BUIIETIN NUIYIIYIER 4, DESEMBER 2002. ÅNA.g
"Rex Stewartwith his Orchestra in Sweden October L947
"En glad Horney lohnson lyssnar på Rex"
"Repetition med Rex" "Rex Stewart's orkester med hjäIp av Simon Brehm"
Anm. Info. om Rex tum€, se Axplock sidan 7 "From RoIf Dahlgren's Collection"
Duke Ellington Society of Sweden, DESS ISSN 1400-8831
DESS c/o Göran Wall€n Redaktionsgrupp: Postgiro 11 63 75 - 7 Skogstorpsvägen 39, 191 39 Sollentuna. Bo Holmovist. Göran Wall6n Telefon/fax bostad: 08-96 52 34 E-post: [email protected] Hemsida: www. ellin gtonsweden.com
DESS medlemsavgift Vid köp avAzure-kassetter och CD Postgironr. för prenumeration är per kalenderår: Inom Norden 150 kr använd vårt Postgiro \7 63 75 - 7 av DEMS från Belgien är Pg 433 27 36-0 Membership outside Scandinavia $ 25 per annum. GodJul allesammans
Så har då ännu ett år gått med en varm sommar och just nu lite Kommande sommar kommer det att bli 20-årsiubileum för kallare klimat. Beträffande Duke Ellingtons musik har det väl StockholmJazz &Blues Festival. Det betyder också att satsninS- inte skett något speciellt. DESS har haft sex möten på SAMI och en blir ovanligt stor. Det blir spännande att se vad det blir men en helkväll på ett fullsatt Nalen under året. större än vanligt blir det. Vi får hoppas att den musikaliska inrikt- Vl försöker med att hålla sex träffar på SAMI även under ningen har lite inspiration från Duke Ellington. kommande år. Programmet för våren är inte klart iust nu men vi DESS försöker påverka, men vi får se hur det går. Festivalen kompletterar programmet löpande. Titta på vår hemsida. blir i slutet av juli och början augusti. Så var hemma i Stockholm Det har nämligen utvecklats en häftig DESS-hemsida under i sommar. hösten, titta gärna på den. Där finns tips om några kommande evenemang, adresser till DVD-film inköp, våra egna kvällar på Med vänliga lulhälsningar SAMI, allmän information och några länkar till andra Duke El- Göran lington hemsidor i USA.
aa o aa MASTAREPAVAG Bill Berry och Sir Roland Hanna Ellingtonmästerskaapet har passerat sin första fas och går mot två semifinaler och efterföliande final under första halvåret 2003. har avlidit. Fältet har formerat sig. Föliande fem går vidare till semifinal: William R. Berry, orkesterledare, trumpetare, fly- Claes Englund 20 poäng i sina bästa två omgångar av tre. gelhorn, kompositör, avled den 14 november i can- cer. Bill Berry var född den 14 september 1930. Bill LennartOdlinder 20poäng började i ett Territory band 1948 och spelade sedan under 50-talet med Herb Pomeroy, Woody Herman Bertil Lyttkens 19 poäng och M. Ferguson. I december 1961- september 1962 medverkade Bill i Duke Ellinetons orkester. 1963 Alf Lav6r 16 medverkade Bill i "My People" fChicago. 1971 bilda- de Bill Berry "los Angeles Big Band." I orkestern (tb), LeifJönsson 16 spelade bl.a. CatAnderson (tp), Britt Woodman Buster Cooper (tb) och många andra kända Basie- Sven Eriksson, Bo Nor6n och Willy Renström hade alla 15 poäng men får musiker i orkestern. Under Ellington konferensen i tyvärr upple semifinalerna som åhörare tillsammarls med det dussintal L.A. år 2000 ledde Bill ett storband med Snooky övriga medlemmar som deltagit i de tre uttagningsomgångarna. Young (tp), Pete Candoli (tp), John Lamb (b) m. fl. Det är tråkigt att se att det faktiskt finns två lO-poängare till i den Några kända LP med Bill är "For Duke" från första omgången som inte deltog i de följande två -där tycks ett par 1978, "HalIo Rev" från 1976, "Live at the Century potentiella mästare ha gått förlorade på vägen. I övrigt kan man av Plaza" frän I97 5?, " Brll Berry S hortcake " fr än I97 8. svaren dra slutsatsen att den första omgången r.ar lättast och den tredie var svårast med fem med full poäng i första omgången, två i den andra Sir Roland P. Hanna pianist, kompositör, avled den och bara en i den tredie. 13 november i en hiärtattack. Han var född den 10 Intresserade kan vända sig till Jan-Olov Isaksson som har det full- februari 1932. Han spelade bl.a. med ThadJones-Mel ständiga protokollet. Lewis Big band. Roland Hanna var en mycket upp- Nu stiger spänningen. De två 2O-poängarna placeras i varsin grupp skattad solopianist och många sörier honom både i förstås, de två 16-poängarna går också till varsin grupp medelst lottning USA och hans svenska vänner. Roland Hanna giorde och 19-poängarens placering blir också en lottningsfråga. Så skipar vi ett en LP-inspelning i.Nacka aula den 26 iuli 1979 under slags rättvisa. ledning av Rune Ofwerman som heter "Sir Roland Hanna - Spelman från Detroit - och Jungf run Gick Vi i styrelsen hejar på ALLA! åt Killan". En mycket uppskattad LP.
En höst fylld avbra musik Ellingtonsällskapet måste sägas ha haft en enastående bra höstsäsong musikaliskt sett. Tre medlemsmöten sprä-ngfyllda med den mest utmärkta jazzmusik i ellingtonsk efterfölid -en fröid att lyssna till. Dessutom har de första ronderna om Ellingtonmästerskapet avverkats och ett antal vinnare böriat kristalliseras för semifinal och final samt ett Nalenmöte dansats ut då också en av Sveriges färskaste kometer på jazzhimlen belönades med ett välförtjänt Sigmapris.
fram till befriande ironiska accenter och bidrar till ett muskulöst Den 9 september kammarformat som borde kännas trivsamt för alla åldrar och dominerades av en härligt originell Hot genreälskare. Trions begränsade format visar sig förbluffande va- lazzTrio, som presenterade den rätt vi- riationsrikt och bassaxen i sin dominerande roll törs ibland upp- dunderliga sättningen trumpet (Bent föra sig som en riktig mjukis. Persson), gitarr/banjo (facob Ullberger) En riktigt kul bekantskap alltså, denna HotJazz Trio. Och och bassaxofon (Frans Sjöström).Man dessförinnan hade Lars Berglund, DESS-medlem, vandrat i iaz- kan tycka att det skulle låta hopplöst zens fotspår genom den svenska litteraturen.Jazzen hade redan omodernt att med den kombinationen på 30-talet börjat att göra djupa ar,tryck hos framförallt svenska ge sig på Duke Ellington/ men i stället poeter. Tendensen förstärktes på 40-talet och kulminerade på 50- för en postmodernistisk låsning mynnar talet då t ex Stig Carlson, Bengt Anderberg, Svante Foerster och det ut i en skön förlösning. Bassaxofon- Gunnar Harding (för att nämna bara några få) vittnade om iaz- ens skuttande mellan rollen som ackom- paniatör och solist i full frihet leder ofta Lars Berglund i berättartagen. Foto Harley Bardh zens inflytande i sina respektive förfat- tarskap. Ett grundligt och kunnigt före- drag i vilket Ellington spelade en väsent- lis roll. Säsongpremiären för följetongen Ellington-mästaren startade i skuggan av dessa evenemang och samlade mest dem med gott siälvförtroende - men ef- tersom grundregeln är att de två bästa av tre höstomgångar räknas för eventu- ell vidarekralificering, sorterar sig fältet först mot säsonqens slut.
