Svensk Botanisk Tidskrift Tidskrift Botanisk Svensk
Svensk Botanisk Tidskrift 105(1): 1–64 ISSN 0039-646X, Uppsala 2011 Volym 105 • Häfte 1 • 2011 INNEHÅLL (2011) 1–64 105(1):
1 Styrelsen har ordet: Botanisk återväxt 2 Välkomna till Botanikdagarna i sydvästra Uppland! 4 Hultengren, S, Malmqvist, A & Arvidsson, L: Mörk örlav och praktsköldlav – två för Sverige nya oceaniska bladlavar (Hypotrachyna afrorevoluta and Parmotrema chinense – two oceanic, foliose lichens new to Sweden) 9 Widgren, Å: Sjötåtel i Sverige (Deschampsia setacea in Sweden) 14 Jonsell, B: Endemism bland svenska kärlväxter (Endemism in the Swedish vascular flora) 27 Leino, M W: Återupptäckt av en historisk havresamling (Rediscovery of a historical oat seed collection) 31 Herloff, B: Tillägg till Västergötlands flora (Additions to the flora of Västergötland, SW Sweden) 48 Sundh, L: Flikstånds funnen på ny lokal (New locality for Senecio erucifolius in Skåne, southernmost Sweden) 49 Mattiasson, G & Porenius, A: Klotullört – på frammarsch i Sverige (Filago vulgaris on the increase in Sweden) 54 ’n Guds Lieman: Filago 55 Thulin, M: Jordstjärnekursen på Öland 58 Edqvist, M & Kannesten, C: Hur står det till med kantlöken? (Present status of Allium senescens in Sweden) 61 Andersson, U-B: Ängsskära och gräsull – rapport om Årets växt 2008 och 2009 64 Föreningsnytt: Inventera vita fläckar i Lappland Inventeringsläger i Pite lappmark Kurs för floraväktare Framsidan: Klotullört Filago vulgaris var länge försvunnen från Sverige, men hit- tas nu på allt fler lokaler. Läs mer på sid. 49. Foto: Alf Porenius.
Grahns Tryckeri, Lund 2011 14, 31, 48 Saxifraga, Mentha, Senecio. Svenska Botaniska Föreningen Svensk Botanisk Tidskrift Författarinstruktioner Illustrationer. Original till teckningar bör utföras i ungefär dubbel skala. Digitala bilder bör ha upplös- Kansli Svenska Botaniska Föreningen, Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original Bidrag till SBT mottages med tacksamhet. Vi tar emot ningen 300 dpi i den storlek de är tänkta att publiceras. c/o Evolution och utvecklingsbiologi, Uppsala arbeten och översiktsartiklar om botanik på vetenskapliga artiklar, populärvetenskapliga översikts- Diabilder är att föredra framför papperskopior. Bilder artiklar, historiska artiklar, biografier, floristiska noti- univer sitet, Norbyvägen 18 A, 752 36 Uppsala. svenska. I första hand trycks kortare artiklar kan komma att återanvändas av redaktionen. ser, resereportage, debattinlägg, nyhetsnotiser. Skicka av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften Intendent Barbro Beck-Friis hellre in ett manus för mycket än ett för lite! Författarpresentation. En kort presentation (några utkommer fem gånger om året och omfattar Telefon: 018-471 28 91, 070-645 8118 Längden på bidragen kan variera från korta notiser rader) och foto av författaren, adress och ev. e-post- totalt cirka 350 sidor. Fax: 018-471 64 25 på några rader till långa artiklar. Det kan dock vara adress bifogas manuset. E-post: [email protected] Ägare Svenska Botaniska Föreningen. lättare att få in ett kortare bidrag. Innan ett manus- Korrektur skickas normalt ut som pdf-fil innan tryck- © Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel kript kan antas läses det normalt av en eller två fack- ningen. Författaren ska gå igenom det noggrant och Webbplats www.sbf.c.se författare och fotograf har upphovsrätterna. granskare som utses av redaktionen. snarast meddela eventuella ändringar. Publicerade fotografier kan komma att åter Medlemskap 2011 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Texten bör vara skriven så att även en oinvigd men Särtryck görs normalt inte. För varje uppsats erhåller Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden användas i tidskriften eller på webbplatsen. intresserad läsare kan hänga med. Texten kommer att författarna gemensamt upp till tio häften och en pdf- bearbetas i samarbete med redaktionen. och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska fil med uppsatsen. Från filen kan färgutskrifter göras. Formatera eller markera särskilda stilsorter som fet, Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr. Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Författare som ändå önskar särtryck kontaktar redak- kursiv och kapitäler. Avstava inga ord. tionen för prisuppgift. Styrelse Svenska Botaniska Föreningen. Förkortningar används inte i löpande text men kan Ordförande Margareta Edqvist Redaktör Bengt Carlsson, c/o Evolution och användas i tabeller. Namnskicket i SBT Syren gatan 19, 571 39 Nässjö Manuskriptet skickas helst till redaktionen som fil utvecklingsbiologi, Uppsala universitet, Norby- Namnskicket i SBT följer nedanstående standardverk Tel: 0380-106 29 bifogad i ett e-postmeddelande eller på CD/diskett. vägen 18 A, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 72, (se vidare SBT 92: 237–239). Auktorsnamn behöver E-post: [email protected] 070-958 10 90. Fax: 018-471 64 25. Sammanfattning på engelska. Artiklar av vetenskap- inte anges för vetenskapliga namn som följer dessa verk. Vice ordförande Göran Mattiasson E-post: [email protected] lig karaktär avslutas med en engelskspråkig samman- Text av taxonomisk art kan avvika. Tillägg och änd- fattning på högst 150 ord. Tabeller och figurer kan med ringar publiceras fortlöpande i SBT av Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Instruktioner till författare finns på fören- Arbetsgruppen fördel förses med figurtext även på engelska. Redaktio- för svenska växtnamn. Tel: 046-12 99 35 ingens webbplats och på bakpärmens insida i nen hjälper till med översättning. E-post: [email protected] första numret av varje årgång. Kan även fås från Kärlväxter. Karlsson, T. 1998. Förteckning över svenska kärlväxter. – Svensk Bot. Tidskr. 91: 241–560. Sekreterare Gunnar Björndahl redaktören. Namnskicket följer i de flesta fall en särskild standard Fyra tillägg har publicerats i SBT (vol. 96: 75, 186, 234, Rudsvägen 3 D, 654 55 Karlstad (se Namnskicket i SBT nedan). Första gången en växt Priser Prenumeration på tidskriften ingår för vol. 97: 179; listan finns även på www2.nrm.se/fbo/ Tel: 054-15 72 27 nämns används både svenskt och vetenskapligt namn, privatpersoner i medlemsavgiften. Prenumera- senare normalt bara det svenska. chk/chk3.htm). För odlade växter som inte nämns här Kassör Lars-Åke Pettersson tionspris för institutioner och företag är det används Svensk Kulturväxtdatabas (skud.ngb.se). Referenser i texten skrivs som författare och publice- Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby samma som medlemsavgiften för privatpersoner. Mossor. Hallingbäck, T., Hedenäs, L. & Weibull, H. ringsår: ”Kardell & Eriksson 1987”. Om författarna är Tel: 0498-21 83 87 Se vidare under medlemskap. Enstaka häften 50 2006. Ny checklista över Sveriges mossor. – Svensk Bot. fler än två förkortar man till: ”Boman m.fl. 1998”. kr, häften äldre än 2 år 10 kr. Vid köp av fler än Tidskr. 100: 96–148. Övriga ledamöter Citerad litteratur. Under denna rubrik listas alla refe- Leif Andersson, Töreboda 25 häften är priset 25 kr styck. Generalregister Alger. Willén, E. & Tolstoy, A. 2007. Käringhår, stink- renser som finns nämnda i texten (och normalt endast Ulla-Britt Andersson, för 1987–2006: 100 kr. Äldre register: 30 kr svans och rödglidare – svenska namn på alger. – Svensk styck. Porto tillkommer. dessa). Följ följande exempel: Bot. Tidskr. 101: 221–236. Färjestaden : Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sve- Bok Lavar. Nordin, A., Thor, G. & Hermansson, J. 2004. Evastina Blomgren, Beställningar av prenumerationer och tid rige 2005. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Kungshamn Lavar med svenska namn – tredje upplagan. – Svensk skrifter görs från föreningskansliet. Avsnitt: Segerström, U. 1995. Pollenanalys, odling och Stefan Grundström, Härnösand Bot. Tidskr. 98: 339–364. För arter som saknas i detta PlusGiro 48 79 11-0. svedjebruk. – I: Larsson, B. (red.), Svedjebruk och röj- Anders Jacobson, Vellinge Svenska arbete används Santesson m.fl. 2004. Lichenforming ningsbränning i Norden. Nordiska museet, Stockholm, and lichenicolous fungi of Fennoscandia. – Evolutions- Olof Janson, Götene Tryck och distribution sid. 37–50. museet, Uppsala. Per Milberg, Rimforsa Botaniska Grahns Tryckeri AB, Lund. : Arvidsson, L. & Hultengren, S. Uppsats i tidskrift Svampar. Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) Kjell-Arne Olsson, Åhus MILJÖMÄRKT Trycksak 341 362 2005. Atlantisk vårtlav i Sverige. – Pyrenula occidentalis 1998. Ekologisk katalog över storsvampar och myxo- Svensk Bot. Tidskr. 99: 226–232. Föreningen myceter. 2:a uppl. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Faktaruta. Fackuttryck eller annan bakgrundsinforma- Ytterligare några svenska namn finns i Lundqvist, tion som inte är allmänt känd kan gärna förklaras i en N. & Persson, O. 1987. Svenska svampnamn. – SBT- faktaruta. förlaget, Lund. STYRELSEN HAR ORDET
Botanisk återväxt
ivetvis ägnar sig många människor åt botaniken främst av allmänt intresse för växter och för glädjen i att hitta intres- Gsanta arter. Men eftersom botanister samtidigt gör stora insatser för att dokumentera och bevara den biologiska mångfalden, kan vi hävda att botaniken är mer än vilket fritidsintresse som helst. Både för att hålla det botaniska intresset vid liv och för att även i fortsättningen kunna skydda vår vilda flora, är det viktigt att nya generationer får upp ögonen för det intressanta med växterna. Ett problem när man vill bredda botanikintresset är att många människor är allmänt naturintresserade men inte anser sig ha till- räckliga kunskaper för att våga sig på exempelvis inventeringsarbete. Alltså behövs det insatser både för att väcka intresset för botanik, särskilt bland yngre, och för att allmänt öka kunskapsnivån bland naturintresserade personer. På föreningskonferensen 2009 diskuterades hur man kan arbeta med botanik i skolan. Det gäller ju att visa barn och ungdomar att det här kan vara kul, och få igång ett livslångt intresse. Det ”kol- lektiva minnet” av att botanik tidigare ofta enbart var en tråkig plikt för skoleleverna tycks ibland ha varit hämmande på försöken att lyfta fram botaniken i skolan, men det borde ju vara överspelat nu. I stäl- let har flera botaniska föreningar runt om i landet engagerat sig som resurser för skolor. Ett annat exempel, där jag själv är inblandad, kan också nämnas. För alla elever på Älvkullegymnasiet i Karlstad har vi länge haft det individuella valet ”Fältbiologi”. Antalet elever som väljer den här kursen har varierat, men hittills har det gått att genomföra en kurs varje år. Kursens innehåll är främst artkunskap och hur man använ- der bestämningslitteratur. Ibland har vi även fått ihop några elever till en fortsättningskurs. Jämfört med en del andra gymnasiekurser är det ganska enkelt att visa på målen för vad eleverna ska kunna, samtidigt som man kan ge ungdomarna väldigt fria händer när det gäller arbetet med att inhämta kunskaperna. För både barn och vuxna fungerar det dessutom bra med fören- ingens krysslista ”Växter jag mött”, där hundra vanliga arter avbildas, grupperade efter färg. Beställ den från kansliet! Ofta brukar ju biologer påpeka att man i varje generation behöver några människor som är specialister på olika systematisk grupper, till exempel maskrosor eller havsborstmaskar. Men för att utforska och bevara den biologiska mångfalden är det också mycket viktigt att det botaniska intresset bland allmänheten hålls vid liv. Exemplen ovan är kanske några steg på vägen. [email protected]
GUNNAR BJÖRNDAHL, sekreterare i SBF
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 1 BOTANIKDAGAR
hundraårig historia. Numera driver man där Välkomna till en folkhögskola (www.biskops-arn.se). I denna vackra och anrika miljö har vi vår förläggning. Botanikdagarna i Biskops-Arnös speciella historia har bidragit till en rik naturmiljö med hagar och ädellövskog, där särskilt de gamla ekarna har höga naturvärden. sydvästra Uppland! Torsdag till lördag 30/6–2/7 ägnas åt heldags- exkursioner (se nedan). På ankomstdagen (onsda- Alla medlemmar är hjärtligt välkomna att bota- gen) finns möjlighet att bekanta sig med de vackra nisera i den leende naturen i sydvästra Uppland omgivningarna. På kvällen samma dag hålls några den 29 juni – 3 juli. inspirerande presentationer så att vi ska komma i rätt stämning inför exkursionerna. På söndagen pplands Botaniska Förening hälsar i år finns möjlighet för den som inte har bråttom alla välkomna att åter knyta kontakt med hem att delta i extra exkursioner med eller utan UUpplands rika och omväxlande natur. guidning. Dessa ligger dock utanför det ordinarie För 28 år sedan var Botanikdagarna förlagda till schemat. Norduppland, denna gång ska vi besöka de mälar- nära områdena i södra Uppland och bland annat Exkursioner bekanta oss med åsarnas speciella torrbacksflora, Särskilt tema för årets botanikdagar är vatten beskåda den tätortsnära mångfalden och se vad växter som är ovanligt rikt representerade i områ- som döljs i badviken. det. Exkursionerna kommer att vara uppdelade på Vi ska passande nog bo på en ö i Mälaren, tre områden: närmare bestämt på Biskops-Arnö norr om Bål- sta, mitt emellan Skokloster och en av Sveriges Österut. Vi besöker framför allt Sollentuna förnämsta fågellokaler, Hjälstaviken. På ön finns och Sigtuna kommuner i nordvästra delen av en gammal herrgård med en spännande mång- Stockholms län. Vi kommer att besöka en del tät-
Nonnea Nonea versi color och piggfrö Lap pula squarrosa är två ovanliga växter som vi säkert kommer att få se under Botanik- dagarna. Foto: Mora Aronsson.
2 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) BOTANIKDAGAR ortsnära natur och se vad som görs för att bevara de värdefulla miljöer som fortfarande finns kvar i ett av Sveriges hårdast exploaterade områden. Troligen kommer vi även att få tillfälle till en stadsvandring i Sveriges äldsta stad och besöka ett av södra Upplands otaliga slott – allt i botaniska syften. Bland arter vi räknar med att få se: pigg- frö, humlesuga, bäckmärke, nonnea, blek jordrök, luden johannesört och bitterfibbla.
Söderut. Färden går mot Mälaren med glittrande vikar, förkastningsbranter, skogklädda åsar, rik- kärr, ädellövlundar och inte minst spännande vattenväxter som olika kransalger, flera mer eller mindre sällsynta natearter och småsvalting. Vi Småsvalting Alisma wahlenbergii finns bara i Öster sjöområdet. I Mälaren har den sina enda söt kommer också att få se den märkliga växten vattenslokaler. Foto: Mora Aronsson. vatten aloe och titta närmare på många av de små vattenväxter som man så lätt missar om man inte är uppmärksam, till exempel slamkrypa, spädnate kerna kring Hjälstaviken, exempelvis backklöver, och hårsärv. buskviol och flentimotej. Här finns det också art- Mälaren är sannolikt en av vårt lands artrikaste rika fuktängar och diken med arter som älväxing, sjöar med avseende på vattenväxter, bland annat vattenveronika och hästskräppa. Som avslutning beroende på att där finns en ovanligt stor mängd på turen finns det nog tid för att besöka några olika livsmiljöer. De varierande förhållandena växtlokaler på själva Biskops-Arnö. gör att det både går att hitta arter som föredrar näringsrika vatten och sådana som man annars Kostnad oftast hittar i näringsfattiga skogssjöar. Men Kostnaden blir 3450 kr. I priset ingår exkursio- Mälar dalens milda klimat och anrika kulturland- nerna, lunch och fika, boende i dubbelrum (inkl. skap har gynnat en särpräglad flora och fauna även frukost) onsdag kväll till söndag morgon samt mid- ovanför vattnet, med många värmeälskande växter dagar onsdag till och med lördag. Tillägg för enkel- såsom stenfrö och mistel. rum 400 kr. Vid eget boende är priset 2250 kr.
Västerut. Turen går till Enköpingsåsen vars sidor Anmäl dig från 1 mars sluttar brant ner mot den slingrande Örsundaån. Anmälan görs till SBF:s kansli från och med I ravinen är det fuktigt med frodig växtlighet som den 1/3 per telefon (018-471 28 91) eller e-post nästan ger en djungelkänsla. Här kan man finna ([email protected]). Ange namn, adress, många av lundarnas växter, och kring de många telefon/e-post samt boendealternativ (dubbel- små källflödena som bubblar fram ur marken trivs eller enkelrum och eventuell specialkost). Sista bland annat strutbräken, storgröe och gullpudra. anmälningsdag är 15/3. Efter bekräftelse från SBF På den skogbevuxna åsen finns det flera bestånd görs en bindande inbetalning. Deltagarantalet är av frösöstarr. Hela nio daggkåpsarter har påträf- begränsat till 90. fats i området, bland annat källdaggkåpa, och vi kommer även att uppmärksamma den rika moss- Förfrågningar floran. Om du undrar över något, kontakta Barbro Beck- De uppländska torrbackarna innehåller många Friis på föreningens kansli (018-471 28 91, barbro. arter med östlig utbredning i vårt land. Vi kom- [email protected]) eller Mora Aronsson (070- mer att kunna se många av dem på de öppna mar- 668 26 82, [email protected]). SBT.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 3 Mörk örlav och praktsköldlav – två för Sverige nya oceaniska bladlavar
Här presenteras två för Sverige nya bladlavar. Mörk örlav från Bohuslän och praktsköldlav från Bohuslän och Skåne. Arterna är ”sydligt suboceaniska” och kanske är de båda lavarnas intåg i Sverige ett botaniskt tecken på ett för- ändrat klimat.
SVANTE HULTENGREN, ANDREAS MALMQVIST & LARS ARVIDSSON
nder en söndagsutflykt 2005 till Islands- berg, Skaftö socken, i Bohuslän, påträffades Uen stor och vacker bladlav med karaktä- a ristiskt utseende. Laven, som växte på en smal asp i ett yngre aspbestånd i ljungheden, visade sig senare vara Hypotrachyna afrorevoluta (figur 1a), en lav som är nära besläktad med örlav H. revoluta. I samband med en naturinventering i närheten av Tanum i Bohuslän under 2007 upptäcktes en stor och märklig bladlav på en senvuxen ek. En bit av laven samlades in och vi kunde snart konstatera att det rörde sig om Parmotrema chinense (figur 1b). Drygt två månader senare, den 10 maj 2007, inventerades epifytiska lavar utmed Pinnån i Örkelljunga socken i Skåne. Överraskande nog påträffades här ytterligare en bål av Parmotrema chinense, nu cirka trettio mil söder om fyndet i Tanum. Bålen var dock liten och för att inte skada förekomsten samlades den inte in. De båda lavarna är aldrig tidigare funna i Sve- rige. På de tre lokalerna finns ett fåtal stora och b välutvecklade exemplar. Eftersom likartade lavar växer relativt snabbt, ungefär en halv till en dryg Figur 1 a) Mörk örlav Hypotrachyna afrorevoluta centimeter i diameter per år (Zotz & Schleicher på en smal asp vid Islandsberg, Skaftö socken i 2003), misstänker vi att de kan ha etablerat sig Bohuslän. b) Praktsköldlav Parmotrema chinense på under de senaste tio åren. lokalen i Gerum, Tanum socken i Bohuslän. Foto: Båda arterna är sydliga och oceaniska, och Svante Hultengren (a) & Andreas Malmqvist (b). a) Hypotrachyna afrorevoluta on a small trunk of Pop kanske är de exempel på arter som nu – med ett ulus tremula at Islandsberg in Bohuslän, SW Sweden. något mildare och fuktigare klimat – håller på b) Parmotrema chinense on a small trunk of Quercus att etablera sig i Sverige. De båda lavarna har sina robur at Gerum, Tanum parish in Bohuslän.
4 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) NYA LAVAR
Lavarnas utseende och utbredning Släktet Hypotrachyna innehåller tämligen stor- växta bladlavar. Mörk örlav Hypotrachyna afro revoluta (syn. Parmelia afrorevoluta, Parmelinopsis afrorevoluta) har en ljust grågrön färg, loberna är oregelbundet inskurna och undersidan svart, till skillnad från örlav H. revoluta som har brun undersida. En framträdande karaktär är de grov- korniga och mörka soralen som bildas på mitten av bålen. Soralen på örlav bildas mest längst ute på lobspetsarna och har en mer grön färgton än hos mörk örlav. Vidare har mörk örlav ogrenade rhiziner på undersidan av bålen medan örlav har dikotomt förgrenade rhiziner. Mörk örlav är i Europa känd från Västeuropa och Medelhavsområdet, och är betrakta som en sydligt suboceanisk art. De närmaste kända före- komsterna finns på norska Sør- och Vestlandet. Här växer arten på lövträdsbark på fuktiga lokaler, till exempel utmed åar och bäckar. Den närbesläk- tade örlaven har behandlats av Fritz & Hulten- gren (1998) och av Almborn (1948). Lavarna inom släktet Parmotrema är ännu mer karaktäristiska. De har vanligen breda, rundade lober och långa, enkla rhiziner och ofta typiska svarta cilier i lobernas kanter. Undersidan har en växlande färg, ofta brun, med en rhizinfri naken Hypotrachyna afrorevoluta zon närmast lobkanten. Lavarna är ganska stor- Parmotrema chinense växta och har vanligen soral eller isidier. Praktsköldlav Parmotrema chinense (syn. Par Figur 2. Känd utbredning av mörk örlav Hypo melia perlata, Parmotrema perlatum, P. trichote trachyna afrorevoluta och praktsköldlav Parmotrema ) är sydligt suboceanisk och kanske är fyndet i chinense i Sverige. rum Swedish localities for Hypotrachyna afrorevoluta and Skåne inte så oväntat ändå. Ove Almborn beskri- Parmotrema chinense. ver i sin bok om det sydliga elementet i Skandina- viens lavflora (Almborn 1948) artens utbredning i Danmark och Norge, dess följearter och ekologi huvudsakliga förekomster i berg i subtropiska och och tillägger att den är ”still unknown from Swe- tropiska områden, men förekommer sällsynt ända den”. Almborn placerade laven i en särskild grupp upp till Norge och Danmark. med sydliga lavar som han kallade ”the Parmelia Här föreslår vi som svenska namn på lavarna trichotera group”. mörk örlav för Hypotrachyna afrorevoluta och Även Gunnar Degelius (1935) beskriver lavens praktsköldlav för Parmotrema chinense. I den geografiska utbredning, då i en grupp av ocea- senaste rödlistan har de båda arterna förts till niska arter som både förekommer i de allra fukti- hotkategorin CR – akut hotad (Gärdenfors 2010). gaste delarna av Europa men också i bergstrakter i I Norge är praktsköldlav rödlistad som sårbar södra och centrala Europa. I övriga världen finns (Kålås m.fl. 2010) och i Danmark anses arten vara cirka trehundra arter av släktet Parmotrema. Kar- akut hotad (Stoltze & Pihl 1998). tan (figur 2) presenterar fynden i Sverige.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 5 HULTENGREN m.fl.
Figur 3. Växtplatsen för mörk örlav Hypotrachyna afrorevoluta vid Islandsberg i Skaftö socken, Bohuslän. Foto: Svante Hultengren. The locality for Hypotra chyna afrorevoluta at Islands berg, Skaftö parish in Bohuslän.
Växtplatserna som grynig påskrislav Stereocaulon delisei, örtlav Islandsberg, Skaftö socken, Bohuslän Lobaria virens, mussellav Normandina pulchella, (koordinater RT 90: 6461610 1242071) broktagel Bryoria bicolor och ärrlav Sticta sylva Den mörka örlaven växer på en smal men lite tica. senvuxen asp (ca 10 cm i diameter) i ett exponerat glest bryn som vetter ut mot ljungheden (figur 3). Gerum, Tanums socken, Bohuslän Den aktuella växtplatsen förefaller, åtminstone (6517291 1244216) inte vid en hastig anblick, varken vara oceanisk Fyndlokalen för praktsköldlav utgörs av en väst- eller fuktig. Istället rör det sig om en torr ljunghed vänd klippskreva med senvuxna ekar i västra delen med kraftig exponering mot väster. Däremot är av ett flera hundra hektar stort bohuslänskt ”fjäll” sannolikt luftfuktigheten ganska hög över året sydost om Tanumshede. I klippskrevan står ett och det är nog sällan som det råder långvarig tiotal krumma ekar och på en av dessa växte laven torka här. (figur 4). Förekomsten utgörs av en cirka 10 × 15 Laven växer tillsammans med Parmelia-arter cm stor, mot barken ganska löst fäst bål. Storleken som skrynkellav P. sulcata och färglav P. saxatilis, antyder att förekomsten inte är alldeles nyetable- glänsande sköldlav Melanelia fuliginosa, slånlav rad. Evernia prunastri och mjölig brosklav Ramalina Följearter har inte närmare inventerats men på farinacea. Lavsamhället i övrigt präglas av fattig- samma träd växer åtminstone skrynkellav Parme barksarter som mjölig porlav Pertusaria albescens lia sulcata och blemlav Phlyctis argena. Den omgi- och porlav P. pertusa samt några stoft- och kväve- vande naturen är inte speciellt anmärkningsvärd gynnade arter som kranslav Physcia tenella samt och i det aktuella området finns ett stort antal flera vanliga brosklavarRamalina . liknande klippskrevor med ekar och andra ädel- Islandsberg och Skaftö är i övrigt att betrakta lövträd. Flera av dessa har undersökts men laven som en oceanisk växtplats med många typiska har inte påträffats på något annan plats. kärlväxter, till exempel prickstarr Carex punctata, engelsk fetknopp Sedum anglicum, klockljung Pinnån, Örkelljunga socken, Skåne Erica tetralix, idegran Taxus baccata och ljung (6242389 1344416) ögontröst Euphrasia micrantha. Bland lavar som Lokalen för praktsköldlav vid Pinnån består av påträffats på Skaftö kan nämnas oceaniska arter en glest skogsbeklädd betesmark strax söder om
6 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) NYA LAVAR
Figur 4. Växtplatsen för praktsköldlav Parmotrema chinense i Tanum socken, Bohuslän. Foto: Andreas Malmqvist. The locality for Parmotrema chinense at Gerum, Tanum parish in Bohuslän.
ån. I trädskiktet märks framför allt klibbal, björk den sällsynta dvärgrosettlaven Hyperphyscia och olika viden. På en cirka 30 cm grov klibbal adglutinata. i halvöppet läge hittades en 3 × 4 cm stor bål av praktsköldlav. Flera liknande klibbalar växer i Ett förändrat klimat omgivningen men arten har inte kunnat hittas Det är tänkbart att ett mildare klimat har skapat på fler träd. Lavfloran på trädet är i övrigt trivial möjlighet för mer värmekrävande arter att eta- med arter som mjölig trattlav Cladonia coniocraea, blera sig i Sverige. Mattsson & Oredsson (2009) blågrå mjöllav Lepraria incana och blåslav Hypo diskuterade nyligen frågan om klimatets föränd- gymnia physodes. Lokalen i stort är dock intressant ring och om detta kan vara orsaken till att ett par med bland annat örlav och mussellav ett stenkast sydliga björnbärsarter etablerat sig i Sverige på en från det aktuella fyndet. ö i närheten av Orust. En jämförelse visar att medeltemperaturen Egendomliga växtplatser på Måseskär ökat med 0,9 °C under perioden I närmiljön till de specifika förekomsterna påträf- 1991–2007 jämfört med perioden 1961–1990 fades inga andra rödlistade arter. Därför känns (Väder och Vatten 1991–2007). Sådana till synes inte de här lavarna som några ”signalarter” (Nitare små förändringar kan vara tillräckliga för att arter 2000), utan de får nog ses som spontana etable- på gränsen av sitt utbredningsområde ska kunna ringar i bryn med god tillgång på ljus och en hög överleva. Kanske är de nya lavfynden en parallell och jämn luftfuktighet. I fuktiga brynmiljöer som till de nya björnbären. ligger mot förhärskande vindriktning torde också Under senare år har också flera andra lavar med möjligheten för spor- eller diasporgroning vara en sydlig eller sydvästlig utbredning i Europa hit- större än annorstädes. tats i Sverige. Några exempel är kupig skrynkellav Lavarna kan kanske tillhöra typen ”sällsynta Parmelia submontana (Arvidsson 1989), kust- generalister” – arter som är mycket sällsynta silverlav Parmelina pastillifera (Hultengren & i vårt land men som kan sprida sig från rika Arvidsson 2003) och atlantisk vårtlav Pyrenula sydväst europeiska lokaler och etableras occidentalis (Arvidsson & Hultengren 2005). Det slumpmässigt hos oss. Andra arter som verkar är dock viktigt att vara försiktig med bestämda ha det här uppträdande är getlav Flavoparmelia slutsatser då lavarna är svåridentifierade och deras caperata, fleraPunctelia -arter och möjligen också utbredning bristfälligt känd. SBT.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 7 HULTENGREN m.fl.
