Nummer 2 • 2006 Sveriges största musiktidning

F
,JMMBI

/F UGBD :P PT
I
+
( 3
M
&

B X

F J

The Knife 3 O
H

F

M

M

B 7

$

J

W

B

3

T

F

U

W

P

P

H M

V

H

D

B J

w . O

F
I Bubba Sparxxx 5 Timo Räisänen Mogwai P!nk

Hefty Records • Matchbook Romance • Nervous Cabaret • My Latest Novel • Lisa Ekdahl Fabian Kallerdahl • The Movements • Those Pyjamas • Tim Neu • Vijaya • Wit Groove 2 • 2006

My Latest Novel sidan 5 Tre frågor till Lisa Ekdahl sidan 5 Känslorna tar över Ett sorgset farväl sidan 5 Vi har nu gjort Groove i nästan elva vår demohörna vi kallar ”Egenpro- Fabian Kallerdahl sidan 6 år och musiken till oss fortsätter ducerat”. Varje månad överhopas vi obönhörligt att forsa som en vårflod. av musik från alla Sveriges hörn – det Vad har hänt med Sverige? sidan 6 Ibland stannar jag upp och verkligen är helt underbart! Massvis av låtar Mogwai sidan 7 beundrar engagemanget och glädjen griper tag i en, faktiskt så verkar det i musikskapandet, otroliga mängder finnas känslomässiga oceaner att ösa Omslagsfoto Favvoplattor sidan 7 (blivande) artister vill dagligen få ut ur. Att det fortfarande i musiken finns Sony BMG Matchbook Romance sidan 8 musiken till en aldrig sinande skara nån slags konstnärlig ambition är Groove är en oberoende musiktidning Nervous Cabaret sidan 8 konsumenter. Internet har inte dödat det mest fantastiska av allt. Speciellt som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. musiken, i alla fall inte längtan att i strömlinjeformade Melodifestival- The Movements sidan 10 Groove göra egna låtar. Snarare har det spor- tider. Funderar till och med själv på Box 112 91 Tim Neu sidan 10 rat fler att pröva på eftersom distri- att sätta mig vid datorn och se om jag 404 26 Göteborg butionsnätet står redo. De internatio- kan åstadkomma skön musik. Alla Those Pyjamas sidan 10 nella megastjärnorna har samtidigt andra verkar ju göra det. Frågan är Telefon 031–833 855 Elpost [email protected] Vijaya sidan 11 blivit snuskigt rika på sin hobby, så bara om man skulle våga låta någon http://www.groove.se de borde inte gnälla heller. Nu är pro- recensera det… Wit sidan 11 Plusgiro 18 49 12-4 blemet snarare att hinna/orka sålla i Hefty Records sidan 12 överflödet. Chefredaktör & ansvarig utgivare Gary Landström, [email protected] Timo Räisänen sidan 15 Vår Groove-CD, som alla prenu- meranter får hem i brevlådan med Redaktör P!nk sidan 16 varje nummer, har blivit en väldigt Niklas Simonsson, [email protected] The Knife sidan 19 bra värdemätare på att framförallt svensk pop- och rockmusik står inför Layout Henrik Strömberg, [email protected] Bubba Sparxxx sidan 20 en otrolig återväxt. Detta gäller även Albumrecensioner sidan 23 Annonser Per Lundberg G.B., Gary Landström [email protected], 0706–44 13 79 DVD-recensioner sidan 24 [email protected] Groove-CD Egenproducerat sidan 26 Per Lundberg G.B., [email protected]

Groove CD 2 • 2006 sidan 31 Praktikant Samuel Olsson

För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa. Tryckt på miljömärkt papper.

Tryck STC Blir de dina? ISSN 1401-7091 enligt Erik Hjortek, [email protected] Groovearbetare Therese Ahlberg, Mats Almegård, My Latest Novel 1. Aceyalone & RJD2 Magnificent City Dan Andersson, Daniel Axelsson, signerade album+singel (CD) Mikael Barani, Roger Bengtsson, Västkustens truth speaker Aceya- Mattias Elgemark, Martin Enander, lone rimmar hand i hand med Def Fredrik Eriksson, Moa Eriksson, Jux bombproducent RJD2. Gabriella Fäldt, Johannes Giotas, Torbjörn Hallgren, Erik Hjortek, 2. TheBreakDownTV (Websida) Robert Lagerström, Gary Landström, Välgömd online hiphop-show. Per Lundberg G.B., Isac Nordgren, 3. Speech Defect Freshcoast Gettin Rowdy (CD). Niklas Simonsson, Magnus Sjöberg, Sveriges Beastie Boys/Ugly Duckling-hybrid har äntli- Mathias Skeppstedt, Henrik Strömberg, gen släppt fullängdare. Christian Thunarf 4. The Cat Empire (Grupp) Funk, ska, storband och hiphop-vibbar. Australiensiska Groove görs i samarbete med: Cat Empire skyr inga medel då det kommer till att svänga. 5. The Rumble & Super Lördag (Klubbar) Ett stenkast från varandra ligger de två vattenhål som ger hopp om Malmös uteliv. 6. Atmosphere You Can’t Imagine How Much Fun We’re Having (CD) Se7en Travels-svackan är som bortblåst då Slug visar sig vara tillbaka starkare än någonsin. 7. A.C.T. (Air Cock Thrust) (Danssteg) Madonna Spank Rock visar vägen med ett luftjuckande skutt till rosa vinyl dancemove. Snart på en klubb nära dig. The Cardigans 8. Lords of the Underground House of Lords (Kommande CD). t-shirt och mer… Med Pete Rock, DJ Premier och så klart Marley Marl gör New Jerseys stoltheter snart comeback efter sju år. Jag räknar minuterna… 9. One-Two Say It Loud (låt) Tävlingar på Franskt Beatlespop-spår med en refräng som ger ståpäls. 10. G-Unot (kampanj) www.groove.se The Game-fan eller ej – hans största bragd är att ha startat en proteströrelse mot 50 Cents skrämmande 2 Groove 2 • 2006 framfart. The Flaming Lips Queensrÿche At War With The Mystics. Operation: Mindcrime II.

CD 179· Släpps 5/4 CD 179· Släpps 5/4

Johnny Cash Donald Fagen American Recordings. Morph The Cat.

CD 119· CD 179·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 3/5 så länge lagret räcker.

My Latest Novel Briljant dystert

– Jag minns att vår trummis Ryan sa åt mig att inte titta ut, men det gjorde jag … Lisa Ekdahl, vars nya album Pärlor av glas så klart. Djävlar vad många som stod är ute nu. därute. Chris Deveney är sångare och basist Hur känns det att åter igen vara aktuell med i skotska kvintetten My Latest Novel. en ny platta? Hans ögon är vidöppna när han berät- – Det känns bra, allt har känts bra och skönt tar hur det var att spela tillsammans med kring den. Den förra, Olyckssyster, gick väldigt The Pixies på en stor arena. Publiken var bra, men Pärlor av glas tycker jag känns ännu många gånger större än vad de var vana Mattias Elgemark bättre. Men det är väl ganska naturligt, man tycker ju att det senaste man gjort är det vid. Det handlade mycket om nervositet bästa. Sen känns det kul att få åka på turné och skakande knän. igen. Vi börjar i Danmark, där vi gör elva spel-

Mitt emot oss sitter gitarristerna D R ningar på elva dagar. Man kommer nog att D Gary, bror till Chris, och Paul McGeachy V NU vara trött efter det, men det ska bli kul. VV FQN och ler åt minnet. Hur är det att jobba ihop med Lars Winner- – Det var en väldigt blandad publik, bäck? säger Paul. Det dök till exempel upp got- Paul menar att ingen av deras låter kom- turnén. Tidigare har de spelat tillsam- – Det är kul, vi fungerar bra ihop. Vi tyckte hare vilket var både överraskande och mer till likadant eftersom alla är med i mans med andra skotska band i exem- det fungerade bra med Olyckssyster och job- roligt. musicerandet. Någon kommer med en pelvis Barcelona, Madrid och Paris. bade ihop även nu. Vi lär mycket av varandra när vi jobbar tillsammans, även om jag är en Jag förstår vad Robert Smiths avkom- idé och sedan bidrar hela bandet till att – I Paris var det någon sorts tåg-grej som person som tar mycket plats. Låtarna skriver mor tilltalas av. För även om My Latest den utvecklas till en låt. ställde till det, säger Chris och de andra jag däremot helt själv, där släpper jag inte in Novel ofta jämförs med Belle and Sebas- – Vi snackar även ihop oss om vad tex- två skrattar. Vi hade tre låtar kvar, men någon, men i produktionen känns det bra att tian målar denna parallell inte upp hela terna ska handla om, säger han. Det publiken stack för att ingen ville missa ha honom att bolla med. bilden. Bandet har även något annat, finns ett förstående mellan oss och vi vet den sista tunnelbanan hem. Du har aldrig blivit trött på att efter alla något organiskt som bara kan växa på tidigt vilket tema olika låtar ska ha. Att bandmedlemmarna inte saknar dessa år fortfarande mest förknippas med en kalla och fuktiga platser dit solen inte Chris säger att de influeras av andra sina gamla liv står klart. Chris förklarar enda låt, Vem vet? riktigt når. skotska band, eftersom deras upphov är att de inte har tid att tänka tillbaka på – Nej, det har jag inte. Framförallt gjorde den Debuten Wolves är ett födelsedags- lätta att relatera till. hur saker var, alla energi riktas framåt att många upptäckte hela plattan, många som kanske inte gjort det annars. Jag har kalas för de döda. Svarta melodier möter – Ta till exempel The Delgados. De star- vilket även innebär att släppa taget om inget emot att vara förknippad med den. sina livliga motparter men istället för att tade ett skivbolag, och det får saker att vissa aspekter kring musiken. Och det är ju inte bara den här genren med krocka svänger de gemensamt av på en verka genomförbara. Skottland är gan- – Som band har vi lärt oss att lita mer på singer/songwriter, jag sjunger ju jazz också, tredje väg. De turas sedan om att sitta i ska tråkigt… cyniskt. Det inspirerar inte folk omkring oss, säger han eftertänk- även om jag inte skriver jazzlåtar. I Paris, till förarsätet utan att tävla om vem som får direkt till tankeverksamhet. samt. Det fanns en period då mycket exempel, är jag ju mer känd som jazzsånger- sitta bakom ratten. Killarna är glada över att ha nått hände. Vi var unga och trodde att vi ska. Det är rätt skönt att ha något annat att – Visst lyssnar vi på till exempel Nick utanför hemlandets gränser. Läget är kunde göra allt själv. Nu låter vi skivbo- bryta av med emellanåt. Cave och Joy Division, säger Chris. Men ”brilliant”, som de själva säger fler än en laget ta hand om administrativa saker så Magnus Sjöberg ingen av oss har en direkt mörk sida, det gång. Suget efter spelningar är stort och att vi kan fokusera på musiken. som låter bra är bra. under mars inleder de den första, egna Mikael Barani

Ett sorgset farväl När jag började skriva i Groove var jag 19 år domar i England har ju faktiskt sådana. Det lows-Magnus per telefon och han när inter- Men att jag slutar skriva i Groove inne- och hade precis flyttat till Lund och börjat kanske var därför han var så farbroderligt vjun var slut sa: ”Det här var så kul, har du bär förstås inte att jag slutar att skriva. Som plugga. Det är mer än fem år sedan. Att snäll mot mig. Eller när jag åkte till Berlin inga fler frågor”, och vi fortsatte småprata frilansjournalist kommer jag fortsätta att behöva skriva det här känns sorgligt, men för att intervjua Bettie Page-look-a-liken en halvtimme till. sprida mina åsikter, vare sig ni vill det eller allt har ett slut och ibland måste man våga Hanin Elias som trots att hon sjunger om Kort sagt så är mitt bestående minne av ej. Jag hoppas att vi ses i framtiden – på släppa greppet om saker och ting för att massmördare visade sig vara en ganska Groove inte tiden som jag suttit och skrivit nätet eller i diskokulans sken. kunna gå vidare. Kasta sig ut i luften och se vanlig småbarnsmamma med lägenheten framför datorn utan människorna som jag vad som händer. full med leksaker och barnkläder. träffat och skrivit om. Men också männis- Puss o kram, De här fem åren på Groove har lärt mig För även om man som journalist egent- korna som läst mina krönikor och skickat Moa massor om mig själv, om musik och om ligen är ”the enemy” så klickar det ibland. mail. Ibland personliga och snälla mail som människor. Som när jag 21 år gammal reste Man får contact som Brigitte Bardot skulle värmer i hjärtat (tro mig när jag säger att till London för att intervjua Robert Smith ha uttryckt det. Det hände när Magnus de räddat mina dagar) ibland mail från folk iklädd min skolflicksoutfit. Jag hade på mig Svenningsson i The Cardigans bjöd på kaffe som kallat mig korkad blond medelklasstjej vit skjorta, röd slips, rutig lång kjol, knä- och wienerbröd i sin lägenhet på Möllan. och yada yada yada. Men jag är tacksam för strumpor och svart kavaj. I efterhand har Det hände när Françoise Cactus i Stereo all respons – människor som gillas av alla är jag förstått att han säkert trodde att det var Total och jag gick på loppis i Berlin. Och det oftast fruktansvärt tråkiga. Moa Eriksson en skoluniform på riktigt. Herre Gud, ung- hände när jag intervjuade Weeping Wil- [email protected]

www.groove.se 5 Fabian Kallerdahl Tony Jazzens framtid

Pianisten Fabian Kallerdahl jonglerar många bollar. Alltid med lika sär- egen balans mellan det lättillgängliga och det raffinerat komplicerade.

Triobomben MusicMusicMusic, synth- MusicMusic gjort tidigare. Istället för ett mycket små bestämda saker, linjer och ska kunna användas i en Macbeth-upp- svepet :Nu, jazzpopen Love Supreme och genremässig kakofoniskt popkoncentrat melodier – här kommer det en ny bas- sättning i Bergen. Får se om det går att få Anders Gidlund Kvartett. Nu har han av jazzens stora beståndsdelar expres- gång, här kommer det ett nytt tema, här ihop ny jazz och gammal teater. också utmärkelsen 2006 års Jazz i Sve- sivitet, improvisation och infall till mer är det tvåstämmigt. – Jag är övertygad om att jazz i sig inte är rige att blanda de musikaliska triumferna genomkomponerade stycken och en strä- Resultatet kommer att höras på en svårtillgänglig musik. Jag kan ju jämföra med. van att komma ifrån samspeltheten som skiva som släpps på statliga Caprice och med Sonic Youth live på Accelerator-tur- – Jag hade redan en skiss för 2006. En trion har. förstås också på en hel del spelningar nén i somras till exempel. Det är ju väl- ny platta med MMM, lite spelningar, så – Jag hade lyssnat rätt mycket på ameri- över hela Europa som kulminerar i en digt sträv musik med en massa dissonan- kom liksom detta: ”Ja hallå, vill du välja kansk, ganska modern jazz just då under längre turné under hösten. Trots mycket ser och inga tempon, ändå har dom en vilket band du vill, få bra gage och jät- hösten när jag satt med dom här låtarna. arbete med den nya kvartetten ligger inte stor hängiven publik. Det handlar ju väl- temånga gig under hela året, kan du ta Så jag ville ju bara göra något gött och MusicMusicMusic nere – tvärtom. digt lite om hur jazz egentligen låter utan det?”. Ja, det är väl ganska gött, man svängigt, med roliga låtar. Hitta ett lite – Vi ska också släppa en platta i höst som kanske vad den stora publiken tror. Men säger ju inte nej då. Samtidigt är det ju en annat sound än med trion. Kanske inte ska heta Macbeth. Den ska vara sugges- det kommer att ändras med vår genera- hel del press. lika sammansvetsat. Men sedan blev det tiv och ganska lugn men inte loungeig tion. Jag är inte alls orolig över jazzens Tillsammans med trumslagaren Lade ju så att alla tyckte att det blev så kul, så på något sätt. Jag klarar inte av loungeig framtid på det sättet. Källfelt, gitarristen Per ”’Flamman” vi repade järnet. Det känns som om vi nu triojazz – jag dör av det! Men ändå inte Fredrik Eriksson Westling och basisten Stefan Wingfors har ett grymt gruppsound ändå, trots att MMM-explosiv, som ett galet barn, utan drar han sig bort från det som Music- det är ganska svåra låtar. Det är jävligt lite mer mystisk. Tanken är att vissa spår

Vad har hänt med Sverige? Det känns som om jag varit borta mycket år och missat nånting, vad vet jag inte rik- som Expressen inte klämmer in ordet chock snäppet högre tempot och den lilla euro- längre än jag har. Men var det ändå så här tigt, så är jag väldigt förvirrad. Schlager för i helt fel sammanhang på sin framsida så är poptouchen? Eller har jag helt fel här? Visst länge? Har Sverige ändrats så mycket? mig var roliga låtar från Turkiet, helt omöj- det en… eh… chock. var det kul, men jag förstår inte mycket mer Om man inte visste bättre skulle man liga sånger från Cypern och oftast katastro- Och någonstans över allt detta svävar en än det, dagen efter brydde jag mig defini- lätt få för sig att det är Schlagerfestivalen fala inslag från Finland. Sverige hade nån onåbar och näst intill gudalik Carola. Och tivt inte om vem som varit arg på vem och som styr Sverige och att Carola är dess liten uttagning där alla lät likadana och allt jag kan inte låta bli att undra om detta är eller vilka kläder hon hade haft på sig och folkomröstade president. För denna tävling var skrivet av Lasse Holm eller Ingela ”Pling” samma frireligiösa, tungotalande Carola jag fattade definitivt inte varför Rednex fick dominerar allt annat. Jag skulle inte bli helt Forsman, och sen kom vi 5:a och hela grejen som under de senaste tio åren inte gjort några röster överhuvudtaget. förvånad om schlagern är viktigare för folk var över. Det var kul, men inget mer. mycket mer än pratat om en ny popplatta, Vad jag dock förstod är vilken makt än OS och inrikespolitik, om schlagern är Sen kommer jag hem och den svenska skilt sig från världens mest skrämmande Carola har. Jag menar, ge bättre än alla annan musik och om dess uttagning är längre än NHL-säsongen, Runar och flyttat från ett stort hus vid henne en fläkt, eller mycket speciella musikstil är den mest svenska moderna artister sjunger på eng- vattnet till ett annat större hus vid vattnet? varför inte två, och utvecklade och förfinade som vi har. elska och Lasse Holm syns överhuvudtaget När blev Carola vår viktigaste musikaliska hon kommer att ta Men grejen är att jag har ingen aning, inte till. All press, och då menar jag faktiskt tillgång? Varför fick inte jag det PM:et? över världen. Och jag vet inte. Jag har aldrig riktigt brytt mig all press, ägnar så mycket de har åt att täcka Men jag bestämmer mig i alla fall för att jag skojar inte ens. och jag har dessutom aldrig varit direkt alla aspekter av tävlingen. Det skrivs och titta på en av alla dessa deltävlingar och intresserad av schlagerns extremt begrän- pratas om schlagern varje dag, är det nån vad ska jag säga? Hade nåt egentligen änd- sade version av treminutersslagdängan. dag som Carola inte får Aftonbladets fram- rats? Lät inte låtarna likadana som för 15 Men eftersom jag bott utomlands ett antal sida är det en stor chock, är det nån dag år sedan förutom det engelska språket, det Mathias Skeppstedt, [email protected]

6 Groove 2 • 2006 Mogwai Några artister och deras

Idde Schultz: Blondie Parallel Lines (Chrysalis, 1978)

”En av mina absoluta favoritskivor genom tiderna. Jag älskade den när den kom 1978 och jag älskar den fortfarande. Den är poppig, tuff och finstämd på samma gång. Låtarna är oemotståndliga från komposition till fram- förande. Deborah Harry sjunger fantastiskt. Texterna är direkta och behandlar kärlek och relationer ur olika perspektiv, till exempel besatthet, åtrå och krossat hjärta, men också livsleda, livslust, rastlöshet och frustration. Alla låtar är bra, men några klara favoriter är: Hanging on the Telephone, Picture This, Fade Away and Radiate, 11:59, Sunday Girl och Heart of Glass. Om man gillar popmusik och inte hört den här skivan rekommenderar jag den varmt.” Håkan Lidbo: Yello You Gotta Say Yes to Another Excess En pianospelande best (Mercury, 1983)

Mogwai är tillbaka efter tre års tystnad. Nya albumet lanseras som det hårdaste de gjort. Men det stämmer inte riktigt.

Dominic Aitchison är trött. Kvällen programmerade beats och låter mest sig efter att ha rest i USA. På en av flyg- innan vi träffas har han varit ute och fes- som en fusion av lägereldscountry och platserna de kom till stod en taxichauf- tat i Stockholm. Han berättar lite skam- electronica. för med en skylt i handen. På den kunde set att de hamnat på en skotsk pub. Som – Vi ville undvika låtar som gör att vi man läsa vilka han var där för att hämta: ”Album som The Beatles Sgt Peppers Lonely i hans ögon inte var så skotsk. måste ha med dator live. Men den blev Mr & Mrs Beast. Heart Club Band, Bowies Heroes eller The – Ingen rökte och alla var så tysta. Sen så bra. Så nu kommer vi att få ett jäkla – Vi började skoja om det hemska par Beach Boys Pet Sounds anses ju av många hängde det svärd på väggen. Riktiga strul när vi spelar. Datorer har en ten- som heter Beast i efternamn. Efter en vara några av dom bästa som någonsin Braveheartsvärd. dens att krascha hela tiden. stund insåg vi att det var en perfekt gjorts. Jag kan hålla med men jag lyssnar näs- Men det är väl rätt skotskt? Mr Beast är annars en titel som fram- albumtitel. tan aldrig på de albumen, eftersom de inte rör mitt hjärta. De skakade dessutom inte om – Jo, fast i Skottland skulle det inte kallar bilder av vrålande rock och tag- Huvudsakligen är Mr Beast instru- mej första gången jag lyssnade som Yellos funka. Några fulla skottar skulle hugga giga gitarrmattor och skivbolaget lanse- mental. Många andra instrumentalmu- dadistiska mästerverk gjorde. You Gotta Say ihjäl varandra direkt. rar skivan som Mogwais återkomst till siker fyller oftast titlarna med djupare Yes to Another Excess har ingen tydlig plats i Anledningen till att vi träffas är Mog- rocken med stort R. mening och betydelse. Eftersom det är pophistorien, men för mej betydde den mas- wais femte studioalbum som släppts i – Nja, när jag läste den där texten trodde enda sättet att rent textmässigt kom- sor. Och den har fortfarande en magi som jag dagarna. Mr Beast är Mogwai i ett nöt- jag det handlade om ett nytt släpp med municera med lyssnarna. Men så funkar letar efter när jag själv gör musik.” skal. Hårt, monotont och det där vemo- Van Halen. Jag tycker inte att skivan inte Mogwai. diga vackra som de är så bra på att få till skiljer sig så mycket från våra tidigare. – Någon säger något roligt, ett skämt när gitarrstärkarna står på max. Det låter annorlunda såklart, men det är eller nåt helt lustigt. Garvar vi länge nog Samtidigt är Mr Beast ingen stökig ingen heavy metal-skiva vi kokat ihop. åt det inser vi att vi har en ny titel. På dessutom: skiva. De har tämjt oljudet, håller det i Den är rätt stillsam. något annat sätt skulle vi inte kunna liverecensioner! koppel och i flera av låtarna är det ett Dominic håller med om att även namnge våra låtar. Vi skulle få presta- www.groove.se vackert pianoklink som driver musiken titeln kan ge associationer till gammal tionsångest. framåt. Låten Acid Food är baserad på åttiotalshårdrock. Mogwai bestämde Mats Almegård

www.groove.se 7 Matchbook Romance Nervous Cabaret Från att ha varit ett hyfsat, men ganska ordinärt, amerikanskt emorockband kliver Matchbook Romance upp en nivå med nya skivan Voices. Till något mer nyanserat, skru- vat och dystert. Och krävande. – Dom andra i bandet blev lite förbryllade, säger sångaren, gitarristen och låtskrivaren Andrew Jordan. Men när dom förstod vart jag ville ta musiken, så blev dom helt förälskade i dom nya låtarna. Inspelningsplatsen, en gammal gård i det lantliga Massachusetts, är enligt ryktet hem- sökt av spöken. Det påverkade stämningarna på Voices. – Att det spökar på stället var den främsta anledningen till att jag ville åka dit, säger Andrew. När man är riktigt rädd är man också som mest briljant. Hjärnan går på högvarv. Och några kusliga upplevelser blev det under bandets vistelse på gården. – Vid ett tillfälle vaknade jag upp mitt i nat- ten av att hela min säng skakade. Och det ville inte sluta! Mycket märkligt. Och en mor- gon vaknade jag av att något hoppade upp och satte sig i sängen. Jag var säker på att det var en katt eller så, men när jag satte mig upp fanns ingenting där. Ganska läskigt.

Surrealistisk piratmusik Anthony Saint James Anthony

Matchbook Romance bildades 2001 i från Brooklyn Poughkeepsie. De fick kontrakt med Bad Religions Brett Gurewitz skivbolag Epitaph, Bill Phelps och debutalbumet Stories and Alibis släpptes 2003. Tack vare flitigt och framgångsrikt turnerande i hemlandet har den skivan nått Att se New York-bandet Nervous Cabaret är försäljningssiffror på runt 200 000 exemplar. en upplevelse. Sextetten med trumpetare, – När vi startade bandet gick jag fortfarande i skolan och tänkte bli datorprogrammerare, saxofonist, basist och två trummisar leds säger Andrew. Så det är lite av en Askung- av en karismatisk sångare och gitarrist esaga. Men samtidigt har jag alltid känt att med flätat skägg och sjörövarbandana. så länge vi följer våra hjärtan så kommer det att gå bra för oss. På färska skivan Voices har deras hjärtan Utifrån sin lite annorlunda sättning spe- publik och hade faktiskt inga tankar på låter inte amerikansk, den låter New lett dem till både spröda ballader och ryckiga, lar de indierock som inte tvekar att ta ut att forma ett band. Men när jag spelade York. Vår musik är från Brooklyn. metalldoftande partier. svängarna men, gruppnamnet och ima- på en liten bar kom Fred Wright fram – Förra året gjorde vi 175 spelningar, – Allt det där är en del av oss, säger front- gen till trots, låter de mer städat än man till mig och undrade om jag var intres- fortsätter Khan. Första gången vi tog oss mannen. Vi är en riktig blandras. När det gäller hårdrocken så lyssnade jag mycket kan tro. Fransmännen har tagit dem till serad av en trumpetare. Vi började spela över till Europa var det tack vare att vår på hair metal när jag var yngre. Som Poison sig och bandet börjar också få allt mer tillsammans och strax erbjöd sig Brian manager jobbade på Sotheby’s under en och Def Leppard. Och vi var faktiskt förband uppmärksamhet hemma i USA. Geltner att spela tympani, en klassisk tid och hade samlat på sig en massa flyg- till Twisted Sister för ett litet tag sedan. C.C. Framförallt sjunger bandledaren orkesterpuka. Vi kunde bara inte tacka poäng som vi fick. Deville från Poison gästade dom på scen. Helt Elyas Khan otroligt bra. Färgad av sitt nej. Han tog med sig sin kompis Matt I vår gör bandet ytterligare en fransk fantastiskt. pakistanska arv och en brittisk uppväxt Morandi på bas och sen kom dom andra turné samt amerikanska spelningar med Daniel Axelsson låter han allt annat än amerikansk. Och med på liknande sätt. sin dockteater The Adventures of Char- det är inte varje dag man ser en pirat Khan skriver låtarna och sedan jobbar coal Boy. Till sommaren gör de en Euro- öppna sitt hjärta på scen. bandet tillsammans med arrangemanget. paturné och besöker förhoppningsvis – Jag startade Nervous Cabaret som ett När jag försöker få bandmedlemmarna att Sverige. soloprojekt för fyra, fem år sedan, berät- beskriva sin musik så skruvar de på sig. – Nu vill vi sprida vår musik till andra tar Khan när jag träffar honom, den – Vi skapar våra egna musikaliska regler, europeiska länder, säger Elyas. färske saxofonisten Don Undeen och säger Khan. Jag kan inte beskriva hur vi – Annars kommer jag få börja jobba en av trummisarna, Greg Wieczorek. låter, vi förklarar vår musik genom att som budkille igen, säger Don och skrat- Då funderade jag mest på hur jag spela den. Vi försöker att skapa kom- tar. Eller flyttgubbe. skulle framföra mina låtar inför en pakt surrealistisk rockmusik. Vår musik Isac Nordgren

8 Groove 2 • 2006

Those Pyjamas

– Den frågan har vi fått så många gånger! En lätt desorienterad, nyvaken Erik Swahn, sångare i Those Pyjamas (kanske även i pyja- mas), uttrycker sin fascination för journalis- ters tendens att haka upp sig på bandnamn. Men han får faktiskt skylla sig själv. Först hette bandet Doug Brown. Alla trodde att de hette Dog Brown. För att undvika detta tröttsamma fel valde de att byta till Those Pyjamas. Just för att sticka ut. Och det verkar fungera, även på undertecknad. – Det är ett namn som fastnar. När vi frågar folk om de hört oss säger dom ”ja”, fast dom inte har gjort det. Men sen finns det ju dom som kastar skivan åt helvete på grund av namnet. Så ska det inte vara. Det ska handla om musiken. Den eviga kärleken till musiken driver dessa fem killar från Linköping att skriva skeva låtar som spretar mellan influenser, men ändå hänger ihop med sköra trådar. Det kan börja som en tidig Strokes-låt och sedan

The Movements

Sångaren sprutar öl, hoppar upp på bas- trumman och håller sig fast mot taket. Folk ur publiken går upp på scen och spelar tamburin, vid ett tillfälle bär de ut sångaren bland folkmassan och han sjunger sittandes på någons axlar. Organisten och gitarristen smyckar musiken med sina slingor, körar och gungar sina huvuden i takt. I bakgrunden levererar rytmsektionens trygga duo ett tungt driv. Det är en helt vanlig spelning med göteborgsbandet The Movements i en trång och ölstinkande nationslokal. The Movements spelar sextiotalsgarage av det klassiska slaget men kryddar sin musik med lite andra influenser. Flummiga slingor för tankarna till Doors och Byrds, ibland dominerar istället ett hårdare, nästan lite punkigt, drag. – Det vore trist att fastna i sextiotalsfacket, Tim Neu säger den exhibitionistiske sångaren David Henriksson. Vi försöker gå från den vanliga Tim Neu är pseudonymen som allt sedan ligt. Låtarna bli också mer kära vänner riffbaserade garagerocken för om man ham- sitt framträdande på P3:s Guldgala fått och man måste stå för dom på ett helt nar i ett fack så når man bara publiken inom såväl hyllningar som lämnat frågeteck- annat sätt. det facket. Det är bättre att satsa på att göra en. Han förklarar själv mystiken kring Med inslag av stråkar och blås är det man vill, att inte ha några begränsningar. honom som en slump, men att det vid tänkandet kring den självbetitlade debut- När vi turnerat i Tyskland har vi inspirerats av intervjuer kan känns konstigt varför det skivan att den ska vara spännande och kraut- och spacerock mycket. Band som Haw- är så viktigt vad just han tycker och tän- bjuda på överraskningar – där bland kwind och Can. ker. annat Fläskkvartetten och delar av Tim- Bandets debutplatta Grains of Oats är inspe- – Men det är alltid kul med lite mystik, buktus kompband DAMN! kommer in i lad med Björn Olsson, tidigare medlem i Union Carbide Productions och Soundtrack of bara det inte går för långt, tillägger han bilden. Our Lives. På omslaget poserar hela bandet i och nämner att en hemsida som för- – Många skivor tycker jag inte håller hela ett sädesfält. hoppningsvis berättar mer om honom är vägen, och eftersom jag skriver dom fles- – Det kändes schysst att stå i ett fält, hela under skapande. ta låtarna på piano och gitarr så vill jag landsbygdsprylen. Vi är inget storstadsband, Från sin tid med nittiotalsbandet Busty därför försöka komma ifrån det och ha dom flesta av oss kommer ursprungligen från har Tim Neu mer eller mindre arbetat med olika smaker och energier. På Waltz mindre orter. När Björn träffade oss första med sin soloskiva. Den största skillnaden # 2 vill jag till exempel ha lite av rymd- gången sa han att vi såg ut som bönder. mot den tiden är att det var bättre förr valskänslan från Brian Enos Apollo-plat- De senaste åren har The Movements uppträtt hävdar han med ett skratt, men nämner ta, förklarar Tim Neu. betydligt mer utomlands än i Sverige och senare i vår påbörjar de en ny Europaturné. fördelen med att kunna bestämma allt – Egentligen så är det alla ens sinnes- – Speciellt tyskarna gillar allt skandinaviskt, själv och fullfölja sina visioner. Att stå på stämningar jag vill fånga upp för det är vi rider lite på den vågen. Men vi har spel- egna ben gör också musiken mer person- konstigt hur vissa tycks ha bara en känsla ningar i flera andra länder också. Det är bra lig. i sitt uttryck. Jag skulle vilja höra en av att det inte bara blir Tyskland, för vi vill spela – Förut kunde jag leva med en halvbra alla lugna singer/songwriters bli arg som precis överallt. text, medan jag nu känner större ansvar fan – fast på ett bra sätt! Isac Nordgren att göra det så seriöst och bra som möj- Erik Hjortek

10 Groove 2 • 2006 explodera i en pop-punkig refräng med Håkan Hellström-patenterade punkiga körer och en Jerk it Out-fräsande orgel. – Ibland har jag skrivit en text och så finns det en lucka nånstans. Då kan någon föreslå Wit att slänga in en kör för att fylla ut. Vem som är drivande av oss beror helt på vem som – Ibland glömmer man bort sig och det känns är mest på gång. Så alla styr, fast vid olika som om man jobbar för ett annat band, säger tillfällen. Pece Masalkowski och skrattar. Erik ser det som bandets främsta egenskap Han sjunger och spelar gitarr i Malmötrion att alla hans kamrater är olika. Men med en Wit. Bandet tröttnade på att jaga skivkon- trummis som lyssnar på Adam Green, en trakt och tog saken i egna händer. De investe- sångare som lyssnar på hiphop och The Doors rade i ett eget bolag och gav nyligen själva ut och en gitarrist som lyssnar på metal? en självbetitlad EP. – Vi har bred musiksmak, men det är bra att – Nu är det vi själv som har det sista ordet, inte bara influeras av indie. Det långsiktiga säger Pece nöjt. målet är att slå igenom, att leva på musiken. Av den goda responsen att döma gjorde de Alla vill det. rätt. Bland annat hamnade de som bubblare Och en ny skjuts i karriären skymtas vid på Tracks i P3, och enligt Pece väntar bandet horisonten. I maj bär det av till London för ännu på sin första riktiga sågning. ett gäng spelningar. Fram till dess ligger pla- Bandets musik kan bäst beskrivas som rak nerna på en fullängdare på ritbordet. och explosiv r’n’b-rock. Inspirationen kommer Christian Thunarf från det sena 60- och tidiga 70-talet. Efter- som alla i bandet hade samma referenser så var det aldrig någon fråga om hur bandet skulle låta. – Jag lyssnar på det mesta, säger Pece. Men jag föredrar rock. Jag gillar ett simpelt a-ack- ord som kan spräcka revbenen på publiken. Några som låg i riskzonen för brutna rev- ben var de Whitesnake-fans som såg bandets spelning i Baltiska hallen i Malmö för två år sedan. Wit hade fått förtroendet att agera förband. – Jag hade ändå köpt en biljett för att se dom, så det var jättekul. Dom var svinschyssta, även om sångaren David Coverdale var lite av en primadonna. Logerna bestod av omkläd- ningsrum som låg efter varandra i långa korridorer. Han skulle självklart ha en hel kor- ridor för sig själv, haha. Wit har båda fötterna på jorden, de har en egen metod för att aldrig låta musikskapan- det bli slentrian. – Vi brukar tänka tillbaka till när vi först bör- jade spela på våra instrument, säger Pece. Det tar dem tillbaka till den där magin från tidiga dagar, vilket gör att musiken de skapar nu alltid känns som en ny upplevelse. – Kör man på den filosofin även i övriga livet så upptäcker man att man har det rätt gött ändå. Mikael Barani

Vijaya

Vijaya betyder den segrande och trium- man i vanliga fall inte lyssnar på i mel- Vijayas demo i en panel, och spreds i ferande. Huruvida det stämmer in på lanstadiet. Som Howard Jones och Jan såväl etern som i svenska folkets vener. Nyhet!!!!!! sångerskan som fick en gitarr av sin gud- Johansson. Det genererade spelningar i Stockholm far när hon var sju år är osäkert. Men, Det var dock först under folkhög- och Umeå, och slutligen ett skivkontrakt. hon har i vilket fall som helst vunnit en skolestudier på nittiotalet som spelandet Men även om resan kan tyckas kort så är INGESUNDS- stor publiks hjärtan. utvecklades till något mer. det inte hela sanningen. – Jag spelade okontrakterad på Hults- – Jag hade alltid skrivit låtar men aldrig Vijayas musikskapande är ett minst LINJEN fred 2003 på en vanlig scen vilket är lite tonsatt. På folkhögskolan träffade jag en sagt långsamt projekt. I regel skriver hon ovanligt. Att lyckas nå dit utan genvä- kille som hade en gitarr och en portastu- bara ett par låtar per år, ibland inga alls. gar talar väl för att musiken är bra nog, dio. Jag lärde mig att ta ut några låtar, Mellan år 2000 och 2002 hade hon ett MUSIK & säger hon. spelade in och spelade upp det för dom totalt uppehåll från musiken men nu har Den musikaliska omgivningen hon närmaste. Det visade sig att dom tyckte hon återfunnit den och är nu skivaktuell. TEATER vistades i som liten framkallade både ett om vad dom hörde. – Jag varken jagar listplaceringar eller sprakande intresse och en vilja att fort- Tre år senare köpte Vijaya sin för- berömmelse, det är viktigt att musiken Besök vår hemsida sätta på egen hand. sta gitarr och gjorde sin debutspelning får ta sin tid på sig att gro till det den är www.ingesund.se – Vi spelade mycket på julen när vi träf- i Sundsvall. När Sundsvall sedan blev idag och kommer att utvecklas till. INGESUNDS FOLKHÖGSKOLA fades och jag lyssnade på mycket musik P3 Popstad uppmärksammades även Gabriella Fäldt

www.groove.se 11 Hefty Records bilder: Mats Almegård bilder:

Elliot Lipp

Retina.IT Tungviktare fyller år

Chicagobolaget Hefty firar tio år i branschen med tre John Hughes feta samlingar, ett nytt album och ett härligt party i Berlin. Grooves Mats Almegård var med som enda svenske journalist.