Årets heta jazztrio med Bent Persson (tp), lacob Ullberger (bj) och Frans Sjöström (bsx) gästar oss på SAML Foto Harley Bardh
Ett fullsatt Nalen med många unga personet som lyssnade med Den 16 september spdnning på bl.a. Thke The "A" Train, Raincheck och ett original- var det dags igen: nu var det storbandsmönstring på Nalen arrangemang av "l En Röd Liten Stuga" skrivet av Duke innan med Rune Carlssons Big Band och Anne-Lie Ryd€ och ingen- Anne-Lie tog över scenen. ting i det formatet kan jämföras med en vanlig stilla klubb- Efter konsertdelen och pausen blev det dans till Rune Carlssons kvä]] oå SAMI. Det krävs ett fullsatt hus oå Nalen för att få ett orkester fram till midnatt. Mycket uppskattat. arrangemang av denna storlek att gå runt, och det hade vi Foto Harley Bardh
också denna gång - men de cirka 270 tappra i DESS medlemsförteckning kan inte ensamma fylla Stora Salen på Nalen utan evenemanget måste med nödvändighet få en prägel av subskri- berad firmafest. I och för sig inget ont i det, men Ellington hamnar lite väl iångt från centrum även om nam- net pliktskyldigast går som en röd tråd genom kvällen, i varie fall i konsertdelen. Rune Carlsson har samlat en mycket kompetent orkestergrupp omkring sig och bandet spelar en storbands jazz som svarar mot högt ställda krav. För min del saknar jag en "sjä1", ett "uttryck" som orkestern kan kalla sin egen. Valet av Anne-Lie Ryd€ är därför symptoma- tiskt för i henne finner vi återigen en beund- ransvärd, mycket kompetent scenartist som san- nerligen inte sparar på krutet eller sig själv. Men ur mitt snäva Ellington-perspektiv ligger det hen- ne i fatet att hon är inte jazzsångerska. Hennes inspiration är hämtad från Broadway som ligger långt från Blues Alley. Men ni som inte var där skall inte tro att vi lonas Kullhammar, Sigmas stipen- Anne-Lie Rydö uppfyllde helt förvönt- inte hade trevligt för det hade vi. Och när vete- diat, framförde sin version av "I Got ningarna med ett proffsigt upptrcidan- ranerna Tommy Koverhult och Krister Anders- It Bad". Därefter ville han spela med de: FIy Me to the Moon, Sommerwind, son höjde tenorsaxarna till envig i Caravan blev sina personliga favoriter Tommy Ko- en bossa nova-variant samt Don't Get det lätt magiskt också för en urgammal jazzälska- verhult och Krister Andersson i "Ca- Around Much Anymore i duett med Rune re. ravan". Foto Harley Bardh Carlsson. Foto Harley Bardh En förncimlig saxektion bestående av Tommy Koverhult (ts), UlfAndersson (as), lohan HörIän (as), Krister Andersson (8- kl) samt Gunnar Bergsten (bar). Bakom saxarna satt trumpetarna Bertil Lövgren, Håkan Nyqvist, [ohan Setterling samt en vikare (tp) och trombonsektionen bestod av Bertil Strandberg, Magnus Sved- berg, Anders Norell, Sven Larsson. Dessutom medverkade Anders Ulberg (g), Göran Strandberg (p), Hans Backenroth (b), Bengt Stark (tr). Foto Harley Bardh
Sune Nilsson, VD Sigma, delade ut årets Sigmapris tiII lonas Kullhammar under överinseende av kv ölI en s o rk esterl e d ar e Rune Carlsson, som öven var vokalist under kväIlen. Foto Harley Bardh
Den 14 oktober de ofta rätt yviga kollegerna ur samma genera- var vi tilllbaks i SAMI:s trygga fålla igen och tion. den här gången i sällskap med 'Jonte " Hög- En trombonist, Olof Barton, medlem av Bot- man och hans baryton/tenorsax, pianisten kyrka Big Band, inledde kvällen med att utforska Michael Skoglund, basisten Per Johansson hemligheterna med instrumentet och dess utö- och trumslagaren Jocke Ekberg. Kvartetten vare i den ellingtonska orkestern under decen- spelade en svit Ellington-melodier med ett niernas lopp. Det gjorde han grundligt och kun- ganska återhållsamt och vårdat tilltal som nigt men tiden räckte inte till, mest därför att låg väl i linje med mästarens och som var lätt han tog en väldigt lång och kärleksfull omväg att sympatisera med - föga påträngande och innan han nådde fram till sina dyrkade trombon- med rika tillfällen till eftertanke. 'Jonte" siälv ister. vandrade den här kvällen ofta i Harry Car- Vem kunde förebrå honom för det eller att neys fotspår och tycks ha alldeles rätt sko- han faktiskt serverade svaret på en av frågorna i nummer att döma av resultatet. Hans oia- frågesporten som kom därefter, till den som lyss- nist Michael Skoglund var en åtminstone nat omsorgsfulit... för mig ny bekantskap som iag gärna vill höra mer av - han förvånade genom ett att Bo Holmqvist spela ett ytterligt minimalistiskt (och spar- smakat) piano i "Don't Get Around Much Trombonspecialisten OIof Barton betättade länge Anymore" på ett sätt som är sällsynt bland och väI med bl.a. sina sordiner. Foto Harley Bardh
lohn "/onte" Högman Quartet svängde bra med pianisten Michael Skoglund, basisten Per lohansson och trumslagaren /ocke Ekberg. Foto Harley Bardh o g/r,p FRA{DEN STORA DUKE, E,LLINGTON-VÄRLDEN av GöranWallön
70 minuter med delvls nytt OBS!! DESS egen hemsida material. Från 1:a konserten den hittar man under adressen: 29 oktober finns några tidigare outgivna tagningar, det gäller nr www. ellin gtonswede n. com 7,2,3 och 4 samt 13. Osäkerhet råder angående datumet. Nr 5 Där finns information om vårt och 6 finns på Magnetic Records vårprogram 2OO2/2OO3. MRCD 119. Resterande nummer Information kan nås via länkar från vår är från 2:a konserten samma hemsida till andra Duke Ellington-föreningar kväIl. Magnetic Records MRCD och andra hemsidor av intresse för 119 har alltså delar av 7:a och' 2:a DESS- medlemmar. konserten och CD-dubbeln Eu- uppdateras löpande. rope 1 (RTE 710707) har enbart OBS! Ny information från den 2:a konserten samma kväll. Kustbandet 40 år Sound of Ellington ochGoodMorning Label: Baljan CD 907 Titles: You Dirty Dog, Impulsi- Blues 35 år. Stort ve, Black and Tan Fantasy, Per- GrattisfrånDESS dido, Take The "A" Train, Chel- Under hösten firade Kustban- sea Bridge, Carar,an, Rockin' In det sitt 40-årsjubileum. Vem Rhythm, Do Nothin' Till You kunde tro det, som de själva Hear From Me, Creole love Call, säger. Stevedore Stomp, Satin Doll, Man har under åren fått Rent Party Blues, Things Ain't, stor uDDmuntran av sina Just Squeeze Me, The Intimacy h jältar.-Bl.a. skrev Louis of the Blues. Armstrong "I will come The Orchestra: Bo Ingemansson (cl-ts), Inge Palm (cl-ts), Rolf (ss-as-bar), (tp-fh), (tb), over, iust me and my little Linder Kurt Lönn Lars Ocarsson Magnus "Satchmo" trumDet and Ilydh (g), Kjell Persson (p), Bror Erik Ekegren (b), StigJohansson give a concert with your (dr). band" . Dizzy Gillespie sade på frågan om vad han ville höra av A CD production recorded in Halmstad, Sweden, October svensk jazztnder sitt Sverigebesök: "I want to hear Koooost- 9-10,1999. you can from: i Balian, P.O. Box 216, 347 24 bandet! ! ". This buy JAZZ Idag finns föliande mannar i bandet: Ljungby, Sweden. Trumpet: Bent Persson, Ola Pålsson, Fredrik Ohlsson An interesting local orchestra plays Ellington with good knowledge the Ellington idiom. The orchestra is this year Trombon: Jens Lindgren, BoJuhlin (även tuba) of Sax/klar: Göran Eriksson, Klas Lindkvist, John Högman celebrating 30 years of playing and working together and has Piano: Claes-Göran Skoglund also published a book about themselves. Gitarr/Banio: Hans "Rosten" Gustavsson Bas: Göran Lind, Duke Ellington, The Treasury Shows, Vol. 6 Trummor: Christer "Cacka" Ekhd from D.E.T.S. 9O3 9006,z-CD. Under scnhösten har man avverkat ett antal konserter i Västerås, Jerry Valburn's 6'h CD volume in the DETS-Series "Your Satur- Uppsala, Stockholm. T1wärr blev Göteborg och Lund inställda. day Date With The Duke" is now arailable. Recording date: Kustbandet gjorde en mycket uppskattad konsert i Konserthuset Evansville, Indiana, June 76, 7945 (15 takes). The music is from den 17 november. LP D.E.T.S. 10. The 2nd date is from Akron, Ohio, June 23, 1945 (18 takes). The Kustbandet firade sitt jubileum tillsammans med 35 års jubileran- music is from LP number D.E.T.S. 11. de "Good Morning Blues" från Uppsala. Där finner vi bl.a. Bosse The lastdate is fromNewYork, October2l (1 take) and October Broberg (tp), Claes Jansson (vo), John Högman (as, ts, bar), Tho- 28 (9 takes), 1945. The music is from LP D.E.T.S. 27 and28. mas Arnesen (g-vo), Jan Wärngren (p), Thomas Lindroth (b), Are all the recordings betweenJune 23 and October 21 coming Björn Sjödin (tr). later on? On the LP it also says October 20? and October 27? Nya CD-utgåvor EllingtonianTäles Man hittar dem hos: Bo Scherman, Jazz och Blues på Scheelega- Label: Mainstem MCD0021 tan 12, Stockholm, tel: 08-652 92 9l Tenoristen