to production for the markets to an ULA. ever-increasing extent. Small farmers and land¬ less 53. Länsmannen i By distrikt, brevkoncept 1847—1913, peasants were generally forced to work for brev i augusti 1874 från Sundelin. ULA. wages. The increase in the volume of agricultural

54. Länsmannen i By distrikt, brevkoncept 1847—1913, produce also resulted in the diversity of econo¬ brev från kronolänsman Sundelin den 4/9 1874. mic activities giving way to growing specializa¬ ULA. tion. An ever-larger part of what was consumed 55. Tidning för Falu län och Stad den 7 sept 1874. on the farm was purchased at the village shop or in town. 56. Anteckningar efter häradsdomaren Anders Johans¬ Farmers, especially wealthy ones, de¬ son, sammanställda av hans son Skommargärds Aug voted more of their time to agriculture and Johansson. cattle-farming, which in winter was combined 57. Tidskrift with för Falu län och Stad den 7 sept 1874. timber-cutting. It was to the interest of large farmers to 58. Vestmanlands Läns Tidning sept 1874. transport their timber, grain, butter and bar-iron to 59. Ibid. purchasers all over the country as quickly and cheaply as possible, so for them rail¬ 60. Länsmannen i By distrikt, brevkoncept 1847—1913, ways were a brev den 7/9 1874. ULA. good investment. On the other hand railways were a threat to poor farmers and the 61. Vestmanlands Läns Tidning, sept 1874. landless, who subsisted in winter partly by trans¬ 62. Carl Larsson i By, a a, s 253. porting raw materials and finished products to 63. Skommargärds Aug Johansson, Frän järnvägsbyg¬ and from the parish.

103 At the beginning of the 1870’s the owners of Horndal’s Ironworks in By had a large expan¬ sion of the enterprise in mind. New industrial plant was to be built and a great increase in pro¬ duction was planned. For this, better communi¬ cations were a prerequisite. Large quantities of charcoal and iron-ore would have to be trans¬ ported to the parish and finished products from it. A railway was quite essential if the ironworks was to survive in the growing competition. The ironmaster, Filip Bergendal, consequently took a very active part in urging that the railway line that was to connect the north of Sweden with the rest of the country (norra stambanan) should run through the parish, and in this he was supported by the local council. However, mine-owners and ironmasters outside the parish were more power¬ ful and pressed insistently for another route, so when the farmers on the plain and the neigh¬ bouring parishes opposed the railway. Parlia¬ ment resolved that it should follow a route that was much less favourable to Horndal’s Iron¬ works and the community. Bergendal and his as¬ sociates were compelled to construct the branch¬ line to the ironworks at their own expense. The construction of the railway was the pa¬ rish’s first real taste of industrialism. With the railway came the navvies, and with them fights with the local inhabitants. When the line, the sta¬ tion buildings and the engine-sheds had been completed and the navvies moved on, an ever¬ growing stream of workers began to pour in, att¬ racted by the new jobs available. New conflicts arose. The management of the ironworks had to deal with a rapidly growing labour-force which soon formed unions and fought for better living and working conditions. There was al.so friction between the farming community and the indust¬ rial workers, but the former gradually became more and more integrated into the industrial so¬ ciety. In increasing numbers, agricultural wor¬ kers abandoned the soil for jobs in the new in¬ dustries that arose when the railway linked the parish with the sources of raw materials and the markets of the outside world.

104