Källor I Haninge ‐ Vattenkvalitet Och Tillgänglighet

EXAMENSARBETE KEMITEKNIK HÖGSKOLEINGENJÖRSUTBILDNINGEN

Källor i Haninge ‐ vattenkvalitet och tillgänglighet

Shahab Behrouz Akrami

KTH Stockholm 2012

KTH KEMITEKNIK HÖGSKOLEINGENJÖRSUTBILDNINGEN

EXAMENSARBETE

TITEL: Källor i Haninge ‐vattenkvalitet och tillgänglighet ENGELSK TITEL: Springs in Haninge‐ Water Quality and Accessibility SÖKORD: Kallkällor, vattenkvalitet, vattenkemi, Haninge, kemiska analyser, Sensoriska egenskaper

ARBETSPLATS: KTH Kemivetenskap, Institutionen för tillämpad Fysikalisk kemi och Haninge kommun HANDLEDARE PÅ ARBETSPLATSEN: Björn Oliviusson, vattenstrateg Kommunstyrelseförvaltningen Haninge kommun HANDLEDARE PÅ KTH: Olle Wahlberg, Institutionen för tillämpad fysikalisk Kemi, KTH

STUDENT: Shahab Behrouz Akrami DATUM: GODKÄND:

Sammanfattning

Den här rapporten om kallkällor i Haninge kommun i södra Stockholms län är ett examensarbete på KTH. Undersökningen har gjorts i samarbete med Haninge kommun och Källakademin. Arbetet utförs av två studenter, där en student fokuserar på källornas tillstånd i dag (denna rapport) och en student fokuserar på källornas historia och tradition. Det primära målet med detta arbete är att ge Haninge kommun och dess invånare bättre kännedom om de kallkällor som finns i kommunen, särskild med avseende på vattenkvalitet och tillgänglighet. Kommunen har ambitionen att informera allmänheten om kallkällor och förse en del av dem med skyltar. Information om källornas existens och lokalisering inhämtades från olika databaser, främst SGUs (Sveriges geologiska undersökning), Skogsstyrelsens och Länsstyrelsens samt genom personliga kontakter. Efter lokaliseringen av källorna valdes sju stycken för provtagning. De valda kallkällorna besöktes och prov från dessa undersöktes och analyserades med avseende på följande parametrar:

Temperatur, pH, konduktivitet, alkalinitet, kemisk syreförbrukning (CODMn), kloridhalt, färg, lukt, smak och klarhet. De tre första parametrarna bestämdes i fält. Utöver dessa parametrar bestämdes även metallhalterna och totalfosforhalten. De metallhalter som bestämdes var kadmium, kalcium, kalium, magnesium, natrium och koppar . Någon bakteriologisk undersökning av källvattnen har i detta skede inte gjorts Resultaten visade följande: Fyra kallkällor, Källbacken, Gubbkärret, Mellanbergskällan och Sandemarkällan är lämpliga att restaurera. De har bra vattenkvalité och olika karaktär. Det finns mindre problem som t.ex. rensning och skötsel som behöver följas upp. Tre kallkällor, Lillsjön, Nytorp och Trefaldighetskällan på Utö har sämre kvalité och fordrar mer arbete att återställa.

Abstract

This report about springs in Haninge Municipality, which is located to the south of Stockholm, is a diploma work at KTH. The survey was made in collaboration with Haninge Municipality and Källakademin (Swedish Academy of Springs). The work was carried out by two students, one who specialized in the present condition of the springs (this report) and one who focused on their history and tradition. The primary aim of this research is to give Haninge Municipality and its residents better knowledge of the springs that exist in the municipality, especially with regard to their water quality and location. The municipality strives to inform the public about springs and to provide the springs with signs. The information about the existence of the springs and the locations of them has been obtained from various databases, primarily SGU (Geological Survey of Sweden), the Swedish Forest Agency and the Stockholm county administration and also through private contacts. After the localization of the springs, seven of them were chosen for sampling. The chosen springs were visited and sampled. The water was analyzed with respect to the following parameters: temperature, pH, conductivity, alkalinity, chemical oxygen demand (CODMn), chloride, colour, taste, smell and transparency. The first three of these parameters were determined in the field. In addition to these parameters, the concentration of metal ions and the total phosphorous content were also determined. The metals that were analysed include cadmium, calcium, potassium, magnesium, sodium and copper. The results gave the following information: Four springs, Källbacken, Gubbkärret, Mellanbergskällan and Sandemar are suitable for restoration and they have very good water quality from chemical‐ physical point of view. These four springs have different characteristics and there are minor problems conserning restoration but they, need further sampling and examination. Three springs, Lillsjön, Nytorp and Trefaldighetskällan at Utö have inferior quality and would require greater efforts to restore.

Innehållsförteckning

1. Inledning……………………………………………………………………………………………………………………..…….7 1.1 Bakgrund………………………………………………………………………………………………………………………..7 1.2 Mål………………………………………………………………………………………………………….……….…………….8 1.3 Arbetsmetoder……………………………………………………………………………………………………………….8 1.4 Avgränsning……………………………………………………………………………….…….…………………………….8 2. Förklaringar och beteckningar…………………………………………………………………………………….……..8 2.1 Förklaring av kemiska termer……………………………………………………………..…………..……………..8 2.2 Beteckningar för prover………………………………………………………………………………………………….8 3. Vattnets kretslopp……………………………………………………………………………………..………………………9 4. Källor i Haninge…………………………………………………………………………………………………….…………10 5. Undersökningsmetoder och vattnets karaktär…………………………………………………………………11 5.1 Naturliga processer ger vattnet dess karaktär……………………………………………..……………….11 5.2 Mätningar…………………………………………………………………………………………………………………….11 6. Resultat……………………………………………………………………………………………….………………………….11 6.1 Beskrivningar av sju källor………………………………………………………………………………………….…12 6.1.1 Gubbkärret……………………………………………………………………………………………………….12 6.1.2 Mellanbergskällan…………………………………………………………………………………………….12 6.1.3 Källbacken…………………………………………………………………………………………………………13 6.1.4 Sandemar………………………………………………………………………………………………………….13 6.1.5 Trefaldighetskällan på Utö……………………………………………………………………………..…14 6.1.6 Nytorp……………………………………………………………………………………………………………...14 6.1.7 Lillsjön………………………………………………………………………………………………………………15 6.2 Vattnets sensoriska egenskaper, källvattnets klarhet, färg, lukt och smak……………………15 6.3 Vattnets fysikalisk‐kemiska egenskaper, d.v.s. källvattnets pH, alkalinitet, hårdhet,

konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga), Kemisk syreförbrukning (CODMn), kloridhalt

och Ptot………………………………………………………………………………………………………………………….17 7. Diskussion……………………………………………………………………………………………………………………….21 7.1 Några vanliga problem med källvattnets kvalitet………………………………………………………….21 7.1.1 Saltpåverkan……………………………………………………………………………………………………..21 7.1.2 Påverkan från industrin…………………………………………………………………………………….21 7.1.3 Övergödning…………………………………………………………………………………………….……….21 7.1.4 Avlopp och dagvatten……………………………………………………………………………………….22 7.2 Återställande av källorna i användbart skick och vård av källorna…………………………………22 8. Slutsats…………………………………………………………………………………………………………………………….22 9. Referenser……………………………………………………………………………………………………………………….23 10. Bilagor……………………………………………………………………………………………………………………………..24 10.1 Bilaga‐1 Beskrivning av mätmetoder för karakterisering av källvattnet. Mätningar gjordes på kemiskolan laboratorium…………………………………………………………………………….24

10.1.1 Bestämning av kemisk syreförbrukning, CODMn…………………………………………………24 10.1.2 Bestämning av alkalinitet………………………………………………………………………………….25

10.1.3 Bestämning av Kloridhalt …………………………………………………….……………………………25 10.1.4 Bestämning av metallhalter och den totala mängden fosfor med ICP……………….25 10.2 Bilaga‐2 Allmän fysikalisk‐kemisk information om källorna………………………………………….26 10.2.1 Källor lämpliga att restaurera………………………………………….………………………………..26 10.2.1.1 Beskrivning av källorna…………………………………………………………………………26 10.2.1.2 Källornas vattenkvalitet………………………………………………………………………..26 10.2.2 Källor med bristfällig kvalitet……………………………………………………………………………29 10.2.2.1 Beskrivning av källorna………………………….……………………………………………..29 10.2.2.2 Källornas vattenkvalitet………………………………………………………………………..29 10.2.3 Tungmetaller i källvattnens……………………………………………………………………………….31 10.2.4 Övergödning…………………………………………………………………………………………………….31 10.3 Bilaga‐3 Förslag till restaurering och vård av källorna………………………………………………….32 10.4 Bilaga‐4 Samtliga diagram……………………………………………………………………………………………33