Ken Peplowsky spelar ofta i Sverige. Ken har nu spelat in en ny CD medJohn Horler (p) and Phil Lee (g). På CD:n Duke Ellington atthe Alhambraln Paris finns bl.a. följande titlar: Viscount, No One Knows, Mr Gentle Very Sad Eaters och Label: Pablo PACD 5313-2 and Mr. Cool, Ballad For Very Tired and lotus Inspelningsdatum 29 oktober 1958. Blue Serge. Titlar: 1. Take The "A" Train, 2. Medley, 3. Newport Up, 4. Ten- derly, 5. Juniflip, 6. Frustration, 7. Kinda Dukish and Rockin- in Al Hibbler Sings the Blues - Monday Everyday Rhythm, 8. Jeeps Blues, 9. All of Me, 10. Things Ain't What coL-cD-6323 They Used To Be, 11 . Jam with Sam, 12. Hi F'o Fum, 13. Diminu- Dessa inspelningar fanns tidigare på en Ll Reprise R-2005 ,fränl96I. endo and Crescendo In Blue. Ljudet på CD:n är superbt. Gerald Wilson är orkesterledare och han skrev arrangemangen. DukeEllingtonwith met med över $400 på auk- tion. Dessa LP-inspelningar CharlesMingusand har alltså varit svåra att få tag MaxRoach på men musikaliskt är defta MoneyJungle inte bland det bästa som Duke har spelat in. I övrigt Label: Blue Note Records finns givetvis ett antal out- 7243 5 38227-2 givna tagningar som komple- Now a new 24-bit CD is on the ment till tidigare utgi\,11a LP market. It contains the same ta- kes as earlier LP:s and have two never issued alternate takes of "Switch Blade" and "Rem Blues" Första CD:n innehåller (Blues For Blanton). föllande: The marketing story of this session September 17, 1962 gives a Eastbourne Performance, RCA Victor APLT-1O23, inspelad i Con- picture of how record buyen are manipulated. gressTheatre, Eastbourne, England, 1 December, 1973 First came the LP:s: United Artists UAJ (s) -1a017 or UAS 5632 Första delen innehåller allt material från Eastbourne LP:n med with the followins content: ett tillägg och det är Mecuria, the Lion (4 mlnuter). MoneyJungle, les Fleurs Africalnes, Very Special, Warm Valley, Wig Andra delen innehåller bl.a. material från Pittsburgh JazzFesti- Wise, Caravan, Solitude (7 takes). val från den 20 juni 1965: House of Lords, The Second Portrait of Then came another LP: Biue Note - CDPT 46398 or BT 85129 The Lion samt tidigare outgivet; Ellington's Father's Day Greeting. (1986) added with four takes as follows: Den 28 februari 1968 i RCA Studio A. i New York insoelades Sweet Money Jungle, l,es Fleurs Africai nes, Very Special, Warm Valley, Wi g Fat and That, Satin Doll, Carolina Shout (tidigare outgivet). Första Wise, Caravan, Solitude . numret oå CD:n är Take The "4" Train från CD:n Solos, Duos, Trios New takes are Solitude (alt.), Backuard Country Boy Blues, A Uttle Bluebird 2178-2-RB. Max (Parfait), A Little Mar (alt.), Rem Blues, Switch Blade, (13 takes). And now the new CD from Blue Note with the following Andra CD:n innehaller enbart inspelningar från Duke at Täng- contents: MoneyJungle, Les Fleurs Africaines, Very Special, Warm lewood Pops RCA Stereo Valley, Wig Wise, Caravan, Solitude, Switch Blade, A Little Max The Duke At Tänglewood with Boston Orchestra, ISC-2857. Inspelad i Tänglewood Music Center den 28 juli 1965. (Parfait), Rem Blues, Backward Country Boy Blues, Solitude (alt.), A Little Max (alt.), and new takes Switch Blade (alt.), Rem Blues Dirisent är Arthur Fiedler. s ju tagningar berättar Duke om sig s jälv i avsnitt om 1-3 (alt.), (15 takes) Meltan y2 inspelade under hösten 1965. I finns allt material There are furthermore a few more LP:s in the market from this miiltt, övrigt från LP:nmeä. Från CD:n Duke Eilinston Edition kom- session. Will there be more takes or alternatives from the same Centinnial Petal (Duke solo). session for another CD??. At the moment and to our knowledge mer love Scene och Singel of ahose Dessutom följande repetitioner som tidigare är out- Monk's Dream and Slow Blues are still unissued. tillkommer givna: The Mooche x 2, Love Scene x2,I'm Beginning to See the Light, Do Nothin' Till You Hear From Me, Satin Doll. Duke Ellington -Love You Madly Label : Collect ables COL-CD -7 t72 Tredje CD:n innehåller Reader's Digest inspelningar Earlier a Vee Jay Records LP. The CD contains most of the issued Tre inspelningsdatum finns: 2,3 samt 4 september 1969 i RCA Ellington from Duke's 1952 Carnegie Hall Concert. It does not Studio C, New York. include recordings with Dizzy Gillespie, Stan Getz or Billie Holiday. Tidigare LP-utgivna inspelningar av Reader 's Digest utgörs "Body and Soul" with Duke's Orchestra and Dizzy is also missing. av de första 11 inspelningarna. Därefter kommer ett antal outgiv- na inspelningar: La Dolce Vita, Alfie, A Taste of Honey, Summer Mr. Gentle &Mr. Cool Samba, One Note Samba, Soon It's Gonna Rain x 3, Moon Mai- Label: Kokopelli Records 1300 den, Walking Happy x 3. En är med Titel: A Tribute To Duke Obs! ! Det finns två Moon Maiden. tagning orkestern Att han talar gärna Ellington och på den andra tagningen siunger Duke. och mycket, det vet vi, men att han siunger är mycket sällsynt. En nygammal CD inspelad i iuni 1994 med David "Fathead" New- man (ts-as-fl) hittades nyligen. NybokomCharlesMingus Davids medmusikanter är Ron "Tonight At Noon" by Sue Graham Mingus Carter (piccolo bas), Jim Pugh New York: Pantheon, 2OO2 (tb), Lewis Nash (tr), Peter Wash- Det har kommit ut en ny bok som är skriven av Charles Mingus ington (b), David Leonhardt (p). hustru Sue Mingus. Den visar att det inte var lätt att leva tillsam- Följande titlar är inspeiade: mans med Charles som Sue gjorde under de sista 15 åren av hans liv. Don't Get Around, Preiude to a Sue berättar många legendariska hlstorier om hur Charles \ar som Kiss, Mr. Gentle & Mr. Cool, Al- person. Under mitten av 60-talet slutade han att spela och kompo- most Cried, I Let a Song Go Out nera under c:a tre år. Kanske detta berodde på att Erik Dolphy dog 29 of My Heart, What Am I Here For, Happy Reunion, Come Sunday, iuni 1964 och att Charles' inspiration försvann. Dock blev Duke Creole love Call, Jeep's Blues. Ellington mannen som fick Charles att börja arbeta igen. Den 29 Mr. Gentle & Mr. Cool var ett feature nummer för Ray Nance september 1969 spelade Duke på Zellerbach Hall, University of Cali- (vi) and Harold Baker (tp). Sedan blev det på 60-talet tre ggr med fornia, Berkeley, CA. Och till denna afton inbjöds Charles att spela Ray och Paul Gonsalves. Sista gången i Stockholm den 8 iuni 1963 med sin egen grupp. Duke rzar den penon som Charles älskade mest på Gröna Lund. En underbar inspelning finns med Ray och Harold här på iorden, berättade Sue. Efter denna händelse spelade och ar- från den 2 november 1958, på video ! ! !, som dock är outgiven på LP rangerade åter Charles fram till sin död den 5 januari7979. ochCD. "Tonight At Noon" är framförallt en kärleksförklaring till Char- les Mingus och måste läsas av alla hans beundrare. D'ANDREA-SOLO 5 -DUKE Förväda inte boken med den CD med samma namn som finns Label PhilologyIll 4O5.2 att köpa. En nyutkommen italiensk CD med en italiensk solopianist Franco D' Andrea. Inspelad i april 2001. UppsalaWinterSwing CD:n innehåller åtta Duke Ellington standards. Från "Täke The Den 25 januari är det dags igen för 12:e gången med Winter till "Solitude". Swing i Uppsala. Ärets uppställning har följande musiker: Kristin Hedmark med Berndt Egerbladhs Trio, rockjazzstorban- Duke Ellington "Live and Rare" det MilitantaJazzmusiker från Göteborg, Jacques Werup spelar Label Bluebird 09026 63953 2 klarinett och saxofon och berättar om kärleken och livet, tre lintligen har denna CD kommit till Sverige. Den innehåller en del danska damer utgör gruppen Ladies Sing The Blues, Miriam Aida nytt med sina tre CD-skivor. Men det är framförallt tagningar från och Fredrik Kronkvist kommer med sin grupp A Bossa Electrica, 1969 för Reader's Digest, som kom ut med flera olika samlingsal- gitarrswing blir det med Hot Club de Norvöge, dans till damor- bum för storband som är intressanta. På B0-talet betalades LP-albu- kestern Satin Dolls och Swingsters, premiär för Martin S jöstedt Band med Magnus Lindgren på saxofon, Jan Lundgren Trio Annu ett minnesmärke rivs i Washington konserterar och sköter det avslutande iammet. På 2O-talet rar pianisten louis Thomas aktiv som orkesterledare och Priset är 360 kr för hela dagen, vid frågor ring tel: 018-55 67 41 till artistagent. Han arbetade me d 'fhomas 's Capital City Clef Club på Björn S jödin. 901 R Street, NW. Lokalen var samtidigt en viktig träffpunkt för srarta musiker. 