Betty Roché Duke’S Unforgettable Vocalist
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
BULLETIN NR 3, AUGUSTI 2019, ÅRGÅNG 27 Betty Roché Duke’s unforgettable vocalist I detta nummer In this issue Ledare 2 120 år med Duke Ellington 2 Ny DVD med Duke 3 Betty Roché 4 The discography of Betty Roché 8 Rocks In My Bed 9 Den 26:e Ellington- konferensen 11 Duke Ellington i Storvik 12 The Savory Collection 13 Mood Indigo 14 Sebastian’s Cotton Club 15 Al Sears – An original voice 16 Kallelse 20 3-2019 Sommar med vokalister I denna Bulletin har vår Redaktör valt vad skall man då säga om Billie Holi- sen sträcker sig över hela fem dagar, en att spegla Betty Rochés karriär. Artikeln day? Hon höll sig alltid exakt till texten ovanligt lång tid, så man får anta att den inleds med några uppfattningar av hur när hon framförde ett nummer men ändå blir synnerligen innehållsrik. man kan kategorisera en jazzsångerska. blev det jazz av högsta kvalitet. När hon Nu tänker jag njuta av sommaren i Detta föranleder mig att komma med sjunger Yesterday, håller hon sig nogsamt mitt sommarviste i Skåne. Men jag har några kompletterande synpunkter. I arti- till texten, gör inga improvisationer i den mycket musik med mig. Inte minst Gö- keln sägs att en jazzsångerska är en sång- och ändå blir det jazz på högsta nivå. ran Axelssons samlade Smoke Rings erska, som framför sin text på ett impro- Svårt att förklara. Peggy Lee höll sig program. Kanske skall jag dessutom viserat sätt, som kan liknas vid vad en också som regel noga till texten, men hon lyssna på en del vokalister. Det borgar jazzmusiker gör när han spelar ett solo. hade en fin rytmkänsla och låg alltid en för en fin sommar oavsett hur vädret blir. Det kan man väl i princip hålla med om. aning efter i takten, vilket gjorde henne Nästa gång vi ses är den 16 septem- Ella Fitzgerald, speciellt under senare de- till den säregna artist hon var. Den här ber då vi skall få njuta av Peter Asplunds len av sin karriär, Anita O’Day och Annie skillnaden mellan ”vokalist” och ”jazz- välljudande trumpet. Ni är alla hjärtligt Ross är några exempel på denna typ av sångerska” kan säkert utvecklas mycket välkomna då. jazzsångerskor. Ella Fitzgerald utveck- mer. Finns någon bland våra läsare som lade sin improvisationsteknik till det yt- vill fördjupa sig i ämnet? tersta. Vi har ju sett flera filmsnuttar där Arrangörerna av nästa Ellingtonkon- hon tillsammans med Duke Ellingtons ferens, som skall äga rum i Washington, orkester gör stor musik av nummer som DC., i mars nästa år har äntligen kommit Cotton Tail och C-Jam Blues. Fler exempel med litet information, som kan läsas på på denna typ av sångerskor finns. Men annan plats i denna Bulletin. Konferen- Leif Jönsson, ordförande i DESS 120 år med Duke Ellington Vårens sista möte med Ellingtonentusi- aster bjöd på en årskavalkad med Elling- tonfakta och dito musik samt en avslu- Duke´s Place tande jazzkonsert med JazzMaTazz. Håkan Skytt, humoristen, språksnit- saren, estradören och pedagogen bjöd på Jack the Bear, All Too Soon, Pitter Panther sin Ellingtonuppfattning i ord och ton. Patter, The Hawk Talks, U.M.M.G., Blood Personligt och spännande. Hans musik- Count, Portrait of Sidney Bechet samt Lotus exempel var naturligtvis omsorgsfullt Blossom. valda, både de som hade spelats under Det skall här med eftertryck påpekas Ellingtons levnad, men även de som spe- att samtliga DESS-sammanträden sedan lades efter ikonens bortgång. Under före- en tid tillbaka har filmats och i övrigt dragets gång passade Håkan på att kom- kommenterats på föreningens hemsida mentera vissa avsnitt i melodivalen med www.Ellington.se, som på ett fantastiskt personliga synpunkter, vilket noterades sätt administreras av vår föreningsmed- med glädje och stor förnöjelse av under- lem Ulf Lundin. Så och detta senaste tecknad m.fl.. sammanträde. Vi uppmanar därför Vi fick följa Ellingtons musikaliska samtliga Ellingtonvänner att logga in på karriär genom kända och ofta spelade detta innehållsrika ”Ellington–bibliotek” kompositioner med kommentarer till då- – alltid och oftare! tid och nutid: Black and Tan Fantasy, Black Kvällens levande musikaliska inslag Beauty, Saratoga Swing, I en röd liten stuga, levererades av Stockholmsorkestern Jazz- Håkan Skytt. 