Kyrkor, Kastaler Och Storgårdar På Södra Gotland
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
KYRKOR, KASTALER OCH STORGÅRDAR PÅ SÖDRA GOTLAND En analys av kyrkans och kastalens relation till storgårdar i Öja, Hamra och Sundre Magisteruppsats i arkeologi Stockholms universitet VT2011 Nathalie Johansson Handledare: Anders Carlsson INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 3 1.1 INTRODUKTION 3 1.2 SYFTE 3 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR 3 2. KYRKOR OCH KASTALER 4 2.1 KYRKORNA 4 2.1.1 De tidigare kyrkorna 4 2.1.2 Öja 5 2.1.3 Hamra 5 2.1.4 Sundre 6 2.1.5 Datering av kyrkorna 7 2.2 KASTALERNA 8 2.2.1 Öja 10 2.2.2 Hamra 10 2.2.3 Sundre 10 3. STORGÅRDAR 12 3.1 LANDSKAPET 12 3.1.1 Vägnätet 12 3.1.2 Hamnar 13 3.2 NAMN 14 3.3 PRÄSTGÅRDAR 14 3.4 ÖJA 16 3.4.1 Namn 16 3.4.2 Prästgården 17 3.4.3 Fornsaker och lämningar 17 3.5 HAMRA 19 3.5.1 Namn 19 3.5.2 Prästgården 20 1 3.5.3 Fornsaker och lämningar 20 3.6 SUNDRE 21 3.6.1 Namn 21 3.6.2 Prästgården 22 3.6.3 Fornsaker och lämningar 22 4. VAMLINGBO 23 4.1 Socknen 23 4.2 Gården Kastelle 24 4.3 Problematiken 25 5. SLUTSATS 25 6. SUMMARY 27 7. REFERENSER 28 ABSTRACT The Gotland countryside is littered with medieval churches and stone buildings. Amongst these buildings are the stone towers, ”kastaler”, whose basic function are still being debated amongst scholars. This essay will discuss the importance of these two types of structures and their position in the landscape together with the relationship between the different farms located around the ecclesiastic land in finding rural seats or estates, ”storgårdar”. Scholars have detected a pattern regarding how the farms and their land form what seems to be a larger rural estate together with the present-day rectory, which was probably the main house, due to the close proximity to the stone tower and the church, which can be dated to early 12th century, or even very late 11th century. It is this triangle of stone tower, church and rectory that this essay has focused on, and how they form a very likely site for a major rural estate. Framsidebild från Riksarkivets hemsida (Gotland, generalkartor, Carta von Gottlant Anno 1646, 0400:19A:001 a) 2 1. INLEDNING 1.1 INTRODUKTION Storsudret är Gotlands sydligaste område, med runt 1000 invånare och är ett populärt turistmål under somrarna. Det besökarna kommer för att beundra är inte bara Sudrets speciella natur, utan det rika historiska landskap som finns relativt välbevarat. Sudret är indelat i fyra socknar – Öja längst i norr, Vamlingbo i väster, Hamra i öster och Sundre längst ner i söder. Dess sockenkyrkor har stått sedan medeltidens begynnelse. Den äldsta av dem är Hamra, enligt Strelows Cronica Guthilandorum (Thunmark-Nylén 1980:26), byggd kring 1046. Vid tre av dessa kyrkor står medeltida byggnader vars ursprungliga funktion länge undgått forskare. De kallas kastaler, då man antar att de haft ett försvarsrelaterat syfte. Anders Andrén (2009) menar att kastalerna tillsammans med kyrkan de ligger bredvid har ett samband med en storgård som skall ha legat i närheten och som ska ha gett socknens sitt namn. Oftast misstänker man att storgården är den nuvarande prästgården, som i sådant fall skulle förklara både kyrkans och kastalens placering och ursprungliga funktion (att vara till storgårdsägarens förfogan), samt även kunna förklara hur socknen fått sitt namn. 1.2 SYFTE Syftet med denna undersökning är att öka förståelsen för kyrkans, kastalens och storgårdens relation till varandra i rummet, och storgårdens relation till kyrkan, kastalen och övriga gårdar i socknen. 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR Hur ser relationen ut mellan kyrkan och kastalen? Hur ser relationen ut mellan kyrka och kastalen och en förmodad storgård? Hur ser relationen ut mellan storgården och sockenterritoriet? Vad finns det för relation mellan storgårdarna på Storsudret? Vad kan Vamlingbos skillnader och likheter belysa det mönster som är diskuterat i grannsocknarna? 3 2. KYRKOR OCH KASTALER 2.1 KYRKORNA Gotland är känt för den stora koncentration av medeltida kyrkor, både i välbevarat tillstånd och genom de ruiner av kyrkor som finns, inte minst i Visby innerstad. Som Gunnar Svahnström skriver i sin och Erland Lagerlöfs sammanställning av gotländska kyrkor, ”Av Gotlands 95 i bruk varande kyrkor tillhörande svenska kyrkan är alla utom tre medeltida. Under storhetstiden hade Visby ytterligare 13 och landsbygden ytterligare minst 4 kyrkor... För ett så begränsat område som Gotland är det en hög siffra och ett vittnesbörd så gott som något om den tidiga medeltidens välstånd.” (Lagerlöf och Svahnström 1991:19). De kyrkor som ska diskuteras i denna uppsats tillhör denna tidiga medeltid och är även de ett bevis på den stora rikedom som fanns på ön under denna period. 