1920 skapade Louis Thomas en kabard och Restau- Närbilföraren Harry Carneylurade densvenska rangen Oriental Grill i huset. Här uppträdde och arbetade Duke polisen tidigt i karriären och utvecklades som pianist, orkesterledare och kompositör. Duke's tidiga sättningvar: Duke (p), SonnyGreer (tr) I Dukes orkester fanns det speciellt två muslker som behärskade och Sterling Conaw:ry (b/g). Andra musiker som spelade på sam- andas genom näsan spela sitt instru- tekniken att och samtidigt ma lokal var Sandy Willlams (tb), Claude Hopkins (p) samt sånger- ment. Det gäilde framförallt Harry Carney och Clark Terry. Det är skan Ada "Bricktop" Smith. Ada blev några år senare den som mera en glmmick än en musikalisk prestation. För några år trots allt fixade ett jobb till Duke och hans orkester i Restaurant Barron Wil- följande från sedan berättade PepperAdams i NewYork 60-talsepisod kins Club i Harlem. Stockholm. Nu meddelar våra Washington vänner att husägaren river hu- hade Duke och Harry Carney deltagit i ett Vid ett tillfälle set för att bygga bostäder. Sorgligt men sant. Redan tidigare har på snaps och party efter en konsert. Det biöds smörgåsbord och man rivit huset där Duke föddes. alla trivdes och mådde bra, så även Harry. Harry brukade ofta köra hem med Duke som passagerare. Så också denna afton. Men Årets nya Advance Musik katalog plötsligt var det poliskontroll med alkoholtest och ballong. Harry tog ballongen och blåste. Vad poliserna lnte visste var att Harry MusikförlagetAdvance Music i Tyskland har publicerat en förnäm- sög in ny luft genom näsan och blåste ut den i ballongen. Tricket lig katalog över allehanda noter, arrangemang o.s.v. som finns på lyckades och Harry och Duke kunde fortsätta den avbrutna bilre- de ras marknad. Det gäller inte baralazzutanäven annat material för san till hotellet. blåsorkestrar etc. Det är väl en något sorglustig historia. Om den är sann kan Intressant för Ellingtonvänner är att det finns en hel del origi- dock endast Duke och Harry Carney bekräfta. nal arrangemang för storband som i och för sig har funnits tidigare Walter Schaap, TDES, New York, publicerade denna historia. men som här ingår i denna tämligen kompletta katalog för s.k. tryckarrangemang. En helt annan historia är när Goran Kajfes pappa Davor undrade Jamey Aabersolds berömda kompskivor får självklart ett stort om inte Goran, då 14 å1, skulle kunna få träffa Clark Terry på utrymme och nyheter därifrån ser ut att komma regelbundet. Den- Mosebacke efter en konsert. Det vore intressant att få lära sig lite na katalog rekommenderas till alla som spelar själv i någon form. om dennes speciella andningsteknik. Bo Stenhammar tillfråga- Kan beställas via nätet: des och det gick bra. Clark var på gott humör och trots att han var www.advancemusik.com E-mail: [email protected] trött tog han sig tid att sitta ner med denna l4-åring och hans eller adress: Advance Musik GmbH, Maieräckerstrasse 18, 721 08 trumpet. Många ville tala Rottenburg, Tyskland 1.1111 41:c'i5tx med Clark efteråt, men han viftade bort alla och Rex Stewart med orkester i Sveige L947 satt sedan koncentrerat i Rex turn€ i oktober/november 1947 bestod av föliande musiker: 30 minuter och under- Don Gais (p), John Harris (kl), Vernon Story (ts), Sandy Williams visade Goran. Goran ö - (tb), Bill Houston (b), Ted Curry (tr), HorneyJohnson (vcl). En \ l.?"|'"'t de på sin trumpet ända extra attraktion på turn€n var Bob Laines lvartett. It\;:,L tills Clark var nöjd. Följande orter besöktes: Göteborg, Uddevalla och Tiollhättan, Clark är verkligen Malmö, Helsingborg, Köpenhamn, Stockholm. Åv!"tst{t{fr{'s'}'11}41 ., privat den.vänliga och En stilla undran är: Vad hände med Vernon Story efter 1949, dä 'i t1*-ld l4.I I vatma människa som c:a 25 är? En oerhört positiv överraskning som enligt samtiden man tror att han är. Han är mycket seriös spelade med en enastående teknik och formidabel swing. och allvarlig i sitt förhållande till musiken och han vill alla väl Tios- kan lämnas till DESS. och hiälper gärna till. HorneyJohnson \ar ett artistnamn för Täeda Stamialew I dag spelar Goran framgångsrikt trumpet med saxofonisten Arrangör för turn€n var tidningen Estrad med ansvarige Nils Hell- Per "Ruskträsk" Johansson i gruppen "ODDJOB". ström samt medarbetaren Rolf Dahlgren. Rex Stewart-Boy Meets Horn Panr 2 By Richard Ehrenzeller from TDES, New York
About the only record date Rex from this period did without Brick's hearsal band" in the mid 1940's. On this date, Rex nas invited to ioin participation \.^ras his date for Capitol ofJanuary 25, 1945. Admitted- it and they made recordings for Associated Transcriptions. Rex and ly, these recordings have the same sound as ones arranged by Brick. trombonist Sandy Williams got most of the solos. Brick's arrange- The group had Harry, Lawrence, Al Sears, Eddie Hef,vood-piano, ments were the real stars of the session. After being associated with Ulysses Livingston-guitar, Junior Raglin-bass and Keg Purnell-drums. Rex and his recording sessions all those years, Brick's writing showed The gem ofthis sessionJoya Sherrill's noveltyvocal on "BlueJay." considerable Elllngton influence. All these recordings can be found This song was played at the 1998 Ellington Conference at the presen- on the LP, Brick Fleagle & Rex Stewart-Previousl)z Unreissued IAJRC tation byJoya, to her surprise. The instrumentals from this date can 37. They are most deserving of reissue on CD. be found on the previously mentioned Classics CD. "BlueJay" can My least favorite session form this time is the one Rex dld for be found on Rex Stewart 1946-1947 Classics 1016. All these recor- Mercury Records on February B, 7946. His remake of "Boy Meets dings along with an alternate take of "T'Ain't Like That" can be Horn" seems to be the only significant track made on it. The other found in the Mosaic Records boxed set, Classic Capitol Jazz Sessions tracks feature a lot of Rex's singing, some of it in the "bathroom MD12-170. humor" mode. These recordings can be found in the box set, Blues, Towards the end of 1945, Rex was recording without other El- Boogie & Bop-The 1940's Mercury Sessions Verve 314 525 609-2. This lingtonlans. On his record date ofJuly 30, 1945 for English Parlop- box set also contains all of Cootie Williams' recordings for that label hone, bassist Junior Raglin was the only other Ellingtonian in the and the Jay McShann record date of October 27, 1951 with Ben group. They are joined by the then future Ellingtonian Tyree Glenn Webster. on vibes and trombone. Brick is the guitarist and arranger. These The last record date (at least that I know of) Rex made with recordings can be found on the CD, Rex Stewart and Wingy Mano- Brick was a quartet date for H.R.S. under Brick's name on May ne-Trumpet Tive! Prestige PCD-24779-2.This CD also contains Rex's 5,1947. Mostly, it features the singing of bassist Chocolate Williams. Swingville album The Happ)z Tazz of Rex Stewart. Rex has nice solos on every tune. This nice, but not too terribly The best recordings that Rex made with Brick were with Brick's big band on August 22, 1945. Brick organized a well received "re- .....continued on the next page important date can only be found in the Mosaic box set, The Com- When he returned to the United States plete H.R.S. Sessions MD6-187. from Australia in 1950, Rex discovered that Rex recorded a quartet session in his name for H.R.S. inJuly the music scene had changed. There was 1947. Pianist Billy Kyle and drummer Cozy Cole were in the group. far less demand for swing era This session features some rather wild playing by everyone. The jazz. fl91 /svsr, there was much master takes can be found on the CD Rex Stewart 1946-1947 Classics more demand for traditional 1016. They and an alternate take of "Madeleine," named for the or Dixieland jazz. This article French ja'z critic Madeleine Gautie4, can be found in the aforemen- will cover this type of recordings tioned Mosaic H.R.S. box. Rex made in the 1950's. The last known recording Rexmade before his trip to Europe in About the first recordinqs I have I 1947 was a live two sided 78 of "lMay Be Wrong" which can be that Rex made in this survev, are found on Classics CD #1016. Timme Rosenkrantz originally issued where he was a nart of tromboni;t Will this. Shortly thereafteq, Rex and his group left for Europe. The next Bradley's group from sometime in article in this series will cover the many recordings he made in 1953. I have them on two Grand Award Europe from 7947 tol949. label LP's, Dixieland Iazz GA 33-310 and Also, thanks should be given to Dan Morgenstern, the