Slår man upp ordet ”hefty” i en ordbok unik och underbar elektronisk musik, – Det har gått så dåligt för dom på sist- Elliot Lipp växte upp. En stad som han står det något i stil med ”kraftig, skrym- säger John med ett nöjt leende. one, det är knappt så jag vill hålla på har väldigt blandade känslor inför. mande, stor och stark”. Ett rätt kaxigt Savath + Savalas är ingen mindre än dom längre. Sen fiaskot i OS, fast det var – Det är fint att växa upp i Tacoma, men namn att ta när man är arton och startar Scott Herren som senare gick vidare till skönt att Sverige vann över Finland, för det regnar jämt och det var så trist stäm- ett bolag för att ge ut sin egen och andras Warp under namnet Prefuse 73. Det var jag gillar Forsberg, men står inte ut med ning i staden, så fort jag fyllde 18 stack musik. Särskilt om man gör det från stu- underbart men också smärtsamt att låta Teemu Selänne. jag därifrån så fort jag bara kunde. dentrummet på Ohio University. honom ge ut sitt debutalbum på Hefty Efter middagen har det blivit dags för Skivan spelade han istället in i Los Men det gick vägen. Även om det inte berättar John. klubbkväll på Club Josef. I den avska- Angeles. Men det visade sig att det fanns är världens mest tongivande skivbolag – Det var så bra, jag visste att han skulle lade lokalen trängs Heftyartisterna med saker som var bättre i hemstaden. Saker så har de ändå gjort sig förtjänta av sitt bli stor. Men då hade jag inga resurser varandra framme på scenen. Den italien- han försökt fånga i sin musik. tunga namn. Inte bara för att de firar tio och jag tycker det är kul att det gått bra ska duon Retina.IT får mig att släppa – Tacoma är en skitstad, men folk är ärli- år som bolag och det femtionde släppet för honom. Synd bara att jag inte kunde alla tvivel om att italienare aldrig skulle ga och vågar prata allvar. Det saknar jag i katalogen. Utan även för att de gett ut behålla honom på Hefty. kunna göra bra musik. Deras minimala i Los Angeles som lever upp till sitt rykte musik i toppklass i så olika genrer som Bortsett från en del såna missar är det dubtechno är helt enkelt fantastisk. Och om att vara rätt ytligt och konstlat. hiphop, electronica och postrock. en mycket nöjd John Hughes som sitter ännu bättre blir det när Elliot Lipp kliver I sommar turnerar Elliot Lipp i Euro- – Jag var oerhört influerad av Thrill Jock- på en restaurang i Berlin och småpratar på. Hans melodiösa electrohiphop gör sig pa för första gången och han är alldeles ey och all postrock som finns i Chicago, med mig över en öl. Han är stolt över att fint live, och lyckas spegla allt bra med uppspelt över att hans dröm går i uppfyl- särskilt när jag startade bolaget, berättar den label han grundade för tio år sedan hans album Tacoma Mocking Bird som lelse. John Hughes – mannen bakom Hefty. fortfarande ger ut intressant musik och just släppts (nummer 50 i katalogen). – Att livnära mig på musik var allt jag Ett annat skäl att de förtjänar nam- under våren kommer inte mindre än – Jag trivs väldigt bra med Hefty, dom är drömde om när jag hade skitjobb på net är givetvis de tunga namn som släppt tre laddade samlingar med remixar ur så familjära och har stöttat mig, berättar caféer och sånt. Nu är det så på riktigt plattor hos dem, som T. Raumschmiere. Heftys katalog. Elliot Lipp dagen efter spelningen över en och jag älskar det. – De viktigaste någonsin har nog varit Bara en gång blir hans blick mörk kopp kaffe. En glad skivbolagsboss och en lycklig första skivan med Savath + Savalas och och han ser rätt dyster ut. Det är när vi Titeln på skivan är en anspelning på artist som förser världen med skön musik. Telefon Tel Avivs debutalbum, inte bara kommer in på hockey. John är extremt Harper Lees roman To Kill a Mocking- Hoppas det fortsätter så i tio år till. för att den sistnämnda är vår bästsäljare hockeyintresserad och givetvis ett stort bird och handlar mycket om den stad där Mats Almegård utan även för att den innehåller oerhört Chicago Black Hawks-fan.

12 Groove 2 • 2006 FPCMFT ASGEDDA/VOL HFDP.COM HANS FOTO

UNIVERSAL MUSIC OCH UNITED STAGE ARTIST PRESENTERAR: LARS WINNERBÄCK 1.SAMLINGSSKIVA EFTER NATTENS BRÄNDER1996-2006 DUBBEL-CD. FINNS I TVÅ OLIKA FÖRPACKNINGAR VARAV EN DELUXE SOM INNEHÅLLER 116-SIDIG BOK MED77BILDER & TEXT AV LW. 2.SOMMARTURNÉ MED HOVET 6.7 LINKÖPING Stångebro 7.7 HALMSTAD Brottet 12.7 STRÖMSTAD Strömsvallen 13.7 TROLLHÄTTAN Folkets Park 14.7 RANSÄTER Ransäter Hembygdsgård 15.7 GÖTEBORG Trädgårdsföreningen 16.7 VARBERG Fästningen 19.7 PITEÅ Badhusparken 20.7 UMEÅ Nydalabadet 21.7 SUNDSVALL Parken 24.7 VISBY Östergravar 26.7 HELSINGBORG Sofiero Slott 27.7 KALMAR Skälby 28.7 YSTAD Öja Slott 29.7 RONNEBY Ronneby Brunnspark 2.8 NYKÖPING Folkungavallen 3.8 VÄSTERVIK Gränsö Slott 4.8 HUSKVARNA Folkets Park 5.8 ESKILSTUNA Rothoffsparken 10.8 LEKSAND Sammilsdal 11.8 ÖREBRO Brunnsparken 12.8 STOCKHOLM ZinkensdammsIP WWW.TICNET.SE 077-170 70 70, ATG-OMBUD SAMT PÅ LOKALA KÖPSTÄLLEN

www.winnerback.net Nya albumet “Ringleader Of The Tormentors” i butik 13 april

SONYBMG_060317Groove.indd 1 2006-03-17 15:58:09 Timo Räisänen

En glad skit som sjunger för brustna hjärtan

Musiksverige har lärt känna Timo Räisänen som den glade gitarristen i Håkan Hellströms band och som medlem i Her Majesty. Men sedan en tid satsar han helt och fullt på sin solokarriär. Första plattan Lovers are Lonely blev en stor framgång och på uppföljaren är låtarna ännu starkare. Johannes Giotas

– Allt jag gjort tidigare har lett fram till handlar om att det är skönt att ha en liten Du gör alla möjliga typer av sånger. Vill Bilden av Timo är att han är glad hela att spela solo, berättar Timo. Jag har del av sig själv att skylla sina svagheter du medvetet vara omväxlande eller blir tiden men på sin nya skiva finns det två hela tiden skrivit låtar som jag sparat åt på eller att skryta med. Även för sig själv. det bara så? låtar där han sjunger om att han gråter. mig själv men inte haft tillräckligt med Om jag gör en dum grej kan jag skylla på – Det är definitivt medvetet. Jag ville göra – Jag tror att jag använder skrivandet material. Det var först förra året som jag mitt indiska blod. en väldigt varierad skiva. Men jag tyck- mycket för att slippa vara deppig. Smär- kände mig redo. Första singeln är dock Fear No Dark- er det finns en bra tråd i låtskrivandet. tan tar sig ut i låten istället för att jag Timo inte bara skriver originella låtar ness, Promised Child och låten har en Sedan leker jag mer med produktionen. känner den. Grundkänslan i låten måste utan han producerar nästan allting själv gitarrslinga som många lär nynna friskt Det händer mer på den här plattan än utgå från mig själv och nåt jag känner också. På den nya skivan har dock Tho- på under våren. förra, den exploderar mer. men texterna är inga dagboksskildringar. mas Rusiak av alla människor produce- – Jag kommer ofta på slingor när jag – Den här skivan var verkligen hård att – Annars är nog faktiskt glad hela tiden. rat två spår. är ute och går och då måste jag springa göra, både psykiskt och fysiskt. Men det Jag ser till att göra det jag gillar att göra. – Jag har oftast en klar bild över hur jag hem till närmaste gitarr. Arrangemanget är ganska skönt när det blir mycket för Och jag har turen att kunna det. Det är vill att det ska låta. Jag har helt enkelt i den låten kräver sitt av lyssnaren. Vissa då känns det som om det blir rätt. Att antagligen något gravt fel på mig, att jag svårt för att lämna det ifrån mig. När verkar inte gilla den från början men jag man tar musten ur sig och ger allt. har en liten hjärnskada eller nåt som gör jag skapar en låt får den liksom en själ tycker att såna arrangemang är häftiga. Ditt sätt att sjunga, med mycket falsett att jag inte blir deppig eller ledsen. Jag tar och sen förstärker jag vissa nyanser i den Låtar där bitarna faller på plats efter ett – kom det naturligt? liksom allting direkt. När jag skilde mig själen under produktionen. Men Thomas tag, när allting plötsligt får en mening. – När jag var liten sjöng jag i Göteborgs så gick smärtan över efter två dagar. Sen lyckades hitta nyanser som jag inte sett – Själva texten är inspirerad av att både Domkyrkas gosskör som rankades som var det tjofaderittanlambo direkt. Jag söp själv. Jag är otroligt nöjd med resultatet. min bror och min syster fick barn under världens näst bästa gosskör efter den i till i två veckor mer för sakens skull, jag Han är en jävla fantastisk beatmakare. förra året och min roll som bonuspappa Wien. Wienerschlagenschnitzel eller vad var ändå glad. Och även om mina texter Den nya plattan, och inledningsspå- förstärktes. Den är inspirerad av dom den heter. Så gosskörstuket är liksom min kan vara deppiga så tror jag att jag har ret, har Timo döpt till I’m Indian barnen men låten handlar om vem som grej. Jag la falsettstämmor på praktiskt ett gnutta hopp i allt jag skriver. – Man kan inte tro det när man ser mig helst. Jag ser det som en tröstlåt. taget allt med Håkan och Her Majesty Isac Nordgren men min mamma är halvindiska. Låten också.

www.groove.se 15 P!nk

D R D V NU VV FQN

16 Groove 2 • 2006 Ingen

På nya skivan handlar det mer om dum brud FM-rock än tidigare. Det är i texterna man mest känner igen P!nk. Som vanligt ställer till med uppståndelse. när jag kliver på De Havilland-dashpla- sätter bara tummen i luften, nickar och är hårt mejkad, men inte övermejkad. I morgon är det internationella kvinno- net på Arlanda är det rätt många som ser går därifrån. Till svar får jag ett varmare Juvelerna i öronen glittrar ikapp med dagen… ängsliga ut. Att flyga med ett propeller- leende och en tumme. den nypåsatta vigselringen och hon är – Schysst. Vi har kommit långt, men flygplan verkar vara skräcken. Ett gäng coolt klädd i uppknäppt svartrutig ami- vi har långt kvar. Det finns massor av amerikaner är uppe i varv på det där ”vi att alecia moore var trött är inget ralskjorta, jeans och t-shirt. Ett brett underbara smarta kvinnor i världen, men skojar så ingen märker att vi är rädda”- under. Kvällen innan har hon spelat på läderbälte och hängande kedjor i kom- det finns också Stupid Girls. Ibland får sättet som gör dem smått outhärdliga. ett fullsatt Café Opera. Alla som sett P!nk bination med hennes tatuerade armar jag för mig att dom jobbar för regeringen Jag drar på mig hörlurarna och sjunker vet att hon ger järnet på scenen – inbju- inramar rockabillystilen perfekt. Hen- för att få dom smarta att distraheras. ner i mitt säte. När planet landat på Tegel den VIP-publik eller ej. Strax efter tio på nes utseende hade inte skämts för sig i Sen börjar P!nk röja runt och låtsas och vi står i transferbussen till flygplatsen kvällen äntrar P!nk scenen med en ridpis- ett skramligare rockband, men som sagt, vara regeringen, hon höjer rösten, stam- råkar jag hamna mitt i USA-gänget. Ljud- ka i ena handen och dompterade publi- skivan I’m Not Dead visar mest upp en par med fötterna och bankar händerna volymen är fortfarande rätt hög, som om ken med Cause I Can från kommande förkärlek för rock av det mer reklamra- i bordet för varje ord hon vill betona: spänningarna släppt och det nu är skoj albumet I’m Not Dead: ”P.I.N.K. P.I.MP. diovänliga slaget. ”håll tjejerna åtskilda” (dunk), ”kör ett på riktigt. De pratar om hur läskigt det I’m back again I know y’all missed me”. Vi är sex journalister i rummet och par catfights lite då och då för det är är att flyga… Hon ser allt annat än död, eller ens halv- vi har en halvtimme att dela på. Alla är bra”! (dunkdunk). Sen skrattar hon högt I ögonvrån noterar jag en liten tjej död ut. Till svar får hon skrik, visslingar hungriga på sina svar. Jag på svar om hur med sin hesa röst. med säckiga träningskläder och stora och en hel radda mobiltelefoner i luf- skivan kom till, någon annan på hur det hörlurar runt halsen som verkar vara ten. Alla verkar sugna på en grynig bild gick till på hennes bröllop. P!nk låtsas en stor del av I’m Not Dead skrevs och gängets mittpunkt. Hon känns minst på en världsstjärna som bakgrundsbild överraskad av att vi är så många. Men spelades in i New York, till skillnad från sagt bekant. Är det inte? Jo, det är Alecia på mobilen. Hon studsar runt, sjunger, sen sätter hon sig och intervjurundan kan föregångaren Try This som hon huvud- Moore. En privat och uppenbarligen lite skriker, eldar på och verkar tycka det är starta. sakligen gjorde i hemstaden Los Angeles. småsliten variant av den officiella P!nk underbart att äntligen få stå på en scen Samtalet glider direkt in på singeln Nya skivan känns mer rockig än den som jag mött två dagar tidigare och sett igen. Stupid Girls och dess video, där P!nk dis- tidigare, även om P!nk aldrig direkt varit på Café Operas scen kvällen innan. P!nk Huvuddelen av setet består av låtar sar celebriteter som Britney Spears och främmande för feta riff. är inte död, hon ser bara lite halvdöd ut. från kommande skivan. Det är världs- Paris Hilton, men utan att nämna några – Det var viktigt för mig att byta miljö Well, stjärnor har också dagar då de premiär för de nya låtarna och det är namn. och det har nog influerat skivan att den helst käkar pizza i kartong, snyftar fram- rätt bredbent FM-rock det handlar om. – Jag har inte hört några reaktioner. Dom är gjord i New York. Det var svinkallt för meningslösa komedier och dricker Stundtals trist, men P!nk vet bättre än att som ska känna sig träffade har inte mitt och vi var i en pytteliten studio, sånt spe- kopiösa mängder läsk. ”De är som vi” bara ånga på med gitarrsolon. Så både telefonnummer heller för den delen. Men lar roll. Men jag är jag. Jag vaknar på – som en svensk kvällstidning skulle spelningen och skivan balanseras upp jag hoppas att det är låtens budskap som morgonen och tänker är jag förbannad, uttrycka saken. Sådana dagar vill man av hitlåtar som Stupid Girls och mer all- kommer fram, så att vissa kan fundera på vill jag slå någon eller dansa – och sen inte sitta i ett propellerflygplan till Berlin. varligt lågmälda protestsånger som Dear sina liv och göra den här världen bättre, skriver jag musik utifrån det. Jag inser det också. Mr. President. säger hon allvarligt. Måste du ha såna explosiva känslor för En annan sak jag inser är att hon för- När hon ska spela den sistnämnda att funka som låtskrivare? modligen inte är helt intresserad av att en sätter hon sig på en pall och ackompan- hon har redan fått kritik för att vara – Jag är såld utan frustration, ilska eller av de svenska journalister som intervjuat jeras av akustisk gitarr. Innan de börjar en hycklare som attackerar en livsstil sorg. henne på Grand Hotel ska få detaljer om spela, ber hon folk att vara tysta och lyss- som hon själv är del av. I alla fall anser Nygift som du är, var det inte svårt att henne på flygbussen. Men jag kan inte na på texten. Just då är det som tydligast kritikerna att hon är det. Men själv ser hitta just de känslorna? hjälpa det. Det är trångt och hon berät- att hon inte spelar för fans på en vanlig P!nk inte så på saken. – Jag var färdig med inspelningarna när tar ändå rätt högljutt om hur hon bru- konsert, utan för inbjudna. Alla är där – Det är enkla exempel på en farlig livs- jag friade, haha! Annars hade det inte kat vara totalt panikslagen inför flygre- för att få en bild på mobilen och några stil. En livsstil som säger att man ska varit lätt. sor. Förr dövade hon rädslan med sprit gratisöl. Dear Mr. President kommer att shoppa hela dagarna, glömma att det P!nk gifte sig nyligen med motocros- i mängder, vilket gjorde flygresorna skit- funka oerhört mycket bättre på ett van- pågår ett krig, glömma kvinnokampen. stjärnan Carey Hart på en strand på jobbiga. Inte nog med att hon var rädd, ligt P!nk-gig. Men när hon slutar med Man ska ha storlek S, en plånbok med Costa Rica. Hon är överlycklig säger hon, hon blev full och därmed automatiskt Get the Party Started märks ingen skill- 10 000 dollar och man ska framför allt och ögonen sänder nästan ut lika mycket bakis också. Det i kombination med jet nad. Det är röj och drag. Förutom när inte tänka – för det är inte sexigt. glitter som diamantringen på fingret. lag… ja ni hajar. Hennes musiker, mana- hon satt på pallen och var allvarlig står Hyckleriet skulle bestå i att hon själv – Det var perfekt. Vi har känt oss som gers och allt vad det är skrattar högt. När hon inte still en sekund. ADHD-rockaren klär sig utmanande, inte är rädd för att ensamvargar både Carey och jag. Men vi står vid bagagebandet hamnar vi bred- P!nk har alltså anledning att softa på fly- visa hud och gillar att partaja. på bröllopet såg vi alla våra vänner och vid varann. get dagen efter. – Jag är kvinna och kvinnor är dom sexi- tänkte att vi faktiskt inte är det. Det var Hej där, inget kul att resa idag? gaste varelserna på planeten, jag tycker kärlek, vänskap och en jävla bra fest, – Haha, hej, nej det är okej. Men det blir man kan väl anta att det sliter rätt hårt bara att vi både ska vara sexiga och haha. rätt mycket flygande nu och så kul är det att sitta en hel dag och svara på journa- smarta. Det är ingen motsättning i det. Bara hon inte blir för glad, så att inte. Gillade du min show igår då? listernas frågor också. Precis det P!nk Du behöver inte vara dum för att vara hon inte kan skriva låtar. Fast det hän- Hon säger det med ett artigt men stelt gjorde när vi träffades första gången, sexig eller söt. Sånt kan vara svårt, jag der nog inte. P!nk gillar att utmana, för- leende som talar om för mig att hon inte närmare bestämt på förmiddagen den 7 har mina komplex för min kropp, men bättra världen och att festa hårt. Så det har någon lust att småprata med en jour- mars. En iskall, men strålande, vinterdag. jag vill inte bidra till att ännu en tonårs- lär nog finnas material kvar till mer. Om nalist som redan ”fått sin tid”, dessutom När P!nk kommer in i rummet ser hon tjej får ångest för sitt utseende, tvärtom! inte annat får hon väl börja flyga oftare. rycker managern i henne för att hon ska inte det minsta sliten ut. Hennes rocka- Rädsla kan ju också vara kreativt. träffa någon betydelsefull tysk. Så jag billyfrisyr ligger exakt som den ska. Hon Mats Almegård

www.groove.se 17 £° Ó° ΰ

{° x° È°

Ç° n° ™° / iÊ/ˆ˜ÞʇÊÊ º-Ì>ÀÀˆ˜}\Ê-œ“iœ˜iʈŽiÊ9œÕ»ÊÊÊÓÓÉÎÊÊ Ê ,Ê Üˆ˜}ʇʻ >iÃÌÀœ“»ÊÊÊxÉ{ÊÊ ÊÊ ÊÊ Ê »°°°ÃBÃޘÌÊ ˆ˜Ã«ˆÀiÀ>˜`i]Ê Û>VŽiÀÊ œV Ê œ««ˆ˜}ˆÛ>˜`i°»Ê ‡Ê ™É£äÊ ˆÊ -œ˜ˆV]Ê ,Ê Üˆ˜}Ê >ÀÊ Õ˜`iÀÊ Ãi˜>ÃÌiÊ Ìˆ`i˜Ê ÌÕÀ˜iÀ>ÌÊ yʈ̈}ÌÊ “i`Ê Žœi}œÀÊ Ãœ“ »Û>VŽiÀÌ]Ê>˜˜œÀÕ˜`>]Ê`ÀŸ“ÃŽÌ°°°»ÊxÉÈÊˆÊ ŸiÃ}Ո`i˜Ê >ÀÃÊ 6œÌ>]Ê œœ`Ê ÀœÌ iÀÃÊ œV Ê >˜`ÓB˜˜i˜Ê /ÕÀLœ˜i}Àœ°Ê
LՓiÌÊ » >iÃÌÀœ“»Ê >ÀÊÃFÌÊܓÊӟÀʈÊ܏Îi˜ÊˆÊ œÀ}iʜV ʘÕÊB˜Ìˆ}i˜ÊvFÀÊ>LՇ œÃ Ê,ˆÌÌiÀʇʻ/ iÊ
˜ˆ“>Ê9i>Àû ÓÓÉÎÊÊ ÊÊ ÊÊ ÊÊ “iÌÊÃÛi˜ÃŽÊÀii>Ãi°Ê >˜`iÌÊëi>ÀʈÊ-ÛiÀˆ}iʈʓ>Ê‡Ê“ˆÃÃ>Êit »/ iÊ
˜ˆ“>Ê9i>ÀûÊBÀÊvŸÀʜà Ê,ˆÌÌiÀÊܓʻ iLÀ>Î>»ÊÛ>ÀÊvŸÀÊ-«Àˆ˜}ÃÌii˜Ê ‡ÊiÌÌʓBÃÌiÀÛiÀŽÊœV Êi˜Ê“ˆÃ̜«iʎ>ÀÀˆBÓBÃÈ}Ì°Ê iÌÌ>ÊBÀÊiÌÌÊ>LՓÊÜ“Ê œ ˜œÃÈʇʻœ ˜œÃȻʭ-V>˜`ˆ˜>ۈ>˜ÊÛiÀȜ˜ÊÜˆÌ ÎÊLœ˜ÕÃÊÌÀ>VŽÃ®ÊÊÊxÉ{ ŽÀÞ«iÀÊÈ}ʈ˜Ê՘`iÀÊ Õ`i˜ÊvŸÀÊÛ>ÀʏÞÃ؈˜}°ÊˆÛiʈÊ-̜VŽ œ“Ê`i˜ÊÓÇÉx ÕÊ ÃB««ÃÊ œ ˜œÃÈÃÊ Þ>`iÊ `iLÕÌ>LÕ“Ê «FʘÞÌÌ°Ê -ŽˆÛ>˜Ê ˆ˜˜i FiÀ «FÊ iÀ˜Ã°Ê ÎʘÞ>ÊëFÀÊÃ>“ÌÊ>ÌÌÊ i>ÊΈÛ>˜ÊBÀÊÀi‡“>ÃÌÀ>`°Ê ÕÊ >ÀÊÛBÊˆ˜ÌiʓˆÃÃ>ÌÊ -ÛiÀˆ}iÃÊLBÃÌ>ÊL>˜`¶ -ÕÃ>˜>Ê >V>ʇʻ/À>ÛiÀÈ>ûÊÊÊәÉÎÊÊ ÊÊ ÊÊ Ê *iÀÕ>˜ÃŽ>˜Ê-ÕÃ>˜>Ê >V>ÊBÀʎœ˜ÌÀ>ŽÌiÀ>`Ê̈Ê >ۈ`Ê ÞÀ˜iÃÊÕ>Ž>Ê œ«Ê >i݈Vœ‡Ê»>À`i˜Ê,Ո˜»Ê­ ³ 6 ÊÛiÀȜ˜®ÊÊÊxÉ{ÊÊÊÊÊÊÊ >Li°Ê *FʘÞ>Ê >LՓiÌÊ »/À>ÛiÀÈ>Ã»Ê >ÀÊ œ˜Ê Ã>“>ÀLiÌ>ÌÊ “i`Ê ŽB˜`>Ê /ÕÃVœ˜Ê
Àˆâœ˜>Ê L>ÃiÀ>`iÊ >i݈VœÊ BÀÊ “BÃÌ>ÀiÊ «FÊ >ÌÌÊ iÛiÀiÀ>Ê ŸŽi˜Ê “ÕȎiÀÊÜ“Ê >ÀVÊ,ˆLœÌ]ʈLiÀ̜ʈÊœV Êiۈ˜Ê ÀiˆÌ°Ê ˆÃÃ>Ê i˜˜iÊiÊ`FÊ œÃ>˜`iʓi>˜ŽœˆÃŽ>ʓiœ`ˆiÀʇʜV ÊÃFÊBÛi˜Ê«FʘÞ>Ê>À`i˜Ê,Ո˜Ê`BÀ œ˜ÊŽœ““iÀÊ̈Ê-ÛiÀˆ}iÊvŸÀÊëi˜ˆ˜}>Àʈʓ>° `œVŽÊ >Àˆ>V ˆÊˆ˜Ã>}i˜ÊvÀF˜ÊvŸÀÀ>Ê>LՓiÌÊi>ÌÃʜvÊ7ˆÀiÊLÞÌÌÃÊÕÌʓœÌÊi˜Ê >˜ˆ˜}ʓiÀÊ«œ««ˆ}>ʈ˜Ã>}°Ê >˜`iÌÊëi>ÀʏˆÛiÊ̈Ã>““>˜Ãʓi`ÊÀœ˜ÊE iÌÃʇʻiÌûÊÊÊәÉÎÊÊ ÊÊ ÊÊ ÊÊ 7ˆ˜iʈÊ>«Àˆ° iÌÃÊBÀÊiÌÌÊÛiÀˆÌ>LiÌÊÜ œ½ÃÊÜ œÊˆ˜œ“ÊÃÛi˜ÃŽÊˆ˜`ˆiÊÀœVŽ°Ê >Žœ“Ê“ˆŽÀœvœ˜] L>Ã]Ê}ˆÌ>ÀÀʜV ÊÌÀՓ“œÀÊ`ŸiÀÊÈ}ʓi`i““>ÀʜV ʓÕȎiÀÊvÀF˜Ê]}  }>>ŽÃœ] ] >“LV œ«Ê‡Ê»/ iÊ iVˆ˜iÊ"vÊ/ iÊ œÕ˜ÌÀÞÊEÊ7iÃÌiÀ˜Ê ˆÛˆˆÃ>̈œ˜»ÊÊÊ£ÓÉ{ÊÊÊ œŽÌœÀʜÓœÃ]ʈÀiÈ`iʓ“°Ê i`Ê̈̏>ÀÊÜ“Ê >«>“Ê«FÊ&ÃÌiÀ“>“]Ê/ÀˆÃÌ i`Êi«ˆÌiÌiÌÊ» >à ۈi½ÃÊ œÃÌÊvÕVŽi`Ê1«Ê œÕ˜ÌÀÞÊL>˜`»Ê >ÀÊ>“LV œ« >ۈÃÃÌʜV Ê ÕÊBÀÊ"VŽÃFÊ Õ“ÊÃFÊ >˜`>ÀÊ`iÌÌ>ʈ˜Ìiʜ“Êi˜ÊŽ˜ˆ««iʎBÀ‡ “i`ÊvÀœ˜Ì“>˜ÊÕÀÌÊ7>}˜iÀÊÏB««ÌʓÕȎÊÃi`>˜Ê£™™ÎÊBÛi˜Êœ“ÊL>˜`iÌ iŽÃL>>`iÀÊÕÌ>˜ÊÃÛi˜ÃŽÊ«Õ˜ŽÀœVŽÊ˜BÀÊ`i˜ÊBÀÊܓÊLBÃÌt ëi>ÌÊ ÌˆÃ>““>˜ÃÊ Õ˜`iÀÊ >˜`À>Ê Žœ˜ÃÌi>̈œ˜iÀÊ Ãi`>˜Ê “ˆÌÌi˜Ê >ÛÊ nä‡ Ì>iÌ°Ê i˜˜>Ê ‡Ãˆ`iÊÃ>“ˆ˜}ʜ“v>ÌÌ>ÀÊFÀi˜Ê£™™Î‡£™™™ÊœV ÊÏB««ÃÊÃ>“̈‡ >Ü˜Ê œiÌÌʇʻ`œÃÊ"vÊ Ýˆi»ÊÊÊәÉÎÊÊ ÊÊ ÊÊ ÊÊ `ˆ}ÌÊܓÊi˜ÊÀ>`ʎ>ÃÈÎ>Ê>“LV œ«Ê«>Ì̜ÀÊFÌiÀÕÌ}ið >˜>`i˜Ã>Ài˜Ê>Ü˜Ê œiÌÌʎœ““iÀÊvÀF˜Ê ÀœŽi˜Ê-œVˆ>Ê-Vi˜iʎœiŽ‡ ̈ÛiÌÊ`BÀÊBÛi˜Ê-Ì>ÀÃ]ÊiˆÃÌÊ]Ê iÌÀˆVʓ°yÊÊ >ÀÊÈÌÌÊÕÀë՘}°Ê>ܘÃʓÕȎÊBÀÊ Ãœ“Êi˜ÊÌÀÞ}}Êv>“˜ÊœV Ê«>À>iiÀÊ̈ÊL>˜`ÊܓÊ>Þ >܎Ã]Ê7ˆVœÊœV ,Þ>˜Ê
`>“ÃʎB˜˜ÃÊÀiiÛ>˜Ì>° The Knife

Det stora blå(svarta)

På förra skivan var det pastellfärger och spretighet som gällde. Nu har The Knife skalat av färgpaletten och gjort en mer sammanhållen skiva. Med mörkare färger. Elin Berge

Det är tre år sen Karin och Olof Dreijer – Förra skivan var medvetet bred. Målet skog. Mer säger jag inte, svarar hon ljud. Text har kontrasterats mot musik. i The Knife gick och blev folkliga. Inte var att få ut de feministiska texterna till kryptiskt. De argaste texterna bärs upp av mjukare nog med att deras Deep Cuts spelades i så många som möjligt. Deep Cuts var ett Karin berättar dock gärna att hon musik. trasor på radion och beströddes med pri- sidosteg i The Knifes utveckling. Innan jobbat hårt med texterna, sökt efter ord Jämfört med föregångaren sitter Silent ser. Samma år gjorde de soundtracket till hade vi aldrig haft en låt med en refräng. som ska passa med varandra och med Shout verkligen ihop utan några som Hannah med H och inget verkade sätta Vi gjorde en på skoj och det var Heart- musiken. Fast ibland har det inte funkat helst brister i sömmarna. Karin berättar stopp för The Knifes världserövring. För- beats, berättar Olof när jag träffar The och då har Olof och Karin suttit och gjort att de jobbat hårt på den sammanhållna utom deras inställning då förstås. Knife på ett fik i Stockholm. om beats eller ljud för att få det att passa känslan som hon beskriver i färger. Några superstjärnor kommer de ald- Visst är det lätt att se Deep Cuts som till texten. Många gånger har syskonen – Jag brukar säga att den är mörkt blå, rig att bli och det är nog inte heller deras en avstickare nu när vi sitter med facit. diskuterat och varit oense. men Olof säger svart. Jag vet inte, så mål. Riktiga idoler gillar ju att synas Silent Shout påminner mycket mer om – Låten Forest Families har låtit på fem svart är den inte. Men mörk och mycket överallt, tycker om att spela live och debutskivan The Knife. olika sätt. Texten i den är så tydlig och då tajtare än förra. sjunger inte om politik och feminism. – Ja, nu är vi tillbaka på banan igen och är det svårt att göra musiken. Det får inte Den täta sammanhållna skivan som Såna som vill högst upp på den kommer- har gjort en skiva där vi inte tänker så bli kaka på kaka så att musiken uttrycker The Knife levererat är inte helt omedel- siella toppen försöker också kopiera sina mycket på lyssnaren, ett mer personligt samma ilska som texten. Det får inte bli bar och kräver sina lyssningar. Något tidigare framgångar. De återvänder inte album än föregångaren, menar Olof. för deppigt, säger Olof. som varit krångligt för Olof och Karin efter tre år med ett mörkt album som gör Det är Olof som gillar att ”nörda runt – Och så måste det finnas en dynamik under produktionen. det svårt för lyssnarna. Men exakt såna med ljud” och följaktligen är det han mellan text och musik, annars behöver – Det har varit svårt att få direktrespons saker gör The Knife och det är exakt där- som skapat många av de mörka ljud som man ju inte sjunga alls. Det är det som av kompisar som vi spelat upp låtar för. för de är så fantastiska. möter på nya skivan. Musiken gör de är svårt med ambientmusik, egentligen Det har gjort att vi har fått lita mer på De som upptäckte dem via Deep Cuts därefter tillsammans, men texterna är det brukar den inte ha text, men det ville vi, oss själva och det har varit lite jobbigt, kanske undrar vad som hänt när de hör Karin som skriver. Så när Olof antyder lägger Karin till. menar Karin. Silent Shout, även om titelspåret är rätt att det är ett mer personligt album vän- Singeln Silent Shout har du hört flera Det är bara att tacka för att de litat catchy är det inte i närheten av Heart- der jag mig till Karin. gånger nu. Den bubblande tranceslingan på sig själva. För Silent Shout är en skiva beats. Själva tycker Olof och Karin att de Personligt, innebär det självbiografiskt? sprider ett mjukt skimmer över en annars som bara växer och växer varje gång man återvänt till vad det egentligen handlar – Det säger jag inte. Texterna på skivan ganska mörk melodi. Så har de jobbat. spelar den. om. handlar mycket om familj, kropp och Mörker har fått en balans med lite ljusare Mats Almegård

www.groove.se 19 Bubba Sparxxx

Två väldigt skilda album är redan släppta. Tredje gången gillt är det nu en perfekt bland- Het på strippklubbar ning av dessa båda. För enligt Bubba Sparxxx själv kommer The Charm att sälja multum.