Citerad litteratur Pinnån (on Alnus glutinosa) in Örkelljunga parish in Almborn, O. 1948. Distribution and ecology of some the province of Skåne. The habitats for these lichens south Scandinavian lichens. – Bot. Not. Suppl. are briefly described. It is likely that recent climatic 1: 2. changes have made it possible for these two south Arvidsson, L. 1989. Parmelia submontana – en för Sve- ern, oceanic lichens to establish in Sweden. rige ny lav. – Svensk Bot. Tidskr. 83: 156–160. Arvidsson, L. & Hultengren, S. 2005. Atlantisk vårtlav Pyrenula occidentalis i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. Svante Hultengren 99: 226–232. är biolog och natur- Degelius, G. 1935. Das ozeanische Element der Strauch- geograf. Svante arbetar und Laubflechtenflora von Skandinavien. – Acta som projektledare med Phytogeogr. Suec. 7: 1–411. inventeringar, utredningar Fritz, Ö. & Hultengren, S. 1998. Örlav, Hypotrachyna och biologiska informa- , funnen på ett stort antal nya lokaler i syd- revoluta tionsprojekt och ingår i västra Sverige. – Svensk. Bot. Tidskr. 92: 139–146. Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige ArtDatabankens expert- 2010. – ArtDatabanken, SLU,Uppsala. kommitté för lavar. Arbe- Hultengren, S. & Arvidsson, L. 2003. Kustsilverlav, tar på Naturcentrum AB Parmelia pastillifera – en ny svensk bladlav. – i Stenungsund i Bohuslän. Svensk Bot. Tidskr. 97: 94–99. Adress: Naturcentrum AB, Strandtorget 3, 444 30 Kålås, J. A., Viken, Å., Henriksen, S. & Skjelseth, S. Stenungsund (red.) 2010. Norsk rødliste for arter 2010. – Arts E -post: [email protected] databanken, Trondheim. Mattsson, T. & Oredsson, A. 2009. Franskt björnbär och knölbjörnbär nya för Sverige. – Svensk Bot. Andreas Malmqvist Tidskr. 103: 13–23. är biolog och artspe- Nitare, J. 2000. Signalarter. Indikatorer på skyddsvärd cialist med inriktning på skog. Flora över kryptogamer. Tredje upplagan. – skalbaggar och kryp- Skogsstyrelsen. togamer, och ingår i Väder och Vatten 1991–2007. – SMHI, Norrköping. ArtDatabankens expert- Stoltze, M. & Pihl, S. (red.) 1998. Rødliste 1997 over kommitté för skalbaggar. planter og dyr i Danmark. – Miljø- og Energimini- Han arbetar på Natur- steriet, Danmarks Miljø- undersøgelser og Skov- og centrums kontor i Torna Naturstyrelsen. Hällestad i Skåne. Zotz, G. & Schleicher, T. 2003. Growth and survival of the foliose lichen Parmotrema endosulphureum Adress: Naturcentrum in the lowland tropics of Panama. – Ecotropica 9: AB, Byvägen 13, 247 45 Torna Hällestad 39–44. E -post: [email protected]
Lars Arvidsson är fil. Hultengren, S., Malmqvist, A. & Arvidsson, L. 2011. dr i systematisk botanik Mörk örlav och praktsköldlav – två för Sverige nya och adjungerad professor oceaniska bladlavar. [Hypotrachyna afrorevoluta and i kryptogami och natur- Parmotrema chinense – two oceanic, foliose lichens vårdsbiologi vid Göte- new to Sweden.] – Svensk Bot Tidskr. 105: 4–8. borgs universitet. Han Uppsala. ISSN 0039-646X. arbetar som artspecialist The lichens Hypotrachyna afrorevoluta (Krog & Swin vid Park- och naturför- scow) Krog & Swinscow and Parmotrema chinense valtningens naturvårds (Osbeck) Hale & Ahti are reported from Sweden enhet i Göteborg och for the first time. The first species was found on a ingår i ArtDatabankens small Populus tremula in an open situation at Islands expertkommitté för lavar. berg in Skaftö parish in the province of Bohuslän, SW Sweden, whereas Parmotrema chinense was Adress. Park- och naturförvaltningen, Gullbergs recorded at two localities, one at Gerum in Tanum Strandgata 40, Box 177, 401 22 Göteborg parish in Bohuslän (on Quercus) and one by the river E -post: [email protected]
8 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Sjötåtel i Sverige
Sjötåtel är ett okänt gräs för många. Tack vare Hur känner man igen sjötåtel? ihärdiga inventerare och floraväktare har vi nu Sjötåtel är tuvbildande och till det yttre ganska lik ändå en ganska bra bild av dess utbredning och kruståtel Deschampsia flexuosa. Om man studerar ekologi i Sverige. Åke Widgren har samman- detaljer är skillnaderna ändå ganska stora, och ställt vad vi vet. släktskapet anses inte vara särskilt nära. Hybrider mellan arterna är inte kända. De ofta fåtaliga ÅKE WIDGREN stråna kan bli upp till en halv meter höga, och småaxen är starkt glänsande (figur 1). Sjötåtel skil- jötåtel Deschampsia setacea är ett av våra mest jer sig från kruståtel genom att blommorna sitter anonyma gräs. Arten växer i ganska svårin- på olika höjd i småaxet. Sjötåtelns småax är längre Sventerade miljöer, främst på sjöstränder med än sina skaft, kruståtelns är kortare. Sjötåteln har pors och starr där den inte är helt lätt att få syn långa (<8 mm), släta och spetsiga snärp medan på i virrvarret av omgivande växtlighet. Den har kruståtelns är korta (<4 mm), sträva och trubbiga. dessutom egenheten att vissa år inte bilda några Sjötåteln har trubbiga skärmfjäll med gul kant; strån. Att lära sig känna igen sterila tuvor är vis- kruståtelns skärmfjäll är spetsiga med vit kant. serligen inget större problem, men sökandet blir Sjötåtelns ytteragnar har utskjutande borst och är desto mer tidsödande. Har man väl lärt sig att grovt fyrtandade i spetsen; kruståtelns ytteragnar förstå arten och dess livsmiljö är det trots allt inte är fintandade. så svårt att finna den. Sjötåtel är rödlistad som Även sterila tuvor går bra att bestämma. Den sårbar (VU), men är säkert också förbisedd. största skillnaden mellan de två arterna är att
Figur 1. Vippa och småax av sjötåtel. – Blanka viken, sjön Raslången i västra Ble- kinge. Foto: Le Carlsson, 29 augusti 2010. Panicle and spikelets of Deschampsia setacea.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 9 WIDGREN
Utbredning Sjötåtelns världsutbredning är i stort sett begrän- sad till Västeuropa och sträcker sig från norra Spanien till södra Skandinavien. Den östligaste förekomsten finns i Polen. Arten är även känd från ett mindre område i Chile, där den dock inte anses vara ursprunglig (Lockton 2010). I Skandi- navien förekommer den i södra Sverige, Danmark, med tyngdpunkt på västra Jylland, samt sydvästra Norge (ArtDatabanken 2006). Artens svenska utbredning är sydlig–sydvästlig och omfattar norra Skåne (med en sydlig utpost- lokal på Skanörs ljung), södra och västra Småland (med några östliga utpostlokaler i trakten av Högsby i mellersta Kalmar län), norra Blekinge samt Halland. Nordliga utposter finns i norra Figur 2. Registrerade lokaler av sjötåtel i Art Halland (Onsala), Västergötland (Alingsåstrak- portalen (januari 2011), samt från Holm & Olsson ten) och Bohuslän (Askum). De flesta svenska (1998). Aktuella fynd (efter år 2000) markeras lokalerna finns i Småland, med tyngdpunkt på med blåa prickar. Äldre lokaler markeras med Kronobergs län. ringar. Observera att många av de sistnämnda inte De flesta kända och någorlunda sentida loka- återbesökts på länge. lerna för sjötåtel är registrerade i Artportalen, Recent Swedish finds (after 2000) of Deschampsia setacea are indicated with blue circles, while older som därför ger en god bild av artens svenska localities are marked with purple rings. utbredning. Att beräkna hur många lokaler som verkligen finns i landet är ändå inte helt lätt. Vid främst sjön Bolmen i västra Småland finns rikligt sjötåtelns blad är mer trådsmala än kruståtelns, med sinsemellan närbelägna växtplatser där det samtidigt som de är blågröna/grågröna och sträva. ibland är svårt att avgöra vad som bör avgränsas Kruståtelns blad är rent gröna och släta. Dess- som lokal eller dellokal; för att vara säker bör man utom växer de i helt olika miljöer. Sjötåteln växer egentligen se dem i fält. För att få en så rättvi- alltid blött eller fuktigt, medan kruståteln växer sande siffra som möjligt har jag i vissa fall valt att på torr mark (ovan högvattenlinjen). slå ihop närbelägna rapporterade växtplatser till Eftersom brunven Agrostis canina ofta före- större, sammanhängande lokaler. kommer i samma miljöer som sjötåtel finns en viss Sammanlagt är (januari 2011) omkring 330 förväxlingsrisk. Bladen hos brunven är dock släta lokaler kända i landet under de senaste årtion- och plattade, och dessutom finns oftast rotslående dena (se figur 2), 50 i Skåne, 230 i Småland, 41 utlöpare. Någon annan egentlig förväxlingsart i Blekinge, 3 i Halland, 3 i Västergötland och finns inte. Vid högvatten kan möjligen översväm- 3 i Bohuslän. De äldsta fynden är från 1974. made tuvor av löktåg Juncus bulbosus påminna om Utöver dessa finns även en del gamla uppgifter sterila sjötåteltuvor, men på nära håll kan man från främst 1800-talet och tidigt 1900-tal som inte förväxla de två. saknas i Artportalen och därför inte har beaktats. Sjötåteln blommar vanligen i augusti, och Den enda övriga källa som jag har hämtat lokal bästa tiden att inventera arten är under och efter uppgifter från är Holm & Olsson (1998). Den blomningen, det vill säga i augusti–september då innehåller fynd från nordöstra Skåne som ännu vipporna är ordentligt utvecklade. Senare på hös- inte blivit registrerade i Artportalen. ten försvåras sökandet av att växtplatserna ofta är Antalet aktuella lokaler, med fynd/återfynd översvämmade. efter år 2000, är omkring 190. Det verkliga anta-
10 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) SJÖTÅTEL
Figur 3. Typisk sjötåtelbiotop vid Transjön i småländska Lidhult. Sjö tåteln växer här tillsammans med bland annat blåtåtel, flaskstarr, pors, dysäv och spikblad. Granspira Pedi cularis sylvatica, klotgräs och klock- gentiana växer strax intill. Foto: Åke Widgren, 14 augusti 2010. The typical habitat for Deschampsia setacea in Sweden, an oligotrophic lake in southwestern Småland.
let är troligen betydligt större eftersom det tyvärr bohusländska lokalerna (vid Askum) utgörs av saknas aktuella uppgifter från många växtplatser kustnära fukthedar med periodvis uttorkade vätar. i främst Skåne och Småland. De flesta aktuella Dessutom finns två kustnära lokaler i norra Hal- lokalerna finns vid Bolmen (ca 120 stycken). land (Onsala), som är av hedtyp, med inslag av naturliga småvatten. Dessa hedmiljöer påminner Ekologi om artens växtplatser i större delen av övriga Väst Sjötåtel växer främst i översvämningszonen europa, exempelvis på västra Jylland där den upp- på flacka, näringsfattiga sjöstränder (figur 3). ges vara ganska vanlig (ArtDatabanken 2006). Underlaget utgörs vanligen av mer eller mindre Sjötåtel är en ljusberoende och konkurrenssvag dyblandad sand, men kan också bestå av grus, art. Den växer nästan alltid i gles vegetation, eller morän eller torvjord. Stränderna kan också vara i blottor med öppen sand, grus eller torv, och är blockrika med endast små inslag av ytor där arten sannolikt helt beroende av markstörningar som klarar av att växa. Förekomsterna är ofta individ- djurtramp, isskjutning, periodvisa översvämningar fattiga. Typiska följeväxter är vanlig ärtstarr Carex och (på Skanörs ljung) ytlig torvtäkt. I hedmiljöer viridula var. viridula, brunag Rhynchospora fusca, är den även beroende av beteshävd. dysäv Eleocharis multicaulis, löktåg, småsileshår Arten påträffas sällsynt tillsammans med andra Drosera intermedia och spikblad Hydrocotyle konkurrenssvaga arter som strandlummer Lyco vulgaris. Även glesa bestånd av pors Myrica gale, podiella inundata, klotgräs Pilularia globulifera, blåtåtel Molinia caerulea, flaskstarrCarex rostrata flytsäv Eleogiton fluitans, skaftslamkrypaElatine och trådstarr Carex lasiocarpa är vanliga. hexandra, klockgentiana Gentiana pneumonanthe Fem småländska sjötåtelfynd har rapporterats och dvärglin Radiola linoides (ArtDatabanken från bäckstränder, åstränder eller strandkärr vid 2006). åar men detaljuppgifter om dessa saknas i Artpor- talen. I Smålands Floras databas framgår att sjötå- Dynamik teln vid en sjöliknande utvidgning av Ronnebyån Det är ingen tvekan om att sjötåteln har minskat i sydligaste Småland växte ”sparsam i vattenbrynet under de senaste årtiondena. Tillbakagången har med dysäv och brunag”. med all säkerhet två huvudorsaker, igenväxning På sin sydligaste växtplats i landet, Skanörs och förändrad hydrologi (ibland i kombination). ljung, växer sjötåteln i hedvegetation med sand- Sjötåteln gynnades, liksom flera andra konkur- och torvblottor, tillsammans med ljung Cal renssvaga strandväxter, kortsiktigt av de omfat- luna vulgaris och klockljung Erica tetralix. De tande sjösänkningar som skedde under 1800-talet
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 11 WIDGREN och det tidiga 1900-talet då stora ytor med liknande hot mot en av lokalerna i Västergötland sand- och grusbotten blottlades vid många sjöar. (Lille-Nären). Troligen gynnades arten också av att stränderna Hur sjötåteln direkt påverkas av förändringar betades (Edqvist & Karlsson 2007). På längre sikt i vattenkemin är inte känt. Långtgående försur- har dock sjösänkningarna varit förödande. ning är med all säkerhet ett indirekt hot som kan Successiv igenväxning av stränderna och de leda till att vitmossor breder ut sig på bottnar tidigare sjöbottnarna, delvis på grund av upphörd och stränder vilket försämrar artens livsmiljö. De beteshävd, har gjort att arten nu försvunnit från flesta sjötåtelsjöar har sedan länge kalkats mot för- många lokaler. Hängasjön i sydvästra Småland är surning, men det finns inga fakta som tyder på att ett exempel på detta. Sjön sänktes relativt sent, i sjökalkning skulle vara skadlig för arten. Några slutet av 1940-talet (Christoffersson 1989). Under av de allra rikaste förekomsterna finns på stränder 1960- och 70-talen förekom sjötåtel i stor mängd av sjöar som kalkats upprepade gånger. Eftersom på de alltjämt ganska öppna sandstränderna sjötåtelns normala miljö är kalkfattig är det dock (Ingvar Christoffersson, muntlig uppgift). Vid en olämpligt att kalka direkt på de stränder där arten återinventering 1994 hittade jag själv arten i min- växer. Vid enstaka sjöar skulle övergödning kunna dre antal på tre lokaler. Stränderna var till största vara ett indirekt hot som kan leda till igenväxning delen kraftigt igenvuxna med pors, blåtåtel och med vass Phragmites australis och andra närings- starrarter. År 2007–2008 var den helt utgången gynnade växter. från åtminstone en av dessa lokaler (Bertil Möl- lerström, muntlig uppgift). Exemplet Hängasjön Status är sannolikt representativt för många gamla sjötå- Att räkna ut den aktuella populationsstorleken telsjöar. är ännu svårare än att beräkna antalet lokaler. En I inventeringsarbetet för Smålands Flora sökte del registrerade fynd saknar uppgift om antal jag under 1993 aktivt efter sjötåtel vid sjön Åsnen plantor (tuvor), och många äldre lokaler har inte i landskapets södra del, där arten länge varit förbi- återbesökts på länge. Dessutom har sterila tuvor sedd. Sammanlagt noterade jag 20 lokaler vid sjön. inte alltid inte räknats. En summering av det antal Vid en återinventering av 6 lokaler sommaren plantor som verkligen är redovisade efter år 2000, 2006 kunde arten inte alls återfinnas. Stränderna kombinerat med en skattning av de rapporter som på de besökta lokalerna hade ändrat utseende och redovisat förekomsten som yta (jag har räknat var delvis eroderade. Sannolikt kan artens försvin- med 5 tuvor/kvadratmeter), ger en total popu- nande förklaras med förändringar i hydrologin. lationsstorlek på 10 500 plantor. En mycket stor Troligen har sjötåteln missgynnats av den nuva- andel finns vid Bolmen i västra Småland (ca 4 300 rande vattendomen (F 77-2), som började gälla plantor) samt vid Gillesjön (ca 3 600 plantor) och 1983, och som innebär högre sommarvattenstånd Raslången (ca 1 300 plantor) i västra Blekinge, på i sjön än tidigare. Höga sommarvattennivåer har gränsen mot Skåne. Siffrorna är troligen missvis- varit särskilt vanliga under 2000-talet (Stig Johns- ande eftersom sjötåteln eftersökts systematiskt vid son, muntlig uppgift). Sjötåteln klarar tillfälliga just dessa sjöar; rika förekomster bör finnas på högvattenperioder bra, särskilt vintertid, medan fler ställen. Då det uppenbarligen finns ett ganska långvarig eller konstant vattenståndshöjning kan stort mörkertal gissar jag att den verkliga popula- orsaka erosion som förstör artens växtplatser. tionsstorleken i landet är minst 20 000 plantor. Enstaka växtlokaler kan hotas av muddring I Artportalen redovisas sammanlagt 25 sjö- (vid båtplatser), anläggande av bryggor, utfyllna- strandslokaler där arten inte gått att återfinna der eller annan strandexploatering som orsakar under 2000-talet. Troligen är många sjöstrands biotopförstörelse. Vid Skeingesjön i Skåne har lokaler idag hotade av igenväxning eftersom till- utfyllnader i anslutning till stugbebyggelse san- räckliga markstörningar numera saknas och sjö nolikt spolierat ett par växtplatser (Bengt Nils- tåteln på sikt får allt svårare att klara konkurren- son, muntlig uppgift). I artportalen redovisas ett sen från främst pors, blåtåtel och högvuxen starr.
12 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) SJÖTÅTEL
På åtminstone en av de hävdberoende hed • Stort tack till de floraväktare som har rapporte- lokalerna vid Askum i Bohuslän är igenväxningen rat sjötåtel i Artportalen de senaste åren och där- numera ett stort problem, och antalet sjötåtel- med bidragit med värdefulla uppgifter om artens plantor har minskat (Evastina Blomgren, muntlig status, till Le Carlsson som tagit två av bilderna i uppgift). På de nordhalländska lokalerna vid artikeln samt till Thomas Karlsson för värdefulla Onsala har arten inte setts på flera år; eventuellt synpunkter på manuskriptet. är den utgången här (Jan Kuylenstierna, muntlig uppgift). Från lokalen på Skanörs ljung finns inga Citerad litteratur aktuella uppgifter om vare sig status eller hot, men ArtDatabanken 2006. Faktablad: Deschampsia setacea – sjötåtel. Förf. T. Karlsson, 1992. Rev. M. Edqvist enligt artfaktabladet (ArtDatabanken 2006) har 2006. – ArtDatabanken, SLU. förekomsterna minskat genom den igenväxning Christoffersson, I. 1989. Kronobergs natur. – Länssty- som blivit följden av upphörd torvtäkt och otill- relsen i Kronobergs län. räcklig beteshävd. Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora. – SBF-förlaget, Uppsala. Även om sjötåteln minskat, och till och med Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige försvunnit från många växtplatser, har arten 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. fortfarande rika och till synes stabila förekomster Holm, T. & Olsson, K.-A. 1998. Flytsäv och sjötåtel vid några sjöar, främst de ovan nämnda sjöarna i norra Skåne. – Lunds Botaniska Förenings med- Bolmen, Gillesjön och Raslången. De är inte lemsblad 1998: 3. Lockton, A. J. 2010. Species account: Deschampsia seta beroende av beteshävd utan kan stå emot igen- cea. – Botanical Society of the British Isles.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 13 Endemism bland svenska kärlväxter
En endem är ju en växt som enbart finns i ett bildades till vad som kan tänkas i grova drag likna visst område. Våra svenska och nordiska ende- dagens. mer finns framförallt i fjällen, längs Östersjöns Den senaste istiden började för ungefär stränder och på Öland och Gotland. Bengt 115 000 år sedan men avbröts till stora delar av Jonsell har länge intresserat sig för endemerna några kortvariga interstadialer, då tundravegeta- bland våra kärlväxter. tion bredde ut sig i Norden. Istiden kulminerade för mellan 60 000 och 20 000 år sedan och enligt BENGT JONSELL dagens allmänna uppfattning innebar denna period ”tabula rasa”, alltså en total utradering av i ndemism är ett begrepp som skapar för- varje fall kärlväxtfloran. väntan bland biologer. Reser man till ett Tidig invandring via Atlantkusten verkar högst Eområde känt för endemiska arter, alltså med sannolik. Detta visar den tjugotusen år gamla för detta område unika organismer, räknar man flora som konstaterats på Andøya vid Lofoten, där med att få möta inte bara mycket nytt utan kan- isranden mot Atlanten låg under lång tid. ske också arter av speciellt och intresseväckande Många botanister ansåg tidigare att arktiska utseende. arter till stor del ”övervintrat” på isfria områden, I berömda endemområden som Madagaskar, exempelvis nunataker (bergstoppar som sticker Nya Zeeland eller Kanarieöarna är inte bara arter upp ur inlandsisen), i Norge. Få delar idag denna utan även hela släkten, ja i de förstnämnda områ- uppfattning. En förändrad syn på två viktiga dena till och med många djur- och växtfamiljer faktorer i sammanhanget har spelat särskilt stor unika. Orsakerna är isolering – i regel genom roll: långdistansspridning har visats kunnat vara havsvidder – under årmiljoner eller ännu mycket betydligt effektivare än man tidigare trott och längre epoker, så att evolutionen kunnat fortgå evolutionen kan i vissa fall ha gått snabbare än i stort sett ostört utan nämnvärd påverkan från man antagit. Hela denna diskussion refererades omvärlden. och kommenterades av Brochmann m.fl. (2003). Om de nämnda områdena är exempel på Särskilt evolutionens hastighet är givetvis av rekordhållare i endemism befinner sig vår egen stor betydelse för bedömningen av endemismens del av världen på den motsatta änden av skalan. I orsaker. De endemiska taxa vi har måste antingen Nordeuropa kan vi bara räkna några tiotal ende- ha bildats i vårt område efter senaste istidens slut miska taxa, så länge vi inte tar med apomiktiska eller ha spritts hit från annat håll men dött ut småarter eller varieteter som bara kan urskiljas överallt utom i det nya området. Det senare alter- med hjälp av någon liten detalj. Också våra ende- nativet kan naturligtvis ha inträffat, men något mer på artnivå är i regel ganska ”svaga”, det vill klart fall har inte påvisats. Istället talar de evo- säga står mycket nära någon eller ett par mera lutionära mekanismer, som man i olika fall kan vittspridda arter. misstänka ha varit verksamma, för att våra ende- mer uppstått i Norden efter den senaste istidens Tabula rasa slut, alltså under de senaste 10 000–12 000 åren. Vad är orsaken till våra trakters fattigdom? Först I ett evolutionärt perspektiv är detta en mycket och främst de kvartära nedisningarna. Man räk- kort tid. En samverkan av vissa ekologiska och nar numera med åtta i det närmaste totala istider genetiska förutsättningar är nödvändig för att i Nordeuropa under de senaste 800 000 åren. något nytt skall uppstå på denna tid. Med hjälp av Under jämförelsevis korta interglacialer mellan ett antal exempel skall vi försöka se hur det kan dessa smälte istäcket bort och vegetationen åter- gå till.
14 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM
Men först som jämförelse några ord om det Allopolyploidi mycket endemrika område som ligger närmast Allopolyploidi är hybridisering mellan två arter Norden, nämligen Alperna, som också utsatts under kromosomtalsfördubbling, det vill säga för upprepade nedisningar. Här har nedisningen att ur en korsning mellan två diploida arter upp- dock aldrig varit total och dessutom skiftat mellan kommer en tetraploid hybrid. Föräldraarterna olika områden över tiden. Mellanliggande områ- bör vara så pass avlägset besläktade att deras den med vegetation har isolerats från varandra avkomma på diploid nivå är höggradigt steril. av nedisade partier, vilket gynnat evolutionära Genom att deras kromosomuppsättningar i den förändringar, i synnerhet som många populationer tetraploida hybriden har adderats, kan denna varit små. I Alperna har istiderna varit dynamiska bli fertil och reproduktivt isolerad från båda skeden medan i Norden – och inte minst mot slu- föräldraarterna. tet av den senaste istiden – nedisningen har varit Om allt ”stämmer” (vilket det nog bara i det närmaste total frånsett att en del nunataker mycket sällan gör) kan en ny art bildas på rest sig över isen. På dessa har nog på sin höjd mycket kort tid. Tiotusen år är mer än tillräck- några högarktiska arter kunnat leva. ligt och det är signifikant att våra ”starkaste” Vad ligger bakom den endemism som vi ändå endemer – de som utan tvekan klassificeras kan konstatera? Våra endemiska kärlväxter är inte som arter – har bildats enligt denna modell. De regellöst utbredda i Norden. Några särpräglade är dock inte fler än fem: två hör hemma i fjäl- områden hyser en stor andel av dem, nämligen len (fjällvivaPrimula scandinavica och block- kalfjällen, landhöjningskusterna i Östersjöområ- havsdraba Draba cacuminum), en på Gotland det (särskilt Bottenhavet) samt kalköarna Öland (gotländsk nunneört Corydalis gotlandica) och och Gotland. Därtill kommer, fastän i mindre två utanför de endemområden jag nämnde grad, det äldre odlingslandskapet. Några få, men (hällebräcka Saxifraga osloënsis och grustrav bland dem ett par av våra ”starkaste” endemer fal- Arabidopsis suecica), men i trakter med speciell ler utanför denna ram. senglacial historia. Jag vill här tämligen utför- Jag kommer att ge exempel på taxa från alla ligt presentera dessa fem, eftersom de är de våra kategorier, men ger här ingen fullständig lista. En klaraste endemer på artnivå med normal sexuell sådan kan man finna i Flora Nordica, General fortplantning. Volume (Jonsell & Karlsson 2004) där samtliga nordiska endemer (utom de i Hieracium och Fjällviva Primula scandinavica. I de mer Taraxacum) förtecknas, fördelade på länder i vårt oceaniska delarna av Skanderna är denna viva område från Arktis till västra Ryssland och Bal- ganska vittspridd från Rogaland i Norge i söder tikum. Här skall vårt eget land stå i fokus, men till Torne lappmark. Kromosomtalet är 2n = 72. fjällen och Östersjön måste ju ses utanför nations- Arten har inte analyserats med modern metodik, gränserna. men Knaben (1982) gjorde på goda grunder gäl- lande att den är en allopolyploid bildad av diploid Genetiska förutsättningar majviva (Primula farinosa, 2n = 18) och hexaploid Studerar man våra endemiska taxa närmare ser Primula scotica (2n = 54), en endemisk viva i man att vissa förökningssätt är vanliga medan nordligaste Skottland och på Orkneyöarna. De andra, som är mycket vanliga bland våra växtarter förmodade föräldraarterna har idag ingen kon- som helhet, är underrepresenterade. Detta tyder takt, men det kan ha funnits en möjlighet på den på att en evolutionshastighet som inom högst istida Nordsjökontinenten. tiotusen år kan leda till vad vi kan erkänna som Delar av Nordsjöns botten, som idag ligger på taxa bara är möjlig under vissa förutsättningar. De bara några tiotal meters djup, har under senaste viktigaste av dessa är allopolyploidi, hybridisering, istiden tidvis utgjort isfritt land med troligen apomixis och ekotypbildning. Vi skall se på ett tundraartad flora. Där kan två vivearter ha mötts antal exempel ur varje grupp. och bildat den tredje (Hultgård 1990). På Norges
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 15 JONSELL
Figur 1. Hälle bräckan finns bara i Sverige och Norge i hela världen. Den har uppstått ur en korsning mel- lan den lilla sydliga grusbräckan och den nordliga och mer storväxta klipp- bräckan. – Berga, Närke. Foto: Marga reta Edqvist, 20 maj 2009. Saxifraga osloënsis is endemic to Sweden and Norway. It is an allotetraploid formed from S. tridactylites and S. adscendens.