director Tazz Dixieland Stlzle GA 33-313. These of the Institute of Jazz Studies for his many liner notes found in the recordings have been issued also on the "omnibus" jazz reissues where Rex s recordings from this period are Concert Hall label and their recording rouno. date has not been pinned down. The gro- Inlate 7947, Rex embarked on an extended European tour up consists of Will Bradley-trombone, Rex- with his working group. It conslsted of Sandy Williams-trombo- cornet, Bud Freeman-tenor sax, Bill Steg- ne, John Harris-clarinet and alto sax, Vernon Story-tenor sax, meyer-clarinet, Louis Stein-piano, Barry Gal- Don Gais-piano, Ted Curry-drums and Honey Johnson-vocals. braith-guitar, Trigger Alpeft-bassAlpert-bass and Paul Kashi-Ki The bassist would be whomever they could pickup locally. Sandy an-drums. On all the recordings, Rex is hls exuberant self and Williams was a well-known veteran of many big bands. I am generally dominates the ensemble's playing. I feel that his best particularly fond of Vernon Story who sounds like he had liste- solos are on "Sunday" and "Ja-Da" f rom the latter album. ned to tenor saxophonists Coleman Hawkins and Don Byas. No The first records that Rex made as a leader in this survey is one seems to know what happened to him after 1948. The group's from June 1953, Dixieland Free-For-All lazztone J-I202. Although repertoire consisted of dixieland, originals, and swing and well- its liner notes state it was recorded live, but I do not think so. There known Ellington standards. Fortunately, there are a few instanc- is what sounds like dubbed in applause after each number and es of the group being recorded live. there is no crowd noise during the performances. The group has Their first destination was Sweden. They went into the recor- some unique performers. Clarinetist AIbert Nicholas is normally ding studio on November 25, 1947. These recordings can be found thought of as an expatriate. Here he is making a rare post-war U.S. on the CD, Rex Stewart 1946-1947 Classics 1016. They also made a recording. Also in the group is modern pianist Herbie Nichols. live broadcast from Stockholm that month. It can be found on Most of the album is up-tempo numbers and there is little tempo the CD Americans in Sweden Bear Records BCD 2000-2. "Echoes variation. I think the album suffers because of this. of Harlem" was their opening theme. HoneyJohnson sang Rex's A far better album is The Irrepressible Rex Stewart JazzologyJ- original, "Waitln' For the Train to Come In." Rex's cornet show- 36. This is one of the rare George Buck recordings that have not case on "Boy Meets Horn" was next. He then sang his original, been reissued on CD. It was recorded live at the Deer Head Inn "Run to the Corner." The group got its solos in on "Basin Street sometime in 1954. Its mood is more subdued that the previous Blues" and "Mood Indigo." Like any group that played on the record. Rex does his "talking through the horn" routine on "Rex's radio, they were promoting their recent recordings. Only "Mood Blues." He quotes many well-known tunes on the introduction of Indiso" was not recorded November 25. "When the Saints Go Marching In." Multi-instrumentalistJohn The next month they went to France. They were recorded live Dengler (who played baritone sax on the previous album) plays on December 5 at the Salle Pleyei. These recordings were issued on ciarinet on this one. What makes the album more remarkable is three 12 inch 78 rpm records. They now can be found on Classics the cohesion of the group, when most of them are not well known. CD #1016. Then from December 8tr' through the 10ft, Rex recorded With all the recording of traditional jazz that Rex did, it would and astounding 22 recordings over the three days. Mostly theywere be only natural for Rex to join up with Eddie Condon. The disco- of his working group. However, there is one real gem, reunion graphies list three albums they did together in 1958 and I have recordings with guitarist Django Reinhardt. Only two standards only one. Tiger Rag and All That Iazz World Pacific WP 1292istl:'e were recorded, "Night and Day" and "Confessin'." While these re- only album Eddie recorded for that label. TDES member George cordings are not on the leve1 of their first meeting, they are much Avakian produced it. Its music is mostly the repertoire of the Origi- better than Rex's other studio recordings from this time. I am parti- nal Dixieland JazzBand and it is played with the usual Condon cularly fond of "Confessin'." The recordings of December 8fr can be exuberance. The group consists of Eddie Condon-guitar and lead- found on Classics CD #1016. The recordings of December 9'h and er, Rex, Cutty Cutshall-trombone, Bud Freeman-tenor sax, Herb 10th can be found on the CD Rex Stewaft 1947-1948 Classics 1057. Hall-clarinet, Gene Schroeder-piano, [eonard Gaskin-bass and Ge- In early 1948, Rex's touring band broke up. Sandy Williams orge Wettling-drums. returned to the U.S. in March 1948. As 1948 progressed, Rex was There is only one CD in this survey, Rex Stewart-Late Date recording more with European musicians. He made two recording Simitar 56132. Here, Rex is joined with oid friends Buster Bailey, dates in Switzerland with the then up-and-coming French pianist Vic Dickenson, Arvel Shaw, Marty Napoleon and George Wettling. Bernard Peiffer on April 30 and May 5, 1948. In July, Rex went They play a lot of the same tunes and Rex gets to show off his behind the "Iron Curtain" and recorded in East Berlin. Mostly, they affects. When compared with the other albums in this survey, this recorded dixieland numbers at that session. They also recorded the is not one of the better ones. German song, "Bei Dir War Es Immer So Schön." Rex has a nice solo The last album in this survey, Bobblz Donaldson-Dixieland Tazz on this piece and it is all the more remarkable in that he probably did Partlz Savoy SST 13003, recorded on May 22,1958, is not a traditio- not hear this song before the session. This occurred during the nal iazz album for the most part. Only "Farewell Blues" can be Berlin Air lift. "Air Lift Stomp" *as renamed "Amiga Stomp" for the considered part of the traditional jazz repertoire. They play four East German record label due to political considerations. These re- Richard Rodgers tunes on the album and Rex has a feature on cordings can be found on the CD, Rex Stewart 1948-1949 Classlcs "Oklahoma." Mostly, it sounds like small group swing music. The 7764. group consists of Bobby Donaldson-drums and leadeq, Rex, Emmett In earlv 1949, Rex returned to France and made his other temar- Berry-trumpet, Buster Bailey-clarine! Vic Dickenson-trombone, Red kable European recording session. Averyyoung Ciaude Bolling had Richards-piano, Al Lucas-bass and tuba and Bucky Pizzerelli-guitar a big band and organized a session backing Rex. Five out of its eight and banjo. This album is worth seeking out for its repertoire aione. pieces were either Ellington compositions or pieces that Rex recor- One last item should be mentioned. On the television show ded with the Eilington Orchestra. That summer he some how got The Sound of Tazz Rex participates in the jam session led by into Great Britain, despite the union regulations. He made a record Henry "Red" Allen. Listen to Rex's solo on "Wild Man Blues." date with local musicians onJune 26tr'. All these recordings can be He outplays Red. This recording can be found on the videotape found on the Classics CD #1764. of thls show and on the LP, The Real Sound of Iazz Pumpkin Rex soon afterward sailed for Australia and made quite a bit of 116. There are many other LP and CD issues of this show. It is recordings there. I have not heard them and am patiently waiting not on the Coiumbia CD which is from the practice session of for the next Classics CD. In the next installment, I will discuss a few days earlier. Rex's recordinss of the 1950's and 60's. Will be continued in the next issue Här fortsätter en lätt frispråkig och nå- Ett reportage skrivet av Richard O. Boy- got kortad artikelserie, som kommer att er. Oversättningen stundtals diskutabel löpa i flera avsnitt i vår Bulletin. Det är men återges i ursprungligt skick. Det bör- en lite ovanlig artikelserie och en av de lade publiceras i tidningen Estrads okto- få som utan skönmålning berättar om bernummer 1945 och fortsatte t.o.m. mai hur Ellingtons vardag kunde gestalta sig. 1946, sammanlagt åtta avsnitt. OnTheRailroad. Del5.