1. Inledning

Haninge kommun är uppdragsgivare till detta examensarbete. Undersökningen går ut på att lokalisera källor som ligger i Haninge kommun och att analysera vattnets kvalitet. Information om källornas existens och lokalisering inhämtades på flera olika sätt enligt följande: 1. Personliga kontakter 2. Kontakt med myndigheter 3. Följande databaser: • Sveriges geologiska undersökning(SGU) • Skogsstyrelsen • Länsstyrelsen Efter lokaliseringen av kallkällorna, har ett antal av dessa valts för provtagning. De prover, som har tagits från de valda kallkällorna, undersöktes och analyserades med avseende på följande parametrar: temperatur, pH, konduktivitet, alkalinitet, CODMn och kloridhalt. De tre första parametrarna bestämdes i fält. Utöver dessa parametrar bestämdes även metallhalter och totalfosfor med ICP(Inductively Coupled Plasma). De metallhalter som bestämdes är följande: kadmium, kalcium, kalium, magnesium, natrium och koppar. Dessutom bestämdes färg, lukt, klarhet och smak (ej Nytorp och Lillsjön). Någon bakteriologisk undersökning av källvattnen har i detta skede inte gjorts Genom de fysikalisk‐kemiska analyserna och slutsatser därifrån ska kommunen och allmänheten få information om källornas egenskaper t.ex. vattenkvalitet för samtliga valda kallkällor. Påverkan av miljön kring varje källa är avgörande för vattenkvaliteten. För varje källa redovisas hur den omgivande miljön påverkar källan både positivt och negativt. Grundvatten i Haninge kommun har undersökts tidigare [4]. Det finns också en särskild undersökning av källorna i Stockholms Län [13]. Målet med dessa undersökningar var att kartera grundvattentillgångarna. Källorna användes som kvalitetsindikatorer.

1.1 Bakgrund Det här arbetet är ett samarbete med två studenter, Shahab Behrouz Akrami och Marzieh Golkhar, samt två handledare, Björn Oliviusson i Haninge kommun och Olle Wahlberg på KTH. Varje student ansvarar för sin egen rapport och sina slutsatser. Arbetet är uppdelat så att Marzieh Golkhar fokuserar på tradition kring källor och Shahab Behrouz Akrami fokuserar på källornas status och användning idag. Haninge kommun ligger i södra delen av Stockholms län och är en skärgårdskommun. Haninge kommun har 78 326 invånare [8] och följande tätorter: Vendelsö, Brandbergen, Norrby, Vendelsömalm, Vega, Dalarö, Jordbro, Muskö, Väländan, Västerhaninge och Handen. Den senare är kommunens centralort . Huddinge, Botkyrka, Tyresö, Värmdö och Nynäshamn är Haninges grannkommuner. Denna rapport är ett examensarbete inom kemiteknikprogrammet vid Kungliga Tekniska Högskolan (180 hp) i Stockholm. Arbetet har utförts i samarbete med Haninge kommun och Källakademin. Rapporten syftar till att ge Haninge kommun och dess invånare en bättre kännedom om de kallkällor

7 som finns i kommunen, särskilt med avseende på vattenkvalitet och belägenhet. I en snar framtid kommer kommunen att informera allmänheten om kallkällornas vattenkvalitet och deras historia genom att varje kallkälla får en informationsskylt. 1.2 Mål Att identifiera kallkällor i Haninge kommun och att beskriva vattenkvaliteten för dessa källor, samt att redovisa för Haninge kommun vilka källor som har bra kvalitet, vilka med ett begränsat arbete kan återställas och göras tillgängliga för allmänheten. 1.3 Arbetsmetoder I detta arbete används kemiska analyser och människans sinnen för att bedöma vattenkvalitet. Ett antal naturliga kallkällor besöktes och provtogs. 1.4 Avgränsning Undersökningen av källorna i Haninge delas upp på två examensarbeten. Det här examensarbetet begränsas till att finna källor med bra vattenkvalitet, som skulle kunna utnyttjas av allmänheten. Marzieh Golkhars examensarbete behandlar källornas tradition och utveckling. Haninge kommun är rik på kallkällor, men många källor har förfallit, förstörts eller glömts bort. Det här projektet är början på ett arbete att återställa några av dessa källor. I denna rapport har antalet analyser begränsats, t.ex. har järnhalten inte blivit analyserad. I vissa källor konstaterades en kraftig järnsmak men i Mellanbergskällan smakade vattnet utmärkt (ingen järnsmak) trots kraftig järnutfällning, troligen är pH avgörande för smaken. Någon bakteriologisk undersökning av källvattnen har i detta skede inte gjorts.

2. Förklaringar och beteckningar

2.1 Förklaring av kemiska termer

Alkalinitet huvudsakligen vätekarbonat, HCO3 ̄. Den viktigaste källan till alkaliniteten i vatten är vittringen d.v.s. upplösningen av minerogent material (berg). Alkaliniteten är vanligen 40‐100 mg/l. Om alkaliniteten är för låg är risken stor att pH sjunker, och att vattnet försuras.

CODMn (Chemical Oxygen Demand), kemisk syre förbrukning. CODMn är ett mått på hur mycket lättillgängligt organiskt material som finns i vattnet. Bakterierna omsätter(äter) detta och förbrukar då det syre, som finns i vattnet. En övre gräns av CODMn är ca 8 mg O2/l. Friskt vatten innehåller 11 mg O2/l vid 15 °C . När syret försvinner” ruttnar” vattnet om det får stå. pH är ett mått på vattnets surhet. I en slättsjö typ Mälaren är pH runt 7.7 och i en skogssjö ca 5.5, men kan bli 6.5 med måttlig vittring. Konduktivitet eller elektrisk ledningsförmåga är ett mått på salthalten i vattnet. För en slättsjö i bra kondition t.ex. Mälaren är konduktiviteten 20 mS/m (milliSiemens per meter). Grundvatten har värdet 40 mS/m och regnvatten under 10 mS/m. Kloridhalten, är koncentrationen av Clˉ (koksalt= natriumklorid). Mälaren har salthalten 11 mg Clˉ/l. Förhöjt värde indikerar förorening, ofta vägsalt. Hårdhet är huvudsakligen koncentrationen av kalciumjoner, Ca²⁺. Magnesium och järn kan bidra till vattnets hårdhet. Mer fullständiga beskrivningar finns i referens [3]

2.2 Beteckningar för prover Sammanlagt togs 11 prover. Varje prov hade volymen en liter. Ibland togs flera prover i varje källområde, (dessa betecknades då A, B, C) särskilt om det fanns flera utflöden i ett källområde. I Källbacken hade markägaren dragit en ledning från källan och därvid påverkat den ursprungliga källan, därför togs prov på två ställen. Markägaren hade även börjat utnyttja en bergborrad brunn, vilken också provtogs. Källbacken A; högst upp i källområdet i skogsmark. Källbacken B; nere i källbäcken, som försetts med en cementring av markägaren. Källbacken C; prov togs i en djupborrad brunn i närheten av bäcken. Gubbkärret; endast ett prov togs. Mellanbergskällan; endast ett prov togs. Nytorp A; prov togs i en liten källa 20 m från huvudkällan. Nytorp B; prov från huvudkällan. Lillsjön A; prov togs i sjön. Lillsjön B; prov togs i ett stort dike, som rann ut i sjön från ett industriområde. Lillsjön C; prov togs i en närliggande skogsbäck, uppströms diket. Sandemar; endast ett prov togs.

3. Vattnets kretslopp

Uppkomsten av källor är relaterade till vattnets kretslopp i naturen (Se figur‐1). Vatten på och i marken kommer från nederbörden, vilken i sin tur tillförs atmosfären genom avdunstning från planeten jordens yta, främst från haven som täcker 71 % av ytan. En del av vattnet avrinner på ytan av marken, som bäckar, åar och floder mot sjöar och hav. En annan del av vattnet tränger ner i jorden och bildar grundvatten [2].

Figur‐1 Vattnets kretslopp. Figur‐1 är tagen från Källboken[2].

En kallkälla definieras som ”ett distinkt utflöde av grundvatten ur jord eller berg och den vattensamlingen med avrinning, som ofta förekommer vid ett sådant utflöde”[2].

4. Källor i Haninge

Ett antal källor i Haninge besöktes. Två exkursioner gjordes. Sju källor valdes ut och studerades närmare. De har märkts ut på kartan nedan. I fält gjordes mätningar av pH, elektrisk ledningsförmåga, temperatur och flöden. Ett antal fysikalisk‐ kemiska parametrar bestämdes på laboratorium.

