Alla Kunde Se Att Jag Är Här”
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
STOCKHOLMS UNIVERSITET Centrum för Barnkulturforskning Magisterkurs i Barnkultur, 20 p VT 2006 Examinator: Karin Helander ”Alla kunde se att jag är här” Elva barns tankar och synpunkter på sitt eget deltagande i olika barnprogram i TV Ylva Ågren ABSTRACT Centrum för barnkulturforskning, Historiska institutionen Stockholms Universitet 106 91 Stockholm 08-16 20 00 (vx.) ”Alla kunde se att jag är här” Elva barns tankar och synpunkter på sitt eget deltagande i olika barnprogram i TV Magisteruppsats i barnkultur Författare: Ylva Ågren Handledare: Karin Helander Examinator: Karin Helander Ventileringstermin: VT 2006 Syftet med denna uppsats är att medelst intervjuer lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i SVT har för synpunkter och tankar på sitt deltagande. Genom nio intervjuer med elva informanter i åldrarna 8-17 år belyses aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan i relation till barnrättskonventionen samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom. Studiens teoretiska utgångspunkter har makt som övergripande tema och berör tre områden. Först belyses begreppen makt och diskurser, därefter diskuteras hur kulturstudier har försökt synliggöra de maktstrukturer som produceras i samhället genom bland annat media och slutligen presenteras teorier från barndomsforskning där maktordningen mellan barn och vuxna problematiseras. Genom intervjuerna framgår att ett vuxet förhandsarbete präglar TV-produktionerna och att de deltagande barnen har liten eller ingen möjlighet att göra några större förändringar i sitt deltagande. Vuxnas planerande av barnens agerande, utseende och repliker kan sägas gå stick i stäv med barnrättskonventionen. Barnen är därmed styrda och kan ses som symboler, eller representanter för en barndom som vuxna anser viktig att förmedla. Det är diskursen om det naturliga, oskuldsfulla barnet tillsammans med diskursen om det kompetenta, duktiga barnet och barnet med rättigheter som ska förmedlas genom rutan, medan de diskurser som kan urskiljas genom informanternas berättelser är diskursen om barnet som symbol eller representant för en passande barndom och diskursen om det onaturligt naturliga barnet. Informanterna bekräftar ett vuxet förhandsarbete men anser inte det vara något problem. De menar att det finns möjligheter att påverka produktionen och ser sig som jämlikar till de vuxna, men förmedlar implicit sin underordnade ställning och vuxnas makt och tolkningsföreträde. Vad informanterna framförallt belyser som centralt är den uppmärksamhet och känslan av kändisskap som följer i spåren av att ha medverkat i TV. Även om ett synliggörande av barn kan vara ett steg i rätt riktning mot jämlikhet mellan barn och vuxna krävs ett vidare arbete med reflektioner över varför barnen ska delta, hur de ska delta och att barnen själva ges möjlighet att komma till tals och delges information och beslut. Annars riskerar barnen att bli till rekvisita och statister i sina egna barnprogram. Nyckelord: Makt, delaktighet, inflytande, barndomsdiskurser, TV, barnprogram, media, synliggörande, kändisskap och barnets rättigheter. TACK! Jag vill rikta ett stort och varmt tack till de elva informanter som jag fick intervjua och som på ett öppenhjärtigt vis delgav mig sina tankar och funderingar. Även informanternas föräldrar som hjälpte till med allt från att arrangera intervjuer och ställa upp som chaufförer till att bjuda på middag ges ett hjärtligt tack. Slutligen vill jag tacka Gabriella Wessman och Monica Åhlén på SVT samt Lotta Bäcker på Jarowskij för hjälp med att distribuera brev till de deltagande barnen. Ylva Ågren INNEHÅLL INLEDNING 1 Bakgrund 1 Syfte och frågeställningar 1 Frågeställningar 2 Disposition 2 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 3 Makt och Diskurs 3 Barndomsdiskurser 5 Kulturstudier 6 Finkultur kontra populärkultur 8 Ny barndomsforskning 10 Utveckling och socialisation 11 Barndom som social konstruktion 12 Barnet som social aktör 14 Paradigmet utvecklas 15 FORSKNINGSÖVERSIKT 18 Rätten till deltagande 18 Barn i TV-förekomst och funktion 20 Skräpkultur och mediepanik 24 A winner, a loser and a quitter 27 METOD OCH GENOMFÖRANDE 29 Barns perspektiv 29 Urval och tillvägagångssätt 30 Intervjuerna 31 Transkribering 32 Tolkning 33 BARNS RÖSTER FRÅN TRE OLIKA TV-PROGRAM 35 REA 35 Informanterna 35 Makt – eller vem bestämmer? 36 Att vara med i TV 39 Barn i TV? 42 Lilla Aktuellt 43 Makt – eller vem bestämmer? 