Bakgrunden som vit sydstatsbo från Jämfört med debutalbumet Dark valde jag helt enkelt för att jag gillade eftersom den läckte ut och en DJ spelade lilla staden Lagrange är i media ett väl Days, Bright Nights sålde Deliverence deras tidigare grejer. den. omskrivet kapitel. Bubba Sparxxx faktis- ett blygsamt antal enheter. Alltför rock- Med The Charm har Bubba Sparxxx – Det var ödet och nu i efterhand skulle jag ka musik riskerar ibland komma ur fokus igt, trassel med marknadsföringen… också bytt stall. Hemmaplanen är idag inte för allt i världen vilja ändra på det. och det går att ana en viss utmattning hos anledningarna varierar beroende på vem Outkast-rapparen Big Bois bolag Purple Uppståndelse och chock är någonting honom när bakgrunden kommer på tal. som tillfrågas och Bubba själv säger sig Ribbon. Bubba glatt säger sig hoppas på. Förut- – Bakgrunden från ett fattigt område gör ångra att det inte finns med några låtar – Jag hamnade mitt emellan olika pro- om försäljning av Ms New Booty-trosor idag att jag uppskattar saker bättre. Jag för klubbarna. Till The Charm har kriti- blem på Interscope och gick därför min planerar han framöver också släppa en uppskattar varje andetag, förklarar han ken därför tagits i beaktande och lett till egen väg. Sedan fångade Big Boi upp mig DVD tillsammans med männen bakom kortfattat. ett innehåll som mer är en blandning av och Virgin skrev ut en fet check. erotikfilmerna Girls Gone Wild. Vita rappare har genom historien båda skivorna. – Eftersom jag är från Georgia och all- – Om du varit i Atlanta så vet du att det alltid fått anstränga sig hårdare. Såväl – Syftet med The Charm är nu istället att tid har varit ett stort fan till Outkast och finns väldigt många strippklubbar där. Vanilla Ice som Eminem har – med varie- visa att jag kan göra hits och sälja mas- hela Dungeon Family så är det här en Tillsammans med videons producent gick rat resultat – genomgått en process för sor med skivor, förklarar Bubba. Målet dröm som gått i uppfyllelse. jag på en av klubbarna och kom upp med att bli accepterade. Bubba nämner ord- är nått då jag sålt tre miljoner. Bubbas passion är ingen hemlighet. I idén till Ms New Booty, förklarar Bubba språket ”Let your haters be your moti- – Den här gången har jag en bättre balans. skrivandets stund rullar videon till sing- och nämner att han efter empiriska stu- vators”, men faktum kvarstår att när Det var många svåra val som var tvungna eln Ms New Booty flitigt på musikkana- dier nu kan konstatera att låten redan är videon till den Timbalandproducerade att göras eftersom jag spelade in över 50 lerna och Bubba har därtill utlyst en Ms en succé på strippklubbarna. hiten Ugly visade sig innehålla traktorer, låtar och sedan valde ut elva stycken. New Booty-tävling på sin hemsida. Vin- Då jag under samtalet nämner Sveri- grisbrottning och framförallt en vit rap- På produktionslistan står bland annat naren får en roll i kommande musikvideo ges påtagliga kyla verkar Bubba snarare pare lät reaktionerna inte vänta på sig. namn som Outkasts ljudbildare Organi- som han själv dessutom hävdar ska bli se fördelarna. – Det irriterade mig att folk tycktes tro zed Noize, Big Boi och Heatmakers att ännu sexigare än Ms New Booty. – Ni har väl lador med storbystade tjejer att allt bara var ett stort skämt. Till mitt läsa. För att inte ändra ett vinnande kon- – Vi planerade från början släppa låten som håller er varma där uppe i Sverige, andra album Deliverence ville jag därför cept finns givetvis även Timbaland med. Otherside som förstasingel, men var frågar han retoriskt och med ett hörbart visa vem jag egentligen var och hur det – Jag hade några namn som jag redan tvungna att välja Ms New Booty istället leende. låg till. innan visste jag ville arbeta med. Andra Erik Hjortek

20 Groove 2 • 2006 Timo Räisänen I’m Indian. CD 139·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priset gäller t o m 3/5 så länge lagret räcker.

Musiklinje med inriktning afro/rock 6IHJËLPERERMED

Högskoleförberedande s#$$6$DUPLICERING • Musiken - min fritid sFÚRPACKNINGAR Antagning: sTRYCKSAKER Prov samt intervju sRÍDGIVNING sGRAFISKDESIGN Sista ansökningsdag 1/4

Furuboda folkhögskola erbjuder en utvecklande social miljö med studier kombinerat med internat. Furuboda ligger natur- TEL  skönt intill Hanöbukten, 12 km WWWCMMGROUPSE söder om Åhus. Gå in på vår 4ORSHAMNSGATAN #$AND$6$DUPLICATIONSERVICES hemsida så får du veta mer. BOX +ISTA www.furuboda.se 044-781 46 50 ." -.,)% -5/-6 %),(5/-6 % (.5-6 *",, &&5/-6 "#'5 #(6  .)( -5/-6 ." ,#!(-5-6 3-"'& -5/%6 5/%6 1#."#(. '*..#)(5(&6 5(&6 ')/',#'5'&6 5'&6 ." -)/(.,%)." -)/(.,%) )/,� -)/,� -5-6 5-6 )* ."5-6 5-6 %3,# -5-6 5-6 .,#0#/'5/-6 5/-6 ." )(, . -5-6 5-6 )" ',#5/-6 5/-6 !)!)&), &&)5/-6 5/-6 %#4 ,-)," -.,5(6 5(6 ,#-  #-.5-6 5-6 %()5/%6 5/%6 ." ,#($)( -.)1('--, 5/-6 5/-6 ." !)--#*5/-6 5/-6 $/(')&#(5,!6 5,!6 /&& . ),'30& (.#( 5/%6 5/%6 " &&)- ,# 5-6 5-6 /((#(&3(!/#-.-5/-6 5/-6 -)#&1),%5-6 5-6 ." '#." &&,)." ,-5/%6 5/%6 #-) (- '& #-) (- '& 55 #(6 #(6 &)- $)5' 26 5' 26 #,/&/-5/%6 5/%6 /,-.5-6 5-6 '2* 435-6 5-6 ( *" 15%6 5%6 .)%3),!)(-.)%3),!)(-5/%6 5/%6 #' ,)', &)(5-6 5-6 (#'&&*"5(6 5(6 .5-6 5-6 %,#-.#((..#&%,#-.#((..#&5-6 5-6

¥FUTURELAB ')(..',#˜5-6 5-6 #, )2%5-6 5-6 +/#.3)/,3$)+/#.3)/,3$)5-6 5-6 *-&5-6 5-6 .),!(3' &#(-5-6 5-6 ." -&0 -5-6 5-6 " .-5-6 5-6

." (#'& #0 5-6 5-6 '–(! & ,,.#-. ,.#&&%)'' , & ,,.#-. ,.#&&%)EE=J

." (#'& #0 !22!.'«22/#+0!249 #F>GG;@:ADB=LL=J#F>GG;@:ADB=LL=J OOO JG;CH9JLQ K= OOO LA;F=L K= #!!24)34%20¿3*53#%.%2!,,6¾2,$%.3-!4«, /#(6).2¾44)'(%4%24¾,4#!-0).').'¿2 30/.3/2 0!24.%23 30/.3/2%2 !22!.'%-!.'3 AERIAL avgöra, snarare är det helheten och de tvära vare sig tempot dras upp till frenetiska höjder känns både lite gubbigt och lite gött. Gubbigt Black Rain From the Bombing kasten som gör Sins till en oheligt bra platta. eller man lutar sig tillbaka och blir mer tank- så till vida att jag fortfarande kan tycka det är NOMETHOD Gabriella Fäldt fulla. Ett fl yhänt piano fl yter ofta igenom de så mysigt med ljudidealet, den taskiga trum- När jag lyssnar på Sandvikenkvartetten Aerials DAVID THOMAS BROUGHTON smittande rytmerna proppfulla av skönt blås, maskinen och susande gitarrerna och förstås debutalbum om och om igen ser jag bilderna The Complete Guide to Insuffi ciency körsång och riviga slagverk, och det gör inget EP-formatet som sådant, det var en period när av två gitarrhjältar framför mig. Den ene är PLUG RESEARCH/BORDER om man inte är slängd i spanska – njutningen det faktiskt var viktigt att diskutera EP:s, alltså Swedens fi nest, Jari Haapalainen från Bear David Thomas Broughton sjunger med ljus är stor ändå. Dogge har uppträtt med Calle jag känner mig ruskigt gammal. Det fanns en Quartet, vars gitarrspel tycks klinga i bakgrun- stämma och en hel del vibrato. Lite som Antho- Real på Kuba och Calle Real con Fuerza är tid då 1989 kändes som ganska nyss. Gött för den. Den andre är Sonic Youths Lee Ranaldo. ny and the Johnsons, fast inte så överdrivet. Till också inspelad i The Latin Kings Redline-studio att det bitvis fortfarande låter lite fi nt, ibland. Ranaldo är en för många speciell favorit i New det loopad akustisk gitarr, och inte så mycket där det måste gungat och skakat rejält. PS. De som har boxen Lullabies to Violane York-bandet. Han står oftast lite i bakgrunden mer. Det blir förvånansvärt engagerande, näs- Gary Landström har väl inget nytt att hämta. DS. och låter Thurston Moore eller Kim Gordon tan hypnotiskt hur ljuden går i cykler, med nya CATFISH HAVEN Fredrik Eriksson sköta micken för att sedan plötsligt ta ett steg ljud som kommer in och adderar till mixen. Please Come Back THE CONCRETES fram och leverera odödliga saker som Mote, Lite som när Brian Eno gjorde musik med tape SECRETLY CANADIAN/BORDER The Concretes in Colour Hey Joni och Wish Fulfi llment. Överhuvudtaget delay. Han sjunger kanon med sig själv. En Brustna hjärtan, fl icksoul och en dröm om PLAYGROUND kan man skönja infl ytandet från Sonic Youth. overklig känsla infi nner sig, och DTB:s skumma något mer än fabriksgolv och husvagnsparke- The Concretes fortsätter att göra kontrollerad I synnerhet deras mest lågmälda ögonblick texter bara ökar intensiteten. ”I wouldn’t take ringar – den amerikanska trion Catfi sh Haven storstadspop med små gester och lika fi na och kanske särskilt från deras senare plattor. her to an execution/because I love her so/I bevisar med all önskvärd tydlighet att man detaljer som en noga broderad duk. Men på Genremässigt är Aerials musik också ett möte wouldn’t take her to a live sex show.” Eller hans inte måste heta Springsteen för att spela nya skivan uppfattar jag till viss besvikelse att mellan atmosfärisk pop och postrock, som för sång från andra sidan graven: ”My body rots balladrock för obotliga romantiker. Att det den fordom så charmiga naiviteten till stor tankarna till band som For Carnation, Paul while she is weeping”. faktiskt – även om Greg Dullis plattor efter del är borta. Victoria Bergsmans röst låter inte Newman och gudfäderna i Slint. Det är en paradoxal samling element. Vad The Afghan Whigs envist pekar på motsatsen längre lika fl ickaktig och barnsliga epos som Efter instrumentala titellåten följer Time is som till en början verkade vara ännu en singer/ – går att både göra bra indiegospel och vara Tjyven (The Thief) känns avlägsna. Resultatet On Fire med snygga gitarrslingor och bra sång songwriter-skiva växer och muterar till något den svenska rockrecensentens våta dröm. Att är mognare och dessvärre lite mer vardagligt. som, förutom Ranaldo, påminner lite om Bob annorlunda, och överraskande beroendefram- rockmagi egentligen inte behöver vara mycket Jag har lyssnat på den här skivan om och Mould från Sugar och Hüsker Dü. Slutet griper kallande. mer än tre väl valda ackord, en pumpande rytm, om igen och den är fantastisk att ha på i tag med sin repetitiva slinga och låten övergår Henrik Strömberg hjärtskärande rossliga melodier och låttitlar bakgrunden när man har fest eller sitter och i A Limbless Stare som är en lite hårdare kom- BUZZCOCKS som You Can Have Me och Crying Shame. Mini- skriver. Men när jag stänger av skivan är det position, mer stökig och disharmonisk. Efter Flat-Pack Philosophy albumet Please Come Back lovar storverk och bara tre av spåren vars melodier jag kommer stöket glider låten över i ett nytt parti som COOKING VINYL/BONNIER AMIGO lär gå varm i skivspelaren i spänd förväntan ihåg och det är On the Radio, Your Call och fl yter fram på en matta av snygga övertoner. Vissa band bara fortsätter och fortsätter. på vårens fullängdsdebut. Song for the Songs – med andra ord de enda Det fi nns en ljuv känsla rakt genom plattan. Manchesters Buzzcocks som gav ut sitt första Dan Andersson sångerna på skivan som sticker ut. Resten av Aerial är verkligen en trevlig ny bekantskap, album 1978 släpper nytt album. Sitt sjunde. COCTEAU TWINS låtarna är välbroderade och svala, men utan ett mycket intressant band som hade varit kul Då den engelska punkscenen tog sina första Lullabies to Violane vol 1 någon riktig udd som får mig att känna något. att se live. Skivbolaget pratar mycket om att stapplande steg i slutet av 70-talet var Buzz- 4AD/PLAYGROUND En gång i tiden sa The Concretes något om Aerial är ledande i sin skola. Vilken skola de cocks tillsammans med Undertones, Stiff Little Mitt förhållande till Cocteau Twins är, som till mig och mitt liv, men det gör de inte längre. menar har jag ingen susning om – men jävligt Fingers och The Jam banbrytande. På ett sätt mycket annat, ganska kluvet. Å ena sidan kan Från att ha skapat musik lika hjärteknipande bra är det otvivelaktigt. har tiden stått relativt still. Buzzcocks levererar jag tycka deras språklösa valiumstinna chorus- uppriktig som en tonårings dagbok känns det Isac Nordgren ett album med bitande texter klädd i hyfsat pop är bedårande vacker och kanske det numera pretentiöst och en aning gubbrockigt. ELLEN ALLIEN & APPARAT sliten punkrockkostym. Stundtals helt jävla fi naste som kom till under 1980-talet. Men Eller är det bara jag som har förändrats? Orchestra of Bubbles lysande. Ett riktigt vårfynd faktiskt. visst är de också för jävligt sömnigt tråkiga? Moa Eriksson BPITCH CONTROL/IMPORT Per Lundberg GB Light-depp på absolut smörigaste nivå och är GRAHAM COXON På sin remix-CD bearbetade Ellen Allien Apparats CALEXICO det inte bra enfaldigt med låtsasspråk? Love Travels at Illegal Speeds låt Koax och det är varken första eller sista Garden Ruin Jag fann dem som femtonårig liggandes EMI samarbetet mellan Alliens Bpitch-läger och CITY SLANG/BONNIERAMIGO i kölvattnet på Slow Dive, Pale Saints och Förutom en innovativ gitarrteknik, ett av Blurs Apparats Shitkatapult-gäng. På Orchestra of Innanmätet är sydländskt och eldigt, pakete- Lush som jag utan att skämmas fortfarande främsta kännetecken, framstår inte Graham Bubbles tar de steget ut i ett helgjutet samar- ringen sofi stikerad och fager. Ljumma vindar, kan tycka är ganska fi nt, från dem kunde jag Coxon som någon musikalisk bidragsgivare av bete. Från inledande fl addriga basgången i kastanjetter, spanska gitarrer, svepande kjolar. hitta till All About Eve, Dead Can Dance och genikaraktär. På denna hans sjätte soloplatta Turbo Dreams hela vägen till sista ploppljudet I huvudsak indierock, country och jazz, men just Cocteau Twins. 4AD var ett skivbolag att ryms det nämligen inte mindre än tretton spår i Bubbles är det här en underbar skiva. Faktum emellanåt dansar Calexico ut i samba och tango, tryggt lägga sina giriga händer i, inte bara fi na totalt meningslös rock med punktendenser. I är att den till och med slår Ellen Alliens egen som i Smash och Nom de Plume. Lugnt och omslag utan också ackordbasar och en massa I Can’t Look at Your Skin stjäl han till och med Thrills från förra året på fi ngrarna – och det melankoliskt men ändå inte särskilt sorgset. chorus. Vackert. Att nu sätta mig in i denna från självaste God Save the Queen. Sållning hårt. Då var ändå Thrills en av förra årets Det här är musik som förför. En direkt dubbel-CD med samlade EP:s från 1982-90 och måtta verkar inte vara del av Graham bästa skivor i min bok. förälskelse med lätt rodnad på kinden, men Absolut höjdpunkt är trippiga Jet som ingen större genans. sammanfattar skivans blandning av techno Inte ofta, men det händer att man även och pop, lekfulla ljud och knorrigt hoppande som kritisk och lätt bitter, lägger en skiva i NICK CAVE & WARREN ELLIS basgångar på ett perfekt sätt. En låt att höra spelaren och känner absolut att det känns rätt. The Proposition på repeat. Alltid. Behöver inte lyssna på mer än ett par låtar MUTE/EMI Mats Almegård innan man vet att fortsättningen kommer ANTENNAS vara tilltalande, att det är en skiva som kommer Det är inte första gången John Hillcoat och Sins stoltsera långt fram i skivstället och tas fram Nick Cave samarbetar. Till fi lmen …Ghosts NOVOTON/BONNIERAMIGO senast på nästa förfest. Garden Ruin är en of the Civil Dead resulterade det i en klaus- Inledningsvis låter Antennas väldigt mycket sådan skiva. Det krävs ingen ansträngning för trofobisk fängelsefi lm med en överspelande som Jenny Wilson. Men den stora skillnaden att tycka om den. Man behöver inte skaffa sig Nick Cave i en av rollerna. Soundtracket är att Antennas är tre herrar. Bandets sångare alternativa hörlurar, konstiga skor eller dricka stod givetvis herr Cave själv för och han Christian Björkman har en ljus, nästan feminin, mängder av vin. Det räcker med att sjunka gjorde även musiken till To Have and to Hold röst som passar märkligt bra till den lätt psy- ner i soffan, dra upp volymen, blunda (om från 1996. Den här gången har Cave blivit kedeliska syntuppblandade popmusiken. man är tillräckligt pretentiös) och njuta av engagerad både som soundtrackkompositör mycket hans skiva känns det som. Hans Det är inte bara femte spåret C’mon som tillgänglig, varierande och riktigt bra musik. och som manusförfattare. Huruvida den violinspel ligger i förgrunden i många av de doftar franskt. Hela skivan är lite lätt syndig, Gabriella Fäldt stenhårda westernfi lmen i australisk miljö långsamma musikskisserna. För det är skisser men kanske inte lika tydligt som titeln antyder CALLE REAL är bra eller dålig kan jag inte säga, jag det handlar om – vackert ödesmättade utan snarare som en fransk negligé. Man anar Calle Real con Fuerza har inte sett den än. Men ska man utgå skisser med en långsamhet i sig som sitter innehållet genom det transparenta skyddet, STONE/EMI från soundtracket fi nns det nog gott om som en smäck till en fi lm. På egen hand är blir infantilt nyfi ken, men varken kan eller Uppväxten i Sverige har tiomannabandet blod, lidande och torr ökensand. Cave har det meditativt och snyggt. Men det är ingen vågar greppa det. Men, riktigt bra är det i alla Calle Real gemensamt, dessutom kärleken till själv sagt att fi lmen och musiken är hårt skiva som helt står på egna ben. Precis som fall. Om än ganska ojämnt. Ibland raka rockiga latinamerikansk kultur, svettig afro-kubansk länkade till varandra. ett soundtrack är tänkt att understryka en bekännelser, emellanåt halvfrälst tungomåls- timba och modern popmusik. Timba är en Warren Ellis är till vardags medlem i fi lm alltså. tal, och då och då glatt och lättskramlande livskraftig och pumpande form av salsa som Bad Seeds och The Dirty Three. Det är i Mats Almegård indie. Vilken del som är bäst är svårt att Calle Real utvecklar på ett inspirerande sätt

www.groove.se 23 BODY COUNT Coxons musikaliska universum och om någon om det kan vara besvärligt har man stundtals Alla spår på skivan är nyversioner av reggae- Live in L.A. köper det här blir jag förvånad. Den charmiga väldigt roligt på vägen. standards som exempelvis I Trim the Barber ESCAPI accenten till trots. Christian Thunarf och Curly Locks. Känslan av Som Salomos sång Ice-T har hållit igång karriären genom att synas Christian Thunarf FROM FIRST TO LAST blir därför att guvernören mer översätter ja- i en hel del tv-serier. Visste jag inte bättre DEATH FROM ABOVE 1979 Heroine maicansk reggae rakt upp och ner istället för skulle jag kunna tro att han nu plötsligt dragit Romance Bloody Romance – Remixes & B Sides EPITAPH/BONNIERAMIGO att försöka göra någonting eget. Låtarna blir igång ett band. Förra året återupplivade han 679/WARNER Varför har ingen berättat, eller möjligen bäst när Govenor Andy får besök och det ska- det nu 17-åriga Body Count och gav sig ut på En av många fördelar med ”gratis” musik- – varför har jag inte lyssnat? Att From First pas intressant dynamik. Jr Erik är riktigt vass i turné. Denna DVD är inspelad på ett gig i Los nedladdning är att man lätt kan skaffa de där To Last existens gått mig förbi bryter säkert Reggaeprofi l och Million Stylez souliga refräng Angeles och den understryker att åren inte skivorna man gärna lyssnar på ett par gånger, mot någon sedlighetsförordning så det blir i Vi kan inte ta det här är plattans höjdpunkt. har varit nådiga mot den rap-metal som Body men som inte känns tillräckligt oumbärliga till att bums inhandla debuten Dear Diary. Det här är ingen toppenskiva, för det är den Count var tidiga med. för att köpa. Det här är en sådan skiva. Lite Uppföljande Heroine är en tickande bomb av alltför blek, men när det kommer till Govenor Spelningen är riktigt tråkig. Ice-T och gitar- rolig, men också lite onödig. Till största delen The Mars Volta i progressiv artpunkkostym Andys äkta känslor för reggaemusik och reggae- risten Ernie-C är enda originalmedlemmar består Romance Bloody Romance av remixer och resultatet är lite konstigare, lite roligare kultur så har han min fulla respekt. och det märks eftersom de också är stelast. av låtar från den kanadensiska duons kraftpaket och bra mycket bättre än det mesta just nu. Isac Nordgren De brölar och riffar och försöker väcka gamla till albumdebut, You’re a Woman, I’m a Machine. Demonproducenten Ross Robinson har ännu GUSTAV AND THE SEASICK SAILORS tider till liv, men det blir mest tragiskt och Det är som sagt kul att höra att Death From en gång slagit huvudet på spiken och bygg- Sirkus poänglöst. Och var är Born Dead? Aboves moderna indiehårdrock även funkar nadsverket är ståtligt, stökigt och störtskönt. MARILYN/SOUND POLLUTION Behållningen är intervjun med Ice-T där i dansgolvskostym. Om de här versionerna Roger Bengtsson Oavsett om man är tangokavaljer, indiefl icka han snackar om sig själv, politik och sin dröm varit mitt första möte med bandet så hade GOVENOR ANDY eller svag för singer/songwriters (läs ledsna att få göra en egen fi lm. Skönast är han när jag defi nitivt charmats, men i jämförelse med Som Salomos sång pojkar med gitarr) är Gustav and The Seasick han framhåller att han faktiskt är rolig och originalversionerna så gör det sönderklippta KBC MUSIC/BORDER Sailors ett band som fungerar. Åtminstone gärna skulle göra komedi. ”I could do some remixformatet att låtarna ändå tappar lite i Govenor Andy är verkligen en ”originator” har jag svårt att hålla förälskelsen tillbaka. Ett funny shit. I’m a funny motherfucker, y’know slagkraft och råstyrka. Dragningskraften med precis som förebilden U-Roy. Redan i slutet av skånskt sexmannaband som spelar svängig what I’m saying?”. originalen var just det intensiva samspelet 80-talet började han deejaya med olika projekt countryinfl uerad indierock gör mig varm inom- Mikael Barani mellan knallhårda trummor och distad, hård- hemma i Västerås. Jag såg honom första gången bords. Och Sirkus är faktiskt en mycket charmig BAD RELIGION rocksgroovig basgitarr, det samspelet tonas 1997 och var duktigt imponerad. Men mycket skiva. Okonstlat men för den skull inte banalt. Live at the Palladium ner en smula här. Dessutom, att både Roman- har hänt sedan dess. Charley Fay är en poplåt i tangoversion EPITAPH/BONNIERAMIGO tic Rights och Black History Month fi nns med Det är uppenbart att Govenor Andys försök och Sweden Slow är skönt jazzig, men även de Var dig själv. Gå din egen väg. Uttryck dig själv. i hela fyra remixversioner vardera är förstås att göra en svensk version av jamaicansk reggae andra låtarna har sina små egenheter som gör Ifrågasätt makten. Det är vad punk handlar overkill. är äkta och jag står verkligen på hans sida när att de konkurrerar ut mycket i genren. I dagens om för Greg Graffi n, sångare i Bad Religion. Till sist blir den största behållningen med han vill krossa fördomarna som fi nns gentemot musiklandskap som fullkomligt översvämmas Att punk handlar väldigt lite om mode och Romance Bloody Romance ändå låten Better reggaekulturen. Likaså har jag inga som helst av melankoliska gitarrister som skriver egna lå- stil för den tunnhårige biologiforskaren står Off Dead. En B-sida som med sin coola stoner- problem med hans rastafaritro. Rastafari är tar gäller det att hitta det där extra personliga. väldigt klart efter en titt på den här konsert- punk får mig att ivrigt längta efter ett nytt, en religion som inte ska behandlas olika än Det har Gustav, med god hjälp av sina sjösjuka fi lmen. Graffi ns scenutstyrsel: ful skjorta riktigt, album med Death From Above 1979. någon annan. Det fi nns dock andra ämnesom- sjömän, lyckats väl med. Det låter som mycket och fula byxor i värsta Kappahl-gubbstil. Daniel Axelsson råden där Govenor Andy trampar snett. Några annat, såsom Christian Kjellvander, Kristofer Inte så spännande att se på, men befriande DIVERSE ARTISTER texter är mindre bra, som de stereotypa Åström och Nicolai Dunger. Men, det skulle icke-coolt. London is the Place For Me 2 kvinnohyllningarna i Bonus på kortet och i inte lika gärna kunna varit något annat. Gustav Desto mer fängslande är förstås musiken HONEST JONS/EMI synnerhet Ovan sända där han gör en extremt and The Seasick Sailors andra album gör mig som Bad Religion skapat sedan starten 1980. En samling alla borde äga. Så var det sagt. ytlig analys av kvinnomisshandel. Hans naiva inte sjövild, men väl lugn, tillfreds och kär. Och tillsammans med Kalifornien-kollegorna Varför vänta? Ut och köp. Underbar jazz, lösning på problemet är att män inte ska Gabriella Fäldt i Social Distortion är de det enda riktigt calypso, kwela och annan ”svart” musik från vara ”taskiga eller hårdhänta, alla nica tjejer LAUREN HOFFMAN gamla punkbandet som fortfarande är mer Londons femtiotal. Musik som speglar ett är från ovan sända”. Govenor Andy har alltid Choreography än en nostalgiakt. Som fortfarande släpper rasistiskt Storbritannien, med allvar och djup. varit en experimentell textförfattare och hans FARGO/BORDER grymt bra skivor och gör vitala livespelningar. Men med lika mycket humor, värme och intentioner är hedervärda men ibland blir Hoffman växte upp på en farm i Virginia och Som den här, inspelad i Los Angeles i slutet livs glädje. Lord Beginners calypso om valet resultatet inte så lyckat. var 17 år när hon började spela i band. Snart av 2004. Lilla energiknippet och gitarristen i England, General Election, exempelvis. En Greg Hetson gör fl er hardcorehopp än man värmande calypso om ett viktigt och allvarligt kan räkna till, relativt nye trummisen Brooks ämne. Andra pärlor här är Mona Baptistes KRIS KRISTOFFERSON Wackerman är en vitamininjektion och strålande sång i Calypso Blues. Men egentligen This Old Road bandet kör låtar från hela karriären. Och är det ingen mening med att plocka ut NEW WEST/PLAYGROUND vilka låtar sedan. Klockren melodipunk och höjd punkter, för hela skivan vimlar av dem. ja – musik blir faktiskt inte särskilt mycket Intresserar man sig inte för invandrarna från Det är inte många artister alltjämt i livet bättre än det här. Johannesburg, Trinidad, Ghana och Nigeria som har en röst som Kris Kristofferson. Livelåtarna varvas med intervjupartier där och deras situation i England på femtiotalet är Någon vidare sångare är han förstås inte. I bandmedlemmarna bland annat redovisar skivan likväl fantastisk. Det här är nämligen 36 år har den i år 70-årige sångaren klarat hur gruppen bildades, hur de gjorde sin första ett stycke brittisk musikhistoria som glimmar sig med ett lika stort – om än inte fullt lika spelning i ett lager och vilka andra band de som guld. djupt – register som Leonard Cohen och infl uerats av. Inte mycket sex, skandaler eller Mats Almegård inte ens de tre tonerna sätter han alltid. droger (även om gitarristen Brett Gurewitz är ENVELOPES Men att kunna sjunga är inte samma sak Med undantag för titelspåret är det hans gammal pundare). Och det är faktiskt också Demon som att ha en bra röst. Visst, åren har tagit första album med idel nyskrivet material på rätt skönt att slippa. BRILLE/EMI ut sin rätt. Sängkammarbarytonen från tolv år. Det är också hans bästa sedan mitten Även extramaterialet är kul. Alla bandets I videon till nya singeln Free Jazz (som tyvärr klassiska debuten Kristofferson är vid det av 1970-talet, ja, kanske till och med hans videor är inkluderade (American Jesus-videon inte fi nns med på Demon) spelar Envelopes här laget knappt mer än en rosslig whisky- bästa någonsin. Med rösten mixad så nära är enormt bra), och framförallt har man letat trummor med träslevar, kör vespa inomhus dito. Men den har fortfarande någonting högtalarna att man kan höra honom sluta upp ett par uråldriga tv-framträdanden från och klättrar i träd. Uttrycket passar dem att berätta. Han försöker inte tvinga på dig sina tunga ögonlock inför varje vers – och tidigt 80-tal. En märkbart besvärad, tonårig utmärkt. Något så excentriskt och lekfullt som något men är du villig att lyssna så lägger ackompanjerad av knappt mer än fi ngrarna Brett Gurewitz blir intervjuad efter det råa Envelopes (tidigare kända som The Nicotines) Kristofferson mer än gärna armen om dina som lojt krafsar över gitarren – sjunger han framträdande, och uppmanas förklara varför har jag inte hört från Sverige sedan Laaksos axlar och delar med sig. inlevelsefullt men aldrig sentimentalt om de valde just Bad Religion som bandnamn. I Miss You, I’m Pregnant. Med den självskrivna Det är runt den rösten som han byggt rastlöshet, kärlek, politik, att åldras och ”We didn’t call ourselves Good Religion… We singeln Sister in Love har de till och med hittat hela sin karriär, trots att han onekligen är gamla vapendragare som Steve Earle och call ourselves Bad Religion… eh… cause we ett eget recept på hur man tillagar en hit. mer känd som låtskrivare – redan i mitten Merle Haggard. Och tro det eller inte men feel that religion is bad”, säger han innan han ”Att lyssna på Envelopes är som att cykla av 1980-talet hade 450 artister spelat in han sjunger om dig. räddar situationen med ett klarsynt: ”And på en skev cykel”, var det någon som sa. Men hans låtar – och skådis än som artist. Och Det är för tidigt att avgöra om This Old basically any organized system of thought is kanske skulle man istället säga att det är det är den rösten som han och produ- Road kan bli en nystart för Kristofferson på a religion!”. Var dig själv. Gå din egen väg. som att lära sig cykla. Starta med stödhjul, centen Don Was nu blottar naknare än samma sätt som American Recordings var för Uttryck dig själv. Ifrågasätt makten. ramla och slå sig, kliva upp igen och slutligen någonsin på Kristoffersons senaste skiva, Johnny Cash. Men man kan ju alltid hoppas. Daniel Axelsson skrattandes vingla försiktigt framåt. För även This Old Road. Dan Andersson

