”Låt oss ranka oss själva” En kvalitativ innehållsanalys om porträtteringen av unga tjejers femininitet och sexualitet i filmen Snyggingar

Sammanfattning Författare: Elin Utbult och Lisa Sandberg Titel och ”Låt oss ranka oss själva”. En kvalitativ innehållsanalys om porträtteringen undertitel: av unga tjejers femininitet och sexualitet i filmen Snyggingar. Språk: Svenska Antal sidor: 43

Syftet med studien är att undersöka hur framställningen av femininitet och sexualitet hos unga tjejer porträtteras och hur denna porträttering kan kopplas till myter i samhället gällande femininitet och sexualitet. Detta med utgångspunkt i frågeställningarna: ”Vilka myter om unga tjejers femininitet och sexualitet framträder i filmen Snyggingar utifrån huvudkaraktären Amy?” och ”Hur iscensätts dessa myter i filmen och vilka betydelser får det för hur unga tjejers femininitet och sexualitet porträtteras?”.

Studien kommer att använda sig av en kvalitativ innehållsanalys. Studiens teoretiska ramverk består av begrepp inom den feministiska teorin vilka är objektifieringsteorin, Lolita, den manliga blicken och den kvinnliga blicken. Ramverket består dessutom av semiotiska analysverktyg som bland annat denotation, konnotation och myt. Den semiotiska och kvalitativa innehållsanalysen utfördes på totalt fyra scener från filmen Snyggingar från 2020.

Resultatet visade att filmens porträttering av karaktärerna, kameravinklarna, mise–en–scéne och hyperboler används som verktyg för att belysa problematiken kring objektifiering och sexualisering av unga tjejer. Filmen åskådliggör utifrån framställningen av karaktärerna även de krav och förväntningar som ställs på unga tjejer utifrån samhällets normer och värderingar. Amy porträtteras med en nästintill konstant strävan efter att nå den kvinnliga femininiteten och sexualiteten men hennes barnsliga beteende återspeglas även till viss del.

Sökord: Femininitet, sexualitet, objektifiering, sexualisering, porträttering, Snyggingar

Abstract Authors: Elin Utbult och Lisa Sandberg Title and ”Let's rank ourselves”. A qualitative content analysis of the portrayal of subtitle: young girls' femininity and sexuality in the film Cuties. Language: Swedish Pages: 43

The purpose and aim of the study ”Let's rank ourselves” are to examine how the representation of femininity and sexuality in young girls is portrayed and how this portrayal can be linked to myths in society regarding femininity and sexuality. This is based on the questions: ”What myths about young girls' femininity and sexuality appear in the film Cuties based on the main character Amy? and ”How are these myths staged in the film and what significance does it have for how young girls' femininity and sexuality are portrayed?”

The study will use a qualitative analysis of the content. The theoretical framework of the study consists of concepts within the feminist theory which are the objectification theory, Lolita, the male gaze and the female gaze. The framework also consists of semiotic analysis tools such as denotation, connotation and myth. The semiotic and qualitative analysis of the content was performed on a total of four scenes from the movie Cuties from 2020.

The results showed that the films' portrayal of the characters, camera angles, mise–en–scéne and hyperbole are used as tools to shed light on the problems surrounding the objectification and sexualization of young girls. Based on the portrayal of the characters, the film also illustrates the demands and expectations placed on young girls based on the norms and values in our society. Amy is portrayed with an almost constant striving to achieve female femininity and sexuality but her childish behaviour is shown to some extent.

Keywords: Femininity, sexuality, objectification, sexualization, portrayal, Cuties

Innehållsförteckning

1. Inledning ------1

2. Bakgrund ------3

3. Syfte och frågeställningar ------5 3.1. Syfte ------5 3.2. Frågeställningar ------5

4. Tidigare forskning ------6 4.1. Forskningslucka ------10

5. Teori ------11 5.1. Stereotyper och könsstereotyper ------11 5.2. Objektifieringsteorin ------11 5.3. Den manliga blicken ------13 5.4. Den kvinnliga blicken ------14 5.5. Lolita ------15

6. Metod och material ------17 6.1. Kvalitativ innehållsanalys ------17 6.2. Semiotik ------17 6.2.1. Denotation ------18 6.2.2. Konnotation ------18 6.2.3. Myt ------19 6.3. Semiotik i rörlig bild ------19 6.4. Material ------21 6.5. Metoddiskussion ------22

7. Analys ------24 7.1. Den manliga blicken ------24 7.1.1. Väktarna (58:13–58:45) ------24 7.1.2. Dansen (59:09–1:00:30) ------28 7.2. Objektifieringsteorin ------31 7.2.1. Rankningen (31:12–31:50) ------31 7.3. Lolita ------35 7.3.1. Kusinen (1:07:02–1:09:14) ------35

8. Slutdiskussion och slutsats ------39 8.1. Slutdiskussion ------39 8.2. Slutsats ------42

9. Förslag till vidare forskning------43

Referensförteckning ------44

1. Inledning

Tonåren är en tid där många börjar konstruera sin identitet och försöker att hitta sig själva, vilket inte är en helt oproblematisk process. Vi lever idag i ett samhälle som präglas av patriarkala strukturer som leder till att det ställs krav och förväntningar på hur man bör agera och även uttrycka sin identitet. I flera länder befinner sig många tjejer mellan olika kulturer vilket även det påverkar konstruktionen av sin identitet. Å ena sidan växer de upp i religiösa, konservativa och patriarkala samhällen samtidigt som de å andra sidan blir påträffade av sociala medier där kvinnor konstant objektifieras och sexualiseras. Unga tjejer har därför hög press på sig men även begränsningar att anpassa sig efter när det kommer till att utforska och konstruera sin femininitet och sexualitet. Den ojämställdhet som råder leder även till att kvinnokroppen objektifieras och sexualiseras i olika sammanhang, vilket även det påverkar tjejers möjligheter till att uttrycka sin identitet.

Genom medier, konst och film kan man väcka intresse och uppmärksamhet kring samhällsproblem. Coming of age är en genre inom film som handlar om en psykologisk och moralisk utveckling eller övergång hos en protagonist från ungdom till vuxen ålder. Den kan även handla om barn som blir tvungna att växa upp för tidigt. Under utvecklingen får karaktären lära sig mer om sin egen identitet och omgivning, och på grund av den djupa insikten av karaktären som läsaren får, blir det lättare att identifiera sig med karaktären (Ginglu, 2020). Filmen Mignonnes, Snyggingar (Doucouré, 2020) på svenska, går att applicera i genren coming of age då filmen handlar om hur elvaåriga Amy utvecklar sin femininitet och sexualitet. Filmen har till syfte att porträttera hur konstruktionen av femininitet och sexualitet kan se ut hos unga tjejer (Times, 2020) och således uppmärksammar Doucouré ett samhällsproblem som hon försöker problematisera. När filmen publicerades möttes den av mycket kritik från olika håll som dels syftade till en poster som Netflix publicerat som ansågs som stötande. Och dels av kritik som menade att filmen genom kameravinklar, handling och karaktärernas beteende sexualiserar de barn som medverkar i filmen.

I dagens kultur kan filmer som har till syfte att problematisera samhällsproblem uppfattas som att de upprätthåller problematiska värderingar snarare än att motarbeta dem. Inte sällan börjar folk kritisera dessa filmer utan att ens se dem. Ofta utgår kritikerna endast utifrån vetskapen om att filmerna innehåller problematiska scener eller tabubelagda ämnen. Kritiken gör således

1

att folk drar hastiga slutsatser som leder till någonting som kallas för cancel culture. Cancel culture innefattar en praxis att dra tillbaka stöd till offentliga personer eller företag efter att de gjort eller sagt någonting som anses stötande (Urban Dictionary, 2019). Detta utförs ofta på sociala medier och kan ta uttryck i till exempel att folk skriver namninsamlingar och arbetar för att en sådan film ska tas ned. Detta är problematiskt dels då publiken inte förstår innebörden att använda en film som metod för att belysa samhällsproblem och således skapa en debatt om dessa. Samt dels genom att publiken bedömer en film som de inte sett, utan som tidigare nämnt, endast utifrån vetskapen att den innehåller problematiska scener. Detta är precis vad som har hänt filmen Snyggingar (Doucouré, 2020).

Studien har till syfte att analysera filmen Snyggingar (Doucouré, 2020) för att förstå hur den porträtterar problematik av ett samhällsproblem kring sexualisering och objektifiering av unga tjejer. Ur ett bredare perspektiv ämnar studien till att bidra till en ökad förståelse av problematiken i att växa upp i ett modernt samhälle där unga tjejer konstant ser sexualisering i medier. Studien kommer att baseras på ett antal relevanta begrepp inom den feministiska teorin vilka är objektifieringsteorin, Lolita, den manliga blicken och den kvinnliga blicken. Utifrån en kvalitativ innehållsanalys och med hjälp av semiotiska analysverktyg som bland annat denotation, konnotation och myt kommer filmens porträttering av sexualitet och femininitet analyseras. De utvalda feministiska begreppen och den semiotiska analysen kommer därefter appliceras på utvalda scener från filmen.

2

2. Bakgrund

Filmen Snyggingar (Doucouré, 2020), med originaltiteln Mignonnes, är en fransk dramafilm som släpptes i Sverige i mitten av september 2020 (IMDB, u.å). Filmen är skapad av regissören, skribenten och skådespelaren Maïmouna Doucouré som med filmen vann juryns pris för bästa regi i kategorin ”World Cinema Dramatic” på Sundance Film Festival (Sundance, 2020). Filmen handlar om den elvaåriga tjejen Amy som bor i moderna Frankrike i en konservativ Senegalesisk miljö. Amy går med i en dansgrupp på skolan vid namn Snyggingar och börjar utforska sin femininitet vilket upprör hennes mamma och gammelmoster på grund av deras traditionella och religiösa värderingar (IMDB, u.å). Utmärkande för dansgruppen är att de främst utövar en dansstil vid namn twerking vilket innebär att en person skakar sina höfter och rumpa i ett sexuellt provokativt syfte (The Age, 2012). Amys nya kompisgäng består av en grupp frispråkiga tjejer vid namn Angelica, Coumba, Jess och Yasmine som konstant utmanar olika regler och testar gränser. Samtidigt genomsyras Amys hem av familjens traditioner som ställer motsatta krav på henne och uppmuntrar henne att vara blygsam och lydig (Vulture, 2020).

Inför skapandet av filmen undersökte Doucouré unga tjejers erfarenheter av sociala medier. Resultatet visade att majoriteten av tjejerna publicerade lättklädda och avslöjande bilder på sig själva vilket Doucouré menade resulterade i ett högt följarantal. Hon berättar att som elvaåring förstår man inte alltid innebörden av en handling men tenderar att anspela på ett liknande beteende för att få ett liknande resultat. Doucouré berättar vidare att idag är det så att ju sexigare och ju mer objektifierad en kvinna är, desto högre värde har hon i sociala mediers ögon (Cineuropa, 2020).

Doucouré berättar i en intervju att syftet med filmen är att starta en debatt om sexualiseringen av barn i dagens samhälle och påvisa den problematik som barn står inför när det kommer till press och grupptryck från sociala medier (Bustle, 2020). Vidare förklarar Doucouré att hon även vill belysa situationen kring hur det kan se ut för en ung tjej som dras mellan två kulturer och som samtidigt försöker skapa sin identitet som kvinna. Trots detta har filmen fått mycket kritik från flera håll som hävdar att den sexualiserar barnen i filmen genom karaktärernas beteende, kameravinklarna och handlingen (Variety, 2020).

3

Netflix köpte rättigheterna till Snyggingar (Doucouré, 2020) och de möttes även här av kritik angående den poster som de valt att marknadsföra filmen med. Postern ansågs som stötande då den porträtterade fyra av filmens huvudkaraktärer, vilka är barn, i provokativa poser och kläder (Time, 2020). Till följd av detta uppkom hashtaggarna #CancelNetflix och #CancelCuties vilka dessutom blev virala. Kritiken som florerade på sociala medier under hashtaggarna menade att filmen sexualiserade unga barn och att den var till för att ge pedofiler visuell njutning (Time, 2020). I samband med kritiken på sociala medier startades även namninsamlingar och med omkring 500,000 signaturer uppmanades Netflix att dra tillbaka filmen (Time, 2020).

”The last thing we need is pedophilia propaganda … #cancelcuties” (@MizuB, 2020)

”I canceled my Netflix subscription. Disgusted to see them normalising pedophilia! Cancel CUTIES on Netflix! – Sign the Petition! . . . #CancelNetflix #cancelCuties” (@niicaux, 2020)

”Netflix´s #CutiesFilm . . . is exploiting and sexualising children to criticise the sexualisation of young girls in modern society. #CancelNetflix #CancelCuties” (@Paktyaw4l, 2020)

Netflix ersatte omgående den kritiserade postern med en ny och bad offentligt ursäkt för den olämpliga och icke representativa reklaminsatsen (Deadline, 2020). I en intervju med TIME (2020) berättar Doucouré att hon förstår reaktionen från de som endast såg Netflixs reklamposter för filmen, eftersom den inte är representativ för filmen. Vidare säger Doucouré (2020) i intervjun, ”I just hope that these people will watch the film, because then they will realise we are actually on the same side of this battle against the hypersexualization of children.”

Doucouré har däremot också mottagit både stöd och hyllningar från den internationella filmindustrin och den franska regeringen (Time, 2020). Dessutom har ministrar i den franska regeringen uttryckt en önskan om att använda filmen som ett utbildningsverktyg i undervisning, samt bjudit in Doucouré att vara del av en arbetsgrupp för att bekämpa hypersexualisering av barn i samhället (Time, 2020).