44 Att vara med i TV 45 Lilla Melodifestivalen 47 Informanterna 48 Makt - eller vem bestämmer? 48 Att vara med i TV 52 Tävling 55 Barn i TV? 58 ANALYS OCH SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER 61 Att vara är att synas 61 Makt och deltagande 63 TV som arena för föreställningar om barndom 67 AVSLUTANDE DISKUSSION 70 OMRÅDEN FÖR FRAMTIDA PROBLEMATISERING 73 REFERENSER och BILAGOR 74 INLEDNING Bakgrund FNs konvention om barnets rättigheter antogs 1989 och ratificerades av Sverige 1990.1 Hur dokumentet bör läsas eller tolkas är dock ingalunda självklart. Tvärtom väcks en mängd problematiska frågor om dess tillämpning då synen på barndom och vad som kännetecknar ett barn kan variera åtskilligt mellan de länder som har ratificerat barnrättskonventionen.2 Den rymmer därtill flera tänjbara formuleringar, vilket skapar olika tolkningsmöjligheter och ställningsstaganden.3 Jag vill undersöka hur och om marknadsorienterad kultur skapad av vuxna för barn (i mitt fall TV) kan verka för att barnrättskonventionen ges möjlighet att träda i kraft. Mitt fokus kretsar då kring tre artiklar: Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 4 Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller 5 genom annat uttrycksmedel som barnet väljer. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations – och fritidsverksamhet.6 Barn har alltså rätt att bli hörda, rätt att yttra sig och rätt att få delta. Vad det i praktiken kan innebära att delta, komma till tals och yttra sig kommer att diskuteras under uppsatsens gång, då jag vill belysa de tre artiklarnas olika tolkningsmöjligheter och infallsvinklar. Syfte och frågeställning Syftet är att lyfta fram vad barn och ungdomar som har medverkat i olika barnprogram i TV har för synpunkter och tankar på sitt deltagande. Jag avser att belysa deras upplevelser utifrån aspekter såsom inflytande, känsla av delaktighet och möjligheter till påverkan, betydelsen av att få medverka i TV samt tankar om kändisskap och att bli sedd. Nämnda aspekter sätts sedan 1 Fortsättningsvis refererar jag till FNs konvention om barnets rättigheter som barnrättskonventionen. 2 Norman, Karin. Kulturella föreställningar om barn. Ett socialantropologiskt perspektiv. Stockholm. Rädda Barnen. 1996. s. 32. 3 Hartman, Sven. ”Barnets rätt och barns tankevärld” ur: Mathiasson (red.) Janusz Korczak och barnens värld. Lund. Studentlitteratur. 2004. s. 115. 4 Konventionen om barnets rättigheter. Förenta Nationerna. Artikel 12, punkt 1. 5 Konventionen om barnets rättigheter. Förenta Nationerna. Artikel 13, punkt 1. 6 Konventionen om barnets rättigheter. Förenta Nationerna. Artikel 31, punkt 2. 1 i relation till barnrättskonventionens artiklar 12, punkt 1, artikel 13, punkt 1 samt artikel 31, punkt 2 samt till olika barndomsdiskurser och föreställningar om barndom. Frågeställningar Vilka aspekter av ett medverkande i TV lyfter informanterna fram som centrala och vad har de för synpunkter på sitt deltagande? Bidrar Sveriges Television till barns rätt att bli hörda, yttra sig och delta och vilken betydelse har detta för de medverkande barnen? Vilka barndomsdiskurser och vilka föreställningar om barndom går att urskilja genom informanternas berättelser om de olika TV-programmen? Disposition Uppsatsen är indelad i sex avsnitt. Efter inledande presentation av syfte och frågeställning följer en genomgång av mina teoretiska utgångspunkter. Dessa bygger på Foucaults diskursbegrepp och teorier om makt, kulturstudier samt modernare barndomsforskning. Därefter följer en forskningsöversikt i vilken forskning av relevans för studien presenteras. Följande kapitel ger en beskrivning av valet av metod och studiens genomförande. Där diskuteras även tolkningsprocessen samt vad det innebär att utgå från barns perspektiv i sitt arbete. Därpå presenteras informanternas berättelser och tankar, indelade efter program och olika teman. En kort beskrivning av varje program ges även. Vidare följer en djupare analys och reflektion av informanternas tankar varpå uppsatsen avslutas med en diskussion som knyter an till syfte och frågeställningar och som berör nya infallsvinklar på ämnet. En längre presentation av varje kapitels innehåll ges vid dess inledning. 2 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER När man skriver om barns rätt att få komma till tals inom en vuxendominerad arena (som TV) så blir ordet makt oundvikligen ett centralt begrepp. Det är vuxna som formulerar och definierar innebörden av att vara barn och vuxna gör sig till språkrör för barns behov och