24 Groove 2 • 2006 PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE Jag tenderar att vara ett uns extra cynisk denna satsade hon på att arbeta på egen hand och Precis som namnen från Dallas skapar de Inte en koskälla eller någon stillfull hihat-lyft- månad. Förmodligen har det med kristalliserat gav ut sin första skiva för tio år sedan. På tredje mer eller mindre uppmärksamhet vid varje ning utan bara sheffi eldsk kärvhet och tysk vatten och ledsna termometrar att göra – i albumet fortsätter hon att skriva strålande, nytt möte. bakgårdsestetik. En fl ytt till Berlin sägs också vanliga fall brukar jag vara tämligen solidarisk innerlig musik och blandar gitarrer, stråkar och Samuel Olsson vara orsaken. och öppensinnad. Men det dåliga omdöme subtila elektroniska rytmer. Det är melodiskt, EUGENE KELLY Steget till Drum’s Not Dead är inte lika som uppvisas på egenproduceratkanten kan melankoliskt och gnistrande vackert, en Man Alive stor vid ett första öronkast. Kanske har tiden ibland få det att svartna för ögonen – oavsett hel gjuten produktion över vilken Hoffmans SYMPATHY FOR THE RECORD INDUSTRY/BORDER vridits fram ytterligare något år – jag tänker årstid (letar du efter beröm kan du hoppa över isigt sensuella stämma svävar med ärliga och Med tanke på att Eugene Kelly är en sångare mig kanske 1983-85 någonting. Sonic Youth den här delen av texten). Jag tänkte därför innerliga ord om livet. Kolla in spår som Ghost med en ljuvt vek stämma och en låtskrivare runt Halloween och Bad Moon Rising, något dela med mig av ett enkelt tips: fokus. Jag You Know, White Sheets och Reasons to Fall. med förkärlek för vackra popmelodier och sådant – Bob Bert på trummor och gnisslande struntar till exempel i följande; vilken musik- Vilka låtar! fi nurliga texter så är det svårt att förstå hans gitarrer. Men att Liars hämtar från historien utbildning du har, hur många halvkända Med andra ord är det här ett ypperligt svaghet för fl äskiga gitarriff. Det var den som känns på det hela taget ganska irrelevant, artister du agerat förband åt, din mammas album och jag skulle inte bli förvånad om det gjorde plattorna med Eugenius nära nog olyss- deras uttryck är alldeles för säreget och full- fantastiska recept på köttbullar, vilken häftig så småningom hamnar på min årsbästalista. ningsbara och förpassade bandet till popens ändat för att hamna i skuggan av den. Istället lo fi -utrustning du spelat in med, varför du Robert Lagerström lägre divisioner trots en och annan ljuspunkt blir det ännu en temaskiva. Denna gång kring inte har råd med en ny förstärkare och när THE HORROR THE HORROR och högljudda fans som Kurt Cobain. Därför relationen mellan The Drum och Mount Heart sista nattbussen till Borås avgår från Nils The Horror The Horror kan man inte annat än dra en lättnadens suck Attack, ett ying/yang-förhållande mellan den Ericson-terminalen. Sådant säljer man inte TAPETE RECORDS när Kelly redan i första låten på solodebuten kreativa utlevande uppsluppenheten hos The sin produkt med. Men missförstå mig inte Med ett sånt bandnamn borde jag avguda The försäkrar att: ”I’m done with noise”. Gitarrpop Drum och tvivlet, oförmågan och självlåsningen – ett personligt brev går alltid hem. Keep ’em Horror The Horror. I magnifi ka Apocalypse Now av klassisk skotsk modell – och en och annan hos Mount Heart Attack. Som, säger de själva, coming, boys and girls! väser Colonel Walter E Kurtz i Marlon Brandos countryfl irt – ersätter de skräniga gitarrerna också återspeglar relationen mellan de dri- Ett utmärkt exempel på musik som talar gestalt just de orden. Vet inte om svenska The på hans bästa skiva sedan The Vaselines. vande medlemmarna Aaron och Angus när de för sig själv är White Soul, ett gäng killar Horror The Horror tänkt på Brando eller den Tyvärr har Kelly fortfarande problem med att arbetar. Ett förhållande som auditivt visar sig i som dock är aningen extrema i motsatt ångestfuktiga djungeln när de kom på det han maler samma tre ackord om och om igen Drum’s Not Deads spänningar mellan det ner- riktning. Jag misstänker att de härstammar bandnamnet. Bra är det i alla fall. tills låtarna bara smälter ihop. Men Man Alive vöst melodiösa och det rytmiskt säkra. Mellan från Göteborgstrakten, då ett 031-nummer Dessa svenskar låter engelska. Bandet har är i alla fall ett stort steg i rätt riktning. det ytspänningsskira lugna och det massivt bifogats som info. Hur som helst svänger ett hyfsat eget uttryck som i vissa stunder går Dan Andersson percussiva. Visuellt på en medföljande DVD de. De har spelat in tre oemotståndliga fest att spåra till Suede och Television. Det är väl- DAVE KNUDSEN med hela tre fi lmer till varje spår. Visserligen hela natten-rökare med en sångare som får gjord popmusik men jag saknar det lilla extra The Weeping City inte alls lika intressant som skivan men klart Little Richard att framstå som krystad. Den som gör att det sticker ut. Tror att nästa kan bli BORONDA RECORDS beundransvärt. skrovliga, ylande halvfalska falsetten i Jealous bättre då de förhoppningsvis hittat sitt sound Dave Knudsen verkar gilla fåglar som fl yger. Å andra behöver jag inte alls vara medveten Boyfriend är helt underbar. Ljudet är sunkigt. ännu mer. Som det är nu är det bara Twice in Eller åtminstone att sjunga om dem. Dave har om detta, inte alls. Det är egentligen bara i Spela roll. Holyday är soulglädje rakt igenom. a Lifetime som har en grym gitarrslinga och en en mjuk röst med skönt djup och patina. The vägen. När jag ser dem live, någon vecka efter Gitarren är ostämd. Prisa Gud! Då Kinks-dof- bra refräng. Resten blir en jämntjock sörja. El- Weeping City framstår efter några lyssningar det att jag fått Drum’s Not Dead, fi nns det tande Permanent Blister klingar ut bankar jag ler som Colonel Kurtz kanske skulle sagt: ”What som ett ålderdomligt album. En countryskiva en distans och lekfullhet som jag med mina hammaren i bordet och domen är fälld: White do you call a journailst who accuse musicians? menad att spelas upp på Grand Ole Opry i kvasiutläggningar bara suddar bort. För Liars Soul gör helt ogenerat skäl för namnet. Assassin!” Eller något i den stilen. Nashville, Tennessee. Arrangemangen känns är inte alls tråkiga eller arty på något jobbigt Lite pressad situation blev det när jag Per Lundberg GB gamla på ett trevligt sätt. Daves sätt att sjunga sätt. Nej, deras musik är bara skimrande vacker, insåg att Hannes från Slagsmålsklubben ISLANDS känns även det old school. Och så var det knäpp och fruktansvärt vital och glödande. skickat in ett smakprov på sitt soloprojekt Return to the Sea de här fåglarna. Skivan inleds och avslutas Jag kan rabbla adjektiv i oändlighet utan att Din Stalker. Killen kunde ju ha en sämre ROUGH TRADE/BORDER med fågelkvitter. Dave Knudsen är en ny och egentligen komma någonstans. Förstå bara att meritlista. Herr Reporter rullar ut mattan och Jag måste erkänna att The Unicorns tog trevlig bekantskap. det är galet bra. jag är såld direkt. Var melodierna kommer mig med storm. Det skräpiga soundet, den Per Lundberg GB Fredrik Eriksson ifrån vet jag inte, karln måste ha ett helt barn- knivskarpa melodikänslan och det ohämmade LIARS ANDREAS MATTSSON kalas i huvudet. Visserligen ägnar sig denne uttrycket skapade tillsammans med en förbluf- Drum’s Not Dead The Lawlessness of the Ruling Classes stalker åt electronica i en tyngre, mer skruvad fande idérikedom riktigt stor musik. När två MUTE/EMI HYBRIS/BORDER skola än SMK. Men fi nesserna, rytmerna och av medlemmarna nu går vidare med projektet Många var vi som inte riktigt förstod Brooklyn- Att jag som 14-åring ens skulle tänka tanken melodierna är omisskännliga. Islands blir resultatet nästan lika strålande. bandet Liars vändning från skranglig punk- att en dag stå och damma av mina Popsicle- My Closest Friend är stolta över att Med sångaren, gitarristen och keyboard- funk till arty skogsnoise med häxtema. Men plattor hade varit ofattbart. Låtar som Hey presentera sin nya prestation Six Point Five spelaren Nick Diamonds och trummisen efter det att första chocken lagt sig visade sig Princess och Sunkissed hjälpte mig att fi nna en Inches of Pure Stainless Heartache – musik de J’aime Tambeur som plattform handlar det They Were Wrong, So We Drowned vara en av identitet, jag var ”indie” och ingen skulle få ta med rätta kallar sin egen. Jazz, country, pop fortfarande om starka låtar med svindlande 2004 års absolut bästa skivor, fylld av progressiv det ifrån mig. och electronica samsas om utrymmet och texter som framförs lekande lätt utan några bråte, vackert oväsen och skogsromantik. lyckas kompromissa utan att någon hamnar pretentioner. Materialet är mer välproducerat i skymundan. Främsta anledningen till att och sammanhållet än tidigare och de gnist- jag nämner My Closest Friend stavas The Egg rande poppärlorna har sin givna plats (lyssna Or the Hen, en behagligt svängig liten sak bara på Rough Gem). De kompromisslösa MONO som sätter en standard som resten av låtarna kanadensarna har gjort en alldeles utmärkt You Are There tyvärr inte når upp till. skiva som inleds med en låt som klockar in på TEMPORARY RESIDENCE/BORDER Som en mer jordnära variant av Massive nästan tio minuter. Vackert så. Attack har Grand Hammer charmat mig totalt Robert Lagerström Är du beredd att sjunka in i gitarrvibrerande med samplingar, värme, själ och en otrolig JR EWING månskensbrinnande musikaliska epos? Vill sånginsats av Petra Andersson. Musiken lunkar Maelstrom du fysiskt insupa solnedgången och konser- på i midtempo, men överallt fi nns tjusiga BPOP/BONNIERAMIGO vera känslan? Kan du ibland tycka att ditt detaljer att fascineras av. Produktionen känns Släng in alla känslor du har i en hatt, blanda liv bara påminner om en urvattnad version helt rätt och vad denna duo har för ärende i om ordentligt och dra sedan ett par förslag av någonting betydelsefullt? Varför har du en osignadspalt förbryllar mig. för varje låt. Kombinera sedan detta med då aldrig låtit Mono visa dig vägen? Christian Thunarf fem musiker som efter två fullängdare haft Mono är från Japan. De är fyra att det var allt och att allt är gott. Mono har möjligheten att utforska och ta till sig nya instrumentalister och magiker. De frälser sett och gjort detta. Mono är början och Kontakt erfarenheter, med allt ifrån spelningar på människor via små små ljud och stora stora slutet, Mono är kraftfullare och härligare White Soul: [email protected] Oslos mindre scener, till ett skivsläpp på Mars muller. De kliar dig på det ställe på ryggen än Gud någonsin kan vara. Mono är bandet Din Stalker: [email protected] Volta-bolaget Gold Standard Laboratories och där du inte når för att i nästa stund äta som ännu en gång levererat en samling My Closest Friend: info@myclosestfriend. turnerande i Europa och USA. dig till frukost. Mono gör allt det där du låtar till sina lärjungar för att påminna om com När de nu är tillbaka med sin tredje album själv vill hinna med under din livstid. Fräsa vilka vidunderliga världar som bor i luftens Grand Hammer: andersson_petra@bred- är det stor variation de har att erbjuda lyssnaren. och spraka som ett meteoritregn, smeka vibrationer. Att utsättas för You Are There är band.net Med en stor fyllighet, där instrumenten måste kärlekens uppenbarelse igen och igen och som att bli kär. Jag vet, för jag är det. kylas av efter varje låt, vävs det experimentella uppfylla världen med den rusiga känslan PS. Världens bästa och mest storslagna hos The Mars Volta in med ett enstaka Metallica- av att leva livet till dess yttersta gräns. Och låt heter Yearning. DS. gitarrplock och sång som går från Johnny Rotten sedan sluta ögonen i lugn förvissning om Gary Landström till Bad Cash Quartets Martin Elison.

26 Groove 2 • 2006 Montag Mania - Piraya

En fantastisk mix av Brasiliens psykedeliska 60-tal (tropicalia), Barcelonas mestizo-scen, punk, postpunk, rytmer, alternativ rock och svenska texter. Se Montag Mania som förband till Daniel Lanois på Berns i Stockholm 27 april.

w ww.montag mani a.com

Tolv år har gått sedan dess och än en gång BARBARA MORGENSTERN Amanda - Tres hör jag Andreas Mattssons stämma ljuda ur The Grass is Always Greener högtalarna. Min första reaktion resulterar MONIKA ENTERPRISE/DOTSHOP.SE Amanda är en samling rocksångare, folkmusiker, popartister, i en suck, låt Popsicle stanna i graven – gå Det har gått tre år sedan Barbara Morgensterns klassiskt skolade musiker och skådespelare i en salig, skönsjung- vidare. Efter några varv av The Lawlessness of förra skiva Nichts Muss. År som Barbara fyllt ande blandning. På albumet ”Tres” ryms keltisk folksång, svensk the Ruling Classes och med en stor nostalgisk till max verkar det som. Först och främst den pop, halling, salsa och opera. Egna tolkningar av Titiyos ”Come reunion med Laquer, Abstinence och den långa världsturnén som inspirerat stora delar Along”, U2’s ”With Or Without You” och Kents ”Om du var här”. självbetitlade Popsicle, känns Mattssons debut av albumet och sen samarbetet med Robert Amanda tas alltid emot med stor entusiasm. Nu är det DIN tur! bra. Ljudet är mycket renare, då det bara är Lippok från To Rococo Rot som resulterade i w ww.footprintrecords.com en person som står för musicerandet istället albumet Tesri. för fyra. Att åren mellan 20-30 är över och att Visst hörs det att hon inspirerats. Skivan det snarare lutar mot 40 kan höras, både mu- låter mer utvecklad än tidigare Morgenstern- sikaliskt och textmässigt då just lekfullheten skivor. En viss infl uens från Robert Lippoks Martha Redbone - Skinta försvunnit och ett större allvar tagit plats. programmeringar går att ana. Så allt är bättre Under de senaste sex åren har han samlat nu då? Nej, faktiskt inte. Visst har skivan Den kritikerrosade amerikanska sångerskan Martha Redbone ihop material, som han själv uttryckt det, inte några av Morgensterns starkaste spår någon- har precis släppt sitt andra album. Plattan innehåller en samling passat för något annat. Det har resulterat i en sin, som avskalade Quality Time, men i övrigt briljanta soulsånger, framförda utan samplingar och maskiner. skiva fattig på hits men ändå rik på stämning. så lastar hon på lite för mycket. Ett pianoklink Marthas mission är att få tillbaka den “riktiga soulkänslan”. På Det är en perfekt skiva till en fi ka, en lugn här och en syntslinga där som hon faktiskt “Skintalk” har hon lyckats. gathering, eller som tröst när du känner be- borde rensat bort. När jag intervjuade henne hov av ensamhet. Det är svårt att inte anknyta i höstas pratade hon om att hon ville göra en w ww.marth aredb one.com till det förfl utna, så om det är fl er skivor på mer klassisk popskiva och det har hon förvisso gång hoppas jag att det fi nns fl er strängar på gjort. Men det var synd att hon sorterade bort lyran så att Popsicle får stanna i det förfl utna sin minimalistiska ådra och överlastade så och att Andreas Mattson istället kan göra en många spår på kuppen. Miriam Aïda - Meu Brasil Morrissey. Mats Almegård Samuel Olsson MORNINGWOOD Miriam Aïda, känd från bl a A Bossa Eletrica, kommer nu med MARTIN MCFAUL Morningwood det nya albumet “Meu Brasil”, som är en akustisk upplevelse CAPITOL/EMI Pop Mansion av brasiliansk, jordnära musik sprungen ur passionen till den IMPERIAL/BONNIERAMIGO New York-bandet beskriver sin debutplatta brasilianska musikskatten. Pop Mansion låter som en platta som blivit som “A monster truck having sex with a Bond till på en efterfest någonstans i ett konstnärs- girl.” Enligt mig är musiken ett rockigt Hubba kollektiv i Göteborg. Förmodligen fanns José Bubba-gummi, vars feta bubbla har smaken w ww.connectiverecords .com Gonzalez, Martin Hederos och Jens Lekman av en new wave-pop som är kombinerad med med på festen, och förmodligen dracks det en pånyttfödelse av garagerocken. Producent mycket rödvin och kedjeröktes en hel del. Det är Gil Norton som bland annat har Echo & The blev sent och framåt småtimmarna plockade Bunnymen, The Pixies och Foo Fighters på sin Thomas Tjärnkvist - Ben fetur Martin McFaul fram gitarren och började meritlista. Gruppens infl uenser kan hänvisas komponera. till The Stooges, Sahara Hotnights och The ”Med Ben fetur intar Thomas Tjärnkvist en ställning som en av Det fi nns ingen grund för de antagandena, Sounds. landets mest innovativa artistiska skaparkrafter”. Dan Marklund, det är bara min goda fantasi som fått leva Smash-spåret är den svängiga syntpunk- Piteå-Tidningen ut, men faktum är att sanningen inte verkar hiten Nth Degree som Morningwood släppt ”Ben fetur är årets hittills fetaste utropstecken när det gälller ligga så långt därifrån. Martin McFaul har vis- en singel och gjort en stilfull musikvideo på. svensk pop.” Fredrik Thunberg, Helsingborgs Dagblad serligen ett irländskt efternamn, men han är Babysitter har en suverän taktpuls som står en äkta göteborgare, uppväxt i Guldheden och och kokar låten igenom, vilket leder till att w ww.benfetur.com välbekant med såväl spårvagnar som sorgsna det är svårt att sitta still via den kraftfulla gitarrackord. Han hanterar speciellt ackordet dansenergin som tonas ut. Sångerskan Chantal D-moll som om det vore av guld, och i det här Claret uppträder med utmanande energi fallet är det inte långt ifrån. och uttrycker sig med komisk lyrik med sin Room in the clouds Mycket riktigt är han också bekant med sexigt betonande röst som gör sig extra het i David Wilczewski - Martin Hederos som tillsammans med bland Take Off Your Clothes: “When I see you baby/I andra Jukka Rintamäki från Silverbullit och wanna take off your clothes/Just rip off your “Room in the clouds” är mogen och avspänd jazz/fusion-musik Johan Forsman (som producerat Hellström, clothes/Just take off your clothes”. från en musiker som också är lika begåvad som kompositör TSOOL och Caesars) också medverkar på skivan. Plattan bär på en fet överskottsenergi som - härligt gränslös och med influenser av world music. Lite spretigt i tongångarna, men genomgå- smackar ut en rockbomb av tuggummipop ende fi nstämt. Infl uenserna verkar framförallt – precis som ett debutalbum ska efter eviga w ww.op us3records.com komma från The Soundtrack of Our Lives, men repningar i önskan att få göra premiär. Pop Mansion innehåller mest charmiga icke Martin Enander jämförbara egenheter. Är sedan länge hemligt MORRISSEY förälskad i Göteborg, i jargongen, känslan och Ringleader of the Tormentors musiken. Tack vare Pop Mansion och helgjutna ATTACK/SONYBMG My Engström Renman - Abdominous låtar som Train och So Tired of Myself växer Har Morran gått och blivit kär på gamla dar? kärleken till något som snarare liknar passion. Trots albumtiteln får man intrycket att hans My Engström Renman är en ny, svensk stark röst som på Gabriella Fäldt liv kanske inte är så plågsamt längre. Mannen ”Abdominous” frotterar sig med gräddan av unga, svenska THE MINUS 5 som en gång gjorde sig känd för sexuell jazzmusiker. Hon hämtar inspiration från Beatles, John Barry, The Minus 5 (aka The Gun Album) avhållsamhet sjunger textrader som: ”Now I’m Dr. John, New Orleans och strävar efter massivt sväng. En platta COOKING VINYL/BONNIERAMIGO spreading your legs, with mine in between.” med grymt bra magkänsla! Det är stundtals helt lysande pop The Minus 5 O la la. När fan blir gammal blir han religiös levererar. Men det är lite skumpigt på vägen som det heter, och i Morrisseys fall verkar det w ww.f ootp rintrecords.com mellan topparna. Högst däruppe spricker det som om cynismen och världsföraktet ersatts upp i ett soligt kaliforniskt leende från slutet av ett visst mått av livsbejakande. av 60-talet – till och med Brian Wilson ler. Fast tro nu inte att han har förvandlats till Men nere i dalgångarna är det mörkt, kallt någon belåten Per Gessle-fi gur. Världen får och fuktigt. Lite som på The Cavern Club i honom fortfarande att vilja spy men skillnaden Liverpool. mot förr är att han hittat en anledning att Per Lundberg GB vilja leva. Han har slutat gråta och kanske, ja hittat sig själv. Den personliga triumfkänslan påminner mig om Kevin Rowlands solocome- | CDA/Compact Distribution AB | Box 4225 back My Beauty. | 102 65 Stockholm | tel: 08-442 11 20 | fax: 08-442 11 33 | [email protected] | www.cda.se ,5'%202%3%.4%2!2 4(%&).%!2433(/7#!3% ).+/.34 -!,-« 0534%26)+ '«4%"/2' $%"!3%2 34/#+(/,- &«2&,%2$!45-3%777,5'%23%