4

3. Syfte och frågeställningar 3.1. Syfte

I dagens samhälle finns det patriarkala strukturer som leder till att det ställs krav och förväntningar på hur man bör agera och även uttrycka sin identitet. Konstruktionen av identitet påverkas inte sällan heller av att många befinner sig mellan olika kulturer vilket kan ställa motstridiga krav på individen. Att uppmärksamma olika samhällsproblem kan man som tidigare nämnt göra genom olika medier vilket är det som Doucouré syftar att göra med filmen Snyggingar. Med filmen ämnar Doucouré att problematisera ett samhällsproblem kring sexualisering och objektifiering av unga tjejer men har mottagit av kritik som bland annat menar att filmen istället sexualiserar de barn som medverkar i filmen. På grund av att publiken således inte förstår innebörden av att använda film som metod för att belysa samhällsproblematik menar de att Doucouré är en del av det nämnda samhällsproblemet. Studiens syfte är följaktligen att undersöka hur framställningen av femininitet och sexualitet hos unga tjejer porträtteras i filmen Snyggingar och hur denna porträttering kan kopplas till myter i samhället gällande femininitet och sexualitet. Det kritiska fallet kommer att granskas utifrån en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av semiotiska analysverktyg utifrån relevanta begrepp inom den feministiska teorin.

3.2. Frågeställningar

• Vilka myter om unga tjejers femininitet och sexualitet framträder i filmen Snyggingar utifrån huvudkaraktären Amy? • Hur iscensätts dessa myter i filmen och vilka betydelser får det för hur unga tjejers femininitet och sexualitet porträtteras?

5

4. Tidigare forskning

Kendra Marston (2010) har genomfört en studie om hur tonårstjejers femininitet framställs i ungdomsfilmer. Hon har undersökt populära filmer inom genren coming of age som exempelvis The Princess Diaries (Marshall, 2001), She’s all that (Iscove, 1999) och 10 things I hate about you (Junger, 1999). Forskaren har valt filmerna från ett tidsintervall mellan 1990–2008 och alla innehåller en huvudkaraktär som genomgår en förändring av sitt utseende och/eller beteende med syftet att bli accepterad av samhället (Marston, 2010, s. 60).

Resultatet av Marstons forskning visar att protagonisten oftast i grunden är en passiv och omhändertagande karaktär som genom filmens handling måste lära sig att förändra sitt yttre för att behaga mannens lust. De förvandlingar som de kvinnliga karaktärerna genomgår innefattar främst manipulering av deras kroppar. Dessa förändringar presenteras i filmerna som väsentliga för att karaktären ska nå lycka och belåtenhet i livet, men grundar sig i samhällets krav och förväntningar på kvinnan (Marston, 2010, s. 132). Protagonisten porträtteras som en oskuldsfull tjej som prioriterar romantik och acceptans. Forskaren har funnit att karaktären har en internaliserad patriarkal syn på sig själv som gör att hon upplever sig själv vara otillräcklig för samhället. Hennes förändringar av sitt utseende strävar efter den ideala femininiteten men måste dessutom matcha hennes inre (Marston, 2010, s. 132–133).

Marston förklarar att hennes forskning utgår från ett feministiskt perspektiv. Forskaren nämner även en typ av femininitet utifrån en kvinnlig karaktär som fungerar som en rival mot protagonisten. Rivalen framställs som ett hot mot den ”goda”–protagonisten genom att hon prioriterar uppmärksamhet, popularitet och kändisskap framför romantik och kärlek. Den omhändertagande karaktären blir således den ”bra” tjejen som publiken ska sympatisera med och heja på och rivalen blir den ”dåliga” tjejen (Marston, 2010, s. 132).

Jessica L. Willis (2008) har genomfört en studie där hon genom en semiotisk bildanalys undersökt femininitet och sexualitet i filmen Juno (Reitman, 2008) som handlar om en ung tjej vid namn Juno som blir gravid. Hennes resultat visar att Junos karaktär fungerar som en metafor i förhållande till kvinnlig sexualitet där tjejers erfarenheter och upplevelser av sexuella behov begränsas. Precis som karaktären Juno, befinner sig tjejer idag mellan å ena sidan ökade förväntningar på deras kvinnlighet och å andra sidan samhällets begränsningar av hur de får uttrycka sin sexualitet (Willis, 2008, s. 254).

6

Willis förklarar (2008, s. 242) att det finns en tveksamhet gällande flickors sexualitet vilket ofta i visuella skildringar tar uttryck i att de skildras som både oskyldiga och sexuellt lockande. Juno är en film som uppmärksammats för dess innovativa skildring av unga tjejers femininitet, däremot menar forskaren att den trots det uppvisar en traditionell syn av kvinnan. Utifrån karaktären Juno porträtterar filmen enligt Willis (2008, s. 245) unga tjejers sexualitet utifrån ett traditionellt perspektiv. Detta perspektiv fokuserar på kvinnors fysiska förmågor, som exempelvis att reproducera sig, snarare än kvinnors upplevelser av sex och deras sexuella behov. Filmens betoning på relationen mellan kvinnlig sexualitet och fortplantning kringgår forskningen av kvinnors sexuella önskningar och förnekar följaktligen hur kvinnliga ungdomar upplever sexualitet bortom deras möjlighet att bli befruktade, menar Willis (2008, s. 245–246). Willis (2008, s. 243) förklarar att Juno som karaktär är banbrytande i det faktum att hon varken framställs som en ”bra tjej” eller ”dålig tjej”.

En annan studie har utifrån ett feministiskt perspektiv undersökt sexuellt innehåll och porträtteringen av sexualitet i 25 olika TV–program utifrån vad de menar är heteronormativt (Kim, Sorsoli, Collins, Zylbergold, Schooler & Tolman, 2007, s. 145). Författarnas resultat visar att det finns en skillnad mellan hur tjejer och killar tänker, känner och beter sig i relationer och sexuella aktiviteter vilket grundar sig i ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor i samhället (Kim et al., 2007, s. 154). Deras resultat visar att femininiteten som porträtteras å ena sidan uppmuntrar de kvinnliga karaktärerna att förföra de manliga karaktärerna genom att erbjuda sina kroppar och klä sig i åtsittande och avslöjande kläder. Å andra sidan nedvärderas och skuldbeläggs samma beteende då det visar tecken på kvinnans sexuella oförsiktighet och felaktighet. Denna skildring av femininitet menar forskarna avslöjar utmaningen som tjejer ställs inför när de uppmuntras till två olika typer av kvinnlighet (Kim et al., 2007, s. 154).

Mary L. McCord (2008) har genomfört en studie där hon undersöker representationen av kvinnlig sexualitet i filmen American Pie (Weitz & Weitz, 1999). Hon förklarar att även om filmen inte handlar om kvinnors sexualitet så förekommer ändå en porträttering av den, något som vanligtvis saknas i de flesta andra tonårsfilmer. American Pie visar en okomplicerad bild av kvinnors sexualitet som i grund och botten handlar om att tjejer gillar att ha sex. Filmen visar inte upp några kroppskomplex eller problematik relaterat till sex hos tjejerna. De kvinnliga karaktärerna överensstämmer med det stereotypiska kvinnliga idealet utseendemässigt och upplevs som ångestfria. Det förekommer således inga porträtteringar kring granskning av deras

7

egna kroppar och inget så drastiskt som en ätstörning, förklarar McCord (2008, s. 50). Tjejerna porträtteras i en maktposition där de kontrollerar sitt eget sexuella beteende och därmed de manliga huvudpersonernas sexuella upplevelser (McCord, 2008, s. 51).

Trots att filmen porträtterar de kvinnor med en positiv attityd gentemot sex som hälsosamma och attraktiva så kan en tjej som vet för mycket om sex betraktas som ett hot mot de manliga karaktärernas maskulinitet. McCord (2008, s. 59) förklarar följaktligen att de kvinnliga karaktärerna således inte är där för att visa sina egna berättelser om sexuella erfarenheter, utan snarare för att hjälpa de manliga karaktärerna att uppnå sina sexuella mål. American Pie blir därför en påminnelse om att oavsett hur sexpositiv representationen av en ung kvinna kan vara, är hennes berättelse underordnad och beroende av de manliga karaktärerna i hennes omgivning (McCord, 2008, s. 59–60).

Mary Celeste Kearney (2002, s. 18) har genomfört en studie där hon analyserar hur tonårstjejers femininitet porträtteras i fyra tonårsfilmer från 1990-talet. De filmer hon analyserar är Girls Town (McKay, 1996), Foxfire (Haywood–Carter, 1996), All Over Me (Sichel, 1997) och The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love (Maggenti, 1995). Hon förklarar att porträtteringen i de flesta ungdomsfilmer är heteronormativ där representationen av de kvinnliga karaktärerna nästan uteslutande fokuserar på deras övergång från tjej till kvinna samt deras jakt på en manlig partner (2002, s. 139–140). Kearney förklarar att de valda filmerna lyfter fram problematiken kring denna stereotypiska porträttering genom att använda sig av genomgående feministiska teman och visa samkönade relationer, både romantiska och vänskapliga (2002, s. 18).

Kearneys resultat visar att filmerna porträtterar unga tjejer med ett behov av att åsidosätta killar för att kunna utveckla en självständighet, ett självförtroende och en egen identitet (2002, s. 138). Som tidigare nämnt har de valda filmerna gjort ett medvetet val av att visa en annan sida av femininitet än den stereotypiskt heteronormativa femininiteten som vanligtvis porträtteras i tonårsfilmer. Samtidigt som karaktärerna lär sig värdera de traditionellt feminina egenskaperna som omhändertagande och känslomässig intimitet så porträtteras de även med traditionellt maskulina egenskaper. Exempelvis så deltar de unga tjejerna i stereotypiskt manliga aktiviteter som sport och musik samt bär stereotypiskt manliga kläder som keps och arbetsskor. De besitter även stereotypiskt manliga karaktärsdrag som ilska och självsäkerhet (2002, s. 139).

8

Kearney (2002, s. 140) förklarar att filmernas budskap är att tonårstjejer behöver uppvisa och utveckla attribut som traditionellt är förknippade med både kvinnlighet och manlighet för att överleva i dagens samhälle. Författaren förklarar att denna porträttering används för att undergräva tvåkönssystemet som grundar ideologierna om patriarkatet och heterosexualitet. På så sätt är filmerna en vändpunkt för mediernas representationer av flickvänner och tonårstjejer men också samhällets förståelse av kön och stereotyper (Kearney, 2002, s. 140).

De studier som presenteras är relevanta för vår studie då de alla fokuserar på porträtteringen av femininitet och/eller sexualitet hos tjejer i film och TV över tid. De olika studierna bidrar med en förförståelse om hur skildringen tidigare sett ut utifrån de aspekter som anses relevanta för vår studie. Både studien genomförd av Willis (2008) och Kim et al. (2007) förklarar i sitt resultat att porträtteringen visar att tjejer uppmuntras till två olika typer av femininitet. Å ena sidan har de ökade förväntningar på deras femininitet och å andra sidan måste de anpassa den efter samhällets krav och förväntningar. Detta går att koppla till filmen som vår studie undersöker eftersom huvudkaraktären dels har sin familjs traditionella värderingar att anpassa sig efter samtidigt som hon måste anpassa sig efter samhällets krav. Marston (2010) analyserar filmer där den kvinnliga huvudkaraktären förändrar sitt utseende och/eller beteende för att passa in i samhällets krav. Därför är denna studie även applicerbar då den förklarar potentiella anledningar till denna förändring, som även porträtteras i Snyggingar (Doucouré, 2020). Marston (2010) utgår från filmer i genren coming of age där även studiens film ingår vilket gör hennes forskning ytterligare relevant.

Vår studie kommer tillämpa feministiska begrepp vilka grundar sig i de patriarkala strukturerna. McCords (2008) studie är relevant då den lyfter porträtteringen av både sexualitet och femininitet men även för att resultatet visar att en kvinnas sexuella erfarenheter är underordnad mannen. Hennes analytiska resonemang och analys kan således fungera som ett underlag för studiens teoretiska ramverk. Kearney (2002) analyserar filmer med ett tydligt budskap som försöker problematisera en samhällsproblematik kring heteronormen. Vår film har skapats av regissören i syfte att belysa ett samhällsproblem, således kan Kearneys (2002) studie ge oss en förförståelse kring hur film använder porträttering för att belysa problematik.

9

4.1. Forskningslucka

Inom det forskningsfält som vår studie tillhör återfinns ett flertal studier som undersökt porträtteringen av femininitet och sexualitet i film, främst hos vuxna men en del även hos tonåringar. Filmen som studien syftar att analysera har ett tydligt syfte som är att problematisera sexualisering av barn och den press som ställs på unga tjejer. Filmen har fått kritik för bland annat porträtteringen av karaktärerna i filmen. En studie som undersöker hur en film porträtterar den här typen av samhällsproblematik utifrån barn har vi inte funnit i den tidigare forskningen. Att filmen mött kritik ökar dessutom relevansen av att undersöka filmen då det bidrar med kunskap huruvida kritiken är befogad eller inte. Att undersöka Snyggingar bidrar med forskning om på vilket sätt en regissör kan problematisera ett samhällsproblem i media i syfte att starta en debatt.

