MED BELLMAN PA HAGA OCH NORRA DJURGARDEN Av Olof Byström
Bih. nr 43 år 1966 23 Bilaga MED BELLMAN PA HAGA OCH NORRA DJURGARDEN av Olof Byström DIKTAREN PA HAGA När som violen till en polska gnider, Nar som Hofredarn pk en Brunte rider, då ar det bröllop, då ar det bröllop! Lustigt, min granne, vi dricka med ljud! När en skinka upp& bordet prålar, Nar man dricker Brud och Brudgums skålar, då ar det bröllop, käre granne, klinga! Da ar det bröllop, lätt nu glasena ringa! Klinga nu granne, klinga nu granne! Skal för v8r Brudgum, och sk81 för vår Brud! Med dessa muntra rytmer, en fanfar med klang av festligt bondbröllop, inleder Bellman den aldsta i raden av sina Hagadikter, en bröllopssång, riktad till det anonyma >Brud- paret i Haga den 14 febr. 1768, och troligen avsjungen på något av utvärdshusen vid Haga. Dikten präglas av den stojande och hämningslösa livsglädje, som är så karakte- ristisk för den unge Bellman, för honom som samma vin- ter, 1768, påbörjar sitt livs ojämförliga storverk, Fred- mans Epistlar. Och denna aldsta Haga-dikt är lika väsens- skild från den drygt 20 år yngre sången om Fjärilen pA Haga, som de tidiga epistlarna med deras bullrande scener från krogbaler och dryckeslag skiljer sig från de sordine- rade ålderdomsepistlarna, djurgårdspastoralerna med de- ras spröda lyrik och luftiga naturscenerier. Det ar väl en tillfallighet, som gjort att Bellman redan på 1760-talet kommit att framträda som sångare på Haga, men det ar en stilfull tillfallighet om man så vill, för just vid samma tidpunkt är det som Gustaf III, eller rättare sagt kronprins Gustaf, tycks ha fått sin första närmare kontakt med trakten härute vid Brunnsviken.
[Show full text]