34!23#!. $%"!3%2 34/#+(/,- 34)#+9&).'%23 '«4%"/2' ,/00%. +«0%.(!-. 6/8(!,, ¿2(53

-)#!(0().3/.53 +¾'%,"!.!. 34/#+(/,- -%*%2)%4 ,5.$ 0%44%2 .!,%. 34/#+(/,- Dessvärre känner jag inte riktigt igen mig och bookletten, och låtarna berör defi nitivt +" -!,-« &«2&,%2$!45-3%777,5'%23%/#(7770%44%2.5 i den här nya och gladare Moz. Kanske beror mer än all den dussinsoul som presenteras det inte så mycket på albumet som på hans dagligen. Ne-Yo verkar ha attityden för att 4(%#/.#2%4%3 stigande popularitet. Det är svårt att lyssna på tilltala grabbarna men framförallt känsligheten 3500/24%,0%22/$%,-!2 Morrissey utan att samtidigt tänka på hyllnings- och stilen som garanterar att han aldrig behöver +!*3+*5, '«4%"/2' -%*%2)%4 ,5.$ kören från alla 30-åriga mediemän som inbillar oroa sig för att vara utan het dejt i helgen. "%2.3 34/#+(/,- Gymnasium Rock City sig att bara de förstår vad det rör sig om. Usher har fått en värdig utmanare – känn 4(%9/5.'+.)6%35+ i Hultsfred startar sin Men när jag skalar bort allting runtomkring pulsen stiga till Sign Me Up, bumpiga I Ain’t 34/#+(/,-3.!44 $%"!3%2 34/#+(/,- verksamhet hösten 2006. och bara tänker på musiken kommer jag Gotta Tell You och massiva O’Jays-samplade !.$2%!3-!4433/. 4!0% Skolan har en mycket nära fram till att jag älskar You Have Killed Me och Get Down Like That! 34%.(!--!23!,%. '«4%"/2' anknytning till musikkulturen At Last I Am Born, att jag har svårt att höra Gary Landström +" -!,-« Morrissey sjunga om sex (föreställer mig att NEBULA 3«$2!4%!4%2. 34/#+(/,- och musikindustrin. Två pro- gram är aktuella: Handel han är tillsammans med någon idiot som inte Apollo 4(%3)34%23/&-%2#95+ är värd honom) och att skivan är bra men inte SWEET NOTHING/BORDER +" -!,-« och arrangörskunskap med 42¾$'¿2g. '«4%"/2' i närheten av den geniala och fantastiska You De andra plattor med Nebula som jag hört inriktning musikindustrin och Are the Quarry. Texterna är inte lika vassa och eller har stående hemma i hyllorna hamnade 4(%2!$)/$%04 Ljud och bild med inriktning +¾'%,"!.!. 34/#+(/,- träffar mig inte lika hårt. Men det innebär för- utan tvekan i stonerfacket. Och även om nya -%*%2)%4 ,5.$ digital media. Fullt utbyggd stås ändå att det står skyhögt över det mesta. Apollo fortfarande bär visuella spår (rymd- +" -!,-« kommer skolan att ha ca 200 &«2&,%2$!45-3%777,5'%23% Moa Eriksson omslag, låttitlar som Orbit – utöver albumets elever. Lärandet präglas av ett MS. JOHN SODA namn) så är den grenen utbytt mot aningen ",!#+-/5.4!).#!. tematiskt arbetssätt utifrån Notes and the Like mer solid och traditionell rock. Ett grepp de ",//$-%2)$)!.#!. verklighetsbaserade projekt i MORR MUSIC/BORDER behärskar väl, och är skönt för variationen. -53)+%.3(53 '«4%"/2' $%"!3%2 34/#+(/,- nära relation mellan elev och I ett tillstånd där jag fi nner electro ytlig och Stoner i all ära, men ibland blir det för körigt 2/#+"/44/- /3,/ lärare. livlös och är beredd att lämna genren i back- att som en jordfräs skoningslöst vara nedkörd spegeln räddar Ms. John Soda åtminstone i en drogdimma av fuzz och wahwah-pedaler. $!.)%,,!./)3#!. 42!). ¿2(53 Vi söker inför hösten förmiddagen med sin värmande variant av The Eagle Has Landed och The Alchemist 6%'! +«0%.(!-. kall electropop. Notes and the Like, duons hade förvisso platsat på valfritt Monster Magnet- 42¾$'¿2g. '«4%"/2' Rektor - heltid +" -!,-« andra fullängdare, är till hälften stråk- och album från 90-talet, men den samsas med +!4!,). 5003!,! Du har det övergripande ansvaret stämningsbaserad, som Midaircondo-min- mer raka fyrtakts-bomber som Controlled och "%2.3 34/#+(/,- för skolan. Du leder och utvecklar "%2'%.&%34 "%2'%. nande A Million Times och A Nod On Hold. Ghost Ride. Dessutom blir bossanova-utfl ykten ett team som tillsammans ska lösa Andra halvan utgörs av en lågmäld variant av i Decadent Garden ett lika roligt som oväntat ",)8!"!2'%,$$ 34%.(!--!23!,%. '«4%"/2' uppdraget och utveckla lärandet Miss Kittin som tagit sånglektioner; No. One tillskott i den redan starka låtsamlingen. 3«$2!4%!4%2. 34/#+(/,- inom programmens områden. Du och Outlined View, varav den senare är helt Niklas Simonsson klockren. NIGHTMARES ON WAX "2/+%.&!-),9"!.$5+ marknadsför skolan och arbetar $%"!3%2 34/#+(/,- långsiktigt för skolans goda Till en början något av en petitess, men – i In a Space Outta Sound brist på bättre uttryck – skivan växer som en WARP/BORDER #!,%8)#/53 )2/.7).%53 renommé. Förutom erfarenhet från "%2.3 34/#+(/,- bönstjälk. George Evelyn har till slut lyckats åstadkomma 42¾$'¿2g. '«4%"/2' musikbranschen har Du ett starkt Christian Thunarf nya excellenta chill out-spår sedan förra plattan engagemang för utveckling av 4(%&,!-).',)0353 MUSIC AM Mind Elevation från 2002 trots att rökdimmorna #)2+53 34/#+(/,- skolans profi l. Tjänsten kombineras Unwound from the Woods utan tvekan legat tunga varhelst han rört sig. .)#/,!)$5.'%2 under första året med undervisning QUATERMASS Utöver kriminalklassat rökverk intres- ).+/.34 -!,-« i branschkunskap/modern Hur får du en grå dag att upplevas som ljus serar sig George/Nightmares On Wax/DJ EASE 34%.(!--!23!,%. '«4%"/2' +5,452+!--!2%. ./22+«0).' musikkultur eller ekonomiska/ och skön, eller en lång tågresa genom de för musikaliska klanger, fjäderlätta gitarrlicks .!,%. 34/#+(/,- administrativa kurser eller oräkneliga tallarnas land att inte kännas och totalfett basfl adder. Dessutom snygga tråkig och oändlig? Författaren och musikern orgelackord, repetitiva grundrytmer och det vi "%449%,!6%44%53 matematik. Tjänsten tillsätts med "%2.3 34/#+(/,- Luke Sutherland, med ett förfl utet i Long slarvigt kallar världsmusik. Varje ny Nightmares fördel under senare delen av våren. Fin Killie och Mogwai, har tillsammans med On Wax-platta är en brygd bestående av dessa *!3/.#/,,%44#!.  +¾'%,"!.!. 34/#+(/,- sina två tyska vänner Volker Bertelmann och ingredienser. Perfekt passande för den såsiga 34)#+9&).'%23 '«4%"/2' Lärare Stefan Schneider släppt sin andra fullängdare. efterfesten eller yogastunden med väninnorna. Du har en holistisk syn på Med perfekt precision har de var och en lyck- In a Space Outta Sound är ännu ett potentiellt 4(%.%70/2./'2!0(%23#!. ).+/.34 -!,-« lärandet och ser samarbete över ats sammanföra sina personliga musikaliska introvert ögonblick från Leeds utsmyckat med +¾'%,"!.!. 34/#+(/,- ämnesgränser som ett naturligt '!2!'% "%2'%. egen skaper, vilka de burit med sig från forna massvis av fi nt krimskrams från såväl Orienten, */(.$%% /3,/ arbetssätt. Vi ser mycket positivt på resor. Erfarenheterna är allt från klassiska Afrika som Karibien. Om du inte förstår det redan om du har erfarenhet från musiklivet piano tolkningar till electronica och gitarr- så vill jag förtydliga att Nightmares On Wax är 4(2)#%53 eller ett genuint musikintresse. baserad indierock och när de nu blandas ihop bra för din hälsa – rena huskuren faktiskt – och 3500/24(5.$2%$2%!3/.35+ 4(%6!,,%9!2%.!53 exploderar det i en stor känsloyttring. det är inte olagligt på något sätt. Kan med fördel '!2!'% /3,/ 1 Medieproduktion, mediekunskap, Som åhörare, eller rentav åskådare, får konsumeras mot stressrelaterade åkommor. $%"!3%2 34/#+(/,- rörlig bild, ev. estetisk verksamhet jag följa med in i ett ljudlandskap där det Gary Landström $!."/%#+.%2#!. (80-100%) elektroniska och akustiska varmt och ömt NO MOVEMENT NO SOUND NO MEMORIES '!2!'% /3,/ kramar om varandra. En stor blandning där Removed/Acetate -%*%2)%4 ,5.$ 2 Svenska, engelska (50 – 100%) 7)3( '«4%"/2' 3 Matematik och ekonomiska/ det instrumentala avlöser djupare poetiska LUX NIGRA/DOTSHOP.SE $%"!3%2 34/#+(/,- administrativa kurser (65 – 100%) uttryck. Thaddi Herrmann är inte bara ansvarig för */3(2/53%53 På skivan fi nns låtar som hjälper till att skivbolaget City Center Offi ces och den tyska 3500/24(/7)%"%#+#!. forma en sinnesstämning, som får varje tidningen De:Bug. Tillsammans med Michael #().!4%!4%2. 34/#+(/,- Tjänstegraden beroende på antalet nytt ögonblick att kännas spännande och Zorn skapar han också underbar mörk musik 34)#+9&).'%23 '«4%"/2' klasser som startar till hösten. +" -!,-« outforskat, liksom öppningsspåret Always, under ett av musikhistoriens längsta namn. där Sutherland (med ett viskande, som enbart Den här CD:n samlar två tolvtummare och *!.!(5.4%253 Du kan läsa mer om skolan på 3«$2!4%!4%2. 34/#+(/,- kan överträffas av Robert Smith i The Cures bjuder också på extralåten Fabric. '!2!'% /3,/ www.gyrockcity.se Lullaby) ger tid för eftertänksamhet. Att ljuset De inledande sex remixerna på sju år gamla Vill du veta mer kontakta: sipprar fram ur de grå molnen, eller att jag Removed levereras av storheter som Pole och "%,,%!.$3%"!34)!.5+ 3500/24 Yvonne Hammarberg, 0702-83 08 23 bara längtar efter att räkna tallar genom ett Arovane. Låter sju år gammal elektronisk musik +" -!,-« eller Ulf Wänersjö, 0709-42 87 64. smutsigt tågfönster, blir till sist ett faktum. trist? Tänk om. Det här är sann kretskorts- "%2.3 34/#+(/,- 42¾$'¿2g. '«4%"/2' Samuel Olsson magi. Inte bara för att mixarna sinsemellan Välkommen med din ansökan NE-YO skiljer sig mycket från varandra, även för .%+/#!3%#!. 34)#+9&).'%23 '«4%"/2' senast den 5 april via mail till In My Own Words att NMNSNM:s originallåt är helt fantastisk. 3«$2!4%!4%2. 34/#+(/,- [email protected] eller per post till DEF JAM/UNIVERSAL Detsamma gäller såväl extraspåret som de &«2-%2).&//-¿,$%23'2¾.3%2 4)$%2 "),*%44%2 Gymnasium Rock City, Box 170, Att ynglingen Ne-Yo är nästa stora amerikanska sex mixarna på nya tolvan Acetate. De som &,%2+/--!.$%+/.3%24%23!-4452.¡%2-%$ 577 24 Hultsfred (märk kuvertet r’n’b-stjärna är glasklart efter att ha umgåtts remixat den är bland andra Modeselektor och 6¿2!36%.3+!"!.$3%777,5'%23% Ansökan Gymnasium Rock City) med In My Own Words ett tag nu. Allt är så DJ Maxximus. Ett måste! snyggt producerat, både vad gäller musiken Mats Almegård PETTER RAISED FIST lite hardcore och en bisvärm med ilskna P Sound of the Republic thrashriff kan göra. Äntligen! UNIVERSAL BURNING HEART/BONNIERAMIGO Roger Bengtsson Den vita svenska medelklassrappens portal- Ur den fl od av arga band som drog igång den SHAKA PONK fi gur är tillbaka med en ny skomodell. Ja, och svenska hardcorescenen under 90-talets första Loco Con da Frenchy Talking sin femte fullängdare. hälft är Raised Fist så gott som ensamma PLAYGROUND På den försöker han lite oroligt få med överlevare. Lika hårda, lika tuffa, men nu Hiphop, electro, metal, rap, funk… Det är få lite av varje för att tillfredsställa så många mera metall. genrer som inte fi nns representerade på Loco Musikspecial som möjligt. Han jobbar med landets mest Personligen har jag aldrig gillat norrlänning- Con da Frenchy Talking. Resultatet är en varierad Emmaus Björkå i Malmö begåvade underjordiska beatmakare Embee, arna särskilt mycket, men nya, starka skivan och färgstark platta, men också aningen Kaah och gamle vapendragaren Thomas Sound of the Republic tvingar mig faktiskt att svårplacerad. Inte för att det är nödvändigt Start ons 29/3 19-21 Rusiak. Trots detta blir plattan inte den bomb rita om min bild av bandet. Deras elaka hard- att placera musik i fack, men för att skapa sig man hoppats på. Rusiak gör vad han kan med coremetall griper tag med järnnäve, och fl era en helhet krävs ofta en röd tråd. Det är svårt lite mörka halvsuggestiva beats utan att få av låtarna är riktigt uppfriskande öronrensare. att fi nna den hos Shaka Ponk. Men, om man dansgolvet att lyfta (förutom i Grannen é vild Som den vindsnabba, metallmanglande You behandlar varje låt för sig och struntar i att där basen fl axar skönt). Och Kaah levererar Ignore Them All eller den fl äskigt moshiga And leta totalitet och sammanlänkning blir det pliktskyldigast (och helt väntat) sitt plastiga Then They Run. desto mer spännande. Prince-sound jag älskar så mycket på Inte som Men, så har vi den där lite skitnödiga sången. Förutom skivans titel är det väldigt lite dom säger medan Embee samplar Håkan Hell- Och den där tuffa tuffheten. Aldrig någon humor som skvallrar om Shaka Ponks hemvist. Det ström i Storstadsidyll. Trots (eller snarare på eller fi ness. Alltid hårt och macho. Många franska rockbandet (för det är rockband de grund av) denna genomskinliga panikåtgärd älskar Raised Fist för just det. Nu förstår även titulerar sig som) låter inte alls särskilt franskt, lyfter låten inte. Crunksnuskviskandet tillsam- jag, åtminstone lite grann, varför. åtminstone inte för den som förknippar det mans med Neneh Cherry i Tête á tête känns Daniel Axelsson landet med Birgitte Bardot och Françoise också snott, dessutom förvånansvärt barntil- TOM RUSSELL Hardy. Tankarna går snarare till USA, stora låtet. Singeln Det går bra nu har vi också hört Love & Fear guldkedjor, skitiga bakgårdar och schyssta förut och partyboostern Eller? tillsammans HIGH TONE/ROOTSY rhymes. Men, oavsett om det handlar om med crewet Natural Bond förutsåg jag för Tom Russell har fl era strängar på sin lyra. Han fördomar, oförstånd, Frankrike eller Amerika två veckor sedan. Och till långsamma Kickar har spelat in 18 album med egna låtar, skrivit så är det ett intressant album. Tilläggas kan, Instrument | Vinylskivor | Ljudanläggningar tillbaks håller jag på att somna. en kriminalroman och varit med i Lettermans och bör, att det är en partyplatta som kan få Stereos | Band T-Shirts | Noter & Musikböcker Det enda som återstår som Petters signum teveshow. Hans musik har tolkats av stora fart på vilket grått dansgolv som helst, och Second handbutik är hans vokala insatser. Och de är ju, för att artister som Johnny Cash, Guy Clark och Nanci ackompanjerar ett par drinkar på klubben N.Bulltoftav/Musketörg vara sanningsenlig, inte rakt igenom lysande. Griffi th. nästan lika bra som en skål jordnötter. mån-fre 11-18 lör-sön 11-15 Flytet är ofta stappligt och texterna hafsverk Medan Russell på förra skivan berättade Gabriella Fäldt www.emmausbjorka.se med återkommande nödrim. Det låter heller om ett svunnet USA låter han den här gången SICKOAKES inte speciellt tufft med några inslängda ”Come sångerna fi ltreras genom sina egna känslor Seawards on” eller ”Rock on” här och var. och upplevelser. Det är stämningsfullt och le- TYPE/DOTSHOP.SE Det är bara att inse att Petter inte längre vande med den ärrade stämman som sjunger Det är möjligt att det är för att postrockens äger tronen. Hade detta varit Petters debut- om liv och död, om fördömelse, förlåtelse och mästare, Mogwai, just släppt sitt kanske bästa platta år 2006 hade han aldrig ens äntrat den. återupprättelse. Allra tyngst blir det i Four album någonsin. Jag vet inte. Sickoakes bygger Gary Landström Chambered Heart där Russell lika bittert som snygga, långsamma postrockepos på debut- PRINCE obönhörligt gör upp med oss människor och skivan. Glockenspiel, saxofon och manglande 3121 det samhälle vi lever i. gitarrer på en bädd av bas och trummor. NPG/UNIVERSAL Robert Lagerström Stockholmsbandet drar ut melodierna och Den moderna popfunkens urfader har bestämt TIMO RÄISÄNEN låter dem sväva någon centimeter från marken. sig för att bjuda in till party igen, tolv nya spår I’m Indian Det är vackert och vemodigt skirt, men det blev det för alla oss som fortfarande hoppas RAZZIA/BONNIERAMIGO förmår inte engagera så värst mycket. Det och tror att Prince har otrolig musik i sig. Och Timo Räisänens andra album är en fi n liten hänger där i luften, men får inte riktigt luft visst är det så. Men i all sin vardagliga fl um- historia som är lika rörande som den är poppig. under vingarna. Inte alls dåligt, bara lite mighet verkar fokus inte infi nna sig. Jag är Invirade i halsdukar avlöser låtarna varandra händelselöst. nämligen av den bestämda åsikten att Prince från att sjungas ut ur Räisänens känsligt Mats Almegård är en av få musiker som skulle kunna leverera vibrerande stämband. Halsduken är till för att SUZZY & MAGGIE ROCHE den ultimata plattan som får alla andra i hålla igång tinandet av den kyla som varje låt Why the Long Face branschen att kasta in handduken. Som det bär på. Jag kan höra att de skrivits av någon COOKING VINYL/BONNIERAMIGO är nu låter det istället för mjäkigt, lillkillen från ett land där sommaren är en tacksam lyx Min fi lt. Min tröst. Mitt själsliga plåster. Suzzy kör för ofta på rutin och gör kärlekslåtar som som återkommer varje år. Det hörs i lågmäld- och Maggie Roche skänker lugn i tillvaron när är alldeles för gulliga. Och då blir resultatet heten i titelspåret. Det hörs i det svindlande det är som mest kallt och trist. Med änglalika ”bara” godkänt när han egentligen kunde/borde pianospelet på When My Tear Hits the Floor. röster sjunger de om obesvarad kärlek och vara nyskapande. Och det hörs i de bubblande känslorna i Join vardagsrefl ektioner. Allt man normalt väntar sig fi nns i alla fall på the Riot. Vacker vispop. Sparsmakat arrangemang. 3121; Raspberry Beret-pop i Fury, sexsnacket Timo Räisänens indian är lika vacker som Akustisk gitarr, en aning orgel, lite stråkar och och njutningskvidandena (som Moneybrother ensam i sin väntan på sommarens gröna vidder. tassande trummor. Och vilka röster! Den ljuvaste Prenumerera försöker göra till sina) i Satisfi ed, klubbfunken Mikael Barani stämsång du hört. Nästan vackrare än Den i heta singelspåret Black Sweat som visar att SEPULTURA blomstertid nu kommer på skolavslutningen. Prince kan konkurrera med samtida storpro- Dante XXI Nästan. Suzzy och Maggie får det att låta så på Groove! ducenter samt det atmosfäriska maskinella SPV/PLAYGROUND enkelt. Inga krusiduller. Låten med rösten i soundet i titelspåret. Dessutom gospelinspire- Precis som en annan Gert Fylking på kungö- fokus. Lugnt och stadigt. Beach Boys A Day in rade Get On the Boat där sångerskan Támar randet av Nobels litteraturpris vill jag utropa the Life of a Tree ligger med som ett dolt sista CD med ny spännande ges lite plats och bossasvala kärleksballaden ett ”Äntligen!”. Äntligen en platta med mina spår. Why the Long Face är ett litet mirakel musik med varje nummer Te Amo Corazon som faktiskt känns malplacerad. favoritbrassar som faktiskt håller måttet. av plast. När livet känns uruselt så känns det Som vanligt har han skrivit, producerat, Ända sen brödrafejden mellan Igor och tryggt att man kan lägga Suzzy och Maggie i Sätt in 319:- kronor spelat och sjungit nästan allt själv. Blåsare Max Cavalera ändade bandets mest framgångs- CD-spelaren och låta dem trösta. Rekommen- med Maceo Parker i spetsen bidrar snyggt och rika sättning efter 1996 års uppskattade Roots deras mest av allt just nu. (studenter 269:-) ett fåtal musiker, inklusive gamla kompisen har det varit rätt lama försök till slagkraftig Per Lundberg GB på plusgiro 18 49 12-4 Sheila E, får delta på ett par spår utan att man metal. Den efterträdande vokalisten Derrick SWAY märker någon större skillnad. Sammantaget Green är nu inne på sitt fjärde Sepultura-album This is My Demo Glöm inte ange både är 3121 en väntad besvikelse, det blir lätt så och nu verkar det som de till slut är inne på ALLIANCE/BORDER post- och mailadress. när förväntningarna är skyhöga. rätt spår igen. Dante XXI är rappare, tyngre Unge Derek ”Sway” Safo har ända sedan han Gary Landström och betydligt intressantare än vad vi fått höra bara var en i raden av afrikanska snorungar i de senaste tio åren. Tänk vad en koncept-idé, Englands ingenmansland haft siktet inställt på att bli lika stor ”som Big Ben”. Och med debu- så där lagom mycket Björk och Ani DiFranco nästintill kantigt sätt. Albumet gästas av ingen formar de Witch. Jaha ja, J Mascis spelar trum- ten This is My Demo är han en bra bit på väg. utan att tappa identiteten eller låta det gå mindre än Detroits fi nest, Mr Eminem, som mor, kan jag ju tilläggas, såsom han gjorde Han utlovar fyra plattor till, sen lägger överstyr. Här fi nns de maniska partierna som efter ett intro fyllt med pistolskott hälsar i Deep Wound och halvseriösa Upside Down han av. Men vi är nog många som vill höra helt kan uppsluka dig, bergta dig och aldrig Welcome to Detroit. Låten kom redan förra Cross, annars låter det som jag kan tänka mig mer än så av Sways upphackade hiphop/r’n’b/ återlämna dig till den värld du trodde var sommaren och blev en riktigt stor hit på radio. att de ville att de skulle låta. Som en garage- grime/soul-hybrid. Historierna som berättas verklig. Här fi nns närmast musikalinslag, Sorry, Welcome to Detroit var en liten appetizer variant av Black Sabbath. Mycket Big Muff och i rasande tempo om brudar som inte gillade den underbara duetten med Ed Harcourt. The på vad Trick Trick hade i görningen. På The rätt lite hjärna, någon som kom ihåg det som honom innan han blev känd, tankar om döden Tiny närmar sig än mer det fi lmiska som man People vs. visar han hur man på ett stilfullt kallades stonerrock? Rätt mycket fl um och rätt och drömmar om stort och smått är inte bara kunde ana tidigare. Emellanåt känns det som sätt kan blanda det typisk detroitiska med mycket fuzz, inte alls tokigt men inte heller underhållande utan även intressanta, något ett vokalsatt soundtrack till en fi lm så diversi- infl uenser från södra USA. På Big Mistake något som får världen att snurra fortare. Nej, som är typiskt för de senaste årens nya brittiska fi erad att man förmodligen aldrig skulle orka och Let’s Roll står Mr Porter från D12 bakom det roligaste med Witch är att J är bländande vågen av svart musik. Ett socialt patos fi nns se och ta in den. Men soundtracket spelar jag den funkigt charmiga musiken. Och det låter vit i håret numera, rätt kul. Gubbrock någon? närvarande, historierna känns verkligen tagna gärna om och om igen. riktigt bra. Lite mjukare och lite närmre old Fredrik Eriksson ur verkligheten vilket höjer plattan en nivå. Magnus Sjöberg school än resten av skivan. YOUNG BLOOD BRASS BAND Massvis av spår är funkiga och spattiga TRALALA Trick Trick, eller Tricky som han kallar sig, Is That a Riot? och väldigt egna även om Sways grund fi nns Tralala heter egentligen Christian Mathis. Albumet PLAY IT AGAIN SAM/BORDER i en amerikansk soultradition. Och denna AUDIKA handlar om när han blev satt i fängelse för Is That a Riot börjar skramligt, med såväl traditionsbundenhet är det enda negativa jag Extremt trallvänlig och inbjudande brooklynsk ett mord han inte begått. Därför är väldigt latinamerikanska som white trash-hiphopiga kan skönja, speciellt som jag lyssnat mycket gitarrpop i rakt nedstigande Ramones-led som många spår berättelser om att behandlas infl uenser och slutar som maffi g improvisa- på konkurrerande London-bon Plan B som den sextetten Tralala ägnar sig åt är som man- orättvist och att förlora värdefull tid. Ibland tionsjazz. Däremellan sker allt och inget. Det levererar ett avsevärt mer spännande paket delmassa i semlan – jag har svårt att få nog! är hans lyrik nästan skrämmande lik en viss är aldrig tyst, aldrig stilla och aldrig någonsin när han blandar naken akustisk gitarr med Bort med det tradiga brödet och den fl ötiga redan nämnd Eminem. MEN – Trick Trick har trist. Young Blood Brass Band är en tämligen aggressiv och rå rap. I den jämförelse känns grädden – här är essensen av en inspirerad producerat nästan allt själv och givetvis varit fet smäll i ansiktet, men med inkluderad Sway mainstream. Vilket han vill vara utan sötsak du aldrig vill skiljas från! Körerna är smart att bjuda in en mängd bra artister. ispåse för lindring av såväl hjärta som smärta. att för den skull förråda underjorden. Alltid sirapssöta och gitarrlicksen spunna av socker. Den ende som inte kommer från Detroit är Det gäller att hänga med, för musiken är en svår balansgång. Men jag tror han lyckas Detta borde vara din nya favoritgrupp! Jazze Pha som tillför sitt unika arbete bakom föränderlig, och det som sker gör det med en överleva i båda lägren. När den inledande sockerchocken lagt sig mixerbordet på Attitude Adjustment. jävla fart. Snabba vändningar, från urbant till Gary Landström inser du (som jag) att de fyra tjejerna och tre The People vs. är ett album att gilla starkt lantligt, från batting i kvarteret till brasskonsert T-PAIN killarna i Tralala är popgenier av stora mått. eller inte alls, det fi nns inget mellanläge. i konserthuset. Och så fulländad jazz, i bästa Rappa Ternt Sanga Melodierna deras svagt nihilistiska njutnings- Starkt blir det! John Coltrane-anda. JIVE/SONYBMG pop byggs av fi nns redan i ditt medvetande Therese Ahlberg Varje låt är en historia för sig. Ett eget Jag vågar påstå att T-Pain är den moderna r’n’b- om du någon gång blivit glad när du lyssnat WE ARE SCIENTISTS stycke unik musik från nio begåvade musiker. ns Roger Troutman. T-Pain blandar vågat sin på musik på radion. Tralala stjäl dock inte With Love and Squalor Men det är inte bara brassinstrumenten som sköna röst med elektroniska försköningar, som direkt från andra musiker utan inspireras av VIRGIN/EMI skapar den fascinerande ljudbilden. Det är tillsammans resulterar i hans väldigt karakteris- klassisk popmentalitet från guldåldern på Inledande Nobody Move, Nobody Get Hurt är även bas och sång och framförallt, helheten. tiska sound. Han brukade rappa i Nappy Headz 1960-talet då man faktiskt lade ner hela sin från och med nu given på dansgolven ett bra Gabriella Fäldt som var stora år 2000. Nu sjunger han istället, själ på att skapa sköna vibrationer genom att tag framöver. Dess mix av rytmer och pop- ZUCCHINI DRIVE därav namnet Rappa Ternt Sanga – rappare använda ett fåtal ackord och bygga upp mot perfektion har inte hörts sedan Bloc Party drog Being Kurtwood som blev sångare. exploderande refränger. Färgen är rosa och igång sitt larm förra året. Michael Tappers 2nd Rec/Hausmusik I’m n Love (Wit a Stripper) har en motsägel- tidpunkten sen eftermiddag vid lokala korv- trumspel är dessutom fenomenalt, både på Gunporn, The World After 4/02 och Zucchini sefull titel, men bortsett från texten är det mojen när någon låter bilstereon överrösta denna låt och skivan igenom. Men efter denna Drive. Kärt barn har många namn och Marcus en låt som verkligen fastnar. T-Pains sköna stojet: monsterhitten All Fired Up sätter igång stänkare blir det rätt djävla förutsägbart och Graap och Siaz är den svensk-belgiska duo röst är nästan hjärtskärande fi n på denna låt. partyt och kvällen vill aldrig ta slut. Tralala tråkigt. Mycket harvande på gitarrer och ljud som medverkar i alla dessa konstellationer. Mike Jones joinar in, som en av fl era rappare måste bara få höras i Sverige också, nu har jag som inte säger någonting. För få idéer helt Med rötterna i Stacs of Stamina respektive på Rappa Ternt Sanga. Bone Crusher, Styles P, gjort denna månads insats för att öka på vår enkelt. Cavemen Speaks sorteras de vanligen under Trick Daddy och Youngbloodz till exempel. kollektiva glädje. Vad gör du? Mikael Barani etiketten hiphop. För de konservativa är T-Pains mentor och mannen som hjälpt honom Gary Landström WITCH hiphop en tung trumma, gungande bas och att förverkliga skivan, Akon, är med på U Got Me TRICK TRICK Witch en lagom melodisk sampling. Akustisk gitarr och Ur Not the Same. Den sistnämnda är en The People vs. TEE PEE/BORDER och sånginslag förkastas som ganska fjolligt. sängfösarlåt där Akon och T-Pains unika röster MOTOWN/UNIVERSAL J Mascis och hans polare Dave Sweetapple Zucchini Drive är däremot en fortsättning på möts i en fantastiskt behaglig låt om att få Det ska höras var man kommer ifrån. Trick Trick ville spela lite hårdrock och tillsammans med den hiphoputveckling som ser möjligheter med sig en tjej hem. Vad annars? Dance Floor från Detroit låter på ett speciellt mekaniskt, två medlemmar ur avantfolkbandet Feathers istället för begränsningar. En utveckling som är ett säkert hitlistekort med skönt porlande till snabba takter och en form av sjungande vattenfall i bakgrunden. rap landar i ett gränsland mellan hiphop, T-Pains solodebut är lekfull med en skön BUBBA SPARXXX electronica och pop. Intervallerna fl yter in mix av r’n’b, funk och hiphop. På ett av spåren The Charm i varandra i den vackra Earth to Kurtwood. har han lånat Marvin Gayes titel Let’s Get it On VIRGIN/EMI Den vemodiga Sombre City ger med sin sång och stämplat den med etiketten T-Pain. Jag perfekt musik till en promenad under den gillar lyriken, rösten, tempot, sensmoralen, The Charm är en riktigt riktigt grabbskön regniga hösten. omslaget, rastafl ätorna. Jag gillar Rappa Ternt platta med raka rör i texterna och fl äskiga Themselves, cLOUDDEAD och WHY? är Saga. vibrationer. Sen är ett av plattans bästa likartade artister som man här skulle kunna Therese Ahlberg spår känsliga soulballaden Ain’t Life Grand. dra starka paralleller till. Skillnaden är dock THE TINY Jag fattar det inte, men Warren ”Bubba att Being Kurtwood galant klarar sig förbi den Starring: Someone Like You Sparxxx” Anderson Mathis kommer undan punkt där exempelvis cLOUDDEAD tappar DETERMINE/BONNIERAMIGO med allt på The Charm. Kanske beror lyssnaren på grund av ett alltför sönderhugget Tyckte förra plattan, debuten, lovade riktigt det på att han hittat hem till Big Boi och musikaliskt lapptäcke. Zucchini Drive blandar mycket. Det avskalade uttrycket tillsammans Organized Noize i Atlanta utöver att gamle lands Hey! (A Lil’ Gratitude) med mullrande rena toner, ett distat ljud, klippta trummor, med Ellekaris röst gav utrymme för allt att växa parhästen Timbaland fortfarande fi nns baskagge och dragspelsaktiga slinga. rymd och industrialism. Ändå blir det en hel- och brisera i all sin litenhet, all sin minimalism. med på ett spår. Eller att hans fl yt i rappen Allra bäst är dock barnramsebombastiska het som håller sig behagligt musikalisk med Det var visserligen också den lilla nackdelen är riktigt riktigt tajt denna gång. Claremont Lounge med sina heta och defi ni- spår av hiphop. Det är precis därför Being med plattan, att det kändes som att det fanns Att singeln Ms New Booty tillsammans tivt barnförbjudna verser. Killer Mike och Kurtwood är ett bra exempel på hur de mer utrymme för så mycket mer uttryck utan att med snuskgubbarna i Ying Yang Twins Coool Breeez gör sitt för att skapa suggestiv experimentella musikuttrycken inte behöver för den skull inkräkta på något. kommer att göra Bubba riktigt rik är redan men ändå underhållande stämning – vad låta som drogpåverkad frijazz. Men precis som skivbolagskollegan Ane ett faktum. Den är loket som drar detta mer behövs? Erik Hjortek Brun visar Ellekari och The Tiny att det går sydstatssmåcrunkiga tåg framåt, dansgolv Med denna tredje platta har Bubba alldeles utmärkt att smycka ut allt utan att kan inget annat än explodera när sirenen Sparxxx fått in en jackpot, kanske dags att tappa hela uttrycket. Mer leksakspiano, stråkar ljuder. Rejäla The Otherside och snyggsam- slå på stort – som att lägga till ett extra x i fl er recensioner på och blås. Precis som på förra plattan känns plade That Man kommer också att boosta efternamnet? www.groove.se också The Tiny här lite aviga i sin musik, så Bubbas rykte – för att inte tala om Timba- Gary Landström där lagom utanför ett omedelbart uttryck,

30 Groove 2 • 2006 Nu är äntligen våren här – hurra! Och med den följer Grooves CD#2. Ja till våra prenumeranter alltså. Våren kommer väl till oss alla, men för att göra den än bättre – prenumerera! För att få dessa unika skivor med 10 nummer av tidningen hem i brevlådan: betala in 319 kr (studenter 269 kr) på plusgiro 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress.

1 Khoma more. Så här intim musik är ändå extremt 8 Dog Almighty 13 Qsp Stop Making Speeches lätt att umgås med, man sugs omedelbart in Sorry I Got Old Carry My Scars Hardcore från Umeå är nästan alltid garante- i den lätt gungande takten. Och åker med så Intensitetsnivån hålls här intakt av nyligen Dessa 08-or pressar fram mörk, tung metal rat kvalitativ, det räcker ju att tänka på saliga långt man får. insomnade ska-bandet Dog Almighty som de själva kallar powergrunge. Gitarrackorden www.martinmcfaul.com med temposkiftningar, typiska blåsarrang- är breda precis som benstansen och sången emang och inspirerade sånginsatser ber om olycksbådande och atmosfärig som förebil- 5 Dan Königsson ursäkt för att de gubbat till sig. Fattar inte derna Alice In Chains och Stone Temple Pilots. Tusen små bitar varför de lagt av, Sorry I Got Old är en kanon- Efter tio års malande är det kanske dags för Från EP:n Norrlandshjärta hämtar vi ännu en låt där de flygande gitarrerna och körskrålan- genombrottet för detta rakryggade band. stillsam men drabbande melodi som inte vill det tas till sin spets. R.I.P. www.qspcrew.com www.adoremusic.se 14 The Maggots 9 The Suburban Cowboys Ain’t Nothin’ But a Maggot Strippers Delight Det är fortfarande party i rockabillygara- I Söderhamns förorter finns det tydligen gerockgenren, The Maggots håller fanan förutsättningar att influeras att spela klas- högt med sitt raka, charmanta och tamburin- sisk countryrock med wailande munspel och stinna sväng. Släng in ett riffigt gitarrsolo, en textrader som ”Oh lord it’s hard/to be the guy orgels vinande och stilfulla kläder i mixen och with the strip club heart”. Strippers Delight vips ler hela världen mot dig. Fullängdaren innehåller en otroligt catchy refräng och mur- Monkey Time! är rakt igenom njutbar. Enjoy! Refused… Stadens söner Khoma mullrar i rigt akustisk ljudbild bakom Mike Montanas www.themaggots.com Stop Making Speeches igång en hårdnackad charmiga och välhängda sång. Överraskande rytm som leder till ett intensivt refrängut- bra i traditionsbunden genre! 15 Maria Lithell brott där syntmattorna ligger kompakta och www.thesuburbancowboys.com Blessing and Curse skapar total ljudvägg – total energikick! Hop- Maria Lithell är både kraftfull och känslig, pas bandmedlemmarna nu ska slippa spela 10 Dead Man melankolisk och poetisk. Hennes fyrbåkssång i andra band och kan fokusera på Khoma släppa taget om hjärteroten. Denna till Stock- Highway istället. holm inflyttade Älvkarleby-bo skapar med Ett klargörande: detta är en riktigt rackar- www.khoma.net enkelhet en vemodig pärla i Tusen små bitar rökare till rocklåt! För alla som fastnat i 70- där skogens sus nästan är hörbart. Väldigt talets expressiva och skäggigt psykedeliska 2 The Celophane Flower svensk popmusik att vara stolt över. folkboogierock har Dead Man från Örebro Now That I Found Myself www.dankonigsson.se det du behöver. Flummiga klanger avlöses Kärntruppen i The Celophane Flower består av totaldrag i riffsprudlande hysteri och av Jimmy Bragde, Anders Hansson och Pär 6 Ghostface Killah + Ne-Yo självbetitlade sjuspårsalbumet domineras av Svensson, några jämtlänningar som serverar Back Like That rocksväng och exempellös skönsång. Lagom suggestivt vibrerande popmusik med hjärta Wu-krigaren Ghost är på gång med nya plat- muskulöst och detaljrikt. där stråkar, längtande sång och pampiga tan Fishscale och att döma av fantastiska www.crusherrecords.com trummor är viktiga beståndsdelar. Med singeln tillsammans med nya r’n’b-stjärnan dröjande rytm och trånande känslor letar sig 11 Viva Revolución deras finstämda melodier försiktigt fram i en Hearts for Sale hänsynslös popbransch. Med klockrena förebilder som Peaches och www.celophaneflower.com X-Ray Spex och med Kristian Anttila som producent spänner synttrashiga Viva Revo- kan lätt fylla upp ett rum till bredden och 3 Yósei lución bågen hårt för vad de själva försöker låtarnas arrangemang pendlar mellan visk- Sunday åstadkomma. Och kvintetten skapar en hårt ning och åskväder. Känsla för melodier äger Saxofonisten/sångerskan Lina Langendorf slående musikalisk hybrid bara några steg hon i övermått, dessutom har hon producerat håller i tyglarna i denna indiejazzpopgrupp efter Atari Teenage Riot, manifestfylld kon- och skrivit allt själv. Och varför låta någon som på sin självbetitlade och färgglada frontationselectro i storstadsmiljö. annan göra det du kan göra bäst själv? www.vivarevolucion.se www.marialithell.se 12 JR Ewing 16 Hampus Fucking & Champagne Gabriel Som en uppvärmning inför stordåd på årets Hampus framställs som en bisexuell Håkan Roskildefestival mejar norrmännen i JR Ewing Hellström och hör man kärlekstörstande Gab- Ne-Yo kommer den att bli het/het/hetare! ner allt motstånd på Groove-CD:n med sin riel förstår man varför. Denna vackra, direkta Denna soulbanger är nämligen som glö- episka dynamo Fucking & Champagne. De och pulshöjande poplåt på svenska är totalt dande kol. Ghost är förbannad på sitt ex och blandar hardcore med melodier för ultimat avväpnande. Inget krångel, inga omvägar Ne-Yo väger upp perfekt i refrängen. Om inte – bara kliande känslor manifesterat rakt upp detta blir en monsterhit är något grundläg- och ner: ”av alla stockholmssnubbar från regn- gande fel i vårt samhälle. bågsklubbar så valde du mig”. Inspirerande. debutplatta leker fram värmande och gosig www.ghostface.com www.snyting.se trivselmusik lika sprallig som något Björk borde åstadkomma. Så här vårlik borde alla 7 Calle Real 17 Orchestra Real söndagar vara. Perfekt soundtrack till soliga Princesa Eyes Wide Open dagar i gränslandet mellan kyla och t-shirt. Apropå musik hetare än chili – svenska Sådan drömsk och valpsvulstig pop som www.yosei.se storbandet Calle Real gör mig i Princesa så göteborgska Orchestra Real knåpar ihop på sprittande glad att jag misstar dagsljuset för sitt lite kantiga och utforskande sätt tyder 4 Martin McFaul ekvatorns slösande sol och vill ut på gatan mer på potential än att bandet redan är Trouble in Mind och dansa. Drivet orkestern frammanar kan fullgånget. Ärligheten i sången och uttrycket Storslagen men minimalistisk berättande dra ett tåg, de är som en frenetisk barrunda väger dock upp ofullständigheten hos denna akustisk musik där Martin McFauls röst ekar utan varken slut eller väntande bakfylla. effekt. Det är förståeligt varför de är The Mars oslipade diamant. Att beröras och charmas av i rummet och varje glidning på gitarrhalsen Skala bort allt deppigt och tjatigt från musik Voltas favoritband. Orchestra Real är lika naturligt som att andas. upplevs. Intensiteten är hög trots att volymen och du har Princesa. www.thejrewing.com www.orchestrareal.se är nedsänkt – ett tydligt bevis på att less is www.callereal.se

www.groove.se 31 MUSIQUE VOL. 1 1993 - 2005. 29 APRIL.

SAMLING MED DE SENASTE TIO ÅRENS VIKTIGASTE MUSIK. TVÅ VERSIONER. STANDARD (15 LÅTAR MED 12 SIDIG BOOKLET) OCH EN SPECIAL EDITION MED EXTRA DVD INNEHÅLLANDES BANDETS ALLA KLASSISKA VIDEOS.

v Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 1

DVD men man undrar hur mycket de vågar och rat. Men i övrigt är det insektsskrapan mot vill ta ut svängarna när de här gör egna vindrutan som gäller. BRIAN ENO versioner av låtar av ofta legendariska Mikael Barani 14 Video Paintings svenska nutida låtskrivare och artister. När JANE BIRKIN HANNIBAL/SHOWTIME man lyssnat igenom den ett par gånger Fictions 1979 var Brian Eno i studion tillsammans känns det lite förvånande, för det känns CAPITOL/EMI med Talking Heads för att spela in det som så tudelat. Med en lång och lyckad karriär inom fi lm skulle bli Fear of Music. I studion bredvid Man kan inte ta ifrån Anna och Idde och musik bakom sig, presenterar ännu en fanns Foreigner och en dag kom en av att de gör låtarna till sina egna. Det är inte gång den legendariska Jane Birkin sig själv. deras roddare in i Talking Heads-studion några uppenbara covers, det är inte så att Mest känd för allmänheten med den stora och ville sälja en videokamera. Brian Eno det är deras mest kända låtar; Anders F hiten Je t’aime… moi non plus som hon nappade och började så småningom fi lma Rönnblom, Perssons Pack, Kjell Höglund 1969 spelade in med sin dåvarande kärlek, New Yorks skyline från sitt fönster där han och så vidare. Men det gör också att hela musikern Serge Gainsbourg. bodde. En gallerist kom förbi och såg Enos plattan känns sammanhållen, en helhet, Fictions kommer som en fortsättning långsamma videosekvenser och tyckte de en enhet. Plattans stora nackdel är väl på duettskivan Rendes-Vous från 2004, då var värda att ställa ut. Vips hade Eno blivit egentligen att svängarna tas ut, men bara målet var att fi nna sin egen tolkning av videokonstnär. Ena delen av denna DVD till en och samma gräns, till det som gör andras sånger. Fast hon kände den gången visar just Mistaken Memories of Medieval att den känns som just en helhet… För att hon inte lyckades ända fram, då duet- Manhattan. Långsamma bilder på solen ibland känns det att om man bara vill terna gjorde att originalet till hälften ändå som går upp, moln som driver förbi och stöpa olika sorters stearin till likadana ljus. levde kvar. Nu har hon själv tagit ton för kvällssolen som går ner. Så långsamma Men under mörka månader spelar det väl att förmedla låtar, allt ifrån The Divine att det knappast märks någon skillnad. egentligen inte någon roll vilka ingredien- Comedy, Rufus Wainwright till Kate Bush Eno är inte intresserad av att göra fi lm. ser även det minsta lilla ljus är gjort av? och Neil Young. Hon har även haft äran att Han har valt att spela in fi lmen vertikalt Magnus Sjöberg ackompanjeras av den annars samarbets- så att man egentligen måste ställa TV:n på AROSE kräsne gamle The Smiths-legenden Johnny högkant för att se hur det ska se ut. Fast på Arose Marr. DVD:n kan man välja hur man vill se den. LBM/BORDER Då hon lämnade sitt hemland England Resultatet är faktiskt närmare konst och Magnus Rosén, basisten i Hammerfall, har redan vid 20 för en karriär i Frankrike har målningar än något som kan kallas fi lm. gjort något väldigt otippat och samlat ihop hon inte kunnat precisera riktigt vad hon Det fi nns ingen handling, ingen aktör. Allt bland annat Emrik Larsson från Stonefun- kallar hemma. Genom att sätta sitt hjärta är stämningsfullt inramat av stycken från kers och Jenny Berggren från Ace of Base till texterna på Fictions vill hon försöka Music for Airports och On Land – klassiska och spelat in en skiva med dem. Denna utforska det som känns hemma för henne. ambientskivor som enligt Eno skulle vara kombination har resulterat i ett projekt Så med en blandning sånger på engelska som en doft i rummet, inte pocka på som bäst beskrivs som funkjazzpop. Arose och franska har hon kramat ur sig sin uppmärksamhet. Precis så fungerar hans är en väldigt mogen, ren och mestadels berättelse. videomålning också. Det är inget att sitta stel produktion. Trots roliga effekter och Slutprodukten är ett album som växer, och stirra på. Snarare har man den som en funkens och jazzens fria former är detta det är först efter några varv som hennes bättre version av brasvideon, något som för behärskat för att vara kul. Den lekfull- atmosfär lyser igenom. Med låtar som får rulla som en utsmyckning av rummet. het som fi nns kommer inte fram genom Living in Limbo, Mother Stands for Comfort Andra delen av DVD:n är Thursday Af- den stilrena ljudbilden. Vad jag saknar i och den fantastiska Oú est la ville går det ternoon och där New York-delen ska spegla den glöd som fi nns är gnistor. inte att undvika glädje. Hennes spröda röst lugnet på New Yorks hustak och staden Mikael Barani är dock som bäst på franska, då den förför i sig, är tanken här att spegla människo- EEF BARZELAY sensuellt. kroppens anatomi. Trist bara att Eno faller Bitter Honey Samuel Olsson i samma fälla som så många konstnärer FARGO/BORDER BLUE TEARS före honom genom att tro att det räcker Eef Barzelay är sångare och låtskrivare i The Innocent Ones med att fi lma en naken tjej och låta henne Clem Snide. Clem Snide, som av någon FRONTLINE vrida och vända på sig i badkaret. Sen kall- anledning alltför sällan nämns, hörs eller Circles lar han det för en studie av den mänskliga talas om, trots att de alltid borde citeras, AOR HEAVEN/BORDER anatomin. Kom igen! Tröttsamt sexistiskt. talas om och höras så fort någon nämner Då bockar vi av på utrustningslistan: Kolla i stället på New Yorks skyskrapor. De dur och moll, så fort någon söker ett namn Hårdrocksestetik men inte hårdrock. känns inte gubbigt mossiga. på det där känsloläget som ligger mellan Bock. Mats Almegård melankoli, hopp och glädje. Och här solo Na-na-na-na-na-partier. Bock. så fi nns allt det där fortfarande kvar, även Fula omslag. Bock. Album i ett mer avskalat, ensamt tonläge. Och Hypersliskiga ballader. Bock. på något sätt fi nns också båda ytterlig- Keyboardslingor i mängd och parti. 3/4HADBEENELIMINATED heter av musikaliska känslolägen också Bock. A Year of the Aural Gauge Operation kvar, även om det känns som att något En trampolin är allt som saknas för att HÄPNA/BORDER av dem tar överhanden hela tiden, dock magplasket ska fulländas. Våren verkar vara postrockig i år. Funkar ju aldrig samma. Det blir heller aldrig så Roger Bengtsson bra ihop med det envetna snötäcket som maniskt hypnotiskt som det ibland kan CHRIS BROWN vägrar lämna plats för spirande grönska vara med Clem Snide, utan egentligen Chris Brown också. Mogwai, Sickoakes och nu italie- känns Bitter Honey som en rätt traditionell JIVE/SONYBMG narna i 3/4HadBeenEliminated gör vad singer/songwriterplatta på ett sätt. Men Tidningen Vibe har utsett 16-årige Chris de kan för att förse oss med dramatiska den faller aldrig i några fällor. Barzelay Brown till framtidens stjärna inom r’n’b. tongångar i gråvitt. Det italienska bidraget är uppenbarligen fylld av låtar och idéer, Han har kallats 2000-talets Usher. Med skiljer sig dock något från sina skotska och men man undrar ju också oroligt varför sin debutsingel Run it var han den första svenska kollegor. I 3/4:s fall handlar det soloutfl ykten… manliga soloartist som hamnat direkt på mer om fi eld recordings och elektronik Magnus Sjöberg Billboard-listans förstaplats. Det är stort som paras ihop med improviserad rock. BE YOUR OWN PET för att vara ynka 16 bast. Det är också Resultatet är förvånansvärt rumsligt. Som Be Your Own Pet stort att sjunga om kärlek och sex ett helt om det inte riktigt går att avgöra varifrån XL/PLAYGROUND album igenom, när Chris gissningsvis knap- musiken kommer. Eller som att omringas Be Your Own Pet låter som ett tuffare The past kan ha hunnit med att göra så mycket av ljud som kommer från olika håll i Sounds minus känslan för fi ness. Låtarna mer än att förlora svendomen. Ännu rummet. Psykedelia studsar från ett håll, ligger på en konstant hög hastighet och mindre lär han veta vad en kvinna vill ha. industriinfl uenser från ett annat och spar- slår upp mot min musikaliska vindruta Så jag är riktigt tveksam till Chris Browns smakad clicks’n’cuts från ett tredje. likt insekter i sommarnatten. Detta brukar texter. Han skulle istället sjungit om mer Mats Almegård innebära att melodierna går förlorade, åldersrelaterade ämnen. Då hade hans ANNA + IDDE vilket även är fallet denna gång. Det blir cred blivit högre. Nu är Jermaine Dupris Vägar hem för mycket kaxighet och för lite charm. gästspel på mixen av Run it räddningen. BONNIER AMIGO Enda riktiga undantaget är October, First Therese Ahlberg Anna Stadling och Idde Schultz har liksom Account – en lågtempolåt med skräniga JIMMY BUFFETT egna solokarriärer också länge varit med gitarrer och en text som inte bara passerar Live at Fenway Park och körat bakom andra artister. Och därför förbi obemärkt. Den känns som något som MAILBOAT/PLAYGROUND är man lite nyfi ken på hur det här kommer Yeah Yeah Yeahs skulle kunna kompone- På Bostons klassiska baseballarena Fenway att låta till en början. För rutinen fi nns, Park spelade stabbige gubbrockaren Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 2