10

5. Teori 5.1. Stereotyper och könsstereotyper

Perry Hinton (2003, s. 12–13) förklarar att begreppet stereotyp etablerades av socialpsykologen Walter Lippmann och innebär att människor konstruerar förenklade bilder av människor och händelser i omvärlden. Enligt Lippmann agerar vi så på grund av att den verkliga världen är alltför stor och komplex och för att hantera situationer simplifierar vi därför omvärlden och utgår från våra förenklade bilder (Hinton, 2003, s. 13). Det finns tre viktiga komponenter inom definitionen menar Hinton (2003, s. 12), vilken den första är att människor känns igen genom en viss egenskap som till exempel etnicitet, religion eller ålder. Den andra komponenten som utmärker en stereotyp är att människor i en grupp tillskrivs ytterligare egenskaper som vanligtvis är personlighetsdrag. Den tredje komponenten är att individen som tillhör en grupp tillskrivs de stereotypiska egenskaperna som finns inom gruppen (Hinton, 2003, s. 12).

Linda Brannon (1996, s. 168) förklarar att en könsstereotyp är olika beteenden eller egenskaper som man förknippar som antingen manligt eller kvinnligt och man bortser således de individuella förväntningarna och kopplar beteendet till ett av könen. Hinton (2003, s.72–73) exemplifierar att kvinnor ofta framställs som mjuka, varma och omsorgsfulla. Samtidigt som de även ska vara smala, snygga och sexiga – detta för att behaga med sitt utseende. Män å andra sidan framställs ofta som starka, självständiga samt med hög status och för att vara en ”riktig man” ska därför alla feminina egenskaper undvikas (Hinton, 2003, s.72–73). Studien kommer undersöka om det förekommer några stereotyper i de valda scenerna och i sådana fall hur de kommer till uttryck. Detta för att se om filmen använder stereotyper för att kritisera dessa och påvisa en problematik med hjälp av dem eller istället förstärker stereotyperna.

5.2. Objektifieringsteorin

Objektifieringsteorin är en teori inom den feministiska forskningen som har till syfte att lyfta fram kvinnors erfarenheter av att leva i ett samhälle där de blir sexuellt objektifierade (Fredrickson & Roberts, 1997, s. 173). Fredrickson och Roberts (1997, s. 173) förklarar att en person utsätts för sexuell objektifiering genom att personens identitet eller personlighet separeras från personens kroppsdelar eller funktioner. Detta leder till att personen förminskas till samma status som ett objekt och därmed dehumaniseras (Fredrickson & Roberts, 1997, s.

11

175). Teorin förklarar att kvinnors kroppar och utseende existerar för att behaga, granskas av och finnas till för andra. Calogero (2012, s. 574) förklarar att objektifiering förekommer i det vardagliga livet genom att män exempelvis tittar sexuellt på kvinnors kroppar, uttrycker sexuella kommentarer om kvinnors kroppar, busvisslar och sexuellt trakasserar.

Det är inte endast i samhället som kvinnor objektifieras utan även i visuella medierepresentationer (Fredrickson & Roberts, 1997, s. 176). Media är en bidragande faktor till att kvinnor objektifieras genom att de upprätthåller och normaliserar de kvinnliga sexualiserade stereotyperna. Även Calogero (2012, s. 574) menar att representationen av kvinnor i media är sexuellt objektifierande genom att fokusera på kvinnors kroppar samt enskilda kroppsdelar. Samhället och media bidrar till att flickor och kvinnor socialiseras till att se sig själva som objekt som ska granskas och värderas, detta kallar Fredrickson och Roberts (1997, s. 177–179) för självobjektifiering.

Med andra ord är självobjektifiering när kvinnor tillämpar männens attityd och perspektiv på sina egna kroppar och utseenden. Genom att kvinnan applicerar mannens perspektiv för att granska sig själv kan hon avgöra om hennes kropp och utseende är till hennes fördel eller nackdel och därefter försöka förutse samt kontrollera hur andra ser på henne. Den här strategin behöver dock inte nödvändigtvis ske medvetet av kvinnan. Att kvinnan granskar, värderar samt förändrar sitt utseende för att behaga andra sker i de flesta fall omedvetet och uppfattas därför som naturligt och som hennes egen vilja (Fredrickson & Roberts 1997, s. 178–180).

Studien kommer att använda sig av objektifieringsteorin för att undersöka hur objektifiering används i handlingen. Detta då den kan fungera som ett verktyg att kritisera processen av objektifiering genom att man till exempel i kombination med hyperboler således överdriver objektifieringen för att kritisera fenomenet. Det är därför av relevans att undersöka om och hur Doucouré använder objektifiering i handlingen, för att således se om hon använder det som ett verktyg att få fram sitt budskap och därmed kritiserar objektifiering som process, eller istället blir en del av problemet.

12

5.3. Den manliga blicken

I essän Visual pleasure and narrative cinema som publicerades år 1975 myntade författaren och filmkritiken Laura Mulvey teorin om the male gaze, den manliga blicken översatt till svenska. Den manliga blicken är en feministisk teori som i grunden handlar om objektifieringen av kvinnor i film (Mulvey, 1975, s. 59).

Mulvey (1975, s. 63) skriver i sin teori att kvinnan fungerar som ett sexuellt objekt för de manliga betraktarna som iakttar henne, alltså genom den manliga blicken. Mulvey (1995, s. 35) menar att det råder sexuell obalans i världen. På grund av detta delas blicken upp i att mannen är aktiv och kvinnan passiv när de iakttas av betraktaren. När den manliga publiken föreställer sig hur kvinnofiguren ska agera och se ut så anpassar sig kvinnan omedvetet efter detta. Mannens aktiva blick och erotiska laddade fantasier formar den passivt obearbetade kvinnan vilket i sin tur förstärker de patriarkala strukturerna (Mulvey, 1975, s. 67).

Mulvey (1995, s. 43) delar upp blicken i tre olika utgångspunkter: den manliga publikens blick när de betraktar kvinnan, den manliga rollfigurens blick i materialet och kamerans manliga blick när den spelar in. Kamerans blick kan förklaras genom att det är den som väljer vad åskådarna ska se i bild och utifrån teorin blir det då att kameran bestämmer hur kvinnans kropp ska porträtteras för publiken. Publikens blick innebär att åskådarna betraktar det färdiga materialet, alltså helheten av filmen eller scenen. Rollfigurens blick innebär de manliga karaktärernas blick i handlingen. Att betraktaren antas inta den manliga blickens perspektiv leder till att de manliga karaktärernas utseende oftast inte blir objektifierade eller sexualiserade på det vis som den kvinnliga karaktären blir (Mulvey, 1995, s. 43).

Teorin om den manliga blicken handlar om framställningen av kvinnor i film där kvinnor ses som passiva sexuella objekt med syftet att tillfredsställa mannens sexuella lust (Laughey, 2007, s. 103). I sin teori förklarar Mulvey (1975, s. 63) att kameran visar den icke jämställda värld vi lever i utifrån att det är den heterosexuella manliga publiken som ska engageras i och behagas av filmen. Detta gör att teorin blir relevant för studien då de patriarkala strukturerna som finns i dagens samhälle avseende objektifiering och sexualisering av kvinnokroppen ligger till stor grund för studiens syfte.

13

Däremot finns det de som kritiserar att använda teorin för att analysera modern film. Gauntlett (2008, s. 42) menar att Mulveys påstående om en obalans gällande representationen mellan könen fortfarande råder och är ett samhällsproblem. Men att Mulveys teori om att den kvinnliga karaktären alltid är passiv inte längre går att applicera på dagens filmindustri. Gauntlett (2008, s. 42) förklarar fortsättningsvis att den manliga blicken förnekar att det skulle finnas en kvinnlig blick, vilket han menar inte är fallet. Studien kommer således applicera teorin om den kvinnliga blicken för att få ett mer objektivt och kritiskt perspektiv.

5.4. Den kvinnliga blicken

Sedan Mulveys teori om den manliga blicken introducerades har teorin om den kvinnliga blicken, översatt från engelskans the female gaze, uppkommit. Teorin om den kvinnliga blicken refererar till det perspektiv som den kvinnliga filmskaparen, till exempel regissören, producenten, fotografen eller manusförfattaren, ger till en film (Malone, 2018, s. 11–15). Detta menar Alicia Malone skiljer sig från det manliga perspektivet. Fortsättningsvis förklarar Malone att den kvinnliga blicken inte ignorerar de patriarkala strukturer och den ojämställdhet som teorin om den manliga blicken vilar på. Istället fungerar teorin som ett verktyg för att öppna upp diskussionen och visa vikten av att analysera film utifrån ett perspektiv som inte tillhör den manliga publiken (Malone, 2018, s. 11–15). Snyggingar (Doucouré, 2020) är en film skapad av en kvinnlig regissör, teorin om den kvinnliga blicken blir således en relevant teori för studiens syfte.

Filmkritiker är ännu inte överens om hur teorin om den kvinnliga blicken kan definieras (Deck, 2019, s. 10). Kvinnliga karaktärer och åskådare kan äga blicken och se på de manliga karaktärerna ur ett objektifierande perspektiv, men då kvinnor i samhället inte har makt över män så har kvinnornas blick följaktligen ingen makt. Med andra ord så fokuserar inte den kvinnliga blicken på sexualisering och objektifiering på samma sätt som den manliga blicken, då kvinnor inte har makten att sexualisera män (Deck, 2019, s. 10).

Jill Soloway (2016) förklarar att den kvinnliga blicken istället kan förklaras som en subjektiv kamera som försöker närma sig protagonisten. Soloway delar in teorin i tre utgångspunkter. Den första handlar om att teorin använder filmen för att skapa en känsla av att känna karaktärerna, snarare än att se dem. Kameran vill således skapa reaktion hos publiken utifrån

14

de känslor som filmen har till syfte att framhäva. I den andra utgångspunkten förklarar Soloway att kameran används för att inta en position som försöker visa publiken hur det känns att vara den som blir betraktad av blicken. Kameran talar följaktligen till publiken från mottagarperspektivet av blicken. Den tredje utgångspunkten handlar om sättet som den kvinnliga blicken returnerar blicken. Den handlar om att förklara hur det som kvinna känns att bli betraktad genom hela livet och inte längre vilja bli betraktad som ett objekt. Med andra ord säger den tredje utgångspunkten att den är medveten om att publiken betraktar den (Soloway, 2016).

Soloway (2016) förklarar att teorin om den kvinnliga blicken bör ses som en medveten process för att skapa empati som kan användas som ett politiskt verktyg. Studien kommer således att använda teorin utifrån Soloways påstående ovan. Det är en kvinnlig regissör som skapat Snyggingar (Doucouré, 2020) i syfte att bland annat problematisera sexualisering av barn samt den press som ställs på unga tjejer genom sociala medier. Den kvinnliga blicken kommer således appliceras på samtliga scener som ett verktyg för att se hur porträtteringen av karaktärerna används för att belysa problematiken.

5.5. Lolita

Merskin (2014, s. 105–117) diskuterar sexualiseringen av unga tjejer i media över tid utifrån begreppet och fenomenet Lolita. Begreppet Lolita är baserat på Vladimir Nabokovs bok med samma namn som publicerades 1955. Begreppet har inom populärkulturen kommit att bli en benämning för en sexuellt och oskuldsfullt förförisk ung tjej som befinner sig tidigt i puberteten. Fortsättningsvis förklarar hon att Lolita–fenomenet är ett multimedialt problem där unga tjejer ser jämngamla personer framställas på ett sexuellt sätt där de får uppmärksamhet från män. Merskin menar att sexualitet är en väsentlig komponent hos ungdomars nyfikenhet och, baserat på medias representationer, en väg till popularitet i sociala sammanhang. Detta är en av anledningarna till att den sexuella anspelningen är problematisk, då unga tjejer lär sig att sex säljer och därför i tidig ålder själva börjar anspela på det för att bli populära (Merskin, 2014, s. 107–111).

Merskin menar att det finns två olika typer av representationer av Lolita–fenomenet i media. Dels så handlar det om att unga kvinnor porträtteras på ett sätt som ska övertyga betraktaren

15

om att hon är äldre än vad hon är, till exempel genom kläder, smink, poserande och kameravinklar. Dels handlar det även om myndiga kvinnor som ska porträtteras som yngre än vad de är i verkligheten genom barnsligt smink, barnsligt poserande och så vidare (Merskin, 2014, s. 111–115).

Meenakshi Gigi Durham (2008, s. 538) är en forskare som diskuterar Lolita–fenomenet och som har valt att dela in den i fem olika myter, där vår studie kommer att fokusera på tre av dessa. Den första är myten handlar om att unga tjejers sexualitet alltid strävar efter att nå den ideala kvinnliga femininiteten som innebär utmanande poser, beteenden och så vidare för att attrahera den manliga blicken. Hon förklarar att medier bidrar till att unga tjejer värderar ett attraktivt utseende högt i vardagliga situationer. De unga tjejerna är medvetna om att vara åtråvärd är viktigt för att uppnå social framgång, alltså popularitet. Det är dock en hårfin gräns mellan att ses som önskvärd genom sin sexualitet och femininitet och att riskera att bli stämplad som ”slampig” av samhället. I den andra myten diskuteras det att marknadsföringen och porträtteringen där unga tjejer framställs som sexsymboler sjunker i ålder som en konsekvens av att yngre generationer är mer närvarande på sociala medier än tidigare (Durham, 2008, s. 538). Den tredje myten förklarar att porträtteringen av heteronormen är dominant i dagens media vilket leder till att tjejer lär sig hur de ska attrahera mäns sexuella uppmärksamhet (Durham, 2008, s. 539).