Mellanbergskällan

Gubbkärret

Lillsjön Sandemar

Nytorp Trefaldighetskällan på Utö

Källbacken

Figur‐2 Karta över det undersökta området. Kartan kommer från Sveriges geologiska undersökningar [9] WGS 84 (lat, lon) SWEREF99 TM:

N 59° 10.840' Mellanbergskällan N 6564383 E 18° 8.164' E 679187

Källbacken N 59° 5.283' N 6553838 E 18° 2.761' E 674515

Lillsjön N 59° 9.001' N 6560936 E 18° 7.367' E 678588

Nytorp N 59° 8.342' N 6559677 E 18° 6.526' E 677844 N 59° 7.880' N 6559562 Sandemar E 18° 22.535' E 693143

Gubbkärret N 59° 11.269' N 6565316 E 18° 11.205' E 682043

Trefaldighetskällan på Utö Källan ligger söder om Koordinater saknas kyrkan Tabell‐1 Koordinater för de undersökta källorna [9] 5. Undersökningsmetoder och vattnets karaktär

Källvattnets klarhet, lukt, färg och smak (sensoriska egenskaper) studerades i fält. De kontrollerades också på laboratorium. Temperatur, pH, elektrisk ledningsförmåga och flödet mättes i fält. Kemisk syreförbrukning, kloridhalt, totalfosforhalt, alkalinitet och metallerna, kadmium, koppar, kalcium, magnesium, kalium och natrium mättes på kemiskolans laboratorium, KTH. De fysikalisk‐kemiska analysmetoderna redovisas i bilaga‐1. Alla använda metoder är standardmetoder för vattenanalyser. Källvattnet påverkas av processer i den omgivande miljön, vilka bestämmer vattnets karaktär. De flesta naturvatten påverkas också av mänskliga aktiviteter (Se under Diskussion sidan 21). Nedan beskrivs hur källvattnet påverkas av omgivningen.

5.1 Naturliga processer ger vattnet dess karaktär Vattnet i källorna speglar den omgivande miljöns egenskaper. I områden med basisk kalkberggrund 2+ blir pH, alkaliniteten (HCO3 ̄) och hårdheten (Ca ) höga[12]. Detta förklaras med formeln för 2+ upplösning(vittring) av kalksten: CO2 (g)+ H2O + CaCO3(s)→Ca + 2HCO3 ̄[7] (vittring av kalksten). Källan i Sandemar är ett exempel på kalkstenspåverkat vatten. I skogsområden med svårvittrad berggrund finns ofta brunsvart humusjord, som ger lågt pH. Värdena på alkalinitet och kalciumkoncentration i sådana vatten är också låga. Källan vid Källbacken är ett exempel på detta. I områden, som vittrar måttligt blir pH ofta nära 6.5, då kolsyra och vätekarbonat bestämmer pH. Exempel på detta är Gubbkärret, Mellanbergskällan och Nytorp. Vissa områden kan vara naturligt näringsrika. Sådana områden är t.ex. Sandemar, Nytorp och Källbacken. Ett problem är långväga transport av kväve med luften, vilket deponeras på marken [12].

5.2 Mätningar I bilaga‐1 beskrivs i detalj de metoder, som användes i denna undersökning. I bilaga‐2 ges en noggrann information om observationer och mätningar i fält och på laboratoriet för varje källa. Under rubriken resultat nedan ges en översikt av de viktigaste observationerna och mätningarna.

6. Resultat

De sju utvalda källorna besöktes den 2012‐06‐28 eller 2012‐07‐03. Vädret var soligt på båda dagarna och lufttemperaturen var 19 °C respektive 20°C. Nedan beskrivs källorna översiktligt med bilder och korta noteringar om temperatur och flöde. Vattnets lukt, smak, färg och klarhet redovisas. En kort översikt av källornas fysikalisk‐kemiska egenskaper ges. Fullständiga data finns i bilaga‐4.

6.1 Beskrivning av sju källor

6.1.1 Gubbkärret Källområdet är vackert, beläget nära ett villasamhälle. Vattnet var klart, smakade och luktade gott. Ett flertal källor finns i området som dock var ganska nedskräpat med papper och skrot. Vattentemperatur: 8.3 °C. Vattenflöde: inget synbart flöde.

6.1.2 Mellanbergskällan Källan ligger alldeles invid en liten väg. Vattnet rann över vägen. Det var klart och välsmakande trots en kraftig järnutfällning. Vattentemperatur: 10 °C. Vattenflöde: 0.6 l/s

6.1.3 Källbacken En kraftigt igenvuxen bäck rann från källområdet. Vattnet från olika delar av området hade skiftande kvalitet. Högst upp innehöll vattnet alltför mycket humus medan längre ner var vattnet mycket bra. Vattentemperatur: Källbacken A (källområdet uppe i berget, ytligt skogsvatten) 14.4 °C. Källbacken B (vatten i bäcken med brunnsrör) 10.5 °C. Källbacken C (bergborrad brunn) 9.8 °C. Vattenflöde: i den övre delen av området var flödet 0.5 l/s och i den nedre delen av området var flödet 2.0 l/s.

6.1.4 Sandemar Källan ligger i ett naturreservat nära havet. Ett flertal källor bildar ett källområde vid punkten för SGU:s koordinater. I närheten finns en källsjö. Vattnet var klart. Vattentemperatur: 17.6 °C. Vattenflöde: 4 l/s.

6.1.5 Trefaldighetskällan på Utö Källan har en vacker överbyggnad av trä. Vattnet är stillastående i en liten bassäng och smakar stark järn. Vattentemperatur: 10.9 °C. Vattenflöde: inget synbart flöde.

6.1.6 Nytorp Källan ligger vackert i en sluttning ned mot en bäck med sandbotten. Flera små källor och en större källa observerades. Området är kraftig igenvuxet och huvudkällan är helt fylld med organiskt material. Vattnet luktar surt och obehagligt. Vattentemperatur: 12.8 °C. Vattenflöde: inget synbart flöde.

6.1.7 Lillsjön Lillsjön ligger vackert i ett skogsområde. Ett stort dike leder dit från ett industriområde. Dagvattenledningar mynnar i sjön. Vattnet luktar mycket obehagligt (typ fotsvett). Vattentemperatur: Lillsjön A 19.4 °C, Lillsjön B 12.7 °C och Lillsjön C 14.9 °C. Vattenflöde: Lillsjön B 5 l/s och Lillsjön C 0.5 l/s.

6.2 Vattnets sensoriska egenskaper, d.v.s. källvattnets klarhet, färg, lukt och smak Temperatur och flöde, som redovisas ovan, är viktiga i detta sammanhang. Upplevelsen av källorna med sinnena är betydelsefull. Ett bra källvatten ska vara klart, färglöst samt lukta och smaka gott. Dessa egenskaper uppskattades på en skala 0‐10. Endast två prover innehöll grumligt vatten medan hälften av proverna innehöll färgat källvatten, ofta brunt av humus se diagram nedan.

Klarhet, uppskaade värden på en skala 0‐10 Grumligt 5 vaen 4 3 3 Klart vaen 2 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Diagram‐1 Klarheten i de undersökta källorna

Alla vatten utom Lillsjön B och Nytorp A var klara.

Färg, uppskaade värden på en skala 0‐10

10 8 8 7 6 5 Ofärgat källvaen 4 4 4 2 2 0 0 0 0 0 0

Digarm‐ 2 Färgen i de undersökta källorna Fem prover hade ingen märkbar färg, medan resten var mer eller mindre färgade av humus. Detta har även betydelse för analyserna då humus kan påverka klorid‐ och CODMn analyserna.

Lukt, uppskaade värden på en skala 0‐10

6 5 4 4 3 3 Inget märkbar lukt 2 1 1 1 1 1 0 0 0 0

Diagram‐3 Lukten i de undersökta källorna Åtta prover doftade angenämt. Värdet ”1” indikerar en svag angenäm doft. Vatten med högre värden hade en obehaglig lukt. Källbacken C är en bergborrad brunn(används av nuvarande ägaren). Lillsjön C är ytvatten i skogen, uppströms huvudkällan. Övriga vatten är traditionella källvatten. Nytorp A är ett prov med mycket dy. Lillsjön A har troligen avloppsutsläpp i sjön, Lillsjön B luktade olja. Ett dike, och minst två dagsvattenledningar mynnade i sjön.

Smak, uppskaade värden på en skala 0‐10

10 8 6 4 2 2 1 1 1 1 1 1 Mycket föroreningar 0 0

Diagram‐4 Smaken i de undersökta källorna Värdet ”1” anger en svag angenäm smak. Mycket föroreningar indikerar dåligt vatten, vilket inte provsamkades.

6.3 Vattnets fysikalisk‐kemiska egenskaper, d.v.s. källvattnets pH, alkalinitet, hårdhet, konduktivitet (elektrisk ledningsförmåga), kemisk syreförbrukning (CODMn), kloridhalten och Ptot De fysikalisk‐kemiska egenskaperna ger en uppfattning om vattnets kvalitet. Livsmedelsverkets kriterier för dricksvatten [10] och medianvärden för parametrarna i Stockholms läns grundvatten ger riktvärden [4]. Den omgivande miljöns påverkan på vattnet beskrevs ovan. Nedan redovisas de uppmätta värdena med jämförelsevärden. Det omgivande samhället påverkar ibland vattnet negativt. Detta beskrivs nedan (se sidan 21).