Jimmy Buffett dessa konserter i september THE COLOMBOS Men är en Grammis för Bästa Låt inom 2004 som blev en dubbel-CD som säljer Bang Bang räckhåll denna gång? Knappast… som smör i ölstinna amerikanska avkrokar HIGHLIGHT MUSIC/BORDER Niklas Simonsson men som försvinner ut genom bakdörren Finklädd och vinsnurrig indierock med D4L här i Norden. Inte ens medföljande DVD:n klassiskt orgel- och gitarrsväng ger mig D4L: Down for Life gör Jimmy mer intressant. fortfarande ståpäls. Och The Colombos WARNER Gary Landström kramar en alldeles charmant party- Tyvärr råkade jag höra D4L:s första och BUILT TO SPILL känsla ur sina garageinfl uenser på denna största hit Laffy Taffy för många gånger för Time Trap 1994-2006 retroforsande femspårs-EP där titelspåret att någonsin kunna uppskatta något de WARNER har mest egen karaktär. Så det är bara att någonsin producerar. Mitt förhållande till Doug Martsch och hänga på! Med fartvinden fl addrande i Fa-bo, Mook-B, Stoney och Shawty Lo hans band Built To Spill begränsar sig håret släpper kvintetten loss rejält, känns är ännu ett gäng från Atlantas gator som till en enda skiva, Perfect From Now On som jag verkligen missat något som aldrig säger sig ha ett unikt sound. I mina öron från 1997 som var bra och som ju till och sett dem live. låter deras debutalbum precis som väldigt med fått ge namn till en alternativfestival Gary Landström många andra grupper med autentiskt i Skåne. Jag vet inte varför jag inte tagit COVENANT westside Atlanta-sound. D4L har lyckats mig tiden att fördjupa mig i bandets Skyshaper släppa en skiva med minimalistisk me- backkatalog så därför är det kul nu när jag SUBSPACE/PLAYGROUND kanisk hiphop som saknar både själ och får samlingsplattan Time Trap praktiskt Covenant har just varit ute på Tysklands- fantasi. Varje låt utgår från samma hårda serverad. Anledningen att Martsch ger turné uppbackade av Client och Rotersand. vassa mall vilket känns rejält tamt då alla ut den här skivan, som bara innehåller Att de kickat deras rövar är inget jag vet, låter mer eller mindre som Laffy Taffy. sju spår, tycks vara för att lansera sin nya bara något jag utgår ifrån. Singeln och Det är lite Nelly över det hela. En hårdare skiva You in Reverse, bandets första på fem inledningslåten på skivan, Ritual Noise, sådan utan plåster som matchar kläderna. år. Inledande Goin’ Against Your Mind är skulle nämligen kunna göra det på egen Och Nelly känns ju rejält igår. nämligen hämtad därifrån. Och det är en hand. Att resten av skivan inte riktigt Therese Ahlberg riktigt bra låt med snygga gitarrfi gurer, det håller samma höga klass och att en del DARKTHRONE som alltid varit Martschs stora styrka. Episk låtar, som syntpoppiga Happy Man, är rätt The Cult is Alive rock med gitarr i centrum, med starkt tramsiga kan vi väl glömma för stunden? PEACEVILLE/SOUND POLLUTION släktskap till J Mascis och hans Dinosaur Jr. Ja, ingen skiva görs av en enda låt. ”You call your metal black/It’s just plastic, Martschs svaghet är tyvärr sången, lite na- Samtidigt som Covenant faktiskt följt upp lame, and weak.” Med de hårda orden salt och ljust som Perry Farrell från Jane’s Nothern Light från 2003 med ett bättre riktar gamlingarna i Darkthrone en känga Addiction. Men om man ska döma utifrån album, snyggare producerat och tajtare så mellan benen på band de anser oäkta. den här låten så bör vi se fram emot den håller det inte som album. Hade det inte Textraden kommer från singeln Too Old kommande plattan. varit för den där inledande låten hade det Too Cold, som utan tvekan är bandets De övriga sex spåren på den här varit riktigt slätstruket. Men Ritual Noise är bästa låt på senaste plattan. skivan är samtliga albumversioner. Alltså bästa hårdsynten på många år! Vocoder- Norrmännen fi rar i år 20 år som band. ingenting nytt för fansen. Jag vet inte om röster, strängt pulserande tribaltrummor Tillsammans med Mayhem, Emperor och världen behöver Built To Spill men de och snygga basgångar. Dessutom pampig Satyricon har de blivit stilbildande, vare sig verkar helt klart ha mer att ge. sång. Jag bugar inför Ritual Noise och låter de vill eller inte. Satyricon är det band som Isac Nordgren bli att lyssna på resten. bäst har stått sig tiden ut, men enligt gam- CAROLINE Mats Almegård mal svartmetallfi losofi är allt som följer Murmurs CRACKER med sin tid egentligen mesigt. TEMPORARY RESIDENCE/BORDER Greatest Hits – Redux Darkthrones metal på The Cult is Alive Enligt presstexten har Caroline levt ett COOKING VINYL/BONNIER AMIGO är nära besläktad med Motörhead och fantastiskt liv i Japan och USA. Undrar om Jag har alltid haft ett lite tueggat förhål- punken, till riff och sound. En irriterande det var i Japan hon snubblat över Stina lande till Cracker. Å ena sidan kan jag sak måste jag dock nämna, och det är Nordenstam? Det spelar ingen roll var. Låt tycka att de emellanåt kan göra riktigt ljudet på en trumma i The Cult of Goliath, oss bara konstatera att det här är en skiva bra rockpop med den där lilla extra kryd- kanske golvpukan. Den låter wellpapp. Så som är tungt belastad av Nordenstamkom- dan som gör att solen kan skina in i det blir det när man översträvar efter garage- plex. Så tungt att det är helt outhärdligt regnigaste och gråaste av vardagsrum. Å ljud. att lyssna på. Stina Nordenstam i original, andra sidan kan de också vara mördande Men gillar jag det här då? Ja, det gör ja tack. Dåliga kopior som försöker sjunga tråkiga i sin vanlighet. Att frontmannen jag. Men det är inte den sortens black likadant, nej tack. David Lowerys röst dessutom känns igen metal jag föredrar. The Cult is Alive är just Mats Almegård från Camper van Beethovens storhetstid nu den skiva jag gillar mest av de som BOB CHEEVERS gör inte saken enklare. Så lite ambivalent hamnar utanför min spellista i stereon där Texas to Tennessee är jag inför Greatest Hits. Men på något sätt hemma. BACK 9/ROOTSY får ändå Cracker ihop det här. Mycket, tror Torbjörn Hallgren Den gamle räven Cheevers har tillbringat jag, beroende på att alla låtar är inspelade DEEP PURPLE 40 år i musikbranschen och skrivit över på nytt. Man får inte de här dalarna och Rapture of the Deep – Tour Edition tusen låtar. Här följer han upp albumet topparna på samma sätt man kan få när EDEL/PLAYGROUND Gettysburg to Graceland med ytterligare ett man lyssnar på en samling. Det känns mer Då var det redan dags att prångla ut knippe raka sånger om livet kring Missis- sammanhållet, man kan höra vad som fjolårets giv i ny förpackning. På första CD: sippideltat. Det är ärligt, nostalgiskt och fi nns där, vad som gjort låtarna populära, n fi nns inga överraskningar då det är den okomplicerat och Cheevers sjunger med vad som gjort Cracker populärt. Överras- egentliga skivan. CD två är två nya låtar övertygande röst. En stämma som passar kande bra, faktiskt. och en ny version av Clearly Quite Absurd allra bäst för de lite bluesigare numren. Magnus Sjöberg samt fem livespår inspelade på Hard Rock Robert Lagerström CUE Café i London i oktober förra året. Nu har CHRIS JAGGER’S ATCHA! Guide in Blue man alltså ytterliggare en platta innehål- Act of Faith LADYBIRD/BONNIERAMIGO lande Smoke On the Water och Highway SPV/PLAYGROUND Hmmm… visste inte att Niklas Hjulström Star. Om ni läser det här, medlemmar Man vill ju gärna tro att Mick Jaggers var med och slogs mot Europe om titeln i i Deep Purple, vill jag passa på att säga lillbrorsa rör sig i samma division med sitt Rock-SM 1982. Men tydligen var så fallet. följande: dessa två låtar har vi redan hört. musicerande. Att de sjunger duett i blues- Inte för att de äventyren i rocklandet Ja, det är faktiskt så att vi börjar tröttna på standarden The DJ Blues samt att Chris har speglat av sig speciellt mycket i Cues det en gång så effektiva gitarriffet som ni haft den goda smaken att invitera David tongångar. byggt er karriär på. Har ni verkligen inget Gilmore från Pink Floyd för lite gitarrspel Lyckligtvis påminner inte speciellt annat att komma med längre? Ni kan väl i bådar gott. Dessa tre låtar som det totalt mycket av Guide in Blue-materialet om alla fall försöka överraska oss? Snälla? rör sig om håller måttet, lägg därtill kurio- gamla hitlåten Burnin’. Uppföljarsingeln Roger Bengtsson savärdet och de blir klockrena. I övrigt är Crazy bar lite väl många gemensamma THE DELAYS det föga uppseendeväckande mischmasch tongångar och stämningar. Guide in Blue You See Colours av rock, blues, country, cajun och funk är mer dur än tidigare, musiken verkar må ROUGH TRADE/BORDER – så jag konstaterar med ett ”vad var det bra. Inte för att det gör plattan speciellt Nej, inte heller The Delays är gitarrpopens jag visste” att storebror gör bättre ifrån sig. mer engagerad. Det händer liksom alldeles räddare – vad än brittiska musiktidningar Roger Bengtsson för lite. Emellanåt påminner det om en må hävda. Dessa Southampton-snubbars småskalig Eagle-Eye Cherry, och Hjulströms drömska pop med melodiskt driv får mig stämma håller helt klart god klass. inte att se många färger, snarare erbjuder Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 3

de en fl agnad Simple Minds-palett jag är i tiden och urvalet bjuder på fullkomligt den, Lidbo och resten av den svenska säker att jag inte längtat efter. Atmosfäriskt sanslöst sväng i Real Rock, Death in the electronica-gräddan, plus några utländska med Suede-aktiga harmonier och mer Arena och Race Track. Klassiska rytmer överraskningar. moderna Franz Ferdinand-retrorytmer som perfekt utförda av Studio Ones olika Många bra låtar, men också en hel del även får mig att minnas Placebo (som ju aptajta studioband. Ett annat spår som stolpskott. En imponerande bredd på ma- snart släpper ny platta själva) gör mig inte blåser hjärnan av vem som helst är Jackie terialet, från den mest knastrande glitchen upprymd direkt. The Delays målar med Mittoos Freak Out. Kul också att Larry över klubbvänliga techno-spår till regel- breda penslar men kanvasen är för liten Marshalls Throw Me Corn som fi nns med rätta poplåtar (ja, nästan då). Det blandas för att göra ordentligt avtryck i musikhis- på The Best of Studio One kompletteras friskt, och man kan ifrågasätta ordningen torien. Gäsp. med sin feta instrumentalversion på Down- ibland när hypnotiska minimalistiska spår Gary Landström beat the Ruler. Mer sånt tänk, tack. Varför följs av betydligt mer maximalistiska me- DEM FRANCHIZE BOYZ man plockat bort Man in the Street med lodier. Det gör visserligen att man inte blir On Top of Our Game Don Drummond från originalutgåvan är uttråkad av samma slags musik låt efter SO SO DEF/CAPITOL däremot ett mysterium. Det kan ju faktiskt låt, men det kan bli lite väl tvära kast. Denna sanningssägarkvartett från Atlantas vara den bästa låt som nånsin gjorts. Som så ofta med dubbelsamlingar innerstadsgetton levererar laidback crunk Tillsammans med ytterligare ett nytt släpp håller det inte i längden. Det går förstås att under överinseende av lillkillen Jermaine från Heartbeat, med titeln Full Up, bildar välja ut sina favoriter och bränna/rippa en Dupri. Baskaggen skakar rejält och rim- de här två skivorna en trilogi med Studio egen, smalare skiva. Snyggt omslag i alla men leder fram till rejäla refränger utan One-godis. En bra start för den inte redan fall. att man ska riskera att spilla drinken. invigde. Henrik Strömberg Höjdpunkten är storväxta Ridin’ Rims. Isac Nordgren DOG ALMIGHTY Nackdelen med denna utomhuspool- DIVERSE ARTISTER We are History partymusik är att ljudbilden snabbt blir Dealers of Nordic Music – Blueprints #01 ADORE MUSIC enahanda och söndertjatad. Beatsen har DEALERS OF NORDIC MUSIC/BONNIERAMIGO Det åtta man starka Borås-bandet kan du hört ett gäng gånger förut och melodin Efter en liten kursändring med Modern- bäst beskrivas som rock’n’roll med starka i rimsmedjan är inte experimentell direkt. samlingen är DNM tillbaka där deras hjär- ska-infl uenser. Men samlingsskivan We are Ingen höjdare i crunk-land. tan bultar allra hårdast. Då är det givetvis History rymmer också punkrock och pop. Gary Landström svalkande sval loungemusik som får smita Dog Almighty är, i alla fall för mig, DILATED PEOPLES iväg åt bossa-, house- eller discohållet. De främst kända som ett liveband och det är 20/20 medverkande på denna skiva har också förmodligen också där de imponerar mest. EMI lite av the usual suspects över sig och Gon- På scenen alltså, för på skiva kommer de Rakaa, Evidence och DJ Babu fortsätter att kyburgscenen är defi nitivt inte underrepre- sig inte riktigt till sin rätt. Ingenting blir så jobba hårt för relativt små framgångar. senterad med namn som Jol, The Similou, pampigt och storartat som det förmodli- Dilated Peoples tillhör med sin scratch- Plej, Hird och Quant på spellistan. gen är när de samlas och lirar live. Inser fyllda och verklighetsrotade mjukishiphop Det innebär snygg, smart klubb/lounge- inte storheten och därmed blir resultatet den stora genomsnittliga massan i genren. musik som dock känns rätt anonym. En snarare skepsis än fascination. Plattorna låter varje gång stabila utan att bossaversion på The Similous So Hot Right Egentligen har Dog Almighty redan nånsin bli omvälvande. Trion kan dock Now var inte direkt vad jag behövde. Det satt punkt. De gav sin sista konsert i slutet leva gott på sitt hantverk utan att ligga känns faktiskt som om det mesta går på på fjolårssommaren, men bestämde sig på Fiddy- och Diddy-nivå och kanske är tomgång. Största utropstecknet på en samtidigt för att ge ut en samlingsskiva det helt enligt planerna. Det tråkiga är att annars svag samling är Quants funkplock- som ett mindre dramatiskt farväl. 13 låtar, musiken tenderar att bli karaktärslös. Man ande disco i The Shadow. samt ett par livespår, får knyta samman blir inte fångad, inte sugen på att höra Mats Almegård Dog Almightys välfyllda säck. Säkerligen är plattorna igen. Detta gäller sannerligen för DIVERSE ARTISTER de tighta fans som följt storbandet genom 20/20 också. Rappen är genomsnittlig och Derailed åren nöjda, men för en lekman känns det grå medan beatsen ligger på standardnivå WU/PLAYGROUND aningen trist för att vara en absolut sorti. även när The Alchemist rycker in. Vet inte Oengagerade Michael Håfström-rullen De- Inget regn på Dog Almightys parad, men varför man ska lyssna på detta, faktiskt. railed har ett soundtrack där bland annat ingen strålande sol heller. Det fi nns för mycket spännande musik rockproducenten George Drakoulias och Gabriella Fäldt från andra håll. Wu-Tangs RZA är inblandade. Lite hiphop DORO Gary Landström blandas med smörpop, soul, orkestrerade Warrior Soul DIVERSE ARTISTER låtar och Paul Simon-cover (50 Ways to AFM/SOUND POLLUTION The Best of Studio One Leave Your Lover). Resultatet blir som du Doro hoppade av rockiga Warlock 1988. Downbeat the Ruler förstår bara i paritet med fi lmen. 16 år senare låter hennes kompband som HEARTBEAT/PLAYGROUND Gary Landström om de inte lämnat fritidsgården. Lyssna på För många är reggaens fi naste ögonblick DIVERSE ARTISTER Haunted Heart och Strangers Yesterday så synonyma med den period då producen- DJ-Kicks The Exclusives fattar ni vad jag menar. Jag kan se framför ten Coxsone Dodd regerade i sin Studio !K7/PLAYGROUND mig hur hela bandet gör tummen upp One. Otaliga samlingar har givits ut med !K7 plockar de ovanligaste russinen ur till varandra för att de spelar i takt, men material från studion och Heartbeat har DJ-Kickskakan och ger ut en samling med ingen märker att känslan fl ugit ut genom legat bakom fl era. Faktum är att båda diskjockeyrnas/mixarnas egenproducera- nyckelhålet. Det är så klart till viss del dessa titlar är återutgivningar. The Best of de, exklusiva spår. Inget nytt om man följt producentens fel. Studio One släpptes ursprungligen för tjugo serien alltså. Och inte heller så värst myck- Jag blir snabbt uttråkad av Warrior Soul år sedan men har remastrats och bolaget et att lägga pengarna på idag. Inledande och börjar snegla på klockan. Det enda har lagt till ytterligare sex låtar. Här fi nns Black Baby med Kruder & Dorfmeister som räddar albumet från att bomba är spår med några av historiens främsta var fräsch när den kom. Idag funkar den Doros röst och engagemang. Hon låter sångare såsom Slim Smith (Born o Love), bäst som en ljudkuliss på en strandklubb lika bra som alltid, trots att låtmaterialet vokalgrupper som Abyssinians (Declaration någonstans där man ändå inte bryr sig för länge sedan smält i strålkastarljuset. of Rights) och Heptones (Party Time) liksom om musiken. Så fortsätter det, bara lite En annan sak jag gillar med henne är att deejays som Michigan and Smiley (Rub sämre. Trüby Trio och Vikter Duplaix och hon inte säljer på sex. Hon är som vanligt A Dub Style). Urvalet är fokuserat kring andra har åldrats ovärdigt. En uttjatad låt påklädd och låter en målad bild på hennes Studio Ones tidiga period och betoningen som Tigas cover på Hot in Herre är bäst på rumpa ta hand om den PR-biten. ligger på rocksteady och tidig reggae. Med skivan. Tätt följd av Annies electropoppiga Torbjörn Hallgren tanke på vilken sanslös låtskatt det fi nns i The Wedding. Originalmixarna är kanske STEPHEN DUFFY Dodds bakfi ckor så är jag ganska besviken inte heller helt aktuella nu, men de ger I Love My Friends på låtvalen. Men samtidigt fi nns här givet- mer för pengarna. COOKING VINYL/BONNIERAMIGO vis ändå många höjdare. Förutom redan Mats Almegård Han har alltså varit medlem i Duran Duran nämnda låtar är Lone Rangers The Answer DIVERSE ARTISTER och The Lilac Time. Radiovänligt mesig och en tolvtumsversion av Sugar Minotts Do You Copy? pop. En och annan gitarr som vill sticka Oh Mr. D.C. höjdpunkter liksom Johnny MITEK/BORDER ut på vissa ställen. Annars är det Stephens Osbournes spattiga Jah Promise. Svenska Berlinbolaget Mitek fi rar fem mjuka röst som tydligen ska bära I Love My Ännu bättre är dock Downbeat the år och 20 släpp med en dubbelsamling Friends. Det gör den inte. Den haltar fram Ruler, en platta med grymma instrumen- omtolkningar. Inte så mycket remixer som längs Penny Lane. Skadeskjuten av både taler som gavs ut första gången 1988. Då nya spår baserade på ljud ur Miteks kata- Revolver och Rubber Soul. Det hela blir med mycket snyggare omslag fast betydligt log. Artisterna är de vanliga misstänkta: mycket intetsägande. färre låtar. Här ligger fokus lite längre fram Stavöstrand, Tilliander, Skugge, Rimhe- Per Lundberg GB Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 4

END OF FASHION Frehley i KISS-biografi n KISS and Make up. överraskningar fortfarande kan ske – på de End of Fashion Sådant kan givetvis tas med ett par nypor mest oväntade ställen och platser. EMI salt – men som solosnubbe har Frehley Niklas Simonsson End of Fashion är rak och enkel popmusik hur som helst inte speciellt mycket drag- KAJSA GRYTT utan krusiduller. Några delar Franz Ferdi- ningskraft. Brott & straff – Historier från ett kvin- nand, en nypa Libertines samt och en stor Niklas Simonsson nofängelse dos av 90-talets andra brittiska pop- och HOWE GELB EMI rockband. För att sammanfatta – End of ’Sno Angel Like You Innan jag fi ck den här skivan hade jag Fashion har inte bara ett snyggt skivomslag THRILLJOCKEY/BORDER ingen aning om hur mycket jag saknade utan även ett välpolerat innehåll. Det Amerikanen Gelb har samarbetat med Kajsa Grytts röst. Och för första gången australiensiska bandet andas sommar och mängder av olika människor. Han ligger tror jag att hon hittat rätt rätt producent sköna surfdagar precis som man kunde bakom utsökta konstellationer som Giant i Bear Quartets Jari Haapalainen för just vänta sig. Men, ibland kommer stora Sand och The Band of Blacky Ranchette den rösten. svallvågor. och har kommit med fl era soloalbum. Vad Kajsa har gjort är satt musik till Några av låtarna är farligt tråkig, Skivorna är charmiga och enkelt inspelade texter av intagna på ett kvinnofängelse, kommersiell listmusik, men räddas av de och Gelb har en helt egen stil. Den här ibland fi xat till texterna och ibland lagt vassa gitarriffen. Dessutom har låtarna gången har han tagit hjälp av en kanaden- till i dem, hon har även skrivit några egna mer djup än det traditionella radioskvalet. sisk gospelkör efter att ha blivit inspirerad texter och blandat allt till denna skiva. Love Comes in har till och med syntigare av sångstilen under en spelning på en Och med tanke på alla olika faktorer som referenser och inslag och Oh Strain är en bluesfestival. I mina öron tillför kören inte är inblandade så är det en förvånansvärt sockersöt singer/songwriter-doftande bal- särskilt mycket men man känner förstås sammanhållen och fokuserad platta. lad, med en text som drar i smilgroparna. igen sin Gelb i de okomplicerade, melo- Ljudet är rakt igenom rått och stökigt med Det borde bara vara en tidsfråga diska och karaktäristiska sångerna. Den en livekänsla som Jari borde ta patent på. innan End of Fashion blir ledmotiv till en som vill börja lyssna på den kultförklarade Kompet tar aldrig över runt Kajsas röst australiensisk sitcom. Med varierande och amerikanen ska nog hellre starta med utan backar alltid upp den, men är ändå entusiasmerande melodier anpassade för någon av Giant Sands plattor eller Gelbs så mycket mer än bakgrundsmusik. alla situationer, intriger, konfl ikter och solodebut Hisser. Ett kvinnofängelse öppnar starkt och kärlek, är End of Fashion den perfekta Robert Lagerström sätter en hög nivå med en gång, och det inramningen för en tv-serie. Albumet är GHOSTIGITAL känns bara så självklart att Thåströms långt ifrån det mest originella och häftiga In Cod We Trust första duett någonsin är med Kajsa i den som den australiensiska rockscenen nå- IPECAC/BORDER underliga, men så bra, Bara vi står ut och gonsin genererat, men schysst pop, i all sin Ghostigital är ett samarbete mellan de två Kvalifi cerat skitsnack är en riktig rockfavo- enkelhet. islänningarna Curver och Einar Örn, före rit som jag ständigt återkommer till. Men Gabriella Fäldt detta medlem i landets första exportsen- Kajsa brinner ändå nästan mest när hon EVERGREY sation Sugarcubes. Musiken är elektronisk, är helt naken och avskalad med sin röst i Monday Morning Apocalypse ungefär som en mix av grime och det som Hur kan man säga glöm, medan den åtta INSIDEOUT/BORDER brukade kallas för råsynt. I inledande Good minuter avslutande Östra kajen är ett litet En del av de som åkte ut i årets Melodifes- Morning låter det som om Will Ferrell rap- mästerverk i sig självt. tival sa att deras låtar behövde mer än en par tillsammans med Eminem. Gästande Även om hon aldrig riktigt varit borta lyssning. Underförstått: deras musik håller Sensational däremot rappar bra. Både känns det ändå som att Kajsa Grytt äntli- längre än de låtar som peakar direkt. Un- Northern Lights och Totally Confused är bra gen är tillbaka. Välkommen! derligt då att de ställer upp i en tävling där musikaliskt, den senare låter rätt mycket Mathias Skeppstedt det gäller att vinna efter en lyssning. DAF. Ofta är det härligt kaotisk, som i HARDKANDY Evergrey däremot ställer inte upp i avslutande Sense of Reason. Last to Leave Melodifestivalen, och bra är det, för 90 Att bjuda in Mark E. Smith på låten Not CATSKILLS/PLAYGROUND procent av deras låtar kräver mycket tid av Clean känns verkligen logiskt, eftersom Än är det inte dags att hålla gravtal över lyssnaren. Det är därför jag har lyssnat på Einar Örn röstmässigt är Skandinaviens triphopen. Inte så länge projekt som Monday Morning Apocalypse en hel fucking motsvarighet. Mark E. Smith bidrog till att Hardkandy envist vägrar ge upp de släpiga del på senare tid. Och plötsligt har alla forma min generations musiksmak genom hiphoprytmerna, fl öjterna och de fi lmiska bitar fallit på plats. Titelspåret, pampiga sin roll i The Fall (ett av mina tonårs-favo- stämningarna. Tyvärr, får man väl säga för At Loss for Words, Unspeakable, The Curtain ritband) och kanske framförallt som MTV: tusende gången. För det Hardkandy gör är Fall, arga Obedience och poppiga Lost växer s Alternative Nations förste programledare. så urvattnat, så trist och meningslöst att alla till engagerande konstverk efter några Det var han som tillsammans med Bom- jag knappt orkar ta ur CD:n ur spelaren. lyssningar. Som bonus fastnar en låt direkt. mens Lars Aldman pekade ut framtiden. Men det måste jag, annars är jag fast med Catchiga In Remembrance skulle kunna bli Einar Örn däremot stannar vid att vara den malande saxofoner, mjukisgitarrer och en Evergreys inbrott hos allmänheten. ”jobbige i Sugarcubes”. hemsk musikkuliss. Så får det naturligtvis Mot slutet slokar det något, men ”Cod” är visserligen hur en islänning inte vara. Ut med skiten. Nu. Evergrey räddar sig med det de gör så uttalar ”God” så i bästa fall driver gruppen Mats Almegård förbannat bra – total närvaro i musik och med sig själva i titeln men känslan av att BEN HARPER texter. Closure är plattans lugnaste låt men lyssna på den här skivan är att Ghostigital Both Sides of the Gun är ändå den som kan fl ytta de tyngsta är en enda stor ordvits. In Cod We Trust är VIRGIN/EMI bergen. en skiva som är både spännande och job- Trots att Ben Harper sålt drygt tio Evergrey atmosfäriska, melodiska heavy big i ett. Om bara Einar Örn kunde stänga miljoner album under sin karriär är han metal gör mig lyrisk. Som grädde på moset munnen hade den kunnat vara riktigt relativt okänd i Sverige. Hans känsliga har de bra budskap också. Största respekt festlig. och rotfyllda popmusik passar dock våra för texter om livets komplikationer och Isac Nordgren singer/songwriter-älskande nejder som fasor på gräsrotsnivå, utan att göra det GIRLS ALOUD hand i handske. Hans lite funkrockigare platt eller pretto. Chemistry sida också. Torbjörn Hallgren UNIVERSAL På dubbel-CD:n Both Sides of the Gun ACE FREHLEY Majorbolag och en handfull söta unga ger han plats åt bägge stilar. Första plattan Greatest Hits Live kvinnor på omslaget brukar inte vara en innehåller lugna, akustiska låtar med MEGAFORCE/PLAYGROUND god kombination i min värld. Och även om eftertänksamma texter. Då är Ben Harper i Det är något underligt med ex-medlem- jag skulle ljuga om jag sa att Girls Aloud sitt esse enligt min mening. Instrumentala mar i rockorkestrar. Från avdankade Guns kullkastar mina fördomar fullständigt så Sweet Nothing Serenade är exempelvis n’ Roses-trummisar till sångare i Iron blir jag i alla fall lätt överraskad. På ett en liten pärla man lätt halkar förbi. Gör Maiden – ingen av dem kan under sin positivt sätt. För det fi nns åtminstone inte det. Efterföljande Reason to Mourn är efterkommande solokarriär släppa det små spår av försök till att låta annorlunda också en känslig och stillsam betraktelse förfl utna, utan kör mest material från sitt annat än den felande länken mellan Spice man inte vill missa. gamla band när det blir konsertdags som Girls och Pussycat Dolls. Pop och på sina Andra plattan är segare. Där påminner soloartist. Ace Frehley är inget undantag. ställen småelektroniska tongångar samlas han för mycket om Lenny Kravitz. Och Hans Greatest Hits Live består närmare till och samsas godkänt över de elva spåren. Rolling Stones. Gubbigt? Javisst! Bättre att hälften av gamla KISS-alster, och Rocket Och det ligger åtminstone lite tanke och lugna ner sig och fokusera på det han är Ride är väl den enda som håller skapligt i allvarliga försök bakom Chemistry. Så bra på. Frehley-tappning. även om jag inte lyssnar sönder skivan Gary Landström Gene Simmons har inte alltför mycket i framtiden är det ändå skönt att små positivt att säga om sin forne kollega Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 5