sydvästhörn (Rogaland) finns isolerade förekom- Gotländsk nunneört Corydalis gotlandica. Först ster av ett antal fjällväxter som kan tänkas ha i sen tid urskildes denna art (Lidén 1991, 2001), invandrat från Nordsjökontinenten och bland som är en allotetraploid (2n = c:a 30) uppbyggd av dem kan ha funnits den nybildade fjällvivan. Att de diploida (2n = 16) smånunneört C. intermedia arten är skandinavisk endem är ställt utom tvivel, och stor nunneört C. solida. Den är bara känd däremot är uppkomsthistorien en hypotes. från Karlsöarna och ett område på västra Gotland från Eskelhems till Västergarns socknar. Den Blockhavsdraba Draba cacuminum. Sällsynt växer i kulturpräglat landskap och har rimligtvis förekommer denna art i två begränsade högfjälls- uppstått sedan detta formats, under neolitikum områden, dels i de centralnorska fjällen (Finse, (yngre stenålder) eller senare. Jotunheimen, Dovrefjell, Trollheimen), dels i södra Nordland (Okstindarne, Svartisen), varifrån Hällebräcka Saxifraga osloënsis. Hällebräckan den når in i Lycksele och Lule lappmarker (Suli- (figur 1) finns i ett smalt band från Oslotrakten telma). Den växer framför allt i det mellanalpina i väster till norra Roslagen i öster, dock långt bältet, men når så högt som 2000 meter över ifrån sammanhängande. Den är en allotetraploid havet. (2n = 44) uppbyggd av grusbräcka S. tridactylites De två populationerna betraktas som olika och klippbräcka S. adscendens, båda diploider underarter (Elven & Aarhus 1984), i söder ssp. (2n = 22) (Knaben 1954, Brochmann m.fl. 1996). cacuminum (blockhavsdraba), i norr ssp. angusti Föräldra arterna växer idag i huvudsak söder carpa (smaldraba). Arten är en allo-oktoploid respektive norr om hällebräckans utbrednings (2n = 64) som enligt Brochmann m.fl. (1992) upp- område. kommit med norskdraba D. norvegica (2n = 48) Den zon där hällebräckan förekommer som den ena föräldraarten och kanske alpdraba utgjorde ett område där landisens avsmältning för D. fladnizensis(2n = 16) som den andra. De två en tid stannade upp. Änd- och randmoräner bil- underarterna har säkert uppstått oberoende av dades och stora områden med pionjärvegetation varandra. bör ha förekommit. Sådana dynamiska miljöer är
16 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM gynnsamma för artbildning och det är frestande räknas som avgränsade taxa är förstås inte alltid att anta att hällebräckan uppstod i varje fall i tidig särskilt klar. Jag skall ge ett par exempel, men fler postglacial tid. Hur dess växtplatser då kan ha sett skulle kunna nämnas. ut kan vi förstås inte veta med bestämdhet; nu Oppdalsbräcka Saxifraga ×opdalensis är en växer den främst på basrika bergknallar i odlings- korsning mellan knoppbräcka S. cernua och snö- landskapet. bräcka S. rivularis, som uppkommit på några plat- ser i Skanderna, och dessutom på Svalbard där för- Grustrav Arabidopsis suecica. Också uppkomsten äldraarterna också förekommer. Oppdalsbräckan av denna art kan vi möjligen förknippa med rand- har spritt sig självständigt, även om den inte fått moräner under inlandsisens avsmältningsskede, vidsträckt utbredning. kanske i sydöstra Finland där den ännu har en del De vitt åtskilda populationerna måste ha mera naturliga växtplatser.. Den växer idag mest bildats oberoende av varandra, men får likafullt på vissa typer av grusig eller sandig kulturmark i räknas till samma taxon. Det måste också gälla rätt stora delar av Sverige och Finland, i vårt land Svalbardspopulationen som betraktats som ett särskilt på grusiga banvallar. eget taxon, svalbardsbräcka S. ×svalbardensis, även Grustrav kan betraktas som en allotetraploid om den uppstått ur helt andra och kanske avvi- (2n = 26) fastän föräldraarterna har olika kromo- kande populationer av knopp- och snöbräcka. Om somtal: backtrav A. thaliana (2n = 10) och sand- man ska vara noga är alltså S. ×opdalensis inte en trav A. arenosa (2n = 16, 32) (O’Kane m.fl. 1996). skandinavisk endem och den kanske kan komma Den senare har alltså två kromosomtalsraser och att upptäckas även i andra delar av föräldraarter- teoretiskt sett kan vilken som helst av dem ha nas utbredningsområde. byggt upp grustraven, kanske båda, eftersom vi Två varandra närstående fjällgräs vill jag också mycket väl kan tänka oss ett multipelt ursprung ta som exempel på denna typ, nämligen härjedals- av allopolyploider. De kan ha bildats på skilda håll gröe Poa ×herjedalica och jämtlandsgröe P. ×jemt vid skilda tillfällen. landica. I likhet med många andra fjällgräs bildar Både hällebräckan och grustraven har uppen- de groddknoppar i småaxen, de är vad man brukar barligen bildats i ett öppet naturligt landskap rikt kalla vivipara. Båda har bildats ur korsningar på ståndorter möjliga att kolonisera. När skogen med fjällgröe P. alpina, som är allmän över hela slöt sig blev de hårt trängda men fick efter hand fjällkedjan. Härjedalsgröe har som andra förälder nya möjligheter i kulturlandskapet. nordgröe P. pratensis ssp. alpigena, en i fjällen vitt- spridd ras av ängsgröe. Härjedalsgröe är vida men Hybrider glest spritt i fjällen och ganska variabelt. Det har I det föregående talade vi om ett speciellt slags säkert uppstått många gånger, men förtjänar trots hybrider bildade genom förmering av kromosom- allt att betraktas som ett endemiskt taxon. uppsättningar. Också hybrider bildade på vanligt Mycket mer enhetligt är jämtlandsgröet, där sätt, alltså där avkomman har föräldraarternas det ganska sällsynta vekgröet P. laxa ssp. flexuosa kromosomtal eller där till exempel en triploid utgör den andra föräldern. Vekgröe växer bara i avkomma uppstått från kombinationen av en de södra fjälltrakterna, mest kring toppar, och diploid och en tetraploid förälder, kan få självstän- jämtlandsgröet har också inskränkt utbredning. dig spridning och en utbredning oberoende av för- Men det förekommer också i Skottland och på äldraarterna. Sådana hybrider saknar i regel funge- Island och är alltså inte en skandinavisk, utan en rande sexualitet utan måste ha en effektiv vegetativ nordvästeuropeisk endem. förökning, till exempel i form av groddknoppar. Individ från de olika områdena har identiskt Bara ett fåtal sådana hybrider har i Skandina- utseende och man har därför velat anta att detta vien en sådan grad av oberoende att de kan räknas taxon måste ha uppstått vid ett tillfälle före den som självständiga taxa och därmed få en plats senaste istiden och då spritts till sitt nuvarande bland endemerna. Gränsen mot vad som skall område. Det skulle betyda att den överlevt senaste
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 17 JONSELL istiden i vart och ett av delområdena (Nannfeldt kommer såväl i Östersjöområdet som i södra och 1937). Sentida studier utesluter emellertid inte ett västra Norge och har troligen uppstått var för sig multipelt ursprung (Brysting m.fl. 1997). i de skilda områdena. Man vet tämligen säkert att Jag har velat ta upp jämtlandsgröet här för att båda är uppbyggda av genuppsättningar som finns visa hur frågan om vår floras istidsöverlevnad kan hos de sexuella arterna rönn S. aucuparia och belysas genom endemiska fjälltaxa. vitoxel S. aria i olika kombinationer, vilket gör att fagerrönnen är mer lik rönn än vad finnoxel är. Apomikter Också vanlig oxel S. intermedia är en apomikt, Utan jämförelse talrikast bland våra endemiska som nära nog är nordisk endem. Den har av allt taxa är apomikterna, alltså de som bildar frö utan att döma uppstått som en allopolyploid kombine- sexuell process. Den stora majoriteten är vad vi rad av rönn och den likaledes sexuella tyskoxeln brukar kalla småarter (microspecies) urskiljbara S. torminalis, men som istället för att fungera på någon eller kanske ett par små detaljer, som sexuellt blivit apomikt. Förekomsten i Estland, dock är konstanta på grund av att dessa småarter liksom en sentida i Skottland, beror nog på fågel- inte kan hybridisera med varandra. Trots att de spridning eller människan. Det verkar signifikant formellt betraktas som arter, är de biologiskt sett att dessa tre Sorbus-endemer har sin tyngdpunkt i enheter på lägre nivå, närmast ett slags stabilise- det dynamiska mellansvenska–sydnorska område, rade genotyper. De bör därför inte räknas med i där också hällebräckan bildades. diskussioner angående endemantal, särskilt inte Också andra rosacésläkten innehåller apomik- om man vill jämföra med endemism i andra områ- tiska endemer av högre dignitet: daggkåporna den. Alchemilla, oxbären Cotoneaster och därtill back- Apomikterna förekommer inom några få grup- fingerört Potentilla sterneri i Sydöstsverige, fram- per: hökfibblornaHieracium med cirka femtusen för allt Öland och Gotland (förut P. sordida, se beskrivna, troligen endemiska, småarter i Norden, Gregor & Karlsson 2007). maskrosorna Taraxacum med cirka tusen samt Bland daggkåporna finns några endemer i fjäl- majsmörblommorna Ranunculus auricomus agg. len: tärnadaggkåpa Alchemilla taernaënsis, några med över sexhundra arter. Stångfibblorna Pilosella ännu inte regelrätt beskrivna (norsk daggkåpa och kombinerar apomixis och sexualitet, vilket gör att oljedaggkåpa) och som mest spektakulär norddals- de taxonomiskt måste bedömas på helt annat vis; daggkåpan A. semidivisa, som bara växer i trakten Tyler (2001) räknar med endast tre för Norden av Ålesund på norska Vestlandet. Den har säkert endemiska taxa. Också björnbären Rubus sub uppstått genom korsning mellan någon form av genus Rubus är kända för sina apomiktiska små fjälldaggkåpa A. alpina och någon art bland de arter, särskilt krypbjörnbären (sect. Corylifolii), vanliga daggkåporna, och är en parallell till den men bara elva björnbär är nordiska endemer. på Färöarna och östra Island vittspridda färö- Medan dessa svärmar av småarter i regel daggkåpan A. faeroënsis (Ericsson 2004). Såvitt uppstått genom mutationer i enstaka anlag har vi vet är alla dessa daggkåpor apomiktiska, men apomikter av högre dignitet (bland t.ex. oxlarna sexualitet måste ha förekommit i tidigare skeden, Sorbus och daggkåporna Alchemilla) ett ursprung och kan i och för sig om än sällsynt förekomma i hybrider som undgått sterilitet genom förmågan än idag. att bilda frö på asexuell väg. Sådana apomikter Ett par orkidéer kan också nämnas. Brunkul- blir då mer jämförbara med de taxa vi ovan talat lan Gymnadenia nigra är inskränkt till Jämtland, om. samt Centralnorge och Troms fylke. Den är en Flera exempel finns i släktet Sorbus med apomiktisk triploid med sexuella släktingar i åtminstone sju endemer i Norden, dock ingen ute- Alperna. Närstående men omdiskuterad till sitt slutande svensk. Flertalet hör hemma i Västnorge, ursprung är det apomiktiska taxon som kom- men rätt välkända arter är finnoxelSorbus hybrida mit att kallas brudkulla G. runei och som tycks och fagerrönn S. meinichii. Båda arterna före- ha uppstått lokalt i Lycksele lappmark. Den är
18 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM
tetraploid (2n = 80) och det mesta tyder på att den är en kombination av den triploida brunkullan (2n = 60) och den diploida brudsporren G. conop sea (2n = 40) (Hedrén m.fl. 2000), som fortplantar sig apomiktiskt.
Ekotyper Begreppet ekotyp myntades av den svenske gene- tikern Göte Turesson (1922, 1925) för populatio- ner inom en art som är genetiskt anpassade till speciella miljöer och i sitt utseende bär spår av detta. Det klassiska exemplet, en av flera arter som Turesson undersökte, är flockfibblanHieracium umbellatum, sexuell i motsats till flertalet i sitt släkte. I mer extrema miljöer, till exempel rörliga dyner, sandfält och exponerade strandklippor, har den bildat populationer som avviker starkt från artens huvudform och som behåller dessa avvi- kande drag vid odling. Under starkt selektionstryck och effektiv iso- lering från andra populationer inom en art kan man tänka sig att ekotyper kan komma utvecklas Figur 2. Gultåtel hittas bara runt Bottenhavet och till populationer värda att beskrivas som egna taxa vid nordligaste Östersjön. Förmodligen har den – varieteter, underarter eller till och med arter. utvecklats här som en anpassning till den speciella Många av våra endemer torde ha denna bakgrund, miljön under de senaste tiotusen åren. – Storön, framför allt dem vi finner i mer extrema miljöer Norrbotten. Foto: Margareta Edqvist, 17 juli 2003. som Östersjöns landhöjningsstränder eller Ölands Deschampsia bottnica is endemic to the shores around the Bothnian Sea. och Gotlands kalkhällar. Dessa ekotyper har i allmänhet samma kromosomtal som arten i övrigt och är därför inte genetiskt isolerade från denna. anpassats till den dynamiska strandmiljön. Den Det är ekologisk och geografisk distans i förening står nära tuvtåteln och de bildar ofta hybrider, med ett specifikt selektionstryck som vidmakthål- men dessa är inte konkurrenskraftiga i gultåtelns ler dessa taxa. Av alla taxa av detta slag som finns extrema ekologiska nisch. att diskutera skall jag här bara ta upp några få, Ett annat Östersjöexempel är småsvaltingen som i regel erkänns som arter. Ännu några exem- Alisma wahlenbergii (se bild på s. 3) som med all pel nämns i avsnitten om Östersjön och Öland/ sannolikhet har utvecklats postglacialt, eller kan- Gotland nedan. ske senglacialt, från grässvalting A. gramineum, Ett av de tydligaste fallen är gultåteln en ganska vitt spridd sötvattensart i bland annat Deschampsia bottnica (figur 2), som är en karak- Central- och Östeuropa (Jacobson & Gustavsson tärsväxt på exponerade grus- och stenstränder 2003). Småsvaltingen växer i innersta Bottenviken, vid Bottenhavet, i den mestadels översvämmade i Mälaren samt i innersta Finska viken (i Ryss- strandzonen mellan högsta och lägsta vatten- land). Den växer och även blommar under vatten- nivån. Gultåteln har nära släktingar – var och en ytan och Jacobson & Gustavsson (2003) håller för med begränsad utbredning vid Norra ishavet och troligt att den uppstått i östra Finska viken som österut till Alaska – och är kanske en del av en en brackvattenekotyp av den mer högvuxna gräs- vittutbredd art som kommit att isoleras i Öster- svaltingen som blommar ovan vattenytan. Mäla- sjöbäckenet under något postglacialt skede och ren var ännu för drygt tusen år sedan en havsvik
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 19 JONSELL
gotlandica (figur 3) som hittas vid många axagkärr. Ekotypbildningen ger alltså denna ögontröstart som helhet ett brett ekologiskt spektrum. En endemisk ögontröst av högre dignitet är endemisk för innersta Bottenvikens strandängar, nämligen strandögontröst Euphrasia bottnica. Den avviker från alla andra ögontröstarter i Nor- den och påminner närmast om ett par kanaden- siska arter. Kanske är den en rest av en före den senaste istiden vittutbredd art som från ishavs- stränderna koloniserat Östersjöområdet och nu bara finns som en relikt vid Bottenviken.
Endemrika områden Inledningsvis nämnde jag tre områden i vårt land med jämförelsevis högt endemantal: fjälltrakterna, Östersjöstränderna och Öland/Gotland. Många av exemplen ovan hör hemma i något av dessa områden, men jag skall ändå belysa dem särskilt med hjälp av ännu några exempel.
Fjällen (Skanderna) Totalt räknar vi för närvarande 47 endemiska taxa Figur 3. Vätögontröst är en särpräglad varietet i fjällen, av vilka alla utom brudkullan (se ovan) av den vanliga ögontrösten. Den är färgad helt i finns i Norge, men endast 27 i Sverige (Jonsell rödbrunt. – Möckelmossen, Stenåsa, Öland. Foto: & Karlsson 2004). I det föregående nämndes Thomas Gunnarsson, 25 juli 2009. fjällviva och blockhavsdraba, två gröen och en Euphrasia stricta var. gotlandica is endemic to calcar bräcka. Också tärna- och norddalsdaggkåporna, eous vernal pools on Öland and Gotland. samt brun- och brudkulla förs hit även om de hör hemma i fjälltrakternas kulturlandskap. med brackvatten och dagens sjövatten har ännu så Ytterligare tre sexuella endemiska fjälltaxa hög elektrolythalt att småsvaltingen kan leva kvar. brukar ges rang av arter: fjällbläraSilene wahlber En biologisk växtgrupp med stor benägenhet gella, tromsögontröst Euphrasia hyperborea och att utveckla ekotyper är halvparasiterna inom gaissakattfot Antennaria nordhageniana. Den sist- släkten som Euphrasia (ögontröst), Odontites (röd- nämnda finns endast på norska Finnmarksvidda toppor) och Rhinanthus (skallror). Dessa vanligen och står mycket nära fjällkattfoten Antennaria annuella växter har – speciellt i det gamla odlings- alpina. landskapet – bildat ekotyper anpassade till olika Fjällbläran tillhör en grupp med flera arter i brukningsregimer, särskilt ängsslåtter, som kräver det cirkumpolära området, varav en sällsynt i tidigblommande former. Skandinavien, polarblära Silene involucrata ssp. Ett exempel är svensk ögontröst Euphrasia tenella. Fjällbläran är betydligt vanligare och stricta var. suecica som är helt bunden till ängen bicentrisk i fjällen, alltså med ett nordligt och ett på Gotland och måste ha uppstått där under den sydligt utbredningsområde, skilda åt av en bred tid som detta bruk förekommit, alltså under de utbredningslucka mellan norra Nordland/Pite senaste tretusen åren. Men också i andra miljöer lappmark och Sør-Trøndelag. Dessutom finns ett kan dessa halvparasiter bilda ekotyper, såsom den par förekomster på norra Kolahalvön, men den är öländsk/gotländska vätögontrösten E. stricta var. likafullt endem för Fennoskandien.
20 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM
Fjällbläran blommar nära nog kleistogamt (med slutna blommor) och den därav följande långt gångna självbefruktningen har säkert befrämjat utvecklingen till egen art. Ur vilken art den kan ha utvecklats är dock inte känt. Bicentriska arter betraktades tidigare som starka kandidater till istidsöverlevnad och fjällbläran som växer till nära 2000 meters höjd och nu sak- nar någon verkligt nära släkting i Fennoskandien vore en av de mest tänkbara. Nyssnämnda polar- bläran är tetraploid (2n = 48) vilket försvårar tan- ken på att den skulle gett upphov till den diploida (2n = 24) fjällbläran. Figur 4. Laestadiusvallmo i frukt på Markusfjellet, Tromsögontrösten uppges som fennoskandisk Troms, Norge. Utmärkande för denna underart är endem (bl.a. av Jonsell & Karlsson 2004) men de kapslarnas mycket mörka, något utstående taxonomiska osäkerheterna i släktet gör kanske borst, de ganska platta märkesskivorna samt att detta tveksamt. Lid & Lid (2005) anger den som kapslarna är bredast ovan mitten. Foto: Bengt Jonsell, ”truleg nordlig eurasiatisk”. 28 juli 1996. Värd att nämna bland fjällendemer är också Papaver radicatum ssp. laestadianum is endemic to a lappviolen Viola rupestris ssp. relicta. Den växer small area in northernmost Sweden and Norway. geografiskt helt skild från huvudrasen (sandviol ssp. rupestris) på dolomitkalk i norra delen av fjäll- Skanderna, vilka Knaben (1959a) fördelade på kedjan samt på ett par isolerade lokaler längre mot 13 taxa, flertalet betecknade som underarter och söder. Särskilt intressant är den nyupptäckta före- alla endemiska för Skandinavien. Ännu Nilsson komsten i Trollkyrkjamassivet nära kusten i Møre (2001) behöll i huvudsak denna taxonomi, som og Romsdal fylke (Nordal m.fl. 2005). byggde på uppfattningen att de kunde skiljas på Jalas (1950) som först beskrev lappviolen små men distinkta karaktärer som i sin tur borde betraktade den som en otvetydig istidsöverlevare. ha krävt lång tids isolering på istida nunataker för Molekylära studier har dock på sistone visat att de att manifesteras. isolerade populationerna i norra England (i York- Solstad m.fl. (2003) har grundligt reviderat shire, på den märkliga Teesdale ”sugar limestone”) denna uppfattning. På grundval av enzym har specifika enzymmönster gemensamt med variationen inom och mellan de nordiska popu- lappviolen (Nordal & Jonsell 1998, Jonsell m.fl. lationerna fann de att variationen var ringa och 2000, Nordal m.fl. 2005). Det är frestande att snarare större inom populationer än mellan dem. anta att lappviolen eller en nära föregångare varit Hade de varit isolerade genom en istid borde tyd- en tidig invandrare till västra Norge. liga geografiska mönster ha uppstått. Slutligen bland fjällväxterna måste något sägas De många underarterna inom fjällvallmon om fjällvallmon Papaver radicatum. Differentie- slopades därför så när som på en, laestadiusvallmo ringen inom denna art i de skandinaviska fjällen, ssp. laestadianum (figur 4), som avviker genom att både morfologiskt och cytologiskt, har spelat vara oktoploid (2n = 56) medan alla andra popu- större roll än någon annan växtgrupp för diskus- lationer är dekaploida (2n = 70). Laestadiusvallmo sionen om istidsöverlevnad. (Nordhagen 1932, är alltså endem för sitt lilla område kring fjället Knaben 1959a, b). Pältsa och några fjäll i Norge på gränsen mellan Fjällvallmon, som också växer också på Island, Torne lappmark och Troms fylke. Dessutom har Färöarna och troligen också utanför Norden, vi i Nordnorge två endemiska underarter inom är bicentrisk och därtill uppsplittrad på uppåt andra närstående och i Arktis vittspridda arter: ett tjugotal från varandra isolerade grupper i talviksvallmo P. lapponicum ssp. kvaenangense
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 21 JONSELL
spelar fröförökning mycket större roll i denna miljö än i stabilare ekosystem som till exempel skogsmark, vilket främjar den genetiska differen- tieringen. På de flackaste stränderna kan vegeta- tionszonerna avlösa varandra inom ett årtionde (Ericson 1980), frånsett att en del djuprotade, långlivade arter kan leva kvar. Tidvattnet är ju i Östersjön helt försumbart, medan årstidsbundna växlingar i vattenståndet är mycket viktiga. I synnerhet är nästan årsvissa extremlågvatten i maj–juni av så stor betydelse för groning och etablering att vårgroende former av annars höstgroende arter tycks ha uppkommit (se exempel nedan). Höstgroende former lever farligt, emedan ungplantorna riskerar att utplånas av de regelbundna högvattnen och den iserosion som ofta följer. Flera faktorer ökar områdets ekologiska mångfald och därmed förutsättningarna för upp- komsten av ekotyper: den brutna strandlinjen med skärgårdar ger stränder med starkt skiftande exposition, från ytterst utsatta blockstränder till mot vågsvall skyddade vikar med gyttjerika Figur 5. Bottenviksviva är en endemisk varietet av sedimentstränder. Salthalten sjunker från cirka strandviva som finns vid Norra ishavet. – Granhol- 0,6 procent i Ålands hav till 0,1 procent i inre men, Norrbotten. Foto: Margareta Edqvist, 3 juni 2010. Bottenviken. Östersjöns föregångsstadier har haft Primula nutans var. jokelae is endemic to shores around the Bothnian Bay. skeden med såväl sött som betydligt saltare vatten än idag, senast Litorinahavet för ungefär sjutusen år sedan. Också moränens kalkhalt varierar starkt och, om vi också räknar med förekomster på Kola- från extrem kalkrikedom vid södra Bottenhavet halvön, tanavallmo P. dahlianum ssp. dahlianum. till kalkfattigdom i Bottenviken, vilket är särskilt betydelsefullt på sedimenstränderna. All denna Östersjöområdet variationsrikedom gör att många arter kan bilda Det norra Östersjöområdet från Stockholmstrak- ekotyper som i sin tur kan utvecklas till mikro- ten och Åland till innersta Bottenviken präglas endemer. av kraftig landhöjning. Vid södra Bottenhavet I det föregående nämndes några baltiska ende- och norr om linjen Umeå–Vasa är landet mycket mer (gultåtel, småsvalting och strandögontröst). flackt, vilket resulterar i en särdeles snabb strand- På grusiga stränder i nordligaste Bottenviken förskjutning. Det kan röra sig om tre till fem växer en form av fältmalört Artemisia campest meter på ett årtionde, eller mer än så där til�- ris, som i regel betraktas som underart av denna, landningen förstärks av utmynnande vattendrag nämligen bottnisk malört A. campestris ssp. bott (Ericson 1980). nica. Fältmalörten är normalt ingen strandväxt I denna dynamiska situation, som innebär att och finns som spontan inte norr om Gävletrakten. naturliga pionjärmiljöer ständigt vidmakthålls, är Troligast har den bottniska sitt ursprung i det det rimligt att föreställa sig att starkt selekterande arktiska taxon av fältmalörtkomplexet, ssp. borea krafter verkar på strandväxternas förmåga till lis, som växer vid Norra ishavet. I något tidigt kolonisation av nya områden. Också för perenner postglacialt skede kan en population av denna
22 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM
Figur 6. Näbbtrampört känns igen på de långt utskjutande frukterna. Den är vanligast på Gotland men är överallt säll- synt. Utbredningen är nordisk: från Syd- västnorge och Jylland i väster till Estland i öster.– Alvara strand, Böda, Öland. Foto: Thomas Gunnarsson, 6 augusti 2010. Polygonum oxyspermum is a Nordic endemic growing on sandy or gravelly sea shores. It has the majority of its localities on Gotland.