Utöver de ovan nämnda myterna som kommer användas som underlag i studien förklarar Durham (2008, s. 538–539) ytterligare två stycken myter. Den första förklarar att anatomin hos den perfekta tjejen utgår från Barbies slankhet, kroppsform och västerländska drag. Den här porträtteringen strävar tjejer efter att uppnå genom till exempel bantningspiller, bära högklackat och plastikoperera sig. Strävan efter det kvinnliga idealet leder även till sociala och psykiska konsekvenser, som exempelvis ätstörningar och låg självkänsla hos tjejer. Den andra myten menar att våld anses vara sexuellt laddat. Detta på grund av den sexuella objektifieringen av unga tjejer som återfinns i exempelvis media, porrindustrin och videospel där män mördar kvinnor, menar Durham (2008, s. 539).

Då filmen som studien ämnar analysera tillhör genren coming of age så kommer teorin om Lolita tillämpas. Lolita kommer att appliceras då begreppet kan bidra med en förståelse samt förklaring om och i så fall på vilket sätt som Doucouré porträtterar huvudkaraktären Amy som äldre än vad hon är.

16

6. Metod och material 6.1. Kvalitativ innehållsanalys

Studien använder sig av en kvalitativ innehållsanalys vilket Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängnerud (2017, s. 211) förklarar är en analys som fokuserar på innehållets mening och textens helhet. Metoden avser ofta att ta fram innehåll som ligger dolt under ytan då man är intresserad av vilka termer som används och vilka betydelser de har för mottagaren (Esaiasson et al., 2017, s. 211). Studiens syfte är att undersöka hur framställningen av femininitet och sexualitet porträtteras samt hur denna porträttering kan kopplas till myter i samhället gällande femininitet och sexualitet. Metoden är relevant till studiens syfte eftersom det krävs noggrann granskning av materialet för att hitta latenta budskap som kommer ligga till grund för vår analys för att uppnå studiens syfte. Eftersom den kvalitativa metoden tenderar att använda ord eller visuella bilder som analysenheter (Denscombe, 2018, s. 23) har den potential att synliggöra underliggande aspekter som kommuniceras i den analyserade texten (Denscombe, 2017, s. 313). Att således kombinera den kvalitativa metoden med semiotiska analysverktyg som bland annat denotation, konnotation och myt gör det möjligt för studien att kunna ta fram de underliggande betydelserna i porträtteringen av femininitet och sexualitet.

6.2. Semiotik

Begreppet semiotik handlar om läran om tecken och dess funktioner i samhället (Fiske, 1997, s. 61). Ett tecken är något som fungerar som en ersättning för något annat än sig självt, till exempel att ordet ersätter tinget, föremålet eller begreppet och att pengarna ersätter värdet (Lotman, 1977, s. 34). För att kommunikation ska inträffa måste man skapa ett meddelande bestående av tecken (Fiske, 1997, s. 62). Via meddelandet skapar mottagaren sedan en betydelse som står i relation till den betydelse som sändaren skapade från början. Ju mer gemensamma koder som mottagaren och sändaren har, desto mer kommer de att använda samma teckensystem. Då kommer betydelserna att närma varandra. Semiotiken utgår från denna strukturella kommunikationsmodell och fokuserar på relationen mellan de element som tillsammans skapar betydelse (Fiske, 1997, s. 60). Det var den danska lingvisten Louis Hjelmslev som konstruerade de semiotiska begreppen denotation och konnotation och dessa vilka senare den franska konst– och litteraturforskaren Roland Barthes kompletterade med

17

begreppet myt (Gripsrud, s. 148). Det är bland annat dessa begrepp från semiotiken som studien kommer att utgå ifrån.

6.2.1. Denotation

Denotation avser den första ordningen av tecknet, alltså den objektiva och uppenbara betydelsen (Barthes, 1996, s. 17). Ett exempel på denotation är ”flicka”. Oavsett hur ett fotografi på en flicka är taget, exempelvis i mörkt ljus respektive dagsljus, skärpa respektive oskärpa och så vidare så kommer denotationen ändå landa i att fotografiet visar en flicka. På samma sätt så denoterar ordet ”flicka” ett barn av det kvinnliga könet. Denotationen handlar alltså om vad som fotograferas eller visas (Fiske, 1997, s. 118–119), skillnaderna förekommer först i den andra ordningen av tecknet, konnotationen (Barthes, 1996, s. 166). Vi kommer i vår studie använda oss av denotationen för att visa den första och uppenbara betydelsen av vad som visas i våra valda scener.

6.2.2. Konnotation

Konnotation avser den andra ordningen av tecknet (Barthes, 1996, s. 20). Det är i konnotationen som betydelsen närmar sig den subjektiva nivån då det beskriver det samspel som sker när läsarens erfarenheter, tankar och uppfattningar inom kulturen möter tecknet. Vi återgår till exemplet av ordet flicka och föreställer oss ett svartvitt fotografi av en flicka i trasiga kläder, med ett långt avstånd mellan flickan och kameran. Fotografiet denoterar här en flicka klädd i trasiga kläder. Konnotationen som däremot styrs av hur något är fotograferat sänder i detta fall ut en konnotation av en sorgsen, ensam och fattig flicka. Det finns alltså en stor skillnad där konnotationen till skillnad från denotationen lägger vikt vid hur något fotograferas eller visas. Det vill säga urvalet av vad som ska förekomma i fotografiet vad gäller skärpa, ljus, kameravinklar och så vidare för att uppnå en slags betydelse (Barthes, 1996, s. 20).

Konnotationer kan vara emotionellt subjektiva, exempelvis när det handlar om att konnotera tonfall i konversationer utifrån personliga värderingar. Även om vi i dessa sammanhang kan anta att andra i vår kultur delar många av våra personliga värderingar och därmed tolkar en viss händelse på liknande vis. Andra konnotationer kan däremot vara mer sociala och mindre

18

personliga, till exempel att en polisuniform kulturellt och socialt konnoterar auktoritet och laglydighet (Fiske, 1997, s. 118–119).

6.2.3. Myt

Konnotation och myt är de mest centrala begreppen inom semiotiken där samverkan mellan tecknet och kulturen är som mest aktiv och i fokus (Fiske, 1997, s. 125). Myten är ett yttrande som försöker definiera saker och inte ord (Barthes, 2007, s. 201) och fungerar på så sätt att den får historien att framstå som ”naturlig” (Barthes, 1996, s. 165). Barthes (2007, s. 202) hävdar att det är väsentligt för myten att ha en historisk grund, eftersom det är ett yttrande som historien valt ut och därför inte kan uppstå ur sakernas egna ”natur”. En myt är med andra ord en kulturs sätt att förklara eller begreppsliggöra någon aspekt av verkligheten eller naturen (Barthes, 1996, s. 165–169). Exempelvis kan dessa myter handla om livet och döden, gott och ont eller manlighet och kvinnlighet.

Vi nämner även här exemplet om en flicka. Fiske (1997, s. 121–122) förklarar att myten om barndomen säger att den är, eller åtminstone borde vara, en tid av frihet och lycka. Skulle därför ett antal fotografer fotografera en flicka, skulle de följaktligen fotografera henne tillsammans med andra barn, klädd i hela kläder och redigerat bilden så den är färgrik. Detta beror alltså på att myten säger att barndomen bör vara lycklig och att en ensam flicka i trasiga kläder ses som onaturligt och ett begränsande av barnens lycka.

6.3. Semiotik i rörlig bild

Betydelse skapas inte från ett naturligt och förbestämt tillstånd, utan är ett resultat av strukturer som existerar i det sociala sammanhanget (Bignell, 2002). Det är därför viktigt att sätta filmens olika tecken i relation till sin kulturella och sociala kontext (Bignell, 2002, s. 184). Christian Metz (Bignell, 2002, s. 184) förklarar att film skiljer sig från andra konstformer då den inte bara innehåller bild eller text, utan samtidigt även ljus, ljud, rörelser och iscensättning.

Studien kommer därför att analysera filmscenerna för att upptäcka sambandet mellan de tecken som filmen använder sig av. Alltså hur exempelvis kameravinklarna, rörelserna och iscensättningen kombineras i filmen för att skapa en betydelse och ett budskap. Genom att film

19

använder sig av koder och konventioner i samhället som delas av både filmskaparen och publiken, kan publiken aktivt konstruera betydelse genom dessa koder som kopplas till myter (Bignell, 2002, s. 191).

Filmen påverkas av det sociala sammanhanget som filmen skapades i, tidsperioden som filmen ses i samt vem som kollar på filmen. Alltså påverkas publikens reaktion av filmen inte bara utifrån det som syns i bild, utan även vilken social och kulturell kontext den befinner sig i. Studien kommer att använda semiotiken anpassad för rörlig bild tillsammans med andra begrepp som är relevanta för studiens syfte. Begreppen som kommer användas är narrativ, mise–en–scéne, hyperbol, kameravinklar, ljud och ljus. Dessa begrepp är relevanta tillsammans med semiotiken på så sätt att de ger oss ytterligare kunskap om de val som filmskaparen tagit för att försöka förtydliga sitt budskap för publiken.

När någon berättar någonting för någon annan kallas denna handling eller berättelse med teoretisk beteckning för narrativ (Gripsrud, 2011, s. 258). Robert Rowland (2009, s. 128) förklarar att ett narrativ innehåller fyra olika komponenter vilka är karaktärerna, miljön, handlingen och temat. De första tre komponenterna definierar narrativets form och tillsammans skapar de temat. Narrativet förklarar således en berättelse eller handling för att kunna sprida ett budskap (Rowland, 2009, s. 128).

Svenska filminstitutet (u.å.) förklarar att mise–en–scéne är ett franskt uttryck och översätts bäst med ordet iscensättning. Begreppet har en bred betydelse och inkluderar allt som syns framför kameran samt utformandet av detta. Exempelvis scenografi, ljussättning, inspelningsplats och rekvisita (Svenska Filminstitutet, u.å.) Begreppet mise–en–scéne kommer att användas för att förklara regissörens kontroll att genom sin regi försöka förverkliga sin vision (Gustafsson, 2016).

En hyperbol förklaras som en överdrift, alltså en starkare formulering än vad som egentligen krävs (Gripsrud, 2011, s. 227). Studien kommer att undersöka om filmskaparen använder sig av hyperboler och hur dessa kommer till uttryck. Följaktligen kommer studien även undersöka kameravinklarna, ljudet och ljuset som används i de valda scenerna. Genom att ta dessa i beaktning kommer vi kunna undersöka vart i bild som fokuset ligger samt hur dessa används för att förstärka vissa känslor eller handlingar.

20

6.4. Material

Snyggingar (Doucouré, 2020) är den film som studien kommer att utgå från. Detta med utgångspunkt i att undersöka porträtteringen av femininitet och sexualitet utifrån framställningen av huvudkaraktären Amy. Filmen har vi valt då den har till syfte att problematisera den press som ställs på unga tjejer genom sociala medier i sitt identitetsskapande. En ytterligare anledning till valet av film är på grund av den kritik som den mottagit angående dels Netflix poster av filmen och dels filmens porträttering av femininitet och sexualitet.

Studiens analysmaterial består av fyra scener från filmen Snyggingar (Doucouré, 2020) och varje scen är utvald utifrån två faktorer. Dels har vi endast valt scener där huvudkaraktären Amy deltar, detta då studiens syfte utgår från porträtteringen av Amy. Dels har vi avgränsat oss till scener där vi funnit återkommande mönster som är representativa för helheten av filmen. De mönster som kunde identifieras var bland annat scener där karaktärerna visar upp sina kroppar på ett utmanande sätt, där de pratar om sina egna och varandras kroppar på ett nedvärderande sätt samt där de försöker framställa sig som äldre än vad de egentligen är. Med andra ord kan dessa mönster, likt metonymi, representera helheten. De fyra scenerna som kommer analyseras i studien har vi valt att namnge: Väktarna, Dansen, Rankningen och Kusinen.

Med den kvalitativa innehållsanalysen som metod tar studien även hjälp av den semiotiska metoden. Materialet har studerats utifrån den semiotiska metoden i två steg vilka är denotation och konnotation. Då denotationen visar på den direkta och uppenbara betydelsen av ett tecken kunde vi således använda verktyget för att beskriva vad som syns i det visuella innehållet som till exempel vilka personer som deltar i scenen. Därefter kunde vi sedan undersöka konnotationen och således förklara den indirekta betydelsen av vad som denoterats.

Vidare var det av vikt för studiens analys att sätta de fyra utvalda scenerna i relation till studiens teoretiska utgångspunkt, vilket är den feministiska teorin (Lindgren & Hjerm, 2010, s. 93). De teoretiska begrepp som studien behandlar är objektifieringsteorin, den manliga blicken, den kvinnliga blicken och Lolita. För att uppnå en så detaljerad samt djuplodad analys som möjligt appliceras inte samtliga teoretiska begrepp på samtliga scener. Avgränsningen grundar sig i att analysen kräver mycket detaljerad läsning och studien har en given tidsram. Detta hade

21

följaktligen bidragit till att analysen inte hade kunnat bidra med lika välutvecklade resonemang och slutsatser som önskat. Nämnvärt är att vi inte tagit hänsyn till på vilket sätt de teoretiska begreppen som används i analysen fungerar, utan snarare funnit att de är applicerbara. Vi har alltså i urvalet inte undersökt om scenen motarbetar eller bekräftar teorin.

Filmen Snyggingar (Doucouré, 2020) är som tidigare nämnt skapad av en kvinnlig regissör och har till syfte att porträttera hur konstruktionen av femininitet och sexualitet kan se ut hos unga tjejer. För att ge filmen rättvisa är det följaktligen viktigt att ta hänsyn till de ovanstående faktorerna och studien har därför tillämpat teorin om den kvinnliga blicken på samtliga scener.