SOFI HELLBORG jag hellre fram samlingsplattan igen viktigaste artist, har en stor prissamling, To Give is to Get istället. efter att bland annat vunnit 12 Latin AJABU/CDA Magnus Sjöberg Grammys. Tanken om att ge är att få skapar samma HETS Till skillnad från Roxette-medlemmen varma känsla som Sofi Hellborgs färg- Hets visar Juanes prov på stor musikalitet där sprakande groove-universum kallat To V2/BONNIERAMIGO hans röst lyfter varje sång till oanade Give is to Get. Så här ska livet vara. Denna Hets, hets, hets, hets. Efter fyra låtar åker höjder. Det är musikaliskt en stor variation musikaliska upptäcktsfärd med Sofi s tempot för första gången ner en aning, som bjuds på albumet, med allt ifrån blåsarrangemang och innerliga sång som samtidigt som mitt intresse för bandet rockdängor till mer klassisk latino. Med ledstjärna är en helande upplevelse. Inte orkar sig upp ur skyttegraven. hjälp av ett gäng studiomusiker har Juanes oväntat dyker även Timbuk upp på Har Hets låter som ett möte mellan Per lyckats producera ett album som utan du hört och förgyller den redan njutbara ”Perssons Pack” Persson och Håkan tvekan har en magnetisk kraft. Själv tror anrättningen. Ibland tenderar dock solout- Hellström. De diskuterar det svenska mu- jag att den kommer fungera fantastiskt till fl ykterna att bli aningen tradiga, men det sik- och trubadurarvet och tycker att man förfesten innan det bär av till Folkets Park är bara en petitess. Denna platta är som ska blanda gammal blåvit musik med ny. för en svängom. sommarnattens leende i vinterkalla mars. Det som kommer ut av detta, imaginära, Samuel Olsson Uhhmmm… möte är något som hade passat bättre i EP- KAITO Gary Landström formatet än som fullängdare. Lagom hets Hundred Million Light Years STAFFAN HELLSTRAND och stress höjer prestationsförmågan. För KOMPAKT/IMPORT Motljus mycket får en människa att rasa samman. Fluff-kungen Hiroshi Watanabes musik är PLAYGROUND Mikael Barani som en stor dunkudde. En i kroppsstorlek, Den gode Staffan har ju utan tvekan JAMES HUNTER som man kan ligga och mysa på en hel dag skapat sig en liten nisch, där han skulle People Gonna Talk och bara titta på molnen som drar förbi kunna plaska omkring och göra låtar som GO/PLAYGROUND på himlen. Hans trancetechno är så lätt, låter likadana år ut och år in. Ett tag under Jag gissar att James Hunters förebilder luftig och mjuk. Det glimrar försiktigt om slutet av 90-talet kändes det som att det omfattar både Elvis, Link Wray, Roy syntljuden som bärs fram av en följsam var hans plan. De patenterade tonfölj- Orbison, Muddy Waters och ett antal klas- 4/4-trumma. derna, det patenterade soundet. Men även siska jamaikanska 60-tals-sångare. Hans På tolvor som Color of Feels har det om han var på väg att ta ett par steg från snyggt soulfyllda retropoprock funkar dock varit effektivt och bra. För ett helt album det på senaste plattan fanns det likväl där. extremt väl även 2006. Med en klar och känns det lite väl sött och kuddigt. Det är Vintage Staffan, liksom. ren ljudbild och ett naturligt melodiskt inte dåligt, men i nio spår krävs det något Och emellanåt på Motljus anar man sväng bakom hans välartikulerade stämma mer än bara fl uff och det levererar inte samma tendenser, en vilja att gå bortom blir People Gonna Talk en vilsam fullträff. Watanabe. Ett helt Kaitoalbum är som det där som han blivit lite för bra på, och Gubbretro med stil och känsla. en stor godispåse. Äter du en bit är det i samma andetag, tråkig. Här verkar det Gary Landström sött och gott. Trycker du i dig hela får du som att han vill låta brittiskt indie, vill in I FARM dras med en ofräsch smak i munnen hela och tassa bland Franz F och grabbarna. IV dagen, även om varje bit – var för sig – är Även om det inte riktigt funkar fullt ut GO KART RECORDS godare än gott. märker jag att jag sitter och hoppas att Det är svårt att inte hålla med press- Mats Almegård något ska dyka upp som minner om hans releasen, det här låter onekligen som ROGER KARLSSON gamla band SH! Något som ger en hint ett punkigt Slayer – lite lättare och mer Indiansommar om vart de kunnat hamna, vart de var på ostrukturerat. I Farm blygs inte för att leka BEAT BUTCHERS/BONNIER AMIGO väg, för på de plattorna fi nns några av med rytmer och harmonier vilket går hem På något sätt känns det lite konstigt. Hellstrands bästa stunder. Men man väntar hos mig. Faktiskt så påminner de om The Roger Karlsson kändes som en av de stora förgäves. För det når inte riktigt fram. Det Jesus Lizard, och det är mer respekt än popinriktade låtskrivarna och sångarna känns som att Hellstrand under de senaste 13 rätt. Hade de bara kunna slita sig från på punkpopbolaget Beat Butchers under femton åren mejslat ut sitt låtskrivande ett visst tempo hade detta fungerat. Synd nittiotalet. Minns att jag verkligen gillade lite för bra, lite för nischat, för att kunna och skam på ett låtmaterial som annars är några av låtarna Inferno gjorde under gå bortom det, vilka arr man än tar till. varierat och gött. åttiotalet. Tuk Tuk Rally var också ett Motljus når inte längre än någon annan Mikael Barani intressant poprockband. Minns också att av hans senaste plattor i originalitet, och ANDERS JORMIN & SEVERI PYYSALO jag gillade Dansar så dåligt från Rogers håller envist fast vid det kända. Tryggt, ja- Aviaja första soloplatta. Sedan dess har det i visst, men när det gäller Staffan Hellstrand FOOTPRINT RECORDS/CDA stort sett varit tyst. Hade väl inga direkta vill jag nog ha lite mer edge än jag är van Aviaja är inspelad under tre dagar förra förväntningar, men blir ändå lite besviken. vid. året. Snabbt och resolut. Fast så låter det För det känns som att Roger Karlsson fallit Magnus Sjöberg inte. Snarare eftertänksamt, vemodigt och i den svenska varggropen som är placerad MERIT HEMMINGSON avslappnat. Kontrabasisten Anders Jormin precis i gränstrakterna mellan pop, rock Touch och vibrafonisten Severi Pyysalo har också och singer/songwriter. Det känns så… BONNIERAMIGO mycket riktigt samarbetat under en längre svenskt förutsägbart. Så vanligt. Aldrig då- Så var hon här igen, The queen of the tid och spelat sina egna och andras stycken ligt, men alltför ofta så nära alla de stora folk hammond groove. Med en helt ny live. Så när de väl gick in i studio var det svenska nutida ikonerna inom poprock: platta. Vad man än tyckte om det svenska väl ”bara” att sätta allt på skiva. Med en Hellstrand, Winnerbäck – ja, ni vet. Jag för- 70-talets musik är det svårt att komma basist som vunnit Jan Johansson-priset i väntade mig nog mer av Roger Karlsson än ifrån att Merit Hemmingson stod för något uppställningen kanske det inte förvånar så. Vilket kanske ändå är en komplimang, speciellt. På samma gång som hennes så mycket att det låter rätt mycket svenskt jag vet inte… musik var djupt rotad i och en spegling av och vemodigt jazzigt på det där sköna Jan Magnus Sjöberg tidsandan så håller fortfarande mycket av Johanssonsättet? Inte heller att en vibrafo- KATATONIA det än idag, vilket man kunde upptäcka nist som Severi Pyysalo skänker Aviaja en The Great Cold Distance på fjolårets samlingsplatta. Touch är fylld antydan om The Modern Jazz Quartet- PEACEVILLE/SOUND POLLUTION med helt nytt material, och visst kan man soundet. Även om han inte är Milt Jackson Jonas Renkse och Katatonia har hållit fortfarande känna igen det Meritska soun- är det effektivt och känslosamt spelat. igång i ett och ett halvt decennium nu, det det, och visst kan man återigen mentalt fl y En mycket trevlig jazzskiva helt enkelt. är onekligen en distans värd att nämna. tillbaka till den tid då Merit var som störst. Ibland blir den lite väl anonym och slick, På bandets sjunde skiva är tragiken klädd Men det fi nns också något som beslöjar men oftast förmår de båda herrarna skapa i siden och törnar. Ljudbilden får mig att det som kunnat vara så bra, som kunnat fascinerande stämningar som lever ett eget misstänka att A Perfect Circle kanske smyg- vara mer än blott nostalgiskt återseende. liv. lyssnade på några Katatonia-skivor innan Lite för ofta fl yter musiken ut i en Mats Almegård de drog igång. The Great Cold Distance jämntjock smet fylld av körer och fågel- JUANES låter onekligen som om den är inspelad kvitter och går över gränsen till fl ummig- Mi Sangre på botten av en isravin. Den lena sången het och new age. Lite för ofta känns Touch UNIVERSAL gnistrar som hård skare och melodierna är som en av de här 70-talssamlingsplattorna Med en blick och ett utseende som får An- vackert kalla. man kunde hitta i ens föräldrars skivsam- tonio Banderas att kännas som en skugga Men precis som i Sveriges fall blir även ling, med just hammond, körer och fl um. pryder latinovärldens Per Gessle omslaget Katatonias vinter lite väl lång. Lite för mycket av yoga-hits, nästan lite till det internationella succéalbumet Mi Mikael Barani mycket av svensk skogs-Enya. Och då tar Sangre. Den 30-åriga colombianen, som av fl era medier rankats som Latinamerikas Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 6

KIKI populärt bland musikkollegor och namn- THE LAWRENCE ARMS Kiki droppas ofta, men jag är inte övertygad. Oh! Calcutta! PAINTED PONY MEDIA Karmacode känns övervacker och FAT WRECK CHORDS/IMPORT Kiki är en ”varken eller” –platta. Den är överdramatisk. Av de sju första spåren ylar Brendan Kelly har en grym sångröst. Den absolut inte dålig utan innehåller såväl Cristina Scabbia ”ooooo-hooooo-oooo” i är galen och lite tunn i botten som hur sköna tongångar som fi na texter - enkla inledningen till fyra. Hon låter hela tiden bra som helst matchar den amerikanska att förstå och ta till sig. Kiki har en vacker som en vitklädd prinsessa vid en John punken som han och hans två polare lirar. röst och balanserar väl mellan poppigt och Bauersk spegelsjö. En gång i tiden var de Här fi nns en tilltalande intensitet som jazzigt. Infl uenserna verkar framförallt distade gitarrerna en kontrast till hennes inte riktigt kommer till sin rätta. Ibland komma från med Norah Jones, Eva Cassidy sångröst. Idag är det soundet strömlin- fattas det ett par ackord utöver de tre som och Alanis Morissette. Men (och det är just jeformat. Det är därför väldigt bra för bandet gärna slänger med. Det fi nns en det), det är inte heller speciellt bra. Jag Lacuna Coil att Karmacode är fantastiskt massa grymma idéer och utföranden här. fångas inte in i något känslorus, blir inte producerad/mixad. Ljudbilden håller liv The Lawrence Arms borde tänka större och upprörd, ledsen, arg eller lycklig. Jag låter i bandets medelmåttiga verser och refräng- mer. Det är det enda som riktigt fattas. det vara, med ett ryck på axlarna. er. Mikael Barani Den självbetitlade skivan får gärna Plattan kommer dock gå hem hos fan- LIVING THINGS vara på i bakgrunden när jag dricker mitt sen. Och leda till nya fans. Första singeln Ahead of the Lion morgonte eller mitt kvällskaffe, jag skulle är storslagna Our Truth. Om den inte går SONYBMG kunna somna lugnt till musiken och inte som det är tänkt skulle jag satsa på pop- Living Things har lite svårt att bestämma störas om den spelades på någon av mina piga Closer som andrasingel. sig för genre. De två inledande låtarna är favorithak. Men, jag skulle inte placera Torbjörn Hallgren riktigt torra och gubbigt punkiga. Sångaren den på en best of-lista, rekommendera THE LADIES Lillian Berlin låter som om han försö- den varmt till någon kompis, eller nämna They Mean Us ker tugga på en BLT-macka medan han den som en bra platta jag hört på sistone. TEMPORARY RESIDENCE/BORDER sjunger. Sedan tar en mer tillbakalutad Och, handen på hjärtat, det är ju den här De två erfarna musikerna Rob Crow (sång attityd över. Singeln Bom Bom Bom har en typen av musik som jag bryr mig allra och gitarr) och Zach Hill (trummor) har grymt skön vers, och Queens Of The Stone minst om. Om det åtminstone varit riktigt tillsammans bildat projektet The Ladies. Age spökar någonstans i bakgrunden. Det uselt hade jag haft en starkare åsikt. Kiki Resultatet är skivan They Mean Us som är fortsätter i samma softa stil, fortsätter och passerar obemärkt. Så när som på den här proppad med stök och bröl, superkorta fortsätter… recensionen. fragmentariska låtar och ett ständigt utma- Sedan kommer de på att de ska avsluta Gabriella Fäldt nande och invecklat trumspel. Men under som de inledde medan jag fortfarande THE KOOKS allt bröl döljer sig fantastiska popmelodier nynnar på Bom Bom Bom. Inside In/Inside Out och Rob Crows sång för tankarna till både Mikael Barani VIRGIN/EMI Eric’s Trip och Elliott Smith. Inledande MADRUGADA När Supergrass en dag tackar för sig Black Ceasar/Red Sonja är efter omständig- Live at Tralfamadore står The Kooks redo med spadarna vid heterna en hit med sitt Broder Daniel-ak- VIRGIN/EMI gravplatsen. Okej, referensen är inte helt tiga stök, Empathy on a Stick kombinerar Med en lyckad Europaturné bakom sig, självklar. Inside In/Inside Out är för allvar- ett frijazzkomp med ypperlig popkänsla á och många bra konsertupptagningar, föll sam för att kunna vara ett av supergräsens la Weezer. de sista pusselbitarna på plats efter en alster, men det är tillräckligt spejsat och The Ladies är onekligen en spännande Oslospelning. Bara tolv dagar efter kon- brittiskt för att jag ska vara framme med duo, de låter ungefär som om Lou Barlow serten i Oslo sammansattes albumet Live min referenspenna och dra linjer. Snart sjöng poplåtar skrivna av John Zorn. De är at Tralfamadore (namnet på hemplaneten börjar jag dock strecka över låtar som är ett band som verkligen inte vill vara lätt- i fl era av författaren Kurt Vonneguts för tråkiga, och tills sist är jag tillbaka i tillgängliga. Non-threatening låter lite som böcker). högstadiet och ritar gubbar på mitt block Nirvana och har en text som lär uppröra Med fyra studioalbum och turnéer i för att jag inte orkar lyssna. det konservativa Amerika. På So Much For både Europa och Nordamerika har norr- Mikael Barani the Fourth Wall är trumkompet lika svårt männen lyckats bygga på sig mycket KORODED som på resten av skivan men den lätt goth erfarenhet och stort självförtroende. Själen To Have and to Unhold metal-anstrukna melodin är ovanligt rak i deras musik har de plockat från fantas- SILVERDUST/BORDER och hittig. Låtens avslutning påminner tiska legender som Neil Young och The När allt är så bra, och allt rockar så starkt om inledningen till Sonic Youths Doors, som under 60-talet fi ck människor underbart hårt, varför måste det då också The Burning Spear. Avslutande Mandatory elektrifi erade. Medan hjärtat fångats upp i fi nnas en poppig Linkin Park-refräng med Psycho-Freakout är ett udda möte mellan 90-talets Seattle av band som Pearl Jam. en så kallad ”ren” röst? Jag fattar inte syntar och körarrangemang. Det är få band som lyckats skapa den detta. Visst, det är bra och allt och man Oftast låter det som om medlemmarna där perfekta liveplattan, som nästan suger kan sjunga med, men ändå – det hade inte spelar tillsammans överhuvudtaget. in en till den aktuella händelsen och tyvärr varit så mycket bättre om de bara gått hela Man blir irriterad emellanåt när Ladies lyckas inte heller Madrugada. Det går inte vägen ut. Det börjar så bra, så stenhårt, bryter mitt i en schysst låt, men vill man att sticka under stol med att de lyckats riffen är bara så underbara, trummorna höra en riktigt egen skiva så lämpar sig plocka ihop fantastiskt inspelningsmate- mullrar precis så där rätt som bara vissa They Mean Us bra. rial, men närvaron är inte så påtaglig att metalband kan och när Jan Roeder börjar Isac Nordgren jag kollar upp turnéschemat. sjunger känner jag i hela kroppen hur LAMBCHOP Samuel Olsson mycket jag kommer att älska den här plat- The Decline of the Country and Western THE MAGGOTS tan. Och sen kommer de där förbannade Civilization Monkey Time! refrängerna. Jag fattar det inte. V2/BONNIERAMIGO SCREAMING APPLE/BORDER Men visst, jag kan inte klaga, det Ibland kan det vara en riktig upplevelse att Monkey Time! handlar om att släppa taget rockar, man kan sjunga med och allt det höra sällsynta och tidiga spår av band och och hänge sig åt rock’n’rollen fullt ut. Att där som jag egentligen skiter i, det går inte artister som blivit stora. Ibland kan upple- släppa taget och bara svänga de lurviga att klaga på hantverket. velsen vara stor, viktig och en riktig gläd- när musiken drar igång. För rock handlar Jag bara önskar att jag gillade det. Men jekälla. Ibland kan den vara outhärdligt ju egentligen inte om hjärnan utan om det är omöjligt. Ytterligare en skittrist märklig. Lambchop hamnar någonstans hjärtat och skrevet. Det fattar The Maggots metalplatta som direkt åker ner i högen däremellan. Här har man samlat ihop just som enträget fortsätter framställa sin där alla de andra ligger som jag aldrig rariteter och annat från 90-talet, innan de charmiga garagerock utan större hopp kommer att lyssna på igen. började röna större uppmärksamhet med om kommersiellt genombrott. Men The Mathias Skeppstedt plattor som Is a Woman och Aw C’mon/No Maggots snälla poppiga garagerock borde LACUNA COIL You C’mon. Och fastän man ibland kan kunna locka fl er än retronostalgiker och Karmacode höra spår av det nutida Lambchop så är melodikonnässörer. Musik gjord med sån CENTURY MEDIA/EMI det, följdriktligt, en brokig samling låtar här gränslös inspiration är ju som gjord för När Evanescence debuterade jämfördes de som inte alltid följer någon röd tråd. Ib- massorna. med italienska Lacuna Coil. Nu kommer land ganska traditionellt smårockigt men Gary Landström originalet med sin första fullängdare sedan lika ofta märkliga ljudbilder och nästan THE MATINEE ORCHESTRA Evanescence blev nummer ett i sångerska- naket studentikost. En platta för de redan The Matinee Orchestra i-rockband-genren. insatta och frälsta, och då en liten guld- ARABLE Lacuna Coil gör episk rockmusik. Låtar klimp. För andra kanske bara märklig. The Matinee Orchestras självbetitlade som skriker, ber, kastar sig på golvet och Magnus Sjöberg album bjuder på märklig, nästan helt höjer armarna i kristusposering. Bandet är instrumental, orkestral musik med stråkar, Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 7

pianon, körer och akustiska gitarrer. EMILY MCEWAN dem. Merritts skarpa formuleringskonst Emellanåt låter musiken som en kakofoni, Highland Fling har inget med ekvationen självutlämnande som en pårökt orkester där medlemmarna EMI lika med kvalitet att göra. Han hör hemma sitter och klinkar i varsitt hörn ackompan- Halleluja, den skotska myten är bekräftad. i 1930-talet med låtskrivare som Cole jerade av fågelkvitter och vattenfall. Men Den gröna ön med de höga bergen, Porter och Irving Berlin, innan radio och tv när gruppen är mer fokuserad uppvisar de djupa dalarna, den kalla ölen, den dominerade och alla skrev för scenen. Det de riktigt fi na popkvaliteter. Med hjälp av rökiga whiskyn och de vackra hedarna där som däremot kommer som en överrask- blås, marschtrummor och mandoliner görs ljudet av säckpipa följer en vart man än ning när Merritt nu ger ut sina bidrag till akustisk postrock i stil med Pullman. Här går. Emily McEwan är precis så from och tre musikaler – insjungna av skådespelar- fi nns också en hel del påverkan från folk- vacker som man borde bli av att vistas i na själva – är hur livlösa, klichéartade och musik och musiken påminner ofta om Talk de sagolika miljöerna. Tyvärr blir musiken oinspirerade de fl esta av de 26 låtarna är. Talk-sångaren Mark Hollis tio år gamla so- därefter. Fin, men slätstruken och tråkig. Kanske är felet bara att de tagits ur sitt loplatta. Ibland låter harmonierna nästan Jag tröttnar redan efter första genomlys- naturliga sammanhang. För visst fi nns här som Nick Drakes. sningen och börjar istället bläddra i foto- en och annan höjdare och många texter I’ll Never Be Afraid Again har fi na pådri- albumen från mitt eget halvår i Skottland. är elegant hoppusslade. Men det är lite för vande elektroniska inslag och ett svängigt Ja, för hon väcker minnen och bilder i krystat, lite för teatraliskt, ja, helt enkelt basspel. Run For Cover för tankarna till huvudet med sin musik. Men, nostalgin lite för mycket musikal. Efter att ha skämt Sea and Cake och David Grubbs. I de sista som framkallas (och då mer via bilderna bort sin publik med idel storverk faller låtarna som exempelvis Pray, Rock, Stone, än musiken) är också de enda starka de nya låtarna platt i jämförelse med inte Paper, Scissors är melodierna lite väl känslorna. I övrigt är det varken rörande bara förebilderna, utan även nästan allt banala och låter som om de framförs på eller berörande. Merritt släppt på 2000-talet. Musikal eller speldosor. Men resten av plattan är både Emily McEwan är en svenska med skot- inte, en del av oss trillade just baklänges. fi n och intressant. ska rötter men med svenskt ackompan- Dan Andersson Isac Nordgren jemang och det märks. Istället för att bli MICHAEL MESSER JOHN MAUS en skotsk hjältinna blir hon svensk kopia. Lucky Charms Songs Synd. COOKING VINYL/BONNIER AMIGO SOUTHERN/BORDER Gabriella Fäldt Fy fan! Vita medelålders engelska män ska Vad är det egentligen för fel på den här MC LARS ALDRIG spela blues. Michael Messer har killen? Ta Kraftwerk, blanda i ett stycke The Graduate dessutom den usla smaken att anlita en DJ new wave, krydda med en bakfull kana- HORRIS/PLAYGROUND för att ge Lucky Charms en modern touch. dick med önskan att han var britt, vispa Postpunk-laptop-rapparen med svensk- Michael Messer ger inte bara bluesen om allt med varierat tempo och avsluta klingande namnet MC Lars levererar på dåligt rykte, han ger DJ-yrket det också. med att toppa med Edward Scissorhands The Graduate 14 låtar med en frenesi Per Lundberg GB fi losofi ska tankegångar. Det är på ett unge- värdig ett bokstavsbarn. Och visst blir MILOSH fär vad som kommer ut när kanadensaren det ofta för mycket. Det blir fl åshurtigt, Meme John Maus solodebuterar med Songs. juvenilt och skojsigt och ändå kan man PLUG RESEARCH/DOTSHOP.SE Experimentlustan och nyfi kenheten av inte låta bli att dra på smilbanden när han Som en blandning av electronicaproducen- vad som kan skapas med hjälp av ett par dissar stereotyp crunkmusik (Generic Crunk ten Dntel och soul/r’n’b-stjärnan D’Angelo syntar, en dator och en drös olika effekter Rap) eller skrattar åt skivbolagsmänniskor har han beskrivits, kanadensaren Milosh. har utnyttjats till max och den slutliga som inte fattade hur man skulle använda Man skulle kunna säga att han är en Khon- produkten levererar harmoni korsat med internet (Download This Song). Men det nor för r’n’b-kidsen. Precis som Khonnor kaos. Att texterna sedan grävts ut ur det luktar alldeles för mycket Kårspex över monterade ner indierock i sina föräldrars innersta av människan för att kunna blotta denna plojplatta för min smak. dator skrapar Milosh av glittret på r’n’b- tankar såsom ”Sex with cars/Sex on top of Gary Landström genren och gör minimalistiska sånger som cars/Sex with Ringo Star” på spåret Don’t WENDY MCNEILL försiktigt skriker om känslor. Skillnaden är be a Body, eller ”Oh my Grandma’s peed The Wonder Show att vi inte har några trassliga hemförhål- her pants/and I got it on my hands” i låten DETERMINE/BONNIERAMIGO landen och ett lär-dig-japanska-program It Takes Time, gör att jag räds tanken att När du sätter på den här skivan är det som till datorn, som i Khonnors fall. någonsin behöva träffa honom för en att färdas in i en saga och där följa med För Milosh handlar det istället om att pratstund om livet. ett tivoli för att underhålla besökare från bearbeta demonerna från ett splittrat för- Samuel Olsson stad till stad. hållande och, i slutet av skivan, hitta en ny JESSE MCCARTNEY Istället för att skapa ett uttryck som fl ickvän att bubbla glädje över. Det kunde Beautiful Soul enbart väcker barndomens lycka till ha varit en resa från helvete till himmel HOLLYWOOD/EMI liv, förmedlar texterna en blandning av och det kanske är det. Men tyvärr märks Måhända är det orättvist men det går inte mörker och dagsljus, vilket får sångerna det inte särskilt mycket på musiken eller att undgå likheten mellan Jesse McCartney att kännas utmanande och spännande. sången. Allt är just försiktigt. Till och med och Aaron Carter. Framförallt utseende- Med en berättande sångstil likt PJ Harvey lite tråkigt i längden. En-natts-ligget i You mässigt, men även musikaliskt påminner och Tori Amos, diktar Wendy McNeill ihop Fill Me och det brustna hjärtat i It’s Over är Beautiful Soul om pojkband. Måhända berättelser som skulle skapa trängsel runt de låtar som står ut. Resten fl yter ihop och har han en vacker själ denne amerikanske henne av nyfi kna öron. engagerar inte på det sätt de borde. pojke, men musiken är både själlös och Genom att sedan växla mellan gitarr Mats Almegård intetsägande. Det låter som väldigt mycket och dragspel skapar hon enkla och nakna MOONSPELL annat och väldigt lite eget. grundtoner, som i tre- eller fyrtakt håller Memorial Kanske är Robbie Williams hans stora sig genom hela låtarna. För att det då inte SPV/PLAYGROUND idol, men han har istället fastnat i Britney ska kännas för avklätt fylls omgivningen Det är något visst med portugisiska Spears-facket. I pressen berättar han hur med allt ifrån mjuka stråkar till en enkel Moonspell och jag kan inte riktigt sätta han älskar ballader, och det är inte svårt virveltrumma. fi ngret på vad. Ända sedan debuten 1994 att tro honom. De tårdrypande balladerna, Det är med stor nyfi kenhet jag låter har de levererat hård, melodisk metal och gjutna till att bli kvart i två-låtar på vilken Wendy McNeill sjunga ut det hon har inom turnerat världen. När det nu är dags för köttmarknad som helst, genomsyrar ski- sig och med lika stort allvar tar jag emot åttonde plattan har de återvänt till de lite van. Men – det är så fl ottigt att det snarare det när hon varierar sången från lekfullt hårdare jaktmarkerna utan att tappa ett smälter smör än fl ickhjärtan. till rått. uns av sin goth metal. Jesse McCartney skulle säkerligen ha Samuel Olsson Memorial är en tung och genomtänkt hamnat på väggen om han var mittuppslag STEPHIN MERRITT och framför allt välproducerad (ibland i Okej 1990. Men femton år senare känns Showtunes lite väl polerad) platta som spänner över det förmodligen för pluttinuttigt även för NONESUCH/WARNER hela karriären medan den tar ett litet steg fjortisarna i parken. Det enda framgångs- Ingen lär väl ramla av stolen över att framåt. Kanske ligger den lilla instrumen- konceptet bör vara att vänta några år tills Stephin Merritt tagit steget in i musikal- tala bagatellen Sons of Earth lite tidigt på åldern är inne för att få handla alkohol, världen. Det var bara en tidsfråga. The plattan och kanske är skivan lite för lång, harkla sig och hoppas att den fl ickaktiga Magnetic Fields 69 Love Songs innebar inte men vilka är inte det i dagens musikklimat? rösten förvandlas till manlig och hes. An- bara hans stora genombrott utan även en Det är skönt att se att ett metalband nars kanske en roll i någon Disneymusikal renässans för brödskrivaren efter närmare från Portugal har kunnat hålla så jämna på Broadway är att satsa på… ett årtionde av illa klädda män i skitiga steg med resten av genren och att de fort- Gabriella Fäldt jeans och skitigt hår som nästan tvångs- farande hålla samma höga klass, hoppas mässigt navelskådat och skrivit en låt om att Moonspell fortsätter i många år till. varje sekund sedan fl ickvännen dumpade Mathias Skeppstedt Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 8

GARY MOORE GARY NUMAN Sammantaget är dock Meds en av grup- Old New Ballads Blues Jagged pens bästa plattor som borde ge fansen EAGLE/PLAYGROUND COOKING VINYL/BONNIERAMIGO hopp inför framtiden. Tiden då den irländske gitarrvirtuosen var Gary Numan kändes emellanåt intressant Gary Landström hett stoff börjar numera ligga ruskigt långt under 1980-talets första hälft, när han PSYCHOPUNCH tillbaks. När reabackarna svämmar över av kunde göra riktigt hyggliga mörkt beslö- Kamikaze Love Reducer hans soloplattor och han inte gjort något jade dystopier till mindre hits. Men jag SILVERDUST väsen av sig på länge känns en platta ska erkänna att jag inte direkt återkommit Ett grundläggande problem med mu- med några nya låtar och en hög gamla regelbundet till honom under de senaste sikgenrer är att många band är alldeles bluesnummer ungefär lika intressant som 20 åren. Och därför känns det också lite för låsta vid dem. Det handlar oftare om en rungande smäll på käften. Att Gary kul att faktiskt kunna konstatera att han kompromisser än om nyupptäckaranda. fortfarande har blueskänsla rör mig inte fortfarande kan, att han fortfarande inte Psychopunch från Västerås lirar rivig slea- ryggen. bara kan kollras bort hur som helst. Jagged zerock. Hardcore Superstar ligger nära till Roger Bengtsson är lite intressant i det att det nästan känns hands som referens. Vi snackar solglajjor VAN MORRISON som att han har en del av sig kvar i ovan och kåbåjmössor, whiskeyröst och fyrtakt. Pay the Devil nämnda era, men samtidigt också blir lite Särskilt mycket mer än så här är det dock POLYDOR/UNIVERSAL industriell och ibland nästan fl irtar med inte. Nio låtar raka rör och sedan en Gamle Van har ju visserligen haft stunder etno. Kanske inte något man välter kiosker avslutande ölhävarballad. Jag efterlyser de senaste tio åren, men det var länge för, men riktigt kul att höra Gary Numans fl er Chrille Columbusar inom genrer med sedan han gjorde något man verkligen röst igen utan att bli trött och desillusio- snäva ramar. fastnade och föll för. Den här gången nerad. Mikael Barani känns han dock lite mer intressant än van- Magnus Sjöberg PUBLIC ENEMY ligt, eftersom han lämnat den för honom OUR LADY PEACE Rebirth of a Nation vanliga och patenterade Van Morrisonskt Healhty in Paranoid Times GUERILLA FUNK/BORDER keltiska gospelgården och gett sig in i SONYBMG Revolutionären Chuck D och såpadeltaga- countryland. Under fjolåret berömde jag vid ett fl ertal ren Flavor Flav är tillbaka på barrikaderna Plattan består till största del av tillfällen små intressanta kanadensiska med samma retorik och frenesi som countrystandards, men Van Morrison vore bolag med minst lika intressanta band i vanligt. De sprutar sin enträgna Malcolm inte Van Morrison om han inte satte sin sitt stall. Men medaljen har ju som bekant X-svada eftersom tiderna inte blivit bättre prägel på låtarna med sin röst. Ibland till i regel en baksida också. I detta fall stavas för amerikaner med afrikanska rötter un- och med så man leds bort från låten själv det Our Lady Peace. der Bush eller resten av det rasistiska vita och inte känner igen den, för att han gör Kvartettens sjätte album lär bära för- etablissemanget. De behövs fortfarande, den till sin. Ett bra betyg för en coverartist, hoppningar om försäljning i miljonklassen, tyvärr. men eftersom det sällan uppstår någon som sina föregångare. Och det kan säker- Men detta är inte en vanlig Public magi så blir det inte så rörande och upp- ligen ske – musiken är som skräddarsydd Enemy-platta. Hårdingen Paris har fått fria slukande som det skulle kunna vara. Ett för reklamradiokanalsmaraton, med allt händer att producera och bjudit in polare kul grepp, en intressant platta, men man vad det innebär. Och Bob Rock producerar som Dead Prez och MC Ren och dessutom har fortfarande kanske lite för höga krav albumet, men hur han fi ck för sig att ta tagit stor plats vid micken själv. Chuck D på Van Morrison för att det ska kännas sig an detta projekt är för mig en gåta. För säger att han tycker det är ett intressant riktigt relevant. bandet varken berör, upprör eller intresse- experiment att själv luta sig tillbaka och Magnus Sjöberg rar. Det är mest skval på de dussinet låtar låta Paris göra en Public Enemy-platta. WILLIE NELSON som är med – som låter så andefattigt som De har samarbetat tidigare och känner You Don’t Know Me: The Songs of Cindy nästan bara nordamerikansk rockmusik i en samhörighet både musikaliskt och Walker den mjukare skolan kan låta. Trist. idémässigt. Chucken ser det som en chans LOST HIGHWAY/UNIVERSAL Niklas Simonsson för Public Enemy att förnya och uppdatera Bara för att ålderdomen kommer tas- PINK MOUNTAINTOPS sig. Och visst låter det lite modernare. En sandes innebär det inte att produktivitet Axis of Evol slags blandning av klassisk och futuristisk och kvalitet per automatik blir lidande. JAGJAGUWAR/BONNIERAMIGO Public Enemy. Jag trodde nog att det skulle För somliga är det tvärtom. Johnny Cash Jag vet ingenting om Pink Mountaintops. bli pannkaka av det hela eftersom jag inte släppte exempelvis minst lika mycket Men det låter som att det kanske bara är är helsåld på det Paris levererade på plat- album under sina tio sista som första år en person. Och då kan man ju till exempel tan Sonic Jihad, men Rebirth of a Nation som artist. Samma gäller hans gamle vän likna dem (han) lite med (smog) vilket funkar förvånansvärt bra. Det fi nns bättre Willie Nelson, som denna gång tolkar en Axis of Evol faktiskt är lite likt. Samtidigt Public Enemy-plattor, men det fi nns också handfull av Cindy Walkers låtar. är Pink Mountaintops också som lite sämre. Hans versioner får väl inte nackhåren halvcoola bortglömda skotska typer som Gary Landström att resa sig direkt, kanske lite beroende på V-Twin och Future Pilot Aka – några bra QUASI att jag inte hört alltför mycket av Walkers idéer och ganska lite nyheter. Några längre When the Going Gets Dark original. Men det funkar bra – Nelson låter utsvävningar som säkert gör sig bra med DOMINO/PLAYGROUND sig föras tillbaka till en mer traditionell hasch, lite hemmarock med solglasögon, Hur har jag kunnat missat detta band? country, där fi olen fl itigt trakteras. Och JAMC i bakfi ckan som bonus – inte helt Har jag fattat det hela rätt är detta han lyckas att med emfas bevisa andeme- dumt men inte särskilt upphetsande. Vad Portland-duons åttonde platta och jag tror ningen i Don’t be Ashamed of Your Age, mer ska jag säga? Jag glömde hur det lät aldrig jag hört dem förut. Men vad deras vilket givetvis är skönt att se. efter någon timma. andra plattor än låter som så har denna Niklas Simonsson Fredrik Eriksson mig fast i ett stenhårt grepp. Det känns NORTH MISSISSIPPI ALLSTARS PLACEBO nytt, fräscht, gammalt, ändrat och annor- Electric Blue Watermelon Meds lunda. When the Goings Gets Dark är produ- COOKING VINYL/BONNIERAMIGO VIRGIN/EMI cerad av Dave Friedman från Mercury Rev Vet inte riktigt vad bröderna Dickinsons Intensiva rocktrion Placebo fortsätter som också ligger bakom produktioner problem är. Att deras pappa heter Jim och på femte platta den inslagna banan, med The Flaming Lips, Mogwai och Nicolai är en jätteberömd producent är ett alter- melodierna och stämningarna är dova Dunger. Men där det i vanliga fall direkt nativ. Luther och Cody lider kanske av det bakom Brian Molkos kärlekstörstande och hörs att det är han så är han mer i bak- klassiska syndromet ”jag vill bli som far”. utlevelsefulla sång. Molko vägrar sluta grunden här, ljudet är väldigt stökigt och Visst, bröderna har sköna musiker runt försöka skaka om lyssnaren och bandet rörigt och ibland rent burkigt och geggigt, omkring sig, Lucinda Williams och Otha drivs fortfarande av kraften i omväxlande med det passar den här duons otyglade Turner. Men den elektriskt blå melonen suggestiva och explosiva musikaliska pas- rock perfekt. Det är trummor, piano och börjar aldrig gnistra så som den borde sager. För det är just angelägenheten i lå- gitarr i en osaliga röra, ibland spretar det göra med så mycket kunskap runt sig. tarna som hela tiden varit Placebos styrka. lite för mycket, men nånstans hittar de North Mississippi Allstars kör ner i samma De ger sig inte, och även om låtarna är alltid hem. I avslutaren Invicible Star snor gamla gubbgrop och tar sig sedan aldrig stillsamma som Follow the Cops Back Home det oförskämt från Percy Sledge, och den upp trots att man använder sig av scratch eller Pierrot the Clown så skiner deras glöd instrumentala Presto Change-O är en höj- och blås. Det förblir dött och slött. igenom, starkt. Väldigt få Placebo-låtar dare med fi lmiska egenskapar samtidigt Per Lundberg GB kan mötas med en axelryckning, man som den har något väldigt skrämmande känner dem i systemet vare sig de spänner och attraktivt över sig. Låtar går aldrig dit musklerna eller ej. Faktiskt är de lugna man tror och instrumenteringar överraskar låtarna essen i leken. De larmande gitar- konstant. Detta är kort och gott en riktigt, rerna känns gamla i jämförelse. Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 9