Återigen spelar han de melankoliska ackor- säga rarandra. Flyktingen visste föga om jazz den och utvecklar melodin. "Men hon kom- men han visste att Stokowski, Stravinsky och mer inte", säger han "hon kommer inte. Milhaud hade sagt att Ellington var en av de Grabben sitter där, kanske en timme, lutad största moderna kompositörerna. över bädden, alldeles ensam." Melodin är fär- "Man kan inte skiiva musiken fullt rik- dig och det är tid att arbeta ut ett arrange- tigt", sade Duke på tai om sina kompositions- mang på den. Lawrence Brown reser sig med sin trombon och metoder, "om man inte känner till hur den, som skall speia den, spelar en kompak! varm fras. Duke skakar på huvudet. "Lawtence, speiar poker". jag vill ha någonting som du spelade i Awful Sad", säger han. "Absolut phantastisch" mumlade tysken. Duke såg förvånad Brown ändrar sitt förslag och det ändras i sin tur av Tricky Sam ut och skrattade. Nanton. Också en annan trombonistJuan Tizol säger: 'Jag vill ha "Ett sådant varmt, enkelt skratt ni ha4" sade flyktingen av- det lite mer dröjande." Duke kanske gör någon variation på ett av undsjukt. förslagen. Så säger han, "Kom nu grabbar. Var allvarliga. Kom ner Duke skrattade igen. "Nei, vad jag menar är", sade han, "man här Floor Shaw - han talar till Ray Nance -och tala till mig med din måste skriva med vissa musiker i tankarna. Man skriver precis för trumpet." För ett ögonblick eller så är luften fylld av det anskräm- deras förmåga och naturliga impulser och ger dem möjligheter att liga I judet av klarinett, saxofon och trumpet, som växelvis försö- göra sitt bästa. Man måste känna varie man för att veta'"ad han ker sina variationer på temat. Johnny Hodges föreslår en takt på sin reagerar inför. En tycker om mycket enkelt broderi, en annan altsaxofon. Harry Carney säger kanske att det är för virtuosmäs- tycker bättre om temat. Varje musiker har sina favoritlicks och sist för hela saxsektionen och det skall renas och förenklas. "Kom man måste skriva dem." nu grabbar. låt oss spela så långt", säger Duke. Under det att orkes- "Sina favorit-licks, Licks?" frågade f lyktingen. tern spelar unisont, stimuleras de olika musikerna rarandra och "Sina favoritfigurer", sade Duke. Han tittade ut genom fönst- nya id€er växer fram; ett tränat öra kan höra Rex Stewart ta en id€ ret. "Jag gillade verkiigen inte att behöva lämna den där donnan", från Brown och brodera litet på den och ge den en ny karaktär. sade han vänligt. "Jag hade iust träffat henne. Hon var klar och Duke höjer handen och orkestern slutar att spela. De spelar igen serverad för mig. Paketerad i cellofan helt och hållet." och igen, och nu böriar trumpetema bli rundare och säkrare, trom- "Vasa?" sade tysken. bonisterna klarare och renare, saxofonisterna miukare och på bot- "Jag vet vad som låter bra på en trombon och jag vet vad som ten, hörs det stadiga beat, beat, beat, beat fyra siag i takten av låter bra på en trumpet och det är inte detsamma", sade Duke. "Jag trummo! bas och gitar4 och de precisa, silverrena tonerna från vet vad Tiicky Sam kan spela på en trombon och jag vet lad Law- Ellington vid pianot, allting växer, utvecklas, passar ihop, tills Duke rence Brown kan spela på en trombon och det är heller inte samna plötsligt stannar genom att ropa, "Alltför mycket trombon!" Juan sak." Tizol anmärker: "Jag tycker det är för iazzigt för sådan här typ av "Skriver ni aldrig bara av inspirationen?" musik. Jag vill ha det mer legitimt". Och han spelar på sin ventil- "Jag skriver för min orkester," sade Duke. "Jag kanske, som ett basun. "Well, du kanske har rätt", säger Duke, "men jag tycker exempel, kommer på ett härligt tema för en oboe, men jag har fortfarande att när Sam får in sin plunger så skall han spela med lngen oboe och det intresserar mig inte. Min orkester är mitt in- smea4 " Återigen börjar orkestern fiån bbrian, allt efter dåt pojkar- strument. Min orkester är mitt instrument till och med mer än na spelar, ropar Duke ut direktiv. "Som gamla Dusty" säger han mitt piano. Jag skall säga en sak om mig och min musik - jag är kanske och just som han säger det förändras uttrycket och for- som en bonde." men. Eller han kanske lutar sig mot en musiker och säger, "som "En bonde som får saker attväxa?" du giorde i Mooche", eller han kanske ropar på Carney, som dubb- "En bonde som får saker att växa. Han sår sin säd och iag min. lerar på klarinett, "klarinetten är för mycket under Tricky! " Hans Han måste vänta till våren för att se om grödan kommer upp, men händer dansar fram över tangenterna under det att han rör sina lag kan se min meddetsamma. Samma kväll. Jag behöver inte breda, skälvande axlaq den ena högre än den andra, och hans vänta. Det är min belöning." ansikte har ett inåtvänt, hah,'t leende. På en signal från Duke reser "Mr. Ellington, hur kommer ni på dessa förtiusande melodiska sig nu flera musiker med temat väl uppfattat och tar sina solon. passager?" Hans pekar på den solist, han viil ha och höjer sitt högra pekfinger "Man kan göra någonting mycket vackert genom att blanda och så länge musikern inte kommer alltför långt från temat låter tromboner och saxar," sade Duke. "Ett riktiSt plommonstop, inte Duke honom fortsätta . Kanske två timmar har gått. Gryningen ett av aluminium, en som ger en stor, rund, ihålig effekt." börjar komma, men nu känner pojkarna för musiken och kan inte "Ett riktigt plommonstop?" iåta den rzara. De spelar och spelal, rockarna åker av, hattama på "Ett riktigt plommonstop." nacken, skorna av, deras strumpklädda fötter slår upp och ner på "Inte ett av aluminium?" golvet, ögonen är slutna, föttema är långt från varandra när de får ett "Inte ett av aluminium." solo och de lutar sig tillbaka som om de kunde spela starkare och "Phantast isch" sade flyktingen. bättre på detviset. Nu tarJuanTizol en bit notpapper och börjar skriva Duke skrattade. Han sade till Sonny Greer, sin trumslagare ned orkestreringen under det att orkestem alltjämt spelar. När orkes- "Jag gillar inte att jag missade den där bruden, hon var paketerad tern stannar för en andningspaus, experimenterar Duke med nya, förmig-icellofan." rika ackord, använder dem kanske, awisar dem kanske, arbetar må- "Flyktingens bleka blå ögon stinade oavvänt på Duke. "När hända ut ett pianosolo som kan passa i små pauser under det att brass inspirationen komme4 Mr. Ellington," sade han tiil slut, "då skri- och saxar talar ftam och tillbaka. När Tizol har slutat och fått arrang- ver ni natiiriich?" emanget nedskrivet är det kanske ett helt nytt, som kommit fram. "Det är för det mesta redan nerskrivet, ty det spar tid," sade Musikerna börjar spela iger; någon kanske ropaq, "Vi glömmer tå- Duke. Han ville gärna gå det syntes, men vagnen var fuli och det get" !" och då blir det rusning till tåget, som skall föra orkestem till ett fanns ingen annan plats. "Det är nedskrivet även om det bara är en nytt engagemang. basis. Det finns inget givet system. För det mesta skriver iag och Duke tycker om tåg, ty som han säger, "Folk kan inte ruscha arrangerar det. Ibland skriver jag det och orkestern och iag samar- på en, förrän man skall av". Han tycker också om dem, därför att betar om arrangemanget. Ibland gör Billy Strayhorn, min arrang- uppassarna på restaurangvagnarna känner till hans förkärlek till öq, orkestreringen. När vi alla arbetar tillsammans, kanske någon mat och han brukar få alldeles speciellt bra betiäning. På resorna får en id€ och han spelar den då på sitt instrument. En annan gör händer det att människor ger honom papperslappal, på vilka han kanske ett tillägg och får ut någonting av det. En annan kanske skall skriva sin autograf. För inte så länge sedan på en resa mellan spelar ett riff och frågar, "Vad gillar ni det här?" Trumpetarna Cleveland och Pittsburgh i dagvagn satt en tysk flykting med försöker kanske någonting tillsamrrrans och säger "Lyssna på det sorgsna, bleka, blå ögon näst intill Duke. Tysken hade en gång här." "Det kanske finns olika åsikter om vilken sordin som skail spelat kammarmusik i Stuttgart och han bad om en autograf, användas. saxsektionen kanske vill ha ett smear i frasen." varefter de båda böria att konversera. En av Dukes vänner råkade "Schmear?" vara nänzarande och klottrade ned på ett papper lad de två hade att "Smeaq," sade Duke Artikeln fortsätter i nAsta nummer Duke to LatinAmerica L968
In September 1968 Duke and his Orchestra arrived in Latin America for the first time. The Orchestra toured in Brazil, Argentina, Uruguay and Chile between September 2 up to September 15. Then the Orchestra returned to the States again for a few one-nighters. Its second tour back to Latin America was to Mexico and began September 23 up to September 30.