ha isolerats i det vidsträckta havsområde som ning att skaffa – den är där obetydlig eller obefint- avsnördes från Ishavet och med tiden krympte till lig. Det rör sig i flera fall om former som isolerats Bottenviken. och differentierats från arter i Nordsjöområdet Det finns paralleller till detta, till exempel och vid Norska havet, kanske i samband med inom strandvivan Primula nutans, som finns utsötningen efter Litorinahavets tid. Man kan vid Norra ishavet men har en endemisk varietet peka på baltisk strandmalört Seriphidium mariti (bottenviksviva var. jokelae; figur 5) vid innersta mum ssp. humifusum och baltisk marviol Cakile Bottenviken. maritima ssp. baltica. I mellersta Östersjöområdet finns ett antal Mest remarkabel bland dessa är kanske den endemer och jag skall nämna två. Karaktärsväxt sällsynta näbbtrampörten Polygonum oxysper för strandängar vid södra Bottenhavet är den mum (figur 6) som har ett par närstående taxa vid endemiska strandmyntan Mentha aquatica ssp. Västerhavet. Dess tyngdpunkt förefaller att vara litoralis. En bred utbredningslucka skiljer den på Gotland, men den finns sparsamt österut till från den sydsvenska huvudarten, vattenmynta Estland och västerut till Sydvästnorge och Jylland. M. aquatica ssp. aquatica. Strandmyntan har Förekomsterna är obeständiga i själva strandlinjen paralleller i några sydsvenska arter (till exempel på svallade och omrörda sand- och grusstränder. hampflockel och lundskafting) som har ytterst Den är alltså strängt taget ingen Östersjöendem rika men isolerade populationer vid södra Botten- men väl en nordisk sådan. havet, som dock inte differentierats mot särskilda Vårgroende annueller inom normalt höst taxa. De tre nämnda är alla senblommande och groende taxa finner man särskilt i de halvparasi- bör behöva själva kustbandets jämförelsevis varma tiska och mykotrofa släktena ögontröst, rödtoppor höstklimat för att få moget frö. och gentianellor. En ännu obeskriven varietet av Vid Ålands hav och norra Östersjön och vidare fjällögontröst Euphrasia frigida är mycket vanlig österut över Åland är smalbladig strandveronika vid södra Bottenhavet. Veronica longifolia var. maritima en prydnad på strandklippor och grusstränder. Också i det fal- Öland och Gotland let är huvudformen sydlig i vårt land, fast längre Kalköarna i Östersjön är ännu ett, med våra mått norrut ofta spridd från trädgårdsodling. På exem- mätt, viktigt endemområde. Den geografiska pelvis Väddö vid Roslagskusten finns tydliga mel- isoleringen och kanske ännu mer berggrundens lanformer mellan var. maritima och axveronika särprägel har medfört differentiering mot speciella V. spicata på urkalkklipporna. taxa. På Öland och Gotland finns sammantaget Också i södra Östersjöområder finns några ett tjugotal endemiska taxa, av vilka ungefär fem endemiska taxa, som dock inte har med landhöj- är unika för endera ön medan ett tiotal förekom-
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 23 JONSELL
Figur 7. Ölandssolvända är en av karaktärsarterna för alvarmarkerna på Öland. Pollendiagrammen avslö- jar att efter landisens avsmältning, innan skogen slöt sig, var den vida spridd också på skandinaviska fast- landet. – Stora Alvaret, Gösslunda, Öland. Foto: Margareta Edqvist, 27 maj 2005. Helanthemum oelandicum ssp. oelandicum is only found on Öland. mer på båda. Dessutom har en del mer vittspridda utbredd också på skandinaviska fastlandet (Berg- nordiska endemer viktiga delar av sin utbredning lund 1966). på Öland/Gotland – backfingerört, finnoxel och Ölandsmåra Galium oelandicum tillhör ett fagerrönn nämndes ovan, samt havsstrandsväx- komplex av arter kring parkmåran G. pumilum, terna näbbtrampört, baltisk marviol och baltisk som är kulturspridd, medan några för Norden och malört. Västeuropa endemiska arter i detta komplex har Många arter på alvarmarkerna, både endemer begränsade utbredningar i mer ursprungliga mil- och andra, har troligtvis där reliktförekomster jöer. Ölandsmåran kan bara i små detaljer skiljas efter vidsträcktare utbredningar i Norden i ett från de andra arterna i komplexet. Den är mycket tidigt postglacialt skede. Flera sådana endemer allmän på de öppna öländska alvaren. finns bara på Öland och jag tar upp de tre vikti- Alvarmalört Artemisia oelandica (figur 8) är gaste, alla bundna till alvarmark: närmast ett stäppelement och förbunden med den Ölandssolvändan Helianthemum oelandicum sydosteuropeiska och centralasiatiska A. laciniata, ssp. oelandicum (figur 7) är på underartsnivå en under vilken den stundom räknas som underart. öländsk endem, men arten finns på spridda ställen Den bildar täta, sparsamt blommande mattor där från Brittiska öarna till Nordafrika och Kaukasus. kalkhällen täcks av ett tunt lager sandig eller gru- Den uppträder i två morfer med olika blomnings- sig morän. strategier, äkta och filthårig ölandssolvända (var. Några alvarendemer finns också på Gotland, oelandicum och var. canescens; Widén 1980, 2010). exempelvis bågsvingel Festuca rubra ssp. oelan Pollendiagram visar att den innan skogen slöt dica (ibland som egen art) med grönblå, bågiga sig – alltså för cirka tiotusen år sedan – var vida skott på den öppna kalkhällen. Endemiska
24 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) ENDEMISM dvärgformer av klofibblaCrepis tectorum växer allmänt på båda öarnas alvarmarker, men anses utgöra skilda taxa (på Öland alvarfibbla ssp. pumila, på Gotland hällfibbla ssp. tectorum var. glabrescens), som sannolikt uppkommit parallellt på de två öarna ur vanlig klofibbla (Andersson 1990). Bland Gotlands egna endemer kan nämnas gotlandssippan Pulsatilla vulgaris ssp. gotlandica, som växer här och var på hällmarker med gles tall- skog i Ardre och närliggande socknar på sydöstra Gotland. Den gör intryck av en övergångsform mellan svenska fastlandets backsippa (ssp. vulga ris) och underarten ssp. grandis, som växer i Balti- kum (Lindell 2001). Nära nog gotländsk endem är kalknarven Are naria gothica, som är ganska vanlig på alvarmark över hela ön, men därtill förekommer på den ytterst begränsade alvarmarken Österplana hed på Kinnekulle. Utbredningsbilden pekar mot att Figur 8. Alvarmalört är en vacker malörtsart som den är en senglacial relikt som bara lever kvar i bara finns på Öland. – Skarpa Alby, Gårdby, Öland. dessa två områden. Dock har en form känd från Foto: Thomas Gunnarsson, 8 september 2007. bara en lokal i schweiziska Jurabergen förts till Artemisia oelandica is only found on Öland. Some kalknarven som en särskild varietet (A. gothica times it is considered a subspecies to the SE Euro var. fugax). Taxonomin i denna artgrupp (vanligen pean A. laciniata. kallad A. ciliata-komplexet) är dock inte slutgiltigt utredd. I varje fall på varietetsnivå är kalknarven Citerad litteratur en svensk endem. Andersson, S, 1990. A phenetic study of Crepis tectorum in Fennoscandia and Estonia. – Nord. J. Bot. 9: 589–600. Men det är inte alltid som våra endemer får Berglund, B. E. 1966. Late-Quaternary vegetation in east- behålla sin status. Ett exempel är alvarstånds Jaco ern Blekinge, south-eastern Sweden. A pollen-analytical baea vulgaris ssp. gotlandica, som betraktats som study. I. Late-glacial time. – Opera Bot. 12: 1. Brochmann, C., Soltis, P. S. & Soltis, D. E. 1992. Multiple endemisk för Öland och Gotland, på alvarmark origins of the octoploid Scandinavian endemic Draba och i kalktallskogar. Man har dock nyligen med cacuminum: electrophoretic and morphological evidence. molekylär metodik funnit att former i Öster – Nord. J. Bot. 12: 257–272. rike, Grekland och Ryssland tillhör samma klad Brochmann, C., Nilsson, T. & Gabrielsen, T. 1996. A classic example of postglacial allopolyploid speciation re-exam- (släktskapsgren) som de öländska och gotländska ined using RAPD markers and nucleotide sequences: och därför bör föras till samma taxon som dessa Saxifraga osloënsis (Saxifragaceae). – Symb. Bot. Ups. (Wysk m.fl. 2009). Detta faller i så fall väl in i det 31(3): 75–89. Brochmann, C., Gabrielsen, T. M., Nordal, I. m.fl. 2003. sydöstliga, kontinentala floraelement som redan är Glacial survival or tabula rasa? The history of North så rikt företrätt på dessa öar. Atlantic biota revisited. – Taxon 52: 417–450. Detta är ett exempel på att vår kärlväxtflora Brysting, A. K., Elven, R. & Nordal, I. 1997. The hypoth- och dess relationer med omvärlden ännu är långt esis of hybrid origin of Poa jemtlandica supported by morphometric and isoenzyme data. – Nord. J. Bot. 17: ifrån fullständigt klarlagda. Framför allt har 199–214. mycket få fall belysts med molekylära metoder. Elven, R. & Aarhus, A. 1984. A study of Draba cacuminum När dessa mer och mer kommer att tillämpas (Brassicaceae). – Nord. J. Bot. 4: 425–441. Ericson, L. 1980. The downward migration of plants on a får vi räkna med omprövningar också bland våra rising Bothnian sea-shore. – Acta Phytogeogr. Suec. 68: övriga endemiska taxa. SBT. 61–72.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 25 JONSELL
Ericsson, S. 2004. An Alchemilla of the series Splendentes sect. Meconella (Papaveraceae) and taxonomic implica- (Rosaceae) discovered in Norway. – Nord. J. Bot. 22: tions. – Bot. J. Linn. Soc. 143: 255–269. 673–678. Turesson, G. 1922. The genotypical response of the plant Gregor, T. & Karlsson, T. 2007. Potentilla sterneri species to the habitat. – Lund. (Rosaceae) a “new” species from Sweden. – Ann. Bot. Turesson, G. 1925. The plant species in relation to habitat Fenn. 44: 379–388. and climate. – Hereditas 6: 147–236. Hedrén, M., Klein, E. & Teppner, H. 2000. Evolution of Tyler, T. 2001. Förslag till ny taxonomisk indelning av polyploids in the European orchid genus Nigritella. – stångfibblorna Pilosella( ) i Norden. – Svensk Bot. Phyton (Horn) 40: 239–275. Tidskr. 95: 30–67. Hultgård, U.-M. 1990. Polyploidy and differentiation in N Widén, B. 1980. Flowering strategies in the Helianthemum European populations of Primula subgenus Aleuritia. – oelandicum (Cistaceae) complex on Öland (Sweden). – Sommerfeltia 11: 117–135. Bot. Not. 133: 99–115. Jacobson, A. & Gustavsson, L. 2003. Genetic differentiation Widén, B. 2010. Cistaceae. – I: Jonsell, B. & Karlsson, T. and evolutionary history in the closely related aquatic (red.), Flora Nordica 6. Stockholm, s. 53–59. plants Alisma wahlenbergii (Holmb.) Juz. and Alisma Wysk, R., Nordenstam, B., Kadereit, J. W. & Westberg, E. graminseum L. – I: Jacobson, A. Diversity and phylo 2009. The identity and geographical distribution ofJaco geography in Alisma. Avhandling, Ekologiska inst., baea vulgaris subsp. gotlandica, supposedly endemic to Lunds univ., s. 55–71. Gotland and Öland (Sweden) – the importance of mul- Jalas, J. 1950. Zur Kausalanalyse der Verbreitung einiger tiple intraspecific samples. – Taxon 58: 1133–1140. nordischen Os- und Sandpflanzen. – Ann. Bot. Soc. Vanamo 24 (1): 1–322. Jonsell, B. & Karlsson, T. 2004. Endemic vascular plants in Jonsell, B. 2011. Endemism bland svenska kärl- Norden. – I: Jonsell, B. (red.), Flora Nordica, General växter. [Endemism in the Swedish vascular flora.] Volume. Stockholm, s. 139–159. – Svensk Bot. Tidskr. 105: 14–26. Uppsala. ISSN Jonsell, B., Nordal, I. & Roberts, J. 2000. Viola rupestris and its hybrids in Britain, – Watsonia 23: 269–278. 0039-646X. Knaben, G. 1954. Saxifraga osloënsis n. sp., a tetraploid Endemism is weak among Swedish vascular plants, specie of the Tridactylites section. – Nytt Mag. Bot. 3: mainly owing to the destructive latest glaciation. 117–138. There are about 75 endemic taxa (excl. apomictic Knaben, G. 1959a, b. On the evolution of the Radicatum- micro -species) in Sweden, most of which occur in group of Scapiflora papavers as studied in 70 and 56 chromosome species. – Opera Bot. 2(3): 1–74, 3(3): one or more other Nordic country as well. They 1–96. are classified as species, subspecies or varieties in Knaben, G. 1982. Om arts- och rasedannelse i Europa about equal proportions. Three hot spots for end under kvartaertiden. 1. Endemiska arter i Nord-Atlante- emism in Norden can be distinguished: the alpine ren. – Blyttia 40: 229–235. zone of the Scandes, the land uplift shores around Lid, J. & Lid. D. T. 2005 (red. R. Elven). Norsk flora, 7. utgåva. – Oslo. the Baltic Sea, and the limestone islands of Öland Lidén, M. 1991. Notes on Corydalis sect. Corydalis in the and Gotland. The genetic and evolutionary factors Baltic area. – Nord. J. Bot. 11: 129–133. important for Nordic endemism are allopolyploidy, Lidén, M. 2001. Corydalis. – I: Jonsell, B. (red.), Flora Nor- hybridization, apomixis (agamospermy) and ecotype dica 2: 371–377. Stockholm. formation. The allopolyploids are the “strongest” Lindell, T. 2001. Pulsatilla. – I: Jonsell, B. (red.), Flora Nordica 2: 305–310. Stockholm. endemics, but number only five in our flora. Nannfeldt, J. A. 1937. On Poa jemtlandica, its distribution and possible origin. – Bot. Not. 1937: 1–27. Bengt Jonsell är profes- Nilsson, Ö. 2001. Papaver, species 1–4. – I: Jonsell, B. (red.), sor Bergianus emeritus. Flora Nordica 2. Stockholm. Nordal, I. & Jonsell, B. 1998. A phylogeographical analysis Han har framför allt of Viola rupestris: three post-glacial immigration routes forskat om nordiska kärl- into the Nordic area? – Bot. J. Linn. Soc. 128: 105–122. växters systematik och Nordal, I., Jonsell, B. & Marcussen, T. 2005. Viola rupestris: om korsblommiga växter molecular analysis to elucidate postglacial migration in i tropiska områden. Linné western Europe. – J. Biogeogr. 32: 1453–1459. Nordhagen, R. 1932. Studien über die skandinavischen och hans lärjungar har Rassen des Papaver radicatum Rottb. sowie einigen mit Bengt ägnat ett stort denselben verwechselte neue Arten. – Bergens Museums antal skrifter. Årbok 1931, Naturvitenskapelig Rekke 2: 1–50. O’Kane, S. L. Jr, Schaal, B. A. & Al-Shebaz, I. A. 1996. The Adress: Konsumvägen origin of Arabidopsis suecica (Brassicaceae) as indicated 20 B, 756 45 Uppsala by nuclear rDNA sequences. – Syst. Bot. 21: 559–566. E -post: bengt.jonsell@ Solstad, H., Elven, R. & Nordal, I. 2003. Isozyme variation tele2.se among and within North Atlantic species of Papaver
26 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Återupptäckt av en historisk havresamling
Kunskapen om gamla sorter av våra odlade väx- Den allmogegröda vi ändå har i särklass ter är förvånansvärt dålig. Situationen för havre bäst kännedom om är havre Avena sativa, till förbättrades dock i oktober 2009 när Matti stor del tack vare Albert Atterberg. Atterberg Wiking Leino besökte vinden på Naturhisto- (1846–1916) var kemist och jordbruksforskare. riska riksmuseet … Från 1877 och fram till sin död förestod han Kalmar kemiska station och den därtill knutna MATTI WIKING LEINO frö kontrollanstalten. Atterberg intresserade sig särskilt för havre och gjorde flera insamlingsresor antsorter av stråsäd utgjorde basen i allmo- och försöksodlingar. I ett flertal publikationer gens livsmedelsförsörjning under tusentals redogjorde han för sina iakttagelser över lant L år, men när den moderna växtförädlingen havrens olika former, egenskaper och utbredning tog fart i början 1900-talet ersattes de gamla (se Granhall 1938 för en förteckning). sorterna under ett par årtionden av nya. Idag är kunskapen om de grödor som dominerade på fälten ända till för hundra år sedan mycket knapp. Växtförädlingsföretagen gjorde en del insamlingar av lantsorter i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet men endast rester av detta material finns idag bevarat på Nordiskt Genresurscenter (Olsson 1997; figur 1). Vi får därför konstatera att stora brister av såväl biologiskt material som data om vad som odlats var och hur föreligger, något som försvårar möjligheten att förstå eller rekon- struera historiska agrara ekosystem.
Figur 1. Roslags svarthavre (NGB6212), en av få svenska lantsorter som bevarats vid Nordiskt Genresurscenter. Foto: Matti Wiking Leino. The oats ‘Roslags svarthavre’ is one of the few old Swedish landrace crops that have been preserved at the Nordic Genetic Resource Center.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 27 LEINO
Sverige kunde under 1800-talets senare hälft delas in i två havredistrikt, vithavre- och svarthavre området. Vithavren odlades i sydligaste och västra Sverige liksom i Värmland, Dalarna, Hälsingland och i kustområdet mellan Gävle och Sundsvall. Den vithavretyp som var vanligast var den så kallade nordiska vithavren, ibland upp- blandad med spetskornshavre och spethavre. I den norra delen av vithavreområdet odlades även den tidigt mognande kubbhavren. Svarthavren odlades i sydöstra Sverige samt i Mälarlandskapen. Vanligast var den så kallade svenska svarthavren men, särskilt i söder, förekom också svart plymhavre. Den svarta plymhavren var ofta av så kallad Probsteijertyp, ett slag av havre som introducerats från norra Tyskland. På Öland odlades en särskild brunkornig havreform. På 1930-talet undersökte Ingvar Granhall de populationer av lanthavre som utsädesföreningen i Svalöv samlat in mellan 1895 och 1920 (Granhall 1938). Den geografiska fördelningen av dessa prov följde i stort sett den indelning av havretyper som Atterberg gjort, men med tillägg av ytterligare två distinkta typer: den grå gotlandshavren och den nordskandinaviska svarthavren. Dessvärre till- varatogs aldrig de lanthavresorter som Granhall undersökte på Svalöv, utan växtmaterialet släng- des med några undantag så småningom. Såväl Atterberg som Granhall iakttog och beskrev lant- havrestammarnas variabilitet. Lantsorterna var i själva verket att betrakta som populationer med många ingående linjer. En viktig del av Atterbergs studier över lant- havre har dock länge saknats – hans frösamling med prover av de olika havretyperna, den så kal�- lade ”Typsamlingen”. Denna samling donerades 1899 till Kungliga Skogs- och Lantbruksakade- miens museum i Frescati och kom där att sam- manfogas med de övriga stora frösamlingarna vid museet. I den förteckning från tidigt 1900-tal Figur 2. Atterbergs typsamling av havrens varian- som finns över lantbruksakademiens museums ter. Samlingen består av åtta inglasade lådor med föremål finns Atterbergs typsamlingar av korn fack för de olika kärnproverna. Varje prov är inde- och havre listade. lat i fraktioner av ytterkorn, innerkorn, mellankorn I mitten av 1960-talet tvingades museet att eller ensamma korn. Foto: Matti Wiking Leino. Albert Atterberg’s seed collection consists of 168 stänga för att ge plats åt Stockholms universitet samples, each sorted in fractions of different kernel och de flesta föremålen överfördes till Nordiska types from the oat spikelets. museet (Lange 2000). När frösamlingarna för ett
28 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) HAVRESAMLING par år sedan nyinventerades noterades dock att riskt värde, dels innehåller samlingen mängder av Atterbergs typsamlingar dessvärre aldrig verkar kärnprov på lantsorter av havre som sedan länge är nått Nordiska museet (Leino m.fl. 2009). Det utdöda. Drygt fyrtio av proven är svenska lantsor- förmodades att dessa föremål av någon anledning ter med angivet geografiskt ursprung, såsom förkommit i samband med flytten på 1960-talet. ’Gefle spethafre’, ’Nordisk hvithafre från Mora’ I oktober 2009 kom jag så i kontakt med Erik och ’Svart risphafre från Östergötland’. Vidare Åhlander på Naturhistoriska riksmuseet. På ett finns flera lanthavresorter från Norge, Finland av riksmuseets vindskontor fanns flera lådor med och Baltikum representerade, liksom lantsorter fröprover, sedan länge försummade och nu hotade och urval ur lantsorter från många mellaneurope- av destruktion. Lådorna visade sig vara Atterbergs iska länder. typsamlingar av havre och korn! Delar av mate- Hur kan då den nyfunna frösamlingen rialet var angripet av skadeinsekter, men efter en användas för att ytterligare öka kunskapen om sanering i frysförvar kunde det sammanfogas allmogens växtmaterial? Dessvärre är fröerna i med de övriga gamla frösamlingarna i Nordiska samlingen med största sannolikhet inte längre museet. grobara. Storskaliga grobarhetstest har gjorts på Atterbergs ”Typsamling af Hafrens vigtigare sädeskärnor av motsvarande ålder och som förva- varieteter” är ett försök att detaljerat klassificera rats på liknande sätt utan att lyckas få något att de olika havresorterna enligt ett system uppbyggt gro (Leino m.fl. 2009). på småaxens morfologi och kärnornas form Däremot kan de döda fröerna mycket väl (Atterberg 1887). Ett småax i havre kan innehålla användas för studier av DNA. De senaste åren ytterkorn, innerkorn, mellankorn eller ensamma har det uppmärksammats att DNA i åldrade frön korn. Atterberg hade uppfattningen att fördel- är betydligt bättre bevarat i både kvantitativt ningen av dessa olika korntyper var specifik för och kvalitativt hänseende än i pressade växter olika varianter av havre. av samma ålder (Walters m.fl. 2006, Lister m.fl. Typsamlingen – som består av ett stort antal 2008, Leino m.fl. 2009). Dessutom har frösam- kärnprov i stora inglasade lådor med fack – till- lingar den fördelen att de ofta består av många verkades i flera exemplar av varierande omfattning frön från varje population och därmed många och storlek (figur 2). Samlingen som nu finns på individer. Studier kan därför bedrivas på popu- Nordiska museet innehåller 168 prov. En mindre lationsnivå, något som ofta är svårt beträffande samling återfanns, också genom ett sammanträf- traditionellt herbariematerial. fande, på Mustiala lantbruksinstitut i Finland i Jag har nyligen medverkat i en större studie av vintras. Varje prov är uppdelat i fyra små fack där svenskt lantkorn Hordeum vulgare där vi utnyttjat ytterkorn, innerkorn, mellankorn eller ensamma gamla fröprover som var utställda vid Konst- och korn är utsorterade för att visa på fördelningen av industriutställningen i Stockholm 1897 och som de olika kärntyperna (figur 2, nedre bilden). Om bevarats vid Nordiska museet (Leino & Hagen- det var Atterberg själv eller någon assistent som blad 2010). Med hjälp av så kallade mikrosatellit- utförde det enorma arbetet med att sortera ut markörer undersökte vi 12 individer (frön) vardera kärntyper från småax är oklart. av 14 prover av sexradigt korn insamlat på olika Klassificeringssystemet baserat på kärntyp kom svenska gårdar hösten 1896. Resultaten visade att aldrig få någon betydelse, i stället kom karaktärer diversiteten inom de olika gårdarnas sorter liksom som vipptyper och kärnfärg att fortsättningsvis mellan de olika gårdarna var stor. utgöra huvudsaklig grund för att dela in havre En mycket tydlig gräns går mellan Västerbot- typer i olika klasser. Rådande klassificering ten och Norrbotten, där allt korn från Norrbotten i ”Våra kulturväxters namn” (Aldén & Ryman distinkt skiljer sig från det övriga Sverige. Det 2009) bygger helt på kärnfärg. verkade alltså som om den norrbottniska befolk- Men fröproverna är inte mindre intressanta för ningen haft ett begränsat utbyte av utsäde med den skull. Dels har samlingen ett vetenskapshisto- övriga Sverige och att det möjligen inte har fung-
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 29 LEINO erat att odla kornsorter söderifrån som var dåligt Leino, M. W., Hagenblad, J., Edqvist, J. & Karlsson anpassade till klimatförhållandena i Norrbotten. Strese, E.-M. 2009. DNA preservation and utility of a historic seed collection. – Seed Sci. Res. 19: Till skillnad från korn visar undersökningar av 125–135. lantråg Secale cereale, som är det enda korsbe- Lister, D. L., Bower, M. A., Howe, C. J. & Jones, M. K. fruktande sädesslaget, på mycket hög inomsorts 2008. Extraction and amplification of nuclear diversitet men begränsad variation mellan sor- DNA from herbarium specimens of emmer wheat: terna (Persson 2002, Leino m.fl. opublicerat). a method for assessing DNA preservation by maximum amplicon length recovery. – Taxon 57: Vad kommer då liknande fylogeografiska 254–258. undersökningar av lanthavre att ge för resultat? Olsson, G. 1997. Gamla lantsorter – utnyttjande och Atterbergs stora och väl dokumenterade samlingar bevarande. – I: Olsson, G. (red.), Den svenska kompletterade med prover från Nordiska museet växtförädlingens historia. Skogs- och lantbruks- och Nordiskt genresurscenter ger möjlighet till historiska meddelanden No 20. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, Stockholm, s. 121–130. en oerhört god geografisk täckning som kan visa Persson, K. & von Bothmer, R. 2002. Genetic diversity i vilken utsträckning och var havreutsäde spridits amongst landraces of rye (Secale cereale L.) from i landet. Stämmer till exempel Pehr Bolins (1896) northern Europe. – Hereditas 136: 29–38. iakttagelse att havren som odlades på småländska Walters, C., Reilley, A. A., Reeves, P. A. m.fl. 2006. The höglandet är isolerad och distinkt skild från den utility of aged seeds in DNA banks. – Seed Sci. Res. 16: 169–178. som odlades i kusttrakterna? Och finns det en liknande norrlandsgräns för havre som för korn? Slutligen är det inte minst spännande att se om Leino, M. W. 2011. Återupptäckt av en historisk Atterbergs teorier om olika havreområden har havresamling. [Rediscovery of a historical oat seed collection.] – Svensk Bot. Tidskr. 105: 27–30. Upp- stöd i DNA-data. SBT. sala. ISSN 0039-646X. • Varmt tack till Erik Åhlander vid Naturhisto- Preserved biological material and historical docu riska riksmuseet som räddade frösamlingen från mentation of landrace crops in Sweden is very poor. destruktion och till Johan Åkerlund som hjälpt One exception is oats Avena sativa, mainly due to efforts by Albert Atterberg, who in the late 19th till med att överföra den till Nordiska museet. century made collections of and described the crop. Projektet ”Genetisk diversitet i historiskt växt Atterberg’s seed collection, however, was believed material” bedrivs av Nordiska museet och finan- to be lost until October 2009 when it was redis sieras av Stiftelsen Lagersberg, FORMAS och covered by the present author. The seed collection Carl Tryggers stiftelse. consists of 168 samples, each sorted in fractions of different kernel types from the oat spikelets. The Citerad litteratur potential of analysing the old seeds using DNA Aldén, B. & Ryman, S. 2009. Våra kulturväxters namn, technology for phylogeographic studies is discussed. ursprung och användning. – Formas, Stockholm. Atterberg, A. 1887. Försök till klassifikation af hafre Matti Wiking Leino varieteterna efter deras kornformer. – Stockholm. är agronom och doktor Bohlin, P. 1896. Iakttagelser rörande några form i genetik och växtföräd- variationer inom våra stråsädesarter m.m. – Sveriges utsädesförenings tidskrift 6: 211–227. ling. Matti arbetar som Granhall, I. 1938. Studier över svensk lanthavre. – Sve- forskare vid Nordiska riges utsädesförenings tidskrift 48: 63–151. museet i ett projekt om Lange, U. 2000. Experimentalfältet. Kungl. Lant- historiskt växtmaterial. bruksakademiens experiment- och försöksverksam- Ett särskilt intresse är het på Norra Djurgården i Stockholm 1816–1907. – svenska lantsorter av Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden No 23. köks- och jordbruks- Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, Stockholm. växter. Leino, M. W. & Hagenblad, J. 2010. Nineteenth cen- Adress: Institutet för folklivsforskning, Nordiska tury seeds reveal the population genetics of landrace museet, 643 98 Julita. barley (Hordeum vulgare). – Mol. Biol. Evol. 27: 964–973. E -post: [email protected]
30 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Tillägg till Västergötlands flora
Birgitta Herloff har sammanställt och presente- Dryopteridaceae – träjonväxter rar här alla de ny- och återfynd i Västergötlands Polystichum aculeatum – uddbräken. Nyfynd av Åke kärlväxtflora som gjorts sedan landskapsfloran Bruhn, NNV om Ekesbacke, Västerplana, Götene 2002. gavs ut för snart tio år sedan. Polystichum lonchitis – taggbräken. Nyfynd av Kjell Hansson 2004 i Malöga, Stora Lundby i Lerum. BIRGITTA HERLOFF Pinaceae – tallväxter Tsuga heterophylla – jättehemlock. Först noterad edan Västergötlands flora (Bertilsson m.fl. av Erik Ljungstrand 2007, småplantor vid planterat 2002, 2003) utkom har många nya fynd bestånd NO om Övre Torbjörnsmossen i Fässberg Sgjorts. Dessa har redovisats i två supplement (men inom Göteborgs kommun). (Herloff 2006 & 2009) i tidskriften Calluna. Där Salicaceae – videväxter finns växterna uppdelade på bofasta och tillfälliga Populus balsamifera var. elongata – jämtlandspoppel. och inom dessa kategorier på nyfynd, återfynd Nyfynd 2005 och 2006 av Erik Ljungstrand på soptipp och få (1–25) tidigare fynd. I den här artikeln tas i Mölndal respektive i Bräcke Västergård, Göteborg. enbart ny- och återfynden upp, kompletterade Salix ×alopecuroides – kavelpil. Äldre belägg finns med uppgifter från år 2010. Med återfynd nedan från Göteborg, Borås och Vänersborg. Funnen på soptipp i Mölndal 2005 av Erik Ljungstrand och Eva menas återfynd i Västergötland. Här har även de Ekeblad. mera exakta lokaluppgifterna och koordinaterna utelämnats. Ibland nämns enbart kommun (till Juglandaceae – valnötsväxter Juglans cf. cinerea – grå valnöt. Nyfynd 2005 på sop- exempel Göteborg och Skövde) och socken är ute- tipp i Skövde av Erik Ljungstrand, Anders Bertilsson lämnad. Den intresserade hänvisas till artiklarna i och Rolf-Göran Carlsson. Även funnen på två lokaler i Calluna eller kan få de kompletta förteckningarna Göteborg 2006. via e-post från mig. Juglans mandshurica – manchurisk valnöt. Nyfynd När antal äldre belägg anges har fynd av av Thomas Appelqvist m.fl. 2003 i Vitsippsdalen, samma växt från samma lokal och år av samma Göteborg. Även funnen 2009 av Erik Ljungstrand och person räknats som ett belägg även om det finns i Gunilla Tochtermann i Gunnilse grusgrop, Göteborg. flera herbarier. Juglans cf. nigra – svart valnöt. Nyfynd på soptipp i Skövde 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Ljung Av ny- och återfynden utgörs en mindre andel strand. av bofasta arter. Det är ju främst på soptippar och andra skräpmarker med sina oftast tillfälliga Cannabaceae – hampväxter Cannabis sativa var. indica – indisk hampa. Nyfynd arter som man kan göra nya fynd i ett tidigare 2003 i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Erik Ljung- välinven terat landskap. Erik Ljungstrand har varit strand m.fl. Även sedd 2005 och 2006 på soptippar i en drivande kraft i det fortsatta utforskandet av Mölndal respektive Falköping. Västergötlands (och övriga Sveriges) flora. Det Urticaceae – nässelväxter finns väl knappast en soptipp i Västergötland som Parietaria judaica – grenig väggört. Belägg taget inte besökts av honom. Dessutom har sedan 1998 1870 av H. Thedenius på Eriksbergs gjuteri i Lundby, Botaniska Föreningen i Göteborg årligen anord- Göteborg. Återfunnen i Göteborg, på Lilla Otterhällan, Arsenalsgatan 14, av Erik Ljungstrand 2008 och 2009 nat ruderatexkursioner ledda av Erik. Fynden har samt 2009 på Kungshöjdsgatan 5, 9 och 11. Ihjälfrusen bland annat rapporterats på nätet. De flesta av de vintern 2009–2010 och ej sedd under 2010. nedan rapporterade fynden har meddelats mig via Polygonaceae – slideväxter personliga kontakter. Källorna redovisas också i Fallopia baldschuanica – bokharabinda. Belägg supplementen i Calluna. Alla bilder i uppsatsen taget av G. Norell i Mölnlycke, Råda, Härryda 1934. utom två är tagna på någon av fyndplatserna. Återfunnen på komposteringsanläggning i Göteborg
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 31 HERLOFF
2003 av Erik Ljungstrand, Eva Andersson, Ingvar Berg- av R. Ohlsén, det senaste 1968 av C. Blom. Återfunnen ström och Gunilla Tochtermann. på komposteringsanläggning i Göteborg 2001 av Erik Rumex conglomeratus – dikesskräppa. Sju äldre Ljungstrand. Senare funnen 2006 i Göteborg, Mölndal belägg finns, det första taget 1891 av E. & H. Fries på och Skövde. Lindholmen i Göteborg, det senaste av C. Blom 1956 Chenopodium urbicum – bymålla. Ett 30-tal äldre på Ringön i Göteborg. Återfunnen på två lokaler i uppgifter finns. Det äldsta belägget är från 1824 från Göteborg, dels i Slottsskogen 2003 av Erik Ljungstrand, Götene, taget av L. R. N. Dalman. Ej sedd sedan 1958 dels i Gunnilse grusgrop i Göteborg 2004 av Kjell och betraktad som utgången i landskapet. Återfunnen Hansson och Erik Ljungstrand. i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2004 av Kjell Hansson. Rumex palustris – sumpskräppa. Sju äldre belägg Även funnen 2009 på två soptippar i Ale respektive finns, det första taget 1905, det senaste 1955 i Lundby, Skövde. Göteborg av J. E. Palmér m.fl. Återfunnen på plant- Chenopodium vulvaria – stinkmålla. Drygt 20 äldre skola i Göteborg 2004 av Erik Ljungstrand. belägg finns, det tidigaste från 1862, taget av E. A. Trana i Göteborg. Stinkmållan var senast sedd 1958 Chenopodiaceae – mållväxter och var betraktad som försvunnen från landskapet. Atriplex sagittata – glansmålla. Två belägg från Återfunnen på soptipp i Mölndal 2005 av Erik Ljung- Göteborg, det första från SJ:s bangård 1910, taget av E. strand. Hjertman, det andra från Sannegårdshamnen i Lundby 1959 av C. Blom. Återfunnen i Göteborg, Botaniska av Amaranthaceae – amarantväxter Erik Ljungstrand 2004. Alternanthera ficoidea – papegojblad. Nyfynd på Beta vulgaris ssp. vulgaris var. cicla – mangold. soptipp i Mariestad 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Nyfynd 2002 på soptipp i Falköping av Lennart Sundh, Ljungstrand. även sedd 2009 i Göteborg. Amaranthus blitum – mållamarant. 6 äldre belägg Chenopodium missouriense – hönsmålla. Nio äldre finns, det första från 1871, taget av A. P. Winslow i belägg från Göteborg finns, det första från 1928, taget Göteborg och det senaste 1958 i samma stad av C. Blom. Återfunnen på två lokaler i Göteborg: Gunnilse grusgrop 2003 av Kjell Hansson och Västra Frölunda 2004 av Eva Ekeblad. Amaranthus viridis – smalamarant. Ett äldre belägg är från ett upplag vid Kikås 1938, taget av H. Fries och C. Blom. På Kikås soptipp återfann Erik Ljungstrand smalamaranten 2008. Han fann den även på en kom- posteringsanläggning i Göteborg 2001. Utöver nämnda tidiga belägg finns ytterligare fem. Phytolaccaceae – kermesbärsväxter Phytolacca acinosa – kermesbär. Nyfynd av Kjell Hansson 2003 på en soptipp i Lerum. Caryophyllaceae – nejlikväxter Dianthus chinensis – sommarnejlika. Nyfynd 2006 i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Eva Ekeblad. Petrorhagia prolifera – hylsnejlika. Nyfynd 2008 av Lilian Clevfors i Stallbacka, Trollhättan. Silene lydia (det. Bengt Oxelman). Ny för Norden. Funnen av Erik Ljungstrand 2008 på soptipp i Möln- dal. Vaccaria hispanica – åkernejlika. Ett 40-tal äldre belägg finns från 1894 till 1966. Återfunnen av Eva Ekeblad 2001 vid Tynneredsmotet i Göteborg. Ceratophyllaceae – särvväxter Ceratophyllum submersum – vårtsärv. Nyfynd 2006 i en branddamm i Stenum, Skara av Karin Kjellberg. Figur 1. Romersk riddarsporre Consolida ajacis. Även funnen av Erik Ljungstrand 2009 i lagunen vid Foto: Eva Andersson, 25/9 2010. Naturum i Bolum vid Hornborgasjön.