riktigt bra platta och jag ska genast ut och digt fi nskuret och platt och mer anpassat att på något sätt lämna sitt ursprungliga leta upp deras andra skivor. för middag hos pastorn än som material sätt att bygga upp förförande melodier och Mathias Skeppstedt åt moshen framför scen. Det låter alldeles harmonier. THE QUILL för artifi ciellt och tillrättalagt för att ge Det som levereras är mycket bra men In Triumph utslag på mina mätinstrument. Sången tyvärr inte mer, själv saknar jag det där STEAMHAMMER/PLAYGROUND vill verkligen låta hes och tuff, men låter extremt bra som han kan bjuda på när Ozzy Osbournes hår reser sig och Jimmy istället ansträngd och bajsnödig. Samtidigt han sätter hela sitt hjärta till. Det är dock Pages fi ngrar förvandlas till gåsfjädrar när maler gitarrerna på med dämpade ackord inte helt bortblåst, lyssna gärna in duetten mönsteråsarna öser på med sin majestä- som hörts förut. med Paz Suay på The Man Who… tiska hårdrocks-metal. All right, kanske lite Alla som tycker att en kombination av Samuel Olsson väl överdrivet – men The Quill lyckas verk- Megadeth och Bon Jovi låter som en god SÉBASTIEN ROUX ligen göra klassiska rocksår i förstärkarna idé är härmed överbevisade. Songs med sina mästerliga psykedeliska gitarr-riff Mikael Barani 12K/DOTSHOP.SE som i Keep the Circle Whole. REDJETSON Efter fi nnen Antti Rannistos härjningar på Om vi mixar aggressiva toner från Black New General Catalogue 12K kunde man lätt få för sig att Taylor Sabbath, Led Zeppelin, Audioslave och TALITRES/DOTSHOP.SE Deupree (som är boss på 12K) övergivit sin därefter blandar i Magnus Ekwalls styrka En kraftfull näve griper tag i mitt hjärta, sparsmakade linje med försiktig electroni- till röst får vi gruppens femte platta In kramar åt sakta och försiktigt samtidigt ca. Men med Sébastien Roux är vi tillbaka Triumph. Ekwall (Sveriges kanske bästa som en röst i bakgrunden talar om för där igen på allvar. Tvekande elektroniska rocksångare) bemästrar höga och djupa pumpen att inte sluta bulta utan njuta ljud pyser ur högtalarna. Backar tillbaka toner och vars stämma är en blandning av tyngden. Det är så det känns när de och tar ny sats. Om och om igen. Titeln mellan rockikoner som Ozzy Osbourne, sex grabbarna från London släpper ut det på skivan får nästan ses som en ironisk Robert Plant, Chris Cornell och vår egen djupa andetag de tagit för att låt efter låt blinkning, för mycket av sånger eller låtar hair-metal-rockare Joey Tempest. hålla andan med mig som lyssnare. handlar det inte om här. Snarare ljudexpe- The Quills producent är Tommy Med en sättning på tre gitarrer, bas, riment som kan vara intressanta om man Newton som bland annat jobbat med UFO, trummor och sång levererar Redjetson ett hårdfokuserar på dem. Men det är lätt Helloween och Victory. En kärnfull platta debutalbum som har ljudreferenser till att tappa greppet om Sébastien Roux små som innehar klassiska kompositioner i dess Mogwai, Six by Seven och Yvonne, samt en skapelser. De drar sig undan så lätt och då melodier, och som inte får förväxlas med kreativitet som nästan når upp till Trail of är det inte enkelt att få fäste igen. den blodtörstiga dödsmetallen. Dead. Mats Almegård Martin Enander Varje instrument har sin viktiga uppgift RUSTY FLORES HUGO RACE + TRUE SPIRIT och med mikroskopisk precision brukas Rusty Flores Taoist Priests de för att ge en fyllighet som sedan kräver A WEST SIDE FABRICATION/BORDER GLITTERHOUSE/PLAYGROUND ett koncentrerat öra att fi nna den magiska Måste alla altcountryband i Sverige ha en Det märks att Hugo Race har arbetat med ingrediens som gör var låt fulländad. Att sångare som låter som Christian Kjellvan- Nick Cave. Det fi nns ingen anledning att sedan Clive Robert Kentish leker med att der? Finns det inget annat sätt att sjunga blanda ihop dem mer än just så, men växla djupa melodier med det monotona på? Jag menar, c’mon! Kjellvander gör sin ofta kommer tanken tillbaka till en att får produktionen att kännas som ett grej med all heder, men alla andra borde det känns som att Hugo Race emellanåt ömsint hantverk. plocka ner sin röst från gommen och testa rör sig i samma tassemarker. Men där Samuel Olsson på hur de egentligen sjunger. Rusty Flores Cave ofta blir mörk och dubbeltydig (när TONY ROHR är annars ett väldigt fi nt och mysigt litet det inte är blottlagt och öppet), som Tony Loves You All band. Melodierna är underbart intima och beskrivande musikaliska obehagligheter i WEAVE MUSIC/NEUTON variationsrika och här fi nns experimentlus- det fördolda, känns Hugo Race annorlunda Med en sån albumtitel är det lätt att bli ta. Det är dags att lite elektroniska grejer men fortfarande lika. Men mer som ett charmad. En kille som älskar oss alla. fl yttar in bland slide-gitarrer och molokna pyrande under ytan, som ett Twin Peaks Underbart! Hans feta technobeats har trum-komp. Men det är svårt att ignorera med hoodoo-ritualer. Mer träsk, mer blues också något väldigt inbjudande över sig. sången. Sjung ut! egentligen – utan att aldrig helt klart vara En uppmaning till alla att ansluta sig på Mikael Barani eller bli det. Mystiska ljud i golvspringorna. dansgolvet. För det är det den här skivan SAVING BLUE Smygande och värmande, nästan trös- handlar om. Att stå på dansgolvet. The Misfortune and the Praise tande, men också så att ens försvarssystem Det här är hård och tung looptechno TALKING MUSIC triggas. Mjukt. Hårt. Sött. Beskt. Hugo Race i Stockholmsskolan. Inget att lyssna på Det är med en känsla av att rummet jag låter ett fågelsträck bli ett omen, låter en hemma eller i hörlurarna, då blir det sitter i krymper, när musiken lugnt och soluppgång bli ett varsel. Och med tanke alldeles för monotont. Som DJ-material ute stilla resoneras ut ur högtalarna. Det här på världen, med tanke på hur platser, på en klubb kommer dock enstaka låtar är ett album som med en lugn och försik- heliga och andra, ser ut idag är det kanske att funka perfekt. Även om Adam Beyer tig smekning försöker öppna dina ögon för inte helt orimligt. och grabbarna redan gjort detta förut. att se allt röra sig förbi i slow motion. Musik och text samverkar på ett sätt Mats Almegård Emanuel Sandgren har skruvat upp re- som gör att man ibland ser helheter, ser JOSH ROUSE verben på stärkaren och låtit The Edge från sammanhanget mellan storheter. Ibland så Subtitulo U2 samt hela Coldplays fyllighet blanda sig mångtydigheter bidrar till mystiken. Cave NETTWERK/PLAYGROUND i för att skapa ett djup som resulterar i att igen. Lysande. ”I’ve lived in cities where there is no det känns som om det är musik överallt. Magnus Sjöberg solitude/I’ve made some friends there/That Att det sedan fylls på med stråkar och sång MARTHA REDBONE I hope I’ll never lose/But for now, I want från Jerker Gunnarsmo som likt Eskobars Skintalk to stay in a quiet town” – det är med de Daniel Bellqvist bör ha dragningskraft som DOME/CDA raderna i Quiet Town som Josh öppnar sitt lockar till sig duetter från skönsjungande Ojojoj, vad man kan bedra sig! Jag blev lite sjätte album. Ännu en gång har han byggt kvinnor som Heather Nova. nyfi ken på Martha Redbone som med sina upp sin musik på ett tema som relaterar För mig fi nns det en risk att det här blir rötter i både den afroamerikanska och till hans liv, likt Nashville vilken var hans en skiva som kanske åker på i samband indianska kulturen verkar vilja åstad- hemstad i många år, eller 1972 året då med en lång resa, något som får en att komma unik soulmusik, en Alicia Keys han föddes. Med Subtitulo har han tagit slappna av och få tiden att gå. Den saknar för USA:s ursprungsbefolkning typ. Döm sitt pick och pack och lämnat landet för en lite av den där särskilda udden, då den av min förvåning då Skintalk bara består hyrd stuga på den spanska kusten, det är inte bara är fi n utan även kan förtrolla av gubbrockig skvalradio-r’n’b med funk- det han vill testa på nu. omgivningen. tendenser. Sån där tradig ickemusik som Att skivan gestaltar det tema han satt Samuel Olsson bara kan produceras i bonniga USA. Usch, upp, behöver inte ifrågasättas efter det SEBASTIAN jag vill inte ödsla mer tid än nödvändigt han tidigare producerat. Vad jag däremot Sebastian på Martha Redbone som får sig en mastig kan känna är att kraven blir betydligt SONYBMG hemläxa! högre på att han levererar något speciellt, Idol-Sebastian borde stått som vinnare Gary Landström som på 1972. Efter att förra skivan inte i den lite tradiga tv-tävlingen, men nu RED CIRCUIT riktigt kunde leva upp till den, var det med är han i alla fall redo att ta revansch på Trance State spänd förväntan jag tryckte in skivan i CD: samma sätt som Darin gjorde. Och med sin LIMB/BORDER n för en spinn. En bölja av värme sprider Ola Salo/David Bowie-sångstil kommer han Metalen tar ett steg mot tv-spelen med en sig i rummet och det fi nns en hel del små att nå långt. Med Sveriges mest storslagne rejäl dos syntmattor. Trance State är dock fragment som får en att känna dofterna producent Peter Kvint till sin hjälp har han främst dålig än före sin tid. Ljudet är väl- av Medelhavet, detta förmedlar han utan Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 10

snickrat ihop ett U2-liknande album med fi nstämt. Men, det får inte mig att hurra så När de nu kommer med sitt tjugonde al- moderna rytmer och 2006-tongångar. kanske borde jag skapa mig min egen låt bum är det mesta sig likt. De rör sig mellan Konstigt nog är det Bowies gamla istället... pop och storslagna operaarrangemang, skri- Life On Mars som sätter sig bäst. Förvisso Gabriella Fäldt ver mer än underliga texter och ler ironiskt kanske för att den låten är snäppet bättre SKYE över en noga producerad musikalisk väv. än resten av materialet, men det är också Mind How You Go Men låtarna är svaga och materialet ganska svårt att jämföras med originalet och där WARNER ansträngande att lyssna på. Det mest posi- har Sebastian inga problem. Skye Gordons röst fyllde varenda café för tiva med skivan är att gubbarna efter 35 år Vet dock inte om Sebs rockiga framto- några år sedan. Då frontade hon i triphop- som Sparks fortfarande låter unika. ning kommer att garantera honom rejäl trion Morcheeba, idag gör hon musik på Robert Lagerström stjärnstatus. Och när han drar ner på tem- egen hand. Musik som enligt henne själv RONNIE SPECTOR pot påminner han om Eskobar som ju inte är mycket mer ärlig, personlig och öppen The Last of the Rock Stars varit superheta de senaste åren. Beslutet än den hon gjorde med de diaboliska brö- TMC/BONNIERAMIGO att ta med en karaokeversion av Stones derna Paul och Ross Godfrey. Det är nog Den sista rockstjärnan? Ronnie Spector? Start Me Up känns sunkigt eller ironiskt skönt för Skye att äntligen få skriva egna Med risk att framstå som skriande politiskt – eller möjligen både och! låtar och texter, men tyvärr märks denna inkorrekt, men hennes stjärna falnade när Gary Landström lättnad inte så värst mycket på Mind How hon skilde sig från demonproducenten, SECRET MACHINES You Go. För trots produktionshjälp av både skitstöveln och kanske till och med mör- Ten Silver Drops Pat Leonard och Daniel Lanois är det här daren Phil Spector. Det var han som tände REPRISE/WARNER en skiva som är minst lika anonym som den med singlarna han gjorde med The Secret Machines har ett stort problem. De Morcheeba. Lite mer åt pophållet. Men Ronettes och efter det har den inte siktats lever inte upp till sitt livesound på skiva. fortfarande det svävande känsloläget, på rockhimlen. Det lär inte förändras med Och nya alstret Ten Silver Drops följer sin där saker och ting aldrig hettar till. Skye The Last of the Rock Stars, trots draghjälp föregångare Now Here is Nowhere på så sjunger bra, men samma sak här. Det fi nns från riktiga stjärnor som Keith Richards, sätt att det är en bra skiva, ibland rent ett uttryck i rösten och det kör hon på tills Patti Smith, The Raveonettes och fram- lysande, men att det där extra fattas. Det skivan är slut. lidne Joey Ramone. där extra som de har live. Det sprakar och Mats Almegård Plattan är låt efter låt av idel dåligt gnistrar inte, det når inte ändå fram med SNORTING MARADONAS producerad gubbrock med Spectors hesa den där desperationen, den där hypno- Klasskamrater vibrato som avslutar varje refräng med tiska känslan som deras livesound bygger SEKERHETPERSONAAL RECORDS ett alltför bekant ouh-uh-uh-uh-uh. på. Fast till skillnad från föregångaren, Till en början tilltalar detta mig mer av Antagligen för att plocka nostalgipoäng. som ibland lånade mer än mycket av nostalgiskäl än att jag faktiskt tycker att För The Last of the Rock Stars är ingenting Flaming Lips och Led Zeppelin, så står den det är bra. Men sedan växer bandet på annat än minnen. Och som hon sjunger i här skivan mer på egna ben. Soundet är mig. Är man uppväxt med Defi nitivt 50 albumets enda ljuspunkt, en låt hon gör så uppluckrat och friare, inte lika instängt av spänn-skivorna gillar man punk så där på bra att den här släpps för andra gången på 70-talet, inte lika psykedeliskt. Trummorna skoj. Men fan – Snorting Maradonas platta sju år: ”You can’t put your arms around a är som vanligt med Secret Machines fram- innehåller en hel del roliga grejer som memory. Don’t try”. trädande och väldigt tajta, avsaknaden av rör sig utanför punkens gränser. Här fi nns Dan Andersson en basist märks aldrig. Ibland får jag dock schyssta mandolin- och blåspartier som SPETSNAZ intrycket av att gitarristen Brandon Curtis känns väldigt främmande för genren. Tex- Totalitär tycker om sitt väldigt speciella sound lite terna är så klart kritiska och humoristiska. SUBSPACE/PLAYGROUND för mycket, det vore bättre om han bara Kungen får sig en känga i den medeltids- Någon som minns Pouppée Fabrikk? Två spelade istället för att än en gång visa poppiga Kungliga jiggen och dokusåpavärl- killar som såg ut som om de pulvriserat vilka långa och klara toner han kan bygga den blir kritiserad. Nitzer Ebb-vinyler och snortat dem genom landskap med. Punk för 2000-talet, helt enkelt. näsan på någon fjälljägarutfl ykt i Lapp- All At Once (It’s Not Important) har ett Mikael Barani land. Nej, okej. Inget måste. Tyvärr blir jag underbart driv och den suggestiva Daddy’s SOLEDAD BROTHERS påmind om dessa svenska hårdsyntare när in the Doldrums är faktiskt och nosar på de The Hardest Walk jag hör Spetsnaz. För de låter som om de marker de når live, medan I Hate Preten- MUNSTER/SOUND POLLUTION gjort exakt samma sak. Fram med rakblad ding känns väldigt ofokuserad och smått Det är få band som lyckas projicera den och sugrör i ett militärtält när kylan biter förvirrad även om refrängen sätter sig med där magiska känslan som en konsert kan utanför. Sen upp och imitera Douglas en gång. Fast framåt slutet så går luften frambringa. Det är därför med en viss osä- McCartheys danssteg och sångstil vid ur dem, vilket är synd för det hade kunnat kerhet som jag i slutet av öppningsspåret kaminen. Det enda positiva är att Spetsnaz blivit en mycket jämnare platta än det är. Truth Or Consequences hänger med på de är bättre än Pouppée Fabrikk. I alla fall på Mathias Skeppstedt uppmanande klappen. att imitera Nitzer Ebb, men något mer ska DUNCAN SHEIK Med en viss likhet med White Stripes väl ha hänt de senaste 16 åren? White Limousine upphottade bluesrock levererar Soledad Mats Almegård ROUNDER/PLAYGROUND Brothers på sitt tredje album en mjukare THE SPLENDORS I associationsleken skulle mitt första ord och mörkare skildring av rootsmusik The Splendors om White Limousine vara maffi an. Med kontra punk. I skivan färdas du från 60- THE SPLENDORS referenser till det svartvita blanka omsla- talets USA till sena 70-talets England på en Viss musik är kräkframkallande. Till exem- get, den vita limousinen, siluetterna och resa som inte är särskilt märkvärdig och pel trött pubrock. Från Holland kommer Dunkan Sheiks mustasch. Men, det visar innovativ, utan helt och fullt avslappnad. The Splendors. Nu för tiden rör de sig i sig vara mycket vänare än så. Pianospel Det fi nns tillfällen att både dansa och New Jersey med omnejd och gör livet och och omvälvande, längtande, varmt och vara glad som att förnöjt fl yta omkring på fredagsölen till en vämjelig upplevelse. emellanåt tårdrypande. ett rosa moln med ett nöjt leende då du The Splendors låter som ett drogfritt Rol- Dessutom är det dubbla albumet unikt insuper ljudet av Rhodes, malande gitarrer ling Stones. då skiva nummer två inte innehåller extra- och frånvarande sång. Per Lundberg GB spår eller bonustracks, utan möjligheten Det fi nns tendenser att glädjen som ut- THE SPINTO BAND för lyssnaren att skapa sina egna versioner trycks i början av albumet tidigt försvinner Nice and Nicely Done av låtarna. Varje instrument fi nns inlagt och att det segnar ut i en lång godnattvisa EMI som en egen fi l, och med hjälp av ett ned- där banjon istället inspirerar till fårräknan- Sextetten The Spinto Band drar till med laddningsbart program kan man dissekera de. den piggaste musiken den här sidan om och plocka samman låtarna hur som helst. Samuel Olsson Wheat. Det här är intelligent, amerikansk Idén är rolig, men meningen lite svår att SPARKS poprock som är lagom mesig för att vara greppa. Duncen Sheik vill inte dölja något, Hello Young Lovers kul och tillräckligt smart för att inte han vill ge sina lyssnare varje liten ton, stå GUT/BORDER bli slätstruken. Nice and Nicely Done är naken inför omvärlden som ett mänskligt I mitten av 70-talet gjorde Sparks vital och uppbyggd av klatschigheter som har en pussel. Men, istället för att bli ett genidrag smart popmusik på album som Kimono My underliggande skruv. Att göra musik av stjäl det uppmärksamhet från själva House, Indescreet och Propaganda. Låtarna detta slag fordrar självdistans. Har man skivan. sjöd av egensinne och duon lät fullständigt det är halva sträckan tillryggalagd. Tillbaka till den ”riktiga musiken”. Pa- egen. Med åren mattades kreativiteten Till råga på allt är albumet laddat med ralleller kan dras till såväl hiphopvärlden men på senare tid har Los Angeles-brö- texter som höjer sig över sliskighetens som de gråtmilda herrarna med gitarrerna derna Ron och Russell Mael faktiskt fått en medelmåttor. Med en låt som Oh Mandy (läs Ryan Adams, Ed Harcourt, Howie nytändning. Inte minst med Lil’ Beethoven ligget OC just runt hörnet. Beck…). Välskrivna poetiska texter och från 2002. Mikael Barani Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 11

SCOTT STAPP BEN TAYLOR låtar. Shields har också hjälpt till och mixat The Great Divide Another Run Around the Sun på ytterligare ett par spår liksom Guy SONYBMG IRIS/PLAYGROUND Fixsen från Laika som tidigare arbetat med Den enda goda nyheter med The Great Han har ju en del att leva upp till som band som Pixies, Slowdive och nämnda My Divide är väl att Creed åtminstone inte artist, sonen till James Taylor och Carly Bloody Valentine. fi nns kvar längre. Åtminstone går mina Simon. För namnet (namnen) förpliktar, Ännu mer märkligt då att den här tankar åt det hållet i inledningsfasen. För och jag antar att man inte kommer ifrån skivan är en parantes som stundtals är mer mördande tråkig rockmusik är Creeds jämförelser. För de har gjorts. Men nu smått irriterande men som mest bara får man leta efter. Att de lyckades kränga tycker jag väl inte att jämförelsen är helt fl yter omärkbart förbi. Vad är det med 25 miljoner album i hemlandet är en gåta. musikaliskt adekvat, inte med namnet, fascinationen för fransyskor som mumlar, Förhoppningarna att sångaren Scott Stapps men väl med tidsandan, om man vill tänka viskar och stönar fram sina texter på solodebut ska hålla högre klass är således män med gitarrer och sjuttiotal. franska eller extremt dålig engelska? Ska ganska små – men man ska ju ge det För emellanåt tangerar Ben Taylor det vara sensuellt? mesta en andra chans. namn som Jackson Browne och Dan Fo- I Killed My Best Friend saknar dessutom Det sterila soundet fi nns fortfarande gelberg (visst lånas det ett par musikaliska helt riktiga låtar. På titelspåret försöker där, även om det kanske är marginellt mer strofer från Longer i Nothing I Can Do?) när i alla fall Charlotte Marionneau sjunga sväng och tyngd. Problemet är att Stapp de var som bäst under den epoken. Lite så men hennes engelska är så dålig att det inte bjuder inte in så många dimensioner där lagom snällt, så där lagom i allmänhet, blir plågsamt. Meningen är väl att det i sin musik, verkar inte vilja hålla sig på fel utan att bli riktigt tråkigt. Till och med så ska vara en gullig effekt men det är bara sida gränsen för vad som kan funka kom- att det i vissa stunder känns riktigt ange- inställsamt. Som när en gullig hund eller mersiellt hemma i USA. Han har nischat sig läget och bra. Till sist är det dock bara ett ett äckligt krulligt barn lägger huvudet på – och albumet låter därefter. Inget sticker fåtal låtar som man minns, tyvärr. För även sned. Ett geni som Kevin Shields borde inte ut, man hör ingen större skillnad på de om den känns helt okej när man lyssnar förknippas med den här urvattnade sörjan. olika låtarna och man minns dem inte på den, är det inget som fastnar i minnet Isac Nordgren efter ett par genomlyssningar. Riktigt trist, speciellt länge. VÄSEN men jag gav det åtminstone en chans… Magnus Sjöberg Live in Japan Niklas Simonsson THOMAS TJÄRNKVIST NORTHSIDE/CDA STONER KINGS Ben Fetur Visst kan det ibland verka som att det Fuck the World LOVESTREAM RECORDS mesta i svensk musikväg har potential REBEL BREED RECORDINGS Tomas Tjärnkvist debut är inte bara fanta- att gå hem i Japan? Nu är väl Väsen inte Med ett namn som detta har man oerhört sifull i sig själv utan ger också lyssnarna en något megasuperband vare sig här eller i mycket att leva upp till, och tyvärr så når spark i rätt riktning. Kanske är det därför Japan, men ändå. Men när man lyssnar på de inte ens halvvägs. musiken beskrivits på de mest kreativa vis plattan känns det också att det fi nns något Stoner Kings är något så ovanligt som såsom Burt Bacharach möter medeltiden, mer med Väsen än bara den svenska myl- ett fi nskt stonerband med en kanadensisk mariachi-country och psycho music hall. lan. Och det känns också speciellt för att sångare som extraknäcker som pro-wrest- Sanningen ligger någonstans däremellan. det är live. För hela tiden där den svenska ler på den europeiska scenen. Och även Ben Fetur innehåller allt och lite till. Jazz, ursjälen ges röst och kraft, fi nns också om de kallar sig Stoner Kings så ser jag bossa, pop, rock, folkmusik och klassiskt. rum för improvisation, för vändningar, för ingen likhet med genren i övrigt än några Imponerande inte bara för att det är en uppfi nningsrikedom att söka sig nya vägar. nedstämda gitarrer och ett och annat intressant och bra skiva utan också för att Lite jazzattityd i allt. Det som berikar, det tyngre riff. För mig är detta ordinär hård- Tomas Stjärnkvist agerar såväl låtskrivare, som defi nitivt gör att det svänger än mer, rock med ett par riktigt dåliga hockeyre- sångare som musiker. Han spelar alla speciellt när allt riskerar att gå i stå, när fränger och ett alltför polerat sound. Visst instrumenten själv, arrangerar, mixar. Ja, allt riskerar att rinna ut i en massiv fors är vissa låtar catchiga och Starbucks röst är faktum är att han till och med designat av gnäll och gnek. Ständigt nya stigar bort inte helt oäven, men detta är tråkigt och omslaget (som dock är ganska burleskt). från det maniska, det monotona, det som intetsägande. Namnet är missvisande och En mångsidig man, både på gott och kan tråka. albumtiteln direkt pinsam. Jag är ledsen ont. Å ena sidan blir det lite spretigt och Och visst är det lite kul att hålla en men jag hade verkligen velat skriva upp ett svårgreppat, å andra sidan blir jag mycket platta med namnet Live in Japan i handen fi nskt stonerband, men det är omöjligt. nyfi ken på vad han har att erbjuda i fram- igen. Och dessutom veta att det är svensk Mathias Skeppstedt tiden. För med de färdigheterna lär han folk, och inte en trippel med Yes eller SUKPATCH kunna överraska både en och tre gånger. något liknande… Twenty-Three Gabriella Fäldt Magnus Sjöberg MOSHI MOSHI/BONNIERAMIGO TOSHIYA TSUNODA WEST OF EDEN Med en gigantisk slacker-stämpel i sina Ridge of Undulation Four pannor sätter sig Chris Heidman och Steve HÄPNA/BORDER WEST OF MUSIC/SHOWTIME Cruze ibland ner och ”komponerar” Beck- Inledande Sine Waves Mixed With the Det skulle vara enkelt att avfärda West of infl uerad indiemusik där målet är att se Sound of a Vibrating Surface_1 är precis Eden om man ville. Speciellt som den våg till att det låter oproducerat och spontant. vad den utger sig för att vara. Förmodligen av irländsk och brittisk musik som höll Resultatet blir nördigt och ocharmigt. Det låter svårartad tinnitus så här. Gud hjälpe Sverige i ett järngrepp för tio år sedan är pinsamt uppenbart på Twenty-Three. dem som har det. Det är metallisk noise ebbat ut ordentligt. Men West of Eden har Ibland går man dock på bluffen. Som i som borrar sig in, envist och irriterande. I alltid känts som något mer, som att de svängiga versen i Bottom of the Well. Tyvärr andra spår har Toshiya Tsunoda tagit med blandat ovanstående delar med något yt- förstör den ickeexisterande refrängen den sig bandspelaren ut i det fria. Vågornas terligare, något internationellt. Något mer potentiellt starka låten. Men i nio fall av brus på Venice Beach låter lika noisigt, än vad som bara går att härleda till etniskt tio orsakar Twenty-Three bara huvudvärk. kanske ännu mer oljudsaktigt än den baserad musik. Även om de traditionella Gary Landström inledande sinustonen. instrumenten får ta plats dominerar de SWAYZAK Vad Tsunoda vill åt, är att visa parallel- inte, utan ger mest märg åt musiken, åt Route de la Slack ler mellan vågornas brus och de maskin- popen, åt ballader och countrydoftande !K7 genererade oljudskaskaderna. Han lyckas romanser. Det här var tyvärr en rätt poänglös idé. väl. Ingen skiva att gå i brygga för, men Jag kan dock inte komma ifrån att West Swayzak har kanske gjort bäst ifrån sig rätt intressant i all sin brutala enkelhet. of Eden låter lite välpolerade, nästan ste- med sina mix-samlingar – Groovetech- Mats Almegård rila, på skiva emellanåt. Att man bara kan nology v1.3 är väldigt trevlig – även om LE VOLUME COURBE ana livfullheten och kraften som fi nns där deras senaste album Loops from the I Killed My Best Friend bakom, där under ytan, inte alltid självklar Bergerie hade sina ljusa stunder. Den här HONEST JON’S/EMI och uppenbar. Att de känns tyglade, när dubbel-CD:n med remixer och rariteter Det mest uppseendeväckande med den det förmodligen skulle vara en upplevelse har däremot endast en bra låt. Det är här skivan är de prominenta gästerna. att höra dem i det fria. Tahiti 80s Changes (Swayzak Darkfarmer Bland annat fi nns frontfi gurerna från Magnus Sjöberg Remix), en blipp-bloppig house-sak med historiens kanske bästa band My Bloody ROLF WIKSTRÖM smittande pop/r’n’b-sång. Restrerande Valentine med, dock inte tillsammans. Live 2005 såsiga deephouse/microhouse-övningar Colm O’Coisog spelar trummor på två spår BLACK LIGHT RECORDS hade mått bäst av att fått glömmas i det och har producerat inledande Harmony Rolf! Jag gillar dig som person. Du verkar stora arkivet. där också Mazzy Star-sångerskan Hope vara en varm och skön snubbe som sett Henrik Strömberg Sandoval medverkar på glockenspiel. Hans livet från båda sidor. Har du funderat på tidigare bandledare Kevin Shields har att skriva en bok? Gör det. skrivit musiken till, och spelar gitarr på, tre Groove 2 • 2006 / övriga recensioner / sida 12

Din musik kan jag däremot inte Hon visar tydligt, här som 60-plussare, med. Den är alldeles för stompigt och varför hon blivit så älskad under alla år. småstadsfolkligt, trots att jag själv kommer Det är extra roligt att höra upptagningarna från en småstad. Jag tycker inte att din från Hultsfred, där applåderna och viss- blues sliter i hjärtat. På sin höjd nosar lingarna haglar som om vilket världsband den på fi ngrarna som en skygg hund som som helst uppträder. Monica och hennes inte riktigt vågar komma fram och hälsa. underbara röst får gärna fylla mitt rum Fast egentligen så tycker inte jag varken när som helst och har du inga skivor med att skandinaver eller européer kan eller henne sedan tidigare så är denna en bra bör spela blues. Så stockkonservativ och början. För alla som inte får nog av Trub- bakåtsträvande är jag. bel så kommer den i en alldeles särskild Per Lundberg GB bossaversion som borde få Håkan att gå GRETCHEN WILSON ner på knä i respekt. All Jacked Up Samuel Olsson SONYBMG HANNA ÅBERG I inledande titelspåret berättar Gretchen Till en vän vad som kan hända om man gasar på nere DB PRODUCTIONS/CDA på lokala baren. Det sköna countryfi - Det fi nns två sidor av Hanna Åberg. Det olkompet och stompandet fortsätter i kan jag i alla fall tycka efter att ha hört Till California Girls där hon dissar Paris Hilton en vän ett par gånger. Den som dominerar, och ställer frågan ”Ain’t you glad we ain’t och inleder, skivan är den som jag tycker all California girls”. känns minst angelägen. Den Hanna Åberg Det är rötterna som gäller alltså. som sjunger visor på det här snälla, nästan Okomplicerat honkytonk-sväng och sakrala viset. Så att man känner att man sydstatsresonemang i denna förutsägbara tar en kopp kaffe med far- eller morför- genre. Man jobbar och festar hårt och äldrar. Men så fi nns den sida som, kanske killarna ska snusa och komma hem i tid. tack vare kontexten, sticker ut och blir stor Tjejerna likaså. Men All Jacked Up är inte och större. Lite blues, lite mer attityd, lite alls så fånig som det kan låta. Om man ser mer bett i allt. När dessutom texterna får bortom de amerikanska klichéerna låter bli starka och ironiska, kritiska och roliga. plattan riktigt trevlig. Merle Haggard-duet- Penisavund. Desperat vaggvisa, med en un- ten Politically Uncorrect är störtskön och derbart obetalbar refl ektion över det tidiga fi na balladen I Don’t Feel Like Loving You mödraskapets prövningar, om än kanske Today är svår att inte snyfta till. Hennes väl mörk. Den delen av Hanna Åbergs Till funderingar om egna sociala klättringen en vän fastnar jag för omedelbart. Men från white trash-tillvaro till miljonärsliv tyvärr dominerar den andra delen, och det i Not Bad for a Bartender är också lite är ändå den som musikaliskt sätter spår underhållande. Avslutande Billie Holiday- och gör att jag inte känner entusiasmen låten Good Morning Heartache rundar som de här fåtalet enskilda delarna kan dessutom av en röjig platta på ett sansat göra. Men kul att höra Östen Warnerbring sätt. en sista gång. Gary Landström Magnus Sjöberg ZAVOLOKA-AGF Nature Never Produces the Same Beat Twice NEXSOUND/IMPORT Katia Zavoloka är en av de mest intres- santa artisterna på den lilla electronicasce- nen i Ukraina. Ofta, även här, öser hon ur de ukrainska folksångerna för inspiration och texter. Alltid gör hon experimentellt utmanande musik som kräver mycket. Den ger också tillbaka. Man känner sig alltid lätt omtumlad av att vara i hennes säll- skap. På Nature Never Produces the Same Beat Twice har hon hängt med tyska Antye Greye Fuchs, eller AGF. Hon har beskrivit sig själv som poem producer eftersom hon använder datorn och sin musik till att läsa poesi lika mycket som att göra musik. På den här skivan dominerar dock det instru- mentala. Och det är faktiskt skönt. Då får de släppa ut experimentlustan hela vägen. Upphackade röster förekommer bland de kantiga beatsen, men det tar aldrig över. Det blir inte poesistund. Bara högtekno- logiska kast som garanterat skakar dig ur vintertröttheten. AGF bidrar också med en mer utvecklad ljudbild än vad Zavoloka tidigare presterat. Ett nödvändigt och bra samarbete. Mats Almegård MONICA ZETTERLUND Sista gången du var med NATIONAL/BONNIERAMIGO Det är inte direkt överraskande att det släpps en hel drös med album som på olika vis ska hedra den stora svenska jazzsångerskan Monica Zetterlund. Sista gången du var med var en skiva som från början var tänkt att släppas till hennes 70-årsdag, men av tragiska skäl inte blev av. Materialet är taget från Moni- cas sista turné och inspelningarna kommer från Viktoriateatern i Malmö 1995 samt Hultsfredsfestivalen 1997.