8 7,3 7,4 7,5 6,7 6,8 6,8 pH 7 6,4 6,4 6,5 6,2 6,5 6 6 5,4 5,5 7.0 Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenska 5 4,6 sänkan [4] 4,5 4 7.5‐ 9.0 Värden som gäller för dricksvaen [5][10]

6.5‐ 9.0 Värden som gäller för grundvaen [4]

Diagram‐5 pH‐värdet i de undersökta källorna Flera källor, som ligger i skogsmark, har lågt pH.

300 249 250 200 144 150 123 121 90 104 Alkalinitet [mg HCO₃ ̄/l] 100 75 43 50 21 0 0 3 0 130 [mg HCO₃ ̄/l] Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenska sänkan [4]

Digram‐6 Alkaliniteten i de undersökta källorna Källan i Sandemar ligger i kalkstenområde, vilket ger höga värden på alkalinitet och kalcium[12].

120 95 Kalciumhalten [mg Ca/l] 100 80 61 54 56 53 59 60 43 40 29 22 59 [mg Ca/l] 20 8 6 11 Medianvärdet för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4]

100 [mg Ca/l] Gränsvärden för dricksvaen[5][10] Diagram‐7 Kalciumhalten i de undersökta källorna

Jämför med diagram‐6. Den höga kalciumhalten i Sandemar beror på kalkberggrunden [12].

57,7 58,9 60 48,9 50 33,7 37,8 40 33,1 Kondukvitet [mS/m] 30 25,15 19,1 19,1 19,6 20 14,6 40 [mS/m] Medianvärdet 10 3,6 för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4] 250 [mS/m] Gränsvärdet för dricksvaen [5][10]

Diagram‐8 Kondukviteten i de undersökta källorna

Höga konduktivitetsvärden indikerar påverkan av föroreningar eller havsvatten(Sandemar). Källan i Sandemar ligger i ett kalkbergsområde, därför är kalcium‐ och vätekarbonatvärdena höga, vilket också ger hög konduktivitet [12].

70 66 60 50 40 30 19 22 20 Kemisk syreförbrukning, COD 16 [mg O₂/l] 20 10 5 5 10 1 2 3 0 0,8 [mg O₂/] Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenka sänkan [4]

Diagram‐9 Kemisk syreförbrukningen i de undersökta källorna

Värden över 8 mg O₂/l indikerar dålig vattenkvalitet [12].

66 70 62 Kloridhalten [mg Cl /l] 60 53 50

40 34 31 [mg Cl /l] Medianvärdet för råvaen 30 19 i den Mellansvenska 20 sänkan [4] 18 [mg Cl /l] 10 Referensvärde för grundvaen i jord [6] 0 100 [mg Cl /l] Gränsvärdet för dricksvaen[5][10]

Diagram‐10 Kloridhalten i de undersökta källorna

Kloridhalten kunde endast bestämmas för några vatten, då humus interfererar. Påverkan av vägsalt och havsvatten ger förhöjda värden [12].

1370 1400 Totalfosforhalten [µg P/l] 1200 1000 800 600 400 400 400 159 200 33 6 11 21 11 12 36 57 0

Diagram‐11 Totalosforhalten i de undersökta källorna Ett bra källvatten bör ha totaltfosforhalten under 15 µg P/l [12].

7. Diskussion

Källorna i Stockholms län har undersökts tidigare, som en del i arbetet med grundvattenkartering [4]. Det finns också en särskild rapport om kallkällor [13], vilka kan användas för provtagning av grundvatten för miljöövervakning. I det här arbetet är fokus i stället på att hitta källor, som kan göras tillgängliga för allmänheten och att beskriva varje källas situation. Därför redovisas källornas belägenhet, källvattnets kvalitet och hur källvattnet påverkas av omgivningen. Källvattnets sensoriska egenskaper och dess fysikalisk‐kemiska egenskaper har undersökts, som underlag för bedömning av vattnets kvalitet. Detaljerade beskrivningar av de fysikalisk‐kemiska undersökningsmetoderna och varje källas situation redovisas i bilaga‐2. I bilaga‐3 finns också ett mer detaljerat förslag till program för källornas restaurering. För att få tillgång till lokal kunskap om källorna föreslås kontakter med hembygdsföreningar och naturskyddsföreningar i det fortsatta arbetet. Källvattnet bör även provtas av en utbildad vattenprovtagare och analyseras av ackrediterat laboratorium för att säkerställa vattenkvaliteten innan källorna rekommenderas till allmänheten. Ovan (sidan 11) beskrevs hur omgivningen ger källvattnet dess karaktär. Nedan diskuteras problem med källorna och hur dessa kan åtgärdas.

7.1 Några vanliga problem med källvattnets kvalitet Förekommande problem är huvudsakligen av fyra slag: 1) Påverkan av salt, t.ex. av vägsalt eller från havsvatten. 2) Utsläpp från industrier eller trafik. 3) Igenväxning/ övergödning. 4) Påverkan av avlopp eller okontrollerat förorenat dagvatten(regnvatten). De fyra källorna Gubbkärret, Källbacken, Mellanbergskällan och källan i Sandemar bedöms ha så liten påverkan av negativa faktorer att de lätt kan iordningställas och utnyttjas, medan övriga källor har mer eller mindre allvarliga problem.

7.1.1 Saltpåverkan I detta arbete har kloridhalten och ledningsförmågan mätts för att bedöma påverkan av salt. Sandemar ligger vid Östersjön och påverkas något av havsvattnet, men vattnet smakar inte salt. Förhöjda kloridvärden finns också i vattnet i Mellanbergskällan och Gubbkärret (se diagram‐10) vilket kan indikera påverkan av salt från närbelägna vägar. Varken koppar eller kadmium kunde detekteras i dessa vatten, varför påverkan av biltrafik är liten (se diagram‐15, ‐16).

7.1.2 Påverkan från industrin Lillsjön och möjligen Nytorp påverkas av närliggande industrier.

7.1.3 Övergödning

Kemisk syreförbrukning (CODMn) och den totala mängden fosfor(Ptot) mättes för att se om igenväxning eller övergödning påverkar vattenkvaliteten. Mellanbergskällan, Källbacken, Sandemar och Gubbkärret har låga värden på CODMn och Ptot (se diagram‐9, ‐11) vilket betyder att vattnet är friskt. Trefaldighetskällan på Utö har förhöjda värden, vilket kan beror på stillastående vatten (dåligt flöde). Lillsjön och Nytorp är i mycket dåligt skick (höga värden).

7.1.4 Avlopp och dagvatten Ett dike för vattnet från ett industriområde till Lillsjön. Dagvattenledningar mynnade i sjön som hade extremt höga värden på CODMn och Ptot(se diagram‐9, ‐11). Vattnet i diket luktade olja. Analyserna visade inte på några höga halter av tungmetaller (se diagram‐15,‐16). 7.2 Återställande av källorna i användbart skick och vård av källorna Fyra av de sju källorna kan med begränsat arbete restaureras så att källvattnet blir lätt tillgängligt och kan njutas av besökare. Gubbkärret och Sandemar bedöms ha god kapacitet (flöde) av vatten. Mellanbergskällan och Källbacken bedöms ha mer begränsad kapacitet. De fyra källornas vattenkvalitet är utmärkt. Alla källvatten bör dock provtas av ett ackrediterat laboratorium för att säkerställa vattenkvaliteten. Källorna bör förses med skyltar och källområdena bör städas. De tre återstående källorna, Trefaldighetskällan på Utö, Nytorp och Lillsjön kräver mera arbete för att återställas. Källan på Utö är en fin välvårdad traditionell källa. Problemet är att vattnet är stillastående och något surt. Hinder kan relativt enkelt avlägsnas så att ett vattenflöde uppstår. Järnsmaken kommer att vara kvar men vattenkvaliteten i övrigt blir bra. Järn ansågs förr i tiden hälsosamt men påverkar smaken mycket. Bilaga‐2 och bilaga‐3 innehåller mer detaljerade beskrivningar av källornas tillstånd och förslag till förbättringar.

8. Slutsats

Haninge kommun har många kallkällor. De flesta är bortglömda. Några kallkällor har bra vattenkvalitet och är lättillgängliga. De sju beskrivna källorna ligger mindre är 500 m från allmän väg. I ”Förslag till restaurering och vård av källor” på sid. 32 finns förslag till enkla åtgärder för att underlätta hämtning av vatten i källorna. Med mindre arbete bedöms tre eller fyra av de undersökta källorna kunna återställas. De bör sedan vårdas genom att växtligheten hålls efter och närområdet städas vid behov. Källornas värde förhöjs om skyltar sätts upp med information om vattnets kvalitet och källornas tradition m.m. Helst bör man samarbeta med människor som har kunskap och intresse för den lokala traditionen. Sådan kunskap brukas finnas i lokala föreningar, t.ex. hembygdsföreningar och naturskyddsföreningar. Om möjligt bör ”källvärdar” utses som utan kostnad då och då ser till källorna så att det ej är nedskräpat i deras omgivning och att uppsatta informationsskyltar ej är nedklottrade utan läsbara.