32 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Figur 2. Linstownunne- ört Corydalis linstowiana. Första fyndet för Sverige gjordes 2009 i Gunnilse grusgrop. Foto: Erik Ljung strand, 17/9 2009.
Ranunculaceae – ranunkelväxter i Änggårdsbergen i Göteborg av Claes Gustafsson Anemone blanda – balkansippa. Nyfynd vid Bräcke samma år. Västergård i Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Även fun- Corydalis linstowiana – linstownunneört (det. Mag- nen 2008 av Stefan Hult i Vänersborg. nus Lidén) (figur 2). Ny för Sverige. Funnen 2009 i Anemone tomentosa – silvrig höstanemon. Nyfynd Gunnilse grusgrop i Göteborg av Erik Ljungstrand och i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2009 av Erik Ljung Gunilla Tochtermann. strand och Gunilla Tochtermann. Fumaria muralis ssp. boroei – kustjordrök. 1957 fann Consolida ajacis – romersk riddarsporre (figur 1). Två C. Blom kustjordröken på Ringön i Göteborg. Eva Eke- äldre belägg finns, från Göteborg 1929 taget av J. M. blad återfann den 2006 i Gunnilse grusgrop i Göteborg. Lindstam och från Härryda 1934 taget av H. Fries. Återfunnen i Göteborg i Gunnilse grusgrop 2006 av Brassicaceae – korsblommiga Eva Ekeblad och på soptipp i Mölndal 2010 av Erik Brassica juncea var. rugosa – japansk bladsenap. Ljungstrand. Nyfynd 2002 på två lokaler i Västra Frölunda, Göte- borg av Erik Ljungstrand respektive Eva Ekeblad. Consolida orientalis – sommarriddarsporre. Fyra äldre belägg från Göteborg finns, det första taget 1947 Brassica oleracea var. italica – broccoli. Nyfynd 2003 av H. Fries, det senaste 1963 av C. Blom. Återfunnen på soptipp i Mölndal av Erik Ljungstrand m.fl. på soptipp i Mölndal 2010 av Erik Ljungstrand. Brassica oleracea var. rubra – rödkål. Nyfynd 2009 på Thalictrum minus var. ”hortense” – trädgårdskust- soptipp i Skövde av Erik Ljungstrand m.fl. ruta. Nyfynd på soptipp i Mölndal 2006 av Erik Ljung- Diplotaxis erucoides – vit mursenap (figur 3). Nyfynd strand och Eva Ekeblad. i Askim, Göteborg 2008 av Erik Ljungstrand. Även funnen 2010 av Kristoffer Hahn i Lundby, Göteborg. Paeoniaceae – pionväxter Paeonia anomala – sibirisk pion. Nyfynd 2008 i Eruca vesicaria – senapskål [”äkta rucola”]. Äldre Medel plana, Götene av Anders Svenson m.fl. belägg finns från ett dussintal lokaler från 1910 till 1960. Senapskål har börjat dyka upp igen, troligen × – bondpion. Fyra nyfynd gjorda, Paeonia festiva beroende på dess popularitet som salladsingrediens. de två första 2004 dels av Birgitta Herloff på Vargö i Återfunnen på sex lokaler. De första fynden gjordes Göteborgs skärgård, dels av Erik Ljungstrand m.fl. på 2002 på skräpmark i Mariestad och Skövde av Rolf- soptipp i Ale. Göran Carlsson och på den senare lokalen tillsammans Lauraceae – lagerväxter med Kurt-Anders Johansson. Persea americana – avokado. Nyfynd 2001 på en kom- Lepidium perfoliatum – hjulkrassing. Sju äldre fynd posteringsanläggning i Göteborg av Erik Ljungstrand. finns från Göteborg från åren 1923 till 1960. Det Fumariaceae – jordröksväxter första togs av F. Lundberg, det senaste av C. Blom. Ceratocapnos claviculata – klängnunneört. Ett Återfyndet, även det i Göteborg, gjordes av Eva Ekeblad äldre belägg från 1910-talet, taget av B. & G. Nils- 2002. son i Gullspång finns. Återfunnen av Rosalie Chris- Malcolmia maritima – strandlövkoja. C. Blom fann tensen på Styrsö i Göteborgs skärgård 2005 och strandlövkoja på två lokaler i Göteborg 1942. Erik
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 33 HERLOFF
Figur 3. Vit mursenap Diplotaxis erucoides och borstsenap Sisymbrium loeselii. Foto: Erik Ljungstrand, 1/9 2010 och Eva Andersson, 14/9 2006.
Ljungstrand m.fl. återfann den i Gunnilse grusgrop, Erik Ljungstrand på soptipp i Mariestad 2006 och av Göteborg 2009. Erik Ljungstrand m.fl. i Mölndal 2010. Sisymbrium austriacum – donausenap. Ett äldre Rodgersia aesculifolia – kastanjerodgersia. Nyfynd belägg finns. Det är taget av R. Ivarsson 1945 i Göte- 2008 av Anders Svenson m.fl. i Medelplana, Götene. borg, där den även blev funnen 1994 av Åke Lindström. Rodgersia podophylla – bronsrodgersia. Nyfynd 1994 Sisymbrium loeselii – borstsenap (figur 3). Ett tiotal i Änggårdsravinen i Göteborg av Åke Lindström. Även äldre belägg finns från åren 1882 till 1967, de flesta funnen 2003 i Lerum av Kjell Hansson. från Göteborg. Där återfanns den 2006 av Eva Ekeblad. Hydrangeaceae – hortensiaväxter Resedaceae – resedaväxter Hydrangea arborescens – vidjehortensia. Nyfynd på Reseda odorata – luktreseda. Äldre belägg från tre ett jordupplag i Skövde 2005 av Rolf-Göran Carlsson. lokaler finns. Det första är taget 1912 av E. Hjertman Hydrangea macrophylla – hortensia. Nyfynd på en i Göteborg, det senaste av C. Blom 1957 i samma stad. komposthög i Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Återfunnen i Göteborg och Lerum av Erik Ljungstrand m.fl. 2005 respektive av Kjell Hansson 2003. Rosaceae – rosväxter Aronia arbutifolia – rödaronia. Nyfynd 2006 på en Crassulaceae – fetbladsväxter soptipp i Mölndal av Erik Ljungstrand och Eva Eke- Hylotelephium spectabile × telephium – höst blad. kärleksört. Nio fynd av denna ”nya” kärleksört har Aronia melanocarpa – svartaronia. Nyfynd 2006 gjorts på soptippar och annan skräpmark i Göteborg, på en gata i Göteborg av Erik Ljungstrand m.fl. Även Mölndal, Härryda, Ale, Alingsås, Falköping och funnen året därpå på en komposteringsanläggning i Skövde. Den kan tidigare eventuellt ha förväxlats med Göteborg av Erik Ljungstrand och Eva-Lena Hernod. ssp. , röd kärleksört, men den är S. telephium telephium Aruncus aethusifolius – koreansk plymspirea. Nyfynd dock relativt ny i odling. i Gunnilse grusgrop i Göteborg 2006 av Eva Ekeblad Saxifragaceae – stenbräckeväxter och även funnen på en soptipp i Mölndal 2010 av Erik Heuchera sanguinea – blodalunrot. Nyfynd gjort av Ljungstrand m.fl. Anders Bertilsson och Erik Ljungstrand på soptipp i Cotoneaster dammeri – krypoxbär. Nyfynd på en sop- Falköping 2005. Även funnen av Eva-Lena Hernod och tipp i Falköping 2006 av Eva-Lena Hernod.
34 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Cotoneaster multiflorus – flockoxbär. Nyfynd på en Rosa tomentella – flikros. Tidigare fynd ej redovisade i soptipp i Ale 2006 av Erik Ljungstrand m.fl. Västergötlands flora. Återfunnen på Köpstadsö i Göte- Dasiphora fruticosassp. floribunda – trädgårdstok. borgs skärgård av Erik Ljungstrand 2002. Den odlade och förrymda token har inte tidigare note- Rubus ×bedfordianus ined. – bedfordbjörnbär. Ej rats i Västergötland – men säkert funnits på skräpmar- tidigare noterad, Funnen av Erik Ljungstrand och Eva ker. Nu har den noterats på sådana marker i Göteborg, Ekeblad 2006 på soptipp i Mölndal. Mölndal, Ale, Alingsås, Falköping och Skövde. Rubus dissimulans – bohusbjörnbär. Tre äldre belägg Eriobotrya japonica – japansk mispel. Nyfynd av Eva finns. Det tidigaste är taget av M. Bäärnhielm 1899 i Ekeblad i Västra Frölunda 2003. Arendal, Göteborg. J. E. Palmér tog 1905 ett belägg på Geum coccineum – röd nejlikrot. Nyfynd 2004 på Köpstadsö i Göteborgs skärgård, där det även togs ett soptipp i Ale av Erik Ljungstrand m.fl. Även funnen i 1951 av A. Wennerberg. På Köpstadsö återfann Erik Gunnilse grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2005. Ljungstrand bohusbjörnbäret 2002. Kerria japonica – kerria. Göteborg, Nyfynd på kom- Rubus idaeus var. ’quadrivalens’ – trädgårdshallon. posteringsanläggning i Göteborg 2003 av Erik Ljung Ej tidigare noterat. Funnen av Erik Ljungstrand och strand. Han fann den även på soptipp i Mölndal 2009. Eva Ekeblad 2005 i Gunnilse grusgrop i Göteborg. Även funnen på soptippar i Falköping och Skövde 2006. Malus ×purpurea – purpurapel. Nyfynd på Asperö i Göteborgs skärgård 2002 av Erik Ljungstrand. Sanguisorba minor ssp. minor – äkta pimpinell. Av de två underarter av pimpinell som granskats för Väs- Malus toringo – bukettapel. Nyfynd gjort av Eva Eke- tergötlands flora har ingen varit den äkta. Denna har blad på två lokaler i Västra Frölunda, Göteborg 2002 nu påträffats på två lokaler, dels i Vänersborg av Stefan och 2005. Även funnen 2008 och 2010 i Vänersborg Hult 1992–2009 och dels på Stallbacka i Trollhättan respektive Ale. av Lilian Clevfors 2008. Potentilla supina – kvarnfingerört. Tre äldre belägg – björkspirea. från Göteborg finns. Det första togs 1879 av A. Hall- Spiraea betulifolia Nyfynd i Göteborg, berg och det senaste av C. Blom 1942. Återfunnen vid i Gunnilse grusgrop 2005 av Eva Ekeblad. Även påträf- Ivarsbergsmotet i Göteborg av Birgitta Herloff 2003. fad på soptipp i Ale 2010 av Erik Ljungstrand och Kvarnfingerörten fanns kvar på lokalen till och med Aimon Niklasson. 2006. Spiraea ×cinerea – hybridspirea. Nyfynd i Göteborg, i Gunnilse grusgrop 2005 av Erik Ljungstrand och Eva Prunus armeniaca – aprikos. Nyfynd av Eva Ekeblad 2006 på komposthög i Västra Frölunda, Göteborg. Ekeblad. Även noterad på soptippar i Mölndal och Ale Även funnen på soptipp i Skövde 2007 av Erik Ljung 2006. strand m.fl. Stephanandra incisa – stefanandra. Nyfynd 2005 i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2005 av Eva Ekeblad och Prunus dulcis – mandel. C. Blom fann mandel på tre lokaler 1930-1935 i Göteborg och Ale. Återfunnen i på soptipp i Mölndal 2006 av henne och Erik Ljung Arendal, Göteborg 2001 av Erik Ljungstrand m.fl. och strand. på soptipp i Mölndal 2008. Waldsteinia ternata – waldsteinia. Nyfynd 2008 av Prunus laurocerasus – lagerhägg. Nyfynd i Göteborg: Erik Ljungstrand på Domkyrkoplan i Göteborg. i Gunnilse grusgrop 2004 av Erik Ljungstrand m.fl. Fabaceae – ärtväxter och i Vitsippsdalen 2005 av Eva Ekeblad. Även funnen Astragalus alpinus – fjällvedel. Nyfynd på bangården i på två lokaler i Mölndal 2006 och 2010. Mariestad 2004 av Karin Kjellberg. Prunus mahaleb – vejksel. Nyfynd på soptipp i Falkö������- Lens culinaris – lins. Åtta äldre belägg finns från ping 2005 av Anders Bertilsson och Erik Ljungstrand. Göteborg, Ale och Ulricehamn från 1874 till 1955. Prunus serotina – glanshägg. Nyfynd i Lerum 2003 av Återfunnen av Erik Ljungstrand 2009 på soptipp i Kjell Hansson. Mölndal. Rosa dumalis ssp. subcanina – mellanros. Ej tidigare Lotus corniculatus var. sativus – foderkäringtand. Ej noterad. Funnen av Erik Ljungstrand 2003 på Donsö i tidigare noterad. Funnen på tre lokaler, den första 2007 Göteborgs skärgård. i Borås av Leif-Eric Aronsson m.fl. Rosa pendulina – bergros. Nyfynd av Erik Ljung Lupinus ×regalis – regnbågslupin. Nyfynd i Götene strand 2007 i Askim, Göteborg. 2007 av Erik Ljungstrand. Rosa rubiginosa ssp. columnifera – mellanäppelros. Medicago laciniata ssp. brevispina – schimperlusern. Ej tidigare noterad. Funnen på soptipp i Mölndal 2005 C. Blom fann schimperlusern 1955 på Ringön i Göte- av Erik Ljungstrand och Eva Ekeblad och i Gunnilse borg. Några kilometer därifrån, på Götaledstoppen, Grusgrop, Göteborg 2010 av Kenneth Bergerson. återfann Erik Ljungstrand den 2005.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 35 HERLOFF
Figur 4. Snöoxalis Oxalis regnellii och ryssnäva Geranium sibiricum. Foto: Eva Andersson, 29/9 2007 och Erik Ljungstrand, 1/9 2010.
Medicago sativa ssp. ×varia – mellanlusern. Ej note- Geraniaceae – näveväxter rad under inventeringen av Västergötlands flora. Ett Geranium endressii – spansknäva. Nyfynd i Forshem, tiotal äldre belägg finns. Funnen på sju lokaler i Göte- Götene 2003 av Olof Janson. Därefter funnen på tre borg, Mölndal, Ale och Falköping. lokaler i Göteborg och Skövde. Onobrychis viciifolia – esparsett. Äldre uppgifter Geranium himalayense – praktnäva. Nyfynd på plant- finns från sex lokaler i Göteborg, Hjo, Mariestad och skola i Göteborg 2006 av Erik Ljungstrand m.fl. Karlsborg 1902–1920. Nu återfunnen i Falköping på Geranium palustre – kärrnäva. Äldre fynd från tre två lokaler: 2004 av Jonas & Jörgen Grahn respektive lokaler finns. Primärfyndet publicerades av Liljeblad 2006 av Lennart Sundh. Även funnen i Askim, Göte- 1816, troligen funnet i Mölndal. Återfunnen 2006 av borg 2010 av Aimon Niklasson. Erik Ljungstrand på plantskola i Alelyckan, Göteborg. Securigera varia – rosenkronill. Äldre belägg finns Geranium sibiricum – ryssnäva (figur 4). Nyfynd på från sju lokaler i Mölndal, Göteborg, Partille och soptipp i Mölndal av Erik Ljungstrand 2010. Mariestad 1916–1952. Återfunnen i Västra Frölunda, Pelargonium ×hortorum – pelargon. Nyfynd på Göteborg, 2003 av Inger Bergqvist. Även funnen på jordtipp i Härryda, 2003 av Erik Ljungstrand m.fl. Stallbacka i Trollhättan 2008 av Anders Bohlin m.fl. Även funnen på soptipp i Mariestad 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Ljungstrand. Vicia faba var. minuta – åkerböna. Nyfynd på soptipp i Mölndal 2005 av Erik Ljungstrand. Linaceae – linväxter Linum grandiflorum – blomsterlin. Ett äldre belägg, Oxalidaceae – harsyreväxter taget av C. Blom i Göteborg 1948 finns. I Västra Frö- Oxalis fontana var. rufa – rödbrun klöveroxalis. Ej lunda, Göteborg återfann Eva Ekeblad blomsterlinet tidigare noterad. Funnen på fyra ruderatlokaler: Gun- 2001. nilse grusgrop i Göteborg och soptippar i Mölndal, Alingsås och Ale 2005–2009 av Erik Ljungstrand m.fl. Euphorbiaceae – törelväxter Euphorbia epithymoides – gulltörel. Nyfynd av Eva Oxalis lasiandra – palmoxalis. Ny för Sverige. Funnen Ekeblad 2006 i Gunnilse grusgrop, Göteborg. Även på soptipp i Mölndal av Eva Ekeblad 2005. funnen på soptipp i Ale 2010 av Erik Ljungstrand och Oxalis regnellii – snöoxalis (figur 4). Nyfynd i Västra Åke Svensson. Frölunda, Göteborg, 2002 av Eva Ekeblad. Euphorbia lathyris – korstörel. Nyfynd på soptipp Oxalis tetraphylla – rosettoxalis. Nyfynd på soptippar i Alingsås 2006 av Erik Ljungstrand och Kjell Hansson. i Skövde och Mariestad 2006 av Eva-Lena Hernod och Euphorbia salicifolia – luddtörel. Nyfynd på Donsö i Erik Ljungstrand. Göteborgs skärgård 2008 av Erik Ljungstrand m.fl.
36 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Mercurialis annua – grenbingel. Ett 20-tal äldre Passifloraceae – passionsblommeväxter belägg från 1859 till 1958 finns. Återfunnen i Västra Passiflora antioquiensis – tubpassionsblomma. Ny Frölunda, Göteborg, 2002 av Eva Ekeblad. Även fun- för Sverige. Funnen av Erik Ljungstrand 2000 i Skår, nen på soptipp i Mölndal 2007 av Erik Ljungstrand. Göteborg, I Västergötlands flora angiven som P. edulis, Rutaceae – vinruteväxter passionsfrukt men ombestämd av Thomas Karlsson. Citrus limon – citron. C. Blom har tagit belägg 1926 Begoniaceae – begoniaväxter och 1955 i Ale respektive Göteborg. Två återfynd har Begonia ×tuberhybrida, knölbegonia. Nyfynd på sop- gjorts, i Arendal, Göteborg 2000 och på soptipp i tipp i Mölndal 2010 av Erik Ljungstrand m.fl. Mölndal 2009 av Erik Ljungstrand. Cucurbitaceae – gurkväxter Ruta graveolens – vinruta. Ett äldre belägg finns från Echinocystis lobata – taggreva. Nyfynd på två lokaler Ringön i Göteborg taget av H. Fries 1951. Återfunnen i Göteborg: i Gunnilse grusgrop 2003, funnen av Kjell i Lerdala, Skövde, 2002 av Rolf-Göran Carlsson och Hansson och på rötslamsutfyllnad i Färjenäs 2004 av Kurt-Anders Johansson. Erik Ljungstrand. Anacardiaceae – sumakväxter Lythraceae – fackelblomsväxter cf. Anacardium occidentale – cashew. Ny för Norden. – dvärgfackelblomster. Äldre Funnen på soptipp i Skövde 2007 av Erik Ljungstrand Lythrum hyssopifolia belägg finns samlade av C. Blom på tre lokaler i m.fl. Mölndal och Göteborg mellan åren 1936 och 1956. Aceraceae – lönnväxter Återfanns på soptipp i Mölndal 2003 av Ingvar Acer negundo – asklönn. Nyfynd 2004 i Göteborg, Bergström och i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2009 av dels vid Ryaverket av Eva Ekeblad och Erik Ljungstrand, Evastina Blomgren. dels i Gunnilse grusgrop, av Erik Ljungstrand m.fl. Lythrum ×scabrum – hybridfackelblomster. Nyfynd Acer saccharinum – silverlönn. Nyfynd på soptipp i på soptipp i Mölndal av Erik Ljungstrand 2008. Mölndal av Erik Ljungstrand 2009. Punicaceae – granatäppleväxter Aquifoliaceae – järneksväxter Punica granatum – granatäpple. Nyfynd på soptippar Ilex ×meserveae – blå järnek. Nyfynd på soptipp i i Mölndal och Ale 2005 respektive 2006 av Erik Ljung- Skövde, 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Ljung strand m.fl. strand. Onagraceae – dunörtsväxter Buxaceae – buxbomsväxter Epilobium adenocaulon × hirsutum – amerikansk Buxus sempervirens – buxbom. Nyfynd i Västra Frö- × rosendunört. Nyfynd i Västra Frölunda, Göteborg lunda, Göteborg omkring 1995 av Erik Ljungstrand. 2002 av Eva Ekeblad. Pachysandra terminalis – skugg-gröna. Nyfynd 2001 Epilobium lamyi – grådunört. Äldre fynd finns från av Erik Ljungstrand i Askim, Göteborg. Senare även ett tiotal lokaler i Göteborg 1924–1961. Återfunnen i sedd på soptippar i Mölndal och Skövde samt i Gun- Floby, Falköping 2008 av Lennart Sundh. nilse grusgrop, Göteborg. Fuchsia ×hybrida – fuchsia. Nyfynd på soptipp i Malvaceae – malvaväxter Skövde 2007 av Erik Ljungstrand m.fl. Althaea officinalis – läkemalva. Nyfynd på soptipp i Fuchsia magellanica – scharlakansfuchsia. Nyfynd på Ale 2004 av Erik Ljungstrand m.fl. soptipp i Mölndal 2007 av Erik Ljungstrand och Eva- Anoda cristata – glansmalva. Äldre belägg från Lena Hernod. åren 1947–1959 finns från tre lokaler i Göteborg. Gaura lindheimeri – sommarljus. Nyfynd på jordhög Återfunnen på soptipp i Mölndal,���������������������������� 2003 av Erik Ljung- i Trollhättan 2003 av Britta Gustafsson. strand. Oenothera perennis – dvärgnattljus. Nyfynd i en träd- Malope trifida – praktmalva. Två äldre belägg från gård Askim, Göteborg, 2007 av tomtägaren. Göteborg finns, dels taget 1933 av C. Blom, dels 1935 av H. Fries. Återfunnen på soptipp i Mölndal, 2008 av Araliaceae – araliaväxter Erik Ljungstrand. Aralia spinosa – taggaralia. Nyfynd 2009 i Gunnilse grusgrop, Göteborg av Owe Nilsson m.fl. Violaceae – violväxter Viola tricolor × wittrockiana – ”halvpensé”. Ej tidi- Apiaceae – flockblommiga gare noterad i landskapet. Nu funnen på sex lokaler i Daucus carota ssp. sativus – trädgårdsmorot. Tidigare Mölndal, Göteborg, Ale och Alingsås. Det första fyn- påträffad på tippar och upplag men ej rapporterad till det gjordes 2001 i Västra Frölunda, Göteborg av Erik Västergötlands flora. Nu påträffad på fyra lokaler i Ljungstrand m.fl. Mölndal, Göteborg och Ale, 2000–2010.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 37 HERLOFF
Eryngium planum – rysk martorn. Sju äldre belägg Primulaceae – viveväxter finns från Mölndal, Göteborg, och Borås 1928–1951. Cyclamen cf. persicum – cyklamen. Nyfynd på Återfunnen i Göteborg, Alingsås, Falköping, Skara och soptipp i Skövde av Eva-Lena Hernod och Erik Ljung Skövde 2004–2009. strand 2006. Heracleum laciniatum – tromsöloka. Nyfynd i Gun- Primula ×pruhoniciana – violviva. Nyfynd i Gun- nilse grusgrop, Göteborg 2003 av Erik Ljungstrand nilse grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2006. m.fl. Apocynaceae – oleanderväxter Pimpinella anisum – anis. Ett tiotal äldre fynd finns Vinca major – stor vintergröna. Nyfynd på soptipp från Mölndal, Göteborg, Härryda och Ale 1902–1955. i Skövde 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Ljung Återfunnen 2001 i Arendal, Göteborg, av Erik Ljung- strand. strand m.fl. Rubiaceae – måreväxter Ericaceae – ljungväxter – kal korsmåra. Nyfynd i Kölaby, – parkrododendron. Cruciata glabra Rhododendron catawbiense Ulricehamn 2004 av Rune Nilsson. Nyfynd i Gunnilse grusgrop, Göteborg, 2003 av Erik Ljungstrand m.fl. Även funnen på soptipp i Mölndal Polemoniaceae – blågullsväxter 2005 av Erik Ljungstrand och Eva Ekeblad. Phlox subulata – mossflox. Nyfynd i Gunnilse grus- Myrsiniaceae – ardisiaväxter grop, Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Lysimachia clethroides – vitlysing (figur 5). Nyfynd i Convolvulaceae – vindeväxter Gunnilse grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2005. Även Calystegia pulchra × sepium ssp. spectabilis – rosa / funnen på soptippar Alingsås 2006 av Håkan Andersson skär storvinda. Nyfynd på soptippar i Ale 2004 och respektive i Mölndal 2010 av Erik Ljungstrand. Alingsås 2006 av Erik Ljungstrand m.fl. Ipomoea hederacea var. integriuscula – luden prakt- vinda. Äldre belägg från Ringön i Göteborg är tagna av C. Blom 1961-64. Återfunnen på soptipp i Mölndal 2003 och på gata i Göteborg 2005 av Erik Ljungstrand. Ipomoea purpurea – purpurvinda. Tidigast funnen i Borås 1930 av G. A. Westfeldt och sedan på fyra lokaler i Göteborg 1945–67. Återfunnen i Göteborg: i Arendal, 2001 och i Gunnilse grusgrop, 2003 av Erik Ljung strand m.fl. samt på soptipp i Skövde 2006 av Eva-Lena Hernod och Erik Ljungstrand. Boraginaceae – strävbladiga Pulmonaria saccharata – broklungört. Nyfynd på två lokaler 2003 av Erik Ljungstrand m.fl., dels i Gunnilse grusgrop, Göteborg och dels på soptipp i Mölndal. Verbenaceae – verbenaväxter Glandularia ×hybrida – trädgårdsverbena. Ett äldre belägg från Skallsjö i Lerum 1910 av A. Bagge är tro- ligen från ett odlat exemplar. Nu funnen i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Erik Ljungstrand m.fl. 2009. Verbena hastata – blåverbena. Ett äldre belägg från Angered, Göteborg togs av C. Blom 1939. Återfunnen i Lerum 2003 av Kjell Hansson och på soptipp i Falkö- ping 2005 av Erik Ljungstrand, Anders Bertilsson och Rolf-Göran Carlsson. Verbena officinalis – järnört. Äldre belägg från sex lokaler i Göteborg togs 1872–1957 av A. P. Winslow m.fl. och ett belägg från Ale togs 1948 av C. Blom. Återfunnen på gata i Göteborg 2002 av Erik Ljung strand. Även funnen på ytterligare två lokaler i Göte- Figur 5. Vitlysing Lysimachia clethroides. Foto: Eva borg, dels i Gunnilse grusgrop 2005 av Eva Ekeblad, Andersson, 25/9 2010. dels på Lindholmen 2008 av Jörgen Grahn.
38 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Figur 6. Koreansk anisisop Agastache rugosa och bergamottmynta Mentha ×piperita var. citrata. Foto: Eva Andersson, 25/9 2010 och 23/9 2006.