2.1.1 DE TIDIGARE KYRKORNA De nuvarande kyrkorna i Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre är daterade till 1200- och 1300-talen. De är av gotisk typ, tvåskeppiga med ett torn, och byggda av sandsten. Under 1900-talet genomgick kyrkorna restaureringar och renoveringar, då man även fann lämningar efter tidigare kyrkor under de nuvarande kyrkornas golv. I t.ex. Öja fann man murarna av en absidkyrka från 1100-talet (Lagerlöf och Svahnström 1991:265). Även i Hamra är en tidigare kyrka daterad till 1100-talet känd. Denna ska ha visat på starka influenser från österled, då den var uppförd i grekisk korsformig stil (Gislestam 1975:93-94) Så som med uppförandet av hus, så är sten inte det första man byggde med. Ett flertal träkyrkor är kända på ön, som man funnit genom arkeologiska undersökningar (Lagerlöf 1984:33), både genom att finna faktiska lämningar av dem i de nuvarande kyrkorna, eller bevarade under dem, och indirekt genom de s.k. kyrkogårdsfynden, funna i gravar, det vill säga senvikingatida kristna gravar på kyrkogårdarna (Andrén 2009:46). Man har dragit paralleller mellan dessa fynd, som är daterade till 1000-1100-tal, och förekomsten av en tidigare kyrka, byggd i trä. Flera forskare är överens om att kastalerna ska vara de första byggnaderna av sten ute på landsbygden (Berg 2004:76), så kopplingen mellan en tidigare träkyrka på platsen vid de nuvarande stenkyrkorna i Öja, Hamra och Sundre torde vara relativt säkert att tro på. Anders Andrén vill se förekomsten av en tidigare träkyrka på platsen för en nuvarande stenkyrka ur kontexten av en närliggande storgård (Andrén 2009:53), vilket skulle styrka förekomsten av stenkastaler. Varför kastalerna ligger just vid dessa platser, och inte vid alla andra kyrkor, då flera av dem som visar på förekomsten av en tidigare träkyrka ej har en närliggande kastal, är en fråga att bli diskuterad senare. 4 2.1.2 ÖJA ”Öja kyrka på Sudret tillhör Gotlands största och märkligaste kyrkobyggnader”. Så skriver Erland Lagerlöf om Öjas kyrka, och menar då på att kyrkan ej följer ”standarden” var gällande kyrkor på Gotland från tidig medeltid (Lagerlöf 1991:265). Jes Wienberg skrev om gotlänningarnas megalomani under den intensiva byggnadsperioden mellan 1130-1300 i sin artikel Gotlands guldålder – kyrkor, konjunkturer och korståg, och nämner där Öjas kyrka och kyrktorn som bland de som blev ”för höga, för långa, för breda och med Fig. 1 Öja kyrka (foto av förf.) för många konstfärdiga bilder” (Wienberg 2005:79). Öja kyrka är känd inte bara för sitt magnifika torn, utan även för Öjamadonnan och Öjakrucifixet, varav den senare är ett av de mest storslagna i sitt slag (Wierusz-Wolska 1997:21). Kyrkan som den ser ut idag är treskeppig, med ett kor, ett långhus, och avslutat med ett torn. Den är daterad till 1200-1300-tal, då byggnationen började under tidigt 1200-tal, men kyrkan avslutades inte ordentligt förrän tidigt 1300-tal då tornet slutfördes (Lagerlöf 1991:265). Likt de andra kyrkorna på Sudret är Fig. 2 Plan över Öja kyrka (bild fr. BBR) Öja främst byggd av sandsten, med mindre detaljer i kalksten. Man kan läsa i Scriptorum Rerum Danicum, en medeltida urkund, att kyrkan invigdes 1232 (står även i Taxuslistorna (Wase 1995:91)), men som Torsten Gislestam skriver, så var kyrkan förmodligen inte helt klar, bara nog för att biskopen skulle kunna inviga den och hålla mässa (Gislestam 1998:3). 2.1.3 HAMRA Gotlänningarnas megalomani under medeltiden resulterade i, enligt Jes Wienberg, underliga kyrkor ute på landsbygden. Som sitt praktexempel har Wienberg valt Källunge kyrka, med texten ”Är det en stor snigel som Fig. 3 Hamra kyrka (foto av förf.) kryper ur sitt skal? Är det ett smörlager för den europeiska 5 union? Nej, det är Källunge kyrka.” (Wienberg 2005:69). Kyrkorna ute på landsbygden innehåller bevis av snabbt ändrade planer, genom underliga storleksförhållanden (likt den mellan Källunges enorma kor och dess i jämförelse minimala långhus). Även Hamra visade på sådana skillnader, i en något mindre skala, vid dess ombyggnad på 1300-talet. Långhuset, som efter sitt namn, ska vara den längre delen av kyrkan, är i Hamra i jämn storlek med koret. Gunnar Svahnström anser att detta inte var med i planerna när man började bygga, så man fick korta ner långhuset för att pengarna förmodligen tog slut (Svahnström, 1991:160). Kyrkan, det ovannämnda till trots, följer den ”standard” som generellt finns att skåda i landsbygdskyrkorna på Gotland – tvåskeppigt med kor och långhus, och avslutat med ett torn. Hamras kyrka är, likt Öja, byggd i sandsten. Tornet i sig står inte helt symmetriskt med resten av byggnaden, då det är placerat vid långhusets sydvästra hörn, inte i ”mitten” (alltså väster), som brukar vara fallet. Fig. 4 Plan över Hamra kyrka (bild fr. BBR) Detta kan bero på den tidigare (alltså romanska) kyrkans arkitektur. Torsten Gislestam, tillsammans med andra forskare, är av åsikten att den osymmetriska placeringen av tornet beror på att den tidigare kyrkan inte var en avlång, treskeppig byggnad likt de andra på Sudret, utan att kyrkan var byggd i en grekisk korsform, med tornet som centralt med fyra kor byggda runt omkring, så byggnaden fick en korsform (Gislestam, 1975: 93-94).