9. Referenser

1. KH1400 Vattenkemi 7.5 hp, KTH Stockholm 2012, Kurskompendium, med tillämpningar på tekniska och naturliga vatten, av Margareta Eriksson och Olle Wahlberg, 2. Källor i Sverige Källakademin, AB Svensk Byggtjänst, Stockholm 2006, ISBN 978‐91‐7333‐104‐3 3. Byden, Larsson& Olsson Mäta vatten – Undersökningar av sött och salt vatten, Institutionen för miljövård och Oceanografiska institutionen Göteborgs Universitet/ Bokskogen (1992) ISBN 91‐7776‐055‐7 4. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/Pages/sokresultat.aspx?k=rapport+2006%3a27& Page=10 Länsstyrelsen, rapport 2006:27, Grundvatten i jord. Metodik för övervakning av vattenkvalitet samt undersökningsresultat från 25 kommunala grundvattentäkter Liselotte Tunemar (2006), ISBN: 91‐7281‐237‐0, besökt 2012‐10‐20 5. http://www.stockholmvatten.se/commondata/rapporter/dricksvatten/Dricksvattenkvalitet/ Kval‐dekl‐Nor‐2011‐‐2012‐05‐21‐CB.pdf Stockholmsvatten, Vatten Kvalitet vid Norsborgs vatten verk, besökt 2012‐10‐20 6. Sveriges geologiska undersöknings författningssamling, SGU‐FS 2008:2, ISSN 1653‐7300 7. KH1400 Vattenkemi 7.5 hp, KTH Stockholm 2012, Instruktioner för projektarbete och laborationer 8. http://haninge.se/sv/Kommun‐och‐politik/Statistik/Befolkning/ Haninge kommun, besökt 2012‐11‐10 9. http://www.sgu.se/kartvisare/kartvisare‐kallor‐sv.html SGU, Sveriges geologiska undersökning, besökt 2012‐12‐20 10. http://www.slv.se/sv/grupp1/Dricksvatten/Foreskrifter‐om‐dricksvatten/ Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten (ändrad LIVSFS 2011:3), SLV besökt 2012‐10‐20 11. http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Tillstandet‐i‐ miljon/Bedomningsgrunder/Grundvatten/Metaller‐/Bedomning‐av‐tillstand/ Naturvårdsverket, besökt 2012‐10‐20 12. Personlig kontakt med docent Olle Wahlberg, institutionen för tillämpad fysikalisk kemi, KTH. telnr: 0707‐90 82 95, 08‐790 82 95 13. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2004/R2 004‐25‐Kallor‐sthlm‐lan‐webb.pdf Länsstyrelsen, rapport 2004:25, Källor i Stockholms län. Inventering och underlag för miljöövervakning, Daniel Boman Göran Hanson (2004), ISBN: 91‐7281‐155‐2 Lst besökt 2012‐10‐22.

10. Bilagor

10.1 Bilaga‐1 Beskrivning av mätmetoder för karakterisering av källvattnet. mätningarna gjordes på kemiskolans laboratorium, KTH

10.1.1 Bestämning av kemisk syreförbrukning(CODMn ) Den här parametern visar hur mycket syreförbrukande organiskt material som finns i vattnet. Bakterier oxiderar löst organiskt material och förbrukar syre, som finns löst i vattnet. Organiskt material försämrar således vattnets kvalitet. För att bestämma vattnets innehåll av lätt nedbrytbart organiskt material används CODMn (Chemical Oxygen Demand) som analysmetod. Metoden beskriver den mängd syre som går åt när organiskt material oxideras [1]. Kaliumpermanganat användes i denna analys som oxidationsmedel. Samma analysförfarande gjordes både för en referens (Stockholms kranvatten i detta fall) och för provet. Då mängden löst syre i referenslösningen är känd [5][10], kan värdet för provet beräknas. Ett bra dricksvatten är rikt på syre (luft). Det betyder att om vattnet innehåller mycket organiskt material förbrukar detta mycket syre och vattnet kan därför bli syrefattigt. Höga värden på COD innebär alltså en stor risk för dålig vattenkvalitet. Gränsen för bra vattenkvalitet går vid ca 8 mg o förbrukat O2 per liter [8]. Syremättat vatten innehåller vid 5 C ca 12 mg O2 per liter. Försvinner då 8 mg O2 per liter så finns fortfarande 4 mg O2 per liter kvar, vilket räcker för de vattenlevande organismerna, som andas syre[8]. Utförande: För en referenslösning: 1. Fyll en bägare med vatten och placera den på en kokplatta, se till att bägaren och vattnet i, når en temperatur på 100 °C. 2. Fyll i ett litet provrör ca 10 ml med kranvatten upp till 1.0 cm under kanten.

3. Tillsätt provröretref 3 droppar 4.5 M H2SO4.

4. Tillsätt 1 droppe 0,0020 M KMnO4, Färgen ändras från ofärgat till svagt rosa.

5. Ställ provröretref i bägaren på kokplattan tills den rosa färgen försvinner. 6. Steg 4 och 5 ska upprepas tills den rosa färgen består.

7. Notera antal droppar KMnO4 som Nref. För provet: 1. Fyll en bägare med vatten och placera den på en kokplatta, se till att bägaren och vattnet i, når en temperatur på 100 °C. (Samma vattenbad som ovan) 2. Fyll i provröret med provlösningen upp till 1.0 cm under kanten.

3. Tillsätt 3 droppar 4.5 M H2SO3.

4. Tillsätt droppvis 0,00200 M KMnO4, Färgen ändras från ofärgat till svagt rosa.

5. Ställ provröretref i bägaren på kokplattan tills den rosa färgen försvinner. 6. Steg 4 och 5 ska upprepas tills den rosa färgen består.

7. Notera antal droppar KMnO4 som Nprov . !!"#$ ��!" = ��!"#. [�� ! �] [7] !!"#

CODref= 2,6 mg O2/l (Värdet har hämtats ur Vattenkvalitet vid Norsborgs vattenverk [5]) 10.1.2 Bestämning av alkalinitet Alkaliniteten ger en uppfattning av vittringens storlek på platsen. Med hjälp av alkaliniteten bestäms om vattnet är känsligt för försurning. Med andra ord talar alkaliniteten om hur mycket tillskott av vätejoner vattnet tål utan att vattnets pH sänks. Joner som påverkar alkalinitet är i första hand vätekarbonat, karbonat‐ och hydroxidjoner. Om alkaliniteten är liten (˂0.1 mM) kommer pH‐värdet att sjunka mycket vid tillskott av H⁺, medan om alkalinitet är större betyder det att pH‐värdet inte sjunker så mycket vid tillskott av H⁺ [3][12].

Kemisk reaktion: H⁺ + HCO3ˉ→H2O + CO2[7] Utförandet: 1. Fyll en byrett med 10 mM HCl. (HCl lösningens exakta halt bestämdes, i detta fall till 10.75 mM) 2. Pipettera 50.0 ml av vattenprovet till en E‐kolv. 3. Tillsätt 3 droppar blandindikator, färgen blir grön. 4. Tillsätt försiktigt HCl från byretten till E‐kolven med vattenprovet tills att färgen skiftar från grön till rött. 5. Anteckna den mängd HCl som går åt och räkna sedan ut koncentrationen av vätekarbonatjoner i provet.

10.1.3 Bestämning av kloridhalt [Clˉ ] Kloridjonkoncentrationen ger information om vattnet påverkats av t.ex. vägsalt eller närliggande hav. Korrosion på metaller orsakas av höga kloridhalter och växter kan ta skada av höga kloridhalter. Höga kloridhalter upp till 1000‐2000 mg/l, vid tillfälligt bruk, har inga förgiftningseffekter på människor. Inlandsvatten får sina kloridjoner från havet, saltpartiklar som blåser med vinden från havet. Vägsalt påverkar ofta grundvattnet[3][12].

Utförandet:

1. Fyll en byrett med 100,0 mM AgNO3. 2. Pipettera 100,0 ml från vattenprovet till en bägare. 3. Tillsätt 3 droppar av Mohrs indikator.

4. Tillsätt försiktigt AgNO3 från byretten till E‐kolv med provet tills provet byter färg till blodapelsinsröd. (I början förekommer en vit fällning av AgCl(s))

5. Anteckna den mängd AgNO3 som har gått åt och räkna sedan ut koncentrationen av kloridjoner. 2‐ Kemiska reaktioner: Ag⁺ + Clˉ → AgCl(s) 2Ag⁺ +CrO4 → AgCrO4(s) [7] (Resterna av silvernitrat tas om hand)

10.1.4 Bestämning av metallhalter och den totala mängden fosfor med ICP Metoden ger den totala mängden av olika grundämnen (metaller och fosfor i detta fall). Metallhalterna analyserades med ICP (Inductively Coupled Plasma). Metoden går ut på att metallösningen upphettas i ett argonplasma till ca 10 000 ˚C. Metalljonerna som befinner sig i plasmat efter upphettningen, sänder ut ljus. Ljuset från varje metall har sin egen specifika våglängd och mäts av en detektor. En av metodens fördelar är att flera olika metaller kan analyseras på en och samma gång [7][12].