Verbena rigida – violverbena. C. Blom fann violver- Leonurus cardiaca ssp. villosus – ullig hjärtstilla. bena på två lokaler i Göteborg, dels på bangårdsområ- Nyfynd 2007 vid Agnestadssjön i Tidaholm av Jonas det 1930, dels i hamnen 1958. Den återfanns i Gun- Grahn. nilse grusgrop i Göteborg av Eva Ekeblad 2005. Marrubium vulgare – kransborre. Äldre uppgifter Lamiaceae – kransblommiga finns från cirka 30 lokaler. De senaste beläggen är tagna 1948 i Mölndal av H. Fries respektive A. Wen- – koreansk anisisop (figur 6). Agastache rugosa nerberg. Återfunnen i Kronhusträdgården i Göteborg Nyfynd på sju lokaler i Göteborg, Mölndal, Ale, 2004 av Erik Ljungstrand. Härryda, Borås och Skövde. Det första fyndet gjordes i Arendal, Göteborg 2001 av Erik Ljungstrand. Mentha longifolia – gråmynta. Äldre belägg finns från cirka 15 lokaler. Ej säkert funnen under inventeringen Ajuga genevensis – kritsuga. Tre äldre belägg finns. för Västergötlands flora. Nu funnen på fyra lokaler i Det tidigaste är taget i Alingsås 1889 av O. Ahlström, Göteborg, Falköping och Skövde. Första fyndet var i det senaste i Göteborg 1945 av H. Fries. Återfunnen Högstena, Falköping 2003 av Anders Bertilsson. 2007 av Erik Ljungstrand i Änggårdsbergen, Göte- Mentha ×piperita var. citrata – bergamottmynta (figur borg. 6). Nyfynd 2005 på soptipp i Ale av Eva Andersson. Lavandula angustifolia – lavendel. Nyfynd 2003 på Mentha pulegium – polejmynta. C. Blom fann polej- två lokaler i Göteborg, dels på en komposteringsanlägg- mynta på två lokaler i Göteborg 1955–57. Återfunnen ning, dels i Gunnilse grusgrop av Erik Ljungstrand m.fl. på en plantskola i Alelyckan, Göteborg av Erik Ljung Även funnen 2009 i Masthugget i Göteborg av Erik strand m.fl. 2001. Ljungstrand och Birgitta Herloff. Mentha spicata var. crispa – krusmynta. Nyfynd på Lavandula ×intermedia – lavandin. Nyfynd på sop- soptipp i Falköping 2002 av Lennart Sundh. Även tipp i Mölndal 2007 av Erik Ljungstrand och Eva-Lena senare funnen på jord- och soptippar i Mölndal, Här Hernod. ryda, och Lidköping.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 39 HERLOFF
Mentha spicata × suaveolens – hjärtmynta. Nyfynd på Salvia ×sylvestris – skogssalvia. Nyfynd på soptipp i soptipp i Mölndal 2005 av Erik Ljungstrand och Eva Alingsås, 2006 av Erik Ljungstrand m.fl. Ekeblad. Salvia viridis – broksalvia. Nyfynd 2004 i Gunnilse Nepeta racemosa – bergnepeta. Nyfynd som påträf- grusgrop, Göteborg av Erik Ljungstrand m.fl. Även fats på åtta lokaler, det första på soptipp i Mölndal funnen på soptippar i Mölndal och Alingsås 2006. 2003 av Erik Ljungstrand m.fl. Därefter på två lokaler Satureja calamintha – stenkyndel. Två nyf ynd 2008, i Göteborg och på soptippar i Borås, Ale, Alingsås, dels på Lilla Otterhällan i Göteborg av Erik Ljung Falköping och Skövde. strand, dels i Hellekis, Götene av Anders Svenson m.fl. Origanum vulgare var. prismaticum – oregano. Teucrium scorodonia – lundgamander. Åtta äldre Nyfynd på jordtipp i Härryda 2003 av Erik Ljung- belägg finns från Göteborg och Borås. Det tidigaste strand m.fl. Därefter påträffad på åtta lokaler i är taget av H. G. Lübeck 1885 i Askim, det senaste Göteborg, Mölndal, Ale, Alingsås, Falköping och av A. Wennerberg 1948 vid Lilla Torp i Göteborg. Skövde. Återfunnen i Änggårdsbergen, Göteborg 2009 av Erik Physostegia virginiana – drakmynta. Nyfynd 1999 i Ljungstrand. Falköping av Lennart Sundh. Solanaceae – potatisväxter Brugmansia sp. – änglatrumpet. Nyfynd på soptipp i Ale 2008 av Erik Ljungstrand och Kjell Holmner. Datura innoxia – mexikansk spikklubba. Äldre belägg finns från 1953 och 1959, tagna av C. Blom på två lokaler i Göteborg. Återfunnen 2003 i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Erik Ljungstrand m.fl. Även funnen på ytterligare två lokaler i Göteborg 2006. Nicandra physalodes var. pallida – blek ballong- blomma. Nyfynd på två soptippar i Mölndal och Lidköping 2005, funna av Erik Ljungstrand och Eva Ekeblad respektive Anders Bertilsson och Erik Ljung- strand. Även funnen på soptipp i Ale 2009 av Erik Ljungstrand och Kjell Holmner. Nicotiana langsdorffii – klocktobak. Nyfynd 2002 i Linnéstaden, Göteborg av Birgitta Herloff. Ytterligare ett fynd gjordes i Göteborg 2003 i Gunnilse grusgrop av Erik Ljungstrand m.fl. Nicotiana langsdorffii × sanderae – hybridklock tobak. Ny för Sverige. Funnen 2005 på soptippar i Mölndal och Mariestad av Erik Ljungstrand tillsam- mans med Eva Ekeblad respektive Anders Bertilsson. Nicotiana rustica – bondtobak. Äldre belägg finns från tre lokaler i Göteborg tagna av K. Anderberg 1924–25 och av C. Blom 1943–44. Återfunnen av Erik Ljungstrand på två lokaler 2003: på jordtipp i Härryda och på soptipp i Ale. Nicotiana sylvestris – narcisstobak. Nyfynd på två lokaler i Göteborg samt i Mölndal, Alingsås och Skövde. Det första fyndet gjordes i Gunnilse grusgrop i Göteborg 2003 av Kjell Hansson. Petunia inflata – trattpetunia. Ett äldre fynd gjordes av C. Blom i Angered, Göteborg 1938. 2009 återfann Erik Ljungstrand trattpetunian på två lokaler i Göteborg: i Västra Frölunda och i Gunnilse grusgrop. Petunia integrifolia – violpetunia. Äldre belägg Figur 7. Tomatillo Physalis philadelphica. Foto: Eva från fyra lokaler finns. Det första togs 1924 av K. Andersson, 23/9 2006. Anderberg i Göteborg, det senaste av C. Blom 1957 i
40 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Figur 8. Blek taggborre Solanum sisymbriifolium och rundsporre Kickxia spuria. Foto: Erik Ljungstrand, 15/9 2009 och Eva Andersson, 29/9 2007.
Göteborg. Återfynd i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Buddlejaceae – buddlejaväxter Eva Ekeblad 2005. Buddleja davidii – syrenbuddleja. Ej tidigare note- Physalis philadelphica – tomatillo (figur 7). C. Blom rad. Funnen på fem lokaler i Göteborg, Falköping och fann tomatillo i Mölndal 1937. Funnen på fem lokaler Skövde. De första fynden gjordes 2002 i Göteborg 2006: på soptippar i Alingsås av Erik Ljungstrand av Eva Ekeblad i Västra Frölunda respektive av Erik m.fl., i Falköping, Skövde och Mariestad av Eva-Lena Ljungstrand m.fl. i Alelyckan. Hernod och Erik Ljungstrand samt på vägkant i Scrophulariaceae – lejongapsväxter Götene av Olof Janson. Chaenorhinum minus – småsporre – peloriaform. Ej Solanum aethiopicum – röd aubergin. Nyfynd på sop- tidigare noterad i landskapet. Funnen på gata i Borås tipp i Alingsås 2006 av Evastina Blomgren. 2002 av Leif-Eric Aronsson. Solanum laciniatum – känguruäpple. Nyfynd��������������� på jord- Chaenorhinum origanifolium – kyndelsporre. tipp i Härryda 2004 av Owe Nilsson. Senare funnen Nyfynd på soptipp i Ale 2009 av Erik Ljungstrand och på soptippar i Ale 2008 av Erik Ljungstrand och Kjell Kjell Holmner. Holmner och i Mölndal 2009 av Erik Ljungstrand. Chelone lyonii – röd sköldpaddsört. Nyfynd i Gun- Solanum nigrum ssp. schultesii – hårig nattskatta. nilse grusgrop i Göteborg 2004 av Erik Ljungstrand Nyfynd på soptipp i Mölndal 2005 av Erik Ljung m.fl. Även funnen i Falköping 2007 av Jonas Grahn. strand och Eva Ekeblad. Senare funnen på soptippar i Skövde och Mariestad 2007 och på parkeringsplats i Chelone obliqua – lila sköldpaddsört. Nyfynd i park i Askim 2010. Borås 2006 av Leif-Eric Aronsson. Solanum rantonnetii – himmelsöga. Nyfynd på Digitalis lutea – liten fingerborgsblomma. Littera- soptippar i Skövde och Mariestad 2006 av Eva-Lena turuppgift anger fynd i Falköping 1940 och 1967. Inga Hernod och Erik Ljungstrand. belägg sedda. Återfynd i Gunnilse grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2006, ännu kvar 2010. Solanum cf. scabrum – sträv nattskatta [bärskatta]. Ett äldre belägg från Skallsjö i Lerum togs 1895 av Kickxia spuria – rundsporre (figur 8). Äldre belägg C. G. H. Thedenius. Återfunnen på soptipp i Marie- från fem lokaler finns. Det äldsta belägget är taget stad 2005 av Anders Bertilsson och Erik Ljungstrand. av A. P. Winslow i Göteborg 1874 och det senaste av G. Degelius 1958 på Vargöns bruk, Västra Tunhem, Solanum sisymbriifolium – blek taggborre (figur 8). Äldre belägg finns från sex lokaler i Mölndal och Vänersborg. Återfunnen på soptipp i Mölndal 2007 av Göteborg. Det första togs 1927 och det senaste 1948 Erik Ljungstrand. av C. Blom i Lundby, Göteborg. Återfynd i Mölndal Mimulus luteus – kal gyckelblomma. Nyfynd på sop- på Svenska Oljeslageriet av Erik Ljungstrand 2009 på tipp i Skövde av Rolf-Göran Carlsson, Anders Bertils- samma lokal som C. Blom sett den 1936–37. son och Erik Ljungstrand 2005.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 41 HERLOFF
Figur 9. Snöflinga Sutera cordata och lingontry Lonicera pileata. Foto: Eva Andersson, 23/9 2006 och 29/9 2007.
Mimulus guttatus × luteus – brokgyckelblomma. Även funnen på soptipp i Mölndal 2006 av Erik Ljung- Nyfynd i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Kjell Hans- strand och Eva Ekeblad. son 2005. Symphoricarpos ×chenaultii – hybridsnöbär. Ej tidi- Sutera cordata – snöflinga (figur 9). Nyfynd på sop- gare noterad. Funnen på två lokaler i Göteborg 2003: tipp i Skövde 2007 av Rolf-Göran Carlsson. Ivarsbergsmotet av Erik Ljungstrand och soptipp i Veronicastrum virginicum – amerikansk kransvero- Mölndal av honom m.fl. Även funnen 2007 i Gunnilse nika. Nyfynd 2007 på två lokaler i Göteborg: på Äng- grusgrop, Göteborg av Erik Ljungstrand och Eva-Lena gårdsplan av Erik Ljungstrand och Gunnilse grusgrop Hernod. av honom och Eva-Lena Hernod. Diervillaceae – getrisväxter Pedaliaceae – sesamväxter Diervilla lonicera – getris. Nyfynd av ett mycket stort Sesamum indicum – sesam. Äldre belägg finns bestånd under spridning i Råda, Härryda, av Erik från två lokaler i Ale, tagna av C. Blom 1937–53. Ljungstrand m.fl. 2007. Återfunnen i Brunnsparken, Göteborg av Erik Ljung Diervilla cf. sessifolia – kantgetris. Nyfynd i Gunnilse strand 2003. grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2007. Orobanchaceae – snyltrotsväxter Weigela sp. – prakttry. Nyfynd på två lokaler 2003: Pedicularis palustris ssp. opsiantha – höstspira. komposteringsanläggning i Göteborg och soptipp Äldre belägg finns från sex lokaler, från 1910 från i Mölndal. Även funnen 2004 i Gunnilse grusgrop, Gamlestaden i Göteborg av A. F. Liljeholm till Göteborg. Samtliga fynd gjorda av Erik Ljungstrand 1952 från två lokaler i Tranemo av G. A. Westfeldt. m.fl. Återfunnen på Nohlmarken i Skövde av Kurt-Anders Linnaeaceae – linneaväxter Johansson 2008. Kolkwitzia amabilis – paradisbuske. Nyfynd 2005 Caprifoliaceae – kaprifolväxter på soptipp i Falköping av Anders Bertilsson och Erik Lonicera henryi – vintertry. Nyfynd från Brännö i Ljungstrand. Även funnen på soptipp i Mölndal 2006 Göteborgs skärgård 2003 av Lars Hellman. av Erik Ljungstrand och Eva Ekeblad, i Gunnilse Lonicera nigra – svarttry. Ett äldre belägg finns, grusgrop, Göteborg 2007 av Erik Ljungstrand och Eva- taget av C. Blom 1955 i Västra Frölunda, Göteborg. Lena Hernod samt i Vänersborg 2008 av Stefan Hult. Återfunnen i naturparken vid Botan, Göteborg 2007 av Dipsacaceae – väddväxter Henry Gudmundson. Dipsacus laciniatus – flikig kardvädd. Nyfynd i Lonicera pileata – lingontry (figur 9). Nyfynd i Gun- Västra Tunhem, Vänersborg 2009 av Gunnel och Sven- nilse grusgrop i Göteborg av Ingvar Bergström 2003. Olof Lilja.
42 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Campanulaceae – klockväxter Centaurea stoebe – sandklint. Nyfynd 2008 på Phyteuma spicatum ssp. coeruleum – blekrapunkel. Stallbacka i Trollhättan av Lilian Clevfors och i Säter, Nyfynd i Lerum av Robert Daun (odaterat). Sedd på Skövde av Kurt-Anders Johansson och Rolf-Göran lokalen 2006 av Birgitta Herloff. Carlsson. Platycodon grandiflorus – praktklocka. Nyfynd i Cicerbita plumieri – fransktorta. Nyfynd i Gunnilse grusgrop, Göteborg av Eva Ekeblad 2007. Änggården, Göteborg 2008 av Thomas Appelqvist. Asteraceae – korgblommiga Cichorium intybus var. foliosum – sallatscikoria. Nyfynd i Slottsskogen, Göteborg 2003 av Erik Ljung- Anaphalis triplinervis – ulleternell. Nyfynd av Len- nart Sundh 2002 på soptipp i Falköping. strand m.fl. – sumatrabinka. Nyfynd på Artemisia dracunculus – dragon. Ett äldre belägg finns, Conyza sumatrensis taget av F. Lundberg 1937 i Göteborg. Återfunnen på jordtipp i Härryda 2003 av Erik Ljungstrand. Även jordtipp i Härryda, 2003 och på soptipp i Alingsås funnen på komposteringsanläggning i Göteborg 2007 2006 av Erik Ljungstrand m.fl. av honom och Eva-Lena Hernod. – tigeröga. Två äldre belägg finns, Artemisia ludoviciana – vitmalört. Nyfynd 2005 på Coreopsis tinctoria tagna av C. Blom i Göteborg 1940 och i Partille 1959. soptipp i Skövde av Rolf-Göran Carlsson, Anders Ber- Återfunnen på fyra lokaler, därav två i Västra Frölunda, tilsson och Erik Ljungstrand. Göteborg, 2001 av Erik Ljungstrand m.fl., respektive Artemisia pontica – romersk malört. Äldre belägg Eva Ekeblad samt i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2005 finns från Lerum, Borås och Karlsborg. På den sist- av Kjell Hansson och på soptipp i Alingsås 2006 av nämnda lokalen blev den romerska malörten funnen Erik Ljungstrand m.fl. 1928 av O. Forthmeyer, sågs där 1975 av L. E. Kers × – dahlia. Två äldre belägg är tagna och 1984 av Erik Ljungstrand och återfanns 2002 av Dahlia hortensis i Göteborg av C. Blom 1951 respektive 1958. Återfun- Ing-Marie Abrahamson. Den är även funnen 2005 på nen på soptipp i Mariestad 2006 av Eva-Lena Hernod soptipp i Falköping av Rolf-Göran Carlsson, Anders och Erik Ljungstrand. Bertilsson och Erik Ljungstrand och på soptipp i Möln- dal 2010 av Erik Ljungstrand. Echinops bannaticus – blå bolltistel. Ej tidigare note- rad. Funnen 2006 i Gunnilse grusgrop, Göteborg av – lansettaster. Nyfynd på soptipp i Aster lanceolatus Eva Ekeblad och på soptipp i Mölndal av henne och Skövde 2005 av Rolf-Göran Carlsson, Anders Bertils- Erik Ljungstrand. son och Erik Ljungstrand. Erigeron acer ssp. droebachiensis – kalbinka. Äldre – luktaster. Aster novae-angliae Fem äldre belägg finns, belägg finns från fyra lokaler i Trollhättan och Väners- alla tagna i Göteborg mellan åren 1922 och 1972. Åter- borg. I Trollhättan noterades den första gången 1889 funnen på soptippar i Ale 2000, Falköping 2005 och av H. Kjellström och senast av C. Blom 1948. I denna Skövde 2005 av Erik Ljungstrand m.fl. samt i Göteborg stad återfanns kalbinkan 2005 av Lennart Andersson, 2007 av Erik Ljungstrand och Eva-Lena Hernod. Anders Bohlin och Anders Bertilsson. var – oktoberaster. Nyfynd Aster novi-belgii . dumosus Eupatorium maculatum – fläckflockel. Nyfynd på 2005 på soptipp i Skövde av Erik Ljungstrand, Anders soptippar i Skövde 2005 av Rolf-Göran Carlsson, Bertilsson och Rolf-Göran Carlsson. Även sedd i Gun- Anders Bertilsson och Erik Ljungstrand, i Alingsås nilse grusgrop, Göteborg 2006 av Erik Ljungstrand 2006 av Kjell Hansson och i Mölndal 2010 av Erik m.fl. Ljungstrand. × – brokaster. Nyfynd på soptipp i Aster versicolor Eupatorium purpureum – rosenflockel. Nyfynd 2006 Skövde 2007 av Erik Ljungstrand m.fl. på en gata i Göteborg av Eva Ekeblad. Bidens radiata × tripartita – grönskära × brunskära. Glebionis multicolor – brokkrage. C. Blom fann brok- Nyfynd 2009 vid Hornborgasjön av Olof Janson. krage på två lokaler i Göteborg 1952 respektive 1961. Buphthalmum salicifolium – ljusöga. Nyfynd på Återfunnen av Erik Ljungstrand m.fl.���������������� på en komposte���������- Götaledstoppen i Göteborg 2005 av Erik Ljungstrand. ringsanläggning i Göteborg 2001. Centaurea debeauxii ssp. nemoralis – brunklint. Helianthus ×laetiflorus – präriesolros. Nyfynd 2003 Fem äldre belägg finns, varav tre från Göteborg från i Gunnilse grusgrop, Göteborg och på soptipp i Möln- åren 1931–50, ett från Partille 1930 och ett från Ale dal av Erik Ljungstrand m.fl. Även funnen 2004 på 1953. Det senaste göteborgsbelägget togs av C. Blom. soptipp i Ale, 2005 på gata i Göteborg och 2006 på Återfunnen vid Nya varvet i Göteborg 1998 av Ingvar soptipp i Alingsås. Bergström. Helianthus salicifolius – skobandssolros. Nyfynd Centaurea diffusa – spretklint. Nyfynd på Stallbacka i 2005 på soptipp i Skövde av Rolf-Göran Carlsson, Trollhättan av Lilian Clevfors 2008. Anders Bertilsson och Erik Ljungstrand.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 43 HERLOFF
Heliopsis helianthoides – dagöga. Äldre belägg från 1947 av H. Fries. Återfunnen i Slottsskogen, Göteborg två lokaler i Göteborg är tagna 1951 av C. Blom av Erik Ljungstrand 2001. respektive H. Fries och 1961 av den förra. Återfunnen Pilosella cymosa ssp. praealta var. praealta – äkta blå- på soptipp i Ale 2004 av Erik Ljungstrand m.fl. Även fibbla. Nyfynd på två lokaler i Vänersborg 2008 och funnen 2005 på Långesandsholmen i Göteborgs 2009 av Stefan Hult. skärgård av Eva Ekeblad och samma år på soptippar i Falköping och Mariestad och 2006 i Alingsås av Erik Pilosella aurantiaca ssp. dimorpha – ängsfibbla. Ljungstrand m.fl. Nyfynd i Kinna, Mark 2001 av Kenneth Hansson. Även funnen 2003 i Lerum av Kjell Hansson. Hieracium – hökfibblor. I Västergötlands flora är inte arterna inom sektionerna skogs-, hag-, park- och kratt- Pulicaria dysenterica – strandloppört. Nyfynd 1991 fibblor upptagna. Äldre fynd finns redovisade senare på plantskola i Alelyckan, Göteborg av Ulf Axelsson. i tidskrifterna Calluna och Vrivrånge (Tyler 2003a, Även sedd 2002 på en annan plats på lokalen och repre- 2003b och 2004). Nyfynd och återfynd redovisas av senterar helt säkert en andra införsel. Bertilsson och Tyler (2010) i Calluna. Rudbeckia fulgida var. speciosa – praktrudbeckia. Hieracium sect. Foliosa – norrlandsfibblor. Nyfynd Nyfynd på soptipp i Ale 2005 av Gunilla Tochtermann. 2004 i Hössna, Ulricehamn av Erik Ljungstrand. Rudbeckia hirta var. pulcherrima – sommarrud- Hieracium nemorivagum – en savojfibbla (det. Tor- beckia. Nyfynd 2003 på jordtipp i Härryda av Erik björn Tyler). Nyfynd på Stallbacka i Trollhättan, 2009 Ljungstrand m.fl. Även funnen i Gunnilse grusgrop, av Anders Bohlin m.fl. Göteborg 2005 och på soptippar i Alingsås 2006, i Mölndal 2007, i Skövde 2007 och i Ale 2010. Inula britannica – luddkrissla. Äldre belägg finns från Göteborg och Trollhättan. Det första Tagetes erecta – stort sammetsblomster. Nyfynd 2006 göteborgsfyndet gjordes 1917 av F. Lundberg, det på soptipp i Skövde av Eva-Lena Hernod och Erik senaste 1922 av A. Hässler. Återfanns vid Sociala huset Ljungstrand. i Göteborg 2006 av Erik Ljungstrand. Fanns kvar ännu Tagetes tenuifolia – litet sammetsblomster. Nyfynd 2010. på soptipp i Mölndal 2009 av Erik Ljungstrand. Iva xanthiifolia – iva. Äldre belägg finns från sju Taraxacum larssonii – dalslandsmaskros. Ett äldre lokaler i Mölndal, Göteborg och Ale. Det första togs belägg finns, taget av T. Borgvall 1935 i Hällingsjö, av H. Fries i Mölndal 1943, det senaste av C. Blom Härryda. Återfunnen i Angered, Göteborg, 2002 av i Göteborg 1959. Återfunnen i Göteborg, Botaniska Kjell Georgson. trädgården, av Erik Ljungstrand m.fl. 2001. Han fann Taraxacum obtusilobum – fetmaskros / sexmaskros. den även på soptipp i Alingsås 2006. Äldre belägg finns från Mölndal och Göteborg. Finns Leucanthemella serotina – oktoberkrage. Ett nu på sin enda kända lokal i Sverige i Änggården, äldre belägg finns, taget av C. Blom 1945 i Partille. Göteborg där Erik Ljungstrand noterat den årligen Återfunnen i Gunnilse grusgrop i Göteborg av Erik från 1995 (även om tidig gräsklippning omöjliggjort Ljungstrand och Eva-Lena Hernod 2007. identifiering något år). Liatris spicata – rosenstav. Nyfynd i Gunnilse grus- Xerochrysum bracteatum – jätteeternell. Äldre belägg grop, Göteborg av Eva Ekeblad 2006. Även funnen finns från fyra lokaler i Mölndal och Göteborg. 1937 2008 på soptipp i Ale av Erik Ljungstrand och Kjell togs den på två lokaler i Göteborg av K. Anderberg Holmner och på soptipp i Mölndal 2010 av Erik respektive B. Nilsson. 1950 togs den av C. Blom i Ljungstrand. samma stad. Återfunnen 2003 i Gunnilse grusgrop, Ligularia przewalskii – spirstånds. Nyfynd 2006 i Göteborg och 2009 på soptipp i Skövde av Erik Göteborg, på Änggårdsplan av Eva Ekeblad och på Ljungstrand m.fl. Luntantugatan av Erik Ljungstrand. Araceae – kallaväxter Melampodium montanum – litet medaljongblomster Arum cf. maculatum – fläckig munkhätta. Nyfynd [bergssvartfot]. Nyfynd i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2008 av Erik Ljungstrand m.fl. på Donsö i Göteborgs 2003 av Erik Ljungstrand m.fl. skärgård. Osteospermum ecklonis – stjärnöga. Nyfynd 2003 på jordhög i Härryda av Erik Ljungstrand och i Gunnilse Lemnaceae – andmatsväxter grusgrop, Göteborg av honom m.fl. Även sedd på gata Lemna turionifera – röd andmat. Nyfynd i Horn i Göteborg 2006 av Birgitta Herloff och på soptipp i borga sjön 2009 av Erik Ljungstrand. Mölndal 2009 av Erik Ljungstrand. Alstroemeriaceae – alströmeriaväxter Picris hieracioides – bitterfibbla. Två äldre belägg Alstroemeria sp. alströmeria. Nyfynd i Gunnilse grus- finns, båda från Göteborg: 1863 av okänd samlare och grop, Göteborg 2006 av Erik Ljungstrand.