Members of the Orchestra were: (tp) Cootie Williams (CW), Wil- Suite". It seems that the film was not dlstributed very well. The lie Cook (WC), Cat Anderson (CA), Herbie Jones (HJ), Mercer film contains different views of pyramids and on the streets you Ellington (ME); (tb) Lawrence Brown (LB), Buster Cooper (BC), can see people dancing. There is a beautiful scenery with an old Chuck Connors (CC); (reeds)Johnny Hodges (JH), Paul Gonsal- train coming slowly to the music of "Happy-Go-Lucky-Local". ves (PG), Russell Procope (RP), Harold Ashby (HA), Harry Car- Some of the contents of "The Mexican Suite" is included in the ney (HC); (p) Duke Ellington (Duke); (b) Jeff Castleman (JC); later one. ((dr) RufusJones (RJ); (vc) Trish Turner, Tony Watkins. Willie Cook and Paul Gonsalves recorded with local musici The orchestra made one LP during the tour called "The Duke ans an LP, on September 17, called "The Buenos Aires Sessions". In San Paulo" (very hard to find, the sound is not very good) and After the tour Duke recorded his memories of Latin America in also a film/video in Mexico, which came out on the market 1984, New York.on November 5. called "Latin American Suite". produced by Gary Keys and called "Memories of The Duke". The film seems to be cut from different dates during the tour. The Here is a report from "down beat" from December 12,7968 about first and original film is f rom 7972 and is called "The Mexican Duke Ellington's visit to Latin America. Written by Stanley Dance.
Ellington Conquers Latin America
"We have waited for you so long!" On their first tour of Latin As the tour progressed, Cook's chops steadily strengthened, America, this greeting became a commonplace to Duke Ellington and he contributed vaiuably to the section, led the band into lam and his musicians. Sometimes introductions were even accomDa- with Sam, and played an extremely appropriate obligato behind nied by tears, tears stirred by the shock of recognition, by the TT and TW on CooI and Groovy. On a TV show in Guadalajara,
final incredible materialization of the maestro himself. and bv- where he, the writer and ME were "interviewed", he not only such great figures from the pantheon asJH, HC, CW and LB. spoke the best Spanish, but also borrowed a horn from a member "He's a genius ! " shouted a young bandleader, iumping to his of the studio band and delivered an imoressive version of Star- feet and applauding ecstatically as Ellington finished an encore dr.rsf. And whenJH was taken ill in Chile,lt was WC who sat in the in San Paulo. "He's so comoosed." observed the British consul reed section and played his part next day during a promised admiringly at a U.S. Embasly reception as the guest of honour performance of Harlem in Buenos Aires. (Back in the U.S., he answered questions adroitly. also took over CW's role in Take the "A" Train and Black and Thn "Paui Gonsalves eI Grande!" cried the host, and a ring of Fantasy when CW was temporarily indisposed.) Mexican glasses toasted the tenor player at the Hacienda Vista HA, another recent addition to the band, proved a great as- Hermosa. set. His airy, lyrical tenor style reflects his close friendship with "You've always been my idol," said a Urugualan trombonist Ben Webster, but it is full of personal touches, and his phrasing is backstage in Montevideo. "Aarrgh," replied Lawrence Brown in always informed by a very firm rhythmic intent. He was featured modest self-deDrecation. on a warm I Can't Get Started, a swinging B .P Blues, and in two Oddly enough, the further the band went from its own coun- very effective choruses of lust Squeeze Me during the medley. He try, the greater the appreciation. In Mexico, participation ofEl also shared clarinet parts - and a clarinet - with PG, the latter Rey de lazzinthe Cultural Olympics was warmly welcomed, but takingJimmy Hamilton's place in the clarinet trio on Creole Love it coincided with the arrival of athletes from all countries and CaIL IIAhas a good clarinet tone and was entrusted with conside- feverish preparations for the games, so there was inevitably some rable section work. At the rehearsal in Santiago, the part in Har- diversion of oublic attention. Iem defeated him, but he took it back to the hotel and had it In Argentina, however, even the normally unflappable El- down the next day. iington admitted himself overwhelmed by the reception. Extra The other famous soloists - Hodges, Caney, Williams, Ander- concefts were put on at 10:30 Sunday morning in the Gran Rex son, Brown, Procope, Cooper, Castleman and RufusJones - were Theatre in Buenos Aires, and HC confessed he could remember skilfully used by DE to give his program pace and contrast. The nothing like it since the band first went to England in 1933. variety of their styles and approaches enabled him to find and A roar of approval would go up at the end of any particularly cater to the preferences met with in different countries and ci- meritorious performance as from a crowd at a football game. ties. In Brazil, the quickest and strongest response was to the When the program came to an end, there was no begging off rhythmic numbers, whereas in Argentina melodic material mo- with a couple of bows. The audiences never reiinquished the ved the audience as much or more,;H performances at the diffe- artists casually or disinterestedly in the blas€ manner of their rent concerts being compared and evaluated very perceptively. New York counterDarts. The music and the musicians meant too (There was a sizeable core of enthusiasts in Buenos Aires who much. The clapping would fall into a disciplined pattern, and the caught all five concerts in the clty, and made the iourney out to demand for encores would swell into an insistent chant of "Otra! La Plata as well.) Providing an element of surprise towards the Otra!" end of most programs were the song-and-dance routines of TT "We can't let these people down," Ellington said, and he ne- and TW, who, with BC blowing lustily behind them, added a ver did. Sometimes he played encores with just the rhythm sec- carefree youthful dimension. tion, and sometimes he called on individuals who had been little The tremendous excitement aroused by the DE band made it featured previously in the concert. PG, who usually broke any a very difficult one to follow, but a group of German lazz music! metaphorical ice with Soill CaII, Mount Harissa and Up /ump at ans led by Albert Mangelsdorff did iust that. Sponsored by the the beginning of the program, was often brought back at its end German government, their pace was more leisurely than that of for Happy-Go-Lucky-Incal and/ on one occasion, for Diminuendo the Americans. and the Drice of tickets to their concerts aooreci- and Crescendo in BIue. In between, he might also have been ably lower. called on for Satin DoIl and In a Sentimental Mood. Because of this, it was often suggested that the State Depart- The emotional warmth of the first prolonged demonstration, ment should have arranged the DE toul yet its propaganda value in San Paulo, Brazil, took the leader by surprise. AII the horns was surely the greater for having been under private auspices. In had left the stage, so he resumed the concert with just bassistJC terms of goodwill, its achievements were obviously inr.aluable. and drummer RJ Then he called back WC, who had iust rejoined They were timely, too. Just prior to the band's arrival, the cover the band at Kennedy Airport, and the trumpeter came down of Primera Plata (Argentina's equir;alent of Newsweek) had shown front and played attractive versions of Tea For Two and St. Louis the Stars and Stripes belng painted over a faded, blue-and-white Älues with cup mute on mike. Ä ropnii np fl eo