6.5. Metoddiskussion

En fördel med den kvalitativa analysmetoden är att den, genom noggrann granskning av materialet, kan hjälpa en att upptäcka underliggande betydelser (Esaiasson et al., 2017, s. 211). Bryman (2018, s. 269) skriver att den kritik som ofta riktas mot kvalitativa analyser är att dessa är subjektiva. För att undvika en subjektiv vinkel har vi således lagt stor vikt vid våra teoretiska begrepp under analysen för att därmed behålla vår objektiva syn. Konnotation är ett centralt analysverktyg i vår studie och nämnvärt är att konnotationer kan skilja sig mellan olika tidsperioder samt mellan olika kulturer (Gripsrud, 2011, s. 148) och vi har följaktligen valt att basera studien utifrån det västerländska samhället idag.

Det optimala i en kvalitativ innehållsanalys är att analysera allt relevant material, däremot finns det praktiska begränsningar att förhålla sig till (Esaiasson et al., 2017, s. 211). Som tidigare nämnt har vi en given tidsram och vår analys kräver detaljerad läsning vilket gör att det vore omöjligt att analysera allt relevant material. Således resulterade det i att vi valde att analysera fyra scener som vi ansåg var av relevans för att uppnå en detaljerad och djuplodad analys.

När man använder semiotik för att analysera rörligt material finns det vissa aspekter att ta hänsyn till. Exempelvis är det av stor vikt att skilja på vad det är en film väljer att porträttera och en films handling. Filmens porträttering påverkas av faktorer som bland annat val av kameravinklar, mise–en–scéne, ljud, ljus och hur de sedan väljer att klippa filmen. Framförallt påverkas även filmens porträttering av regissörens aktiva val och det faktiska syftet med filmen eftersom porträtteringen ofta har till syfte att sända ut ett budskap till publiken. Väljer man

22

däremot att analysera en films handling blir det svårare att sätta resultatet i en större kontext gentemot filmens syfte och regissörens val, detta då handlingen endast är fiktiv och påverkar karaktärerna i filmen. Då studiens syfte är att undersöka porträttering var det därför av stor vikt att separera vad filmen porträtterar från filmens handling.

23

7. Analys 7.1. Den manliga blicken 7.1.1. Väktarna (58:13–58:45)

Introduktion till scenen Amy, hennes tre kompisar och väktare ett står vid en nödutgång i en laserdome–lokal. Tjejerna har tagit sig in i lokalen utan att betala inträde och har blivit påkomna av väktare ett som frågar om numret till tjejernas föräldrar. Väktare två kommer in i rummet och tjejerna säger till honom att väktare ett är en pedofil och säger att han har tafsat på dem. Därefter får tjejerna en notifikation på telefonen och de får reda på att de gått vidare i en danstävling och säger till väktarna att de därför måste låta dem gå fria. Väktare två svarar med att förklara för tjejerna att han också är en dansare och skakar sitt skrev i riktning mot tjejerna.

Denotation Amy ställer sig mellan sina kompisar och väktarna med sin rygg vänd mot väktarna. Hon börjar sedan dansa genom att först twerka och därefter vänder hon sig långsamt om. Kameravinkel ett filmar Amys axlar och huvud som suddigt syns bakifrån i förgrunden och i bakgrunden syns väktare två i fokus. Väktare två kollar på Amy i midjehöjd och ler och i bakgrunden syns nu även väktare ett som har en bekymrad och frågande blick som är riktad mot väktare två. I bakgrunden hörs Amys kompisar klappa händer och säga ”Kom igen, Amy!”. Amy fortsätter att dansa och kollar nu männen i ögonen. Kameravinkel två filmar hela Amys kropp när hon dansar. Hon rullar sin kropp och höfter och i bakgrunden syns hennes kompisar. Det klipps sedan till kameravinkel ett igen och väktare två kollar upp och ned på Amy samtidigt som hon

24

dansar. Kameravinkel tre filmar en närbild på Amys midja när hon långsamt rör på sina höfter. Kameran byter sedan vinklar mellan att filma hennes ansikte och hennes kropp. Väktare ett öppnar ytterdörren och ber tjejerna att gå därifrån samtidigt som väktare två ler och hans blick är fäst på Amys kropp. Tjejerna skuttar ut och när de är ute ur bild säger väktare ett ”Allvarligt?” till väktare två.

Konnotation Filmens porträttering av karaktärerna i scenen går att dela upp i tre perspektiv vilka är, tjejerna, väktare ett samt väktare två och de olika perspektiven fyller olika syften för scenens narrativ. Innan scenen påbörjas besitter tjejerna ett barnsligt beteende då de lekandes tar sig in en laserdome–lokal utan att betala inträde. Det går att tolka att detta barnsliga beteende används som en hyperbol av Doucouré för att förtydliga för publiken att tjejerna är barn. Denna hyperbol fungerar som en kontrast till Amys dansuppträdande samt blicken hos väktare två som förekommer senare i scenen. När väktarna konfronterar tjejerna så förändras deras beteende och de porträtteras istället som desperata och vill ta sig ut ur situationen. Tjejernas strategi är då att först anklaga väktare ett för att ha misshandlat dem och sedan försöka prata sig ur situationen. När deras strategi inte fungerar börjar Amy istället att försöka använda sin kropp och dans för att ta sig ut ur den. Även när Amy dansar är den ovannämnda hyperbolen närvarande, detta då Amys tjejkompisar hörs i bakgrunden med hejarop och de ser således inte det problematiska beteendet som porträtteras hos väktare två.

Amys dansuppträdande porträtteras främst utifrån tre olika kameravinklar. Den ena är kameravinkel ett där ansiktet hos väktare två som njuter står i fokus samtidigt som Amys huvud är placerad i samma höjd som kameran. Funktionen av denna kameravinkel blir följaktligen att dels visa publiken var väktare två har sin blick placerad och dels visa hans beteende utifrån Amys perspektiv. Kameravinkel två är däremot ett helhetsperspektiv som tydligt visar för betraktaren att Amy i sin dans anspelar på sina sexuellt laddade kroppsdelar som rumpa, midja och höfter samt att hon drar handen längs hennes kind. Även kameravinkel tre konnoterar ett förtydligande av var väktare två har sin blick placerad, då den kameravinkeln fokuserar på Amys midja. Kameravinkel tre visar dessutom för publiken på vilket sätt som Amy dansar. Filmens val av kameravinklar i kombination med scenens mise–en–scéne visar tydligt den objektifierande och sexualiserande blicken som porträtteras hos väktare två ur Amys perspektiv. Väktare tvås beteende förstärks ytterligare av Doucourés användning av hyperbolen av tjejernas barnsliga beteende.

25

I scenen ifrågasätter väktare ett däremot beteendet hos väktare två vilket kan antas vara ett medvetet val av filmen för att visa publiken att väktare tvås beteende bör ifrågasättas. Tillsammans med den ovannämnda hyperbolen, scenens mise–en–scéne samt väktare etts beteende och replik går det att konnotera att väktare ett blir upprörd av väktare tvås problematiska beteende. Dels på grund av den objektifierande och sexualiserande blick som framställs hos väktare två och dels på grund av att Amy är ett barn. Väktare ett fyller således ett syfte att ytterligare visa publiken att detta beteende inte är acceptabelt.

Myt Den manliga blicken är närvarande i scenen utifrån olika aspekter. Filmens val att filma utifrån kameravinkel ett visar tydligt för åskådaren att väktare två inte kollar Amy i ögonen utan istället på hennes kropp, mer specifikt på Amy i midjehöjd. Samtidigt som han kollar på Amy porträtteras han med en nöjd min som visar på att han behagas av hennes dansuppvisning och kropp. Den manliga blicken förklarar att den manliga rollfigurens blick är aktiv i handlingen och att kvinnan i handlingen fungerar som ett sexuellt objekt för de manliga betraktarna som iakttar henne (Mulvey, 1975, s. 63). Väktare två blir således en representant av den manliga blicken vilket kan antas vara ett medvetet val av Doucouré. Genom att aktivt och tydligt visa att en man njuter av ett barns kropp belyser regissören den problematik som filmen har till syfte att problematisera. Väktare två framställs således i handlingen som objektifierande och sexualiserande gentemot Amy.

Både kameravinkel två och kameravinkel tre kan antas ha till syfte att ytterligare förstärka den objektifiering som filmen vill problematisera. Detta då kameravinkel två används av filmen i syfte att tydliggöra för publiken att väktare två kollar på Amys kropp samt vilket sorts dans det är som Amy visar upp. Samtidigt innefattar kameravinkel tre närbilder på Amy i midjehöjd när hon dansar.

Genom scenens mise–en–scéne och resterande av karaktärernas beteende skapar Doucouré på flera olika sätt en problematik angående väktare tvås beteende som anspelar på den manliga blicken. Som nämnt i konnotationen använder regissören sig av en hyperbol som förstärker tjejernas barnsliga attribut. Dels genom att de lekande tagit sig in i laserdome–lokalen utan att betala inträde och dels att tjejerna hejar på Amy när hon dansar. Detta förtydligar för publiken att de bara är barn eftersom de inte ser problematiken med att Amy visar upp en dans för att

26

försöka komma ur ut situationen och därmed inte allvaret i det. Under Amys dansuppträdande sätts denna hyperbol i kontrast till väktare tvås objektifierande samt sexualiserande beteende gentemot Amy och den fungerar således som en konstant påminnelse för publiken att Amy är ett barn. Åskådaren bevittnar en man som behagas av en ung tjejs dans och kropp men i bakgrunden är de andra tjejernas hejarop närvarande och går inte att undvika. Regissörens val av denna porträttering kan antas bero på att hon vill väcka en reaktion hos publiken.

Även rollfigurernas blick används som ett verktyg för att porträttera problematiken av att kvinnokroppen i scenen blir objektifierad. Väktare två porträtteras genom ansiktsuttryck och blickar som att han njuter av Amys kropp och framställs på ett sätt som visar att han fetischerar hennes kropp som således blir till ett objekt. Filmens val att samtidigt porträttera ett ifrågasättande beteende och agerande från väktare ett fungerar följaktligen som ett verktyg för att förstärka scenens problematiserande syfte. Som tidigare nämnt fungerar väktare två som en representant av den manliga blicken och eftersom väktare ett ifrågasätter honom blir således väktare ett en representant av den kvinnliga blicken. Detta leder även till att regissörens perspektiv och syfte med scenen kan appliceras på hans karaktär. Doucouré problematiserar utifrån väktare ett den manliga blicken och förklarar för åskådaren att väktare tvås beteende inte är acceptabelt och bör därmed ifrågasättas. Det går vidare att anta att det är ett medvetet val att avsluta scenen med väktare etts replik ”Allvarligt?”. Detta då det lämnar publiken med en påminnelse om att det som väktare två gjorde var objektifiering av ett barn och således fyller repliken en stor funktion av scenens budskap.

Den kvinnliga blicken kan följaktligen kopplas till Doucourés perspektiv då den använder den manliga blicken utifrån väktare två i syfte att problematisera den manliga blicken. Filmen kritiserar situationen som uppstår genom de ovannämnda aspekterna. Det som dessa aspekter leder till är att publiken får en känsla av obehag men också empati för Amy och väktare ett. Detta då väktare ett porträtteras som den karaktären som vi i publiken vill relatera till och väktare två som motsatsen. Den kvinnliga blicken används som ett verktyg för att skapa känslor (Soloway, 2016) vilket är precis det som sker i scenen. Doucourés budskap i scenen blir slutligen att publiken bör ifrågasätta samt kritisera objektifieringen och sexualiseringen som Amy får utstå.

27

7.1.2. Dansen (59:09–1:00:30)

Introduktion av scenen Tjejerna har precis skuttat ut från laserdome–lokalen och skriker samtidigt som de skrattar och är glada för att de gått vidare i danstävlingen.

Denotation Amy och hennes kompisar står i en trappa gjord av stål och scenen inleds med att filma Amy från ansiktet ner till hennes lår och sedan upp igen. Amy rör sig genom att rulla på höfterna och biter sig löst i sitt finger samtidigt som hon kollar rakt in i kameran. Jess filmas därefter i närbild när hon lyfter upp sitt ena ben och kameran filmar i närbild mellan hennes ben. Kameravinkeln byter därefter fokus till Angelica där hennes rumpa filmas i närbild samtidigt som hon rullar på höfterna. Kameran förflyttar sig uppåt mot Angelicas ansikte och hon biter löst i sitt pekfinger medan hon kollar rakt in i kameran.

Avståndet mellan tjejerna och kameran ökar. Amy står längst fram av tjejerna och hon lyfter upp ena sitt ben samtidigt som hon för sina höfter fram och tillbaka. Sedan filmas Coumba i närbild uppifrån och ned när hon sätter sig ned på huk med benen isär. Coumba kollar rakt in i kameran och rör sina händer genom att klappa röst på sin mun och överkropp. Därefter filmas Amys rumpa i närbild när hon twerkar. Det klipps sedan till att visa Angelicas ansikte och överkropp i bild. Hon drar försiktigt i en hårslinga med ena handen och fläktar sig med sin andra hand samtidigt som hon putar med läpparna. Angelica rör sedan med sina händer över sina shorts och mun samtidigt som hon sätter sig på huk. Därefter visas korta sekvenser bestående av närbilder på Amy, Jess och Coumba. Amy biter sig i pekfingret med blicken fäst åt sidan bredvid kameran, Coumba står brett med benen och skakar sin rumpa åt sidan och Jess

28

slänger med sitt hår samtidigt som hon smeker hennes kind. Scenen avslutas med att först filmas alla tjejer med ett kort avstånd till kameran och sedan filmas Amy och Angelica i midjehöjd när de står bredvid varandra och rör sina höfter upp och ned samt fram och tillbaka. Efter det förflyttas kameran längre bort och hela trappan syns i bild lätt underifrån. Amy snubblar till och tjejerna skrattar.