Utförandet:

1. Syradiska samtliga kärl med 10 % HNO3. 2. Pipettera 50.0 ml av vattenprovet till en bägare. 3. Tillsätt 10.0 ml KONC HCl till en bägare. 4. Koka lösningen försiktigt i en bägare under 10 min. 5. Överför den kvarvarande vätskan i bägaren till en 50.0 ml mätkolv och späd till 50.0 ml. 6. Märk mätkolven och ange vilka metaller som ska analyseras.

10.2 Bilaga‐2 Allmän och fysikalisk‐kemisk information om källorna Först ges en allmän beskrivning av källorna och sedan ges en detaljerad genomgång av vattnets kvalitet. De mest värdefulla källorna behandlas först.

10.2.1 Källor lämpliga att restaurera Fyra källor med relativ bra vatten hittades: Källbacken, Gubbkärret, Mellanbergskällan och Sandemar. Dessa fyra källor har olika karaktär, det finns smärre problem, som behöver kontrolleras och eventuellt åtgärdas.

10.2.1.1 Beskrivning av källorna Gubbkärret: Stort källområde observerades med ett flertal stora källor. Resterna av en gammal träkonstruktion observerades. Området var skräpigt med ett flertal dräneringsrör som mynnade i kanten av området. Området gränsade till ett villaområde.

Mellanbergskällan: en punktkälla observerades med klart källvatten som rann ut på en liten väg. Kraftig järnutfällning observerades. Vattnet smakade mycket bra.

Källbacken: Ett större källområde observerades där vattnet rann ut i en bäck med relativt stort flöde, ca 2 l/s. Prov togs på tre ställen i Källbacken: Källbacken A är en liten ursprunglig källa uppe i källområdet. Källbacken B är en bäck med samlat källvatten från källområdet. Ett cementrör hade grävts ner i bäcken och vattnet därifrån pumpades i närliggande hus. Vattnet i bäcken var en blandning av vattnet från källområdet och djupare grundvatten. Källbacken C var en bergborrad brunn, som ägaren just färdigställt. Prov togs även av denna djupborrade brunn.

Sandemar: ett ca 250 m2 stort källområde hittades med ett relativ bra vattenflöde, t.ex. i en punkt ca 4 l/s. I länsstyrelsens rapport redovisas en mindre källsjö [13] ca 200 meter från det besökta utströmningsområdet.

10.2.1.2 Källornas vattenkvalitet Källbacken: Vattnet smakade gott och var klart men innehöll något humus (obetydligt). Värden på alkaliniteten i två mätpunkter, Källbacken A och Källbacken B, var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] medan den tredje mätpunkten, källbacken C, var något över medianvärdet (se diagram‐6). Alkaliniteten var lika med noll en i mätpunkt, Källbacken A, vilket medför att vattnet i denna mätpunkt har dåligt förmåga att motstå försurning samt risken för

26 korrosionsangrepp på ledningar ökar kraftig då värdet är mindre än 60 mg/l [4]. Kloridhalten i Källbacken B var något över medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] medan Källbacken C var något under. Kloridhalten i mätpunkterna, Källbacken B och Källbacken C var något över SGU:s referensvärde för grundvatten [6] (se diagram‐10). Kloridhalten i samtliga mätpunkter var under gränsvärdet för dricksvatten [5][10](se diagram‐10). CODMn‐värdet i mätpunkterna, Källbacken B och Källbacken C, var något högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] medan i mätpunkten, Källbacken A, CODMn‐värdet var mycket högre (se diagram‐9). CODMn‐värden som överstiger 8 mg O2/l visar att vattnet som regel innehåller sådant organiskt material som kan ge smak, lukt och färg [4]. Det höga värdet, i Källbacken A, pekar på att vattnet kan vara påverkat av ytvatten och mikrobiologisk tillväxt gynnas [4]. Värden på konduktiviteten var i samtliga mätpunkter under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och gränsvärdet för dricksvatten[5][10]. Skillnadens storlek var enligt följande: Källbacken A mycket mindre, Källbacken B något mindre medan Källbacken C var nära medianvärdet (se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet[4]. Metallhalterna i samtliga mätpunkter var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] utom kalciumhalten och natriumhalten i Källbacken B. Kalciumhalten var lika med medianvärdet inom felgränsen och natriumhalten är betydligt högre än medianvärdet. Metallhalterna i samtliga mätpunkterna var under gränsvärdena för dricksvatten [5][10] (se diagram‐ 7,‐17,‐18,‐19). pH‐värden i samtliga mätpunkter var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] utom Källbacken C som var något över. I mätpunkt, Källbacken A, var pH‐ värdet lägre än grundvattens pH‐värde. Grundvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9.0. Tungmetallernas halt ökar när grundvatten är surt, dessutom ökar halterna ännu mer genom korrosion om vattnet passerar ledningsnätet[4](se diagram‐5). Källbacken B representerar källans huvudflöde och hade bra värden för färg, smak, lukt och klarhet.

Gubbkärret: I området finns flera stora källor med klart och gott vatten. Värdet på alkaliniteten var en bra bit under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] (se diagram‐6). Värdet låg under 60 mg/l vilket ökar risken för korrosionsangrepp på ledningar. Dessutom är källans förmåga att motstå försurning liten[4]. Kloridhalten var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och SGU:s referensvärde för grundvatten i jord[6] men det låg under gränsvärde för dricksvatten[5][10](se diagram‐10). Det höga värdet kan bero på påverkan av salt från närliggande vägar. CODMn‐värdet var högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4](se diagram‐9). Värdet för konduktiviteten var klart under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och gränsvärdet för dricksvatten [5][10] (se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet[4]. Samtliga metallhalterna var under medianvärden för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4]och gränsvärden för dricksvatten[5][10](se diagram‐7,‐17,‐18,‐19). pH‐värdet var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] men det var inom intervallet för grundvattens pH‐värde (inom felgränsen) men däremot ligger det inte inom intervallet rekommenderat för dricksvatten (se diagram‐5). Grundvattens pH‐värde bör för motverkande av

27 försurning ligga mellan 6.5–9.0 [4]. Dricksvattnets pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10].

Mellanbergskällan: Vattnet var mycket klart och smakade gott men smakade också något järn (obetydligt). Värdet på alkaliniteten var en bra bit under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4]. Det låga värdet gör att denna källa är känsligt för försurning. Eftersom alkaliniteten var under 60 mg/l, ökar risken för korrosionsangrepp på ledningar [4](se diagram‐6). Kloridhalten var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och SGU:s referensvärde för grundvatten i jord[6] (se diagram‐10). Men kloridhalten överstiger inte gränsvärdet för dricksvatten.[5][10] Det höga värdet kan bero på påverkan av salt från närliggande vägar. CODMn‐värdet var något högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] (se diagram‐9). Värdet för konduktiviteten var något lägre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] medan värdet var mycket lägre än gränsvärdet för dricksvatten [5][10](se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet [4]. Samtliga metallhalter utom natriumhalten var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4]. Samtliga metallhalter var under gränsvärden för dricksvatten[5][10] (se diagram‐7,‐17,‐18,‐19). pH‐värdet var något under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] men det var inom intervallet för grundvattens pH‐värde men inte dricksvatten (se diagram‐5). Grundvattens pH‐ värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9.0 [4]. Dricksvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10].

Sandemar: Källan är tydligt kalkpåverkad.(högt pH‐värde och höga halter av kalcium och alkalinitet[12]). Värdet på alkaliniteten var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4](se diagram‐6). Det höga värdet medför att källans förmåga att motstå försurning är bra och att risken för korrosionsangrepp på ledningar minskar då värdet för alkaliniteten är högre än 60 mg/l [4]. Kloridhalten var högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och SGU:s referensvärde för grundvatten i jord[6] (se diagram‐10). Källan kan vara något påverkad av havsvatten, dock inte mycket. CODMn‐värdet var något högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] (se diagram‐9). Värdet för konduktiviteten var högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4]men mycket lägre än gränsvärdet för dricksvatten [5][10] (se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet [4]. Samtliga metallhalter var högre än medianvärden för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4]. Natriumhalten, kaliumhalten och magnesiumhalten var något högre medan kalciumhalten var mycket högre (se diagram‐7,‐17,‐18,). pH‐värdet var något högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] men det var inom intervallet för grundvattens pH‐värde och dricksvatten (se diagram‐5). Grundvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9.0 [4]. Dricksvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10].

10.2.2 Källor med bristfällig kvalitet Tre stycken källor med tvivelaktig kvalitet hittades, Trefaldighetskällan på Utö, Lillsjön och Nytorp.