44 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
Liliaceae – liljeväxter Lilium bulbiferum var. croceum – saffranslilja. Nyfynd i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Tulipa tarda – flocktulpan.Nyfynd på en gata i Göte- borg av Thorsten Elfström 2007. Orchidaceae – orkideer Coeloglossum viride – grönkulla. Äldre belägg finns från ett tiotal lokaler, i Falköping, Skara, Skövde, Alingsås och Töreboda. Grönkullan sågs senast 1954 i Vilske-Kleva, Falköping av Ö. Nilsson. Nu återfunnen av Karin Kjellberg 2000 i Västerplana, Götene. Dactylodenia st-quintinii (Dactylorhiza maculata ssp. fuchsii × Gymnadenia conopsea). Nyfynd i Dala, Falköping, av Ann T. Cole 2003. Iridaceae – irisväxter Crocosmia ×crocosmiiflora – montbretia (figur 10). Ett äldre belägg är taget av C. Blom i Göteborg 1952. Återfunnen i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Även funnen på soptipp i Mölndal 2010 av Erik Ljungstrand m.fl. Crocus ×stellaris – gullkrokus. Nyfynd på två lokaler: Lundby och Gunnilse grusgrop i Göteborg 2006 av Eva Ekeblad. Sedd på ytterligare en lokal i Göteborg av Erik Ljungstrand 2008. Crocus tommasinianus – snökrokus. Nyfynd 2006 av Eva Ekeblad������������������������������������������ på����������������������������������������� tre lokaler��������������������������� i�������������������������� Göteborg: Vrångö i Göte- Figur 10. Montbretia Crocosmia ×crocosmiiflora. Foto: borgs skärgård, Lundby och Gunnilse grusgrop. Även Eva Andersson, 23/9 2006. funnen i Vänersborg 2008 av Stefan Hult. Gladiolus ×hortulanus – gladiol. Nyfynd på soptipp i Alingsås 2006 av Kjell Hansson och i Mölndal 2008 av Allium ×hollandicum – sorklök. Nyfynd i Gunnilse Erik Ljungstrand. grusgrop, Göteborg 2006 av Erik Ljungstrand. Agavaceae – agaveväxter Allium porrum – purjolök. Ett äldre belägg taget av Yucca elephantipes – jättepalmlilja. Nyfynd på kom- E. Hjertman finns från Nya varvet i Göteborg 1907. posteringsanläggning i Göteborg 2003 av Erik Ljung Återfunnen i Göteborg på Änggårdsplan 2007 av Erik strand m.fl. Ljungstrand. Anthericaceae – sandliljeväxter Allium ×proliferum – luftlök. Nyfynd på Stora Förö Chlorophytum comosum – ampellilja. Nyfynd på i Göteborgs skärgård 1994 av Birgitta Herloff m.fl. komposteringsanläggning i Göteborg 2001 av Erik Ombestämd från Allium fistulosum, piplök, av Erik Ljungstrand m.fl. Även funnen på jordtipp i Härryda Ljungstrand. 2003 samt på soptippar i Mariestad 2006 och Skövde Amaryllidaceae – amaryllisväxter 2009 av Erik Ljungstrand. Galanthus woronowii – grön snödroppe. Nyfynd Alliaceae – lökväxter 2009 av Erik Ljungstrand i Västra Frölunda, Göteborg. Allium cepa – matlök. Det äldsta belägget är från Hippeastrum ×hortorum – amaryllis. Nyfynd på Borås 1916 taget av G. Svensson. Därefter fann C. komposteringsanläggning i Göteborg av Erik Ljung Blom matlöken på två lokaler i Göteborg 1943 respek- strand m.fl. 2001. Även sedd på soptipp i Skövde 2005 tive 1955. Återfynd i Arendal, Göteborg 2000 av Erik av Erik Ljungstrand, Anders Bertilsson och Rolf- Ljungstrand m.fl. Även funnen av dessa på soptipp i Göran Carlsson och på soptipp i Mariestad 2006 av Ale 2004, av Eva Ekeblad i Västra Frölunda 2005 och Eva-Lena Hernod och Erik Ljungstrand. av Eva-Lena Hernod och Erik Ljungstrand 2006 på Narcissus asturiensis × cyclamineus [N. cyclamineus soptipp i Mariestad. × tazetta] – ’tête-à tête’. Nyfynd 2006 av Eva Ekeblad
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 45 TILL MINNE AV
Ingvar Bergström tad elektronikfirma, där han blev kvar till sin Ett namn som förekommer några gånger i denna pensionering. Förutom botanikintresset var han förteckning är Ingvar Bergström (dessutom under många år en framgångsrik radioamatör. finns han oftast med bland ”m.fl.” då ”Erik Han var bosatt i Vallda, Kungsbacka och levde Ljungstrand m.fl.” nämns). Under skrivandet av sedan mer än fyrtio år tillsammans med Gunilla den här artikeln nås jag av beskedet om Ingvars Tochtermann. död. Ingvar och Gunilla var flitiga och kunniga Efter flera års uppehåll hade traditionen med amatörbotanister och inventerade för Hal- eftersitsar tagits upp igen i Botaniska Föreningen lands flora och Norrbottens flora. I arbetet med i Göteborg och den 25:e november 2010 efter ett Västergötlands och Bohusläns floror kom även föredrag om svampsystematik hade konstnären Eva Andersson och jag med i bilden. Vi fyra var Maj Fagerberg dekorerat festlokalen mycket ute tillsammans sommar efter sommar och hade vackert med växter och ljus. Soppa, bröd och oerhört roligt. Vid varje hundratal nya fynd som vin väntade när Ingvar lämnade oss hastigt och vi gjorde i en ruta avslutade vi dagen på krogen. chockartat. Någon bland oss göteborgare har Nåja, det var nog en överdrift men det blev ett myntat begreppet botanistdöd, en sådan död antal middagar under en sommar. Särskilt festligt som vi själva skulle vilja få: snabb, under en blev det när vi passerade 900 i en ruta i Bohuslän. exkursion (som Harry Andersson) eller fest (som Vi åkte också på många exkursioner tillsammans Ingvar) i lag med glada botanistvänner. i Ingvars och Gunillas elhybridbil. På vintrarna Ingvar föddes den 2:a april 1940 i Piteå. Han åt vi surströmming, sjöng och tittade på bilder utbildade sig till ingenjör vid Chalmers och blev från växtsäsongen. före examen erbjuden delägarskap i en nystar- Ingvar, vi saknar dig. i Gunnilse grusgrop, Göteborg. Även sedd i Askim, Cyperaceae – halvgräs Göteborg 2007 av Erik Ljungstrand. Cyperus fuscus – dvärgag. Ett äldre belägg finns Narcissus ×incomparabilis – stjärnnarciss. Nyfynd som är taget av C. Blom 1941 i Göteborgs frihamn. 2006 av Erik Ljungstrand i Gunnilse grusgrop, Göte- Återfunnen av Ulf Axelsson 2001������������������������� på plantskola i Ale- borg. lyckan, Göteborg där den fanns kvar t.o.m. 2006. Isolepis setacea – borstsäv. Äldre uppgifter finns från Hyacinthaceae – hyacintväxter 23 lokaler i Mark, Göteborg, Borås, Ale, Alingsås, Scilla ×allenii – hybridvårstjärna. Nyfynd 2006 av Herrljunga och Karlsborg. Blev senast funnen 1968 Erik Ljungstrand i Gunnilse grusgrop, Göteborg. i Borås av G. Svensson. Återfynd vid sjön Lygnern i Cannaceae – kannaväxter Mark 2005 av Jan Kuylenstierna. Canna ×generalis – kanna. Nyfynd på soptippar i Poaceae – gräs Skövde 2005 av Rolf-Göran Carlsson, Anders Bertils- Beckmannia syzigachne – radgräs. Äldre belägg finns son och Erik Ljungstrand, i Alingsås 2006 av Erik från fyra lokaler i Mölndal och Göteborg. Det första Ljungstrand och Kjell Hansson och i Lidköping 2007 fyndet gjordes av R. Ohlsén 1924 och det senaste av Erik Ljungstrand och Eva-Lena Hernod. av C. Blom 1963 i Göteborg. Återfunnen 2001 i Medelplana, Götene av Olof Janson. Även funnen på Juncaceae – tågväxter två lokaler 2003 av Rolf-Göran Carlsson och Kurt- Juncus inflexus – blåtåg. Många äldre belägg finns Anders Johansson i Skövde respektive Mariestad. från Lindholmen i Göteborg 1879–98, först samlad av Ceratochloa cathartica – plattlosta. Äldre belägg finns A. P. Winslow. Två återfynd 2002 från Göteborg, dels från 15 lokaler i Mölndal, Göteborg och Härryda från i Västra Frölunda av Eva Ekeblad, dels på plantskola i åren 1923–61. I Mölndal fann C. Blom den på fyra Alelyckan av Erik Ljungstrand m.fl. lokaler. I samma kommun återfanns den på en soptipp Juncus ranarius – grodtåg. Det äldre belägg som är 2008 av Erik Ljungstrand. kontrollerat är taget 1875 i Göteborg av A. P. Winslow. Digitaria ischaemum – fingerhirs. Äldre belägg finns Återfunnen på Galterö i Göteborgs skärgård 2005 av från tre lokaler, det tidigaste är samlat i Göteborg 1883 Eva Ekeblad. av L. Johansson och det senaste i Mölndal 1948 av
46 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) VÄSTERGÖTLANDS FLORA
F. Lundberg m.fl. Återfunnen på två lokaler i Göteborg: • Tack till Erik Ljungstrand som granskat arti- 2005 i Gunnilse grusgrop av Eva Ekeblad och 2006 på keln och rättat till ett och annat. plantskola i Alelyckan av Erik Ljungstrand m.fl. Eragrostis curvula – afrikanskt kärleksgräs. Nyfynd Citerad litteratur på soptipp i Alingsås 2006 av Kjell Hansson. Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, Festuca heterophylla – skuggsvingel. Äldre belägg 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund. finns från 14 lokaler i Mölndal, Göteborg, Härryda, Bertilsson, A. & Tyler, T. 2010. Tillägg till Västergöt- Partille och Götene åren 1931–54. I Askim, Göteborg lands skogs- och hagfibblor 2003–2009. – Calluna fann H. Fries m.fl. den på fyra lokaler 1935–49. I 27(1). samma socken återfann Erik Ljungstrand den 2003. Herloff, B. 2006. Tillägg till Västergötlands flora. – Calluna 23(4). Festuca pratensis × Lolium multiflorum – rajsvingel Herloff, B. 2009. Tillägg till Västergötlands flora. – [italiensk rajsvingel]. Nyfynd 2001 i Slottsskogen, Calluna 26(4). Göteborg av Erik Ljungstrand. Tyler, T. 2003a. Västergötlands skogs- och hagfibblor, 1. Festuca rubra ssp. commutata – tuvsvingel. Nyfynd Skogsfibblor. – Calluna 20(2). på två lokaler 2009, dels Vartofta, Falköping av Chris- Tyler, T. 2003b. Västergötlands skogs- och hagfibblor, ter Albinsson, dels i Lilla Änggården, Göteborg av Erik 2. Hagfibblor. – Calluna 20(3). Ljungstrand. Tyler, T. 2004. Skogs- och hagfibblor i Bohuslän, Göte- borgsområdet och Dalsland. – Vrivrånge 22(1). Koeleria pyramidata – grön tofsäxing. Äldre belägg finns från fyra lokaler i Göteborg, Härryda och Lerum. I den förra kommunen fann S. Nilsson detta gräs 1944 Herloff, B. 2011. Tillägg till Västergötlands flora. i Billdal, Askim. Där återfann Erik Ljungstrand det [ �Additionsdditions to the flflora ora of Västergötland, SW Swe-Swe- 2003. den.] – Svensk Bot. Tidskr. 105: 31–47. Uppsala. Leersia oryzoides – vildris. 1920 togs det första beläg- ISSN 0039-646X. get av H. E. Johansson vid Tidan i Armeneby, Töre- New finds since the publication ofVästergötlands boda. Därefter togs belägg från Tidans stränder fram flora in 2002 of vascular plants in Västergötland, SW till 1953. I Armeneby återfann Anders Bertilsson vild- Sweden are presented. riset 2002. Under åren 2002–06 upptäcktes vildriset Most of the new species are casuals that have även på nio lokaler i Skövde kommun. been found in ephemeral habitats such as tips, Miscanthus sinensis – elefantgräs. Nyfynd på kom- throw -outs, etc. posteringsanläggning i Göteborg av Erik Ljungstrand New species for Sweden include Silene lydia, m.fl. 2003. Även funnen på soptipp i Skövde 2006 Corydalis linstowiana, Oxalis lasiandra, Passiflora antio och i Gunnilse grusgrop, Göteborg 2007 av Eva-Lena quiensis and Nicotiana langsdorffii× sanderae. Hernod och Erik Ljungstrand. Indigenous species recorded as new for Poa bulbosa var. bulbosa och var. vivipara – knölgröe. Västergötland include, for example, Polystichum acu Äldre belägg finns från fyra lokaler i Göteborg och leatum, P. lonchitis, Ceratophyllum submersum, Lemna Falköping. Det senaste belägget togs 1953 av C. Blom i turionifera and Sesleria uliginosa. Göteborg. Återfanns i landskapet 2005 av Eva Ekeblad på Vrångö i Göteborgs skärgård. Sasa cf. pumila – japansk bambu. Nyfynd på kom- Birgitta Herloff är fil. posteringsanläggning i Göteborg av Erik Ljungstrand dr, psykolog och numera m.fl. 2003. pensionär. Som redak- Sesleria uliginosa – älväxing. Nyfynd 2005 av Thomas tionsmedlem ägnar hon Appelqvist på Galterö i Göteborgs skärgård. sin mesta tid åt arbetet Sorghum bicolor – durra. Äldre belägg finns från med Bohusläns flora men fyra lokaler i Göteborg och Ale. C. Blom står för alla kan då och då sticka fynden, det första i Ale 1948 och övriga i Göteborg emellan med lite Väster- från 1950-talet. Återfanns på jordtipp i Härryda 2003 götland. av Erik Ljungstrand. Även funnen i Gunnilse grusgrop, Adress: Skepparegången Göteborg 2005 samt på soptippar i Skövde 2006, i 6, 413 18 Göteborg Mölndal 2010 och i Ale 2010. E -post: birgitta.herloff@ Stipa tenuissima – svansfjädergräs.Nyfynd i Eklanda, gmail.com Mölndal 2009 av Aimon Niklasson.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 47 FÖRFATTARE Flikstånds funnen på ny lokal
Lennart Sundh hade ögonen med sig den där septemberdagen i höstas. En ny lokal för en av Figur 1. Beståndet av flikståndsSenecio erucifolius våra mest sällsynta växter blev resultatet. blommade vackert i vägkanten i Bromölla. Foto: Åke Svensson, 19 september 2010. LENNART SUNDH
en 2 september 2010 var vikt för natur Stängeln jag tog med mig som belägg tycker jag inventering i samband med ett vindkrafts blir lämplig för Erik Ljungstrand att titta på för Därende i västra Blekinge. Mitt medtagna att bekräfta artbestämningen. Erik tar tacksamt fika var otillräckligt varför inköp i Bromölla var emot min kollekt och jag lyckas även lura med den nödvändigt. Bromölla hade jag aldrig tidigare rundkrassing Lepidium neglectum jag hittade lite besökt varför jag körde på känsla för att hitta en senare under dagen. Erik ringer snart tillbaks och lämplig mataffär. Inga affärer syntes till och den berättar att rundkrassingen är rätt bestämd och triangel av större gator som omger samhället förde att allt också talar för flikstånds. Erik menar dock mig delvis till dess utkanter. Här körde jag snart att frukterna bör vara något mognare för att man förbi vad som såg ut som en fin betesmark med definitivt ska kunna säga att detta är flikstånds. tillhörande vägrenar. I den östra vägrenen såg Flera lokala botanister åker senare till platsen jag från bilen en växt som avvek från det vanliga och samlar in belägg med mogna frukter, och så genom sina relativt stora och ljusgula blommor. småningom kommer beskedet om att beståndet Den var några decimeter hög och väl synlig. Den slutligen artbestämts till flikstånds. ljusa färgen och storleken på blommorna gjorde Någon menade att det är typiskt att man, när mig nyfiken, dock inte så nyfiken att jag stannade man som jag kommer utifrån med fräscha ögon bilen. Jag tänkte att den antagligen var en av flera och utan förutfattade meningar, kan hitta en för mig ännu okända skåneväxter. Målet för dagen raritet i ett väl synligt och välbesökt läge nära ett var ett annat och jag kunde naturligtvis inte ägna samhälle. Låt oss hoppas den dyker upp till som- min tid åt nöjen när arbete stod på schemat. maren igen och då med fler exemplar. SBT. Efter att till slut lyckats tillfredsställa mina inköpsbehov tar jag samma väg mot norr strax Sundh, L. 2011. Flikstånds funnen på ny lokal. öster om Bromölla. Den gula växten kan jag nu [New locality for Senecio erucifolius in Skåne, inte längre hålla mig ifrån utan jag stannar bilen southernmost Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 105: och konstaterar att jag framför mig har en Senecio- 48. Uppsala. ISSN 0039-646X. art jag aldrig tidigare sett. De ganska mörka, något läderartade bladen med invikt kant och deras Lennart Sundh arbetar utpräglade flikighet gör att jag döper den till flik- som miljö- och natur- stånds Senecio erucifolius utan att känna mig säker. vårdskonsult i Falköping. Väl hemma i Falköping kollar jag i flororna, stude- Adress: Sundh Miljö, rar frukterna under lupp, läser på internet, i Virtu- Collegium Park, Oden ella floran och på Artportalen och konstaterar att gatan 24, 521 43 Falköping E -post: sundh.miljo@telia. detta nog måste vara flikstånds och att den är en com mycket sällsynt och akut hotad art i Sverige!
48 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Klotullört – på frammarsch i Sverige
Klotullört verkar vara en vinnare i dagens kli- (Aronsson 2000) men har därefter inte synts till. mat och landskap. Antalet lokaler ökar sakta På Öland upptäcktes klotullört (80 ex) för första men säkert. Göran Mattiasson och Alf Porenius gången 2009 i Vickleby (Andersson & Knutsson har inventerat alla lokaler i Skåne. 2009), där ett hundratal plantor blommade i juni 2010. GÖRAN MATTIASSON & ALF PORENIUS Klotullört har en sydlig och västlig utbredning i Europa och gynnas av ett varmt klimat. Arten lotullört Filago vulgaris återupptäcktes som- kan därför till följd av ett allt varmare klimat för- maren 1983 i Skåne efter att ha varit för- väntas fortsätta sin expansion i Sverige och kom- Ksvunnen från Sverige under tjugofem års tid. mer nog med tiden också att bli vanligare och få Att klotullörten åter kom att tillhöra den svenska en allt större utbredning i landets södra delar. floran blev det lyckosamma resultatet när en av oss av en ren tillfällighet hittade växten i Gabelljung i Trelleborgs kommun (Mattiasson 1983). Vid Lunds Botaniska Förenings möte i februari 2010 med Floraväktarna i Skåne beslutades att förekomsten av klotullört i Skåne skulle kartläg- gas och följas upp sommaren 2010. Vi som skrivit denna artikel åtog oss uppdraget eftersom vi tidi- gare följt arten och dess utveckling i landskapet.
Utbredning Klotullört blommade sommaren 2010 på 32 kända platser i Sverige, 30 i Skåne samt på vardera en lokal i Halland och på Öland. Hur stort mör- kertalet är, alltså hur många okända växtplatser med klotullört det finns i landet, är svårt eller närmast omöjligt att uppskatta. I Skåne återfanns klotullört som nämnts 1983, i Halland hittade Per Wahlén (Wahlén 2010) de första plantorna i Särdal 1996, där ullörten fort- farande fanns kvar 2010 med ett femtiotal blom- mande individ. Under 2008 hittades hundratals individ i Falkenberg, den andra kända lokalen i Halland, där 17 exemplar blommade 2009. År 2010 fanns inga plantor alls. Sommaren 2000 hittades ett exemplar av klotullört mitt i Borås
Figur 1. Välväxta plantor av klotullört vid Skrylle i Sydvästskåne. Foto: Alf Porenius. In good years Filago vulgaris usually grows to a height of about 10 cm.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 49 MATTIASSON & PORENIUS
Figur 2. På parkeringen vid badplatsen i Klagshamn blommade små, centimeterhöga individ av klotull- ört 2010. Badgäster frågade om vi tappat något när vi letade efter de närmast osynliga plantorna i sanden. Foto: Alf Porenius. On this car park in Klagshamn, the Filago arvensis plants were only 0.5–2 cm tall in 2010.
delar av västra Skåne. Det handlar uppenbarligen inte bara om en spridning av arten inom Skåne utan också om en spridning av frön från områden på andra sidan Östersjön, i första hand Dan- mark. Samma slutsats drar Per Wahlén i Halland (Wahlén 2010). På Pepparholm, den danska ön Växtplatser som byggdes av kalkhaltiga schakt- och utfyll- Klotullört är starkt kulturgynnad och växer nadsmassor mitt i Öresund och där Öresundsbron företrädesvis på sandig eller grusig mark. Den är övergår från tunnel till högbro, väntade som- en konkurrenssvag, ettårig art som växlar starkt maren 2009 hundratusental plantor på att med i antal mellan åren. Även växtplatserna varierar. sydvästliga vindar få sprida sina frön till det skån- Den har hittats på stigar och markvägar, mellan ska fastlandet för att fortsätta sin expansion. Det trottoarspringor, på lekplatser, parkeringsplat- första fyndet av klotullört på Pepparholm gjordes ser, banvallar, utfyllnadsområden, täktområden, 2002, vilket illustrerar hur snabbt individantalet åkermark och sandstränder. På några platser har kan öka om bara växtplatsen är lämplig. klotullört etablerat sig i trädgårdar och där hålls Under åren 1991–1995 var klotullört känd arten under uppsikt av markägare, både för att som vildväxande från fem platser i Skåne samt i förhindra att den sprider sig ohämmat och för att odling i Fredriksdals trädgård i Helsingborg, där förvissa sig om att den sällsynta arten kan fortleva. den fortfarande lever kvar. År 1999 fanns inte Sommaren 2010 var nederbördsfattig och varm. någon av de spontant etablerade plantorna kvar på Klotullört hade ett dåligt år i torkan. Plantorna någon av växtplatserna. Ullörten hade emellertid var få och små och svårfunna på de flesta växtplat- upptäckts på fem nya områden i landskapet under serna. På många platser var individen inte mer än åren 1996–1999. Växten har under 2000-talet en halv till ett par centimeter höga (figur 2). Nor- spridit sig ytterligare i sydvästra och västra Skåne malt blir plantorna decimeterhöga, en höjd som få (Mattias son & Olsson 2004, Tyler m.fl. 2007). individ uppnådde 2010. Den har nu också etablerat sig i områden utanför Skåne. Spridning I Skåne har klotullört också börjat uppträda i Klotullört återfanns som nämnts i sydvästra de centrala och östra delarna av landskapet, där Skåne 1983. Fram till sekelskiftet hade arten upp- första fyndet gjordes 2001 i Hurva sydväst om täckts på ytterligare 11 lokaler i västra Skåne mel- Ringsjöarna mitt i Skåne. Åren 2002–2003 hitta- lan Falsterbohalvön och Helsingborg. Klotullört des klotullört i Valje nära gränsen till Blekinge. I har idag sitt starkaste fäste i västra Skåne där 80 genomsnitt har en ny växtplats tillkommit per år i procent av alla fyndplatser sedan 1983 är belägna de centrala och östra delarna. Totalt har 12 lokaler (figur 3). upptäckts under 2000-talet. År 2010 blommade Arten och dess lätta frön sprids med vinden, arten på fem av dessa platser. vilket är förklaringen till att klotullört på kort Totala antalet kända platser i Skåne – efter tid kunnat få en utbredning som omfattar stora 1983 – uppgick 2010 till 60 (figur 4). Klotullört
50 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) KLOTULLÖRT
Figur 3. Den vänstra kartan visar utbredningen för klotullört i Skåne 2010. Röda cirklar anger aktuella lokaler, svarta cirklar markerar utgångna lokaler. Sverigekartan till höger anger kända lokaler sedan 1980. Distribution of Filago vulgaris in Skåne (left map). Red circles indicate extant localities in 2010, black circles denote localities where F. vulgaris has disappeared. The right map shows all localities in Sweden since 1980. blommade på hälften av dessa. Antalet kända Kort livslängd växtplatser har ökat kontinuerligt och i stort för- Klotullört är en konkurrenssvag art som kräver dubblats vart femte år sedan 1995. Under perio- öppen mark, gärna med slitage som gynnar artens den 1989–2002 var klotullört totalt känd från 29 fortlevnad och hindrar andra, konkurrerande platser. År 2002 fanns arten kvar på 14 lokaler i arter att etablera sig. Om vegetationstäcket sluter Skåne, vilket motsvarar en ökning av antalet loka- sig eller markens lösa ytlager och uppluckrade ler sedan 1989 med i genomsnitt en per år. Efter struktur försvinner, försvinner också klotullörten. sekelskiftet har antalet nyupptäckta lokaler per år Detta var orsaken till att arten 1998 försvann ökat väsentligt. Under bara de fem senaste åren från sin första växtplats i Gabelljung, 16 år efter har i medeltal fem nya växtplatser tillkommit per upptäckten (trots omrörning för att hålla marken år. öppen). Samtidigt som antalet växtplatser ökat har Klotullört har ett till synes märkligt uppträ- också individantalet blivit allt större på lokalerna dande. Många av växtplatserna är kortlivade. I (se tabell 1), vilket också vittnar om att klotull genomsnitt har arten återkommit i ett eller två örten stärkt sin ställning i Sveriges sydligaste land- år efter upptäckten, innan den spontant försvun- skap. Individantalet är genomgående litet på de nit. På ett tjugotal av de sextio fyndplatserna har nyupptäckta platserna, vilket sannolikt indikerar ullörten inte alls återkommit (Mattiasson & Pore- att klotullörten nyligen etablerat sig på platsen – nius 2011). På platser, där klotullört hittades 2010 men kan också innebära att ullörten är på väg att och där arten blommat under fler än två säsonger, försvinna. är den genomsnittliga livslängden på varje plats
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 51 MATTIASSON & PORENIUS Antal Figur 4. Antal aktuella lokaler 1983– Antal kända lokaler 2010 av klotullört i Skåne (röda stap- 60 lar), samt totalantalet kända lokaler Antal aktuella lokaler (röd + grå stapel). Number of extant localities of Filago 50 arvensis in Skåne between 1983 and 2010 (red bars) and the total number 40 of old and new localities (red + grey bars). 30
20
10
0 1985 1990 1995 2000 2005 2010 sex år. Arten försvinner ofta efter kort tid från Sjöbo återkom 2010 några exemplar av klotullört sina växtplatser men upptäcks på nya. Normalt efter flera års bortavaro. Om det är fröreserven återkommer inte växten till platsen även om det som gett upphov till nya plantor eller om det finns en fröreserv i marken. handlar om en nykolonisation är oklart. Om markförhållandena är lämpliga kan nya På några platser har arten genom fröspridning bestånd etablera sig i närheten av förstörda eller flyttat sig från den ursprungliga växtplatsen till övergivna växtplatser. Vid Malmömässan fanns andra näraliggande områden såsom i Skrylle öster 300 exemplar av klotullört år 2003. Under 2004 om Lund och i södra Malmö. I Skrylle försvann täcktes marken med matjord – med undantag klotullörten efter blomningen 2007, var försvun- för barnens lekplats där det 2005 blommade ett nen 2008 för att 2009 och 2010 återkomma två- tjugotal individ i sanden. År 2007 var den sand- hundra meter längre österut (figur 1 & 5). dominerade marken på lekplatsen – under själva På Stenåldersgatan i Malmö saknades ullörten anläggningarna – täckt av ett par tusen plantor. på sin växtplats utmed järnvägsspåret 2008 (kan- År 2010 hade en stor del av populationen flyttat ske på grund av kemikaliebesprutning mot ogräs) sig något från själva lekplatsen. I Ilstorp utanför men fanns blommande på andra sidan gatan, där
Tabell 1. Individantal per lokal under åren 2000, 2002, 2007 och 2010. Kolumnen markerad med ett plus- tecken anger lokaler där antalet individ inte noterades. Number of localities with different numbers of Filago vulgaris in four different years. The column denoted “+” refers to localities where the number of individuals was not noted. Summa Antal individ lokaler
+ 1–10 11–50 51–100 101–500 501–1000 >1000 2000 1 3 3 1 1 9 2002 2 3 4 1 3 1 14 2007 4 3 2 2 5 3 3 22 2010 0 6 9 5 7 2 1 30
52 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) KLOTULLÖRT
Figur 5. Utefter kostigen i sluttningen av stenbrot- tet vid Skryllesjön hade klotullört ett bra år 2010. Foto: Alf Porenius. Filago vulgaris had a good year in 2010 along this cat tle track close to the old quarry at Skrylle in south western Skåne. den inte påträffats tidigare. Året därpå, 2009, var den tillbaka på sin gamla växtplats på banvallen men saknades i övrigt. År 2010 täcktes växtplat- sen utmed banvallen med singel men klotullört återkom på 2008 års växtplats! Arten försvinner naturligtvis från trädesåkrar när dessa plöjs upp och odlas på nytt. På sådan öppen konkurrensfri mark kan stora bestånd med Mattiasson, G. & Porenius, A. 2011. Klotullört tusentals plantor utvecklas under kort tid, vilket – på frammarsch i Sverige. [Filago vulgaris on the bland annat varit fallet i Dybeck (fler än tvåtusen increase in Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 105: individ) och Maglarp (fler än tiotusen). På trädes 49–53. Uppsala. ISSN 0039-646X. åkrar i Lundabygden och Landskrona har popula- Since Filago vulgaris was rediscovered in Sweden in tionen omfattat någon enstaka, tiotals eller något 1983 there has been a steady increase in the number hundratal plantor, när marken plöjts. of localities. In 2010, 30 localities were present in Skåne, southernmost Sweden. In addition there was Fridlyst och rödlistad one locality in each of the provinces of Halland and Öland. The annual F. vulgaris is usually short-lived on Klotullört är fridlyst och klassificerad som sårbar each locality and is usually seen for only a few years. (VU) i senaste rödlistan (Gärdenfors 2010). SBT. Göran Mattiasson är • Tack alla botanister och floraväktare i Skåne, vice ordförande i Svenska Halland och Öland som bidragit med uppgifter Botaniska Föreningen till denna artikel. och floraväktare i Skåne. Göran är också heders- Citerad litteratur medlem i Lunds Bota- Andersson, U.-B. & Knutsson, T. 2009. Skåningar på niska Förening. väg norrut – två nya arter för Öland. – Krutbrän- Adress: Torkel Höges naren 18(2): 47–48. gränd 15, 224 75 Lund Aronsson, L.-E. 2000. Klotullört Filago vulgaris mitt i E -post: goran.mattiasson Borås. – Calluna 17(2): 7–9. @telia.com Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Mattiasson, G. 1983. Klotullört, Filago germanica, åter Alf Porenius är amatör- i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 77: 240. botanist och floraväktare, Mattiasson, G. & Olsson, K.-A. 2004. Hårnarv och engagerad i den senaste klotullört – två återuppståndna ettåringar. – Svensk inventeringen av Skånes Bot. Tidskr. 98: 173–176. flora och tidigare mång- Mattiasson, G. & Porenius, A. 2011. Klotullört i Skåne. årig sekreterare i Lunds – Bot. Not. 144 (under tryckning). Botaniska Förening Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras Adress: Betesvägen 2, utbredning. – Lunds Botaniska Förening. Lund. 247 51 Dalby Wahlén, P. 2010. Botanisk bulletin från Halland, nr E -post: alf.porenius 1. – Opubl. manus. @telia.com
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 53 Filago
I Species plantarum först beskriven Ulliga små örter, nio arter men strax tar slaktaren fram kniven ty någon av dem för apart är för att bli kvar där bland de andra fåren och Gifola från resten amputeras men knappt Filago hunnit läka såren förr’n nästa omgång segregeras
Greve Cassini ses i täten tåga när släktet styckas upp från öst till väst Här huggs Logfia bort och där Ifloga medan Oglifa avskäres därnäst Sen dröjer det ända till nästa sekel innan Lifago kapas från Filago Har du nåt kvar, Filago? Mene tekel? Är riket ditt i aska, som Kartago?
– Nej, kolla blott på webben, kära vänner ty väl jag klarat mig igenom åren Det finns nåt dussin arter som jag känner och säkert någon mer i korridoren Av blomsterkungens ursprungliga nio så återstår väl möjligen en trio men hur än botanisterna framfar finns F. pyramidata alltid kvar
’n Guds Lieman
Linné inkluderade nio arter i sitt Filago (ullörter). typart för släktet Filago. I Sverige finns numera Några har sedan hamnat i släktena Leontopodium, tre bofasta ullörter; se artikel om klotullört på sid. Evax och Achillea. Oglifa, Gifola, Ifloga och Log 49. fia beskrevs av Cassini 1819 och 1822, och Lifago Det finns fler exempel på att släkten namn- av Schweinfurth & Muschler 1911. Men versen ges med anagram på tidigare namn: Alchemilla/ ljuger lite: Ifloga och Lifago innefattar ullörter Lachemilla, Cydonia/Docynia, Elymus/Leymus, som Linné inte kände till. Systematikerna är inte Cyperus/Pycreus. Andra ofta citerade exempel överens, och ett par av segregaten inkluderas ofta i på botaniska anagram är Mantisalca salmantica Filago. Att man inte kan rubba Filago pyramidata och Kalanchoë mitejea, där mitejea baseras på ”je (spansk ullört), beror på att den är utsedd till t’aime”, franska för ”jag älskar dig”.