Konnotation Den kameravinkel som främst förekommer i scenen är närbilder av tjejernas kroppar, i synnerhet deras rumpor och midja. Mer sällan filmas dansen ur ett helhetsperspektiv. Det går att anta att filmens val av kameravinklar ska fungera som ett verktyg för att visa publiken en tydlig bild av att tjejerna baserar sin dans på sexuella anspelningar.

De rörelser och danssteg som porträtteras hos tjejerna går genom konnotationen att tolka som rörelser som anspelar på sex eftersom de rör på sina sexuellt laddade kroppsdelar. Exempelvis porträtteras tjejerna genom att skaka på sina rumpor, sära på sina ben och röra sina höfter. Denna konnotation förstärks ytterligare i flera sekvenser. Till exempel att kameran filmar tjejerna när de rör vid sig själva genom att stoppa in ett finger i sin mun med lätt särade läppar samt att de lätt klappar med sina händer över kroppsdelar som munnen, överkroppen och mellan benen. Det går att anta att dessa anspelningar medvetet används av Doucouré som en hyperbol. Genom användningen av denna hyperbol kan filmskaparen extra tydligt försöka redogöra för publiken att dessa unga tjejer anspelar på sexuella rörelser. Miljön som tjejerna befinner sig i är industriell och de står i en trappa gjord av stål. Det går att anta att miljön används som ett förtydligande av den nämnda hyperbolen genom att visa att tjejerna inte befinner sig i en miljö som är stereotypiskt barnvänlig. Det budskap som filmen sänder ut genom scenens mise–en– scéne tillsammans med narrativet som skapas är således att tjejerna i scenen inte är stereotypiskt barnsliga.

Myt Mulvey (1975, s. 63) förklarar i sin teori om den manliga blicken att vi lever i en värld där den heterosexuella manliga publiken ska engageras och behagas av filmen. Kamerans blick är den som väljer vad åskådarna ska se i bild och den kameravinkel som främst förekommer i scenen är närbilder. Dessa närbilder är placerade på utvalda delar av tjejernas kroppar, som till exempel rumpa och mellan benen. På grund av att kamerans blick är fokuserad på enskilda kroppsdelar som även är sexuellt laddade kan detta uppfattas som ett objektifierande perspektiv utifrån den

29

manliga blicken. Den kvinnliga blicken förklarar att kameran används som ett verktyg för att skapa känslor hos betraktaren utifrån karaktärerna och handlingen (Soloway, 2016). Teorin går således att applicera på scenen som har till syfte att väcka känslor hos publiken, vilket går att koppla till det som Bignell (2002) förklarar om semiotik i rörlig bild.

Film använder sig vanligtvis av koder och konventioner i samhället som delas av både filmskaparen och publiken (Bignell, 2002, s. 191). Doucourés porträttering av scenens mise– en–scéne, karaktärernas beteende och kameravinklarna visar däremot inte en bild som vi som åskådare är vana vid att se. Denna scen visar därför en främmande bild av barn för publiken, en bild där barn beter sig vuxet och där mycket fokus läggs på deras rörelser som anspelar på ett sexuellt beteende. Genom denna framställning kan Doucouré väcka en reaktion hos publiken, alltså skapa känslor, och således nå ut med ett budskap (Soloway, 2016). En av de känslor som väcks är obehag då porträtteringen av barnens beteenden är främmande för publiken. Filmen använder sig av den manliga blicken i utformandet av scenen för att genom den kvinnliga blicken kunna väcka reaktion, sprida ett budskap och följaktligen problematisera den manliga blicken.

Utifrån dessa känslor av obehag angående porträtteringen av tjejerna skapas således känslor av solidaritet och empati för tjejerna. Doucourés syfte med filmen är bland annat att belysa den press som ställs på unga tjejer utifrån sociala medier och den sexualisering av tjejer som sociala medier leder till. Hennes budskap kan därför användas som en förklaring av tjejernas beteende. Detta då tjejernas anspelningar grundar sig i att de tidigare kommit i kontakt med liknande agerande i sociala medier, men då de är barn reflekterar de inte över innebörden. Även detta perspektiv leder till en känsla av obehag av scenen och tillsammans med miljön som består av en trappa i stål förstärks känslan av att omgivningen inte är stereotypiskt barnslig.

I slutet av scenen trillar Amy till och resterande tjejer skrattar. Det går att anta att filmen medvetet placerat den sekvensen i slutet av scenen i syfte att tittaren ska återkomma till den verklighet som tjejerna befinner sig i. Efter en scen där tjejerna, genom den manliga blicken, anspelat på ett vuxet beteende får publiken en påminnelse av att tjejerna bara är barn. Detta blir således en kontrast till den obehagliga känslan Doucouré hade till syfte att skapa tidigare under scenen.

30

7.2. Objektifieringsteorin 7.2.1. Rankningen (31:12–31:50)

Introduktion till scenen Amy och Angelica står bredvid ett stängsel och Angelica tar på läppstift på Amys läppar. Amy tar av sig sin tjocktröja och Angelica kommenterar att hon älskar Amys t–shirt och säger att hon tycker den är cool. En t–shirt som publiken vet sedan tidigare är Amys lillebrors. De hoppar därefter över stängslet och möter samt hälsar på Jess, Coumba och Yasmine. De säger att Amy ska filma dem när de dansar och med dömande blickar gentemot Amy säger de att de hoppas hon inte misslyckas med filmningen som sist. Amy filmar därefter när tjejerna uppträder deras individuella danser.

Denotation Tjejerna befinner sig vid ett järnvägsspår under en bro.

Coumba: Kom igen låt oss ranka oss själva. En av tjejerna i bakgrunden: Kom och rankas.

Jess tar tag i Amys arm och vänder henne om så hon står med ryggen vänd mot tjejerna.

Jess: Kolla på hennes rumpa, hon är så platt.

Jess slår Amy på rumpan och kameran filmar Amys rumpa i närbild.

31

Coumba: Du är platt. Jag ser inte om det är fram eller bak.

I bakgrunden hörs samtidigt skratt. Kameran filmar Amys ansikte och hennes blick är uppgiven och tom. Jess kollar på Amy uppifrån och ned.

Jess: Hon är så konstig.

Angelica syns i bakgrunden när hon ställer upp en mobiltelefon på marken och lutar den mot en betongpelare. Hon ställer sig bredvid sina tjejkompisar och börjar räkna ned från nio till ett. Kameran filmar sedan alla tjejerna bakifrån från ett grodperspektiv. De står på en rad bredvid varandra. Amy står ihop med benen och med armarna i kors. Hon böjer sig lätt bakåt och kollar på de andra tjejerna som poserar genom att till exempel böja lätt på benen, hålla händerna ovanför huvudet och puta med rumpan. Scenen avslutas med ett klickljud i bakgrunden i form av en kamera som tar ett foto.

Konnotation Konnotationen visar att scenen har till syfte att porträttera den medvetenhet som Amys kompisar har angående hur deras kroppar ser ut och hur en kropp bör se ut enligt dem. Denna porträttering tar exempelvis uttryck genom Jess och Coumbas nedvärderande kommentarer gentemot Amy. Det går att anta att karaktärernas repliker används medvetet av Doucouré som en hyperbol med syfte att förstärka tjejernas kroppsfixering. Hyperbolen förstärks ytterligare genom att tjejerna håller med Coumbas sista kommentar och skrattar åt Amy.

Den ovannämnda hyperbolen som används för att dra uppmärksamhet till tjejernas medvetenhet om deras kroppar kommer även till uttryck i Coumbas inledande kommentar i scenen. Hon säger att de ska ranka sig själva, vilket konnoteras som en tydlig invit till att tjejerna ska granska och värdera deras utseende. Kameravinkeln när tjejerna rankar sig själva visas ur ett grodperspektiv bakifrån, ur samma perspektiv där Angelica tidigare ställt upp en mobilkamera. Kameravinkeln används därför av filmen för att visa publiken den vinkel som tjejerna själva ser sina kroppar utifrån när de rankar sig själva.

Porträtteringen av hur hennes kompisar poserar konnoterar, som tidigare nämnt, en känsla av att de är medvetna om hur de ska posera för att framhäva vissa kroppsdelar som rumpa och midja. Amy porträtteras däremot som förvirrad över hur hon ska posera vilket tar uttryck i att

32

hon sneglar på de andra tjejerna. Denna porträttering av hennes osäkerhet visas även genom hennes ansiktsuttryck när hon mottar negativa kommentarer om hennes kropp. Scenens narrativ går således att se utifrån Amys perspektiv då det framställs en tydlig skillnad mellan Amy och hennes kompisar. Det går att anta utifrån konnotationen att filmen vill förtydliga tjejernas medvetenhet kring deras kroppar genom att exempelvis visa att de framhäver sina kroppsformer. Medan Amy, som inte porträtteras med samma medvetenhet, inte framhäver sin rumpa utan istället uttrycker förvirring.

Myt Scenen inleds med att Coumba och Jess kommenterar Amys rumpa i ett nedlåtande och negativt syfte. Deras kommentarer är utifrån objektifieringsteorin ett exempel på sexuell objektifiering då Amys identitet och personlighet separeras från hennes kroppsdelar. Detta leder till att Amy förminskas till ett objekt i scenen. De andra tjejerna i scenen håller med kommentarerna vilket förstärker objektifieringen av Amys kropp. Som nämnt i konnotationen används hyperboler i scenen för att överdriva dessa negativa kommentarer. Det går att anta att regissören, utifrån den kvinnliga blicken, gör ett medvetet val med att använda dessa objektifierande kommentarer som en hyperbol. Genom det valet skapas en känsla av obehag hos tittaren som således sympatiserar med Amy då dessa kommentarer inte är ett acceptabelt beteende. Doucouré kritiserar således objektifieringen som Amy får motta genom att överdriva den och då få publiken att känna empati med Amy.

Calogero (2012, s. 574) förklarar att i det vardagliga livet förekommer objektifiering genom att män exempelvis uttrycker sexuella kommentarer om kvinnors kroppar. Det är därför diskuterbart huruvida Jess och Coumbas kommentarer är objektifierande eller inte, då de själva är tjejer. Följaktligen går det att diskutera om det snarare endast är förolämpande och kränkande kommentarer som de uttrycker gentemot Amys kropp. Det går däremot att se att filmen vill visa publiken den medvetenhet som Amys kompisar har om hur deras kroppar ser ut. Det går därför att anta att replikerna ska fungera som ett förtydligande av att Coumba och Jess ser ett stort värde i hur en tjej bör se ut utifrån deras idealbild. Detta kan tänkas vara anledningen till att de yttrar en negativ kommentar till Amy. Däremot anser vi, som nämnt tidigare, att kommentarerna i sig är exempel på sexuell objektifiering då Amys identitet separeras från hennes kroppsdelar. Men på grund av att det är jämngamla tjejer som uttrycker de negativa kommentarerna så blir de utifrån teorin istället ett verktyg. Detta används dels av filmen för att påvisa problematiken kring den medvetenhet som tjejerna har om hur de tycker en kropp bör

33

se ut och de konsekvenser som det resulterar i. Och dels den objektifieringen som Doucouré vill problematisera i scenen.

Amy delar inte den medvetenheten över sin kropp som resterande av tjejerna besitter. Däremot går det i scenen att se att Amy vill passa in i gruppen. Amy porträtteras inte med att ifrågasätta deras beteende vilket resulterar i att hon gör som hon blir tillsagd samt avspeglar deras agerande. Även genom denna framställning av Amy, får Doucouré åskådaren att känna empati med Amy och hennes osäkerhet. Den kvinnliga blicken förklarar att kameran talar till publiken från mottagarperspektivet (Soloway, 2016), vilket i detta fall är Amy. Publiken ser tydligt det osäkra kroppsspråk och förvirrade ansiktsuttryck som Doucouré porträtterar Amy med.

Porträtteringen av hur tjejerna poserar går att koppla till teorin om självobjektifiering. Konnotationen visar att Amys kompisar porträtteras på ett sätt som tydligt visar att de ska granska sig själva för att kunna förändra sitt utseende. Marstons (2010) forskning visar att kvinnliga karaktärer har en internaliserad patriarkal syn på sig själv som leder till att de uppfattar sig själva som otillräckliga för samhället. Detta går att applicera på scenen utifrån framställningen av Amys kompisars kommentarer samt poserande. De granskar sig själva för att sedan kunna anpassa sitt utseende för att passa in i den femininitet som de strävar efter (Marston, 2010, s. 132–133).

Det går således att dra slutsatsen att scenen har till syfte att problematisera den självobjektifiering som finns bland unga tjejer. Regissören vill visa hur medvetna tjejer i karaktärernas ålder är över sina kroppar och hur de ser ut. Till den grad att de tar en bild på sig själva för att kunna granska och ranka hur deras kroppar ser ut. De vill porträttera den strävan som unga tjejer har efter att nå upp till den kvinnliga normen om hur en attraktiv kvinna bör se ut enligt samhället och media. Filmen använder dessutom Amy som en motpol mot den objektifiering och självobjektifiering som porträtteras hos hennes kompisar. Detta gör den genom att framställa henne som förvirrad vilket tydligt syns i den avslutande scenen där hennes poserande porträtteras olikt än hennes kompisar. Filmen vill alltså framhäva att kvinnors kroppar, utifrån objektifieringsteorin, existerar för att behaga, granskas och finnas till för andra och detta porträtteras genom att visa att tjejerna omedvetet har anpassat sig efter detta.