10.2.2.1 Beskrivning av källorna Trefaldighetskällan på Utö: En fint vårdad traditionell källa påträffades, strax söder om kyrkan. Vattnet var stillastående och smakade starkt av järn. Vattnet hade lågt pH och var svagt brunfärgat. Inget flöde kunde observeras.

Lillsjön: En källsjö observerades och i närheten av sjön fanns ett industriområde och en skog. Ett långt dike avgränsade skogen från industriområdet. Vattnet i diket kom dels från industriområdet och dels från skogen och rann till Lillsjön. Vattnet från industriområdet gick genom en dagvattenledning av betong i ena endan och där fanns mycket föroreningar som gamla trasor o.s.v. En liten bäck rann direkt från skogen till diket. Bäckens vatten var kallt och innehöll mycket järnutfällningar (grundvattenutflöde). Vattnet i diket, Lillsjön B, hade flödet 5 l/s, medan bäcken, Lillsjön C, hade ett flöde som uppskattades till 0,5 l/s.

Nytorp: Ett område med flera utflöden av grundvatten observerades. Området var stark igenvuxet av sly och gräs. Huvudkällan var fylld till bredden med svart dy. Bredvid källan passerade en kraftigt flödande bäck med sandbotten.

10.2.2.2 Källornas vattenkvalitet Trefaldighetskällan på Utö: Värdet på alkaliniteten var mycket lägre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4](se diagram‐6). Det låga värdet gör att källan är känslig för försurning. Dessutom ökar risken för korrosionsangrepp på ledningar då alkaliniteten ligger under 60 mg/l[4]. Kloridhalten kunde inte bestämmas säkert p.g.a. interferens med humus(se färgen, diagram‐2).

Ledningsförmågan var 20 mS/m vilket visar att påverkan av vägsalt är liten.[12][5][10] CODMn‐värdet var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] (se diagram‐9). Detta medför att vattnet i denna källa innehåller organiskt material som kan ge lukt, smak och färg då värdet var högre än 8 mg O2/ l[4]. Värdet för konduktiviteten var lägre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] och gränsvärdet för dricksvatten[5][10] (se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet [4]. Samtliga metallhalter var lägre än medianvärden för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] och gränsvärden för dricksvatten [5][10] (se diagram‐7,‐ 17,‐18,‐19). pH‐värdet var något under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4], gränsvärdet för dricksvatten och pH‐värdet som gäller för grundvatten (se diagram‐5). Grundvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9.0 [4]. Dricksvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10].

Lillsjön: Vattnet i ett stort dike, som mynnade i sjön luktade olja och hade högt kloridhalt. Själva Lillsjön hade mycket dålig vattenkvalitet, troligen leds avlopp till sjön(se värdena i diagramen). Värdena på alkaliniteten var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4]. I mätpunkten, Lillsjön C (en skogsbäck nära sjön), var alkaliniteten lika med noll vilket medför att

29 vattnets förmåga att motstå försurning i denna punkt inte är bra. I de andra två mätpunkterna, illsjön A(sjön) och Lillsjön B (ett stort dike från ett industriområde, som mynnade i sjön), var värdena högre än 60 mg/l vilket medför att risken för korrosionsangrepp på ledningar minskar och vattnets förmåga att motstå försurning ökar [4] (se diagram‐6). Kloridhalten kunde inte bestämmas säkert p.g.a. interferens med humus(se färgen diagram‐2). Ledningsförmågan var hög, särskild i tillflödena vilket troligen indikerar vägsalt [12][5][12]. CODMn‐värdet var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4](se diagram‐9). Detta visar att vattnet i Lillsjön innehåller organiskt material som kan ge lukt, smak och färg då värdena var högre än 8 mg O2/l [4]. Värden på konduktiviteten, i mätpunkterna Lillsjön B och Lillsjön A, var något högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] samtidigt som i mätpunkt Lillsjön A något under. Samtliga mätpunkternas, Lillsjön A, Lillsjön B och Lillsjön C, värden på konduktiviteten var mycket mindre än gränsvärdet för dricksvatten[5][10] (se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket t av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet [4]. Metallhalterna var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] utom natriumhalten där värdet i mätpunkten, Lillsjön A, var något högre och i mätpunkten, Lillsjön B, var mycket högre. Samtliga värden för metallhalterna var under gränsvärdet för dricksvatten[5][10] (se diagram‐7,‐17,‐18,‐19). pH‐värdena var något under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] i två mätpunkter, Lillsjön A och Lillsjön B medan i mätpunkten Lillsjön C var den betydligt mindre. Samtliga pH‐värden var utanför det rekommenderade intervallet för dricksvatten (lägre)(se diagram‐5). Lillsjön A och Lillsjön B ligger inom det normala intervallet för grundvattens pH‐värde. För Lillsjön C är mycket lågt, vilket man kan förvänta sig för en liten skogsbäck. Grundvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9,0 [4]. Dricksvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10]. Tungmetallernas halt kan öka när grundvattnet är surt, dessutom kan halterna öka ännu mer genom korrosion[4]. Vattnet i sjön luktade mycket illa, typ fotsvett.

Nytorp: Flera källflöden observerades. Huvudkällan var helt fylld med organiskt material. Den var ca 2 meter i diameter och uppskattningsvis 1.5 m djup. Värdet på alkaliniteten i mätpunkt Nytorp B var något under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4] och mycket lägre i mätpunkt Nytorp A (se diagram‐6). Det låga värdet i Nytorp A medför att vattnet har sämre motståndskraft mot försurning samt att risken för korrosionsangrepp på ledningar ökar då alkaliniteten är under 60 mg/l[4]. Kloridhalten kunde ej analyseras då vattenproverna innehöll organiskt material. CODMn‐ värdena var mycket högre än medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4]. Skillnaden mellan medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och de värden som framkom genom analysen var mycket hög i Nytorp B och något högre i Nytorp A. CODMn‐värden i båda mätpunkterna låg över 8 mg O2/l vilket medför att vattnet innehåller sådant organiskt material som kan ge smak, lukt och färg(se diagram‐9). Detta visar påverkan av ytvatten och att biologisk tillväxt gynnas. Värdet på konduktiviteten var under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan[4] och gränsvärdet för dricksvatten[5][10](se diagram‐8). Konduktiviteten, vattnets elektriska ledningsförmåga, talar om hur mycket av lösta salter som totalt finns i vattnet. Kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat är de joner som gör att konduktiviteten ökar i sötvatten. Konduktiviteten avspeglar mark‐ och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet [4]. Tungmetallhalterna(koppar och kadmium) var höga i Nytorp B (huvudkällan), vilket kan beror på

30 förorening från närliggande industriområde (se diagram‐15,‐16). pH‐värdena i båda mätpunkterna, Nytorp A och Nytorp B, var något under medianvärdet för råvatten i den Mellansvenska sänkan [4]. pH‐värdena var inte inom det önskvärda intervallet för dricksvatten och grundvatten (se diagram‐5). Grundvattnets pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 6.5–9,0 [4]. Dricksvattens pH‐värde bör för motverkande av försurning ligga mellan 7.5–9.0 [5][10]. Sammanfattningsvis kan sägas att Nytorpskällan är i mycket dåligt skick. Området har dock potential för upptäckt av flera källor.

10.2.3 Tungmetaller i källvattnen Koppar och kadmium mättes i samtliga mätpunkter. Dessa metaller får representera tungmetallerna. Kadmiumhalten var noll i samtliga mätpunkter, utom mätpunkten Nytorp B, där den var 0.7 µg/l. Enligt naturvårdsverket bedömningsgrunder är detta en måttligt hög halt [11]( se diagram‐15,‐16 i bilaga‐4). Koppar kunde detekteras i samtliga mätpunkter. Alla kopparhalter är mycket lägre än gränsen för otjänligt dricksvatten som är 200 µg/l [10]. Kopparhalterna liksom kadmiumhalten är högre än SGU:s referensvärden för grundvatten[6], vilka är 6 µg/l respektive 0.1 µg/l. De förhöjda värdena av koppar kan bero på närbelägna vägar(bilarnas bromsar).

10.2.4 Övergödning

CODMn och Ptot mättes i samtliga mätpunkter (se diagram‐9 och diagram‐11) för att kunna bedöma om övergödningen är ett problem. I mätpunkterna Lillsjön A, Lillsjön B samt Nytorp B var Ptot värdena mycket höga. Nytorp B hade också mycket högt CODMn värde. Detta tyder på stora problem med eutrofiering. De höga värdena på CODMn konstaterades även för Källbacken A, Lillsjön A, Lillsjön B, Nytorp A och trefaldighetskällan på Utö vilket också indikerar övergödningsproblem. I samtliga källvatten, utvalda för restaurering (fyra källor) fanns inte dessa problem.

10.3 Bilaga‐3 Förslag till restaurering och vård av källor Nedan beskrivna åtgärder sker lämpligen i samråd med markägaren och lokal hembygdsförening och med Haninge kommun som beslutande organ.