2 Drop Me Off At Harlem och Isn´t Love The Strangest Thing följde därefter. Låtarna interfolierades med diverse frågor från Anders om låtarnas upphovsmän och an- dra närliggande detaljer. Tävlingen om de rätta svaren utspelades mellan Bossarna Haufman och Scherman och slutade an- tagligen med oavgjort. Get Yourself A New Broom, med in- tensivt spel av Gustav, följd av Delta Bound samt Fine And Dandy spelades i snabb takt. 16 takters Take The ”A” Train inledde I´m Checkin Out, Goo´m Bye… som vi tyvärr inte får höra så ofta, med en studsande samspelthet, som också kännetecknade hela konserten. Let´s Fall In Love och I Never Felt This Way Before, JazzMaTazz. med en inkännande texthantering av Ul- rika och kul kommentarer av Gustav på MaTazz under ledning av Anders Lind- grammet i ett tempo över medel med in- saxen övergick till de avslutande num- gren på piano. Orkestern bestod vidare tressant basintro. Don´t Get Around… med ren Just Friends och I Let A Song Go Out av Gustav Rosén, altsax, Mårten Kork- ett sublimt spel på melodin av Gustav Of My Heart. man, bas, André Borgström, trummor, och med Ulrikas lagom ”spräckta” röst. En uppskattad, svängig och lättill- och Ulrika Goliats, sång. Thomas Petters- I I can´t Give You Anything… levererade gänglig musikavdelning som fick avslu- son, gitarr, var denna gång förhindrad att Ulrika trevlig scatsång med intelligenta ta vårsäsongen! delta. It Don´t Mean A Thing inledde pro- svarssignaler från Gustav. All Too Soon, Thomas Harne Ny DVD med Duke Ellington New book a’coming och hans orkester Still a new book dealing with Duke Ellington is on its way to the market. En ny DVD- missat att mellan Caravan och New York, The author is Jack Chambers, a for- skiva med New York spelas In Duplicate och efter mer professor of the University of material från Chinoiserie, men före Medley spelas Met- Toronto, Canada. Those of us who Bryssel den curia, The Lion. attended the Ellington Conference 16 novem- Anita Moore lanseras i tre nummer, in Birmingham last year could listen ber 1973 har varav ett tillsammans med Tony Wat- to his interesting speech about an dykt upp från kins. Kanske är avslutningen (Encore) unknown composition by Ellington, Tyskland. Det det intressantaste med föreställningen, viz. Celebration. See Bulletin 3/2018. rör sig om en ty här får vi se och höra i tur och ordning Chambers’ book “Black and Tan videosänd Raymond Fol, Claude Bolling och Duke Fantasies” invites the readers to ex- konsert, en av Ellington spela var sitt pianosolo på Take plore the music of Duke Ellington de absolut sis- The ”A” Train. Som nämnts är detta en by pursuing nine themes that recur ta som finns dokumenterade med Duke. av de sista TV-upptagningar som finns in his music. The themes have been Denna skiva har en utmärkt bildkvalitet, med Duke och hans orkester och man pieced together selectively from medan repertoaren inte på något sätt av- tvingas konstatera att Duke förefaller Ellington’s voluminous output and viker från det gängse mönstret från det att inte vara vid bästa hälsa. Detta var ju show how he developed them, pick- årets turné. bara 6 månader innan han avled. ing and choosing images, ideas and I det medföljande korta texthäftet Denna DVD är utgiven av EuroArts predilections that intrigued him. nämns följande titlar: Opening, C-Jam med nummer 2064938 och kan enklast The intention is to have the book Blues, Take The “A” Train, Creole Love Call, införskaffas via hemsidan https://www. available on Amazon in July. DESS Caravan, New York, New York, Blem, Chi- euroarts.com/labels/6493-jazz-legends- has contributed to the publishing noiserie, Medley, Somebody Cares, Encore. duke-ellington-and-his-orchestra. costs with a symbolic sum of money. Dessutom verkar producenten ha Anders Asplund Bo Haufman 3 Betty Roché Duke’s unforgettable vocalist By Bo Haufman There are very few areas where Duke Ellington has received criticism. One of them is his choice of male vocalists. But when it came to his choice of female vocalists no such criticism exists. He engaged many good female vocalists such as Ivie Anderson, Joya Sherrill, Kay Davis, Dolores Parker, Marie El- lington and many more. They were all good singers and they delivered their lyrics in a very competent and perso- nal way. There are numerous records where we can enjoy their artistry. But without criticizing them they were not what we today would call jazz singers. There were hardly any improvisations or scat singing in their performances. By the early 1940s more modern singers started to appear. Singers that wanted to express themselves in the same way as the instrumentalists. Into Ellington’s band came modern vocalists like Betty Roché, Chubby Kemp and later on Lil Greenwood and Anita Moore. Betty Ro- ché was the first of them, but unfortuna- tely it seems as she is a bit forgotten and neglected today. Duke Ellington devoted a short chap- ter to her in his autobiography Music Is My Mistress and he had the following to say about her: Betty Roché was an unfor- gettable singer. She came with us during is as classic as the original Ray Nance trum- amateur contest at the Apollo Theatre our Hurricane engagement in 1943, and she pet solo. She was the first to sing “The Blues” in Harlem in 1939. She was noticed by sang almost anything that was suggested or in “Black, Brown And Beige” (at Carnegie Al Cooper and joined his Savoy Sultans requested.