34

7.3. Lolita 7.3.1. Kusinen (1:07:02–1:09:14)

Introduktion till scenen Amys lillebror leker med en leksak och Amys mamma får syn på honom och frågar var han fått den ifrån. Snabbt springer Amy som hör samtalet in i rummet och säger att hon fick leksaken av någon i parken. Mamman som inte tror Amy frågar ut Amys lillebror som erkänner att Amy har köpt den till honom samt saker till hennes vänner. Amy säger att han ljuger, vilket publiken vet att han inte gör, och mamman inser att Amy stulit pengar av henne. Mamman, Amy och hennes lillebror ska sätta sig ned för att äta middag men mamman svimmar och faller ner på golvet. Amys lillebror hjälper henne och frågar om hon är okej samtidigt som Amy skänker en nonchalant blick till sin mamma och fortsätter ta till sig mat.

Denotation Scenen inleds med att Amy sitter i en nedsläckt korridor och har ett videosamtal med Angelica.

Angelica: Amy, det kan inte fortsätta såhär. De säger att vi är barn. Alla pratar om dina jäkla trosor, vi måste göra något.

Amys kusin kommer in i bild och rycker telefonen ur Amys hand. Hans blick är irriterad och upprörd. Kameran filmar från baksidan av kusinens axel, snett ovanifrån och i fokus ser vi Amy som ställt sig upp och har en ledsen och rädd blick. Han skriker på henne och säger att telefonen är hans. Amy kollar på honom och ber om att få tillbaka telefonen. Med en fortsatt ledsen blick fäst på kusinen börjar Amy dra ned dragkedjan på sin tjocktröja och tar långsamt av sig den.

35

Kameran förflyttas nedåt och visar att Amy knäpper upp sina byxor och börjar ta av sig dem. Kusinen puttar in Amy i en dörr bakom henne.

Kusinen: Vad är det med dig?

Kusinen rör sig bortåt i korridoren och Amy springer efter. Hon rycker telefonen ur hans hand, springer in i badrummet längre fram i korridoren och smäller igen dörren. Kusinen springer efter Amy, bankar på dörren och skriker att hon ska öppna. Kameran filmar Amys överkropp och ansikte samtidigt som hon långsamt sätter sig ned mot en badkarskant. Amy drar ned sina byxor och trosor helt, tar fram telefonen och tar ett kort på sitt kön. I bild filmas Amys överkropp och ben när hon fotar. Därefter zoomar kameran in på mobilen där det står publicera. Med hennes överkropp fortsatt i kamerans fokus öppnar Amy försiktigt dörren, slänger ut telefonen, stänger dörren igen och kramar därefter om hennes ben med en orolig blick.

Konnotation Scenens mise–en–scéne och filmens användning av ljussättning konnoterar att de vill förstärka den oroliga känslan som Amy och Angelica besitter under deras samtal och som fortsättningsvis Amy besitter i resterande delar av scenen. De porträtterar de ångestfyllda känslorna som unga tjejer kan få när de blir sedda som barn, när de egentligen vill bli uppfattade som vuxna. Amys reaktion och handlingar när hon försöker få tillbaka telefonen från sin kusin konnoterar ett desperat men barnsligt beteende. Det blir således en tydlig kontrast mellan hennes spontana samt barnsliga reaktion och hennes strävan att framställa sig själv som vuxen, vilket framkommer även i resterande delar av scenen. Det går att anta att Doucouré vill framhäva just desperationen hos Amy, men samtidigt visa för publiken att hon är ett barn.

Desperationen som konnoteras hos Amy tar sig vidare uttryck i scenen där Amy börjar klä av sig framför sin kusin med blicken spänd i hans ögon. Scenen vill framställa en bild av att Amy tror att om hon förför sin kusin genom att erbjuda sin kropp, kommer han följaktligen förlåta henne och ge tillbaka telefonen. Desperationen som konnoteras utifrån scenen tar även uttryck där Amy inte mottar den önskvärda reaktionen från sin kusin som hon hoppats på, utan möts istället av en reaktion som konnoterar förskräck, ilska och obehag. Kusinens reaktion kan antas vara ett medvetet val av Doucouré och används som en representation för hur hon vill att publiken ska uppfatta scenen. Publiken ser således Amys desperata och extrema handlingar från kusinens ögon och perspektiv. Han reagerar starkt mot hennes försök till att förföra honom,

36

vilket kan antas vara på grund av att hon är ett barn som anspelar på ett vuxet beteende och på grund av att de är kusiner.

När Amy sedan låser in sig på toan och publicerar en bild på sitt kön porträtteras narrativet ur ett annat perspektiv. Vi ser nu Amy ensam i badrummet där hennes kroppsspråk och ansiktsuttryck i kombination med hennes handlingar konnoterar en obehaglig känsla för publiken. Amys handlingar kan konnoteras vara en reaktion av Angelicas kommentar att de måste åtgärda att de uppfattas som barn och ett desperat försök att bevisa för sin omgivning att hon är vuxen. Återigen ser publiken Amy ta desperata beslut utan någon närmare reflektion över konsekvenserna, vilket kan konnoteras som ett barnsligt beteende. Hennes agerande anspelar däremot på vuxna handlingar. Amy porträtteras med en desperation av att få uttrycka sin kvinnliga femininitet och sexualitet. Det går även att anta att Amys handlingar anspelar på hennes försök att åtgärda det utanförskap som Angelica tidigare uppmärksammat. Att de uppfattas som barn konnoteras utifrån Angelicas tonfall och ansiktsuttryck som negativt och att de därmed inte passar in i normen. Amy blir därför desperat att försöka komma in i samhället och gruppen igen.

Myt I scenen porträtteras en desperation hos Amy om att bli sedd som en kvinna och inte som ett barn. Detta tar uttryck på flera vis och inledningsvis porträtteras det i konversationen mellan Amy och Angelica. Angelica antyder med en negativ ton att de ses som barn på grund av att folk har sett Amys trosor, vilket man kan anta inte är trosor som är stereotypiskt kvinnliga utan snarare barnsliga. Durhams (2008, s. 538) första myt om Lolita handlar om att unga tjejers sexualitet alltid strävar efter att nå den ideala kvinnliga femininiteten för att attrahera den manliga blicken. Denna myt är applicerbar i scenen då filmen framställer just denna desperation hos Amy, viljan att framstå som en kvinna och inte som ett barn. Desperationen framställs även hos Angelica då hennes tonfall och ansiktsuttryck i konversationen med Amy uppfattas som ångestfyllt och oroligt.

Det går att anta att filmens syfte med scenen är att väcka en reaktion hos publiken, dels genom deras porträttering av Amy och dels genom att problematisera Amys desperata strävan efter att framstå som en kvinna men även att passa in i gruppen och samhället. Att Amy vill framstå som en kvinna tar till exempel uttryck i scenen där filmen porträtterar hur Amy börjar klä av sig på ett förförande sätt inför sin kusin. Vad Merskin (2014, s. 107–111) talar om angående

37

Lolita–fenomenet, att unga tjejer lär sig att sex säljer och själva anspelar på det i tidig ålder, är i denna del av scenen applicerbart. Filmen framställer Amy med en tro om att hennes kropp kan fungera som ett hjälpmedel för att ta sig ur situationen. Däremot blir myten i scenen motbevisad eftersom Amy inte mottar en önskvärd reaktion av sin kusin. Man kan därför anta att filmen genom porträtteringen av Amys extrema handling samt reaktionen av handlingen, vill problematisera myten om att sex säljer och problematiken med att dessa handlingar utförs av barn. Att Amy vill passa in i gruppen porträtteras dels genom de ovannämnda handlingarna som hon således tror är en åtgärd och dels hennes uppgivna blick när hon pratar med Angelica.

Merskin (2014, s. 105–117) förklarar att Lolita är en förförisk, ung tjej men Durham (2008, s. 538) tillägger att det finns en hårfin gräns mellan att framstå som åtråvärd eller slampig av samhället. Det går att anta att Doucouré använder kusinen som en representant av publiken, alltså som ett förtydligande av hur hon önskar att publiken ska uppfatta scenen. Porträtteringen av honom används således som ett verktyg för att förstärka problematiseringen av unga tjejers extrema strävan efter att framstå som kvinnor. I denna grad så långt att Amy faktiskt erbjuder sin kropp till en släkting.

Lolita–fenomenet som framkommer i scenen används av Doucouré som en hyperbol. Hon porträtterar Amy med dessa extrema handlingar för att kritisera själva fenomenet. Hon vill problematisera det faktum att Amy anspelar på vuxna handlingar genom att framställa Amy med extrema ageranden och på så sätt skapa en känsla hos åskådaren. Känslan som Doucouré kan tänkas vilja skapa är obehag men även solidaritet med Amy, då hennes desperation framkommer så pass tydligt. Detta går dessutom att koppla till det som nämnts i konnotationen, den stora kontrasten mellan Amys spontana och barnsliga beteende och vuxna handlingar.

Som nämnt i denotationen får vi se hur Amy tar av sig sina byxor samt trosor och därefter tar ett kort på sitt kön som hon sedan publicerar på sociala medier. Även i denna del av scenen porträtterar filmen en desperation hos Amy där hon försöker bevisa för sin omgivning att hon är en riktig kvinna. Utifrån filmens porträttering i scenen går detta att återigen koppla till vad Merskin (2014, s. 107–111) säger, att sex säljer. Detta då filmens porträttering av Amy visar en bild där hon tror att hon kommer kunna vinna tillbaka sin popularitet genom att publicera en bild på sitt kön.

38

8. Slutdiskussion och slutsats 8.1. Slutdiskussion

Utifrån en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av semiotiska analysverktyg har vi analyserat fyra scener från filmen Snyggingar (Doucouré, 2020). För att ge filmen rättvisa är det viktigt att ta hänsyn till att det är en kvinnlig regissör som skapat filmen i syfte att porträttera hur konstruktionen av femininitet och sexualitet kan se ut hos unga tjejer. Studien har därför applicerat teorin om den kvinnliga blicken på samtliga scener. Utöver den kvinnliga blicken har den manliga blicken applicerats på Väktarna och Dansen. Objektifieringsteorin har tillämpats i Rankningen och teorin om Lolita i Kusinen. I flera scener går det däremot att applicera fler begrepp än de som presenteras i analysen. Exempelvis går teorin om Lolita att applicera i Dansen. I analysen av scenen kan vi utifrån denotationen och konnotationen se att tjejerna porträtteras som äldre än vad de är genom deras rörelser och beteende, vilket gör teorin applicerbar även på den scenen. I Kusinen går teorin om den manliga blicken att applicera då den manliga rollfiguren som porträtteras i scenen, och således hans blick, används som ett verktyg av Doucouré. Även om flera begrepp som sagt går att applicera på flera scener har vi valt att dela in scenerna utifrån de begrepp som främst förekommer i scenerna.

Doucouré använder teorierna för att kritisera fenomenen som de står för, vilket tydligt framgår genom studiens användning av den kvinnliga blicken. Exempelvis används den manliga blicken i Väktarna i syfte att problematisera objektifiering och de patriarkala strukturerna som teorin utgår från. Doucouré använder väktare ett som en motpol till väktare två. Väktare två porträtteras som objektifierande och sexualiserande gentemot Amy, och följaktligen blir han en del av det som den manliga blicken problematiserar. Samtidigt fungerar väktare ett som en representant av den kvinnliga blicken, då han porträtteras med ett ifrågasättande beteende och således blir han den karaktär som vi i publiken vill relatera till. Väktare ett används av regissören för att tydliggöra att sexualisering och objektifiering av barn inte är acceptabelt. Genom denna kontrast som Doucouré skapar med hjälp av att använda den manliga blicken utifrån den kvinnliga blicken, tar filmen ett starkt ställningstagande mot den ovan nämnda problematiken.

Ett annat tydligt exempel återfinns i Kusinen där den kvinnliga blicken används för att kritisera fenomenet Lolita. Doucouré porträtterar Amy med egenskaper som härstammar från Lolita– fenomenet i syfte att problematisera dessa. Genom att tydligt framställa Amys desperation av

39

att vilja framstå som äldre än vad hon är kan regissören väcka känslor hos åskådaren. Hon kritiserar således Lolita–fenomenet genom att förstärka det och väcka känslor av obehag vilket resulterar i en reaktion hos publiken.

Det framgick även tydligt i analysen att Doucourés användning av hyperboler fyller en viktig funktion i hennes porträtteringar. Genom att överdriva vissa beteenden, handlingar och repliker hos karaktärerna skapas en övertydlighet av den problematik som filmen har till syfte att belysa. Studien fann exempelvis i Rankningen att Jess och Coumbas objektifierande kommentarer används som en hyperbol. Genom att regissören överdriver dessa repliker så väcks ännu en gång känslor av obehag hos publiken, dessa känslor genererar i sin tur att åskådarna reagerar. Vi som publik känner således empati med Amy och problematiserar därför ett objektifierande beteende, vilket är precis det som Doucouré vill att scenen ska resultera i. Användandet av hyperboler återfanns även på liknande sätt i resterande av scenernas konnotationer och myter.

Det går alltså att dra slutsatsen att Doucouré överdriver diverse olika beteenden, ageranden och repliker för att förstärka och tydliggöra den problematik som hon vill belysa. Den kvinnliga blicken förklarar att kameran används som ett verktyg för att skapa känslor hos betraktaren utifrån karaktärerna (Soloway, 2016) vilket är precis det som Doucouré gör. Det går att diskutera huruvida hennes budskap hade blivit lika tydligt om hon inte taktiskt hade använt sig av hyperboler. Scenerna som analyserats är som helhet inte behagliga att se och som åskådare reagerar man starkt på porträtteringen. Doucouré sätter problematiken kring sexualisering och objektifiering av barn på sin spets genom att tydligt visa för publiken hur den kan ta sig uttryck i dagens samhälle. Hade hon istället valt att inte vara lika tydlig i sina porträtteringar som hon är, riskerar hennes budskap att inte nå fram lika tydligt och syftet med filmen faller således platt. Det som filmen lyckas med nu är att skapa obehag snarare än njutning, vilket är ett effektivt sätt att skapa en debatt.