10 Aid in brlnging the better Latin-American jazz groups to the Airlines' VIP lounge were opened to it. At 11:30 it was discovered U.S. - for appearances at, say, the Newport or New Orleans festi- that a few seats were available on a flight to Merida, and the vals - would seem to be full of potential in fostering good rela- leader and the band's seniors made brightly off, anticipating a tions betwecn this country and the nations of the south. DE was few bonus hours of sleep in the afternoon. much impressed in San Paulo by an authentic native group that They did not anticipate a DC 3, a flight ofover five hours, played with great fire and convlction, and whose music, while and four stoos ! perhaps not directly related to jazz, was certainly as hot as bossa At 1:30, ME shepherded the rest of the flock - now in a very nova is cool. On this occasion, he and R. P. each tried his hand at mellow frame of mind -onto another DC 3. This made one stop the fascinating cuica, a drum with a string fastened to its single at Vera Cruz and took almost exactly five hours, the only refresh- head. The string is held underneath with a cloth in the right ments en route being beer and fritos. Five minutes after the hand, and by reducing and increasing tension surprising effects landing, the 5 o'clock jet from Mexico City arrived -a 9O-minu- - at times ouite melodic - are achieved. tes flight -whereupon the band's extensive and fascinating vo- In Argentina, groups like the PortenaJazz Band (a traditional cabulary was fully deployed. group with three brass, three reeds and five rhythm), the Blue The Mexican section of the tour was filmed and taped by a Strings (violin, two guitars and brass), and the Enrique Villegas iarge camera crew under the supervision of Gary Keys, who had Trio (piano, bass and drums) are distinctly interesting. At a huge organized the whole expedition in conjunction with the Coun- reception in the U.S. Embassy, guitarist Oscar Aleman made an ci] for Latin America. The cameras and sound equipment made appearance. Famous in Europe before World War II, Aleman play- an enormous addition to the problem of logistics, and ME was ed what seemed to be a triple, to the of the Ellington musicians more than ever concerned with transportation for his men, their Dresent. instruments and baggage. The receptlons in San Pauio, Buenos "Will there be a bus?" he asked in Mexico Aires, Montevideo and Santiago were very City. "Absolutely," answered Keys. "Absolutely well attended, and Ellington played piano what?" at each. That in San Paulo was held at the "I absolutely don't know!" Binational Center, whose director Caroline So now men and baggage were being dispo- Millett, wrote, "I can say without exaggera- sed of in various ancient cabs. The uniforms tion that no activity has ever given us more failed to show up, and two performances were desirable publicity than the Duke's visit." In given that night - one in a ballpark and an- Mexico Citv. the other in a swan- band gave a speci- ky country club al Sunday mor- - by a band in ning concert, shirtsleeves and duringwhichAm- rumpled travel bassador Fulton clothes. Freemanborrowed The next day lB's trombone for there was an- a very creditable other early de- performance of parture, and an- Stardust. other five-hour These were by flight, but this no means the only time the band extracurricular du- rode together, ties discharged by the leader taking the leader, whose his place at the staminawas always front, iust as he a source of amaze- does on those oc- ment. On arrival casions when he in nearly every joins his men on city, when most the bus. of his men were making themselves comfortable in bed or at the "This is like IQbul," he said remembering a similar trip duringthe Far dining table, he would be patiently answering questions at well- East tour. organized but lengthy press conferences. There were also fre- Back in Mexico City, the premiere of a new four-part suite, quent radio and TV interviews. And after every concert, however Mexicanticipacion, was given at the Teatro de Bellas Artes. This late, he would cheerfully meet the demands of each and every had first been rehearsed in San Paulo nearly a month before, and autograph hunter. In Tucuman, where the police were powerless then, revised en route as segments were tried out at different to clear a path, it took him almost an hour to get from the concefts. It is a beautiful and original work, the catchiest theme dressing room to his car - 50 yards - signlng programs, and note- beinglntin American Sunshine. In South America, DE often play- books all the way. In Montevideo, where the backstage corridors ed this as a piano solo, but in Mexico the fuli arrangement emer- were iammed, he refused to make an easy exit by a back door. "It ged, with particularly enjoyable writing for the reeds. A more wouldn't be fair," he said, before autographing himself out of refiective part of the suite, Sleeping Lady, took its title from the the theatre the way he had entered it. smaller of the two snow-capped mountains that overlook the In his capacity as band manage! ME took care of business Mexican canital. with simiiar charm and determination. As a member of the trum- Mexicaiticipacionwill eventually be part of a LatinAmerican pet section, he played at every concert, but usually preceded the Suite, which hopefully will be allowed to answer, in recorded band at each theatre during the afternoon to discuss lighting form, the one complaint the band often met on this tour: and see that the stage was properly set up. After coping with its "Why are your records not issued here?" hotel bills, made out in cruzieros, escudos or pesos, he also had It was hard to understand why. The only recent album in the ultimate responsibility of seeing the band and its multitudi- evidence was that made with Frank Sinatra for Reprise. Many nous instruments and baggage loaded onto bus and plane. fans insisted that their record companies played favourites, but The relative infrequency of daily local flights south of the they felt Ellington would get the consideration he deserved after border, added to ME's problems. The general tendency to dine this tour. A Buenos Aires label, Trova, sought a partial remedy for late and start concefts late means that it was often 3 a.m. before the situation by recording PG and WC one night with a rhythm most of the musicians got to bed. A flight at the favourite hour section led by planist Enrique Villegas. of 9 a.m. would bring a wake-up call at 5:30, to allow time for the As a permanent souvenir of the week in Mexico, the movie baggage to be loaded at the hotel, and checked and loaded again should be very colourful, for besides regular concerts and travel; at the airport. Even a short flisht of one or two hours could thus it embraces a performance in a historic hacienda, and a dance in entail seven or eight hours irimoving from one to another. Acapulco whöre Ava Gardner and party were among the most Probably the most memorable journey was from Guadalajara enthusiastic participants. inJalisco to Merida in Yucatan. A rather numb company arrived One of the camera crew summed up the tour as a whole very at the Guadalajara airpoft at 7 a.m., and f lew out for Mexico City well. "It's always a pleasure to work with professionals," he said. 19 minutes later. Arrivlng in Mexico City at 9:30, it was faced with a long delay, but spirits rose as the full resources ofEastern
11 Wendy Lawrence' s Collection, Salisbury, England Dennis Dimmer, Part 3 of 4 Duke Ellington collector in England December 75,2OO2 Paul Gonsalves's recordings outside the orchestras of Duke Ellington and Count Basie:
Note nr l: Underlined EP/LPICD is NOT included in the Wendy Lawrence Collection. Note nr 2: After this listing of recordings wiil follow "MEX-A Tribute To Paul Gonsalves", is written by Wendy Lawrence.
Titles and musicians of the EP/LPICD:s Date of the recording and Labels J' The Ballad of Jazz Street Marc]:' 23124, 196\ Nat Pierce Orchestra ZIMS Record ZMS-ZOO3, CD: HEP Record 2009 ?? Quincy Talking September 1962 Quincy Jones Orchestra CD: Verve 314 549 540-2 !'4 Michel Legrand Big Band New York, December 516, 7962 Philips PHM 2OO-O74 Promotion Copy PHS 600 974 35. B o om-Jackie - B o o m- Chi ck Switzerland, January, 1963 PG, Pat Swythe (p), Kenny Napper (b), Ronnie Vouge LAE 587/ Vocalion/Mono/LAE587 (tenhen
50 Paul Gonsalves Quartet Stockholm, January 24, 1967 PG, Jan Johansson (p-org), Bob Cranshaw (b), CD Storyvllle STCD 4123 Al Heath (dr) ,)l Love Calls / Eddie "Lockjaw" Davis April 213, 7967 PG, Eddie Davis (ts), Roland Hanna (p), RCA Master PL 43792, CD: 7432L 257Z9-Z Everett Barksdale (g), Ben Tucker (b), Grady Tate (dr) Also available: RCA Victor LSP-3882, Victor LPM-3882 52 Eddy Lockjaw Davis Attgttst 2, 7967 Two takes Blue Bird 6463-1-RB wilr be continued in the ,ext issue