54 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Jordstjärnekursen på Öland
Maj Thulin följde med på SBF:s innehållsrika hitta på respektive plats. En bra jordstjärnenyckel jordstjärne exkursion till Öland 22–24 oktober finns i ”Svampar” av Ryman & Holmåsen. Johan i fjol. Nitare har gjort en utmärkt nyckel publicerad i Fältbiologerna om ”Jordstjärnor i Sverige”, men MAJ THULIN den är svår att få tag på. I Sverige har man funnit 19 arter. Av dem finns april hölls en jordstjärnekurs på Öland. Vad 17 på Öland. Vi utlovades att få se åtminstone 16 intressant! Jag anmälde mig tidigt. Men så av dessa. Gissa om man studsade upp ur sängen på I kunde jag inte vara med, då jag hostade bort sex lördagsmorgonen! veckor under våren. Ny kurs i slutet av oktober. Anmälde mig förstås direkt! Lördag Vaknade på fredag morgon av snöklädd tomt Dagens första mål var Åby sandfält, nu fredat och isbark på vägen. Stora delar av ostkusten var med ett större område på grund av sin rika före- drabbade. Hur såg det ut på Öland? Hur kunna se komst av jordstjärnor. Här såg vi dvärgjordstjärna de små jordstjärnorna i snön? Väl i Kalmar syntes Geastrum schmidelii, stäppjordstjärna G. pseudo ingen snö, så hoppet steg. limbatum och kantjordstjärna G. striatum. Dess utom fanns många läderbollar Mycenastrum Fredag corium, några blygrå äggsvampar Bovista plum Samling klockan sex på Kajutan i Mörbylånga, bera och en kornig röksvamp Lycoperdon lividum. där vi hälsades välkomna av Ulla-Britt Andersson Lätt bedagade rodnande fjällskivlingMacrolepiota och Thomas Gunnarsson. Utanför deltagarlistan rhacodes och välbevarade blodhättor Mycena hae dök Margareta Edqvist och Erik Ljungstrand upp. matopus fanns också. Axveronika Veronica spicata, Så trevligt! röllika Achillea millefollium och någon enstaka Vi fick ett häfte på 43 sidor med text och färg- backtrift Armeria maritima ssp. elongata var fort- bild på varje jordstjärneart på Öland. Så följde en farande i blom. mycket klar och pedagogisk genomgång av Ölands Vid Dörby gravfält gick vi med näsorna jordstjärnor med stöd av ett vackert bildspel. Kar- in i en syrenhäck och såg vackra exemplar av tor delades ut med besöksplatserna väl markerade säckjordstjärna Geastrum saccatum. En man i och en genomgång av vilka arter vi kunde tänkas traktor undrade vad vi spanade efter och fick
Figur 1. Dvärgjordstjärna Geastrum schmi delii sågs bland annat på Åby sandfält, Sandby socken. Arten föredrar sandiga och kalkrika miljöer. Foto: Calle Ljungberg, 23/10 2010.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 55 THULIN
Figur 2. Säckjordstjärna Geastrum saccatum (till vänster) och rulljordstjärna G. corollinum (till höger) är två sällsynta arter som ses på betad kalkrik mark. Båda kan dessutom hittas på lövförna under syrenbuskar. Foto: Calle Ljungberg, 23/10 2010. sin förklaring. Runt några enbuskar vid kanten fann sträv jordstjärna samt en vackert orangegul, av gravfältet växte sträv jordstjärna G. berkeleyi skaftad skålsvamp. Kanske gul rotskål Sowerbyel och även dvärgjordstjärna fanns där. Längs den lia imperialis. Dessutom såg vi på rulljordstjärna gamla järnvägsbanan tittade vi på flera exemplar Geastrum corollinum, dvärgjordstjärna, liten av fjällig stjälkröksvampTulostoma squamosum. jordstjärna, fransig jordstjärna G. fimbriatum och Det är ännu oklart vad arten kommer att få för naveljordstjärna G. elegans. klassificering. Här var sandvitanBerteroa incana Så begav vi oss till ett betat hässle nära Törn- fortfarande i full blom. bottens stugby norr om Igelmossen. Här fanns Gårdby sandfält är en känd lokal för buksvam- fyrflikig jordstjärna Geastrum quadrifidum och par (gasteromyceter) och torrängsväxter. Här fransig jordstjärna. Det var en spännande lokal tittade vi på liten jordstjärna Geastrum minimum med flera andra svampar. FältväddScabiosa colum i en sandig slänt. Blomjordstjärna G. floriforme, baria och axveronika var i full blom. och kamjordstjärna G. pectinatum samsades under Därefter gick färden till Vickleby naturreser- samma enbuske. Erik hittade även kantjordstjärna. vat med sin ädellövskog. Där stod en prydlig krag Flera röksvampar upptäcktes också: stäpprök- jordstjärna Geastrum triplex. Borde ju finnas fler. svamp Lycoperdon decipiens, vårtig röksvamp Men trots idogt krafsande bland löven dök inga L. perlatum och långfotad röksvamp L. excipuli fler exemplar upp. forme. I blom var dessutom några exemplar av ljus Nu var dagens utflyktsmål besökta, men fanns solvända Helianthemum nummularium ssp. num det intresse för fler rulljordstjärnor? Självklart! mularium och fältmalört Artemisia campestris. Så vi begav oss till Mysinge hög. På vägen dit Det var nu dags för lunch vid Skarpa Albys passerade vi p-platsen öster Vickleby kyrka med lågalvar. Var skulle den intas, i lä av muren eller klotullört Filago vulgaris samt Resmokorset, där bakom någon enbuske? För nu blåste det! Det blev hundratals tovsippor Anemone sylvestris var i full i bil eller i lä från bilarnas bagageluckor. Rikligt blom. På Mysinge hög fanns mängder med rull- med god mat, bröd, smör och dryck från hotel- jordstjärna. Där blommade blåeld Echium vulgare, let. Nu anslöt Olof Janson, som kom med taxi solvända, fältvädd och backglim Silene nutans. från Kalmar. Här kan man prata om brinnande Så var det dags för att återvända till Kajutan intresse! Så ut på upptäcktsfärd under enbus- i Mörbylånga för att hinna med en dusch innan karna. Olof var i sitt esse och letade runt och den gemensamma middagen.
56 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) JORDSTJÄRNOR
Söndag Efter en mättande frukost styrde vi kosan till Röhälla för att leta rätt på rödbrun jordstjärna Geastrum rufescens. Nej, vi behövde inte leta för utflyktsmålet var liksom de tidigare väl rekat. Redan vid parkeringen sågs sträv jordstjärna och dvärgjordstjärna. I en betad hage vid roten av en stubbe växte den rödbruna. Den var rätt stor jäm- fört med tidigare beskådade jordstjärnor. Vidare till Rönnerum, en fårbetad torräng på sand. Fåren satte sig i säkerhet när vi kom. Här fanns stäppjordstjärna i mer än tusen exemplar. Och den är sällsynt! Är det kanske dess rikaste lokal? Dvärgjordstjärna växte i häxringar. Även Figur 3. Kursledare Ulla-Britt Andersson inviger kantjordstjärna hittades och så fann Olof rulljord- deltagarna i jordstjärnornas hemligheter. Foto: Calle Ljungberg, 23/10 2010. stjärna. Skuggnäva Geranium pyrenaicum blom- made ännu rikligt vid väderkvarnen. Därefter åkte vi till Strandtorps hage söder om flora och dessutom murgröna Hedera helix i full Slottsalvaret. Under en enbuske fanns flera exem- blom. plar av hårig jordstjärna Trichaster melanocephalus, Nog nu? Nej, då! Nicklas och Calle ville också som med all sannolikhet kommer att föras över se huvudtåg Juncus capitatus och kotula Cotula till släktet Geastrum. Här fanns även rulljord- coronopifolia. En decimerad skara for därför iväg stjärna. Under ett enesnår växte ymnigt med till ytterligare två lokaler. Kotulan finns ymnigt klockjulros Helleborus foetidus. Usch, så den luk- på en liten ö men Erik hade även hittat den på tade! Även här undrade markägaren vad vi gjorde öländska fastlandet dagen innan. på hans ägor. Men Olof konverserade honom på • bönders vis, så han blev lugnad. Ett stort tack till Ulla-Britt och Thomas för en Så till sista lokalen, Slottsalvaret, där mörk mycket intressant och väl förberedd kurs. Väl i fält jordstjärna Geastrum coronatum skulle finnas. låg Thomas steget före kring enbuskarna och kal�- Jodå, träff igen! Dessutom såg vi gamla bekanta: lade på oss när fynd dök upp. Tack Ulla-Britt, som dvärgjordstjärna, rulljordstjärna och torra frukt- vid varje nytt fynd gjorde jämförelser med de tidi- kroppar av hårig jordstjärna, där columellan gare sedda. Även stort tack för det fina materialet. (steril pelare) tydligt syntes. Förutom jordstjärnor När det blir ny kurs anmäl dig genast! SBT. hittades också sandäggsvamp Bovista furfuracea. Axveronikan var i blom även här. Grusslok Melica Maj Thulin har sedan ciliata var i frö. barnsben fått floran Nu var det slut på jordstjärneutflykterna. På en inpräntad i sig av en mor som tyckte att det här och en halv dag fick vi se sexton av Ölands sjutton skulle man kunna. En arter. Ulla-Britt och Thomas har ägnat trettio år äldre bror var mer intres- åt att leta rätt på dem! serad av fåglar, så det tog Men Nicklas Strömberg och Calle Ljungberg lillasyster åt sig. Många ville pricka av mer av floran. Så vi begav oss till en svampar äter man så det dunge en bit bort under ledning av Ulla-Britt. På är också bra kunskap. vägen dit hittade vi svartbräken Asplenium tri Alltså amatör i flora, chomanes och murruta A. ruta-muraria. Väl inne funga och ornitologi! i dungen sågs skogskorn Hordelymus europaeus, Adress: Björkdalsgatan 15, 590 72 Ljungsbro strävlosta Bromus benekenii, lundslok Melica uni E -post: [email protected]
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 57 EDQVIST & KANNESTEN Hur står det till med kantlöken?
Två floraväktarläger anordnades i somras. Det ena hölls i Dalsland med målet att kontrollera alla gamla lokaluppgifter för kantlök runt sjön Stora Le, och kanske hitta några nya!
MARGARETA EDQVIST & CLAES KANNESTEN
nder arbetet inför den nya rödlistan stod det klart att det saknades aktuella data för Unågra arter. Sommaren 2010 anordnades därför ett par floraväktarläger för att få dagsfärska Figur 1. Kantlök Allium senescens har plattad stjälk, uppgifter om några hotade arter. Först ut blev blomställning utan groddknoppar, 2–3 korta höl- sterblad och blommor med långt utskjutande stån- Norrbotten (rapport i nästa SBT) och Dalsland. dare. Foto: Margareta Edqvist, 7 augusti 2010. I första hand ville vi veta mer om förekomsterna av rysskörvel och praktnejlika i Norrbotten och kantlök i Dalsland. Det handlar om arter som är Kantlök har både naturliga förekomster – ofta tidskrävande att eftersöka, i delar av landet där högt upp i solöppna branter med kalkgynnade antalet floraväktare är som minst. Här kunde vi arter som kungsmynta och blodnäva – och kultur hjälpa till med extra arbetskraft under några dagar. anpassade förekomster på berghällar vid gårdar och Svenska Botaniska Föreningen och Floraväk- åkrar, där de nämnda följearterna oftast saknas. tarna anordnade därför i samarbete med Dals- lands Botaniska Förening ett inventeringsläger Nästan bara gamla uppgifter den 5–8 augusti med inkvartering på Sjövillan, Arten upptäcktes som ny för Skandinavien i Dals- ett annex till anrika Hotel Carl XII i Dals-Ed. land 1831 av Claës Gustaf Myrin som beskriver växtplatserna på följande sätt: ”på små soliga, af Dalsländsk specialitet buskar omgifna bergkullar vid södra ändan af sjön Kantlök Allium senescens är i Sverige en dalsländsk Stora Le, så väl på sjöns östra sida vid Bälnäs, som specialitet. En aktuell växtplats finns också i den på den vestra nedanför Strand”. närmast angränsande delen av Värmland. Arten Flertalet av de hittills kända lokalerna upptäck- klassificeras i senaste rödlistan som Starkt hotad tes av Gunnar Lohammar, som under åren 1925– (EN) (Gärdenfors 2010). 27 samt 1952–53 systematiskt undersökte berg- Kant löken är sedan länge borta från Skåne branter och byar utmed Stora Le och i sjöns närhet där den växte vid Åhus och i Fjälkinge, samt från för att i detalj kartlägga kantlökens förekomst. Krokek i Östergötland och Alingsåstrakten i Väs- Många lokaler återinventerades på 1970-talet under tergötland. I Göteborg fanns den fram till början arbetet med ”Flora över Dal” (Andersson 1981). av 2000-talet på en lokal. Det är nu trettio år sedan ett antal växtplatser I Danmark är kantlöken sedan länge försvun- kontrollerades och några av dem har sannolikt inte nen. Äldre uppgifter finns från sydligaste Jylland. besökts sedan 1920- eller 1950-talet. Några lokaler Enligt Båtvik (2010) har Norge haft cirka tio har återinventerats under senare år men totalt sett lokaler, idag känner man säkert till arten från tre har statusen för kantlök varit dåligt känd jämfört lokaler, en i Vestfold och två i Østfold. med många andra rödlistade kärlväxter.
58 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) KANTLÖK
Inventeringsläger Inför inventeringen kartlades och numrerades alla gamla lokaler så gott det gick (98 st. inklusive del- lokaler). Många vägar mot sjön Stora Le var för- sedda med vägbom. Många markägare var mycket tillmötesgående, vi fick tillstånd att använda skogsbilvägarna vilket innebar att vi slapp gå många mil och kunde använda tiden effektivare. Ett dussintal personer från olika delar av Sve- rige deltog i inventeringen. Deltagarna delades in i fyra grupper om vardera två, tre personer med uppgift att avsöka bestämda rutter. Många mark ägare var mycket intresserade och yvdes över att hysa kantlök på sina marker. Några följde med på exkursionerna och kunde dessutom ge goda tips om växtlokaler och på så sätt också komplettera exkursionsdeltagarnas uppgifter. Gunnar Lohammar skriver 1953 i Natur i Dalsland: ”Kantlök är emellertid ett rent litterärt namn och alldeles okänt i byarna vid Stora Le, där man mångenstädes med framgång kan fråga efter berglök”. Ännu idag vill dalslänningar och Figur 2. Lokaler för kantlök i Dalsland (den nordli- dalslandsbotanister helst kalla växten för berglök. gaste lokalen ligger i Värmland). Lokaler där kant- När vi frågade efter kantlök var det ingen som rea- lök återfunnits 2006–10 är markerade med grönt, gerade men nämnde vi berglök så visste en del av lokaler där den inte hittats är röda, och blå lokaler traktens befolkning vad vi sökte. är sådana som ännu inte återbesökts. © Lantmäteriverket Gävle 2011. Medgivande I 2011/00138. Igenväxning största hotet Många äldre lokaler har diffusa lokalangivelser Totalt sett har dock kantlök försvunnit från ett om växtplatsen såsom enbart ett gårdsnamn eller stort antal av sina gamla växtplatser i branterna namn på ett berg. De naturliga förekomsterna är utmed sjön Stora Le. I branten nordost om gården ofta svårtillgängliga, vanligtvis högt upp i bran- Kilen återfanns flertalet av kantlökens följeväxter ter. Stora områden fick sökas över, det är både men inte kantlöken själv. tidskrävande och inte särskilt lätt att inventera, Från många andra gamla lokaler, ofta kultur- vilket förstås innebär att även om vi inte återfann gynnade, hade kantlök också försvunnit, förmod- kantlöken så kan den finnas där. De kulturanpas- ligen till följd av sämre hävd och igenväxning, sade förekomsterna var lite enklare, ofta fann vi vilket klart missgynnar arten. Vid gården Kilen förekomsterna nära bebyggelsen. vid Stora Le, Dals-Eds socken, skriver Lohammar På en hel del av de naturliga lokalerna åter- 1952 i sin dagbok: ”massvis på hällar mellan o fanns kantlöken (figur 2). På en del lokaler blev bredvid åkerlapparna”. Vid vårt besök 2010 fanns det bingo med fynd av ett stort antal blommande bara tio blommande stänglar kvar. stänglar, som till exempel vid Finnserud i Nösse- Lohammar skriver 1953: ”Den ökade sol marks socken, nära norska gränsen, där vi hittade bestrålningen av berghällarna genom människans mer än 3 500 blommande stänglar. Vid några av undanröjning av skogen är en viktig förutsättning återfynden, som vid nämnda Finnserud och vid för berglökens trivsel … Jorddamm från åker Åsen, Rölanda socken, fanns egentligen inga rap- bruket driver fram över hällarna och åstadkom- porter alls sedan upptäckten kring 1925. mer en ringa gödsling av dess växter”.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 59 EDQVIST & KANNESTEN
På Lohammars tid var det aktivitet ute vid Citerad litteratur gårdarna kring Stora Le, idag är flertalet av Andersson, P.-A. 1981. Flora över Dal. – Stockholm. gårdarna närmast sjön öde eller hyser enbart Andersson, P.-A. 1995. Berglöken på Dal. – Natur på Dal 21(2): 12–14. sommarboende. Djurhållning och åkerbruket är Båtvik, J. I. I. 2010. Kantløk Allium senescens ssp. mon borta, markerna växer igen. På större hällmarker i tanum i Norge. – Carex-Bioprint. bergbranter är kantlöken inte lika hotad men före- Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige komster på mindre hyllor hotas av beskuggning 2010. – ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Kannesten, C. 2010. Berglöksinventering på Dal. – från planterade granbestånd. Natur på Dal 36(2): 12–14. Men glädjande nog kunde även några nya Lohammar, G. Fältdagböcker 1925–1927 samt 1952– lokaler för kantlök noteras. Vid gården Sållerud, 1953. – Växtekologiska avd. arkiv, Uppsala univ. Dals-Eds socken upptäckte vi en helt ny lokal med Lohammar, G. 1953. Berglöken, Dalslands märkligaste växt. – I: Natur i Dalsland. Stockholm, s. 74–79. riklig förekomst. På den enda nu kända värmländska lokalen Edqvist, M. & Kannesten, C. 2011. Hur står det till noterades 2010 fem blommande stjälkar. Lokalen med kantlöken? [Present status of Allium senescens är belägen vid Stora Le, i dess förlängning in i in Sweden.] – Svensk Bot. Tidskr. 105: 58–60. Värmland. SBT. Uppsala. ISSN 0039-646X. The majority of the Swedish localities (all but one in the province of Dalsland, SW Sweden) of the endan • Tack till alla som var med. Ni gjorde en stor gered Allium senescens were visited in 2010. Many old artad insats! Tack även till Länsstyrelsen i Västra localities have disappeared, mainly due to overgrow Götaland för hjälp med kartan. ing, but a few new localities were also discovered.
ANNONS
Vi söker fältpersonal
Institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU i Umeå ansvarar för flera stora inventeringsprogram: Riksskogstaxeringen, Markinventeringen, NILS och Life- projektet Monitoring Terrestrial Habitats. Vi fältarbetar i HELA Sveriges skogs- och jordbrukslandskap, längs kusterna och i fjällen. Inför fältsäsongen 2011 söker vi dig med biologisk eller skoglig kompetens, som har körkort och vill ha ett varierande och ofta fysiskt krävande utomhusjobb. Närmare beskrivning och ansökningsformulär finns på hemsida: http://www.slu.se/srh
Vi ser fram emot din ansökan. Foto Ola Borin
60 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Ängsskära och gräsull – rapport om Årets växt 2008 och 2009
Både ängsskära och gräsull har minskat på Etablering på nya lokaler verkar vara begränsad senare år. Hur mycket och var nedgången är i dagens landskap. Arten trivs i brynmiljöer som störst har vi fått en lite bättre uppfattning om blivit mer sällsynta. Kraftledningsgator och väg- efter inventeringarna i samband med att arterna kanter kan emellertid utgöra ersättningsmiljöer. utsågs till Årets växt. Men fortfarande behövs I 366 rapporter fanns uppgifter om biotop. det många fler rapporter, både positiva och Hävdformen uppgavs för 71 lokaler: bete 60 res- negativa, för att vi ska få en samlad bild. pektive slåtter 11. Inte helt förvånande var flera
ULLA -BRITT ANDERSSON
Ängsskära Ängsskära Serratula tinctoria utsågs till Årets växt 2008. Sedan dess har ängsskäran hamnat på den nationella rödlistan 2010 i kategorin NT (nära hotad). Inom delar av Sverige finns en dokumen- terad minskning av arten. Arten förekommer i stora delar av Europa från Medelhavsområdet, genom Mellaneuropa och österut till Ryssland. I Norden finns den i Dan- mark, Sverige och enstaka fynd från Norge. I vårt land förekommer ängsskära i södra och mellersta delarna ungefär upp till norrlandsgränsen. Den har stora utbredningsluckor och är i de flesta land- skap utom på Öland sällsynt. Ängsskära växer på frisk, kalkrik ängsmark. Den missgynnas av för hård hävd genom bete men klarar inte heller långvarig igenväxning. I det senare fallet förefaller den ha svårt att föryngra sig.
Figur 1. Ängsskäran tillhör familjen korgblommiga. Den är flerårig och kan bli upp till en meter hög. Stjälken är grenig högst upp Ängsskärans vetenskapliga släktnamn Serratula syftar på de sågtandade bladen medan artepitetet tinctoria visar på artens användning som färgväxt. Den ger en citrongul färg. Första fynduppgiften publicerades 1658 i Olof Rudbecks ”Catalogus plantarum”. Foto: Margareta Edqvist, 18 juli 2006.
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 61 ANDERSSON
Ängsskära Gräsull Totalt inkom 402 rapporter under 2008 förde- Totalt inkom 203 rapporter om gräsull 2009 lade enligt följande. Observera den stora ande- med en något ojämn fördelning mellan de olika len lokaler utan återfynd från Skåne. landskapen. I Småland har tyvärr många kända lokaler besökts med ett negativt resultat. Totalt antal Lokaler utan besökta lokaler återfynd Totalt antal Lokaler utan Öland 172 0 Skåne 64 27 besökta lokaler återfynd Södermanland 55 1 Småland 57 35 Västmanland 25 0 Jämtland 26 0 Uppland 17 0 Västmanland 18 0 Blekinge 16 3 Öland 18 0 Småland 15 1 Västerbotten 15 0 Gotland 13 4 Södermanland 14 0 Halland 13 0 Västergötland 13 2 Östergötland 6 0 Halland 12 0 Dalarna 3 2 Östergötland 8 0 Bohuslän 1 0 Lappland 5 0 Gästrikland 1 0 Dalsland 4 0 Västergötland 1 0 Härjedalen 4 0 Medelpad 2 0 Norrbotten 2 0 Antalet plantor på lokalerna varierade stort. Uppland 2 0 Tyvärr finns inte antalet uppgivet för alla loka- Skåne 1 0 ler. Värmland 1 0 Ångermanland 1 0 Antal plantor Antal lokaler 1–10 83 11–100 97 Antal strån noterades på knappt hälften av 101–1000 34 lokalerna enligt följande: 1 1 > 000 2 Antal plantor Antal lokaler 1–10 23 I 366 rapporter fanns uppgifter om biotop: 11–100 36 101–1000 18 Växtplats Antal lokaler >1000 5 Ängsmark 127 Skogsbryn 62 Skog 59 I 134 rapporter fanns uppgifter om biotop: Vägkant / skogsväg 54 Växtplats Antal lokaler Åkerren / åkerholme 33 Ekhage 18 Kärr 86 (rikkärr 37, medelrikkärr 5) Banvall 4 Fuktäng 26 (kalkfuktäng 9) Kraftledningsgata 3 Sumpskog 6 Dammkant 3 Myrmark 6 Dikeskant 2 Vägkant/vägdike 5 Gravfält 1 Kraftledningsgata 3 Skjutvall 1 Slåtteräng 1 av lokalerna på Gotland hävdade genom slåtter. marker med ett glest trädskikt av lövträd. I skogs- När det gällde ängsmarker uppgavs de flesta vara miljö påträffades ängsskäran längs skogsbryn och friska–fuktiga. Även från strandängar och torr skogsvägar men också i ren skog, vanligen gles ängar rapporterades fynd. Flera lokaler beskrevs lövskog. Något förvånande var det relativt stora som hagmarker, till exempel ekhagar eller betes- antalet lokaler längs åkerrenar och på åkerholmar.
62 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) Figur 2. Gräsullens ulltottar skimrar vack- ert på kalkfuktängen i Nohlmarken utanför Skultorp. Här finns Västergötlands rikaste förekomst. Foto: Thomas Gunnarsson, 27 juni 2008.
Gräsull uppgavs för 19 lokaler: bete 18 och slåtter 1. Inte Gräsull Eriophorum latifolium var Årets växt förvånande var olika typer av kärr den vanligaste 2009. Från främst södra delen av Sverige finns biotopen. Men även mer artificiella miljöer fanns en dokumenterad minskning av arten varför den uppgivna såsom vägdiken och kraftledningsgator. ansågs lämplig att uppmärksamma. Första fynd- SBT. uppgift i Sverige är från Uppland och publicerades • Stort tack till alla rapportörer och lokalt ansva- 1732 av Olof Celsius d.ä. riga som bidragit till att öka kunskapen om ängs- Gräsull förekommer i hela Europa, från Medel skärans och gräsullens status i Sverige. Ett speciellt havsområdet, genom Mellaneuropa och österut tack till botanisterna i Småland som gjort en stor till Ryssland. Arten finns också i hela Norden. I inventeringsinsats för gräsull med tyvärr ofta ett Sverige växer den från Skåne i söder och ända negativt resultat. norrut till Torne lappmark. I ”Floran i Skåne” från 2007 bedöms gräsull Ulla-Britt Andersson är läkare och entusiastisk ha minskat med minst 75 procent jämfört med amatörbotanist med det öländska växt- och svamp tidigare inventeringar. På Öland och Gotland livet som huvudsakligt intresse. förefaller gräsull fortfarande vara tämligen allmän. Adress: Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden I nordligare delar av Sverige med kalkrika områ- E -post: [email protected] den som Jämtland förefaller arten vara stabil. ANNONS Gräsull är kalkgynnad och växer på fuktig till våt mark som är basrik men näringsfattig. I mer kalkfattiga trakter av Sverige kunde tidigare en god hävd, främst genom slåtter, göra att gräsull kunde fortleva. När hävden upphörde var den en av de arter som konkurrerades ut och snabbast försvann. I Småland växer gräsull på höglandet ofta i små skogskärr som förr var slåttrade, idag växer de igen. I 134 rapporter var biotopen angiven (se sam- manställning på föregående sida). Hävdformen
SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011) 63 FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT
Projekt SBF:s växtatlas: Inventera vita fläckar i Lappland rojekt SBF:s växtatlas drivs av en arbets- Pite-projektets grupp inom Svenska Botaniska Föreningen egen inventering Som exempel på trevliga och här ovanliga växter vi kan hitta med målsättningen att entusiasmera regio- (se annons nedan). P under inventeringarna i Pite nala och lokala inventeringsprojekt till att överföra Möjlighet finns lappmark kan nämnas rostull, digitala data till Artportalen, samt att digitalisera naturligtvis att vara jämtlandsmaskros, röd troll- icke datalagda uppgifter. På sikt är målsättningen med enbart under druva, skuggviol, bergdunört, att producera en kärlväxtatlas över Sverige. en del av invente- smaldunört, vitmåra, myskmåra, Eftersom det finns områden i norra Lapplands ringsveckan örnbräken, svalting, gaffelbräken, lågland som i princip aldrig blivit inventerade, Anmälan senast blekstarr, vippfryle, polargröe, har vi beslutat att även dra igång en inventering 1 juni 2011 till Lars liljekonvalj, lövbinda, sandnarv, av sådana ”vita fläckar”. Sommaren 2011 kommer Fröberg, Botaniska mångfingerört, frossört, lapsk getväppling och en rad olika att vara ett provår, då vi stödjer projektet ”Pite museet, Östra Vall- låsbräknar. lappmarks flora” genom inventering av bältet mel- gatan 18, 223 61 lan Piteälven och gränsen mot Jokkmokk/Lule Lund. (tel. 046-222 lappmark (cirka 10 mil nordväst om Arvidsjaur) 01 29 eller 076-848 99 45, epost: lars.froberg@ den 17–23 juli med Lars Fröberg som ledare. botmus.lu.se). Ange om du kommer med bil och Området ligger i outforskade trakter av hur länge du stannar. Mer information kommer skogslandskapet. Veckan är lagd i anslutning till efter anmälan. Välkommen till inventeringsläger i Pite lappmark! ölj med och utforska den botaniskt minst dessutom möjligt att hitta utpostlokaler av stort kända svenska floraprovinsen, Pite lapp- växtgeografiskt intresse. F mark, under ett veckolångt inventerings Eftersom vi kommer att befinna oss högt läger. Arrangör är Föreningen Pite lappmarks och delvis i fjällterräng har vi bestämt att vi ska flora. Vi kommer att botanisera i den norra delen inventera hela sista veckan i juli. Lägret pågår från av Arjeplogs kommun i området längs Pite älv lördagskvällen 23 juli till söndag 31 juli, åtta med Mats Nettelbladt som ledare. Gratis övernatt- intensiva och jag kan försäkra mycket givande fält- ning erbjuds! dagar! Det kan också bli aktuellt att skicka ut vil- Inventeringsområdena är bara översiktligt liga deltagare på flerdagarsexpeditioner till fjälls. undersökta i samband med älvprojekten på Anmälan senast 1 juni 2011 till Charlotte 1960- och 1970-talen. Vi kommer att befinna Nordgren, Plåtslagaregatan 11, 930 90 Arjeplog oss på gränsen till det stora kalkområdet i väster (tel. 0961-104 70, e-post [email protected]). med många så kallade nollrutor som helt saknar Ange om du kommer med bil och hur länge du noteringar av växter, även de vanligaste. Det är stannar. Du får mer information efter anmälan. Kurs för floraväktare r du intresserad av att bli floraväktare? Eller Kursen kommer att gå av stapeln söndagen den är du som redan är floraväktare intresserad 17 april, förmodligen i Lund. Äav att lära dig mer? Då ska du passa på att Kursen är kostnadsfri. Svenska Botaniska För- komma på en heldagskurs om floraväkteri i Skåne. eningen bjuder även på fika och lunch. Vi kommer att växla mellan inomhus- och Anmälan görs snarast till Margareta Edqvist utomhusstudier: Vad går floraväktarnas verksam- (0380-106 29, [email protected]). het ut på? Hur rapporterar man? Vad ska man Mer information om tider och program skickas ut tänka på i fält? Och mycket mer. efter anmälan.
64 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 105:1 (2011)