Porträtteringen av Amys femininitet och sexualitet visar att hon har en konstant strävan av att framstå som vuxen, men att hon i grund och botten faktiskt är ett barn vilket publiken konstant får en påminnelse om. Å ena sidan måste Amy leva upp till de krav som ställs på henne från kompisar och hon försöker göra allt i sin makt för att passa in. Å andra sidan så har hon kvar ett barnsligt beteende inom sig som tar sig uttryck på olika sätt. Amy framställs med en vilja att genom sitt beteende, agerande och sina rörelser försöka bevisa för sin omgivning att hon är äldre än vad hon faktiskt är. Denna porträttering tar sig delvis uttryck i att Amy tillsammans

40

med sina kompisar tar bilder på sig själva för att sedan kunna granska och ranka sig själva i Rankningen. Tjejerna använder alltså fotografiet som ett underlag för att se vad med sitt utseende de bör ändra för att uppnå den ideala kvinnliga femininiteten. Ett annat tydligt exempel på denna typ av porträttering ser vi i Kusinen. I scenen blir Amy uppmärksammad att hon ses som ett barn och hon försöker således desperat förändra omgivningens uppfattning. Hon anspelar då på sina sexuella attribut genom att klä av sig framför sin kusin och senare i scenen ta en bild på hennes kön. Filmen gör det tydligt för publiken att Amy ser det som något negativt att vara ett barn och försöker följaktligen visa motsatsen. Samtidigt som den här strävan hos Amy framställs tydligt så påminner Doucouré oss under scenernas gång om att Amy är ett barn. Exempelvis genom hennes avsaknad av konsekvenstänk i Kusinen där hon publicerar en bild på hennes kön men även utifrån hennes barnsliga reaktion där hon desperat hoppar på sin kusin för att få tillbaka mobiltelefonen.

Porträtteringen av att Amy strävar efter att framstå som äldre går att anta grundar sig i samhällets krav och förväntningar på unga tjejer, vilket Doucouré förklarar är syftet med filmen. Amy anpassar sig efter samhällets krav på kvinnor och även utifrån hur hennes kompisar uttrycker sin femininitet, exempelvis genom att anspela sitt beteende och sina handlingar på sex. Det beteende hon kommit i kontakt med i sociala medier samt hur hennes kompisar beter sig, försöker Amy således anpassa sig efter. Hon agerar för att passa in i gruppen då hon tror att hennes värde baseras på hur hon framställs och hur hennes omgivning uppfattar henne.

Resultatet av hur Doucouré porträtterar Amys femininitet och sexualitet visar att kritiken som filmen mött inte är befogad. Regissören använder sig av väl valda tekniker, som exempelvis kameravinklar, hyperboler och repliker, för att förstärka och förtydliga ett samhällsproblem där unga tjejer blir sexualiserade i media och i vardagen. Dessutom belyser Doucouré även en problematik om hur unga tjejer gör sitt yttersta för att passa in och de konsekvenser som det leder till.

41

8.2. Slutsats

Syftet med vår studie var att undersöka hur framställningen av femininitet och sexualitet hos unga tjejer porträtteras och hur denna porträttering kan kopplas till myter i samhället gällande femininitet och sexualitet. För att undersöka detta utgick vi från följande frågeställningar: Vilka myter om unga tjejers femininitet och sexualitet framträder i filmen Snyggingar utifrån huvudkaraktären Amy? Hur iscensätts dessa myter i filmen och vilka betydelser får det för hur unga tjejers femininitet och sexualitet porträtteras?

Utifrån analysen och slutdiskussionen kunde vi se att Amy främst porträtteras med en nästintill konstant strävan efter att nå den ideala kvinnliga femininiteten och sexualiteten. Exempelvis genom att ranka sig själv för att sedan kunna förändra sitt utseende för att nå det stereotypiskt kvinnliga idealet. Även hennes rörelser och beteende anspelar på sexuella anspelningar och i nästan alla scener vill hon framstå som äldre än vad hon är. Däremot påminns publiken konstant genom scenerna att Amy är ett barn. Porträtteringen av denna typ av femininitet och sexualitet tar sig uttryck på olika sätt. I samtliga scener används porträtteringen av karaktärerna, kameravinklarna, mise–en–scéne, och hyperboler som ett verktyg för att belysa problematiken kring objektifiering och sexualisering av unga tjejer. Filmen åskådliggör utifrån framställningen av karaktärerna även de krav och förväntningar som ställs på unga tjejer utifrån samhällets normer och värderingar.

42

9. Förslag till vidare forskning

Vår studie bidrar med en inblick hur femininitet och sexualitet porträtteras hos unga tjejer i filmen Snyggingar (Doucouré, 2020) och om porträtteringen av detta är objektifierande och sexualiserande. Därför kan det vara intressant att undersöka hur andra filmer med syfte att belysa samhällsproblematik väljer att porträttera den. Eftersom studiens valda film mött kritik för just den porträtteringen så är det därför intressant att se på vilket sätt liknande filmer valt att framställa problematiken de vill uppmärksamma. Det blir således även relevant att undersöka hur man som filmskapare på bästa sätt kan åskådliggöra samhällsproblematik utan att riskera att motta kritik för sin porträttering av karaktärer, handling och utförande.

43

Referensförteckning

Barthes, R. (1996). Image, music, text: essays. (18. Pr.) New York: Hill and Wang

Barthes, R. (2007). Mytologier. Lund: Arkiv.

Bignell, J. (2002). Media semiotics: an introduction. (2. uppl.) Manchester: Manchester University Press.

Brannon, L. (1996). Gender: Psychological Perspectives. Boston: Allyn and Bacon.

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 3. ed.). Stockholm: Liber.

Bustle Digital Group. (16 september 2020). The Controversy Behind Netflix’s Cuties Explained. https://www.bustle.com/entertainment/netflix–cuties–controversy–explained

Calogero, R.M. (2012). Objectification Theory, Self–Objectification, and Body Image. In. F.T. Cash (Ed.), Encyclopedia of Body Image and Human Appearance (s.574–580). Oxford: Academic Press.

Deck, M. (2019). Reframing the gaze: how women filmmakers influence the portrayal of women on–screen. [examensarbete, University of Oregon]. Scholars bank. https://scholarsbank.uoregon.edu/xmlui/bitstream/handle/1794/25010/Final_Thesis– Deck.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Denscombe, M. (2017). The good research guide: for small–scale social research projects. (Sjätte upplagan). London: Open University Press.

Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Doucouré, M. (Regissör). (2020). Snyggingar [Film]. Netflix. https://www.netflix.com/watch/81111198?trackId=13752289&tctx=0%2C0%2C3a18358035

44

a813aff9256dbb4307ce34a69f4bc8%3Aff13619b01b8b7a4deac37d461d1efdb8706de26%2C 3a18358035a813aff9256dbb4307ce34a69f4bc8%3Aff13619b01b8b7a4deac37d461d1efdb87 06de26%2C%2C

Durham, M.G. (2008). The Lolita effect: the media sexualization of young girls and what we can do about it. Woodstock, NY: Overlook Press.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A.E. & Wängnerud, L. (2017). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. (femte upplagan). Stockholm: Wolters Kluwer.

Fiske, J. (1997). Kommunikationsteorier: en introduktion. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Fredrickson, L. B., & Roberts, T. (1997). Objectification Theory: Toward Understanding Women’s Lived Experiences and Mental Health Risks. Psychology of Women Quarterly, 21, 173–206. 10.1111/j.1471–6402.1997.tb00108.x

Gauntlett D. (2008). Media gender and identity: an introduction. London: Routledge.

Grater, T. (3 september 2020). ‘Cuties’ Director Says She Received Death Threats After Netflix Poster Backlash; Ted Sarandos Called Her To Apologize. Deadline. https://deadline.com/2020/09/cuties–director–death–threats–netflix–poster–backlash–ted– sarandos–called–apologize–1234569783/

Gripsrud, J. (2011). Mediekultur, mediesamhälle. Göteborg: Daidalos.

Gustafsson, N.K. (8 juni 2004). Vad betyder mise–en–scéne. [Forum]. Voodoofilm. https://www.voodoofilm.org/faq/1204

Haynes, S. (11 september 2020). ‘This Film Is Sounding an Alarm.’ What Cuties Director Maïmouna Doucouré Wants Critics to Know About Her New Film. https://time.com/5886184/cuties–netflix–maimouna–doucoure/

45

Hinton. R., P. (2003). Stereotyper, kognition och kultur. Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Hjerm, M. & Lindgren, S. (2010). Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. (1. uppl.) Malmö: Gleerup.

Internet Movie Database. (u.å) Snyggingar. https://www.imdb.com/title/tt9196192/

Kearney, M C. (2002). Girlfriends and girl power: Female adolescence in contemporary U.S. Cinema. In. F K. Gateward & M. Pomerance (Eds.), Sugar, spice, and everything nice: the cinemas of girlhood (s.125–140). Wayne State University Press.

Kim, J. L. , Sorsoli, C. L., Collins, K., Zylbergold, B. A., Schooler, D., Tolman, D. L. (2007). From Sex to sexuality: Exposing the Heterosexual Script on Primetime Network Television. The Jounal of Sex Research, 44(2), 145–157. DOI: 10.1080/00224490701263660

Laughey, D. (2007). Key themes in media theory. Maidenhead: Open Univ Press/McGraw– Hill.

Lemercier, Fabien (18 Augusti 2020). ”This isn’t a health & safety ad”. Cineuropa. https://cineuropa.org/en/interview/390968/

Lotman, J.M. (1977). Filmens semiotik och filmestetiska frågor. Stockholm: PAN/Norstedt i samarbete med Sv. filminst..

Malone, A. (2018). The Female Gaze: Essential Movies Made by Women. Mango Media.

Marston, K. (2010). Representations of Female Adolescence in the Teen Makeover Film. [Masteruppsats, Victoria University of Wellington]. Research Archive. http://researcharchive.vuw.ac.nz/bitstream/handle/10063/1375/thesis.pdf?sequence=1

McCord, M.L. (2008). ”So Very”, ”So Fetch”: Constructing Girls on Film in the Era of Girl Power and Girls in Crisis. [Masteruppsats, Georgia State University]. ScholarWorks. https://scholarworks.gsu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1012&context=wsi_theses

46

Merskin, D.L. (2014) Sexing the media: how and why we do it. New York: Peter Lang.

Mulvey, L. (1975). Visual pleasure and narrative cinema. Screen 16 (sid. 57–68).

Mulvey, L. (1995). Spelfilmen och lusten att se. Modern filmteori 2 (sid. 30–43).

Romero, T. (2020). Coming Of Age. Ginglu. https://www.ginglu.com/topics/?topic=Coming%20Of%20Age

Rowland, R. (2009). Rhetorical criticism: perspectives in action. Lanham, MD: Lexington Books.

Soloway, J. (11 september 2016). The Female Gaze. Topple productions. https://www.toppleproductions.com/the–female–gaze

Sundance Insitute. (1 februari 2020). 2020 SUNDANCE FILM FESTIVAL AWARDS ANNOUNCED. https://www.sundance.org/blogs/news/2020–sundance–film–festival–awards– announced

Svenska Filminstitutet. (u.å). Mise–en–scéne. https://www.filminstitutet.se/sv/fa–kunskap– om–film/filmpedagogik/filmlexikon/mise–en–scene/

The Age. (14 december 2012). Do you know how to twerk? (or even what it is?). https://www.theage.com.au/technology/do–you–know–how–to–twerk–or–even–what–it–is– 20121213–2bbrp.html

Urban Dictionary. (29 Januari 2021). Cancel culture. Urban Dictionary. https://www.dictionary.com/e/pop–culture/cancel–culture/cancel culture

Variety. (25 september 2020). ‘Cuties’ Controversy: Surge in Netflix Cancellations Was Short–Lived, Data Shows. https://variety.com/2020/digital/news/cuties–cancel–netflix– account–surge–data–1234783460/

47

Vulture Editors. (7 oktober 2020). Wait, What’s Going on With Netflix and Cuties?. Vulture. https://www.vulture.com/2020/10/netflix–cuties–twerking–poster–drama–explained.html

Willis, J.L. (2008). Sexual Subjectivity: A semiotic Analysis of Girlhood, Sex and Sexuality in the Film Juno. Sexuality & Culture, 12, 240–256. https://doi.org/10.1007/s12119–008– 9035–9

[@MizuB]. (2020, 10 september). The last thing we need is pedophilia propaganda … #cancelcuties [tweet]. Twitter. https://twitter.com/MizuB/status/1304091670615646210?s=20

[@niicaux] (2020, 13 september). I canceled my Netflix subscription. Disgusted to see them normalising pedophilia! Cancel CUTIES on Netflix! – Sign the Petition! http://chng.it/vRvQTNyN #CancelNetflix #cancelCuties [tweet]. Twitter. https://twitter.com/niicaux/status/1305120223222095872?s=20

[@Paktyaw4l] (2020, 21 september). Netflix’s #CutiesFilm @uniFrance is exploiting and sexualising children to criticise the sexualisation of young girls in modern society. #CancelNetfilx #CancelCuties [tweet]. Twitter. https://twitter.com/Paktyaw4l/status/1307964186849312768?s=20

48