Förmodernitet – Ett Koncept För Det Ännu-Inte-Moderna
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
50 FÖRMODERNITET – ETT KONCEPT FÖR DET ÄNNU-INTE-MODERNA Förmodernitet – ett koncept för det ännu-inte-moderna Estetisk historicitet som länk mellan då och nu Willmar Sauter Förmodernitet är ett omdiskuterat begrepp. Det är inte särskilt tillfredstäl- lande att umgås med en term som karakteriserar ett ämnesområde genom att hänvisa till något som kommer efter och där detta senare framstår som det viktiga. Det förmoderna betecknar således allt som ligger före det moderna, det vill säga allt det som inte tillhör vår egen, moderna epok. Det prekära med användningen av prefixet ”för-” blir tydligast i adjektivet förhistoriskt, som uttrycker det orimliga påståendet att det skulle finnas en tid utan historia. I det följande argumenterar jag emellertid för att begreppet förmodernitet kan användas på ett konstruktivt sätt. Jag ska först peka på olika alterna- tiv till detta begrepp och sedan visa hur prefixet ”för-” kan användas för närmare distinktioner angående förmodernitet. Slutligen presenteras de karakteristiska dragen i 1700-talets teaterliv som skiljer det från modern praxis. Dessa skillnader är av särskild betydelse för projektet ”Förmodernitet på scen – Undersökningar av kulturarvet genom Drottningholmsteaterns slottsteater”, vars syfte inte begränsas till utforskandet av det förflutna utan också inkluderar användningen av historiska kunskaper i dagens artistiska produktioner. Begreppet ”estetisk historicitet” introduceras som teoretisk brygga för att belysa hur historiskt givna förutsättningar kan och möjligen bör samspela med modernitetens konstnärliga ambitioner. Upplysning eller mörkläggning Givetvis skulle vi föredra ett positivt begrepp framför det försåtliga prefixet för-. Dock visar det sig vara ganska besvärligt att hitta en sådan beteckning, inte bara för den av Riksbankens Jubileumsfond avsedda tiden före 1800, utan även för det mera begränsade projektet ”Förmodernitet på scen”. Genom årtalen 1760 till 1815 kan den för oss aktuella tiden ringas in på ett ungefär, men finns det ett namn för detta tidssegment? När det gäller Sverige vore en närliggande möjlighet att tala om den gustavianska tiden, även om Gustav III:s regeringstid bara utgör 21 år av det dryga halvsekel som här avses. Om man tänker sig det gustavianska i en mera övergripande betydelse, det vill säga Gustav III:s levnad samt hans son Gustav IV Adolfs, så tappar SCANDIA 81:2 WILLMAR SAUTER 51 begreppet sin sammanhållande betydelse. Gustavianerna hade knappast några förenande drag på det kulturpolitiska området. Talar man om det gustavianska som stil handlar det i dagens språkbruk oftast om möbler och inredningar, något som till och med Ikea använder sig av. Samtidigt kännetecknas denna epok av ett stort antal stilar och stilbeteckningar. Ännu finns det element av barocken kvar under det sena 1 1700-talet och emellanåt stöter man på beteckningen sen-barock. Rokoko är en term som används sparsamt på svenska, även om det vore ytterst pas- sande för att till exempel beskriva interiören av Drottningholms slottsteater. Den 1791 tillbyggda så kallade Déjeunersalongen på teaterns västra fasad, som ritats av den franske scenografen och arkitekten Louis-Jean Desprez, 2 betecknas dock som nyklassicistisk. Klassicismen är annars en term som används flitigt i musikhistorien när det gäller 1700-talet och syftar då på Wien-klassikerna med Antonio Salieri, Joseph Haydn och givetvis Wolfgang Amadeus Mozart i spetsen. Ser man på Gustav III:s egna pjäser, exempelvis hans sista stycke, Den svartsjuke neapolitanar’n (1791), finner man där tydliga drag av förromantik, det vill säga ännu ett begrepp med det förkättrade 3 prefixet. Denna ganska summariska genomgång av närliggande stilbegrepp visar att det är svårt att enas kring någon konst- eller musikstil som kunde läggas till grund för en epokbeteckning. Präglas inte denna epok istället av stora naturvetenskapliga genombrott? Blott i Sverige kan man nämna Carl von Linné, Anders Celsius och Carl Wilhelm Scheele. Som övergripande beteckning lämpar sig dock upptäckter och uppfinningar lika illa som de skiftande politiska systemen som avlöste varandra i Sverige liksom i övriga Europa. Naturligtvis hägrar den franska revolutionen som en bokstavligen epokgörande händelse. Men även med denna revolution hamnar man ofelbart i en tid som beskrivs med prefixet ”för-”, vilket dessutom blir missvisande: människorna levde inte med den franska revolutionen framför sig, för dåtiden var en okänd framtid framtiden. Slutligen: varför talar inte projektet om upplysningstiden och gör upplys- ningen till ett centralt begrepp? Visserligen är upplysningen i första hand en term i filosofins historia, men tron på människan som rationell varelse genomsyrade många livssfärer under