Gubbkärret: 1. Återskapa den enkla träkonstruktionen (rester av träkonstruktionen finns kvar) för att skydda källan och underlätta hämtning av vatten. Impregnerat trä får ej användas. 2. Städa området. 3. Kontrollera ledningarna för dagvatten och led helst bort dagvattnet från området.

Sandemar: 1. Gör en spång ut till källpunkten med det bästa flödet. 2. Rensa källan och tillverka en träram runt källan. Se till att källvattnet leds bort i en källbäck (som redan finns men som bör rensas)

Mellanbergskällan: 1. Rensa bort en del av växligheten så att en vattenyta kommer fram. Samråd med kommunekolog om vilka växter som ej får rensas bort. 2. Led vattnet i en liten källbäck. Eventuellt måste vattnet ledas under grusvägen som nu blockerar flödet. Vattnet innehåller mycket järn, men detta fälls effektivt ut vid rådande pH. Vattnet smakar mycket bra.

Källbacken: Källområdet är stort och en stor bäck samlar upp flödet. 1. Sök upp en plats i bäcken där flödet är bra och rensa bort växligheten så att en vattenspegel uppstår. 2. Gör en enkel träkonstruktion som underlättar att använda vattnet.

Trefaldighetskällan på Utö: Källan har restaurerats, den har ett vackert tak och fin stensättning. Problemet är att vattnet är stillastående och har dålig kvalitet. Källflödet är blockerat av en liten damm. Denna bör rensas eller eventuellt avlägsnas, så att ett flöde uppstår. Detta kan ge ett friskt vatten. Vattnets låga pH‐värde gör att järnet inte fälls ut och att vattnet smakar kraftigt av järn . Detta är dock inte hälsovådligt och anses sedan gammalt, som en positiv egenskap. (typiskt för en del hälsobrunnar)

Nytorp: Det finns potential för ett flertal källor i denna grusås. Området kring Nytorps källa är kraftigt igenvuxet, en stor bäck med sandbotten rinner i nedre kanten av sluttningen. Det är värt att rensa storkällan, som nu är fylld med organiskt material, den är ca två meter i diameter och uppskattningsvis någon meter djup. Det är sannolikt att man kan återskapa ett källflöde om källan rensas.

Lillsjön: Lillsjön är en fin källsjö som är kraftigt belastad. Den har blivit en avloppsrecipient. Allt avlopp bör tas om hand på annat sätt. Allt dagvatten, som nu från flera håll leds till Lillsjön bör istället ledas till en

32 dagvattendamm i en våtmark. Sådana marker finns i sjöns omedelbara närhet. Dessa bör utnyttjas för att fånga upp de föroreningar, som nu belastar sjön. Sjön är liten, men det krävs ändå mycket arbete för att återställa den. 10.4 Bilaga‐4 Samtliga diagram Nedan finns all information om samtliga källor samlad i diagramform. Diagrammen har specifikt kommenterats i rapporten.

Klarhet, uppskaade värden på en skala 0‐10 Grumligt 5 vaen 4 3 3 Klart vaen 2 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Diagram‐1 Klarheten i de undersökta källorna Alla vatten utom Lillsjön B och Nytorp A var klara.

Färg, uppskaade värden på en skala 0‐10

10 8 8 7 6 5 Ofärgat källvaen 4 4 4 2 2 0 0 0 0 0 0

Diagarm‐ 2 Färgen i de undersökta källorna Fem prover hade ingen märkbar färg, medan resten var mer eller mindre färgade av humus. Detta har även betydelse för analyserna då humus kan påverka klorid‐ och CODMn analyserna[12].

Lukt, uppskaade värden på en skala 0‐10

6 5 4 4 3 3 Inget märkbar lukt 2 1 1 1 1 1 0 0 0 0

Smak, uppskaade värden på en skala 0‐10

10 8 6 4 2 2 1 1 1 1 1 1 Mycket föroreningar 0 0

Diagram‐4 Smaken i de undersökta källorna Värdet ”1” anger en svag angenäm smak. Mycket föroreningar indikerar dåligt vatten, vilket inte provsmakades.

8 7,3 7,4 7,5 6,7 6,8 6,8 pH 7 6,4 6,4 6,5 6,2 6,5 6 6 5,4 5,5 7.0 Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenska 5 4,6 sänkan [4] 4,5 4 7.5‐ 9.0 Värden som gäller för dricksvaendricksvaen [5] [10]

6.5‐ 9.0 Värden som gäller för grundvaen [4]

Diagram‐5 pH‐värdet i de undersökta källorna Flera källor, som ligger i skogsmark, har lågt pH.

300 249 250 200 144 150 123 121 90 104 Alkalinitet [mg HCO₃ ̄/l] 100 75 43 50 21 0 0 3 0 130 [mg HCO₃ ̄/l] Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenska sänkan [4]

Digram‐6 Alkaliniteten i de undersökta källorna Källan i Sandemar ligger i kalkstenspåverkat område, vilket ger höga värden på alkalinitet och kalcium.

120 95 Kalciumhalten [mg Ca/l] 100 80 61 54 56 53 59 60 43 40 29 22 59 [mg Ca/l] 20 8 6 11 Medianvärdet för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4]

100 [mg Ca/l] Gränsvärden för dricksvaen[5][10] Diagram‐7 Kalciumhalten i de undersökta källorna

Jämför med diagram‐6. Den höga kalciumhalten i Sandemar beror på kalkstenspåverkan.

Diagram‐8 Kondukviteten i de undersökta källorna

70 66 60 50 40 30 19 22 20 Kemisk syreförbrukning, COD 16 [mg O₂/l] 20 10 5 5 10 1 2 3 0 0,8 [mg O₂/] Medianvärdet för råvaen i den Mellansvenka sänkan [4]

Diagram‐9 Kemisk syreförbrukningen i de undersökta källorna

Värden över 8 mg O₂/l indikerar dålig vattenkvalitet.[12]

66 70 62 Kloridhalten [mg Cl /l] 60 53 50

40 34 31 [mg Cl /l] Medianvärdet för råvaen 30 19 i den Mellansvenska 20 sänkan [4] 18 [mg Cl /l] 10 Referensvärde för grundvaen i jord [6] 0 100 [mg Cl /l] Gränsvärdet för dricksvaen[5][10]

Diagram‐10 Kloridhalten i de undersökta källorna

Kloridhalten kunde endast bestämmas för några vatten, då humus interfererar. Påverkan av vägsalt och havsvatten ger förhöjda värden [12]. Tekniskt gränsvärde för dricksvatten 100 mg/l.[5]{10]

1370 1400 Totalfosforhalten [µg P/l] 1200 1000 800 600 400 400 400 159 200 33 6 11 21 11 12 36 57 0

Diagram‐11 Totalosforhalten i de undersökta källorna Ett bra källvatten bör ha totalfosforhalten under 15 µg P/l.[12]

Flöde [l/s]

6 5 5 4 4 3 2 2 Ingen synbar ﬂöde 0,6 0,5 0,5 1 0 0 0

Diagram‐13 Flödet i de unrsökta källorna

Fällning, uppskaade värden på en skala 0‐10

10 8 7 6 4 3 3 2 2 2 1 1 1 1 0 0 0 0

Diagram‐12 Fällningen i de undersökta källorna 38

Temperatur [˚C]

21 19,4 19 17,6 17 14,4 14,9 15 12,7 12,8 12,8 10,9 13 10,5 9,8 10 11 8,3 9 7 5

Diagram‐14 Temperaturen i de undersökta källorna Kadmiumhalten [µg Cd/l]

0,8 0,7 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Diagram‐15 Kadmiumhalten i de undersökta källorna

Kopparhalten [µg Cu/l]

40 36 35 31 30 25 20 16 13 15 8 9 10 7 5 6 3 4 5 2 0

Diagram‐16 Kopparhalten i de undersökta källorna 39

12 10 10 8 6 Kaliumhalten [mg K/l] 6 4 3 3 3 2 2 2 3.5 [mg K/l] Medianvärdet 2 1 1 1 1 för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4] 100 [mg K/l] Gränsvärdet för dricksvaen [5][10]

Diagram‐17 Kaliumhalten i de undersökta källorna

12 10 10 8 7,2 5,9 6,4 6,1 Magnesiumhalten [mg Mg/ 5,2 6 4,3 l] 3,6 3 4 2,3 7 [mg Mg/l] Medianvärdet 2 1,2 0,9 för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4] 30 [mg Mg/l] Gränsvärdet för dricksvaen [5][10]

Diagram‐18 Magnesiumhalten i de undersökta källorna

38,6 40 35 30 21,6 25 21,3 21,1 21,4 Natriumhalten [mg Na/l] 20 16,6 16,9 13 15 10,3 10 7,3 3,9 4,7 16 [mg Na/l] Medianvärdet 5 för råvaen i den 0 Mellansvenska sänkan [4] 100 [mg Na/l] Gränsvärdet för dricksvaen [5][10]

Diagram‐19 Natriumhalten i de undersökta källorna