det sena 1700-talet. Åtskilliga av tidens talpjäser och operalibretton präglas av tron på förnuft, frihet, vetenskap och kunskapens makt. En av projektets medarbetare ägnar sig särskilt åt Jean 4 Jacques Rousseau. Dock har upplysningen ifrågasatts som koncept, både 5 i sin samtid och av sentida forskare. Att studera teaterförhållandena under denna epok med upplysningen som huvudrubrik skulle lätt bli vilseledande, eftersom upplysning i teatersammanhang också kan tolkas mycket konkret, nämligen som det som i samtidens språk kallades eklärering. Även teaterhis- torien saknar ett relevant begrepp för denna epok. I stället talar man mera SCANDIA 81:2 52 FÖRMODERNITET – ETT KONCEPT FÖR DET ÄNNU-INTE-MODERNA allmänt om 1700-talet och ibland om det sena 1700-talet. Man pekar på nya fenomen som exempelvis det borgerliga dramat och hänvisar till författare som 6 Gotthold Ephraim Lessing. Två andra viktiga namn brukar förknippas med denna tid: skådespelaren, dramatikern och teaterledaren David Garrick som introducerade en ny, ”naturligare” spelstil, som imponerade stort på encyklo- pedisten och dramatikern Denis Diderot. Den senare skrev utförligt om den 7 förre, framför allt i den berömda boken om skådespelarens paradox. Detta manuskript publicerades dock först på 1830-talet. Paradoxen är en förnämlig källa för oss men saknade betydelse för sin samtid. Det användbara prefixet ”för-” Som den föregående exkursen har visat är det svårt att ersätta begreppet förmodernitet med en lämplig stilbeteckning eller en dominerande politisk term. Jag återvänder således till prefixet ”för-” som genast ställer frågan: vad är det då som skiljer det förmoderna från det moderna? Närmare bestämt: hur kan man jämföra 1700-talets svenska samhälle med den sociala och kulturella miljö som vi lever i i dag? För det första borde jag påvisa att det verkligen existerar grundläggande skillnader och för det andra bör jag peka på sådana parametrar som tydligt illustrerar både olikheter och likheter mellan två tidsskeden i Sverige. Vissa skillnader är självskrivna, såsom våra transportmedel, aristokratins privilegier eller upphävandet av censuren, men på ett djupare plan bör också skillnaderna i samhälleligt tänkande beaktas. Filosofen Hannah Arendt har funderat mycket på de avgörande omkastningar som har präglat uppfattningen om människan sedan 1700-talet. I essän ”Tradition and the Modern Age” från 1960 påstår hon att ”[...] after Kierkegaard, Marx and Nietzsche had challenged the basic assumptions of traditional religion, traditional political thought, and traditional metaphysics by consciously inverting the traditional hierarchy of concepts,” vilket enligt hennes synsätt öppnade vägarna för det kaos som kännetecknar 1900-talet. Hon argumenterar vidare: The attempts of great thinkers after Hegel to break away from patterns of thought which had ruled the West for more than two thousand years may have foreshadowed this event and certainly can help to illuminate it, but they did not cause it. The event itself marks the division between the modern age – rising with the natural sciences in the seventeenth century, reaching its political climax in the revolutions in the eighteenth, and unfolding its general implications after the Industrial Revolution in the nineteenth – and the world of the twentieth century, which came into existence through the 8 chain of catastrophes touched off by the First World War. SCANDIA 81:2 WILLMAR SAUTER 53 De händelser som Hannah Arendt refererar till i citatet är givetvis de tota- litära rörelserna som drog fram över Europa under 1900-talets första hälft och förde med sig två världskrig. Arendt förlägger således den moderna brytpunkten till tidigt 1900-tal, men menar att det var 1800-talsfilosoferna som påbörjade uppluckringen av den förmoderna tankevärlden. 70 år efter det andra världskrigets slut må det kännas avlägset med dessa referenser, men de poängterar likväl de tillkortakommanden som ”Upplysningen” har fört med sig som socialt och politiskt koncept. Några åtskiljande parametrar För att ge några svar på frågan om vad som skiljer 1700-talet från den så kallade moderna tiden föreslår jag några fenomen som utvecklas starkt under 1800-talet. De parametrar som jag anför i det följande anser jag lika lite som Hanna Arendt innebära en utveckling i positiv mening. De ska inte likställas med framsteg, tvärtom kan vissa parametrar uppfattas som en negativ spiral i tidens gång. Avsikten är att peka på skillnader, inte på modernitetens överlägsenhet. Dessa fenomen är industrialismen, demokrati, psykologi och naturalismen. I tillägg kommer jag också att ta upp nationa- lism, profit och genus. Jag menar att den tid som projektet ”Förmodernitet på scen” ägnar sig åt genomgående karakteriseras av att dessa fenomen ännu inte existerar, åtminstone inte i den formen som vi i dag uppfattar